Prop. 1961:163

('angående ratifikation av vissa av Internationella arbetsorganisationens konfe\xad renser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och år 1958 vid dess fgrlioförsta sammanträde (sjätte re\xad spektive sjunde sjöfärtskonferensen) antagna konven\xad tioner',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

1

Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation av

vissa av Internationella arbetsorganisationens konfe­ renser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och år 1958 vid dess fgrlioförsta sammanträde (sjätte re­ spektive sjunde sjöfärtskonferensen) antagna konven­ tioner; given Stockholms slott den 14 april 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bi­ falla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens godkännande av Sveriges anslut­ ning till dels en vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) antagen konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän, dels ock en vid organisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjun­ de sjöfartskonferensen) antagen konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän. Frågan om ratificering av dessa konven­ tioner har jämväl tidigare förelagts riksdagen (prop. 1947:321 respektive

1 Hihang till riksdagens protokoll

1961

.

1

samt

.

Nr

163

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den li april 1961.

'

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena U^{ndén ,} statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt che­ ferna för social-, inrikes- och finansdepartementen anmäler chefen för han­ delsdepartementet, statsrådet Lange, vissa av Internationella arbetsorganisa­ tionens konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjö- fartskonferensen) och år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut samt anför därvid följande.

Sverige inträdde såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i och med sin anslutning den 9 mars 1920 till Nationernas förbund. För kän­ nedom om arbetsorganisationen och dess arbetsformer torde få hänvisas till den redogörelse härom, som senast lämnats i propositionen 1961:18 angående vissa vid organisationens fyrtiofjärde sammanträde fattade be­ slut.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferen- sen — har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande sjöfolkets arbetsför­ hållanden. Sju sammanträden — sjöfartskonferenser — har sålunda hållits, vilka uteslutande avsett sådana frågor. De två senaste sjöfartskonferenser- na — den sjätte och den sjunde — ägde rum i Seattle år 1946 (prop. 1947: 321, L2U 49, Rskr 477) respektive i Genéve år 1958 (prop. 1959: 78, L2U 19, Rskr 177). Vissa sjöf artsfrågor behandlades vid arbetskonferensens all­ männa sammanträde i Genéve år 1949 (prop. 1950: 207, L2U 34, Rskr 238).

Av de konventioner, som beslutats vid dessa sjöfartskonferenser, torde två nu få aktualiseras, nämligen den vid sjätte sjöfartskonferensen antag­ na konventionen (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän och den vid sjunde sjöfartskonferensen antagna konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän.

Frågan om ratificering av dessa konventioner har tidigare förelagts riks­ dagen genom propositionen 1947: 321 respektive propositionen 1959: 78.

Texterna till konventionerna torde i översättning såsom bilagor (Bilaga

A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kungl. Maj.is proposition nr 163 år 1961

3

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Denna konvention, som trädde i kraft den 17 augusti 1955, har ratifice­ rats av fjorton stater, nämligen Argentina, Belgien, Bulgarien, Canada, Cuba, Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal och Uruguay.

För att skapa garanti för ett gott hälsotillstånd bland sjömän har såsom villkor för anställning i skeppstjänst i konventionen föreskrivits, att läkar­ intyg skall företes av sjöman. Konventionen äger tillämpning på samtliga sjömän ombord på fartyg om minst 200 tons bruttodräktighet i såväl inri­ kes som utrikes fart. Anställning får ske, endast såframt företett läkarin­ tyg visar att sjömannen är duglig för det arbete, med vilket han skall sys­ selsättas till sjöss. Utfärdandet av intyg skall föregås av undersökning av legitimerad läkare. Intyget skall ha en giltighet av högst 2 år eller, såvitt avser färgsinnet, högst 6 år.

Vid behandlingen år 1947 av frågan om konventionens ratificering an­ mälde dåvarande chefen för handelsdepartementet, att bl. a. denna konven­ tion i stor utsträckning berörde ämnen, som då utreddes, och att i yttran­ dena över konventionen föreslagits att den för det dåvarande icke skulle ratificeras. Departementschefen anslöt sig till denna mening. -— Andra lag­ utskottet (förut angivna utlåtande nr 49) ansåg likaså, att med avgörandet av frågan om konventionens ratificering borde tills vidare anstå. I det fort­ satta lagstiftningsarbetet på området borde dock eftersträvas, att konven­ tionen så småningom skulle kunna ratificeras. — Detta blev också riksda­ gens beslut (förut omförmälda skrivelse nr 477).

Bestämmelserna om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg för sjömän återfinnes i 32 § sjölagen, 27 § sjömanslagen och 6 § sjöbefälskun- görelsen.

Intill utgången av juni 1961 gäller i hithörande avseenden även bestäm­ melser i kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. (sjömanshuskungörelsen) ävensom i förordningen den 22 maj 1925 (nr 263) angående vissa villkor beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställ­ ning å fartyg i viss fart in. m.; jfr förordningen den 31 december 1917 (nr 932) angående läkarintyg för sjöfolk.

Gällande bestämmelser om läkarundersökning av sjömän anknyter hu­ vudsakligen dels till inskrivningen vid sjömanshus och dels till påmönst- ringen.

För inskrivning vid sjömanshus erfordras sålunda att vederbörande un­ dergått läkarundersökning, som visar att han ej är behäftad med sjukdom, lyte eller skada, som gör honom oduglig att sköta den tjänst han avser att tillträda. Samma villkor gäller för den, som i Sverige önskar påmönstra fartyg i utrikes fart, om fartyget skall avgå från svensk hamn. För sist­

4

nämnda fall föreskrives att sjömannen ej får ha könssjukdom i smittsamt stadium eller annan sjukdom, som medför fara för ombord anställda per­ soner. Vid anställning av personer under 18 år gäller vissa skärpta bestäm­ melser.

Enligt 32 § sjölagen gäller, att sjöman icke får nyttjas såsom utkiksman eller rorsman om han ej enligt läkares intyg äger normalt färgsinne samt tillräcklig syn- och hörselförmåga. Sådant intyg får ej vara äldre än fyra år.

Frånsett sistnämnda bestämmelse, vilken syftar till en läkarundersökning vart fjärde år av den vaktindelade personalens syn- och hörselförmåga, saknas bestämmelser om kontinuerlig läkartillsyn av sjömännen. För det stora antal sjömän, som regelbundet mönstras utomlands, förekommer över huvud taget inte någon allsidig läkartillsyn. Samma är förhållandet med dem, som här i landet sysselsättes i den inrikes farten.

Spörsmålet om ändrad utformning av de svenska bestämmelserna om lä­ karundersökning av sjöfolk har haft nära samband med frågan om regler­ na för mönstring och registrering av sjömän. Sedan 1960 års riksdag be­ handlat ett i proposition nr 124 framlagt förslag angående nya bestämmel­ ser härom (L2U 43, Rskr 340), har enligt beslut av Kungl. Maj :t tidigare denna dag utfärdats förordning om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordning). Enligt samma beslut har utfärdats kungörelse an­ gående läkarintyg för sjöfolk.

Genom mönstringsförordningen, som träder i kraft den 1 juli 1961, upp- häves 1925 års förordning och — med vissa undantag — bestämmelserna i sjömanshuskungörelsen. Kungörelsen angående läkarintyg för sjöfolk ersät­ ter från och med samma dag 1917 års förordning i ämnet.

Enligt de nya bestämmelserna skall en regelbunden hälsokontroll av sjö­ männen ske genom en grundlig läkarundersökning vartannat år. Intyg över sådan undersökning får i allmänhet åberopas vid inskrivning och mönstring som sker intill två år efter utfärdandet. I enlighet med konventionens gräns­ dragning har kravet på en sådan kvalificerad läkartillsyn endast upprätt­ hållits vid påmönstring av sjöfolk på fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera. I övriga fall skall nuvarande mera summariska lä­ karundersökning även framdeles få godtagas.

De bestämmelser om läkarkontroll av sjömän, som sålunda kommer att vara i tillämpning från och med den 1 juli 1961, uppfyller konventionens krav.

Departementschefen

Med hänvisning till den lämnade redogörelsen förordar jag, att konven­ tionen om läkarundersökning av sjömän ratificeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

5

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för

sjömän

Konventionen, som trädde i kraft den 19 februari 1961, bär hittills ratifi­ cerats av Ghana, Guatemala, Honduras och Tunisien. Det bör tilläggas, att Storbritannien — utan att ännu ha ratificerat konventionen men i anled­

ning av densamma — den 1 juni 1960 utfärdat författning om identitetshand­ ling för brittiska sjömän, vilken författning trädde i kraft den 1 septem­ ber samma år och då ersatte en motsvarande författning av år 1942. Enligt uppgift avses ratificering av konventionen komma att ske från brittisk sida.

Beträffande innehållet i konventionen, gällande svenska bestämmelser samt de yttranden, som avgivits över konventionen, torde få hänvisas till det såsom bilaga till propositionen 1959: 78 fogade utdraget av statsråds­ protokollet s. 5—12. Här må endast erinras om att konventionens syfte är att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell identitetshand­ ling för sjömän samt att en dylik identitetshandling skall berättiga inneha­ varen dels att återvända till det land, vilket utfärdat identitetshandling för honom, dels att gå i land i främmande hamn och dels att genom främ­ mande länder företaga sådana resor, som betingas av hans på- och avmönst­ ring av fartyg.

Vidare må erinras om att departementschefen vid anmälan av nämnda proposition gav sin fulla anslutning till konventionens syfte. Med hänsyn till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna ansågs emeller­ tid frågan om konventionens ratificering av de nordiska länderna vara en gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Det anfördes därvid vidare, att utlänningskontrollmyndigheterna i såväl Sverige som Danmark, Finland och Norge rest erinringar mot en ratificering av konven­ tionen på grund av de olägenheter, som ur utlänningskontrollsynpunkt skulle uppstå vid dess tillämpning, men att spörsmålen härom skulle bli föremål för gemensamma nordiska överläggningar mellan representanter för sjöfartsmyndigheterna och för utlänningskontrollmyndigheterna. I avbidan på dessa överläggningar ansågs en ratificering av konventionen från svensk sida icke kunna förordas.

Andra lagutskottet anförde (tidigare omförmälda utlåtande nr 19), att det enligt utskottets åsikt är angeläget att Sverige genom att ratificera kon­ ventionen bidrager till att dess regler snarast genomföres och att utskottet således helt delar departementschefens positiva inställning till konventio­ nens syfte. — Riksdagen hade samma mening (förut angivna skrivelse nr 177).

Departementschefen

Sedan frågan om ratificering av konventionen angående nationella iden­ titetshandlingar för sjömän behandlats av 1959 års riksdag, har frågan va­

6

rit föremål för överläggningar mellan representanter för de nordiska mini­ sterier, som handlägger sjöfartssociala ärenden, och för de nordiska ministe­ rier, som handhar frågor om utlänningskontrollen. Man har därvid å svensk, dansk och norsk sida blivit ense om att konventionen bör ratificeras, dock under förutsättning att även Storbritannien ratificerar densamma. På finsk sida har man ännu icke kommit fram till ett slutgiltigt ställningstagande. Detta kan dock förväntas ske under hösten 1961. Såsom framhölls vid an­ mälan av propositionen 1959: 78 i ämnet är — med hänsyn till överenskom­ melsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna — frågan om ratificering av konventionen av de nordiska länderna en gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Samtidigt som jag tillstyrker, att konventionen ra­ tificeras för Sveriges del, vill jag på grund av förut angivna omständigheter förorda, att ratificering sker först vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träf­ fas mellan de nordiska länderna.

Någon lagändring i anledning av ratificeringen är inte erforderlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhål­ lande av att det inte torde vara något att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession far jag hem­ ställa, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna att Sverige ansluter sig dels till en vid In­ ternationella arbetsorganisationens konferens år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) antagen konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän, dels ock — vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träf­ fas mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge — till en vid organisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) antagen konven­ tion (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­ delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Palm

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

7

Bilaga A

Översättning

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sammanträ­ de och

beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av sjömän, vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen för sam­ manträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell konven­ tion,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex följan­ de konvention, som skall benämnas »konventionen angående läkarundersök­ ning av sjömän, 1946» (Medical Examination [Seafarers] Convention, 1946).

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning å sjögående fartyg i allmän eller en­ skild ägo, vilka yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare och som äro registrerade i ett territorium, för vilket denna konvention gäller.

2. Genom nationell lagstiftning skall fastställas när ett fartyg skall anses såsom sjögående.

3. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 200 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

c) fiskefartyg;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

Artikel 2

Med förbehåll för åtgärder, som krävas för säkerställande av att nedan- nämnda personer äro vid god hälsa och icke utgöra någon fara för andra om­ bordvarande, äger denna konvention tillämpning å varje ombord sysselsatt person med undantag av:

a) lots, som ej tillhör besättningen;

b) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren, med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag;

c) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen;

d) för arbete i hamn anställda personer, som vanligen icke sysselsättas om­ bord då fartyget är till sjöss.

Artikel 3

1. Person, å vilken denna konvention äger tillämpning, må icke anställas för tjänst ombord å fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, med mindre han företer intyg, utvisande att han är duglig för det arbete, med vil­ ket han skall sysselsättas till sjöss; intyget skall vara utfärdat av legitimerad läkare eller, såvitt angår intyg som avser allenast synförmågan, av person, som av vederbörande myndighet blivit bemyndigad utfärda sådant intyg.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

2. Dock må under en tidrymd av två år, räknat från dagen för konven­ tionens ikraftträdande för vederbörande land, ombord anställas envar, som kan visa, att han under större delen av de två närmast föregående åren va­ rit anställd å sjögående fartyg, varå denna konvention äger tillämpning.

Artikel 4

1. Vederbörande myndighet skall, efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, föreskriva, huru läkarundersökningen skall utföras och vad läkarintyget skall innehålla.

2. Vid fastställandet av regler för läkarundersökningen skall hänsyn ta­ gas till den undersöktes ålder och det arbete han har att utföra.

3. I läkarintyget skall särskilt angivas:

a) att vederbörandes hörsel och synförmåga samt i fråga om person, som skall tjänstgöra inom däcksavdelning (utom sådana för särskilt ändamål anställda personer, vilkas lämplighet för det arbete, de skola fullgöra, ej påverkas av bristfälligt färgsinne), jämväl färgsinnet äro tillfredsställan­ de, och

b) att vederbörande icke lider av någon sjukdom, som kan antagas bliva förvärrad av eller göra honom oduglig för tjänstgöring till sjöss eller som kan antagas medföra en fara för övriga ombordvarandes hälsa.

Artikel 5

1. Läkarintyget skall gälla under en tid av högst två år räknat från dagen för utfärdandet.

2. Såvitt läkarintyget avser färgsinnet, skall intyget gälla under en tid av högst sex år räknat från dagen för utfärdandet.

3. Om tiden för intygets giltighet utgår under pågående resa, skall det fortfara att gälla till resans slut.

Artikel 6

1. I trängande fall må vederbörande myndighet för enstaka resa tillåta anställande av person, som ej uppfyller i föregående artiklar stadgade ford­ ringar.

2. I dylika fall skola anställningsvillkoren vara desamma som för sjömän av samma kategori, vilka innehava läkarintyg.

3. Anställning, som skett med stöd av denna artikel, må icke räknas så­ som sådan tidigare anställning, som avses i art. 3.

Artikel 7

Vederbörande myndighet må medgiva, att i stället för läkarintyg må god­ tagas ett i föreskriven form utställt bevis om att sådant intyg utfärdats.

Artikel 8

Anordningar skola vidtagas i syfte att person, som efter undersökning för­ vägrats läkarintyg, må hava tillfälle att på nytt undersökas av en eller flera för ändamålet utsedda läkare, vilka skola vara oberoende av varje redare eller redar- eller sjöfolksorganisation.

Artikel 9

Vederbörande myndighet må efter samråd med berörda redar- och sjö- sjöfolksorganisationer helt eller delvis överlämna befogenhet, som enligt denna konvention tillkommer densamma, åt organisation eller myndighet som sysslar med uppgifter av liknande slag rörande sjöfolk i allmänhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

9

Artikel 10

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­ tionella arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Artikel 11

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­ tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktö­ ren.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer regi­ strerats för sju av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Ita­ lien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugosla­ vien, varav minst fyra länder med en handelsflotta av var för sig minst en miljon bruttoregisterton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlät­ ta och främja medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp­ säga densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år ef­ ter det den blivit registrerad.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varie tioårsperiod.

Artikel 13

1. Internationella arbetsbyråns direktör skall underrätta samtliga med­ lemmar av Internationella arbetsorganisationen om alla registreringar av ratifikationer och uppsägningar, som medlemmarna delgiva honom.

2. När direktören underrättar medlemmarna av organisationen om regi­ streringen av den sista ratifikation, som är nödvändig för att sätta kon­ ventionen i kraft, skall han göra organisationens medlemmar uppmärksam­ ma på dagen för konventionens ikraftträdande.

Artikel lb

Internationella arbetsbyråns direktör skall för registrering i enlighet med artikel 102 av Förenta Nationernas stadga tillställa Förenta Nationernas ge­ neralsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och upp­ sägningar, som registrerats av honom i enlighet med villkoren i föregående artiklar.

Artikel 15

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga gene­ ralkonferensen en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

10

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 16

1. För det fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­ tionen icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande konvention oberoende av vad i art. 12 härovan stadgas;

b) från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, före­ varande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemsstaterna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemsstater, som ratificerat densamma men icke ratificerat den reviderade konventionen.

Artikel 17

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

11

Bilagn B

Översättning

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar

för sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­ träde och

beslutat antaga vissa förslag angående ömsesidigt eller internationellt erltännade av nationella identitetshandlingar för sjömän, vilken fråga utgör den sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet, samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­ vention,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följan­ de konvention, som må benämnas »konventionen angående identitetshand­ lingar för sjömän, 1958 (Seafarers’ Identity Documents Convention, 1958):

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning på varje sjöman, vilken i vad egen­ skap det vara må är anställd ombord å fartyg, annat än krigsfartyg, som är registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och vilket regelmässigt nyttjas i sjöfart.

2. Därest tvekan uppstår, huruvida vissa kategorier av personer skola an­ ses såsom sjömän i och för tillämpningen av denna konvention, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

Artikel 2

1. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, skall på begäran av sjöman, som är medborgare i staten, för honom utfärda identitetshandling avfattad i enlighet med stadgandena i artikel 4 här nedan. Därest det är omöjligt att utfärda dylik handling för vissa kategorier av sjömän, må med­ lemsstaten dock i stället utfärda pass utvisande att innehavaren är sjöman; sådant pass skall i och för tillämpningen av denna konvention äga samma giltighet som förenämnda identitetshandling.

2. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, må på begäran utfär­ da identitetshandling jämväl för varje annan sjöman, som antingen är an­ ställd å fartyg, registrerat inom statens territorium, eller är inskriven vid arbetsförmedling inom statens territorium.

Artikel 3

Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning.

Artikel 4

1. Identitetshandling skall vara av enkelt utförande; den skall vara av hållbart material och så beskaffad att varje ändring i densamma lätt kan upptäckas.

stats rätt att förhindra viss persons inresa till eller vistelse inom statens ter­ ritorium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

13

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­ tionella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­ tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­ direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den tidpunkt, då två medlems­ staters ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först träder i kraft, upp­ säga densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av al­ la ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­ gistreringen av den andra ratifikationen som delgivits honom, har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jäm­ likt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och upp­ sägningar, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i före­ gående artiklar.

Artikel 12

Vid de tillfällen Internationella arbetsbyråns styrelse anser det nödvän­ digt, skall den förelägga allmänna konferensen en redogörelse för konven­ tionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning före- ligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om revidering, helt eller delvis, av konventionen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Artikel 13

1. Därest konfenrensen skulle antaga en ny konvention, innebärande re­ vision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­ tionen icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av före­ varande konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas;

b) från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, före­ varande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma men icke ratificerat den nya reviderade konventionen.

Artikel lb

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vits­ ord.

!•>■> •aruc

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610368

•i.)! »