Prop. 1961:5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

1

Ni* 5

^ ^brti<<4

3

»<. ra '.Mhb/I hunims; oto ynl

Kungl. Majits proposition .till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunal­ skattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 2 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

ilfliUå 11; u 5 • '.'t u tunuH?‘l^ ilKitii'* - f’> U/i! Hét ilit.fi

fiéibu?

G. E. Sträng

-------------- -

h!

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt nuvarande regler är ersättning för förlorad arbetsförtjänst skatte­ fri, om den erhålles på grund av en av skadevållaren tagen ansvarighets­ försäkring, men eljest skattepliktig. För att rätta till den inadvertens i lag­ stiftningen som sålunda är för handen, föreslås att skattefriheten för ifrå­ gavarande försäkringsersättningar — för vilken bärande skäl saknas — skall upphävas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 5

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

högst 35 år

80 procent

36 till och med 47 år....

70 »

48 » »

» 56 » .... 60 »

57 » » » 63 » .... 50 » 64 » » » 69 » .... 40 » 70 » » » 76

» . . . .

30 »

77 » » » 86 ».... 20 » minst 87 år 10 »

högst 35 år 80 procent 36 till och med 47 år.... 70 » 48 » »

»

56

» .... 60 »

57 » » » 63

» ....

50 »

64 » » » 69 » . . . . 40 * 70 » »

» 76

»___

30 »

77 » »

» 86 » .... 20 »

minst 87 år

10 »

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962. I samband därmed skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1962 års taxe­ ring samt i fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

Vad i denna lag stadgas skall icke hava avseende å livräntebelopp, vilket utgår på grund av försäkringsfall som inträffat före den 1 januari 1962.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

5

Gällande rätt m. m.

I 19 § kommunalskattelagen uppräknas vissa slag av icke skattepliktiga inkomster. I fråga om försäkringsersättningar gäller bl. a. följande.

Ersättning på grund av skadeförsäkring är i princip skattefri. Sådan ersättning beskattas dock, om situationen är sådan att, därest den försäk­ rade egendomen i stället försålts, köpeskillingen skulle ha utgjort skatte­ pliktig intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Detsam­ ma gäller, när ersättningen motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller så­ dan avdragsgill omkostnad som är att hänföra till angivna slag av inkomst.

Såsom skattefria anges vidare vissa ersättningar som utgår på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring eller eljest vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö­ ring. Därjämte stadgas att skatteplikt inte föreligger för ersättning i annan form än pension eller annan livränta, när ersättningen tillfaller någon vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet på grund av annan försäkring (än i allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring), under för­ utsättning att försäkringen inte tagits i samband med tjänst. Där ersättning­ en i nyss angivna fall har form av en livränta, är ersättningen visserligen skattepliktig men blott till reducerat belopp. Enligt 32 § 2 mom. kommunal­ skattelagen beskattas nämligen i sådant fall bara viss del av livräntan, va­ rierande från 80 till 10 procent efter livräntetagarens ålder.

Ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, utgör i princip skatte­ pliktig inkomst av tjänst. Bestämmelse därom finns intagen i 32 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst, som vid olycksfall utgår annor- ledes än på grund av försäkring, utgör skattepliktig inkomst.

De nyss återgivna bestämmelserna om beskattning av ersättning vid sjuk­ dom, olycksfall eller arbetslöshet tillkom i huvudsak vid 1950 års lagstift­ ning om försäkringsbeskattning. Rörande dessförinnan rådande regler på området och motiven för 1950 års reform må följande framhållas.

Enligt 1928 års kommunalskattelag i dess ursprungliga lydelse undan- togs från skatteplikt vad som i annan form än livränta tillfallit den försäk­ rade eller hans dödsbo på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsför­ säkring. Från skatteplikt undantogs även vad som annorledes än genom försäkring och i annan form än livränta tillfallit någon såsom ersättning till följd av olycksfall i arbete. 1921 års kommunalskattekommitté motiverade denna skattefrihet med att understöd, som vid sjukdom eller olycksfall tem­ porärt utgick på grund av försäkring, av sociala skäl och i överensstämmelse med vad som tidigare gällt, borde lämnas fritt från inkomstbeskattning.

Av förarbetena till 1928 års lagstiftning framgår att man ifrågasatt om inte skattefriheten borde omfatta jämväl ersättning på grund av ansvarig­ hetsförsäkring för personskada eller ersättning för personskada, vilken an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196t

7

serna i 15 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete iklätt sig självrisk, förordar jag att olycksfallsersättning även i sistnämnda fall skall vara skat­ tefri. Den ersättning av liknande slag, som enligt förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst­ göring, utgår vid sjukdom eller olycksfall under sådan tjänstgöring, bör li­ kaledes vara skattefri. Vidare torde även ersättning, som vid olycksfall utbe­ talas på grund av annan försäkring än sjuk- och olycksfallsförsäkring, t. ex. ansvarighetsförsäkring, böra undantagas från beskattning. Utgår ersättning vid olycksfall annorledes än på grund av försäkring och är icke fråga om ersättning enligt nyssnämnda förordning eller på grund av självrisk enligt olycksfallsförsäkringen, är ersättningen skattepliktig. Sålunda utgör ersätt­ ning, som genom domstols avgörande tillerkännes skadad person, skatteplik- tik intäkt, i den mån ersättningen motsvarar mistad arbetsförtjänst.

Det i propositionen framlagda förslaget till reglering av skattepliktsbe- stämmelserna antogs av riksdagen.

I fråga om beskattningen av livräntor vidtogs genom 1950 års lagstiftning den ändringen att livränta, som utgick på grund av sjuk- eller olycksfalls­ försäkring, tagen i samband med tjänst (dock ej försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete), skulle vara i sin helhet skattepliktig. Så­ dan försäkring ansågs nämligen i skattehänseende böra behandlas på sam­ ma sätt som pensionsförsäkring, och detta innebar att arbetsgivare, respek­ tive arbetstagare borde få avdrag för premier, under det att arbetstagaren borde beskattas för utfallande belopp i deras helhet (med undantag för er­ sättning som avsåg sjukvårds- eller läkarekostnader). Till reducerat be­ lopp skulle däremot, liksom tidigare, beskattas livränta, som enligt vad i lag eller särskild författning var stadgat utgått vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, samt livränta, som eljest vid sjuk­ dom eller olycksfall utgått på grund av försäkring, som icke tagits i sam­ band med tjänst. — Genom lagändring år 1955 har livränta på grund av för­ säkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt militärersättnings- förordningen och vissa andra författningar på grund av skadefall överförts till den grupp av livräntor som beskattas till fullt belopp. Enligt nuvarande lydelse av 32 § 2 mom. kommunalskattelagen är förmånen av reducerad be­ skattning därför förbehållen livränta som utgått vid sjukdom eller olycks­ fall på grund av försäkring, som inte tagits i samband med tjänst och ej hel­ ler utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Slutligen må nämnas att avdrag för erlagda premier för sjuk- och olycks­ fallsförsäkring, i den mån de inte är att betrakta som omkostnad i viss för­ värvskälla, bara medges i begränsad utsträckning. Avdrag medges sålunda enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen för sjukförsäkringsavgift enligt la­ gen om allmän sjukförsäkring samt för premier och andra avgifter som den skattskyldige erlagt för vissa försäkringar, däribland sjuk- och olycksfalls­ försäkringar, sammanlagt dock med högst 600 kronor för makar eller för en­ samstående som har barn under sin vårdnad samt med högst 300 kronor för annan. För rätt till avdrag fordras att försäkringen äges av den skattskyldige eller av hans make eller omyndiga barn. - Premier för ansvarighetsförsäk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

9

Uppbär försäkringstagaren en livränta, beskattas visserligen densamma, ef­ tersom livränta enligt beskattningsreglerna principiellt utgör skattepliktig inkomst, men livräntan beskattas i de fall varom bär är fråga endast till reducerat belopp. Reduktionen sammanhänger med att en del av livräntan utgör återbetalning av erlagt kapital, som icke bör beskattas med hänsyn till att avdrag inte fått ske vid kapitalets inbetalande. Även här spelar allt­ så frågan om försäkringstagarens avdragsrätt in. Någon motsvarande kor­ respondens mellan avdragsrätt för erlagda försäkringspremier och skatte­ plikt för utfallande belopp kan däremot inte åberopas för mottagarens vid­ kommande i sådana fall, då den uppburna försäkringsersättningen utfallit på grund av annans försäkring. Ur denna synpunkt är alltså den enligt de nuvarande reglerna lika behandlingen av de hithörande försäkringsersätt­ ningarna, oberoende av om mottagaren av ersättningen är försäkringstaga­ ren eller annan person, inte motiverad. Det kan i detta sammanhang också erinras att, då 32 § 2 mom. kommunalskattelagen senast ändrades genom förenämnda 1955 års lag i syfte att införa beskattning av hela beloppet av livränta, som utgår på grund av försäkring enligt lagen om yrkesskadeför­ säkring, i stället för såsom tidigare gällt allenast ett reducerat belopp, ett av de i förarbetena åberopade skälen för den sålunda utvidgade skatteplik­ ten var att, när det gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen, den försäkrade själv inte erlägger några avgifter.

I promemorian understrykes, att den ifrågavarande skattefriheten för er­ sättningar för förlorad arbetsförtjänst i än högre grad framstår som en in- advertens, när den sammanställes med den skatteplikt som gäller för er­ sättningar av samma slag som i olika sammanhang kan utgå till någon an- norledes än på grund av försäkring. I fråga om det förut nämnda fallet med en trafikolycka, som vållats av ett icke försäkrat fordon erinras om att för­ säkringsplikt jämlikt trafikförsäkringslagen inte föreligger för bland and­ ra staten och kommunerna. Även i en mångfald andra fall kan skadestånd i form av ersättning för mistad arbetsförtjänst eller livränta på grund av dom eller eljest komma att utgå vid sjukdom eller olycksfall, utan att ska­ deståndet täckes av någon försäkring. Dessa skadestånd blir utan inskränk­ ning skattepliktiga för mottagaren. Det måste då, framhåller utrednings­ mannen, framstå som en obefogad avvikelse från de gällande beskattnings- principerna, att skadestånd av ifrågavarande slag som utgår under eljest likartade förhållanden skall behandlas på ett för mottagaren förmånligare sätt, enbart därför att den skadeståndsskyldige tagit eu försäkring som täc­ ker skadeståndet. Avvikelsen från de vanliga reglerna ter sig ur likformig­ hets- och rättvisesynpunkt så mycket mera obefogad som det ofta beror på slumpen om en skada vållas av någon som skaffat sig försäkringsskydd.

Utredningsmannen anser det angeläget att undanröja den bristande över­ ensstämmelse med de allmänna principerna som sålunda visat sig föreligga. Denna oöverensstämmelse skulle bortfalla, om man upphäver skattefriheten beträffande ersättning för mistad arbetsförtjänst respektive rätten alt få livränta beskattad till allenast reducerat belopp, i de fall då sådana ersätt­ ningar eller livräntor vid sjukdom eller olycksfall tillfaller någon på grund av annans försäkring. Utredningsmannen tillägger följande.

Någon anledning att av andra skäl bortse från sagda principiella oöver­ ensstämmelse och behålla den nuvarande ordningen beträffande de här ifrå­ gavarande ersättningarna och livräntorna synes inte föreligga, i vart fall inte så länge den enligt de nuvarande reglerna förmånligare skattemäs- siga behandlingen av försäkringsersättningarna i fråga inte göres generellt tillämplig även beträffande de motsvarande ersättningar som utgår annor- ledes än på grund av försäkring. En sådan principiell omläggning av de nuvarande reglerna synes emellertid inte vara aktuell. Man torde därför i detta sammanhang fortfarande kunna åberopa vad vederbörande departe­ mentschef anförde i det förut citerade uttalandet i 1927 års proposition på tal om förslag att från skatteplikt undantaga bl. a. ersättningar på grund av ansvarsförsäkring.

Ett upphävande i förevarande fall av skattefriheten för utfallande ersätt­ ningar för mistad arbetsförtjänst respektive rätten att få livräntor beskat­ tade blott till reducerade belopp torde inte, framhålles det i promemorian, behöva föranleda omräkning av ersättningsbeloppen. Fråga är nämligen här om ersättningar och livräntor som -— vare sig de till beloppen bestäm­ mes av domstol eller annorledes — regelmässigt beräknas utan hänsyn till gällande skattefrihet eller skattereduktion. Härutinnan skiljer sig dessa er­ sättningar inte från de motsvarande ersättningar, som vid sjukdom eller olycksfall kan utgå annorledes än på grund av försäkring men som likväl utan inskränkning är skattepliktiga. Om försäkringsersättningarna göres oinskränkt skattepliktiga, lärer detta därför inte föranleda sådana omräk­ ningar som förutsattes i det förut återgivna uttalandet i förarbetena till 1950 års lagstiftning. Ett utsträckande av den oinskränkta skatteplikten till de nu ifrågavarande ersättningarna på grund av annans försäkring försätter inte mottagarna i en sämre ställning än om ersättningarna uppburits annor­ ledes än på grund av försäkring.

Under åberopande av de anförda synpunkterna föreslås i utredningspro- memorian, att den skattefrihet som enligt 19 § kommunalskattelagen i dess nuvarande lydelse gäller beträffande ersättning, vilken tillfallit någon på grund av annan försäkring än sjuk- eller olycksfallsförsäkring, i princip be­ gränsas till att avse endast sådan ersättning som tillfallit försäkringstaga­ ren själv. På motsvarande sätt föreslås att rätten att få utfallande livränta på grund av dylik försäkring beskattad till allenast reducerat belopp jäm­ likt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen begränsas till att avse sådan liv­ ränta, som tillfallit försäkringstagaren. Emellertid saknas, fortsätter utred­ ningsmannen, anledning att upphäva skattefriheten eller skattereduktionen beträffande ersättningar eller livräntor då de utfallande beloppen tillfaller person som tillhör försäkringstagarens familj. Gränsdragningen kan av praktiska skäl och i enkelhetens intresse ske på samma sätt som gjorts be­ träffande rätten till det s. k. försäkringsavdraget enligt bestämmelsen i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Med försäkringstagaren bör därför i detta sammanhang i förekommande fall likställas försäkringstagarens make och hans omyndiga barn. Det tillägges att, om försäkringstagaren avlidit, be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Kungi. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

11

skattningen av de ersättningsbelopp av hithörande slag, som efter dödsfal­ let kan komma att utgå till den efterlevande maken eller de omyndiga bar­ nen på grund av en av försäkringstagaren tecknad försäkring, enligt all­ männa regler bör ske på samma sätt som om försäkringstagaren levat. Nå­ got särskilt stadgande därom torde ej vara erforderligt.

De ändrade bestämmelserna föreslås bli tillämpliga första gången beträf­ fande inkomster som tages till beskattning vid 1961 års taxering. Den ut­ sträckta skatteplikten kommer då att gälla samtliga under 1960 utbetalda ersättningar och livräntor på grund av försäkring som — utan samband med tjänst -— tagits av annan än ersättningens mottagare.

Slutligen påpekas i promemorian, att den föreslagna ändringen i 19 § kommunalskattelagen efter ordalagen berör också ersättningar på grund av arbetslöshetsförsäkring. Det framhålles att beträffande sådana ersättningar ändringen bör uppfattas såsom en blott redaktionell följdändring. Någon reell betydelse torde ändringen nämligen inte få. Praktiskt taget all arbets­ löshetsförsäkring bedrives nämligen för närvarande genom den frivilliga ar­ betslöshetsförsäkringen, som regleras av 1956 års förordning (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor. Denna försäkringsform förutsätter att det är den ersättningsberättigade som erlagt försäkringsavgifterna. På samma sätt förhåller det sig beträffande de icke erkända arbetslöshetskassorna.

Remissyttrandena

Det i utredningspromemorian framlagda förslaget bär i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sålunda har kammarrät­ ten, riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet, de hörda länsstyrel­ serna, Folksam, LO, RLF, SACO, TCO och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anslutit sig till vad som föreslagits i promemorian.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i sitt yttrande att det måste an­ ses vara otillfredsställande, för att inte säga — ur likformighetssynpunkt — stötande, att det är utlämnat åt slumpen att avgöra om ersättningar och livräntor, som har samma karaktär och beror på likadana bakomliggande förhållanden, skall vara skattepliktiga eller ej, respektive beskattas fullt ut eller till reducerat belopp. Länsstyrelsen tillägger följande.

Förklaringen att den olika beskattningsmässiga behandlingen av fallen be­ ror på den de skadelidande ovidkommande omständigheten, att den ene bilägaren har men den andre ej behöver ha en försäkring, som reglerar ska- deförhållandet, torde av allmänheten uppfattas endast som en taxcrings- juridisk spetsfundighet. De orimliga konsekvenserna av fall som de angiv­ na måste sägas bero därpå, att någon skillnad i ersättningarnas karaktär, som motiverar olika taxeringsmässiga bedömningar, icke existerar. I båda fallen utgöra sålunda ersättning och livränta ett skadestånd, och detta för­ hållande ändras givetvis ej därav, att betalningen regleras genom ett för­ säkringsavtal mellan andra parter än den skadelidande.------------Att ersätt­ ning eller livränta i fall som de förevarande utbetalas enligt en den skade- ståndsskyldiges ansvarighetsförsäkring gör icke, att den skall behandlas eu-

13

bandet med det allmänna spörsmålet om penningvärdessäkringen i vanlig personförsäkring. Avslutningsvis underströk inspektionen dock att, om icke problemet i något av dessa sammanhang skulle undanröjas, komme här att kvarstå en fråga av sannolikt växande betydelse, som på ett eller annat sätt måste få sin lösning.

Även om den skattelättnad för trafiklivräntor liksom för andra ansvarig- hetslivräntor, som de nuvarande skattereglerna medger, förestavats av helt andra skäl, har den i praktiken gett livräntetagarna en viss kompensation för penningvärdesförsämringen. Skattelättnadens stegring med stigande lev­ nadsålder har också medfört att kompensationen blivit successivt större för varje år som gått sedan livräntan fastställdes.

Inspektionen anser det därför ur social synpunkt olyckligt att nu ta bort skatteförmånen beträffande dessa livräntor utan att sätta någon annan kompensation till livräntetagarna i stället. Om lagstiftningen ändå genom­ föres, bör enligt inspektionen genom en övergångsbestämmelse skatteförmå­ nen bibehållas i fråga om sådana livräntor, som redan börjat utgå.

Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker att det i utredningspro- memorian framlagda förslaget lägges till grund för lagstiftning. Förbundet framhåller att de föreslagna bestämmelserna skulle innebära en vidgad beskattning av ersättningar som utgår på grund av ansvarighets- och trafik­ försäkring. Ersättning på grund av sådan försäkring skall enligt rättspraxis inte bestämmas med hänsyn till frågan huruvida skatt drabbar ersättnings­ beloppet eller ej. Förbundet åberopar därvidlag utgången i det mål som re­ fererats i Nytt juridiskt arkiv, avd. I, 1954 nr 46. På grund härav får den föreslagna ändringen i och för sig inte någon betydelse för försäkringsgivar­ na. Av både principiella och formella skäl anser sig riksförbundet dock böra framställa erinringar mot förslaget. Riksförbundet förmenar, att av de ut­ talanden som gjordes i propositionen nr 93/1950 framgår att sociala aspek­ ter lades på ersättningar för förlorad arbetsförtjänst. Det torde ha ansetts att sådan ersättning i princip skulle vara skattepliktig men att skattelätt­ nad av sociala skäl är befogad. De synpunkter som anlades på ersättning, som utgår från arbetsgivare vilken iklätt sig självrisk för olycksfall i ar­ bete, bör kunna appliceras på sådan ersättning som enligt trafikförsäkrings­ lagen utgår från exempelvis staten. Det torde inte vara någon svårighet att reglera beskattningen av dessa ersättningar på samma sätt som skett be­ träffande ersättningar enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Övriga skadefall där ersättning icke utgår på grund av försäkring torde till följd av ansva­ righetsförsäkringens utbredning inte vara så talrika och dessutom i allmän­ het ur ekonomisk synpunkt icke av nämnvärd storleksordning. Riksförbun­ det framhåller vidare, att man enligt dess mening vid avgörandet av frå­ gan huruvida mottagaren skall beskattas för ersättningsbelopp på grund av trafik- eller ansvarighetsförsäkring måste hålla i minnet alt ersättningen är en form av skadestånd, som i realiteten skall utgivas av skadevållaren-för- säkringstagaren. Om man härvid utgår från alt skadevållaren själv uppbär ersättningen från försäkringsgivaren och därefter vidarebefordrar den till

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1901

15

gen om yrkesskadeförsäkring. En beskattning utan hänsynstagande till dessa förhållanden skulle te sig obillig. Med hänsyn härtill vill LO föreslå, att skattefrihet skall gälla även för angivna försäkringsersättningar intill ett belopp som motsvarar ersättningen från yrkesskadeförsäkringen.

Riksskattenämnden, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har observerat, att en utvidgad skatteplikt för ersättningar på grund av an­ svarighetsförsäkringar även berör frågan om försäkringsföretags skyldighet att enligt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen utan anmaning avlämna kon­ trolluppgift rörande utbetald ersättning. Folksam ställer sig därvid tvek­ samt till de praktiska möjligheterna att tillmötesgå krav på ökad uppgifts- skyldighet i detta sammanhang.

I några yttranden har övergångsbestämmelserna till den föreslagna lag­ stiftningen berörts. Försäkringsinspektionen har, såsom tidigare omnämnts, hävdat att en eventuell lagstiftning i frågan inte bör beröra beskattningen av livräntor, som börjat utgå innan reformen beslutas. Svenska försäkrings­ bolags riksförbund anser att övergångsbestämmelserna, därest förslaget mot förbundets avstyrkande genomföres, bör utformas så, att beskattning inte kommer att ske av ersättning, som genom förlikning, dom eller annorledes fastställts under tid då skattefrihet förelåg.

Riksskattenämnden framhåller att de föreslagna nya reglerna innebär en skatteskärpning för vissa redan utgående livräntor. För att möjliggöra ut­ tagande av förhöjd preliminär skatt å dessa livräntor redan från början av inkomståret, bör med ikraftträdandet anstå till den 1 januari 1961 med till- lämpning första gången vid 1962 års taxering. Nämnden har därvid utgått från att lagstiftningen beslutas av 1960 års riksdag.

Departementschefen

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen utgör skadestånd i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst i princip skattepliktig in­ komst. Sådan ersättning är i skattehänseende jämställd med den arbetsför­ tjänst som skall ersättas. Utges emellertid ersättningen av ett försäkrings­ bolag, hos vilket skadevållaren har trafikförsäkring eller annan ansvarig­ hetsförsäkring, blir ersättningen skattefri. Den blir därför i den skadelidan­ des hand mera värd än den arbetsförtjänst ersättningen avser. Bakgrunden härtill är följande.

Vid försäkringsbeskattningen gäller som en allmän regel att försäkrings­ tagaren inte behöver erlägga skatt för en försäkringsersättning av annat slag än pension eller livränta, om premierna för försäkringen inte är avdrags­ gilla. Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som tagits utan samband med tjänst, medges i princip inte avdrag för premierna, och ersättning på grund av sådan försäkring är därför inte skattepliktig. Detsamma gäller er­ sättningar, som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av försäkring av annat slag. En bestämmelse av här angiven innebörd upptages i 19 § kom­ munalskattelagen. Av de uttalanden som gjordes vid bestämmelsens till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

17

görelse vartill den skadade enligt allmänna skadeståndsregler är berättigad (51 § lagen om yrkesskadeförsäkring). Detta förhållande ändras inte av att yrkesskadeförsäkringen kan göra gällande regressrätt gentemot trafikför­ säkringsbolaget eller att detta bolag med hänsyn till regressrätten utbetalar hela ersättningen direkt till den skadelidande. Motsvarande gäller fall på vilka lagen om allmän sjukförsäkring är tillämplig. Föreliggande skattefri­ het för dessa slag av ersättningar påverkas därför inte av den föreslagna lagstiftningen.

En livränta, som motsvarar skattefri försäkringsersättning, beskattas blott till reducerat belopp. Reduktionen ökar med livräntetagarens ålder och motiveras med att det i livräntan ingående kapitalbeloppet anses böra vara skattefritt för försäkringstagaren. Om i det förut nämnda exemplet försäk­ ringsbolaget vid sidan av en ersättning för förlorad arbetsförtjänst utbeta­ lar en livränta till den skadade, skall endast en del av livräntan beskattas. En av staten såsom ansvarig för en bilolycka utgiven livränta är däremot i sin helhet skattepliktig. Konsekvensen bjuder att även i detta hänseende jäm­ ställa försäkringsersättningar med ersättningar som inte utgår på grund av försäkring. I båda fallen bör alltså livräntorna beskattas fullt ut. Härav på­ kallas en ändring i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen som reglerar beskatt­ ningen av livräntor. Tvekan kan emellertid hysas om en sådan ändring bör göras tillämplig även på redan utgående livräntor. I dessa fall har livränte- tagaren inställt sig på att livräntan till viss del skall vara skattefri. Anled­ ning synes därför föreligga att på sätt försäkringsinspektionen förordat be­ gränsa de nya bestämmelsernas tillämpning till livräntefall, som uppkom­ mer efter lagstiftningens ikraftträdande.

I utredningspromemorian har författningsförslaget utformats så, att inte blott ansvarighets- och trafikförsäkring omfattas av ändringen utan också andra försäkringsformer, t. ex. sjuk- och olycksfallsförsäkring, allt under förutsättning att försäkringsersättningen tillkommer annan än försäkrings­ tagaren och hans familj. Vid remissbehandlingen har vissa erinringar fram­ förts mot den sålunda föreslagna lösningen. En ur olika synpunkter lämpli­ gare utformning synes kunna erhållas, om lagändringen begränsas till att gälla ersättningar som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan an­ svarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av i och för sig skatteplik­ tig natur. Ersättningar av detta slag torde inte utgå till försäkringstagaren själv i denna hans egenskap. I samband med trafikförsäkring meddelas vis­ serligen i regel även s. k. förarplatsförsäkring, men denna har karaktär av fristående olycksfallsförsäkring och beröres alltså inte av de föreslagna be­ stämmelserna. Anledning saknas därför att med denna formulering särskilt ange att ändringen av 19 § kommunalskattelagen tar sikte på ersättningar som tillfaller annan än försäkringstagaren.

.lag vill förorda att 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen ändras i enlighet med de riktlinjer som jag här angivit. De nya bestämmelsernas ikraftträdande bör avvägas så, att deras konsekvenser i källskattchänsecnde

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

19

Bihang

Utredningsmannens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och 32 § 2 mom. komunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig —------- 100 kro­ nor;

ersättning, som på grund av för­ säkring i allmän sjukkassa eller jäm­ likt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller sär­ skild författning, som utgått annor- ledes än från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö­ ring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta;

belopp, som------------inkomst om­ bord.

32 §.

2 mom. Har livränta utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring, som icke tagits i sam­ band med tjänst och ej heller utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, skall så­ som skattepliktig intäkt räknas ne­ dan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

19 §.

Till skattepliktig------------100 kro­ nor;

ersättning, som på grund av för­ säkring i allmän sjukkassa eller jäm­ likt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller sär­ skild författning, som utgått annor- ledes än från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö­ ring, ävensom ersättning, vilken på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, tillfallit försäkringstagaren eller, i förekom­ mande fall, hans make eller hans omyndiga barn vid sjukdom, olycks­ fall eller arbetslöshet; dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt­ ning i form av pension eller annan livränta;

belopp, som------------ inkomst om­ bord.

32 §.

2 m o m. Har på grund av försäk­ ring, som icke tagits i samband med tjänst och ej heller utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesska­ deförsäkring, livränta tillfallit för­ säkringstagaren eller, i förekomman­ de fall hans make eller höns omyndi­ ga barn vid sjukdom eller olycksfall, skall såsom skattepliktig intäkt räk­ nas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

1 Senaste lydelse av 19 § se 1958:296 och av 32 § 2 mom. se 1955:245.