om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada

Regeringens proposition

1976/77:50

om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personska-

da

beslutad den 28 oktober 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ersättning vid personskada kan utgå i form av engångsbelopp eller livränta eller som en kombination av dessa ersättningsformer. I förarbetena till 1975

års lagstiftning om ändrade skadeståndsregler uttalades att det i många fall var önskvärt att skadestånd vid personskada utbetalades i form av engångsbelopp.

För att inte valet av denna ersättningsform skall motverkas av skatte-

mässiga hänsyn föreslås nu en lindring i beskattningen av engångsbelopp

som utgår vid personskada och ersätter framtida förlust av skattepliktig inkomst. Sådant engångsbelopp beskattas f. n. i sin helhet. Förslaget innebär att endast 60 96 av beloppet skall tas upp som skattepliktig intäkt. Vad som undantas från beskattning får dock sammanlagt inte överstiga 15 basbelopp, oavsett om ett eller flera engångsbelopp utgår för samma skada.

Samtidigt föreslås ändring i reglerna för beskattning av sådana person-

skadelivräntor som f. n. är skattepliktiga enligt 323 I mom. kommunal-

skattelagen. Enligt förslaget skall som skattepliktig intäkt redovisas endast den del av livräntan som utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. I den mån livräntan hänför sig till ideell skada, vårdkostnader

0. d. skall den således vara skattefri. För äldre personskadelivräntor föreslås en särskild schablonregel för uppdelning av livräntan i en skattepliktig och

en skattefri del.

De nya bestämmelserna föreslås i princip gälla fr. o. m. 1977 års taxering.

1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50

I Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 19 §, 32 I I mom., anvisningarna till 19 8,

punkt 5 av anvisningarna till 46 § samt punkt I av anvisningarna till 50

$ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse

19 ä!

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning elier eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 358 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100

kronor;

ersättning, som på grund av för- ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän = försäkring eller lagen allmän = försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

tillfallit den försäkrade, om icke er- tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsin- sättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre komst av 4 500 kronor eller högre bebelopp för år eller utgör föräldrapen- lopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt ning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, annan lag etler särskild författning,

som utgått annorledes än på grund som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, Som nyss sagts, av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycks- till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst- fall i arbete eller under militärtjänst-

göring om icke ersättningen grundas göring om icke ersättningen grundas

på förvärvsinkomst av 4 500 kronor på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom eller högre belopp för år, ävensom

ersättning, vilken vid sjukdom eller ersättning, vilken vid sjukdom eller

olycksfall tillfallit någon på grund av olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i annan försäkring, som icke tagits i

! Senaste lydelse 1975:1347.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

samband med tjänst, dock att till samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt- skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan ning i form av pension celler i form livränta, så ock ersättning som utgår av livränta i den mån livräntan är på grund av trafikförsäkring eller, skattepliktig enligt 32 § I eller 2 mom. , med nedan angivet undantag, annan så ock ersättning som utgår på grund anSsvarighetsförsäkring och avser av trafikförsäkring eller, med nedan förlorad inkomst av skattepliktig na- angivet undantag, annan ansvarigtur; hetsförsäkring eller på grund av

skadeståndsförsäkring och avser för-

lorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor:

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i ar-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

betsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,

och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader

som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetshämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala

medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostadstil-

lägg till barnfamiljer och (1973:379) om statskommunala bostadstillägg; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från

personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka

avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

325 I mom.? Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar,

bostad eller annat, som utgått för tjänsten;

pension och i den mån icke annat pension och i den mån icke annat

följer av vad nedan i 2 mom. stadgas följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som utgått på grund av livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk- sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk-

ring eller annorledes än på grund av ring eller annorledes än på grund av försäkring, ävensom ersättning, som försäkring — dock, såvitt fråga är om

i annan form än livränta utgått på sådan livränta till följd av personskada

2 Senaste lydelse 1970:130.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

grund av sjuk- eller olycksfallsför- som icke avses i2 mom. , endast livränsäkring, tagen i samband med tjänst ta eller del därav som avser ersättning - dock icke ersättning, som avser för förlorad inkomst av skattepliktig sjukvårds- eller läkarekostnader — natur — ävensom ersättning, som i

samt undantagsförmåner, periodiskt annan form än livränta utgått på understöd eller därmed jämförlig pe- grund av sjuk- eller olycksfallsför-

riodisk intäkt, som i 31§ avses. säkring, tagen i samband med tjänst

—- dock icke ersättning, som avser

sjukvårds- eller läkarekostnader —

samt undantagsförmåner, periodiskt

understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som i 31 § avses samt engångsbelopp som utgår till följd av

personskada och utgör skattepliktig in-

täkt enligt anvisningarna till 19 §.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket

utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfalls-

försäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som teck-

nas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med

hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare

angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan

avgångsersättning som annorledes än på grund av koliektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,

att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjultit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Anvisningar

till 19.8?

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås

försäkring, enligt vilken den försäk-

3 Senaste lydelse 1975:1174.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rade äger utfå ersättning för skade-

stånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk

utbetalning (engångsbelopp) och avser

förlorad inkomst av skattepliktig natur — varunder inbegripes skattepliktig er-

sättning för förlorat underhåll — utgör

skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till

följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skatteplik-

tig del. Uppbär skattskyldig två eller

flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu

har sagts gälla varje sådant belopp.

Vad som avräknas från ett eller flera

engångsbelopp får emellertid sam-

manlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad

del av ett engångsbelopp uttryckas i det

basbelopp, som har fastställts för januari månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning. Utbytes sådan livränta eller del Utbytes sådan livränta eller det

därav, som enligt bestämmelserna i därav, som utgår till följd av person- 32§ i sin helhet skall räknas såsom skada och utgör skattepliktig intäkt en-

skattepliktig intäkt, mot belopp för en ligt 32§ I mom., mot engångsbelopp,

gång, skall beträffande detta belopp i gälla bestämmelserna i föregående beskattningshänseende gälla vad om stycke beträffande sådant engångsbesådan livränta är stadgat. Sker utbyte, lopp. Utbytes annan livränta eller del helt eller delvis, av annan livränta därav, som utgör skattepliktig intäkt än nyss sagts mot engångsbelopp, enligt 32 § I mom., mot en-

skall beloppet anses utgöra icke skat- gångsbelopp, skall hela engångsbeloptepliktig intäkt. pet upptagas såsom skattepliktig in-

Nuvarande lvdelse Föreslagen lIvdelse

täkt. Sker utbyte, helt eller delvis,

av annan livränta än su sagts mot

engångsbelopp, skall beloppet anses

utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av

3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att

betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den

för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan

livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, räknas

till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i

samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag

som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskatt-

ningsår då yrkande om avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga vär-

deminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom

anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts

av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för till-

gången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen till-

godoföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den

del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke med-

räknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke

äger motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen

(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens

utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för

bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.

till 46 §

5.1 Som förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt gäller att un-

derstödet icke utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om icke un-

derstödet utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning icke är avslutad.

Avdrag medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar

till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem

emellan reglerats;

till tidigare anställd; till tidigare anställd; som utgör skadestånd; som utgör skadestånd, dock vid

personskada endast med belopp som

för mottagaren utgör ersättning för 3 Senaste lydelse 1973:1113.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förlorad inkomst av skattepliktig na-

tur;

som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egen-

dom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person. För annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning medgives avdrag med högst 5 000 kronor för varje mottagare. Har

givaren under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin make,

får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 5 000 kronor.

till 50 §

1.5 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden

till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till för-

hållandena under h e I a beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten

utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som

anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeioppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem (95) procent. för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skatt-

skyldiga. vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för

nedsatt skatteförmåga vid existens- = nedsatt skatteförmåga vid existens-

minimum skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

> Senaste lydelse 1976:88.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänst upptagas den skattskyldiges tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de bi- bruttointäkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må inkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgif- minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för ter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t.ex. avgifter, äger åtnjuta avdrag, t.ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för så- som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- el- dan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits ler olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter. i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorle- efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kost- des än genom försäkring, elter kostnader för resor till och från arbetet. nader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, var- Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall liv- om i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med räntan inräknas i inkomsten med

oreducerat belopp. Barnbidrag med- oreducerat belopp. Även sådan livrän-

räknas icke i inkomsten. ta till följd av personskada som icke

är av skattepliktig natur skall inräknas

i inkomsten. Barnbidrag medräknas

icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, 1. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar, dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda

skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör

vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existens-

minimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att

den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala

skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskatt-

ningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt

skatteförmåga beräknas med beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skatt-

skyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna i 19 § — utom såvitt avser ersättning på grund av skadeståndsförsäkring — samt i 32 §& I mom., anvisningarna till 19 8 och punkt I av anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Har livränta som utgår på grund av personskada och icke avser ersättning för förlorat underhåll fastställts före den 1 januari 1976 gäller dock följande.

Vid tillämpning av 32 Xx I mom. i dess nya lydelse skall hälften av det

till ett beskattningsår hänförliga livräntebeloppet. till den del detta icke överstiger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har

fastställts för januari månad beskattningsåret, anses avse ersättning för annat

än förlorad inkomst av skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). Utbytes sådan livränta mot engångsbelopp, skall vid tillämpning av de nya bestäm-

melserna i anvisningarna till 19 § så stor del av engångsbeloppet anses utgöra

ersättning för annat än förlorad inkomst av skattepliktig natur som motsvarar

förhållandet mellan den enligt föregående mening skattefria delen av det till året för utbytet hänförliga livräntebeloppet och hela detta livräntebelopp. I fråga om livränta som utgår enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på

grund av regeringens förordnande och som bestämmes av celler utbetalas

från riksförsäkringsverket samt i fråga om utbyte av sådan livränta mot engångsbelopp skall vad nu sagts gälla även beträffande livränta som har fastställts den I januari 1976 eller senare på grund av skadefall som har inträffat före den I juli 1977.

2. De nya bestämmelserna i 19 § angående ersättning på grund av skadeståndsförsäkring och i punkt 5 av anvisningarna till 46 § tillämpas första gången vid 1978 års taxering. Nämnda anvisningspunkt i dess äldre lydelse

tillämpas dock alltjämt vid 1978 och senare års taxeringar i fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts före utgången av år 1976.

2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives att 3 § 4 mom., punkt 1 av anvisningarna till 1 8 samt anvisningarna till 3 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

4 mom.? I fråga om inkomst 4 mom. I fråga om inkomst av av tillfällig förvärvs- tillfällig förvärvsverk-

verksamhet gälla lagens be- samhet gälla lagens bestämmel-

stämmelser, såvitt avser realisations- ser, såvitt avser realisationsvinst, vid

vinst, vid avyttring av aktie eller an- avyttring av aktie eller andel i bolag del i bolag vars aktier eller andelar vars aktier eller andelar vid tiden för vid tiden för avyttringen ägdes eller avyttringen ägdes celler innehades på

innehades på sätt som anges i 54 § sätt som anges i 54 § femte stycket

femte stycket nämnda lag och förvär- kommunalskattelagen (1928:370) och

vats tidigare än två år före ingången förvärvats tidigare än två år före avav det år då avyttringen sker, samt så- vitringen, samt sådan vinst vid avdan vinst vid avyttring av fastighet yttring av fastighet som avses i 35 §

som avses i 35 § 2 mom. andra styck- 2 mom. andra stycket sagda lag eller et sagda lag eller som till mer än hälf- som till mer än hälften utgöres av ten utgöres av återvunna avdrag för återvunna avdrag för värdeminskvärdeminskning av den avyttrade ning av den avyttrade fastigheten. fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 1§

1.3 Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår,

om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma

i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres så- Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för årlig pension, som ersättning för årlig pension,

skall i allmänhet anses hänföra sig skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år. till tio år. Engångsbelopp, som utgår

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860. ? Senaste lydelse 1976:346. 3 Senaste lydelse 1976:71.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till följd av personskada och avser ersättning för framtida förlust av skat-

tepliktig inkomst, anses icke såsom ac-

kumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 4 mom., skall anses hänföra sig

till det antal år den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar

förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet

av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses Ackumulerad inkomst, som avses

i 38 2 mom. vid 6)-8) samt i 35 138 2 mom. vid 5)-7) samt i 38

3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skatt- hänföra sig till det antal år den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rö- skyldige bedrivit jordbruket eller rö-

relsen. Har skattskyldig åtnjutit relsen. Har skattskyldig åtnjutit

ackumulerad inkomst som nu sagts ackumulerad inkomst som nu sagts

i egenskap av delägare i handels- eller i egenskap av delägare i handels- eller

kommanditbolag, skall inkomsten kommanditbolag, skall inkomsten

anses hänförlig till den tid han varit anses hänförlig till den tid han varit

delägare i bolaget. Inkomsten skall delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid dock anses hänförlig till kortare tid

än den skattskyldige bedrivit jord- än den skattskyldige bedrivit jord-

bruket eller rörelsen eller varit delä- bruket eller rörelsen eller varit delä-

gare i bolaget, därest han så yrkar gare i bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om det antal och företer utredning om det antal år år vartill inkomsten hänför sig, eller vartill inkomsten hänför sig, eller el-

eljest om det framstår såsom uppen- jest om det framstår såsom uppen-

bart att inkomsten hänför sig till kor- bart att inkomsten hänför sig till kortare tid. tare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava bedrivit

jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att makarna då voro taxerade med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest

andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel

i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, över-

tagits av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag

i samband med den ena makens död övertagits av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make,

skall icke till någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall oskift dödsbo och den avlidne anses som en och samma skattskyldig.

till 3 §Å

Vad i 3 § 2 mom. vid 3) sägs an- Vad i 3 § 2 mom. vid 2) sägs angående intäkt av jordbruksfastighet gående intäkt av jordbruksfastighet genom upplåtelse av nyttjanderätt genom upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtel- skall icke gälla beträffande upplåteise av rätt att avverka skog. se av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig

erhåller för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.

Med skadestånd eller annan i 3 § 3 mom. vid 3) omförmäld ersättning avses i första hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålles med

anledning av exempelvis stadsplanering eller gatureglering. Härmed likställes frivilligt överenskommen ersättning, vilken avtalats under sådana för-

hållanden att möjlighet till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse

ej träffats.

Vid tillämpning av bestämmelser- Vid tillämpning av bestämmelser-

na i 3 § 2 mom. vid 6) och 7) och na 13 8 2 mom. vid 5) och 6) och

38 3 mom. vid 5) skall med avyttring 38 3 mom. vid 5) skall med avyttring likställas förlust av tillgång, därest likställas förlust av tillgång, därest ersättning på grund av skadeförsäk- ersättning på grund av skadeförsäkring utgått och ersättningen icke för- ring utgått och ersättningen icke föranlett avdrag för avsättning till sär- anlett avdrag för avsättning till särskilda investeringsfonder för förlo- skilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar. rade inventarier och lagertillgångar. Skatteberäkning för ackumulerad Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 7) inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 6)

samt 3 § 3 mom. vid 4) och 5) får samt 3 § 3 mom. vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning ske endast under förutsättning

att vid beskattningsårets utgång kvarvarande, icke avyttrade inventarier och varor — frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats

— äro av allenast obetydlig omfattning,

att vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett till lagerregleringskonto eller särskild nyanskaffningsfond eller som, till ersättande

av avyttrat fartyg eller till ersättande av förlorade tillgångar i verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder för avyttrat fartyg eller för förlorade

inventarier och lagertillgångar,

3 Senaste lydelse 1967:97.

samt att, såvitt avser rörelse, den skattskyldige icke under beskatt-' ningsåret börjat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens avveckling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. Bestämmelserna i 35 4 mom. i dess nya lydelse tillämpas i fråga om realisationsvinst på grund av avyttring som sker efter utgången av mars

1976.

2. De nya bestämmelserna i punkt I tredje stycket av anvisningarna till 158 tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

3¶Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives att 37 § I mom. taxeringslagen (1956:623)! skall ha nedan angivna lydelse.

37§

Nuvarande Ivdelse

I mom. ? Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning

uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgifisskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

1.a) Statlig och Den som hos den Avlöning, arvode,

kommunal myndighet, uppgiftsskyldige inne- annan ersättning eller

b) aktiebolag, eko- haft anställning eller förmån, oavsett huru-

nomisk förening, fond, uppdrag eller utfört till- vida denna utgått kon-

stiftelse och annan ju- fälligt arbete eller som tant eller såsom naturaridisk person än döds- av den uppgiftsskyldi- förmån samt oavsett

bo, ge åtnjutit pension, liv- om densamma utgör

c) fysisk person och ränta eller periodiskt ersättning för kostnadödsbo, som bedrivit utgående = ersättning, der, som mottagaren

rörelse eller jordbruk, ävensom den som åt- haft att bestrida. Har däri inbegripet skogs- njutit förmån från per- mottagaren haft att erbruk, i fråga om förmå- sonalstiftelse eller an- lägga vederlag för åtner, som utgått från så- nan stiftelse. njuten naturaförmån,

dan förvärvskälla, skall uppgift om förmåsamt nen och vederlaget

d) fysisk person och lämnas. dödsbo, som innehaft Undantag: annan fastighet, i fråga a) folkpension, när om förmåner som ut- tilläggspension = —--

gått från sådan för- delägare i företaget.

värvskälla.

!'Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:45. 2 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50

Nuvarande Ivdelse

Uppgiftsskyl- Vem uppgiften Vad uppgiften

dig skall avse skall avse

3. Försäkringsan- Den som från anstal- Utgivet belopp.

stalt och understöds- ten eller föreningen förening. uppburit belopp, ej un-

derstigande 200 kronor

för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för be-

loppet föreligger.

Föreslagen lvdelse

I mom. Fill ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning

uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

1.a) Statlig och Den som hos den Avlöning, arvode, kommunal myndighet, uppgiftsskyldige inne- annan ersättning eller

b) aktiebolag, eko- haft anställning eller förmån, oavsett hurunomisk förening, fond, uppdrag eller utfört till- vida denna utgått konstiftelse och annan ju- fälligt arbete eller som tant eller såsom natu-

ridisk person än döds- av den uppgiftsskyldi- raförmån samt oavsett

bo, ge åtnjutit pension, liv- om densamma utgör

c) fysisk person och ränta eller periodiskt ersättning för kostna-

dödsbo, som bedrivit utgående = ersättning, der, som mottagaren rörelse eller jordbruk, ävensom den som åt- haft att bestrida. Har däri inbegripet skogs- njutit förmån från per- mottagaren haft att erbruk, i fråga om förmå- sonalstiftelse eller an- lägga vederlag för åtner, som utgått från så- nan stiftelse. njuten naturaförmån,

dan förvärvskälla, samt skall uppgift om förmåd) fysisk person och nen och = vederlaget

dödsbo, som innehaft lämnas. Avser livränta

annan fastighet, i fråga skadestånd till följd av om förmåner som ut- personskada skall angi-

gått från sådan för- vas om livräntan utgör

värvskälla. skattepliktig intäkt.

Undantag: a) folkpension, — när tilläggspension = enligt

lagen om allmän för-

säkring icke åtnjutes,

Föreslagen lydelse Uppgiftsskyl- Vem uppgiften Vad uppgiften dig skall avse skall avse

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

C) ersättning och förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren,

e)i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen utgiven förmån, som icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren,

f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit,

Föreslagen lIvdelse

Uppgiftsskyl- Vem uppgiften Vad uppgiften dig skall avse skall avse

efter avdrag för veder-

lag, uppenbarligen haft

ett värde icke översti-

gande 600 kronor för

helt år räknat, om ej

förmånen —- oavsett

värdet — i sin helhet är

att hänföra till skattepliktig intäkt,

g) ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 500 kronor, och

representationsersättning, motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt icke översti-

gande 500 kronor, samt därjämte traktaments-

ersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke

avser mer än 24 dagar

för år räknat, därest i

kontrolluppgiften anmärkes, att = traktamentsersättning utgått

(se även 2 mom. fjärde stycket), h) förmån från stif-

telse, om vad som utgivits — uppenbarligen icke utgör skattepliktig

intäkt för mottagaren, samt

i) ersättning eller för-

Föreslagen lydelse Uppgiftsskyl- Vem uppgiften Vad uppgiften dig skall avse skall avse

mån, för vilken motta-

garen erlagt sjömans-

skatt.

Undantagen gäller ej

fåmansföretag, eller till sådant företag hörande

personalstiftelse i fråga

om uppgifter avseende

företagsledaren = eller

honom närstående per-

son eller delägare i företaget.

3. Försäkringsan- Den som från anstal- Utgivet belopp. Har

stalt och understöds- ten eller föreningen till följd av personskada förening. uppburit belopp, ej un- utgivits skattepliktigt en-

derstigande 200 kronor gångsbelopp skall sär-

för hela året, på grund skilt anmärkas om skat-

av försäkring av den art tepliktigt engångsbelopp att skatteplikt för be- utgivits tidigare på grund

loppet föreligger, dock av samma skada. Om så att om livränta utgivits är fallet skall angivas betill följd av personskada loppets storlek och utbeuppgift skall lämnas talningsåret. aven om livräntebelopp som icke är av skattepliktig natur.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första

gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1978 års taxering.

Utdrag

PROTOKOLL FINANSDEPARTEMENTET vid regeringssammanträde

1976-10-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar

vid personskada

1 Inledning

År 1975 ändrades skadeståndslagen (1972:207) i väsentliga hänseenden (prop. 1975:12, LU 1975:16, rskr 1975:133, LU 1975:23, rskr 1975:209, SFS 1975:404). Lagstiftningen grundades i huvudsak på skadeståndskommitténs (Ju 1967:68) betänkande (SOU 1973:51) Skadestånd vid personskada.

I fråga om formen för skadestånd vid personskada hade skadeståndskommittén förordat att engångsbelopp borde komma till större användning och hade samtidigt uttalat att gällande beskattningsregler kunde komma att motverka valet av en sådan ersättningsform. Med anledning härav fick livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)! i maj 1974 genom tilläggsdirektiv 1 uppdrag att behandla frågan om inkomstbeskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada.

Livförsäkringsskattekommittén har redovisat uppdraget i delbetänkandet (Ds Fi 1975:8) Beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp och livränta vid personskada. Kommittén föreslår att engångsbelopp som ersätter framtida förlust av arbetsinkomst skall vara skattepliktigt endast till viss del. Samtidigt föreslås skattefrihet för vissa personskadelivräntor som avser ersättning för ideell skada och vårdkostnader o. d.

Efier remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riks-

! Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), riksdagsledamöterna Gunnar Engkvist, Grethe Lundblad och Tage Magnusson, sekreteraren Anna Hedborg, professorn Dag Helmers, ombudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars Lindwall och direktören Richard Schönmeyr.

försäkringsverket (RFV), försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

samt Västernorrlands län, skadeståndskommittén (Ju 1967:68), försäkrings-

rättskommittén (Ju 1974:09), 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02), Cen-

tralorganisationen SACO/SR, De handikappades riksförbund, Familjeföretagens förening, Folksam, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukar-

nas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska fö-

retagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

2¶Gällande rätt

2.1 Ersättningar som utgår vid personskada

Begreppet personskada har ansetts omfatta inte endast direkta skador på

den kroppsliga organismen utan även psykiska chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska sjukdomstillstånd. Uttrycket ”skada” används också för

att beteckna olika följder av en personskada. Skadeföljderna kan omfatta såväl fysiskt och psykiskt lidande (ideell skada) som kostnader och inkomstförlust (ekonomisk skada).

I svensk rätt finns ett omfattande system av regler som har till syfte

att ge den som har tillfogats personskada gottgörelse för de olika skade-

följderna. Ersättningsrätt kan föreligga enligt skadeståndsrättens regler. När skadeståndsskyldighet föreligger brukar den skadeståndsskyldiges ansvar i

de flesta fall vara täckt av ansvarsförsäkring. Den skadelidande har i regel

också eget försäkringsskydd. Socialförsäkringen ger alla medborgare ett grundläggande ekonomiskt skydd vid personskada. Ersättningsrätt kan också föreligga enligt kollektiva eller individuella liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Ersättning vid personskada kan även utgå på annan grund,

t.ex. enligt särskilda författningsbestämmelser. Den ersättning som fastställs i ett personskadefall kan avse skadeföljder i såväl förfluten tid som framtiden. Ersättningen kan utgå i olika former,

nämligen som engångsbelopp eller som periodiskt utfallande belopp (sjuk-

penning, pension. livränta m. m.). Med uttrycket engångsbelopp avses i förs-

ta hand ett kapitalbelopp som utbetalas vid ett enstaka tillfälle för att täcka en eller flera bestämda skadeföljder. Begreppet omfattar dock även två eller

flera belopp som utgår för samma ändamål under förutsättning att beloppen

inte utbetalas med sådan regelbundenhet att de måste anses utgöra periodisk ersättning.

2.1.1 Skadestånd

Enligt skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1975:1411), SkL, skall skadestånd till den som tillfogats personskada i princip omfatta full ersättning för såväl ideell som ekonomisk skada, Till ideell skada i traditionell mening räknas dels det fysiska och psykiska lidandet under den akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär av olika slag som skadan medför för framtiden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada räknas enligt SKL också vissa skadeföljder som delvis kan anses ha ekonomisk karaktär, t. ex. vissa fördyrade levnadsomkostnader, extra resekostnader, utgifter för proteser och liknande hjälpmedel m. m., samt vissa allmänna besvär och olägenheter till följd av skadan, bl. a. ökad uttröttning i och frånvaro från arbetet samt risk för förlust av extrainkomster. Den ekonomiska skadan omfattar sjukvårdskostnader och andra utgifter på grund av personskadan samt förlust av inkomst i förfluten tid och i framtiden. Ersättning för inkomstbortfall i förfluten tid skall avse den faktiska inkomstförlusten. Beräkningen av framtida inkomstförlust skall enligt SkL grunda sig på ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp. Ersättningen skall motsvara skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han inte hade skadats, och den inkomst som han kan beräknas komma att uppnå genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning o. d. samt ålder, bosättningsförhållanden och liknande omständigheter. Med inkomstförlust skall likställas intrång i näringsverksamhet och med inkomst skall likställas värdet av hushållsarbete i hemmet.

Har den skadade avlidit, utgår ersättning för begravningskostnader och i skälig omfattning för annan kostnad till följd av dödsfallet. Efterlevande som enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning har rätt till ersättning för förlust av underhåll, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter.

Ersättning för ideell skada utgår normalt i form av engångsbelopp. Detsamma gäller ersättning för kostnader och för förlust av inkomst i förfluten tid. Ersättning för mer omfattande framtida kostnader vid större skador fastställs dock ofta i form av livränta. När det gäller framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll utgår ersättningen i form av livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Är ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning, skall den dock enligt SkL utgå som livränta om inte särskilda skäl talar emot detta. Fastställd livränta kan, om skäl föreligger, helt eller delvis bytas ut mot engångsbelopp. I förarbetena till SkL har uttalats att det är önskvärt att engångsbelopp som

ta 'n

ersättningsform används i ökad omfattning.

Den som har rätt till skadestånd kan samtidigt vara berättigad till annan ersättning på grund av personskadan. När skadeståndet på detta sätt sam-

manträffar med andra förmåner skall skadestånd som utgör ersättning för

inkomstförlust eller förlust av underhåll minskas med dels ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring (omtryckt 1973:08, ändrad senast 1976:622). AFL, eller lagen

(1954:243) om yrkesskadeförsäkring (ändrad senast 1976:619), YFL, eller an-

nan likartad förmån, dels sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av anställningsavtal, dels pension som utgår på grund av kollektiv

tjänstepensionsförsäkring, dels periodisk ersättning som utgår på grund av sådan olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelats på grund av kol-

lektivavtal.

2.1.2¶Ansvarsförsäkring o. d.

Inom försäkringssummans ram täcker denna form av försäkring den skadeståndsskyldiges ansvar enligt skadeståndsreglerna. Det är i dag betydligt vanligare att skadestånd utgår ur ansvarsförsäkring än att det betalas av den skadeståndsskyldige själv. Frivillig ansvarsförsäkring ingår ofta som

ett moment i en kombinerad försäkring, t.ex. hemförsäkring eller företagsförsäkring. Det finns också olika former av obligatorisk ansvarsförsäkring, bl. a. trafikförsäkringen. En särskild form av ansvarsförsäkring är den s. k. trygghetsförsäkringen vid yrkesskada (TFY). Försäkringen grundar sig på kollektivavtal. Numera står TFY eller liknande försäkringsformer på arbetsmarknaden öppna för

praktiskt taget alla förvärvsarbetande. Avsikten är att den som drabbas av personskada genom olycksfall i arbetet skall få ersättning enligt skadeståndsrättens normer utan att behöva visa att arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Ersättning för sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt sjukvårdskostnader och liknande utgifter utgår i huvudsak enligt

skadeståndsrättens regler. Under de 30 första dagarna av den tid som den

skadade är arbetsoförmögen utgår ersättning med vissa schablonbelopp som är avsedda som en påbyggnad på sjukpenningen enligt AFL. För tid därefter utgår vid bestående invaliditet av låg grad ersättning i form av engångsbelopp för allmänna olägenheter. Vid högre grad av invaliditet ersätts förlust av arbetsinkomst i princip enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Ersättning kan sålunda utgå som livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Engångsbelopp har i praktiken varit

en vanlig form. Vid dödsfall lämnas ersättning för begravningskostnader o.d. och förlust av underhåll. Den s.k. patientförsäkringen har vissa likheter med TFY. En patient

som drabbas av kroppsskada som har direkt samband med sjukvården skall kunna få ersättning enligt skadeståndsrättsliga principer utan att skade-

ståndsansvar behöver fastställas. I detta sammanhang kan även nämnas ögonskadeförsäkringen. Om någon har tillfogats skada i form av förlust eller väsentlig nedsättning av synförmågan på det ena ögat, kan den skadeståndsskyldige teckna försäkring för den skadades räkning. Försäkringen omfattar inkomstförlust m. m. som kan inträffa om även det andra ögat skulle skadas till följd av olycksfall eller sjukdom.

2.1.3 Den skadelidandes eget försäkringsskydd

Hittills har berörts den ersättning som utgår enligt skadeståndsrättens regler och de försäkringar som helt eller delvis täcker den skadeståndsskyldiges ansvar. Den skadelidande har i regel även eget försäkringsskydd som ger honom rätt till ersättning vid sidan av eller i stället för skadeståndet.

Socialförsäkringen ger ett ekonomiskt grundskydd. Till socialförsäkringen

hör — förutom arbetslöshetsförsäkringen från vilken kan bortses i detta sammanhang — den allmänna försäkringen enligt AFL och yrkesskadeförsäk-

ringen.

Den allmänna försäkringen verkar generellt och oberoende av orsaken till skadan. Från sjukförsäkringen enligt AFE utgår ersättning för sjuk vårdskostnader 0. d. Förlust av arbetsinkomst ersätts inom vissa gränser om

arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften. Under sjukdom utgår sjuk-

penning. Vid invaliditet utgår sjukbidrag eller förtidspension. Efterlevande skyddas genom rätt till familjepension. Invaliditetsbedömningen grundar sig på ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp. dvs. hänsyn tas till skadans konsekvenser för den försäkrades försöriningsförmåga. Landstingen tillhandahåller hjälpmedel som den skadade kan behöva. Vissa medel utgår till landstingen för denna verksamhet från den allmänna försäkringen. IdeeH skada i form av sveda och värk eller lyte och stadigvarande men ersätts inte.

Yrkesskadeförsäkringen regleras f.n. i YFL. Fr.o.m. den 1 juli 1977

ersätts YFL av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. YFL omfattar kroppsskada till följd av olycksfall i arbetet samt vissa

i särskild författning uppräknade yrkessjukdomar. Denna uppräkning ersätts i LAF av en mer generell skadebeskrivning, nämligen skada till följd av olycksfall i arbetet eller annan skadlig inverkan av arbetet. Ersättning ges för sjukvårdskostnader o. d. Vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften utgår sjukpenning tefter det att tiden för samordning med sjukförsäkringen enligt AFL — 90 dagar — har gått ut). Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan utgår livränta. Enligt YFL

begränsas livränta för inkomstförlust genom att den årliga förtjänsten beaktas endast intill fem basbelopp. Sedan länge har man vid invaliditetsbedömning

enligt YFL fäst stort avseende vid den rent medicinska defekten. Under senare år har en utveckling mot en mer nyanserad invaliditetsbedömning

skett. I LAF, som gäller från den I juli 1977, tillämpas ett renodlat eko-

nomiskt invaliditetsbegrepp. Livräntan skall i fortsättningen i princip mot-

svara 100 26 kompensation för inkomstförlust, vilket innebär en kraftig för-

stärkning av ersättningsnivån. Livränteunderlaget motsvarar i princip sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL. Ersättning för ideell skada ges genom TFY. Livränta enligt YFL kan under vissa förutsättningar bytas

ut mot engångsbelopp. Denna möjlighet kommer inte längre att föreligga enligt LAF. I förarbetena till LAF betonas att livräntan i fortsättningen skall utgöra en renodlad ersättning för inkomstbortfall och att det inom

socialförsäkringen inte är förenligt med denna princip att medge utbyte mot engångsbelopp (prop. 1975/76:197 s. 76). Enligt såväl YFL som LAF utgår ersättning till efterlevande i form av begravningshjälp och livränta.

Vid sidan av socialförsäkringen finns ett stort antal olika former av privata försäkringar som ger skydd vid personskada. Till dessa försäkringar hör livförsäkring samt sjuk- och olycksfallstörsäkring.

Livförsäkring kan vara en dödsfallsförsäkring, vilket innebär att försäkringssumman betalas ut vid den försäkrades död, eller en livsfallsförsäkring som medför rätt till utbetalning vid viss ålder. Ofta är livförsäkringarna sammansatta av båda dessa moment. En livförsäkring ger ibland den för-

säkrade skydd vid sjukdom eller olycksfall genom utbetalning av s. k. för-

tidskapital. Livförsäkringen kan vara individuell eller kollektiv. Till de kol-

lektiva livförsäkringarna hör tjänstegrupplivförsäkringen.

Olycksfalls- och sjukförsäkringarna har som viktigaste ändamål att kompensera för inkomstbortfall under sjukdomstid och vid invaliditet men kan

även täcka vissa vårdkostnader o.d. Försäkringar som hör till dessa kategorier är ofta s. k. summaförsäkringar, vilket innebär att viss på förhand bestämd ersättning utgår vid inträffad skada eller sjukdom. Försäkringarna kan dock också vara anpassade till den konkreta skadan. Ersättning kan utgå som engångsbelopp eller i form av periodisk ersättning. Olycksfalls-

och sjukförsäkring kan vara individuell eller kollektiv. Bland de kollektiva

försäkringarna kan nämnas den kollektivavtalsbundna avtalsgruppsjuk försäkringen (AGS), enligt vilken periodisk ersättning utgår i form av dagersättning under sjukpenningtid och månadsersättning under tid då försäkrad är förtidspensionerad.

I detta sammanhang bör även nämnas s. k. skadeståndsförsäkring. Innebörden av en sådan försäkring är i regel att den försäkrade får ersättning

av försäkringsgivaren för skadestånd avseende personskada som har tillfogats

den försäkrade, om skadevållaren saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat påträffas, Till denna grupp av försäkringar hör överfallsskydd o. d.

som ofta ingår som moment i hem-, villa- och reseförsäkringar.

2.1.4 Ersättning enligt andra författningar

Vissa författningar bygger på YFL:s grunder. Hit hör militärersättnings-

lagen (1950:261) och motsvarande författningar beträffande civilförsvars-

tjänstgöring (1954:249), räddningstjänst (1974:80, 1961:564 och 1961:457)

samt anstaltsvistelse t1954:250). Ersättning enligt dessa författningar utgår av statsmedel och ges liksom enligt YFL i form av sjukvårdsersättning, sjukpenning, livränta och begravningshjälp. Det finns i regel möjlighet att ersätta livränta med engångsbelopp. Enligt kungörelsen (1969:761) om sär-

skilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. (ändrad senast 1976:420) kan ersättning i form av engångsbelopp utgå vid bestående nedsättning eller förlust av arbetsförmågan. Här tillimpas samma invaliditetsbegrepp som

inom bl. a. YFL. Dessutom har emellenid uttryckligen föreskrivits att man skall ta hänsyn till lyte och stadigvarande men och till andra olägenheter på grund av skadan.

De här nämnda bestämmelserna om skada under militärtjänstgöring m. m. har av yrkesskadeförsäkringskommituén (S 1971:01) föreslagits bli ersatta av en lag om statligt personskadeskydd den 1 juli 1977, dvs. samtidigt med att YFL ersätts av LAF (SOU 1976:50). Förslaget innebär bl. a. en övergång till en renodlat ekonomisk invaliditetsbedömning. Därvid har även kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. föreslagits

bli ersatt av en lag om ersättning av statsmedel för ideell skada. Om någon genom brottslig handling har tillfogats personskada, kan han få ersättning enligt kungörelsen (1971:505) om ersättning av allmänna medel för personskada på grund av brott ändrad senast 1974:355). Ersättning utgår

inte i vidare mån än som följer av allmänna skadeståndsrättsliga regler. Sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men gottgörs endast om särskilda skäl föreligger. Den som får ersättning skall intill ersättningens

belopp överlåta sitt skadeståndsanspråk på staten. Bestämmelsernas innebörd

är således närmast att det allmänna förskotterar skadeståndet och bär risken av att den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga.

2.2 Beskattning av ersättning vid personskada

Av den översikt som har lämnats i avsnitt 2.1 framgår att ersättning vid personskada kan utgå enligt flera olika grunder — skadeståndsrättsliga regler, offentlig eller privat försäkring och särskilda författningsbestämmelser — och att den kan avse såväl ideella som ekonomiska skadeföljder. Både ersättningsgrunderna och den skadeföljd som ersättningen avser att täcka kan få betydelse för inkomstbeskattningen. Avgörande är dock ofta den form i vilken ersättningen betalas ut. Frågan om en viss ersättning skall

beskattas eller ej är sålunda i många fall direkt avhängig av om ersättningen

utgår periodiskt celier i form av engångsbelopp. Beträffande innebörden av

uttrycket engångsbelopp hänvisas till vad som har anförts i inledningen till avsnitt 2.1.

2.2.1¶Beskattning av engångsbelopp

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som från början

utgår som engångsbelopp (direktutbetalat engångsbelopp) och engångsbelopp

som träder i stället för en fastställd livränta.

Beträffande beskattning av direktutbetalat engångsbelopp gäller i huvudsak följande.

Ersättning som utfaller på grund av sådan livförsäkring som enligt punkt I av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370, ändrad senast

1976:669), KL, utgör pensionsförsäkring är skattepliktig. Detsamma gäller

enligt 32 § I mom. KL ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring

som har tagits i samband med tjänst till den del ersättningen inte avser

sjukvårds- eller läkareckostnader. Ersättning som på annan grund utgår för ideell skada — dvs. sveda och värk, lvte och men samt allmänna besvär och olägenheter — och för vårdkostnader, begravningskostnader och liknande utgifter är i regel skattefri. Detta gäller oberoende av om ersättningen har utgått som skadestånd eller på grund av offentlig eller privat försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Har förmånen åtnjutits på grund av enskild tjänst, skall den dock i vissa fall beskattas. Sålunda gäller t. ex. enligt 32 § 3 mom.

KL att förmån av fri sjukvård eller fri tandvård, som har åtnjutits på grund

av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som

gäller för statliga befattningshavare, skall tas upp som intäkt av tjänst till den del den utgått efter förmånligare grunder än för nämnda befattningshavare.

Enligt uttrycklig bestämmelse i 195 KL föreligger skatteplikt för engångsersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur. Beträffande

andra engångsbelopp som utgår för detta ändamål, t. ex. direktutbetalat skadestånd, saknar KL särskilda bestämmelser. Det får dock anses klart att sådan ersättning i princip är skattepliktig (prop. 1927:102 s. 347, prop. 1950:93 s. 195 och prop. 1961:5 s. I, 9 och I5. RRK 1972 1:41). Vissa undantag

föreligger dock. Sålunda är ersättning på grund av försäkring enligt AFL

och YFL skattefri enligt 19 § KL under förutsättning att ersättningen inte

grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. per år eller utgör föräldrapenning. Under samma förutsättning föreligger skattefrihet för engångs-

belopp som enligt annan lag eller särskild författning utgår till någon vid

sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. Här kan

nämnas att engångsbelopp enligt kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd

för värnpliktiga m. fl. har ansetts skattefritt även om det har utgjort er-

sättning för inkomstförlust. Vidare är engångsersättning skattefri enligt 19

$ KL, om den utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av annan försäkring

som inte har tagits i samband med tjänst och inte utgör trafik- eller annan ansvarsförsäkring. Med stöd av denna bestämmelse synes i praktiken engångsbelopp som har utgått på grund av skadeståndsförsäkring ha undantagits från beskattning även om beloppet har avsett ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur.

Om fastställd livränta helt eller delvis byts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga behandlingen av engångsbeloppet enligt anvisningarna till 19 $ KL beroende av vilka regler som hade gällt för beskattning av livräntan. Som framgår av de följande avsnittet 2.2.2 är vissa livräntor i sin helhet skattepliktiga enligt 32 § I mom. KL. Utbyts sådan livränta mot engångsbelopp, är hela engångsbeloppet skattepliktigt. Detta gäller — i motsats till vad som är fallet beträffande direktubetalat engångsbelopp - även om den utbytta livräntan helt eller delvis har utgjort ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d. Har livränta som inte omfattas av 32 § I mom. KL bytts ut mot engångsbelopp, är beloppet däremot skattefritt.

2.2.2 Periodiskt utgående ersättning

Periodisk ersättning kan som tidigare har nämnts utgå i form av bl. a. pension, livränta eller sjukpenning o. d.

Med pension förstås enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL dels belopp som på annan grund än försäkring utgår med anledning av föregående tjänsteförhållande, dels belopp som enligt AFL utgår i form av folkpension eller ATP. dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring. Pension utgör enligt 32 § I mom. KL skattepliktig intäkt av tjänst. I enlighet härmed föreligger skatteplikt bl. a. för folkpension och ATP som efter en inträffad personskada utgår i form av förtidspension eller efterlevandepension.

Enligt 31 § KL skall med tjänst likställas bl. a. rätt till livränta som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring. Frågan om beskattning av sådan livränta behandlas närmare i 32 3 KL.

Har livräntan utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring som inte har tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL, är enligt 32 § 2 mom. KL endast viss del av livräntan skattepliktig. Den skattepliktiga delen bestäms med hänsyn till livräntetagarens ålder och sjunker från 80 5 vid högst 35 års ålder till 10 få vid en ålder av minst 87 år. Bestämmelserna i 32 § 2 mom. omfattar främst livränta på grund av privata sjuk- och olvcksfallsförsäkringar som inte har tagits i samband med tjänst samt frivillig yrkesskadeförsäkring. Bestämmelserna omfattade tidigare även livräntor på grund av obligatorisk yrkesskadeförsäkring samt trafik- och annan ansvarsförsäkring. Dessa livräntor undantogs från 32 § 2 mom. genom lagstiftning åren 1955 resp. 1961. Enligt övergångsbestämmelserna till 1955 års lagstiftning (1955:245) skall den fallande skalan fortfarande tillämpas på livräntor som på grund av lag eller särskild författning utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, om ersättningsfrågan har reglerats enligt författningsbestäimmelser som gällde före den 1 januari 1955 (till dessa författningar hör bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete). Motsvarande gäller enligt 1961 års övergångsbestämmelser

(1961:42) beträffande livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring. om försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1962.

Livränta, som har utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte omfattas av

bestämmelserna i 32 5 2 mom. KL, skall i sin helhet beskattas som intäkt av tjänst enligt 32 § I mom. KL. Till de personskadelivräntor som i enlighet

härmed i sin helhet är skattepliktiga hör skadeståndslivräntor som betalas av den skadeståndsskyldige själv. Hit hör vidare livränta på grund av obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt YFL, livränta som utbetalas på grund

av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, om skadefallet har inträffat efter utgången av år 1961, samt livränta enligt TFY och enligt s.k. ska-

deståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.). Till samma grupp av skattepliktiga livräntor hör livränta enligt privat sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med tjänst samt livränta som utgår enligt särskilda för-

fattningsbestämmelser, t. ex. enligt militärersättningslagen. De nu nämnda

livräntorna är i sin helhet skattepliktiga vare sig de är livsvariga eller tem-

porära och oberoende av om ersättningen utgår till den skadade själv eller

till hans efterlevande. Skatteplikten är oinskränkt även om livräntan helt eller delvis avser ersättning för ideell! skada och vårdkostnader o. d. Livränta

som utgår till efterlevande enligt livförsäkring, som utgör K-försäkring, är

däremot inte skattepliktig.

Beträffande andra periodiskt utgående förmåner vid personskada gäller i

huvudsak följande.

Sjukpenning enligt AFL och YFL samt ersättning som enligt annan lag

eller författning utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete är

skattepliktig om ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kr. eller

högre belopp. Detsamma gäller föräldrapenning enligt AFL samt periodisk

förmån enligt sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med

tjänst. Det tillägg till sjukpenningen som enligt TFY utgår under de 30

första dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen är däremot enligt

19 § KL uttryckligen undantaget från beskattning till den del tillägget uppgår

för insjuknandedagen till högst 30 kr. och för övriga dagar till högst 6 kr.

per dag. Periodisk förmån enligt sjuk- eller olycksfallsförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst är likaledes skattefri. För att en sjuk- eller

olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras att

det enligt anställningsavtalet föreligger skyldighet för arbetstagare att ha sådan försäkring eller att, om sådan skyldighet inte föreligger, premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Härutöver fordras att det till försäkringsanstalten anmäls att försäkringen har tagits i samband med tjänst. Eftersom sådan anmälan inte har skett t. ex. beträffande AGS, kommer de periodiska ersättningar som enligt denna försäkring utgår under sjukpenningtid och förtidspensionstid inte att vara skattepliktiga.

2.2.3 Ackumulerad inkomst

Har fysisk person, oskiftat dödsbo eller familjestiftelse under visst beskattningsår haft inkomst, som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst) skäll den statliga inkomstskatten på denna inkomst under vissa förutsättningar beräknas som om inkomsten hade tagits upp till beskattning under flera år. Skatteberäkningen sker som om inkomsten

beskattats med lika deltar under taxeringsåret och så många av de närmast

föregående taxeringsåren att inkomsten blir fördelad på det antal år den hänför sig till. Fördelning får emellertid ske på högst tio år och det saknar betydelse för fördelningen om det år, som inkomsten hänför sig till, ligger

bakåt eller framåt i tiden. En förutsättning för rätt till särskild skatteberäkning

är att den ackumulerade inkomsten efter avdrag för kostnader uppgår till lägst 5 000 kr.

Dessa bestämmelser kan bli tillämpliga såväl på engångsbelopp som avser att täcka inkomstförlust i förfluten tid som på belopp som avser att täcka

framtida inkomstbornfall.

2.2.4 Avdrag för periodiskt understöd

Om skadestånd utgör omkostnad i utbetalarens förvärvskälla, medges avdrag för skadeståndet vid beräkning av inkomsten av denna förvärvskälla. För periodisk utbetalning av skadestånd som inte utgör omkostnad i förvärvskälla får utbetalaren allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL och punkt S av anvisningarna till denna paragraf. För avdragsrätten saknar det betydelse

om skadeståndet avser förlorad inkomst av skattepliktig natur eller annan

skadeföljd.

2.2.5 Extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga

Om skattskyldigs inkomst på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig

oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig

omständighet har understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) kan han

enligt 50 § 2 mom. KL ha rätt till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av detta avdrag görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan

den skattskyldiges inkomster och å andra sidan det belopp som anses mot-

svara existensminimum, Enligt punkt 1 av anvisingarna till 50 § KL skall

som inkomst av tjänst tas upp den skattskyldiges bruttointäkter minskade med nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande. Om inkomsten utgörs av livränta, som avses i 32 § 2 mom. KL och alltså beskattas till reducerat belopp, skall livräntan inräknas i inkomsten till oreducerat belopp.

3¶Livförsäkringsskattekommittén

3.1¶Engångsbelopp vid personskada

Kommittén konstaterar att de år 1975 genomförda ändringarna 1 skadeståndslagen (1972:207) syftade bl. a. till en ökad användning av engångsbelopp som skadestånd vid personskada och att kommitténs uppgift har

varit att föreslå sådan ändring i gällande skatteregler att de inte motverkar att skadestånd utgår i denna form. Det är enligt kommittén självklart att valet mellan livränta och engångs-

belopp i första hand skall göras efter andra grunder än skatteskäl. Beskatt-

ningen av engångsbelopp bör därför inte vara så fördelaktig att livränte-

alternativet framstår som ekonomiskt olämpligt i de fall då livränta bör

utgå av sociala, medicinska eller andra orsaker. Man bör i princip sträva efter ett skatteuttag som är neutralt i förhållande till de olika ersättningsformerna. En matematiskt neutral beskattning skulle innebära att engångs-

ersättningen belastades med skatt till samma belopp som skatten totalt skulle ha uppgått till om skadeståndet hade utgått i form av livränta i stället

för engångsersättning. Kommittén uttalar emellertid också att en ökad användning av engångsbelopp i fall där så från olika synpunkter kan anses lämpligt och önskvärt sannolikt kräver en beskattning av engångsersättning som inte bara syftar till att åstadkomma neutralitet i nyssnämnda mening utan som ger direkt förmånligare resultat än vad som skulle ha blivit fallet om skadeståndet hade utgått som livränta. En sådan förmånligare beskattning bör dock enligt kommittén genom föras endast då så bedöms nödvändigt

för att inte motverka engångsbelopp som betingas av sociala eller andra skäl.

I betänkandet diskuteras olika metoder för skattelindring beträffande en-

gångsbelopp. En metod, som betecknas ”omvänd” ackumulerad inkomst, skulle vara att beskatta engångsbeloppet som om det hade utfallit med lika stora årliga belopp framåt i tiden. Kommittén anser dock att en sådan metod inte är användbar. Inte heller den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst eller reglerna om väsentligen nedsatt skatteförmåga in-

nebär enligt kommittén någon framkomlig väg för att nå den eftersträvade

skattelindringen. Vidare diskuteras en metod som skadeståndskommittén rekommenderade i betänkandet (SOU 1973:51) Skadestånd vid personskada. Metoden innebar att engångsbelopp upp till en viss nivå —- motsvarande ett visst antal basbelopp — helt skulle undantas från beskattning och att skattelindringseffekten skulle förstärkas genom skatteberäkning såsom för ackumulerad inkomst. Livförsäkringsskattekommittén anser dock att total skattefrihet för visst belopp skulle strida mot grundprinciperna för svensk

skattelagstiftning. Metoden med ett skattefritt bottenbelopp medför dessutom risken att den skadelidande frestas att ta ut så stor del av skade-

ersättning i engångsbelopp som är skattefri och resten som livränta. Kom-

mittén finner inte en sådan effekt förenlig med motiven för ökad användning

3 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 56

av engångsbelopp, eftersom skatteskäl i och för sig inte bör vara det primära för valet av engångsbelopp. Kommittén diskuterar bl. a. även en metod som skulle innebära att definitiv källskatt togs ut på engångsbeloppet under utbetalningsåret men anser sig av både principiella och administrativa skäl inte kunna förorda en sådan metod.

Kommittén har i stället stannat för att föreslå en skattelindringsmetod som innebär att en viss procentuell del av engångsbeloppet får undantas

från beskattning. I två tabeller redovisar kommittén hur stor skatten på

engångsbelopp blir jämfört med skatten på livränta under olika förutsättningar för skatteuttaget på engångsbeloppet. Tabellerna bör fogas till

regeringsprotokollet i detta ärende som bilagorna I och 2. Tabellerna visar

skatteeffekten för en person, som vid skadetillfället är 30 (bilaga 1) resp.

50 år (bilaga 2) gammal, vid inkomstbortfall på 10, 30 resp. 50 26 och i inkomstlägen mellan 20 000 och 100 000 kr. Av särskilt intresse är enligt

kommittén kolumn 8 (det kapitaliserade värdet av skatten på livräntan), kolumn 9 (skatten på engångsbeloppet utan någon skattelindring) samt ko-

lumn 10 (skatten på engångsbeloppet med tillämpning av reglerna för ac-

kumulerad inkomst och under förutsättningen att inkomsten i förfluten

tid ökat med 8 26 per år). De skatteberäkningar som har gjorts i kolumn

8 bygger på schabloner, nämligen bl. a. en beloppsmässigt oförändrad inkomst i framtiden samt 1976 års skatteregler.

En utgångspunkt för kommittéförslaget är att skatten på engångsbeloppet skall vara väsentligt lägre än om någon åtgärd inte vidtogs (kolumn 9). Skatten bör även vara lägre än om reglerna för ackumulerad inkomst tilllämpas (kolumn 10), och kommitténs mål har varit att skatten bör vara lägre än det kapitaliserade värdet av skatten på livräntan (kolumn 8). Kommittén är medveten om att skattebeloppet i denna kolumn bygger på antaganden om framtiden och att skatten i ett verkligt fall kan tänkas avvika

från tabellens siffror. Kommittén har slutligen stannat för ett förslag som innebär att 40 2å av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del. Eftersom kommittén inte har ansett att det finns samma skäl för en betydande skattelindring även på mycket stora engångsbelopp har den funnit det rimligt att föreslå en begränsning av det avräknade beloppet till högst 15 basbelopp. Kommittén framhåller att en maximering torde ha den fördelen att man undviker yr-

kanden om mycket stora engångsbelopp i sådana fall där skadeståndslagen

förutsätter att livränta skall utgå även i fortsättningen.

I kolumnerna 11 och 12 av tabellerna 1 och 2 redovisas den skatt som kommer att utgå, om 40 26 avräknas från engångsbeloppet och görs skattefritt. I kolumn 11 är det skattefria beloppet utan begränsning, medan

i kolumn 12 avräkningen är begränsad till högst 15 basbelopp. Kolumn

12 visar alltså effekten av kommitténs förslag. Kommittén anser det ligga i sakens natur att en schablonmetod av detta slag inte kan innebära en ”matematiskt riktig” skattelindring i varje enskilt

. 35

fall. En jämförelse mellan kolumn 12 och 8 är för en 30-åring oförmånlig i några exempel. Jämfört med kolumn 9 och i allmänhet även med kolumn 10 ger metoden dock en relativt god skattelindring. Kommittén anmärker att de fall där metoden ger mindre skattelindring än enligt kolumn 8 mest har teoretiskt intresse. Ett stort ”inkomstbortfall” i dessa inkomstlägen bör nämligen enligt den nya lagstiftningen av försörjningsskäl ersättas med en livränta. Det erinras också om att möjlighet finns att dela upp skadestånd i en livränta och ett engångsbelopp.

Kommittén föreslår vidare att reglerna om ackumulerad inkomst inte skall få tillämpas på de engångsbelopp som omfattas av förslaget.

Kommittén tar även upp det fallet att flera engångsbelopp utbetalas för samma skada. Den anser att skattelindring bör kunna medges för flera sådana belopp. Därvid bör tillämpas en metod som medför att flera engångsbelopp för samma skada i taxeringshänseende får samma behandling som om ett enda belopp hade utbetalats. Detta resultat uppnås enligt kommitténs förslag på följande sätt. För varje utbetalningsår, med början det första året då utbetalning sker, fastställs hur många basbelopp årets skattefria del har uppgått till. Härvid tillämpas det basbelopp som gällde vid början av utbetalningsåret. Varje utbetalningsår konsumerar sitt antal basbelopp och skattefriheten upphör när sammanlagt 15 basbelopp har uppnåtts.

För att taxeringsmyndigheterna skall kunna kontrollera att taket på 15 basbelopp inte genombryts föreslår kommittén ett tillägg till 37§ I mom. 3) taxeringslagen (1956:623, omtryckt 1971:399, ändrad senast 1976:331), TL. Enligt tillägget skall försäkringsanstalt eller understödsförening, som till följd av personskada utbetalat skattepliktigt engångsbelopp, i kontroHuppgift särskilt anmärka om skattepliktigt engångsbelopp tidigare har utgivits på grund av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storlek och utbetalningsåret. Kommittén framhåller att i de fall då uppgiftsskyldighet inte föreligger — dvs. i de sällsynta fallen med privat skadereglering — taxeringsmyndigheterna har möjlighet att fråga mottagaren av ett engångsbelopp om sådant belopp tidigare har utbetalats.

Kommittén tar upp frågan om den föreslagna skattelindringen skall avse endast ersättning för framtida inkomstförlust eller om den också bör omfatta ersättning för inkomstförlust i förfluten tid. Bakgrunden till förslaget om skattelindring för engångsbelopp är enligt kommittén syftet att i fråga om framtida personskadeersättning av rehabiliteringsskäl främja valet av engångsbelopp i stället för livränta i vissa situationer. Det finns enligt kommitténs uppfattning flera skäl som talar mot att föreslå en motsvarande skattelindring för ersättning som avser förfluten tid. I sådana fall saknas valrätt mellan periodisk ersättning och engångsbelopp. Vidare torde rehabiliteringsskäl inte kunna åberopas för skattelindring vid ersättning för förfluten tid. Om en slutlig skadereglering dröjer några år torde dessutom regelmässigt löpande utbetalning ske å conto för den skadelidandes försörjning och den slutliga ersättningen bör därigenom avse blott ett relativt ringa belopp. Kommittén anser därför att den föreslagna skattelindringen bör gälla

endast ersättning som avser framtida inkomstbortfall. I sammanhanget erin-

rar kommittén om att skatten på en ersättning som avser förfluten tid under

vissa förutsättningar kan mildras genom en skatteberäkning enligt reglerna för ackumulerad inkomst.

Kommitténs förslag omfattar inte endast engångsbelopp som utgår till den skadade själv utan även belopp som avser ersättning till hans efter-

levande för förlorat underhåll.

3.2¶Livränta vid personskada

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till finansdeparte-

mentet framhållit att livräntor, som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring och som enligt nuvarande regler är skattepliktiga, ofta

hett eller delvis avser ersättning för olika slags vårdkostnader. Förbundet

hemställer om sådan ändring av 19 och 32 §§ KL att livräntor som inte avser förlorad inkomst av skattepliktig natur undantas från beskattning.

Framställningen har överlämnats till livförsäkringsskattekommitten för att övervägas i dess arbete. Kommittén har ansett det lämpligt att ta upp

de på grund av framställningen uppkomna skattefrågorna i samband med förslaget om skattelindring för engångsbelopp. Kommittén behandlar därvid

endast livränta som utgår vid personskada. Den framhåller att sådan livränta kan avse ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur, kostnader

av olika slag, sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt vissa andra

olägenheter. Ersättning för sveda och värk torde normalt utgå i form av

engångsersättning. Detsamma gäller vanligen även ersättning för lyte och

men av fysisk och psykisk natur. Ersättning för andra olägenheter kan avse

t.ex. den ökade fysiska och psykiska anspänning som krävs för visst arbetsresultat och de besvär i övrigt som skadan för med sig i arbetet samt obestämda framtidsrisker som föranleds av skadan. Detta slag av ersättning,

som f.n. ofta torde utgå i form av livränta, kan enligt kommittén väntas

komma till ökad användning i framtiden och torde då företrädesvis komma att ingå i engångsbelopp avseende ideell skada.

Kommittén erinrar om att livränta som omfattas av bestämmelserna i

32 8 I mom. KL beskattas helt, medan livränta som avses i 32 § 2 mom. KL beskattas enligt en reducerande skala. I betänkandet behandlas dessa livräntor var för sig.

3.2.1 Livränta som behandlas enligt 32 § I mom. KL

Kommittén konstaterar att till denna grupp hör bi. a. livräntor som utgår

enligt lag eller som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarstörsäkring om försäkringsfallet har inträffat efter år 1961. Till samma grupp hör även livränta som utgår i ett ”privat” skadefall som inte regleras av en försäkring.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om att livräntor avseende ska-

destånd vid personskada till helt övervägande del utgår på grund av för-

säkring. Enligt uppgifter som kommittén inhämtat från representanter för

försäkringsbranschen torde minst 90 26 av utgående livräntor vara försäk-

ringslivräntor. Denna andel beräknas öka genom tillkomsten av TFY. Av de livräntor som inte grundas på försäkring lär huvuddelen avse livräntor

på grund av skada i militärtjänst och till en mindre del livräntor som har

fastställts av domstol. Enligt kommittén torde det vara sällsynt att en livränta fastställs mellan två privata parter utan anlitande av domstol.

Kommittén delar den uppfattning som har uttryckts av Svenska försäkringsbolags riksförbund, nämligen att gällande regler för beskattning av tivränta vid personskada inte är ändamålsenligt utformade. Härtill kommer enligt kommittén den olika behandlingen av direktutbetalda engångsbelopp och utbytta engångsbelopp. Kommittén syftar på det förhållandet att ett direktutbetalat engångsbelopp som avser ersättning för ideell skada, vårdkostnader eller allmänna olägenheter inte beskattas, medan däremot ett engångsbelopp som trätt i stället för en livränta och som täcker samma slags

skadeföljder är skattepliktigt.

Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund bör livränta beskattas endast

om den avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Kom-

mittén förklarar sig vara i princip ense med förbundet om beskattningsfrågans lösning men ställer dock frågan om skattefriheten bör omfatta —-

förutom livränta för ideell skada i traditionell mening och olika vårdkost-

nader — även livränta som avser ersättning för allmänna olägenheter. Sådan ersättning avser som regel inte att täcka några merkostnader och utgår vid sidan av ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Man skulle enligt kommitténs mening kunna göra gällande att sådan ersättning bör

beskattas. Å andra sidan täcker ersättningen inte någon beräknelig in-

komstförlust. Ersättning för allmänna olägenheter torde fastställas i syfte att beloppet skall komma den skadelidande till godo i sin helhet och att det alltså inte skall minska genom skattebelastning. Med hänsyn till den

speciella karaktär som ersättning för allmänna olägenheter har och till att ersättningen i ett enskilt fall kan bestå av många skilda komponenter, där-

ibland även ersättning för kostnader som visar sig först i framtiden, anser kommittén övervägande skäl tala för att detta slag av ersättning, även när den utgår i form av livränta, inte bör beskattas.

Beträffande personskadelivränta enligt 32 § I mom. KL föreslår kommittén därför att livräntan skall beskattas om den ersätter förlorad arbetsinkomst

medan den däremot skall vara helt skattefri om den avser att täcka andra skadeföljder.

Kommittén framhåller att fall kan förekomma där livränta fastställs för fysiskt lyte eller men och att det senare efter läkarbehandling visar sig att

sådant lyte eller men inte längre förekommer, varför de ursprungliga skälen för livränta inte längre föreligger. I allmänhet fortsätter dock livräntan oavsett

detta förhållande att utgå. Det finns enligt kommittén fog för uppfattningen

att livräntan i dessa fall borde beskattas, eftersom den inte längre utgör ersättning vare sig för lyte och men eller andra olägenheter. En sådan beskattning torde dock bli svår att genomföra rent praktiskt. Skattemyndigheterna får i regel inte kännedom om de ändrade förhållandena. En beskattning skulle förutsätta anmälningsplikt för den skattskyldige om den ändrade beskattningssituationen. Vidare utgör livräntan inte heller ersättning för förlorad arbetsinkomst. Det finns därför enligt kommittén flera skäl för att inte föreslå skattskyldighet för livränta i nu avsedda fall. En livränta som ursprungligen är skattefri bör alltså enligt kommittén behålla denna karaktär för all framtid, oavsett om de bakomliggande faktiska förhållandena ändras.

Om en livränta i ett personskadefall ersätter inte bara inkomst av skattepliktig natur utan även kostnader samt lyte och men och andra skadeföljder av närmast ideell natur, förutsätter kommitténs förslag att två skilda livräntor fastställs. Enligt de uppgifter som kommittén inhämtat från representanter för försäkringsbranschen bör det för framtiden finnas förutsättningar för försäkringsanstalterna att före den första utbetalningen av en livränta fastställa vad som utgör ersättning för skattepliktig inkomst och vad som utgör annan ersättning. Motsvarande bör enligt kommittén gälla även beträffande livräntor som fastställs av domstol.

Kommittén påpekar att dess förslag får betydelse även för redan utgående livräntor som avses i 323 1 mom. KL. Enligt uppgifter från försäkringsbranschen torde antalet sådana livräntor, som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, uppgå till ca 10 000. Övriga utgående livräntor som behandlas enligt 32 § I mom. KL och som avser skadefall, såsom militära livräntor och livräntor enligt TFY, torde enligt kommittén vara relativt få till antalet. I fråga om försäkringsfallen föreligger enligt kommitténs uppfattning sådant grundmaterial att det är möjligt att verkställa uppdelning av äldre blandade livräntor. En uppdelning skulle emellertid ofta bli relativt arbetskrävande. Det har från försäkringsbranschens företrädare framhållits att många nu utgående livräntor i verkligheten inte föranleder någon skatt beroende på att livräntetagaren har låg inkomst. Från försäkringsbranschens sida har därför föreslagits att utgående livräntor på minst 5 000 kr. per år — enligt uppgift ca 600 st. — automatiskt skulle undersökas av försäkringsanstalterna, medan livräntor på lägre belopp eventuellt skulle kunna behandlas enligt äldre rätt. Kommittén anser emellertid att rättviseskäl talar för att alla livräntetagare bör få möjlighet att vid behov dela upp livräntan i en skattepliktig och en inte skattepliktig dei. Kommittén förutsätter att försäkringsanstalterna självmant undersöker livräntor på minst 5 000 kr. per år och efter ansökan av livräntetagaren även livräntor på lägre belopp. En motsvarande uppdelning bör enligt kommitténs mening kunna ske av redan utgående skadelivräntor av annat slag än försäkringslivräntor. Uppdelningen bör lämpligen anförtros åt försvarets skaderegleringsnämnd, Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens per-

sonskadenämnd, allt beroende på livräntans karaktär.

Kommitténs förslag till ändring av bestämmelserna i 32§ I mom. KL innebär att livränta till följd av personskada skall vara skattefri om livräntan enligt dom, uppgift från Försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanstalt eller intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansva-

righetsförsäkringens personalskadenämnd inte innefattar ersättning för för-

lorad inkomst av skattepliktig natur.

3.2.2 Livränta som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL

Biand de livräntor som behandlas enligt detta lagrum har enligt kom-

mitténs bedömande främst de livräntor, som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring och som avser skadefall före den 1 januari 1962, praktiskt intresse. Kommittén diskuterar frågan huruvida dessa livräntor

bör få delas upp i en skattepliktig och en skattefri del. Enligt kommittén kan rättviseskäl visserligen tala för att en sådan uppdelning bör medges, men å andra sidan sker beskattningen redan enligt gällande regler efter

en reducerande skala med relativt förmånliga procenttal och dessutom torde antalet livräntor på grund av försäkringsfall före den 1 januari 1962 komma att minska i framtiden. Kommittén framhåller också att en rätt till upp-

delning av dessa livräntor skulle kunna leda till intressekollision för den skadelidande i det enskilda fallet. Beroende på vilka ersättningar som ingår

i en livränta och den skadelidandes ålder kan det i ett fall vara förmånligt

att tillämpa den reducerande skalan och i ett annat fall att få livräntan uppdelad.

Övriga livräntor som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL består dels av

livränta vid sjukdom eller olycksfall på grund av privatförsäkring utan samband med tjänst, dels livränta på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring.

Livränta av det förra slaget är enligt kommittén relativt sällsynt, och eftersom sådan livränta utgår enligt schematiska grunder från s. k. summaförsäkring saknar arbetsinkomstens storlek helt betydelse för livräntans belopp. Även den frivilliga yrkesskadeförsäkringen är enligt kommittén av typ summaförsäkring, och den faktiska inkomsten vid skadetuillfället saknar alltså betydetse för livräntans storlek. Kommittén anser att det inte finns anledning att tillåta uppdelning av dessa livräntor.

Av här angivna skäl föreslår kommittén inte någon ändring av bestäm-

melserna i 32 § 2 mom. KL. Inte heller anser kommittén att det finns skäl att göra någon ändring i anvisningarna till 19 § KL såvitt gäller engångsbelopp

som träder i stället för här ifrågavarande livräntor.

3.2.3 Övriga frågor

Kommittén erinrar om att allmänt avdrag f. n. medges enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL för periodisk utbetalning som utgör skadestånd

och att det för avdragsrätten saknar betydelse om skadeståndet utgör ersättning för förlorad arbetsinkomst eller annan skadeföljd. Kommittén anser att dess förslag om skattefrihet i vissa fall för livräntor, som avses i 32 § I mom. KL, motiverar en ändring av bestämmelserna om allmänt avdrag för periodisk utbetalning som utgör skadestånd. Kommittén föreslår att sådant avdrag skall medges endast i den mån det utbetalade beloppet är skattepliktigt för mottagaren.

Kommittén påpekar att livräntor som beskattas enligt den reducerande skalan i 32 § 2 mom. KL vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum beaktas till oreducerat belopp (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 50 § KL). Enligt kommitténs mening bör även sådan livränta som enligt dess förslag i fortsättningen blir skattefri beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum.

Bl. a. för att möjliggöra för taxeringsmyndigheterna att beakta skattefria livräntor vid bestämmande av avdrag för nedsatt skatteförmåga föreslår kommittén att försäkringsanstalt och understödsförening i fortsättningen skall vara skyldiga att i kontrolluppgift enligt 37 § I mom. 3) TL lämna uppgift om ersättning till följd av personskada även när det är fråga om belopp som inte skall tas upp till beskattning.

Som tidigare har nämnts anser kommittén att skatten på sådana engångsbelopp, som omfattas av dess förslag om reducerad skatteplikt, inte skall få beräknas enligt bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Kommittén föreslår därför ett tillägg till punkt I av anvisningarna till I $ lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (ändrad senast 1976:346). Tillägget innebär att engångsbelopp, som utgår till följd av personskada i stället för livränta, inte till någon del! skall anses som ackumulerad inkomst.

4 Remissyttrandena 4.1. Engångsbelopp vid personskada

Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag beträffande beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp. Så gör försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstvrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Västernorrlands län, Familjeföretagens förening, Folksam, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och TOR. Dessa remissinstanser anser bl. a. att den föreslagna nivån för skattelindring är rimligt avvägd samt att reglerna är lätta att förstå för de skattskyldiga och väl avpassade för den praktiska tillämpningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför däremot principiella betänkligheter mot att medge partiell skattefrihet för ersättning som avser förlorad inkomst. Även RSV anser att det från rent principiella synpunkter är be-

tänkligt att medge sådan skattefrihet men framhåller samtidigt att den av kommittén föreslagna metoden från praktiska synpunkter är lämplig. De handikappades riksförbund anser att endast 40 5 av ett engångsbelopp bör tas till beskattning. Skadeståndskommittén anser att en lösning, som innebär att ett visst grundbelopp av skadeståndsersättningen — företrädesvis ett bestämt antal basbelopp — är skattefritt, hade varit att föredra. Eftersom det framlagda förslaget ändå ieder till relativt tillfredsställande resultat och reformen brådskar vill skadeståndskommittén dock inte motsätta sig att förslaget genomförs.

LO och 7CO tillstyrker i princip förslaget men anser att engångsbelopp enligt TFY bör särbehandlas. LO föreslår att sådana engångsbelopp inte skall beskattas till den del de understiger två basbelopp. Även TCO framhåller att organisationen inte kan biträda förslaget till den del det innebär att 60 24 av engångsbeloppen från TFY beskattas.

Svenska försäkringsbolagets riksförbund, som har tillstyrkt förslaget. påpekar att ett system med nettoberäkning, dvs. helt skattefria engångsbelopp, borde ha kunnat övervägas, inte minst med hänsyn till att detta är den normala ordningen i åtskilliga europeiska länder. Fördelen med en sådan ordning är att den skadeståndsskyldige inte behöver betala ersättning till såväl den skadelidande för inkomstförlusten eller förlusten av underhåll som till stat och kommun för förlusten av skatt. Neutraliteten i förhållande till beskattad livränteersättning tillgodoses genom den avsevärt lägre genomsnittliga nivån på skattefria engångsbelopp. Om skadestånden nettoberäknas sänker detta givetvis skadeståndskostnaderna och därmed premierna inom ansvarsförsäkringen och patientförsäkringen. Det är emellertid enligt förbundet förklarligt att kommittén har inskränkt sina överväganden till olika metoder för skattelindring och inte kommit närmare in på alternativet med fullständig skattefrihet. Ett sådant alternativ har enligt förbundet uppenbarligen bedömts som ett alltför radikalt ingrepp i nuvarande skattesystem för att kunna utredas inom ramen för kommitténs uppdrag. Detta finner förbundet i och för sig beklagligt.

Några remissinstanser, nämligen Sveriges advokatsamfund. LRF. SAF, Sveriges industriförbund och SACO/SR motsätter sig förslaget att den skattefria delen av engångsbeloppet inte får överstiga 15 basbelopp. Enligt dessa remissinstanser har något bärande skäl inte anförts för en sådan begränsning.

Göta hovrätt anser att det kan ifrågasättas om inte skattelindringen borde omfatta även engångsersättning för förfluten tid. Det förhållandet att process vid domstol elier annan omständighet kan medföra förskjutning i tiden av ersättningsfrågan bör enligt hovrätten inte medföra att ett engångsbelopp som tillfaller en skadad person får en i jämförelse med ersättning för framtida skada oförmånlig behandling endast därför att beloppet avser förfluten tid. Kammarrätten i Göteborg anför liknande synpunkter.

Försäkringsinspektionen tar upp frågan om beskattning av ersättning enligt s. k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.). Inspektionen anser att

sådan ersättning bör behandlas på samma sätt som belopp som utgår enligt

ansvarsförsäkring. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför liknande synpunkter.

4.2. Livränta vid personskada

Många remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande ordning för be-

skattning av livränta vid personskada inte är tillfredsställande. Kommitténs

förslag om uppdelning av livränta i en skattepliktig och en skattefri del godtas eller lämnas utan erinran av Göta hovrätt, socialstyrelsen, Svenska

fSörsäkringsbolags riksförbund, försäkringsinspektionen, De handikappades riks-

förbund, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, skadeståndskommittén, försäkringsrättskommittén, 1972 års skatteutredning, SACO/SR, Familjeföretagens förening, LO och TCO. Ytterligare några remissinstanser tillstyrker förslaget i stort men gör vissa detaljanmärkningar. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser däremot att förslaget ger

anledning till stora betänkligheter från skatterättslig synpunkt. Enligt

länsstyrelsens uppfattning bör en mer allsidig och ingående utredning om beskattningen av understöd, livräntor o. d. göras innan man tar ställning till frågan om beskattning av livränta vid personskada.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om tillämpningsområdet för kommitténs förslag. Enligt försvarets civilförvaltning bör yrkesskadeliv-

ränta och livränta enligt militärersättningslagen omfattas av förslaget. Om

förslaget genomförs bör därför förvaltningen tas med bland de myndigheter

som har att lämna intyg beträffande uppdelning av livränta. Samma uppfattning har RSV som anser att även RFV bör tas med bland de intygsgivande myndigheterna. RFV utgår däremot från att förslaget inte skall tillämpas på ifrågavarande livräntor. Verket framhåller i detta sammanhang att det f.n. handlägger ca 36 000 livräntor som utgår enligt författningar som gällde

före den 1 januari 1955. RSV förordar att 32 § I mom. KL utformas på ett sådant sätt att frågan

om en livräntas uppdelning i en skattepliktig och en skattefri del fritt kan

prövas av taxeringsnämnd och skattedomstol. Verket framhåller bl. a. att idén med ett bindande domstolsintyg inte kan förenas med principerna för de allmänna domstolarnas uppgifter i en dispositiv civilprocess. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus

län, LRF, TOR, försvarets civilförvaltning, SAF och Sveriges industriförbund. Även Sveriges advokatsamfund och Svenska försäkringsbolags riksförbund föreslår vissa justeringar av kommitténs förslag till ändring av 19 och 32

SS KL.

Kommitténs förslag att försäkringsanstalterna självmant skall utreda hur utgående livräntor som överstiger 5 000 kr. skall uppdelas på en skattefri

och en skattepliktig del och att försäkringsanstalterna efter ansökan av livräntetagaren skall göra motsvarande utredning beträffande livräntor under-

stigande detta belopp berörs i några remissyttranden. Folksam framhåller

att den av kommittén förutsatta utredningen beträffande livräntor på minst

5 000 kr. kommer att innebära ett omfattande arbete. Folksam föreslår därför

att livräntor upp till en viss gräns, t. ex. 10000 kr., behandlas enligt en schablonregel varvid det anses rimligt att varje livränta till 50 26 behandlas

som kostnadslivränta och till 50 26 som inkomstlivränta. För livräntor över

den föreslagna beloppsgränsen bör individuell bedömning och uppdelning

göras av försäkringsanstalterna. Även försvarets civilförvaltning anser att uppdelningen av redan utgående livräntor bör ske enligt en schablonmetod. Förvaltningen föreslår att viss del av livräntan, t. ex. 10 96, skall anses utgöra

ersättning för s. k. övriga olägenheter. Livräntetagaren förutsätts dock ha rätt att få annan fördelning prövad om schablonmetoden uppenbarligen leder

till en felaktig fördelning. TCO framhåller beträffande redan utgående livräntor alt mottagare av livränta som understiger 5 000 kr. bör underrättas om möjligheten att få livräntan uppdelad i en skattefri och en skattepliktig del. Svenska försäkringsbolags riksförbund, som har tillstyrkt förslaget, påpekar

att man vid fördelning av utgående livräntor måste utgå från att bedöm-

ningen vid tidpunkten för fastställandet av den ursprungliga livräntan skall vara avgörande för fördelningen. Förbundet framhåller vidare att om för-

delningen i stället skulle göras med ledning av aktuella förhållanden om-

läggningen medför något som i praktiken kan betraktas som en omprövning av 'samtliga livräntor i det aktuella materialet. Förbundet utgår ifrån att även tidsbegränsade livräntor skall kunna delas upp i en skattefri och en skattepliktig del.

Vissa remissinstanser ställer sig kritiska till kommitténs förslag att inskränka avdragsrätten för periodisk utbetalning av skadestånd. Kammar-

rätten i Göteborg anser sålunda att allmänt avdrag —- med hänsyn till ut-

betalarens skatteförmåga — bör medges oberoende av om mottagaren är skattskyldig eller ej. Ciknande synpunkter framförs av försäkringsinspek-

tionen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, SAF och Sveriges industriför-

bund.

Några remissinstanser, nämligen Folksam, försvarets civilförvaltning och Svenska försäkringsbolags riksförbund, anser att kommitténs förslag till änd-

ring av 37§ 1 mom. 3) TL innebär en alltför långt gående uppgiftsplikt.

5¶Föredraganden

5.1 Inledning

Genom riksdagsbeslut våren 1975 ändrades skadeståndslagen (1972:207), SKL, i väsentliga hänseenden. De nya reglerna avser framför allt skadestånd vid personskada och syftar bl. a. till att ersättning för förlorad arbetsinkomst bättre än tidigare skall motsvara den verkliga inkomstförlusten. Ersättningen skall sålunda grundas mer på en ekonomisk än en medicinsk invaliditets-

bedömning. Ersättning för framtida inkomstförlust fastställs enligt SKL i form av livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt (ideell skada) fastställs däremot normalt som engångsbelopp. Detsamma gäller ersättning för vårdkostnader och

andra utgifter. Mer omfattande framtida kostnader vid större skador ersätts

emellertid ofta som livränta, eventuellt vid sidan av förekommande livränta för inkomstförlust (se prop. 1975:12 s. 147).

I förarbetena till den nya skadeståndslagstiftningen gavs uttryck för upp-

fattningen att det i många fall var önskvärt att använda engångsbelopp som ersättningsform vid personskada. Samtidigt uttalades att nuvarande

skatteregler kunde befaras motverka valet av denna ersättningsform. Med

anledning härav fick livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07) i maj 1974

genom tilläggsdirektiv i uppdrag att se över reglerna om beskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada. Under sitt arbete i denna del

har kommittén även behandlat en framställning från Svenska försäkrings-

bolags riksförbund om beskattning av livräntor. Kommittén har lagt fram förstag till ändrade regler för beskattning av personskadeersättning i del-

betänkandet (DS Fi 1975:8) Beskattning av skadestånd i form av engångs-

belopp och livränta vid personskada.

Kommittén föreslår att engångsbelopp som utgår vid personskada och

avserersättning för framtida inkomstförlust skall vara skattepliktigt till endast 60 26, dock att den skattefria delen av beloppet inte får överstiga 15 basbelopp. Vidare föreslås att personskadelivränta skall beskattas endast i den mån den avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur.

Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser ställer sig i huvudsak positiva till kommitténs förslag.

5.2 Engångsbelopp vid personskada

Begreppet personskada omfattar fysiska skador på den kroppsliga organismen, psykiska chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska sjukdoms-

tillstånd. Uttrycket ”skada” används också för att beteckna olika följder

av en personskada. Till ideell skada räknas dels det fysiska och psykiska lidandet under den akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär

av olika slag som skadan medför för framtiden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada räknas enligt SkL också vissa skadeföljder som delvis

har ekonomisk karaktär, t. ex. fördyrade levnadsomkostnader, extra rese-

kostnader och utgifter för protes och liknande hjälpmedel, samt vissa all-

männa besvär och olägenheter till följd av skadan, bl. a. ökad uttröttning

i och frånvaro från arbetet samt risk för förlust av extrainkomster. Ekonomisk skada omfattar vårdkostnader och andra utgifter på grund av skadan samt förlust av inkomst i förfluten tid och i framtiden. Om den skadade avlider, uppkommer ekonomiska skadeföljder för de efterlevande i form av bl. a.

| 45

begravningskostnader o. d. samt förlust av underhåll. Däremot utgår inte ersättning för ideell skada i dessa fall.

I svensk rätt finns ett omfattande regelsystem som har till syfte att åstadkomma att gottgörelse lämnas för de olika skadeföljder som uppkommer vid en personskada. Den skadade eller hans efterlevande kan vara berättigade till ersättning enligt skadeståndsrättens regler. Skadeståndet skall i princip omfatta full ersättning för såväl ideell som ekonomisk skada. Den skadeståndsskyldiges ansvar är i de flesta skadeståndsfallen täckt av ansvarsförsäkring. En särskild form av ansvarsförsäkring är den s.k. trygghetsförsäkringen vid yrkesskada (TFY). Den grundar sig på kollektivavtal och har till syfte att tillförsäkra den som skadas i sitt arbete ersättning enligt skadeståndsrättens normer utan att han behöver visa att någon är skadeståndsskyldig. Ofta har den skadade även ett eget försäkringsskydd. Lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, ger alla medborgare ett ekonomiskt grundskydd vid personskada i form av ersättning för sjukvårdskostnader o. d. och periodisk ersättning som med vissa begränsningar täcker det inkomstbortfall som skadan förorsakar (sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag samt efterlevandepension m. m.). Den som skadas i arbetet kan vara berättigad till ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, YFL. Enligt författningar som vilar på YFL:s grund kan ersättning utgå bl.a. för skada under militärtjänstgöring. YFL ersätts fr. o. m. den 1 juli 1977 av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. Ersättning enligt YFL och LAF kan utgå för sjukvårdskostnader o. d. samt för inkomstförlust i form av sjukpenning och livränta. Vid sidan av dessa socia!försäkringsformer finns ett stort antal privata försäkringar som ger skydd vid personskada. Till dessa försäkringar hör kollektiva och individuella livförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Bland de kollektiva försäkringarna kan nämnas den s. k. avtalsgruppsjukförsäkringen, AGS. Den grundas på kollektivavtal och ger rätt till periodisk ersättning under tid då den försäkrade uppbär sjukpenning eller förtidspension. I detta sammanhang bör även nämnas s. k. skadeståndsförsäkring som syftar till att ge den försäkrade ersättning för skadestånd till följd av personskada som har tillfogats honom. Till detta slags försäkring hör överfallsskydd, som ingår som moment i hem-, villa- och reseförsäkringar. Slutligen bör nämnas att ersättning vid personskada kan utgå enligt särskilda författningar, t. ex. enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. I yrkesskadeförsäkringskommittens (S 1971:01) betänkande (SOU 1976:50) Statligt personskadeskydd föreslås att det särskilda olycksfallsskyddet för värnpliktiga m. fl. fr. o. m. den 1 juli 1977 skall ersättas av en lag om ersättning av statsmedel för ideell skada.

Av vad jag nu har anfört framgår att ersättning vid personskada kan utgå enligt flera olika grunder och avse såväl ideell som ekonomisk skada. Både ersättningsgrunden och den skadeföljd som ersättningen avser att täcka får betydelse för beskattningen. Avgörande för beskattningsresultatet är dock

ofta om ersättningen utgår i form av engångsbelopp eller som pension, liv-

ränta, sjukpenning eller annan periodiskt utfallande ersättning. I detta avsnitt

behandiar jag beskattningen av engångsbelopp och i närmast följande avsnitt beskattningen av livräntor.

Med engångsbelopp förstås i första hand ett kapitalbelopp som utbetalas vid ett enstaka tillfälle för att täcka en eller flera bestämda skadeföljder. Begreppet engångsbelopp omfattar dock även två eller flera kapitalbelopp

som utgår för samma ändamål under förutsättning att utbetalningen inte

sker med sådan regelbundenhet att det blir fråga om periodisk ersättning.

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som redan från

början har fastställts att utgå som engångsbelopp (direktutbetalat engångs-

belopp) och engångsbelopp som har trätt i stället för en fastställd livränta.

Nuvarande regler för beskattning av direktutbetalade engångsbelopp innebär i huvudsak följande. Ersättning som utfaller på grund av sådan livförsäkring, som enligt punkt I av anvisningarna till 318 kommunalskattelagen (1928:370), KL, utgör

pensionsförsäkring, är skattepliktig. Detsamma gäller enligt 32 § 1 mom. KL ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits

i samband med tjänst till den del ersättningen inte avser sjukvårds- eller läkarkostnader. Ersättning som på annan grund utgår för att täcka ideell

skada — dvs. sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt andra olägenheter — liksom ersättning för vårdkostnader och andra utgifter på grund av personskada är i regel skattefri vare sig ersättningen utfaller på grund

av offentlig eller privat försäkring eller betalas av privatperson. Har förmånen utgått på grund av enskild tjänst kan den dock enligt 3285 3 mom. KL

bli skattepliktig som intäkt av tjänst i vissa fall.

Direktutbetalat engångsbelopp som utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur är i regel skattepliktigt. Uttrycklig bestämmelse om

skatteplikt finns visserligen endast beträffande ersättning som utgår på grund

av trafik- eller annan ansvarsförsäkring (19 § KL) men samma princip tilllämpas i fråga om annan direktutbetalad ersättning för inkomstförlust, oberoende av om ersättningen betalas av enskild skadeståndsskyldig eller utgår

på grund av försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Vissa undantag föreligger dock. Ersättning på grund av sådan livförsäkring som utgör kapitalförsäkring samt på grund av sjuk- eller olycksfaltsförsäkring, som inte har tagits i samband med tjänst, är skattefri även om ersättningen

avser gottgörelse för inkomstförlust. Bestämmelserna i 19 § KL har i prak-

tiken ansetts innebära att även engångsersättning för inkomstförlust som

utgår enligt s. k. skadeståndsförsäkring eller enligt kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. skall undantas från beskattning.

Har fastställd fivränta bvtts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga

behandlingen beroende av vilka regler som hade gällt för beskattningen av livräntan. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 är flertalet livräntor

i sin helhet skattepliktiga enligt 32 § I mom. KL. Engångsbelopp som träder

i stället för sådan livränta är enligt anvisningarna till 19 § KL också i sin

helhet skattepliktigt. Detta gälier även om livräntan helt eller delvis avser

ersättning för ideell skada eller sjukvårdskostnader o. d. Som jag redan har

nämnt är ett direktutbetalat engångsbelopp, som utgår för motsvarande ändamål, skattefritt. Direktutbetalat engångsbelopp och engångsbelopp som

utgår i stället för fastställd livränta behandlas alltså på olika sätt. Har annan livränta än sådan som avses i 32 § I mom. KL bytts ut mot engångsbelopp,

är engångsbeloppet i sin helhet skattefritt.

Livförsäkringsskattekommittén konstaterar i sitt betänkande att de år 1975 genomförda ändringarna i SKL har syftat bl. a. till en ökad användning av

engångsbelopp som ersättningsform för skadestånd vid personskada. Kommittén anser att nuvarande skatteregler på grund av inkomstskattens pro-

gressivitet motverkar valet av denna ersättningsform. En jämförelse mellan

kolumnerna 8 och 9 i bilagorna I och 2 ger en uppfattning om skillnaden i skattebelastning på livränta och engångsbelopp enligt kommitténs beräk-

ningar. Samtidigt framhåller kommittén att reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst mildrar denna beskattningseffekt (fr kolumnerna 8 och 10 i bilagorna 1 och 2).

Kommittén anser det vara en självklar utgångspunkt att valet mellan livränta och engångsbelopp i första hand skall göras efter andra grunder än skatteskäl. I princip bör man enligt kommittén sträva efter ett skatteuttag

som är neutralt i den meningen att en engångsersättning belastas med skatt

till samma belopp som skulle ha utgått om ersättningen i stället hade ut-

betalats i form av livränta. Kommittén anser dock att en något förmånligare

beskattning av engångsbelopp fordras om engångsbelopp skall komma till

ökad användning i de fall där så från olika synpunkter är önskvärt. Kom-

mitténs slutsats är att skatten på engångsbelopp (kolumn 9 i bilagorna 1 och 2) bör sänkas och sålunda sättas lägre än såväl skatten vid tillämpning av reglerna om ackumulerad inkomst (kolumn 10) som det kapitaliserade värdet av skatten på en livränta (kolumn 8). Vidare bör man enligt kommittén använda en skattelindringsmetod som är enkel att tillämpa för både de skattskyldiga och myndigheterna.

Efter att ha övervägt olika lösningar har kommittén stannat för en metod som innebär att 40 24 av engångsbeloppet får avräknas som skattefri del. Eftersom det enligt kommitténs uppfattning inte finns samma skäl för en

betydande skattelindring även för mycket stora engångsbelopp, har den föreslagit att det avräknade skattefria beloppet inte får överstiga 15 basbelopp.

Effekten av förslaget visas i kolumn 12 av bilagorna 1 och 2. Om en-

gångsbelopp har utgått vid flera tillfällen för samma skada, får den sammanlagda skattefria delen inte överstiga 15 basbelopp. Kommitténs nu nämnda förslag om skattelindring är tillämpligt på di-

rektutbetalade engångsbelopp som täcker framtida förlust av inkomst men däremot inte på ersättning som avser inkomstbortfall i förfluten tid. Förslaget avses också vara tillämpligt på engångsbelopp som träder i stället för sådan

personskadelivränta som i sin helhet är skattepliktig. Till kommitténs förslag

beträffande skatteplikten för livräntor återkommer jag i avsnitt 5.3.

Kommittén anser att kravet på enkelhet vid tillimpningen medför att skattskyldig inte skall ha möjlighet att tillämpa reglerna om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst även om dessa regler i undantagsfall skulle ge

lägre skatt än den metod kommittén har föreslagit. Ej heller bör reglerna för ackumulerad inkomst få tillämpas på den del av engångsbeloppet som återstår efter avräkning av den skattefria delen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till kommitténs förslag. I några yttranden har dock anförts principiella betänkligheter mot att skat-

telindring medges för viss kategori av skattskyldiga. LO och TCO förordar

att ytterligare skattelindring medges i fråga om engångsbelopp som utgår enligt TFY. Några remissinstanser anser att den skattefria delen av ett engångsbelopp inte bör begränsas till 15 'basbelopp, medan andra anser att

skattelindringen bör omfatta även ersättning som avser inkomstförlust i förfluten tid. Slutligen har försäkringsinspektionen och Svenska försäkrings-

bolags riksförbund föreslagit att en bestämmelse skall införas om beskattning av ersättning som utgår enligt s. k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd

0. d.). För egen del får jag anföra följande. Livförsäkringsskattekommittén har inte förslagit någon ändring i nuvarande regler om skattefrihet för direktutbetalat engångsbelopp som utgår

för att ersätta ideell skada eller sjukvårdskostnader o. d. Inte heller enligt

min mening finns det någon anledning att överväga ändring i detta hänseende. .

Frågan om behandlingen av direktutbetalat engångsbelopp som avser att täcka framtida inkomstbortfall har flera aspekter. Ersättning för förlorad skattepliktig inkomst är i princip av skattepliktig natur. Ett avsteg från denna grundläggande beskattningsprincip bör göras endast om starka skäl motiverar

det. Ett sådant skäl kan vara att en oinskränkt beskattning av engångsbelopp på ett inte önskvärt sätt motverkar valet av denna form för ersättning av framtida inkomstförlust. I och för sig kan det naturligtvis anses ligga nära

till hands att skadestånd för en sådan skadeföljd som framtida inkomst-

bortfall utgår i form av periodiskt utfallande belopp. I detta sammanhang vill jag erinra om att rätten att byta ut en yrkesskadelivränta mot engångsbelopp kommer att upphöra i och med att LAF träder i kraft den

I juli 1977. 1 förarbetena till denna lag (prop. 1975/76:197 s. 76) uttalades

att ett utbyte mot engångsbelopp inte var förenligt med principen att en arbetsskadelivränta skall utgöra en renodlad ersättning för inkomstbortfall.

Även i förarbetena till SkL har framhållits att livränta innebär en större

garanti för den skadelidandes kontinuerliga försörjning än ett engångsbelopp

och att livräntan som ersättningsform medför en mer överkomlig avbetalning

av skadeståndet för en skadevållande som saknar ansvarsförsäkring. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.1 gäller enligt SKkL att ersättning för

framtida inkomstförlust skall utgå som livränta, om livräntan är av väsentlig

betydelse för den skadelidandes försörjning och särskilda skäl inte talar mot denna ersättningsform. Å andra sidan har i förarbetena till SKL också framhållits att engångsbelopp från andra synpunkter kan ha åtskilliga fördelar

framför en livränta. För den skadelidande innebär ett engångsbelopp större

frihet i valet mellan olika möjligheter att utforma framtiden och anpassa

sig efter de ändrade förutsättningar som föreligger efter skadan. Från re-

habiliteringssynpunkt kan alltså engångsbeloppet vara en lämplig cersätt-

ningsform. Vidare har framhållits att såväl den skadelidande som den ska-

deståndsskyldige kan ha intresse av att ersättningsfrågan klaras av i ett enda sammanhang. Betalas skadeståndet ur en ansvarsförsäkring, behöver denna vid betalning av engångsbelopp inte belastas med de administrationskostnader som följer med periodiska utbetalningar under längre tid. Den omständigheten att ersättningsfrågan blir löst i ett sammanhang kan också bidra till att förebygga s. k. ersättningsneuroser.

Med hänsyn till de fördelar som ett engångsbelopp alltså kan ha har i

förarbetena till 1975 års skadeståndslagstiftning uttalats att det i många fall

är önskvärt att denna ersättningsform används. Samma synpunkter kan

anföras även beträffande vissa ersättningar som utgår på grund av försäkring

eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Jag delar uppfattningen att nuvarande skatteregler på grund av inkomstskattens progressivitet kan motverka valet av engångsbelopp som ersättningsform och att det är angeläget att denna effekt undanröjs.

Det anförda motiverar enligt min mening att viss skattelindring medges för sådana direktutbetalade engångsbelopp som enligt nuvarande regler be-

skattas i sin helhet. Utgångspunkten bör vara att beskattningen skall vara

neutral i den meningen att skatten på engångsbeloppet inte får överstiga den totala till nutid nedkapitaliserade skatten på motsvarande livränta. Som

kommittén har framhållit torde dock viss ytterligare lindring av skatten

på engångsbelopp vara nödvändig om engångsbeloppet i praktiken skall framstå som ett godtagbart alternativ för den skadade. Kommittén har gjort vissa beräkningar för att belysa effekten av olika metoder för skattelindring. Varje sådan jämförelse måste bli i hög grad schabloniserad, eftersom den

bl. a. måste grundas på antaganden om framtida skattelagstiftning och den skadelidandes inkomstförhållanden under den tid då livräntan faller ut. Även

om kommitténs beräkningar således närmast har karaktären av räkneexempel, får de ändå anses visa att den uppställda målsättningen inte kan tillgodoses endast med hjälp av reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Den av kommittén förordade metoden, som innebär att viss andel av engångsbeloppet undantas från beskattning, är lätt att förstå

för de skattskyldiga och enkel att tillämpa för skattemyndigheterna. Den föreslagna procentsatsen, 40 26, innebär enligt min mening en skälig avvägning i fråga om nivån för skattelindringen. Som kommittén har anfört

medför metoden inte en ”matematiskt riktig” beskattning i varje enskilt 4 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50

fall. Detta ligger i schablonens natur, och det är enligt min mening knappast

möjligt att utarbeta en mer preciserad metod som samtidigt uppfyller kravet på enkelhet. Jag biträder därför förslaget att 40 26 av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del.

I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser jag att en

beloppsgräns bör föreskrivas för den skattefria delen av engångsbeloppet.

En sådan maximering bör ses bl. a. mot bakgrund av att det är önskvärt

att undvika en alltför stark tendens mot engångsbelopp i de fall då livränta

enligt SkL bör utgå. Det är lämpligt att anknyta beloppsgränsen till det basbelopp som gäller vid ingången av beskattningsåret. Den av kommittén

föreslagna gränsen på 15 basbelopp skulle år 1976 (basbeloppet i januari

1976 = 9 700 kr.) innebära ett maximalt skattefritt belopp på 145 500 kr. Denna maximala skattelindring uppnås vid ett totalt engångsbelopp på

363 750 kr. Det kan vara rimligt att maximal skattelättnad medges vid denna

nivå, men ytterligare skattelättnad synes däremot inte vara påkallad. Jag tillstyrker alltså kommitténs förslag om en begränsning av skattelättnaden till 15 basbelopp. Uppbär skattskyldig flera engångsbelopp för samma personskada, bör som kommittén har föreslagit de skattefria beloppen sammantagna få uppgå till högst 15 basbelopp. För varje utbetalningsår får bestämmas hur många basbelopp det årets skattefria del av engångsbeloppet uppgår till. Den skattefria delen skall därvid uttryckas i det basbelopp som

gällde vid ingången av resp. utbetalningsår. När sammanlagt 15 basbelopp har uppnåtts, medges inte ytterligare skattelindring.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning att engångsbelopp som utgår till följd av personskada och avser framtida inkomstförlust inte bör anses som ackumulerad inkomst. Detta bör gälla oavsett om en del av engångsbeloppet skall undantas från beskattning eller om hela engångsbeloppet i det fall att taket på 15 basbelopp redan har nåtts — skall beskattas.

Kommitténs förslag om skattelindring avser endast engångsbelopp som ersätter framtida inkomstförlust. Några remissinstanser har ansett att skattelindringen bör omfatta även ersättning för inkomstförlust i förfluten tid.

Som skäl för denna ståndpunkt har anförts att en avsevärd tid kan förflyta innan en personskada hinner regleras. Det engångsbelopp som slutligt be-

stäms kan då komma att inkludera ersättning för inkomstförlust under ett

eller flera av de närmast föregående åren. Eftersom de rehabiliteringssynpunkter och andra skäl som motiverat den förmånliga behandlingen av engångsbelopp avseende framtida inkomstförlust inte gäller i fråga om ersättning som avser förfluten tid, finner jag inte anledning att frångå kommittéförslaget i denna del. Jag anser alltså att skattelindringen inte bör omfatta ersättning för inkomstförlust i förfluten tid. Reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör däremot kunna tillämpas på sådan ersättning, om den belöper på minst två beskattningsår och övriga förutsättningar för sådan skatteberäkning är uppfyllda.

Under remissbehandlingen har LO och TCO framfört önskemål om ytter-

ligare skattelindring för engångsbelopp, som utgår enligt TFY och avser

ersättning för inkomstförlust. Organisationerna har därvid hänvisat till vad

de anförde i ämnet i en framställning till finansdepantementet i september 1974. Framställningen behandlades i prop. 1974:187. Föredraganden ansåg sig inte kunna tillstyrka organisationernas önskemål om skattebefrielse för

engångsbelopp enligt TFY, eftersom ett tillgodoseende av deras önskemål skulle innebära ett principiellt avsteg från beskattningsgrunderna och dessutom skulle innebära en vinst för arbetsgivarna och medföra att försäkringen förbilligades på övriga skattebetalares bekostnad. Riksdagen intog samma

ståndpunkt. Jag är inte beredd att nu medverka till en särbehandling av dessa belopp. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om den

skattemässiga behandlingen av TFY f.n. övervägs av livförsäkringsskat-

tekommittén.

I ett par remissyttranden har tagits upp frågan om den skattemässiga

behandlingen av engångsbelopp, som utgår enligt s. k. skadeståndsförsäk-

ring, dvs. en försäkring som syftar till att ge den försäkrade ersättning enligt

skadeståndsrättsliga normer för personskada som har tillfogats honom. Som jag tidigare har nämnt har engångsbelopp enligt detta slags försäkring i praktiken undantagits från inkomstbeskattning även i de fall då ersättningen

har avsett förlust av skattepliktig inkomst. Jag delar uppfattningen att starka

skäl talar för att ersättning på grund av skadeståndsförsäkring bör behandlas på samma sät! som ersättning som utgår på grund av ansvarsförsäkring.

Jag föreslår att en uttrycklig bestämmelse om detta införs i 198 KL.

Jag vill i detta sammanhang understryka att de förslag som jag här har lagt fram inte innebär någon ändring i nuvarande regler om skattefrihet

för ersättning enligt kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga

m. fl. Inte heller föreslår jag någon inskränkning i skattefriheten för engångsbelopp som utgår enligt kapitalförsäkring eller enligt sådan sjuk- celler olycksfallsförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst. Vissa frågor rörande den skattemässiga behandlingen av dessa försäkringsformer behandlas f.n. av livförsäkringsskattekommittén.

Det hittills anförda avser endast direktutbetalat engångsbelopp. Vad be-

träffar frågan om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som träder i stället för livränta råder det ett nära samband mellan denna fråga och de beskattningsregler som gäller för livräntor. Jag avser därför att ta upp frågan om beskattning av utbytt livränta först sedan jag har diskuterat hur

reglerna för beskattning av personskadelivräntor bör utformas.

5.3. Livränta vid personskada

Livränta som utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av sådan för-

säkring, som inte har tagits i samband med tjänst och inte heller utgör

trafik- eller annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL,

är enligt 32 § 2 mom. KL skattepliktig endast tll viss del. Den skattepliktiga delen varierar mellan 80 2, och 10 6, beroende på hvräntetagarens ålder under beskattningsåret. Till denna grupp av livräntor hör främst livräntor på grund av vissa sjuk- och olycksfallsförsäkringar och livränta som utgår på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring. Enligt samma reducerande skala beskattas även vissa äldre livräntor, nämligen dels livränta som enligt lag

eller särskild författning utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. under förutsättning att ersättningsfrågan har re-

glerats enligt författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955,

dels livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring, när försäkringsfallet inträffat före den I januari 1962. ”

Övriga livräntor är i regel skauepliktiga i sin helhet. Som skattepliktig

intäkt av tjänst räknas nämligen enligt 32 § I mom. KL livränta som har utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och som inte omfattas av bestämmelserna i 32 § 2 mom. KL. Till de oinskränkt skattepliktiga livräntorna hör bl. a. skadeståndslivräntor samt livränta som utgår på grund av s. k. skadeståndsförsäkring. Fit hör vidare livränta på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, om skadefallet inträffat efter utgången av år 1961, samt

livränta på grund av TFY och obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt YFL. Dessa livräntor är skattepliktiga i sin helhet även om de helt eller delvis avser ersättning för ideell skada eller för vårdkostnader o. d.

Livförsäkringsskattekommittén anser att nuvarande regler för beskattning

av livränta inte är ändamålsenligt utformade. I betänkandet föreslås därför

viss ändring av bestämmelserna i 32 § I mom. KL. Förslaget innebär i hu-

vudsak följande. Livränta som utgår vid personskada och avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur skall liksom hittills beskattas

i sin helhet. Övriga personskadelivräntor, dvs. livräntor som avser att täcka ideell skada, vårdkostnader o. d.. föreslås däremot bli helt skattefria. Enligt det författningsförslag som kommittén har lagt fram fordras för skattefrihet att livräntan enligt dom, uppgift från försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanstalt eller intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller

Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd inte innefattar ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Kommitténs förslag förutsätter att

de livräntor som i fortsättningen fastställs i förekommande fall delas upp

i en skattepliktig och en inte skattepliktig del. Kommiuén föreslår att mot-

svarande uppdelning skall få ske av redan utgående livräntor. Såvitt gäller försäkringslivräntor bör det enligt kommittén ankomma på försäkringsgivarna att självmant tillhandahålla livräntetagarna underlag för uppdelningen i fråga om livräntor som utgår med minst 5 000 kr. per år. När det gäller

livräntor på lägre belopp förutsätts att sådant underlag tillhandahålls på be-

gäran av livräntetagaren.

Kommittéförslaget berör inte sådana livräntor som beskattas ull reducerat

belopp, dvs. livräntor som avses i 328 2 mom. KL.

Vad beträffar utbytta livräntor innebär kommitténs förslag att engångs-

belopp, som träder i stället för oinskränkt skattepliktig personskadelivränta, skall behandlas enligt den skattelindringsmetod som kommittén föreslagit för engångsbelopp, dvs. 40 ”ä av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del. Engångsbelopp som ersätter annan i sin helhet skattepliktig livränta — t. ex. köpeskilling som utgår i form av livränta -- skall liksom hittills beskattas fullt ut. Utbyts livränta som helt eller delvis är skattefri

mot engångsbelopp skall däremot detta belopp vara skattefritt.

Flertalet remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande regler för be-

skattning av livräntor ej är ändamålsenligt utformade och har tillstyrkt kommitténs förstag eller lämnat det utan erinran. I ett yttrande har dock anförts

att förslaget ger anledning till betänkligheter från skatterättslig synpunkt och att en mer allsidig och ingående utredning är påkallad innan man tar ställning till frågan om beskattning av personskadelivräntor. Några remiss-

instanser kritiserar kommitténs förslag att skattefrihet för personskadeliv-

ränta skall inträda när det av dom eller uppgift från vissa angivna institutioner

framgår att livräntan inte innefattar ersättning för förlorad inkomst av skat-

tepliktig natur. De framhåller att taxeringsmyndigheter och skattedomstolar

bör vara oförhindrade att i det enskilda fallet pröva huruvida livränta helt eller delvis är skattepliktig, även om dom eller annan uppgift föreligger. I andra remissyttranden har framhållits att kommitténs förslag om uppdelning av redan utgående livräntor i en skattefri och en skattepliktig del kommer att medföra ett omfattande arbete för försäkringsbolagen. Det föreslås därför att uppdelningen, åtminstone beträffande merparten av dessa

äldre livräntor, bör få ske enligt schablon.

För egen del får jag anföra följande. Nuvarande beskattningsregler innebär att personskadelivräntor i regel beskattas fullt ut även om de helt eller delvis

avser ersättning för ideell skada, vårdkostnader o. d. Hittills har det ofta förekommit att livränta utgår för sådana skadeföljder. Sålunda var det i skadeståndspraxis tidigare inte ovanligt att invaliditetsersättning i form av

livränta inrymde crsättning både för inkomstförlust och för andra skadeföljder. Sådan livränta användes då även i situationer där egentlig ekonomisk förlust var svår att påvisa eller där det var motiverat med en säkerhetsmarginal för den framtida utvecklingen. Livräntan fick i dessa fall till över-

vägande delen karaktär av ersättning för ideell skada. Också gottgörelse för kostnader av olika slag inräknades många gånger i själva invaliditetsersättningen. Beträffande livräntor enligt YFL, militärersättningslagen och vissa motsvarande författningar gäller att dessa beräknas på grundval av

den skadades årliga arbetsförtjänst och i princip utgör ersättning för in-

komstförlust. Vid invaliditetsbedömningen har emellertid i tillämpningen

större avseende kommit att fästas vid den rent fysiska defekten än vid

dess konsekvenser för den skadades förvärvsförmåga. De allra flesta liv-

räntorna grundas på låg invaliditet och för den övervägande delen skadade har livräntorna i praktiken kommit att bli mera en ersättning för lyte och 5 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50

men än en kompensation för inkomstbortfall.

Jag vill emellertid framhålla att förhållandena blir väsentligt annorlunda i framtiden på grund av de nya regler om bestämmande av skadestånd vid personskada som har trätt i kraft den 1 januari 1976 och den nya lag om arbetsskadeförsäkring som träder i kraft den 1 juli 1977. Enligt förarbetena till de nya skadeståndsreglerna skall ersättning för ideell skada och vårdkostnader m. m. fastställas särskilt för sig och normalt utgå som engångsbelopp. När det gäller mer omfattande framtida kostnader vid större skador kan det dock enligt uttalanden i förarbetena ofta vara lämpligt att ersättningen utgår som livränta, eventuellt vid sidan av förekommande livränta för inkomstförlust. Vidare gäller enligt den nya lagen om arbetsskadeförsäkring att livräntor skall utgöra renodlade ersättningar för inkomstförlust. Sådana livräntor kommer inte heller att kunna bytas ut mot engångsbelopp. Jag vill i detta sammanhang också påpeka att livräntor som avser ersättning för förlorat underhåll inte innefattar ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d.

Man kan alltså konstatera att arbetsskadelivräntor som fastställs i framtiden kommer att utgå endast för att täcka inkomstbortfall samt att skadeståndsersättning för andra skadeföljder än inkomstförlust normalt kommer att fastställas som livränta endast när det är fråga om mer omfattande kostnader vid större skador. Skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 samt yrkesskadelivräntor som utgår på grund av skada som inträffar före den 1 juli 1977 kan däremot ofta innefatta ersättning för ideell skada, vårdkostnader o.d. I de fall då en livränta avser sådana skadeföljder kan nuvarande beskattningsregler få mindre önskvärda konsekvenser. Som jag förut har framhållit innebär dessa regler att en personskadelivränta i allmänhet är skattepliktig till hela beloppet, även om den innefattar gottgörelse för ideell skada elter för vårdkostnader av olika slag. Det är utbetalningarnas periodicitet som hittills har ansetts motivera skatteplikt trots att livräntan inte täcker förlust av skattepliktig inkomst. För den skadelidande kan emellertid en beskattning i vissa fall få till resultat att ersättningen inte räcker till för de kostnader för vilka den är avsedd. Det nuvarande systemet leder vidare till olika behandling av engångsbelopp som utgår för samma ändamål. En direktutbetalad engångsersättning för ideell skada eller vårdkostnader 0. d. är i regel skattefri, medan ett engångsbelopp som träder i stället för en skattepliktig livränta och utgår för samma ändamål är skattepliktig.

Med tanke på de fall som jag nu har berört är en ändring av nuvarande beskattningsregler påkallad. I likhet med kommittén anser jag att sådana personskadelivräntor som omfattas av 32 § 1 mom. KL i fortsättningen bör beskattas endast till den del de utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur, vartill räknas även skattepliktig ersättning för förlorat underhåll. Livränta som avser ideell skada eller vårdkostnader o. d. bör således undantas från beskattning. Om i det enskilda fallet ersättning för både inkomstförlust och andra skadeföljder utgår i form av livränta, måste en

uppdelning ske på de olika ändamål för vilka livräntan utgår. Avgörande för denna uppdelning bör vara de förhållanden som rådde vid skaderegleringstillfället. Om förhållandena sedermera ändras, bör detta - som framhållits av kommittén och av vissa remissinstanser — i princip inte leda till ändrad skattemässig bedömning av den livränta som har fastställts vid skaderegleringen eller den uppdelning på två eHer flera livräntor som kan ha skett vid detta tillfälle.

När det gäller skadeståndslivräntor som fastställs efter den 1 januari 1976 skall som redan nämnts ersättningen enligt förarbetena till de ändringar av skadeståndslagen som trädde i kraft vid denna tidpunkt så långt möjligt fördelas på de olika skadeföljder som ersättningen är avsedd att täcka. Vid fastställande av livräntan har alltså i allmänhet en sådan fördelning redan skett. Det bör emellertid beaktas att det kan ligga både i den skadelidandes och i utbetalarens intresse att vid skaderegleringen lägga största möjliga delen av en livränta på ändamål som medför skattefrihet. För att tillgodose det fiskala intresset har livförsäkringsskattekommittén föreslagit att rätten till skattefrihet skall göras beroende av att det i uppgift från försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanstalt eller i intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd anges att den livränta för vilken skattefrihet yrkas inte innefattar ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Några remissinstanser har anmärkt att förteckningen inte är fullständig. Även bortsett härifrån kan lämpligheten av den föreslagna regeln ifrågasättas från olika synpunkter. Framför allt saknas enligt min mening anledning att se frågan på annat sätt än i de fall då skadestånd för skattefria ändamål har fastställts i form av ett engångsbelopp. Liksom i de fallen får bevisprövningen ske enligt de regler som normalt tillämpas i taxeringsprocessen. Detta är så mycket mera motiverat som livräntor i allmänhet bestäms under medverkan av något av de organ som nyss har nämnts. I dessa fall kan det förutsättas att ersättning för skattefria poster inte fastställs med större belopp än som motsvarar just de skadeföljder som ersättningen är avsedd att täcka. Som Jag tidigare har framhållit kommer förslaget om uppdelning inte alls att beröra livräntor Som utgår på grund av arbetsskada om skadefallet inträffar efter den 1 juli 1977, eftersom dessa livräntor är renodlade ersättningar för inkomstbortfall.

När det däremot gäller skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 och yrkesskadelivräntor som utgår på grund av skada före den 1 juli 1977 är situationen en annan. Som jag förut har sagt inrymmer dessa livräntor i betydligt större utsträckning ersättning även för andra skadeföljder än förlust av skattepliktig inkomst. Vidare torde man beträffande skadestånd ofta ha underlåtit att göra någon fördelning av ersättningen på olika skadeståndsposter när livräntorna bestämdes. Det blir därför i dessa fall ofta nödvändigt att i efterhand göra en bedömning av om livräntan eller viss del därav belöper på ändamål som medför skattefrihet. Som framhållits av några remissinstanser kan det emellertid antas att en sådan efter-

handsprövning kommer att medföra ett avsevärt arbete. Med hänsyn till det sätt på vilket yrkesskadelivräntor beräknas torde det i praktiken inte vara möjligt att i efterhand uppdela dessa i en skattefri och skattepliktig del. Även beträffande andra äldre livräntor torde det i många fall vara förenat med stora svårigheter att göra en sådan uppdelning. Kommittén har uppskattat antalet redan utgående livräntor på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring till omkring 10 000, varav ca 600 har antagits överstiga 5 000 kr. per år. Enligt vad som har uppgivits vid remissbehandlingen torde emellertid antalet livräntor av detta slag som överstiger 5 000 kr. vara betydligt högre än kommittén räknat med. Det har vidare upplysts att RFV i juli 1976 administrerade omkring 40 000 egenlivräntor enligt YFL och anslutande författningar. Redan det betydande antalet utgående livräntor visar omfattningen av de praktiska problem som skulle uppkomma om man i efterhand försöker att göra den förutsatta utredningen och uppdelningen.

Mina slutsatser av det anförda är att man behöver någon form av schablon för uppdelningen av redan utgående eller fastställda livräntor. Några olika förslag till sådana schabloner har framförts under remissbehandlingen. För egen del föreslår jag — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som har förordats i ett av remissyttrandena — att 50 26 av den del av en äldre livränta, som under utbetalningsåret inte överstiger basbeloppet vid årets ingång, skall undantas från beskattning såsom avseende ändamål som berättigar till skattefrihet. Om basbeloppet är 10 000 kr. och livräntan uppgår till detta eller högre belopp får således enligt schablonregeln 5 000 kr. undantas från beskattning. Någon utredning om vilka skadeföljder livräntan ersätter blir alltså inte aktuell i dessa fall.

Mitt förslag beträffande versonskadelivräntorna kan sammanfattas enligt följande. En sådan livränta skall i princip beskattas endast i den mån den avser ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll. Livränta som täcker ideell skada eller vårdkostnader 0. d. skall således undantas från beskattning. Har livränta fastställts före de nya skadeståndsreglernas ikraftträdande den 1 januari 1976 skall dock som skattefri del undantas 50 926 av det under beskattningsåret utbetalade beloppet till den del detta inte överstiger basbeloppet vid årets ingång. Beträffande livräntor enligt YFL eller anslutande författningar skall schablonen tillämpas om skadefallet inträffat före den 1 juli 1977.

Förslaget berör samtliga sådana personskadelivräntor som omfattas av bestämmelserna i 32 § I mom. KL. Med hänsyn till att det bland remissinstanserna rått viss tveksamhet beträffande tillämpningsområdet för kommittéförslaget vill jag understryka att de nya reglerna avses bli tillämpliga på sådana yrkesskadelivräntor och livräntor enligt militärersättningslagen som faller under 32 & I mom. KL. Förslaget omfattar såväl livsvariga Som temporära livräntor.

Mitt förslag omfattar däremot inte livräntor som avses i 323 2 mom.

KL. Dessa livräntor åtnjuter redan enligt nuvarande regler skattelindring,

eftersom de beskattas enligt en reducerande skala. Procenttalet för reduktionen stiger med livräntetagarens ålder. Även om skattelindringen för en ung livräntetagare skulle bli något mindre än enligt de regler som föreslagits för livräntor som avses i 32 § I mom. KL, kommer den reducerande skalan

att över en längre tidsperiod ge minst lika stora skattelättnader som de föreslagna reglerna om uppdelning. Med hänsyn härtill och av de skäl som

kommittén i övrigt har anfört saknas anledning att tillåta uppdelning av

livräntor som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL. Jag vill erinra om att vissa

äldre livräntor, nämligen sådana som utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring och har reglerats enligt de författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 samt livräntor som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring när försäkringsfallet

har inträffat före den 1 januari 1962, beskattas enligt den reducerande skalan

och därför inte omfattas av förslaget om uppdelning av personskadelivräntor.

När en personskadelivränta som avses i 323 I mom. KL byts ut mot engångsbelopp bör följande gälla. Om den utbytta livräntan utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur — härunder inbegripet ersättning för förlorat underhåll — och således enligt de nya reglerna är skattepliktig, bör det engångsbelopp som träder i stället för livräntan behandlas på samma

sätt som ett direktutbetalat engångsbelopp för samma ändamål. Som skattefri del bör alltså få avräknas 40 25 av engångsbeloppet. Utbyts personskadelivränta som enligt förslaget är skattefri bör även engångsbeloppet vara skattefritt. Vid utbyte av sådan äldre personskadelivränta som enligt mitt förslag

schablonmässigt skall uppdelas i en skattefri och en skattepliktig del bör

den del av engångsbeloppet som motsvarar den skattepliktiga delen av livräntan också bli skattepliktig varvid dock den föreslagna 40-procentregeln blir tillämplig. Den del av engångsbeloppet som motsvarar den schablonmässigt bestämda skattefria delen av livräntan blir däremot i sin helhet skattefri. Vidare bör liksom hittills skattefrihet få åtnjutas för engångsbelopp

som träder i stället för personskadelivränta som beskattas enligt 32 § 2 mom. KL. Vid utbyte av andra livräntor än personskadelivräntor bör nuvarande regler gälla även i fortsättningen. Är livräntan skattepliktig enligt 32 § I

mom. KL bör således även engångsbeloppet beskattas i sin helhet.

5.4. Övriga frågor

Avdrag för periodiskt skadestånd

Om skadestånd utgör omkostnad i utbetalarens förvärvskälla, medges

avdrag för skadeståndet vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan. För

periodisk utbetalning av skadestånd som inte utgör omkostnad i förvärvs-

källa får utbetalaren allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL och punkt 5

av anvisningarna till denna paragraf. För avdragsrätten saknar det f. n. betydelse om skadeståndet avser förlorad inkomst av skattepliktig natur eller annan skadeföljd.

Som en följd av förslaget om ändrade regler för beskattning av livräntor föreslår livförsäkringsskattekommittén att allmänt avdrag för periodisk utbetalning, som utgör skadestånd, i fortsättningen skall medges endast i den

mån det utbetalade beloppet är skattepliktigt för mottagaren. Avdrag skulle således inte medges för sådana personskadelivräntor som avser ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d. och därför är skattefria enligt de nya reglerna.

Vissa remissinstanser har ställt sig kritiska till förslaget. De anser att man med hänsyn till utbetalarens skatteförmåga bör behålla avdragsrätten även i de fall då mottagaren inte beskattas.

För egen del anser jag att det med hänsyn till kontinuiteten i beskattningen i princip är riktigt att begränsa avdragsrätten på det sätt som kommittén

har föreslagit. Även kontroliskäl talar för en sådan lösning. Om utbetalaren har full avdragsrätt även för livränta som är skattefri för mottagaren, finns det viss risk att parterna gemensamt hänför en alltför stor del av ersättningen till ändamål som medför skattefrihet. Ett sådant gemensamt intresse fö-

religger inte, om utbetalarens avdragsrätt begränsas till livränta som är skat-

tepliktig för mottagaren. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag i denna

del.

Extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga

Om skattskyldigs inkomst har understigit vad som anses utgöra existensminimum för honom och hans familj, är han enligt 50 § 2 mom. KL under

vissa förutsättningar berättigad till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkningen av avdraget görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan den

skattskyldiges inkomster och å andra sidan existensminimum. Vid denna jämförelse skall livränta, som beskattas enligt den reducerande skalan i 32 §

2 mom. KL, inräknas i inkomsten med hela sitt belopp. Kommittén föreslår att personskadelivränta som enligt de föreslagna nya reglerna är skattefri också skall inräknas i den inkomst som beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga. Förslaget har inte mött några erinringar vid remissbehandlingen. Skattefri livränta kan som kommittén har framhållit avse bl. a. ersättning för sådana vårdkostnader, som har betydelse för frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Med hänsyn bl. a. härtill får det anses motiverat att ta hänsyn

till skattefri livränta vid avdragsberäkningen. Jag tillstyrker alltså kommit-

téns förslag.

Uppgiftsskyldighet

Enligt 37 § I mom. I) TL är bl.a. fysisk person och dödsbo skyldiga att lämna kontrolluppgift på utgivna livräntor. Försäkringsanstalt och understödsförening skall enligt 37 § I mom. 3) TL i kontroHuppgift redovisa under beskattningsåret utbetalat belopp, som har uppgått till minst 200 kr.

och utgått på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger. Livförsäkringsskattekommittén föreslår att dessa bestämmelser kompletteras i ett par hänseenden. Till 37 § 1 mom. 1) TL föreslås ett tillägg av

innebörd att fysisk person och dödsbo, som betalar ut livränta avseende

skadestånd till följd av personskada, i kontrolluppgiften skall ange om liv-

räntan utgör skattepliktig intäkt. Bestämmelserna i 37 § I mom. 3) TL föreslås kompletterade i två hänseenden. Kommittén föreslår sålunda att försäkringsanstalts och understödsförenings uppgiftsplikt skall utvidgas till att avse även skattefri ersättning som utges till! följd av personskada och uppgår

till minst 200 kr. per år. Vidare föreslås att, om till följd av personskada

har utgivits skattepliktigt engångsbelopp, i kontrolluppgiften särskilt skall anmärkas om sådant skattepliktigt engångsbelopp har utgivits tidigare på grund av samma skada.

Av de remissinstanser som representerar försäkringssidan har anmärkts

att kommitténs förslag innebär en alltför omfattande uppgiftsskyldighet.

För egen del får jag anföra följande. Jag tillstyrker förslaget att den som betalar ut livränta utanför försäkringsområdet skall uppge om livräntan utgör skattepliktig intäkt eller ej. Förslaget att försäkringsanstalt och understödsförening i kontrolluppgift skall lämna uppgift även om skattefri ersättning som uppgår till minst 200 kr. per år har motiverats av den föreslagna änd-

ringen i beskattningen av livräntor och är tillkommet för att ge taxerings-

myndigheterna möjlighet att för framtiden beakta skattefria livräntor vid

bestämmande av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. Jag delar

uppfattningen att de nya reglerna bör föranleda en utvidgad uppgiftsskyldighet men anser att denna kan begränsas till att gälla ersättning i form av skattefri personskadelivränta. Slutligen tilistyrker jag förslaget att försäkringsanstalt och understödsförening vid avlämnande av kontrolluppgift beträffande engångsbelopp skall lämna uppgift även om tidigare engångsbelopp.

5.5 Ikraftträdande

De nya skadeståndsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1976. Det är

önskvärt att bestämmelserna om skattelindring för engångsbelopp och skat-

tefrihet för vissa personskadelivräntor blir tillämpliga från samma tidpunkt.

Dessa bestämmelser bör alltså tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Beträffande personskadelivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976

föreslås att uppdelningen i en skattefri och en skattepliktig del skall ske

med hjälp av en schablonregel som har intagits i övergångsbestämmelserna till ändringarna i KL. Beträffande livräntor som utgår enligt YFL eller vissa

författningar som bygger på YFL:s grunder föreslås att schablonregeln skall

tillämpas även på livränta som fastställs den 1 januari 1976 eller senare om livräntan utgår på grund av skadefall som inträffat före den 1 juli 1977.

Den nu nämnda schablonregeln skall dock inte tillämpas på livränta som utgör ersättning för förlorat underhåll. Även bestämmelserna om att skattefri livränta skall beaktas vid beräkning av extra avdrag vid existensminimum samt regeln att engångsbelopp, som utgår till följd av personskada och avser framtida förlust av skattepliktig inkomst, inte skall anses som ackumulerad inkomst bör tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Med hänsyn till att den föreslagna lagstiftningen sannolikt inte kommer att hinna träda i kraft innan tiden för avlämnande av kontrolluppgifter till 1977 års taxering har utgått bör reglerna i TL om utvidgad uppgiftsskyldighet för bl. a. försäkringsanstalter tillämpas första gången i fråga om kontroll-

uppgifter som lämnas till ledning för 1978 års taxering. Eftersom de mate-

riella reglerna ändå avses bli tillämpliga redan vid 1977 års taxering får det ankomma på taxeringsnämnden att vid behov infordra de uppgifter som behövs för tillämpningen av de nya reglerna.

Bestämmelsen om skatteplikt för direktutbetalade engångsbelopp, som utgår på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur, samt begränsningen i rätten till allmänt avdrag för periodiskt

utbetalat skadestånd bör däremot inte tillämpas förrän vid 1978 års taxering. Begränsningen i avdragsrätten bör dessutom endast gälla i fråga om skadestånd som har fastställts efter utgången av år 1976.

5.6. Författningsförslag I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för-

slag till ändringar i KL, lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt TL. Till författningsförslagen vill jag göra följande kommentarer. I 198 KL har tagits in bestämmelsen om skatteplikt för ersättning, som utgår på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur. Uttrycket skadeståndsförsäkring definieras i andra stycket

av anvisningarna till 19 § KL.

Tredje stycket av anvisningarna till 19 § KL innehåller en definition av

uttrycket engångsbelopp och en generell bestämmelse om skatteplikt för

sådana engångsbelopp som utgår till följd av personskada och avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Till sådan inkomst hör skattepliktig ersättning för förlorat underhåll. Begreppet engångsbelopp innefattar

ett eller flera kapitalbelopp som utgör ersättning vid personskada och utgår i annan form än livränta eller periodisk utbetalning av annat slag, t. ex.

sjukpenning eller periodiskt understöd. Den generella bestämmelsen om skatteplikt för engångsbelopp gäller ersättning för inkomstförlust både i förfluten tid och i framtiden. Skatteplikt föreligger dock endast om inte annat följer av 19 § eller andra bestämmelser i KL. Avsikten är inte att genom bestämmelsen utvidga området för skatteplikt utan att lagfästa praxis på detta område. .

Tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 19 § KL innehåller bestämmelserna om reducerad skatteplikt för engångsbelopp som avser framtida inkomstförlust och om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som träder i stället för livränta.

Av ett tillägg till 32 § I mom. framgår att engångsbelopp som är skattepliktigt enligt 19 § och anvisningarna till denna paragraf skall tas upp som intäkt i förvärvskällan tjänst. Vidare innehåller 32 § I mom. de nya bestämmelserna om behandlingen av vissa personskadelivräntor.

I punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 1§ lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst har tagits in bestämmelsen om att engångsbelopp, som utgår till följd av personskada och avser framtida förlust av skattepliktig inkomst, inte skall anses som ackumulerad inkomst. Samtidigt har 3 § 4 mom. samma lag ändrats så att erforderlig innehavstid för där avsedda aktier och andelar stämmer överens med de nya regler för realisationsvinstbeskattning som riksdagen antog i våras (SKU 1975/76:63 s. 64 f., SFS 1976:343). Vidare har gjorts en redaktionell ändring av punkt I sjätte stycket av anvisningarna till I $ och av anvisningarna till 3 § med hänsyn till den nya lydelse av 3 § 2 mom. som riksdagen antog i samband med att de nya realisationsvinstreglerna infördes.

37 § TL innehåller föreskrifterna om utvidgad uppgiftsskyldighet för försäkringsanstalter m. fl.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1976/77 50 62

I DBDNG

99LL $t0 LLS föl €IL 698 106 188 926 6 1£0 £80 a Ne 91 ve Et öv IS 09 8Å OC 95 £8 OT [4]!

''1y 99LL b$0 LLS €CL €IL 698 106 188 906 T6£ 1£0 £80 2 Hr 9 ve EE cv IS 09 8Å 0€ 95 £8 OL I [4 "Jaddojaqsgug3ua

6200 996 61€ 8ES 858 pel Ol1 06L 290 leL 967 oll « ue II 91 82 CP 95 li £8 911 0€ LS L6 Ibl ol

pd "JR 6€C 9pl Ive Est 6£6 087 8€ES SLS 691 658 8Lt 8tI NEXS 181ua Vv Of SI 6C br 6S €L 68 §Ol €El 09 BI Z6I He £0I

= 6 IMLJUNSPENS bd

"SpuBANU UPBJUBIAIN UuINLYS 6LL O8+ LET £68 LvT 980 €8£ 9cv 9£t c0£ CLv LP9

6 81 9€ 8F £9 bi 56 €TI 6C OS v6 LEN 8 JeIasneldey pd SUPIURIAN PIA 8p1 TTL 962 0L8 bbr 80 c6§ Ope br 991 888 019 -ONrNug ddojaq "ay JOpIy €f 6v 99 28 66 911 CE! S91 66 6b1 861 8bZ

I L

"BJURIAN gå "JYy

BIUBJAT L9 -IB 065 STI O8I 056 0I8£ OLpP SSLS OSp OLLI St0£ 001 §0f NES ROJ "JOp SIR I z C L S 8 9

Bd NES

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 181AO 81 LZ 9€ Sv bS £9 CL 06 +1 Iz 8Z SE

paw S

"JIY

Hojuref

BJUBJA!N 000 000 000 000 000 000 I 000 000 000 000 000 000 'ISWOYNUT Japje z € b 5 9 £ 8 01 9 6 z1I $1 v

ddojaqsäug3ua

SIR PeJIXPL 19 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 4e101 OJ Oc 0€ OP OS 09 OL 08 001 Oc 0€ Or OS € — -ISWOXUJ

vd

Hejuog 2 Xx Xx AX Xx »” 2 » » AX 2” 2

NexS

01 01 0! 0I 0! 0I Ol Ol Of 0 0€ 0f c

"I

[2dwaxg

NGEL

I [4 € v $ 9 ÅL 8 6 ol (0! (4! [

Prop. 1976/77 50 63

6bpL L91 009 LLT 608 LL9 8bE +c6 T65 66L LE9 £L6 9€1I €91 10C 98C 85 001 brl SOC 9LT 9b€ div SSS

6pL L91 pET +t66 608 £L9 BvE 886 60€ OLT 099 cOE 91 €£91 681 Obz 85 001 Fbl £81 I€C vie 91€ TOP

88t 865 I£1 T00 610 +S0 8b6 T86 LLL 9P8 066 908 P8 6CC 967 89€ b5 BOT 91 8vc vet 008 9LP 979

661 STO O0v 910 002 8IL 9£L böL T6£ 66§ LED €LL

(1932[SIOJ2PLUWOY SEC BLT Oct SOP III TB EST vi S6€ SIP SES vL9

rst vi Lv8 L6T £68 8£9 L90 995 +$9L 155 LE9 107 181 Ice S9c VIE 8r 6L LET SOC 08C 8v€ CcP SLS

=)

jap CE +$50 9LL OCZ Ope 019 O8b OS€ 077 060 096 00L

NJjäNeys 860 8vE LEE LP S91I 8vZT I€E bIP LÖP 085 299 878

LUOS 0£6 Set Or0 086 056 SO8 0cc8 SIP Ope 0£0 009 SOL

SeuyPlAR 0I EI 91 7C rv ZI 91 SZ bt ISUIOYUI

17 17

12P

NjaNPYS "ddojaqseq 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 pPelanwunYyae cr 6r 95 Oc 01 ST Oc Sc 0 S€ Or 05

WOS

g]

1s304y 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 JOJ SeUNBIAR 8I IC be 0€ 01 ST OZ Sc Of SE OP 05 BUlajda yX0p

laddojagsäuggua "laddojaqsäug3ua 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

1äUua 09 Oc 08 001 07 0€ OP OS 09 OC 08 001 Suupunasneys

FUIuNIIQINLYS

XX 2» 2” 2 2” 2 X »” 2” 9” ” 2” AR Ar Of 0 Oc Of OS 05 OS OS OS OS 05 05 ugn H&K HKH

Op Op

= = = =

vy FJ ID I

Uv NV UV UV ci bl SI 9 (Al 81 6l 07 Iz [44 €c bc

Prop. 1976/77 50 64

2 b3vug

c88 609 +$98 800 BEr 100 S9L LSO 912 06L 8c8 968 a ue rv OI 91 £Z 6C 9£ cv SS 6l 9€ SS bL TI

"Iy c88 609 +$98 800 8Eb 100 S9L LSO 91 06L 878 968 2 I Up vr 01 91 EZ 6C 9£ tv SS 61 9€ SS bi HH "laddojaqsBur3ua

681 cI8 885 CLP LEL LT9 8£0 0£0 tel £07 170 170 q Ne L II 6l 6C 6 6v 19 c8 Ice 8E 59 96 Ol

pd "JR $pL9 SOS LI16 O6b 697 T58 EfLL 898 L68 9727 6CL L9S NeyS 13ua Vv

OS

ue 6 61 67 OP IS 19 TLL £6 8E 69 001 CE

= 6 221RJUNNIPEXS pd

"apseaAnu UP1URIAN usnexs 6£6 vili 6£9 569 608 CLS 589 619 LI8 569 8£0 SLI

9 ST bt bb CS 19 £8 OC St 19 L6 8 IelasmenNdey ed sueupsat PIA TTS €8T bro $08 995 LTE 880 0I9 995 6p8 CET SIp -ONNIg ddojaq "uy sapIy €c SE Lb 85 OL 8 b6 LIT OL SOI Ib 91

I L

'EjuesAN ed

PJuEJAT L9 "Iy JB 065 STI 08E7 0567 0I8E [UR SSLS OSP 0LL1 StOor 0056 Ss0£ NES 9 Jap SIe I L S 8 9

ed HexS

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 18UAQ

81 LC 9£ Sr +S £9 ZL 06 +I 12 8c SE

pow $

"4

uojuef

PJUBIAN 000 000 000 000 I 000 000 000 000 000 000 000 000 "ISUOYFUI 1SpIE 7 € Pb 5 9 £ 8 01 9 6 CI ST vV

ddojpqs3ugåua

SIR

PeIIXP] (9 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 1e101 0 OC 0€ OP OS 09 OL 08 001 07 0€ Or OS £

-ISWOYU]

ed

HejHog 2” X 2 2 2 Xx Xx 2 » 2” Xx 2

NEYS

0I Ol Ol 01 Ol Ol Ol Ol Of 0f Of Of (4

'7T

1dwaxg

INqel

St 9 Le 8c 6C Oc I€ [43 ff ve SE 9 [

Prop. 1976/77 :50 65

998 9ET 956 17§ 9cT 987 669 Liv 9€8 +vT8 808 9Ev £6 Cl II 691 LE 99 96 8ctI 651 LOT LST LSE

998 9El 956 125 ocT 987 669 LTv 9€8 +$8L €9€ 081 £6 EI II 691 LE 99 96 BTI 6SI 061 ICT c8Z

SBL £66 025 Ops £66 656 TL8 EvI 690 ILL 199 801 9cI LSI 061 957 SE 69 911 891 OCC ELT 8ZÉ 9€P

9cL 6€9 £0I S56 690 LST CTE 95 OLT $z9 809 9€Z

(133e]SJOJANUNWUWOY £91 tel Stz S8C €L tl bil STe 9LC 9ct 9Lt 9Lv

8pS £€8 9v9 LOS 569 cIS £97 £10 1£Z pEC 906 991 BI 951 881 BSC vE 95 L6 9vI 661 LC 662 807

=)

|[2P 869 186 +$90 0€8 019 Siv OCT STO 0f8 St9 Orpp 050

HJjINLAS 112 9vc T8T CSE LTT 901 SEC v6Z CSE lip OP 885

WOS 0€6 SfE Or0 086 0567 S08 0Lc8 SIP 066 0£0 005 SOL

SPUYFPJAR 01 I 91 v ZI 91 SZ vt 1SLUOYUI

IC 12

I2P

MNJäNEYS "ddojagseq 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 PeIaNtnNYSe ZP 6r 95 OL 01 SI Oc SC 0€ SE OP OS

WOS

$1

1s304y 000 000 000 000 000 1OJ SPUYBJAR 81 ic Of ST 05 BUlI/G3 3dop

l3ddojaqs3ur3ua "laddojaqs3uggua 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

13:Uua 09 Oc 08 001 0Z Of OP OS 09 OL 08 001 FuupuNaNeys

FUIUNBIIGINEAS

Ar Ar RLRERR RLPLRR KRKKRKRR of oc Oc Of 0c 05 Oc Oc Oc Oc oc oc urln 94 &

Op Op

=

LE 8e 6£ Or [44 fp br Sp Ir Lv 8p Uv Uv Uv Uv

Ir