Propositionens huvudsakliga innehåll

Ersättning vid personskada kan utgå i form av engångsbelopp eller livränta eller som en kombination av dessa ersättningsformer. l förarbetena till 1975 års lagstiftning om ändrade skadeståndsregler uttalades att det i många fall var önskvärt att skadestånd vid personskada utbetalades i form av en- gångsbelopp.

För att inte valet av denna ersättningsform skall motverkas av skatte- mässiga hänsyn föreslås nu en lindring i beskattningen av engångsbelopp som utgår vid personskada och ersätter framtida förlust av skattepliktig inkomst. Sådant engångsbelopp beskattas f. n. isin helhet. Förslaget innebär att endast 60 % av beloppet skall tas upp som skattepliktig intäkt. Vad som undantas från beskattning får dock sammanlagt inte överstiga 15 bas- belopp, oavsett om ett eller flera engångsbelopp utgår för samma skada.

Samtidigt föreslås ändring i reglerna för beskattning av sådana person- skadelivräntor som f. n. är skattepliktiga enligt 32% 1 mom. kommunal- skattelagen. Enligt förslaget skall som skattepliktig intäkt redovisas endast den del av livräntan som utgör ersättning för förlorad inkomst av skat- tepliktig natur. 1 den mån livräntan hänför sig till ideell skada, vårdkostnader o. d. skall den således vara skattefri. För äldre personskadelivräntor löreslås en särskild schablonregel för uppdelning av livräntan i en skattepliktig och en skattefri del.

De nya bestämmelserna föreslås i princip gälla fr. o. m. 1977 års taxering.

l Riksdagen [976/ 77. I sam/. Nr 50

• Sida 2
•  Original

Prop. 1976/77z50

[ Förslag till

r.)

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrives att 19 &, 32 ä 1 mom.. anvisningarna till 19 &, punkt 5 av anvisningarna till 46 5 samt punkt 1 av anvisningarna till 50 ?; kommunalskattelagen (1928z370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande [wie/sv Föreslagen [WIP/se

19%|

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller

gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35å 3 eller 4mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer. som uppgår till högst 100

kronor;

ersättning, som på grund av för- säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke er- sättningen grundas på förvärvsin- komst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapen- ning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycks- fall i arbete eller under militärtjänst- göring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år. ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i

'Senaste lydelse 1975:1347.

ersättning, som på grund av för- säkring jämlikt lagen (1962z381) om allmän försäkring eller lagen (19541243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade. om icke er- sättningen grundas på förvärvsin- komst av 4 500 kronor eller högre be- lopp för år eller utgör föräldrapen- ning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycks- fall i arbete eller under militärtjänst- göring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning. vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i

• Sida 3
•  Original

Prop. l976/77:50 Nuvarande lydelse

samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt- ning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig na- tur:

["til't'SICIKHI fvt/else

samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt- ning i form av pension eller iform av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 51 ellerZ mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarig- hetsförsäkring eller pa” grund av skadeståndsjörsäkring och avser för- lorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknan- dedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring',

ersättning på grund av Skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor'.

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning. som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks- fallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel. som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skade- försäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956z293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodiSk intäkt. i den mån givaren enligt 20 & eller punkt 5 av anvisningarna till 46 & icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973z349), internat- bidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i ar-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1976/77:50 4

.fVuvuranc/c' lule/se F öres/agan lule/se betsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda. och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag. som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande',

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (l962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadstillägg som avses i kungörelserna ( 1968z425) om statliga bostadstil- lägg till barnfamiljer och (1973z379) om statskommunala bostadstillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

32.5

1 mom.2 Till intäkt av tjänst hänföras: avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten;

pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller Skadeförsäk- ring eller annorledes än på grund av försäkring, ävensom ersättning. som i annan form än livränta utgått på

2Senaste lydelse 1970:130.

pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta. som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller Skadeförsäk- ring eller annorledes än på grund av försäkring — dock. såvittfra'ga är om sådan livränta til/följd av personskada

• Sida 5
•  Original

Prop. 1976/77:50 Nuvarande [vile/se

grund av sjuk- eller olycksfallsför- säkring, tagen i samband med tjänst — dock icke ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekostnader — samt undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig pe- riodisk intäkt, som i 31% avses.

'Jl

Föreslagen [lide/se

som icke avses i 2 mom. , endast livrän- ta eller del därav som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur — ävensom ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsför- säkring, tagen i samband med tjänst - dock icke ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekostnader — samt undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig pe- riodisk intäkt, som i 31 & avses samt engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig in- täkt enligt anvisningarna till 19 9".

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp — vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfalls- försäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som teck- nas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv avgångsbidrags- försäkring utbetalas av staten till arbetstagare.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 & upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Anvisningar till 19 &

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller pa- tient å hospital, m.m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsåkring förstås försäkring. enligt vilken den försäk-

3Senaste lydelse 1975zll74.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1976/77:50

Nuvarande lydelse

Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt bestämmelserna i 32 53" i sin helhet skall räknas såsom skattepliktig intäkt, mot belopp,/ör en gång. skall beträffande detta belopp i beskattningshänseende gälla vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skat- tepliktig intäkt.

Föreslagen lydelse

rade äger utfå ersättningför skade- stånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning til/följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur — varunder inbegripes skattepliktig er- sättning för förlorat underhåll — utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst. skall dock 40 procent av be- loppet avräknas såsom icke skatteplik- tig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp får emellertid sam- manlagt icke överstiga femton basbe- lopp enligt lagen (] 962.138] ) om all- män försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för ja- nuari månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av person- skada och utgör skattepliktig intäkt en- ligt 32 55 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbe- lopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 55" 1 mom., gångsbelopp, skall hela engångsbelop- pet upptagas såsom skattepliktig in-

mot PH-

• Sida 7
•  Original

Prop. l976/77:50 7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

täkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp. skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön. som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16% andra eller tredje Stycket lagen (1962z381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkrings- kassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954z243) om yrkesskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid för- säkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt ar- betsföra samt med demi fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särSkilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskatt- ningsår då yrkande om avdraget eljest enligt denna lag först skolat fram- ställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt. får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskalTningskostnaden får avdragas genom årliga vär- deminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för till- gången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt

• Sida 8
•  Original

Prop. 1976/77:50 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av an- skaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivnings- underlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. ] den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen till- godolöra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager.), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 4l få och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke med- räknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som an- vänts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966z368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammar- skjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46åi 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.

till 46 ä

5.4 Som förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt gäller att un- derstödet icke utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om icke un- derstödet utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning icke är avslutad. Avdrag medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats; till tidigare anställd; till tidigare anställd; som utgör skadestånd; som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör ersättning för 4Senaste lydelse l973:lll$.

• Sida 9
•  Original

Prop. l976/77:50 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förlorad inkomst av skattepliktig na- fll/'.'

som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egen- dom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång;

på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person. För annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe- talning medgives avdrag med högst 5 000 kronor för varje mottagare. Har givaren under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin make, lår sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 5000 kronor.

till 50 ä

1.5 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oför- sörjda barn ( e x i ste n 5 m i n i m u m ). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda. skall existensminimum bedömas med hänsyn till för- hållandena under h el a beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet', i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande. Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normal- belopp för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem (95) procent. för sammanlevande makar etthundra- sextiofcm (l65) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses in- nefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till normalbeloppen. Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skatt- skyldiga. vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst. Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skatteförmåga vid existens- minimum skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

5Senaste lydelse l976:88.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1976/77:50

Nuvarande lydelse

tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de bi- inkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgif- ter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för så- dan pensionsförsäkring eller sjukv el- ler olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorle- des än genom försäkring, eller kost- nader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, var- om i 32 ä 2 mom. förmäles. skall liv- räntan inräknas i inkomsten med oreducerat belOpp. Barnbidrag med- räknas icke i inkomsten.

lO

föreslagen lydelse

tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de bi- inkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgif- ter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för så- dan pensionsförsäkring eller sjuk- el- ler olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorle- des än genom försäkring, eller kost- nader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, var- om i 32 ä 2 mom. förmälcs, skall liv- räntan inräknas i inkomsten med ored ucerat belopp. Även sådan livrän- ta ti/I följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensmi- nimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfatt- ning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. [ regel torde an- ledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas. om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existens- minimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn. med vilka han icke levt till- sammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige

• Sida 11
•  Original

Prop. 1976/77:50 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den prelimi- nära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existens- minimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom ex- empel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger till- gångar. varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50% 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskatt- ningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 s 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953z272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skat- teförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten. minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skatt- skyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då.lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna i 19 å — utom såvitt avser ersättning på grund av skadeståndsförsäkring — samt i 32 s" 1 mom., anvisningarna till 19 å och punkt 1 av anvisningarna till 50 & tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Har livränta som utgår på grund av personskada och icke avser ersättning för förlorat underhåll fastställts före den 1 januari 1976 gäller dock följande. Vid tillämpning av 32.5 1 mom. i dess nya lydelse skall hälften av det till ett beskattningsår hänförliga livräntebeloppet. till den del detta icke över- stiger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts förjanuari månad beskattningsåret, anses avse ersättning för annat än förlorad inkomst av skattepliktig naturtskattefri del av livräntan). Utbytes sådan livränta mot engångsbelopp, skall vid tillämpning av de nya bestäm-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1976/77z50 12

melserna i anvisningarna till 19 å så stor del av engångsbeloppet anses utgöra ersättning för annat än förlorad inkomst av skattepliktig natur som motsvarar förhållandet mellan den enligt föregående mening skattefria delen av det till året för utbytet hänförliga livräntebeloppet och hela detta livräntebelopp. I fråga om livränta som utgår enligt lagent19541243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket samt i fråga om utbyte av sådan livränta mot en- gångsbelopp skall vad nu sagts gälla även beträffande livränta som har fast- ställts den 1 januari 1976 eller senare på grund av skadefall som har inträffat före den 1 juli 1977.

2. De nya bestämmelserna i 19 & angående ersättning på grund av ska- deståndsförsäkring och i punkt 5 av anvisningarna till 46 & tillämpas första gången vid 1978 års taxering. Nämnda anvisningspunkt i dess äldre lydelse tillämpas dock alltjämt vid 1978 och senare års taxeringari fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts före utgången av år 1976.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1976/77:50

2. Förslag till

13

Lag om ändring i lagen (1951 :763) om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives att 3 & 4 mom., punkt 1 av anvisningarna till 1 & samt anvisningarna till 3 & lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4 rn o m . 2 ] fråga om inkomst av tillfällig förvärvs- verksamhet gälla lagens be- stämmelser, såvitt avser realisations- vinst, vid avyttring av aktie eller an- del i bolag vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på sätt som anges i 54.5 femte stycket nämnda lag och förvär- vats tidigare än två år före ingången av det är då avyttringen sker, samt så- dan vinst vid avyttring av fastighet som avses i 35 ä 2 mom. andra styck- et sagda lag eller som till merän hälf- ten utgöres av återvunna avdrag för värdeminskning av den avyttrade fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse 35

4 m 0 m . I fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverk- s a m h et gälla lagens bestämmel- ser. såvitt avscr realisationsvinst, vid avyttring av aktie eller andel i bolag vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på sätt som anges i 54% femte stycket kommunalskattelagen ( 1 9283 70) och förvärvats tidigare än två år före av-

yttringen, samt sådan vinst vid av- yttring av fastighet som avses i 35 s 2 mom. andra stycket sagda lag eller som till mer än hälften utgöres av återvunna avdrag för värdeminsk- ning av den avyttrade fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 1 &

1.3 Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år. För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår. Engångsbelopp, som uppbäres så- som ersättning för årlig pension, skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år.

Engångsbelopp, som uppbäres så- som ersättning för årlig pension, skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år. Engångsbelopp, som utgår

lSenaste lydelse av lagens rubrik 1974z860. 2Senaste lydelse 19761346. 3Senaste lydelse 1976:71.

• Sida 14
•  Original

Prop. l976/77:50 14

.!Vuvarande lydelse Föreslagen lydelse till jöUd av personskada och avser er- sättning _/ör framtida förlust av skat- tepliktig inkomst, anses icke såsom ae- kumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3å 4 mom.. skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.

lntäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten. minskad med vederbörliga avdrag, och värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 35 2 mom. vid 6.1—8) samt i 3s" 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skatt- skyldige bedrivit jordbruket eller rö- relsen. I-Iar skattskyldig åtnjutit ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jord- bruket eller rörelsen eller varit delä- gare i bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig, eller eljest om det framstår såsom uppen- bart att inkomsten hänför sig till kor- tare tid.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3? 2 mom. vid 5.1—7.) samt i 3.5 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skatt- skyldige bedrivit jordbruket eller rö- relsen. Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. lnkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jord- bruket eller rörelsen eller varit delä- gare i bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig, eller el- jest om det framstår såsom uppen- bart att inkomsten hänför sig till kor- tare tid.

Harjordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, över- tagits av den andra maken, skall denne. om han så yrkar, anses hava bedrivit jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärVSkällan, under förutsättning att makarna då voro taxerade med tillämpning av 11 s" 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst. skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, över- tagits av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagits av den andra maken. och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 & kommunalskattelagen (1928z370) taxeras hos make, skall icke till någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

• Sida 15
•  Original

Prop. l976/77:50 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse. Vid Skatteberäkning enligt 1 5 skall oskift dödsbo och den avlidne anses som en och samma skattskyldig.

till 3,”

Vad i 3 s" 2 mom. vid 3) sägs an- gående intäkt av jordbruksfastighet genom upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtel- se av rätt att avverka skog.

Vad i 3 s 2 mom. vid 2) sägs an- gående intäkt av jordbruksfastighet genom upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtel- se av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt ansesjämväl vad skattskyldig erhåller för att han flyttar från lokal. använd i rörelsen.

Med skadestånd eller annan i 3 ;. 3 mom. vid 3) omförmäld ersättning avses i första hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålles med anledning av exempelvis stadsplanering eller gatureglering. Härmed likstäl- les frivilligt överenskommen ersättning, vilken avtalats under sådana för- hållanden att möjlighet till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse ej träffats.

Vid tillämpning av bestämmelser- na i 3 å 2 mom. vid 6) och 7) och 3 s," 3 mom. vid 5)skall med avyttring likställas förlust av tillgång. därest ersättning på grund av Skadeförsäk- ring utgått och ersättningen icke för- anlett avdrag för avsättning till sär- skilda investeringsfonder för förlo- rade inventarier och lagertillgångar.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 s 2 mom. vid 7) samt 3 & 3 mom. vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning

Vid tillämpning av bestämmelser- na i 3 5 2 mom. vid 5) och 6) och 3 & 3 mom. vid 5)skall med avyttring likställas förlust av tillgång, därest ersättning på grund av Skadeförsäk- ring utgått och ersättningen icke för- anlett avdrag för avsättning till sär- skilda investeringsfonder för förlo- rade inventarier och lagertillgångar.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 s 2 mom. vid 6) samt 3 & 3 mom. vid 4) och 5") får ske endast under förutsättning

at t vid beskattningsårets utgång kvarvarande, icke avyttrade inventarier och varor — frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats — äro av allenast obetydlig omfattning.

a tt vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett till lager- regleringskonto eller särskild nyanskaffningsfond eller som, till ersättande av avyttrat fartyg eller till ersättande av förlorade tillgångar i verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder för avyttrat fartyg eller för förlorade inventarier och lagertillgångar,

4Senaste lydelse 1967z97.

• Sida 16
•  Original

Prop. l976/77:50 16

s a mt a t t, såvitt avser rörelse, den skattskyldige icke under beskatt- ' ningsåret börjat ny rörelse. som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skat- teberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens avveckling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk förlättningssamling. 1. Bestämmelserna i 3 & 4 mom. i dess nya lydelse tillämpas i fråga om realisationsvinst på grund av avyttring som sker efter utgången av mars 1976.

2. De nya bestämmelserna i punkt I tredje stycket av anvisningarna till lå tillämpas första gången vid l977 års taxering.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1976/77:50

3. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956z623)

l7

Härigenom föreskrives att 37 & 1 mom. taxeringslagen (l956:623)l skall ha nedan angivna lydelse.

37%

Nuvarande lydelse

] m 0 m . 3 Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter ( k 0 n t r oll u p p gi ft e r) för nästföregående kalenderår avläm- nas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

1.a) Statlig och kommunal myndighet.

b) aktiebolag, eko- nomisk förening, fond. stiftelse och annan ju— ridisk person än döds- bo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk. däri inbegripet skogs- bruk, i fråga om förmå- ner, som utgått från så- dan förvärvskällan samt

(1) fysisk person och dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som ut- gått från sådan för- värvskälla.

Vem uppgiften skall

avse

Den som hos den uppgiftsskyldige inne- haft anställning eller uppdrag eller utfört till- fälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldi- ge åtnjutit pension, liv- ränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åt- njutit förmån från per- sonalstiftelse eller an- nan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning. arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huru- vida denna utgått kon- tant eller såsom natura- förmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostna- der, som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att er- lägga vederlag för åt- njuten naturaförmån, skall uppgift om förmå-

nen och vederlaget lämnas. U n d a n t a g :

a) folkpension, när tilläggspension — — — delägare i företaget.

1Lagen omtryckt 19711399. Senaste lydelse av lagens rubrik l974:773. 2Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:45.

2 Riksdagen [976/77. I sam/. Nr 50

• Sida 18
•  Original

Prop. l976/77:50

Uppgiftsskyl- dig

3. Försäkringsan- stall och understöds- förening.

Nuvarande lydelse

Vem skall

uppgiften avse

Den som från anstal- ten eller föreningen uppburit belopp, ej un- derstigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för be- loppet föreligger.

18

Vad skall

uppgiften avse

Utgivet belopp.

Föreslagen lydelse

l mo m . Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter ( k 0 nt r ol | U p p g i ft e r) för nästföregående kalenderår avläm- nas på sätt framgår av följande uppställning:

l.a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, eko- nomisk förening, fond, stiftelse och annan ju- ridisk person än döds- bo.

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogs- bruk. i fråga om förmå- ner, som utgått från så- dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som ut- gått från sådan för- värvskälla.

Den som hos den uppgiftsskyldige inne- haft anställning eller uppdrag eller utfört till- fälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldi- ge åtnjutit pension, liv- ränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åt- njutit förmån från per- sonalstiftelse eller an- nan stiftelse.

Avlöning. arvode. annan ersättning eller förmån, oavsett huru- vida denna utgått kon- tant eller såsom natu- raförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostna- der. som mottagaren haft att bestrida. llar mottagaren haft att er- lägga vederlag för åt- njuten naturaförmån, skall uppgift om förmå- nen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd till följd av personskada skall angi- vas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

U n d a n t a g :

a) folkpension, när tilläggspension enligt lagen om allmän för- säkring icke åtnjutes.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1976/77:50

Uppgiftsskyl- dig

Föreslagen lydelse

Vem skall

uppgiften avse

l9

Vad uppgiften skall avse

b) ersättning och för- mån i anledning av till- fälligt arbete, om det som mottagaren sam- manlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och för- mån till någon i anled- ning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörel- se,

d) utbetalning till rö- relseidkare av ersätt- ning för tillfälligt arbe- te, om ersättningen ut- gör intäkt av rörelse för mottagaren.

e)i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32% kommunalskatte- lagen utgiven förmån, som icke utgör skatte- pliktig intäkt för mot- tagaren,

f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i så- dant hänseende sam- manlagt från den upp- giftsskyldige åtnjutit,

• Sida 20
•  Original

Prop. 1976/77:50

Uppgiftsskyl- dig

Föreslagen lydelse

Vem skall

uppgiften avse

20

Vad uppgiften skall avse

efter avdrag för veder- lag. uppenbarligen haft ett värde icke översti- gande 600 kronor för helt år räknat, om ej förmånen — oavsett värdet —i sin helhet är att hänföra till skatte- pliktig intäkt.

g) ersättning för resa i tjänsten, motsvaran- de gjorda utlägg som sammanlagt icke över- stiga 500 kronor. och representationsersätt- ning, motsvarande gjorda utlägg, sam- manlagt icke översti- gande 500 kronor, samt därjämte traktaments- ersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgö- ringsorten, som sam- manlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, därest i kontrolluppgiften an- märkes, att trakta- mentsersättning utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stif- telse, om vad som ut- givits uppenbarligen icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt

i) ersättning eller för-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1976/77z50

Uppgiftsskyl- dig

Föreslagen lydelse

Vem skall

uppgiften avse

21

Vad skall

uppgiften avse

mån, för vilken motta- garen erlagt sjömans- skatt.

Undantagen gäller ej fåmansföretag. eller till sådant företag hörande personalstiftelse i fråga om uppgifter avseende företagsledaren eller honom närstående per- son eller delägare i fö- retaget.

3. Försäkringsan- stalt och understöds- förening.

Den som från anstal- ten eller föreningen uppburit belopp, ej un- derstigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för be- loppet föreligger, dock att om livränta utgivits till följd av personskada uppgift (IVP/l

skall lämnas om livräntebe- lopp som icke är av ska!- tepliktig natur.

Utgivet belopp. Har til/följd av personskada utgivits skattepliktigt en- gångsbelopp skall sär- skilt anmärkas om skat- tepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på grund av samma skada. Om sa' ärfallet skall angivas be- loppets storlek och utbe- talningsa'ret.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1978 års taxering.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1976/77:50 zz

Utdrag

PROTOKOLL FINANSDEPARTEMENTET vid regeringssammanträde

1976- 1 0- 28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson. Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Jo- hansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada

1. Inledning

År 1975 ändrades skadeståndslagen (l972z207) i väsentliga hänseenden (prop. 1975112, LU l975:16, rskr l9751l33, LU 1975123, rskr l975z209, SFS l975:404). Lagstiftningen grundades i huvudsak på skadeståndskommitténs (Ju 1967168) betänkande (SOU 1973151) Skadestånd vid personskada.

I fråga om formen för skadestånd vid personskada hade skadeståndskom- mittén förordat att engångsbelopp borde komma till större användning och hade samtidigt uttalat att gällande beskattningsregler kunde komma att mot- verka valet av en sådan ersättningsfortn. Med anledning härav fick liv- försäkringsskattekommitten (Fi 1971207)l i maj 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag att behandla frågan om inkomstbeskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada.

Livförsäkringsskattekommitten har redovisat uppdraget i delbetänkandet (Ds Fi 197528) Beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp och liv- ränta vid personskada. Kommittén föreslår att engångsbelopp som ersätter framtida förlust av arbetsinkomst skall vara skattepliktigt endast till viss del. Samtidigt föreslås skattefrihet för vissa personskadelivräntor som avser ersättning för ideell skada och vårdkostnader o.d.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riks-

! Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), n'ksdagsledamöterna Gunnar Eng- kvist, Grethe Lundblad och Tage Magnusson, sekreteraren Anna Hedborg. professorn Dag Helmers.0mbudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars Lindwall och direk- tören Richard Schönmeyr.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1976/77z50 23

försäkringsverket (RFV), försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms. Jönköpings. Malmöhus. Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. skadeståndskommittén (Ju 1967:68), försäkrings- rättskommittén (Ju 197409), 1972 års skatteutredning (Fi 1972z02), Cen- tralorganisationen SACO/SR, De handikappades riksförbund, Familjeföre- tagens förening, Folksam, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukar- nas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska fö- retagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges ad- vokatsamfund, Sveriges industriförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

2.2. Beskattning av ersättning vid personskada

Av den översikt som har lämnats i avsnitt 2.1 framgår att ersättning vid personskada kan utgå enligt flera olika grunder — skadeståndsrättsliga regler, ofTentlig eller privat försäkring och särskilda författningsbestämmelser — och att den kan avse såväl ideella som ekonomiska skadeföljder. Både ersättningsgrunderna och den skadeföljd som ersättningen avser att täcka kan få betydelse för inkomstbeskattningen. Avgörande är dock ofta den form i vilken ersättningen betalas ut. Frågan om en viss ersättning skall beskattas eller ej är sålunda i många fall direkt avhängig av om ersättningen utgår periodiskt eller i form av engångsbelopp. Beträffande innebörden av uttrycket engångsbelopp hänvisas till vad som har anförts i inledningen till avsnitt 2.1.

2.2.1. Beskattning av engångsbelopp

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som från början

• Sida 29
•  Original

Prop. 1976/77250 . 29

utgår som engångsbelopp (direktutbetalat engångsbelopp) och engångsbelopp som träder i stället för en fastställd livränta.

Beträffande beskattning av direktutbetalat engångsbelopp gäller i huvudsak följande.

Ersättning som utfaller på grund av sådan livförsäkring som enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 & kommunalskattelagen (19281370. ändrad senast 1976:669), KL, utgör pensionsförsäkring är skattepliktig. Detsamma gäller enligt 32 ä 1 mom. KL ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med tjänst till den del ersättningen inte avser Sjukvårds- eller läkarekostnader.

Ersättning som på annan grund utgår för ideell skada — dvs. sveda och värk, lyte och men samt allmänna besvär och olägenheter — och för vård- kostnader, begravningskostnader och liknande utgifter är i regel skattefri. Detta gäller oberoende av om ersättningen har utgått som skadestånd eller på grum] av offentlig eller privat försäkring eller enligt särskilda författ- ningsbestämmelser. Har förmånen åtnjutits på grund av enskild tjänst, skall den dock i vissa fall beskattas. Sålunda gäller t. ex. enligt 32 ä 3 mom. KL att förmån av fri sjukvård eller fri tandvård, som har åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för statliga befattningshavare. skall tas upp som intäkt av tjänst till den del den utgått efter förmånligare grunder än för nämnda befattnings- havare.

Enligt uttrycklig bestämmelse i 195 KL föreligger skatteplikt lör en- gångsersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvars- försäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur. Beträffande andra engångsbelopp som utgår för detta ändamål, t. ex. direktutbetalat ska- destånd, saknar KL särskilda bestämmelser. Det får dock anses klart att sådan ersättning i princip är skattepliktigtprop. 1927: 102 s. 347, prop. 1950:93 s. 195 och prop. 1961:5 s. 1, 9 och 15, RRK 1972 1:41). Vissa undantag föreligger dock. Sålunda är ersättning på grund av försäkring enligt AFL och YFL skattefri enligt 19% KL under förutsättning att ersättningen inte grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. per år eller utgör föräldra- penning. Under samma förutsättning föreligger skattefrihet för engångs- beIOpp som enligt annan lag eller särskild författning utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. Här kan nämnas att engångsbelopp enligt kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl. har ansetts skattefritt även om det har utgjort er- sättning för inkomstförlust. Vidare är engångsersättning skattefri enligt 19 & KL, om den utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av annan försäkring som inte har tagits i samband med tjänst och inte utgör trafik- eller annan ansvarsförsäkring. Med stöd av denna bestämmelse synes i praktiken en- gångsbelopp som har utgått på grund av skadeståndsförsäkring ha undan- tagits från beskattning även om beloppet har avsett ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1976/77:50 30

Om fastställd livränta helt eller delvis byts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga behandlingen av engångsbeloppet enligt anvisningarna till 19 ;" KL beroende av vilka regler som hade gällt för beskattning av livräntan. Som framgår av det följande avsnittet 2.2.2 är vissa livräntor i sin helhet skattepliktiga enligt 32 ;" 1 mom. KL. Utbyts sådan livränta mot engångs- belopp. är hela cngångsbeloppet skattepliktigt. Detta gäller — i motsats till vad som är fallet beträffande direktubetalat engångsbelopp — även om den utbytta livräntan helt eller delvis har utgjort ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o.d. Har livränta som inte omfattas av 32 ä 1 mom. KL bytts ut mot engångsbelopp, är beloppet däremot skattefritt.

3.2.2. Periodisk! utgående ersättning

Periodisk ersättning kan som tidigare har nämnts utgå i form av bl. a. pension, livränta eller sjukpenning o.d.

Med pension förstås enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 :$ KL dels belopp som på annan grund än försäkring utgår med anledning av föregående tjänsteförhållande, dels belopp som enligt AFL utgår i form av folkpension eller ATP. dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring. Pension utgör enligt 32 så 1 mom. KL skattepliktig intäkt av tjänst. I enlighet härmed föreligger skatteplikt bl.a. för folkpension och ATP som efter en inträffad personskada utgår i form av förtidspension eller efterlevandepension.

Enligt 31 ;" KL skall med tjänst likställas bl. a. rätt till livränta som utgår på grund av sjuk-. olycksfalls- eller Skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring. Frågan om beskattning av sådan livränta behandlas närmare i 32 & KL.

Har livräntan utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring som inte har tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL. är enligt 32 ä 2 mom. KL endast viss del av livräntan skattepliktig. Den skat- tepliktiga delen bestäms med hänsyn till livräntetagarens ålder och sjunker från 80 % vid högst 35 års ålder till 10% vid en ålder av minst 87 år. Bestämmelserna i 32 ä 2 mom. omfattar främst livränta på grund av privata sjuk— och olycksfallsförsäkringar som inte har tagits i samband med tjänst samt frivillig yrkesskadeförsäkring. Bestämmelserna omfattade tidigare även livräntor på grund av obligatorisk _vrkesskadeRirsäkring samt trafik- och annan ansvarsförsäkring. Dessa livräntor undantogs från 32 s' 2 mom. genom lagstiftning åren 1955 resp. 1961. Enligt övergångsbestämmelserna till 1955 års lagstiftning (1955z245) skall den fallande skalan fortfarande tillämpas på livräntor som på grund av lag eller särskild författning utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militänjänstgöring, om ersättningsfrågan har reglerats enligt författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 (till dessa författningar hör bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete). Motsvarande gäller enligt 1961 års övergångsbestämmelser

• Sida 31
•  Original

Prop. 1976/77:50 31

(1961242) beträffande livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsför- säkring. om försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1962.

Livränta. som har utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeför- säkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte omfattas av bestämmelserna i 32 ;" 2 mom. KL, skall i sin helhet beskattas som intäkt av tjänst enligt 32 ä 1 mom. KL. Till de personskadelivräntor som i enlighet härmed i sin helhet är skattepliktiga hör skadeståndslivräntor som betalas av den skadeståndsskyldige själv. Hit hör vidare livränta på grund av ob- ligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt YFL, livränta som utbetalas på grund av trafikförsäkri ng eller annan ansvarsförsäkring. om skadefallet har inträffat efter utgången av år 1961. samt livränta enligt TFY och enligt s.k. ska- deståndsförsäkring töverfallsskydd o. d.). Till samma grupp av skattepliktiga livräntor hör livränta enligt privat sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med tjänst samt livränta som utgår enligt särskilda för- fattningsbestämmelser. t. ex. enligt militärersättningslagen. De nu nämnda livräntorna är i sin helhet skattepliktiga vare sig de är livsvariga eller tem- porära och oberoende av om ersättningen utgår till den skadade själv eller till hans efterlevande. Skatteplikten är oinskränkt även om livräntan helt eller delvis avser ersättning för ideell skada och vårdkostnader o. d. Livränta som utgår till efterlevande enligt livförsäkring, som utgör K-försäkring. är däremot inte skattepliktig.

Beträffande andra periodiskt utgående förmåner vid personskada gäller i huvudsak följande.

Sjukpenning enligt AFL och YFL samt ersättning som enligt annan lag eller författning utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete är skattepliktig om ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kr. eller högre belopp. Detsamma gäller föräldrapenning enligt AFL samt periodisk förmån enligt sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. Det tillägg till sjukpenningen som enligt TFY utgår under de 30 första dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen är däremot enligt 19 & KL uttryckligen undantaget från beskattning till den del tillägget uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kr. och för övriga dagar till högst 6 kr. per dag. Periodisk förmån enligt sjuk- eller olycksfallsförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst är likaledes skattefri. För att en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras att det enligt anställningsavtalet föreligger skyldighet för arbetstagare att ha sådan försäkring eller att. om sådan skyldighet inte föreligger, premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av dennejämte arbetstagaren. Härutöver fordras att det till försäkringsanstalten anmäls att försäkringen har tagits i samband med tjänst. Eftersom sådan anmälan inte har skett t. ex. beträffande AGS. kommer de periodiska ersättningar som enligt denna försäkring utgår under sjukpenningtid och förtidspensionstid inte att vara skattepliktiga.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1976/77z50 32

2.2.3. Ackumulerad inkomst

Har fysisk person. oskiftat dödsbo eller familjestiftelse under visst be- skattningsår haft inkomSt, som hänför sig till minst två beskattningsår (ac- kumulerad inkomst) skall den statliga inkomstskatten på denna inkomst under vissa förutsättningar beräknas som om inkomsten hade tagits upp till beskattning under flera år. Skatteberäkningen sker som om inkomsten beskattats med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten blir fördelad på det antal år den hänför sig till. Fördelning får emellertid ske på högst tio år och det saknar betydelse för fördelningen om det år, som inkomsten hänför sig till, ligger bakåt eller framåt i tiden. En förutsättning för rätt till särskild Skatteberäkning är att den ackumulerade inkomsten efter avdrag för kostnader uppgår till lägst 5000 kr.

Dessa bestämmelser kan bli tillämpliga såväl på engångsbelopp som avser att täcka inkomstförlust i förfluten tid som på belopp som avser att täcka framtida inkomstbortfall.

2.2.4. A vdrag lör periodiskt understöd

Om skadestånd utgör omkostnad i utbetalarens förvärvskälla, medges avdrag för skadeståndet vid beräkning av inkomsten av denna förvärvskälla. För periodisk utbetalning av skadestånd som inte utgör omkostnad i för- värvskälla får utbetalaren allmänt avdrag enligt 465 2 mom. KL och punkt 5 av anvisningarna till denna paragraf. För avdragsrätten saknar det betydelse

om skadeståndet avser förlorad inkomst av skattepliktig natur eller annan skadeföljd.

2.2.5. Extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga

Om skattskyldigs inkomst på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet har understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) kan han enligt 50 ä 2 mom. KL ha rätt till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av detta avdrag görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan den skattskyldiges inkomster och å andra sidan det belopp som anses mot- svara existensminimum. Enligt. punkt 1 av anvisingarna till 50 & KL skall som inkomst av tjänst tas upp den skattskyldiges bruttointäkter minskade med nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande. Om inkomsten ut- görs av livränta, som avses i 32 ä 2 mom. KL och alltså beskattas till reducerat belopp, skall livräntan inräknas i inkomsten till oreducerat belopp.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1976/77:50 33

3.2. Livränta vid personskada

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till fmansdeparte- mentet framhållit att livräntor, som utgår på grund av traflk- eller annan ansvarsförsäkring och som enligt nuvarande regler är skattepliktiga, ofta helt eller delvis avser ersättning för olika slags vårdkostnader. Förbundet hemställer om sådan ändring av 19 och 32 åå KL att livräntor som inte avser förlorad inkomst av skattepliktig natur undantas från beskattning.

Framställningen har överlämnats till livförsäkringsskattekommittén för att övervägas i dess arbete. Kommittén har ansett det lämpligt att ta upp de på grund av framställningen uppkomna skattefrågorna i samband med förslaget om skattelindring för engångsbelopp. Kommittén behandlar därvid endast livränta som utgår vid personskada. Den framhåller att sådan livränta kan avse ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur, kostnader av olika slag. sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt vissa andra olägenheter. Ersättning för sveda och värk torde normalt utgå i form av engångsersättning. Detsamma gäller vanligen även ersättning för lyte och men av fysisk och psykisk natur. Ersättning för andra olägenheter kan avse t.ex. den ökade fysiska och psykiska anSpänning som krävs för visst ar- betsresultat och de besvär i övrigt som skadan för med sig i arbetet samt obestämda framtidsriSker som föranleds av skadan. Detta slag av ersättning, som f. n. ofta torde utgå i form av livränta. kan enligt kommittén väntas komma till ökad användning i framtiden och torde då företrädesvis komma att ingå i engångsbelopp avseende ideell skada.

Kommittén erinrar om att livränta som omfattas av bestämmelserna i 32 5); 1 mom. KL beskattas helt. medan livränta som avses i 32 ä 2 mom. KL beskattas enligt en reducerande skala. 1 betänkandet behandlas dessa livräntor var för sig.

3.2.1. Livränta som behandlas enligt 32 5 1 mom. KL

Kommittén konstaterar att till denna grupp hör bl. a. livräntor som utgår enligt lag eller som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring om försäkringsfallet har inträffat efter år 1961. Till samma grupp hör även livränta som utgår i ett "privat" skadefall som inte regleras av en försäkring. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att livräntor avseende ska-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1976/77:50 37

destånd vid personskada till helt övervägande del utgår på grund av för- säkring. Enligt uppgifter som kommittén inhämtat från representanter för försäkringsbranschen torde minst 90 % av utgående livräntor vara försäk- ringslivräntor. Denna andel beräknas öka genom tillkomsten av TFY. Av de livräntor som inte grundas på försäkring lär huvuddelen avse livräntor på grund av skada i militärtjänst och till en mindre del livräntor som har fastställts av domstol. Enligt kommittén torde det vara sällsynt att en livränta fastställs mellan två privata parter utan anlitande av domstol.

Kommittén delar den uppfattning som har uttryckts av Svenska försäk- ringsbolags riksförbund, nämligen att gällande regler för beskattning av liv- ränta vid personskada inte är ändamålsenligt utformade. Härtill kommer enligt kommittén den olika behandlingen av direktutbetalda engångsbelopp och utbytta engångsbelopp. Kommittén syftar på det förhållandet att ett direktutbetalat engångsbelopp som avser ersättning för ideell skada, vård- kostnader eller allmänna olägenheter inte beskattas, medan däremot ett eng- ångsbelopp som trätt i stället för en livränta och som täcker samma slags skadeföljder är skattepliktigt.

Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund bör livränta beskattas endast om den avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Kom- mittén förklarar sig vara i princip ense med förbundet om beskattnings- frågans lösning men ställer dock frågan om skattefriheten bör omfatta — förutom livränta för ideell skada i traditionell mening och olika vårdkost- nader — även livränta som avser ersättning för allmänna olägenheter. Sådan ersättning avser som regel inte att täcka några merkostnader och utgår vid sidan av ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Man skulle enligt kommitténs mening kunna göra gällande att sådan ersättning bör beskattas. Å andra sidan täcker ersättningen inte någon beräknelig in- komstförlust. Ersättning för allmänna olägenheter torde fastställas i syfte att beloppet skall komma den skadelidande till godo i sin helhet och att det alltså inte skall minska genom skattebelastning. Med hänsyn till den speciella karaktär som ersättning för allmänna olägenheter har och till att ersättningen i ett enskilt fall kan bestå av många skilda komponenter, där- ibland även ersättning för kostnader som visar sig först i framtiden, anser kommittén övervägande skäl tala för att detta slag av ersättning, även när den utgår i form av livränta, inte bör beskattas.

Beträffande personskadelivränta enligt 32 & 1 mom. KL föreslår kommit- tén därför att livräntan skall beskattas om den ersätter förlorad arbetsinkomst medan den däremot skall vara helt skattefri om den avser att täcka andra skadeföljder.

Kommittén framhåller att fall kan förekomma där livränta fastställs för fysiskt lyte eller men och att det senare efter läkarbehandling visar sig att sådant lyte eller men inte längre förekommer, varför de ursprungliga skälen för livränta inte längre föreligger. 1 allmänhet fortsätter dock livräntan oavsett detta förhållande att utgå. Det finns enligt kommittén fog för uppfattningen

• Sida 38
•  Original

Prop. l976/77:50 38

att livräntan i dessa fall borde beskattas, eftersom den inte längre utgör ersättning vare sig för lyte och men eller andra olägenheter. En sådan be- skattning torde dock bli svår att genomföra rent praktiskt. Skattemyndig- heterna får i regel inte kännedom om de ändrade förhållandena. En be- skattning skulle förutsätta anmälningsplikt för den skattskyldige om den ändrade beskattningssituationen. Vidare utgör livräntan inte heller ersätt- ning för förlorad arbetsinkomst. Det finns därför enligt kommittén flera skäl för att inte föreslå skattskyldighet för livränta i nu avsedda fall. En livränta som ursprungligen är skattefri bör alltså enligt kommittén behålla denna karaktär för all framtid, oavsett om de bakomliggande faktiska för- hållandena ändras.

Om en livränta i ett personskadefall ersätter inte bara inkomst av skat- tepliktig natur utan även kostnader samt lyte och men och andra skadeföljder av närmast ideell natur, förutsätter kommitténs förslag att två skilda livräntor fastställs. Enligt de uppgifter som kommittén inhämtat från representanter för försäkringsbranschen bör det för framtiden finnas förutsättningar för försäkringsanstalterna att före den första utbetalningen av en livränta fast- ställa vad som utgör ersättning för skattepliktig inkomst och vad som utgör annan ersättning. Motsvarande bör enligt kommittén gälla även beträffande livräntor som fastställs av domstol.

Kommittén påpekar att dess förslag får betydelse även för redan utgående livräntor som avses i 32% 1 mom. KL. Enligt uppgifter från försäkrings- branschen torde antalet sådana livräntor, som utgår på grund av trafik- försäkring eller annan ansvarsförsäkring, uppgå till ca 10000. Övriga ut- gående livräntor som behandlas enligt 32 ä 1 mom. KL och som avser ska- defall, såsom militära livräntor och livräntor enligt TFY, torde enligt kom- mittén vara relativt få till antalet. I fråga om försäkringsfallen föreligger enligt kommitténs uppfattning sådant grundmaterial att det är möjligt att verkställa uppdelning av äldre blandade livräntor. En uppdelning skulle emellertid ofta bli relativt arbetskrävande. Det har från försäkringsbran- schens företrädare framhållits att många nu utgående livräntori verkligheten inte föranleder någon skatt beroende på att livräntetagaren har låg inkomst. Från försäkringsbranschens sida har därför föreslagits att utgående livräntor på minst 5 000 kr. per år - enligt uppgift ca 600 st. — automatiskt skulle undersökas av försäkringsanstalterna, medan livräntor på lägre belopp even- tuellt skulle kunna behandlas enligt äldre rätt. Kommittén anser emellertid att rättviseskäl talar för att alla livräntetagare bör få möjlighet att vid behov dela upp livräntan i en skattepliktig och en inte skattepliktig del. Kommittén förutsätter att försäkringsanstalterna självmant undersöker livräntor på minst 5 000 kr. per år och efter ansökan av livräntetagaren även livräntor på lägre belopp. En motsvarande uppdelning bör enligt kommitténs mening kunna ske av redan utgående skadelivräntor av annat slag än försäkringslivräntor. Uppdelningen bör lämpligen anförtros åt försvarets skaderegleringsnämnd, Trafikförsäkringsanstaltemas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens per-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1976/ 77:50 ; 39

sonskadenämnd, allt beroende på livräntans karaktär.

Kommitténs förslag till ändring av bestämmelserna i 3235 1 mom. KL innebär att livränta till följd av personskada skall vara skattefri om livräntan enligt dom, uppgift från Försvarets skadereglenngsnämnd eller försäkrings- anstalt eller intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansva- righetsförsäkringens personalskadenämnd inte innefattar ersättning för för- lorad inkomst av skattepliktig natur.

3.2.3. Övriga frågor

Kommittén erinrar om att allmänt avdrag f.n. medges enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 & KL för periodisk utbetalning som utgör skadestånd

• Sida 40
•  Original

Prop. 1976/77z50 40

och att det för avdragsrätten saknar betydelse om skadeståndet utgör er- sättning för förlorad arbetsinkomst eller annan skadeföljd. Kommittén anser att dess förslag om skattefrihet i vissa fall för livräntor, som avses i 32% 1 mom. KL, motiverar en ändring av bestämmelserna om allmänt avdrag för periodisk utbetalning som utgör skadestånd. Kommittén föreslår att så- dant avdrag skall medges endast i den mån det utbetalade beloppet är skat- tepliktigt för mottagaren.

Kommittén påpekar att livräntor som beskattas enligt den reducerande skalan i 32 ä 2 mom. KL vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum beaktas till oreducerat belopp (punk-t l fjärde stycket av anvisningarna till SOå KL). Enligt kommitténs mening bör även sådan livränta som enligt dess förslag i fortsättningen blir skattefri beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum.

Bl. a. för att möjliggöra för taxeringsmyndigheterna att beakta skattefria livräntor vid bestämmande av avdrag för nedsatt skatteförmåga föreslår kom- mittén att försäkringsanstalt och understödsförening i fortsättningen skall vara skyldiga att i kontrolluppgift enligt 37s' ! mom. 3) TL lämna uppgift om ersättning till följd av personskada även när det är fråga om belopp som inte skall tas upp till beskattning.

Som tidigare har nämnts anser kommittén att skatten på sådana en- gångsbelopp, som omfattas av dess förslag om reducerad skatteplikt, inte skall få beräknas enligt bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Kom- mittén föreslår därför ett tillägg till punkt 1 av anvisningarna till l & lagen (l951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (ändrad senast 1976:346). Tillägget innebär att engångsbelopp. som utgår till följd av personskada i stället för livränta, inte till någon del skall anses som ackumulerad inkomst.

4. Remissyttrandena 4.1. Engångsbelopp vid personskada

Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag beträffande be- skattning av skadestånd i form av engångsbelopp. Så gör försvarets civil- förvaltning, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen. länsstyrelserna i Stock— holms, Jönköpings. Malmöhus och Västernorrlands län. Familie/öretagensför- ening, Folksam, Svenska jöretagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och TOR. Dessa remissinstanser anser bl. a. att den föreslagna nivån för skattelindring är rimligt avvägd samt att reglerna är lätta att förstå för de skattskyldiga och väl avpassade för den praktiska tillämpningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför däremot principiella betänk- ligheter mot att medge paniell skattefrihet för ersättning som avser förlorad inkomst. Även RSV anser att det från rent principiella synpunkter är be-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1976/77:50 4|

tänkligt att medge sådan skattefrihet men framhåller samtidigt att den av kommittén föreslagna metoden från praktiska synpunkter är lämplig. De handikappades riksförbund anser att endast 4 % av ett engångsbelopp bör tas till beskattning. Skades/ändskommittén anser att en lösning, som innebär att ett visst grundbelopp av skadeståndsersättningen — företrädesvis ett be- stämt antal basbelopp — är skattefritt, hade varit att föredra. Eftersom det framlagda förslaget ändå leder till relativt tillfredsställande resultat och re- formen brådskar vill skadcståndskommittén dock inte motsätta sig att för- slaget genomförs.

LO och TCO tillstyrker i princip förslaget men anser att engångsbelopp enligt TFY bör särbehandlas. LO föreslår att sådana engångsbelopp inte skall beskattas till den del de understiger två basbelopp. Även TCO fram- håller att organisationen inte kan biträda förslaget till den del det innebär att 60 % av engångsbeloppen från TFY beskattas.

Svenska,försäkringsbolagets riksförbund. som har tillstyrkt förslaget. påpekar att ett system med nettoberäkning, dvs. helt skattefria engångsbelopp. borde ha kunnat övervägas, inte minst med hänsyn till att detta är den normala ordningen i åtskilliga europeiska länder. Fördelen med en sådan ordning är att den skadeståndsskyldige inte behöver betala ersättning till såväl den skadelidande för inkomstförlusten eller förlusten av underhåll som till stat och kommun för förlusten av skatt. Neutraliteten i förhållande till beskattad livränteersättning tillgodoses genom den avsevärt lägre genomsnittliga nivån på skattefria engångsbelopp. Om skadestånden nettoberäknas sänker detta givetvis skadeståndskostnaderna och därmed premierna inom ansvarsför- säkringen och patientförsäkringen. Det är emellertid enligt förbundet för- klarligt att kommittén har inskränkt sina överväganden till olika metoder för skattelindring och inte kommit närmare in på alternativet med fullständig skattefrihet. Ett sådant alternativ har enligt förbundet uppenbarligen be- dömts som ett alltför radikalt ingrepp i nuvarande skattesystem för att kunna utredas inom ramen för kommitténs uppdrag. Detta finner förbundet i och för sig beklagligt.

Några remissinstanser, nämligen Sveriges advokatsamfund. LRF. SAF . Sve- riges induStriförbund och SAC O/SR motsätter sig förslaget att den skattefria delen av engångsbeloppet inte får överstiga 15 basbelopp. Enligt dessa re- missinstanser har något bärande skäl inte anförts för en sådan begränsning.

Göta hovrätt anser att det kan ifrågasättas om inte skattelindringen borde omfatta även engångsersättning för förfluten tid. Det förhållandet att process vid domstol eller annan omständighet kan medföra förskjutning i tiden av ersättningsfrågan bör enligt hovrätten inte medföra att ett engångsbelopp som tillfaller en skadad person får en ijämförelse med ersättning för framtida skada oförmånlig behandling endast därför att beloppet avser förfluten tid. Kammarrätten i Göteborg anför liknande synpunkter.

Försäkringsinspektionen tar upp frågan om beskattning av ersättning enligt s.k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o.d.). Inspektionen anser att

• Sida 42
•  Original

Prop. 1976/77z50 42

sådan ersättning bör behandlas på samma sätt som belopp som utgår enligt ansvarsförsäkring. Svenskaförsäkringsbolags riksförbund anför liknande syn- punkter.

4.2. Livränta vid personskada

Många remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande ordning för be- skattning av livränta vid personskada inte är tillfredsställande. Kommitténs förslag om uppdelning av livränta i en skattepliktig och en skattefri del godtas eller lämnas utan erinran av Göta hovrätt, socialstyrelsen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, försäkringsinspektionen, De handikappades riks- _/örbund, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västernorr- lands lätt, skadeståndskommitten,|försäkringsrättskommittén. 1972 ät'sskatteut- redning. SACO/SR. Familie/öretagensförening, LO och TCO. Ytterligare några remissinstanser tillstyrker förslaget i stort men gör vissa detaljan- märkningar. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser däremot att förslaget ger anledning till stora betänkligheter från skatterättslig synpunkt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en mer allsidig och ingående utredning om beskattningen av understöd, livräntor o.d. göras innan man tar ställning till frågan om beskattning av livränta vid personskada.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om tillämpningsområdet för kommitténs förslag. Enligt försvarets civilyörvaltning bör yrkesskadeliv- ränta och livränta enligt militärersättningslagen omfattas av förslaget. Om förslaget genomförs bör därför förvaltningen tas med bland de myndigheter som har att lämna intyg beträffande uppdelning av livränta. Samma upp- fattning har RS Vsom anser att även RFV bör tas med bland de intygsgivande myndigheterna. RFV utgår däremot från att förslaget inte skall tillämpas på ifrågavarande livräntor. Verket framhåller i detta sammanhang att det f. n. handlägger ca 36 000 livräntor som utgår enligt författningar som gällde före den 1 januari 1955.

RSV förordar att 32 & 1 mom. KL utformas på ett sådant sätt att frågan om en livräntas uppdelning i en skattepliktig och en skattefri del fritt kan prövas av taxeringsnämnd och skattedomstol. Verket framhåller bl. a. att idén med ett bindande domstolsintyg inte kan förenas med principerna för de allmänna domstolarnas uppgifter i en dispositiv civilprocess. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Göteborg. länsstyrelsen i Malmöhus lätt, LRF , TOR, försvarets civilförvaltning, SAF och Sveriges industriförbund. Även Sveriges advokatsatttfitnd och Svenska försäkringsbolags riksförbund fö- reslår vissa justeringar av kommitténs förslag till ändring av 19 och 32 så KL.

Kommitténs förslag att försäkringsanstalterna självmant skall utreda hur utgående livräntor som överstiger 5 000 kr. skall uppdelas på en skattefri och en skattepliktig del och att försäkringsanstalterna efter ansökan av liv- räntetagaren skall göra motsvarande utredning beträffande livräntor under-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1976/ 77:50 43

stigande detta belopp berörs i några remissyttranden. Folksam framhåller att den av kommittén förutsatta utredningen beträffande livräntor på minst 5 000 kr. kommer att innebära ett omfattande arbete. Folksam föreslår därför att livräntor upp till en viss gräns, t.ex. 10000 kr., behandlas enligt en schablonregel varvid det anses rimligt att varje livränta till 50 % behandlas som kostnadslivränta och till 50 % som inkomstlivränta. För livräntor över den föreslagna beloppsgränsen bör individuell bedömning och uppdelning göras av försäkringsanstalterna. Även-försvarets civilförvaltning anser att upp- delningen av redan utgående livräntor bör ske enligt en schablonmetod. Förvaltningen föreslår att viss del av livräntan, t. ex. 10 %, skall anses utgöra ersättning för s.k. övriga olägenheter. Livräntetagaren förutsätts dock ha rätt att få annan fördelning prövad om schablonmetoden uppenbarligen leder till en felaktig fördelning. TCO framhåller beträffande redan utgående liv- räntor att mottagare av livränta som understiger 5 000 kr. bör underrättas om möjligheten att få livräntan uppdelad i en skattefri och en skattepliktig del.Svenskaförsäkringsbolags riksförbund, som har tillstyrkt förslaget, påpekar att man vid fördelning av utgående livräntor måste utgå från att bedöm- ningen vid tidpunkten för fastställandet av den ursprungliga livräntan skall vara avgörande för fördelningen. Förbundet framhåller vidare att om för- delningen i stället skulle göras med ledning av aktuella förhållanden om- läggningen medför något som i praktiken kan betraktas som en omprövning av samtliga livräntor i det aktuella materialet. Förbundet utgår ifrån att även tidsbegränsade livräntor skall kunna delas upp i en skattefri och en skattepliktig del.

Vissa remissinstanser ställer sig kritiska till kommitténs förslag att in- skränka avdragsrätten för periodisk utbetalning av skadestånd. Kammar- rätten i Göteborg anser sålunda att allmänt avdrag — med hänsyn till ut- betalarens skatteförrnåga — bör medges oberoende av om mottagaren är skattskyldig eller ej. Liknande synpunkter framförs av försäkringsinspek- tionen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, SAF och Sveriges industriför- bund.

Några remissinstanser, nämligen Folksam, försvarets civilförvaltning och Svenska försäkringsbolags riksförbund, anser att kommitténs förslag till änd- ring av 37% lmom. 3) TL innebär en alltför långt gående uppgiftsplikt.

5. Föredraganden 5.1 Inledning

Genom riksdagsbeslut våren 1975 ändrades skadeståndslagen (1972z207), SkL, i väsentliga hänseenden. De nya reglerna avser framför allt skadestånd vid personskada och syftar bl. a. till att ersättning för förlorad arbetsinkomst bättre än tidigare skall motsvara den verkliga inkomstförlusten. Ersättningen skall sålunda grundas mer på en ekonomisk än en medicinsk invaliditets-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1976/77:50 44

bedömning. Ersättning för framtida inkomstförlust fastställs enligt SkL i form av livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadig- varande men samt olägenheter i övrigt (ideell skada) fastställs däremot nor- malt som engångsbelopp. Detsamma gäller ersättning för vårdkostnader och andra utgifter. Mer omfattande framtida kostnader vid större skador ersätts emellertid ofta som livränta. eventuellt vid sidan av förekommande livränta för inkomstförlust (se prop. 1975112 5. 147).

l förarbetena till den nya skadeståndslagstiftningen gavs uttryck för upp- fattningen att det i många fall var önskvärt att använda engångsbelopp som ersättningsform vid personskada. Samtidigt uttalades att nuvarande skatteregler kunde befaras motverka valet av denna ersättningsform. Med anledning härav fick livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07) i maj 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag att se över reglerna om beskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada. Under sitt arbete i denna del har kommittén även behandlat en framställning från Svenska försäkrings- bolags riksförbund om beskattning av livräntor. Kommittén har lagt fram förslag till ändrade regler för beskattning av personskadeersättning i del- betänkandet (DS Fi 1975:8) Beskattning av skadestånd i form av engångs- belopp och livränta vid personskada.

Kommittén föreslår att engångsbelopp som utgår vid personskada och avserersättning för framtida inkomstförlust skall vara skattepliktigt till endast 60 %, dock att den skattefria delen av beloppet inte får överstiga 15 bas- belopp. Vidare föreslås att personskadelivränta skall beskattas endast i den mån den avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur.

Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser ställer sig i huvudsak positiva till kommitténs förslag.

5.2. Engångsbelopp vid personskada

Begreppet personskada omfattar fysiska skador på den kroppsliga orga- nismen. psykiska chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska sjukdoms- tillstånd. Uttrycket "skada" används också för att beteckna olika följder av en personskada. Till ideell skada räknas dels det fysiska och psykiska lidandet under den akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär av olika slag som skadan medför för framtiden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada räknas enligt SkL också vissa skadeföljder som delvis har ekonomisk karaktär, t. ex. fördyrade levnadsomkostnader, extra rese- kostnader och utgifter för protes och liknande hjälpmedel, samt vissa all- männa besvär och olägenheter till följd av skadan. bl. a. ökad uttröttning i och frånvaro från arbetet samt risk för förlust av extrainkomster. Ekonomisk skada omfattar vårdkostnader och andra utgifter på grund av skadan samt förlust av inkomst i förfluten tid och i framtiden. Om den skadade avlider, uppkommer ekonomiska skadeföljder för de efterlevande i form av bl. a.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1976/77:50 . 45

begravningskostnader o.d. samt förlust av underhåll. Däremot utgår inte ersättning för ideell skada i dessa fall.

1 svensk rätt finns ett omfattande regelsystem som har till syfte att å- stadkomma att gottgörelse lämnas för de olika skadeföljder som uppkommer vid en personskada. Den skadade eller hans efterlevande kan vara berättigade till ersättning enligt skadeståndsrättens regler. Skadeståndet skall i princip omfatta full ersättning för såväl ideell som ekonomisk skada. Den ska- deståndsskyldiges ansvar är i de flesta skadeståndsfallen täckt av ansvars- försäkring. En särskild form av ansvarsförsäkring är den s.k. trygghets- lörsäkringen vid yrkesskada (TFY). Den grundar sig på kollektivavtal och har till syfte att tillförsäkra den som skadas i sitt arbete ersättning enligt skadeståndsrättens normer utan att han behöver visa att någon är skade- ståndsskyldig. Ofta har den skadade även ett eget försäkringsskydd. Lagen (1962:381) om allmän försäkring. AFL, ger alla medborgare ett ekonomiskt grundskydd vid personskada i form av ersättning för sjukvårdskostnader o.d. och periodisk ersättning som med vissa begränsningar täcker det in- komstbortfall som skadan förorsakarl'sjukpenning. förtidspension och sjukbi- drag samt efterlevandepension m. m.). Den som skadas i arbetet kan vara berättigad till ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, YFL. Enligt författningar som vilar på YFL:s grund kan ersättning utgå bl. a. för skada under militärtjänstgöring. YFL ersätts fr.o.m. den 1 juli 1977 av lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. Ersättning enligt YFL och LAF kan utgå för sjukvårdskostnader o. d. samt för inkomstförlust i form av sjukpenning och livränta. Vid sidan av dessa socialförsäkrings- former finns ett stort antal privata försäkringar som ger skydd vid per- sonskada. Till dessa försäkringar hör kollektiva och individuella livförsäk- ringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Bland de kollektiva försäk- ringarna kan nämnas den s. k. avtalsgruppsjukförsäkringen, AGS. Den grun- das på kollektivavtal och ger rätt till periodisk ersättning under tid då den försäkrade uppbär sjukpenning eller förtidspension. I detta sammanhang bör även nämnas s. k. skadeståndsförsäkring som syftar till att ge den för- säkrade ersättning för skadestånd till följd av personskada som har tillfogats honom. Till detta slags försäkring hör överfallsskydd, som ingår som mo— ment i hem-_ villa- och reseförsäkringar. Slutligen bör nämnas att ersättning vid personskada kan utgå enligt särskilda författningar. t. ex. enligt kungö- relsen (1969z76l) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl. [ yr- kesskadeförsäkringskommitténs (S 1971 :01) betänkande (SOU 197650) Stat- ligt personskadeskydd föreslås att det särskilda olycksfallsskyddet för värn- pliktiga m. fl. fr. o. m. den 1 juli 1977 skall ersättas av en lag om ersättning av statsmedel för ideell skada.

Av vad jag nu har anfört framgår att ersättning vid personskada kan utgå enligt flera olika grunder och avse såväl ideell som ekonomisk skada. Både ersättningsgrunden och den skadeföljd som ersättningen avser att täcka får betydelse för beskattningen. Avgörande för beskattningsresultatet är dock

• Sida 46
•  Original

Prop. 1976/77:50 46

ofta om ersättningen utgår i form av engångsbelopp eller som pension, liv- ränta. sjukpenning eller annan periodiskt utfallande ersättning. I detta avsnitt behandlarjag beskattningen av engångsbelopp och i närmast följande avsnitt beskattningen av livräntor.

Med engångsbeIOpp förstås i första hand ett kapitalbelopp som utbetalas vid ett enstaka tillfälle för att täcka en eller flera bestämda skadeföljder. Begreppet engångsbelopp omfattar dock även två eller flera kapitalbelopp som utgår för samma ändamål under förutsättning att utbetalningen inte sker med sådan regelbundenhet att det blir fråga om periodisk ersättning.

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som redan från början har fastställts att utgå som engångsbelopp (direktutbetalat engångs- belopp) och engångsbelopp som har trätt i stället för en fastställd livränta.

Nuvarande regler för beskattning av direktutbetalade engångsbelopp in- nebär i huvudsak följande.

Ersättning som utfaller på grund av sådan livförsäkring, som enligt punkt 1 av anvisningarna till 31% kommunalskattelagen (19281370), KL, utgör pensionsförsäkring, är skattepliktig. Detsamma gäller enligt 32% lmom. KL ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med tjänst till den del ersättningen inte avser sjukvårds- eller läkarkostnader. Ersättning som på annan grund utgår för att täcka ideell skada — dvs. sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt andra olä- genheter — liksom ersättning för vårdkostnader och andra utgifter på grund av personskada är i regel skattefri vare sig ersättningen utfaller på grund av offentlig eller privat försäkring eller betalas av privatperson. Har förmånen utgått på grund av enskild tjänst kan den dock enligt 32% 3 mom. KL bli skattepliktig som intäkt av tjänst i vissa fall.

Direktutbetalat engångsbelopp som utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur är i regel skattepliktigt. Uttrycklig bestämmelse om skatteplikt finns visserligen endast beträffande ersättning som utgår på grund av trafik- eller annan anSvarsförsäkring (19% KL) men samma princip till- lämpas i fråga om annan direktutbetalad ersättning för inkomstförlust, obe- roende av om ersättningen betalas av enskild skadeståndsskyldig eller utgår på grund av försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Vissa undantag föreligger dock. Ersättning på grund av sådan livförsäkring som utgör kapitalförsäkring samt på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som inte har tagits i samband med tjänst, är skattefri även om ersättningen avser gottgörelse för inkomstförlust. Bestämmelserna i 19% KL har i prak- tiken ansetts innebära att även engångsersättning för inkomstförlust som utgår enligt 5. k. skadeståndsförsäkring eller enligt kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl. skall undantas från beskattning.

Har fastställd livränta bytts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga behandlingen beroende av vilka regler som hade gällt för beskattningen av livräntan. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 är flertalet livräntor i sin helhet skattepliktiga enligt 32 % 1 mom. KL. Engångsbelopp som träder

• Sida 47
•  Original

Pl'Op. 1976/77'50 47

i stället för sådan livränta är enligt anvisningarna till 19% KL också i sin helhet skattepliktigt. Detta gälier även om livräntan helt eller delvis avser ersättning för ideell skada eller sjukvårdskostnader o. d. Som jag redan har nämnt är ett direktutbetalat engångsbelopp, som utgår för motsvarande än- damål, skattefritt. Direktutbetalat engångsbelopp och engångsbelopp som utgår i stället för fastställd livränta behandlas alltså på olika sätt. Har annan livränta än sådan som avses i 32 % 1 mom. KL bytts ut mot engångsbelopp. är engångsbeloppet i sin helhet skattefritt.

Livförsäkringsskattekommittén konstaterar i sitt betänkande att de år 1975 genomförda ändringarna i SkL har syftat bl.a. till en ökad användning av engångsbelopp som ersättningsform för skadestånd vid personskada. Kom- mittén anser att nuvarande skatteregler på grund av inkomstskattens pro- gressivitet motverkar valet av denna ersättningsform. En jämförelse mellan kolumnerna 8 och 9 i bilagorna 1 och 2 ger en uppfattning om skillnaden i skattebelastning på livränta och engångsbelopp enligt kommitténs beräk- ningar. Samtidigt framhåller kommittén att reglerna om särskild skatte- beräkning för ackumulerad inkomst mildrar denna beskattningseffekt (jfr kolumnerna 8 och 10 i bilagorna 1 och 2).

Kommittén anser det vara en självklar utgångspunkt att valet mellan livränta och engångsbelopp i första hand skall göras efter andra grunder än skatteskäl. 1 princip bör man enligt kommittén sträva efter ett skatteuttag som är neutralt i den meningen att en engångsersättning belastas med skatt till samma belopp som skulle ha utgått om ersättningen i stället hade ut- betalats i form av livränta. Kommittén anser dock att en något förmånligare beskattning av engångsbelopp fordras om engångsbelopp skall komma till ökad användning i de fall där så från olika synpunkter är önskvärt. Kom- mitténs slutsats är att skatten på engångsbelopp (kolumn 9 i bilagorna ] och 2) bör sänkas och sålunda sättas lägre än såväl skatten vid tillämpning av reglerna om ackumulerad inkomst (kolumn 10) som det kapitaliserade värdet av skatten på en livränta (kolumn 8). Vidare bör man enligt kom- mittén använda en skattelindringsmetod som är enkel att tillämpa för både de skattskyldiga och myndigheterna.

Efter att ha övervägt olika lösningar har kommittén stannat för en metod som innebär att 40 % av engångsbeloppet får avräknas som skattefri del. Eftersom det enligt kommitténs uppfattning inte finns samma skäl för en betydande skattelindring även för mycket stora engångsbelopp, har den fö- reslagit att det avräknade skattefria beloppet inte får överstiga 15 basbelopp. Effekten av förslaget visas i kolumn 12 av bilagorna 1 och 2. Om en- gångsbelopp har utgått vid flera tillfällen för samma skada, får den sam- manlagda skattefria delen inte överstiga 15 basbelopp.

Kommitténs nu nämnda förslag om skattelindring är tillämpligt på di- rektutbetalade engångsbelopp som täcker framtida förlust av inkomst men däremot inte på ersättning som avser inkomstbortfall i förfluten tid. Förslaget avses också vara tillämpligt på engångsbelopp som träder i stället för sådan

• Sida 48
•  Original

Prop. 1976/77z50 48

personskadelivränta som i sin helhet är skattepliktig. Till kommitténs förslag beträffande Skatteplikten för livräntor återkommer jag i avsnitt 5.3.

Kommittén anser att kravet på enkelhet vid tillämpningen medför att skattskyldig inte skall ha möjlighet att tillämpa reglerna om Skatteberäkning för ackumulerad inkomst även om dessa regler i undantagsfall skulle ge lägre skatt än den metod kommittén har föreslagit. Ej heller bör reglerna för ackumulerad inkomst fä tillämpas på den del av engångsbeloppet som återstår efter avräkning av den skattefria delen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till kommitténs förslag. I några yttranden har dock anförts principiella betänkligheter mot att skat- telindring medges för viss kategori av skattskyldiga. LO och TCO förordar att ytterligare skattelindring medges i fråga om engångsbelopp som utgår enligt TFY. Några remissinstanser anser att den skattefria delen av ett en- gångsbelopp inte bör begränsas till 15 'basbelopp, medan andra anser att skattelindringen bör omfatta även ersättning som avser inkomstförlust i förfluten tid. Slutligen har försäkringsinspektionen och Svenska försäkrings- bolags riksförbund föreslagit att en bestämmelse skall införas om beskattning av ersättning som utgår enligt s.k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o.d.).

För egen del får jag anföra följande. Livförsäkringsskattekommittén har inte förslagit någon ändring i nuva- rande regler om skattefrihet för direktutbetalat engångsbelopp som utgår för att ersätta ideell skada eller sjukvårdskostnader o.d. Inte heller enligt min mening finns det någon anledning att överväga ändring i detta hän- seende.

Frågan om behandlingen av direktutbetalat engångsbelopp som avser att täcka_/ramtida inkomstbortfall har flera aspekter. Ersättning för förlorad skat- tepliktig inkomst är i princip av skattepliktig natur. Ett avsteg från denna grundläggande beskattningsprincip bör göras endast om starka skäl motiverar det. Ett sådant skäl kan vara att en oinskränkt beskattning av engångsbelopp på ett inte önskvärt sätt motverkar valet av denna form för ersättning av framtida inkomstförlust. 1 och för sig kan det naturligtvis anses ligga nära till hands att skadestånd för en sådan skadeföljd som framtida inkomst- bortfall utgår i form av periodiskt utfallande belopp. I detta sammanhang vill jag erinra om att rätten att byta ut en yrkesskadelivränta mot en- gångsbelopp kommer att upphöra i och med att LAF träder i kraft den 1 juli 1977. 1 förarbetena till denna lag (prop. 1975/76:197 s. 76) uttalades att ett utbyte mot engångsbelopp inte var förenligt med principen att en arbetsskadelivränta skall utgöra en renodlad ersättning för inkomstbortfall. Även i förarbetena till SkL har framhållits att livränta innebär en större garanti för den skadelidandes kontinuerliga försörjning än ett engångsbelopp och att livräntan som ersättningsform medför en mer överkomlig avbetalning av skadeståndet för en skadevållande som saknar ansvarsförsäkring. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.1 gäller enligt SkL att ersättning för

• Sida 49
•  Original

Prop. 1976/77:50 49

framtida inkomstförlust skall utgå som livränta. om livräntan ärav väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning och särskilda skäl inte talar mot denna ersättningsform. Å andra sidan har i förarbetena till SkL också fram- hållits att engångsbelopp från andra synpunkter kan ha åtskilliga fördelar framför en livränta. För den skadelidande innebär ett engångsbelopp större frihet i valet mellan olika möjligheter att utforma framtiden och anpassa sig efter de ändrade förutsättningar som föreligger efter skadan. Från re- habiliteringssynpunkt kan alltså engångsbeloppet vara en lämplig ersätt- ningsform. Vidare har framhållits att såväl den skadelidande som den ska- deståndsskyldige kan ha intresse av att ersättningsfrågan klaras av i ett enda sammanhang. Betalas skadeståndet ur en ansvarsförsäkring, behöver denna vid betalning av engångsbelopp inte belastas med de administra- tionskostnader som följer med periodiska utbetalningar under längre tid. Den omständigheten att ersättningsf'rågan blir löst i ett sammanhang kan också bidra till att förebygga s.k. ersättningsneuroser.

Med hänsyn till de fördelar som ett engångsbelopp alltså kan ha har i förarbetena till 1975 års skadeståndslagstiftning uttalats att det i många fall är önskvärt att denna ersättningsform används. Samma synpunkter kan anföras även beträffande vissa ersättningar som utgår på grund av försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Jag delar uppfattningen att nuvarande skatteregler på grund av inkomstskattens progressivitet kan mot- verka valet av engångsbelopp som ersättningsform och att det är angeläget att denna effekt undanröjs.

Det anförda motiverar enligt min mening att viss skattelindring medges för sådana direktutbetalade engångsbelopp som enligt nuvarande regler be- skattas i sin helhet. Utgångspunkten bör vara att beskattningen skall vara neutral i den meningen att skatten på engångsbeloppet inte får överstiga den totala till nutid nedkapitaliserade skatten på motsvarande livränta. Som kommittén har framhållit torde dock viss ytterligare lindring av skatten på engångsbelopp vara nödvändig om engångsbeloppet i praktiken skall fram- stå som ett godtagbart alternativ för den skadade. Kommittén har gjort vissa beräkningar för att belysa effekten av olika metoder för skattelindring. Varje sådan jämförelse måste bli i hög grad schabloniserad, eftersom den bl. a. måste grundas på antaganden om framtida skattelagstiftning och den skadelidandes inkomstförhållanden under den tid då livräntan faller ut. Även om kommitténs beräkningar således närmast har karaktären av räkneex- empel, får de ändå anses visa att den uppställda målsättningen inte kan tillgodoses endast med hjälp av reglerna om särskild Skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Den av kommittén förordade metoden. som innebär att viss andel av engångsbeloppet undantas från beskattning, är lätt att förstå för de skattskyldiga och enkel att tillämpa för skattemyndigheterna. Den föreslagna procentsatsen. 40 %, innebär enligt min mening en skälig av- vägning i fråga om nivån för skattelindringen. Som kommittén har anfört medför metoden inte en "matematiskt riktig" beskattning i varje enskilt

• Sida 50
•  Original

Prop. 1976/77:50 50

fall. Detta ligger i schablonens natur. och det är enligt min mening knappast möjligt att utarbeta en mer preciserad metod som samtidigt uppfyller kravet på enkelhet. Jag biträder därför förslaget att 40 % av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del.

I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser jag att en beloppsgräns bör föreskrivas för den skattefria delen av engångsbeloppet. En sådan maximering bör ses bl. a. mot bakgrund av att det är önskvärt att undvika en alltför stark tendens mot engångsbelopp i de fall då livränta enligt SkL bör utgå. Det är lämpligt att anknyta beloppsgränsen till det basbelopp som gäller vid ingången av beskattningsåret. Den av kommittén föreslagna gränsen på 15 basbelopp skulle år 1976 (basbeloth ijanuari 1976 = 9 700 kr.) innebära ett maximalt skattefritt belopp på 145 500 kr. Denna maximala skattelindring uppnås vid ett totalt engångsbelopp på 363 750 kr. Det kan vara rimligt att maximal Skattelättnad medges vid denna nivå, men ytterligare Skattelättnad synes däremot inte vara påkallad. Jag tillstyrker alltså kommitténs förslag om en begränsning av skattelättnaden till 15 basbelopp. Uppbär skattskyldig flera engångsbelopp för samma per- sonskada, bör som kommittén har föreslagit de skattefria beloppen sam- mantagna få uppgå till högst 15 basbelopp. För varje utbetalningsår får be- stämmas hur många basbelopp det årets skattefria del av engångsbeloppet uppgår till. Den skattefria delen skall därvid uttryckas i det basbeIOpp som gällde vid ingången av resp. utbetalningsår. När sammanlagt 15 basbelopp har uppnåtts, medges inte ytterligare skattelindring.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning att engångsbelopp som utgår till följd av personskada och avser framtida inkomstförlust inte bör anses som ackumulerad inkomst. Detta bör gälla oavsett om en del av engångs- beloppet skall undantas från beskattning eller om hela engångsbeloppet — i det fall att taket på 15 basbelopp redan har nåtts — skall beskattas.

Kommitténs förslag om skattelindring avser endast engångsbelopp som ersätter framtida inkomstförlust. Några remissinstanser har ansett att skat- telindringen bör omfatta även ersättning för inkomstförlust i förfluten tid. Som skäl för denna ståndpunkt har anförts att en avsevärd tid kan förflyta innan en personskada hinner regleras. Det engångsbelopp som slutligt be- stäms kan då komma att inkludera ersättning för inkomstförlust under ett eller flera av de närmast föregående årcn. Eftersom de rehabiliteringssyn- punkter och andra skäl som motiverat den förmånliga behandlingen av engångsbelopp avseende framtida inkomstförlust inte gäller i fråga om er- sättning som avser förfluten tid, finner jag inte anledning att frångå kom- mittéförslaget i denna del. Jag anser alltså att skattelindringen inte bör om- fatta ersättning för inkomstförlust i förfluten tid. Reglerna om skattebe- räkning för ackumulerad inkomst bör däremot kunna tillämpas på sådan ersättning, om den belöper på minst två beskattningsår och övriga förut- sättningar för sådan skatteberäkning är uppfyllda.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1976/77:50 51

Under remissbehandlingen har LO och TCO framfört önskemål om ytter- ligare skattelindring för engångsbelopp, som utgår enligt TFY och avser ersättning för inkomstförlust. Organisationerna har därvid hänvisat till vad de anförde i ämnet i en framställning till frnansdepartcmentet i september 1974. Framställningen behandlades i prop. 1974:187. Föredraganden ansåg sig inte kunna tillstyrka organisationernas önskemål om skattebefrielse för engångsbelopp enligt TFY, eftersom ett tillgodoseende av deras önskemål skulle innebära ett principiellt avsteg från beskattningsgrunderna och dess- utom skulle innebära en vinst för arbetsgivarna och medföra att försäkringen förbilligades på övriga skattebetalares bekostnad. Riksdagen intog samma ståndpunkt. Jag är inte beredd att nu medverka till en särbehandling av dessa belopp. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om den skattemässiga behandlingen av TFY f.n. övervägs av livförsäkringsskat- tekommittén.

I ett par remissyttranden har tagits upp frågan om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp, som utgår enligt 5. k. skadeståndsförsäk- ring, dvs. en försäkring som syftar till att ge den försäkrade ersättning enligt skadeståndsrättsliga normer för personskada som har tillfogats honom. Som jag tidigare har nämnt har engångsbeIOpp enligt detta slags försäkring i praktiken undantagits från inkomstbeskattning även ide fall då ersättningen har avsett förlust av skattepliktig inkomst. Jag delar uppfattningen att starka skäl talar för att ersättning på grund av skadeståndsförsäkring bör behandlas på samma sätt som ersättning som utgår på grund av ansvarsförsäkring. Jag föreslår att en uttrycklig bestämmelse om detta införs i 19% KL.

Jag vill i detta sammanhang understryka att de förslag som jag här har lagt fram inte innebär någon ändring i nuvarande regler om skattefrihet för ersättning enligt kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl. Inte heller föreslår jag någon inskränkning i skattefriheten för en- gångsbelopp som utgår enligt kapitalförsäkring eller enligt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst. Vissa frågor rörande den skattemässiga behandlingen av dessa försäkringsformer behand- las f.n. av livförsäkringsskattekommittén.

Det hittills anförda avser endast direktutbetalat engångsbelopp. Vad be- träffar frågan om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som trä- der i stället./ör livränta råder det ett nära samband mellan denna fråga och de beskattningsregler som gäller för livräntor. Jag avser därför att ta upp frågan om beskattning av utbytt livränta först sedan jag har diskuterat hur reglerna för beskattning av personskadelivräntor bör utformas.

5.3. Livränta vid personskada

Livränta som utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av sådan för- säkring. som inte har tagits i samband med tjänst och inte heller utgör traftk- eller annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1976/77:50

Ul PJ

är enligt 32 ä' 2 mom. KL skattepliktig endast till viss del. Den skattepliktiga delen varierar mellan 80 'In och 10 ”(.. beroende på livräntetagarens ålder under beskattningsåret. Till denna grupp av livräntor hör främst livräntor på grund av vissa sjuk- och olycksfallslörsäkringar och livränta som utgår på grund av frivillig yrkesskadelörsäkring. Enligt samma reducerande skala beskattas även vissa äldre livräntor. nämligen dels livränta som enligt lag eller särskild författning utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. under förutsättning att ersättningsfrågan har re- glerats enligt författningsbestämmelser som gällde före den I januari 1955, dels livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring. när försäk- ringsfallet inträffat före den I januari 1962. '

Övriga livräntor är i regel skattepliktiga i sin helhet. Som skattepliktig intäkt av tjänst räknas nämligen enligt 32,5 1 mom. KL livränta som har utgått på grund av sjuk—. olycksl'alls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och som inte omfattas av bestämmelserna i 32 s" 2 mom. KL. Till de oinskränkt skattepliktiga livräntorna hör bl.a. ska— deståndslivräntor samt livränta som utgår på grund av s.k. skadestånds— lörsäkring. Hit hör vidare livränta på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring. om skadefallet inträffat efter utgången av år 1961. samt livränta på grund av TFY och obligatorisk yrkesskadeRirsäkring enligt YFL. Dessa livräntor är skattepliktiga i sin helhet även om de helt eller delvis avser ersättning för ideell skada eller för vårdkostnader o.d.

Livförsäkringsskattekommitten anser att nuvarande regler för beskattning av livränta inte är ändamålsenligt utformade. l betänkandet föreslås därför viss ändring av bestämmelserna i 32 & 1 mom. KL. Förslaget innebäri hu- vudsak följande. Livränta som utgår vid personskada och avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur skall liksom hittills beskattas i sin helhet. Övriga personskadelivräntor. dvs. livräntor som avser att täcka ideell skada. vårdkostnader o.d.. föreslås däremot bli helt skattefria. Enligt det lörfattningslörslag som kommittén har lagt fram fordras för skattefrihet att livräntan enligt dom, uppgift från försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanstalt eller intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd inte innefattar ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Kommitténs förslag förutsätter att de livräntor som i fortsättningen fastställs i förekommande fall delas upp i en skattepliktig och en inte skattepliktig del. Kommittén föreslår att mot- svarande uppdelning skall få ske av redan utgående livräntor. Såvitt gäller försäkringslivräntor bör det enligt kommitten ankomma på försäkringsgi- varna att självmant tillhandahålla livräntetagarna underlag för uppdelningen i fråga om livräntor som utgår med minst 5000 kr. per år. När det gäller livräntor på lägre belopp förutsätts att sådant underlag tillhandahålls på be— gäran av livräntetagaren.

Kommittéförslagct berör inte sådana livräntor som beskattas till reducerat belopp, dvs. livräntor som avses i 32% 2mom. KL.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1976/77:50 53

Vad beträffar utbytta livräntor innebär kommitténs förslag att engångs- belopp, som träderi stället för oinskränkt skattepliktig personskadelivränta, skall behandlas enligt den skattelindringsmetod som kommittén föreslagit för engångsbelopp, dvs. 40 % av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del. Engångsbelopp som ersätter annan i sin helhet skattepliktig livränta — t.ex. köpeskilling som utgår i form av livränta — skall liksom hittills beskattas fullt ut. Utbyts livränta som helt eller delvis är skattefri mot engångsbelopp skall däremot detta belopp vara skattefritt.

Flertalet remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande regler för be- skattning av livräntor ej är ändamålsenligt utformade och har tillstyrkt kom- mitténs förslag eller lämnat det utan erinran. ! ett yttrande har dock anförts att förslaget ger anledning till betänkligheter från skatterättslig synpunkt och att en mer allsidig och ingående utredning är påkallad innan man tar ställning till frågan om beskattning av personskadelivräntor. Några remiss- instanser kritiserar kommitténs förslag att skattefrihet för personskadeliv- ränta skall inträda när det av dom eller uppgift från vissa angivna institutioner framgår att livräntan inte innefattar ersättning för förlorad inkomst av skat- tepliktig natur. De framhåller att taxeringsmyndigheter och skattedomstolar bör vara oförhindrade att i det enskilda fallet pröva huruvida livränta helt eller delvis är skattepliktig. även om dom eller annan uppgift föreligger. I andra remissyttranden har framhållits att kommitténs förslag om upp- delning av redan utgående livräntor i en skattefri och en skattepliktig del kommer att medföra ett omfattande arbete för försäkringsbolagen. Det fö- reslås därför att uppdelningen. åtminstone beträffande merparten av dessa äldre livräntor. bör få ske enligt schablon.

För egen del får jag anföra följande. Nuvarande beskattningsregler innebär att personskadelivräntor i regel beskattas fullt ut även om de helt eller delvis avser ersättning för ideell skada. vårdkostnader o.d. Hittills har det ofta förekommit att livränta utgår för sådana skadeföljder. Sålunda var det i skadeståndspraxis tidigare inte ovanligt att invaliditetsersättning i form av livränta inrymde ersättning både för inkomstförlust och för andra skade- följder. Sådan livränta användes då även i situationer där egentlig ekonomisk förlust var svår att påvisa eller där det var motiverat med en säkerhets- marginal för den framtida utvecklingen. Livräntan fick i dessa fall till över- vägande delen karaktär av ersättning för ideell skada. Också gottgörelse för kostnader av olika slag inräknades många gånger i själva invaliditets- ersättningen. Beträffande livräntor enligt YFL. militärersättningslagen och vissa motsvarande författningar gäller att dessa beräknas på grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst och i princip utgör ersättning för in- komstförlust. Vid invaliditetsbedömningen har emellertid i tillämpningen större avseende kommit att fästas vid den rent fysiska defekten än vid dess konsekvenser för den skadades förvärvsförmåga. De allra flesta liv- räntorna grundas på låg invaliditet och för den övervägande delen skadade har livräntorna i praktiken kommit att bli mera en ersättning för lyte och

5 Riksdagen 1976/ 77. ! saml. Nr 50

• Sida 54
•  Original

Prop. 1976/77:50

'Jt .b

men än en kompensation för inkomstbortfall.

Jag vill emellertid framhålla att förhållandena blir väsentligt annorlunda i framtiden på grund av de nya regler om bestämmande av skadestånd vid personskada som har trätt i kraft den 1 januari 1976 och den nya lag om arbetsskadeförsäkring som träder i kraft den 1 juli 1977. Enligt för- arbetena till de nya skadeståndsreglerna skall ersättning för ideell skada och vårdkostnader m. m. fastställas särskilt för sig och normalt utgå som engångsbelopp. När det gäller mer omfattande framtida kostnader vid större skador kan det dock enligt uttalanden i förarbetena ofta vara lämpligt att ersättningen utgår som livränta, eventuellt vid sidan av förekommande liv— ränta för inkomstförlust. Vidare gäller enligt den nya lagen om arbetsska- deförsäkring att livräntor skall utgöra renodlade ersättningar för inkomst- förlust. Sådana livräntor kommer inte heller att kunna bytas ut mot engångs- belopp. Jag vill i detta sammanhang också påpeka att livräntor som avser er- sättning för förlorat underhåll inte innefattar ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. (i.

Man kan alltså konsultera att arbetsskadelivräntor som fastställs i fram- tiden kommer att utgå endast för att täcka inkomstbortfall samt att ska- deståndsersättning för andra skadeföljder än inkomstförlust normalt kom- mer att fastställas som livränta endast när det är fråga om mer omfattan- de kostnader vid större skador. Skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 samt yrkesskadelivräntor som utgår på grund av skada som inträffar före den 1 juli 1977 kan däremot ofta innefatta ersättning för ideell skada. vårdkostnader o.d. ] de fall då en livränta avser sådana skadeföljder kan nuvarande beskattningsregler få mindre önskvärda kon- sekvenser. Som jag förut har framhållit innebär dessa regler att en per- sonskadelivränta i allmänhet är skattepliktig till hela beloppet. även om den innefattar gottgörelse för ideell skada eller för vårdkostnader av olika slag. Det är utbetalningarnas periodicitet som hittills har ansetts motivera skatteplikt trots att livräntan inte täcker förlust av skattepliktig inkomst. För den skadelidande kan emellertid en beskattning i vissa fall få till resultat att ersättningen inte räcker till för de kostnader för vilka den är avsedd. Det nuvarande systemet leder vidare till olika behandling av engångsbelopp som utgår för samma ändamål. En direktutbetalad engångsersättning för ideell skada eller vårdkostnader o.d. är i regel skattefri. medan ett eng- ångsbelopp som träder i stället för en skattepliktig livränta och utgår för samma ändamål är skattepliktig.

Med tanke på de fall som jag nu har berört är en ändring av nuvarande beskattningsregler påkallad. ! likhet med kommittén anser jag att sådana personskadelivräntor som omfattas av 32; 1 mom. KL i fortsättningen bör beskattas endast till den del de utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. vanill räknas även skattepliktig ersättning för förlorat underhåll. Livränta som avser ideell skada eller vårdkostnader o. d. bör så- ledes undantas från beskattning. Om i det enskilda fallet ersättning för både inkomstförlust och andra skadeföljder utgår i form av livränta. måste en

• Sida 55
•  Original

Prop. 1976/77:50 55

uppdelning ske på de olika ändamål för vilka livräntan utgår. Avgörande för denna uppdelning bör vara de förhållanden som rådde vid skaderegle- ringstillfället. Om förhållandena sedermera ändras, bör detta — som fram- hållits av kommittén och av vissa remissinstanser — i princip inte leda till ändrad skattemässig bedömning av den livränta som har fastställts vid ska- deregleringen eller den uppdelning på två eller flera livräntor som kan ha skett vid detta tillfälle.

När det gäller Skadeståndslivräntor som fastställs efter den 1 januari 1976 skall som redan nämnts ersättningen enligt förarbetena till de ändringar av skadeståndslagen som trädde i kraft vid denna tidpunkt så långt möjligt fördelas på de olika skadeföljder som ersättningen är avsedd att täcka. Vid fastställande av livräntan har alltså i allmänhet en sådan fördelning redan skett. Det bör emellertid beaktas att det kan ligga både i den skadelidandes och i utbetalarens intresse att vid skaderegleringen lägga största möjliga delen av en livränta på ändamål som medför skattefrihet. För att tillgodose det fiskala intresset har livförsäkringsskattekommittén föreslagit att rätten till skattefrihet skall göras beroende av att det i uppgift från försvarets ska- deregleringsnämnd eller försäkringsanstalt eller i intyg från Trafikförsäk- ringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personskade- nämnd anges att den livränta för vilken skattefrihet yrkas inte innefattar ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Några remissinstanser har anmärkt att förteckningen inte är fullständig. Även bortsett härifrån kan lämpligheten av den föreslagna regeln ifrågasättas från olika synpunkter. Framför allt saknas enligt min mening anledning att se frågan på annat sätt än i de fall då skadestånd för skattefria ändamål har fastställts i form av ett engångsbelopp. Liksom i de fallen får bevisprövningen ske enligt de regler som normalt tillämpas i taxeringsprocessen. Detta är så mycket mera motiverat som livräntor i allmänhet bestäms under medverkan av något av de organ som nyss har nämnts. I dessa fall kan det förutsättas att ersättning för skattefria poster inte fastställs med större belopp än som motsvarar just de skadeföljder som ersättningen-är avsedd att täcka. Som jag tidigare har framhållit kommer förslaget om uppdelning inte alls att beröra livräntor som utgår på grund av arbetsskada om skadefallet inträffar efter den 1 juli 1977. eftersom dessa livräntor är renodlade ersättningar för inkomstbortfall. När det däremot gäller Skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 och yrkesskadelivräntor som utgår på grund av skada före den I juli 1977 är situationen en annan. Som jag förut har sagt inrymmer dessa livräntor i betydligt större utsträckning ersättning även för andra ska- deföljder än förlust av skattepliktig inkomst. Vidare torde man beträffande skadestånd ofta ha underlåtit att göra någon fördelning av ersättningen på olika skadeståndsposter när livräntorna bestämdes. Det blir därför i dessa fall ofta nödvändigt att i efterhand göra en bedömning av om livräntan eller viss del därav belöper på ändamål som medför skattefrihet. Som fram- hållits av några remissinstanser kan det emellertid antas att en sådan efter-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1976/77:50 56

handsprövning kommer att medföra ett avsevärt arbete. Med hänsyn till det sätt på vilket yrkesskadelivräntor beräknas torde det i praktiken inte vara möjligt att i efterhand uppdela dessa i en skattefri och skattepliktig del. Även beträffande andra äldre livräntor torde det i många fall vara förenat med stora svårigheter att göra en sådan uppdelning. Kommittén har upp- skattat antalet redan utgående livräntor på grund av trafik- eller annan an- svarsförsäkring till omkring 10 000. varav ca 600 har antagits överstiga 5 000 kr. per år. Enligt vad som har uppgivits vid remissbehandlingen torde emel- lertid antalet livräntor av detta slag som överstiger 5 000 kr. vara betydligt högre än kommitten räknat med. Det har vidare upplysts att RFV i juli 1976 administrerade omkring 40000 egenlivräntor enligt YFL och anslu- tande författningar. Redan det betydande antalet utgående livräntor visar omfattningen av de praktiska problem som skulle uppkomma om man i efterhand försöker att göra den förutsatta utredningen och uppdelningen.

Mina slutsatser av det anförda är att man behöver någon form av schablon för uppdelningen av redan utgående eller fastställda livräntor. Några olika förslag till sådana schabloner har framförts under remissbehandlingen. För egen del föreslår jag — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som har förordats i ett av remissyttrandena — att 50 % av den del av en äldre livränta. som under utbetalningsåret inte överstiger basbeloppet vid årets ingång, skall undantas från beskattning såsom avseende ändamål som berättigar till skattefrihet. Om basbeloppet är 10 000 kr. och livräntan uppgår till detta eller högre belopp får således enligt schablonregeln 5 000 kr. undantas från beskattning. Någon utredning om vilka skadeföljder livräntan ersätter blir alltså inte aktuell i dessa fall.

Mitt förslag beträffande oersonskadelivräntorna kan sammanfattas enligt följande. En sådan livränta skall i princip beskattas endast i den mån den avser ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll. Livränta som täcker ideell skada eller vårdkostnader o. d. skall således undantas från be- skattning. Har livränta fastställts före de nya skadeståndsreglernas ikraft- trädande den 1 januari 1976 skall dock som skattefri del undantas 50 % av det under beskattningsåret utbetalade beloppet till den del detta inte överstiger basbeloppet vid årets ingång. Beträffande livräntor enligt YFL eller anslutande författningar skall schablonen tillämpas om skadefallet in- träffat före den 1 juli 1977.

Förslaget berör samtliga sådana personskadelivräntor som omfattas av bestämmelserna i 3255 1 mom. KL. Med hänsyn till att det bland remiss- instanserna rått viss tveksamhet beträffande tillämpningsområdet för kom- mittéförslaget vill jag understryka att de nya reglerna avses bli tillämpliga på sådana yrkesskadelivräntor och livräntor enligt militärersättningslagen som faller under 32 s" ] mom. KL. Förslaget omfattar såväl livsvariga som temporära livräntor.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1976/77:50 57

Mitt förslag omfattar däremot inte livräntor som avses i 3255 2 mom. KL. Dessa livräntor åtnjuter redan enligt nuvarande regler skattelindring, eftersom de beskattas enligt en reducerande skala. Procenttalet för reduk- tionen stiger med livräntetagarens ålder. Även om skattelindringen för en ung livräntetagare skulle bli något mindre än enligt de regler som föreslagits för livräntor som avses i 32 ä 1 mom. KL, kommer den reducerande skalan att över en längre tidsperiod ge minst lika stora skattelättnader som de föreslagna reglerna om uppdelning. Med hänsyn härtill och av de skäl som kommittén i övrigt har anfört saknas anledning att tillåta uppdelning av livräntor som behandlas enligt 32 ä 2 mom. KL. Jag vill erinra om att vissa äldre livräntor. nämligen sådana som utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring och har reglerats enligt de författ- ningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 samt livräntor som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring när försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1962, beskattas enligt den reducerande skalan och därför inte omfattas av förslaget om uppdelning av personskadelivräntor.

När en personskadelivränta som avses i 32å ] mom. KL byts ut mot engångsbelopp bör följande gälla. Om den utbytta livräntan utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur — härunder inbegripet ersättning för förlorat underhåll - och således enligt de nya reglerna är skattepliktig, bör det engångsbelopp som träder i stället för livräntan behandlas på samma sätt som ett direktutbetalat engångsbelopp för samma ändamål. Som skattefri del bör alltså få avräknas 40 % av engångsbeloppet. Utbyts personskade- livränta som enligt förslaget är skattefri bör även engångsbeloppet vara skat- tefritt. Vid utbyte av sådan äldre personskadelivränta som enligt mitt förslag schablonmässigt skall uppdelas i en skattefri och en skattepliktig del bör den del av engångsbeloppet som motsvarar den skattepliktiga delen av liv- räntan också bli skattepliktig varvid dock den föreslagna 40-procentregeln blir tillämplig. Den del av engångsbeloppet som motsvarar den schablon- mässigt bestämda skattefria delen av livräntan blir däremot i sin helhet skattefri. Vidare bör liksom hittills skattefrihet få åtnjutas för engångsbelopp som träder i stället för personskadelivränta som beskattas enligt 32 ä 2 mom. KL. Vid utbyte av andra livräntor än personskadelivräntor bör nuvarande regler gälla även i fortsättningen. Är livräntan skattepliktig enligt 32ä 1 mom. KL bör således även engångsbeloppet beskattas i sin helhet.

5.4. Övriga frågor Avdrag för periodiskt skadestånd

Om skadestånd utgör omkostnad i utbetalarens förvärvskälla, medges avdrag för skadeståndet vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan. För periodisk utbetalning av skadestånd som inte utgör omkostnad i förvärvs- källa får utbetalaren allmänt avdrag enligt 46;& 2 mom. KL och punkt 5

• Sida 58
•  Original

Prop. 1976/77:50 58

av anvisningarna till denna paragraf. För avdragsrätten saknar det f. n. be- tydelse om skadeståndet avser förlorad inkomst av skattepliktig natur eller annan skadeföljd.

Som en följd av förslaget om ändrade regler för beskattning av livräntor föreslår livförsäkringsskattekommittén att allmänt avdrag för periodisk ut- betalning. som utgör skadestånd, i fortsättningen skall medges endast i den mån det utbetalade beloppet är skattepliktigt för mottagaren. Avdrag skulle således inte medges för sådana personskadelivräntor som avser ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o.d. och därför är skattefria enligt de nya reglerna.

Vissa remissinstanser har ställt sig kritiska till förslaget. De anser att man med hänsyn till utbetalarens skatteförmåga bör behålla avdragsrätten även i de fall då mottagaren inte beskattas.

För egen del anserjag att det med hänsyn till kontinuiteten i beskattningen i princip är riktigt att begränsa avdragsrätten på det sätt som kommittén har föreslagit. Även kontrollskäl talar för en sådan lösning. Om utbetalaren har full avdragsrätt även för livränta som är skattefri för mottagaren, finns det viss risk att parterna gemensamt hänför en alltför stor del av ersättningen till ändamål som medför skattefrihet. Ett sådant gemensamt intresse fö- religger inte, om utbetalarens avdragsrätt begränsas till livränta som är skat- tepliktig för mottagaren. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del.

Extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga

Om skattskyldigs inkomst har understigit vad som anses utgöra existens- minimum för honom och hans familj, är han enligt 5055 2 mom. KL under vissa förutsättningar berättigad till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkningen av avdraget görs alltså enjämförelse mellan å ena sidan den skattskyldiges inkomster och å andra sidan existensminimum. Vid denna jämförelse skall livränta, som beskattas enligt den reducerande skalan i 32 s" 2 mom. KL, inräknas i inkomsten med hela sitt belopp.

Kommittén föreslår att personskadelivränta som enligt de föreslagna nya reglerna är skattefri också skall inräknas i den inkomst som beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga. Förslaget har inte mött några erinringar vid remissbehandlingen.

Skattefri livränta kan som kommittén har framhållit avse bl. a. ersättning för sådana vårdkostnader, som har betydelse för frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Med hänsyn bl. a. härtill får det anses motiverat att ta hänsyn till skattefri livränta vid avdragsberäkningen. Jag tillstyrker alltså kommit- téns förslag.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1976/77:50 59

Uppgiftsslty/dt'ghet

Enligt 3755 l mom. l) TL är bl. a. fysisk person och dödsbo skyldiga att lämna kontrolluppgift på utgivna livräntor. Försäkringsanstalt och un- derstödsförening skall enligt 37% ] mom. 3) TL i kontrolluppgift redovisa under beskattningsåret utbetalat belopp, som har uppgått till minst 200 kr. och utgått på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger.

Livförsäkringsskattekommittén föreslår att dessa bestämmelser komplet- teras i ett par hänseenden. Till 37% 1 mom. 1) TL föreslås ett tillägg av innebörd att fysisk person och dödsbo, som betalar ut livränta avseende skadestånd till följd av personskada, i kontrolluppgiften skall ange om liv- räntan utgör skattepliktig intäkt. Bestämmelserna i 375 1 mom. 3) TL fö- reslås kompletterade i två hänseenden. Kommittén föreslår sålunda att för- säkringsanstalts och understödsförenings uppgiftsplikt skall utvidgas till att avse även skattefri ersättning som utges till följd av personskada och uppgår till minst 200 kr. per år. Vidare föreslås att, om till följd av personskada har utgivits skattepliktigt engångsbelopp, i kontrolluppgiften särskilt skall anmärkas om sådant skattepliktigt engångsbelopp har utgivits tidigare på grund av samma skada.

Av de remissinstanser som representerar försäkringssidan har anmärkts att kommitténs förslag innebär en alltför omfattande uppgiftsskyldighet.

För egen del får jag anföra följande. Jag tillstyrker förslaget att den som betalar ut livränta utanför försäkringsområdet skall uppge om livräntan utgör skattepliktig intäkt eller ej. Förslaget att försäkringsanstalt och understöds- förening i kontrolluppgift skall lämna uppgift även om skattefri ersättning som uppgår till minst 200 kr. per år har motiverats av den föreslagna änd- ringen i beskattningen av livräntor och är tillkommet för att ge taxerings- myndigheterna möjlighet att för framtiden beakta skattefria livräntor vid bestämmande av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. Jag delar uppfattningen att de nya reglerna bör föranleda en utvidgad uppgiftsskyl- dighet men anser att denna kan begränsas till att gälla ersättning i form av skattefri personskadelivränta. Slutligen tillstyrker jag förslaget att för- säkringsanstalt och understödsförening vid avlämnande av kontrolluppgift beträffande engångsbelopp skall lämna uppgift även om tidigare engångs— belopp.

5.5. Ikraftträdande

De nya skadeståndsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1976. Det är önskvärt att bestämmelserna om skattelindring för engångsbelopp och skat- tefrihet för vissa personskadelivräntor blir tillämpliga från samma tidpunkt. Dessa bestämmelser bör alltså tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Beträffande personskadelivräntor som har fastställts före den i januari 1976

• Sida 60
•  Original

Prop. 1976/77:50 60

föreslås att uppdelningen i en skattefri och en skattepliktig del skall ske med hjälp av en schablonregel som har intagits i övergångsbestämmelserna till ändringarna i KL. Beträffande livräntor som utgår enligt YFL eller vissa författningar som bygger på YF L:s grunder föreslås att schablonregeln skall tillämpas även på livränta som fastställs den 1 januari 1976 eller senare om livräntan utgår på grund av skadefall som inträffat före den 1 juli 1977. Den nu nämnda schablonregeln skall dock inte tillämpas på livränta som utgör ersättning för förlorat underhåll.

Även bestämmelserna om att skattefri livränta skall beaktas vid beräkning av extra avdrag vid existensminimum samt regeln att engångsbelopp, som utgår till följd av personskada och avser framtida förlust av skattepliktig inkomst, inte skall anses som ackumulerad inkomst bör tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Med hänsyn till att den föreslagna lagstiftningen sannolikt inte kommer att hinna träda i kraft innan tiden för avlämnande av kontrolluppgifter till 1977 års taxering har utgått bör reglerna i TL om utvidgad uppgiftsskyldighet för bl. a. försäkringsanstalter tillämpas första gången i fråga om kontroll- uppgifter som lämnas till ledning för 1978 års taxering. Eftersom de mate- riella reglerna ändå avses bli tillämpliga redan vid 1977 års taxering får det ankomma på taxeringsnänmden att vid behov infordra de uppgifter som behövs för tillämpningen av de nya reglerna.

Bestämmelsen om skatteplikt för direktutbetalade engångsbelopp, som utgår på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skat- tepliktig natur, samt begränsningen i rätten till allmänt avdrag för periodiskt utbetalat skadestånd bör däremot inte tillämpas förrän vid 1978 års taxering. Begränsningen i avdragsrätten bör dessutom endast gälla i fråga om ska- destånd som har fastställts efter utgången av år 1976.

5.6. Författningsförslag

] enlighet med det anförda har inom ftnansdepartementet upprättats för- slag till ändringar i KL, lagen ( 1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt TL.

Till författningsförslagen vill jag göra följande kommentarer. 1 1935 KL har tagits in bestämmelsen om skatteplikt för ersättning, som utgår på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skat- tepliktig natur. Uttrycket skadeståndsförsäkring definieras i andra stycket av anvisningarna till 1935 KL.

Tredje stycket av anvisningarna till 19 & KL innehåller en definition av uttrycket engångsbelopp och en generell bestämmelse om skatteplikt för sådana engångsbelopp som utgår till följd av personskada och avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Till sådan inkomst hör skat- tepliktig ersättning för förlorat underhåll. Begreppet engångsbelopp innefattar ett eller flera kapitalbelopp som utgör ersättning vid personskada och utgår i annan form än livränta eller periodisk utbetalning av annat slag. t. ex.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1976/77:50 61

sjukpenning eller periodiskt understöd. Den generella bestämmelsen om skatteplikt för engångsbelopp gäller ersättning för inkomstförlust både i för- fluten tid och i framtiden. Skatteplikt föreligger dock endast om inte annat följer av 195 eller andra bestämmelser i KL. Avsikten är inte att genom bestämmelsen utvidga området för skatteplikt utan att lagfästa praxis på detta område. ,

Tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 195)" KL innehåller be- stämmelserna om reducerad skatteplikt för engångsbelopp som avser fram- tida inkomstförlust och om den skattemässiga behandlingen av engångs- belopp som träder i stället för livränta.

Av ett tillägg till 3255 1 mom. framgår att engångsbelopp som är skat- tepliktigt enligt 19,5 och anvisningarna till denna paragraf skall tas upp som intäkt i förvärvskällan tjänst. Vidare innehåller 32% 1 mom. de nya bestämmelserna om behandlingen av vissa personskadelivräntor.

! punkt I tredje stycket av anvisningarna till 1 s' lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst har tagits in bestämmelsen om att engångsbelopp, som utgår till följd av personskada och avser framtida förlust av skattepliktig inkomst, inte skall anses som ackumulerad inkomst. Samtidigt har 3 % 4 mom. samma lag ändrats så att erforderlig innehavstid för där avsedda aktier och andelar stämmer överens med de nya regler för realisationsvinstbeskattning som riksdagen antog i våras (SkU 1975/ 76:63 s. 64 f., SFS 1976:343). Vidare har gjorts en redaktionell ändring av punkt ] sjätte stycket av anvisningarna till 1 & och av anvisningarna till 3,5 med hänsyn till den nya lydelse av 3 & 2 mom. som riksdagen antog i samband med att de nya realisationsvinstreglerna infördes.

37 & TL. innehåller föreskrifterna om utvidgad uppgiftsskyldighet för för- säkringsanstalter m.fl.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370).

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i taxeringslagen (19561623).

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 62
•  Original

Tabell ]. Skatt på engångsbelopp

jämfört med skatt på livränta. Ålder vid skadetillfället = 30 år.