Prop. 1962:62
('angående vissa anslag för budgetåret 1962/63 till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
1
Nr 62
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag för
budgetåret 1962/63 till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet; given Stockholms slott den 23 februari 1962.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anslutning till de riktlinjer för statens ekonomiska insatser på vissa områden av kulturlivet, som riksdagen godkände i fjol (prop. 1961:56), föreslås i propo sitionen fortsatta åtgärder innebärande anslagsförstärkningar för nästa budgetår med inemot 1,9 miljoner kr.
Anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader föreslås hojt med nominellt 100 000 kr. till 0,5 miljoner kr., varjämte förutsättes vissa dispositioner i syfte att frigöra anslaget från kostnader som bör belasta underhålls- eller bygg- nadsanslag.
Grundbeloppen för ersättning till författare för utlåning av deras verk genom bibliotek föreslås höjda, i fråga om hemlån från nuvarande 3 öre per lån till 5 öre och i fråga om referensexemplar från nuvarande 12 öre per volym till 20 öre. Den sammanlagda förstärkningen av anslaget beräknas till 760 000 kr. Större delen av beloppet föreslås tillfalla författarfondens s. k. fria del, som är avsedd för kollektiva ändamål, exempelvis stipendier och understöd.
Det nuvarande stipendiesystemet avseende yrkesverksamma tonsättare och konstnärer inom måleri m. m. föreslås utvidgat till att omfatta en rad andra konstnärliga yrken. För detta ändamål äskas en anslagshöjning av 380 000 kr.
Vidare föreslås att anslaget till kvalitetsstöd till svensk filmproduktion över föres från sjunde till åttonde huvudtiteln och höjes från 1 miljon kr. till 1,5 mil joner kr. I samband därmed förordas en försöksverksamhet med annan bidrags- givning än premiering av film i efterhand.
Slutligen föreslås ett nytt anslag av 100 000 kr. till utställningar av svensk konst i utlandet.
1 _ Bihang till riksdagens protokoll 1963
.
1 samt Nr 63
2
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 62 år 1962
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1962.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skog
lund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om vissa anslag
för budgetåret 1962/63 till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksam
het och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan 10, ecklesiastik
departementet, punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild propo
sition i ämnet, för budgetåret 1962/63 till Stöd åt konstnärlig, litterär och musi
kalisk verksamhet beräkna ett anslag av 4 390 000 kr.
Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
Inledning
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 56 beslöt förra årets
riksdag (SU 121; Rskr 304) att för innevarande budgetår genomföra vissa åtgär
der i syfte att stödja konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet. I propo
sitionen behandlades anslagen till konstnärlig utsmyckning av statliga bygg
nader och till statens konstråds verksamhet, till ersättning åt författare m. fl.
för utlåning av deras verk genom bibliotek samt till stipendier åt utövande
konstnärer inom måleri m. m. samt åt utövande tonsättare. Riksdagens beslut
innebar bl. a. följande. Systemet för biblioteksersättning utvidgades till att om
fatta aven svenska översättare. Ersättningen, som bestämdes till ett öre per lån
av översatt verk och fyra öre per översatt referensexemplar, skulle tillfalla för
fattarfondens s. k. fria del. Vidare innebar beslutet en förstärkning av det dittills-
varande stipendiestödet åt utövande konstnärer och tonsättare med tyngdpunk
ten lagd på större arbetsstipendier. Slutligen höjdes anslaget till konstnärlig
utsmyckning av statliga byggnader till 400 000 kr., vilket i förhållande till
budgetåret 1960/61 innebar en fördubbling av anslagssumman. Den för dessa
ändamål beslutade anslagsförstärkningen uppgick till 644 000 kr.
For innevarande budgetår har inom ramen för det under åttonde huvudtiteln
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
uppförda anslaget till bidrag till framställning av blindskrifter och talböcker för blinda anvisats 50 000 kr. till ersättning åt författare och översättare för ut nyttjande av deras verk i form av talböcker. Under sjunde huvudtiteln har för innevarande budgetår anvisats ett anslag av 1 000 000 kr. till kvalitetsstöd åt svensk filmproduktion.
Av följande tablå framgår den förra året beslutade fördelningen av de anslags medel, tillhopa 3 110 000 kr., som för närvarande står till förfogande för samtliga här berörda ändamål.
.
.
3.
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader
a) utsmyckningsanslaget ..............................................
b) förvaltningsanslaget (statens konstråd) ............... Ersättning åt författare m. fl.
a) för utlåning av deras verk genom bibliotek.........
b) för utnyttjande av deras verk i form av talböcker Stipendier: åt utövande konstnärer .............................................. åt utövande tonsättare ..............................................
230 000 230 000
4. Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion
Summa kr.
Belopp
400 000
20 000
1 180 000
50 000
460 000 1 000 000
3 110 000
I det följande lämnas under skilda avsnitt en sammanfattning av nuva rande förhållanden jämte en redovisning av föreliggande förslag med avseende på de i tablån angivna anslagsändamålen. I samband med redovisningen av anslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek behandlas även ersättningen åt författare och översättare för utnytt jande av deras verk i form av sådana talböcker, som framställs för utlåning till blinda och andra svårt vanföra. Under rubriken konstnärsstipendier kommer att behandlas förslag om fortsatt utbyggnad av det statliga stipendiesystemet. Vidare kommer under ett särskilt avsnitt att redovisas förslag om ökade resurser för anordnande av utställningar av svensk konst i utlandet.
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.
Nuvarande förhållanden
Utsmyckningsanslaget
Sedan budgetåret 1947/48 har årligen under åttonde huvudtiteln anvisats ett reservationsanslag till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Anslaget disponeras av statens konstrad.
Före nämnda budgetår hade i enlighet med riktlinjer för ifrågavarande verk samhet, vilka beslutats av 1937 års riksdag, tillämpats ett annat förfarande vid
4
finansieringen av den konstnärliga utsmyckningen. Den då beslutade formen för
medelsanvisningar för detta ändamål, den s. k. enprocentregeln, innebar att i
anslag till statliga byggnader skulle inräknas medel för konstnärlig utsmyckning,
i allmänhet ej understigande 1 % av byggnadskostnadema. I praktiken kom
systemet i fråga endast till användning under ett par budgetår före krigsutbrot
tet 1939. I statsverkspropositionen till 1947 års riksdag förordade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet en omläggning av formen för medelsanvis
ningarna till den konstnärliga utsmyckningen. I propositionen framhöll departe
mentschefen som skäl för omläggningen att det syntes mera rationellt att
— oavsett byggnadsfrågornas departementala handläggning — ett årligt reser
vationsanslag för ändamålet anvisades under åttonde huvudtiteln än att, såsom
dittills varit brukligt, på kapitalbudgeten anvisades särskilda anslag, ett för varje
ifrågakommande byggnad. Från budgetteknisk synpunkt ansågs detta system
vara att föredraga samtidigt som det även ansågs underlätta ett enhetligt be
dömande av gjorda framställningar och en lämplig avvägning av medelsanvis
ningarnas storlek. Riksdagen godtog den föreslagna principen för beviljande av
anslag.
För innevarande budgetår är reservationsanslaget till konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader uppfört med 400 000 kr. Kungl. Maj:t har den 20 oktober
1961 på förslag av statens konstråd efter samråd med byggnadsstyrelsen med
delat beslut angående fördelningen av anslagsmedlen på olika utsmycknings-
uppgifter.
I en inom konstrådets sekretariat i januari 1962 sammanställd promemoria
anföres bl. a. följande i fråga om utsmyckningsuppgifternas handläggning och
användningen av de till utsmyckningen disponibla medlen.
Sedan Kungl. Maj:t fastställt fördelningen av utsmyckningsanslaget tillsättes
inom konstrådet en kommitté för varje aktuell utsmyckningsuppgift eller, om
utsmyckningens art icke tidigare är fastställd, en utredningskommitté. För när
varande fungerar 32 utsmyckningskommittéer inom konstrådet.
I utsmyckningskommittéerna ingår endast ledamöter av konstrådet. Om upp
giften gäller måleri utses i regel två målare, om uppgiften gäller skulptur utses
två skulptörer. Vidare ingår i kommittén byggnadens arkitekt samt konstrådets
sekreterare. Kommittén framlägger förslag till rådet om var utsmyckningen bör
placeras, hur mycket denna rimligen bör kosta samt om en konstnär bör inbju
das inkomma med förslag eller tävling bör anordnas. Kommittén lämnar även
förslag på konstnärer, som är lämpade för uppgiften. Förslagen prövas därefter
av rådet.
Tävlingar kan endast anordnas vid större utsmyckningsuppgifter eftersom
tävlingskostnaderna är avsevärda. Tävlingarna är av två slag, allmänna eller
inbjudna. Inbjudna tävlingar kommer mest i fråga, då konstnaderna för dessa
i jämförelse med allmänna tävlingar är begränsade till arbetsbidrag till delta
garna. Kostnaden för en nu pågående inbjuden tävling rörande lärarhögskolan i
Malmö uppgår till 6 000 kr., fördelade i arbetsbidrag till fyra inbjudna skulptörer
med 1 500 kr. för var och en. Omkostnaderna i övrigt är små och inget jury
arvode utgår, då vederbörande kommitté fungerar som prisnämnd.
Kostnaderna för en allmän tävling kan belysas med ett exempel från den nyss
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
5
avslutade tävlingen rörande utsmyckning av radiohuset. Tävlmgsarrangör var här formellt Sveriges Radio, som utbetalade 10 000 kr. i priser. I prisnämnden ingick fyra av konstrådets ledamöter jämte sekreteraren, radiochefen och radio husets arkitekt. Ingen ledamot av nämnden uppbar arvode; i regel utgår annars 1 000 kr. per medlem. Sveriges Radio höll kostnadsfritt utställningslokal. Övriga omkostnader, som uppgår till över G 000 kr., främst för tävlingshandlingar, transporter, annonskostnader samt arvoden till packningspersonal och vakter, bestrides med medel som konstrådet ställer till förfogande ur utsmycknings- anslaget.
När en inbjuden konstnär inlämnat sitt förslag, som även skall innefatta pris uppgift, granskas detta av kommittén från saväl konstnärliga som ekonomiska synpunkter. I förslagsställarens kostnadsberäkningar skall anges totalkostna derna för utförande av arbetet — inbegripet konstnärens eget arvode — utgifter i samband med framställning av konstverket, såsom gjutningsarbeten, ersättning till medhjälpare och transporter, samt kostnaderna för montering, uppsättning m.m. Vid den konstnärliga bedömningen avgör kommittén om den inlämnade skissen skall läggas till grund för utsmyckningen i förefintligt skick eller efter omarbetning. Om kommittén finner att förslaget ej bör komma till utförande, utbetalas arbetsbidrag till förslagsställaren.
Sedan konstrådet fattat beslut om utförande av ett utsmycknmgsförslag, översändes detta för yttrande till den myndighet, som omhänderhar byggnads företaget. Denna myndighet, vanligen byggnadsstyrelsen, kontaktar i sm tur mottagaren, som tidigare genom den i kommittén ingående arkitekten hållits underrättad om utsmyckningen. Tillstyrkes förslaget, upptar konstrådet under handlingar med vederbörande statliga myndighet om i vilken utsträckning medel kan ställas till förfogande för bestridande av de extra kostnader, som inte är att direkt hänföra till framställningen av de konstnärliga alstren. Med sådana kost nader avses kostnader för olika byggnadsåtgärder i samband med utsmycknmgs- arbetet. Vid anordnande av friskulptur bekostas enligt praxis sådana arbeten som ligger under jord — såsom grund till sockel och i förekommande fall vatten ledningar — av anslag som står till förfogande för byggnadsföretaget. Kostna derna för arbeten ovan jord, såsom arbetet med själva sockeln, uppsättning lik som transporter, påföres utsmyckningsanslaget. Beträffande t. ex. anordnande av brunnskar eller dammanläggning har i vissa fall byggnadsanslag kunnat anlitas; när medel inte funnits har sådana kostnader emellertid fått belasta ut smyckningsanslaget. I samband med muralmålningar måste beräknas betydande kostnader för ersättning till medhjälpare (stuccatörer) samt till hyra av bygg nadsställningar. Då utsmyckningen sker innan byggnadsarbetet slutförts, brukar byggnadsställningar dock ställas till förfogande av byggnadsledningen.
En särställning intar utsmyckningen i form av draperier, ridåer, trappräcken m.m., dvs. arbeten som under alla omständigheter skulle komma till utförande. I dessa fall har konstrådet ofta kunnat räkna med att mottagande myndighet ställt medel till förfogande motsvarande kostnaderna för ett osmyckat draperi respektive standardräcke samt till kostnader för uppsättningen.
Som exempel på storlek av de extra kostnader, som kan komma att belasta utsmyckningsanslaget kan nämnas följande. Vid utsmyckningen av teknolog- gården vid tekniska högskolan i Stockholm ingick i konstnärens åliggande att anordna en bassäng. Arbetet hade av konstnären kostnadsberäknats till 14 000 kr, och medel härför fick ställas till förfogande av konstrådet. Den slutliga kostnaden blev emellertid 2G 000 kr. För utsmyckning av betongvägg (relief) i radiohuset har den konstnär, som efter tävling fått i uppdrag att utföra sitt
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 62 år 1962
6
förslag, begärt 60 000 kr., inklusive eget arvode. Byggnadsstyrelsens preliminära
kostnadskalkyl för tillverkning av gjutformar, montering, hantlangningshjälp och
hyra av byggnadsställningar tyder emellertid på, att minst 60 000 kr. kommer
att åtgå enbart för dessa arbeten.
När byggnadsstyrelsen eller annan myndighet, som omhänderhar byggnads
företag, tillstyrkt utsmyckningsförslaget och kostnadsberäkningarna granskats,
upprättas kontrakt med konstnären. I detta är stipulerat att konstnären vid sitt
arbete skall samråda med byggnadens arkitekt. När utsmyckningen är färdig
besiktigas denna av kommittén och anmäls till konstrådet för godkännande.
Någon gång visar det sig härvid, att icke beräknade fördyringar uppstått för
konstnären. Konstrådet har då i några fall påtagit sig en del av de ökade kost
naderna genom anlitande av de medel, som vid den årliga anslagsfördelningen
avsetts för bestridande av fördyrade kostnader för beslutade utsmyckningar.
Innevarande budgetår har konstrådet härför 10 000 kr. till sitt förfogande!
Stundom anmäler konstrådet hos Kungl. Maj:t behov av ytterligare medels
anvisning ur utsmyckningsanslaget för ifrågavarande merkostnader.
Förvaltningsanslaget
Till kostnaderna för statens konstråds verksamhet anvisas medel under ett
särskilt förvaltningsanslag, som för innevarande budgetår är uppfört med 20 000
kr. Anslaget disponeras på följande sätt.
1. Arvoden till konstrådets ordförande och övriga ledamöter, till sekre
terare samt till nationalmusei representant vid rådets sammanträden 13 800
2. Expenser samt resekostnadsersättning och traktamente................... 6 200
Summa kr. 20 000
Enligt gällande föreskrifter utgår arvode till konstrådets ordförande med
2 000 kr., till rådets övriga sex ledamöter med 1 000 kr., till sekreterare med
4 800 kr. samt till nationalmusei representant 1 000 kr., allt för helt år räknat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
Förslag
Ut smy c kn in g sanslag et
Statens konstråd erinrar i sina anslagsäskanden, att rådet redan i tidigare
framställningar förordat en återgång till 1937 års princip för anvisande av medel
till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader och att således vid bevil
jande av anslag till sadana byggnader, som är lämpade för konstnärlig utsmyck
ning, borde inbegripas ett för utsmyckning avsett belopp, i allmänhet ej under
stigande 1 % av byggnadskostnaderna. Enligt rådets mening synes det huvud
sakligen vara statsfinansiella skäl, som föranlett, att det ursprungligen beslutade
systemet ej följts. Konstrådet anför i detta sammanhang bl. a. följande.
Förslaget att överge 1937 års princip beträffande formen för beviljande av
medel till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader väckte stark opposi
tion inom skilda sammanslutningar med uppgift att bevaka konstens intressen.
I 1948 års statsverksproposition meddelade dåvarande chefen för ecklesiastik
departementet vid anmälan av frågan om anslag till konstnärlig utsmyckning av
statliga byggnader sin avsikt att inom den närmaste tiden tillkalla särskilda
7
sakkunniga för utredning rörande nutida konstliv och konstbildningsverksamhet. I avvaktan på utredningens resultat borde det enligt departementschefens upp fattning ej ifrågasättas att återgå till det tidigare systemet för anvisande av medel till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. På statsutskottets hemställan beslöt 1948 års riksdag i enlighet härmed.
I direktiven för 1948 års konstutredning erinrade departementschefen om, att riksdagen ej velat godtaga omläggningen av formen för medelsanvisningen utan ett förnyat övervägande av frågan, samt sade sig vara beredd att förorda en sådan omprövning. Utredningen borde därför på nytt taga ställning till frågan om principerna för statens stöd till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader, varvid den även borde uppmärksamma frågan om stöd till utsmyck ning av andra offentliga byggnader än statliga och i synnerhet av skolor. I en redan hösten 1948 avlämnad promemoria (återgiven i utredningens slutbe tänkande SOU 1956:13) föreslog konstutredningen en återgång till 1937 års system för medelsanvisningen till konstnärlig utsmyckning av statliga bygg- nader
I 1950 års statsverksproposition yttrade departementschefen, att han skulle ansett det i och för sig önskvärt att detta system kunde genomföras. I da rådande statsfinansiella läge vore emellertid detta omöjligt, enär det måste för anleda en mycket stor ökning av medelsanvisningen. Den dåvarande formen för medelsanvisningen syntes därför böra bibehållas tills vidare. Till denna stånd punkt anslöt statsutskottet och riksdagen sig utan någon motivering, och den samma har därefter vidhållits av statsmakterna.
Rådet framhåller vidare, att 1948 års konstutredning i sitt slutbetänkande förutom en återgång till 1937 års princip förordat en utvidgning av den statliga bidragsverksamheten på detta område till att även avse konstnärlig utsmyckning av andra offentliga byggner än rent statliga. Konstutredningen hade föreslagit, att i den mån staten i form av bidrag eller lån skulle stödja finansieringen av ett sådant byggnadsföretag detta stöd även matte omfatta konstnärlig utsmyckning, dock med viss angiven begränsning samt under förutsättning att utsmyckningen skedde i samråd med statens konstråd. Rådet erinrar vidare om att 1961 års riksdag i enlighet med statsutskottets hemställan (SU 53; Rskr 175) beslutat, att tillägg till de belåningsvärden för bostadshus, som ligger till grund för statliga lån, må medgivas för konstnärlig utsmyckning av bostadsområden på intill 1 % av den för statlig belåning godtagbara produktionskostnaden.
Rådet finner, att anförda omständigheter talar för att de av konstutredningen framförda förslagen rörande den konstnärliga utsmyckningen av offentliga bygg nader måtte föreläggas 1962 års riksdag. Såsom cn övergång till den sålunda föreslagna ordningen bör enligt rådets mening anslaget till konstnärlig utsmyck ning för nästa budgetår höjas från 400 000 till 800 000 kr.
Förvaltningsanslaget
Statens konstråd föreslår, att förvaltningsanslaget fr. o. m. nästa budgetår an visas i form av ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Sammanlagt hem ställer rådet om en höjning av den nuvarande medelsanvisningen med 37 200 kr. enligt följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
1 .
2
.
3.
4.
Arvode till ordföranden (nu 2 000) ..................................................
Arvoden till rådets sex övriga ledamöter samt till nationalmusei-
representanten (nu sammanlagt 7 000)............................................
Sekreterare i Ae23 i stället för arvodesanställd sekreterare (nu
varande arvode 4 800) ...........................................................
Expenser samt resekostnadsersättning och traktamente (nu 6 200)
Summa kr.
+ 7 700
+ 24 200
+ 3 800
+ 37 200
+
1500
Som skäl för den begärda höjningen anför rådet bl. a. följande.
Om konstutredningens förslag genomföres i hela dess vidd, kommer — såsom
utredningen framhållit — konstrådets verksamhet att avsevärt utökas. Ökningen
av arbetsbördan torde komma att göra sig märkbar tämligen omedelbart efter
ingången av budgetåret näst efter det då genomförandet beslutas. Rådet får
nämligen da vara berett att — vid sidan av sina nuvarande, genom den före
slagna anslagshöjningen från 400 000 till 800 000 kr. ävenledes ökade arbetsupp-
gifter —— dels enligt § 2 i sin instruktion biträda vid uppgörande av preliminära
beräkningar av kostnaderna för utsmyckning av ifrågasatta statliga nybyggnader
dels ock yttra sig rörande utsmyckning av offentliga byggnader, till vilkas upp
förande statsbidrag sökes.
Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av
deras verk genom bibliotek m. m.
Nuvarande förhållanden
Ersättningen för biblioteksutlåningen
Fr. o. m. budgetåret 1954/55 har ett förslagsanslag till ersättning åt författare
för utlåning av deras verk genom bibliotek varit uppfört på riksstaten. Anslaget
är avsett att bereda ersättning åt i första hand svenska författare för utlåning
och annan användning genom stifts- och landsbibliotek samt statsunderstödda
folkbibliotek och skolbibliotek av deras enligt gällande upphovsrättsliga lag
stiftning rättsskyddade litterära verk. I enlighet med statsmakternas beslut har
systemet för biblioteksersättningen fr. o. m. innevarande budgetår utvidgats
till att omfatta även till svenska översatt litteratur.
Till grund för beräkningen av anslaget ligger den andel av den faktiska utlå
ningen i nyssnämnda bibliotek, som avser lån av rättsskyddade originalverk,
inberäknat lån av antologier och samlingsverk samt lån av rättsskyddade verk i
översättning, där översättaren är svensk medborgare. Enligt gällande grunder
utgar ersättning för utlåningen med ett sammanlagt belopp, motsvarande tre
öre för varje hemlan av verk i original och ett öre för lån av verk i översättning.
Budgetåret 1957/58 infördes en särskild ersättning för utnyttjande av s. k. refe
rensexemplar, dvs. på biblioteken tillgänglig referenslitteratur, som ej hemlånas.
Även i detta fall avses endast rättsskyddade verk, dels i original, dels i över
sättning till svenska. Sådan ersättning utgår för närvarande med tolv öre för
9
varje ersättningsberättigad volym av i bibliotekens referenssamlingar ingående originalverk och fyra öre för referensexemplar av översatt verk.
Rätt till individuell ersättning för biblioteksutlåningen tillkommer enligt gäl lande anslagsbestämmelser endast svenska originalförfattare. Av nyss namnda grundbelopp om tre öre för hemlån tillfaller två öre författaren som författar- penning, förutsatt att den samlade utlåningen av hans verk uppgår till 500 lån — författarpenning understigande tio kr. utbetalas sålunda ej och därutöver intill en övre gräns av 50 000 lån. För de boklån, som ligger över sistnämnda gräns utgår författarpenning med ett öre per lån. För verk med fler än tre för fattare utgår ingen individuell ersättning. Samma regler följs vid bestämningen av den individuella ersättningen till författarna för utnyttjande av referens exemplar. Av grundbeloppet, tolv öre per volym, utgår i regel två tredjedelar, dvs. åtta öre till författaren. Huvudparten av referensexemplaren utgöres av uppslagsverk och liknande verk med många författare. Blott en mindre del av det för ändamålet anvisade beloppet kommer därför enskilda författare till godo.
I riksstaten för innevarande budgetår har till ersättning för biblioteksutla- ningen uppförts ett anslag av 1 180 000 kr. Då anslaget är avsett att bereda er sättning åt författare och översättare för bokutlåningen, under kalenderåret 1961, kan det egentliga anslagsbehovet fastställas först sedan statistiska uppgifter föreligger beträffande dels den totala utlåningen, dels referensbokbeståndet under 1961 i de bibliotek som berörs. Därjämte måste uppgifter föreligga om den totala utlåningens fördelning på ersättningsberättigade och Övriga verk. Anslagsbeho vet kan därför aldrig slutgiltigt fastställas förrän strax före budgetårets utgång. Kungl. Maj :t förordnar då om överföring av för ändamålet erforderliga medel från riksstatsanslaget till en diversemedelsfond, benämnd Sveriges författarfond. Fonden förvaltas av statskontoret, medan de till fonden avsatta medlen dispo neras av ett särskilt organ, styrelsen för Sveriges författarfond.
Enligt gällande kungörelse angående Sveriges författarfond (SFS 1955:464 med ändring 1961: 296) åligger det författarfondens styrelse att för varje kalen derår föranstalta om stickprovsundersökningar för beräkning av författarpen- ningarnas belopp och av den ersättning för översatta verk, som skall tillföras fonden, samt att till Kungl. Maj:t inkomma med dels uppgift å det beräknade sammanlagda antalet lån, som grundar rätt till författarpenning, dels uppgift rörande lån som skall medräknas vid bestämmande av ersättningen för över satta verk, dels även motsvarande uppgifter beträffande referensexemplar i original och i översättning.
Som tidigare nämnts har styrelsen att bestämma om dispositionen av de till författarfonden avsatta medlen. Sedan författarpenningarna, dvs. de indivi duella ersättningsbeloppen, utbetalats på grundval av den genom stickprovs undersökningar konstaterade bokutlåningen för varje enskild författare, har sty relsen att efter eget bestämmande använda fondens återstående behållning, fondens s. k. fria del, till pensioner och understöd åt författare och översättare samt deras efterlevande, till stipendier åt förtjänta författare, översättare och
1» _ Bihang till riksdagens protokoll
1962
.
1
samt
.
Nr
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
10
bokillustratörer samt till bidrag till särskilda ändamål, berörande litterär verk
samhet. En ingående redogörelse för den stipendie- och understödsverksamhet,
som bedrives av författarfondens styrelse med tillhjälp av fondens fria del åter
finnes i propositionen 1961: 56.
Enligt vad som inhämtats från författarfondens sekretariat kan för närvarande
ca 55 % av det totala ersättningsbeloppet för hemlån av originalverk utnyttjas
för stipendie- och understödsverksamhet med hjälp av den fria delen. Som redan
tidigare nämnts utbetalas endast en mindre del, mellan 20—25 %, av ersättnings
beloppet för referensexemplar direkt till författarna. Eftersom någon individuell
gottgörelse inte utgår till översättarna, tillföres fonden hela det för översatta
verk under anslaget beräknade beloppet, som för innevarande budgetår uppgår
till i runt tal 200 000 kr. Av den totala anslagssumman för innevarande budgetår,
1 180 000 kr., beräknas ca 410 000 kr., motsvarande 35 % av anslagssumman,
komma att disponeras för författarpenningar och ca 770 000 kr., motsvarande
«5 % av anslagssumman, för olika kollektiva ändamål.
Ersättningen för framställning av talböcker
I 18 § andra stycket lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk har i enlighet med riksdagens beslut (LXU 41 och
43; Rskr 406) intagits en bestämmelse om inskränkning i upphovsrätten vid
framställning av exemplar av utgivet litterärt verk genom ljudupptagning, att
användas för utlåning till blinda och andra svårt vanföra. I nämnda utlåtande
framhöll lagutskottet, att starka skäl syntes tala för att framställning av tal
böcker för utlåning åt blinda borde få äga rum utan upphovsmannens tillstånd.
Enligt utskottets mening borde sådan talboksframställning icke föranleda rätt
till ersättning för upphovsmannen från talboksframställarens sida. Utskottet
underströk emellertid, att detta å andra sidan inte borde utesluta, att skälig
ersättning till upphovsmannen måtte kunna utgå av allmänna medel.
Till förekommande av missbruk har den fria talboksframställningsrätten enligt
riksdagens beslut gjorts beroende av Konungens tillstånd på de villkor, som
anges i tillståndet. Enligt tillämpningsbestämmelserna den 2 juni 1961 (nr 348)
till upphovsrättslagen har stifts- och landsbiblioteken, centralbiblioteken och
Stockholms stadsbibliotek fatt tillstand att utan upphovsmannens samtycke ge
nom ljudupptagning framställa exemplar av utgivet litterärt verk (talbok) för
utlåning till läsblinda och sadana vanföra, som pa grund av sin vanförhet är
förhindrade att ta del av verket medelst exemplar som utkommit i handeln.
Liknande tillstånd har av Kungl. Maj:t efter särskild prövning givits till De
Blindas Förening och Bibliotekstjänst AB.
För att bereda författare och översättare skälig ersättning för det utnyttjande
av deras verk, som sker vid framställning av talböcker genom nyss nämnda
bibliotek och organisationer har under det i riksstaten, åttonde huvudtiteln för
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
11
innevarande budgetår uppförda reservationsanslaget Bidrag till framställning av blindskrifter och talböcker för blinda anvisats 50 000 kr. för författare- och översättarersättning av här avsett slag. Enligt gällande föreskrifter skall denna anslagspost av statskontoret disponeras för utbetalning på rekvisition i mån av behov till Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation (Flyco), som äger att mot redovisningsskyldighet inför riksrevisionsverket använda anslagsposten dels till fördelning mellan svenska författare och översättare av verk, som under innevarande budgetår enligt 18 § andra stycket lagen om upphovsrätt till litte rära och konstnärliga verk framställts som talböcker, dels ock, intill ett belopp av högst 4 000 kr., till bestridande av Flycos administrationskostnader för fast ställande och utbetalning av ersättningsbeloppen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
Förslag
Ersättningen för b iblio t ek sutlåning en
Styrelsen för Sveriges författarfond föreslår i sina anslagsäskanden för nästa budgetår, att biblioteksersättningen höjes, för originalverk från tre till åtta öre per lån och för översatta verk från ett till fyra öre per lan. Vid bifall till dessa förslag beräknas medelsbehovet under anslaget öka med 1 500 000 respektive 570 000 kr. Styrelsen anhåller vidare, att ersättningsbeloppen för referensböcker höjes, för de svenska från 12 öre till 32 öre per volym och för de översatta från 4 öre till 16 öre per volym. Merkostnaderna för genomförande av dessa förslag uppskattas till 232 500 respektive 36 000 kr. Styrelsen räknar dessutom med en ökning av såväl bibliotekens utlåningsfrekvens som beståndet av svenska refe rensböcker. Enligt styrelsens beräkningar föranleder denna ökning en automatisk utgiftsstegring med 65 000 kr. Sammanlagt föreslår styrelsen sålunda en anslags ökning med i runt tal 2 400 000 kr.
Styrelsen understryker i sin framställning, att den utformat anslagsäskandena i medvetandet om att de utgör ett led i strävandena för en systematisk för bättring av kulturarbetarnas villkor. Vad som hittills förekommit i detta hän seende har, framhålles det vidare, gett styrelsen grundad anledning räkna med att nästa led i denna utveckling skall gälla bland andra författarnas villkor och att den bidragsverksamhet som äger rum genom författarfonden därvid blir en huvudsak.
Styrelsen erinrar om de rekommendationer, som gjorts i propositionen 1961: 56 beträffande de i det statliga stipendiestödet åt olika konstnärskategoricr ingåen de större arbetsstipendierna. Detta är, framhåller styrelsen, en stödform som styrelsen länge övervägt men hittills saknat möjligheter att tillämpa. Det i pro positionen uttalade önskemålet att de ökade medel, som genom ersättningen till översättarna ställdes till styrelsens förfogande, skulle kunna disponeras för arbetsstipendier av detta slag kan enligt styrelsens mening endast realiseras be träffande den yrkesgrupp, för vilken medlen är avsedda. För ett förverkligande
12
av önskemålet om större arbetsstipendier för de andra grupper, vilka författar
fonden har att tillgodose, fordras enligt styrelsen en avsevärd ökning av fondens
resurser.
Beträffande beräkningen och dispositionen av biblioteksersätt-
ningen anför styrelsen huvudsakligen följande.
Bokutredningen föreslog i sitt år 1952 avgivna betänkande en ersättning av
fem öre. I nutida penningvärde skulle detta motsvara sju öre. Till denna auto
matiska justering, vilken styrelsen eftersträvar, kommer de nya medelsbehov,
som gör sig gällande, om de berörda långtidsstipendierna till författare skall
kunna inrättas. Styrelsen har stannat för att föreslå en ersättning av åtta öre
per lån av svenska originalverk.
En annan huvudfråga är biblioteksersättningens fördelning på till författaren
direkt utgående ersättning, författarpenning, och den del, som tillfaller fonden
och av styrelsen disponeras för utdelning av bidrag efter andra grunder än ut-
låningssiffrorna. För närvarande går för varje ersättningsberättigat lån två öre
till författaren och ett öre till fonden, men denna proportion är inte given.
Styrelsen förordar som en enkel regel, att hälften av det för nästa budgetår
föreslagna grundbeloppet skall utgöra författarpenning och hälften tillfalla
fondens fria del. Härigenom skulle ett dubbelt syfte vinnas; författarna skulle i
princip erhålla en fördubbling av sin gottgörelse och fondens fria del medgiva
en ökad aktiv kulturinsats till författarvärldens stöd.
Minimum för författarpenningen är för närvarande satt till 500 lån. Detta bör
bibehållas. Reduktion av författarpenningen från två till ett öre per lån sker
för närvarande, då en författare uppnår mer än 50 000 boklån. Reduktionen bör
framdeles ske vid 100 000 boklån och lånen ovanför denna gräns tills vidare
gottgöras med två öre.
I fråga om de särskilda ersättningar, som utgår för lån av översatt litteratur
föreslår styrelsen en ersättning motsvarande den som beträffande lån av original
enligt styrelsens nyss framställda förslag skulle tillfalla fondens fria del, eller fyra
öre per lån.
För användning av referensböcker föreslås en ersättning motsvarande fyra
gånger låneersättningen, eller 32 öre per volym, varav 16 öre skulle utgöra för
fattarpenning och lika mycket tillfalla fonden. För översatta referensböcker före
slås en ersättning av 16 öre per volym.
I fråga om anslagsbehovet inhämtas av tillgängliga handlingar i hu
vudsak följande.
År 1960 uppgick antalet lån i berörda bibliotek till 47,8 miljoner. Mellan åren
1959 och 1960 registrerad ökning av bokutlåningen utgör 1 miljon boklån.
Styrelsen räknar med en motsvarande ökning av utlåningen såväl för år 1961
som 1962. Detta innebär, att utlåningen för sistnämnda år kan beräknas till
50 miljoner lån. Proportionen mellan rättsskyddade originalverk, översättningar
och övriga verk antages vara 60 :38 :2.
Medelsbehovet för svenska originalverk
och för översatta verk beräknas med ledning härav till (60 % • 50 000 000 •
0,08 kr. =) 2 400 000 kr., respektive (38 % • 50 000 000 • 0,04 kr. =) 760 000 kr.,
eller tillhopa 3 160 000 kr. Då för innevarande budgetår beräknats 1 030 000 kr.
för dessa ändamal medför ett bifall till styrelsens förslag i denna del en anslags
höjning med 2 130 000 kr. Härav är 61 000 kr. att betrakta som en automatisk
utgiftsökning till följd av den beräknade ökningen av utlåningsfrekvensen.
För referenssamlingarnas del utgjorde volymantalet år 1960 1 450 000 och
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
13
beräknas år 1962 uppgå till 1 500 000 volymer. Styrelsen uppskattar proportionen mellan rättsskyddade originalverk, översättningar och övriga verk till 77,5 : 20 : 2,5. Medelsbehovet för referensexemplar utgör således för svenska verk (77,a %
- ’l 500 000 • 0,32 kr. =) 372 000 kr. och för översatta verk (20 % ' 1 500 000 ' 0 16 kr =) 48 000 kr., eller sammanlagt 420 000 kr. För innevarande budgetår har för dessa ändamål beräknats 147 000 kr. Vid bifall till styrelsens förslag pa denna punkt fordras alltså en anslagsökning med 273 000 kr. Härav är 4 500 kr. att betrakta som automatisk utgiftsstegring.
I en sedermera inkommen skrift har styrelsen jör Flyco förordat bifall till samtliga de förslag som författarfondens styrelse framlagt i sin anslagsfram
ställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
Ersättningen jör f r omställning av talböcker
I särskild framställning har Flyco hemställt om ett anslag för nästa budgetår av i runt tal 81 800 kr., avsett för ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker, vilka framställts för utlåning åt blinda och andra svårt vanföra. Enligt Flycos beräkningar erfordras sålunda för nästa budgetår en höjning av den nuvarande medelsanvisningen för andamalet med 31 800 kr. Beräkningarna grundas på uppgifter rörande den för nästa bud getår uppskattade produktionen av talböcker för utlåning av här a.vsett slag genom De Blindas Förening, Bibliotekstjänst AB, stifts- och landsbibliotek samt statsunderstödda folkbibliotek. I det begärda beloppet har även inräknats 2 500 kr. till bestridande av Flycos administrationskostnader för fastställande och ut betalning av ersättningsbeloppen.
Ko nstnär sstipendier
Nuvarande förhållanden
Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1961:56 anvisade riksdagen, som inledningsvis nämnts, sammanlagt 460 000 kr. till stipendier åt konstnärer inom måleri m. m. och tonsättare. Beloppet anvisades under två särskilda reser vationsanslag på vartdera 230 000 kr, ett till stipendier åt utövande konstnärer och ett till stipendier åt utövande tonsättare. Rubriceringen av anslagen är av sedd att skilja ifrågavarande stipendier från stipendier till blivande utövare av dessa konstnärliga yrken under deras utbildning.
I fråga om dispositionen av anslaget till stipendier åt utövande konstnärer har, som framgår av statsliggaren s. 479, föreskrivits, att av anslaget 150 000 kr. skall användas för ett antal större arbetsstipendier på normalt ca 10 000 kr, 30 000 kr. för mindre arbetsstipendier på lägst 3 000 och högst 4 000 kr. samt 24 000 kr. för tre resestipendier och 26 000 kr. för stipendier av pensionskaraktär. Arbcts- stipendierna, såväl de större som de mindre, utdelas av Kungl. Maj:t pa förslag
14
av akademien för de fria konsterna. Resestipendier och stipendier av pensions-
karaktär utdelar akademien. Akademiens prövning sker efter samråd med Konst
närernas riksorganisation.
Anslaget till stipendier åt utövande tonsättare disponeras, såsom framgår av
statsliggaien s. 480, pa i huvudsak samma sätt som det tidigare nämnda stipen-
dieanslaget. Ur anslaget skall sålunda utgå 150 000 kr. till ett antal större arbets-
stipendier pa normalt ca 10 000 kr., 30 000 kr. till mindre arbetsstipendier på
lägst 3 000 kr. och högst 4 000 kr. samt 20 000 kr. till två resestipendier och
30 000 kr. till stipendier av pensionskaraktär. I fråga om utdelningen gäller
samma regler för tonsättarstipendierna som för konstnärsstipendierna. Arbets-
stipendierna utdelas av Kungl. Maj:t på förslag av musikaliska akademien.
Akademien utdelar resestipendier och stipendier av pensionskaraktär. Prövningen
av stipendieärendena sker i samrad med Föreningen Svenska tonsättare.
Enligt nu gällande föreskrifter skall akademierna före februari månads utgång
a\ge förslag till Kungl. Maj:t beträffande utdelningen av arbetsstipendier och
utse innehavare av övriga stipendier. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 februari
1962 har av innevarande budgetårs anslag till stipendier åt utövande konstnärer
utdelats 15 större och 10 mindre arbetsstipendier.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 62 år 1962
Förslag
Akademien för de fria konsterna och musikaliska akademien har för nästa
budgetår begärt oförändrad medelsanvisning till stipendier åt utövande konst
närer respektive utövande tonsättare.
I en till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria har Samarbetsnämn-
den för konstnärliga och litterära yrkesutövare anfört vissa synpunkter på inne
börden av det statliga kulturpolitiska program, som låg till grund för proposi
tionen 1961:56. Samarbetsnämnden konstaterar, att de i fjol beslutade åtgär
derna är att betrakta som en inledning till en successiv upprustning på det
kulturella området i syfte att skapa bättre villkor för det konstnärliga skapandet.
Nämnden understryker bl. a. betydelsen för kulturarbetarna av de understöd,
belöningar, arbets- och resestipendier, som utgår av statsmedel, sådana som
meritstipendierna till författare av hög litterär förtjänst och de tidigare om
nämnda stipendierna till konstnärer och tonsättare. En fortsatt utbyggnad av
statens stipendier, belöningar och understöd anser nämnden vara en riktig väg
och anför därvid beträffande sina önskemål i huvudsak följande.
Det numera punktvis utgående stödet, som ger hjälp för stunden men ingen
säkerhet för framtiden, bör i större utsträckning kunna ges formen av långtids-
stipendier. När sådana genomförts torde man bättre kunna överblicka problemet
med »livstidsgager» och konstnärspensioner. Långtidsstipendier kan inte genom
föras utan en avsevärd höjning av anslagen.
15
Vidare bör den nuvarande ramen för bidragsgivning vidgas. Stipendier utgår nu i huvudsak till författare, konstnärer och tonsättare. Som framhölls i propo sitionen 1961:56 står betydelsefulla grupper kulturarbetare utanför varje form av stipendier, understöd och belöningar från statsmakternas sida. Dit hör drama tiker, regissörer och skådespelare, sangare och musiker, filmskapare, dans-, sang- och teaterpedagoger samt illustratörer och konstnärligt arbetande fotografer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion
Nuvarande förhållanden
I propositionen nr 79 till 1960 års riksdag framlade chefen för finansdeparte mentet bl. a. de förslag i fråga om filmstöd och biografnöjesskatt, till vilka den slutliga prövningen av 1957 års filmstödutrednings betänkande givit anledning. Förslagen syftade till att möjliggöra en anpassning för den svenska filmproduk tionen och biografnäringen till det konkurrensläge som blivit följden av televi sionens genombrott i vårt land.
Såsom närmare framgår av en redogörelse i nämnda proposition har alltsedan början av 1950-talet olika åtgärder vidtagits från statsmakternas sida i syfte att förbättra de ekonomiska villkoren för den svenska filmproduktionen och för biograf näringen. Dessa åtgärder har genomförts på tva olika vägar. För det första har sålunda med början år 1957 en successiv sänkning skett av nöjes skatten på biografföreställningar. För det andra har redan fr. o. m. år 1951 införts särskilda bidrag till producenter av svensk film genom att dessa tillerkänts viss del av den staten tillkommande nöjesskatten på sådan film. Även dessa produ centbidrag har efter hand höjts. År 1957 infördes därjämte en särskild skatte- lindring för mindre biografer.
I propositionen anslöt föredragande departementschefen sig till filmstödutred- ningens mening, att de statliga åtgärderna till stöd för den svenska film- och biografnäringen borde bestå i såväl en sänkning av biografnöjesskatten som en höjning av det direkta stödet till den svenska filmproduktionen. Med anledning av förslag i propositionen beslöt riksdagen en sänkning av biografnöjesskatten med 8 procentenheter, från dåvarande 33 % till 25 %. Statens andel av nöjes skatten fastställdes till sju tiondedelar och kommunens till tre tiondedelar. Där jämte beslöt riksdagen höja den särskilda skattelindringen för mindre biografer.
Med hänsyn till det läge, vari filmbranschen befinner sig, tillstyrktes i propo sitionen långt gående åtgärder i fråga om det direkta stödet till den svenska film produktionen. De i propositionen förordade atagandena begränsades såtillvida, att stödet föreslogs böra utgå endast av nöjesskatten på svensk film och därvid icke beröra den kommunala andelen. Propositionsförslaget gick ut på att inom denna ram i princip hela nöjesskatten skulle tillföras den svenska filmproduktio nen som direkt bidrag. Riksdagen biföll propositionens förslag. Enligt beslutet skall sålunda i princip hela den statliga andelen av nöjesskatten på svensk film
16
återgå till producenterna. Denna återbäring sker till största delen i form av ett
generellt stöd till vederbörande filmproducent, utgörande 80 % av skattebelop
pet. Den återstående delen av den statliga nöjesskatten på svensk film utgår i
form av premier till producenter av svenska kvalitetsfilmer. För sistnämnda än
damål finns under sjunde huvudtiteln ett särskilt reservationsanslag, för inne
varande budgetår uppfört med 1 000 000 kr. och benämnt Kvalitetsstöd till
svensk filmproduktion.
Beträffande ifrågavarande premier gäller vissa av departementschefen i propo
sitionen 1960: 79 förordade riktlinjer. Sålunda bör premierna, när det gäller
långfilm, vara förhållandevis höga. Mer än 3—5 sådana belöningar för varje år
synes i regel ej böra utdelas. Även kortfilmer bör givetvis kunna ifrågakomma
till premiering. Premierna bör utgå oberoende av filmernas produktionskost
nader och den täckning härför, som kan erhållas på andra vägar. Utdelning skall
endast ske i den mån under året förekommit filmer, som kan anses fylla de kvali
tetskrav som måste ställas. I annat fall skall premiesumman helt eller delvis
reserveras till följande år.
Kungl. Maj:t har den 20 maj 1960 fastställt instruktion (nr 366) för en statens
filmpremienämnd, som skall ha till uppgift att av medel, som statsverket för
ändamalet ställer till förfogande, besluta om utdelning av premier till producen
ter av kvalitativt högtstående svensk film. Enligt instruktionen kan till premie-
ring endast ifragakomma film, som visats i Sverige för allmänheten första gången
under det år för vilket premien utdelas. Premieåret omfattar tiden den 1 april—
den 31 mars. Nämnden bestämmer premiebeloppets storlek. Årligen må, om
ej särskilda skäl föranleda till annat, premier utdelas för högst fem filmer, kort
filmer oräknade.
Filmpremienämnden bestar av sju ledamöter jämte personliga suppleanter.
Fem av nämndens ledamöter utses efter förslag av respektive Sveriges författare
förening, Publicistklubben, Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges bio-
grafägareförbund och Samverkande bildningsförbunden.
För det första premieåret, som avsåg tiden den 1 juli 1960—31 mars 1961
bär enligt filmpremienämndens beslut utdelats följande producentpremier, näm
ligen dels för långfilm till AB Sandrew-Ateljéerna för »Domaren» med 250 000
kr., till AB Svensk Filmindustri för »Djävulens öga» med 250 000 kr., till AB
Sandrew-Ateljéerna för »Änglar, finns dom ... ?» med 100 000 kr., dels för barn
film till Artfilm AB för »Alla vi barn i Bullerbyn» med 100 000 kr., dels slutligen
för kortfilm till Leo film för »Metamorfoser» med 100 000 kr., till AB Svensk
Filmindustri för »Från fall till fall» och »Levande färg» med tillhopa 60 000 kr.
samt till Svenska AB Nordisk Tonefilm för »Madame Larnicol» med 30 000 kr.
Kungl. Maj :t har den 28 april 1961 beslutat om utbetalning av ifrågavarande
producentpremier.
Av det nuvarande reservationsanslaget må ett belopp av högst 50 000 kr.
användas till bestridande av kostnaderna för filmpremienämndens verksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
17
Riksstatsförslaget
I statsverkspropositionen till årets riksdag (bilagan 10, ecklesiastikdepartemen tet, s. 23) har förutsatts, att anslaget till kvalitetsstöd åt svensk filmproduktion fr. o. m. nästa budgetår uppföres under åttonde huvudtiteln. I riksstatsförslaget har beräknats ett preliminärt belopp av 1 500 000 kr., innebärande en höjning av nuvarande medelsanvisning med 500 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
Utställningar av svensk konst i utlandet
I en den 21 mars 1961 till Kungl. Maj:t gjord framställning har företrädare för Akademien för de fria konsterna, nationalmuseet, Malmö museum, Riksför bundet för bildande konst, Sveriges allmänna konstförening, Konstnärernas riks organisation, Göteborgs konstmuseum, Nordiska konstförbundets svenska sek tion, Folkrörelsernas konstfrämjande och Samverkande bildningsförbunden uttalat önskemål om att större resurser måtte ställas till förfogande från statens sida för att göra svensk konst bättre känd och uppskattad i utlandet. Till stöd för förslaget anföres i skrivelsen bl. a. följande.
Den nutida svenska konsten är så gott som helt obekant utomlands. Vid de stora internationella konstuppvisningarna och biennalerna har Sverige under senare år knappast alls varit företrätt. Som en naturlig följd av denna bristande nationella presentation vid tillfällen, då vi själva skulle ha kunnat ge en föreställ- ning om de krafter och idéer, som finns i den svenska nutidskonsten, har det inte visats något intresse från utländsk sida att inbjuda svenska konstnärer eller välja ut deras verk för de internationellt arrangerade elitutställningarna. Det kan räcka med att nämna de två mest betydande med internationell miljonpubhk och publicitet i alla länder, »Cinquante ans de 1 art möderne» i Bryssel 19o8 och »Documenta II» i Kassel 1959. Våra nordiska grannlander var där represente rade i den stora världsgemenskapen, Sverige endast pa den senare utställningen och med en enda utlandsfödd konstnär. Det är visserligen glädjande att åtgärder nu vidtagits för att för framtiden säkerställa Sveriges deltagande i Biennalen i Venedig, men det krävs långt mera för att hävda svensk konst i utlandet.
I skrivelsen framhålles, att Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet inom ramen för sin utställningsverksamhet gjort sitt bästa för att presentera den nutida svenska konsten utomlands men att institutet haft att arbeta med absolut otillräckliga medel. Det är därför förslagsställarnas önskemål att de ökade medel, som krävs för att ge den svenska konsten möjligheter att på ett värdigt och slagkraftigt sätt framträda för den utländska publiken, ställes till svenska institutets förfogande. Vidare hcmställes i skrivelsen, att institutets utställningsnämnd förstiirkes så att den levande konsten där blir tillfredsställande representerad och att denna nämnd för konstutställningar kan disponera ett årligt anslag av lägst 200 000 kr.
I ett yttrande över nyssnämnda framställning anför Svenska institutet bl. a. följande.
18
Alltsedan svenska institutet år 1945 igångsatte sin verksamhet för att för
utlandet presentera skilda områden av svenskt kulturliv, har det stått klart att
den svenska bildande konsten borde utgöra ett medium av största värde för att
förmedla kännedom om vårt land. Det är därför med beklagande institutet måst
konstatera att de insatser i detta avseende, som gjorts under de gångna åren,
på intet sätt varit tillfredsställande — ett förhållande som berott på att anslagen
vant alltför knappa för att medgiva genomförandet av utställningar, till vilka
utställarna själva icke haft möjlighet att bidraga ekonomiskt.
Svenska institutet avser att kommande budgetår av sina ordinarie anslag an
visa ett belopp av ca 50 000 kr. för organiserandet av ett antal utställningar av
modern svensk konst, främst genom Moderna museet. Institutet och dess ut-
ställnmgsnämnd är fullt medvetna om att detta belopp är långt ifrån tillfyllest
för att tillgodose berättigade anspråk. Institutet vill därför livligt tillstyrka den
gjorda framställningen och föreslår i enlighet därmed att ett särskilt anslag av
150 000 kr. ställs till förfogande för konstutställningar i utlandet. Institutet
avser vidare att till sin utställningsnämnd knyta ytterligare representanter för
det nutida svenska konstlivet i avsikt att få till stånd en så bred och aktiv sam
verkan som möjligt i arbetet.
Institutet har sedermera i en promemoria, som överlämnats till ecklesiastik-
depai temen tet, redogjort för den utställningsverksamhet, avseende modern
svensk konst, som institutet bedrivit under senare år, samt framlagt förslag till
åtgärder vid en utvidgning av verksamheten. I promemorian anföres bl. a. föl
jande.
Svenska institutet, vars verksamhet finansieras genom statliga och privata
bidrag, har under senare år i sin budget avsatt mellan 40 000 och 50 000 kr. per
ar för att genom utställningar främja kännedomen om nutida svensk konst i ut
landet. År 1961 disponerade institutet för hela sin utställningsverksamhet sam
manlagt ca 150 000 kr.
Genom dessa medel har dels svenskt deltagande möjliggjorts i olika internatio
nella konstmanifestationer, dels utställningar av mindre format, främst av
modern svensk grafik, kunnat arrangeras i olika länder. Därutöver har stöd
kunnat lamnas till andra utställningar, antingen grupputstäilningar eller, i något
lall, enskilda konstnärers framträdanden.
Av de stora internationella utställningarna bör främst nämnas biennalerna i
bao Paulo 1959, då Sverige representerades av en grupp äldre och yngre målare
med sammanlagt 27 verk, och 1961, då Evert Lundquist deltog med en stor
retrospektiv kollektion. Kostnaderna för deltagandet 1961 uppgick till ca 10 000
kr., främst för frakter, försäkringar, vissa katalogkostnader m. m.
^Sverige har vidare deltagit i den andra biennalen i Paris »för konstnärer under
35 ar», 1961, varvid fyra målare och en skulptör representerade Sverige. Som
maren 1961 deltog också två svenska konstnärer på institutets bekostnad i inter
nationella skulpturutställningen i Musée Rodin i Paris. Liknande svenska fram
trädanden vid skulpturutställningar i Belgien har tidigare möjliggjorts genom
institutet.
Undei de sista åren har ett tiotal grafiska utställningar arrangerats i olika län
der i samverkan med Grafiska sällskapet. En del försäljning har också ägt rum
i samband med utställningarna. Under 1961 har sålunda grafikutställningar ägt
rum i Reykjavik, Rom, Florens, Pisa (Italien), Bogotå (Colombia), Caracas
(Venezuek), New Delhi (Indien) samt på olika håll i Tyskland, bl. a. Diisseldorf,
delvis i samband med andra utställningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
19
Kungl. Maj:ts -proposition nr 62 år 1962
Även i intresserade kretsar i utlandet råder stor okunnighet om svensk konst och svenska konstnärer. För att avhjälpa denna brist har institutet under senare år sökt nya former för sin verksamhet i dessa frågor. Ett samarbete har sedan något år inletts med bl. a. Moderna museet. Salunda har institutet anställt en halvtidskraft för arbetet med att förbereda och sammanställa olika vandrings utställningar samt för kontakt med utländska museer och gallerier.
Underhandlingar har förts med ett stort antal museer och konstorganisationer i Tyskland, Frankrike, Holland och USA. Det har därvid hittills visat sig vara mycket svårt att placera separat- eller grupputställningar av svenska konstnärer, mvcket på grund av bristande förhandskännedom om svensk konst hos mot tagande utländska myndigheter.
Underhandlingar har även förts om stora samlingsutställningar, bl. a. en vandringsutställning i Förenta staterna i samarbete med American Federation of Arts. Urvalet till denna utställning har gjorts av en jury med företrädare för akademien för de fria konsterna och Konstnärernas riksorganisation. Försla get till utställningen, som skulle cirkulera till museer och konstorganisationer i USA från oktober 1962 till oktober 1963, övervägs för närvarande av den ameri kanska organisationen. Förberedande underhandlingar om en samlingsutställning i Paris av aktuell svensk konst pågår också.
Inom institutet har hithörande frågor handhafts av en utställnings- nämnd, vars sekreterare är en tjänsteman vid institutets utställningsbyrå. I nämnden ingår företrädare för bildande konst, konstindustri, arkitektur och allmänna intressen. Akademien för de fria konsterna är företrädd av en ledamot, och numera är även Konstnärernas riksorganisation företrädd i nämnden. I nämnden ingår dessutom konstakademiens nuvarande sekreterare och chefen för nationalmuseum.
Handhavande av utställningar som nämnden uttalat sig för har i regel anför- trotts särskilda arbetsgrupper. I dessa, som haft informell karaktär, har ingått — förutom företrädare för institutet — de ledamöter i nämnden som företräder konstintressen. Ofta har även utomstående medverkat.
Grafikutställningarna handhas av en mindre arbetsgrupp vari ingår två representanter för Grafiska sällskapet, tva företrädare för institutets utställ- ningsnämnd — av vilka en ledamot av konstakademien samt chefen för nationalmusei avdelning för teckningar och gravyrer. Denna grupp har handhaft jury- och urvalsarbetet, medan institutet har haft hand om det administrativa arbetet med utställningarnas placering, förpackning, distribution, försäkring etc.
En liknande väg torde vara framkomlig också för en ökad utställnmgsverksam- het avseende bildande konst. Det torde vara lämpligt, att i denna verksam het ha en viss överblick över den totala utställningsverksamheten — konst, konstindustri, arkitektur, allmänna utställningar — då det kan bli aktuellt med konstutställningar också i samband med större, mera allmänna utställnings- arrangemang eller i samband med konstindustri- eller arktitektuiutställningar. Ansvaret för konstutställningarna bör därför enligt institutets mening anförtros ett särskilt beredningsutskott inom institutets utställningsnämnd, där nämndens företrädare för bildande konst jämte nationalmuseichefen skulle ingå. Enligt institutets mening bör detta utskott därutöver förstärkas med föicträdare föi Moderna museet och Riksförbundet för bildande konst, varjämte företrädare för några av de större landsortsmuseerna samt andra verksamma inom det moderna konstlivet (exempelvis konstkritiker eller konstsamlare) vid behov bör kunna associeras. Institutet bör ha att utse ordförande samt även vara företrätt i ut skottet.
20
Detta beredningsutskott som salunda finge karaktär av en konstnämnd skulle
ha en relativt självständig ställning och disponera det till utställningar i utlandet
av svensk nutidskonst avsatta anslaget samt antingen själv handha de aktuella
utställningsprojekten eller utse särskilda arbetskommittéer för de olika utställ
ningarna.
Det bör beaktas att nämnden eller dess kommittéer bör ha möjlighet att
använda medel ur anvisade anslag för erforderliga publiceringsåtgärder, katalo
ger, skrifter, representation eller närvaro vid utställningarnas öppnande. Det
kan också tänkas att man — som i Storbritannien — bör överväga att till de
konstnärer, som deltager i av nämnden arrangerade utställningar eller av nämn
den föreslås deltaga i internationella utställningar, betala viss ersättning. Det
kan nämligen ofta vara nödvändigt att disponera tavlorna för längre tid, såsom
exempelvis är fallet vid vandringsutställningar.
Institutet är berett att också i fortsättningen handha de administrativa göro-
målen för konstutställningarna och hoppas kunna i fortsättningen bereda utrym
me inom institutets egna lokaler för den befattningshavare, som nu på halvtid
särskilt ägnar sig åt den moderna svenska konstens utställnings- och kontakt
dagar visavi utlandet. Det är också institutets förhoppning att snarast kunna
anställa denna befattningshavare på heltid.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 62 år 1962
Departementschefen
Riksdagens beslut i fjol om ökade insatser på det område av kulturlivet, som
jag i propositionen 1961: 56 — vilken låg till grund för besluten — kallade den
fria sektorn, innefattar ett handlingsprogram i tre konkreta punkter. Den första
avser ökat stöd i skilda former åt blivande utövare av konstnärliga yrken under
deras utbildning. Den andra gäller vidgad stipendiegivning åt konstnärer inom
olika kategorier under deras yrkesverksamhet. Den tredje slutligen åsyftar
insatser för att främja en ökad statlig inköps- och beställningsverksamhet. I pro
positionen pekade jag vidare på ännu en central punkt i ett mera långsiktigt
program, nämligen en förstärkning av de krafter som syftar till en breddning av
kultuimiljön och en förbättring av den kulturförmedlande verksamheten genom
olika samhälleliga organ, såsom teatrar, bibliotek, museer och liknande institu
tioner.
Samhällets del av ansvaret för den kulturskapande verksamheten på detta
område liksom huvudsyftet med de ekonomiskt stödjande åtgärderna har kom
mit till klart uttryck i det av riksdagen godkända programmet. Jag torde i dessa
hänseenden få hänvisa till nämnda proposition (s. 20 ff.).
Behovet på längre sikt av samhälleliga ekonomiska insatser för den fria sek
torn av kulturlivet går naturligtvis i och för sig inte att mäta. Olika uppfatt
ningar kommer alltid att rada i fråga om den konkreta utformningen och inrikt
ningen av de stödformer, som här kan tänkas komma till användning. Insatserna
måste, vilket jag också underströk i nämnda proposition, dels ske i många olika
former, dels genomföras successivt med koncentration på ett mindre antal åt gärder åt gången.
Fjolårets etapp av handlingsprogrammet innebar, såsom framgått av mm tidigare redogörelse, i första hand en förstärkning av anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader och anslaget till stipendier åt tonsättare samt konstnärer inom de bildande konsternas område. Insatserna koncentrerades således helt till programmets andra och tredje punkter. Beträffande dess första punkt vill jag här erinra om statsmakternas beslut år 1960 att medgiva studie sociala förmåner — av i stort sett samma slag som gäller övriga universitets- och högskolestuderande — åt eleverna vid vissa läroanstalter för högre konstnärlig utbildning.
Vid fördelningen av den i fjol genomförda anslagshöjningen, i runt tal 6o0 000 kr., till stöd åt den fria sektorns yrkesutövare tillgodosågs med undantag för översättarna — som infogades i systemet för ersättning åt författare endast grupper som redan tidigare kunde åtnjuta stipendier eller ersättning i nagon form av statsmedel. I propositionen betonade jag emellertid det angelägna i att statsmakterna under kommande år söker avdela ytterligare resurser för stöd åtgärder på detta område. Jag framhöll därvid bl. a., att det syntes uppenbart att ytterligare grupper inom den fria sektorn i framtiden borde kunna inrymmas i det statliga stipendiesystemet. Dramatiker, koreografer, illustratörer, film skapare, regissörer, skådespelare och tonkonstnärer nämndes som exempel på sådana grupper.
Även i den nu aktuella etappen kommer de åtgärder, som jag avser att före slå, att i första hand inriktas på programmets andra och tredje punkter. Av de ökade resurser på riksstaten, som jag i det följande ämnar förorda för sådana ändamål, bör enligt min mening en väsentlig del användas för en ökad beställ- ningsverksamhet via anslaget till konstnärlig utsmyckning och för en utbyggnad av författarersättnings- och stipendieringssystemen. Vidare kommer jag att fram lägga förslag dels om höjning av anslaget till kvalitetsstöd åt svensk filmproduk tion, dels om särskilda medel för en kulturförmedlande verksamhet av väsentlig betydelse, nämligen utställningar av svensk konst i utlandet.
Innan jag övergår till att mera i detalj redovisa mina förslag vill jag erinra om de redan i årets statsverksproposition föreslagna förstärkningarna av anslag till den högre konstnärliga utbildningen. Sålunda har förordats ökat bidrag till musikkonservatoriet i Göteborg. Statsbidrag har föreslagits fr. o. m. nästa bud getår till musikkonservatoriet i Malmö, likaså naturastipendier och räntefria lån åt eleverna vid detta konservatorium liksom vid Valands konstskola i Göte borg. Även förslag om förbättring av undervisningsresurserna vid konst- och musikhögskolorna har i statsverkspropositionen förelagts riksdagen. Slutligen vill jag i detta sammanhang även nämna förslaget om höjning av national museets inköpsanslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
21
22
Anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga bygg
nad e r är för närvarande uppfört med 400 000 kr. Under anslaget til! statens
konstråd har anvisats ett belopp av 20 000 kr.
Såsom framgått av min tidigare redogörelse för användningen av utsmyck-
ningsanslaget har i många fall anslagsmedlen kommit att anlitas för kostnader,
som närmast är att hänföra till olika byggnadsåtgärder. Jag avser därmed
albets- och materialkostnader för uppsättning eller montering av större konstverk
som mgår i den fasta inredningen av byggnaden i fråga, såsom friskulpturer,
muralmålnmgar, reliefer e. d. samt även gobelänger, ridåer eller annan textil
utsmyckning av större format. Dessa kostnader kan, som tidigare framhållits,
ofta uppgå till betydande belopp. Eftersom utsmyckningsuppgifterna och där
med konstrådets inköpsverksamhet växlar från år till år och kostnaderna för
större uppgifter i stor utsträckning belastar utsmyckningsanslaget under flera
års tid, är det inte möjligt att annat än uppskattningsvis ange storleken av den
årliga belastningen av här avsett slag. Det får dock anses sannolikt att det vissa
år kan komma att röra sig om ett sammanlagt belopp av storleksordningen
100 000 kr., räknat med utgångspunkt i verksamhetens nuvarande omfattning.
Ett av huvudändamålen med utsmyckningsanslaget är att bereda ökade ar
betstillfällen för konstnärer. Det måste därför anses otillfredsställande, att
anslaget i så stor utsträckning som nu är fallet belastas med andra kostnader än
sådana, som är direkt hänförliga till framställningen av de konstnärliga alstren.
Jag vill ermra om att chefen för finansdepartementet i sitt förslag till stat för
statens allmänna fastighetsfond för nästa budgetår (prop. 1962:1, bilagan 20)
förordat vissa dispositioner i syfte att åstadkomma en ändring i detta för
hållande. Departementschefen har sålunda, såvitt gäller beräkningen av medels
behovet för det löpande underhållet under byggnadsstyrelsens delfond, förutsatt
att det förordade beloppet skall kunna tagas i anspråk för bestridande av kost
nader för sådana mindre byggnadsåtgärder, som kan bli erforderliga i samband
med konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader, där det inte är fråga om
nya byggnadsföretag. I detta sammanhang bör tilläggas, att principen om att
medelsanvisningen för löpande underhållsarbeten skall kunna anlitas för angivet
slag av kostnader i samband med konstnärlig utsmyckning bör gälla samtliga
delfonder under statens allmänna fastighetsfond. Vid utsmyckning av nybygg
nader torde de av riksdagen anvisade investeringsanslagen få tagas i anspråk
för motsvarande ändamål.
Det bör liksom hittills ankomma på statens konstråd och vederbörande bygg-
nadsförvaltande myndighet att från fall till fall sinsemellan fördela de med
utsmyckningsarbetena sammanhängande kostnaderna. Att på förhand direkt
ange vilka arbeten, som i fortsättningen skall bekostas av medel för löpande
underhåll eller av investeringsanslag, är inte möjligt då det gäller en verksamhet
av den karaktär det här är fråga om. Emellertid innebär de förordade anord
ningarna att utsmyckningsanslaget i fortsättningen skall kunna disponeras prak
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
23
tiskt taget uteslutande för arvoden till konstnärer och för kostnader som är knutna till själva framställningen av de konstnärliga alstren, t. ex. för material, gjutningsarbeten och ersättning till medhjälpare.
Jag finner det emellertid angeläget att även en höjning av själva utsmyck- ningsanslaget kommer till stånd. Jag vill i detta sammanhang erinra om att statsutskottet vid förra årets riksdag i samband med behandlingen av vissa motionsförslag om en återgång till den s. k. enprocentregeln för anvisande av medel till förevarande ändamål framhållit, att utskottet vid sina överväganden kommit till den uppfattningen, att en successiv höjning av det nuvarande riks- statsanslaget för ändamålet vore att föredraga framför en återgång till enpro centregeln. Jag föreslår, att anslaget för nästa budgetår uppföres med 500 000 kr., vilket innebär en nominell höjning med 100 000 kr. Med tanke på att anslaget samtidigt skulle komma att frigöras från kostnader för mindre byggnadsåtgärder i samband med utsmyckningsarbetena, kan realhöjningen beräknas bli betydligt större.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör det särskilda förvaltningsanslaget till statens konstråds verksamhet höjas med 3 000 kr. till 23 000 kr. Av anslaget bör 15 000 kr. avses för arvodeskostnader och 8 000 kr. för expenser m. m.
Den sammanlagda anslagsförstärkningen i här avsedd del skulle vid bifall till vad jag förordat uppgå till 103 000 kr.
Förslagsanslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlå ning av deras verk genom bibliotek är för innevarande bud getår uppfört med 1 180 000 kr. Anslaget har varit uppfört på riksstaten sedan budgetåret 1954/55. Ursprungligen utgick ersättning endast för enligt gällande upphovsrätt skyddade originalverk av svenska författare. Sedermera har i ansla get även inräknats ersättning för användningen av — likaledes rättsskyddade — originalverk, som ingår i de berörda bibliotekens referenssamlingar. Genom statsmakternas beslut i fjol utvidgades systemet till att omfatta även den till svenska språket översatta litteraturen, förutsatt att översättaren är svensk med borgare och rätten till översättningen består.
Grundbeloppet för originalverk utgör nu tre öre för varje ersättningsberättigat hcmlån. För referensexemplar i original uppgår grundbeloppet till tolv öre per volym. Av nämnda grundbelopp för hcmlån och rcferensexemplar utgår intill ett visst belopp två öre respektive åtta öre till vederbörande författare som indivi duell ersättning, s. k. författarpenning, medan återstoden tillfaller författarfon dens s. k. fria del. Grundbeloppet för översatta ersättningsberättigade verk har fastställts till ett öre för hcmlån och fyra öre per referensexemplar. Någon indivi duell gottgörelse motsvarande författarpenningen utgår inte direkt till översät tarna. Det för översatt litteratur beräknade ersättningsbeloppet tillfaller i sin helhet författarfondens fria del. Denna del disponeras av fondens styrelse till för
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
24
svenska författare och översättare gemensamma ändamål, främst understöd,
stipendier, premier och pensioner.
En förbättring av grunderna för biblioteksersättningsanslaget bör enligt min
mening nu genomföras. Jag föreslår därför, att biblioteksersättningens grund
belopp, såvitt gäller ersättningen för hemlån och referensexemplar av original
verk, höjes från nuvarande tre öre respektive tolv öre till fem öre respektive
tjugu öre.
Författarna bör i anslutning till en sådan förändring av grunderna tillerkän
nas en viss höjning av den individuellt utgående ersättningen. Jag föreslår där
för, att författarpenningen fastställes till hälften av det föreslagna grundbelop
pet, dvs. 2,5 öre respektive tio öre. Enligt gällande bestämmelser minskas för-
fattarpenning med hälften i vad den överstiger 1 000 kr., vilket med andra ord
betyder att ersättningen reduceras när en författares verk utlånas mer än 50 000
gånger. Reduktionsregeln innebär att den individuella ersättningen ovanför
denna gräns minskas från nuvarande två öre till ett öre per hemlån och från
åtta öre till fyra öre per referensexemplar. Enligt min mening bör nuvarande
ersättningsbelopp för lån, som överstiger 50 000, bibehållas. Vid bifall härtill
skulle sålunda i fortsättningen hemlån under 50 000 ersättas med 2,5 öre per
lån och över 50 000 med ett öre per lån. Ersättning för nyttjande av referens
exemplar skulle vidare utgå med tio öre per volym intill ett belopp av 1 250 kr.
och därefter reduceras till fyra öre per volym.
Den höjning av anslaget till biblioteksersättningen, som erfordras för genom
förande av mitt förslag, kommer till övervägande delen att tillföras författar
fondens fria del. Den relativa betydelsen av den för kollektiva stödåtgärder av
sedda fria delen kommer därigenom att ytterligare öka. En förstärkning av
denna de! av anslaget, som ger fondstyrelsen vidgade ekonomiska resurser för
bl. a. en önskvärd inriktning av stipendiegivningen mot ett ökat antal större,
fleråriga arbetsstipendier, har synts mig mera angelägen än en ytterligare höj
ning av den individuella författarersättningen.
I propositionen 1961:56 redovisade jag utförligt min principiella uppfattning
om hur speciella arbetsstipendier till tonsättare, bildkonstnärer m. fl. borde
utformas. Normalt borde sådana arbetsstipendier utgöra ca 10 000 kr. Stipen
dierna borde utdelas för ett år i sänder, men möjligheter till förlängt stipendie-
innehav under ytterligare två år enligt den stipendieutdelande instansens pröv
ning syntes alltid böra föreligga. Dessa rekommendationer, både i fråga om
stipendietid och stipendiebeloppens storlek, avsåg inte blott dispositionen
av de för vissa konstnärskategorier förordade särskilda stipendieanslagen
utan även utformningen av arbetsstipendier åt författare och översättare. Jag
framhöll i sammanhanget det önskvärda i att författarfondens styrelse inom
ramen för tillgängliga resurser sökte åstadkomma ett antal större, fleråriga
arbetsstipendier av den typ jag rekommenderat.
Författarfondens styrelse har i fråga om sina möjligheter att tillämpa en stöd
form innebärande fleråriga arbetsstipendier till relativt betydande belopp fram
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
25
hållit bl. a., att de ökade medel, som genom den beslutade ersättningen till över sättarna ställts till styrelsens förfogande, endast kunnat disponeras för arbets- stipendier till den yrkesgrupp för vilken medlen är avsedda. Enligt mm uppfatt ning synes en begränsning av styrelsens handlingsfrihet i fråga om den fria delen inte vara motiverad. Disponibla medel bör av styrelsen fritt kunna användas för en stipendie- och understödsverksamhet, som är inriktad på alla de giupper, som styrelsen har att tillgodose.
Den sammanlagda kostnadsökningen för den föreslagna höjningen av biblio- teksersättningens grundbelopp uppgår till 694 000 kr. Jag godtager vidare fond styrelsens beräkningar i fråga om de automatiska utgiftsökningarna under före varande anslag. Den totala anslagshöjningen beräknar jag sålunda till ett av rundat belopp av 760 000 kr.
Framställningen av sådana talböcker, som är avsedda att användas för utlåning åt blinda och andra svårt vanföra må, i enlighet med 18 § lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, äga rum utan upphovsmannens tillstånd. Enligt riksdagens beslut bör alltså så dan talboksframställning inte föranleda rätt till ersättning för upphovsman från talboksframställarens sida. Riksdagen har emellertid uttalat att detta inte borde utesluta, att skälig ersättning till upphovsmannen skulle kunna utgå ur allmänna medel. Den fria talboksframställningsrätten har vidare gjorts beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd.
För innevarande budgetår har anvisats ett belopp av 50 000 kr. för att bereda ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av sådana talböcker, som framställts för här avsett ändamål. Beloppet återfinns som en särskild anslagspost under det under åttonde huvudtiteln anvisade re servationsanslaget Bidrag till framställning av blindskrifter och talböcker för blinda. Enligt gällande föreskrifter äger Fria litterära yrkesutövarnas central organisation (Flyco) använda de sålunda anvisade medlen till fördelning mellan svenska författare och översättare av verk, som under budgetåret framställts som talböcker i enlighet med nyssnämnda bestämmelse i upphovsrättslagen.
Med ledning av uppgifter om den fria talboksproduktionens omfattning och förväntade utveckling har jag funnit att det för nästa budgetår för ändamalet erforderliga beloppet bör beräknas till 80 000 kr. Jag förordar att ett belopp av denna storlek nästa budgetår uppföres som en obetecknad anslagspost under för slagsanslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek. Mitt förslag innebär sålunda en höjning av medelsanvisningen med 30 000 kr. I min efterföljande hemställan anger jag den erforderliga formella ändring av det nuvarande anslagets rubrik, som bör vidtagas vid bifall till mitt förslag på denna punkt.
Fastställande och utbetalning av ersättningsbeloppen bör liksom hittills an komma på Flyco. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforder
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
26
liga föreskrifter angående dispositionen av anslagsposten i fråga, bl. a. beträf
fande storleken av det belopp som ur anslagsposten bör ställas till förfogande för
bestridande av Flycos administrationskostnader.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 62 år 1962
Det statliga stipendiestödet avser för närvarande endast vissa grup
per bland den fria sektorns yrkesutövare. Förutom till författare och översättare
utgår för närvarande statliga stipendier till konstnärer inom de bildande konster
nas område och till tonsättare. Anslagsmedlen till konstnärsstipendier höjdes förra
året från 101 600 till 230 000 kr. Samma belopp står innevarande budgetår till
förfogande för stipendier åt tonsättare. På riksstaten för innevarande budgetår
är för dessa ändamål uppförda två särskilda anslag, ett till utövande konstnärer
och ett till utövande tonsättare. I enlighet med de riktlinjer som jag angav i propo
sitionen 1961:56 har huvudandelen av de båda stipendieanslagen, eller sam
manlagt 300 000 kr., disponerats för större arbetsstipendier, 30 000 kr. av vart
dera anslaget för mindre arbetsstipendier och återstoden för resestipendier och
stipendier av pensionskaraktär.
Med anledning av konstakademiens och musikaliska akademiens förslag för
ordar jag, att medelsanvisningarna till dessa konstnärs- och tonsättarstipendier
för nästa budgetår uppföres med oförändrade belopp.
Som jag tidigare framhållit har jag funnit det angeläget att en fortsatt ut
byggnad av stipendieringssystemet kommer till stånd. Direkta stöd, omfattande
både större och mindre arbetsstipendier samt stipendier för studieresor och
bidrag av understödskaraktär, synes mig vara en lämplig stödform för många
kategorier av konstnärliga yrkesutövare. Jag antydde redan i fjolårets proposi
tion vilka grupper, som borde komma i fråga vid en utvidgning av nuvarande
ram för stipendiegivningen. För nästa budgetår anser jag mig böra förorda att
anslagsmedlen till stipendier höjes med 380 000 kr. Av dessa medel bör stipendier
kunna utgå till exempelvis dramatiker, regissörer, skådespelare och recitatörer,
instrumentalister och andra tonkonstnärer, filmskapare, koreografer, dansörer,
dans-, sång- och teaterpedagoger, scendekoratörer, illustratörer och konstnärligt
arbetande fotografer. Av den föreslagna stipendiesumman bör 300 000 kr. an
vändas till ett trettiotal större arbetsstipendier av den typ, som fr. o. m. inne
varande budgetår står till förfogande för tonsättare m. fl., och 80 000 kr. till
mindre arbetsstipendier, resestipendier m. m.
För utdelningen av stipendier till denna grupp bör enligt min mening tills
vidare finnas en särskild stipendienämnd. En sådan nämnd synes lämpligen
bestå av sju ledamöter, som utses av Kungl. Maj:t för ett år i sänder. Sex av
nämndens ledamöter bör lämpligen utses efter förslag av samarbetsnämnden
för konstnärliga och litterära yrkesutövare och utväljas bland till nämnden
anslutna organisationer, som företräder den här avsedda gruppen. Dessa orga
nisationer är för närvarande Sveriges dramatikerförbund, Svenska teaterförbun
det, Svenska regissörsföreningen, Svenska musikerförbundet, Föreningen svenska
27
tecknare, Svenska fotografernas förbund, Svenska danspedagogförbundet och Föreningen Svenska kompositörer av populärmusik.
Närmare bestämmelser om stipendienämndens sammansättning samt om sti pendiernas fördelning m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj:t. Enligt nu gällande föreskrifter i fråga om konstnärs- och tonsättarstipendierna utdelas såväl större som mindre arbetsstipendier av Kungl. Maj:t efter förslag av Akademien för de fria konsterna respektive Musikaliska akademien. Resestipen dier och stipendier av pensionskaraktär utdelas av vederbörande akademi. Det bör övervägas huruvida inte de stipendieutdelande instanserna i fortsättningen bör få utdela även de mindre arbetsstipendierna. Likasa finner jag det angeläget, att stipendierna utdelas så tidigt som möjligt under budgetaret.
Inom den fria sektorn ryms företrädare för så många och olika konstnärliga inriktningar att en uppräkning i kategorier inte gärna kan bli fullt uttömmande. Utövare av en rad konstarter kan ha anknytning både till den ena eller den andra av dessa kategorier. Det är därför viktigt, att de stipendieutdelande in stanserna inte ser för snävt på sin uppgift. Jag vill i detta sammanhang tillägga, att de statliga tonsättarstipendierna inte synes böra reserveras för uteslutande seriösa kompositörer av större verk. Även framstående kompositörer på exempel vis den litterära visdiktningens och den mer kvalificerade underhållningsmusi- kens område bör enligt min mening kunna komma i åtanke vid fördelningen av dessa stipendier.
Med hänsyn till att gränsdragningen mellan de tre huvudgrupper, som stipen- diegivningen enligt mitt förslag kommer att avse, kan erbjuda vissa svårigheter förutsätter jag att samråd äger rum mellan de akademier och övriga organ som kommer att förbereda stipendieärenden.
Medelsanvisningen till de av mig nu behandlade stipendierna m. m. bör ske under ett gemensamt reservationsanslag, benämnt Konstnärsstipendier. Detta anslag bör vid bifall till vad jag föreslagit uppföras med (230 000 + 230 000 + 380 000 =) 840 000 kr. Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reser vationer på de nuvarande båda stipendieanslagen bör överföras till det förordade gemensamma anslaget.
Det gemensamma anslaget bör fördelas på tre anslagsposter, en till stipendier åt konstnärer inom måleri m. m., en till stipendier åt tonsättare och en till stipendier åt konstnärer i övrigt. Av den av mig föreslagna rubriceringen av anslagsposterna framgår att jag uteslutit den i nuvarande anslag ingående bestämningen »utövande». Denna bestämning har uteslutande haft till uppgift att markera, att anslagen icke avser konstnärer m. fl. under utbildning. Emeller tid har begreppet »utövande» i den upphovsrättsliga lagstiftningen en speciell innebörd, varför användningen av ordet i förevarande sammanhang kan vålla missförstånd. I de bestämmelser om stipendiegivningen, som det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda, torde böra föreskrivas att stipendium ur det nu för ordade anslaget endast må tilldelas konstnärer, som avslutat sin egentliga ut bildning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
28
Den vid bifall till mitt här framlagda förslag om utvidgning av det statliga
stipendiestödet erforderliga kostnadsökningen uppgår till S80 000 kr.
Under beredningen av samtliga de anslagsfrågor som jag i det föregående be
handlat har samråd ägt rum med konstnärliga och litterära yrkesutövares sam-
arbetsnämnd.
Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion ingår som ett
led i de åtgärder som riksdagen fattade beslut om år 1960 (prop. 79; BevU 49;
SU 88; Rskr 229 och 234) i syfte att för den svenska filmproduktionen och bio
grafnäringen möjliggöra en anpassning till det konkurrensläge som blivit följden
av televisionens genombrott. Nöjesskatten på biografföreställningar sänktes så
lunda med 8 procentenheter från 33 till 25 %, varjämte den särskilda skattelind-
ringen för mindre biografer höjdes från 75 till 125 kr. i veckan. Filmstödet har
enligt beslutet utformats sa att i princip hela den statliga andelen av nöjesskat
ten på svensk film skall återgå till producenterna. Återbäringen sker dels i form
av ett generellt stöd till vederbörande filmproducent med 80 % av skatte
beloppet, dels genom ett speciellt kvalitetsstöd till producenterna av de bästa
svenska filmerna under året. För sistnämnda ändamål finns under riksstatens
sjunde huvudtitel ett särskilt anslag, benämnt Kvalitetsstöd till svensk film
produktion. Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 000 000 kr.
Det huvudsakliga syftet med ifrågavarande riksstatsanslag är att stimulera
och främja en ökad produktion av kvalitativt högtstående film, ehuru själva
fonnen för verksamheten utgöres av premiering i efterhand av sådana film pr
Rådande förhållanden tyder på att behov föreligger att förstärka den produk-
tionsstimulerande effekten av nu utgående kvalitetsstöd. I anledning härav
föreslår jag, att anslaget som fr. o. m. nästa budgetår bör redovisas under
åttonde huvudtiteln — höjes med 500 000 kr. och således uppföres med 1 500 000
kr.
En höjning av anslaget till filmstödet aktualiserar frågan om en utvidgning av
verksamhetsområdet för statens filmpremienämnd. Jag har härutinnan haft
samråd med chefen för finansdepartementet, som även inhämtat nämndens syn
punkter i frågan. Innan jag närmare ingår på ställningstagandet i detta avseende,
vill jag med några ord beröra de nu gällande principerna för nämndens verksam
het, sådana de kommit till uttryck i propositionen 1960: 79 och i instruktionen
för nämnden (SFS 1960:366).
Nämnden skall av de till förfogande ställda medlen besluta om utdelning av
premier till producenter av kvalitativt högstående svenska filmer. Premieringen
sker en gång om året för filmer, som haft premiär under det senast förflutna
s. k. premieåret (1 april—31 mars). Premierna utgår med belopp som nämnden
bestämmer och bör, när det gäller långfilmer, vara förhållandevis höga. Mer än
3—5 sådana belöningar bör i regel inte utdelas för varje premieår. Även kort
filmer kan ifrågakomma till premiering. Premierna bör utgå oberoende av
filmernas produktionskostnader och den täckning härför som kan erhållas på
andra vägar. Utdelning skall endast ske i den mån under premieåret förekommit
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 62 år 1962
29
filmer, som kan anses fylla de kvalitetskrav som måste ställas. I annat fall får premiesumman helt eller delvis reserveras till följande år.
Verkningarna av det nuvarande systemet med premiering i efterhand, vilket varit i kraft endast sedan hösten 1960, har ännu inte framträtt med full tydlig het. Orsaken härtill är främst att perioden mellan tidpunkten för produktions planering och filmpremiär ofta uppgår till flera år.
Enligt gällande instruktion för nämnden är premieringen ingalunda begränsad till inom filmindustrin på sedvanlig kommersiell grundval producerade spelfilmer. Det är dock naturligt, att den största delen av anslaget disponeras för sådan premiering.
Den föreslagna höjningen bör enligt min mening emellertid möjliggöra en viss breddning av verksamhetsområdet till att omfatta bidragsgivning även i andra former. Som ett exempel härpå vill jag peka på möjligheterna för nämnden att genom direkta bidrag stödja icke-kommersiell filmproduktion. Utanför film industrin förekommer i begränsad men stigande omfattning en sadan produktion. I utlandet har denna produktionsform resulterat i många värdefulla filmer. Dessa skiljer sig ofta i fråga om bl. a. konstnärlig målsättning och format från kommersiella spelfilmer. Producenterna arbetar i regel med ytterst begränsade resurser, utan tillgång till ateljé, med enkel teknisk utrustning och ofta med frivilliga och obetalda medarbetare. Producenter av detta slags filmer bör kunna vända sig till nämnden med ansökan om bidrag, som kan möjliggöra påvisbara och väsentliga kvalitetsförbättringar av deras filmer. Det kan röra sig om bidrag till kostnaderna för tagning av enstaka scener och avsnitt eller till hyra för teknisk utrustning.
En allmän förutsättning för bidragsgivning i andra former än premiering bör enligt min uppfattning vara, att nämnden kan på grundval av tillgängligt mate rial bilda sig en tillförlitlig uppfattning om den avsedda filmens kvalitet samt att den bidragssökande stödjer sin framställning med utarbetade kostnadsförslag för färdigställandet av filmen. Enligt min mening bör bidragsgivningen icke få inverka på en films möjligheter till premiering eller på en eventuell premies stor lek. Detta torde ligga helt i linje med den redan nu gällande principen, att premier skall utgå oberoende av en films produktionskostnader och den täck ning härför som kan erhållas på andra vägar.
Den här avsedda utvidgningen av nämndens befogenheter bör få formen av en försöksverksamhet. I vad mån en direkt bidragsgivning vid sidan av premie ring kan få åsyftad effekt kan naturligtvis endast avgöras erfarenhetsmässigt. Det bör åligga filmpremienämnden att till Kungl. Maj:t inkomma med redo görelse för de erfarenheter en sådan försöksverksamhet inbringar.
I fråga om dispositionen av tillgängliga medel för å ena sidan premieutdclning och å andra sidan annan bidragsgivning anser jag mig inte böra göra alltför bindande uttalanden. En bidragsgivning inom en ram av storleksordningen
000 kr. synes vara eu rimlig men ingalunda fixerad riktpunkt. Större delen av det höjda anslaget bör således även i fortsättningen användas för premie utdelning till i första hand kommersiella spelfilmer, vilket är motiverat även
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
30
med hänsyn till anslagets karaktär av återburen nöjesskatt. Någon anledning att
ifrågasätta ändring av hittillsvarande principer för premiering, t. ex. med avse
enda på det högsta antalet filmer som bör belönas årligen, anser jag inte före
ligga.
Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de ändrade bestämmelser
rörande filmpremienämndens fortsatta verksamhet, som ett bifall till här fram
lagda förslag föranleder. Det torde likaledes få ankomma på Kungl. Maj:t att
bestämma storleken av det belopp, som ur anslaget må disponeras för bestri
dande av nämndens administrationskostnader.
Kostnadsökningen för ett genomförande av mitt förslag om ökat kvalitetsstöd
till svensk filmproduktion uppgår till 500 000 kr.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 62 år 1962
Såsom jag redan tidigare antytt har jag funnit det angeläget att särskilda
medel anvisas för främjande av utställningsverksamhet i utlan
det avseende den svenska konsten. Denna verksamhet har en viktig uppgift att
fylla inte bara i strävandena att vidga utlandets kännedom om vårt kulturliv
utan också som en form av direkt stöd åt konstskapandet.
Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet har inom ramen för sin
utställningsverksamhet arbetat för att i skilda sammanhang presentera den
svenska nutidskonsten utomlands. De svenska framträdandena har i regel skett
vid vissa internationellt arrangerade utställningar. Vidare har ett antal mindre
utställningar, särskilt av modern svensk grafik, anordnats i olika länder. Under
senare år har institutet för detta ändamål i sin ordinarie budget avsatt 40 000 ä
50 000 kr. årligen.
De begränsade ekonomiska resurserna har medfört, att utställningsverksam-
heten inte kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. Vid många internationellt
uppmärksammade konstevenemang har Sverige, på grund av att de ekonomiska
möjligheterna för ett deltagande saknats, inte varit representerat. Företrädare
för vårt nutida konstliv är — såsom framgått av den tidigare redovisade fram
ställningen i ärendet — visserligen eniga om det tillfredsställande i att stats
makterna nu vidtagit åtgärder för att i framtiden säkerställa Sveriges deltagande
i Biennalen i Venedig. Det understrykes emellertid också, att ökade insatser
krävs för att råda bot på det förhållandet, att modern svensk konst är relativt
okänd utanför vårt lands gränser. Svenska institutet har på senare tid mera
medvetet inriktat sin konstutställningsverksamhet på att stimulera intresset
bland utländska museer, konstorganisationer m. fl. för att utställa svensk konst.
En utställningsverksamhet, som syftar till att öka möjligheterna dels för svenskt
deltagande i internationellt arrangerade specialutställningar, dels att placera
svensk konst inom det normala utställningsväsendet utomlands, kräver emeller
tid andra ekonomiska resurser än dem, som nu står till förfogande.
Under hänvisning till vad jag här anfört föreslår jag, att ett särskilt reserva
tionsanslag med rubriken Utställningar av svensk konst i utlandet anvisas på
riksstaten. Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår uppföres med 100 000 kr.
31
Jag tillstyrker föreliggande förslag att anslagsmedlen ställes till förfogande av svenska institutet för det avsedda ändamålet. Anslaget torde i erforderlig ut sträckning få tagas i anspråk även för kostnader för trycksaker, annonsering, representation o. d., som har direkt samband med utställningsverksamheten.
Vidare biträder jag institutets förslag att frågor rörande allmänna riktlinjer för verksamheten liksom samordningen med institutets utställningsverksamhet i övrigt bör ankomma på institutets utställningsnämnd. Ansvaret för genom förande av konstutställningarna bör, som institutet föreslagit, anförtros ett sär skilt beredningsutskott inom denna nämnd. I beredningsutskottet bör ingå utställningsnämndens företrädare för bildande konst, chefen för nationalmuseum samt en företrädare för vartdera Moderna museet, Riksförbundet för bildande konst och svenska institutet. Därjämte bör företrädare för några av de större landsortsmuseerna samt andra representanter för det nutida konstlivet vid behov kunna adjungeras.
Med anledning av vad institutet anfört förutsätter jag, att institutet även i fortsättningen åtager sig och bekostar de administrativa göromålen i samband med den här avsedda verksamheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
Ett bifall till mina i det föregående framlagda förslag medför en samman lagd anslagshöjning på riksstaten för nästa budgetår med (103 000 + 760 000 + 30 000 + 380 000 + 500 000 + 100 000 —) 1 873 000 kr.
Under åberopande av vad jag anfört och föreslagit i det förgående hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa
a) till Statens konstråd ett anslag av 23 000 kr.;
b) till Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ett reservationsanslag av 500 000 kr.;
c) till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. ett förslagsanslag av 2 020 000 kr.;
d) till Konstnärs stipendier ett reservationsanslag av 840 000 kr.;
e) till Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion ett reserva tionsanslag av 1 500 000 kr.;
f) till Utställningar av svensk konst i utlandet ett reserva tionsanslag av 100 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Kerstin Kylin-Almryd
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1962
INNEHÅLL
Sid.
Inledning............................................................................................................... 2
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.................................... 3
Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek
m. m................................................................................................................... 8
Konstnärsstipendier ........................................................................................... 13
Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion ......................................................... 15
Utställningar av svensk konst i utlandet......................................................... 17
Departementschefen ............................................................................................ 20
Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1962
620407