Prop. 1963:172

('angående -riktlinjer för fort\xad satt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m.',)

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående -riktlinjer för fort­

satt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet

m. m.; given Stockholms slott den 11 oktober 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ungdomens efterfrågan på högre utbildning liksom det ökande behovet av väl­ utbildad arbetskraft gör det angeläget med en fortsatt och omfattande utbygg­ nad av det högre utbildningsväsendet. Allmän enighet råder om, att högre ut­ bildning är en lönsam investering för både individ och samhälle.

De i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för en utbyggnad av det högre utbildningsväsendet ansluter sig i huvudsak till de av 1960 års riksdag anbefallda principerna för utbyggnaden fram till 1965. Såväl universitet och hög­ skolor som annan postgymnasial utbildning måste ges vidgad utbildningskapaci­ tet under återstoden av 1960-talet.

Prognosverksamheten måste med hänsyn till utbildningssektoms behov av allt fler och bättre framtidsbedömningar ges ökade resurser. Till 1964 års riksdag torde konkreta förslag komma att framläggas för att möjliggöra detta. Även yrkesväglcdningsverksamheten måste förstärkas.

För universitetens och högskolornas del förordas i anslutning till de allmänna riktlinjerna bl. a. följande.

1 — Bilmng till riksdagens -protokoll 1963. 1 samt Nr 172

2

Den fortsatta planläggningen av utbildningskapaciteten vid de tekniska hög­ skolorna bör inriktas på att under 1960-talet nå en total intagningskapacitet av i runt tal

2

900 nybörjarplatser per år mot för närvarande omkring

1

600.

Utbildningsplaneringen för de medicinska fakulteternas del bör under åter­ stoden av 1960-talet inriktas på en utbyggnad till en total intagningskapacitet av drygt 900 nybörjarplatser per år mot för närvarande närmare 600.

Utbyggnaden av ekonomutbildningen bör inriktas på en total intagningskapa­ citet av 1 100 nybörjarplatser per år före utgången av 1960-talet mot för när­ varande 675 platser.

Vid lantbruks- och veterinärhö g skolorna bör en ökning av intagningen kunna ske under andra hälften av 1960-talet.

En betydande ökning av utbildningskapaciteten i centrala spärrade ämnen vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna förordas, nämligen i fysik och kemi från 720 till

1

300 nybörjarplatser per år på tvåbetygsnivå, i botanik från

285 till 600 och i zoologi från 255 till 600 nybörjarplatser per år.

Som en allmän riktpunkt för de fria fakulteternas expansion förordas följande antal studerande i början av 1970-talet, nämligen 1 500 vid teologisk fakultet,

6

000 vid juridisk fakultet, 22 500 vid humanistisk fakultet och 20 700 vid mate- matisk-naturvetenskaplig fakultet.

För universitets- och högskoleväsendet i dess helhet anges som en allmän rikt­ punkt i planeringsarbetet att antalet studerande i början av 1970-talet kommer att uppgå till drygt 80

000

. En sådan utökning av antalet studerande aktualiserar frågan om en utbyggnad av de nuvarande fem universitets- och högskoleorterna är tillräcklig eller om ytterligare något universitets- och högskolecentrum måste etableras under innevarande årtionde. Innan ytterligare utredningar gjorts rö­ rande skilda utbyggnadsalternativ kan ställning dock ej tagas i denna fråga. Detta blir möjligt först sedan den nyligen tillsatta 1963 års universitets- och hög- skolekommitté avslutat sitt arbete. Den pågående och planerade utbyggnaden av universitet och högskolor med­ för även att studentkårlokaler, d. v. s. bespisningslokaler, avsedda även för den anställda personalen vid ifrågavarande läroanstalter, samlingslokaler, klubblo­ kaler, lokaler för studentfacklig verksamhet, studentsociala utrymmen och mo- tionslokaler kan behöva byggas ut. I propositionen förordas att bespisnings­ lokaler inrättas helt genom statens försorg. Beträffande övriga studentkårlokaler föreslås, att lån skall kunna utgå till studentkåren (motsvarande) med högst 50 procent av kostnaderna. Viss del av sådant lån — motsvarande högst 40 pro­ cent av kostnaderna — skall vara ränte- och amorteringsfri och kunna avskrivas. Statens nämnd för samlingslokaler avses skola bereda låneärendena innan Kungl. Maj:t fattar beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet å Stockholms slott den 11 oktober 1963.

Närvarande:

Statsministern E

rlander

,

statsråden A

ndersson

, L

indström

, K

ling

, E

den

-

man

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

, H

ermansson

, H

olmqvist

.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående rikt­ linjer för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m. och anför därvid följande.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

I. INLEDNING

Som ett led i sitt arbete avgav 1955 års universitetsutredning den

22

december

1959 sitt sjätte betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av detta betänkande framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för utbyggande av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet. 1960 års riksdag godkände dessa riktlinjer (SäU 1, Rskr 327). Därefter har vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en rad konkreta frågor rörande ut­ byggnaden av universitet och högskolor.

Mot bakgrunden av utvecklingen inom berörda områden sedan förutnämn­ da riktlinjer antogs har inom ecklesiastikdepartementets prognos- och plane­ ringsgrupp — i fortsättningen benämnd P-gruppen — utarbetats förslag till reviderat utbyggnadsprogram för universitet och högskolor m. m. Salunda har gruppen redovisat dels vissa statistiska sammanställningar rörande tendenserna på akademikernas arbetsmarknad {ram till mitten av 1970-talet (SOU 1962: 55), dels en promemoria rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad (december 1962). Över de statistiska sammanställningarna och promemorian har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, styrelsen för farmaceutiska institutet, direktionen över gymnastiska centralinstitutet, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut, styrelsen för lantbruks- högskolan och statens lantbruksförsök, Vetenskapsakademien, Ingeniörsveten- skapsakademien, Musikaliska akademien, Vitterhets-, historie- och antikvitets­ akademien, riksbibliotekarien, riksarkivarien, styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för Sydsvenska socialinstitutet, styrelsen för socialinstitutet i Umea, statens medicinska forsk­ ningsråd, flyg- och navalmedicinska nämnden, statens humanistiska forsknings­ råd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, statens råd för atomforskning, statens tekniska forskningsråd, överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostads- styrelsen, medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, polisväsendets or- ganisationsnämnd, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, general­ poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrel­ sen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydro- logiska institut, statskontoret, konjunkturinstitutet, generaltullstyrelsen, statis­ tiska centralbyrån, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yr­ kesutbildning, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogs­

5

styrelsen, veterinärstyrelsen, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen, patent- och

registreringsverket, försäkringsinspektionen, tekniska högskolans i Stockholm

byggnadskommitté, odontologiska förhandlingssakkunniga, farmaceututbild-

ningskommittén, organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå, lä-

karutbildningsberedningen, studiesociala utredningen, organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund, kommittén för nya utbildningsvägar vid de filoso­

fiska fakulteterna, 1960 års gymnasieutredning, 1960 års lärarutbildningssakkun-

niga, fackskoleutredningen, 1962 års Umeåkommitté, studiehjälpsutredningen, ve-

terinärhögskoleutredningen, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet,

utrustningsnämnden för universitet och högskolor, expertgruppen för odontolo­

gisk utbildning i Göteborg, mentalsjukvårdsberedningen, personalutbildnings-

beredningen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala län, Östergötlands

län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Örebro län, Västmanlands län,

Västerbottens län och Norrbottens län samt Jemkontoret. Universitetskanslern

har överlämnat yttranden från vederbörande akademiska myndigheter vid ho­

nom underställda lärosäten och överstyrelsen för de tekniska högskolorna ytt­

randen från lärarkollegierna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers

tekniska högskola. Till överståthållarämbetets och berörda länsstyrelsers utlå­

tanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala myndigheter.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar beretts tillfälle att

yttra sig över promemorian och de statistiska sammanställningarna. Med an­

ledning härav har yttranden avgivits av direktionen för handelshögskolan i

Stockholm, efter hörande av högskolans lärarråd, Statstjänstemännens riksför­

bund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges förenade

studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges indu­

striförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareförening­

en, Centerns ungdomsförbund jämte Centerns studentförbund, Sveriges social­

demokratiska ungdomsförbund, Sveriges konservativa studentförbund, Sveriges

libera studentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Samver­

kande bildningsförbunden, Sveriges allmänna exportförening, Svenska bankför­

eningen, Norrlandsförbundet, Kooperativa förbundet, Handelns arbetsgivare­

organisation, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Handels-

kamrarnas nämnd genom Skånes handelskammare, Stockholms handelskam­

mare, handelskammaren i Gefle samt Norrbottens och Västerbottens läns han­

delskammare, Svenska landskommunernas förbund, Målsmännens riksförbund,

Hermods korrespondensinstitut, Nordiska korrespondensinstitutet, Svenska tek-

nologföreningen, Sveriges verkstadsförening, Institutet för tekniska kurser,

Svenska läkaresällskapet, Samarbetsdelegationcn för de fyra nordligaste länen

och Svenska Tandläkare-Sällskapet.

Dessutom har Medicinska föreningen i Stockholm, Lantbruksförbundets eko­

nomi-aktiebolag, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund och Svenska

ekonomiföreståndarinnors förening inkommit med särskilda skrifter i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Med skrivelse den 24 april 1962 har en på kommunalt initiativ bildad kom­ mitté

1

för undersökning av förutsättningarna för högskolemässig utbildning inom

Östergötlands län överlämnat betänkande angående industrihögskola i Öster­ götland.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet, efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndig­ heter, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, efter hörande av vederbörande högskolemyndigheter, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, statskon­ toret, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknads­ styrelsen.

Vidare har vissa myndigheter och organisationer beretts tillfälle yttra sig. Med anledning härav har yttranden avgivits av Svenska stadsförbundet, Sven­ ska landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveri­ ges förenade studentkårer (SFS), länsstyrelsen i Östergötlands län, efter hörande av stadsfullmäktige i Linköping och Norrköping, Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott, Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt Sveriges allmänna exportförening.

En arbetsgrupp

1 2

inom ecklesiastikdepartementet har med skrivelse den 25

januari 1963 överlämnat promemoria angående statligt stöd till studentkår­ lokaler.

Över promemorian har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyn­ digheter, överstyrelsen för de tekniska högskolorna efter hörande av vederbö­ rande högskolemyndigheter, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens nämnd för samlingslokaler och Frescatikommittén. Därjämte har — sedan tillfälle där­ till beretts — yttranden avgivits av Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Svenska stadsförbundet.

I de statistiska sammanställningarna rörande tendenserna på akademikernas arbetsmarknad har på basis av tillgängligt material gjorts en reviderad helhets­ bild av läget och utvecklingstendenserna fram till mitten av 1970-talet. Dessa statistiska sammanställningar ligger till grund för promemorian rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

1 Landshövding P. Eckerberg, ordförande, kommunalrådet C. Hilmer, disponent C. Johansson, direktör O. Wahlbeck, kommunalrådet G. Perland, läroverksadjunkt E. Lönnerholm, talman Fridolf Thapper, riksdagsman C. Eskilsson, landstingsdirektör H. Gröndal, chefredaktör H. Farm, hypo- teksdirektör S. G. Levander, bostadschef T. Pettersson, direktör G. Ericsson, direktör L. Brising, riksdagsman I. Andersson och rektor E. Lilja.

2 Förste kanslisekreteraren B. J. Sjönander, ordförande, förutvarande ordföranden i SFS, jur. kand. N. Hermansson, t. f. budgetsekreteraren A. Johansson och fil. lic. U. Larsson.

7

I förevarande promemoria redovisas ett alternativ beträffande planering för fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet utöver 1960 års program. Detta alternativ baseras i allt väsentligt på samma värderingar som låg till grund för nämnda program.

I betänkandet angående industrihögskola i Östergötland föreslås, att en fyra­ årig teknisk-ekonomisk utbildning på högskolenivå förlägges till Linköping- Norrköpingregionen.

I promemorian angående statligt stöd till studentkarlokaler förordas, att staten bör lämna lån — som till viss del kan avskrivas till uppförande av lokaler för de studerandes organisationer vid universitet och högskolor.

Jag kommer att utförligt referera det utredningsmaterial och de förslag som framlagts av P-gruppen inom ecklesiastikdepartementet rörande riktlinjer för det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad under senare hälften av 1960- talet samt remissorganens omfattande synpunkter pa detta material. Det synes mig nämligen angeläget i detta sammanhang med en uttömmande redovisning eftersom densamma jämte mina egna ställningstaganden torde kunna tjäna som underlag under en följd av år för en rad myndigheters och organisationers fort­ satta konkreta arbete för utvecklande av hithörande verksamhet.

I det följande återges det huvudsakliga innehållet i det förut nämnda utred­ ningsmaterialet. I regel användes härvid utredningarnas egna ord. I anslutning härtill redogöres även för de över utredningarna avgivna yttrandena. Slutligen framställes till Kungl. Maj:ts prövning de förslag, som befunnits påkallade.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

8. Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

n.

DET HÖGRE UTBILDNINGSVÄSENDETS

FORTSATTA UTBYGGNAD

I det följande redovisas först ett sammandrag av Tendenserna på akademiker­ nas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962:

55

). Denna utred­

ning benämnes i det följande även »Statistikbilagan».

1. Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad

fram till mitten av 1970-talet

Utredningen rörande tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet är att betrakta som ett fullföljande av de sammanställ­ ningar och beräkningar som ingår i betänkandet Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Vissa metodiska skillnader föreligger dock mellan de två utredningarna, främst betingade av olikheter i de utbildningspolitiska förutsätt­ ningar som förelegat. När universitetsutredningen utförde sitt arbete fanns inget utbildningspolitiskt program för universitet och högskolor liknande 1960 års program att utgå från. Uppläggningen har varit följande.

En huvuduppgift har varit att beräkna dels universitetens och högskolornas framtida storlek, dels det framtida antalet akademiker.

Nu gällande tendenser i fråga om tillströmning till gymnasier och universitet och högskolor har därvid antagits bestå även i framtiden. Fördelningen av universitets- och högskolestudenterna på fakulteter och högskolor har skett utifrån antagandet, att 1960 års program genomföres och i viss omfattning ytter­ ligare påbygges. På basis härav har beräknats den framtida examinationen av skilda slag av akademiker. Detta har i sin tur möjliggjort en beräkning av den framtida storleken av akademikergruppen i dess helhet med uppdelning på typ av utbildning.

En andra huvuduppgift har varit att uppskatta det framtida behovet av skilda slag av akademiker. Nu tillgängliga officiella prognoser för skilda utbild­ ningsgrupper har därvid i de flesta fall accepterats. I de fall där nu föreliggande material uppenbarligen varit föråldrat eller ofullständigt eller prognoser ej alls förelegat har här gjorts kompletteringar eller helt nya antaganden om den fram­ tida behovsutvecklingen.

På basis av de sålunda utförda sammanställningarna rörande framtida tillgång på och behov av akademiker vid nu gällande utvecklingstendenser på utbild­ ningssidan och behovsvärderingar har schematiska framtida arbetsmarknads- balanser kunnat upprättas fram till och med år 1975.

9

Resultaten av dessa arbetsmarknadsbalanser, upprättade på basis av nu

gällande utbildningspolitik och behovsvärderingar har fått bilda utgångspunkten

för en justerad beräkning av den framtida arbetsmarknadsbalansen. Denna har

gjorts under den nya förutsättningen, att utbildningskapaciteten vid universitet

och högskolor förändras och förskjuts i betydande omfattning, varvid nu före­

liggande erfarenheter av möjligheterna att utbygga utbildningskapaciteten med

hänsyn till personella och byggnadsmässiga resurser fått diktera omfattningen

av kapacitetsförändringarna. Målsättningen bakom de nya antagandena om

den framtida utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor har varit att

åstadkomma en bättre framtida balans mellan tillgång och efterfrågan (år 1975)

för skilda utbildningsgrupper än vad de schematiska arbetsmarknadsbalanserna,

baserade på nu gällande utbildningspolitik och behovsvärderingar, utvisar. Vi­

dare har de reviderade beräkningarna gjorts med utgångspunkt i bedömningar

av vilket antal studenter som i framtiden kommer att söka sig till andra post­

gymnasiala utbildningsvägar än universitet och högskolor. Dessa bedömningar

har gjorts dels mot bakgrund av hur många platser vid dessa postgymnasiala

utbildningslinjer som beräknats vara tillgängliga i framtiden, dels med den

utgångspunkten att studenternas intresse för denna typ av utbildning i fram­

tiden kommer att vara förhållandevis lika stort som det för närvarande är.

Materialet till sammanställningarna har erhållits förutom från publicerade

källor jämväl från skilda myndigheter och utredningar, främst arbetsmarknads­

styrelsen, statistiska centralbyrån, gymnasieutredningen och universitetsutred-

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

A. Det högre utbildningsväsendets hittillsvarande utveckling

a. Studentexamination

År 1957 avlades närmare 9

000

examina vid allmänt gymnasium (Ag), han-

delsgymnasium (Hg) och tekniskt gymnasium (Tg). Antalet avlagda examina

1961 var drygt 13 300 — en ökning med drygt 48 procent på fem år. Utveck­

lingen redovisas i tabell

1

.

Tabell 1. Antalet avlagda studentexamina vid allmänt gymnasium, tekniskt

gymnasium och handels gymnasium åren 19571961.

Absoluta och relativa tal.

År

Ag

Tg

Hg

Totalt

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

1957 ........

7 307

81,3

749

8,3

934

10,4

8 990

100

1958 ........

7 866

81,5

842

8,7

947

9,8

9 655

100

1959 ........

8 498

80,8

1 043

9,9

976

9,3

10 517

100

1900 ........

9 136

80,3

1 189

10,5

1 052

9,2

11377

100

19611 ___

10 683

80,1

1 394

10,5

1 252

9,4

13 329

100

1 Prcl. uppgifter.

1

* — liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 172

10

I Ag-examina ingår examina, som avlagts vid allmänt läroverk, kommunalt

gymnasium, försöksgymnasium, privatläroverk och försvarets läroverk ävensom

privatister. Under det senaste decenniet har den sistnämnda gruppen uppgått till

omkring

200

per år eller något därunder.

Totalantalet studentexamina i procent av antalet

20

-åringar respektive år

framgår av följande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

År ........................................ 1957

1958

1959

1960

1961

20-åringar .......................... 89 600

93 010

96 583

94 787

99 820

Examinerade .................... 8 990

9 655

10 517

11377

13 329

Relation ............................ 10,0

10,4

10,9

12,0

13,4

b. Tillströmning till fakulteter och högskolor

Nettoantalet nyinskrivna läsåret 1957/58 uppgick till närmare

5

800. Läsåret

1961/62 var antalet drygt

8

700 — en ökning med 50 procent på fem år. Ut­

vecklingen vid skilda fakulteter och högskolor redovisas i tabell

2

.

Tabell 2. Nettoantalet ny inskrivna studerande vid fakulteter och

högskolor läsåren 1957/581961/62.1

Absoluta och relativa tal.

Fakultet/Högskola

Läsår

1957/58

1958/59

1959/60

1960/612

1961/628

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

| rel.

abs.

rel.

Teol. fak..................

93

1,6

134

2,0

129

1,9

139

1,8

167

1,9

Jur. fak....................

366

6,3

464

7,0

458

6,6

436

5,7

459

5,3

Med. fak.................

268

4,6

263

4,0

215

3,1

220

2,9

225

2,6

Hum. fak.3 ............ 2 609

45,1

2 721

41,4

3 168

45,5

3 516

46,4

3 994

45,8

Mat.-nat. fak.8 ....

886

15,3

1 241

18,9

1 413

20,3

1 749

23,1

2 102

24,1

Tekn. högsk.............

804

13,9

845

12,8

777

11,1

779

10,3

818

9,4

Handelshögsk..........

260

4,5

268

4,1

272

3,9

244

3,2

468

5,4

Tan dl.-högsk............

207

3,6

195

3,0

181

2,6

169

2,2

152

1,7

Farm. inst...............

143

2,5

330

5,0

237

3,4

227

3,0

211

2,4

Vet.-högsk................

27

0,5

28

0,4

27

0,4

25

0,3

25

0,3

Skogshögsk..............

30

0,5

19

0,3

13

0,2

9

0,1

4

Lantbr.-högsk..........

38

0,7

29

0,4

37

0,5

44

0,6

41

0,5

GCI ........................

61

0,9

45

0,7

39

0,5

26

0,3

59

0,7

Summa

5 782

100

6 582

100

6 966

100

7 583

100

8 725

100

1 Med nettoantalet nyinskrivna avses sådana nyinskrivna, vilka icke är utlänningar och icke tidigare

varit inskrivna vid annat universitet eller annan i universitetsstatistiken ingående högskola.

2 Preliminära uppgifter.

* Nettoantalet nyinskrivna studerande vid den filosofiska fakulteten i Göteborg har läsåren 1957/58

—1960/61 uppdelats på humanister och naturvetare utifrån vissa antaganden, vilka redovisas nedan,

varför siffrorna för fakulteten icke stämmer med motsvarande i den officiella statistiken. I denna

11

I tabell

2

samt i det följande har bland fakulteter och högskolor icke inbegri­

pits lärarhögskolorna, socialinstituten, sjukgymnastutbildningen och den mejeri­ tekniska linjen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

c. Närvaro vid fakulteter och högskolor

Antalet närvarande studerande vid fakulteter och högskolor var höstterminen 1957 drygt 26 000. Höstterminen 1961 var antalet närmare 39 000 — en ökning med 50 procent på fem år. Utvecklingen vid skilda fakulteter och högskolor redovisas i tabell 3.

Tabell 3. Antalet närvarande studerande vid fakulteter och

högskolor höstterminerna 19571961.

F akultet/Högskola

Höstterminen

1957

1958

1959

1960

1961

Teol. fak........................

580

646

706

800

837

Jur. fak..........................

1 687

1813

2165

2106

2 177

Med. fak........................

2 800

2 928

3 106

3316

3 478

Hum. fak....................... 10 247 11 185

12 394

14 763 15 854

Mat.-nat. fak................

3 314

3 915

4 780

5 767

6 822

Tekn. högsk..................

4 060

4 756

4 772

5 099

5 410

Handelshögsk................. 1376

1411

1432

1380

1 680

Tandl.-högsk..................

1 043

1 100

1144

1 173

1166

Farm. inst...................... 281

449

507

538

563

Vet.-högsk......................

237

236

228

224

212

Skogshögsk..................... 133

143

144

145

145

Lantbr.-högsk................

282

273

267

293

344

GCI .............................. 130

142

134

139

170

Summa 26170

28 997

31 779

35 743

38 858

har för nämnda period samtliga studerande vid den filosofiska fakulteten i Göteborg hänförts till humanistisk fakultet. Enligt en beräkning, som gjorts inom filosofiska fakultetens studentförening i Göteborg, kan man räkna med, att ca 19 procent av fakultetens studenter 1958 var att betrakta som naturvetare (universitetsutredningen, SOU 1959:45, sid. 277). Enligt beräkningar inom filoso­ fiska fakultetens undervisningsnämnd vid Göteborgs universitet var höstterminen 1960 och höst­ terminen 1961 andelen studerande naturvetare 20,2 resp. 27,2 procent. Frun och med läsåret 1961/62 redovisas nettoantalet nyinskrivna naturvetare i den officiella statistiken, då sedan höstterminen 1961 finnes en naturvetenskaplig fakultet vid universitetet. Enligt preliminära uppgifter utgjorde andelen naturvetare 37,9 procent läsåret 1961/62. Utifrån dessa faktiska uppgifter har antagits följande andelar naturvetare. Kursiva siffror markerar faktiska relationer.

1957/58 1958/59 1959/60

1960/61

1961/62

Nettoantalet nyinskrivna . 25,0

25,0 26,1 27,2 37,9

Närvarande ........................ . 10.0 19,0

19,6

SO#

S7#

12

Tabell 4- Antalet närvarande studerande efter studieort

höstterminerna 19571961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

De närvarandes fördelning på studieorter framgår av tabell 4-

Studieort

xll

Uppsala1

Lund

Göteborg

Stockholm

Malmö

Umeå

1957 ........

5 959

4 745

4 230

10 680

453

103

1958 ........

6 444

5 354

4 842

11 743

479

135

1959 ........

7 in

5 842

5146

12 974

491

215

1960 ........

8 612

6 437

5 730

14 170

507

287

1961 ........

9 538

7 098

6 552

14 867

510

293

1 Inkl. lantbr.-högsk.

d. Examination vid fakulteter och högskolor

Antalet avlagda grundexamina var läsåret 1957/58 över 3

200

. Läsåret 1960/61

uppgick antalet till närmare 4 400 — en ökning med närmare 35 procent på fyra

år. Utvecklingen vid skilda fakulteter och högskolor redovisas i tabell 5.

Tabell 5. Antalet avlagda grundexamina vid fakulteter och

högskolor läsåren 1955/561960/61.

Grundexamen1

Absoluta tal, läsåren

55/56

56/57

57/58

58/59

59/60

60/61

Teol. kand...........

42

59

43

86

94

75

Jur. kand.............

202

209

193

181

209

190

Jur. pol. mag. ..

21

17

14

13

11

5

Fil. pol. mag. .. .

12

19

23

17

15

33

Med. lic................

256

300

312

288

260

228

Fil. kand., hum.! .

421

436

456

569

614

727

Fil. mag., hum.s .

488

593

595

651

775

846

Fil. kand., nät. ..

153

169

174

210

204

308

Fil. mag., nät. ..

212

248

235

256

309

315

Civ .-ing.................

517

528

527

533

594

708

Civ.-ekonom ....

192

208

217

203

278

274

Tandl....................

178

164

172

184

199

233

Receptarie ..........

106

103

105

123

196

238

Apotekare ..........

7

21

23

16

15

20

Veterinär ............

26

28

31

31

34

33

Agronom ............

51

51

43

44

41

29

Civ.-jägm..............

37

23

25

29

27

44

Gymnastikdir. ..

64

65

61

67

65

67

Summa

2 985

3 241

3 249

3 501

3 940

4 373

1 Med grundexamen avses sådan lägre examen, som normalt kan bereda vederbörande försörjning

på den akademiska arbetsmarknaden.

2 Samtliga vid Göteborgs universitet avlagda filosofiska examina har räknats som humanistiska.

e. Antal akademiker i yrkesverksam ålder

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

13

Totalantalet akademiker i yrkesverksam ålder, d. v. s. under 65 år, uppgick enligt akademikerräkningen till omkring 56 700 personer år 1955. Såsom framgår av tabell

6

nedan beräknas antalet ha uppgått till drygt 67 000 år 1960, vilket

innebär en ökning med 18 procent på fem år.

Tabell 6. Beräknat antal akademiker i yrkesverksam ålder

efter kön och examen år 1960.

Absoluta och relativa tal.

Kategori

Män

Kvinnor

Summa

Abs. Rel. Abs.

Rel. Abs.

Rel.

Teologer ................................ 3 089 5,9

79 0,6 3168

4,7

Jurister ..................................

6 669

12,6 574 4,0

7 243 10,8

Jur. pol. mag......................... 310

0,6

49 0,3

359 0,5

Fil. pol. mag.......................... 210

0,4

36 0,3

246 0,4

Läkare ..................................

5 054

9,6 787 5,5

5 841 8,7

Humanister ..........................

7 983 15,1 6 708

46,8 14 691 21,9

Naturvetare ..........................

4130 7,8

1338 9,3 5 468 8,2

Civ.-ingenjörer ....................

13 040 24,7

168

1,2

13 208 19,7

Civ.-ekonomer ...................... 4 853 9,2

220 1,5 5 073 7,6

Tandläkare ............................ 3 319 6,3

1168 8,2 4 487

6,7

Apotekare .............................. 727

1,4 225 1,6 952

1,4

Receptarier ............................ 149 0,3 2152

15,0 2 301 3,4

Veterinärer ............................

670 1,3

29 0,2 699

1,0

Agronomer ............................

1255 2,4

27 0,2 1282

1,9

Jägmästare ............................

838 1,6

— —

838

1,2

Gymn.-dir................................

448 0,8 766 5,3 1 214

1,8

Summa 52 744

100 14 326 100 67 070

100

Totalantalet akademiker i yrkesverksam ålder år 1960 uppgick sålunda enligt här gjorda beräkningar till drygt 67

000

. Av dessa var omkring 14 300 kvinnor eller drygt 21 procent. Universitetsutredningen beräknade (sid. 156) totalantalet till

66

500. Utvecklingen på universitets- och högskoleområdet läsåren 1957/58—1961/62 åskådliggöres i diagram

1

.

14

Diagram 1. Utvecklingen på universitets- och högskoleområdet läsåren

1957/58—1961/62.

Antol

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Närvaro

30.000-

20.000

-

Studervtexamination

10.000

61/62 Läsår

B. Behovet av akademiskt utbildad arbetskraft fram till

mitteu av 1970-talet

P-gruppen redovisar beräkningar av »behovet av antalet personer i yrkes­

verksam ålder» fram till år 1975, totalt och för skilda utbildningsgrupper. Till­

gängliga prognoser och utredningar har bildat underlaget. Detta »behov» har

erhållits genom att till det genom prognoser fastställda behovet av yrkesverk­

samma lagts ett uppskattat antal icke-yrkesverksamma. Anledningen till detta

förfaringssätt är den, att man härigenom kan direkt jämföra »behovet» så som

det redovisas i det följande med den totala tillgången. Denna har beräknats på

basis av examensuppgifter och uppgifter om antalet personer i yrkesverksam

ålder vid en tidigare tidpunkt. Differensen — positiv eller negativ — mellan det

sålunda beräknade »behovet» och tillgången är ett uttryck för över- eller

underskott på yrkesverksamma.

15

Aktuellt prognosmaterial har saknats i ett antal fall. Då har P-gruppen gjort schematiska prognoser. Den viktigaste av dem gäller »samhällstekniker», d. v. s. jurister, civilekonomer och samhällsvetare. Det är uppenbart, att samtliga till­ gängliga prognoser, hur utförligt de än gjorts, är osäkra. Bedömningarna av utvecklingen i framtiden av för prognosberäkningarna viktiga förhållanden base­ ras i regel ej på några stabila utvecklingstendenser i det förflutna. Ofta saknas statistisk information om den hittillsvarande utvecklingen. I andra fall finns ingen historisk erfarenhet att registrera.

Flertalet delprognoser torde kunna karaktäriseras som programmatiska prog­ noser: vad experter på arbetsmarknadsförhållandena i fråga anser vara en önskvärd utveckling. Den grundläggande värderingen i dessa programmatiska prognoser torde vara, att vederbörande experter ansett det nödvändigt att kraf­ tigt öka tillgången på högkvalificerad arbetskraft för att i längden kunna hålla uppe och utveckla det arbetsmarknadsfält, där den kvalificerade arbetskraft, som prognosen avser, är verksam. Vidare torde i många fall, även om detta ej klart utsäges, den uppfattningen dessutom ligga till grund för beräkningarna, att utvecklingsländerna i växande omfattning kommer att efterfråga högkvalificerad svensk arbetskraft. De grundläggande värderingar som således i hög grad torde vara bestämmande för prognosens resultat är givetvis ej att betrakta som veder­ börande »prognosmakares» egna uppfattningar utan fastmer som en samman­ fattning och sammanjämkning av de värderingar som gäller bland de myndig­ heter, organisationer samt enskilda forskare och experter, vilkas synpunkter och sakkunskap utnyttjats vid prognosernas utarbetande.

En av de väsentligaste prognoserna är emellertid av annan art. Prognosen rörande behovet av ämneslärare bygger på den förutsättningen, att »elevtät­ heten», d. v. s. relationen mellan antalet elever och lärare inom skilda skolfor­ mer, kommer att förbli i stort sett oförändrad under prognosperioden. Detta är naturligt med hänsyn till att vid prognosens uppgörande statsmakterna uttalat en bestämd mening i denna fråga. Prognoserna för ingenjörer, samhällstekniker, läkare m. fl. bygger däremot, som nyss antyddes, på den grundförutsättningen, att standarden — mätt i andelen akademiker bland samtliga yrkesverksamma — kommer att stiga.

Slutligen skall påpekas, att några prognoser för smärre grupper är av äldre datum och att i ett fall — gymnastiklärarna — prognoser helt saknas.

De nu antydda grundläggande metodiska svagheterna och skiljaktigheterna i metod mellan några av de viktigaste prognoserna gör det vanskligt att mot var­ andra ställa och rätt tolka de skilda prognosresultat som framkommer. Det skulle ha erfordrats ett omfattande metodiskt arbete för att möjliggöra en logiskt sam­ manhängande och fullt meningsfylld analys av det siffermaterial som här sam­ manställts. P-gruppens utredning är att betrakta som ett försök att i görligaste mån sammanfatta allt tillgängligt material, varvid de metoder som för närva­ rande användes inom arbetsmarknadsstyrelsen och som tidigare universitets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

16

utredningen utnyttjade kommit till bruk. Någon värdering av de skilda prog­

noserna görs däremot ej i detta sammanhang. Ett viktigt syfte med föreliggande

redovisningar är att ge ytterligare sakmaterial för det metodarbete och den

metodforskning som påbörjats inom arbetsmarknadsstyrelsen i hithörande frå­

gor.

En tillbakablick på den svenska arbetsmarknaden i avseende på arbetskraftens

sammansättning efter s. k. yrkesställning ger klart vid handen, att tjänstemän­

nen ökat i antal medan både företagare och arbetare minskat i antal. Utveck­

lingen åren 1940—1960 såsom den framgår ur den officiella statistiken redovisas

i tabell 7.

Medan det totala antalet förvärvsarbetande ökade med ca 4,5 procent mellan

åren 1950 och 1960 ökade antalet tjänstemän med ca 30 procent och den relativa

andelen tjänstemän av totalantalet förvärvsarbetande med närmare 7 procent­

enheter.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Tabell 7. Förvärvsarbetande befolkning efter yrkesställning ären

19 hO—1960.

Yrkesställning

Antal förvärvsarbetande

(1 000-tal personer)

Relativ fördelning

1940

1945

1950

19601

1940

1945

1950

1960

Företagare ................

650

603

601

446

21,7

20,2

19,3

13,7

Tjänsteman ..............

603

699

843

1100

20,1

23,4

27,2

33,9

Arbetare ..................

1 747

1 686

1 661

1 700

58,2

56,4

53,5

52,4

Samtliga

3 000

2 988

3105

3 246

100

100

100

100

1 Preliminär redogörelse för vissa resultat av 1960 års folkräkning i Statistisk Tidskrift nr 6/1962.

Uppgifter rörande antalet tjänstemän och arbetare har inhämtats under hand.

Av sammanställningen i tabell

8

framgår den faktiska ökningen av antalet

akademiker i yrkesverksam ålder åren 1940—1960 och den beräknade erforder­

liga ökningen fram till år 1975 samt antalet akademiker i relation till faktisk

och beräknad folkmängd i åldrarna 25—64 år.

17

Tabell 8. Antalet akademiker (exkl. agronomer och gymnastiklärare) åren

1940—1960 samt beräknat »erforderligt» antal akademiker i yrkesverksam

ålder åren 1965—1975 i förhållande till faktisk och beräknad

folkmängd i åldrarna 25—64 år.

Kungl. Maj ds 'proposition nr 172 år 1963

År

Faktiskt antal och beräknat »behov»

av akademiker i yr­

kesverksam ålder

Index

Procentuell

ökning av

antalet per

femårsperiod

Antalet akade­ miker i % av folk­

mängden i åld­ rarna 25—64 år1

1940 .................... 36 320

100

_

1,06

1945 .................... 41 140

113

13

1,14

1950 .................... 47 380

130

15

1,25

1955 ....................

54 430

150

15

1,41

1960 .................... 64 580

178

19

1,66

19652

alt. 1 .............. 96 700

266

50

2,47

alt. 2 .............. 92 700

255

44

2,37

19702

alt. 1 .............. 121600

335

26

3,00

alt. 2 .............. 115 100

317

24

2,85

19752

alt. 1 .............. 144 900

399

19

3,49

alt. 2 .............. 138 600

382

20

3,34

1 Uppgifter rörande folkmängden 1960—1975 har hämtats ur Befolkningsrörelsen år 1960 samt ur Statistisk Tidskrift nr 9/1962.

2 De alternativa behovsberäkningarna åren 1965, 1970 och 1975 hänför sig till alternativa beräk­ ningar av behovet av ämneslärare.

I tabell 9 sammanfattas resultaten av P-gruppens beräkningar rörande beho­ vet av skilda akademikerkategorier åren 1965, 1970 och 1975.

Tabell 9. Beräknat antal akademiker i yrkesverksam ålder år 1960 samt beräknat »behov» av akademiker i yrkesverksam

ålder åren 1965, 1970 och 1975 ävensom beräknat antal yrkesverksamma ifrågavarande år.

Absoluta och relativa tal.

Beräknat antal år 1960

Beräknat »behov»

Totalt

Därav yrkesv.

1965

1970

1975

Totalt

Därav yrkesv.

Totalt

Därav yrkesv.

Totalt

Därav yrkesv.

Rel.

Kel.

Abs.

Rel.1

Abs.

Rel.1

Abs.

Rel.1

Abs.

Rel.1

Abs.

Rel.1

Abs.

Rel.1

Teologer ......................

3 200

4,8

3 200

5,3

3 200

3,2

3 200

3,6

3 200

2,6

3 200

2,8

3 200

2,2

3 200

2,4

Jurister ........................

7 200

10,7

6 700

11,2

10 600

10,6

9 900

11,1

12 600

10,1

11 700

10,4

12 900

8,7

12 000

8,9

Samhällsvetare ..........

1 500

2,2

1 400

2,3

2 700

2,7

2 600

2,9

4 500

3,6

4100

3,6

7 600

5,1

7 000

5,2

Humanister ................

13 800

20,6

10 400

17,4

alt. 1 ........................

20 000

20,1

15 000

16,8

23 800

19,1

17 900

15,9

26 200

17,6

19 600

14,6

alt. 2 ........................

17 500

13100

19 700

14 800

22 200

16 600

Naturvetare ................

5 500

8,2

4 800

8,0

alt. 1 ........................

10 800

10,8

9 500

10,6

13 700

11,0

12 100

10,8

16 000

10,8

14 200

10,6

alt. 2 ........................

9 300

8 200

11300

10 000

13 700

12 200

Civilingenjörer ............

13 200

19,7

12 700

21,2

21 300

21,4

20 500

23,0

28 800

23,1

27 700

24,6

36 300

24,4

34 900

26,0

Civilekonomer ............

5 100

7,6

4 900

8,2

8 900

8,9

8 500

9,5

12 900

10,3

12 400

11,0

17 400

11,7

16 700

12,4

Läkare ..........................

5 800

8,6

5 700

9,5

8 400

8,4

8 200

9,2

10 300

8,2

10 100

9,0

12 300

8,3

12 000

8,9

Tandläkare ..................

4 500

6,7

4 000

6,7

5 200

5,2

4 900

5,5

5 800

4,7

5 500

4,9

6 400

4,3

6 100

4,5

Apotekare ....................

1 000

1,5

950

1,6

1 200

1,2

1 100

1,2

1 300

1,0

1 200

1,1

1 500

1.0

1 400

1,0

Receptarier ..................

2 300

3,4

1 500

2,5

2 800

2,9

1 900

2,1

3 000

2,4

2 000

1,8

3 300

2,2

2 100

1,6

Agronomer ..................

1 300

1,9

1100

1,8

1 300

1,3

1 100

1,2

1 400

1,1

1 200

1,1

1 500

1,0

1 300

1,0

Veterinärer ..................

700

1,0

670

1,1

700

0,7

670

0,8

800

0,6

770

0,7

800

0,5

770

0,6

Jägmästare ..................

800

1,2

800

1,3

900

0,9

850

0,9

900

0,7

850

0,8

1000

0,7

950

0,7

Gymn.-dir......................

1 200

1,8

1 100

1,8

1 600

1,6

1 400

1,6

1900

1,5

1 700

1,5

2 200

1,5

2 000

1,5

Summa alt. 1

J 67 100

100

59 920

100

99 600

100

89 320

100

124 900

100

112 420

100

148 600

100

134 220

100

Summa alt. 2

95 600

86 120

118 400

107 220

142 300

129 220

Index alt. 1 .............. \ 100

100

148

149

186

188

221

224

Index alt. 2 .............. 1

142

144

177

179

212

216

Procentuell ökning per

femårsperiod:

alt. 1 ........................

48

49

25

26

19

19

alt. 2 ........................

-

42

44

24

24

20

21

alternativ 1.

K

u

n

g l.

M

a

j: ts

p

ro

p

o

sit

io n

n r

1

7 2

å r

1

9

6

3

19

C. Behovet av utbildningsplatser vid postgymnasiala

fackutbildningslinjer

Universitetsutredningen fann med hänsyn till utformningen av sina konkreta

förslag (SOU 1959: 45, sid. 101 ff.) det nödvändigt att förutom en genomgång av

den framtida behovssituationen beträffande akademiskt utbildad arbetskraft

även beröra det framtida behovet av personer med studentexamen och en därpå

byggd kortare utbildning — av utredningen benämnd icke-akademisk utbild­

ning men i det följande kallad postgymnasial fackutbildning.

Universitetsutredningen redovisade en undersökning rörande tillströmningen

till ifrågavarande utbildningslinjer höstterminen 1958 och vissa bedömningar av

intagningskapaciteten år 1966.

Gymnasieutredningens behovsdelegation har byggt vidare på universitetsut-

redningens inventering år 1958 genom att insamla och bearbeta ett omfattande

faktiskt material beträffande tillströmningen till de postgymnasiala fackutbild­

ningslinjerna läsåret 1960/61. Vidare har behovsdelegationen gjort en preliminär

uppskattning av det erforderliga rekryteringsbehovet till dessa utbildningslinjer

år 1970. En sammanfattning av ifrågavarande material och övrigt tillgängligt

utredningsmaterial av intresse redovisas i följande tabeller.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

Tabell 10. Antalet antagna vid fackutbildning slinjer till vilka studenter i

betydande omfattning sökt sig läsåret 1960/61 samt beräknat erforderligt

antal utbildningsplatser vid dessa linjer läsåret 1970/71.

Antal utbildningsplatser

Utbildningslinje

Faktiskt 1960/61

Erforderligt 1970/71

Totalt

Därav stud.

Totalt

Därav stud.

Socialinstituten ....................

256

163

700

525

Sjukgymnastutbildning ....

105

105

350

350

Officersutbildning ................

240

240

250

250

Landsfiskalsutbildning ........

30

30

30

30

Klasslärarutbildning ............

1572

837

1 500

1 500

Postassistentutbildning ....

Kammarskrivarutbildning . .

Teleassistentutbildning ....

130

130

150

150

Stations- och kontorsskrivar-

utbildning ........................

Utbildning vid SMHI ........

Statens brandskola..............

20

20

20

20

Grafiska institutet ..............

20

20

40

40

Reklamutbildning1 ..............

54

54

175

175

Journalistutbildning ............

30

30

150

150

Handelsutbildning3 ............

900

900

1 100

1 100

Totalt

3 357

2 529

4 465

4 290

1 Institutet för högre reklamutbildning (IHR) och reklamkonsulcntutbildning vid Berghs reklam­

skola.

* Handelsgymnasiernas ettåriga fackkurser, studentkurser för sekreterar- och företagsekonomisk ut­

bildning vid Bar-Lock-Institutet, Filip Holmkvists handelsinstitut, Bröderna Påhlmans handels­

institut samt Stockholms, Lunds och Uppsala stads yrkesskolor.

20

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Tabell 11. Antalet antagna vid fackutbildningslinjer till vilka studenter i

begränsad omfattning sökt sig läsåren 1958/59 och 1960/61.

Läsåret 1958/59

Läsåret 1960/61

58/59

60/61

Utbildningslinje

Antagna

Därav stud.

Antagna

Därav stud.

%

%

M.

Kv.

M.

Kv.

M.

Kv.

M.

Kv.

stud.

stud.

Laboratris- och preparatris-

utbildning1 ....................

164

65

145

85

39,6

58,6

Laborantutbildning ..........

48

i

2

85

8

2,1

9,2

Trafikvärdinneutbildning .

28

21

52

24

75,0

46,2

Postexpeditörsutbildning .

18

180

51

32

206

1

58

25,8

24,8

Landskanslistutbildning2 ..

80

40

100

50

50,0

50,0

Försäkringsutbildning3 ...

415

1 645

86

58

440

1 755

106

71

7,0

8,1

Bankutbildning3 ................

1000

350

175

50

1065

375

175

75

16,7

17,4

Företagsekon.-utbildning4 .

16

49

10

1

60

22

5

4

16,9

11,0

Handels- och korrespon­

dentutbildning5 ..............

141

514

2

81

143

707

17

160

12,7

20,8

Musikhögskolan ................

78

39

27

11

78

40

28

10

32,5

32,2

Konsthögskolan ................

10

5

2

3

18

15

2

33,3

6,1

Dramatiska elevskolor6 ..

11

10

5

4

8

9

4

4

42,9

47,1

Övrig musikutbildning7 ...

14

12

2

3

11

12

2

4

19,2

26,1

Konsthantverksutbildning8

63

89

3

9

59

101

4

19

7,9

14,4

Reklamtecknarutbildning9

95

42

11

10

95

60

18

5

15,3

14,8

Teckningslärarinstitutet

(förberedande kurs) ...

17

36

_

10

18

38

1

10

18,9

19,6

Förskollärarutbildning ...

200

200

2

0,0

1,0

Hushållslärarutbildning10 .

162

14

164

21

8,6

12,8

Textillärarutbildning10 ....

118

4

212

20

3,4

9,4

Ekonomi- och internatföre-

ståndarinneutbildning10 .

_

60

_

3

58

_

4

5,0

6,9

Sjuksköterskeutbildning11 .

1655

82

11

1860

125

5,0

6,7

Diakon- och diakonissut-

bildning ..........................

33

53

2

14

51

39

1

5

18,6

6,7

Arbetsterapeututbildning12.

24

1

44

2

4,2

4,5

Skogsmästarutbildning ...

20

2

20

3

10,0

15,0

Driftsledarkursen i Alnarp13

59

1

9

1

60

5

16,7

8,3

Summa 2 070

5 484

376

497

2271

6 199

422

716

Båda könen

7 554

873

8 470

1 138

11,6

13,4

1 Antagningen vid Svenska laboratrisföreningens och Svenska preparatrisföreningens kurser samt

1960/61 sådana antagna vid medicinalstyrelsens fortbildningskurser som ej tidigare genomgått

laborantskola.

2 Antalet uppskattat och gäller aspirantantagning till länsstyrelse, ej antagning till landskanslist-

kurs.

3 Antalet uppskattat och grundar sig på arbetsmarknadsstyrelsens prognoser angående det framtida

behovet av försäkrings- och banktjänsteman.

* Utbildningen vid Stockholms stads handelsskola.

6 Avser utbildningen vid Stockholms stads handelsskolor (1-årig korrespondentkurs, 1-terminskurs i

sv. affärskorrespondens samt hotellsekreterarkursens allmänna linje), Filip Holmkvists handels­

institut (1-årig korrespondentkurs, 1-årig gymnasial linje), Bar-Lock-Institutet (läkarsekreterar-

Tabell 12. Antalet antagna vid fackutbildning slinjer till vilka studenter i be­

gränsad omfattning sökt sig läsåret 1960/61 samt beräknat erforderligt antal

utbildningsplatser vid dylika linjer läsåret 1970/71. * * * * 7 * * 10 * * 13

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

21

U tbildningslin je

Antal utbildningsplatser

Faktiskt 1960/61

Erforderligt 1970/71

Laboratoriebiträdesutbildning ........

232

600

Laboratorieassistentutbildning ...

_

150

Flygvärdinneutbildning ..............

52

50

Utbildning av resebyråpersonal ..............

_

25

P ostexpeditörsutbildning ......................

238

300

Landskanslistutbildning ................

100

75

Försäkringsutbildning ................

2 195

2 900

Bankutbildning..................

1 440

1 850

Handelsutbildning ..................

932

Musikutbildning ..............

141

200

Dramatisk utbildning ..............

17

30

Högre konstnärlig utbildning................

33

25

Konsthantverksutbildning ............

160

150

Reklamtecknarutbildning ..............

155

250

Teckningslärarutbildning ....................

56

75

Förskollärarutbildning ................

200

500

Hushållslärarutbildning..................

164

250

Textillärarutbildning ................

212

250

Ekonomi- och internatföreståndarinneutbildning ....

58

100

Sjuksköterskeutbildning ..................

1 871

3 300

Diakon- och diakonissutbildning ..

90

90

Arbetsterapeututbildning ..............

44

165

Skogsmästarutbildning ..............

20

60

Lantmästarutbildning ..............

60

120

Trädgårdsteknikerutbildning ..........

20

Totalt

8 470

11 635

kursen) samt Bröderna Påhlmans handelsinstitut (1-årig handelskurs, 1-årig korrespondentkurs och

1- termins korrespondentkurs).

° Pramatiska teaterns elevskola samt elevskolorna vid stadsteatrarna i Göteborg, Malmö och Norr-

koping-Lmköping.

7 Musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö.

Grundkurserna vid konstfackskolan samt Slöjdföreningens skola i Göteborg (exklusive reklam­

facket vid konstfackskolan).

" Berghs och Beckmans reklamskolor samt reklamutbildningen vid konstfackskolan. För Beckmans

reklamskola saknas uppgifter för höstterminen 1958.

10 För hushållslärare, textillärare och ekonomi- och intematföreståndarinnor gäller siffrorna läsåret

1961/62. På grund av ändrad seminarieorganisation saknas fullständiga uppgifter för 1960/61 För

hushållslärarna gäller siffrorna intagningen endast den 3-åriga utbildningen, då samtliga antagna till

2- årig utbildning genomgått förberedande skolkökslärarinnekurs och således inte betraktas som .ny­

inskrivna». Intagnmgssiffran till textillärarseminarium omfattar både 2- och 3-årig utbildning

u Intagning kalenderåret 1958 och 1960 enligt uppgifter från medicinalstyrelsen.

Läsåret 1900/61 fanns arbetsterapeututbildning förutom i Göteborg även i Örebro.

13 Numera benämnd lantmästarutbildning.

22

Behovet av utbildningsplatser vid fackutbildningslinjer till vilka studenter i

betydande omfattning söker sig har av P-gruppen beräknats till närmare 4 500

läsåret 1970/71. Antalet antagna studenter till dessa utbildningslinjer har anta­

gits vara 4 300.

Såsom framgår av tabell 12 skulle antalet erforderliga utbildningsplatser

läsåret 1970/71 vid utbildningslinjer till vilka studenter i begränsad omfattning

söker sig uppgå till drygt 11 500. Beträffande dessa utbildningslinjer är det myc­

ket vanskligt att förutse den framtida utvecklingen av studenttillströmningen

främst, med hänsyn till fackskolornas inverkan på rekryteringsunderlaget. Läs­

året 1969/70 beräknar skolberedningen (Grundskolan, SOU 1961:30, sid. 873),

att antalet elever i fackskolans andra klass kommer att vara ca 18 700. Ett bety­

dande antal av dessa elever kan antas söka sig till vidare fackutbildning. Läsåret

1960/61 uppgick andelen studenter vid ifrågavarande fackutbildningslinjer till

13,5 procent. P-gruppen gör det försiktiga antagandet, att andelen studenter

läsåret 1970/71 kommer att vara omkring 15 procent. Den totala studenttill­

strömningen skulle sålunda detta läsår kunna uppskattas till ca

6

000

, varav

ca 1 700 skulle gå till i tabell 14 redovisade utbildningslinjer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

D. Det högre utbildningsväsendets utveckling fram till

1975 — en tendensberäkning

P-gruppen redovisar en beräkning av antalet examinerade från fakulteter och

högskolor läsåren 1961/62—1970/71 jämte en överslagsberäkning av examina­

tionen läsåren 1971/72—1974/75. Beräkningarna av examinationen bygger på

antaganden om studentexaminationen, tillströmningen till fakulteter och hög­

skolor samt examinationsfrekvensen vid dessa. Det säger sig självt att beräk­

ningar av detta slag med nödvändighet måste bli mycket osäkra. Slår något av

antagandena fel, stämmer ej heller slutresultatet.

a. Studentexamination

Studentexaminationen 1962—1964 går att beräkna utifrån antalet gymnasie­

elever hösten 1961 och tidigare. Sådana beräkningar har gjorts i Lärare i läroäm­

nen, Arbetsmarknadsinformation, Serie S nr 1/1962, och Skol- och utbildnings-

statistiska uppgifter, Arbetsmarknadsinformation, Serie S nr 2/1962. P-gruppen

har valt att huvudsakligen använda examinationstalen i den senare framställ­

ningen då dessa är köns- och linjefördelade.

Studentexaminationen 1965—1970 är svårare att beräkna bl. a. av den anled­

ningen, att gymnasiets framtida uppgifter och organisation för närvarande ut­

reds av gymnasieutredningen. I ämneslärarprognosen göres ett antagande om

studentexaminationen fram till 1970 pa basis av antalet nybörjare (definierat

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Tabell 13. Beräknad studentexamination vid allmänt gymnasium,

tekniskt gymnasium och handels gymnasium åren 19621970.1

År

Ag

Tg

Hg

S:a

i % av

20-åringar

1962 ........................

12 8083

1 643

1 291

15 742

13,9

1963 ........................

14 875

1 978

90

16 943

13,7

1964 ........................

16 789

2 873*

1 7002

21 362

16,2

1965 ........................

17 250

3 150

2 250

22 650

17,1

1966 ........................

17 300

3 400

2 600

23 300

17,8

1967 ........................

17 350

3 600

2 900

23 850

18,7

1968 ....................

17 250

3 800

3 200

24 250

19,3

1969 ........................

17 050

4 000

3 550

24 600

20,4

1970 ........................

16 850

4 250

3 900

25 000

21,7

1 Beträffande studentexaminationen 1962—1964 har den i Skol- och utbildningsstatistiska uppgifter,

tabell 1, publicerade beräkningen använts. Examinationsberäkningen för åren 1965—1970 har häm­

tats ur ämneslärarprognosen, tabell 3.1.

Här gjorda beräkningar enligt ämneslärarprognosens examinationsfrekvens.

Enligt prel. uppgift från statistiska centralbyrån var antalet avlagda Ag-examina vårterminen

1962 12 493.

som antalet elever i ring I3 och II4) tre år tidigare. Antalet nybörjare i gymna­

siet i procent av motsvarande årskull har i den nämnda utredningen antagits

öka från 20,8 procent 1961 till 30 procent 1970.

Fördelningen på allmänna gymnasier och fackgymnasier antages i enlighet

med statsmakternas rekommendationer bli förändrad så, att 60 procent av ny­

börjarna läsåret 1970/71 går till allmänt gymnasium och 40 procent till fack­

gymnasium. Antalet nybörjare antages läsåret 1970/71 vara detsamma vid han-

delsgymnasium som vid tekniskt gymnasium.

Studentexaminationen på allmänt gymnasium antages utgöra 62 procent av

nybörjarna tre år tidigare jämte

20

procent av nybörjarna fyra år tidigare och

på fackgymnasium 75 procent av antalet nybörjare tre år tidigare.

I tabell 13 redovisas beräkningar rörande studentexaminationen med fördel­

ning på allmänt gymnasium, tekniskt gymnasium och handelsgymnasium.

b. Tillströmning till fakulteter och högskolor

De beräkningar som redovisas i det följande beträffande den totala inskriv­

ningen vid fakulteter och högskolor uttrycker nettoantalet nyinskrivna (jfr anm.

1

, tabell

2

).

I universitetsutrcdningcns betänkande och i ämneslärarprognosen har beräk­

ningar av den totala tillströmningen till fakulteter och högskolor gjorts för läs­

åren 1959/60—1970/71 respektive 1962/63—1967/68.

Universitetsutredningen uppställde som önskvärt mål, att andelen studenter,

som påbörjade akademiska studier, skulle minska jämfört med vid slutet av

1950-talet rådande förhållanden. Utredningen uppställde två alternativ för per­

soner med studentexamen från allmänt gymnasium: 65 respektive 75 procents

övergång av en examensårgång.

I ämneslärarprognosen uppställdes närmast pa grundval av den bearbetning

av nettoantalet nyinskrivna år 1959/60, med fördelning på studentexamensår,

tre antaganden: 85, 80 respektive 75 procents relativ övergång till universitet

och högskolor. I ämneslärarprognosen bedömdes 80-procentalternativet som

det mest sannolika.

Ytterligare material ägnat att belysa de aktuella tendenserna i här berört av­

seende är nu tillgängligt, nämligen dels en bearbetning för 1960/61 beträffande

nettoantalet nyinskrivna med fördelningen på studentexamensår dels de 1959/60

och 1960/61 nyinskrivnas fördelning på studentexamensår och kön.

Mellan åren 1959/60 och 1960/61 synes en betydande ökning i övergångs­

frekvensen ha skett för både män och kvinnor. Denna ökning är koncentrerad

till de yngsta studentexamensårgångarna.

Någon ytterligare ökning av den relativa övergången för män utöver de

90

—93

procent som tycks gälla nu förefaller osannolikt. Även i fortsättningen

torde en viss övergång av Ag-studenter utan tidigare akademiska studier komma

att ske till övriga utbildningslinjer och yrken som till socialinstitut, officersut­

bildning, klasslärarutbildning, de statliga verkens utbildningslinjer, konstnärlig

utbildning samt banker och försäkringsbolag.

Bland studentskorna är övergångsfrekvensen mycket lägre än bland de man­

liga studenterna. Att övergången för kvinnorna kan komma att öka under 1960-

talet förefaller sannolikt.

Utifrån det ovanstående har skilda antaganden gjorts för den relativa över­

gången av manliga respektive kvinnliga Ag-studenter.

För männen har antagits, att nuvarande höga övergångsfrekvens kommer att

i stort sett bestå under återstoden av 1960-talet. En viss ökning av övergången

de två första åren efter examen och en minskning av övergången de senare åren

efter examen har antagits ske.

För kvinnorna har antagits en ökning av övergångsfrekvensen från nuvarande

ca

73

procent till 80 procent. Ökningen har antagits helt koncentrerad i tiden till

de två första åren efter examen medan den relativa övergången de senare åren

efter examen har antagits minska.

I universitetsutredningen och i ämneslärarprognosen gjordes antagandet, att

personer med annan kompetens för tillträde än examen från allmänt gymnasium

sammanlagt skulle utgöra en viss andel av inskrivningen i sin helhet. Att göra

detta under en period, då relationen mellan examina från allmänt gymnasium

och specialgymnasium kraftigt förändras kan knappast anses lämpligt. För tek­

niskt gymnasium förefaller övergångsfrekvensen ligga vid ca 25 procent. Hur

förhållandet i fortsättningen blir är svårbestämbart. För en fortsatt nedgång

i övergångsfrekvensen talar den svåra bristen på läroverksingenjörer. För en

ökning talar det förhållandet, att de tekniska gymnasierna under 1960-talet

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

kommer att starkt expandera, vilket kan medföra att nya ej klart yrkesbestämda

elevkategorier söker sig till de tekniska gymnasierna. Den relativa övergången

av Tg-studenter har antagits bli 25 procent.

År 1964 examineras den första kullen från det treåriga handelsgymnasiet. Den

treåriga utbildningen torde kunna betraktas som en betydligt bättre grund för

universitets- och högskolestudier än den gamla tvååriga. Detta kan väntas med­

föra, att övergången från handelsgymnasium till universitet och högskolor vä­

sentligt kommer att öka. Hur hög övergången blir går ej att nu bedöma. Den

har här antagits vara av samma storleksordning som för studenter med examen

från tekniskt gymnasium eller 25 procent. Då antalet kvinnor är mycket större

på handelsgymnasiet än på det tekniska gymnasiet har ifråga om övergången

till högre studier relationen mellan de två första åren antagits bli ungefär den­

samma som för Ag-studenter 1960/61. Det bör observeras, att för de examine­

rade Hg-studenterna före 1964 uppställts ett särskilt antagande.

Nettoantalet nyinskrivna vid fakulteter och högskolor med annan förutbild­

ning än studentexamen har antagits bli 350 under varje kommande läsår. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

25

Antaganden om övergångsfrekvens till fakulteter och högskolor

läsåren 1962/63—1970/71.

Kategori/Kön/

Läsår/Examensår

Antal år efter studentexamen för första inskrivning

0—1

1—2

2—3

3—4

4—6

4—8

4—10

4—11

4—12

S:a

1. Ag-studenter

Män

1962/71 ............

32

40

10

3

1

91

Kvinnor

1962/63 ............

46

12

5

3

1

74

1963/64 ............

46

13

5

3

1

75

1964/65 ............

47

14

5

3

1

76

1965/66 ............

48

14

5

3

1

77

1966/67 ............

48

15

5

3

1

78

1967/68 ............

49

15

5

3

1

79

1968/71 ............

50

15

5

3

1

80

2. Hg-studcnter

Båda könen

Examen före år

1964 ..............

0

1

0

1,5

0,5

3,5

Examen 1964—

1970 ..............

8

6

6

3

0,5

25

3. Tg-studenter

Båda könen

1962/71 ............

5

9

6

3

0,5

25

I tabell 14 återges en beräkning av den totala inskrivningen efter kön. De

inskrivna med examen från tekniskt gymnasium har vid beräkningen antagits ha

26

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Tabell U. Beräknat nettoantal nyinskrivna vid fakulteter och högskolor

läsåren 1962/63—1970/71 med fördelning på kön.

Läsår

Beräknat nettoantal nyinskrivna

Totalt

Därav män

Därav kvinnor

abs.

rel.

abs.

rel.

1962/63 ........................

9 900

5 664

57 2

4 236

42,8

1963/64 ........................

11 529

6 598

57,2

4 931

42.8

1964/65 ........................

13 455

7 609

56,6

5 846

43,4

1965/66 ........................

14 774

8 365

56,6

6 409

43,4

1966/67 ........................

15 525

8 715

56,1

6 810

43 9

1967/68 ........................

16 016

8 842

55,2

7 174

44,8

1968/69 ........................

16 320

8 855

54,3

7 465

45,7

1969/70 ........................

16 433

8 793

53,5

7 640

46,5

1970/71 ........................

16 507

8 665

52,5

7 842

47,5

samma könsfördelning som de examinerade från gymnasierna ett år tidigare.

De inskrivna med examen från handelsgymnasium antas ha samma könsfördel­

ning som de examinerade vid gymnasiet samma år. Av de 350 med annan ut­

bildning har

200

antagits vara kvinnor.

Fördelningen av totalantalet nyinskrivna på de olika fakulteterna och högsko­

lorna har gjorts i två steg: först har den beräknade nettonyinskrivningen vid

fackhögskolorna (spärrade utbildningslinjer enligt kapitel

1

) dragits bort från

totalsumman. Därefter har återstoden fördelats på de s. k. fria fakulteterna (teo­

logisk, juridisk, humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet).

Antalet nybörjarplatser vid fackhögskolor är enligt hittills fattade beslut och

offentliggjorda utredningar åren 1962/63—1965/66 (nybörjarplatserna för civil­

ingenjörsutbildning vid universitetet i Uppsala har här icke medtagits) följande.

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

3 319

3 552

3 707

4109

Här antages, att antalet nybörjarplatser perioden 1966/67—1970/71 kommer

att öka med 25 procent av 1965/66 års platsantal. Denna ökning antages ske

med 5 procent per år. Antalet nybörjarplatser vid fackhögskolor blir då följande.

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

4 314

4 520

4 725

4 931

5 136

Av nybörjarna vid fackhögskolor har hittills ett stort antal tidigare studerat

vid annan fakultet/högskola, vilket gör att en person kan dubbelräknas. De be­

räknade totala inskrivningssiffrorna är nettosiffror, vilket innebär att en person

medräknats endast en gång. För att man skall kunna dra bort inskrivningen vid

fackhögskolorna från den totala inskrivningen måste inskrivningen vid fackhög­

skolorna reduceras till nettosiffror. Andelen nybörjare vid fackhögskolorna som

27

Tabell 15. Det beräknade nettoantalet nyinskrivna vid fackhögskolor jämte

den antagna relationen mellan nybörjarplatser och nettoantalet nyinskrivna

vid dessa högskolor läsåren 1963/641970/71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Nettoantalet

nyinskrivna

i % av antal

nybörjarplatser

Andel nybörjare

(%) som tidigare

studerat vid annan

fakultet/högskola

Nettoantalet

nyinskrivna vid

fackhögskolor

1963/64 ..............

72

28

2 557

1964/65 ..............

74

26

2 743

1965/66 ..............

75

25

3 082

1966/67 ..............

76

24

3 219

1967/68 ..............

77

23

3 4*0

1968/69 ..............

78

22

3 686

1969/70 ..............

79

21

3 «95

1970/71 ..............

80

20

4 109

tidigare studerat vid annan fakultet/högskola är mycket stor. Den hade 1960/61

ökat till 29,4 procent.

De »akademiska komplettanderna» — d. v. s. de intagna som tidigare studerat

vid filosofisk fakultet och vid intagningen tillgodoräknat sig akademiska betyg —

kan antas utgöra den övervägande delen av dessa som tidigare varit inskrivna

vid universitet/högskola.

Vid medicinsk fakultet, de tekniska högskolorna samt skogshögskolan kom­

mer nya antagningsbestämmelser, vilka bl. a. syftar till att begränsa den aka­

demiska kompletteringens omfattning. Samtidigt kan antalet nybörjare vid

handelshögskolorna med tidigare akademisk examen, som avser att enbart stu­

dera företagsekonomi, beräknas nedgå, då företagsekonomi nu kan studeras vid

de filosofiska fakulteterna. Antalet akademiska komplettander har ökat starkt

till 1960/61. Det förefaller troligt, att komplettanderna relativt sett kommer att

minska, då de nya antagningsbestämmelserna, vilka ovan berörts, trätt i kraft.

Med utgångspunkt från ovanstående har följande antagande gjorts om netto­

antalet nyinskrivna vid fackhö g skolorna, tabell 15.

Nettonyinskrivningen vid de fria fakulteterna erhålles genom att antalet

nettonyinskrivna vid fackhögskolorna enligt tabell 15 dragés från totalantalet

nettonyinskrivna enligt tabell 14. Det beräknade antalet nettonyinskrivna vid

de fria fakulteterna blir då följande.

1963/64

8 972

1967/68

12 536

1964/65

10 712

1968/69

12 634

1965/60

11 092

1969/70

12 538

1906/07

12 246

1970/71

12 398

Fördelningen av nettoantalet nyinskrivna på skilda fria fakulteter 1957/58__

1962/63 redovisas i tabell 16.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Tabell 16. Nettoantalet nyinskrivna vid fria fakulteter

läsåren 1957/58—1962/63.

Läsår

Fakultet

Teol. fak.

Jur. fak.

Hum fak.

Mat.-nat. fak.

S:a

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

1957/58 ........

93

2,3

366

9,3

2 609

66,0

886

22,4

3 954

100

1958/59 ........

134

2,9

464

10,2

2 721

59,7

1241

27,2

4 56»

100

1959/60 ........

129

2,5

458

8,9

3 168

61,3

1 413

27,3

5168

100

1960/61 ........

139

2,4

436

7,5

3 516

60,2

1 749

29,9

5 840

100

1961/621 ........

167

2,5

459

6,8

3 994

59,4

2102

31,3

6 722

100

1962/632 ........

152

2,0

565

7,3

5 009

64,5

2 031

26,2

7 757

100

1 Prel. uppgifter.

2 Enl. statistiska centralbyråns beräkning på grundval av uppgifter om bruttoantalet nyinskrivna

per den 10 oktober 1962.

Universitetsutredningen gjorde i sitt sjätte betänkande ett antagande om en

förändrad fördelning mellan de fria fakulteterna som skulle ha uppnåtts 1965/66.

Detta antagande redovisas nedan.

Teol. fak. Jur. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. S:a %

2

12

50

36

100

Universitetsutredningen utgick från den 1958/59 gällande fördelningen. Vad

gäller naturvetare kan man säga, att utvecklingen till och med 1961/62 ägt rum

såsom utredningen rekommenderade, medan humanisterna ej minskat i förordad

takt och juristerna relativt minskat starkt i stället för att öka sin andel.

Såsom av det föregående framgått beräknas inskrivningen vid de fria fakulte­

terna komma att öka högst avsevärt 1961/62—1968/69, från

6

722 till 12 634

nyinskrivna per läsår.

De teologiska fakulteterna har under hela perioden antagits mottaga 2 procent

av samtliga inskrivna vid de fria fakulteterna.

De juridiska fakulteterna har i absoluta tal stått ungefär stilla sedan 1958/59

och i relativa tal minskat starkt fram till 1961/62. I samband med det ökade

trycket på de fria fakulteterna synes det troligt, att en större andel söker sig

till de juridiska fakulteterna. Så tycks ha skett 1962/63. Andelen studerande vid

juridisk fakultet har antagits öka till 9 procent av inskrivningen vid de fria

fakulteterna.

Tillströmningen till de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna har under

de senaste åren ökat mycket starkt.

Antalet examinerade på det allmänna gymnasiets reallinje har ökat de sista

åren och kommer att fortsätta att öka snabbt t. o. m. 1965 för att sedan stagnera

och minska mot slutet av 1960-talet. Övergångsfrekvensen för realstudenter är

högre än för studenter från allmän linje och latinlinje.

Övervägande delen av studenterna från reallinjen kommer till de matematisk-

29

Tabell 17. Beräknat nettoantal ny inskrivna vid teologisk, juridisk, humanistisk

och matematisk-naturvetenskaplig fakultet läsåren 1963/64.1970/71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Fakultet

Teol.

Jur.

Hum.

Mat.-nat.

Summa

abs.

%

abs.

%

abs.

%

abs.

%

abs.

1963/64 ...

2

179

7,0

628

63,0

5 653

28,0

2 512

8 972

1964/65 ...

2

214

7,5

804

61,5

6 588

29,0

3106

10712

1965/66 ...

2

234

8,0

935

60,0

7015

30,0

3 508

11 692

1966/67 ...

2

245

8,5

1 041

58,5

7164

31.0

3 796

12 246

1967/68 ...

2

251

9,0

1 128

57,0

7 145

32,0

4012

12 536

1968/69 ...

2

253

9,0

1 137

56,0

7 075

33,0

4 169

12 634

1969/70 ...

2

251

9,0

1 128

55,0

6 896

34,0

4 263

12 538

1970/71 ...

2

248

9,0

1 116

54,0

6 695

35,0

4 339

12 398

naturvetenskapliga fakulteterna och fackhögskolorna (utom handelshögskolorna

och GCI). Tillgången på realstudenter är fram till 1966/67 god. Om man antar,

att andelen realstudenter skall vara konstant vid fackhögskolorna, teologisk och

juridisk fakultet samt vid humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakul­

tet (den humanistiska fakultetens inskrivning beräknad som restpost) skulle till­

gången på realstudenter tillåta en inskrivning av ca 37 procent vid matematisk-

naturvetenskaplig fakultet av totalantalet nyinskrivna vid de fria fakulteterna

1966/67 och 1967/68. Eftersom antalet nybörjarplatser vid fackhögskoloma har

antagits öka med 25 procent perioden 1966/67—1970/71 och samtidigt tillgången

på realstudenter blir mindre, skulle, om vi fortfarande antar, att andelen real­

studenter skall vara oförändrad vid samtliga fackhögskolor/fakulteter, inskriv­

ningen vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet gå ned till omkring 35 pro­

cent av totalantalet nyinskrivna vid de fria fakulteterna 1970/71.

Enligt statistiska centralbyråns beräkning av nettoantalet nyinskrivna vid fria

fakulteter 1962/63 på grundval av inhämtade uppgifter per den 10 oktober 1962

om bruttoantalet nyinskrivna vid dessa fakulteter skulle den relativa andelen

nettonyinskrivna vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteter minska från

31,3 procent 1961/62 till 26,2 procent 1962/63 och den relativa andelen netto­

nyinskrivna vid humanistiska fakulteter öka från 59,4 procent 1961/62 till 64,5

procent 1962/63. Denna omsvängning i utvecklingen är svårförklarlig och kan

vara en tillfällighet. Här antas utvecklingen komma att gå mot en ökande

relativ andel nyinskrivna vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteter, så att

denna andel 1970/71 uppgår till 35 procent.

De humanistiska fakulteterna har antagits minska sin andel av nettoantalet

nyinskrivna vid de fria fakulteterna till 54 procent år 1970/71. Det bör i sam­

manhanget påpekas att samhällsvetare och psykologer enligt nedan gjorda

antaganden antas öka sin andel av de humanistiska fakulteterna under perioden.

De här gjorda antagandena återfinnes i tabell 17, där det beräknade netto­

antalet nyinskrivna redovisas.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Tabell 18. Beräknat antal examinerade personer med grundexamen från fakul­

teter och högskolor läsåren 1960/611964/65, 1965/661969/70 och 1970/71

1974/75 enligt tendensberäkningen.

Fakultet/högskola

Beräknat antal examinerade personer läsåren

1960/61—1964/G5

1965/66—1969/70

1970/71—1974/75

Teol. fak........................................

325

477

703

Jur. fak..........................................

1 196

1 998

3 456

Hum. fak.......................................

7 808

15 198

20 980

därav samhällsvetenskapliga

ämnen ......................................

2 085

4 943

7 376

Mat.-nat. fak................................

3 696

8 371

12 926

Summa fria fakulteter

13 029

26 044

38 0l5

Med. fak. (motsv.) ....................

1 620

2 120

29.5

Tekn. högsk..................................

4 070

6 496

9 238

Handelshögsk. (motsv.) ............

1 431

2 429

2 842

Tandl.-högsk..................................

1 115

1 159

1 821

Farm. inst.

apotekare ................................

251

342

391

receptarier ................................

890

881

1 012

Vet.-högsk......................................

141

135

145

Lan tbr.-högsk................................

186

257

314

Skogshögsk....................................

181

167

199

GCI .............................................

417

504

594

Summa fackhögsk. (motsv.)

10 301

14 490

19 531

Totalt

23 330

40 534

57 576

c. Examination vid fakulteter och högskolor

Examinationsberäkningen för läsåren 1961/62—1970/71 avser antalet vid uni­

versitet och högskolor examinerade personer med grundexamen. De i det föl­

jande redovisade examinationstalen är alltså adderbara. Dubbelexaminationen

mellan högskolor och fakulteter behandlas efter avsnitten om de olika högsko­

lorna/ fakulteterna.

Det material som är tillgängligt angående den hittillsvarande examinations-

frekvensen m. m. är mycket bristfälligt. Detta medför att beräkningarna blir

ännu vanskligare än om ett tillfredsställande material på denna punkt funnits.

Antalet nybörjarplatser vid samtliga fackhögskolor (motsvarande) har, som

tidigare angivits, antagits öka med 25 procent av antalet platser 1965/66 under

perioden 1966/67—1970/71.

Examinationen har beräknats utifrån nettoantalet nyinskrivna för de fria

fakulteterna och utifrån antalet nybörjarplatser för fackhögskolorna (motsva­

rande).

31

Kvinnoandelen av den totala nettoinskrivningen har i det föregående anta­

gits komina att öka. En sådan ökning har också skett under slutet av 1950-

talet. Detta medför att kvinnoandelen av examinationen vid vissa högskolor

(fakulteter) kommer att antagas öka utöver vad de sista kända inskrivningstalen

antyder.

En överslagsmässig examinationsberäkning har gjorts för läsåren 1971/72—

1974/75. Därvid har inskrivningen respektive antalet nybörjarplatser antagits

oförändrad i förhållande till läsåret 1970/71. Även antagandena rörande köns­

fördelning och examinationsfrekvens för 1970/71 har använts oförändrade vid

denna beräkning.

I tabell 18 redovisas ett sammandrag av beräknat antal examinerade personer

med grundexamen från fakulteter och högskolor under femårsperioderna 1960/61

—1964/65, 1965/66—1969/70 och 1970/71—1974/75 (SOU 1962: 55, tabellerna

4.4:3 och 4.4:4, sid. 128 ff.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

d. Antal akademiker i yrkesverksam ålder

På grundval av föregående examinationsberäkningar har antalet akademiker

i yrkesverksam ålder beräknats uppgå till 84 500 år 1965, 118 200 år 1970 och

168 000 år 1975, vilket innebär en ökning med 26, 76 respektive 151 procent i

förhållande till akademikerantalet 1960.

E. Det högre utbildningsväsendets utveckling fram till

1975 — ett programmatiskt räkneexempel

a. Tillgängliga utbildningsplatser

Som inledningsvis påpekats är de antaganden vilka i det följande redovisas

gjorda utifrån en bedömning av de realistiska möjligheter som kan väntas före­

ligga att genomföra en kapacitetsökning inom utbildningsområden, som är

starkt personal- och kapitalkrävande. Antagandena är vidare gjorda i syfte att

»förbättra» relationen mellan den i det föregående beräknade tillgången på och

det uppskattade behovet av akademisk arbetskraft. 1

1. Intagningen vid teknisk högskola (motsvarande) antages öka utöver tendens­

beräkningens antagande om 25 procent med ytterligare 25 procent eller totalt

50 procent från och med 1965/66 till och med 1969/70. Nybörjarplatsantalet

skulle sålunda öka med 960 platser, av vilka 105 i Stockholm (35 per läsår

1965/68), 105 i Göteborg (35 per läsår 1965/68) och 105 i Lund (35 per läsår

1965/68) samt 645 i X-ort(-er) (215 per läsår 1967/70). Det totala antalet

platser med fördelning på ort läsåren 1965/66—1969/70 framgår av följande

sammanställning.

32

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Stockholm

Göteborg

Lund

X-ort(-er)1

Summa

1965/66 ........................

806

685

525

_

2 016

1966/67 ........................

841

720

560

2121

1967/68 ........................

876

755

595

215

2 441

1968/69 ........................

876

755

595

430

2 656

1969/70 ........................

876

755

595

645

2 871

1 X-ort(-er) kan avse befintliga orter eller ny ort.

2

. Intagningen vid medicinsk jakultet (motsvarande) antages öka med ytter­

ligare

10

procent utöver tendensberäkningens antagande eller totalt med

35 procent från och med läsåret 1966/67. Nybörjarplatsantalet skulle sålunda

öka från 678 läsåret 1965/66 (läkarutbildningsberedningens senaste förslag för

läsåret 1965/66) till 918 läsåret 1966/67 med följande fördelning på orter

detta läsår.

Uppsala

Lund/Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

X-ort(-er)1

Summa

90

190

168

258

62

150

918

1 X-ort(-er) kan avse befintliga orter eller ny ort.

3. Intagning vid handelshögskola (motsvarande) antages öka med 30 procent ut­

över tendensberäkningens antagande eller totalt med 55 procent från och

med läsåret 1966/67. Nybörjarplatsantalet skulle sålunda detta år vara

1 050 med följande fördelning på orter.

Stockholm

Göteborg

Lund

X-ort(-er)1

Summa

350

275

275

150

1050

1 X-ort(-er) kan avse befintliga orter eller ny ort.

4. Intagningen vid tandläkarhögskola antages öka med 25 procent enligt ten­

densberäkningen eller med sammanlagt 90 nybörjarplatser, av vilka 25 i

Malmö från och med läsåret 1965/66 och 40 platser i Stockholm samma läsår

samt 25 platser i Göteborg från och med läsåret 1968/69. Det totala antalet

nybörjarplatser med fördelning på orter läsåren 1965/66—1968/69 framgår

nedan.

Stockholm

Malmö

Göteborg

Umeå

Summa

1965/66 ........................

140

125

100

60

425

1966/67 ........................

140

125

100

60

425

1967/68 ........................

140

125

100

60

425

1968/69 ........................

140

125

125

60

450

33

Tabell 19. Totala antalet nybörjarplatser vid spärrade

utbildningslinjer läsåren 1964/651970/71.

Kungl. Majits proposition nr 172 år 1963

Läsår

Tekn.

högsk.

Med.

fak.

Tandl.

högsk.

Farm. inst.

Handels-

högsk.

GCI

Jordbr.

högsk.

Totalt

ap.

re.

1964/651.a........

1 741

546

260

80

180

675

100

125

3 707

1965/661 ..........

1 911

678

360

80

180

675

100

125

4 109

1965/66’ ..........

2016

678

425

80

180

675

100

125

4 279

1966/67’ ..........

2121

918

425

84

189

1 050

105

131

5 023

1967/68’ ..........

2 441

918

425

88

198

1 050

no

137

5 367

1968/693 ..........

2 656

918

450

92

207

1 050

Ilo

144

5 6'>2

1969/703 ..........

2 871

918

450

96

216

1 050

120

150

5 871

1970/712 ..........

2 871

918

450

100

225

1 O50

125

156

5 895

1 Antal nybörjarplatser enligt 1960 års program och offentliggjorda utredningar.

a Antal nybörjarplatser enligt räkneexemplets antaganden.

5. Beträffande nybörjarplatsantalet vid övriga fackhö g skolor har i enlighet med

tendensberäkningen antagits en successiv ökning av antalet med 25 procent

från och med läsåret 1966/67 till och med läsåret 1970/71.

6. Antalet »nybörjarplatser» för studenter vid postgymnasiala fackutbildnings­

linjer (se kapitel 3) antages i enlighet med gymnasieutredningens behovsdele-

gations beräkningar läsåret 1970/71 vara 6 000 efter en successiv ökning till

detta antal från 1960/61.

7. 35 procent av antalet nybörjarplatser vid ifrågavarande fackutbildnings­

linjer antages per läsår ianspråktagas av personer, som avgått från akade­

miska studier utan examen eller som tidigare bedrivit studier vid annan fack­

utbildningslinje. Nettoantalet nybörjarplatser för studenter vid postgymna­

siala fackutbildningslinjer antages sålunda uppgå till 3 900 läsåret 1970/71.

Det totala antalet nybörjarplatser vid spärrade utbildningslinjer enligt givna

antaganden redovisas nedan i tabell 19.

I tabell 20 nedan återges den antagna ökningen av antalet nybörjarplatser

vid spärrade utbildningslinjer läsåren 1965/66—1970/71 i förhållande till 1960

års program och offentliggjorda utredningar.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 17%

34

Tabell 20. Antagen ökning av antalet nybörjarplatser vid spärrade utbild­

ningslinjer läsåren 1965/661970/71 i förhållande till 1960 års program

och offentliggjorda utredningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Tekn.

högsk.

Med.

fak.

Tandl.

högsk.

Farm. inst.

Handels-

högsk.

GCI

Jordbr.

högsk.

Totalt

ap.

re.

1965/66 ........

+ 105

_

+ 65

_

_

_

+

170

1966/67 ........

+ 210

+ 240

+ 65

+ 4

+ 9

+ 375

+

5

+ 6

+

914

1967/68 ........

+ 530

+ 240

65

+ 8

+ 18

+ 375

+ 10

+ 12

+ 1 258

1968/69 ........

+ 745

+ 240

+ 90

+ 12

+ 27

i- 375

+ 15

+ 19

+ 1523

1969/70 ........

+ 960

+ 240

+ 90

+ 16

+ 36

-1- 375

+ 20

+ 25

+ 1 762

1970/71 ........

+ 960

+ 240

+ 90

+ 20

+ 45

+ 375

+ 25

+ 31

+ 1 786

b. Tillströmningens inriktning

1. Till följd av den antagna ökningen i intaget till teknisk, medicinsk och odon­

tologisk utbildning utöver tendensberäkningen antages en motsvarande re­

duktion av tillströmningen till matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

2. Till följd av den antagna ökningen i intaget till ekonomisk utbildning utöver

tendensberäkningen antages en motsvarande reduktion av tillströmningen till

humanistisk fakultet.

3. Till följd av den antagna ökningen av nettoantalet nybörjarplatser vid post­

gymnasiala fackutbildningslinjer antages en motsvarande reduktion av till­

strömningen till humanistisk fakultet — en »avlänkande» effekt — sedan

studenter från allmänt gymnasium utan universitets- och högskoleinriktning

besatt sin andel av nybörjarplatserna.

Tabell 21 redovisar den förändring i tillströmningen till de fria fakulteterna,

som ovanstående antaganden medför, i förhållande till tendensberäkningen i

avsnitt D, varvid också antagits, att nettoantalet nyinskrivna vid teologisk och

juridisk fakultet förblir oförändrat i förhållande till tendensberäkningen.

Den relativa fördelningen av det beräknade nettoantalet nyinskrivna vid fria

fakulteter enligt tabell 21 framgår av tabell 22. Enligt antagandena i detta

räkneexempel skulle andelen av nettoantalet nyinskrivna vid humanistisk och

matematisk-naturvetenskaplig fakultet läsåret 1970/71 bli 44,7 respektive 41,0

procent, andelen nyinskrivna teologie studerande 2,6 procent och andelen ny­

inskrivna juris studerande 11,7 procent.

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Tabell 21. Beräknad ändrad inriktning i tillströmningen till jakulteter

och högskolor läsåren 1963/641970/71.

Teol.

fak.

Jur.

fak.

Hum.

fak.

Mat.-nat.

fak.

Summa

fria fak.

Summa

fackhögsk.

Totalt

1963/64

Tendensber.1 ....

179

628

5 653

2 512

8 972

2 557

11529

Faekutb.2 ............

— 1 1:6

— 1 156

Progr. ber.8

179

628

4 497

2512

7 816

2 557

10 373

1964/65

Tendensber...........

214

804

6 588

3106

10 712

2 743

13 455

Faekutb................

— 1 189

— 1 189

Progr. ber.

214

804

5 399

3 106

9 523

2 743

12 266

1965/66

Tendensber...........

234

935

7 015

3 508

11692

3 082

14 774

Faekutb................

— 1284

— 1 284

__

Ökat ant. nbpl.4 *

.

— 128

— 128

+ 128

Progr. ber.

234

935

5 731

3 380

10 280

3 210

13 490

1966/67

Tendensber...........

Faekutb................

245

1 041

7 164

— 1476

3 796

12 246

— 1 476

3 279

15 525

Ökat ant. nbpl. ..

— 259

-281

— 540

+ 540

Progr. ber.

245

1041

5 429

3 515

10 230

3 819

14 049

1967/68

Tendensber...........

251

1 128

7 145

4 012

12 536

3 480

16 016

Faekutb................

— 1 707

- 1 707

_

Ökat ant. nbpl. ..

— 237

— 417

— 654

+ 654

Progr. ber.

251

1128

5 2ul

3 595

10175

4134

14 309

1968/69

Tendensber...........

253

1 137

7 075

4 169

12 634

3 686

16 320

Faekutb................

— 1 946

— 1 946

Ökat ant. nbpl. ..

— 214

— 493

— 707

+ 707

Progr. ber.

253

1 137

4 915

3 676

9 981

4 393

14 374

1969/70

Tendensber...........

251

1 128

6 896

4 263

12 538

3 895

16 433

Faekutb................

— 2112

— 2112

Ökat ant. nbpl. . .

— 190

— 555

— 745

+ 745

Progr. ber.

251

1128

4 594

3 708

9 681

4 640

14 321

1970/71

Tendensber...........

248

1 116

6 695

4 339

12 398

4 109

16 507

Faekutb................

— 2 280

— 2 280

_

Ökat ant. nbpl. ..

165

— 442

— 607

+ 607

Progr. ber.

248

1 116

4 250

3 897

9 511

4 716

14 227

1 Tillströmning enligt tendensberiikningen i avsnitt D.

2 »Avlänkning» till postgymnasial fackutbildning, antagande b 3.

8 Tillströmning enligt räkneexemplet.

4 Ändrad inriktning i tillströmningen, antagande b 1—2, på grund av ökat antal nybörjarplatser

vid fackhögskola enligt antagandena i avsnitt E a.

36

Tabell 22. Nettoantalet nyinskrivna vid fria fakulteter läsåren

1963/64—1970/71.

Relativa tal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Teol. fak.

Jur. fak.

Hum. fak.

Mat.-nat. fak.

1963/64 ........

2,3

8,0

57,5

32,1

1964/65 ........

2,3

8,4

56,7

32,6

1965/66 ........

2,3

9,1

55,7

32,9

1966/67 ........

2,4

10,2

53,0

34,4

1967/68 ........

2,5

11,1

51,1

35,3

1968/69 ........

2,5

11,4

49,2

36,8

1969/70 ........

2,6

11,7

47,5

38,3

1970/71 ........

2,6

11,7

44,7

41,0

c. Närvaro vid fakulteter och högskolor

I tabell 23 redovisas antalet närvarande studerande vid fakulteter och hög­

skolor höstterminen 1975 enligt räkneexemplets tillströmningsberäkning och en­

ligt tendensberäkningen.

Tabell 23. Beräknat antal närvarande studerande vid fakulteter

och högskolor höstterminen 1975.

F akultet/högskola

Höstterminen 1975

Differens

Tendensber.

Räkneex.

Teol. fak.........................................................

1 500

1 500

Jur. fak...........................................................

6 3<i0

6 300

Med. fak.........................................................

7 300

8 300

+ 1 000

Hum. fak........................................................

34 900

22 400

— 12 500

Mat.-nat. fak.................................................

23 200

20 700

— 2 5oO

Tekn. högsk...................................................

12 800

15 3o0

+

2 500

Handelshögsk..................................................

3 400

4 200

+ 800

Tandl.-högsk...................................................

2 200

2 2oO

Farm. inst......................................................

750

750

Jordbr.-högsk..................................................

800

800

GCI ...............................................................

250

250

Summa

93 400

82 700

— 10 700

d. Examination vid fakulteter och högskolor

Bibehålies tendensberäkningens examinationsantaganden erhålles på grund­

val av tillströmningsberäkningen i tabell 21 följande sammandrag av antalet

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Tabell 2b. Beräknat antal examinerade personer med grundexamen från fakul­

teter och högskolor läsåren 1960/61196b/65, 1965/661969/70 och 1970/71

197b/75 enligt räkneexemplet.

F akul tet/högskola

Beräknat antal examinerade personer läsåren

1960/61—1964/65

1965/66—1969/70

1970/71—1974/75

Teol. fak........................................

325

477

703

Jur. fak..........................................

1 196

1 998

3 436

Hura. fak.......................................

7 788

13 130

15 171

därav samhällsvetenskapliga

ämnen ......................................

2 080

4 264

5 342

Mat.-nat. fak................................

3 696

8 177

11666

Summa fria fakulteter

15 085

28 046

36 318

Med. fak. (motsv.) ....................

1 620

2120

3 323

Tekn. högsk..................................

4 070

6 501

10156

Handelshögsk. (motsv.) ............

1 431

2 673

3 745

Tandl.-högsk..................................

1115

1 159

2 001

Farm. inst.

apotekare ................................

251

342

391

receptarier ................................

890

881

1012

Vet.-högsk......................................

141

135

145

Lantbr.-högsk................................

186

257

314

Skogshögsk.....................................

181

167

199

GCI ..............................................

417

504

594

Summa fackhögsk. (motsv.)

10 302

14 739

21880

Totalt

25 387

42 785

58 198

Tabell 25. Jämförelse mellan beräknad total examination läsåren 1960/61

197b/75 vid fackhögskolor (motsvarande) enligt »1960 års program»,

tendensberäkningen och räkneexemplet.

Kategori

Examination vid oför­

ändrat antal nybörjar­

platser i förhållande

till 1965/G6

»1960 års program»

Examination enligt

tendensberäkningens

antaganden

Examination enligt

räkneexemplets

antaganden

totalt

ökning

totalt

ytterligare

ökning

Läkare ........................................

6 621

6 715

94

7 063

348

Civ.-ing.........................................

18511

19 804

1 293

20 727

923

Civ.-ekon......................................

6 241

6 702

461

7 849

1 147

Tandläkare ................................

3 929

4 095

166

4 275

180

Apotekare ..................................

933

984

51

984

Receptarier ................................

2 510

2 783

273

2 783

Veterinärer ................................

411

421

10

421

Agronomer ................................

728

757

29

757

Jägmästare ................................

511

547

36

547

Gymn.-dir.....................................

1 367

1 515

148

1 515

Summa

41 762

44 323

2 561

46 921

2 598

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Diagram 2. Den relativa andelen examinerade personer vid fackhö g skolor, mate-

matisk-naturvetenskapliga fakulteter och övriga fria fakulteter enligt

räkneexemplet läsåren 1959/60197^/75.

%

lOOq------------------------------------------- ------ -------------------------------------------------------------------------------------------

90 -r

80 ^

70

20 E:

10 -E

°-vj 11 11 11 u "

11 11 r111" i11111 “ 11111111 i1111

59/fe0 60/61

61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67 67/68 68/69 69/70 70/71

7/72 72/73 73/74 74/75

Läsår

□ Övriga fokulteter eu NaFurvetensk. fak. jj^jj Fackhögskolor

examinerade personer med grundexamen från fakulteter och högskolor under

femårsperioderna 1960/61—1964/65, 1965/66—1969/70 och 1970/71—1974/75,

tabell 24 (SOU 1962: 55, tabellerna 5.4:1 och 5.4:2, sid. 150 ff.).

Jämföres ovanstående examinationsberäkning med tendensberäkningens och

med en examinationsberäkning grundad på antagandet, att ingen ökning av

antalet nybörjarplatser vid spärrade utbildningslinjer sker från och med läsåret

1965/66, erhålles följande resultat för läsåren 1960/61—1974/75 beträffande den

totala examinationen vid fackhögskolor (motsvarande), tabell 25.

I diagram 2 åskådliggöres utvecklingen läsåren 1959/60—1974/75 av den

39

relativa andelen examinerade personer vid fackhögskolor, matematisk-natur-

vetenskapliga fakulteter och övriga fria fakulteter enligt räkneexemplets exami-

nationsberäkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

F. Tillgång på och »behov» av akademiskt utbildad arbetskraft

i yrkesverksam ålder åren 1970 och 1975

På grundval av examinationsberäkningarna i avsnitt E d och beräkningarna

av antalet kvarlevande med examen 1959/60 eller tidigare redovisas i tabell 26

antalet akademiker i yrkesverksam ålder åren 1970 och 1975 sammanställt med

beräknat »behov» av akademiskt utbildad arbetskraft dessa år.

Tabell 26. Beräknad tillgång på och beräknat »behov» av akademiskt

utbildad arbetskraft i yrkesverksam ålder åren 1970 och 1975.

1970

1975

116 000

160 500

Beräknat »behov» av akademiker i yrkesverksam ålder:1

alt. 1 ...........................................................................................

124 900

148 600

alt. 2 ...........................................................................................

118 400

142 300

Differens (absolut):

— 8 900

+ 11 900

alt. 2 ...........................................................................................

— 2 400

+ 18 200

Differens (procent):

alt. 1 ...........................................................................................

— 8

+

7

alt 2 ...........................................................................................

— 2

+ 11

1 De alternativa behovsberäkningarna hänför sig till alternativa beräkningar av ämneslärarbehovet.

I tabell 27 redovisas »tillgångs- och efterfrågeberäkningarna» rörande de en­

skilda akademikerkategoriema åren 1970 och 1975. År 1965 föreligger ingen skill­

nad i förhållande till tendensberäkningen.

Mellan 1970 och 1975 skulle enligt sammanställningen »bristen» övergå i »över­

skott» om man för samman samtliga utbildningsgrupper. För läkare, civilingen­

jörer och ekonomer kvarstår »bristsituationen» ännu år 1975. Det bör beträf­

fande humanister och naturvetare, för vilka de största »överskotten» redovisas,

erinras om, att behovsprognosen rörande lärare i läroämnen — den kvantitativt

viktigaste prognosen för personer med examen från filosofisk fakultet — princi­

piellt skiljer sig från behovsprognoserna för t. ex. läkare och civilingenjörer, vilka

senare förutsätter kvalitativa förändringar av en art som ej ingår i förutsätt­

ningarna för ämneslärarprognosen.

40

Tabell 27. Beräknad tillgång på och beräknat »behov» av skilda akademiker­

kategorier i yrkesverksam ålder åren 1970 och 1975.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Kategori

År

Beräknad

Beräknat

Differens

tillgång

»behov»

abs.

rel.

1970

3 100

3 200

1975

3 300

3 200

1970

8 600

12 600

— 4 000

— 47

1975

11 100

12 900

— 1800

— 16

1970

7 800

5 200

+ 2 600

+ 33

1975

13 000

8 400

+ 4 600

4- 35

1970

8 300

10 300

— 2 000

— 24

1975

10 800

12 300

— 1500

— 14

1970

25 900

23 100

+ 2 800

+ 11

1975

34 400

25 400

+ 9 000

+ 26

1970

25 900

19 000

+ 6 900

+ 27

1975

34 400

21 500

+ 12 900

+ 38

1970

16 500

13 700

-1- 2 800

+ 17

1975

27 000

16 000

+ 11 000

+ 41

1970

16 500

11 300

+ 5 200

+ 32

1975

27 000

13 700

+ 14 300

+ 49

1970

21 500

28 800

— 7 300

— 34

1975

30 300

36 300

— 6 000

— 20

1970

8 400

12 900

- 4 500

— 54

1975

11 700

17 400

— 5 700

— 49

1970

5 800

5 800

1975

7 100

6 400

+

700

+ 10

1970

1300

1300

— .

1975

1 500

1 500

1970

3 800

3 000

+ 800

+ 21

1975

4 600

3 300

+ 1 3o0

+ 28

1 1970

800

800

\ 1976

900

800

Agronomer ..................................................

j 1970

| 1975

1 300

1400

1 400

1500

| 1970

1 000

900

| 19.5

1100

1 000

| 1970

1 900

1900

j 1975

2 300

2 200

1 Inkl. psykologer.

• • markerar obetydlig differens.

Med hänsyn till utbildnings- och arbetsmarknadsförhållanden har det intresse

att sammanställa siffrorna i tabell 27 för tekniker och naturvetare samt för

»samhällstekniker». Detta göres nedan beträffande tillgång och »behov» år 1975.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

1. Tekniker-naturvetare

Kategori

Tillgång

Behov

Differens

alt. 1

alt. 2

alt. 1

alt. 2

Naturvetare ................

Civilingenjörer ..........

27 000

30 300

16 000

36 300

13 700

36 300

+ 11 000

— 6 000

+ 13 300

— 6 000

Summa

57 300

52 300

5u 000

+ 5 000

+ 7 300

2. Samhällstekniker

Kategori

Tillgång

Behov

Differens

Jurister ...........................................................

11 100

12 900

— 1 800

Samhällsvetare1 .............................................

13 000

8 400

+ 4 600

Civilekonomer ................................................

11 700

17 400

— 5 700

Summa

35 800

38 700

— 2 900

1 Inkl. psykologer.

Nedan följer ett fullständigt återgivande av P-gruppens promemoria rörande

det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad.

2. Den fortsatta utbyggnaden

A. Inledning

Antalet studentexamina ökar starkt år från år. Under åren 1951—55 avlades

drygt 33 000 studentexamina, varav ca 26 000 vid allmänna gymnasier. Mot­

svarande siffror för åren 1956—60 var totalt ca 49 000, varav drygt 39 000 vid

allmänna gymnasier. Med ledning av uppgifter om antalet elever i gymnasierna

och om examinationsfrekvenser m. m. har beräknats att med stor sannolikhet

totalantalet studentexamina åren 1961—65 kommer att bli ca 90 000, varav

drygt 72 000 vid allmänna gymnasier. Vilken utvecklingen blir efter år 1965

är för närvarande vanskligt att förutse. Vi vet, att totalantalet ungdomar i de

typiska gymnasieåldrarna blir mindre under andra än under första hälften av

1960-talet. Vi förutsätter vidare, att fackskolor kommer att finnas vid sidan av

gymnasierna under denna period. Man har likväl att med säkerhet räkna med

en fortsatt ökning av gymnasiernas kapacitet. Totalantalet studentexamina åren

1966—70 har uppskattats till 120 000 ä 125 000, varav kanske 85 000 ä 90 000

vid allmänna gymnasier.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 1 samt. Nr 172

42

Rekryteringsunderlaget för universitet och högskolor kommer till följd av

den väntade ökningen i studentexaminationen att växa i mycket snabb takt

under 1960-talet. Samtidigt kan konstateras, att intresset för fortsatta universi­

tets- och högskolestudier bland de nyexaminerade studenterna fortsätter att

växa. Detta framgår klart av den till denna PM fogade statistiska sammanställ­

ningen Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-

talet (SOU 1962: 55). I det följande benämnes denna sammanställning »statistik­

bilagan».

Man har därför anledning räkna med att tillströmningen till universitet och

högskolor kan komma att öka i en sådan omfattning att nu gällande förutsätt­

ningar om studentantalets storlek för planeringsarbetet med utbyggnaden av

universitet och högskolor (i generalplaner, programkommittéer m. m.) behöver

omprövas.

Ett ytterligare skäl för en dylik omprövning är de nya bedömningar av beho­

vet i framtiden av skilda slag av kvalificerad arbetskraft som gjorts under

senare år. Av statistikbilagan framgår t. ex., att senast gjorda bedömning av

behovet i framtiden av civilingenjörer påkallar en översyn av nu gällande ut­

bildningsplaner.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 172 år 1963

B. Nu gällande program för utbyggnad av det högre

utbildningsväsendet

1960 års riksdag godkände de av chefen för ecklesiastikdepartementet i pro­

positionen 1960:119 förordade riktlinjerna för utbyggande av universitet och

högskolor m. m. under 1960-talet. Dessa riktlinjer kan sammanfattas i följande

huvudpunkter:

1. universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960-talet ut i bety­

dande omfattning, särskilt inom de sektorer som har begränsad intagning;

2. de statliga insatserna på de postgymnasiala fackutbildningslinjernas om­

råde ökas kraftigt under 1960-talet;

3. den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognostiska utredningsverksamheten

förstärkes;

4. yrkesvägledningen i gymnasierna intensifieras;

5. det studiesociala stödet utformas med inriktning på likartade utgångspunk­

ter för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymnasie-

stadiet.

Som underlag för dessa riktlinjer låg ett av 1955 års universitetsutredning

sammanställt statistiskt material jämte ett av utredningen framlagt handlings­

program, redovisat i betänkandet Universitet och högskolor i 1960-talets sam­

hälle (SOU 1959: 45).

1961 och 1962 års riksdagar har fattat en rad beslut på basis av flertalet

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

43

punkter i programmet. De beslut, som gällt punkt 1, har i vissa avseenden inne­

burit, att ramen för programmet utvidgats.

De spärrade utbildningslinjerna vid universitet och högskolor kommer enligt

fattade beslut och avlämnade konkreta förslag att utbyggas enligt följande tids­

schema.

Antalet nybörjarplatser läsåren 1960/611965/66 vid

spärrade utbildningslinjer

Läsår

Tekn.

högsk.

Med.

fak.

Tandk-

högsk.

Farm. inst.

Handels-

GCI

Jordbr.-

högsk.

Totalt

ap.

rec.

högsk.

1960/61 ..

1056

453

240

so

180

345

100

125

2 579

1961/62 ..

1 131

475

240

80

180

575

100

125

2 906

1962/63 ..

1 353

546

260

80

180

675

100

125

3319

1963/64 ..

1 586

546

260

80

180

675

100

125

3 552

1964/65 ..

1 741

546

260

80

ISO

675

100

125

3 707

1985/66 ..

1 911

678

360

80

180

675

ICO

125

4109

A nmärkningar

1. Tekniska högskolor: Principbeslut om antalet nybörjarplatser har fattats enligt propositionerna

1960: 119 och 1962:43. I siffran för 1965/66 ingår 80 nybörjare vid kemiavdelningen vid LTH.

I ovan angivna siffror ingår icke civilingenjörsutbildningen i Uppsala, vilken tar sin början

läsåret 1962/63 med ett intag om 24 platser och successivt ökas till 30 platser 1962/63—

1965/66.

2. Medicinsk utbildning. Principbeslut om antalet nybörjarplatser har fattats enligt propositionerna

1961:108 och 1962:104. Förslag föreligger om ökning av antalet platser i Lund (Ökad läkar­

utbildning vid medicinska fakulteten i Lund, stencil 1962), vilket förslag ingår i tabellens siffror.

3. Odontologisk utbildning. Principbeslut har fattats enligt ovan under punkt 2 nämnda propo­

sitioner.

4. Farmaceutisk utbildning. Utredning pågår för närvarande. Här räknas med av universitets-

utredningen angivet intag, vilket provisoriskt tillämpas vid farmaceutiska institutet.

5. Ekonomisk utbildning. Beslut har fattats enligt proposition 1960:119, statsverkspropositionen

1981 samt proposition 1961:83.

6. Gymnastiklärarutbildning. Här har angivits intagningssiffror enligt universitetsutredningen.

7. Jordbrukets högskolor. Här räknas med ett intag per år om 35 vid skogshögskolan, 30 vid

veterinärhögskolan, 60 vid lantbrukshögskolan (inkl. 10 för hortonomutbildning).

För de laborativa ämnena vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

pågår utbyggnad av utbildningsplatserna för 2-betygsstudcrande i stort sett

enligt den plan som universitetsutredningen redovisade. I vissa ämnen, exempel­

vis kemi vid universitetet i Stockholm och zoologi vid universitetet i Lund, pla­

neras ett större antal platser än universitetsutredningen förordade, vilket står i

överensstämmelse med det uttalande beträffande utbildningskapaciteten i skilda

ämnen vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, som chefen för eckle­

siastikdepartementet gjorde i propositionen 1960: 119 (sid. 271).

Som underlag för generalplanering och konkret byggnadsplanering har hittills

legat det av universitetsutredningen rekommenderade totalantalet närvarande

44

studerande år 1970 på skilda studieorter inom olika fakulteter. Enligt utred­

ningen borde totalantalet studerande på de skilda orterna vara ca

Uppsala Lund/Malmö Göteborg Stockholm

Umeå

Summa

11200

11800

11 800

18 000

600

53 400

Sedermera har Kungl. Maj:t med anledning av en framställning från Frescati-

kommittén — programkommitté för Stockholms universitets anläggningar inom

Frescatiområdet — beslutat, att det fortsatta programarbetet för Stockholms

universitets del skall utgå från ett antal i undervisningen deltagande studerande

år 1970 av 15 000. Omräknas denna siffra till närvaroantal enligt den officiella

statistikens definitioner erhålles siffran ca 18 000. Enligt universitetsutredningens

rekommendationer borde antalet närvarande vid Stockholms universitet vara

ca 10 000 år 1970. Vidare kan nämnas, att byggnadsstyrelsen framlagt en ut-

byggnadsplan av generalplanekaraktär för ett universitet i Umeå, vari räknats

med ett totalt framtida studerandeantal av ca 2 100 (exklusive medicinare och

odontologer i kliniska ämnen).

Som framgår av statistikbilagan har tillströmningen av studerande till univer­

sitet och högskolor under senare år ökat i en sådan takt att det finns väl­

grundad anledning räkna med att det totala antalet studerande vid universitet

och högskolor år 1970 kommer att bli väsentligt mycket högre än universitets-

utredningen ansåg rekommendabelt. Förblir intresset för akademiska studier

lika högt under återstoden av 1960-talet, som det visat sig vara de senaste åren,

kan vid nuvarande expansionstakt för gymnasierna och oförändrade studietids­

förhållanden vid universitet och högskolor totalantalet universitets- och hög-

skolestuderande år 1970 uppskattas till storleksordningen 85 000—90 000.

I fråga om förverkligandet av övriga punkter i 1960 års principprogram må

erinras om att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättats dels en prognosdelega­

tion, dels ett prognosinstitut med i stort sett den personalstyrka som enligt

universitetsutredningen skulle bli erforderlig för arbetet med behovsprognoser.

Vidare kan nämnas, att inom statistiska centralbyrån inrättats en byrå för

undervisningsstatistik. Yrkesvägledningsverksamheten inom arbetsmarknads­

styrelsen har erhållit förbättrade resurser. Det studiesociala stödets utformning

är föremål för utredning inom två parallellt arbetande kommittéer. Vad slutli­

gen utbyggnaden av de s. k. postgymnasiala fackutbildningslinjerna beträffar så

framgår av statistikbilagan, att fram till år 1960 en viss ökning av antalet utbild­

ningsplatser ägt rum, att studenternas andel av samtliga platser vid utbildnings­

linjer som ej enbart rekryterats med studenter ökat, om än svagt, samt att

betydande behov synes föreligga av fortsatt utbyggnad av dessa utbildnings­

områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

45

C. Några allmänna synpunkter rörande fortsatt utbyggnad

Starka skäl talar uppenbarligen för att under senare delen av 1960-talet en

väsentlig ökning av universitets- och högskoleväsendets utbildningskapacitet ut­

över nu gällande program kommer till stånd. Därvid uppkommer frågan i vad

mån tidigare gjorda arbetsmarknadsbedömningar och för utbildningspolitiken

grundläggande värderingar bör gälla även fortsättningsvis.

De officiella bedömningarna av arbetsmarknadens framtida behov av akade­

miker görs numera i främsta rummet inom arbetsmarknadsstyrelsen, även om

andra ämbetsverk, statliga kommittéer och expertgrupper jämväl bidrar till en

fortlöpande kartläggning av morgondagens arbetsmarknadsbehov. I statistik­

bilagan ges en totalbild av dagens bedömningar av den framtida efterfrågan på

skilda slag av arbetskraft med utbildning vid universitet och högskolor. Som

särskilt framhållits i statistikbilagan, är nu existerande material behäftat med

betydande svagheter.

Trots att tillgängliga prognoser är mycket osäkra och därför icke kan tjäna

som de enda utgångspunkterna för utformningen och dimensioneringen av den

högre utbildningen, kan och bör de ge vissa riktpunkter för vårt handlande.

Avsaknaden av fullt tillfredsställande metoder för förutsägelser om framtida

behov och utbud får självfallet inte leda till att vi förkastar vad vi i dag har av

prognoser. De existerande prognoserna ger, trots sina brister, ett värdefullt stöd

vid de bedömningar av framtiden som måste göras. Utbyggnaden och effektivi-

seringen av prognosverksamheten är en av kärnpunkterna i 1960 års program

och bör fullföljas. Därvid bör mer än hittills tonvikten läggas på metodikens

utvecklande. En fullödig prognosverksamhet är uppenbarligen en av hörnste­

narna i fundamentet för en effektivt arbetande yrkesvägledning.

I förevarande sammanhang är det tillräckligt att konstatera, att behovs-

prognoserna från senare år ger vid handen, att den planerade utbildningskapa­

citeten hos de under ecklesiastikdepartementet hörande spärrade utbildnings­

linjerna ej är tillräcklig för att på lång sikt skapa arbetsmarknadsbalans på

ifrågavarande områden. Man bör därför, om man bedömer dessa utbildnings­

linjers utveckling ur arbetsmarknadssynpunkt, snarast möjligt väsentligt öka

deras utbildnings- och cxaminationskapacitet.

I land efter land finner man samma tendens. Det framtida behovet av arbets­

kraft med medicinsk, teknisk och ekonomisk utbildning bedöms undan för undan

bli allt större jämfört med vad man räknade med för ett fåtal år sedan.

Är man trots allt tveksam rörande denna slutsats med hänsyn till osäkerheten

i det prognosmaterial som föreligger, torde ingen annan indikator rörande fram-

tidsbehovet finnas än ungdomens efterfrågan på olika typer av utbildning. För

varje år som går blir konkurrensen om utbildningsplatserna vid de spärrade

utbildningslinjerna skarpare. För att bli antagen vid exempelvis medicinsk fakul­

tet eller teknisk högskola fordras nu en poängsumma, som motsvarar ett medel­

betyg i studentexamen på närmare a. Allt tyder på att konkurrensen kommer

46

att skärpas än mer de närmaste åren. En snabb och kraftig ökning av utbild­

ningsresurserna vid de spärrade utbildningslinjerna är därför den givna slut­

satsen, om intresset för denna form av studier bland föräldrar och ungdom läggs

till grund för bedömningen av utbildningsbehovet.

Storleken av och inriktningen på en fortsatt utvidgning av utbildningskapa­

citeten vid de spärrade utbildningslinjerna kan inte enbart bedömas utifrån här

berörda synpunkter. Hänsyn måste också tas till realekonomiska och andra

faktiska förhållanden. Det blir anledning återkomma härtill längre fram.

De fria fakulteterna kommer att öka starkt i storlek, mätt i antalet stude­

rande, om tillströmningen dit liksom hittills ej regleras genom inträdesspärrar.

Det är den allmänna slutsats man tveklöst kan dra av skilda beräkningar i

detta avseende i statistikbilagan. Det finns nämligen, som inledningsvis visades,

all anledning förmoda, att rekryteringsunderlaget till universitet och högskolor

kommer att växa mycket starkt under 1960-talet. Vidare kan konstateras, att

det i praktiken ej kommer att bli möjligt att under andra hälften av 1960-talet

skapa utbildningsplatser vid de spärrade utbildningslinjerna i den utsträckning

som skulle fordras för att radikalt minska trycket på de fria fakulteterna. Inte

heller finns i dag anledning antaga att intresset för universitets- och högskole­

studier skulle minska i framtiden i någon betydande grad.

En möjlighet att radikalt minska trycket på de fria fakulteterna skulle i så

fall vara att införa inträdesspärr. Är detta en rimlig åtgärd? Först kan konsta­

teras, att i vårt samhälle friheten i sysselsättningsvalet framstår som en också

för utbildningspolitiken vägledande princip. Denna valfrihet synes på den högre

utbildningens område i första hand böra förverkligas genom en fortsatt mål­

medveten utbyggnad av de spärrade utbildningslinjerna. Men antagandet att för

abiturienten i gemen den starka benägenheten att söka vidareutbildning kom­

mer att bestå i kombination med den starka ökningen i studentexaminationen

leder till att varken de postgymnasiala fackutbildningslinjerna eller de hittills

spärrade akademiska fakulteterna och högskolorna synes kunna byggas ut på

ett sådant sätt i en nära framtid att de tillsammans kan absorbera hela ström­

men av sökande till sådan utbildning. Under sådana omständigheter skulle in­

förandet av spärrar inom den fria universitetssektorn medföra en påtaglig in­

skränkning av valfriheten.

Spärrfrågan skulle i princip komma i ett annat läge, om genom spärrar för de

fria fakulteterna resurser skulle kunna friställas för en ökning av de nu spärrade

linjernas kapacitet. Utbildningskostnaden vid de senare är emellertid genom­

gående väsentligt högre än vid de fria fakulteterna. Vid given totalkostnad

skulle därför en minskning av kapaciteten vid de fria fakulteterna ge ett mindre

antal nya utbildningsplatser vid spärrade utbildningslinjer än det antal platser,

som genom spärrningen av de fria fakulteterna skulle undandragas de studie­

sökande. Principiellt viktigare är emellertid, att det inom överskådlig framtid

torde saknas realekonomiska förutsättningar för en så stark ökning av kapaci­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

47

teten vid de spärrade utbildningslinjerna, att valfrihetsargumentet mot spärrar vid de fria fakulteterna skulle bortfalla eller väsentligt försvagas. Någon mer betydande utbytbarhet i fråga om drift- och kapitalkostnadsfaktorer mellan de två sektorerna torde nämligen ej föreligga.

Självfallet skulle valfrihetsargumentet avsevärt försvagas, om det kunde visas, att arbetslöshet med stor säkerhet skulle kunna förutsägas för klart defi­ nierade grupper av akademiker, om storleken av dessa grupper tilläts överskrida vissa givna gränser. Emellertid kan icke med någon större grad av säkerhet behovsprognoser uppställas för klart definierade akademikergrupper. Här må erinras om vad som anförts i detta avseende i statistikbilagan. Vidare torde det under inga förhållanden under förutsebar tid bli fråga om arbetslöshet utan möjligen om inadekvat sysselsättning, d. v. s. om en framtida yr­ kesverksamhet som mot bakgrunden av våra nuvarande värderingar skulle upp­ fattas som mindre väl avpassad efter vederbörandes grundläggande akademiska utbildning.

I friheten att välja sysselsättning — för abiturientens del fortsatt utbildning eller yrkesverksamhet — ligger ofrånkomligen ett risktagande. IJnder förutsätt­ ning att yrkesvägledningen alltifrån grundskolans högstadium har gett veder­ börande fylliga och korrekta informationer om framtidsutsikterna på olika lev­ nadsbanor, synes det risktagande, som en utbildning inom den fria akademiska sektorn kan innebära, vara rimligt.

Vid sidan av de principiella skälen mot spärrar vid de fria fakulteterna finns även praktiska invändningar. Så länge studiegången vid de stora fria fakulte­ terna, d. v. s. de filosofiska fakulteterna, behåller sin obundna karaktär, blir ett effektivt spärrsystem svårt att konstruera och administrera (jfr SOU 1959:45, sid. 180 f.). Strävan att mjuka upp gränserna mellan olika ämnesgrupper har under senare år varit påtaglig. Med ett spärrsystem synes det vara ogörligt att fortsätta på den inslagna vägen, om inte en rad undantag medges. Men de mot­ verkar den tänkta stymingseffekten hos spärrarna.

Inom ett avsnitt kan emellertid, sedan nu pågående utredningsarbete avslu­ tats, någon form av reglerad eller styrd intagning tänkas bli aktuell, nämligen i fråga om lärarutbildningen vid de fria fakulteterna. Lärarutbildningssakkun- niga har att ta ställning till frågan om lämplig form för denna utbildning. Fin­ ner de sakkunniga sig böra förorda en särskild akademisk studiegång för de blivande lärarna, kan detta givetvis förenas med någon form av styrd intagning för »lärarutbildningslinjerna». Till denna fråga finns det dock inte anledning att ta ställning här.

Av anförda principiella och praktiska skäl torde sålunda spärralternativet såsom en metod att åstadkomma en balanserad expansion av det högre utbild­ ningsväsendet för närvarande böra föras ut ur debatten. Någon anledning att nu ytterligare överväga de tekniska förutsättningarna för ett spärrsystem synes inte föreligga.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

43

Som redan sagts i det föregående är den viktigaste slutsats som kan dras ur

nu föreliggande statistiska data om framtida tillgång på och behov av kvalifi­

cerad arbetskraft att en utvidgning av de nu spärrade akademiska utbildnings­

linjernas kapacitet utöver nu gällande program bör komma till stånd. En ut­

vidgning som skulle skapa numerisk balans mellan tillgång och efterfrågan inom

överskådlig framtid synes dock för närvarande inte bli möjlig. Dels är kostna­

derna betydande — de spärrade linjerna är de dyraste. Statsfinansiella omstän­

digheter kan sålunda försena ett i och för sig önskvärt utvidgningsprograms

genomförande. Dels och framför allt är de realekonomiska resurserna begränsade.

En forcerad utvidgning av de spärrade linjerna ökar på kort sikt efterfrågan på

lärare till förfång för avnämarnas möjligheter att på kort sikt tillgodose sina

behov. Som exempel kan nämnas, att nettotillskottet civilingenjörer till arbets­

marknaden utanför de tekniska högskolorna beräknas minska något de närmaste

åren till följd av den ökning av antalet akademiska lärare, som redan den enligt

nu gällande program beslutade kapacitetsutvidgningen gör nödvändig. Samma

tendens kommer i hög grad till synes på andra lärarkrävande utbildningslinjer,

exempelvis den medicinska.

Också svårigheten att snabbt skapa tillräckliga lokaler bör nämnas. Plane­

ringen och projekteringen av de mycket komplicerade lokaler som det här är

fråga om tar en avsevärd tid i anspråk. Möjligheterna att realisera nu gällande

program i avseende på lokalbehoven kan för närvarande bedömas såsom relativt

goda. Program- och projekteringsarbetena har successivt genomförts och är nu

till betydande delar avslutade. Mycket återstår dock alltjämt. De byggnads­

arbeten som fordras för att realisera programmet har hittills igångsatts endast i

begränsad utsträckning. Huvudproblemet de allra närmaste åren ligger därför

på den egentliga byggnadssidan. I detta sammanhang bör erinras om att möjlig­

heterna att bygga nya universitets- och högskoleinstitutioner har sina bestående

begränsningar. Universitet och högskolor är i allmänhet förlagda till regioner,

där industri och servicenäringar expanderar påfallande snabbt och bostadsbyg­

gande och kommunikationer kräver allt större resurser. Konkurrensen om bygg-

nadsarbetskraften blir sålunda ytterligt stark. I

I statistikbilagan har avslutningsvis gjorts ett räkneexempel rörande en fort­

satt expansion av universitet och högskolor, varvid ökningen av de spärrade

linjerna beräknats på basis av nuvarande erfarenheter av möjligheterna att ge­

nomföra en expansion med bibehållande av den utbildnings- och forsknings­

kvalitet, som förutsatts i nu gällande program. Som framgår av beräkningarna

skulle med den tänkta ökningen av de spärrade utbildningslinjerna någon arbets-

marknadsbalans ingalunda inträda. Ett realiserande av den i räkneexemplet

angivna expansionen kan överslagsmässigt beräknas på ett decennium höja ut­

giftsnivån för direkta årliga driftkostnader under ecklesiastikdepartementet med

storleksordningen 300 miljoner kr. och kräva en total insats för byggnation och

inredning av institutionslokaler m. m. under samma period av storleksordningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

49

2,5—3 miljarder kr. I dessa drift- och kapitalutgifter ingår dock även kostna­

derna för nu gällande program, i de delar det ännu inte genomförts. Härtill

kommer beträffande såväl drift- som kapitalbudgetutgifter konsekvenskostnader

till betydande belopp. Här avses kostnader av typen ökade forskningsanslag till

det växande antalet professorer, docenter, assistenter m. fl., studiesociala förmå­

ner, byggnadsbidrag till student- och andra bostäder o. s. v. Utöver dessa kost­

nader kommer helt visst betydande realkostnader av annan karaktär — bl. a.

realkostnader för avstådd arbetsinsats till följd av förlängd utbildning och där­

med senare inträde på arbetsmarknaden.

Självfallet är det i och för sig tänkbart att snabbare än som angivits i räkne­

exemplet utvidga utbildningskapaciteten vid spärrade utbildningslinjer. Men

detta fordrar en genomgripande omfördelning av inte bara statsfinansiella utan

även realekonomiska resurser till förmån för utbildning och vid universitet och

högskolor bedriven forskning inom framför allt medicin, teknik och ekonomi. En

annan, ur vissa synpunkter enklare väg att snabbare än som angivits i räkne­

exemplet utvidga de spärrade linjerna vore att införa ett mindre personal- och

utrustningskrävande utbildningssystem. En utbyggnad av utbildningskapacite­

ten skulle enligt ett sådant system ej, såsom nu är fallet, automatiskt medföra

en motsvarande ökning av forskningspotentialen, vilken i så fall skulle dimensio­

neras efter andra grunder. Det senare här antydda alternativet bör emellertid

bli föremål för närmare utredning och prövning. Det i statistikbilagan lämnade

programmatiska räkneexmplet har här ansetts ge en realistisk belysning av vil­

ken utveckling vi kan förvänta oss utifrån de värderingar, som för närvarande

gäller som allmänt vedertagna.

Materialet i statistikbilagan ger anledning till vissa ytterligare utbildnings-

politiska kommentarer. Det är tydligt, att det mot slutet av 1960-talet kommer

att bli lättare för olika grupper av arbetsgivare att anställa naturvetenskapligt

skolad personal än att finna tekniskt utbildad arbetskraft. Med hänsyn härtill

synes det förutseende att mer än hittills ge utbildningen vid de matematisk­

naturvetenskapliga fakulteterna en inriktning som underlättar verksamhet i nä­

ringsliv och förvaltning. Det experiment som startat i Uppsala med civilingen­

jörsutbildning inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten samt den

överbryggning av gränserna mellan teknik och naturvetenskap, som påbörjats i

Göteborg och Lund och planeras i Stockholm, är exempel på en utveckling, som

synes böra fullföljas och påskyndas.

För den samhällsvetenskapliga och den ekonomiska utbildningens del synes

liknande utbildningspolitiska slutsatser kunna dras av beräkningarna i statistik­

bilagan. Utöver en kraftig utbyggnad av civilekonomutbildningens kapacitet

synes böra eftersträvas att — i stil med vad som nyligen förordats rörande en

mot ekonomiska studier mer orienterad samhällsvetenskaplig utbildning i Upp­

sala — göra den samhällsvetenskapliga utbildningen mer användbar än hittills

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

50

för företagsekonomiskt inriktad verksamhet inom utbildningsväsende, förvalt­

ning och näringsliv.

Vad humanisterna i övrigt beträffar, visar siffrorna i statistikbilagan på sam­

ma framtida situation som visats i ett flertal tidigare sammanställningar. En klar

tendens till mättnad och övermättnad inom arbetsområden som rekryteras med

humanister kan komma att framträda, samtidigt som på många andra områden

brist på skolad arbetskraft består. Visserligen skulle i och för sig och under

bibehållande av konventionella undervisningsmetoder en väsentlig del av det

beräkningsmässiga överskottet på humanister kunna absorberas genom en kva­

litetshöjning inom skolväsendet i form av ökad lärartäthet och/eller av andra än

de traditionella arbetsmarknaderna. Kvar står dock angelägenheten av att ung­

domen ges ökade chanser att välja alternativa studie- och/eller yrkesbanor.

Eftersom det ej är möjligt att härvid lita enbart till en vidgning av andra akade­

miska utbildningsvägar än de humanistiska, understrykes ytterligare vikten av

verkligt attraktiva alternativ i form av såväl nya arbetsmarknadsanpassade stu-

diekombinationer inom de humanistiska fakulteterna som dragningskraftiga ut­

bildningsvägar utanför universitet och högskolor. De i statistikbilagan redovisa­

de sammanställningarna över utvecklingen av de postgymnasiala fackutbild­

ningslinjerna tyder på att möjligheter kommer att finnas för förhållandevis flera

studenter att söka sig till dylika utbildningslinjer. Med hänsyn till balansberäk­

ningarnas resultat i vad gäller humanister bör emellertid en betydligt starkare

utbyggnad om möjligt åstadkommas.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

D. Åtgärdsinventering

Mot bakgrunden av vad nu anförts redovisas i detta avsnitt en katalog över

tänkbara åtgärder i syfte att vidareutveckla arbetet för en balanserad expansion

utöver nu gällande program av all postgymnasial utbildning.

De åtgärder som här upptages redovisas i tre grupper: I.

I. Kapacitetsökning inom den akademiska

sektorns bristområden

11) att i behövlig omfattning utvidga kapaciteten vid nuvarande lärosäten

samt upprätta ett antal universitetsfilialer för 1- och 2-betygsundervisning i

bristämnena;

I 2) att skapa ett sjätte universitet, typ Örköping, med huvudinriktning på

medicin, teknik, naturvetenskap, ekonomi- och samhällsvetenskap;

I 3) att med spridning på flera orter skapa en eller två nya medicinska ut­

bildningsenheter (fakultet etc.), en eller två nya tekniska enheter, minst en ny

enhet för ekonomisk utbildning samt en eller två nya naturvetenskapliga en­

heter;

51

I 4) att kraftigt utvidga den s. k. decentraliserade akademiska utbildningen

på 1- och 2-betygsnivån;

I 5) att införa »tvåskifts-» eller treterminsutbildning så långt ske kan i syfte

att ytterligare öka utnyttjandet av befintliga lokaler;

(11—5 kan kombineras.)

I 6) att med ytterligare statlig hjälp främja produktion och användning av

hjälpmedel samt annan rationalisering i den akademiska undervisningen i syfte

att bl. a. minska det relativa behovet av lärare och lokaler;

I 7) att genom ändring av kursplanerna närma naturvetarna till teknikerna

och att på samma sätt öka samhällsvetarnas möjligheter att täcka ekonom­

bristen — att »teknifiera» naturvetarna och att »ekonomifiera» samhällsvetarna

i syfte att nå bättre överensstämmelse mellan behov och tillgång;

I 8) att fullfölja och utveckla planerna på en blandad utbildning, exempelvis

medicinsk-farmaceutisk, medicinsk-naturvetenskaplig och ekonomisk-teknisk

utbildning.

II. Kanalisering av de studerande till lämpliga

akademiska områden

II1) att genom intensifierad och förbättrad studierådgivning vid universitet

och högskolor leda de redan inskrivna till bristområdena;

II 2) att genom intensifierad och förbättrad yrkesvägledning i gymnasierna

stimulera dem, som söker sig till de fria fakulteterna, att studera bristämnena;

II 3) att ytterligare minska den akademiska meritkompletteringen.

III. Utbyggnad av annan postgymnasial utbildning

III 1) att genom mer energisk yrkesvägledning i gymnasierna främja till­

strömningen till andra utbildningssektorer än den akademiska;

III 2) att kontinuerligt undersöka abiturientårgångarnas sysselsättningsval,

bl. a. med hänsyn till vilka auktoriteter som påverkar valet (lärare, rektorer,

föräldrar etc.), och regelbundet uppfölja undersökningarna;

III 3) att skapa fler praktikplatser åt gymnasister och studenter;

III 4) att på annat sätt underlätta för de studerande att redan under gymna­

sietiden förbereda sig för yrkeslivet, exempelvis genom att bevilja dispens från

viss del av undervisningen för yrkesförberedande kurser i maskinskrivning, ste-

nografi o. d.; III

III 5) att utvidga och kvalitativt förbättra den icke-akademiska postgymna­

siala utbildningen inom den statliga sektorn;

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

III 6) att på lämpligt sätt stödja den icke-statliga utbildningen på postgym-

nasial nivå;

III 7) att låta det studiesociala stödet avse jämväl en sålunda förbättrad icke­

statlig utbildning;

III 8) att uppföra eller understödja byggandet av studerandebostäder också

utanför den nuvarande universitets- och högskolesektorn.

Vilken ställning man än tar till de i det föregående berörda åtgärderna eller

till det senare framlagda utbyggnadsalternativet, måste man tillmäta den »in­

terna rationaliseringen» inom den akademiska sektom en stor betydelse. Uni­

versitet och högskolor har under senare år erhållit högst betydande anslagsför-

stärkningar, icke minst genom den s. k. automatiken. En konsekvens av detta

förhållande synes vara att anspråken på den akademiska »internrationalise­

ringen» måste ställas högt.

Med hänsyn till vad som i förevarande PM anförts rörande dels önskvärd­

heten att snabbt och kraftigt öka de spärrade linjemas intagningskapacitet,

dels de snäva gränser, som knappheten på realekonomiska resurser drar för en

utbyggnad, framstår rationaliseringen inom de spärrade utbildningslinjerna som

särskilt angelägen. Å andra sidan måste den stora tillströmning till de fria

fakulteterna, som synes vara att vänta under de närmaste åren, ge anledning till

att även detta akademiska område ytterligare rationaliseras.

En förutsättning för ökad effektivitet inom den akademiska sektorn är en till­

förlitlig registrering av de studerande. Preliminära förslag härtill har utarbetats

och försök bedrivits. Det synes för det fortsatta rationaliseringsarbetet vara

angeläget att så snart ske kan universitetskanslern, som av Kungl. Maj:t fått i

uppdrag att utreda frågan, avger ett definitivt förslag på basis av gjorda erfa­

renheter och utredningar.

Ett annat villkor för akademisk rationalisering är en effektivare universitets-

och högskoleadministration. Universitetsutredningens arbete på detta område

står inför sin avslutning. Man har anledning räkna med att som en följd av

utredningens kommande förslag administrationen i fråga skall kunna förbättras.

Då i en nära framtid ovannämnda, för rationaliseringen mycket betydelsefulla

förslag kan väntas föreligga, saknas här anledning att närmare granska olika

tänkbara rationaliseringsåtgärder.

52

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

E. Ett utbyggnadsalternativ

I och för sig är de problem som nu berörts av sådan storleksordning att det

kunde vara befogat att tillsätta en utredning med uppgift att framlägga konkreta

förslag i den rad av frågor som här helt kort behandlats. Å andra sidan är pro­

blemen av samma art som de som ingående behandlats av universitetsutred-

53

ningen i dess betänkande Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle.

Ingenting talar bestämt för att inte de principiella rekommendationer, som lades

till grund för nu gällande program i stort, bör vara vägledande även fortsätt­

ningsvis. Framför allt synes den starka ökningen av antalet inskrivna vid uni­

versitet och högskolor böra föranleda snabba åtgärder snarare än en genom­

gripande reform, baserad på en ny fullständig och därför med nödvändighet

långvarig översyn av det akademiska området. Slutligen skall påpekas att en

reformering av universitetsadministrationen på basis av det förslag, som univer-

sitetsutredningen väntas avge inom kort, kan leda till att den planerade verk­

samheten inom universitets- och högskoleväsendet kommer att förstärkas, dock

tidigast från och med 1964/65. I det läget synes det vara mest brådskande att

de allmänna riktlinjer, som nu föreligger för det högre utbildningsväsendets ut­

vecklande, i lämplig omfattning kompletteras och förs fram för tiden efter år

1965, eftersom planeringsarbetet för konkreta åtgärder som bör vidtas 1965 och

de därpå närmast följande åren måste igångsättas inom den allra närmaste

tiden.

För att ge vissa konkreta hållpunkter för den vidare diskussionen om utform­

ningen av ett handlingsprogram har det befunnits lämpligt att ecklesiastikdepar­

tementets P-grupp nu redovisar ett alternativ beträffande planering för fort­

satt utbyggnad utöver nu gällande program. Detta alternativ baseras i allt

väsentligt på samma värderingar som låg till grund för 1960 års program. Där­

vid redovisas till en början den utvidgning som på basis av nu gällande förhål­

landen och planer anses av P-gruppen vara möjlig att genomföra utan några

mer omfattande nybyggnadsåtgärder.

Vid de nuvarande tekniska högskolorna synes antalet nybörjare kunna ökas

utöver nybörjarantalet enligt nu föreliggande beslut och förslag i följande ut­

sträckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Stockholm

Göteborg

Lund

Totalt

1965/66 .................. .................... 35

35

35

105

1966/67 .................. .................... 70

70

70

210

1967/68 .................. .................... 105

105

105

315

1968/69 .................. .................... 105

105

105

315

1969/70 .................. .................... 105

105

105

315

Det totala antalet nybörjare vid de nuvarande tekniska högskolorna under

perioden 1965/70 skulle vid ett genomförande av den här angivna ökningen bli

Läsår

Stockholm

Göteborg

Lund

Totalt

1965/66 .................. .................. 806

685

525

2 016

1960/67 ..................................... 841

720

560

2 121

1967/68 .................. .................. 870

755

595

2 226

1908/09 .................. .................. 870

755

595

2 226

1969/70 .................. .................. 870

755

595

2 226

54

Intagningsökningen enligt nu gällande program bör resultera i en starkt ökad

civilingenjörsproduktion under senare hälften av 1960-talet. Först under denna

period bör den fortsatta intagningsökningen kulminera.

En än mer betydande ökning av intagningen förutsätter en stark kapacitets­

ökning med åtföljande investeringar vid de tre befintliga högskolorna eller alter­

nativt tillkomsten av en ny teknisk högskola. Härtill blir det tillfälle återkomma

i det följande.

Det skall i sammanhanget påpekas att, i enlighet med vad som utvecklats i

det föregående, det förutsättes, att utbildningen inom de matematisk-naturveten-

skapliga fakulteterna kommer att successivt bli mer inriktad på teknisk till-

lämpning. Detta kan ske i form av införande av nya ämnen av teknisk natur

och/eller genom att alternativa kurser införs i enstaka ämnen eller grupper av

ämnen. Ett exempel härpå är det tidigare framlagda men ännu ej realiserade

förslaget om kemiämnets femdelning vid de matematisk-naturvetenskapliga fa­

kulteterna, vilken bör kunna genomföras under senare hälften av 1960-talet.

Hur de här förordade ökningarna av intagningen vid de befintliga tekniska

högskolorna lämpligen bör fördelas på avdelningar torde i betydande utsträck­

ning få bli beroende på möjligheterna att klara en ökning av intagningen i de

lokaler och med de personella resurser som kan väntas stå till förfogande i fram­

tiden. I fråga om lokalsituationen inom skilda avdelningar vid de tre nu existe­

rande högskolorna är det t. ex. ännu relativt oklart, när de stora nya institutio­

ner, som nu planeras, projekteras eller byggs, kan med eller utan tillbyggnader

eller omdispositioner möjliggöra en ytterligare ökad intagning.

Slutligen bör påpekas att man har att räkna med att en del av de tekniska

högskolornas utbildningskapacitet torde komma att behöva utnyttjas för utbild­

ning av lärare i vissa matematisk-naturvetenskapliga och tekniska ämnen på

gymnasienivån (jfr gymnasieutredningens förslag den 21 november 1962 an­

gående lärarutbildning vid teknisk högskola m. m.).

Intagningen vid de nuvarande medicinska fakulteterna synes kunna ökas ut­

över det av läkarutbildningsberedningen förordade nybörjarantalet, 678, med

ytterligare 140 nybörjarplatser (vid de teoretiska institutionerna). Den totala

ökningen blir då

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Stockholm

tTPP.sala

och Umeå

Tota]t

tillsammans

19G6/G7 ................................................................... 100

100

1967/68 ................................................................... 100

100

1968/69 .............................................................. 100

40

140

Möjligheterna att öka intagningen synes tidsmässigt vara gynnsammast i

Stockholm. I remissvaret på läkarutbildningsberedningens betänkande Program

för ökad läkarutbildning redovisade lärarkollegiet vid karolinska institutet vilka

byggnadsåtgärder som skulle behöva vidtas för att möjliggöra en total intagning

av den storleksordning som följer av den här angivna ökningen. Tidpunkten för

55

en ökad intagning av medicine studerande blir dock på samtliga orter beroende

på möjligheterna att ställa sjukhusplatser till undervisningens förfogande, vilket

i sin tur i här aktuella fall till betydande del är beroende på medgivande av icke­

statliga sjukvårdshuvudmän. Hur stor del av de angivna 40 nya platserna år

1968/69 som bör falla på Uppsala respektive Umeå torde få bli föremål för

ytterligare utredningar.

Den totala intagningen av studerande vid de nuvarande medicinska fakulte­

terna skulle enligt nu fattade beslut och förslag samt nyss angivna ytterligare

intagningsökning bli som följer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Uppsala Umeå

.. Göteborg Stockholm Totalt

Malmo

1965/66 .............. 90

62

190

168

168

678

1966/67 .............. 90

62

190

168

268

778

1967/68 .............. 90

62

190

168

268

778

1968/69 .......... 192

190

168

268

818

1969/70 .......... 192

190

168

268

818

Intagningen av studerande vid handelshögskolorna (motsvarande) är inneva­

rande år uppe i den totalnivå som förutsattes i 1960 års principprogram. Med

hänsyn till de relativt stora svårigheterna att de närmaste åren erhålla kompe­

tenta sökande till aktuella och planerade professurer i bl. a. företagsekonomi bör

en ur arbetsmarknadssynpunkt i och för sig mycket önskvärd ytterligare intag­

ningsökning vid dessa måhända anstå till läsåret 1965/66. Den totala ökningen

blir då

Läsår

Stockholm

Göteborg

Lund

Totalt

1965/66 ............................................ 75

75

150

1966/67 ............................................ 75

75

75

225

1967/68 ............................................ 75

75

75

225

1968/69 ............................................ 75

75

75

225

Den totala intagningen vid de nuvarande handelshögskolorna (motsvarande)

under perioden 1965/70 skulle då bli följande.

Läsår

Stockholm

Göteborg

Lund

Totalt

1965/66 ........................................... 350

200

275

825

1966/67 ........................................... 350

275

275

900

1967/68 ........................................... 350

275

275

900

1968/69 ........................................... 350

275

275

900

1969/70 ........................................... 350

275

275

900

Det bör i detta sammanhang påpekas, att i enlighet med de synpunkter, som

framförts i det föregående rörande ett närmande mellan ekonom- och samhälls-

vetarutbildning, här även förutsättes, att företagsekonomisk utbildning succes­

sivt ges en starkare ställning i den samhällsvetenskapliga utbildningen. En dylik

strävan kan ta sig olika uttryck på skilda orter. Även organisatoriska föränd­

56

ringar i form av nya integrerade fakultetsbildningar kan tänkas ske i syfte att

närma ekonomisk och samhällsvetenskaplig utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Att öka tandläkarutbildningen utöver vad som innefattas i nu gällande pro­

gram är mindre självklart än att öka övriga i det föregående behandlade utbild-

ningsriktningar. Detta sammanhänger med den allmänna osäkerheten rörande

det framtida tandläkarbehovet, vilken bottnar i bristande kännedom om tand­

sjukdomarnas utbredning och omfattning på lång sikt, särskilt med tanke på

möjligheterna av förebyggande åtgärder. Verkan av den innevarande år påbör­

jade utbildningen av svenska studenter vid tyska tandläkarhögskolor måste

också beaktas. Med hänsyn till den under överskådlig framtid stora bristen på

tandläkare och det starka intresset för odontologisk utbildning bland ungdomen

förordas likväl här en försiktig ökning av tandläkarutbildningen utöver nu

gällande program.

Följande plan för den totala ökningen uppställes.

Läsår

Stockholm

Malmö

Göteborg

Totalt

1965/66 ............................................ —

25

25

1966/67 ............................................ —

25

25

1967/68 ............................................ 40

25

65

1968/69 ............................................ 40

25

25

90

Den totala utbildningskapaciteten vid tandläkarhögskolorna skulle i enlighet

härmed bli följande.

Läsår

Stockholm

Malmö

Göteborg

Umeå

Totalt

1965/66 . .. .

100

125

100

60

385

1966/67 ....

100

125

100

60

385

1967/68 . ........... 140

125

100

60

425

1968/69 . . ..____ 140

125

125

60

450

1969/70 ... ......... 140

125

125

60

450

Det bör påpekas i enlighet med uttalanden i propositionen 1961:108 att av

platserna i Göteborg — vilka för första gången beräknas bli tagna i bruk

1965/66 — ett antal under några år kan komma att reserveras för studerande

från Norge.

För farmaceutiska institutet, gymnastiska centralinstitutet samt de högskolor

som hör under jordbruksdepartementet framlägges inte någon konkret plan.

Beträffande farmaceutiska institutets framtida utbildningskapacitet torde stånd­

punkt böra tas först sedan farmaceututbildningskommitténs förslag föreligger.

Innan gymnastiklärarutbildningens kapacitet omprövas, bör en prognos rörande

behovet av gymnastiklärare utarbetas. Vad gäller de tre högskolorna tillhörande

jordbruksdepartementet synes det från många synpunkter lämpligt att öka

intagningskapaciteten under andra hälften av 1960-talet i måttlig omfattning.

57

En sammanfattning av det av P-gruppen i det föregående framlagda alter­

nativet för en ökning av intagningskapaciteten vid de nuvarande under eck­

lesiastikdepartementet hörande spärrade fakulteterna och högskolorna redovisas

i följande två sammanställningar. Den första anger den totala ökningen av

nybörjarplatsantalet utöver nu gällande plan. Den andra visar totalantalet,

platser. I denna tabell är jämväl införda uppgifter om antalet platser läsåren

1955/56 och 1960/61.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Totalökning av platsantalet utöver nu gällande plan.

Läsår

Tekn.

högsk.

Med.

fak.

Tandl.-

högsk.

Handels-

högsk.

Farm.

inst.

GCI

Totalt

1965/66 ........

4 105

±0

4 25

4 150

?

?

4 280

1966/67 ........

+ 210

+ 100

4 25

4 225

?

?

4 560

1967/68 ........

+ 315

+ 100

4 65

4 225

?

?

4 705

1968/69 ........

4 315

+ 140

4 90

4 225

?

?

4 770

1969/70 ........

+ 315

+ 140

4 90

4 225

?

?

4 770

Totalantalet platser.

Läsår

Tekn.

högsk.

Med.

fak.

Tandl-

högsk.

Handels-

högsk.

Farm. inst.

GCI

Totalt

Samt!

exkl. GCI

o. farm.

inst.

ap.

rec.

1955/56 ..

736

409

244

343

33

91

74

1 930

1 732

1960/61 ..

1 056

453

240

3l5

80

180

100

2 454

2 094

1965/66 ..

2 016

678

385

825

3 904

1966/67 ..

2 121

778

385

900

4 184

1967/68 ..

2 226

778

425

900

4 329

1968/69 ..

2 226

818

450

900

4 394

1969/70 ..

2 226

818

450

9U0

4 394

P-gruppen räknar för sin del med att det under andra hälften av 1960-talet

torde vara möjligt att öka utbildningskapaciteten vid de centrala spärrade lin­

jerna med ytterligare ca 950 nybörjarplatser, varav ca 650 vid teknisk hög­

skola, ca 100 vid medicinsk fakultet och ca 200 vid handelshögskola. Huruvida

denna ur arbetsmarknadssynpunkt önskvärda ytterligare ökning skall ske vid

nu befintliga läroanstalter eller på en ny universitetsort får bli föremål för ytter­

ligare överväganden. Härvid måste mer ingående kostnadsjämförelser göras mel­

lan olika alternativ.

Slutligen måste understrykas, att den här skisserade utbyggnaden endast kan

ske i den takt som de statsfinansiella och realekonomiska resurserna medgiver.

De matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna torde komma att öka sitt

sammanlagda studerandeantal under andra hälften av 1960-talet i en sådan om­

58

fattning att det kan finnas anledning att relativt snart inrätta ytterligare en ny

utbildningsenhet. Det skall erinras om att en matematisk-naturvetenskaplig fa­

kultet inrättades i Göteborg 1961 samt att i Umeå redan hösten 1963 matema­

tisk-naturvetenskaplig utbildning sannolikt kommer att påbörjas. Många skäl

talar för att, om en ny matematisk-naturvetenskaplig fakultet inrättas, denna

förläggs till samma ort som en eventuell ny teknisk högskola. Den påbörjade

utvecklingen på nu existerande högskoleorter mot en gradvis integration av

matematisk-naturvetenskaplig och teknisk utbildning och forskning synes, inte

minst av arbetsmarknadsskäl, böra påskyndas.

Den totala utbildningskapaciteten i de laborativa ämnena inom de matema-

tisk-naturvetenskapliga fakulteterna på 2-betygsnivå synes böra höjas högst

väsentligt. Eljest kommer den väntade ökningen av antalet studerande vid de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna att kanaliseras till icke-laborativa

ämnen i en utsträckning som allvarligt skulle rubba balansen mellan skilda äm­

nen vid dessa fakulteter. Den sammanlagda utbildningskapaciteten omkring år

1970 på 2-betygsnivån i de fyra grundläggande matematisk-naturvetenskapliga

laborativa ämnena beräknas här till följande siffror.

1966/67 vid nu omkring 1970 vid samtliga

befintliga fakulteter då befintliga fakulteter

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Fysik ................................................ 720

1300

Kemi ................................................ 720

1300

Botanik .......................................... 285

600

Zoologi ............................................ 255

600 I

I tablån har dessutom angivits motsvarande kapacitet enligt universitetsut-

redningens förslag för år 1966/67 vid de fyra nu befintliga matematisk-natur­

vetenskapliga fakulteterna, d. v. s. i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm.

En väsentlig del av den tillkommande kapaciteten torde böra förläggas till

Umeå samt i förekommande fall till en ny ort.

Den exakta fördelningen av platsantalet torde lika litet nu som enligt 1960

års program böra fixeras till orter. Inte heller bör de angivna totalsiffrorna låsas.

De bör tjäna som en allmän riktpunkt i det fortsatta planeringsarbetet. Det

torde få ankomma på vederbörande instanser att under hänsynstagande till ut-

rymmesförhållanden samt forsknings- och utbildningsförhållanden i varje särskilt

fall fastställa den lämpliga storleken av utbildningskapaciteten i dessa laborativa

ämnen på olika orter för skilda tidsperioder. Det bör här liksom tidigare i för­

arbetena till 1960 års program understrykas vikten av att man i skilda plane-

ringsmoment eftersträvar att möjliggöra största tänkbara elasticitet i fråga om

utbildningskapaciteten, i syfte att möjliggöra den anpassning av utbildningens

inriktning som kan vara motiverad av förändringar i efterfrågan på utbildning

inom och mellan nu gällande ämnen och ämnesområden.

För de samhällsvetenskapliga ämnenas del synes en ytterligare kapacitets­

ökning böra eftersträvas. I Umeå torde inom kort en utbildnings- och forsknings-

59

organisation i samhällsvetenskapliga ämnen komma att byggas upp. Vad som

tidigare sagts om önskvärdheten av att successivt integrera ekonomutbildningen

och den samhällsvetenskapliga utbildningen — i förening med tidigare framförda

synpunkter rörande ekonomutbildningens framtida lokalisering — talar starkt

för att för den händelse ekonomutbildning förläggs till en ny ort jämväl dit

lokalisera en utbildnings- och forskningsorganisation i samhällsvetenskapliga

ämnen.

För övriga ämnen inom de nuvarande humanistiska fakulteterna synes för

närvarande inga särskilda konkreta planeringsåtgärder böra vidtagas utöver

vad som redan pågår för dessa ämnens del. Det skall erinras om att arbetet på

en differentierad humanistutbildning pågår, bl. a. inom KNUFF, samt att pro­

gramkommittéerna för Uppsala, Göteborg och Stockholm har i uppgift att

utarbeta lokalprogram för de humanistiska fakulteterna på dessa orter.

Tillströmningen till de juridiska fakulteterna torde komma att öka i bety­

dande omfattning. Med hänsyn till att de nu existerande juridiska fakulteterna

fortfarande är relativt små, räknat i antal lärare och elever, och med hänsyn till

de svårigheter som för närvarande föreligger att få till stånd en stark återväxt

inom forskningskarriären vid dessa fakulteter synes för närvarande tillräckliga

skäl ej föreligga att nu planlägga inrättandet av ytterligare en juridisk fakultet.

Frågan om den juridiska utbildningens fördelning på studieorter torde dock fort­

sättningsvis böra följas med stor uppmärksamhet av berörda myndigheter.

För de teologiska fakulteternas del synes för närvarande inga förändringar

vara påkallade.

På basis av det nu redovisade alternativet, universitetsutredningens beräk­

ningar av fördelningen av totalantalet studenter på orter och senare fattade

beslut i hithörande frågor samt efter överväganden av det statistiska material

som redovisas i statistikbilagan har följande sammanställningar över det totala

studerandeantalet (enligt den officiella statistikens definitioner) på skilda ut­

bildningslinjer och på olika orter sammanställts. Siffrorna anger det önskvärda

antalet studenter i början av 1970-talet. Därvid redovisas först totalantalet stu­

derande inom skilda utbildningslinjer. Därefter redovisas studerandeantalet för

de nu befintliga orterna, om hela den i det föregående diskuterade ökningen av

utbildningen vid de spärrade linjerna skulle fördelas på dessa orter. Därvid

antagcs bl. a., att den senast diskuterade ökningen om 950 nybörjarplatser för­

delas lika på nu befintliga orter. Som ett alternativ, angivet inom parentes, anges

storleken av studerandeantalet, om ingen del av den senast diskuterade ökningen

av de spärrade utbildningslinjerna förlägges till befintliga orter.

Kungl. Maj.ts -proposition nr 172 år 1963

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Totalantalet studerande i början av 1970-talet.

Fakultet/högskola

Antal när­

varande stud.

Teol. fak...........................................................

1 500

6 000

Hum. fak..........................................................

22 500

Mat.-nat. fak...................................................

20 700

8 200

Tekn. högsk.....................................................

15 300

Tandl.-högsk.....................................................

2 200

Handelshögsk...................................................

4 400

Övr. högsk........................................................

1 800

Totalt

82 600

Därav studerande vid fria fak.....................

50 700

Därav studerande vid spärrade utb.-linjer

31 000

Totalantalet studerande på befintliga orter enligt två alternativ.

Fakultet/högskola

Uppsala

Lund/Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Teol. fak........................

750

750

Jur. fak..........................

2 000

2 000

2 000

Hum. fak.......................

5 600

3 600

4100

O

O

*

O

O

1 100

(5 500)

(3 500)

(4 000)

(8 000)

(1 000)

Mat.-nat. fak................

5 2u0

5 200

4 100

5 100

1 100

(5 000)

(5 000)

(4 000)

(5 000)

(1 000)

Med. fak........................

1 225

1 925

1 725

2 625

700

(1 000)

(1 700)

(1 500)

(2 400)

Tekn. högsk..................

4333

5 133

5 833

(3 200)

(4 000)

(4 700)

Tandl.-högsk..................

600

600

700

300

Handelshögsk................

1 366

1366

1 666

(1 100)

(1 100)

(1 400)

Övr. högsk.....................

1 150

650

Totalt

15925

19 774

17 024

26 674

3 200

(15 400)

(17 850)

(15 200)

(24 850)

(3 000)

Det bör observeras, att här räknats med att de studenter som i fortsättningen

kan komma att få utbildning vid decentraliserade kurser registreras på univer­

sitetsorterna. Om denna kursverksamhet får en större omfattning, påverkas

därigenom den konkreta utformningen av byggnadsplaneringen på universitets­

orterna.

Vidare bör observeras, att man i anslutning till räkneexemplet i statistikbila­

gan räknar med att tillströmningen till de humanistiska fakulteterna kommer

att minska under andra hälften av 1960-talet. Detta kan i första hand åstad­

kommas genom åtgärder på det icke-akademiska postgymnasiala området. En­

dast om kraftfulla insatser för höjande av detta områdes konkurrenskraft snabbt

kan åstadkommas, är det möjligt att hålla nere det totala studerandeantalet vid

de humanistiska fakulteterna.

Eftersom man ej reglerar tillträdet till samtliga fakulteter, blir det nödvän­

digt att med hjälp av olika slags åtgärder verka för att studenternas fördelning

på orter kommer att bli den som här angivits och vilken bör vara vägledande vid

generalplanering och konkret byggnadsplanering. En åtgärd av stor betydelse

därvidlag är en med universitetsplaneringen i möjligaste mån synkroniserad pla­

nering av studentbostadsproduktionen. Det synes böra ankomma på bostads-

styrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen och respektive bostadsbyggnads-

organ utarbeta en långsiktig plan för denna bostadsproduktion.

Övriga åtgärder, som fordras för en fortsatt balanserad expansion av det högre

utbildningsväsendet och vilka berörts i det föregående, är av sådan karaktär att

de ej behöver närmare preciseras av P-gruppen. Det torde i första hand ankom­

ma på berörda myndigheter och organisationer att ta upp dessa åtgärder till

övervägande.

I sammanhanget skall dock erinras om vad som tidigare anförts om kom­

mande förslag rörande universitets- och högskoleorganisationens effektivisering.

Beträffande den icke-akademiska postgymnasiala utbildningen skall avslut­

ningsvis här framhållas, att det uppenbarligen föreligger ett behov av en sam­

ordnad kraftinsats från statens och de icke-statliga huvudmännens sida för att

höja denna utbildningssektors kvalitet och därmed dess attraktionskraft samt

öka dess kapacitet. Det synes föreligga skäl att i någon lämplig form institu-

tionalisera en sådan samordningsmekanism. En för detta ändamål bildad sam­

ordningsgrupp mellan intressenterna bör med fördel, åtminstone under några år

framåt, också verka som ett utredningsorgan med uppgift att ta initiativ och

framlägga konkreta förslag i syfte att den viktiga del av handlingsprogrammet,

som en utbyggnad av den ifrågavarande utbildningssektorn utgör, verkligen

skall fullföljas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

61

F. Industrihögskola i Östergötland

a. Allmänt

I syfte att undersöka behovet av och förutsättningarna för högskolemässig

utbildning inom Östergötlands län konstituerades den 8 april 1961 — på initiativ

av stadsfullmäktige i Linköping — genom samverkan mellan Östergötlands läns

landsting, de kommunala myndigheterna i Linköping, Norrköping och Motala

samt företrädare för länets industri och näringsliv en kommitté, som antog nam­

net Ilögskolckommittén i Östergötland. Inom denna kommitté har arbetat

särskilda delegationer för utredning av i fiirsta hand frågorna om medicinsk

utbildning, lärarhögskola och teknisk-ekonomisk högskoleutbildning. Sistnämnda

62

delegation har utarbetat betänkandet Industrihögskola i Östergötland. I be­

tänkandet föreslås att en fyraårig teknisk-ekonomisk utbildning av s. k. ekonom­

ingenjörer förlägges till en s. k. industrihögskola i Östergötland. Den föreslagna

utbildningen är på högskolemässig nivå. Högskolans kapacitet föreslås dimen­

sionerad för intagning av 100 studerande per år.

Inom avdelningsrådet för maskinteknik vid tekniska högskolan i Stockholm

utarbetades 1955 ett förslag rörande en särskild ekonomingenjörslinje. Enligt

förslaget skulle ekonomingenjörernas utbildning innehålla matematiska och tek­

niska ämnen i sådan omfattning, att de studerande fick ingenjörskompetens.

Ungefär halva studietiden under fyra år var anslagen till tekniska ämnen. Mate­

matiken och mekaniken skulle ha samma omfattning som för studerande inom

fackavdelningarna för kemi och bergsvetenskap, under det att den tillämpade

matematiken och statistiken skulle utvidgas utöver den nuvarande kursen vid

fackavdelningen för maskinteknik. De tekniska tillämpningsämnena skulle er­

hålla ett mer begränsat utrymme.

Den andra hälften av studietiden skulle omfatta de ekonomiska och organisa­

toriska ämnena. Dessa skulle påbörjas redan i första årskursen med de teoretiska

grunderna i företagsekonomi och nationalekonomi samt avsågs fortsätta under

andra årskursen med psykologi och företagsekonomiska specialämnen såsom

kostnadskalkylering och budgetering. I tredje och fjärde årskurserna skulle de

organisatoriskt inriktade ämnena tillkomma.

Trots välvillig behandling i de flesta remissinstanser föranledde förslaget icke

någon åtgärd. En vägande invändning var att man skulle få två typer av civil­

ingenjörsexamen, varav emellertid den ena utan hittillsvarande kompetens på

visst specifikt tekniskt fackområde. Å andra sidan skulle den i och för sig önsk­

värda ekonomiska utbildningen leda till för lång studietid, om den skulle kombi­

neras med fullständig utbildning inom någon av de existerande fackavdelning­

arna vid de tekniska högskolorna.

Ekonomisk utbildning har hittills förekommit i begränsad omfattning vid de

tekniska högskolorna. Vid tekniska högskolan i Stockholm inrättades 1940 en

professur i ämnet industriell ekonomi och organisation. Undervisningen har ut­

byggts att omfatta de väsentliga problemställningarna inom industriföretagets

ekonomi och organisation med anknytning även till samhällsekonomiska fråge­

ställningar. Den allmänna delen av ämnet är obligatorisk för studerande inom

avdelningarna för maskinteknik, bergsvetenskap och flyg- och skeppsteknik

men är valfri för studerande inom de elektrotekniska och kemiska fackavdel­

ningarna.

Vid Chalmers tekniska högskola finns sammanlagt tre speciallärarbefattningar

i ämnena nationalekonomi samt industriell ekonomi och organisation. Under

en följd av år har högskolan äskat en professur i ämnet industriell ekonomi och

organisation. Äskandet har emellertid ännu inte vunnit statsmakternas bifall.

För tekniska högskolan i Lund har föreslagits dels en professur i industriell

organisation, dels ett universitetslektorat i industriell ekonomi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

63

I fråga om förekomsten av förevarande slag av utbildning i andra länder må

nämnas, att i USA har sedan flera årtionden tillbaka funnits en särskild ut­

bildningslinje som kallas industrial engineering. Den huvudsakliga avsikten med

denna utbildningslinje är att de studerande skall bibringas en teknisk utbild­

ning, som är tillräcklig för en ingenjör, varjämte de skall erhålla en sådan ut­

bildning i ekonomiska och organisatoriska ämnen, att de kan lösa erforderliga

rationaliserings- och organisationsuppgifter i industriföretag.

I flera europeiska länder har en utveckling skett mot en förbättrad utbildning

i ekonomiska ämnen för ingenjörer. Särskilt gäller detta Storbritannien, Schweiz

och Tyskland. Beträffande det senare landet har vid tekniska högskolan i Darm-

stadt inrättats en avdelning för utbildning av ekonomingenjörer. Föreliggande

svenska förslag överensstämmer till vissa delar med utbildningsprogrammet vid

denna avdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

b. Förutsättningar för industrihögskola i Östergötland

I arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsutredning för Östergötlands län (1961)

sägs bl. a., att Linköping/Norrköping från kommunikationssynpunkt har ett

lämpligt läge som lokaliseringsplats för serviceanläggningar gemensamma för

ett stort område omfattande inte bara länet utan även angränsande län eller

delar därav. Befolkningsunderlaget i detta område uppgår till ca en miljon

invånare. Även när det gäller för hela landet gemensamma serviceanläggningar

är Linköping/Norrköping ett lämpligt lokaliseringsaltemativ. Följande anföres

för att närmare belysa detta.

Omkring 1,3 miljoner invånare har kortare resavstånd till Linköping/Norr­

köping än till universitetsstäderna Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund.

Mjölby ligger halvvägs mellan Stockholm och Göteborg och Gränna halvvägs

mellan Stockholm och Lund, räknat längs riksväg. Ännu betydelsefullare är om­

rådets befolkningstäthet. Omkring 250 000 invånare kan på högst en timmes

restid nå Linköping/Norrköping med tåg och drygt 300 000 med bil (jfr Region­

sjukvården, SOU 1958: 26). Av de städer som kan komma i fråga som nytt hög-

skolecentrum i Götaland eller Svealand bör, med hänsyn till såväl folkmängd

inom det närmaste omlandet som avstånd till övriga universitetsstäder, Lin­

köping eller Norrköping komma i första hand.

Den industriella miljön är av största betydelse för en industrihögskola. De

resurser i fråga om personal och utrustning som industrin förfogar över bör näm­

ligen kunna betraktas som en potentiell tillgång för högskolan. I detta samman­

hang aktuella resurser finns i första hand inom metall- och verkstadsindustri och

särskilt hos företag inom denna bransch med livlig egen verksamhet för att ut­

veckla nya produkter.

Som en allmän bakgrund må det vara av intresse att erinra om några data

ur den officiella industristatistiken (1958). I fråga om totala antalet anställda

inom industrien kommer Östergötlands län på femte plats efter Stockholms stad,

64

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och i fråga om antalet

tjänstemän inom industrin på fjärde plats. Enligt länsarbetsnämndens företags-

inventering år 1960 var metallindustrin helt dominerande i länet med 29 800

sysselsatta eller 53,5 procent av totala antalet sysselsatta inom industrin, bygg­

nadsverksamhet undantagen, medan motsvarande siffra för hela riket uppskatta­

des till 44 procent. Som industrigren nummer två i länet kommer textil- och

beklädnadsindustri med 7 800 sysselsatta eller 14 procent av de industrianställda.

Norrköping har det största totala antalet industrianställda 14 742 år 1958, följd

av Linköping med 11 088 samma år. Linköping har emellertid det största antalet

industritjänstemän, nämligen 4 099 (1958). Motsvarande siffra för Norrköping

utgjorde 3 494. Den i Linköping dominerande industritypen kräver stor andel

tekniker. Den relativa andelen industritjänstemän i procent av totala antalet

anställda var år 1958 i Linköping 37,6, i Finspång 29,4 och i Norrköping 23,7.

Som exempel på de större industrierna i Östergötlands län kan nämnas Hol­

mens bruks- och fabriks AB, Norrköping (papper, textil, wallboard och järn­

manufaktur), Fiskeby AB, Norrköping (papper), Norrköpings elektrotekniska

fabriks AB, Norrköping (radio och TV), Svenska aeroplan AB, Linköping (flyg­

plan och robotar med mekanisk och elektronisk utrustning), AB Svenska järn-

vägsverkstäderna, Linköping (transportmateriel, värmeteknisk utrustning), AB

Nordiska armaturfabrikerna, Linköping (ventiler och utrustningar för cellulosa­

industrin, ångkraftverk och byggnadsindustrin), Turbin AB de Laval Ljung­

ström, Finspång (ång- och gasturbiner, kuggväxlar, kompressorer och värmetek­

nisk utrustning för kraftverk), AB Svenska metallverken, Finspång (plåt, pro­

filer, rör m. fl. metallhalvfabrikat), AB Motala verkstad, Motala (stålgjutgods

och smiden, maskin- och stålkonstruktioner, värme- och ångteknisk utrustning,

tillverkningsmaskiner) och AB Åtvidabergs industrier, Åtvidaberg (räknemaski­

ner, kontorsinredningar, trycksaker, kemisk-tekniska artiklar).

Lärarbristen utgör för närvarande ett svårlöst problem inom de flesta skol­

former. En betydelsefull faktor i förväntat samarbete mellan industrihögskolan

och den omkringliggande industrin är utan tvivel möjligheten att bland in­

dustrins specialister finna personer med kompetens och intresse för befattning

som s. k. speciallärare. En »personalunion» mellan högskola och industri utgör

ett mycket värdefullt och smidigt sätt att hålla undervisningen på en nivå som

kontinuerligt följer utvecklingen inom såväl tekniska som ekonomiska ämnes­

områden. Det största antalet potentiella lärare har de industrier som bedriver

egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Detta förhållande sätter sin prägel

på i första hand den tekniska verksamheten inom ett företag men återverkar

även på de ekonomiska och administrativa områdena. Officiella uppgifter om

vilka industrier som tillhör den utvecklingsbetonade typen finns icke tillgängliga.

En viss vägledning erhålles emellertid av de tidigare angivna värdena för pro­

centuell andel tjänstemän, inklusive tekniker. Industriföretag med stor andel

tjänstemän i procent av totala antalet anställda torde rimligtvis tillhöra den

utvecklingsbetonade industritypen även om utvecklingsverksamhet icke behöver

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 172 år 1963

65

vara den enda förklaringen till hög tjänstemannaandel. Av nämnda östgötain- dustrier har Svenska aeroplan AB i Linköping och Turbin AB de Laval Ljung­ ström i Finspång de högsta värdena på tjänstemannaandelen. Båda företagen har en mycket betydande utvecklingsverksamhet.

Det bör i sammanhanget påpekas, att till följd av enskilda initiativ högre teknisk och ekonomisk utbildning bedrives redan nu i icke obetydlig omfattning inom Östergötlands och Jönköpings län. Den mest omfattande kursverksamheten på högskolenivå inom berörda län har förekommit i Linköping. Ett företag — Saab — har vartannat år sedan 1948 påbörjat fyraåriga kurser. Även i Jön­ köping genomför Saab — i samverkan med andra företag — en liknande fyraårig högskolemässig kurs. Från och med hösten 1961 bedriver vidare Turbin AB de Laval Ljungström i Finspång kursverksamhet på högskolenivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

c. Förslagets utformning

Enligt delegationens uppfattning talar starka skäl för anordnandet av en reguljär högskoleutbildning med teknisk-ekonomisk inriktning inom Östergöt­ lands län. Inom överskådlig tid torde det icke vara ekonomiskt möjligt att upprätta en fullständig teknisk högskola, som skulle innehålla ett flertal av de fackavdelningar, som nu finns inom de tekniska högskolorna i Stockholm, Göte­ borg och Lund. Utbildningen bör snarare koncentreras till en enda fackavdel­ ning. Efter ingående övervägande i fråga om arten och utformningen av en sådan utbildningsväg har delegationen stannat för att föreslå en fyraårig teknisk­ ekonomisk utbildning. Utbildningen skulle omfatta för såväl tekniker som eko­ nomer grundläggande ämnen. Tillämpningsämnena skulle inriktas på maskin­ teknik med hänsyn till att den för landet i allmänhet och länet i synnerhet dominerande industribranschen är metall- och verkstadsindustri. Utbildningen skulle förläggas till en särskild statlig högskola, som med hänsyn till sin art bör benämnas industrihögskola. Vid denna skulle utbildas s. k. ekonomingenjörer. Utbildningen i de grundläggande tekniska ämnena skulle bli likvärdig med civil­ ingenjörsutbildningen. Högskolans kapacitet skulle dimensioneras för intagning av 50—100 studerande per år.

Hälften av studietiden skulle ägnas åt tekniska ämnen och hälften åt ekono­ miska. De grundläggande tekniska ämnena skulle vara matematik, fysik, meka­ nik, hållfasthetslära, kemi och mekanisk värmeteori samt strömningslära. Bland de tekniska tillämpningsämnena kan nämnas maskinelement, maskinkonstruk­ tion, elektroteknik, mekanisk teknologi och industriell anläggningsteknik.

De viktigaste ekonomiska ämnena skulle vara företagsekonomi, företagsorga­ nisation, nationalekonomi, sociologi, psykologi och rättslära. Vissa ämnen — t. ex. matematisk statistik — kan sägas vara lika mycket tekniska som ekonomiska. Vårterminen under det fjärde studieåret skulle ägnas helt åt examensarbeten. Dessa skulle lämpligen utföras vid olika företag inom området.

Eftersom undervisningen skall ligga på högskolenivå fordras professorskom-

3

Dihang till riksdagens protokoll 1903. 1 samt. Nr 172

66

petens i de viktigaste ämnena. Av ekonomiska skäl föreslås, att man vid starten

begränsar antalet professurer till fyra, varvid två alternativ diskuterats. Enligt

alternativ 1 föreslås professurer i matematik, konstruktionslära, företagsekonomi

och företagsorganisation och enligt alternativ 2 professurer i hållfasthetslära,

mekanisk teknologi och verktygsmaskiner, maskinelement samt företagsorgani­

sation.

Efter ingående överväganden förordar delegationen alternativ 1 med hänsyn

till dels matematikens och statistikens fundamentala betydelse för såväl tekni­

ker som ekonomer, dels att de mot utvecklingsverksamhet inriktade ämnena bör

betonas något mera än de produktionstekniska. Vidare torde företagsekonomi

vara ett av de viktigaste ämnena för ekonomingenjörer.

Antalet professorsbefattningar har antagits bli ett minimum. Professorerna

förutsättes få ägna sig åt undervisning, dess ledning, övervakning och utveck­

ling. I flertalet av i undervisningsplanen ingående ämnen förutsättes undervis­

ningen skötas helt eller delvis av speciallärare. Dessa bör ha intim kontakt

med utvecklingen på ämnesområdet. En speciell kontaktform mellan lärare, stu­

derande och industri utgör de studerandes examensarbeten. Omfattningen av

detta motsvarar sex månaders arbete, vilket av industrins representanter hälsats

med glädje, då det bedömes värdefullt för de studerande att under sakkunnig

ledning men ändock självständigt få tränga in i en aktuell problemställning.

Ehuru en kortare utbildningstid än fyra år av olika skäl skulle kunna vara

önskvärd har delegationen kommit till den uppfattningen, att den föreslagna

studietiden är nödvändig om utbildningen i såväl tekniska som ekonomiska äm­

nen skall ligga på en högskolemässig nivå och de utexaminerade ekonomingen­

jörerna på kortaste sammanlagda tid skall kunna bli produktivt verksamma.

Det finns visserligen icke någon ingående utredning, som visar vilka arbets­

uppgifter en utexaminerad ingenjör ägnar sig åt. Det är emellertid en allmän

erfarenhet att en civilingenjör redan efter några få år ofta får administrativt

ansvar för en arbetsgrupp inom ett företag, där hans uppgifter till väsentlig del

kan bli av ekonomisk och administrativ natur. Bland de funktioner, som kan

sägas vara särskilt lämpade för ekonomingenjörer, må följande nämnas:

Linjefunktioner

Ledning av konstruktions- eller produktionsverksamhet som avdelnings- eller

platschef vid industri; avdelnings- eller platschef vid kommunalt eller statligt

verk; marknadsföring av tekniska produktionsmedel; marknadsföring av export­

produkter; fabrikschef utomlands; ledande uppgifter inom distributionsföretag

och branschorganisationer.

Stabsfunktioner

Operationsanalys och systemanalys med teknisk-ekonomisk inriktning; tek-

niskt-ekonomiska och organisatoriska utredningar; teknisk-ekonomisk budget­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

67

beredning; metodstudier och kostnadsstudier i anslutning till produktion; kva­

litetskontroll med ekonomisk optimering; produktionsplanering och arbetsbered-

ning; planering av anläggningar och interna transporter; lokaliseringsuppgifter

och planering av externa transporter; administrativ databehandling; diverse ra-

tionaliseringsuppgifter inom industri, handel och transportväsende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Övriga uppgifter

Konsulterande ingenjörer och organisationsexperter; lärare vid lägre och högre

tekniska utbildningsanstalter och vid industrins egen utbildningsverksamhet;

experter och medhjälpare inom näringslivets skilda organisationer och arbets­

marknadens organ; konsultverksamhet i samband med u-landshjälp.

Med utgångspunkt i ett förslag till studieplan har behovet av lärare och övrig

personal beräknats. Sammanlagt föreslås befattningar för 4 professorer, 8 uni­

versitetslektorer, 16 speciallärare, 3 biträdande lärare, 8 assistenter och 5 kansli­

biträden. Professurer föreslås i ämnena matematik, maskinkonstruktion, före­

tagsekonomi och företagsorganisation, d. v. s. i ett grundläggande och ett till-

lämpat ämne i vardera gruppen av tekniska och ekonomiska ämnen. Universi-

tetslektorat föreslås i ämnena fysik, mekanik, hållfasthetslära, kemi, företags­

ekonomi, matematik (statistik), maskinelement samt sociologi och psykologi.

De sammanlagda årliga lönekostnaderna uppskattas i fortvarighetstillståndet

till 850 000 kr. (1961 års löner), vartill kommer lön till rektor eller direktör vid

högskolan. Omräknat till 1963 års löner utgör nämnda belopp 960 000 kr.

En uppskattning av lokalbehovet för högskolan slutar på ca 5 000 m2 effektiv

golvyta.

Kostnaderna för utrustning av laboratorierna har approximativt beräknats till

1 150 000 kr. (1961 års priser). Därvid har förutsatts att laboratorierna endast

utrustas för undervisningens behov.

Utrymmesbehovet för laboratorier har i planen beräknats under förutsättning

att studiebesök, examensarbeten och speciell forskning förlägges till industrier

på orten eller länet i övrigt. Det är icke realistiskt att tänka sig att industri­

laboratorier skulle komma att utnyttjas för schemabundna övningar, men där­

emot för speciella övningar och kurser, företrädesvis på kvällstid. Studiebesök

vid laboratorier bör, om dessa ligger inom nära räckhåll för högskolan, medge

utomordentliga möjligheter att åskådliggöra undervisningen med aktuella exem­

pel. Det stora kapital, som ofta ligger i ett industrilaboratorium, kan endast ett

stort universitet mobilisera, vartill kommer höga kostnader för att upprätthålla

hög modernitetsnivå för utrustningen. De fördelar industrihögskolan skulle ha

av tillgång till industrilaboratorier, även om detta måste inskränkas till relativt

få tillfällen, kan icke nog värdesättas.

De angivna resurserna måste givetvis betraktas som potentiella möjligheter

för industrihögskolan. Det bör framhållas, att industrins villighet att ställa dessa

resurser till förfogande icke närmare undersökts av delegationen.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

3. Yttranden

A. Allmänna omdömen

Det stora flertalet myndigheter och organisationer konstaterar i sina yttran­

den nödvändigheten av en fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet.

Den betydande osäkerhet som särskilt vidlåder bedömningarna av det framtida

behovet av akademiskt utbildad arbetskraft framhålles emellertid. Man under­

stryker betydelsen av en intensifierad prognosverksamhet samtidigt som man

finner en fortsatt utbyggnad önskvärd.

Universitetskanslern instämmer i P-gruppens bedömning, att det finns anled­

ning räkna med att tillströmningen till universitet och högskolor under 1960-

talet kommer att öka i sådan omfattning att nu gällande förutsättningar rörande

studentantal för planeringsarbeten med utbyggnad av det högre utbildnings­

väsendet behöver omprövas. Fortsättningsvis anför universitetskanslern huvud­

sakligen följande.

Liksom P-gruppen finner jag det vara av allra största vikt att dimensione­

ringen av de högre utbildningsanstalterna baseras på tillförlitliga prognoser

rörande behov och utbud av akademisk arbetskraft samt att dylika prognoser

blir föremål för löpande översyn och korrigering. Även om vi i dagens läge

tyvärr saknar sådana säkra förutsägelser är det dock enligt min mening

uppenbart, att ett låt vara ofullständigt prognosmaterial likväl är bättre än

lösa gissningar om framtida tillgång och efterfrågan inom den akademiska ar­

betsmarknadens olika sektorer. Enligt mitt förmenande bör därför de nu före­

liggande beräkningarna med vissa reservationer läggas till grund för det fort­

satta planeringsarbetet och senare korrigeras om så erfordras. I enlighet härmed

anser jag att en omfattande utbyggnad av spärrade utbildningslinjer utöver

tidigare program bör komma till stånd.

Målsättningen för planeringen bör vara att uppnå balans mellan tillgång och

efterfrågan på arbetsmarknaden. För att bedöma denna fråga fordras emellertid

mer långsiktiga beräkningar än som nu föreligger, eftersom effekten av en ut-

byggnadsåtgärd ofta icke påverkar tillgångssidan förrän 5—8 år efter det den

vidtagits men sedan kan göra det relativt snabbt. En avgörande fråga blir där­

med när balansen bör inträda och hur man skall förfara för att erhålla stabil

balans. Bedömningen härav försvåras av att dagens behov och vad man kan

förutse om framtida behov icke är något säkert mått på det faktiska behovet

om 15—20 år.

Mot bakgrund av dessa allmänna överväganden vill jag framhålla, att situa­

tionen inom olika utbildningsområden enligt nu framlagda beräkningar uppvisar

viktiga skiljaktigheter. Även med P-gruppens maximala utbyggnadsalternativ

skulle en betydande brist på civilingenjörer föreligga 1975. Samtidigt förvän­

tas utbyggnaden av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna leda till

ett betydande överskott på personer med dylik utbildning vid samma tid.

Med hänsyn till den förhållandevis dyrbara utbildning och det mycket

stora antal personer det här gäller måste enligt min mening övervägas, om

det är rationellt att en i och för sig önskvärd och lämplig »teknifiering» av natur-

69

vetarutbildningen bör göras så oerhört omfattande i stället för att upprätta

ytterligare en teknisk högskola eller fakultet. En närmare undersökning av i

vilken utsträckning personer med måttligt »teknifierad» filosofisk examen kan

användas för de arbetsuppgifter civilingenjörer för närvarande sköter är enligt

min mening erforderligt om den av P-gruppen föreslagna fördelningen av intag­

ningen mellan naturvetenskaplig fakultet och teknisk högskola skall kunna

accepteras.

Beträffande den förväntade bristen på civilekonomer ställer det sig annor­

lunda, eftersom samhällsvetare med ekonomiska ämnen i sin examen antas kun­

na bidra till att fylla behovet av ekonomer. Då tillträdet till samhällsvetenskap­

lig utbildning, liksom till övrig humanistisk utbildning, är fritt innebär det att

en effektiv upplysnings- och yrkesvägledningsverksamhet kan leda till att en

betydande del av humanisterna väljer samhällsvetenskaplig utbildning och där­

igenom kan fylla behovet snabbare än som beräknats. Det är här icke — så­

som är fallet med teknisk och experimentell naturvetenskaplig utbildning —

enbart fråga om samhällets målmedvetna planering av utbyggnadsbehovet inom

olika utbildningslinjer med hänsyn till förväntat behov utan även om en annan

utbildningspolitisk princip, nämligen fritt tillträde till humanistisk fakultet.

Det ter sig därför icke här på samma sätt möjligt att planera, eftersom man har

en så stor osäkerhetsfaktor att räkna med som konsekvenserna av det fria till­

trädet till universitetens humanistiska fakulteter.

Såvitt gäller medicinsk och i viss mån även odontologisk utbildning förefaller

det mig som om det svåraste problemet vore att beräkna det framtida behovet

av dels praktiskt verksamma läkare, dels forskare. Vidare torde det för den

medicinska utbildningen vara nödvändigt att föra prognoserna fram till 1980

eller 1985 för att bedöma omfattningen av de åtgärder beträffande ändrad in­

tagning under 1960-talet och början av 1970-talet som är erforderliga.

Två av de av mig hörda remissinstanserna, nämligen det större akademiska

konsistoriet vid universitetet i Göteborg och humanistiska fakulteten vid uni­

versitetet i Stockholm, har förordat, att någon form av reglerad intagning av

studerande vid de fria fakulteterna skulle övervägas. Såsom skäl härför åberopas

svårigheterna att planera undervisning för ett mycket snabbt ökande elevantal

samt farhågor för att elevmaterialets kvalitet skulle sjunka och äventyra under­

visningens standard. För egen del kan jag icke godta de framförda argumenten

för spärrar. Enligt min mening skulle de angivna problemen bättre kunna lösas

genom ökat antal ordinarie lärartjänster samt genom en väl planerad under­

visning som medför ett urval av studielämpliga elever. I övrigt delar jag helt

de principiella invändningar mot spärrar som anförs i P-gruppens promemoria.

Beträffande möjligheten att snabbare än som föreslagits i promemorian öka

utbildningskapaciteten vid spärrade högskolor och fakulteter har samtliga re­

missinstanser, som uttalat sig om denna fråga, anfört starka invändningar där­

emot. Det synes mig därför som om denna lösning vore förknippad med betydan­

de problem och därför påfordrar närmare undersökning innan slutligt ställnings­

tagande kan ske.

Liksom P-gruppen vill jag starkt understryka vikten av att cn betydande

utbyggnad av de postgymnasiala fackutbildningslinjerna kommer till stånd.

Slutligen vill jag framhålla, att nödvändiga förutsättningar för den föreslagna

utbyggnaden är dels att programkommittéerna snarast får konkreta direktiv,

dels att åtgärder vidtas i syfte att förbättra rekryteringen till högre och liigrc

akademiska lärartjänster.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

70

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner det synnerligen värdefullt,

att genom upprättandet av ett särskilt prognosinstitut frågan om behovet på

lång sikt av civilingenjörer och annan akademisk arbetskraft blir föremål för

kontinuerlig uppmärksamhet.

Arbetsmarknadsprognoser måste helt naturligt med hänsyn till svårigheten

att även på kort sikt förutsäga den ekonomiska utvecklingen kännetecknas av

stor osäkerhet. Av desto större betydelse är vid dylikt förhållande, att tillför­

litliga metoder för beräkningen av det framtida utbudet och behovet av arbets­

kraft utarbetas, och att det statistikmaterial, vilket bland annat skall bilda

underlaget för framtidsbedömningen, är av tillfredsställande omfattning. De

brister, som kunnat konstateras för närvarande vidlåda prognosverksamheten i

dessa avseenden bör i görligaste mån rättas till.

De prognoser, som hittills utarbetats om efterfrågan på akademisk arbetskraft,

har publicerats med fleråriga intervaller. För en planmässig utbyggnad av uni­

versiteten och högskolorna erfordras, att dylika rapporter i fortsättningen läm­

nas tätare och med jämna mellanrum. Vidare framstår det för de tekniska hög­

skolornas del såsom nödvändigt, att en ökad differentiering genomföres, så att

prognoserna kan tjäna som vägledning även vid dimensioneringen av de olika

fackavdelningarna inom högskolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de framlagda tendensberäkningarna

avseende tillströmningen till det högre utbildningsväsendet starkt understryker

vikten av en kontinuerlig uppföljning av olika prognoser samt anför ytterligare

följande.

Det material, som år 1959 framlades av universitetsutredningen, har på fler­

talet punkter blivit helt inaktuellt. Den snabba ökningen i tillströmningen till

gymnasierna och som en följd därav ökad tillströmning till universitet och hög­

skolor har lett till att de beslut, som år 1960 fattades av statsmakterna vad

gäller det högre utbildningsväsendets utbyggnad, nu från grunden måst revi­

deras. Beräkningarna understryker också vikten av att mycket långsiktiga

planer vad gäller den framtida utbildningspolitiken lägges upp och att samhället

sätter upp en målsättning för utbildningspolitiken, som tar hänsyn till både

arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft och ungdomens efterfrågan på viss

utbildning. De beslut som fattas i dag kommer att få full effekt först i början

av nästa årtionde och påverka arbetskraftens sammansättning under flera år­

tionden framåt.

Styrelsen är väl medveten om de stora svårigheter, som är förbundna med en

så långsiktig utbildningspolitik, men anser att en sådan är nödvändig, om vårt

näringsliv skall kunna utvecklas i önskvärd riktning. Tillgång på lämpligt ut­

bildad arbetskraft är en av de viktigaste förutsättningarna därvidlag.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vidare, att akademikernas arbetsmarknad

icke kan och icke bör betraktas som skild från den övriga arbetsmarknaden. En

hög sysselsättning totalt sett medför också stor efterfrågan på olika akademiker­

grupper. Styrelsen begränsar emellertid sitt yttrande till några speciella frågor,

som särskilt sammanhänger med de strukturella förändringarna på en arbets­

marknad med starkt stigande tjänstemannaandel och anför bl. a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

71

Arbetsmarknadsstyrelsen kommer inom kort att anta ett särskilt aktivitets-

program för arbetskraft med längre teoretisk utbildning, innebärande en rad

åtgärder eller förslag till sådana, vilka syftar till att förbättra arbetsmarknads­

verkets möjligheter att dels informera den yrkesväljande ungdomen om den

väntade utvecklingen inom olika sektorer på akademikernas arbetsmarknad och

dess olika delsektorer, dels förbättra den service verket kan erbjuda arbets­

givare och arbetssökande inom denna del av arbetsmarknaden. Styrelsen vill

emellertid redan här anföra följande.

Den prognosverksamhet, som genom statsmakternas beslut år 1960 organise­

rades inom arbetsmarknadsstyrelsen, har visat sig ha alltför begränsade resur­

ser för att möjliggöra en systematisk långsiktig verksamhet avseende hela arbets­

marknaden och därjämte kunna tillgodose speciella utredningsbehov. Större

delen av de tillgängliga resurserna har måst ägnas åt eftcrfråge- och tillgångs-

prognoser avseende vissa akademikergrupper samt vissa andra läraryrken. Under

de år en mera omfattande prognosverksamhet ägt rum inom arbetsmarknads­

verket, har emellertid värdefulla erfarenheter vunnits avseende prognosverk­

samhetens fortsatta inriktning. Samtidigt som metodiken, särskilt vad gäller

efterfrågeprognoser, ytterligare behöver utvecklas, måste en i första hand kvali­

tativ upprustning av prognossektionens resurser anses nödvändig. Styrelsen har

för avsikt att i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 in­

komma med förslag till kraftig förstärkning av prognosinstitutet.

Statskontoret anser det otillfredsställande, att den framtida efterfrågan på

akademisk arbetskraft icke är bättre undersökt och anför vidare.

Visserligen föreligger betydande svårigheter att mäta denna efterfrågan, men

merparten av de försök som hittills gjorts förefaller inte ha fullt utnyttjat de

statistisk-ekonomiska metoder som står till buds. Med hänsyn till den stora

samhällsekonomiska betydelse som utvecklingen på det berörda området har

och med hänsyn till de allvarliga konsekvenser felbedömningar härvidlag med­

för för såväl den enskilde som samhället, syns de planeringsinsatser som gjorts

icke ha varit tillfyllest. Det viktiga arbete, som nu utförts av universitetsutred-

ningen och P-gruppen, bör därför enligt vad statskontoret föreslagit i en till

universitetsutredningen i juli 1962 avlämnad rapport »Universitetsväsendets

organisation» i framtiden anförtros organ av permanent karaktär och med till­

gång till behövliga utredningsresurser.

Det är för statskontoret inte möjligt att göra en inträngande bedömning av

det av P-gruppcn framlagda programmets olika delar. Statskontoret kommer

därför i det följande att utgå från att den redovisade prognosen är realistisk vid

diskussion av åtgärder som kan tänkas vara lämpliga att vidtaga inom det aka­

demiska undervisningsväsendet för att höja dess kapacitet. Dessförinnan anföres

emellertid några allmänna kommentarer.

I promemorian framhålls det nuvarande prognosmaterialets betydande svag­

heter. Enligt P-gruppens mening ger dock de existerande prognoserna trots

sina brister ett värdefullt stöd vid de bedömningar av framtiden som måste

göras. Statskontoret delar P-gruppens uppfattning att även mindre tillförlit­

liga prognoser kan vara av värde för en framtidsbedömning men endast under

förutsättning att deras resultat görs till föremål för ingående kritik och att slut­

satserna formas med hänsynstagande till de befintliga bristfälligheterna och

ges karaktären av alternativa utvecklingsmöjligheter. Så behandlade kan

mindre tillförlitliga prognoser tänkas i viss utsträckning gc underlag för bedöm­

ningar och program. Däremot kan det inte betraktas som ett tillfredsställande

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

72

tillvägagångssätt att låta mindre säkra prognoser utan en sådan penetration

läggas till grund för ställningstaganden enbart av det skälet att några bättre

förutsägelser inte existerar. Det sagda kan tyckas ha självklarhetens prägel, men

icke desto mindre torde det förekomma att samhällsinriktade bedömningar före­

tas på grundval av statistiskt mindre tillfredsställande material.

Om man med hänsyn till osäkerheten i prognosmaterialet är tveksam om

P-gruppens allmänna slutsatser, finns enligt gruppens mening ingen annan indi­

kator rörande framtidsbehovet än ungdomens efterfrågan på olika typer av

utbildning. Enligt statskontorets åsikt måste denna indikator vara i än högre

grad osäker och sammanhänga med tillfälliga arbetsmarknadsutsikter och andra

tillfälliga förhållanden. Eu faktor av betydelse i detta sammanhang är också

det sätt, på vilket det ekonomiska studiestödet från samhällets sida utformas

samt omfattningen av detta stöd. Med en så explosionsartad utveckling, som

för närvarande sker på den högre utbildningens område — på eu tioårsperiod

förväntas antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor öka från

ungefär 36 000 till mellan 80 000 och 85 000 — måste ställas frågan: Vilken är

den samhällsekonomiskt rimliga proportionen akademiker i förhållande till

annan arbetskraft?

Statskontoret har inte skäl att tro, att det av P-gruppen framlagda program­

met skulle leda till en samhälleligt sett för hög akademikerandel av den totala

arbetskraften, men anser att en analys av problemet ur arbetskraftsbalanssyn-

punkt snarast bör göras som komplement till de nu utförda trend- och tendens­

beräkningarna. Det kan inte anses helt uteslutet, att en så snabb utbudsökning

av akademiker som förutskickas leder till störningar på arbetsmarknaden.

Enligt P-gruppen torde det under inga förhållanden under förutsebar tid bli

fråga om arbetslöshet för akademiker utan möjligen om inadekvat sysselsätt­

ning. Statskontoret delar denna uppfattning under förutsättning att den fort­

satta ekonomiska politiken inriktas på bevarandet av den fulla sysselsättningen

men anser därutöver att även en inadekvat sysselsättning, vilken kan sägas

vara liktydig med undersysselsättning, av akedemiker måste uppfattas som

en allvarlig olägenhet och bottna i samhällsekonomiska felinvesteringar. En full

sysselsättning inom akademikergruppen indikerar inte heller i och för sig en

ur samhällets synpunkt optimal fördelning på olika arbetstagarkategorier.

Vid uppgörandet av prognoser för behovet av akademiker måste med andra

ord även prognoser göras för behovet av andra yrkeskategorier. Dessa prognoser

måste därefter vägas mot varandra. Detta innebär att man måste uppgöra ett

slags samhällsekonomisk investeringskalkyl för att rätt kunna avväga de olika

behoven och fastställa ett handlingsprogram.

Frågan om hur stor andel akademiker som bör utbildas har även uttryckts så,

att samhället bör tillhandahålla den utbildning som den enskilde önskar. Till­

strömningen till universitet och högskolor bör med denna utgångspunkt i prin­

cip vara fri. Ett sådant mål syns inte stå i konflikt med arbetsmarknadsmässiga

avvägningar av de olika utbildningslinjernas storlek, eftersom lönebildningen

kan, åtminstone på lång sikt, förväntas mekaniskt justera eventuellt uppkomna

skevheter i balansen mellan olika yrkeskategorier. Genom bättre prognoser kan

man emellertid på tidigt stadium förhindra samhällsekonomiskt icke motiverade

ansvällningar på ospärrade utbildningslinjer och eliminera det risktagande, som

en utbildning inom den fria akademiska sektorn innebär. Ett utpräglat risk­

tagande i detta avseende kan varken betraktas som rimligt ur samhällets eller

den enskildes synpunkt.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

73

Riksrevisionsverket anför i sitt remissyttrande huvudsakligen följande.

Den utpräglade högkonjunktur som rått under större delen av efterkrigstiden har kännetecknats av stark konkurrens om arbetskraft. Att döma av de resultat 1959 års långtidsutredning framlagt kan svårigheterna att tillgodose behovet av arbetskraft vid en förutsatt fortsatt samhällsekonomisk expansion väntas kom­ ma att bli bestående under överskådlig tid framöver. Inför detta perspektiv är enligt riksrevisionsverkets mening särkalkyl över det högre utbildningsväsendets utbyggnadsbehov, utan hänsynstagande till arbetskraftsbehoven i övrigt, i och för sig ägnad inge betänkligheter. Det förefaller emellertid rimligt antaga, att behovet av teoretiskt högt utbildad arbetskraft kommer att stiga mycket snabbt relativt sett, varigenom betänkligheterna mot en fristående kalkyl för det högre utbildningsväsendet väsentligen undanröjes. De kalkyler över den väntade till­ strömningen till högre utbildningsanstalter, som redovisas i promemorian och som, genom att de bygger på uppgifter om årskullar och examensfrekvens, före­ faller vara tämligen realistiska, ger också uttryck för ett väsentligt utbyggnads­ behov.

Utbyggnadsbehovet i betydelsen ökad utbildningskapacitet gör sig särskilt starkt gällande för de spärrade utbildningslinjerna, för vilka prognosticeras så­ väl ett växande samhällsekonomiskt behov som starkt ökande tillströmning av studerande. För vissa andra utbildningslinjer främst inom de humanistiska fa­ kulteterna kan visserligen tillströmningen väntas öka väsentligt, men risk finns, att arbetsmarknadens krav på arbetskraft med ifrågavarande utbildning kan komma att understiga tillgången. Det kan i detta sammanhang erinras om att arbetsmarknadsläget för arbetskraft med viss humanistisk utbildning varit och alltjämt är tämligen kärvt, medan samtidigt en påtaglig brist på arbetskraft med mera praktiskt inriktad yrkesutbildning förelegat inom flertalet områden. Även om inte enbart samhällsekonomiska synpunkter kan läggas på omfatt­ ningen av den humanistiska utbildningen, gör sig dock bristen på en allomfat­ tande kartläggning av behovet av arbetskraft påmind i detta sammanhang.

Som framhålles i promemorian är möjligheterna att genom ökade resurser ytterligare utbygga utbildningskapaciteten begränsade på kort sikt. Erforder­ liga investeringar i byggnader, apparatur och lärarutbildning ger avkastning först efter mycket lång tid. Detta understryker betydelsen av en mera lång­ siktig planering än vad som kommit till uttryck i promemorian, för att erfor­ derliga resurser skall kunna tillföras det högre utbildningsväsendet i tid. En självklar förutsättning för en ökad resurstilldelning till det högre utbildnings­ väsendet är, att detta ter sig mera angeläget än andra alternativa användningar av resurserna.

Kommerkollegium framhåller i sitt remissyttrande huvudsakligen följande.

Planeringen av det högre undervisningsväsendet påverkas icke uteslutande av förväntade ändringar i tillströmningen av studerande och efterfrågan på akademiskt utbildad arbetskraft. Såsom framhålles i promemorian har även förändringar i utbildningsarbetets effektivitet och intensitet mycket stor bety­ delse. Rent schematiskt kan sägas att om utbildningstiden kan förkortas så ökas utbildningskapaciteten. Det kan sålunda finnas anledning att även beakta möj­ ligheterna att påverka utbildningstiden genom att modifiera utbildningsmålen. ()m studietiden förkortas från exempelvis fem liil fyra år genom ändring av ut­ bildningsmålen så ökas antalet personer som kan beredas tillgång till undervis­ ning med en fjärdedel under förutsättning att utbildningsresurserna i båda fallen

3* — liihang till riksdagens protokoll 1003. 1 samt Nr 172

Kungl. Majits -proposition nr 172 år 1963

74

kan utnyttjas lika effektivt. Särskilt när det gäller de områden, där det råder

påtaglig brist på utbildade och samtidigt utbildningsmöjligheterna är starkt

begränsade är det av vikt att rätt avgörande träffas rörande den mest ända­

målsenliga kombinationen av utbildningsmål och antal utbildade.

En person som studerat vid fackhögskola har ofta ej användning av hela det

kunskapsstoff som inhämtats under högskolestudierna men samtidigt stort be­

hov av fördjupade kunskaper på något visst specialområde eller att kunna kon­

tinuerligt följa den tekniska och vetenskapliga utvecklingen inom detsamma.

Behoven av fördjupade eller kompletterade kunskaper bör i dylikt fall i stor

utsträckning kunna tillgodoses genom olika former av vidareutbildning.

Kollegium har den uppfattningen att olika former av akademisk vidareutbild­

ning numera kan anses utgöra ett naturligt led i det högre undervisningsväsen­

det. Frågan vad den akademiska grundutbildningen skall omfatta kommer där­

med i ett delvis nytt läge. Det är givetvis betydelsefullt att arbetsfördelningen

mellan den akademiska grundutbildningen och den akademiska vidareutbildning­

en blir så rationell som möjligt. Med all sannolikhet kommer resurserna inom det

högre undervisningsväsendet att vara förhållandevis starkt begränsade under

avsevärd tid framåt. Alla möjligheter till ökad hushållning med dessa resurser

måste därför bli noggrant prövade.

En väsentlig utvidgning av det högre undervisningsväsendet måste dock un­

der alla förhållanden anses ofrånkomlig.

Jernkontoret anför i huvudsak följande.

Jernkontoret vill uttala sin tillfredsställelse över att frågan om den högre

undervisningen tagits upp till förnyad prövning efter de beslut, som 1960 års

riksdag fattat på grundval av det handlingsprogram, som förordades av 1955

års universitetsutredning. Det är glädjande att den av nämnda utredning före­

slagna prognosverksamheten nu kommit i gång. Att universitetsutredningens

beräknade tillströmning av studenter till universitet och högskolor redan efter

några år visat sig vara vida underskattad understryker behovet av »rullande»

prognoser. Diskrepansen mellan olika utförda prognoser för arbetsmarknadens

behov av kvalificerad akademisk arbetskraft är iögonfallande. Det är därför av

största vikt att själva prognosmetodiken utvecklas så att framtida bedömningar

av arbetskraftbehovet kan bli säkrare. När det gäller utbyggnaden av den högre

undervisningen är det ingalunda givet, att samhällets samlade behov av olika

yrkesutövare överensstämmer med ungdomens egen efterfrågan på olika typer

av undervisning, eftersom denna efterfrågan ofta kan vara betingad av mera

kortsiktiga överväganden. Ungdomens stora intresse i dag t. ex. för de tekniska

yrkena är givetvis glädjande. Denna företeelse kan dock till viss del vara en

direkt följd av den svåra brist på tekniker, som för närvarande tyvärr råder på

grund av eftersläpningen i fråga om utbyggnaden av den högre undervisningen

och som lett till exceptionellt goda inkomst- och karriärmöjligheter för dessa

grupper. Om hänsyn tages enbart till ungdomens studieönskemål, kan sålunda

en snedvridning av utbyggnaden av det högre undervisningsväsendet komma

till stånd. Bedömningen av det långsiktiga behovet av akademiskt utbildad

arbetskraft bör ej influeras av efterfrågan på kort sikt, ty en dylik påverkan kan

leda till en överskattning av det framtida behovet.

De prognoser och planer som redovisas i utredningen avser delvis läget om

12 år, dvs. 1975. Det säger sig självt, att det är omöjligt att med någon nämn­

värd säkerhet förutsäga utvecklingen under en så lång period framåt. Ändå före­

faller det som om det i vissa fall vore lämpligt med ett ännu längre tidsperspek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

75

tiv. Utredningens målsättning är att så snart som möjligt avhjälpa bristen på

vissa slag av akademiskt utbildad arbetskraft. Detta innebär sannolikt, att ut­

bildningskapaciteten utbyggs mer än som svarar mot det långsiktiga behovet i

ett jämviktsläge, då bristerna försvunnit. Ett försök till analys av detta lång-

siktsbehov bör därför göras. Den måste också taga hänsyn till balansen mellan

antalet akademiskt utbildade och andra yrkeskategorier. Att betrakta behovet

av akademiker isolerat från hela befolkningens närings- och yrkesindelning synes

mindre fruktbart och medför risker för grova felbedömningar.

Byggnadsstyrelsen

anför i huvudsak följande.

Det av P-gruppen framlagda utbyggnadsalternativet innebär i olika avse­

enden påtagliga avvikelser ifrån tidigare handlingsprogram. Väsentligast ur

styrelsens synpunkt är konstaterandet av de ökade dimensionerna i nybygg-

nadsbehovet och den alltmera forcerade takt i vilken detta behov synes behöva

tillgodoses. Dessa förhållanden kommer självfallet att medföra utomordentligt

starka påfrestningar på de resurser som kan ställas till förfogande för realise­

randet av ett aktuellt program.

Efter omorganisationen har styrelsen i och för sig givits förutsättningar ifråga

om kapacitet och flexibilitet att bemästra även härmed förbundna problem.

En kvantitativ anpassning till det nya läget blir dock nödvändig och styrelsen

kommer, sedan ytterligare klarhet vunnits rörande de ändrade riktlinjernas

innebörd, att på sedvanligt sätt göra erforderliga äskanden i detta syfte. Styrel­

sen vill emellertid här peka på att en ytterligare forcerad byggnadstakt medför

risker för att alltför kort tid kommer att stå till förfogande för planering och

projektering, vilket kan bli svårt att förena med ett ekonomiskt byggande. Olika

åtgärder kan dock vidtagas för att underlätta verksamheten.

Erfarenheterna av hittillsvarande byggnadsverksamhet har således bekräftat

att projekteringsresurserna kan utnyttjas mera effektivt, om de kan koncentre­

ras på ett mindre antal stora objekt i stället för ett stort antal små. För att en

utbyggnad skall ske enligt av P-gruppen angiven omfattning synes vidare pro­

gramkommittéer snarast böra utses för sådana fakulteter och institutioner, som

för närvarande saknar dylika. Styrelsens erfarenhet av det arbete, som utförts

av hittills utsedda programkommittéer är mycket god.

Byggnadsstyrelsen utgår från att det nu framlagda siffermaterialet skall tjäna

som underlag för en revision eller komplettering av 1960 års principprogram för

utbyggnad av universitet och högskolor m. m. För Umeå och Uppsala har bygg­

nadsstyrelsen redan utarbetat utbyggnadsplaner. För Lund och Karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt universitet i Stockholm pågår arbete härmed.

För Göteborgs universitet avser styrelsen att om möjligt under innevarande år

påbörja en översyn av gällande utbyggnadsplan. Samtliga dessa planer har ut­

formats respektive avses komma att utformas på sådant sätt, att utbyggnad kan

ske enligt F-gruppens förslag.

Länsstyrelsen i Örebro län

yttrar bl. a. följande.

Länsstyrelsen finner det nödvändigt, att det ökade trycket på universitet och

högskolor lättas, och att tillgången på kvalificerad arbetskraft å de utbildnings­

områden, där behov därav föreligger, ökas. Det är därför angeläget, att alla

åtgärder vidtagas för att utvidga utbildningskapaciteten för den högre under­

visningen.

Länsstyrelsen delar den i promemorian uttalade uppfattningen om att friheten

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

70

i valet av sysselsättning skall vara vägledande princip för utbildningspolitiken.

Av denna anledning bör enligt länsstyrelsens förmenande någon spärr icke in­

föras för tillträde till de fria fakulteterna och, därest det av statsfinansiella skäl

är möjligt, utbildningskapaciteten beträffande de nu spärrade utbildningslinjer­

na så ökas, att dessa linjer skall kunna taga emot alla sökande till sådan ut­

bildning.

Behovet av kvalificerad arbetskraft med medicinsk, teknisk och ekonomisk

utbildning kommer alltfort att ökas. Utbildningskapaciteten å dessa linjer är

redan nu kraftigt underdimensionerad. Det är därför synnerligen angeläget, att

dessa linjer snabbt utbygges. En snabb utbyggnad kommer visserligen med hän­

syn till den ökning av antalet akademiska lärare, som därvid erfordras, att till­

fälligt medföra en minskning av antalet nyexaminerade läkare för sjukvården

samt civilingenjörer och civilekonomer för näringslivet. Antalet nyexaminerade

kommer dock efter en övergångstid att bliva avsevärt större, vilket på längre

sikt kommer att väl uppväga de olägenheter, den tillfälliga minskningen skulle

medföra.

Frågan om hur utbyggnaden skall ske, är ett samhällsproblem av stor om­

fattning. Vid bedömningen av problemet måste därför hänsyn tagas till såväl

samhällsplaneringssynpunkter som arbetsmarknadens och näringslivets syn­

punkter.

Försvarets forskningsanstalt

framhåller i sitt remissyttrande bl. a. följande.

Utredningsgruppen har uttalat, att den starka ökningen av antalet studerande

bör föranleda snabbt verkande åtgärder, snarare än en genomgripande reform

baserad på en ny fullständig och tidsödande översyn av det akademiska om­

rådet. Med understrykande härav får anstalten även erinra om att departe­

mentschefen i proposition 1960: 119 (sid 382—383) uttalat, att utbyggnaden av

universitet och högskolor borde planläggas och utföras så, att den utan mera

omfattande tids- och kostnadskrävande omläggningar skulle kunna fullföljas

utöver det då uppställda programmet. Som grund för bedömningen av de åt­

gärder, som skall vidtagas, bör läggas så utförliga och rättvisande prognoser som

möjligt, varför det får anses vara synnerligen angeläget att bedriva en effektiv

prognosverksamhet. En bestämd varning måste dock uttalas för att dra vitt­

gående slutsatser från extrapolerade diagram över utvecklingen inom olika delar

av arbetsmarknaden. Samhällets och teknikens utveckling kan nämligen relativt

snabbt leda till radikalt förändrade förhållanden mellan de i dagsläget konstate­

rade behoven. En effektiv studierådgivning och yrkesvägledning är även mycket

viktiga faktorer i detta sammanhang.

Utsikterna för genomförandet av en önskvärd ökning av de studerande inom

bland annat de spärrade utbildningslinjerna är nära beroende av möjligheterna

att erhålla erforderliga lokaler och lärare. Universitetsutredningen torde ha sökt

göra en realistisk uppskattning härav som grund för sina föreslagna intagnings-

siffror; dessa har sedan av statsmakterna i regel justerats något uppåt, vilket

tyder på förståelse för syftet och en positiv bedömning av utbyggnadsmöjlig­

heterna. Hittillsvarande erfarenheter av utbyggnadsprogrammet visar, att till­

gängliga resurser måste pressas till det yttersta för att detta skulle kunna genom­

föras. Det är därför något förvånande, när det i promemorian angives, att ett

ytterligare betydande nybörjarintag vid de nuvarande tekniska högskolorna

skulle vara möjligt redan från och med 1965/66 utan vidtagande av mera om­

fattande nybyggnadsåtgärder. Hur detta skall ske, framgår icke direkt av pro­

memorian men »flerskifts»-utbildning och annan »intern-rationalisering» anges

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

77

som principiella möjligheter. Här måste viss betänksamhet anmälas beträffande kvaliteten på de studieresultat, som kan nås i en lokalmässigt hårt belagd och tidsmässigt pressad undervisningsmiljö med sannolik otillräcklig tillgång på lärarkrafter.

Skolöverstyrelsen

konstaterar i sitt remissyttrande, att de realekonomiska fak­

torerna, vilka kan stå hindrande i vägen för en utbyggnad av den högre utbild­ ningsorganisationen, ur den enskildes och ur det allmännas synpunkter är så betydelsefulla att de förtjänar att ingående uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet. Styrelsen anför härom huvudsakligen följande.

Betraktelsesättet bör vara att utbildning är att betrakta som en investering i immateriellt kapital och att uteblivna sådana investeringar innebär ett sämre utnyttjande av ett lands tillgångar med konsekvenser, som för ett mindre land sannolikt är på kortare eller längre sikt mer kännbara än för ett större land, därför att det senare landet har större möjlighet än det mindre att flexibelt ut­ nyttja tillgängliga resurser. På forskningens nuvarande ståndpunkt torde det föreligga stora svårigheter att få ett säkrare grepp kring dessa frågor men sanno­ likt kan en analys föras längre än som i promemorian skett och i varje fall leda till slutsatsen att det är helt befogat att mycket snabbt och effektivt inrikta sig på sådana åtgärder som akademisk korrespondensundervisning, kvällsfakulteter, decentraliserad akademisk utbildning och användning av hjälpmedel i betydligt vidgad utsträckning, vilka alla har det gemensamt att det blir möjligt att inom ramen för tillgängliga eller lättmobiliserbara resurser inte oväsentligt öka den akademiska utbildningens kapacitet.

Gymnasieutredningen

anknyter i sitt yttrande till problematiken kring de

begränsade realekonomiska resurserna och framhåller huvudsakligen följande.

I promemorian framhållas också att de realekonomiska resurserna är begrän­ sade. Härmed torde bl. a. avses personella resurser. Gymnasieutredningen är medveten om att utbyggnaden av den högre undervisningen — likväl som den lägre — ökar efterfrågan på lärare. Hur stor denna ökning blir är emellertid beroende av hur lärarantalet relateras till elevtillströmningen. En rationalisering i syfte att bl. a. minska det relativa behovet av lärare är sålunda mycket ange­ lägen och bör därför skyndsamt utredas och prövas. Därvid bör undersökas hur normerna för bestämning av antalet lärartjänster i praktiken tillämpas.

Vad här sagts om lärare gäller i viss utsträckning också lokaler. Framförallt när det gäller teknisk och naturvetenskaplig utbildning finns emellertid out­ nyttjade resurser utanför universitet- och högskoleorterna. Våra gymnasier — i första hand de tekniska — förfogar i många fall över rymliga och välutrustade institutioner i tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Beläggningen av dessa är f. n. i regel inte heller högre än att de med stor fördel borde kunna utnyttjas också för andra ändamål än gymnasieundervisning. Gymnasieutredningen har i sin skrivelse den 21 november 1902 med förslag till lärarutbildning vid teknisk högskola m. m. visat, att en decentralisering av teknisk högskoleutbildning efter dessa principer är genomförbar med relativt små kostnader. Det är synnerligen angeläget att detta förslag förverkligas och att en riktlinje i den fortsatta plane­ ringen blir att utvidga och komplettera den s. k. decentraliserade akademiska utbildningen. Ur många synpunkter torde denna väg innebära fördelar, när det gäller att komma tillrätta med de svårigheter, som ligger i vägen för cn kapa­ citetsökning även inom den tekniska utbildningssektorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller i sitt remissyttrande i huvudsak

följande.

Enligt överstyrelsens uppfattning har den bild, som man får vid studiet av de

gjorda undersökningarna rörande den väntade utvecklingen, i hög grad sanno­

likhetens prägel. Den enligt överstyrelsens uppfattning värdefullaste delen av

de gjorda undersökningarna återfinnes i fjärde kapitlet. Den där återgivna s. k.

tendensberäkningen utgör i stort sett en revision av universitetsutredningens

tidigare kalkyler och måste bedömas såsom i stort sett realistiska. Även i detta

sammanhang kommer man in på det ofta diskuterade humanistöverskottet, som

enligt tendensberäkningen blir förhållandevis stort. Det är mot bakgrunden av

detta, som man får se femte kapitlets programmatiska räkneexempel, med en

skiss till en styrd utveckling syftande mot en viss minskning av den humanis­

tiska utbildningen och en ökning av den tekniska.

Därest man anlägger uteslutande ekonomiska synpunkter, är det naturligtvis

angeläget att söka anpassa den humanistiska utbildningens omfattning i för­

hållande till den beräknade efterfrågan av arbetskraft med dylik utbildning.

Enligt överstyrelsens uppfattning är det emellertid motiverat att bedöma denna

fråga ur en litet vidare synvinkel. En humanistisk utbildning har, även om

vederbörande icke får tillfälle att tillgodogöra sig värdet av denna i sitt arbete,

dock ett värde i och för sig. Utan tvekan kan många gånger en sådan utbildning

berika livet på olika sätt. Men vidare skapar utan tvekan en humanistisk ut­

bildning förutsättningar för att en person skall bättre kunna utföra sitt arbete

än om dylik utbildning saknas. Överstyrelsen har icke menat, att man skall bort­

se från de ekonomiska bedömningarna. Den justering, som sker i avsnittet Det

programmatiska räkneexemplet, är också mycket försiktig; den har sannolikt

värde, då det gäller att ställa upp ett mål för den önskade utvecklingen.

Överstyrelsen vill understryka angelägenheten att prognoser av här förevaran­

de natur kommer till stånd och att så sker jämförelsevis ofta. Skall emellertid

prognoserna kunna läggas till grund för åtgärder från statsmakternas sida och

sålunda verkligen få avsedd betydelse måste de fylla stora krav. I detta sam­

manhang vill överstyrelsen framhålla vikten av att arbetsmarknadsstyrelsens

resurser för denna verksamhet stärkes.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) uttrycker sin tillfreds­

ställelse över att en översyn av 1960 års program kommit till stånd och under­

stryker betydelsen av, att även i fortsättningen utbyggnadsplanerna kontinuer­

ligt överses med hänsyn till arbetsmarknadens behov och tillströmningens om­

fattning och inriktning. SACO anför i huvudsak följande.

I 1960 års program ingick konkreta planer på en utbyggnad av universiteten

och högskolorna fram till mitten av 1960. Det är nu tid att fixera planerna på

en fortsatt utbyggnad fram till 1970-talets början. Problemen inför den fortsatta

utbyggnaden synes i stort sett vara av samma art, som de som ingående behand­

lats i universitetsutredningens betänkande Universitet och högskolor i 1960-

talets samhälle. Sx\CO har i sitt yttrande över detta utförligt redovisat sin upp­

fattning om universitets- och högskoleväsendets utbyggnad och om de arbets­

marknadspolitiska åtgärder som erfordras med anledning härav.

Utvecklingen på tillströmningssidan föranleder dock enligt SACO:s uppfatt­

ning mera långtgående åtgärder än vad som hittills varit erforderliga. Univer-

sitetsutredningen gjorde den bedömningen, att en övergångsfrekvens till univer­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

79

sitet och högskolor om 60 % vore ur arbetsmarknadssynpunkt rekommendabelt. Utvecklingen hittills visar, att övergångsfrekvensen varit avsevärt större, över SO %, och de nu framlagda beräkningarna fram till 1975 tyder att tillström­ ningen kommer att öka ännu mer. Det är givet, att detta ökade tryck

univer­

sitets- och högskolesektorn i vissa fall gör det nödvändigt att ompröva tidigare arbetsmarknadsbedömningar och utbildningspolitiska målsättningar.

Mot denna bakgrund ter det sig förvånande, att planeringsgruppen tar så lätt på den snedvridning mellan de olika högre utbildningslinjerna, som blir alltmera markant. Inför den alltmer påtagliga, kommande överproduktionen av huma­ nister, heter det i promemorian, att det under förutsebar tid icke blir »fråga om arbetslöshet utan möjligen om inadekvat sysselsättning». Hur planeringsgruppen definierar begreppet arbetslöshet anges ej. Det är emellertid uppenbart, att om man accepterar långtgående former av »inadekvat sysselsättning» behöver det aldrig anses råda arbetslöshet bland någon grupp av arbetskraft överhuvudtaget. Det är beklagligt, att planeringsgruppen ansett sig kunna avfärda denna pro­ blematik genom en meningslös lek med ord.

SACO måste för sin del inskärpa, att samhället har ett ansvar för även de akademiskt utbildades fulla och meningsfulla sysselsättning inom de yrken för vilka de utbildats. Samhället har naturligtvis också ett ansvar för att de begrän­ sade utbildnings- och begåvningsresurserna användes på ett så produktivt sätt som möjligt. Inom andra områden anser man det självklart, att största möjliga framstegstakt skall eftersträvas genom att resurserna sätts in på de områden där de ger bäst utdelning. Det borde inte vara annorlunda när det gäller den högre utbildningen. Den högre utbildningens stora betydelse för de materiella och kulturella framstegen gör det tvärtom särskilt angeläget att här eftersträva dels en optimal resursanvändning, dels att detta område får betydligt större resurser än nu. Det är därför svårt att förstå en utbildningspolitik, som med hänvisning till begränsade resurser avstår från att utbygga utbildningsmöjlig­ heterna på områden inom vilka ungdomen önskar utbildning och där samhället har behov av utbildning, medan samtidigt resurser avsättes att felutbild.a ung­ domar som valt denna utbildning endast av brist på alternativ.

SACO måste således, liksom i tidigare sammanhang, på nytt understryka, att kraftfullare åtgärder krävs för att komma tillrätta med snedvridningen. Det gäller att skapa tillräckliga och adekvata yrkesutbildningsmöjligheter åt stu­ denterna, både inom och utanför universitets- och högskoleväsendet.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anför huvudsakligen följande.

TCO anser att det markant ökade utbildningsintressc, som redovisas på olika avsnitt av det högre utbildningsväsendet i och för sig måste betraktas som värdefullt. Beräkningarna avser ungdomen och dess val av utbildning. Det måste emellertid kraftigt betonas, att intresset och behovet av utbildning icke endast är knutet till ungdomen utan att det även innefattar stora grupper av dem som är ute i yrkeslivet. Det är angeläget att samhället i sin utbildnings­ politik på ett positivt sätt över hela linjen kan möta detta samlade utbildnings- intresse och erbjuda möjligheter till en utbildning, som successivt anpassas till utvecklingen i samhälls- och näringsliv. TCO vill nu, liksom tidigare, framhålla att statsmakterna inte får hesitera för att påtaga sig en ökad kostnad för det högre utbildningsväsendet. Utgifter för reformer på utbildningens område utgör eu utomordentligt god investering, varigenom samhället skapar möjligheter för en fortsatt välståndsutveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

80

TCO vill härtill framhålla, att det hade varit av stort intresse om utredningen

behandlat den ekonomiska problematiken kring den av samhället tillhanda­

hållna kostnadsfria högre utbildningen. Sambanden behöver klarläggas mellan

den ökade tillströmningen till såväl ren yrkesutbildning som allmänbildning,

kostnadskonsekvenserna härav liksom de uppkommande köproblemen. Även

sambandet mellan de studiesociala åtgärdernas utformning, tillströmningen och

utbyggnadsplanerna bör uppmärksammas. Utredningen har endast i förbigåen­

de tangerat dessa frågor om den grundläggande allmänna politiken. TCO före­

slår att dessa frågor tas upp till närmare undersökning. Utan närmare utred­

ningar står det dock klart att en viss överensstämmelse alltid måste råda mellan

de studiesociala åtgärderna och utbyggnaden av utbildningskapaciteten. Om inte

sådan överensstämmelse råder, skapas lätt stocknings- och överskottsproblem på

olika linjer, vilket uttrycker att det eftersträvade fria studievalet i praktiken

inte helt realiserats. Av stor vikt är att de studiesociala åtgärderna ges en sådan

generell utformning att de icke styr tillströmningen i den ena eller andra rikt­

ningen utan att de verkar neutralt.

TCO framhöll i sitt yttrande över universitetsutredningens sjätte betänkande

att de då framlagda beräkningarna i flera fall var tilltagna i underkant. Univer-

sitetsutredningen beräknade att totalantalet studerande på skilda högre utbild­

ningslinjer och studieorter skulle uppgå till omkring 53 400 år 1970. Den nu

föreliggande utredningen har kraftigt reviderat denna siffra och kalkylerar i

stället med över 80 000 år 1970, därav över 30 000 vid spärrade utbildningsvägar

och över 50 000 vid de fria fakulteterna. Redan nu är antalet studerande om­

kring 40 000. Det sagda visar klart nödvändigheten av att nya beräkningar —

av det slag som nu föreligger —- utarbetas successivt och att gällande riktlinjer

från år 1960 revideras med hänsyn till den senaste tidens utveckling. Med hän­

syn bl. a. till den långsiktighet som gäller för utbildningsplaneringen är det sär­

skilt angeläget att erforderliga omprövningar av gällande riktlinjer sker på ett

så tidigt stadium som möjligt och att en rullande framtidsplanering sker.

Statstjänstemännens Riksförbund

(SR) yttrar huvudsakligen följande.

SR delar uppfattningen att det under andra hälften av 1960-talet torde vara

möjligt att öka utbildningskapaciteten vid de centrala spärrade linjerna med

ytterligare ca 950 nybörjarplatser varav ca 650 vid teknisk högskola, ca 100 vid

medicinsk fakultet och ca 200 vid handelshögskola.

Den totala utbildningskapaciteten i de laborativa ämnena inom de matema-

tisk-naturvetenskapliga fakulteterna på 2-betygsnivå bör höjas högst väsentligt.

SR vill särskilt understryka nödvändigheten av ökad utbildning av lärare i

naturvetenskapliga ämnen.

Landsorganisationen i Sverige

(LO) tillstyrker det framlagda förslaget till

fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet och anför i huvudsak

följande.

LO har i remisser till ett flertal tidigare utredningar vilka berört utbildning­

ens kvantitet uttalat sig positivt till en fortsatt utbyggnad. I linje med detta

önskemål vill organisationen ställa sig välvillig till de i föreliggande PM fram­

förda förslagen och därmed tillstyrka utbyggnadsprogrammet.

Det är alldeles uppenbart att arbets- och kvalifikationsförhållandena radikalt

förändras. Behovet av arbetskraft med längre utbildning kan om ett tiotal år

krävas i sysselsättningar där man i dag har lägre krav. Förändringarna kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

81

gälla många områden. Tillgångssiffrorna gällande antal studerande kommer även att kunna påverkas av exempelvis de förslag beträffande lönemöjligheter, som den studiesociala utredningen kommer att överlämna. Till detta kommer att dagens samhälle, som till sin majoritet består av människor med 7-årig skol­ gång, kommer att förändras när alla får en 9-årig skolgång och längre.

I samband med frågan om ett kommande behov av kvalificerad arbetskraft bör även inberäknas u-ländernas efterfrågan på teknisk, naturvetenskaplig, medicinsk och samhällsvetenskaplig utbildning. Därtill bör man räkna med att en friare internationell arbetsmarknad kommer att öppnas inte minst för den akademiskt utbildade arbetskraften.

Svenska Arbetsgivareföreningen

med instämmande av

Handelns Arbetsgivar­

organisation

och

Sveriges Verkstadsförening

anför i sitt remissyttrande huvud­

sakligen följande.

Det bör noteras att gruppen själv betonar att prognosmetoderna är långt­ ifrån fulländade och att stor osäkerhet vidlåder åtskilliga av de framräknade resultaten. I likhet med P-gruppen anser dock föreningen att prognosmaterialet som helhet ger väsentliga hållpunkter för en bedömning av den fortsatta utveck­ lingen av universitets- och högskoleutbildningen.

Prognosmaterialet ger framför allt belägg för den redan tidigare kända svårig­ heten att undvika en fortsatt och förvärrad snedbelastning mellan de ospärrade respektive de spärrade utbildningslinjerna samt för risken att detta på akade­ mikernas arbetsmarknad kommer att leda till en mycket besvärande bristsitua­ tion inom stora och väsentliga sektorer samtidigt som ett betydande överskott uppstår inom andra områden.

Det material som hittills framlagts ger föga underlag för en bedömning av hur långt kapaciteten vid de spärrade utbildningslinjerna kan byggas ut. P-gruppen har stannat vid en del allmänna och vaga utttalanden om vad som enligt dess mening är möjligt att åstadkomma. Det är bl. a. oklart i vilken utsträckning hänsyn till statsfinanserna respektive till de realekonomiska resurserna varit utslagsgivande.

När det gäller den statsfinansiella sidan påpekar P-gruppen bl. a. att utbild­ ningskostnaderna vid de spärrade fakulteterna »genomgående är väsentligt högre» än vid de fria fakulteterna. En minskad kapacitet vid dessa erbjuder »vid en given totalkostnad» icke ett motsvarande antal nya utbildningsplatser vid de spärrade utbildningslinjerna. Det understrykes bl. a. i samband med lokal- behovsfrågan att någon direkt utbytbarhet i fråga om drift- och kapitalkost- nadsfaktorer mellan de spärrade och de fria fakulteterna icke föreligger. Dylika jämförelser i fråga om utbildningskostnader bör enligt föreningens mening an­ vändas med särskilt stor försiktighet, när frågan gäller en avvägning mellan de alternativ i fråga om högre utbildning som samhället ställer till förfogande. Det är bl. a. rimligt att taga en viss hänsyn till totalkostnaderna för de studerandes hela utbildning. Om så sker torde kostnadsskillnaderna mellan de av planerings­ gruppen åsyftade utbildningsalternativen i flertalet fall bli relativt små. I varje fall är dessa skillnader av underordnad betydelse i förhållande till den samhälls­ ekonomiskt viktiga frågan hur utbildningen kan utnyttjas. De marginella kost­ nadsskillnaderna bör i synnerhet icke fälla utslaget, då som i förevarande fall den dyrare utbildningen avser för hela samhällsekonomin känsliga bristområden, under det att den mindre kostnadskrävande utbildningen gäller sektorer, där — enligt vad P-gruppen själv understryker — »inadekvat sysselsättning» kan vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

82

att vänta. I de större sammanhangen torde den kostnadsökning, som kommer

utöver vad P-gruppen förutsatt, att bli av relativt begränsade dimensioner.

Vad åter angår de realekonomiska resurserna utgör bl. a. bristen på lärare och

lämpliga lokaler besvärliga flaskhalsar. I promemorian konkretiseras i ett par

sammanhang anförda svårigheter. Det sker emellertid på ett sätt som kan tyda

på att gruppen icke räknar med att de spärrade linjernas utbyggnad kommer

att ges högsta prioritet eller kommer att genomföras med tillräcklig målmed­

vetenhet. Gruppen konstaterar att byggnadsarbetena för redan beslutade ut­

byggnader endast i begränsad utsträckning igångsatts, men att bl. a. projek­

teringen i stort sett är slutförd, varför »huvudproblemet de allra närmaste åren

ligger på den egentliga byggnadssidan». Under hänvisning till den allmänna ex­

pansionen på berörda universitetsorter kommer P-gruppen till den något pes­

simistiska slutsatsen att »konkurrensen om byggnadsarbetskraften blir sålunda

ytterligt stark». De svårigheter som här åberopas synes emellertid icke vara

av den storleksordning att de icke bör kunna behärskas genom målmedvetna

insatser. Det bör också uppmärksammas att P-gruppen utan vidare tycks

föl-utsätta, att de växande och absolut sett utan tvivel mycket betydande

lokalbehoven för de ospärrade utbildningslinjerna skulle kunna tillfredsstäl­

las. Någon tveksamhet i fråga om finansieringen och tillgången på arbets­

kraft framförs icke i detta sammanhang. Ytterligare en synpunkt bör anföras

när det gäller lokalfrågan. Visserligen är de spärrade utbildningslinjerna jäm­

förelsevis mera lokalkrävande och projekteringstiden är betydligt längre, men

det synes föreningen å andra sidan anmärkningsvärt om man icke i tid skulle

hinna iordningställa de lokaler som mot slutet av decenniet kan behövas för en

kapacitetsökning, som redan nu bedömes som synnerligen önskvärd.

I promemorian konkretiseras också på en punkt de svårigheter som lärar-

bristen medför. Att redan före 1965/06 åstadkomma en önskvärd ytterligare

intagning vid handelshögskolorna anser P-gruppen icke vara möjligt med

hänsyn till »de relativt stora svårigheterna att de närmaste åren erhålla kom­

petenta sökande till aktuella och planerade professurer bl. a. i företagsekonomi».

Föreningen är synnerligen medveten om de påtalade svårigheterna. Den finner

det samtidigt angeläget att man i detta liksom i andra fall noga undersöker om

icke kapacitetsökning trots allt kan åstadkommas genom rationaliseringar eller

provisoriska åtgärder, t. ex. i form av ett mindre antal professorstimmar i be­

rörda ämnen.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser föreningen det angeläget att en inven­

tering snarast möjligt utföres och presenteras beträffande de konkreta förutsätt­

ningarna för en maximal utbyggnad av de spärrade utbildningslinjerna.

Sveriges Industriförbund anför bl. a. följande.

Det finns goda skäl att antaga, att tillströmningen till akademiska studier

kommer att stabiliseras under 1970-talet. En av utbildningspolitikens mest

väsentliga uppgifter bör således vara att redan under 1960-talet tillgodose ett

växande utbildningsbehov. Behovet av snabba åtgärder talar mot sådana ut­

byggnadsalternativ, som kräver nya stora basinvesteringar, t. ex. upprättande

av ett sjätte universitet. Att den totala tillströmningen troligen kommer att

stabiliseras under 1970-talet innebär givetvis inte att tillströmningen till olika

utbildningsvägar kommer att fortgå i samma proportioner som hittills. Därför

bör den kommande utbyggnaden i lokal- och utrustningshänseende göras så

flexibel att även vid en avsevärd förskjutning av tillströmningen till studie­

orter och utbildningsvägar risken för felinvesteringar så långt möjligt begränsas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

83

Kooperativa förbundets styrelse konstaterar bl. a. följande.

Styrelsen anser, i likhet med P-gruppen, att snabba åtgärder nu är att före­ draga framför en mer genomgripande reform, som med nödvändighet förutsät­ ter en tidskrävande utredning och en fullständig översyn av det akademiska området. I princip är det heller icke något nytt för de stora ungdomskullarna från 40-talets första år, som nu nått upp till den ålder, att de söker sig till universitet och högskolor, att man tillämpar provisorier. För denna ungdoms­ generation har provisorier och hastigt tillkomna lösningar på skolområdet karak­ teriserat hela deras skoltid.

Svenska Stadsförbundet yttrar i huvudsak.

Av promemorian framgår att en utvidgning av de nu spärrade akademiska utbildningslinjernas kapacitet utöver nu gällande program bör genomföras men att det inte synes möjligt för närvarande att vidta en sådan utbyggnad som inom överskådlig framtid skulle skapa numerisk balans mellan tillgång och efter­ frågan. Begränsningen i fråga om de statsfinansiella och realekonomiska resur­ serna — i sistnämnda avseende främst lärare och lokaler — anses härvid utgöra ett betydande hinder. Såvitt styrelsen kan finna, är detta en realistisk bedöm­ ning.

Styrelsen vill därtill i detta sammanhang ånyo fästa uppmärksamheten på ett tidigare — bl. a. i remissyttrandet över universitetsutredningens sjätte be­ tänkande — anfört problem, som från kommunal synpunkt är av stor vikt, näm­ ligen frågan om bostäder och andra serviceanordningar för det ökade antalet studenter. Den mycket betydande utbyggnad av det högre utbildningsväsendet som statsmakterna nu samlar sig till och som kommer att gå längre än de utbild- ningspolitiska förutsättningar 1960 års riksdagsbeslut angav, är en reformpolitik av största vikt och betydelse. Som huvudman för denna högre undervisning har staten ansvar för dess planering, dimensionering och lokalisering. Staten har emellertid också ett ansvar när det gäller att skapa erforderliga yttre betingelser för de studerandes bosättning på studieorten. Bostadsfrågan är ett påtagligt praktiskt problem som inte får förbigås vid planeringen. Det gäller för övrigt inte bara problemet om bostäder för såväl studenter som lärare, det gäller också sådana sociala anordningar som daghem för gifta studenters barn, hälsokontroll, medicinsk service för studenterna, tandkliniker, institutioner för gymnastik och idrott otc., allt uppgifter som måste betecknas som statliga i detta sammanhang.

Om det yttersta ansvaret för allt detta ligger hos statsmakterna, föreligger givetvis också ett kommunalt medansvar som gör en kommunal medverkan till problemens lösande nödvändig. I anslutning härtill vill styrelsen för det första uttala önskvärdheten av att vederbörande statliga myndigheter i god tid tar erforderliga kontakter med berörda kommuner för information och överlägg­ ningar rörande aktuella utbyggnadsplaner. För det andra måste styrelsen nu lik­ som i annat sammanhang — senast i remissyttrandet över förslaget om en indu­ strihögskola i Östergötland — betona att det i princip synes önskvärt med en spridning på flera orter av den expanderande högskoleutbildningen. Det vore av flera skäl betänkligt om den fortsatta utbyggnaden väsentligen skulle kon­ centreras till de främst i storstäderna befintliga utbildningsinstitutionerna.

Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) framhåller i huvudsak följande.

Redan som en konsekvens av hittills fattade beslut kommer 1960-talet att framstå som en period av kraftigt ökade investeringar på utbildningens område.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

84

Basen i utbildningspyramiden förstärkes genom inrättandet av den nioåriga obli­

gatoriska skolan. Därigenom kommer rekryteringsunderlaget för vidare studier

att breddas, samtidigt som redan nu en ökad efterfrågan på högre utbildning kan

konstateras, bl. a. till följd av de växande gymnasiekullarna och den stigande

studieviljan bland ungdomen.

Ur ett vidare perspektiv måste dessa tendenser betecknas som en glädjande

företeelse. Även ur samhällsekonomisk synpunkt utgör den ökade tillströmningen

till högre utbildningsanstalter en potentiell tillgång. Investeringar i utbildning

torde i framtiden komma att utgöra en av de viktigaste förutsättningarna för

en fortsatt produktions- och välståndsökning.

I nuläget inställer sig emellertid en rad svårbemästrade avvägningsfrågor,

beroende på det högre utbildningsväsendets totalt sett otillräckliga dimensionering

samt den snedvridna fördelningen på skilda utbildningssektorer. På sikt torde

en balanserad expansion mellan olika utbildningsvägar inte kunna åstadkommas

utan genomgripande reformer på gymnasienivån. Dessa ger emellertid effekt

först i slutet av den här aktuella perioden, och redan dessförinnan är kraftåtgär­

der nödvändiga. Genom en grundläggande avvägning på det centrala planet

måste önskvärdheten av investeringar i utbildning ställas mot andra angelägna

investeringsbehov. Eftersom en betydande begränsning i resurstilldelningen ej

torde kunna undvikas under en överskådlig framtid, ter det sig vidare synner­

ligen angeläget, att utbildningen inom skilda sektorer bättre anpassas till efter­

frågan på personer med sådan utbildning, samtidigt som den enskilde beredes

en ökad reell valmöjlighet mellan skilda utbildningsalternativ.

En tredje avvägning som blir aktuell avser resursernas fördelning på skilda

nivåer. Det är angeläget, att man därvid inte låser sig vid de konventionella

utbildnings- och examensformerna utan förutsättningslöst prövar skilda alterna­

tiv. I sammanhanget torde slutligen behöva beröras fördelningen av resurserna

mellan utbildning och forskning. Denna sistnämnda fråga bör bli föremål för

ingående behandling, bl. a. inom den utredning rörande forskarutbildningen och

forskarkarriären, som SFS nyligen i annat sammanhang tillstyrkt.

Centerns Ungdomsförbund och Centerns Studentförbund

yttrar:

Centerns Ungdomsförbund delar P-gruppens uppfattning, att de principiella

rekommendationer, som lades till grund för nu gällande program, i sina huvud­

drag bör vara vägledande även vid den fortsatta utbyggnaden av det högre

utbildningsväsendet. Den pågående reformeringen av gymnasieutbildningen, de

snabba förändringarna i utbildningsvanorna, arbetsmarknadens hastigt väx­

lande förhållanden samt prognosmetodernas relativa osäkerhet understryker

emellertid vikten av att planeringsarbetet grundas på ständigt förnyade prog­

noser och uppskattningar. Vid det fortsatta prognos- och planeringsarbetet bör

också en samordning ske, så att det blir möjligt att med jämna mellanrum

erhålla en samlad bild av den aktuella situationen.

Sveriges Liberala Studentförbund

(SLS) uttalar:

Den kraftigt ökade tillströmningen till högre utbildningsvägar nödvändiggör

uppenbarligen en omprövning av samhällets utbildningspolitik. SLS hälsar där­

för med tillfredsställelse den typ av tendensberäkningar och utredning som nu

genomförts och vill i detta sammanhang understryka vikten av att det högre

undervisningsväsendets utbyggnad även i framtiden blir föremål för kontinuer­

lig planering på längre sikt. Prognosverksamheten bör emellertid intensifieras

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

85

och förbättras. Den prognosmetodik som f. n. utnyttjas är i många avseenden otillfredsställande och det bör sålunda bli en angelägen uppgift att stimulera forskningen på detta område.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

(SSU) framhåller bl. a.

De statistiska sammanställningarna utgör enligt SSU:s mening ett värdefullt material för kännedomen om det högre utbildningsväsendet. Behovet av en fort­ löpande prognosverksamhet, vilket varit mycket starkt på utbildningens område, har härmed ytterligare understrukits. Materialet utgör i vissa avseenden en direkt uppföljning av universitetsutredningens sjätte betänkande, men är mer detaljerat och samtidigt också mer klart än detta.

Den centrala frågan för P-gruppen har varit, hur samhället skall kunna till­ godose de krav på högre utbildning efter studentexamensnivå som i ökad ut­ sträckning ställs från ungdomens sida. Gruppen har, enligt SSU:s uppfattning, härvid valt den rätta utgångspunkten för sitt arbete och SSU delar också i stort de slutsatser som kommit fram i promemorian.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

B. Statistiken över tillströmning och behov

a. Tillströmning till fakulteter och högskolor

Endast några myndigheter och organisationer har i sina remissyttranden när­ mare behandlat P-gruppens beräkningar rörande tillströmningen till fakulteter och högskolor. Flertalet har i stort sett accepterat ifrågavarande beräkningar, vilket framgått av redovisningen i föregående avsnitt.

Statistiska centralbyrån

anför i huvudsak följande.

Tillgångsberäkningarna utgår bl. a. från det fria utbildningsvalet, vilket inne­ bär att tillträdet till de fria fakulteterna är obegränsat. Antalet studerande vid dessa fakulteter erhålles som en kalkylmässig skillnad mellan den totala till­ strömningen till universitet och högskolor och det antal, som beräknas kunna tas in på de spärrade utbildningslinjerna. Det är mot denna bakgrund klart att den prognos över antalet studentexamina, som läggs i botten på prognosen, får ett mycket avgörande inflytande på den slutliga prognosens utfall med avseende på de icke spärrade linjerna.

P-gruppen har vad gäller studentexamina utgått från för 1962—64 de uppgifter som publicerats i Skol- och utbildningsstatistiska uppgifter (Arbets- marknadsinformation Serie S nr 2/1962) och för 1965—70 den prognos, som framlagts i ämneslärarprognosen (Arbetsmarknadsinformation Serie S nr 1/1962). Enligt dessa uppgifter skulle examinationen vid de allmänbildande gymnasierna stagnera fr. o. m. 1965, medan examina vid fackgymnasierna skulle fortsätta att öka. Totalt skulle andelen ungdomar med examen från allmänt gymnasium, tekniskt gymnasium eller handelsgymnasium av hela an­ talet; 20-åringar öka från 17,2

%

år 1965 till 21,7 % år 1970. Statistiska central­

byrån har redan i sitt yttrande över ämneslärarprognosen anmält sin tveksam­ het inför antagandet att examinationen vid de allmänna gymnasierna skulle stagnera fr. o. in. 1965. Byrån är nu i tillfälle att med utgångspunkt i uppgifterna

86

om antalet elever i gymnasiets årskurs I3 och II4 hösten 1962 göra en ganska tillförlitlig prognos över examinationen 1965 vid samtliga tre gymnasieformer.

Jämfört med de antagna elevantal hösten 1962, som ligger bakom statistik­ bilagans prognos, var det verkliga elevantalet i II4 och I3 hösten 1962 inte mindre än ungefär 1 950 högre för Ag, 65 högre för Tg och 250 högre för Hg.

Med samma antagande om examination, som tillämpats i statistikbilagan, er- hålles följande beräknade studentexamination 1965 jämfört med beräkningen i ämneslärarprognosen.

Ag

Ämneslärarprognosen .... 17 250 Centralbyråns beräkn. ... 18 470 Differens ........................... +1 220

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Tg

Hg

S:a

S:a i % av

20-åringar

3 150

2 250

22 650 17,1

3 206

2 441

24 117

18,2

+ 56

+ 191

+ 1 467 + 1,1

Man kan således konstatera, att hela antalet examina från de tre gymnasie- formerna kommer att ligga inemot 1 500 eller 6,5 procent högre 1965 än vad man räknat med i statistikbilagan. Den väsentliga frågan är givetvis hur examina­ tionen kommer att förändras under återstoden av 1960-talet. Statistiska central­ byrån skall här ta upp några alternativa framtidsmöjligheter..

Som framhålles av P-gruppen föreligger betydande svårigheter att beräkna studentexaminationen, dels med hänsyn till att man i dag ej känner till hur gymnasiet kommer att vara utformat under senare delen av 1960-talet, dels därför att man ej kan beräkna den avlänkande effekt de nya fackskolorna kom­ mer att få. Det nya gymnasiet kan dock inte påverka examinationen förrän omkring 1970 och bör således ej väsentligt inverka på den här aktuella prognos­ perioden. Det förefaller centralbyrån som man under alla omständigheter som ett minimialternativ bör räkna med att den höjning av examinationsfrekven- sen som kunnat konstateras för 1965 får slå igenom även under följande år t. o. m. 1970. Detta innebär att andelen examinerade av antalet 20-åringar av de tre kategorierna ökar med 0,92 procentenheter för Ag, 0,04 procentenhe­ ter för Tg och 0,14 procentenheter för Hg. Detta leder till en examination av följande omfattning.

År

Ag

Tg

Hg

S:a

S:a i % av

20-åringar

1963 ..............................

14 875

1 978

90

16 943

13,7

1964 ................................

17 004

2 873

1 700 21 577

16,4

1965 ..............................

18 470

3 206

2 441 24 117

18,2

1966 ..............................

18 500

3 450

2 800

24 750

18.9

1967 ..............................

18 550

3 650

3 100

25 300

19,8

1968 ..............................

18 400

3 850

3 400

25 650

20,4

1969 .............................. 18 150

4 050

3 700

25 900

21,4

1970 ..............................

17 900

4 300

4 050

26 250

22,8

Det synes dock centralbyrån synnerligen osäkert om man kan räkna med en stagnation ens på denna nivå med avseende på examinationen från de allmänna gymnasierna. Man kan således peka på att till de tre gymnasieformerna ar 1961 sökte ungefär 32 500 ungdomar, varav i runt tal 7 100 ej vann inträde. Hur

87

manga som skulle ha sökt till gymnasierna om dessa ej varit spärrade är svårt att ange. Det torde emellertid finnas ytterligare en betydande grupp ungdomar, som önskar inträde men som nu måste avvisas på grund av platsbrist. Det synes därför vara skäl att vänta att ökningen av antalet studenter från de allmänna gymnasierna fortsätter att öka även 1966 och icke, som antagits i beräkningarna, stagnera. På grund av de anförda osäkerhetsmomenten avstår dock centralbyrån från att söka kvantifiera denna ökning. Centralbyrån vill endast framhålla att studentexaminationen fram t. o. m. 1970 sannolikt kommer att bli av väsentligt större omfattning än vad som angivits i statistikbilagan.

Elevsiffrorna för höstterminen 1962 ger också möjligheter att bedöma om det skett några ytterligare förskjutningar i fördelningen efter gymnasielinje, som kan vara av betydelse för prognosen. För det grenade gymnasiet är fördelningen på linje 1961 respektive 1962 följande. Latin- och reallinjens s. k. A-kombina­ tioner har förts till den allmänna linjen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Ring/År

Latinlinje

Allmän linje

Reallinje

Summa

IV‘ + IIP

1961 ..........................

25,4

28,8

45,8

100

1962 ..........................

23,2

29,3

47,5

100

IIP + IT

1961 ..........................

23,5

29,4

47,1

100

1962 ..........................

20,4

31,2

48,4

100

Det sker således en fortgående ökning av andelen elever på reallinjen och den allmänna linjen medan latinarnas andel minskar.

Enligt de av centralbyrån framräknade studentexamenstalen skulle den totala inskrivningen vid universitet och högskolor förändras på följande sätt med an­ vändande i övrigt av samma antaganden som i statistikbilagan.

Inskrivningsår

Statistik­

bilagan

Statistiska centralbyrån

Differens

1964/65 ............................................................

13 455

13 539

+ 84

1965/66 ...........................................................

14 774

15 338

+ 564

1966/67 ........................................................

15 525

16 389

+ 864

1967/68 ...........................................................

16016

16 971

+ 955

1968/69 .......................................................

16 320

17 304

+ 984

1969/70 ...............................................

16 433

17 401

+ 968

1970/71 .......................................................

16 507

17 448

+ 941

Man får alltså en inskrivning, som fr. o. m. 1966/67 är inemot 1 000 stu­ derande högre varje år än vad man räknat med i statistikbilagan. Med bibe­ hållande av uppgifterna om övergången till de spärrade högskolorna, som icke påverkas av antagandet om fördelningen på de fyra fria fakulteterna, erhålles följande nettoantal nyinskrivna vid fria fakulteter 1964/65—1970/71.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Läsår

Teol.

Jur.

Hum.

Mat.-nat.

Summa

1964/65 ........................

216

810

6 639

3 131

10 796

infis/fifi ..............................

245

981

7 353

3 677

12 256

1966/67 ........................

262

1 114

7 670

4 064

13 110

1967/68 ........................

270

1 214

7 690

4 317

13491

1968/89 ........................

272

1 226

7 626

4 494

13 618

1969/70 ........................

270

1 216

7 428

4 592

13 506

1970/71 ..............................

267

1 200

7 203

4 669

13 339

Inskrivningen vid humanistisk fakultet skulle enligt detta ligga drygt 7,o pro­

cent högre 1970/71 än vad som man kommit fram till i statistikbilagan.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller huvudsakligen följande.

Utredningen visar de stora förändringar, som kommer att äga rum på akade­

mikernas arbetsmarknad fram till 1975. På flera punkter har utredningen måst

frångå de antaganden och målsättningar beträffande såväl gymnasiets expansion

som studenternas övergångsfrekvens till högre studier, som universitetsutred-

ningen utgick ifrån. Ett av de grundläggande antaganden, som den nu framlagda

utredningen gör, innebär att de spärrade utbildningsvägarna under andra hälften

av 1960-talet kommer att öka antalet nybörjarplatser nied 25 procent utöver

det av 1960 års riksdag beslutade platsantalet för 1965/66. Även om redan detta

antagande i och för sig innebär ett föregripande av eventuellt kommande beslut,

förefaller det enligt styrelsens uppfattning realistiskt att räkna med en fortsatt

utbyggnad av dessa utbildningsvägar även för denna period. Det hade emeller­

tid varit önskvärt att utredningen prövat flera alternativ, så att man bl. a. hade

kunnat få en uppfattning om vilken utbyggnad, som är nödvändig, för att de

brister på akademiskt utbildad arbetskraft, som man f. n. räknar med, skall

vara avskaffade år 1975.

.

. .

Beträffande tillgångsberäkningarna finner styrelsen att utredningen givit en

i stort sett realistisk bild av utvecklingen. Några osäkerhetspunkter i beräk­

ningarna vill dock styrelsen här rikta uppmärksamheten på. E)en prognos ang.

studentexaminationen, på vilken utredningen grundar små tillgångsberäkmngar,

utgår ifrån att det allmänna gymnasiet efter 1965 i stort sett kommer att stag­

nera. Det kan enligt styrelsens uppfattning vara tveksamt om en sådan bedöm­

ning är realistisk, även om de tekniska och merkantila gymnasieformerna lyckas

realisera sitt utbyggnadsprogram.

Vad gäller bedömningarna av examinationsfrekvenser och studietider, utgar

utredningen från hittillsvarande data. Såväl examinationsfrekvenser som studie­

tider kan emellertid påverkas av olika åtgärder som statsmakterna kan komma

att vidtaga i syfte att rationalisera och effektivisera undervisningen inte minst

vid universiteten. Den variation i examinationsfrekvenserna som föreligger mel

lan olika studievägar, ger enligt styrelsens uppfattning anledning till en översyn

av undervisnings- och examinationsformerna.

Vid fördelningen av de studerande mellan olika studievägar skils mellan spär­

rade studievägar med maximerad intagning och fria studievägar, där några så­

dana spärrar ej existerar. Antaganden beträffande fördelningen av de studerande

på de fria fakulteterna får betraktas som ytterligt osäkra. Man torde kunna för­

utsätta, att väntad arbetsmarknadsutveckling inom den ena och den andra sek-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

89

torn påverkar valet av ämneskombinationer och tillströmningen till olika studie­ banor.

Slutligen har de ytterligt sparsamma data, som finns tillgängliga beträffande den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden, fått ligga till grund för utredningens bedömning av framtida yrkesverksamhetsgrad. Här kan givetvis olika åtgärder från samhällets sida förbättra de gifta kvinnornas möjligheter att söka sig ut på arbetsmarknaden, åtgärder, som inte minst när det gäller personer med lång och dyrbar utbildning från samhällsekonomisk synpunkt måste anses ytterligt önsk­ värda.

SACO anför i huvudsak följande.

Beräkningarna av den framtida tillgången på akademisk arbetskraft synes vara genomförda med en säkerhet, som kan anses möjlig med hjälp av idag till­ gänglig statistisk information.

Vad gäller antagandena om övergångs- och examinationsfrckvensen synes de i stort sett rimliga, om man ser dem som ett uttryck för tendenserna i den hit­ tillsvarande utvecklingen. Genom utbyggnaden av fackgymnasierna kommer antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor inom kort att överstiga antalet studentexamina vid de allmänbildande gymnasierna. En ökad benägenhet hos vuxna aU vidareutbilda sig kommer i fortsättningen sannolikt ytterligare att öka anspråken på universitet och högskolor.

Tendenserna på tillströmnings- och behovssidan kan sammanfattas sålunda.

1. Konkurrensen på arbetsmarknaden gör det alltmer nödvändigt för studen­ ter vid allmänbildande gymnasier att skaffa sig en yrkesutbildning. Samtidigt ökar intresset hos fackskolestudenter för högre yrkesutbildning samt hos vuxna för vidareutbildning. Sammantaget leder detta till en större tillströmning av stu­ derande till universitet och högskolor än dessa med bibehållen effektivitet kan utbilda. Knappheten på utbildningsplatser vid fackhögskolor och fackutbild­ ningslinjer leder till att en växande andel av studenterna söker sig till de filoso­ fiska fakulteterna.

2. Genom denna nödtvungna inriktning av tillströmningen kommer nuva­ rande ur arbetsmarknadssynpunkt felaktiga fördelning av examinationen att ytterligare accentueras. Tvärtemot utvecklingen på efterfrågesidan skulle an­ talet humanister öka bade absolut och relativt. Bristen på bl. a. civilingenjörer, civilekonomer och läkare förutses kvarstå ännu 1975.

3. De som vid filosofisk fakultet söker sig en yrkesutbildning kommer att i ökad utsträckning få göra detta i konkurrens med dels studerande som komplet­ terar för annan yrkesutbildning, dels vuxna som önskar vidareutbildning. Man kan befara, att en våldsamt ökad tillströmning kommer att skapa svårigheter inom undervisningen och menligt påverka den yrkesutbildning som lämnas vid de filosofiska fakulteterna. För att undvika en fortsatt och ytterligare accentuerad snedvridning av det högre utbildningsväsendet, är det enligt SACO:s uppfattning nödvändigt att snabbt vidtaga åtgärder, som går utöver 1960 års utbyggnadsprogram. Sålunda maste den hittills beslutade utbyggnaden av de spärrade högskolorna forceras, och härutöver bör en ytterligare utbyggnad vara möjlig, framför allt ifråga om teknisk och merkantil utbildning. Det är vidare nödvändigt att snabbt bygga ut fackutbildningslinjerna utanför universiteten och högskolorna.

SFS yttrar bl. a.

Arbetsgruppen har genom sina prognoser visat, att tillströmningen till högre studier kommer att bli långt större än vad tidigare beräknats och ansetts önsk-

90

värt. Även om prognoserna rymmer en del osäkerhetsmoment står det klart, att

om tillströmningen fortsätter i den takt som hittills varit rådande en snedvrid­

ning av arbetsmarknaden kommer att uppstå.

De siffror arbetsgruppen presenterat baseras ifråga om examensfrekvens och

studietid på den situation som hittills varit rådande. Ur såväl samhällets som

den enskilde individens synpunkt är det angeläget, att åtgärder vidtages för att

öka examinationsfrekvensen och sänka studietiden för en rad olika utbildningar.

SFS vill i detta sammanhang understryka denna synpunkt, eftersom organisa­

tionen anser det vara av största betydelse, att studietiderna hålls nere. Anled­

ningarna till att dessa förlänges är ännu långt ifrån klarlagda. SFS förutsätter, att

även denna fråga beaktas vid planeringen av universitetens och högskolornas

framtida organisation. Den registrering av de studerande vid de filosofiska fakul­

teterna, som försöksvis anordnats, är ett viktigt led i dessa strävanden och SFS

anser, att systemet bör utbyggas att omfatta samtliga ämnen vid alla universi­

tet. Det är vidare enligt SFS:s mening motiverat, att frågan om registrering av

studieresultat m. m. bör bli föremål för närmare undersökning även för fler högre

läroanstalter än som för närvarande har sådan registrering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

b. Behov av akademiskt utbildad arbetskraft

Ett flertal myndigheter och organisationer har framfört synpunkter på be­

hovet av skilda akademikerkategorier. Endast ett mindre antal har mer ingå­

ende behandlat problematiken kring prognosmetodik och prognosarbete. Inled­

ningsvis redovisas vissa yttranden rörande denna problematik. Därefter följer

en redogörelse för framförda synpunkter på behovet av skilda akademikerkate­

gorier.

Statistiska centralbyrån yttrar i huvudsak följande.

En prognos måste för att kunna läggas till grund för ett rationellt planerings­

arbete bygga på klart angivna förutsättningar och klart redovisade prognos­

modeller. De nu framlagda prognosberäkningarna utgår från 1960 års utbild­

ningsprogram för universitet och högskolor, vilket antages bli genomfört och i

viss omfattning ytterligare påbyggt. Beräkningarna skall ligga till grund för

den fortsatta utbyggnaden efter 1965.

Tillgångs- och behovsberäkningarna har sammanställts till schematiska arbets-

marknadsbalanser fram t. o. m. 1975.

Av promemorian framgår att den angivna målsättningen att skapa en bättre

balans mellan tillgång och efterfrågan på akademikerarbetsmarknaden skall upp­

rätthållas samtidigt som man bibehåller kravet på det fria utbildningsvalet.

Detta krav karakteriseras som en för utbildningspolitiken vägledande princip.

Vid diskussionen av den framtida utbyggnaden framhåller gruppen att valfri­

heten vad gäller utbildningen i första hand bör förverkligas genom en fortsatt

målmedveten utbyggnad av de spärrade utbildningslinjerna. Man konstaterar

dock att det ej är möjligt att under andra hälften av 1960-talet skapa utbild­

ningsplatser vid dessa i sådan omfattning att trycket pa de fria fakulteterna

radikalt skulle minska. Tanken på spärrar vid de fria fakulteterna avvisas av

gruppen med motivering, att införandet av spärrar inom den fria universitets-

sektorn skulle medföra en påtaglig inskränkning av valfriheten.

91

Statistiska centralbyrån vill till en början ta upp dessa grundläggande förut­ sättningar till diskussion. De är av utomordentlig betydelse, då man har att ta ställning till vilka konsekvenser prognosresultatet skall få med avseende på samhällets handlande. Här kan nämnas att gruppen anger att ett realiserande av den i det s. k. programmatiska räkneexemplet angivna expansionen överslags- mässigt kan beräknas på ett decennium höja utgiftsnivån för direkta årliga drift­ kostnader under ecklesiastikdepartementet med ett belopp av storleksordningen 300 miljoner kr. Den totala insatsen för kapitalkostnader under samma period skulle vara av storleksordningen 2,5—3 miljarder kr.

De samhällsekonomiska konsekvenserna av en utbyggnad av utbildnings­ väsendet i antydd riktning är således betydande. Många avvägningsproblem uppstår vid bedömningen av en sådan utbyggnadsplan med avseende på alloke­ ringen av samhällets resurser mellan olika utbyggnadsområden. De ekonomiska problemställningarna och de ekonomiska konsekvenser som olika åtgärder med­ för har icke inarbetats i prognoserna. Det vore värdefullt att som grund för en prognos av här aktuellt slag ha klart definierade grundläggande antaganden om den framtida ekonomiska utvecklingen i Sverige liksom också en diskussion av de olika investeringarnas avkastning. Detta gäller både bedömningen av den optimala nivå som de samlade investeringarna inom den högre undervisningen bör sikta mot och problematiken kring fördelningen av de satsade medlen på olika utbildningslinjer. Det är tänkbart att en ekonomisk analys skulle leda till att man skulle lägga ner betydligt mer på utbildningsområdet än vad som nu planeras, men man kanske också kunde komma fram till att den optimala inves­ teringsnivån ligger lägre.

Utan en sådan grundläggande ekonomisk värdering klart uttryckt i prognos­ förutsättningarna synes det mycket svårt att ge en tillfredsställande principiell målsättning för utbyggnaden. Även tillgång och efterfrågan påverkas givetvis av en rad ekonomiska faktorer.

Utbildningen kan sägas ha dels en konsumtions-, dels en investeringsaspekt. Sett ur individens synpunkt kan diskuteras huruvida konsumtionsvalet vad gäl­ ler utbildning skall vara fritt på alla nivåer och inom alla olika utbildningslinjer. Om man ser på utbildningsområdena mellan den obligatoriska skolan och univer­ siteten har cn sådan målsättning icke kunnat upprätthållas under en lång följd av år, utan spärrar har funnits framför realskolor, gymnasier och yrkesskolor. Ett upphävande av spärrarna framför dessa skolformer och de spärrade hög­ skoleutbildningarna skulle kunna leda till att en student som valde en utbild­ ning inom någon av de senare kunde riskera att få vad som i promemorian kal­ lats inadekvat sysselsättning, dvs. en läkare kunde tänkas sysselsatt inom en icke medicinsk verksamhet osv. Med denna utgångspunkt har man således i viss mån släppt anknytningen av utbildningen till yrkesverksamheten.

Det andra sättet att se på utbildningen är att anse den som en investerings- faktor, dvs. i utbildning investeras — både av samhälle och individ — för att arbetsmarknaden skall kunna erbjudas den utbildade arbetskraft som den be­ höver inom olika produktionssektorer.

P-gruppen har framför allt av realekonomiska skäl cj kunnat uppställa tesen om ett helt fritt utbildningsval. I stället har man då valt att tillgodose valfri- hetskravet genom fortsatt fritt tillträde till de s. k. fria fakulteterna. Detta har dock skapat en kompromiss i målsättningen som synes mindre lycklig. Det hade enligt centralbyråns mening varit värdefullt om man mot samhällsekonomisk bakgrund hade diskuterat en alternativ målsättning innebärande cn ännu kraf­ tigare insats på de spärrade utbildningslinjerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

92

Den centrala frågan är ju här att man vid slutet av prognosperioden trots det

framlagda utbyggnadsalternativet kommer att ha mycket betydande balans­

rubbningar i form av å ena sidan brist på arbetskraft inom en rad för vår eko­

nomi strategiska områden och å andra sidan en »anstormning» mot de fria fakul­

teterna. Centralbyrån vill redan nu peka på att studentexaminationen under

tiden fr. o. m. 1965 kommer att bli väsentligt högre än vad som antagits i ten­

densberäkningarna. Detta måste leda till en väsentligt högre investeringsnivå

än den beräknade men även högre löpande utgifter. Under förutsättning att

icke de spärrade utbildningslinjerna byggs ut ytterligare kommer hela denna

kostnadsökning att träffa de fria fakulteterna för utbildning av personer som

ytterligare kommer att rubba balansen på dessa utbildningsgrupper.

Det slutresultat P-gruppen kommer till i det programmatiska räkneexemplet

tyder på mycket betydande balansstörningar för en rad utbildningskategorier.

Samtidigt som man för 1975 redovisar kalkylmässiga underskott för civilingen­

jörer på 6 000 personer förväntas det finnas ett överskott på naturvetare på

11 000 alternativt 13 300 personer och på humanister på 9 000 alternativt

12 900. Statistiska centralbyrån vill på denna punkt endast mot bakgrund av

de osäkerhetsmoment m. m. som tidigare diskuterats anmäla tveksamhet, sär­

skilt vad gäller fördelningen mellan de olika kategorierna inom gruppen »sam-

hällstekniker» samt mellan civilingenjörer och naturvetare.

Konjunkturinstitutet anför i huvudsak följande.

Eftersom de gjorda prognoserna syftar till — eller bör syfta till — att utgöra

underlag för ett statligt handlingsprogram är det av största vikt att de förut­

sättningar prognoserna bygger på klart redovisas. Förutsättningarna bestäm­

mer nämligen till stor del prognosresultatet på såväl utbuds- som efterfrågesidan.

Dessutom är förutsättningarna i många fall offentliga handlingsparametrar —

eller medel — dvs. man kan genom att ändra dessa åstadkomma en viss önskad

utveckling. Bland sådana förutsättningar inom hithörande verksamhetsområde

kan nämnas lärartätheten vid olika utbildningsanstalter, utbildningens innehåll

och fördelning på olika utbildningsanstalter (t. ex. fördelningen på gymnasier

och universitet), vilket påverkar behovet av olika typer av lärare, önskemål om

en viss produktivitetsutveckling, vilket påverkar behovet av t. ex. tekniker, åt­

gärder som påverkar yrkesintensitet och arbetstidens längd och som därmed

påverkar utbudet av akademiskt utbildad arbetskraft. Eftersom planerings-

perioden är så pass lång blir nästan alla de »data» som på kort sikt brukar anses

»givna» här variabla, vilket innebär ett flertal möjliga medels-kombinationer

för att uppnå en utveckling som man anser önskvärd. — En annan förutsätt­

ning är frågan om det relativa löneläget och dess förändring. Inom efterfråge-

och utbudsanalysen för varumarknader brukar det relativa priset tillmätas stor

vikt som förklaring till utvecklingen. Troligen påverkar inte det relativa löne­

lägets förändring utvecklingen på arbetsmarknaden i motsvarande omfattning,

men man torde inte kunna helt bortse från lönernas betydelse i sammanhanget.

En svaghet som vidlåder en del av behovsprognoserna är att de grundas på

ett historiskt material för en period som karaktäriserats av bristande jämvikt

på den arbetsmarknad det är fråga om. Ett typexempel härpå är delprognosen

för behovet av »samhällstekniker» (civilekonomer, jurister och samhällsvetare).

Den relation som på ett historiskt material kan framräknas mellan denna grupp

å ena sidan och civilingenjörer å den andra ■— och som ligger till grund för be-

hovsprognosen för samhällstekniker — beror givetvis på i vilken takt dessa

grupper utbildats dvs. på utbudsförhållanden. Hade man utbildat fler civil­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

93

ingenjörer under 50-talet hade man fått en annan relation. Samma sak gäller för den relativa fördelningen — och dess utveckling — av olika typer av sam- hällstekniker. Man kan inte på goda grunder hävda att de historiskt konstater- bara förhållandena mellan dessa olika typer av arbetskraft skulle ge uttryck för någon — ur teknisk eller ekonomisk synpunkt — naturlig eller önskvärd ut­ veckling. Det är här fråga om ett från annan samhällsanalys välkänt s. k. identi- fikationsproblem. När ett sådant föreligger blir alla resultat ytterst svårtolkade. Det är därför något förvånande att man drar följande slutsats: »I den mån ut­ bildningsresurserna inte räcker till för produktion av önskvärt antal civilingen­ jörer skulle så som uppläggningen av beräkningarna gjorts behovet av samhälls- tekniker i motsvarande omfattning nedgå.» Rent logiskt blir det så eftersom man ansett en viss historisk utveckling återspegla efterfrågan på arbetskraft. Faktiskt kan det förhålla sig tvärtom om nämligen nämnda kategorier av arbets­ kraft kan ersätta varandra — med eller utan konskvenser för produktiviteten.

Man kan därför bara instämma i det uttalande som görs i statistikbilagan. »De nu antydda grundläggande metodiska svagheterna och skiljaktigheterna i metod mellan några av de viktigaste prognoserna gör det vanskligt att mot var­ andra ställa och rätt tolka de skilda prognosresultat som framkommer.» I pro­ memorian framhålls vidare: »Det skulle ha erfordrats ett omfattande metodiskt arbete för att möjliggöra en logiskt sammanhängande och fullt meningsfylld analys av det siffermaterial som har sammanställts.» Institutet anser emellertid att, för en logiskt sammanhängande analys syftande till ett aktivt handlings­ program, det framför allt fordras att förutsättningarna klart specificeras så att prognosernas innebörd framträder. Därmed framträder också vilka förändringar som behöver göras — sett utifrån förutsättningarna — för att uppställda mål skall nås. Förutsättningarna bör specificeras av de organ som svarar för plane­ ringen på området — så att koordinering med samhällsplaneringen i stort erhål- les — och överlämnas till det eller de organ som utför själva prognosarbetet.

I den s. k. statistikbilagan anges målsättningen vara att »åstadkomma en bättre framtida balans mellan tillgång och efterfrågan (år 1975) för skilda ut­ bildningsgrupper än vad de schematiska arbetsmarknadsbalanserna, baserade på nu gällande utbildningspolitik och behovsvärderingar, utvisar». Denna mål­ sättning torde ligga till grund även för promemorian även om detta inte sägs. Med utgångspunkt härifrån återges i denna en åtgärdsinventering och slutligen anförs ett utbyggnadsalternativ för en del av de spärrade linjerna, vilket i någon mån förbättrar balansen mellan förväntad tillgång och efterfrågan på arbets­ kraft.

De sammanfattande resultaten över balansen på olika delmarknader för aka­ demiskt utbildad arbetskraft som redovisas i tabell 5.7:2 i statistikbilagan ger vid handen en väntad bristande balans på flertalet delmarknader och ibland t. o. m. ökad balansrubbning under planeringsperioden. Med hänsyn härtill hade man väntat sig en diskussion rörande konsekvenserna härav ur samhällsekono­ misk synpunkt för att mot dem ställa konsekvenserna av att man genom olika medel söker uppnå balans på arbetsmarknaderna. Som ett exempel på vad som menas här kan tas promemorians resonemang när det gäller frågan om ökad intagning till spärrade utbildningslinjer.

Man framhåller där två hinder för ökad intagning nämligen dels statsfinan- siella skäl, dels svårigheter på det realekonomiska planet — brist på lärare och lokaler. Den statsfinansieila frågan gäller — vid given budgetram — allokeringen mellan olika statliga verksamhetsområden. Lärarfrågan är ett problem om av­ vägning inom olika yrkesområden av det produktionsbortfall som ianspråk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

94

tagande av lärare innebär och produktionsökningen längre fram när den utbil­

dade arbetskraften kommer in i produktionen. Lokalfrågan gäller avvägningen

mellan olika typer av investeringar.

I ingendera av dessa frågor får man någon ledtråd för hur avvägningarna

gjorts. Beträffande den statsfinansiella avvägningen sägs endast att utbildnings­

kostnaderna är högre vid de spärrade utbildningslinjerna än vid de fria fakul­

teterna och att statsfinansiella omständigheter kan försena ett i och för sig önsk­

värt utvidgningsprogram. I fråga om bristen på lärare framhålls att »en force­

rad utvidgning av de spärrade linjerna ökar på kort sikt efterfrågan på lärare

till förfång för avnämarnas möjligheter att på kort sikt tillgodose sina behov».

Detsamma gäller emellertid även för de icke spärrade linjerna eftersom all ar­

betskraft som disponeras för lärarverksamhet betyder produktionsbortfall inom

något annat arbetsfält. Det är således fråga om den relativa storleken av pro­

duktionsbortfallet i de olika alternativen. Även om det produktionsbortfall man

får omedelbart om man låter t. ex. en tekniker vara verksam som lärare i stället

för inom ett annat yrke skulle vara större än om man omdirigerar en humanist

på motsvarande sätt kan det förra ändå vara rationellt beroende på att den

alternativa investering i arbetskraft som detta innebär har olika avkastning i

framtiden. I synnerhet gäller detta när man som i promemorian förutser »över­

skott» och därmed inadekvat sysselsättning längre fram av humanistiskt utbil­

dad arbetskraft. (Härtill kommer att man förutsätter att utbildningen inom de

matematiskt-naturvetenskapliga fakulteterna successivt skall bli mer inriktad

på teknisk tillämpning och att företagsekonomisk utbildning skall ges en star­

kare ställning i den samhällsvetenskapliga utbildningen i vilket fall samma typ

av lärarkrafter erfordras inom vissa av de spärrade och de icke spärrade om­

rådena.)

Lokalbehovet tillmäts i promemorian stor betydelse, där det framhålles: »Hu­

vudproblemet de allra närmaste åren ligger därför på den egentliga byggnads-

sidan.» Man erinrar om att möjligheterna att bygga nya universitets- och hög­

skoleinstitutioner har sina bestående begränsningar eftersom de i allmänhet är

förlagda till regioner, där industri och servicenäringar expanderar snabbt. Att

olika investeringsprojekt konkurrerar om produktionsresurser är emellertid inte

något ovanligt och så långt möjligt bör då de angelägnaste investeringarna prio­

riteras. Institutet är väl medvetet om de svåra problem som är involverade i

sådana investeringsavvägningar. Det är dock här frågan om för den enskilde

och för samhället så pass viktiga investeringar att de torde komma högt i prio­

ritetsordning. Förekomsten av reglerad intagning till viss utbildning hindrar ju

balans på viktiga delmarknader under den nu aktuella planeringsperioden sam­

tidigt som den strider mot önskemålet om fritt yrkesval. Dessa synpunkter

måste på något sätt explicit komma till uttryck i det slutliga ställningstagandet.

Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller i huvudsak följande.

Beträffande efterfrågeberäkningarna bygger dessa i huvudsak på material från

arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut. Beräkningar ang. framtida efterfrågan

på visst slag av arbetskraft liksom behov av arbetskraft totalt måste tolkas med

försiktighet. Den metodforskningsgrupp, som är knuten till arbetsmarknadssty­

relsens prognosinstitut, utreder f. n. vissa av de problem, som sammanhänger

med efterfrågeprognoser vad gäller arbetskraft. Flera av de efterfrageprognoser,

som utnyttjas av utredningen är av äldre datum, men summeras i utredningens

balansräkningar med nya efterfrågeprognoser för andra områden. Aktuella pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

95

gnoser för hela arbetsmarknaden, sektor för sektor, är önskvärda, även om en

sådan målsättning f. n. är omöjlig att realisera.

På de områden, där efterfrågeprognoser saknas, har utredningen gjort vissa

antaganden om likformig utveckling med andra grupper, för vilka prognoser

finns tillgängliga. Detta gäller särskilt gruppen »samhällstekniker». Styrelsen

delar utredningens uppfattning, att det torde finnas ett samband mellan efter­

frågan på tekniskt utbildad personal och personal som har att handlägga upp­

gifter avseende bl. a. administration, samhällsplanering samt olika frågor rö­

rande människans beteende i grupp och som enskild individ, men vill ifrågasätta

realismen i att extrapolera en utveckling avseende personalgrupper, vilkas stor­

lek är helt beroende av den tidigare intagningskapaciteten och ej den verkliga

efterfrågan. Det kan också ifrågasättas om de framtida relationstal, som anförts

mellan jurister, samhällsvetare och civilekonomer är realistiska.

Utredningen bortser från de fortlöpande förändringar i produktionsmetoder,

som medfört att många arbetsuppgifter som för 10—15 år sedan handhades av

arbetskraft med kortare utbildning, i dag rationellt har övertagits av arbetskraft

med längre utbildning. Det finns anledning räkna med att denna förändring av

arbetsuppgifterna kommer att fortsätta och att arbetsuppgifter, som i dag be­

döms som icke »adekvata» för akademiker enligt utredningen, i framtiden myc­

ket väl kan komma att fullgöras av akademiker.

Det må också framhållas att denna stora ökning i akademikerantalet på ar­

betsmarknaden i sig medför ökad efterfrågan på tjänster från olika akademiker­

grupper. Det torde framstå klart att ett samhälle med hög levnadsstandard och

med stort inslag av personer med lång teoretisk utbildning efterfrågar flera och

delvis andra tjänster än ett samhälle, där ca 90 procent har endast 7-årig skol­

gång. Detta gäller inte minst inom sådana områden som biblioteksväsende, fri­

tidsstudier, resor och andra fritidsarrangemang, konst, musik, teater och lik­

nande.

De balanssiffror utredningen anför framkommer som en differens mellan till-

gångsberäkningarna och efterfrågeberäkningarna. De synpunkter som framförts

ovan särskilt vad gäller efterfrågeberäkningarna medför, att styrelsen ifrågasät­

ter vissa av de slutsatser utredningen dragit av balansräkningarnas resultat.

För den totala arbetskraften är samhällets målsättning full sysselsättning, och

efterkrigspolitiken har visat, att en sådan målsättning har kunnat förverkligas.

Problemet har snarare gällt, att arbetskraften inte räckt till för ett förverk­

ligande av alla planer inom olika sektorer av hushållningen. Långtidsprognoser,

som gäller utvecklingen under återstoden av 1960-talet, tyder på knapphet på

arbetskraft även under detta decennium. Denna knapphet torde i första hand

komma att gälla den kvalificerade arbetskraften. Av hela befolkningen i arbets­

för ålder utgör akademikerna i dag ca 2 procent. År 1975 kan denna andel be­

räknas ha vuxit till ca 4 procent.

Det Dör i detta sammanhang starkt framhållas, att denna ökning av andelen

akademiker icke är något hastigt övergående fenomen. Den utbyggnad av vårt

högre utbildningsväsende, som ägt rum och kommer att äga rum de närmaste

åren framåt, medför att akademikerantalet kommer att öka ända fram mot

sekelskiftet. Överslagsberäkningar ger vid handen, att man kan förutse eu aka­

demikerandel av den arbetsföra befolkningen på ca 8 procent år 1990.

Styrelsen hyser den uppfattningen, att ett ökande antal personer med kvali­

ficerad utbildning måste ses som en klar positiv tillgång för samhällsekonomin.

Kristen på kvalificerad arbetskraft har hittills utgjort en av de viktigaste be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

96

gränsningarna för nationalproduktens tillväxt. Denna brist har gällt flertalet

sektorer inom vårt näringsliv.

Styrelsen delar emellertid utredningens uppfattning om en klar skillnad i efter-

frågeutvecklingen vad gäller personer med examen från fackhögskolorna resp.

från universiteten. Knapphet torde sålunda komma att rada på bl. a. sådana

grupper som civilingenjörer, läkare och civilekonomer. När utredningen i balans­

räkningarna kommer fram till ett underskott på jurister men överskott på sam­

hällsvetare, vill styrelsen erinra om sina ovan framförda synpunkter på dels till-

gångsberäkningarna för de fria fakulteterna, dels efterfrageberäkningarna vad

gäller »samhällsteknikerna». Det överskott, som i utredningen framkommer

beträffande naturvetarna, bör ses i samband med bristen på civilingenjörer.

Även om styrelsen ej delar utredningens uppfattning vad gäller storleksordningen

av överskottet på humanistiskt utbildad arbetskraft, kan dock vissa sysselsätt-

ningssvårigheter komma att uppstå för personer, som söker sig till de traditio­

nella humanistyrkena.

SACO

anför huvudsakligen följande.

P-gruppen har i statistikbilagan gjort en sammanställning av olika delprog­

noser och gör på basis därav en behovsberäkning för hela den akademiska

arbetsmarknaden. Behovsberäkningarna har den väsentliga svagheten, att några

egentliga prognoser ej funnits tillgängliga för flera av de akademikergrupper,

som examineras från de ospärrade fakulteterna, såsom naturvetare och huma­

nister utanför lärarbanan, jurister, samhällsvetare m. fl. Det är just dessa grup­

pers arbetsmarknad som riskerar att bli utsatt för de svåraste påfrestningarna

på grund av en ökad okontrollerad tillströmning. Även för vissa ospärrade ut-

bildningsvägar saknas ett tillfredsställande prognosunderlag. Detta gäller exem­

pelvis gymnastiklärare och jägmästare.

En annan svag punkt i prognosen är, att man saknar undersökningar om

yrkesverksamhetsgraden hos kvinnliga akademiker. Inom utbildningsgrupper

där det kvinnliga inslaget är relativt betydande, t. ex. humanister, jurister, sam­

hällsvetare m. fl., kan förändringar i de gifta kvinnornas yrkesintensitet ge myc­

ket kraftiga utslag på utbudssidan. Man vet idag mycket litet om vad som

åstadkommer förändringar i yrkesintensiteten för akademiker. Det är troligt,

att yrkesintensiteten inom vissa gränser varierar med sysselsättningsläget, så

att flera gifta kvinnliga akademiker stannar hemma, när det är brist på platser

än när det är gott om platser. I så fall skulle förändringarna i yrkesintensiteten

verka dämpande på svängningarna i sysselsättningsläget. Å andra sidan synes

situationen på sjuksköterskeområdet visa, att utbudet av lediga platser är av

underordnad betydelse i jämförelse med exempelvis lönevillkor, arbetsförhål­

landen, möjlighet till barnpassning etc.

Inte minst med hänsyn till det ökade antalet kvinnor som söker sig till de

ospärrade utbildningslinjerna, är det angeläget att undersökningar snarast ut-

föres om akademikernas yrkesintensitet. Härigenom skulle säkrare prognoser

kunna göras, bl. a. på humanistområdet.

Skilda meningar kan råda ifråga om utvecklingen av akademikerbehovet på

olika områden och berättigade anmärkningar kan framföras mot P-gruppens

prognosmaterial. Enligt SACO:s uppfattning är emellertid dessa icke av sådan

art, att de för flertalet utbildningsområden i väsentliga avseenden rubbar den

bild beräkningarna ger av huvudtendenserna i efterfrågeutvecklingen på aka­

demikernas arbetsmarknad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

97

TCO framhåller bl. a.

Rörande behovsberäkningarna som helhet anser TCO att man kan räkna med att den allmänna höjningen av utbildningsstandarden kommer att leda till en ökad akademikerandel även inom yrken, där akademikerrekrytering tidigare ej varit vanlig. Utvecklingen kan beräknas bli förenad med sådana förändringar av arbetsuppgifterna inom olika yrken att större utbildningsmässiga krav kom­ mer att ställas. Detta kan exempelvis komma att gälla för mera kvalificerade yrken inom sjukvård och socialvård. TCO räknar med att dessa frågor bl. a. uppmärksammas av den pågående utredningen om sjuksköterskeutbildningen.

Det är vidare angeläget att utbildningspolitiken — och sålunda även behovs­ beräkningarna — är flexibel bl. a. genom att behovet av nya utbildningsvägar ständigt prövas utifrån de nya krav som yrkeslivet ställer. Det är välbekant att existensen av en viss utbildning verkar konserverande på respektive yrke. Förut­ sättningslösa yrkesanalyser skulle kunna påvisa behovet av nya yrken och där­ med av nya typer av utbildning. I det kontinuerliga planläggningsarbetet för yrkesutbildningen på alla nivåer måste denna aspekt vara väsentlig.

SFS

framhåller huvudsakligen följande.

Det kan visserligen göras gällande, att den nu föreliggande prognosen inrym­ mer ett flertal osäkra faktorer, och att enskilda prognostiska beräkningar såle­ des inte kommer att överensstämma med verkligheten. Likväl torde knappast helhetsbilden komma att förändras i väsentliga avseenden, såvida inte planerade och styrande åtgärder sättes in på ett tidigt stadium.

SFS vill uttrycka sin stora tillfredsställelse över den av arbetsgruppen gjorda översikten och samtidigt uttala förhoppningen, att denna typ av rullande plane­ ring och redovisning av arbetsmarknadssituationen kommer att tillhöra de ordi­ narie arbetsuppgifterna. Det är SFS:s uppfattning, att prognosverksamheten måste utbyggas och effektiviseras. Mot bakgrund av den inverkan på tillström­ ningen till högre studier som kan bli följden av de förslag, som är att vänta från en rad arbetande utredningar är det nödvändigt med en kontinuerlig uppfölj­ ning av prognoserna. I flera fall kan, som arbetsgruppen själv framhållit, invänd­ ningar resas mot de primitiva prognostiska metoder vilka kommit till använd­ ning. Man bör därför satsa på metodforskning inom dessa områden. I vad avser enskilda prognoser vill SFS här i första hand understryka önskvärdheten av väl underbyggda prognoser rörande behovet av gymnastiklärare, psykologer och samhällstekniker. Vad beträffar gymnastiklärare bör vid uppgörande av en prognos även det sedan gammalt väckta förslaget beaktas, att gymnastiklärarexa­ men måtte kunna inräknas som en del av filosofisk ämbetsexamen. Ett annat område som icke undersökts av arbetsgruppen är behovet av lärare i kristendom. SFS påpekade önskvärdheten härav i samband med remissbehandlingen av »lärare i läroämne» och vill här på nytt framhålla behovet av eu sådan prognos.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Behovet av civilingenjörer och naturvetare med teknisk inriktning

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande.

Vad angår den beräkning av det framtida civilingenjörsbehovet, på vilken P-gruppen inom ecklesiastikdepartementet grundat sin skissering av den fort­ satta utbyggnaden av det högre tekniska undervisningsväsendet, utgöres

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 172

98

denna av en av arbetsmarknadsstyrelsen år 19G2 framlagd prognos i äm­

net. Prognosen har utarbetats med användande av tillgänglig arbetsmark­

nads- och lönestatistik samt efter förfrågningar hos olika företag och upp­

visar ett ingenjörsbehov, som vida överstiger det, som teknikerkommittén

kom fram till. Behovet av civilingenjörer år 1975, som teknikerkommittén upp­

skattade till 28 600, har således av arbetsmarknadsstyrelsen beräknats till 38 800

eller 35 % mer. Som överstyrelsen tidigare i liknande sammanhang framhållit,

är det svårt att utan ingående kännedom om metodik och andra hithörande pro­

blem avgöra, huruvida en beräkning, som den av arbetsmarknadsstyrelsen fram­

lagda, kan anses ge en realistisk bild av den kommande efterfrågan på ingen-

jörsutbildad personal. Överstyrelsen ställer sig dock i viss mån tveksam till ar­

betsmarknadsstyrelsens prognos. Det synes icke uteslutet att den däri presen­

terade efterfrågan på civilingenjörer kan i icke ringa grad komma att överskrida

arbetsmarknadens behov. Bland de antaganden i prognosen, som överstyrelsen

icke finner på ett riktigt sätt motsvara den troliga framtida utvecklingen, är

proportionen mellan antalet civilingenjörer och gymnasieingenjörer, vilken be­

räknats bli 1 till 2. Med stor sannolikhet torde en riktig behovsfördelning leda

till ett betydligt större relativt antal gymnasieingenjörer. Överstyrelsen vill vi­

dare göra den kommentaren, att prognosen har utarbetats under en utpräglad

högkonjunktur, som kan ha påverkat företagens bedömningar av civilingenjörs-

behovet i höjande riktning.

Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller huvudsakligen.

Den starkt ökade tillströmning av utbildningsvillig ungdom är en viktig natio­

nell tillgång, och det gäller att tillvarataga denna på bästa sätt. Bland olika

former för tillgodogörande av den arbetsförkortning som det svenska folket för

närvarande beviljar sig, torde ökad utbildning vara den ur alla synpunkter mest

fördelaktiga. Behovet av fördjupade kunskaper synes böra ges företräde fram­

för andra personliga önskemål, och dagens ungdom med betydligt större stu­

dentårskullar än tidigare bör ej få sämre möjligheter till utbildning än vad som

bjudits de närmast föregående. Snäva bedömningar av de realekonomiska re­

sursernas begränsning får inte tas till motivering för en återhållsamhet i utbygg­

naden av den högre undervisningen.

Man kan ha olika uppfattning när det gäller vilken grund som skall väljas

för prognoser om arbetsmarknadsförhållanden för ingenjörer och andra högskole­

utbildade, särskilt om man syftar till långtidsförutsägelser. De nu föreliggande

undersökningarna tyder emellertid alla på att antalet platser vid de tekniska

högskolorna med omedelbar verkan bör höjas kraftigt. Akademien ansluter sig

till de synpunkter som framföres i promemorian, som talar för en höjning av

antalet utbildade högskoleingenjörer och vill tillfoga följande.

Näringslivets erfarenhet under praktiskt taget alla de senaste 25 åren har

varit att ingenjörstillgången utgjort flaskhalsen för det tekniska utvecklings­

arbetet. Man anser sig kunna konstatera, att det tekniska konstruktions-, ut­

vecklings- och rationaliseringsarbetet jämfört med annan verksamhet inom före­

tagen haft en hög lönsamhet. Det har vidare påpekats, att det numera är få

civilingenjörer som under en större del av sin yrkesverksamma ålder ägnar sig

åt aktiv konstruktionsverksamhet. Denna grupp anses icke endast relativt utan

sannolikt även i absolut tal ha minskat under senare decennier. Detta förhål­

lande anses otillfredsställande och kan möjligen vara en bidragande orsak till

att antalet uppfinningar i vårt land visat tecken till stagnation. Det är önskvärt

att i så stor omfattning som möjligt skapa miljöer, i vilka värdefulla innovatio­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

99

ner i form av nya konstruktioner och metoder har gynnsamma förutsättningar att komma fram, och erfarenhetsmässigt har ingenjörsgrupper sysselsatta med konstruktionsarbete visat sig ha goda förutsättningar att skapa sådana miljöer. Våra dagars avancerade teknik kräver vidare ingenjörer med hög utbildning för att ge möjligheter till innovationer av värdefullt slag. Slutsatsen av detta reso­ nemang blir att det är väsentligt, att utbildningen av civilingenjörer utvidgas och nuvarande bristsituation mildras.

Vattenfallsstyrelsen anför bl. a. följande.

Bland de anställda inom vattenfallsverket har ingenjörsutbildad arbetskraft en nyckelroll för lösande av verkets arbetsuppgifter. Vattenfallsstyrelsen har under en lång följd av år besvärats av svårigheter när det gäller att rekrytera och behålla främst civilingenjörer men även läroverks- och institutsingenjörer. I det arbetsmarknadsläge som uppstod som en följd av ett stigande ingenjörsbehov och en otillräcklig utbildningskapacitet vid de tekniska högskolorna och läro­ verken, har vattenfallsstyrelsen fått vidtaga särskilda åtgärder för att försöka säkerställa för verksamhetens bedrivande erforderligt antal ingenjörer.

Genom ändrade förutsättningar för vattenfallsverkets investeringsverksam­ het, har personalantalet inom verket minskat fr. o. m. 1959. Härvid har också det erforderliga antalet högskoleutbildade och andra ingenjörer nedgått. Även för år 1963 räknas med en ytterligare nedgång i verkets personalbehov.

Oberoende av hur utvecklingen av vattenfallsverkets behov av akademisk arbetskraft i fortsättningen kommer att gestalta sig, kan det konstateras, att verket är i hög grad beroende av personal från de spärrade linjerna, främst civil­ ingenjörer, men även, i mindre men ökande utsträckning, av civilekonomer.

Vattenfallsstyrelsen ser det mot ovanstående bakgrund — liksom utredningen — som synnerligen betydelsefullt att arbetsmarknadsbalans snarast möjligt upp­ nås beträffande dessa utbildningslinjer och därmed också i högre grad för de fria fakulteterna.

Endast under förutsättning av en mera balanserad arbetsmarknad kommer det att bli möjligt för statsverket som helhet och därmed för vattenfallsverket att tillämpa en lönepolitik med bättre avpassad avvägning mellan olika arbets- tagarkategorier. Det bör därför enligt vattenfallsstyrelsens förmenande vid be­ dömningen av de ekonomiska möjligheterna att öka utbildningsresurserna vid de spärrade utbildningslinjerna tas i beaktande, att staten som arbetsgivare genom att decennium efter decennium få rekrytera viss personal från utpräg­ lade bristmarknader belastas med icke oväsentliga merkostnader i förhållande till en mera balanserad arbetsmarknadssituation.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller bl. a.

Med utgångspunkt från erfarenheterna inom väg- och vattenbyggnadsverket får styrelsen instämma i konstaterandet av den otillräckliga tillgången på viss högre utbildad arbetskraft samt den otillräckliga utbildningskapaciteten, spe­ ciellt vad beträffar utbildning av civilingenjörer och civilekonomer, liksom att hittills beslutad utbyggnad av denna icke är tillräcklig. Styrelsen ser allvarligt på detta. Det har medfört en stark uttunning av den kvalificerade arbetskraften både relativt och numerärt inom verket. Samtidigt har det skett en mycket stark utveckling inom verksamhetsområdet som medfört ett ökat behov av sådan arbetskraft. Utan arbetskraft av den ifrågavarande kategorien skulle verkets möjligheter att fullgöra sina uppgifter vara betydligt begränsade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Svenska Väg- och vattenbyggares Riksförbund (SVR) anför i huvudsak föl­

jande.

SVR, som företräder civilingenjörer verksamma inom byggnadsbranschen och

som 1962 omfattade ca 3 200 medlemmar, har sedan lång tid kontinuerligt följt

förhållandena på arbetsmarknaden för denna yrkeskår. Anställningsförhållan­

denas förändringar inom kåren har kunnat följas då medlemmar varje år läm­

nat anställningsuppgifter till förbundet. SVR har också med jämna mellanrum

gjort s. k. verksamhetsanalyser för att studera inriktningen av väg- och vatten-

byggarkårens arbetsuppgifter. 1956 gjorde SVR en prognos om det framtida

behovet av högskoleutbildade väg- och vattenbyggare, vilken tidigare överläm­

nats till berörda myndigheter. Förberedelser för en förnyad prognos har nyligen

gjorts inom förbundet. SVR föreslår, att specialutredningar för speciellt bygg­

nadsbransch^^ behov av ingenjörer, fördelat på olika kunskapsnivåer påbörjas

av arbetsmarknadsstyrelsens prognosgrupp. Vid dessa utredningar måste bygg­

nadsbranschen ses som en enhet, då verksamheten inom själva byggnadsindu­

strin, den konsulterande ingenjörsverksamheten och den offentliga byggnads­

verksamheten intimt sammanhänger, avskild från övrig industri.

Förbundet vill understryka nödvändigheten av att kontinuerliga prognoser

görs, då det bl. a. ur samhällsekonomisk synpunkt torde vara av utomordentlig

vikt att den arbetskraft som meddelats viss utbildning verkligen kan beredas en

sysselsättning som ger samhället avkastning på de i utbildningen gjorda investe­

ringarna. SVR är av den bestämda uppfattningen, att prognoser rörande be­

hovet av tekniker icke bör göras schablonmässiga under beaktande av utbild­

ningsgruppen civilingenjörer för sig, läroverksingenjörer för sig etc., utan när­

mare analys av vad olika verksamhetsfält fordrar i teknikerväg. Behovet av

ingenjörer på olika utbildningsnivåer är synnerligen differentierat inom olika

branscher och fack. Inom speciellt byggnadsbranschen, som är ett klart, utskilj-

bart arbetsfält, är de inom denna gren sysselsatta högskoleutbildade ingenjö­

rerna till övervägande delen examinerade från avdelningen för väg- och vatten­

byggnad. Utbildningen av dessa ingenjörer och fackets art är å andra sidan så

speciell, att arbetsuppgifter för väg- och vattenbyggare endast undantagsvis fin­

nes utanför branschen.

Det är därför relativt lätt att studera sysselsättningsinriktningen för denna

utbildningsgrupp, och med utgångspunkt från bedömningar av den framtida ut­

vecklingen av dels konstruktions- och byggnadsteknik, dels storleken av investe­

ringar i hus och anläggningar, torde realistiska prognoser rörande det framtida

behovet av ingenjörer på olika utbildningsnivåer i byggnadsbranschen som hel­

het kunna göras.

TCO yttrar i huvudsak.

TCO vill i vad avser behovet av civilingenjörer och naturvetare med teknisk

inriktning framhålla, att den beräkning, som ligger till grund för de angivna

talen för det framtida civilingenjörsbehovet, inte är helt tillförlitlig och utsatts

för kritik från flera håll. TCO anser att den snarare bör betraktas som ett räkne­

exempel än som en egentlig prognos, eftersom de antaganden, som den bygger

på inte genomgående kan anses vara de mest sannolika. Vid behovsberäkning-

arna bör även uppmärksammas, att en intensifiering av de i överstyrelsens för

yrkesutbildning regi anordnade fortbildnings- och påbyggnadskurserna för in­

genjörer samt utbyggnad och stöd till den interna företagsutbildningen, som

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

101

syftar till att ge instituts- och gymnasieingenjörer fullständig civilingenjörskom­ petens eller högskolekompetens i ett fåtal utvalda ämnen, i viss utsträckning kan kompensera bristen på civilingenjörer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Behovet av läkare

Medicinalstyrelsen har funnit det vara av intresse, att med de i promemorian föreslagna höjningarna som förutsättning, betrakta tillgångssituationen på längre sikt och har därför utarbetat en tillgångsprognos, som sträcker sig fram till år 2010. Styrelsen anför med anledning härav huvudsakligen följande.

P-gruppensprognosen är en bearbetning av den i läkarprognosutredningens betänkande (SOU 1961:8) redovisade, varvid samma förutsättningar antagits gälla, som de av utredningen i tabell 4:14 gjorda. Prognosen får betraktas som en överslagsberäkning på vilken inga större krav på exakthet kan ställas, något som för övrigt med de långa tidsperioder det här rör sig om, vore svårt även med mera precisa beräkningar. I enlighet med promemorian har antagits en ökning av intaget vid de medicinska fakulteterna av 100 från och med budget­ året 1966/67, med ytterligare 40 från och med 1968/69 och från och med samma budgetår med en i promemorian till andra hälften av 1960-talet tidsatt ytterli­ gare ökning med 100 platser, som eventuellt skulle ske vid en ny universitetsort. Uttrycket »heltidsarbetande läkare», som använts av läkarprognosutredningen, har här på grund av riskerna för missförstånd ersatts med »årsinsatser av lä­ kare».

Läkarprognosutredningen beräknade behovet av läkare till 11 300 årsinsatser år 1970 och ca 15 500 år 1980. Inkluderades en viss arbetstidsförkortning beräk­ nades behovet stiga till 12 200 respektive 16 700 årsinsatser. Enligt medicinal­ styrelsens tillgångsprognos skulle en behovstäckning även med alternativet 918 platser icke vara möjlig förrän en bit in på 1980-talet. Detta alternativ ger, innan ett stationärt läkarbestånd uppnås, en i jämförelse med hittills föreslagna höjningar av intaget relativt stark ökning av läkarkårens omfattning, mer än 30 000 år 2010, som tillsammans presterar 29 000 årsinsatser. I en till 8,5 miljo­ ner invånare uppskattad befolkning skulle detta ge relationstalet 1 läkare på mindre än 300 invånare. Det bör i detta sammanhang beaktas att utbildningen av läkare icke kan betraktas som ett från utbildningen av annan medicinalper- sonal fristående problem. Den så småningom starkt ökande läkarkåren kommer att kräva ett stort antal hjälpkrafter för att kunna utnyttjas på ett adekvat sätt. (Relationen läkare/sjuksköterskor kan t. ex. för närvarande antagas uppgå till 1:3.)

Socialstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Ur de synpunkter socialstyrelsen har att bevaka vill styrelsen starkt under­ stryka angelägenheten av att man noggrant prövar alla tänkbara vägar att snabbt utvidga utbildningen av läkare. Inom snart sagt alla sociala vårdområ­ den utgör läkarbristen eu hämsko på utvecklingen. Styrelsen har i olika sam­ manhang haft anledning påtala detta, särskilt ifråga om åldringssjukvården, rehabiliteringsverksamheten, ungdomsvården, mentalsjukvården och nykterhets- vården.

Läkarutbildning sberedning en framhåller i sitt remissyttrande huvudsakligen

följande.

Enligt läkarutbildningsberedningens mening motiverar den rådande och även

för den närmaste framtiden förväntat bestående läkarbristen liksom den snabbt

växande tillgången på studenter en ökning av läkarutbildningens kapacitet inom

landet. Beredningen saknar för sin del underlag att ta ställning till storleken av

den därvid erforderliga kapacitetsvidgningen. Beredningen vill dock framhålla,

att man vid bedömningen av intagsstorleken inte bör hysa tveksamhet inför en

utvidgning, även om en sådan på mycket lång sikt skulle kunna resultera i en

överproduktion av läkare inom landet. Beredningen är för sin del övertygad om

att i framtiden svenska läkare liksom övrig sjukvårdspersonal i betydande ut­

sträckning skall engageras i arbete utanför landets gränser och då framförallt

i utvecklingsländerna. Behovet inom utvecklingsländerna av dylik personal är

enormt och det kan därför synas välmotiverat, att vårt lands utbildningsresurser

på angivet sätt utnyttjas för en insats i hjälpen till dessa länder. Det bör såle­

des enligt beredningens mening vara möjligt att kraftigt vidga läkarutbildnings-

kapaciteten inom landet utan risk för att läkarna i framtiden blir inadekvat

sysselsatta.

Mentalsjukvårdsberedningen anför i huvudsak följande i sitt remissyttrande.

Med utgångspunkt från förevarande behovsprognoser och med anknytning till

vad beredningen i tidigare sammanhang angivit beträffande det psykiatriska

vårdområdets behov av läkarkrafter synes i och för sig starka motiv finnas för

en ytterligare utökning i alternativt tänkt utsträckning av utbildningskapaci­

teten vid de medicinska högskolorna. Ett realiserande av de i statistikbilagan

och promemorian angivna alternativen synes dock rimligen kunna på längre sikt

medföra betydande konsekvenser för förhållandet mellan tillgång på och behov

av läkare. För att man skall kunna intaga en definitiv ståndpunkt till lämplig­

heten av ett förverkligande av vederbörande alternativ, måste dessa följdverk­

ningar kunna överblickas med ett relativt stort mått av säkerhet. Detta förut­

sätter emellertid en förhållandevis tillförlitlig och långtgående prognos beträf­

fande det framtida läkarbehovet. De reella möjligheterna att kunna basera ett

bedömande av detsamma på förefintliga prognoser är dock starkt begränsade.

Sålunda har läkarprognosutredningen endast uppskattat det år 1980 föreliggande

behovet av läkare som en preliminär riktpunkt för utbildningsplaneringen. Några

prognoser beträffande läkarbehovet för tid efter år 1980 har icke verkställts och

redovisats i officiell form. Den bristande tillgången på för ändamålet tjänliga

prognoser försvårar därför i hög grad möjligheterna till ett vederhäftigt bedö­

mande av förevarande fråga. Beredningen finner det följaktligen vanskligt att

ur bland annat denna synvinkel nu förorda en utökning av antalet nybörjar­

platser i den omfattning, som förutsättes enligt de i statistikbilagan och prome­

morian redovisade alternativen. Det slutliga ståndpunktstagandet till en ökning

av angiven storleksordning av utbildningskapaciteten synes vara avhängig av

det resultat, som en ny långtidsprognos av förordad beskaffenhet och omfatt­

ning kommer att utvisa. Beredningen finner för sin del, att densamma, därest

detta är praktiskt möjligt, bör avse behovsfrågans utveckling under hela 1980-

talet.

Ledamöterna Birke och Fahlander har i ärendet avgivit reservation.

Ledamoten Ljungberg samt experten Österman ävensom herrar Lundquist

och Nordman har i ärendet avgivit särskilt yttrande.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

103

Sveriges Läkarförbund intar en positiv hållning till att åtgärder vidtas för att häva nuvarande läkarbrist. Förbundet visar att den intagningsökning, som föreslås av P-gruppen, kommer att få konsekvenser för läkartillgången först i slutet av 1970-talet och då i ringa omfattning. Efter år 1980 kommer intag­ ningsökningens effekt på läkartillgången däremot att bli kraftig — men pro­ gnoser som sträcker sig så långt finns ännu icke utarbetade. Läkarförbundet understryker därför vikten av ytterligare intensifiering av prognosverksamheten och trycker särskilt på behovet av rullande prognoser för läkare för att anpassa läkarutbildningskapaciteten till behovsutvecklingen. Förbundet sammanfattar sin ståndpunkt i behovsfrågan enligt följande.

1. Endast arbetsmarknadsmässiga överväganden i form av behovsanalyser bör ligga till grund för en ökning av intaget till de medicinska fakulteterna. Rullande prognoser bör komma till stånd så att en kontinuerlig anpassning kan ske av läkarutbildningskapaciteten till behovsutvecklingen.

2. De i olika förslag framförda alternativa ökningarna i intaget påverkar endast i ringa grad det prognosticerade läkarbehovet fram till 1980. Efter denna tid uppstår en ackumulerande effekt. Överensstämmelsen mellan denna och läkarbehovsutvecklingen kan i dag inte förutsägas. P-gruppens analys av be­ hovet av och följderna vid den föreslagna ökningen av medicinarintaget finner läkarförbundet emellertid vara alltför ytlig för att läggas till grund för beslut om ökat intag.

Svenska läkaresällskapet framhåller bl. a. följande i sitt remissyttrande.

P-gruppen inom ecklesiastikdepartementet synes ha förbisett, att dimensio­ neringen av utbildningsväsendet fram till år 1975 i vissa avseenden helt saknar betydelse för tillgången på akademiskt utbildad arbetskraft under återstoden av 1960-talet. Särskilt gäller detta beträffande läkarutbildningen, där en ökad intagning av studerande inte kan få någon positiv effekt på arbetskraftstillgången förrän cirka 7 år senare. Om man konstaterar att det vid en viss tidpunkt råder brist på arbetskraft inom ett visst område, måste det vara en angelägen uppgift att undersöka vilka åtgärder, som kan vidtagas för att snabbt häva eller kompensera denna brist. Några åtgärder av detta slag diskuteras inte av P-gruppen, även om visssa sådana åtgärder omnämnes i den katalog (»Åtgärdsinventering»), som förekommer i promemorian.

Ännu mera betänkligt är att P-gruppen helt synes ha förbisett att en utbygg­ nad av det högre utbildningsväsendet, som verkställes fram till år 1975, får effek­ ter efter år 1975 och att dessa effekter måste beaktas såväl när det gäller yrkes­ vägledningen som i fråga om planeringen på andra områden än det rent utbild- ningsmässiga.

Behovet av tandläkare

Medicinalstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Tandläkarens utbildning är helt specifik och han kan icke utnyttjas för annan verksamhet än tandvårdande. Tandvårdens framtid ter sig dessutom oviss; tandläkarnas arbetsfält är begränsat och i hög grad beroende av förändringar i tandvårdskonsumtionen. Så skulle t. cx. en utvidgad profylaktisk verksamhet

104

kunna tänkas få betydande verkningar. De i promemorian anförda reservatio­

nerna vill styrelsen starkt understryka. Den prognos om tandläkarbehovet varpå

P-gruppen grundat sina beräkningar är enligt styrelsens mening redan föråldrad.

Styrelsen tillstyrker en ökning av intaget vid tandläkarhögskolorna med hän­

syn till den föreliggande bristen på tandläkare men anser att, innan en sådan

företages, en förnyad behovsprognos bör föreligga, och att studieplanerna över­

ses ur effektivitetssynpunkt. Styrelsen vill i detta sammanhang föreslå, att en

samtidig prövning företages, huruvida vissa folktandvårdspolikliniker icke skulle

kunna utnyttjas för en avlastning av högskolorna beträffande viss praktisk

träning och utbildning av de studerande.

Socialstyrelsen

yttrar i huvudsak.

I promemorian har framhållits att det — med hänsyn till den allmänna

osäkerheten beträffande det framtida tandläkarbehovet — är mindre självklart

att öka tandläkarutbildningen än övriga i promemorian berörda utbildnings-

riktningar. Man har därför förordat en försiktig ökning av tandläkarutbild­

ningen.

Socialstyrelsen vill för sin del starkt ifrågasätta om denna försiktighet är be­

rättigad. Den akuta bristen på tandläkare är mycket stor och utgör, som social­

styrelsen inom sina vårdområden kunnat konstatera, ett allvarligt problem.

Förhållandena inom anstaltstandvården har belysts i en framställning från

socialstyrelsen till Konungen (socialdepartementet) den 16 maj 1962. Styrelsen

vill även erinra om att folktandvården och den därtill hörande skol- och ung­

domstandvården ännu är långt ifrån utbyggd. För människor i åldrarna över

30 år har möjligheterna att erhålla tandvård i ännu större utsträckning varit

begränsade. Den stigande standarden i landet torde emellertid medföra — och

kan enligt styrelsens mening antagas för lång tid framåt komma att medföra —

en stigande efterfrågan på alltmer kvalificerad tandvård från den mycket stora

grupp medborgare som icke åtnjutit kontinuerlig vård sedan barndomen. Vad

som anförts rörande hänsynstagande till att en eventuellt framgångsrik profylax

mot karies kan ge resultat » något årtionde in på 2 000-talet» synes socialstyrel­

sen knappast förtjäna beaktande i förevarande sammanhang.

Expertgruppen jör odontologisk utbildning i Göteborg framhåller bl. a. föl­

jande.

En överslagsberäkning synes giva vid handen att vid 450 intagna per år —

enligt P-gruppens förslag — bör motsvarande antal effektiva tandläkare vara

omkring 8 000 år 1980 och omkring 10 000 år 1990. Enligt Statistisk årsbok

1962 kan hela befolkningen 1980 beräknas uppgå till 8,5 miljoner, i »tandsjuk-

vårdsåldrarna» sannolikt omkring 7,5 miljoner. Fram till 1980 torde alltså

P-gruppens förslag kunna bära; om 8 000 tandläkare stå till förfogande för en

tandsjukvårdsbehövande befolkning av omkring 7,5 miljoner, angives därmed

1 effektivt verksam tandläkare på omkring 850 individer, vilket icke kan sägas

utgöra någon överproduktion av tandläkare. I prognosdelegationens utredning

1960 betonas, att utvecklingen efter 1980 icke från dagens läge kan avgöras,

endast matematiskt-teoretiskt antydas. Vid slutet av 70-talet borde emellertid

effekten av profylaktiska åtgärder mot karies kunna tydligare avläsas; mot

parodontopatierna känner forskningen av i dag ingen annan profylaktik än

tandläkarens åtgärder i det individuella fallet. En fortlöpande prognosutred­

ning måste — såsom prognosdelegationen 1960 betonat i överensstämmelse

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

ios

med P-gruppens i promemorian nu gjorda uttalanden — vara förutsättningen för ställningstagande under 70-talets senare period till behovet av utbildnings­ platser vid de spärrade odontologiska lärosätena.

Sveriges Tandläkarförbund understryker behovet av grundligare prognoser och anför i huvudsak följande.

Som källor angives 1951 års tandläkarkommittés betänkande »Ökad examina­ tion av tandläkare», 1957 års folktand vårdssakkunnigas betänkande »Folktand­ vården», Tandläkarprognosdelegationen 1960 samt en kompletterande skrivelse 1961.

Den förstnämnda innehåller resultatet av grundliga, statistiskt vederhäftiga fältstudier av tandvårdsbehovet inom landet, huvudsakligen för den vuxna be­ folkningen. Den andra ger en motsvarande bild av vårdbehovet för skolåldern, i viss mån också förskoleåldern. På basis av undersökningarna ansågs en årlig intagning vid tandläkarhögskolorna om 300 studerande behövlig; tills vidare har utbyggnad skett endast till 260. De sakkunniga beräknade behovet av tand­ läkare 1980 vara 5 700 verksamma tandläkare, resp. 6 700, enligt olika alternativ för tidåtgången. Prognosutredningen 1960 och den några månader senare läm­ nade departementspromemorian innehåller inga nya utredningar om tandvårds­ behovet, endast omräkning av de gamla värdena.

Den ur behovssynpunkt mest betydelsefulla faktorn, den årliga tidåtgången på patienter under regelbunden behandling, beräknades av 1951 års kommitté vara 1,5 till 2 timmar. Prognosdelegationen 1960 har utan att redovisa några nya undersökningar höjt detta värde till alternativen 2, 2,5 och 3 timmar. Dess­ utom antages godtyckligt, att tandläkarnas nuvarande arbetstid i en icke alltför avlägsen framtid sänkes med ca 17 %. Enligt prognosdelegationen skulle tand- läkarbehovet 1980 ligga mellan 8 760 och 11 160 verksamma tandläkare, och den årliga intagningen vid tandläkarhögskolorna fr. o. m. 1968 behöva ökas till 450.

Mot de sakkunnigas maximital, 6 700, svarar prognosdelegationens 11 160, varvid samma faktiska material ligger till grund i båda fallen.

Departementspromemorian »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad», redovisar beträffande tandläkarna intet eget material och framför ej heller något förslag. Sveriges Tandläkarförbund har med ovanstående velat påvisa, hur riktigt det är av prognosgruppen att understryka osäkerheten hos prognoserna. Det är enligt förbundets mening ovillkorligen nödvändigt att nya fältstudier komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Behovet av apotekare och receptarier

Styrelsen för farmaceutiska institutet anför under åberopande av yttrande från farmaceutiska institutets lärarkollegium, att bristen på farmaceutiskt ut­ bildad personal för närvarande är mycket uttalad. Även bristen på receptarier är markant. Den sedan 1958 ökade intagningen av studerande vid farmaceutiska institutet kommer icke att vara tillräcklig för att fylla det ökade behovet av farmaceutiskt utbildad personal på arbetsmarknaden. Styrelsen anför vidare bl. a.

Ett ökat behov av personal med kvalificerad farmaceutisk utbildning blir allt mer aktuell. Detta gäller särskilt inom den snabbt expanderande läkemedels­ industrin men även inom andra arbetsområden såsom livsmedelsindustri och

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 172

106

sjukhusapotek. Genom att höja farmaceutiska institutets resurser i nivå med

andra högskolor och skapa erforderliga möjligheter till forskarutbildning och en

differentierad undervisning efter de krav, som numera böra ställas på apotekare,

kommer efterfrågan på sådan personal med kvalificerad farmaceutisk utbildning

att ytterligare öka. I många fall bör vidare apotekare kunna göra kvalificerade

insatser på områden där deras kemiska och humanbiologiska kunnande kan

utnyttjas, t. ex. som kemister på sjukhus och som lärare. Det må även framhallas

önskvärdheten av att kunna utsända välutbildade apotekare som instruktörer

för utvecklingsländernas behov. Även receptarierna får numera i ökad omfatt­

ning ett vidgat arbetsområde, t. ex. som föreståndare för filialapotek och för

sjukhusens centralförråd, informationsarbete för läkare m. fl., sekreterare­

assistenter inom läkemedelsindustrin samt diverse laboratoriearbete.

Farmaceututbildning skommittén framhåller huvudsakligen följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen redovisade 1960 en bedömning av det framtida

behovet inom läkemedelsområdet av bl. a. apotekare. Arbetsmarknadsstyrelsen

beräknade, att utbildningsbehovet torde kunna täckas genom ett årligt intag av

75 elever fram till år 1972 och därefter av 95 elever per år. Nuvarande intag är

80 elever per år. Senare undersökningar liksom erfarenheterna under de två

hittills gångna åren ger vid handen, att arbetsmarknadsstyrelsen på väsentliga

punkter underskattat utvecklingstakten inom läkemedelsområdet. Till detta

kommer det behov av farmaceutiskt utbildad arbetskraft, som framkommer

inom andra områden än som hittills rekryterat dessa utbildningskategorier. En

vidgning av den farmaceutiska utbildningskapaciteten utöver arbetsmarknads­

styrelsens beräkningar framstår således som angelägen.

Med hänsyn till de betydligt vidgade arbetsmarknadsmöjligheter den nya

differentierade farmaceutiska utbildningen förväntas ge, har farmaceututbild-

ningskommittén kommit fram till den ståndpunkten, att denna utbildning i

fortsättningen inte borde vara en i princip spärrad utbildningsbana. Kommittén

avser därmed att arbetsmarknadsbehovet inte bör vara den enda avgörande

faktorn vid dimensionering av utbildningskapaciteten.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknade att det framtida utbildningsbehovet för

receptarieutbildningens del skulle motsvara ett intag av 105 studerande åren

1962—64, 79 åren 1965—69, 105 åren 1970—74 och 152 från och med år 1975.

Från de prognostiska utgångspunkter, som i dag är kända, finns det enligt

farmaceututbildningskommitténs mening skäl vidga angivna utbildningskapa­

citet. Kommittén har därvid funnit, att det årliga intaget elever till ifrågavaran­

de utbildning tills vidare bör fastställas till 180 studerande. Detta innebär ett i

förhållande till nuläget oförändrat intag studerande. Kommittén står dock icke

främmande för tanken att i framtiden med ett stigande arbetsmarknadsbehov

av personer med receptarieutbildning krav kan komma att ställas på ytterligare

vidgning av nämnda intagskapacitet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Behovet av agronomer

Styrelsen för lantbrukshö g skolan framhåller under åberopande av lantbruks-

högskolans lärarkollegiums yttrande i huvudsak följande.

Lärarkollegiet instämmer helt i slutsatsen, att en utvidgning av de spärrade

utbildningslinjernas kapacitet bör komma till stånd. Därvid bör även övervägas

107

om och i vilken utsträckning en ökning av intagningen till lantbrukshögskolan skulle vara lämplig och önskvärd.

. Vid sådana överväganden bör givetvis i första hand hänsyn tagas till utveck­ lingen inom de yrken, där traditionellt agronom- eller hortonomexamen framstår som den normala kompetensen. Det är önskvärt, att denna arbetsmarknad följes genom en kontinuerlig prognosverksamhet. Hänsyn bör härvid också tagas till att den högskolemässiga hortonomutbildningen är ny och en väsentlig vidgning av hortonomernas arbetsuppgifter förefaller ej osannolik, bl. a. till följd av det stigande intresset för och behovet av miljö- och naturvård. Det bör emellertid också uppmärksammas, att enligt det nu föreliggande ut­ redningsmaterialet kommer under överskådlig framtid att kvarstå en brist på främst ekonomer och personer med högre teknisk utbildning. Efter lantbruks- högskolans^ nyligen genomförda omorganisation täcker agronomutbildningen ett större område än förut, i det att möjligheter skapats för utbildning av ekonomer med betydligt starkare specialisering än tidigare, liksom av naturvetenskapliga specialister av olika slag, vilka har relativt god anknytning till praktik och tek­ nik. Under en period av brist på ekonomer och tekniker synes det därför tänk­ bart, att en ökad utbildning av agronomer och hortonomer är berättigad även utöver vad som är motiverat av utvecklingen inom den arbetsmarknad som traditionellt är agronomisk.

Lantbruksstyrelsen

yttrar i huvudsak följande.

Tjänstei för högskoleutbildad arbetskraft inom hushållningssällskapsorganisa- tionen samt vid jordbrukets yrkesskolor rekryteras till övervägande de! av per­ soner med agronomexamen. Inom Iantbruksorganisationen är en del tjänster av­ sedda för agronomer, andra för agronomer eller lantmätare, varjämte några jägmästare anställts för ytterligare uppgifter inom lantbruksnämnderna. Vid hushållningssällskapen och vissa yrkesskolor finnes vidare tjänster avsedda för hortonomer samt vid sällskapen även för veterinärer. Huruvida och i vad mån behov finnes av en fortsatt utbyggnad av de utbildningslinjer, från vilka perso­ nal med denna utbildning rekryteras, är svårt att bedöma med hänsyn till de osäkra prognoserna rörande det framtida behovet av sådan arbetskraft. Inom lantbruksstyrelsens verksamhetsområde föreligger f. n. rekryteringssvårigheter och det finns skäl till antagande att personer med den utbildning, varom här är fråga, i större utsträckning än hittills kommer att efterfrågas av den enskilda sektorn och att rekryteringen i anledning därav kan ytterligare försvåras. En viss utbyggnad av de berörda utbildningslinjerna finner styrelsen därför vara motiverad. Enligt styrelsens mening synes utredningens rekommendationer, så­ vitt nu är ifråga, grundade på mycket försiktiga bedömanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Behovet av jägmästare

Styrelsen för skogshögskolan

anför under åberopande av yttrande från skogs-

högskolans lärarkollegium huvudsakligen följande.

En utökning av kapaciteten vid civiljägmästareutbildningen i syfte att möj­ liggöra intagning av fler studenter skulle — särskilt i anslutning till fältunder­ visningen — ställa sig synnerligen dyrbar. Av flera skäl är alltså eu nämnvärd utökning av den årliga intagningen till civiljägmästareutbildningen för närva­ rande ej att rekommendera. Samtidigt gäller dock att skogsbruket spelar så

108

stor roll i vårt land att det vore väl befogat att ge ett avsevärt större antal stu­

denter högre skoglig utbildning. Inom ett flertal andra yrkesgrupper och verk­

samhetsområden t. ex. jordbrukare, ingenjörer av olika slag, samhällsplanerare,

fritidsverksamheten, naturvården m. m. ställs ofta krav på ingående skoglig

kunskap och förståelse för skogsbrukets problem.

När vi nu står inför kravet att ge fler studenter högre utbildning inom manga

olika områden synes man alltså med hänsyn till skogsbrukets betydelse i vårt

land och mångsidiga anknytning till andra verksamhetsområden böra överväga

att till någon institution vid de olika universitets- och högskolecentra knyta ett

examensämne innebärande en grundläggande tämligen brett upplagd skoglig

utbildning, som i kombination med övriga studier vid universitet eller annan

fackhögskola skulle berättiga till fortsatta studier vid skogshögskolan för av­

läggande av skogsvetenskaplig licentiatexamen. Skogshögskolan omfattar för

närvarande 15 institutioner, varför sålunda förefinnes en icke oväsentlig möjlig­

het att mottaga studerande på licentiatplanet utöver det antal, som kan beräk­

nas komma från civiljägmästareutbildningen.

Domänstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Den del av prognosen, som berör skogsbruket, stämmer väl överens med de

tendenser man kunnat skönja i de senaste årens utveckling, i varje fall vad

beträffar storskogsbruket. Den ökade rationaliseringsverksamheten och som

följd av denna en kraftigt stegrad mekanisering har resulterat i en utvidgad

efterfrågan på tekniskt och ekonomiskt utbildad personal, medan behovet av

jägmästare varit mera stabilt. Under den närmaste 10-årsperioden förväntas

denna trend bliva bestående.

Styrelsen är av den uppfattningen att nuvarande spärr vid skogshögskolan

bör bibehållas eller eventuellt sänkas. Efterfrågan på jägmästare torde snarare

minska än öka fram till mitten av 1970-talet, varför examinationsöverskottet av

jägmästare förefaller bli något större än det som redovisas av P-gruppen.

Skogsstyrelsen yttrar huvudsakligen följande.

Skogsbruket omdanas för närvarande kraftigt till följd av den ekonomiska

press under vilken näringen arbetar. För att upprätthålla lönsamheten tvingas

skogsbrukets samtliga ägarekategorier till kostnadsbesparande rationaliseringar

inom såväl avverknings- som skogsskötselomradet. Dessa förbättringar genom­

förs på skilda sätt. Man söker t. ex. skapa större och mer samlade bruknings-

enheter, vilket sker genom förändringar av fastighetsstrukturen och inom bonde­

skogsbruket även genom samverkan i olika former. Skogsbilvägnätet byggs

också ut i avsevärd utsträckning. Dessutom strävar man efter att koncentrera

arbetena till få och stora objekt, samtidigt som en omfattande mekanisering av

arbetet genomförs. Allt detta syftar bland annat till att minska behovet av

arbetskraft.

Det föreligger även en tendens till att göra de enskilda skogsförvaltningarna

inom storskogsbruket större än för närvarande och således färre till antalet.

Detta leder till minskat behov av jägmästare inom den arbetsfunktion, som hit­

tills varit den kvantitativt dominerande för denna kår. Däremot synes den an­

tydda utvecklingen leda till ett ökat behov av specialister av skilda slag inom

den skogliga organisationen. Antalet jägmästare i sådana befattningar har också

ökat väsentligt de senaste åren. Därjämte ökar behovet av jägmästare hos vissa

centrala skogliga organ och myndigheter samt för forsknings- och utbildnings­

verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

109

Svårigheter föreligger att i dagens läge kunna göra en nöjaktig uppskattning av behovet av jägmästare för framtiden. I promemorian anges skäl för en måttlig utbyggnad av elevantalet vid skogshögskolan fram till 1970. Dessa grundar sig på tidigare prognoser, som utvisat ett ökat behov av jägmästare. Under nu­ varande svårbedömbara läge torde det emellertid vara nödvändigt att avvakta dels resultatet av den inom arbetsmarknadsstyrelsen pågående utredningen om jordbruket och skogsbrukets framtida behov av arbetskraft, dels inom skogs­ högskolan pågående undersökning angående utbildningens framtida upplägg­ ning, innan konkreta förslag om förändringar av antalet studerande vid skogs­ högskolan framläggs.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Behovet av veterinärer

Styrelsen för veterinärhögskolan anför under åberopande av yttrande från veterinärhögskolans lärarkollegium huvudsakligen följande.

Med bibehållande av en begränsad intagning anser lärarkollegiet att ramen för denna spärr kan vidgas till att omfatta ett större antal studerande. Det i statistikbilagan redovisade veterinärbehovet, grundat på Arbetsmarknadsinfor- mation, Serie S nr 4/1959 och 2/1961, anser kollegiet vara angivet i underkant. Lärarkollegiet vill här framhålla områden och delvis nya typer av arbetsupp­ gifter, där det är både möjligt och nödvändigt att veterinärer tages i bruk i ökad omfattning, nämligen

1. inom livsmedelshygienen

2. inom radiobiologien

3. inom läkemedelsindustrien

4. inom kontrollverksamhet av försöksdjursuppsättningar vid sjukhus, labora­

torier, läkemedelsindustrier etc.

5. inom försvarsmedicinsk forskning inkluderande toxikologisk forskning.

6. inom många delar av den humanmedicinska forskningen, samt

7. inom hjälpen åt U-länderna.

Vidare bör beaktas att behovet av veterinärer ökar i och med det successiva upprättandet av djursjukhus i olika delar av landet, liksom även genom en ut­ byggnad av konsulentverksamheten rörande vissa djurslags hälso- och sjukvård.

V eterinärstyr elsen yttrar bl. a. följande.

Veterinärstyrelsen finner arbetsmarknadsläget för veterinärer för närvarande och för den närmaste framtiden peka i den riktningen, att elevintagningen icke bör understiga nuvarande nivå och, därest användningen av svensk veterinär arbetskraft bl. a. utomlands utvidgas, försiktigt utökas för att tillgodose dessa behov.

Veterinärhögsholeutredningen framhåller i huvudsak följande.

Vid en intagning av ungefär ett trettiotal studerande per år förutsättes en utveckling av den veterinära arbetsmarknaden helt i linje med de förutsätt­ ningar och den användning av veterinär arbetskraft, som hittills förekommit. Emellertid torde det vara berättigat att i vår tid se på en teknisk-ekonomisk- mcdicinsk expertis med denna eller närbesläktad utbildning utifrån i viss mån nya utgångspunkter.

no

För det första är det, vilket även framhållits i ecklesiastikdepartementets pro­

memoria, eftersträvansvärt att utrymme beredes även vid våra fackhögskolor

för en vidgad intagning. Även här borde, såsom i det föregående anförts, intag­

ningen kunna hållas så fri att i och för sig möjligheterna till ett fritt yrkesval

förelåge på ett annat sätt än nu. Det kan nämligen i och för sig icke sägas vara

lyckligare för samhället, att ett överskott i fråga om akademiskt utbildad arbets­

kraft helt pressas över till den humanistiska sidan endast därför, att man där

upprätthåller en fri intagning till utbildningsanstalterna, än om en del av över­

skottet skulle få exempelvis medicinsk utbildning. Ej minst på det veterinär­

medicinska området skulle en större tillgång på högre utbildad personal inte bara

möjliggöra ett större urval till befintliga uppgifter utan säkerligen också leda

till att denna specialutbildade arbetskraft på ett befruktande sätt spred sig över

angränsande yrkesområden och samhällsområden. Utredningen vill i detta sam­

manhang ifrågasätta om det som i departementspromemorian benämnes »inade­

kvat sysselsättning» i och för sig behöver innebära en nackdel för samhället eller

den enskilde.

Vidare vill utredningen framhålla att ett till arealen krympande jordbruk

icke behöver eller ens bör innebära att behovet av experter minskar. Tvärtom

talar den stigande inriktningen mot en alltmer högklassig produktion och en

intensivare och mer industrialiserad drift för ett ökat behov av experthjälp av

olika slag, däribland även veterinärer.

Av stor betydelse för avgörandet av frågan om utbildningskapaciteten är att

veterinärerna torde mer och mer kunna tagas i anspråk inom andra delar av

de medicinska arbetsområdena. Redan nu torde exempelvis bristen på medici­

nare göra att stora delar av hygienområdet inte försetts med den mängd expertis

som av såväl rent medicinska skäl som av rent ekonomiska skäl är påkallad.

Antalet förlorade arbetsdagar till följd av otillräcklig livsmedelskontroll och livs-

medelsupplvsning liksom på grund av andra brister på hygienområdet är fort­

farande säkerligen betydande och varje förlorad arbetsdag är numera en stor

gemensam samhällelig förlust. Livsmedelskontrollen i teknisk mening handhaves

för närvarande av veterinärerna. Enligt utredningens mening erfordras en kraf­

tig utvidgning och intensifiering av verksamheten såväl inom denna kontroll

som inom övriga delar av hygienområdet. Bl. a. kommer den radiobiologiska

verksamheten, som är en viktig del av den allmänhygieniska beredskapen, att

kräva ökade personella resurser. Vissa av nu ifrågavarande områden kan ofta

med fördel förses med personal, som erhållit veterinärmedicinsk skolning. I vart

fall finnes bär många uppgifter, där konkurrens mellan olika former av medi­

cinsk utbildning skulle kunna vara utveeklingsbefrämjande.

Ett annat område som torde ligga väl till för veterinärmedicinskt skolad per­

sonal är läkemedelskontrollen och läkemedelsforskningen. Inte minst neurose-

dyntragedierna torde ha öppnat allmänhetens ögon för behovet av en intensivare

forskning liksom kontroll och prövning av läkemedlen. Problemen inom de nu

nämnda gränsområdena mellan veterinärmedicin och humanmedicin är av den

arten, att de i sinom tid bör leda till att frågan om utbildning av en ny typ av

medicinska tekniker göres till föremål för utredning. Lämpligen bör denna fråga

upptas till prövning i samband med utvecklandet av planerna på en ny medi­

cinsk högskola. Härigenom skulle utformningen av forskningen och den högre

utbildningen inom gränsskiktet mellan human- och veterinärmedicinen jämte

utbyggnaden med nya resurser för ändamålet på ett riktigt sätt kunna fogas in

i sitt sammanhang.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

in

Behovet av civilekonomer, jurister och samhällsvetare

Statens råd för samhällsforskning

konstaterar bl. a.

I statistikbilagan framhålles, att då aktuellt prognosmaterial saknats, har schematiska prognoser utförts. Den viktigaste av dem gäller vad som kallas »samhällstekniker», d. v. s. jurister, civilekonomer och samhällsvetare. Flertalet delprognoser kan, heter det vidare, karakteriseras som programmatiska progno­ ser, d. v. s. prognoser som uttrycker vad experterna på arbetsmarknadsförhal- landena ifråga anser vara en önskvärd utveckling, \idare framhalles, att de grundläggande värderingar, som således i hög grad varit bestämmande för prog­ nosernas resultat, ej är att betrakta som vederbörande prognosmakares egna uppfattningar utan fast mer som en sammanfattning och sammanjämkning av de värderingar som gäller bland de myndigheter, organisationer samt enskilda forskare och experter, vilkas synpunkter och sakkunskap utnyttjas vid progno­ sernas utarbetande.

Det är enligt rådets uppfattning av värde att förutsättningarna för de salunda gjorda prognoserna klart angivits. I själva verket torde prognoser av detta slag vara att föredraga framför skenbart objektiva prognoser, byggande exempelvis på enkätsvar vilkas förutsättningar är okända och där ingen som helst samman­ jämkning av skilda synpunkter ägt rum.

TCO

anför i huvudsak följande.

Vad angår behovet av civilekonomer, jurister och samhällsvetare kan erinras om att TCO i sitt yttrande över socionomutbildningskommitténs betänkande betonat vikten av att prognoser för angivna grupper bör bedömas i anknytning till beräkningen av socionombehovet. TCO vill dessutom uttala sin stora tvekan inför den beräkningsmetod i fråga om behovet av jurister, civilekonomer och samhällsvetare som grundas på en funktion av antalet civilingenjörer.

Beträffande behovet av

civilekonomer

anför

Direktionen för handelshögskolan

i Stockholm

under åberopande av lärarrådets vid handelshögskolan yttrande

bl. a. följande.

De prognoser, som göres i de remitterade handlingarna, är såsom utredarna själva understryka ytterst osäkra, och de har delvis så osäkert underlag att de icke är annat än rekommendationer. Det skulle uppenbarligen vara tänkbart att bygga prognoserna på delvis andra antaganden, som skulle kunna vara unge­ fär lika sannolika som de av utredarna uppställda premisserna. Man skulle där­ vid delvis få andra resultat, men dessa skulle förmodligen icke nämnvärt ändra helhetsbilden av en oerhört stark kvantitativ ökning av efterfrågan på univer­ sitetsutbildning under de närmaste 10 ä 15 åren. Lärarrådet anser sig därför icke ha anledning att ingå på en närmare granskning av utredarnas premisser men vill dock sätta ett frågetecken vid en av dessa. Utredningen beräknar ett totalt »behov» av »samhällstekniker», omfattande jurister, civilekonomer och sam­ hällsvetare. Dessa tre grupper behandlas tillsammans, eftersom det enligt utred­ ningens mening råder stor utbytbarhet mellan dem. Detta är säkerligen befogat, så mycket mera som samhällsvetarna kan väntas i stor utsträckning välja ämneskombinationer, som nära överensstämmer med ekonomexamen. Lärarrådet vill emellertid framhålla att det dessutom råder stor utbytbarhet mellan civil­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

112

ekonomer och civilingenjörer inom ett relativt stort område med arbetsuppgifter

av huvudsakligen administrativ karaktär. Det kan därför ej vara riktigt att

bedöma behovet av civilingenjörer och behovet av civilekonomer såsom två av

varandra oberoende storheter. Om det uppstår knapphet på civilingenjörer,

måste man räkna med att åtskilliga civilekonomer tages i anspråk för uppgifter

som kanske eljest skulle ha tilldelats civilingenjörer, medan en knapphet på

civilekonomer kan tänkas få en motsatt effekt.

Stockholms stads handelskammare anför bl. a. följande.

Handelskammaren finner för sin del vanskligt att uttala någon uppfattning

om storleken av ekonombristen inom näringslivet och om gruppens beräkningar

härutinnan. Det är också svårt att utan att frågan om ändrade kursplaner för

samhällsvetarna blivit närmare belyst ha någon bestämd mening om möjlig­

heterna att genom »ekonomifiering» av samhällsvetarna tillgodose näringslivets

speciella behov av ekonomisk utbildning. Huruvida det över huvud taget är

möjligt att inom ramen för universitetens undervisningssystem lägga önskvärd

vikt vid skolning för de praktiska uppgifterna inom näringslivet kan emellertid

vara tveksamt. Det kan därför ifrågasättas, om de »ekonomifierade» samhälls­

vetarna skulle kunna i tillräcklig omfattning påräkna en efter deras utbildning

avpassad sysselsättning inom näringslivet.

Beträffande behovet av jurister understryker juridiska fakulteten vid univer­

sitetet i Uppsala, att prognosmaterialet är bristfälligt. Juridiska fakulteten vid

universitetet i Stockholm anför härom i huvudsak följande.

Utredningen antager att antalet nyinskrivna kommer att stiga fr.o.m. 1963/64-

t. o. m. 1970/71 från 628 till 1 116. Den mycket starka uppgången 1962/63 kan

antagas fortsätta i viss utsträckning. Nedgången 1959/61 kan i viss mån för­

klaras^ av den avrådningsverksamhet som tidigare skedde. Med hänsyn härtill

och då de framtida arbetsmöjligheterna nu synes tillfredsställande och de spär­

rade utbildningslinjerna ej torde hinna utbyggas i tillräcklig omfattning, finner

fakulteten utredningens antaganden om tillströmningen till de juridiska fakul­

teterna godtagbara.

Examinationsfrekvensen beräknade 1955 års universitetsutredning till 60 %,

vilken siffra under de senaste åren visat sig vara för låg. Förevarande utredning

utgår från en examinationsfrekvens om 70 %. Denna siffra kan måhända synas

något för hög. Många studerande skriver in sig vid juridisk fakultet utan någon

allvarligare avsikt att studera och avbryter oftast studierna efter kort tid.

Beträffande åter det beräknade behovet av jurister vill fakulteten framhålla

att de av utredningen gjorda antagandena förefaller vida mer realistiska än den

av arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut år 1961 beräknade ökningen om

10 % per femårsperiod fram till 1975. Utredningen har beräknat behovet av

jurister för åren 1965, 1970 och 1975 till 10 600, 12 600 och 12 900. Fakulteten

vill i detta sammanhang erinra om att det för närvarande råder brist på jurister

främst inom statsförvaltningen. Dessutom har advokatbyråerna i landsorten

haft vissa rekryteringssvarigheter. Da den offentliga sektorn säkerligen kommer

att fortsätta att expandera kraftigt, liksom troligen ökade arbetsmöjligheter

för jurister kommer att finnas till följd av det ökade internationella utbytet

finner fakulteten de av utredningen beräknade siffrorna för behovet av jurister

icke osannolika. Dock kan väl ifrågasättas om juristernas andel av totalantalet

*samhällstekniker» kommer att sjunka i sådan grad att behovet av jurister

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

113

under perioden 1970—1975 icke ökar med mer än 300 mot 2000 under femårs­ perioden dessförinnan.

Sveriges Juristförbund

anför bl. a. följande.

Beräkningar av arbetsmarknadens behov av jurister har tidigare gjorts av universitetsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens prognos utsattes i remissbehandlingen för viss kritik. Dels ifrågasatte man från skilda håll om den metod som användes var lämplig, dels ansåg man att det underlag som använts var bristfälligt och inte tillräckligt differentierat. För när­ varande förbereds inom arbetsmarknadsstyrelsen en betydande omarbetning av prognosen. Sasom ett första led i detta arbete har i dagarna en prognos beträf­ fande det framtida behovet av advokater färdigställts. I detta partiella prognos­ arbete har uppenbarligen de synpunkter, som framfördes i den tidigare remiss­ behandlingen beaktats. Prognosen är dock i stora drag gjord på samma sätt, som den tidigare.

Departementet har i sitt försök att göra en prognos tagit ett helt annat grepp på ämnet, vilket förbundet finner förvånande, så mycket mer som departemen­ tet i promemorian uttalat att tidigare prognosmaterial, ehuru ofullständigt, dock kan och bör ge vissa riktpunkter för det framtida handlandet.

Departementet har antagit att behovet av jurister kommer att stå i viss rela­ tion till behovet av civilingenjörer och har på grundval av en prognos rörande ingenjörsbehovet framräknat behovet av jurister. Förbundet anser metoden djupt otillfredsställande. Det finns knappast någonting som talar för att ut­ vecklingen för tva sa vitt skilda kategorier skulle vara densamma. Det finns tvärtom omständigheter som talar för motsatsen.

Aibetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut gjorde 1962 en undersökning av tjänstemannastrukturen inom industrin avseende åren 1955—61. Av denna framgår att civilingenjörerna under angivna år ökade med 23,7 % medan jurister och samhällsvetare inte ökade med eu enda procent. Detta tyder på att storleken av ingenjörstillväxten är fullkomligt irrelevant när det gäller att bedöma juris­ ternas expansion. Vad gäller industrin kan det också påpekas att det rör sig om tva grupper som i storlek är väsentligt skilda, nära 5 000 civilingenjörer mot knappt 200 jurister och samhällsvetare. Några meningsfyllda slutsatser rörande den ena gruppens expansion i förhållande till den andras kan inte göras.

Förbundet anser sålunda att departementets behovsberäkningar vad gäller jurister inte kan läggas till grund för den framtida utbyggnaden av de juridiska fakulteterna. Förbundet anser det emellertid ytterst angeläget att gott underlag för bedömning av utbyggnaden av de juridiska fakulteterna snarast frambringas.

Förbundet har under hela sin verksamhet fortlöpande följt utvecklingen på juristernas arbetsmarknad och anser sig kunna göra vissa bedömningar rörande det framtida behovet. Dessa bedömningar kan dock inte bli så preciserade att de tar sig uttryck i siffror.

Den förestående omorganisationen av domstolsväsendet gör bedömningarna på domarbanan ovissa. Den kan innebära en måttligare expansion än vad man med hänsyn till ökad brott- och tvistemålsfrekvens tidigare räknat med. Även inom åklagarväsendet är bedömningarna vanskliga med hänsyn till att åklagar­ väsendet skall omorganiseras. Flera faktorer, bl. a. ett eventuellt införande av juristkompetens för samtliga åklagare, talar dock för ett ökat behov av jurister på detta område. I statsförvaltningen gör sig rationaliseringssträvanden gällan­ de, innebärande att mindre kvalificerade arbetsuppgifter överförs från akade­ miker till annan arbetskraft. Detta kan i viss mån för förvaltningsakademikernas

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1963

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

vidkommande dämpa den expansion, som väntas inom statsförvaltningen i

stort. På det kommunala området är det troligt att det behövs flera jurister än

f. n. dels med hänsyn till kommunreformen och dels med hänsyn till de alltmer

komplicerade uppgifter, som kommunerna ställs inför. Expansion är också trolig

när det gäller advokatverksamhet och annan privat verksamhet med jurist­

uppgifter p. g. a. samhällsfunktionernas alltmer komplicerade natur och ökningen

av brott- och tvistemål. Det är också möjligt att jurister i viss mån kommer att

behövas på områden, som f. n. endast i undantagsfall sysselsätter jurister. \ idare

talar de nu yrkesverksamma juristernas åldersfördelning för ett nagot ökat er-

sättningsbehov p. g. a. dödsfall och pensionsavgång.

Totalt torde det sålunda enligt förbundets bedömning finnas utrymme för och

behov av ett större antal jurister på arbetsmarknaden än f. n. Förbundet anser

emellertid att behovet inte alls kommer att vara så stort som departementet

beräknat. Särskilt markant avvikande är bedömningarna när det gäller slutet

av 1960-talet och början av 1970-talet. Arbetsmarknadens struktur ändras inte

så radikalt, som departementets bedömningar förutsätter, på så få år.

För närvarande råder det brist på jurister. Särskilt staten har de senaste aren

haft uppenbara rekryteringssvårigheter. Tjänstemän i ledande ställning i den

offentliga arbetsförmedlingen har bedömt den nu aktuella bristen i Stockholm

till ungefär 50 jurister. Förbundet anser denna bedömning riktig. I hela landet

torde det röra sig om en brist på högst något hundratal jurister. Mot den bak­

grunden ter sig departementets uppskattning, att det om tva ar skulle föreligga

en brist på 3 000 jurister, verklighetsfrämmande.

Beträffande behovet av samhällsvetare sammanfattar Sveriges Samhälls­

vetareförbund sina synpunkter på den schematiska behovsberäkningen sålunda.

Samhällsvetareförbundet kan icke se att denna »prognos» beträffande sam-

hällsvetarebehovet kan läggas till grund för några allvarliga överväganden be­

träffande samhällsvetarutbildningens framtida dimensionering. För att kunna

lägga det funna sambandet mellan »samhällstekniker» och civilingenjörer till

grund för prognosarbetet är det nödvändigt att ge sambandet någon rimlig

innebörd. Man måste därvid klargöra varför sambandet uppstått och om det ger

uttryck för en i viss mening optimal utveckling i framtiden. Rent beräknings-

tekniskt synes det dessutom felaktigt att utga från sambandet mellan antalet

»samhällstekniker» och civilingenjörer i gängen tid men sedan baseia piognosen

behovet av civilingenjörerna. Dels räknar man redan nu med att ett mycket

betydande underskott skall råda på civilingenjörer vid prognosperiodens slut,

dels diskuterar man inte den effekt en omstrukturering mellan olika ingenjörs-

kategorier kan få.

Det är enligt förbundet mycket beklagligt att den samhällsvetareprognos som

arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut påbörjade redan 1960 ännu icke fär­

digställts. Detta gäller särskilt mot bakgrund av den snabba utvecklingen från

en mycket liten sektor av akademikerarbetsmarknaden till en betydande sektor

som samhällsvetarna nu beskriver. Det är enligt förbundets mening synnerligen

otillfredsställande att beslut rörande samhällsvetarutbildningens framtida di­

mensionering skall grundas pa beräkningar som pa intet sätt säkert fastställer

behovet av tjänster av samhällsvetarnatur utan som i stället bygger på en i och

för sig diskutabel beräkning av civilingenjörsbehovet.

Liknande kritiska synpunkter framföres i Statistiska Centralbyråns och Kon­

junkturinstitutets yttranden.

115

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 172 år 1963

Behovet av gymnastiklärare

Skolöverstyrelsen

finner i sitt remissyttrande det synnerligen önskvärt, att en

prognos rörande behovet av gymnastiklärare med största skyndsamhet utarbetas.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet framhåller bl. a. följande.

I skrivelse till direktionen av den 19 februari 1963 föreslår Skolöverstyrelsen direktionen att inga till Ivungl. Maj:t med förslag om ytterligare intagning av elever vid institutet som ett led i de extraordinära åtgärder, som nu vidtages mot lärarbristen i olika ämnen.

Av en bilaga till skrivelsen framgår, att enbart i de högre skolorna tjänst­ gjorde läsåret 1961—1962 144 icke utbildade lärare i gymnastik, vilket motsva­ rar 12,2 % av veckotimtalet för dessa skolor. Motsvarande siffra för läsåret 1960/61 var 9,6 %. Skolöverstyrelsen konstaterar vidare att bristsituationen för den obligatoriska skolan och under styrelsen för yrkesutbildning stående läro­ anstalter är okänd men otvivelaktigt är ännu större.

Antalet sökande till gymnastiska centralinstitutet visar sig öka för varje år. Läsaret 1962 1963 sökte 450 studenter till 100 platser. Av de antagna har ca 50 % tagit från 1—7 akademiska betyg före inträdet vid institutet.

Situationen är således den att tillströmningen av sökande till institutet är större än någonsin och bristen på gymnastiklärare ökar för varje år. Direktionen anser att åtgärder skyndsamt maste vidtagas för att häva gymnastiklärarbristen och att därför en prognos snarast maste göras för att åtgärderna skall kunna planläggas på ett rationellt sätt.

Behovet av teologer

Teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala

framhåller sammanfattnings­

vis följande.

Fakulteten finner, att den i betänkandet framlagda prognosen för behovet av teologer vilar på förutsättningar som inte längre är relevanta. Det är därför angeläget att en ny prognos utarbetas. Denna bör grundas på en aktuell och realistisk beräkning av det behov av teologiskt utbildad arbetskraft, som för närvarande kan överblickas.

Behovet av akademiker med examen från filosofisk fakultet

Kommittén för nya utbildning sv äg ar vid de filosofiska fakulteterna

anför

huvudsakligen följande.

Utslagsgivande för den framtida tillströmningen till universiteten kommer att bli den organisatoriska form man ger gymnasierna, samt den attraktionsförmåga som den s. k. studentkarriären kan utveckla. Allt tyder emellertid på att per­ soner med huvudsaklig humanistisk utbildning kommer att öka på ett mycket markant sätt.

Utvecklingen måste därför leda till att personer med akademisk utbildning kommer att söka sig till yrken, som traditionellt rekryterats av personer med lägre utbildning. Det innebär en allmän standardökning, men behöver i och för

116

sig inte innebära »inadekvat» sysselsättning. Troligt är att inom många yrkes­

områden anspråken på den anställda kommer att öka, t. ex. i fråga om språk­

kunskaper och samhällsvetenskaplig allmänbildning. Man kan därför antaga att

högre utbildning kommer att möjliggöra bättre prestationer.

I dagens dynamiska samhälle finns det all anledning att antaga, att utveck­

lingen ständigt ställer nya utbildningskrav och att det således öppnas nya ut-

bildningsvägar. Inom det nuvarande examenssystemet finns det stora möjlig­

heter att genom nya kombinationer möta dessa krav. Som exempel kan nämnas,

att det väl med säkerhet kommer att föreligga ett växande behov av folk med

kunskaper i språk av typen ryska, spanska, arabiska, japanska och kinesiska,

kombinerad med kunskaper i samhällsvetenskapliga ämnen. Svårigheten tycks

för närvarande vara att locka in ungdomar pa dessa till synes osäkra utbild-

ningsvägar. Kommittén för nya utbildningsvägar har emellertid för avsikt att

närmare analysera det problemkomplexet. Det torde dock knappast vara tro­

ligt, att dessa nya utbildningsvägar kan leda till sysselsättning för alla som söker

sig till de filosofiska fakulteterna. För kommittén för nya utbildningsvägar fram­

står därför en ökad kapacitet av de nu spärrade utbildningsvägarna samt en

utbyggnad av studentkarriärens utbildningsmöjligheter såsom ofrånkomlig.

Gymnasieutredningen framhåller bl. a. följande.

Med utgångspunkt i antagandena om tillströmning och examinationsfrekvens

har i statistikbilagan beräknats examinationen bl. a. vid matematisk-naturveten-

skaplig fakultet under ett antal år framåt. År 1971—1975 beräknas examinatio­

nen vara i det närmaste fem gånger så stor som den var 1960—1961. Det följer

av vad gymnasieutredningen ovan framfört om studiernas organisation inom

de fria fakulteterna att utredningen är tveksam om så stor examinationskapa-

citet kommer att uppnås, såvida inte en omorganisation av studierna sker. Men

även om examinationen skulle bli den i utredningen beräknade är det ytterst

osannolikt att den på arbetsmarknaden kommer att ge upphov till ett överskott

av naturvetare. I statistikbilagan har några olika alternativ angivits men i

samtliga skulle år 1975 finnas ett överskott av några tusen naturvetare. Utan

att ifrågasätta sannolikheten av de efterfrågeberäkningar rörande naturvetare,

som genomförts i statistikbilagan, vill utredningen dock understryka, att det

här är fråga om cn grupp akademiker, som torde få en vidsträckt användning i

framtiden. Behovet av naturvetenskapligt utbildade vid universitet och hög­

skolor och inom forskningsinstitutioner kommer sannolikt att växa utomordent­

ligt starkt. Därutöver vill gymnasieutredningen understryka vad som i prome­

morian anföres om möjligheterna att helt eller delvis ersätta tekniskt utbildad

arbetskraft med naturvetenskapligt skolad personal.

De synpunkter utredningen anfört beträffande naturvetarna gäller i viss mån

också humanisterna. Även för denna kategori är efterfrågan svårbedömbar.

Gymnasieutredningen anser att det starkt växande antalet humanister visser­

ligen kan bli svårt att — såsom angives i promemorian — sysselsätta på det

sätt som enligt våra nuvarande värderingar svarar mot vederbörandes utbild­

ning men anser det ännu icke klarlagt vare sig om något besvärande »humanist­

överskott» kommer att uppstå eller om arten av ett eventuellt överskott. Ut­

redningen vill i detta sammanhang framhålla, att man inte bör dra någon skarp

gräns mellan akademiskt och icke-akademiskt utbildade. Det finns stora om­

råden av tjänster inom vilka de båda grupperna kan substituera varandra.

Slutsatsen av beräkningarna i statistikbilagan är sålunda knappast att man

inom det ena eller andra området riskerar stora överskott om 10 eller 15 år utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

117

att de tekniskt, medicinskt, naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt ut­ bildade bör utgöra en relativt sett väsentligt större andel av akademikerna än nu.

Beträffande

behovet av ämneslärare

inom det högre skolväsendet anför

lärar­

utbildning ssakkunnig a

bl. a. följande.

Problemet är enligt de sakkunnigas uppfattning, om P-gruppens kalkyler anses hållbara för tiden fram till 1975, att åstadkomma balans genom att å ena sidan vidtaga kapacitetshöjande åtgärder, så långt det går, för de spärrade lin­ jerna och att på ett realistiskt sätt bygga ut högskoleorganisationen samt att å andra sidan stimulera tillströmningen från överskotts- till bristsektorn. Ett område, som därvid intar en viktig plats, är skolans arbetsmarknad. För denna gäller, att det f. n. råder brist på lärare inom högstadiet, realskolor och gymna­ sier. Att denna brist för vissa humanistiska ämnen kommer att försvinna inom några få år, kan med ledning av senast gjorda ämneslärarprognos anses sanno­ likt. För de naturvetenskapliga ämnena kommer bristen däremot att med all sannolikhet bestå under hela 1960-talet.

Skolöverstyrelsen

framhåller bl. a. följande.

Ett realekonomiskt intresse av största vikt är att snabbt öka tillgången på lärare. Vid de avvägningar som är nödvändiga vid investeringar inom det aka­ demiska utbildningsområdet måste uppmärksammas att lärarutbildning är att betrakta som en produktionshöjande faktor i samhället — sannolikt i samma omfattning som t. ex. teknikerutbildningen. En annan avvägningsfråga bör också beaktas. Den s. k. automatiken beträffande antalet lärartjänster för den lägre akademiska undervisningen har medfört att ett betydligt ökat antal aka­ demiker kunnat stanna kvar vid universiteten i den dubbla funktionen av lärare och forskare. Denna i och för sig både glädjande och nödvändiga anordning har dock otvivelaktigt ökat lärarbristen framför allt i gymnasierna och speciellt i de typiska bristämnena. Denna brist ökar sannolikt det antal studenter som icke erhållit gymnasieutbildning av önskvärd kvalitet. Eftersom det övervägan­ de antalet studenter går vidare till universitet och högskolor, kan den eventuellt sänkta standarden i fråga om studenternas kunskaper medföra behov av för­ stärkt undervisning på 1- och 2-betygsstadiet, vilket ytterligare ökar behovet av akademiska lärare.

TCO

yttrar huvudsakligen följande.

Beträffande behovet av ämneslärare och klasslärare vill TCO framhålla att mer ingripande åtgärder på lärarutbildningens område kan vidtas först då lärar- utbildningssakkunniga fullgjort sitt arbete och innehållet i såväl ämnes- och klasslärarnas utbildning fastställts samt lärarnas användningsområde klarlagts. TCO vill vidare erinra om att organisationen i annat sammanhang framhållit att starka skäl föreligger att vidga de vidareutbildade folkskollärarnas arbets­ område utöver två femtedelar av ämneslärartjänsterna.

Målsmännens riksförbund

anför bl. a.

Av arbetsgruppens undersökningar framgår tydligt, att man snart har att vänta ett överskott på humanister. MR finner det vara mycket viktigt att detta överskott kommer skolorna tillgodo. Uppenbarligen kommer den stora bristen på

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

118

lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen att hindra, att man inom

överskådlig framtid kan generellt minska storleken av klasserna. Detta borde

emellertid icke behöva hindra, att man inför mycket generösare regler än de

som för närvarande gäller för delning av klasser vid språkundervisning och ej

heller att man inför möjligheter till dylik uppdelning vid undervisning i orien­

teringsämnena. Båda dessa åtgärder torde kunna få stor betydelse för under-

visningsresultaten. Den senare åtgärden är dessutom så gott som nödvändig om

icke den metodik, som rekommenderas i grundskolans läroplan och som kan

förväntas komma att spela stor roll för det kommande gymnasiet, skall stanna

på papperet.

Beträffande behovet av akademiker med filosofisk examen inom andra yrkes­

områden än utbildningsväsendet har synpunkter redovisats av bl. a. följande

remissinstanser.

Skolöverstyrelsen anför följande beträffande psykologbehovet.

En yrkeskategori som i växande utsträckning kommer att tagas i anspråk

inom skolväsendet är psykologerna. Denna akademikergrupp efterfrågas inom

överstyrelsens ämbetsområde för undervisning i psykologi vid folkskolesemina-

rier och lärarhögskolor och som skolpsykologer vid länsskolnämnderna och i

vissa kommuner. Bristen på psykologer medför för närvarande stora svårig­

heter vid tillsättandet av lektorat i psykologi och pedagogik vid folkskolesemi-

narier och lärarhögskolor. En utbyggnad av skolpsykologverksamheten inom

bl. a. länsskolnämnderna skapar dessutom ett ökat behov av kvalificerade psy­

kologer.

Riksarkivarien anför i huvudsak följande rörande behovet av humanister in­

om arkivväsendet.

I förhållande till det stora överskottet av humanister, som beräknas uppstå i

slutet av 1960-talet väger naturligtvis arkivväsendets behov av arbetskraft

tämligen lätt. Å andra sidan är arkivväsendet ur denna synpunkt av särskilt

intresse, då det väl är den enda förvaltningsgren, som uteslutande rekryterar

humanister. I den beräkning av behovet av akademiskt utbildad arbetskraft

fram till mitten av 1970-talet, som lämnas i statistikbilagan, redovisas arkiven

under rubriken Humanister inom andra verksamhetsområden och antalet yrkes­

verksamma akademiker på detta område har icke specificerats. Tillsammans

med museimännen antagas de på grundval av akademikerräkningen år 1955 ha

uppgått till 300.

F. n. sysselsättes inom arkivväsendet och därtill anslutna verksamhetsgrenar

(riksarkivet, krigsarkivet, landsarkiven, stadsarkiven i Stockholm, Malmö, Väs­

terås och Borås, utrikesdepartementets arkiv och näringslivet samt de till riks­

arkivets verksamhet nära anknutna Svenskt diplomatarium, vitterhetsakade­

miens undersökning av äldre pergamentsomslag och Svenskt biografiskt lexikon)

97 akademiker. Av dessa tillhör 61 riksarkivet, landsarkiven och de med lands­

arkiven jämställda stadsarkiven i Stockholm och Malmö, 14 krigsarkivet och

5 utrikesdepartementets arkiv. Den rent kommunala arkivorganisationen syssel­

sätter 3 akademiker, företagsarkiven 5 och den till riksarkivet anslutna verk­

samheten 9. Därest den planerade utvidgningen av personalorganisationen ge­

nomföres tillkommer under tiden 1963—67 8 tjänster inom riksarkivet och lands­

arkiven och 2 i den anslutna verksamheten, avgången genom pensionering kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

119

fram till 1970 beräknas till 12. Nyrekryteringsbehovet skulle sålunda fram till och med 1970 uppgå till siffran 22 dvs. knappt 25 % under en sjuårsperiod. Under tiden 1971—1975 kunna på grund av pensionering 10 personer beräknas avgå. I statistikbilagan beräknas utvidgningsbehovet inom detta område till 35 % per femårsperiod fram till 1975, vilket skulle medföra en fördubbling av antalet yrkesverksamma akademiker inom arkivområdet under tiden 1961—1975.

De här ovan angivna siffrorna grunda sig på den nu planerade personalupp­ rustningen inom riksarkivet och landsarkiven. Givetvis kan ett större behov av akademiskt utbildad personal tänkas uppkomma. Vad riksarkivet och lands­ arkiven beträffar kan detta bli en följd av de ökade krav, som särskilt tillström­ ningen till de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna kan komma att ställa på dem. I sitt yttrande den 24 november 1958 över universitetsutred- ningens betänkande V: Forskningens villkor och behov har riksarkivet framhållit den betydelsefulla roll, som dessa arkivinstitutioner spelar såsom baser för histo­ risk forskning i mycket vidsträckt mening. En fortsatt utbyggnad av universi­ teten för att motsvara den ökade tillströmningen av studenter kommer givetvis att i detta hänseende ställa ökade krav även på arkivinstitutionerna. Men också i den primära universitetsundervisningen har de en uppgift att fylla. De institu­ tioner, som är belägna i universitetsstäder, medverkar redan nu genom kurser i källkunskap och handskriftstolkning i universitetsundervisningen. Givetvis kom­ mer den starka ökningen av studenttalet att medföra stegrade anspråk på deras medverkan i undervisningen. Hur dessa anspråk skall mötas har ännu icke i detalj planerats. En möjlighet vore att vid de större institutionerna inrätta sär­ skilda tjänster som arkivlektorer i likhet med de museilektorstjänster, som in­ rättas vid vissa större museer.

Det är emellertid framför allt på den kommunala sektorn och inom närings­ livet som expansionsmöjligheterna är att söka.

I den rent kommunala arkivorganisationen sysselsättes f. n. endast 3 akade­ miker (stadsarkivarierna i Göteborg, Västerås och Borås). Därutöver medverka vissa tjänstemän i den statliga arkivorganisationen genom särskilda uppdrag såsom sakkunniga i den kommunala arkivvården, som i övrigt omhänderhas av kommunalkamrerarna och deras underställda personal. Landstingens arkivfrågor är f. n. under omprövning. Arkivorganisationen såväl hos primär- som sekun­ därkommunerna är sålunda f. n. tämligen svagt utbyggd. Den förestående kom­ munreformen, varigenom kommunala enheter med större ekonomisk bärkraft kommer att skapas samtidigt som den kommunala organisationsapparaten ytter­ ligare utvecklas, kommer givetvis att samtidigt skapa ett större behov av verk­ ligt effektiv kommunal arkivvård och bättre ekonomiska förutsättningar att till­ fredsställa detsamma. I samma riktning kan också landstingens vidgade upp­ gifter såsom huvudmän inom sjukvården komma att verka. Ilur detta behov skall mötas är ännu svårt att säga. Det kan ske genom tillskapande av särskilda för akademiker avsedda arkivarietjänster hos större kommuner eller genom in­ rättande av tjänster som arkivkonsulenter hos kommunförbunden eller genom en kombination av båda dessa åtgärder.

Svårbedömbar är också utvecklingen inom näringslivet. Det är visserligen påtagligt att intresset för arkivorganisation och arkivfrågor i ökad utsträckning gör sig gällande också på detta område vilket bl. a. kommit till uttryck genom tillkomsten av ett särskilt forum för näringslivets arkivfrågor benämnt Närings­ livets arkivråd, som bl. a. anordnat kurser i arkivvård. F. n. finnes emellertid sär­ skilda tjänster för akademiskt utbildade arkivmän endast vid några av de större företagen. I regel ombesörjes arkivvården inom kontorsorganisationens ram och

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1963

120

av dess personal. En fortskridande rationalisering och specialisering av arbets­

uppgifterna, som en följd bl. a. av kontorsautomatiseringen, kan emellertid kom­

ma att medföra behov av specialutbildad arkivpersonal hos de större företagen.

F. n. är det icke möjligt att siffermässigt fixera detta behov.

Riksbibliotekarien

anför i huvudsak följande rörande

behovet av biblioteks-

utbildad personal.

Den prognos rörande rekryteringsbehovet vid de vetenskapliga biblioteken,

som framlagts i utredningen på grundval av en tidigare av arbetsmarknadssty­

relsen genomförd undersökning bygger i allt väsentligt på forskningsbibliotekens

erfarenhetsmässiga bedömning av möjligheterna till personalförstärkningar, icke

på objektiva beräkningar av vad som verkligen skulle erfordras för att gentemot

den forskande och studerande allmänheten kunna prestera en snabb och effektiv

service. Med stöd av erfarenheterna från den vid kungl. biblioteket under det

senaste årtiondet bedrivna rationaliseringsverksamheten — liksom med hänsyn

tagen till bibliotekariekårens åldersmässiga sammansättning — håller jag för

troligt att de för bibliotekariepersonalen angivna siffrorna kan tänkas i huvud­

sak motsvara rekryteringsbehoven. I fråga om assistent- och biträdespersonal

anser jag däremot att det verkliga rekryteringsbehovet kommer att vara avse­

värt större än här angivits. Man bör här taga hänsyn till att denna till ca 90 %

kvinnliga personal i stor utsträckning måste betraktas som mycket lättrörlig,

vilket givetvis starkt ökar rekryteringsbehovet. Även med en normal personal­

omsättning skulle emellertid det här angivna rekryteringsbehovet vara mycket

för knappt tilltaget om inriktningen är att åstadkomma en verkligt effektiv

forskarservice; vad beträffar femårsperioderna 1961/65 och 1966/70 skulle jag

närmast vara benägen att se behovet ökat med 100 %. Inom denna ram bör

enligt mitt förmenande organiseras en ny personalkategori, där de grundläggande

kompetenskraven är lägre akademisk examen och en grundlig biblioteksutbild-

ning. Denna personal bör kunna befordras upp till bibliotekarieplanet i 21:a och

23:e lönegraderna. Genom tillkomsten av denna nya befordringsgång torde bib­

liotekariepersonal med högre akademisk examen komma att kunna avlastas vissa

arbetsledaruppgifter till förmån för deras självklara ställning som experter för

skilda ämnesområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

C. Den fortsatta utbyggnaden av fakulteter och högskolor

a. Vissa allmänna synpunkter

Av de remissinstanser som berört P-gruppens åtgärdsinventering förordar

några, bland dem skolöverstyrelsen, att samtliga förslag snarast genomföres.

I det följande redovisas remissinstansernas synpunkter — i den mån de icke

framgått av anförda yttranden under avsnittet Allmänna omdömen — på ett

effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser, decentraliserad utbildning på

ett- och tvåbetygsnivå, korrespondensundervisning, studentbostadsproblemet,

yrkesvägledning och studierådgivning samt meritkomplettering.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Effektivare utnyttjande av resurser

Flera remissinstanser går in på frågan om hur tillgängliga undervisningsresur­ ser bäst skall utnyttjas. Den interna rationaliseringen tillmätes stor betydelse.

Statskontoret anför i huvudsak följande.

Det hinder för en kapacitetshöjning, som för närvarande finns på grund av otillräcklig tillgång på utrustning (lokaler, laboratorier, maskinanläggningar), kan enligt statskontorets mening delvis forceras genom ett rationellare utnytt­ jande. Laboratorieresurserna torde exempelvis kunna ges en effektivare an­ vändning, om de sammanfördes till centrala övningslaboratorier. Flera olika typer av centrala laboratorier och andra anläggningar kan härvid komma ifråga; för två eller flera institutioner gemensam anläggning, för en hel läroanstalt gemensam anläggning, för institutioner inom skilda läroanstalter gemensam anläggning och för flera läroanstalter gemensam anläggning. Statskontoret har i en rapport framlagt förslag om administrationen av sådana centrala anlägg­ ningar (service-enheter) och har också för Frescatikommitténs räkning låtit utarbeta en rapport »En teknisk institution inom Stockholms Universitet», i vilken presenteras ett konkret förslag till hur en sådan central anläggning bör byggas upp. Det bör i framtiden övervägas om inte en särskild teknisk sektion bör inrättas inom de universitets- och högskoleadministrationer till vilka ett stort antal eller mer omfattande centrala anläggningar kommer att knytas.

Även genom en förbättrad planläggning av de laborativa kurserna och skift­ gång på laboratorierna kan utnyttjandegraden ökas. Sådan skiftgång bör även kunna införas i andra avseenden än beträffande laborationer. Statskontoret vill i detta sammanhang också tillstyrka den av P-gruppen framförda tanken på treterminsutbildning. För närvarande står den för utbildningen avsedda kapi­ talutrustningen vid universiteten och högskolorna outnyttjad under en tredje­ del av året. Genom att för olika lärar- och studentkategorier variera ferierna, skulle utnyttjandegraden kunna ökas.

Ökat institutionssamarbete och genomtänkt inköpspolitik kan enligt statskon­ torets mening också väsentligt bidra till ett rationellare utnyttjande av de till läroanstalterna givna resurserna.

Genom införande av ett kvalificerat kuratorsystem skulle bortfallet bland studenterna kunna minskas, vilket är liktydigt med en kapacitetshöjning. Vid några läroanstalter och fakulteter följer man redan nu noggrant studenternas studieutveckling. På andra håll och då främst vid de fria fakulteterna syns emel­ lertid de enskilda studenternas studiegång icke i tillräcklig grad uppmärksam­ mas. För att en förbättring i detta hänseende skall kunna åstadkommas, fordras snarast införande av ett detaljerat system för studentregistrering. Statskontoret anser därför att det förslag till studentregistrering vid de filosofiska fakulteterna, som på universitetskanslerns uppdrag utarbetats av registreringskommittén, omedelbart bör genomföras.

Statskontoret anser vidare, att till de generella åtgärder som bör vidtagas i kapacitetshöjandc syfte också hör en prövning av undervisningsgruppernas storlek. Statskontoret anför:

Organisationsplanesystcmet syns ha lett till för små undervisningsgrupper och därigenom en misshushållning med de knappa lärarresurserna. Genom forskning

122

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

och undersökningar på detta område torde betydande kapacitetsökningar kunna

vinnas.

Beträffande en tillförlitlig registrering av de studerande finner skolöverstyrel­

sen vidtagande av åtgärder i detta syfte angeläget.

Statens tekniska forskning si-åd betonar vikten av att inte bara en väsentligt

tillförlitligare registrering av de studerande åstadkommes utan att denna även

utformas så, att studietakt, avbrottsfrekvens och verklig studietid kan upp­

följas och därigenom påverkas.

Gymnasieutredningen anför i sammanhanget bl. a. följande.

De antaganden, som görs beträffande examinationsfrekvensen, är framförallt

då det gäller de fria fakulteterna svårbedömbara. Att det kommer att krävas

stora insatser — och detta inte bara rent numerärt — av de ansvariga inom det

akademiska undervisningsväsendet är höjt över varje tvivel. Gymnasieutred­

ningen finner det emellertid sannolikt att även formerna för studiernas orga­

nisation inom de fria fakulteterna måste ändras i riktning mot en fastare upp­

byggnad. Ett första steg i denna riktning måste snarast tas genom införande av

tillfredsställande registreringssystem. En sådan åtgärd enbart är emellertid otill­

räcklig. Nästa steg synes böra bli någon form av fasta studiegångar. Fördelarna

härmed är många. Studierna blir mera målinriktade, vilket för flertalet studen­

ter betyder ökad effektivitet. Den enskilde individens studier kan lättare följas

och härigenom blir möjligheterna att ingripa hjälpande och stödjande väsentligt

större. Hur fasta studiegångarna bör utformas får givetvis prövas från fall till

fall.

Statistiska centralbyrån anför i huvudsak följande.

Frågan om registrering av de studerande berör centralbyrån i så måtto att den

statistiska bearbetningen av primärmaterialet till registreringsverksamheten

enligt hittills framlagda förslag skall åvila ämbetsverket och ingå som en inte­

grerad del av statistiken över högre studier. I samband därmed skall huvuddelen

av denna statistikgren överföras till elektronisk databehandling. På grund av

den mycket omfattande arbetsinsats, som krävs i samband med utarbetande av

ett elektroniskt databehandlingssystem, har centralbyrån efter samråd med

ecklesiastikdepartementet under drygt ett år arbetat med en systemlösning,

som i princip ansluter till den försöksverksamhet med registrering, som pågått

under innevarande läsår. Detta planeringsarbete befinner sig nu i slutfasen och

enligt planen skall statistikgrenen för första gången bearbetas med elektronisk

databehandling i april 1963. Därvid ingår bearbetningen av försöksmaterialet

från registreringsverksamheten höstterminen 1962. Den tekniska lösningen av

systemet är således i det närmaste klar. Centralbyrån finner det mot bakgrund

härav mycket beklagligt att den administrativa grund på vilken verksamheten

skall vila ej finns klar. En detalj i systemet framstår därvid som särskilt viktig.

Under förutsättning att man i överensstämmelse med gruppens synpunkter även

i framtiden skall räkna med fri tillströmning till de filosofiska fakulteterna kom­

mer dessa att växa till mycket betydande omfattning. Det kommer därvid att

bli väsentligt att kunna ge en tillförlitlig information om studentantalet i de

olika ämnena, inte minst som underlag för bedömningen av lokal- och lärar-

behov.

I den försöksverksamhet, som nu bedrivs vid universitetens filosofiska fakul-

123

teter, används en definition på närvarande studerande som innebär att man räknas som närvarande i ett ämne om man deltagit i undervisningen vid minst ett undervisningstillfälle. Undersökningar, som gjorts inom Frescatikommittén, antyder att rimligheten i denna definition kan diskuteras, då den även med­ räknar studerande som endast deltagit i undervisningen vid några få tillfällen.

Det synes därför centralbyrån angeläget att närvarodefinitionen ges en för konsumenterna ändamålsenlig utformning. Skulle man därvid stanna för en definition, som bygger på antagande om en viss minimifrekvens beträffande del­ tagandet i undervisningen, måste förutsättningar skapas för inhämtande av ett tillfredsställande statistiskt primärmaterial. Den systemlösning centralbyrån utformat kan anpassas till alternativa närvarodefinitioner.

Universitetskanslern meddelar i sitt remissyttrande, att han förbereder av­ givande av förslag till ett definitivt registreringssystem vid de filosofiska fakul­ teterna.

Beträffande förslaget om tvåskifts- och treterminsutbildning råder delade meningar bland remissinstanserna.

Universitetskanslern anför:

Såvitt angår förslaget om tvåskifts- eller treterminsutbildning synes för när­ varande — bl. a. på grund av lokalsvårigheter — möjligheter knappast föreligga att på så sätt öka utnyttjandet av befintliga lokaler. Dock bör i samband med utredningen rörande decentraliserad akademisk undervisning undersökas i vad mån befintliga laboratorier vid universiteten kan utnyttjas för kortare eller längre experimentella fysik- och kemikurser.

Liknande synpunkter framföres av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som yttrar:

Lokalerna i de tekniska högskolorna utnyttjas redan intensivt och används regelmässigt under såväl dag- som kvällstid. Terminerna vid de tekniska hög­ skolorna sträcker sig från den 22 september till den 22 juni, varför endast 3 må­ nader av året för de studerandes del icke upptages av direkt högskolearbete. Många studerande tvingas dock anslå ferietiden för fullgörande av examens­ arbeten. Dessutom måste denna tid utnyttjas för föreskrivet praktikarbete, vilket å flertalet avdelningar skall omfatta sex månader, och för fullgörande i vissa fall av militärtjänst. Möjligheterna att just genom tvåskifts- eller treterminsunder- visning öka utnyttjandet av befintliga lokaler torde därför av praktiska skäl vara uteslutna.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län anför betänkligheter mot ifrågavarande förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att införande av tvåskiftsutbildning på grund av sin karaktär inte bör betraktas som annat än en nödfallsutväg avsedd att under kortare tid råda bot på en bristsituation.

Sveriges arbetsgivareförening med instämmande av Handelns arbetsgivare­ organisation och Sveriges verkstadsförening uttalar:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

124

Särskilt i bristämnena är det ytterst angeläget att skilda rationaliseringsåtgär-

der som kan bidraga till att minska åtgången på lärare och lokaler prövas. Det

gäller bl. a. tvåskifts- samt treterminsundervisning liksom ett rikligare utnytt­

jande av pedagogiska hjälpmedel. Med hänsyn till bl. a. bristen på akademiska

lärare vill föreningen också understryka vikten av att det inför den förestående

utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet noga överväges om man kan och

bör bibehålla nuvarande normer och proportioner i fråga om fördelningen mellan

undervisning och forskning.

SACO

finner att en övergång från två till tre terminer inte kan öka kapacitets-

utnyttjandet på ett avgörande sätt med hänsyn till att undervisning och tenta­

mina numera i stor utsträckning påbörjas i mitten av augusti och pågår till mit­

ten av juni.

TCO

anser däremot, att frågan om att införa tvåskifts- eller treterminsutbild-

ning i syfte att ytterligare öka utnyttjandet av befintliga lokaler efter erforder­

liga utredningar kan vinna en positiv lösning. Bland andra betydelsefulla åt­

gärder, som kan minska det relativa behovet av lärare och lokaler, föreslår TCO

införande av AV-hjälpmedel, programmerad undervisning etc. TCO anser även,

att möjligheter till gemensam utbildning med de övriga nordiska länderna bör

uppmärksammas.

Centerns ungdomsförbund

och

Centerns studentförbund

är inte beredda att

tillstyrka förslaget. Organisationen framhåller följande.

Den tid — främst under sommaren — som lokalerna nu ej utnyttjas, bör istäl­

let reserveras för en mer omfattande och regelbunden fortbildning av olika aka­

demikergrupper, inte minst lärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Decentraliserad utbildning på ett- och tvåbetygs­

nivå samt korrespondensundervisning

Universitetskanslern

anför följande i fråga om decentraliserad utbildning.

Beträffande upprättande av universitetsfilialer för 1- och 2-betygsundervisning

i bristämnena samt utvidgning av den decentraliserade akademiska utbildningen

på lågstadiet anser jag i likhet med bl. a. de historisk-filosofiska och språkveten­

skapliga sektionerna vid universitetet i Uppsala och humanistiska fakulteten vid

universitetet i Stockholm, att dessa frågor påfordrar en närmare undersökning,

icke minst såvitt angår universitetens medverkan. Beträffande de naturveten­

skapliga laborationsämnena torde vissa speciella problem uppstå i samband med

en decentralisering; pågående undersökningar om möjligheten att anordna 2-

betygsundervisning i fysik och kemi i Örebro och Linköping tyder på att kost­

naden per elev kommer att bli mycket hög om laborationsundervisningen helt

skall decentraliseras. Jag finner emellertid förslaget vara så viktigt med hänsyn

till den rådande svåra bristen på lärare i framför allt naturvetenskapliga ämnen

att en närmare utredning om möjligheterna att decentralisera 1- och 2-betygs-

undervisningen bör göras. Därvid bör övervägas bl. a. hur administrationen av

denna utbildningsverksamhet skall ske, i vilka former universitetens medverkan

är nödvändig eller lämplig samt på vad sätt universiteten skall ha ansvar för verksamheten.

Även

skolöverstyrelsen

förordar en utbyggnad av den decentraliserade akade­

miska utbildningen. Överstyrelsen anför bl. a.

I sammanhanget bör påpekas att en till kvällstid förlagd och genomförd aka­ demisk utbildning kan avsevärt öka utbildningskapaciteten vid universiteten i storstäderna utan att kräva däremot proportionella kostnadsökningar. Det finns sannolikt även ett icke obetydligt antal akademiska lärare i karriären som skulle föredraga att få forska under dagtid och undervisa under kvällstid.

Arbetsmarknadsstyrelsen

yttrar:

Vid utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet är givetvis snabba åtgär­ der av nöden. Förslagen om decentralisering av undervisningen och skapandet av universitetsfilialer, bör realiseras snarast. Nödvändigheten av att med snabba åtgärder lösa den nuvarande krisen i det högre undervisningsväsendet får dock inte medföra att man enbart stannar för lösningar som huvudsakligen är av värde på kort sikt eller medför en kvalitativ försämring av undervisningen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

uttalar:

Det synes vara en riktig tanke att kraftigt utvidga den så kallade decentrali­ serade akademiska utbildningen på 1- och 2-betygsnivån. Sådan utbildning har med av allt att döma gott resultat under senare tid bedrivits i bland annat Västerås.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

finner däremot upprättande av universitets­

filialer närmast vara en nödlösning för att under kortare tid råda bot på en brist­ situation.

Statskontoret

framhåller bl. a. följande.

På ett stort antal orter bedrivs idag en folkbildningsverksamhet på akademisk nivå. I många fall torde avsaknaden på dessa orter av lärare i vissa ämnen hindra en utbyggnad av denna utbildning. En förutsättning för att denna lokala aka­ demiska utbildningsverksamhet skall kunna utökas är att lärare genom någon central instans kan ställas till förfogande. Det av statskontoret föreslagna nya administrativa ämbetsverket för universitetsväsendet torde vara mest lämpat att handlägga ärenden av detta slag. Detta ämbetsverk bör, om det ges upp­ gifter inom den lokala akademiska utbildningsverksamheten, även åläggas att ha tillsyn över denna utbildning.

SFS

anför: Decentraliserad akademisk undervisning meddelas för närvarande på ett fler­ tal orter i landet och trots att några större erfarenheter icke kunnat göras inom organisationen anser SFS det motiverat, att en utbyggnad av denna verksamhet tills vidare anordnas. Enligt SFS:s förmenande bör dock dessa undervisnings­ former betraktas som åtgärder för att övergångsvis bemöta en akut bristsitua­ tion. På lång sikt måste riktmärket vara att undervisningen meddelas vid de akademiska lärosätena. Vid planeringen av decentraliserad undervisning bör man inrikta sig på att inte sprida denna till ett allt för stort antal orter. I första hand

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

125

126

bör enligt SFS:s mening ämnena matematik, fysik och kemi ifrågakomma. Det

torde vara obestridligt, att man genom detta slag av utbildning kan lösa den

mest akuta lärarbristen vid olika skolformer.

En förutsättning för att SFS skall tillstyrka en decentralisering av den akade­

miska undervisningen, som bör inriktas på ett- och tvåbetygsnivån, är emeller­

tid att universiteten utövar överinseende. Kursfordringarna måste således vara

desamma som vid universiteten, och examinationen måste ske av akademiska

lärare med kompetens för och erfarenhet av detta. Särskild uppmärksamhet bör

enligt SFS:s mening läggas på ansvaret för undervisningens kvalitet.

Av betydelse i detta sammanhang anser SFS det vara, att den decentraliserade

undervisningen jämställes med den som meddelas vid universiteten. Det är även

av stor betydelse, att undervisningen vinner de studerandes fulla förtroende.

Av bl. a. dessa anledningar finner SFS det önskvärt, att de studerandekategorier

som det här blir fråga om får samma förmåner, som övriga studerande vid univer­

sitet och högskolor.

TCO framhåller huvudsakligen följande.

Det framstår som särskilt önskvärt att tillgången till högre utbildning i möj­

ligaste mån erhåller en ökad geografisk spridning. Förutom många andra skäl

talar härför det ständigt växande behovet av vidareutbildning, som omfattar

stora grupper tjänstemän. Det gäller bl. a. att tillgodose det förnyelsebehov, som

uppkommer ett antal år efter examinationen och den vidareutbildning som leder

fram till en högre examen. Utbildningssamhället måste även kunna karakterise­

ras som »vidareutbildningssamhället» även av den anledningen att många av de

yrkesverksamma i framtiden får sämre utbildningsgrund än de nya som träder

ut i yrkeslivet. Totalt sett kan man alltså här förutse att stora krav kommer

att ställas på statsmakterna, folkbildningsorganisationerna m. fl. I det komman­

de planeringsarbetet för vidareutbildning på högskolenivå bör närmare under­

sökas möjligheten att lokalt införa regelbundna studievägar för vidareutbildning,

att utnyttja »tredjeterminen» vid utbildningsanstalterna och att pröva andra

vägar, exempelvis kombinationer med korrespondensundervisning och handledda

seminarier. Av stor betydelse i sammanhanget är de studiesociala anordningarna

för dem som vidareutbildas. Förutom att de generella formerna av studiesocialt

stöd i princip även bör avse vidareutbildningen bör man för exempelvis s. k.

decentraliserad akademisk utbildning överväga särskilda stödformer med hänsyn

till resekostnader etc. Det är önskvärt att man på detta och andra sätt verkar

för tillkomsten av attraktiva regionala studieorter och minskar belastningen på

universitetsstäderna. Den fackutbildning på högre nivå (decentraliserad akade­

misk undervisning etc.), som bedrivs av folkbildningsorganisationerna, bör byg­

gas ut och erhålla statligt stöd. Som exempel kan även nämnas att den av TBV

anordnade företagsekonomiska utbildningen, som bygger på handelsgymnasium,

studieåret 1961/62 samlade 577 deltagare och att verksamheten bör kunna vä­

sentligt utvidgas.

Samverkande bildning sförbunden och Institutet för tekniska kurser (ITK-

skolan) förordar en utvidgad decentralisation. ITK-skolan finner det viktigt att

man tager tillvara alla möjligheter att skapa nya centra för universitetsinstitutio­

ner utanför de nuvarande universiteten, såväl på grund av att bostadsproblemen

där lättare löses som därför att en utbildningsanstalt inte utan våda för effek­

tiviteten bör ökas över en viss gräns.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

127

SACO anser däremot, att alla möjligheter bör tillvaratagas att bygga ut be­ fintliga universitet och högskolor inklusive Umeå, och avstyrker bestämt en ut­ spridning av olika högskoleenheter på flera orter.

Kritiska synpunkter mot en vidgad decentraliserad akademisk undervisning framföres även av statens tekniska forskningsråd och Arbetsgivareföreningen med instämmande av Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges verkstads­ förening.

Statens tekniska forskningsråd anför i huvudsak följande.

Rådet vill kraftigt betona vikten av att högre utbildning måste ske i en miljö där undervisningen ständigt håller kontakt med avancerad forskning. Detta innebär att även ett temporärt reducerande av forskningens relativa andel i akti­ viteten vid akademiska lärosäten i allmänhet måste påräknas medföra allvarliga konsekvenser i kvaliteten i den meddelade utbildningen. Samtidigt med en kraf­ tig upprustning av utbildningsresurserna måste därför gå en adekvat upprust­ ning av forskningsresurserna vid de berörda institutionerna. Dessa nya forsk­ ningsresurser bör, t. ex. genom anslag från forskningsråd, i betydande utsträck­ ning kunna kanaliseras mot praktiska problems lösande. Härigenom uppnås ett samspel som kan lämna väsentliga bidrag till att de studerande får en högklassig, aktuell och på viktiga frågeställningar inriktad utbildning.

Sett mot denna bakgrund kan icke några enklare utbildningsvägar rekommen­ deras för sagda områden. Å andra sidan får betydelsen av »arbete i akademisk miljö» icke stå som ett sakrosankt begrepp utan bör bedömas från fall till fall. Sålunda kan säkerligen exempelvis blivande adjunkter för de tekniska gymna­ sierna även utbildas regionalt blott de under utbildningstiden får lärare av till­ räcklig kapacitet.

Arbetsgivareföreningen framhåller:

Visserligen kan decentraliseringen i en del fall vara berättigad bl. a. med hän­ syn till möjligheterna att åtminstone provisoriskt utnyttja redan tillgängliga lokaler. Det finns emellertid skäl ifrågasätta om en decentralisering bidrager till att förbättra lärarsituationen i bristämnena. Då i allmänhet vissa delar av under­ visningen torde få bestridas med lärare som kommer resande från universitets­ orterna föreligger risk för att tillgängliga lärarresurser utnyttjas på ett föga rationellt sätt.

Statskontoret anser, att möjligheterna att genom korrespondensundervisning öka utbildningskapaciteten på de tekniska och ekonomiska områdena snarast borde undersökas och framhåller, att i utlandet, främst i Sovjet, USA och Ka­ nada, en mycket stor del av civilingenjörerna med gott resultat utbildas per korrespondens.

Iiermods korrespondensinstitut och Nordiska korrespondensinstitutet framhål­ ler korrespondensmetodens fördelar och förklarar sig beredda att medverka till ökat användande av denna form av akademisk undervisning.

Iiermods anför bl. a.:

Metodens fördelar är uppenbara, när det gäller att rationellt utnyttja tillgäng­ ligt antal utbildade akademiska lärare. Korrespondensstudierna bedrives enskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

128

av andra kategorier än dem som deltar i den reguljära universitetsundervisning­

en, utan att dessa studerande under de egentliga korrespondensstudierna behöver

bevista någon muntlig undervisning vid universitet eller högskola. Då universi­

tetslärare med utnyttjande av sina erfarenheter av muntlig undervisning ut­

arbetar vägledningar i kurslitteraturen i form av brevkurser och undervisar ge­

nom att granska de lösningar som insänds av eleverna efter varje genomgånget

kursbrev, får varje lärare ett väsentligt större antal elever än vid konventionell

undervisning.

Att behovet av lokaler är mindre än vid andra utvidgningar av universitets­

undervisning, är en självklar följd av att korrespondensmetoden används. Det

torde visserligen vara ofrånkomligt, att elever, som genomgått korrespondens­

delen av en akademisk kurs, samlas till en kortare muntlig kurs som förberedelse

för tentamen och för tillgodoseende av vissa moment i undervisningen, som inte

kan meddelas per korrespondens, t. ex. laborationer, men denna muntliga under­

visning kan begränsas till tiden, och dessutom kan kurserna förläggas till annan

tid än »ordinarie» terminstid.

Gruppens förslag till decentraliserade akademiska kurser kan med fördel före­

nas med korrespondensmetoden. Därvid kan en avsevärd vinst nås i fråga om

användningen av lärare. Då den egentliga undervisningen lämnas i kursbreven,

kan i stället för undervisning i vanlig bemärkelse handledning meddelas. Denna

handledning ställer inte så stora krav på lärares ämnesteoretiska utbildning som

vanlig direktundervisning, varför också andra än docentkompetenta lärare, uni­

versitetslektorer eller motsvarande kan utnyttjas. Metoden öppnar alltså möj­

lighet till en breddad rekrytering av lärare.

Studentbostadsproblemet

Ordnandet av studenternas bostadsfråga anses av remissinstanserna vara

utomordentligt betydelsefullt. Åtskilliga myndigheter anser svårigheterna på

bostadsmarknaden så stora att redan på grund härav en decentralisering av

undervisningen eller tillkomsten av nya universitetsorter måste komma till stånd.

Bostadsstyrelsen anför:

Tillgången på goda studentbostäder på de nuvarande universitetsorterna är

synnerligen otillfredsställande. Trots möjligheterna att erhålla statliga lån på

mycket gynnsamma villkor till finansieringen byggs inte nya studentbostäder i

tillnärmelsevis den utsträckning som skulle behövas. Så långt styrelsen har sig

bekant är icke heller planerings- och projekteringsläget sådant att produktionen

— vid den ökning av studentantalet som kan förväntas — inom överskådlig tid

kan bringas upp till en tillräcklig nivå. Detta gäller framför allt i huvudstads-

området. Tillgången på goda, i förhållande till utbildningsanstalten välbelägna

bostäder för studenterna synes vara en grundläggande förutsättning för att nå en

effekti visering av den högre utbildningen. Därför måste situationen på nämnda

orter bedömas så allvarlig att frågan om icke ökningen av utbildningskapaciteten

bör åstadkommas genom tillskapande av högre läroanstalter på andra orter sna­

rast bör bli föremål för prövning från statsmakternas sida.

I sina anvisningar till kungörelsen 1962: 537 om bostadslån har bostadsstyrel­

sen beträffande långivningen till studentbostäder bl. a. meddelat följande.

Det åligger kårortens centrala studentorganisation (kårortsorganet) att be­

döma det framtida behovet av studentbostäder och att kontinuerligt följa pla-

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

129

neringen och projekteringen av byggnadsföretag avsedda att inrymma sådana

bostäder. Uppgifter i angivna hänseende skall tillställas dels vederbörande kom­

mun för beaktande vid dess planering av bostadsbyggandet och dels länsbostads­

nämnden.

Enligt bostadsstyrelsens mening bör sålunda planeringen av studentbostads­

byggandet — liksom planeringen av bostadsbyggandet i övrigt — primärt vara

en fråga på det lokala planet. Respektive kårortsorgan bör i samråd med kom­

munen utarbeta en långsiktig plan för denna produktion. Studentbostadsbyggan­

det bör utgöra en del av de kommunala bostadsbyggnadsprogram som i första

hand alla kommuner med över 10 000 invånare skall uppgöra enligt kungörelsen

1962: 655. Uppgifterna om planerat studentbostadsbyggande i dessa program

bör kunna centralt sammanställas och jämföras med föreliggande planer be­

träffande universitetsutbyggnaden. Härigenom kan erhållas en utgångspunkt för

initiativ avsedda att aktivera den lokala planeringen.

Byggnadsstyrelsen framhåller i huvudsak följande.

Beträffande studentbostadsproduktionen vill byggnadsstyrelsen instämma i

uttalandet att en universitetsplanering synkroniserad med planering av sådana

bostäder är en åtgärd av stor betydelse. I enlighet med vad gruppen anfört synes

det därvid i första hand böra ankomma på bostadsstyrelsen att i samråd med

byggnadsstyrelsen respektive bostadsbyggnadsorgan handha den långsiktiga pla­

neringen av denna produktion.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning erinra om att en ökning av ut-

byggnadsprogrammet för universitet och högskolor ställer samhällsplanerings-

problem, vilka de berörda kommunerna med nödvändighet måste beredas möj­

lighet att i god tid angripa.

Länsstyrelsen i TJppsala län anför i huvudsak följande rörande studentbostads­

situationen i Uppsala.

Stadens beredvillighet att medverka vid tillskapandet av bostäder för de stu­

denter som välja att förlägga sina akademiska studier i Uppsala har medfört,

att staden intager tätpositionen i vad det gäller speciella studentbostäder. Där­

för torde man också kunna räkna med att de bostadsproblem, som den väntade

ökningen av antalet studerande givetvis måste medföra, skall kunna på ett till­

fredsställande sätt lösas. I detta sammanhang torde emellertid böra uppmärk­

sammas, att ett i det närmaste fördubblat studentantal kraftigt återverkar på

stadens folkmängd i övrigt. Behovet av olika serviccanordningar m. m. ökar bl. a.

betydligt. Här anmäler sig ett lokal- och bostadsproblem, vars lösning kan bli

svårfunnen.

Stadsfullmäktige i Lund anför under åberopande av stadens drätselkammare

och stadsbyggnadsdirektör följande beträffande studentbostadssituationen i

Lund.

Den nu pågående och närmast förestående produktionen av studentbostäder

är lokaliserad till stadens södra och västra delar. Därnäst kommer ett större

projekt i stadens norra del. Önskemål har framförts bl. a. från universitetshåll

om en lokalisering av ytterligare områden i så god anslutning som möjligt till

universitetets och högskolans utbyggnadsriktningar, vilket skulle kunna minska

kravet på parkeringsytor inom institutionernas grannskap. Från stadens sida

har upprepade gånger pekats på önskvärdheten av att det i stadens generalplan

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1903. 1 samt Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

130

för studentbostäder disponerade området norr om Tunavägen tillhörande den

ecklesiastika marken kan tagas i bruk för studentbostäder. Denna fråga är desto

mer angelägen som den tidigare inom Sofieberg planerade studentbostadsbebyg­

gelsen med hänsyn till Tunaområdets delvis hårda exploatering kan ifrågasättas.

En framtida fördubbling av studentantalet i staden kommer att ställa utom­

ordentligt stora krav på bostadsproduktionen även indirekt genom tillströmning­

en till staden av högkvalificerade lärarkrafter och genom näringslivets och ser­

vicenäringarnas stora tillväxt.

Stadsfvllmäktige i Göteborg framhåller under åberopande av stadens statis­

tiska kontor beträffande studentbostadssituationen i Göteborg bl. a. följande.

Man får räkna med en kraftig utbyggnad av antalet studentbostäder för att

klara studentbostadsfrågan. Tillgängligt antal rum i öppna marknaden kan för­

väntas minska relativt kraftigt under 1960- och 70-talen som en följd av den

sanering, som kommer att äga rum i Göteborgs centrala områden. Ett student­

antal om 15 000 studenter i Göteborg i början på 1970-talet innebär, att man

utöver nu befintliga studentbostäder samt redan planerade studentbostäder kan

räkna med ett behov av ytterligare minst 5 000 rumsenheter. Därest icke av­

ståndet mellan studentbostaden och institutionerna skall bli alltför stort, torde

stora svårigheter föreligga att få fram erforderliga markresurser för en dylik ut­

byggnad.

Överståthållarämbetet yttrar bl. a. följande.

De studerandes bostadssituation är redan i många fall prekär, särskilt i Stock­

holm. De enskilda studenterna ha ofta stora svårigheter att över huvud taget få

ett hyresrum, kvaliteten på rummen är stundom undermålig och hyrorna äro ej

sällan oskäligt höga. Därtill kommer, speciellt i Stockholm, de många gånger

långa avstånden till undervisningslokalerna, avstånd, som kunna kräva alltför

långa restider. Sådana svårigheter göra ofta arbetet onödigt pressande. Ett ange­

läget krav måste vara, att statsmakterna vid varje utbyggnad av den högre

undervisningen på alla utbildningsorter tillse att de studerande beredas godtag­

bara bostäder till rimliga hyror och inom rimliga avstånd från vederbörande

undervisningslokaler. Med hänsyn till det exeptionellt svåra bostadsläget i Stock­

holm torde en omfattande decentralisering av den högre undervisningen i fram­

tiden bli erforderlig.

Stockholms stadskollegium framhåller under åberopande av föredragande bor­

garråd följande beträffande studentbostadsproblemet i Stockholm.

Nödvändigheten av en lokal decentralisering framförallt av nya utbildnings­

institutioner har framhållits i både fastighetsnämndens och drätselnämndens

yttranden. En bidragande orsak till dess ståndpunkstaganden är, att utbyggna­

den av olika undervisningsinstitutioner också måste synkroniseras med plane­

ring av studentbostadsproduktionen. Denna fråga har icke närmare berörts i den

remitterade promemorian. Från Stockholms stads sida bör dock understrykas,

att vid bedömanden av lokaliseringen av den akademiska undervisningens ut­

byggnad vederbörlig hänsyn måste tagas till de svårigheter, som föreligger att

ordna studentbostadsfrågorna i stor-stockholmsområdet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför huvudsakligen följande rörande stu­

dentbostadssituationen i Umeå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

131

Såsom planeringsgruppen påvisat, föreligger det ett starkt behov av en bety­ dande ökning av kapaciteten på det högre utbildningsväsendets område. Kapaci­ tetsökningen bör genomföras snarast möjligt. Länsstyrelsen anser att en betyd­ ligt större del av ökningen än vad som föreslagits i promemorian bör falla på Umeå. Såsom stadsfullmäktige framhållit, kan staden utan svårighet mottaga ytterligare studenter, om studentbostadsplaneringcn i god tid samordnas med universitetsplaneringen. Välplacerad mark för bostäder och institutioner finnes tillgänglig och brist på arbetskraft råder ej. Förutsättningarna för ett snabbt igångsättande av utbyggnaden i Umeå synes sålunda vara goda.

Nödvändigheten av att studentbostadsbyggandet samordnas med universite­ tens planering betonas av SFS, Centerns ungdomsförbund och Centerns student­ förbund samt Kooperativa förbundet. SFS yttrar huvudsakligen följande.

Det synes realistiskt att räkna med att nettotillskottet av studenter i fort­ sättningen nästan uteslutande kommer att vara hänvisade till nyproducerade studentbostäder, vilket understryker önskvärdheten av kraftiga insatser på stu- dentbostadsproduktionsområdet. SFS hälsar med tillfredsställelse förslaget om en planering av studentbostadsbyggandet, som i framtiden kommer att administre­ ras av studenterna själva. Planeringen av studentbostadsbyggandet avses syn­ kroniserad med universitetens planering och organisationen finner ett realise­ rande av detta förslag vara en nödvändig förutsättning för att icke bristande tillgång på studentbostäder skall utgöra en de facto-spärr, vilken inte skulle ge någon som helst garanti för att de mest studielämpade kommer till universitet och högskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Yrkesvägledning och studierådg i vning

P-gruppens förslag till åtgärder för kanalisering av de studerande till ur brist­ synpunkt lämpliga akademiska områden genom intensifierad och förbättrad yrkesvägledning i gymnasierna och genom intensifierad och förbättrad studie­ rådgivning vid universitet och högskolor vinner stor anslutning.

Universitetskanslern vill — liksom de av honom hörda remissinstanserna — starkt betona betydelsen av att här ifrågavarande åtgärder verkställs.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

De olika förslag som utredningen framlägger om en förbättrad och mera inten­ siv yrkesvägledning vill styrelsen starkt understryka. Genom yrkesvägledningen medverkar arbetsmarknadsmyndigheterna till en från arbetsmarknadssynpunkt lämplig fördelning av ungdomar på olika utbildningsvägar. Information om den väntade utvecklingen på arbetsmarknaden måste ingå som ett led i den infor­ mation ungdomarna bör erhålla inför val av olika ämnen, linjer och grenar allt­ ifrån grundskolan, genom gymnasiet och vid universiteten. De resurser, som hittills stått till yrkesvägledningens förfogande, är trots den förstärkning av de personella resurser, som ägt rum under senare år inte tillfyllest för att bl. a. i gymnasiet ge eleverna en tillfredsställande orientering och vägledning. De ytter­ ligare insatser från yrkesvägledningens sida, som är nödvändiga i gymnasiet med hänsyn till ovan berörda tillströmningstcndenser till universiteten, förutsätter

132

utöver förstärkta personella resurser även ett väsentligt ökat antal lektionstim­ mar och vidgade möjligheter till enskild vägledning.

Samtidigt anser styrelsen i likhet med utredningen, att yrkesvägledningen och studierådgivningen vid universiteten behöver intensifieras. Studenterna behöver hjälp med planläggning av studierna och orientering om platsmöjligheter och arbetsmarknadsförhållanden i övrigt. De resurser som f. n. står till förfogande är emellertid ytterst begränsade.

I detta sammanhang vill styrelsen tillstyrka att medel ställs till förfogande för olika undersökningsprojekt, som syftar till att närmare klargöra de olika mekanismer som påverkar yrkesvalstendenserna hos ungdomarna. Önskvärt är vidare att närmare undersöka orsakerna till studieavbrott och klargöra till vilka yrken eller utbildningsvägar personer, som avbrutit sina studier utan examen, söker sig.

Skolöverstyrelsen framhåller:

Det är viktigt att yrkesvägledningen i gymnasiet är korrekt och effektiv. Den skall emellertid inte vara styrande i annan mån än som kan bli följden av redo­ visade fakta om arbetsmarknadsläget. Med den inskränkningen kommer skolan att inom ramen för vissa resurser på allt sätt bidraga till en lämplig fördelning av de studerande på akademisk och annan postgymnasial utbildning. Det må tilläggas att undersökningar givit vid handen att gymnasisterna vill ha studie­ rådgivningen kompletterad med psykotekniska prov.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning understryker betydelsen av en vidgad yrkesvägledning såväl inom grundskolan som gymnasiet.

Gymnasieutredningen finner en intensifierad studierådgivning och yrkesväg­ ledning i gymnasierna angelägen. Men man får enligt utredningen inte hysa någon övertro på yrkesvägledningens möjligheter att ensam påverka ungdomar­ nas inriktning. Dess framgång beror på åtgärderna på högskolestadiet och inom det övriga postgymnasiala utbildningsområdet ävensom på arbetsmarknadsför- hållandena.

SFS yttrar:

SFS har vid upprepade tillfällen understrukit vikten av en förbättrad yrkes­ vägledning, varigenom individens önskemål om vidareutbildning på ett smidigt sätt kan bringas i överensstämmelse med behovet av kvalificerad arbetskraft inom skilda sektorer. Yrkesvägledningen måste sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt och basera sig på en realistisk redovisning av det förväntade arbets­ marknadsläget inom olika yrkesområden. SFS vill i sammanhanget även fram­ hålla önskvärdheten av att upplysning rörande studiegången vid olika utbild­ ningslinjer meddelas gymnasister.

Det viktiga led för arbetsmarknadspolitiken i dess helhet som yrkesvägledning och studierådgivning utgör måste enligt SFS:s uppfattning ges en kraftig och omedelbar förstärkning, vari även bör inbegripas forskning på området. SFS anser, att dessa frågor bör ägnas en sådan uppmärksamhet, att de redan under instundande vår bör bli föremål för närmare utredning inom eller utanför kom­ mittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna (KNUFF). Enligt SFS:s mening bör även studierådgivningen och annan kurativ verksamhet vid universitet och högskolor bli föremål för behandling inom den föreslagna utred­ ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

133

Svenska arbetsgivareföreningen med instämmande av Handelns arbetsgivare­ organisation och Sveriges verkstadsförening förordar en utbyggnad av den prog- nostiskt inriktade yrkesvägledningen. Föreningen anför i huvudsak följande.

En prognostiskt inriktad yrkesvägledning bör bli det främsta korrektivet mot de risker, som för den enskilde är förenade med att välja en utbildning som sam­ hället inte kan garantera att vederbörande kan utnyttja inom på förhand ut­ stakade gränser.

Prognosverksamheten skulle vidare bli av betydelse, när det gäller de mera långsiktiga åtgärderna för att i tid möta förändringar i fråga om tillströmningen till de skilda akademiska utbildningslinjerna. Däremot skulle prognosverksam­ heten förlora en av sina hittills viktigaste uppgifter, nämligen att ligga till grund för fixeringen av maximiantalet intagningsplatser på skilda utbildningsområden.

LO framhåller nödvändigheten av att större resurser ges till arbetsmarknads­ styrelsens prognossektion för att denna skall kunna funktionera på önskvärt sätt.

LO yttrar bl. a.:

För såväl yrkesvägledningen på det gymnasiala stadiet som för utbyggandet är det av vikt att så säkra prognoser som möjligt kommer till utförande. Härvid bör nämnas att AMS prognossektioner ännu har allt för knappa resurser att klara de långtgående kraven som ställts. Skall sektionen kunna klara inte bara prognoserna för studenternas arbetsmarknad och därvid kunna ge vägledning för gymnasiets utbyggnad och akademikerutbildningen utan också de önskemål rörande prognoser för de traditionella manuella yrkena och yrkesskolornas ut­ byggande krävs väsentligen större resurser.

TCO anför följande.

TCO vill framhålla, att yrkesvägledningen måste erhålla en kraftig förstärk­ ning av sina resurser, att en mera aktiv yrkesrådgivning bör komma till stånd och att anlagsprövning på olika åldersnivåer successivt bör utvecklas till ett nor­ malt hjälpmedel i yrkesvägledningsarbetet. En förstärkning av denna verksam­ het är särskilt angelägen i de allmänna gymnasierna. Vidare erfordras en mål­ medveten politik i fråga om de högre fackutbildningsvägarna samt utbyggnad av de studiesociala åtgärderna på sådant sätt att dessa icke hindrar en eftersträ­ vansvärd avlänkning från de fria fakulteterna. Stor vikt måste även fästas vid att tjänstemannaförmedlingen erhåller en sådan ytterligare förstärkning av sina resurser, som möjliggör en aktiv insats i förmedlingsarbetet för personer med kvalificerad utbildning. De av utredningen skisserade åtgärderna i fråga om praktikplatser åt gymnasister och studenter m. m. bedömer TCO såsom intres­ santa och användbara uppslag, vilka bör kunna utformas till konkreta förslag och föras ut genom tjänstemannaförmedlingens försorg.

Även SACO anser, att studierådgivning och yrkesvägledning ytterligare bör utbyggas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Meritkomplettering

Universitetskanslern anser, att det borde undersökas i vad mån de nyligen ändrade bestämmelserna angående intagning till medicinska studier påverkat situationen.

134

Gymnasieutredningen delar uppfattningen, att den akademiska meritkomplet­ teringen bör minskas så långt det överhuvud är möjligt. Gymnasieutredningen får anledning återkomma till denna fråga i sitt huvudbetänkande om gymnasie­ utbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Spärrarna för tillträde till vissa utbildningslinjer befordrar kompletterings­ system, vilka medför kostnadskrävande studieomvägar. Dyrbara studieplatser vid icke spärrade utbildningsvägar beläggs av komplettander till förfång för undervisningen åt övriga utbildningssökande. Dessa skadeverkningar blir de­ samma i vilken form eller på vilken nivå spärrarna sätts in, vare sig dessa tar sig uttryck i betygskrav, genomgång av vissa kurser osv. Ända ner i gymnasiet har effekten av spärrarna yttrat sig genom frivillig kvarsittning; med oekono­ misk studieförlängning och försening av utsläppet på arbetsmarknaden av kva­ lificerad arbetskraft.

Öv er ståthållarämbetet anför i huvudsak följande med anledning av Stock­ holms stadskollegiums yttrande, där stadens skoldirektion bl. a. behandlat frågan om frivillig kvarsittning i gymnasiet.

En följd av konkurrensen är en ökande tendens till frivillig kvarsittning i gym­ nasiets högsta ringar. Överståthållarämbetet vill understryka de olägenheter så­ dan kvarsittning kan medföra, därest den får stor utbredning. I skoldirektionens yttrande upplyses, att innevarande läsår vid några skolor de frivilliga kvarsittar- nas andel i de högsta ringarna överstiger

10

procent av hela elevantalet. Vid ett

läroverk har man till följd av den stora kvarsittningsfrekvensen nödgats skapa en ny klass, och vid andra skolor ha avgångsklasserna blivit besvärande stora. Det får anses angeläget att för framtiden genom olika åtgärder förhindra, att den ändock ansträngda gymnasieorganisationen åsamkas ökade kostnader och svårigheter genom sådan frivillig kvarsittning.

Meritkompletteringen vid universitet och högskolor medför problem av lik­ artat slag. Vidare bör beaktas, att sådan meritkomplettering medför vanskliga bedömningsfrågor, då det gäller jämförelse med sökande, vilka med stöd enbart av goda betyg i studentexamen konkurrera om inträde på spärrad utbildnings­ linje. Å andra sidan är det önskvärt, att personer, som på grund av särskilda orsaker — sjukdom, försenad mognadsprocess, dåliga hemförhållanden och dy­ likt — inte kunnat göra sig själva rättsvisa i gymnasiet eller studentexamen, få möjligheter att i efterhand meritera sig. Utan att gå in på närmare förslag till lösning vill överståthållarämbetet hänvisa till vad skoldirektionen anfört på denna punkt.

SFS anför:

SFS har i en särskild skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november 1961 hem­ ställt om en allmän översyn och koordination av gällande bestämmelser rörande antagning till spärrade högre utbildningsanstalter samt en ingående prövning av de olika meriteringsgrundernas prognostiska värde. Mot bakgrund av den för­ väntade ökade tillströmningen till spärrade utbildningslinjer vinner detta krav i tyngd. Det måste ur samhällets synpunkt vara angeläget, att urvalsinstrumen­ tet är så konstruerat, att det tillvaratar de sökande som uppvisar den bästa studie- och yrkeslämpligheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

135

Under de senaste åren har intagningsbestämmelserna till flera utbildnings- vägar justerats därhän att värdet av akademisk komplettering reducerats. SFS har ställt sig positiv till denna utveckling och finner, att intagningsbestämmel­ serna till i första hand tandläkare och gymnastikdirektörer bör ändras i samma riktning. De kompletteringar som sker bör ytterligare begränsas till sådana äm­ nen som har ett direkt värde för den fortsatta utbildningen och den framtida yrkesverksamheten.

SACO uttalar:

En fortsatt minskning av den akademiska meritkompletteringen är önskvärd. Särskilt gäller detta för intagning vid veterinär-, skogs- och lantbrukshögskolorna samt vid gymnastiska centralinstitutet. Samtliga dessa utbildningsanstalter har hittills karakteriserats av ett relativt begränsat antal platser och oinskränkta möjligheter till akademisk betygskomplettering. Detta har lett till en abnormt stor betygskomplettering före inträdet. Vid skogshögskolan är detta särskilt markant, där, enligt en undersökning som gjorts inom SACO, 33 av 36 antagna höstterminen 1962 hade akademisk betygsmeritering. I genomsnitt hade de som kompletterat över 6 akademiska betyg, d. v. s. en fullständig fil. kand.

Även Sveriges socialdemokratiska studentförbund finner de konsekvenser, som det spärrade intaget till vissa utbildningsvägar föranleder, otillfredsställande. Förbundet yttrar bl. a.

Behovet av rationalisering inom det högre utbildningsväsendet genom åtgär­ der som syftar till att öka den relativa kapaciteten hos lärare och lokaler har understrukits i P-gruppens promemoria. Till denna rationalisering bör fogas åt­ gärder som ökar de nuvarande spärrarnas selektiva förmåga. De är nämligen för närvarande ofta utformade på ett sätt som minskar deras möjligheter att förutsäga det troliga studieutfallet för olika individer. En förbättring i detta av­ seende skulle öka den relativa kapaciteten, eftersom studiemisslyckandena skulle minska och alltså examinationsprocenten öka.

Svenska bankföreningen pekar på de konsekvenser, som meritkompletteringen medför för handelshögskolornas del. Föreningen anför bl. a. följande.

Med hänsyn till det stora antalet inträdessökande och det begränsade antalet nybörjarplatser måste en mycket sträng sovring företas bland de inträdessökan­ de. Denna sovring sker för närvarande så gott som helt med hänsyn till student­ betygen, och följden har blivit mycket höga betygskrav för inträde — motsva­ rande närmare »a» i medelbetyg i studentexamen. De som kommer in på han­ delshögskolorna blir därför så gott som uteslutande de speciellt studiebegåvade, medan ingen eller i varje fall ringa hänsyn kan tas till den praktiska begåvning och de praktiska meriter som är av särskild betydelse även för högre studier i företagsekonomiska ämnen. Vad man i bankerna liksom inom näringslivet i övrigt har speciell användning för, är personal med kommersiell och organisatorisk begåvning som fått tillfälle att komplettera sina praktiska insikter med en teo­ retisk utbildning. Handelshögskolorna synes i detta hänseende på grund av principerna för intagningsprövningen ha blivit av mindre värde för näringslivets rekrytering av personal än vad fallet var tidigare, då intagningen var väsentligt friare.

Då det uppenbarligen icke är möjligt att inom överskådlig tid öka handels­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

136

högskolornas utbildningskapacitet i så stor utsträckning att man når en balans

mellan tillgång och efterfrågan, vill bankföreningen därför ifrågasätta om icke

den rätt ensidiga hänsynen till studentbetygen vid intagningsprövningen borde

ersättas med normer som i större utsträckning även tar hänsyn till mera prak­

tiska meriter hos de inträdessökande.

De olägenheter som följer av inträdesspärren vid handelshögskolorna i dess

nuvarande utformning kan näppeligen avhjälpas genom den i den remitterade

promemorian rekommenderade — i och för sig önskvärda — omläggningen av

den samhällsvetenskapliga utbildningen vid de »fria» universiteten. Om man i

ökad utsträckning inriktar denna utbildning på sådana företagsekonomiska äm­

nen som tar sikte på en verksamhet inom näringslivet kan man visserligen där­

igenom medverka till att öka rekryteringsbasen för företagen i fråga om akade­

miskt utbildad personal. Men man får då den rätt orimliga konsekvensen att

de teoretiskt mest begåvade studenterna tas in i handelshögskolorna, medan de

studenter som icke har tillräckliga studentbetyg för att passera spärren i han­

delshögskolorna men kanske i stället har mycket goda praktiska meriter får

skaffa sig sin teoretiska utbildning vid de »fria» universiteten. Det omvända

systemet — att de mera praktiska begåvningarna sökte sig till handelshögsko­

lorna och de mera teoretiskt lagda till universiteten — skulle naturligtvis i och

för sig vara rimligare och ändamålsenligare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

b. Spärrade utbildningslinjer

Allmänt om ökningen av kapaciteten vid

spärrade utbildningslinjer

Flertalet remissinstanser delar P-gruppens uppfattning om nödvändigheten

av en betydande ökning av de spärrade utbildningslinjernas kapacitet. Somliga

remissinstanser vill gå längre än P-gruppen i denna utbyggnad medan ett mindre

antal uttrycker tveksamhet på vissa punkter.

I princip tillstyrker bl. a. följande remissinstanser P-gruppens utbyggnads­

förslag för de spärrade utbildningslinjerna: universitetskanslern (medicinsk,

odontologisk och ekonomisk utbildning ävensom inrättandet av en eller två

tekniska högskolor), överstyrelsen för de tekniska högskolorna (teknisk utbild­

ning vid befintliga högskolor), styrelsen för farmaceutiska institutet, styrelsen

för veterinärhö g skolan (veterinärutbildning), styrelsen för lantbrukshögskolan

(agronomutbildning), ingeniörsvetenskapsakademien (teknisk utbildning), sta­

tens medicinska forskningsråd (medicinsk och odontologisk utbildning), statens

humanistiska forskningsråd, statens tekniska forskningsråd (teknisk utbildning),

överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, arbetsmarknads­

styrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, telestyrelsen (teknisk utbildning),

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, lant-

bruksstyrelsen (agronomutbildning), veterinärstyrelsen (veterinärutbildning),

kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen, patent- och registreringsverket, försäk­

ring sinspektionen, farmaceututbildning skommittén (apotekar- och receptarie-

utbildning), läkarutbildningsberedningen (läkarutbildning), gymnasieutredning-

137

en, lärarutbildningssakkunniga, veterinärhögskoleutredningen (veterinärutbild­ ning), öv erståthållar ämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Malmö­ hus län, Norrbottens län, Uppsala län, Västerbottens län, Västmanlands län, Östergötlands län och Örebro län jämte underinstanser, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen jämte Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges verkstadsförening, Svenska bankföreningen (ekonomutbildning), Koope­ rativa förbundets styrelse, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet (medicinsk och odontologisk utbildning) SFS, SACO, TCO, SR, LO, Centerns ungdomsförbund och studentförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsför­ bund, Sveriges konservativa studentförbund, Sveriges liberala studentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund och Målsmännens riksförbund.

Statskontoret tar i sitt yttrande upp frågan om de realekonomiska förutsätt­ ningarna för en utbyggnad av de spärrade utbildningslinjerna och anför i huvud­ sak följande.

Enligt statskontorets mening kan inte de realekonomiska reserverna betraktas som en given faktor. Om de spärrade utbildningslinjerna skall utbyggas eller ej måste bedömas på grundval av en samhällsekonomisk investeringskalkyl och genom en statsmakternas prövning av olika investeringsprojekts relativa lön­ samhet.

Basinvesteringarna inom de spärrade utbildningslinjerna är genomsnittligt högre än inom de fria fakulteterna. Likaså är kostnaderna per student genom­ snittligt högre. Inom vissa spärrade utbildningslinjer syns dessa större kostnader icke rimliga med beaktande av att motsvarande utbildning kan åstadkommas till lägre kostnader vid de fria fakulteterna. Så är bl. a. fallet i fråga om vissa ämnen inom de tekniska högskolorna i förhållande till motsvarande ämnen inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och i fråga om ekonomutbild­ ning i förhållande till samhällsekonomisk utbildning. Det torde böra undersökas om dessa högre kostnader för den spärrade utbildningen beror på att denna ut­ bildning bedrivs mindre rationellt eller att utbildningsstorleken är inoptimal eller på andra faktorer.

De spärrade utbildningslinjer, som fordrar stora basinvesteringar, bör enligt statskontorets mening i största möjliga utsträckning geografiskt koncentreras. Med hänsyn till de höga investeringskostnaderna för vissa ämnen bör utbild­ ningen i sådana ämnen meddelas vid så få läroanstalter som möjligt. Man bör exempelvis vid projekteringen av eu ny teknisk högskola först undersöka vilka av de tekniska utbildningsfacken som med fördel kan utbyggas vid befintliga tekniska högskolor och sedan begränsa den nya högskolan till att omfatta åter­ stående fack. I detta sammanhang vill statskontoret också framhålla att det, då så är möjligt, ur ekonomisk synvinkel är riktigare att, då utbildningskapaciteten behöver ökas, bygga ut befintliga läroanstalter eller att förlägga nya läroanstal­ ter till nuvarande universitetsorter än att tillskapa nya läroanstalter och nya universitetsorter.

En rationellare användning av tillgängliga resurser för högre utbildning syns vidare enligt statskontorets uppfattning kunna uppnås genom ett ökat sam­ arbete mellan institutioner i samma ämnen inom olika läroanstalter på en ort. Som särskilt betydelsefullt framstår det att ett sådant institutionssamarbete kommer till stånd mellan de tekniska högskolorna och de matematisk-natur­ vetenskapliga fakulteterna, eftersom de erforderliga basinvesteringarna på dessa

5* — llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

138

utbildningsområden är mycket stora. Även forskningen syns ha fördelar att

vinna genom sådant samarbete.

För att ökat intag till de spärrade linjerna skall kunna åstadkommas syns

vidare olika åtgärder behöva vidtas i syfte att tillskapa incitament, som gör

ledningarna för de berörda läroanstalterna mer intresserade av kapacitetshöj-

ningar. För närvarande finns inte några sådana incitament, eftersom en ökad in­

tagning för de anställda lärarna endast innebär merarbete. Med hänsyn till att

objektiva normer för hur stor intagning en befintlig utbildningsanläggning kan

assimilera saknas, har läroanstaltsledningarna ett avgörande inflytande på dimen­

sioneringen. Förutom att man bör tillskapa mekanismer — ekonomiska eller

andra — som stimulerar till ökad intagning, bör man, såsom statskontoret före­

slagit i rapporten, inom universitetens och högskolornas administration ha funk­

tioner, som kontinuerligt följer och undersöker olika frågor på utbildningsom­

rådet, däribland möjligheterna att genom högre utnyttjandegrad öka intag­

ningen till spärrade utbildningslinjer.

En marginell intagningsökning syns vidare utan större olägenheter kunna ske

genom att möjligheterna att studera ett eller ett fåtal ämnen inom en spärrad

utbildningslinje förbättras. Sådana studenter bör inom rimliga gränser kunna

intas vid sidan av den spärrade intagningen.

Gymnasieutredningen anför bl. a. följande.

Utbildningskostnaderna vid de spärrade fakulteterna och högskolorna är

visserligen i regel högre än vid de ospärrade. Jämfört med de matematisk­

naturvetenskapliga fakulteterna är dock skillnaden inte alltför betydande.

Lägges härtill de avsevärda kostnader, som samhället — och givetvis också den

enskilde — åsamkas genom de dryga kompletteringar, som många studerande

vid de spärrade utbildningslinjerna måste genomföra, innan de når den efter­

traktade linjen, synes de statsfinansiella skälen mot en expansion av de nämnda

utbildningsvägarna vara mindre tungt vägande.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen.

Länsstyrelsen i TJppsala län framhåller i huvudsak följande.

Det är nödvändigt, att nu spärrade utbildningslinjer ges en kapacitet, som i

möjligaste mån neutraliserar spärrarna och tillåter de studenter, som begåv-

ningsmässigt kan antagas äga förutsättningar för en mera specialiserad utbild­

ning, att också erhålla den av dem eftersträvade utbildningen. Härför talar inte

endast den rådande bristen på högskoletekniker, ekonomer och läkare utan även

den i och för sig självklara regeln att man inte bör ge ungdomen en »i-stället-för-

utbildning», d. v. s. en utbildning den inte eftersträvar och av vilken samhället

kanske inte har något aktuellt eller överblickbart behov.

SFS föreslår, att grundliga undersökningar vidtages angående orsakerna till

att intagningen till olika ämnen måste begränsas. En kartläggning av dessa

frågor bör således komma till stånd, och målsättningen bör vara att eliminera

de intagningsbegränsningar som icke är absolut nödvändiga.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anför bl. a. följande.

Lösningen på strävandena att skapa en balanserad expansion på den högre

utbildningens område får på kort sikt främst sökas i att öka kapaciteten vid

Kungl. Maj:ts -proposition nr 172 år 1963

139

sådana utbildningslinjer, där man fortfarande kan konstatera brist på kvalifice­

rad arbetskraft. I fråga om handelshögskolorna torde man överhuvud kunna

ifrågasätta huruvida tillräckliga skäl föreligger för att dessa överhuvud skall

vara spärrade; frågan härom torde böra övervägas. P-gruppens utbyggnads­

förslag innebär att de spärrade utbildningsvägarnas platsantal skall kom­

ma att öka med ca

1

800 under senare delen av detta decennium; ökningen

1960—65 var lägre eller

1

600 platser. SSU betraktar inte detta som en definitiv

lösning med hänsyn till att efterfrågan på vissa typer av arbetskraft visat sig

avsevärt större än man bara för några år sedan förutsåg. Som en minimirikt-

punkt vid den fortsatta utbyggnaden torde dock förslagen kunna accepteras.

Teknisk utbildning

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna

anför i huvudsak följande.

Ökningen av tekniska högskolan i Stockholm med 105 platser fram till och

med läroåret 1967/68 har i huvudsak tillstyrkts av högskolans kollegienämnd,

vilken därvid omförmält, att avdelningen för teknisk fysik redan höstterminen

1964 skulle kunna ökas med 15 platser. I ett den

6

februari 1963 daterat yttran­

de har kollegienämnden dessutom tillstyrkt ett av lantmäteristyrelsen framlagt

förslag om utökning av avdelningen för lantmäteri från 30 med 26 till 56 platser.

(Överstyrelsen har för sin del tillstyrkt detta förslag i särskilt remissutlåtande

denna dag). Av de föreslagna 105 platserna skulle följaktligen (15 + 26 = ) 41

kunna inrättas redan höstterminen 1964.

Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm har erinrat därom, att

kollegienämnden i andra remissyttranden tillstyrkt förslag om intagning i tredje

årskursen av 50 universitetskemister vid avdelningen för kemi från och med

höstterminen 1964 och om intagning likaledes i tredje årskursen vid under­

avdelningen för flygteknik av 30 flygtekniker från andra nordiska länder, varav

15 från och med höstterminen 1963 och resten från och med påföljande år. Här­

till återkommer överstyrelsen i annat sammanhang. I sitt yttrande i förevaran­

de ärende nämner kollegienämnden, att, därest en förbättrad biokemistutbild­

ning kommer till stånd vid högskolan, avdelningen för kemi skulle kunna taga

emot 10 studerande i fjärde årskursen från övriga tekniska högskolor i landet.

Betingelserna för att de ovan nämnda ökningarna skall kunna genomföras finns

översiktligt redovisade i kollegienämndens förevarande yttrande. Överstyrelsen

ansluter sig till den av kollegienämnden gjorda kostnadsberäkningen, vilken för

byggnadsarbeten upptar ett belopp av 1 100 000 kronor och för inredning ett

belopp av 400 000 kronor.

I sitt yttrande i ärendet anför kollegienämnden vid tekniska högskolan i

Stockholm vidare, att avdelningen för maskinteknik skulle år 1964 kunna ökas

med

20

platser samt avdelningarna för teknisk fysik och elektroteknik från ocli

med ar 1966 tillhopa med likaledes

20

platser. Denna intagningsökning är emel­

lertid beroende av huruvida det av gymnasieutredningen framlagda förslaget

om utbildning vid de tekniska högskolorna av lärare för de tekniska gymnasier­

na realiseras eller ej. Överstyrelsen har i underdånigt utlåtande denna dag över

gymnasieutredningens förslag för sin del tillstyrkt, att — därest denna lärar­

utbildning icke befinnes i tillräcklig omfattning kunna genomföras genom regio­

nalt anordnad undervisning och genom ett fortsättande tills vidare av den lärar­

utbildning för de tekniska gymnasierna, som för närvarande bedrives i särskild

ordning - - den skulle prövas vid tekniska högskolan i Stockholm med eu årlig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

140

intagning av 60 studerande (30 höstterminen 1964 och 30 höstterminen 1966)

ävensom eventuellt vid Chalmers tekniska högskola. En sådan åtgärd skulle

emellertid enligt kollegienämnden omöjliggöra den ovannämnda stegringen i

civilingenjörsutbildningen med

(20

+

20

= ) 40 platser. Mot varandra får alltså

vägas 40 platser för civilingenjörsutbildningen och 60 platser för lärarutbild­

ningen.

En ytterligare utbyggnad i detta begränsade sammanhang (105-förslaget)

kräver särskilda åtgärder i fråga om byggnader och andra resurser. En när­

mare bedömning härav skulle påkalla särskilda utredningar, som icke nu kunnat

medhinnas.

Vid Chalmers tekniska högskola torde i första hand avdelningarna för teknisk

fysik, kemi och arkitektur komma i fråga för utvidgning. Vid sistnämnda avdel­

ning kan enligt vad som från högskolan upplysts en utökning ske, när den pla­

nerade byggnaden för avdelningen för arkitektur uppförts. Vid avdelningen för

kemi torde en utökning kunna ske snabbt, om de för universitetsstuderande av­

sedda platserna inom det nya kemihuset icke fylles. Dock torde detta innebära

en överbefolkning av de för de tillämpade ämnena avsedda kemiinstitutionerna.

Om universitetsplatserna blir fyllda, kan en utökning ske endast om etapp II

av kemibygget är färdigställd inom två år efter den ökade intagningen. En sa-

dan utbyggnad torde behövas även för universitetets kemiinstitutioner. För

avdelningen för teknisk fysik har från högskolans sida tidigare i annat samman­

hang ifrågasatts en utökning, men lokaler härför finns för närvarande ej.

Vad gäller övriga avdelningar vid Chalmers tekniska högskola torde avdel­

ningen för elektroteknik redan nu vara så stor, att en utökning icke är lämplig

utan att en delning på två avdelningar företages. För avdelningarna för väg-

och vattenbyggnad och maskinteknik är nybyggnader under projektering, av­

sedda och beräknade för det tidigare beslutade studerandeantalet, vilket är av­

sevärt större än det nuvarande. Några reservutrymmen har icke inrymts i pro­

jekteringen. Om en utökning skall ske vid de sistnämnda avdelningarna eller

vid avdelningen för teknisk fysik, är det lämpligt att redan nu, medan bygg­

naderna för avdelningarna är under planering och projektering, utreda stor­

leken av de extra lokalbehov, som blir nödvändiga, och inrymma dessa i projek­

teringen av byggnaderna.

De problem, som sammanhänger med den fortsatta utbyggnaden av Chalmers

tekniska högskola, bör bli föremål för en särskild utredning. Överstyrelsen ifråga­

sätter om ej detta utredningsarbete bör omhänderhas av en kommitté av i stort

sett samma karaktär som den tidigare till naturvetenskapliga samordningskom­

mittén i Göteborg knutna organisationsgruppen för Chalmers tekniska hög­

skola.

Vad härefter beträffar tekniska högskolan i Lund bör — såsom organisations­

kommittén för högskolan understrukit — den fortsatta utbyggnaden anstå tills

den pågående uppbyggnadsetappen avslutats i och med att de däri ingående

byggnaderna och lokalerna i huvudsak färdigställts. Organisationskommittén,

som har sin uppmärksamhet riktad på förevarande problem, är beredd att åter­

komma med konkreta förslag till ökad intagning vid högskolan. I

I tekniska högskolans i Stockholm yttrande samt i tekniska högskolans i

Stockholm byggnadskommittés yttrande är detaljerade beräkningar framlagda

rörande behov av personal och lokaler för en ytterligare utbyggnad. Beträffande

ifrågavarande beräkningar hänvisas till nämnda yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

141

Det bör i detta sammanhang erinras om, att i proposition 1963:111 förutsatts,

att lärarutbildning kommer till stånd vid tekniska högskolan i Stockholm med

en årlig intagning av åtminstone 60 studerande, varav 30 fr. o. m. höstterminen

1964 och ytterligare 30 fr. o. m. höstterminen 1966.

Såsom framgår av överstyrelsens för de tekniska högskolorna yttrande, är

organisationskommittén för teknisk högskola i Lund beredd att aterkomma till

konkreta förslag till ökad intagning vid högskolan så snart högskolans nu pla­

nerade lokaler i huvudsak färdigställts. Kommittén anför vidare.

Redan nu vill kommittén emellertid peka på möjligheten att öka intagningen

vid kemiavdelningen genom att i K

3

taga in minst 50 universitetskemister ut­

över det antal teknologer som utbildats via Ki och K2. I sitt förslag till utform­

ning av avd. K har kommittén föreslagit att lokalerna för avdelningen dimen­

sioneras så att detta blir möjligt.

Stadsfullmäktige i Lund anför bl. a. följande under åberopande av stadens

drätselkammare och stadsbyggnadsdirektören.

I generalplanens dispositionsplan (juni 1962) räknade man med en ökning av

studentantalet i staden från ca

6

500 till 13 000 ä 14 000. I Ecklesiastikdeparte­

mentets P. M. (december 1962) visar prognoserna för 1970 ett studentantal in­

om Lund—Malmö-området på närmare 20 000, vilket innebär mer än en för­

dubbling av nuvarande antalet inskrivna. Att en sådan ökning kommer att på­

verka planeringen av Lund är uppenbart. Nyssnämnda P. M. upplyser om att

»den exakta fördelningen av platsantalet torde lika litet som enligt 1960 års

prognos böra fixeras till orter». Grunden för planeringen förutsättes således vara

flexibel, vilket måste medföra stor osäkerhet på planeringssidan, såväl centralt

som lokalt. Den hittillsvarande planläggningen för utbyggnad av Lunds Uni­

versitet och Lunds Tekniska Högskola har i stor utsträckning karakteriserats av

brist på markutrymmen. Särskilt markerat har detta varit inom de redan be­

byggda områdena, men även nyplaneringen brottas med bl. a. svårlösta parke­

ringsproblem. På initiativ från stadens byggnadsnämnd har parkeringsfrågan

inom institutionsområdena tagits upp till översiktlig granskning efter sannna

linjer som gjorts inom landstingets lasarettsområde. Redan nu kan påvisas att

den mark som står till LTH:s förfogande är otillräcklig för att tillgodose projek­

terade institutioners framtida utbyggnadsmöjligheter. En stadsplaneutredning

visar dessutom att den nu antydda utbyggnadsreserven kommer att indirekt

påverka utbyggnadsmöjligheterna på såväl privat som kommunal mark utmed

Torna vägen och Tunavägen (kv. Tegelstenen och Sofieberg). Då det gäller

gruppering av nya institutionsbyggnader på tidigare icke bebyggd mark måste

en mera spatiös exploatering av marken vara fullt motiverad för att möjliggöra

även långt gående framtida utbyggnadsplaner. Det är således angeläget att den

ecklesiastika marken öster om det nu upplåtna markområdet snarast kan in­

rangeras i planeringsområdet och till viss del tagas i anspråk för den aktuella

bebyggelsen. I detta sammanhang bör lokaliseringen av studentbostäderna be­

röras.

Lantmäteristyrelsen framhåller i huvudsak följande beträffande en utbyggnad

av avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm.

En kraftig expansion av arbetsmarknaden för civilingenjörer med lantmäteri­

utbildning bär skett och det finns anledning räkna med att denna fortsätter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

142

Med hänsyn till den nuvarande utbildningskapaciteten ter sig rekryteringsläget

för närvarande mycket allvarligt och en betydande utökning av utbildningens

kapacitet är ofrånkomlig därest icke allvarliga störningar skall uppstå inom de

delar av samhällslivet, som är beroende av lantmäteriets medverkan — t. ex.

bostadsbyggandet och jordbruksrationaliseringen. En fördubbling av den nu­

varande utbildningskapaciteten vid Tekniska Högskolan i Stockholm (f. n. 28 ä

30 elever pr år) kan ske på kort tid och med relativt blygsamma insatser av

kapital och lärarkrafter. En sådan åtgärd synes därför stå i full överensstäm­

melse med grunderna för de rekommendationer, som P-gruppen givit. Sty­

relsen får därför med hänvisning till sin tidigare framställning föreslå att P-grup-

pens ökningsprogram för tekniska högskolan i Stockholm ökas med 28 nybör­

jare inom avdelningen för lantmäteri läsåret 1964/65 eller senast 1965/66.

Statens tekniska forskningsråd biträder P-gruppens förslag om inrättande av

en ny teknisk högskola men vill framhålla följande.

Under startperioden kan en ny teknisk högskola — till skillnad från tekniska

högskolan i Lund — vad assistentkrafter beträffar icke hämta dessa från en

redan befintlig fakultet. Själva assistentproblemet kan därför under hela start­

perioden bli av så dominerande betydelse att detta i hög grad kommer att in­

verka på den takt med vilken en ny enhet kan uppbyggas. Som följd härav

måste enligt rådets mening största uppmärksamhet ägnas åt lokaliseringspro­

blemet och möjligheterna att erhålla lärare av skilda slag samtidigt som det

nogsamt måste övervägas i vilken utsträckning samma resultat kan uppnås

genom ytterligare utbyggnad av de nu befintliga enheterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

utvecklar tanken på att förlägga en teknisk

högskola till Luleå och yttrar bl. a. följande.

Avsevärd betydelse för bedömning av möjligheterna att få till stånd en tek­

nisk högskola torde vara den tekniska miljön inom den region, där högskolan

skall förläggas. Den tekniska miljö, som Norrbotten erbjuder, har i hög grad

fått sin prägel av den pågående exploateringen av länets naturliga resurser,

främst i form av skog, malm och vattenkraft. Här må exempelvis erinras om

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags pågående eller planerade utvinning av

malmer i Kiruna, Malmberget och Svappavaara samt den förädling av en del av

dessa malmer som äger rum vid Norrbottens Järnverks Aktiebolag i Luleå. För

närvarande pågår också utbyggnad av en metallurgisk forskningsavdelning vid

järnverket. Av utomordentlig betydelse är också den förädling av länets skogs­

tillgångar som äger rum vid Aktiebolaget Statens Skogsindustriers anläggningar

främst i Piteå och Karlsborg samt vid Svenska cellulosabolagets anläggningar i

Munksund utanför Piteå. Ytterligare bidrag till och differentiering av den tek­

niska miljön ger Vattenfalls många anläggningar, Geofysiska institutionen och

den därtill knutna rymdforskningen i Kiruna, robotverksamheten i Vidsel m. m.

_ Mot bakgrunden av den ökade roll, som mätteknik, instrumentteknik, regle­

ringsteknik o. dyl. fått, synes det vara av vikt, att tillgången på högkvalificerade

»instrumentingenjörer» eller »automationsingenjörer» blir bättre tillgodosedd än

vad som nu är fallet. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att det i Luleå

inrättas fackavdelningar för teknisk fysik eller elektroteknik — den senare even­

tuellt med speciell inriktning på automationstekniska problem.

Det är också uppenbart att det föreligger en markant brist på geofysiker.

Detta har visat sig inte minst i samband med arbetet på det nyligen framlagda

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

143

betänkandet angående malminventering i Norrbottens län och därmed förknip­

pade frågor. Bristen på geofysiker har gjort att den föreslagna malminventerings-

planen måste utsträckas till att omfatta en

10

-årsperiod. Önskvärt hade varit

att programmet kunnat genomföras på halva denna tid. Det kan därför ifråga­

sättas, om inte även utbildningen av geofysiker borde anknytas till en teknisk

högskola i Luleå.

SACO

framhåller, att en snabbare utbyggnad av den tekniska utbildningen

än vad som P-gruppen framlagt i sitt alternativ måste eftersträvas. Antalet

utbildningsplatser bör sålunda ökas utöver de

2

226 som anges i utbyggnads­

alternativet. Denna ökning bör i första hand ske vid existerande läroanstalter,

i andra hand vid nuvarande universitetsorter och först i tredje hand genom

tillskapande av en ny universitetsort.

Intagningsökningens fördelning på olika linjer bör ske i första hand med

hänsyn till arbetsmarknadskrav och icke primärt göras beroende av tillgången

på lokaler och lärare. Bristen på civilingenjörer är nämligen icke jämnt fördelad

på alla fack.

Beträffande utbildningen av kemiingenjörer framhåller

Svenska Kemiingen­

jörers Riksförening

följande.

SKR:s allmänna inställning till dessa frågor är, att under senare år framkom­

na prognoser åtminstone för kemister måste vara felaktiga dels på grund av

allmän osäkerhet och dels på grund av i viss mån medvetet tendentiösa under­

lag. SKR varken kan eller vill förneka en stor brist — endast diskutera storleks­

ordningen av densamma. Vi vill sia vakt om utbildningens kvalitet, och ställer

oss tveksamma till frågan om begåvningsreserven räcker till. Ytterligare^ till­

kommer, att den modernisering av gymnasieingenjörsutbildningen som pågår,

kommer att i framtiden medföra en förändring i proportionen akademiker-lägre

ingenjör mot ett lägre behov av universitetskemister och kemicivilingenjörer

relativt sett. Mot denna bakgrund förordar SKR en utbyggnad i enlighet med

universitetsutredningens tidigare förslag, varvid vi bl. a. vill slå vakt om Lunds

Tekniska Högskola även i vad avser kemiutbildning. För övrigt får man enligt

vår uppfattning ej binda sig för hårt. Alla provisoriska åtgärder att häva dagens

och de närmaste årens brist förordas, eftersom de icke låser utvecklingen och

icke heller ger så stora investeringsbehov.

Svenska Arkitekters Riksförbund

anser, att en ytterligare ökning av arkitekt­

intagningen bör föregås av en grundlig utredning om tillgång och behov av

arkitekter och anför följande.

Under senare tid har en kraftig utökning av antalet arkitektstuderande beslu­

tats och redan delvis genomförts. Under året 1957 ökades sålunda intagningen

per år vid KTH från 36 till 72 och CTII från 25 till 50. Dessa större årskullar

har först 1961—1962 börjat komma ut på arbetsmarknaden och har därför ännu

inte kunnat påverka tillgången på arkitekter i större omfattning. I Lunds nya

högskola börjar undervisningen med 30 nyintagna arkitektstuderande år 1964

och med 60 nyintagna varje år därefter. Dessa årskullar börjar komina ut i

arbetsmarknaden först år 1968. För att kunna bedöma om denna kraftiga ut­

byggnad från 61 intagna år 1956 till 182 år 1965 kommer att fylla det framtida

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

144

behovet av arkitekter kräves en ingående analys av den sannolika framtida utvecklingen. Man kan i detta sammanhang framhålla att medan den årliga intagningen av arkitektstuderande under ovannämnda tid ökar till det tre­ dubbla, intagningen på de tekniska högskolorna som helhet endast fördubblas. Med hänsyn till den stora tillgången på studieintresserad ungdom, som progno­ sen förutser, och den långa tid som det oftast tar att bygga ut nya avdelningar vid högskolorna, bör som ovan framhållits prognosarbetet forceras.

I promemorian diskuteras även olika möjligheter att inom ramen för nuvaran­ de personal- och lokaltillgång genom rationaliserade undervisningsmetoder och andra effektiviseringar höja antalet studerande. I arkitektundervisningens hu­ vudämnen är det nödvändigt att antalet studerande per professor ej blir för stort, då eljest kvaliteten i undervisningen allvarligt kommer att sänkas. I ett flertal utredningar har man funnit 30 elever per lärare vara ett maximalt antal, vilket också använts vid dimensioneringen av arkitektavdelningen vid den nya högskolan i Lund. Arkitektavdelningen vid KTH är för närvarande för stor, vilket även framhållits' av vederbörande avdelningsråd, och borde snarare mins­ kas, men vid CTH borde efter förstärkning av lärarkåren och omorganisation av arkitektavdelningen, denna kunna ökas från 2X25 till 2X30 studerande eller alltså sammanlagt med

10

nyintagna per år.

För ytterligare eventuell ökning av antalet arkitektstuderande bör helt nya avdelningar byggas upp. Härvid bör emellertid beaktas de svårigheter, som är förknippade med behovet av lärarkrafter. Exempelvis kan nämnas att antalet högskoleutbildade arkitekter som erfordras som lärare vid den nya högskolan i Lund beräknas uppgå till över

100

, vilket är fler än totala antalet arkitekter

som för närvarande är bosatta inom hela Malmöhus län.

Ingeniörsvetenskapsakademien

förhåller sig kritisk till tanken på en integre­

ring av teknisk och matematisk-naturvetenskaplig utbildning och anför i huvud­ sak följande.

Vid den väldiga utökning av utbildningen som fordras är det av vikt att ej låta utbildningsformerna stelna utan strukturmässigt ändras alltefter arbets­ livets behov. Promemorian framhåller dock med rätta, att det akuta läget sna­ rare bör föranleda snabba åtgärder än genomgripande reformer. I anslutning härtill må tagas upp de tankar om närmande mellan civilingenjörsutbildningen och utbildningen av naturvetare som antydes i promemorian. Akademien vill i denna fråga uttala som sin bestämda mening, att de båda utbildningsgrenarna även framdeles bör hållas klart åtskilda. Det är sant att i vissa fall, när det gäller forsknings- och utvecklingsarbete, ingenjörer och naturvetare kan arbeta med samma mål och medel och kan ersätta varandra. Men även inom forsk­ ningen gäller oftast en klar skillnad mellan den rena kunskapssökande verksam­ heten och nyttoforskningen. Den förstnämnda skall i huvudsak icke störas av förväntningar på tekniskt nyttiga resultat. Den senare skall betrakta problemen praktiskt ekonomiskt. I själva verket är det helt olika mentalitet som bör be­ härska dessa verksamheter, och i viss mån sammanhänger detta med det urval som automatiskt sker av personer med olika läggning till de båda utbildnings- vägarna. Alldeles uppenbart gäller vidare, att de ingenjörer som skall arbeta som anläggnings- och driftingenjörer liksom i många andra funktioner (och dessa är betydligt fler än de som arbetar inom forskning och utveckling) måste få en för sitt arbete lämpad ingenjörsteknisk grundutbildning. Erfarenheter från olika länder visar, att det varit värdefullt att i Sverige kunskapsvetenskaplig

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1963

145

utbildning och ingenjörsutbildning bedrivits vid skilda institutioner, och denna viktiga huvudskillnad bör bibehållas.

Om akademien sålunda vill varna för föreställningen att naturvetenskaplig och teknisk utbildning skulle kunna »integreras» efter någon enkel formel så skall därav icke dras den slutsatsen att samarbete ej bör förekomma eller att icke mellanformer kan existera. Man har i denna sak bland annat att ta hänsyn till att alla studerande icke förstår att söka sig till den studiebana som passar hans läggning bäst. Det är därför som ett exempel värdefullt med den speciella ingenjörsutbildning som nyligen startat i Uppsala. Den ger möjlighet för den del av de naturvetenskapligt studerande, som har en teknisk läggning, att an­ passa sin utbildning. Det numerärt sett icke särskilt betydande antal studenter, som kommer att genomgå denna utbildning, kommer säkerligen att finna an­ vändning i samhället. Även om de nuvarande huvudvägarna för högre utbild­ ning av tekniker och naturvetare bör behållas, utesluter detta sålunda icke att mindre grupper av mellanformer inom utbildningen är önskvärda för att till­ godose speciella önskemål såväl från samhället som från enskilda studerande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna berör frågan om blandad teknisk­ ekonomisk utbildning och hänvisar till sitt yttrande över förslaget rörande en industrihögskola i Östergötland samt anför i huvudsak följande.

Det bör i första hand övervägas att inom civilingenjörsutbildningens nuva­ rande ram få till stånd en utvidgning av undervisningen i ekonomiska ämnen. Därest detta ej gar att genomföra i tillfredsställande omfattning, uppkommer frågan om inrättande av en kombinerat teknisk och ekonomisk studielinje, vilken om möjligt bör förläggas till någon av de befintliga tekniska högskolorna. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är dessutom möjligheten att genom fortbildningskurser vid handelshögskola eller ekonomisk fakultet ge civilingen­ jörerna en bredare ekonomisk orientering.

Medicinsk utbildning

Det av P-gruppen framförda utbyggnadsalternativet beträffande de nuvaran­ de medicinska fakulteterna (motsvarande), nämligen en ökning i Stockholm med 100 nybörjarplatser och i Uppsala—Umeå med sammanlagt 40 platser till- styrkes i princip av flertalet remissinstanser, som närmare berört frågan. Tanken på en ytterligare utbyggnad med 100 nybörjarplatser vid befintliga fakulteter (motsvarande) eller på ny ort accepteras av ett flertal remissinstanser. Viss tveksamhet uttryckes emellertid beträffande cn dylik utbyggnad med hänsyn till det mer långsiktiga behovet av läkare och förnyade behovsprognoscr efter­ lyses av ett antal remissinstanser.

Det större akademiska konsistoriet och medicinska fakulteten vid universite­ tet i Uppsala tillstyrker den föreslagna ökningen av antalet nybörjarplatser in­ om den medicinska fakulteten vid universitetet, förutsatt att erforderliga resur­ ser ställs till förfogande. Fakulteten framhåller, att en ytterligare ökning av antalet nybörjare dessutom skulle kunna ske på villkor att det vid sidan av nuvarande medicine licentiatexamen skapas en teoretisk licentiatexamen, direkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

avpassad för blivande forskare inom det medicinska området. Bristen på kliniska

utbildningsplatser utgör enligt fakultetens bedömning för närvarande ett hinder

för att öka läkarutbildningen i Uppsala. Som alternativa lösningar av detta

problem nämns en ökning av upptagningsområdet för akademiska sjukhuset,

samarbete med närbelägna sjukhus, samarbete med en ny universitetsort, t. ex.

Örebro eller Linköping, med överkapacitet beträfiande kliniska platser, samt

intensifierad undervisning med ökat antal lärare. Fakulteten förutsätter att en

minskning av den medicinska utbildningskapaciteten kan behöva ske senare för

att balans mellan tillgång på och behov av läkare skall astadkommas.

Professor Ask-Upmark har i särskild skrivelse reserverat sig mot fakultetens

beslut att tillstyrka ökad intagning till medicinsk utbildning. Han finner den

prognos, som legat till grund för P-gruppens förslag, vara alltför kortsiktig och

de ifrågasatta åtgärderna medföra överproduktion av läkare.

Medicinska jakidteten vid universitetet i Lund har i sitt remissyttrande anfört

att man funnit prognosen rörande det fra mtida läkarbehovet i Sverige val a

osäker. Även det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Göteborg

ställer sig kritiskt till läkarbehovsprognosen. Den föreslagna snabba oknmgen

av intagningen skulle enligt konsistoriets mening leda till alltför stor läkartäthet

efter mitten av 1970-talet. Ytterligare utredning, varvid tillgångs- och behovs-

beräkningar görs på längre sikt, vore därför erforderlig.

Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium finner den för Stock­

holm föreslagna utökningen till 268 nybörjare per år möjlig att genomfora ge­

nom fortsatt utbyggnad utöver tidigare gjorda förslag. Lärarkollegiet förklarar

sig ej berett att avge yttrande över prognosens riktighet men framhåller, att en

framtida minskning av intagningen kan bli nödvändig. En dylik minskning vore

lättare att genomföra om de befintliga lärosätena byggs ut än om nya skapas,

enär då bättre möjligheter skulle föreligga att utnyttja de gjorda investeringarna

för forskning och vidareutbildning. Lärarkollegiet menar vidare att det bör

undersökas hur den medicinska undervisningsordningen enligt 1955 års stadga

fungerat innan beslut fattas om ökad intagning.

Professorerna Biörck, von Euler, Karpe, Lindgren, Adams-Ray och Leksell

har reserverat sig mot lärarkollegiets beslut och i särskilt yttrande anfört att

beräkningen av läkarutbildningsbehovet är baserat på alltför kortsiktig bedöm­

ning samt att det föreslagna utbyggnadsprogrammet skulle leda till överproduk­

tion av läkare under tiden efter 1975.

Organisationskommittén jör medicinska högskolan i TJmea aberopar i sitt

remissyttrande lärarkollegiets yttrande, vari anförs att behovet av medicinsk

utbildning bör utredas ytterligare innan utbyggnad utöver 678 nybörjare per år

påbörjas. Enligt lärarkollegiets mening finns risk för att den föreslagna ökningen

är alltför kraftig. Kollegiet förklarar sig dock berett att medverka vid en utbygg-

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

nåd av den medicinska utbildningen, om en sadan efter närmare utredning visas

vara erforderlig.

Universitetskanslern

anför:

Jag vill understryka vikten av att den medicinska utbildningens kapacitet

ökas i den omfattning som är erforderlig för att så snart som möjligt häva den

rådande och förutsedda läkarbristen. Det torde emellertid förhålla sig så, att

den av P-gruppen föreslagna ökningen av intagningen till medicinsk utbildning

kan förväntas medföra risk för överskott av läkare i Sverige efter 1975, försåvitt

icke en minskning av intagningen sker eller det eljest finns anledning räkna

med väsentligt ändrade förutsättningar beträffande läkarbehovet. Otvivel­

aktigt skapar det stora planeringsproblem att så lång tid förflyter mellan

en ändring beträffande intagningen till medicinsk utbildning och effekten härav

i form av ändrad tillgång på läkare. Sålunda kan en ökning av intagningen

fr. o. m. 1966/67 knappast börja påverka läkartillgången förrän omkring år

1974. Å andra sidan medför en minskning av intagningen en nedgång i läkar­

tillgången först ca 7 år senare. Vidare kommer en utökning av intagnings-

kapaciteten att fördröja balansen mellan tillgång och efterfrågan, om ett bety­

dande antal personer binds för undervisningsuppgifter. Det fordras därför en

långsiktig planering beträffande den medicinska utbildningen, där man genom

en successiv ökning och minskning av intagningen anpassar tillgången till be­

hovet.

Enligt min mening är det av medicinska fakulteten i Uppsala och karolinska

institutets lärarkollegium anvisade förfarandet att först öka intagningen och

därefter, om så erfordras, minska den, att föredra framför en mer långsamt in­

trädande balans mellan tillgång och efterfrågan. De olägenheter för samhället

som en i onödan förlängd läkarbrist medför finner jag vara allvarligare än de

problem som kan väntas uppkomma i samband med en minskning av nybörjar-

intagningen. Det torde nämligen vara möjligt att utnyttja de resurser beträf­

fande personal, lokaler och utrustning, som skulle friställas vid en reducerad

intagning, för bl. a. vidareutbildning och skilda former av specialistutbildning

samt för forskning. Flera av remissinstanserna har påtalat vikten av att be­

hovet av medicinsk vidareutbildning tillgodoses.

Samtidigt som jag sålunda anser mig kunna förorda att principbeslut nu fattas

rörande ökad intagning till medicinsk utbildning i Stockholm och Uppsala—

Umeå i enlighet med P-gruppens förslag vill jag starkt understryka följande. De

av P-gruppen gjorda beräkningarna rörande behov av och tillgång på läkare behö­

ver ytterligare underbyggas och kompletteras för att kunna läggas till grund för

definitiva beslut om den medicinska utbildningens kapacitet. Icke minst för ett

ställningstagande till den föreslagna ytterligare ökningen med

100

nybörjare,

eventuellt genom samarbete mellan Uppsala och ett nytt universitet, är det nöd­

vändigt att äga tillgång till ett mer utförligt utredningsmaterial. I första hand

bör beräkningarna föras fram till tiden efter 1975, då verkningarna av en ökad

intagning under senare delen av 1900-talet blir märkbara, och alternativa be­

räkningar bör utföras, där en minskning av nybörjarintagningen beaktas. Vidare

är det eu nödvändig förutsättning för att den ökade läkarutbildningen skall få

avsedd effekt i samhället att hjälpkrafter av olika slag inom sjuk- och hälso­

vården erhålles i motsvarande takt.

Statens medicinska forskningsråd

finner bristen på bl. a. läkare motivera ett

ökat intag och anför:

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

147

Statens medicinska forskningsråd anser, att den nuvarande och även i fram­

tiden bestående bristen på läkare och tandläkare liksom den snabbt växande

tillgången på studenter motiverar en utbyggnad av den medicinska och odonto­

logiska utbildningsorganisationen. Om en utökning av läkarutbildningen av den

storleksordning, som maximalt skisseras i promemorian skall komma till stand,

förefaller det rådet nödvändigt att även förlägga läkarutbildning till åtminstone

en ny universitetsort. Rådet förutsätter, att redan från starten goda forsknmgs-

betingelser skapas vid det nya lärosäte eller eventuellt de nya lärosäten som

därvid kan bli aktuella. Detta är erforderligt bl. a. för att tillgodose rekryte­

ringen av goda lärarkrafter till de nya undervisningsklimkerna. För den kli­

niska undervisningen och forskningen är det även angeläget, att i varie tall

efter en övergångstid — teoretiska institutioner tillkommer på den nya under­

visningsorten. Erfarenheterna från inledningsskedet av verksamheten vid medi­

cinska högskolan i Umeå understryker för övrigt enligt rådets mening vad som

här anförts.

Medicinalstyrelsen yttrar:

En maximal utbyggnad av undervisningen enligt de av P-gruppen framlagda

förslagen skulle görandet möjligt att uppnå balans mellan tillgång och etter­

frågan på läkarnas arbetsmarknad ett antal år tidigare än vad som skulle vara

fallet vid en utbyggnad enligt tidigare förslag; behovstäckning skulle ändock

icke uppnås förrän omkring år 1980. Härvid utgår styrelsen från de enda

behovsprognoser, som finns tillgängliga i dag, nämligen de i läkarprognosutred-

ningens betänkande (SOU 1961:8) redovisade. Medicinalstyrelsen finner givet­

vis ett tidigare uppnående av behovstäckningen önskvärt, men vill fram­

hålla att den föreslagna utbildningsvolymen raskt resulterar i ett läkarantal,

som vi ännu ej kan bedöma om det är erforderligt. Styrelsen har, liksom

på sin tid läkarprognosutredningen, hävdat att en rullande prognos verksamhet

är erforderlig för att kunna bedöma läkarbehovet. Nya behovsprognoser bör

göras ungefär vart femte år. Styrelsen anser det därför äventyrligt att annat

än genom temporära åtgärder dimensionera läkarutbildningen för ett högre

läkarantal än läkarprognosutredningen beräknat innan resultatet av en ny prog­

nos föreligger, d. v. s. 1965.

Styrelsen vill i detta sammanhang anmäla, att de inom styrelsen förda regist­

ren över läkare och annan medicinalpersonal är föremål för översyn i syfte att

erhålla en rationellare och bl. a. för prognosberäkningar lämpligare utformning

av dessa. Denna översyn torde göra det möjligt för styrelsen att kontinuerligt

kunna framställa tillgångsberäkningar för längre tidsperioder av berörda per­

sonalgrupper med efterhand ändrade förutsättningar.

. .

Styrelsen finner det mycket angeläget att tillräckligt kliniskt undervisnings­

material står till de studerandes förfogande, så att den för svensk läkarutbild­

ning utmärkande höga standarden bibehålies beträffande den kliniska delen av

utbildningen. Det är den som medger att licentiatexamen direkt berättigar till

legitimation som läkare. Styrelsen är därför i princip mycket positiv till inrät­

tande av flera undervisningssjukhus liksom till ytterligare en medicinsk fakultet

i Örköping.

Centrala sjukvårdsberedningen framhåller bl. a. följande.

Beredningen har icke funnit anledning eller möjlighet att närmare överväga

hållbarheten i det framlagda prognosmaterialet. Den kapacitetsökning utöver

nu gällande utbyggnadsprogram, som föreslås i departementspromemorian för

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

149

de under ecklesiastikdepartementet hörande spärrade akademiska utbildnings­ linjerna, synes beredningen — i varje fall till den del den erfordrar endast mindre investeringsåtgärder — icke för högt tilltagen med hänsyn till att vid jämförelse med arbetsmarknadsbedömningarna därmed icke på långt när kommer att ska­ pas balans mellan utbud och efterfrågan. Även om det ej är otänkbart att den på det statistiska materialet grundade prognosen kan visa sig vara felaktig, främst beroende på att behovsprognoserna närmast uttrycker vad expertisen på de arbetsmarknadsförhållanden, som det gäller, anser som önskvärd standard­ höjning, synes det vid ett genomförande av de tänkta utbyggnadsåtgärderna således icke föreligga risk för överproduktion av ifrågavarande arbetskraft. Vad särskilt läkarutbildningen beträffar vill dock beredningen framhålla det önsk­ värda i att det mera långtgående alternativet kunde genomföras. Beredningen vill i detta sammanhang också betona vikten av att samtidigt åtgärder vidtages inom andra sektorer av utbildningsväsendet så att det för sjukvården förefint­ liga behovet av övrig personal kan tillgodoses. Utan sådana åtgärder ter sig varje ökning i läkarutbildningskapaciteten tämligen meningslös.

Läkarutbildningsberedningen anför i huvud följande.

Läkarutbildningsberedningen har inte haft möjlighet att i detalj granska förutsättningarna för ökad läkarutbildning på de skilda orterna. Beredningen vill dock i det följande mot bakgrund av den kännedom om de lokala och sjuk- vårdsmässiga m. fl. förhållanden, beredningen under sitt tidigare utrednings­ arbete erhållit, skissera vissa allmänna betingelser för det ökade intag medicine studerande, som är aktuellt med anledning av P-gruppens promemoria. Be­ redningen förutsätter emellertid, att, innan man tager definitiv ställning i frå­ gan om ytterligare kapacitetsvidgning, noggrann utredning göres angående de skisserade alternativen. Därvid bör samråd även äga rum med de skilda läro­ sätenas lärarkollegier (motsvarande) samt med vederbörande sjukhushuvudmän.

I den följande diskussionen om förutsättningarna på de skilda medicinska läroanstalterna för ytterligare ökad läkarutbildning utgår beredningen från det alternativ, som framlagts av P-gruppen.

Beträffande en ökning med 100 nybörjarplatser i Stockholm framhåller bered­ ningen följande.

För närvarande intages vid Karolinska institutet i Stockholm 168 elever. Den kliniska undervisningen för detta elevantal avses i framtiden för huvudämnenas del (medicin, kirurgi, pediatrik, psykiatri och obstetrik-gynekologi samt vissa laboratoriediagnostiska ämnen) bli lika fördelad mellan Karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus. Undervisningen i övriga kliniska specialämnen kommer helt att bli förlagd till Karolinska sjukhuset. För närvarande och fram till mitten av 1970-talet — i avvaktan på att S:t Görans sjukhus omdanas till undervis- ningssjukhus — kommer emellertid i fråga om den kliniska undervisningen ett provisorium att råda, varvid bland annat serafimerlasarettet utnyttjas för un- dervisningsändamål.

En vidgning av läkarutbildningen av den storleksordning, som angivits av prognos- och planeringsgruppen (268 elever årligen), förutsätter vissa byggnads­ åtgärder för den teoretiska undervisningen. T sitt remissvar över läkarutbild- ningsberedningens betänkande Program för ökad läkarutbildning har Karolinska institutets lärarkollegium angivit den lösningen för nu ifrågasatta ökning, att för undervisningen i samtliga teoretiska ämnen uppföres ett centralt undervis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

150

ningshus, varvid de nuvarande institutionsbyggnaderna helt — med undantag

för vissa föreläsningssalar och laborationssalar — utnyttjas för den ökade forsk­

ning och forskningsundervisning, som blir aktuell med anledning av kapacitets-

vidgningen.

Med hänsyn till de stora kliniska resurserna i Stockholmsområdet synes det

beredningen fullt möjligt att för den kliniska undervisningen genomföra den

nu berörda ökade utbildningskapaciteten. Ett tredje undervisningssjukhus för

undervisning i de kliniska huvudämnena liksom avdelningar för flertalet special­

ämnen torde emellertid behöva ställas till undervisningens förfogande.

I Stockholmsområdet pågår för sjukvårdens del ett omfattande utbyggnads-

arbete. Karolinska sjukhuset kommer att bli föremål för om- och utbyggnad,

betingad såväl av den beslutade ökade utbildningen och forskningen som av

sjukhusets inlemmande i en Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation. S:t Görans

sjukhus skall som tidigare nämnts under det närmaste decenniet omdanas till

ett modernt undervisningssjukhus. Från stadens och landstingets sida föreligger

vidare planer — förutom att utbygga och upprusta flertalet övriga befintliga

sjukhus inom Stockholmsområdet — att uppföra tre helt nya sjukhus under

den närmaste 15 årsperioden, nämligen i Enskede-Dalen, i Huddinge och i

Järfälla. Beredningen saknar för sin del kännedom om detaljerna i angivna

planer. Det förefaller emellertid beredningen rimligt antaga, att något av dessa

sjukhus — antingen ensamt eller i kombination med annat nu befintligt eller

tillkommande sjukhus — även skall kunna utnyttjas för undervisningsändamål.

Vid tillgång till undervisningskliniker i vartdera av de kliniska huvudämnena

bör det enligt beredningens mening vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt

utbilda ett intag av ca 270 elever årligen i de kliniska ämnena i Stockholm (ca

3X90 elever). Om hänsyn tages till att ett begränsat antal elever bortfaller

under det prekliniska skedet, borde intaget nybörjare till den teoretiska under­

visningen kunna uppgå till ca 280.

P-gruppen har tidsmässigt räknat med att ifrågavarande ökade intag i Stock­

holm skulle kunna påbörjas höstterminen 1966. Det torde icke vara helt ute­

slutet att till den tidpunkten åstadkomma erforderliga byggnadsåtgärder för

den teoretiska undervisningen. För detta fordras emellertid, att man kan reali­

sera byggnadsprogrammet snabbare än vad som för närvarande synes möjligt.

En tänkbar lösning vore därvid, att den ifrågasatta undervisningsbyggnaden

erhöll en sådan flexibel konstruktion, som det nuvarande Wallenbergs-stiftelsens

Jubileumslaboratorium på Karolinska institutet har.

Ett intag vid angiven tidpunkt förutsätter att kliniska undervisningsplatscr

för medicinkirurgiårets undervisning står till förfogande höstterminen 1969.

Beredningen saknar för sin del kännedom, om det är möjligt att till denna tid­

punkt tillskapa ett tredje undervisningssjukhus. Därest detta icke skulle vara

fallet, kan det emellertid finnas anledning att pröva möjligheten att under en

övergångstid åstadkomma provisoriska anordningar för att tillgodose behovet

av undervisningsplatser. En tänkbar åtgärd vore därvid att forcera utbygg­

naden av S:t Görans sjukhus, så att detta sjukhus kunde utnyttjas för under­

visning av läkare redan från höstterminen 1969. Samtidigt skulle serafimer-

lasarettet i enlighet med den tidigare fastställda planen kvarstå som undervis­

ningssjukhus, till dess det definitiva tredje undervisningssjukhuset vore färdig­

ställt, dock längst till mitten av 1970-talet.

Beträffande en ökning med 40 nybörjarplatser sammanlagt i Uppsala och

Umeå anför beredningen följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

151

Intagskapaciteten i Uppsala är för närvarande 90 nybörjare årligen. Planer föreligger i Uppsala att uppföra nybyggnader för samtliga teoretiska ämnen. En nybyggnad för ämnena fysiologi och medicinsk fysik är för närvarande under projektering. För den patologiska institutionen planeras vidare en till­ byggnad. Av betydelse för den kliniska undervisningen är att en mycket om­ fattande utbyggnad pågår av Akademiska sjukhuset. Bland annat kommer vårdplatsantalet att ökas och även i övrigt förstärkta resurser att tillkomma för den kliniska undervisningen och forskningen.

För de teoretiska ämnena är en ökning av elevintaget fullt möjligt. Varje ökning kommer emellertid att accentuera det behov av till- och nybyggnader, som sålunda redan tidigare i annat sammanhang anmälts. Det kan också finnas anledning förmoda, att ett ökat intag av den storleksordning, som enligt vad i det följande skall omtalas, kan bli aktuell i Uppsala, nämligen 30 elever årligen, inte skall kunna beredas utrymme i de nuvarande medicinsk-kemiska och far­ makologiska institutionsbyggnaderna liksom i den patologiska institutionsbygg- naden. Ny- och tillbyggnader för dessa ämnen torde således krävas före den tidpunkt, ökningen kommer att beröra ämnena.

Den pågående utbyggnaden av Akademiska sjukhuset kommer som nämnts att betydligt förbättra undervisningsförhållandena för den kliniska utbildningen i Uppsala. När utbyggnaden är avslutad, kommer det även enligt beredningens mening att finnas förutsättningar att öka intagningen i de kliniska ämnena. Beredningen räknar därvid med att det skall vara möjligt att mottaga 115 elever årligen. På Akademiska sjukhuset i Uppsala skulle man härigenom komma upp till samma utbildningskapacitet, som Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för när­ varande bär. Beredningen är medveten om att den här angivna mycket betydan­ de kapacitetsvidgningen kommer att medföra svårigheter, särskilt för under­ visningen i medicin och kirurgi. Beredningen räknar emellertid med att det skall vara möjligt att genom utnyttjande av sjukhusplatser även utanför Akademiska sjukhuset, bland annat platser på Samariterhemmet och platser för kroniskt sjuka, kunna skapa tillfredsställande undervisningsförhållanden.

Enligt vad beredningen inhämtat har man i de hittills uppförda och färdig- projekterade byggnadsdelarna vid utbyggnaden av Akademiska sjukhuset dimensionerat undervisningslokalerna för ett intag av 90 elever årligen. Det bör emellertid enligt beredningens mening vara möjligt att utan större ombygg­ nadsåtgärder i dessa lokaler klara ett intag av 115 elever. Det är emellertid angeläget, att man vid den fortsatta utbyggnaden beaktar de behov av ökade utrymmen, som en eventuell framtida vidgning av läkarutbildningskapaciteten kan föra med sig. I den mån det är möjligt, bör man därvid korrigera de lokala förutsättningarna för ökat intag även i de nu uppförda och projekterade klinik­ byggnaderna.

Enligt beredningens mening skulle det således vara möjligt att öka det kli­ niska intaget i Uppsala från

86

till ca 115 elever årligen. Om hänsyn tages till

det av beredningen tidigare beräknade bortfallet av elever under det prekliniska skedet, skulle intaget nybörjare till den teoretiska undervisningen kunna uppgå till ca

120

årligen.

Tidpunkten för igångsättande av ifrågasatt ökad utbildning i Uppsala är be­ roende av utbyggnaden av de teoretiska institutionerna liksom av Akademiska sjukhusets utbyggnad. Enligt beredningens mening bör det vara möjligt att påbörja det ökade intaget nybörjare höstterminen 1966. Beredningen förutsätter därvid, att en nybyggnad för medicinsk kemi är färdigställd till hösten 1967 och en för farmakologi till våren 1969, liksom att den för utbildningen väsent­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

152

liga utbyggnaden av Akademiska sjukhuset är avslutad under år 1969. För

att det ökade elevantalet skall kunna beredas plats under det morfologiska

året — i avvaktan på att nybyggnader för ämnena anatomi och histologi står

färdiga — kan det dock bli erforderligt att även vidtaga vissa tillbyggnadsåt­

gärder —■ t. ex. i barackform — till de nuvarande anatomiska och histologiska

institutionsbyggnaderna.

Enligt riksdagens beslut skall i Umeå från 1965 intagas 62 nybörjare årligen

i de teoretiska ämnena. Programmerings- och projekteringsarbete pågår för

uppförande av teoretiska institutionsbyggnader därstädes. För ämnena farma­

kologi, klinisk farmakologi, bakteriologi, klinisk bakteriologi, virologi och hy­

gien planeras vidare tillbyggnad. Av betydelse för den kliniska undervisningen

är att en utbyggnad av lasarettet i Umeå är igång. Beredningen har erfarit, att

förseningar i utbyggnaden av lasarettet inträffat, innebärande, att de svårig­

heter, som den kliniska undervisningen och forskningen tidigare haft att kämpa

med, kommer att kvarstå under de närmaste åren och kan även komma att

accentueras i samband med att den vidgning av läkarutbildningskapaciteten,

som är aktuell med anledning av riksdagens beslut enligt propositionen 1962: 104,

kommer att beröra den propedeutiska och kliniska utbildningen i Umeå, näm­

ligen från höstterminen 1964.

Möjligheterna att ytterligare vidga läkarutbildningskapaciteten i Umeå in-

skränkes framför allt av lasarettets i Umeå begränsade sjukvårdsmässiga för­

utsättningar. Den kliniska undervisningens resurser är således avgörande för

intagningens storlek. Vid ett realiserande av föreliggande utbyggnadsprogram

för lasarettet kommer exempelvis för undervisningen i medicin endast att stå

till förfogande 180 vårdplatser, vartill emellertid tillkommer 60 vårdplatser, av­

sedda för rehabilitering och långtidsvård. Beredningen anser dock, att när ut­

byggnaden av lasarettet är avslutad, det bör vara möjligt att öka intaget elever

till de kliniska ämnena med

20

elever årligen, d. v. s. från 60 till ca 80 elever.

De teoretiska institutionerna i Umeå är planerade för ett intag av 62 medicine

studerande, 60 odontologie studerande samt 25 studerande i s. k. blandad medi­

cinsk och annan utbildning. Beredningen räknar dock med att det skall vara

möjligt att utan större ändringar i nuvarande byggnadsplaner möjliggöra ett

ökat intag till ca 84 medicine studerande årligen. Det bör i det sammanhanget

noteras, att efter vad beredningen erfarit, inga planer föreligger att vidga den

odontologiska intagskapaciteten i Umeå. För vissa propedeutiska ämnens vid­

kommande kommer vidare möjlighet föreligga att ta emot ökat antal studenter

i samband med att den planerade tillbyggnaden för dessa ämnen åstadkommes.

Med hänvisning till vad ovan anförts bör det sålunda enligt beredningens

mening finnas möjlighet att öka intagskapaciteten i Umeå till ca 84 nybörjare

årligen.

I fråga om tidpunkten för igångsättande av ökad läkarutbildning räknar

beredningen med att den planerade utbyggnaden av lasarettet i Umeå skall stå

färdig år 1970. Det av beredningen föreslagna ökade intaget skulle därvid kunna

påbörjas höstterminen 1967. Man måste emellertid ta i beaktande möjligheten

av ytterligare förseningar i realiserandet av utbyggnadsprogrammet, varför det

skulle kunna bli aktuellt att för ett eller ett par år uppskjuta påbörjandet av

nu aktuella kapacitetsvidgning.

Beträffande en ytterligare ökning med 100 nybörjarplatser vid nu befintliga

läroanstalter eller på en ny universitetsort anför beredningen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

153

I det föregående har beredningen redovisat de enligt beredningens mening optimala utbildningsförutsättningarna i Stockholm, Uppsala och Umeå. I

Stock­

holm

skulle det emellertid kunna tänkas föreligga teoretiska förutsättningar att

ytterligare vidga läkarutbildningskapaciteten genom längre gående byggnads­ åtgärder för den prekliniska undervisningen och forskningen och genom ett större ianspråktagande av de betydande sjukvårdsresurser, som enligt vad ovan angivits, finnes i Stockholms-området. Inrättande av ett fjärde undervisnings- sjukhus i Stockholm skulle därvid bli aktuellt. Beredningen finner emellertid, att en sådan lösning såväl ur utbildningssynpunkt som ur allmän lokaliserings- synpunkt måste stå tillbaka för de övriga alternativ, som föreligger för att åstadkomma den önskade vidgningen av läkarutbildningskapaciteten.

Enligt under år 1962 avlämnade förslag av läkarutbildningsbcredningen skulle läkarutbildningskapaciteten i såväl

Göteborg

som vid medicinska fakulteten i

Lund

komma att betydligt vidgas. Intaget i Göteborg skulle därvid uppgå till

168 nybörjare årligen och vid medicinska fakulteten i Lund till 190 nybörjare årligen. Förslagen utgår ifrån att ökade kliniska resurser skall ställas till under­ visningens och forskningens förfogande. I Göteborg avses därvid ett under pla­ nering varande nytt sjukhus, benämnt Östra sjukhuset, bli utnyttjat. För under­ visningen vid medicinska fakulteten i Lund tänkes förutom lasarettet i Lund, som för närvarande är föremål för utbyggnad, även hela Allmänna sjukhuset i Malmö bli disponerat. Även för Allmänna sjukhuset i Malmö planeras en be­ tydande utbyggnad.

Nyligen har staten träffat avtal med de kommunala huvudmännen för lasa­ rettet i Lund (definitivt) och för Allmänna sjukhuset i Malmö (preliminärt) om sjukhusens utnyttjande för läkarutbildning. I sistnämnda avtal har särskilt beaktats föreliggande förslag av läkarutbildningsberedningen om ökad läkar­ utbildning vid medicinska fakulteten i Lund. I fråga om ökat utnyttjande av kommunala sjukhus i Göteborg för undervisnings- och forskningsändamål pågår för närvarande avtalsförhandlingar mellan staten och Göteborgs stad.

För att inte rubba föreliggande förutsättningar för ingångna avtal och för pågående avtalsdiskussioner samt för att inte störa den sjukvårdsplanering, som är igång i Göteborg, Lund och Malmö och vars snabba slutförande är en förut­ sättning för att de av beredningen tidigare föreslagna ökningarna av läkarut­ bildningskapaciteten skall kunna realiseras enligt framlagt tidsprogram, synes det beredningen icke lämpligt att nu ta upp förnyade diskussioner om ytterligare ökad läkarutbildning på angivna orter. Med hänsyn till de betydande sjukvårds- mässiga resurser, som finnes i såväl Göteborg som i Lund—Malmö, skulle det emellertid enligt beredningens mening i och för sig kunna vara möjligt att vid dessa läroanstalter genomföra en begränsad ytterligare vidgning av läkarutbild­ ningskapaciteten.

För den nu ifrågasatta ytterligare ökningen av läkarutbildningskapaciteten återstår sålunda att förlägga utbildningen till

en ny universitetsort.

Som bered­

ningen tidigare redovisat i betänkandet Program för ökad läkarutbildning måste på de orter, som kan vara aktuella därvidlag, finnas tillgång till ett sjukhus med ett tillräckligt antal specialavdelningar för att en fullständig klinisk utbildning skall möjliggöras. De sjukhus utanför de nuvarande undervisningsorterna, som i första hand kan komma ifråga, är lasaretten i Linköping och Örebro. Dessa sjukhus är nu föremål för omfattande utbyggnad för att tjäna som regions­ sjukhus. Även om beredningen inte kunnat utreda förutsättningarna i detalj, finns det anledning förmoda, att båda sjukhusen skall kunna användas som undervisningssjukhus. Beredningen har inte kunnat taga ställning till vilket av

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

154

de två lasaretten, som skulle vara det mest lämpliga, om endast ettdera av

sjukhusen skall utnyttjas för föregivet ändamål. En bedömning härvidlag kan

inte ske enbart på grundval av undervisnings- och kostnadsfaktorer för läkar­

utbildningens del. Här måste också andra synpunkter av lokaliseringskaraktär

beaktas, vilket ligger utanför läkarutbildningsberedningens möjligheter att be­

döma.

Det är önskvärt, att en ny medicinsk högskola i Örköping, som den nya uni­

versitetsorten provisoriskt benämnts, förses med egna teoretiska institutioner.

Av tidsskäl och eventuellt även kostnadsskäl skulle det emellertid kunna vara

önskvärt, att — såsom fallet för närvarande är i Umeå — låta den teoretiska

utbildningen (de två första studieåren) under en övergångstid äga rum vid ett

eller flera befintliga lärosäten. Ett tänkbart alternativ till lösning av denna

fråga vore att dimensionera de planerade teoretiska institutionsbyggnaderna i

Uppsala för ett sådant högre intag, som skulle motsvara det nya lärosätets kli­

niska intagskapacitet. Som tidigare nämnts planeras för samtliga teoretiska

ämnen i Uppsala nybyggnader och det borde därvid vara möjligt att med rela­

tivt begränsade kostnadsökningar åstadkomma de provisoriska ytterligare ut­

bildningsplatser, som det enligt angiven lösning skulle bli fråga om. Dessa ut­

rymmen skulle för övrigt, efter det att Örköping erhållit egna prekliniska institu-

tionsbyggnader, kunna utnyttjas för de olika former av blandad medicinsk och

annan utbildning, som i framtiden kan komma att vara aktuella i Uppsala.

Ett annat alternativ för att på annan ort skapa provisoriska utbildningnings-

platser i de teoretiska ämnena för de studenter, som skall fullfölja den pro-

pedeutiska och kliniska utbildningen i Örköping, vore att utnyttja utbildnings­

resurserna i Stockholm. Det är, som tidigare nämnts, möjligt att relativt snabbt

åstadkomma utbildningsplatser för den teoretiska undervisningen i Stockholm,

medan svårigheter kan komma att föreligga att anordna kliniska sådana. Därest

det icke är möjligt att färdigställa ett tredje undervisningssjukhus i Stockholm

enligt det tidsprogram, som tidigare angivits, skulle ändock ett ökat antal stu­

derande vid angiven tidpunkt kunna intagas i Stockholm, varvid det tillkom­

mande antalet efter de två första studieåren skulle flytta över till Örköping.

Detta förutsätter emellertid att, när ett ökat antal propedeutiska och kliniska

utbildningsplatser finnes att tillgå i Stockholm, Örköping själv måste kunna ge

teoretisk utbildning åt det antal elever, som vid samma tidpunkt skulle påbörja

sin propedeutiska och kliniska utbildning därstädes.

Beredningen anser, att redan från starten utbildningsplatser i Örköping måste

anordnas i samtliga propedeutiska ämnen. Nybyggnader av betydande omfatt­

ning för denna undervisning måste således tillkomma. För den kliniska under­

visningen och forskningen torde säkerligen också betydande förstärkningsåtgär-

der erfordras.

Beredningen räknade tidigare i betänkandet Program för ökad läkarutbild­

ning med att de kliniska resurserna vid vartdera av lasaretten i Linköping och

Örebro skulle kunna tillåta en utbildningskapacitet av ca 60 elever årligen.

Med hänsyn till att lasaretten i fråga torde komma att få ett vårdplatsantal av

motsvarande storlek som lasarettet i Umeå, finns det enligt beredningens me­

ning anledning antaga, att den kliniska intagskapaciteten i Örköping liksom i

Umeå skall kunna uppgå till ca 80 elever årligen. De framtida teoretiska insti­

tutionsbyggnaderna i Örköping bör således mot bakgrund av det beräknade

bortfallet av elever under de två första studieåren dimensioneras för en intags­

kapacitet av ca 84 elever.

Vad gäller de tidsmässiga förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Ör-

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

155

köping, anser beredningen möjlighet föreligga att färdigställa nybyggnader för eventuella teoretiska ämnen tidigast höstterminen 1967 samt för de propedeu- tiska ämnena tidigast höstterminen 1968. Beredningen räknar därvid med en programmerings- och projekteringstid av två år samt en byggnadstid av lika­ ledes två år. Det torde vara möjligt att inom den tidsram, som blir aktuell för varje särskilt ämne, om man utgår från ett studieschema, där den propedeutiska utbildningen påbörjas vid nyss angiven tidpunkt, kunna vidtaga de anordningar, som blir erforderliga för den kliniska undervisningen.

Med hänvisning till vad ovan nämnts vore det snabbaste sätt, på vilket läkarutbildning i Örköping skulle kunna igångsättas, att vid något nu befintligt lärosäte intaga elever i de teoretiska ämnena höstterminen 1966, varvid dessa elever höstterminen 1968 finge flytta över till Örköping för fortsatt propedeutisk och klinisk utbildning. Som tidigare anförts torde det finnas förutsättningar att i Uppsala och eventuellt även i Stockholm vid angiven tidpunkt mottaga ifråga­ satt nybörjarintag. Därest det emellertid inte skulle anses lämpligt att för­ lägga den teoretiska utbildningen av de elever, som skall genomgå den resteran­ de delen av läkarutbildningen i Örköping, till annat lärosäte, måste det första intaget nybörjare i Örköping uppskjutas till tidigast höstterminen 1967.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande framhåller bl. a. följande beträffande lokalsituationen i Stockholm och Umeå.

Därest de fortsatta övervägandena rörande det i promemorian framlagda för­ slaget om en ökning med ytterligare 100 nybörjare i Stockholm skulle leda till, att med hänsyn till ett eventuellt övergångsskede åtgärder bör tillgripas, vilka skulle innebära en forcering av hittills diskuterad tidsplan för utbyggandet av S:t Görans sjukhus, torde — såvitt nämnden kan bedöma — ett i högsta grad skyndsamt ställningstagande vara nödvändigt. Huruvida Stockholms stads myndigheter anser det praktiskt möjligt att genomföra en sådan forcering an­ kommer det ej på nämnden att bedöma. Mot bakgrunden av den kännedom nämnden har om hittillsvarande överväganden rörande S:t Görans sjukhus om­ daning till undervisningssjukhus förefaller det nämnden dock icke byggnads- mässigt omöjligt att — därest överenskommelse därom kan träffas med Stock­ holms stad — under de närmaste åren i samband med redan diskuterad utbygg­ nad eller genom en delvis ändrad etapplanering skapa erforderliga förutsättning­ ar för en vid detta sjukhus tidigare upptagen medicinsk undervisning och forsk­ ning, avseende i första hand medicin- och kirurgiårets kurser. Att därvid under en övergångstid måste tillgripas provisorier, som drar kostnader och kan med­ föra olägenheter av skilda slag, förefaller nämnden ofrånkomligt.

I promemorian har ställning ej tagits till storleken av en eventuell intagnings­ ökning i Umeå. För Uppsala och Umeå förordas en sammanlagd ökning av stu­ derandeintaget med 40 per år från och med läsåret 1968/69. Från de synpunk­ ter nämnden har att företräda kan en bedömning ske av förutsättningarna för en eventuell kapacitetsökning endast i vad avser lokalförhållandena vid lasa­ rettet i Umeå. Nämnden vill till en början i korta drag redogöra för det aktuella läget i fråga om detta lasaretts utbyggande.

Planeringen för uppförandet av de närmast i tur stående nybyggnaderna vid lasarettet i Umeå (byggnaderna 3 a och 1 b) har av olika skäl blivit avsevärt försenad. Med skrivelser den 5 och 19 november 1962 överlämnade Västerbottens läns landstings planeringsutskott till nämnden skissritningar avseende ifråga­ varande byggnader. Vid överlämnandet hade från landstingets sida slutlig ställ­ ning ej tagits till åtskilliga väsentliga frågor avseende byggnadernas utform­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

156

ning. Nämndens granskning föranledde också på flera punkter erinringar, vilka

under hand meddelades landstingets representanter. Sedan komplettering av

ritningarna och justeringar gjorts kunde emellertid nämnden vid överläggningar

med representanter för landstinget den 30 november 1962 under hand meddela,

att nämnden vore beredd att tillstyrka ett godkännande — i och för statsbidrags

utgående enligt gällande avtal — av ritningar, utarbetade efter de riktlinjer,

som överenskommits vid sagda överläggningar. Sedermera skedde emellertid —

utan medverkan från nämndens sida — en omarbetning av i första hand den

operationsavdelning, som avses ingå i byggnad 3 a. Denna omarbetning resul­

terade i ett alternativt förslag till avdelningens utformning. Slutlig ställning har

från landstingets sida ännu icke tagits till de frågor, som aktualiserats i samband

med omarbetningen. Nämnden har emellertid numera anledning förmoda, att så

kommer att ske inom den närmaste tiden. Därefter torde huvudritningar för

byggnad

3

a — och inom samma tidsram även för

1

b — kunna färdigställas

relativt snabbt. Det är därför nämndens förhoppning, att ärendet angående

ifrågavarande byggnader skall kunna underställas Kungl. Maj:t före hösten

1963.

Nämnden bedömer de inträffade förseningarna i fråga om byggnad 3 a såsom

mycket allvarliga icke minst med hänsyn till konsekvenserna för den år 1961

beslutade intagningsökningen. Någon ytterligare fördröjning av planeringen

för denna byggnad kan därför enligt nämndens mening under inga förhållanden

accepteras.

Byggnaden 3 a kommer att omfatta arbetsavdelningar, expeditioner och un­

dervisningslokaler för flertalet kliniker samt röntgen- och centraloperations­

avdelning. De byggnadsmässiga förutsättningarna är sådana, att en mycket

sträng begränsning måst ske i fråga om de lokalbehov, som avses bli tillgodo­

sedda genom tillkomsten av denna byggnad. En ökning av studerandeantalet

utöver hittills beslutad och därav föranledda behov av ytterligare lokalutrym­

men för nyssnämnda kliniker m. m. kan visa sig medföra att byggnaden i dess

helhet måste omplaneras. I sammanhanget förtjänar dock påpekas, att föreläs­

ningssalarna (bortsett från två mindre salar) kunnat dimensioneras så, att de i

och för sig medger viss ökning av studerandeantalet, därest en sådan — trots

vad nämnden i detta yttrande uttalar — skulle bli aktuell.

Det hittills bedrivna ritningsarbetet avseende byggnad 3 a har sålunda för­

anlett en viss beskärning av bl. a. erforderliga undervisnings- och läkarutrym-

men. Föreliggande behov av dylika utrymmen kommer därför icke att kunna

helt tillgodoses — åtminstone icke i önskvärd utsträckning — förrän en för vissa

kliniker m. in. diskuterad ny byggnad, benämnd nr 10, tillkommit. Avsikten har

nämligen varit, att några, i byggnad 3 a nu övergångsvis inplacerade funktioner

i framtiden skulle överföras till i första hand sagda byggnad

10

och att därvid

friställda utrymmen i byggnad 3 a skulle tas i anspråk för de kliniker m. m.,

som kommer att där kvarbli. I fråga om byggnad

10

är emellertid läget det,

att ingen egentlig planering för densamma ännu påbörjats. Samma gäller den

enligt nämndens mening från undervisnings- och forskningssynpunkt ännu

angelägnare nybyggnaden för kliniska laboratorieämnen och klinisk forskning

(benämnd byggnad 3 b). Härtill kommer, att — enligt nämndens till landstinget

vid upprepade tillfällen uttalade mening — planeringen för byggnaderna 3 b och

10 måste grunda sig på en generalplan för lasarettets fortsatta utbyggnad. Någon

dylik plan föreligger emellertid icke. Helt nyligen har emellertid vissa förbere­

dande åtgärder avseende generalplanearbetet vidtagits.

Mot bakgrunden av vad sålunda redovisats finner nämnden det uteslutet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

157

att nu göra något som helst uttalande i fråga om tidsplanen för lasarettets i

Umeå fortsatta utbyggnad utöver byggnaderna 3 a och

1

b. Detta innebär enligt

nämndens mening, att förutsättningar för närvarande saknas för ett ställnings­

tagande till frågan om möjlig tidpunkt för en eventuell ytterligare ökning av

studerandeintaget utöver redan beslutad.

Även oavsett vad sålunda anförts finner sig nämnden — med hänsyn till före­

liggande förutsättningar i övrigt — med skärpa böra uttala, att någon ytter­

ligare ökad läkarutbildning icke bör ifrågakomma i Umeå under den för lasa­

rettet därstädes nu överblickbara utbyggnadsperioden.

Stockholms stadskollegium anför i huvudsak följande under åberopande av

yttrande från Stor-Stockholms sjukvårdsberedning.

Redan år 1961 i samband med överläggningarna mellan staten och Stor­

stockholm angående Karolinska institutets andra undervisningssjukhus hävda­

des från Stor-Stockholmssidan att man borde räkna med ett större antal medi­

cine studerande än 160 per årskurs under det kliniska skedet (motsvarande ett

intag av 168). Såväl absolut som i relation till landet i övrigt ansågs det erfor­

derligt med ett större antal utbildningsplatser för ungdomen i Stor-Stockholms-

området och flera utbildade läkare för sjukvården inom hithörande räjong. Med

hänvisning till riksdagens beslut, att undervisningen skulle utbyggas enligt

alternativ F i det av läkarutbildningsberedningen år 1961 framlagda betänkan­

det Program för ökad läkarutbildning, förklarade statens representanter, att

frågan om ett större elevintag i Stockholm icke kunde upptagas till diskussion.

Avtalet mellan staten och Stockholms stad om S:t Görans sjukhus som det

andra undervisningssjukhuset tillkom således under den grundläggande förut­

sättningen, att nybörjarintaget i Stockholm inom överskådlig framtid icke skulle

vara högre än 168. Det vid samma tidpunkt pågående arbetet med en fullständig

sjukhusplan för Stor-Stockholm fick därför också baseras på detta beslut om

läkarutbildningens ordnande.

Omfattningen av läkarutbildningsbehovet har uppenbarligen tidigare bedömts

för snävt. Behovet av ett ökat antal läkare i landet är ställt utom allt tvivel.

För Stor-Stockholms del inger bristen på läkare särskilt inom mentalsjukvården

och den öppna vården stora farhågor och kan komma att förhindra eller försena

önskvärd och planerad utbyggnad av sjukvårdsresurserna. Skälen till att ut­

bildningen ökas i första hand inom Stor-Stockholmsområdet kvarstår och det är

angeläget att ökningen kommer till stånd snarast möjligt även med hänsyn till

att de för utbildningen aktuella årskullarna nu är särskilt stora.

Vad beträffar den teoretiska undervisningen uttalade lärarkollegiet vid Karo­

linska institutet redan år 1961 i sitt yttrande över då framlagt förslag till ökad

läkarutbildning att möjlighet torde föreligga av en utbildningskapacitet enligt

alternativ H vid institutet, vilket alternativ innebar ett årligt nybörjarintag om

230 elever eller i det närmaste samma som nu diskuteras. Lärarkollegiet uttalade

därvid också, att patientunderlaget i Stockholms stad och län utan tvekan med­

giver erforderlig klinisk undervisning för ett intag av denna storleksordning.

Även om den nu aktualiserade ökningen av den medicinska undervisningen i

Stor-Stockholm i viss mån skapar ändrade förutsättningar för den nyligen av

sjukvårdsberedningen framlagda sjukhusplanen för området, vill beredningen

bekräfta sin tidigare intagna ståndpunkt och sitt intresse för att medverka till

eu lösning av denna för alla parter betydelsefulla undervisningsfråga. Mot bak­

grunden av den utbyggnad av sjukhusbeståndet som sjukhusplanen för Stor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Stockholm innebär synas möjligheter föreligga att ställa erforderligt antal sjuk­

husplatser inom Stor-Stockholmsområdet till den kliniska undervisningens för­

fogande. Planen har numera godkänts av landstinget och stadsfullmäktige och

dess förverkligande forceras av sjukvårdshuvudmännen. Förutom omdaningen

av S:t Görans sjukhus till undervisningssjukhus samt utbyggnad eller upprust­

ning av flertalet befintliga sjukhus innefattar planen även uppförande av tre

helt nva sjukhus under den närmaste 15-årsperioden. Av dessa beräknas stor­

sjukhusen i Huddinge och Enskededalen kunna tagas i bruk omkring 1970.

På detta stadium har det icke ansetts nödvändigt att närmare penetrera frå­

gan om vilka kliniker som böra tagas i anspråk för en ökad undervisning, vilket

för övrigt icke heller den korta remisstiden medgivit. En närmare utredning

härom bör göras gemensamt med Karolinska institutet och andra berörda stat­

liga organ. Det kan förutses, att vissa jämkningar i den fastställda sjukhuspla­

nen kan bli nödvändiga för att tillrättalägga förhållandena för en ökad under­

visning. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning är beredd att diskutera sådana

justeringar av planen som ur sjukvårdssynpunkt kan accepteras och icke för­

sämra sjukvårdsservicen för området invånare. Den angelägna utvidgningen av

läkarutbildningen får emellertid icke försvara uppgiften att snarast möjligt av­

hjälpa bristen på sjukvårdsplatser inom Stor-Stockholms södra delar och ej

heller rubba den jämvikt i sjukvårdsresurserna mellan Stor-Stockholms olika

delar, som är en huvudlinje i sjukhusplanen. Överenskommelse om ökad läkar­

utbildning i Stor-Stockholm och därav betingade ändringar i sjukhusplanen

måste träffas mycket snabbt, eftersom projekteringsarbetet för de nya sjuk­

husen och för upprustningen av flera äldre sjukhus är i full gång och senare

ändringar kan medföra betydande merkostnader och förseningar.

Även om en definitiv lösning av »det tredje undervisningssjukhuset» i Stor-

Stockholm icke skulle vara möjlig att få fram till våren 1969, vid vilken tidpunkt

den kliniska undervisningen i promemorian förutsatts börja för att möjliggöra

ökat intag läsåret 1966/67, måste det vara möjligt att för en kortare övergångs­

tid åstadkomma godtagbara provisorier. Många befintliga kliniker inom Stor-

Stockholmsområdet, som icke permanent är avsedda för undervisning, har redan

tidigare under längre eller kortare perioder utnyttjats härför och andra synas

utan större åtgärder kunna göras användbara. Det förutsätter dock givetvis att

man från såväl sjukvårdshåll som undervisningshåll får acceptera vissa impro­

visationer intill dess permanenta undervisningskliniker kunna färdigställas. Med

hänsyn till angelägenheten av att ökningen av undervisningen snarast kommer

till stånd bör detta icke få verka hindrande. I detta sammanhang må framhållas,

att den vid ett ökat elevintag för den teoretiska undervisningen erforderliga ut-

byggnaden av Karolinska institutet är brådskande, om ökningen skall kunna ske

redan läsåret 1966/67.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning tillstyrker sålunda, att läkarutbildningen

i Stor-Stockholm snarast ökas till en intagning av 268 elever. Beredningen vill

framhålla angelägenheten av att besked från staten i denna fråga erhålles utan

tidsutdräkt, så att i varje fall principöverenskommelse om den kliniska under­

visningen kan träffas under våren 1963.

Mentalsjukvårdsberedningen anför i huvudsak följande.

De bristande förutsättningarna för ett prognosbedömande av effekten på

längre sikt av en ytterligare utökning av utbildningskapaciteten torde icke

kräva en lika hög grad av beaktande vid en begränsad ökning av antalet ny­

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

159

börjarplatser. Med hänsyn till den betydande omfattningen av det i nuläget

bedömbara läkarbehovet synes en fortsatt moderat förstärkning av intagnings-

kvoten kunna genomföras utan menlig inverkan på den framtida relationen

mellan läkartillgång och läkarbehov. Den rådande kännbara läkarbristen inom

sjukvården, enkannerligen inom mentalsjukvården, talar snarare för att möjlig­

heterna till en ytterligare ökning av antalet nybörjarplatser bör tillvaratagas i

den utsträckning, som är lämplig med hänsyn till bland annat prognosläget.

Även vid en utbyggnad av begränsad omfattning föreligger dock betydande

svårigheter att inom ramen för nuvarande utbildningsorganisation kunna* dispo­

nera lokaler och lärarkrafter i erforderlig utsträckning. Beredningen har upp­

märksammat, att redan förverkligandet av den för det närvarande förutskickade

etappvisa utbyggnaden av undervisningsorganisationen vid de medicinska fa­

kulteterna är förbundet med förhållandevis stora problem i dessa avseenden.

Det synes därför realistiskt att söka förlägga en ytterligare tillkommande medi­

cinsk utbildning till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus.

Beredningen vill förorda, att förutsättningarna härför närmare prövas i enlighet

med de av läkarutbildningsberedningen i dess Program för ökad läkarutbildning

uppdragna riktlinjerna. En tillämpning under angivna premisser av detta pro­

gram aktualiserar det s. k. örköpingsalternativet. Realiserandet av nämnda alter­

nativ skulle innebära ett ytterligare tillskott om 62 platser i de teoretiska läro­

ämnena samt 60 kliniska och propedeutiska platser. Det totala antalet nybörjar­

platser för medicine studerande skulle därigenom komma att uppgå till (678 +

62) 740. Ifrågavarande platsantal synes vara av en sådan rimlig omfattning, att

en utökning av utbildningskapaciteten inom ramen för detsamma torde kunna

genomföras utan avvaktan på en ny långtidsprognos angående läkarbehovet.

En förläggning till Örebro eller Linköping av en ny utbildningsinstitution för

blivande läkare förutsätter enligt läkarutbildningsberedningen, att den pre-

kliniska undervisningen övergångsvis kan anordnas å annan ort. Läkarutbild­

ningsberedningen har ur denna synpunkt förordat en motsvarande utvidgning

av nybörjarplatserna i de teoretiska ämnena i första hand vid den medicinska

högskolan i Umeå och i andra hand vid Karolinska institutets teoretiska institu­

tioner i Stockholm. Beträffande nybörjarplatserna vid den medicinska högskolan

i Umeå föreligger ännu icke något beslut om en ytterligare utökning av antalet

platser utöver den kvot av 62 platser, som omfattas av den enligt gällande

program förutskickade utbyggnaden. Med anledning härav bör förutsättning­

arna för en temporär ytterligare utökning av intagningskvoten vid ifrågavaran­

de högskola göras till föremål för förnyade överväganden. Vidkommande möj­

ligheterna till en motsvarande ökning av utbildningskapaciteten i Stockholm

torde desamma vara begränsade såväl beträffande den teoretiska som den kli­

niska utbildningen. Ett förläggande av ett ytterligare antal utbildningsplatser

till huvudstaden ar jämväl knappast förenligt med aktuella decentraliserings-

strävanden.

Svenska landstingsförbundet

betonar, att bristen på läkare nu är så stor, att

den medför påtagliga svårigheter att upprätthålla en effektiv sjukvårdsorga­

nisation. Förbundet finner för sin del starka motiv föreligga för den föreslagna

utökningen av utbildningskapaciteten till 818 nybörjarplatser per läsår.

SA CO

anser, att cn förnyad prognos på Iäkarområdet snarast bör komma till

stånd. Organisationen finner angeläget, att planeringsarbetet omedelbart igång­

sattes for den utvidgning av intagningskapacitetcn, som kan bli nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

160

Svenska läkaresällskapet förordar bl. a. en provisorisk intagningsökning under

läsåren 1963/64 och 1964/65 samt framhåller, att frågan om vidareutbildning

av läkare bör snabbutredas.

SFS anför bl. a.:

Argumenten för en utökning av läkarutbildningen utöver vad som tidigare

beslutats är den av läkarprognosutredningen år 1961 konstaterade bristen på

läkare

Som SFS tidigare påpekat, är patientunderlagets storlek av avgörande bety­

delse för frågan om utbyggnaden av läkarutbildningen. I Stockholm föreligger

ett patientunderlag, tillräckligt för utbildning av 268 studerande per år. En

utökning av intagningen kommer således att bli avhängig av de existerande

undervisningssjukhusens kapacitet. Enligt nu tillgängliga uppgifter skall S.t

Görans undervisningssjukhus stå färdigt omkring 1975. Det synes således inte

möjligt att så snabbt som i promemorian säges, genomföra en intagningsökning

i Stockholm. Det måste ankomma på LUB att fastställa den närmare tidsplanen

för denna utbyggnad.

Medicinska föreningen i Stockholm finner motiv föreligga för utbyggnad av

utbildningskapaciteten vid de spärrade utbildningslinjerna och då även beträf­

fande den medicinska utbildningen. Föreningen anför i huvudsak följande.

Utbyggnaden av den medicinska utbildningen måste, var i landet den än för-

lägges, utföras så att såväl teoretisk som klinisk utbildning utbygges i samma

omfattning på en och samma ort. Patientunderlag för utbildning av 268 studen­

ter per år föreligger inom Stor-Stockholms sjukvårdsområde. En klinisk utbild­

ning för 268 studenter per år i Stockholm kräver tre fullständiga undervisnmgs-

sjukhus. Tidpunkten 1966 för utökandet av nybörjarintaget till 268 mot bak­

grund av nu tillgänglig information om sjukhusbyggnationen i Stor-Stockholm

måste helt avvisas. Det är ytterst angeläget, att den definitiva tidpunkten för

färdigställandet av det tredje undervisningssjukhuset går att fastslå innan slut­

lig ställning tages till när intaget skall utökas till 268. Den nu gällande studie­

ordningens resultat måste bli föremål för värdering och undervisningsmetoder

och lärarorganisation för kurser om 134 studenter föremål för studier innan in­

taget ökas utöver det nuvarande.

Sveriges konservativa studentförbund yttrar bl. a. följande.

Förbundet anser, att man redan nu bör inrikta sig på att inrätta medicinska

fakulteter i såväl Linköping som Örebro. På så vis utnyttjas landets samtliga

regionssjukhus för läkarutbildning. I detta sammanhang vill vi påpeka vikten

av att dessa fakulteter blir fullständiga, så att de studerande har möjlighet att

tillbringa hela sin utbildningstid vid samma lärosäte och ej såsom nu tvingas

byta studieort.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Odontologisk utbildning

Flertalet remissinstanser finner en ökning av tandläkarutbildningen utöver

nu gällande utbyggnadsprogram mindre självklar än utbyggnaden av vissa

andra spärrade utbildningslinjer.

161

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm uttalar i sitt remissyttran­

de tveksamhet om prognosen beträffande tandläkarbehovet. Kollegiet finner det

tvivelaktigt att grunda en ökad utbildningsvolym på en önskan att tillgodose

ungdomens i möjligaste mån fria val av studieriktning; samhällets behov av tand­

läkare bör vara utgångspunkten för planeringen av utbildningens omfattning.

Kollegiet tillstyrker dock den föreslagna utbyggnaden under förutsättning att

en effektiv kontinuerlig prognosverksamhet igångsätts och att intagningen av­

passas efter dess resultat. Vid en eventuell minskad intagning skulle friställda

resurser beträffande personal, lokaler o. s. v., kunna användas för odontologisk

vidareutbildning och specialistutbildning. Kollegiet framhåller, att en ökning av

antalet nybörjare i Stockholm utöver nuvarande 100 icke kan ske i belintliga

lokaler. Intagning av ytterligare 40 elever förutsätter därför omfattande ny­

byggnadsåtgärder. Eventuellt skulle en nybyggnad kunna göras för 100 nybör­

jare och provisorisk utbildning för ytterligare ca 60 anordnas i nuvarande lo­

kaler.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö framför samma principiella

invändningar mot grunden för beräkning av det odontologiska utbildningsbeho­

vet som anförts av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Kollegiet

finner det vidare, med hänsyn till antalet i utlandet utbildade tandläkare, tvek­

samt om den av P-gruppen föreslagna utbyggnaden bör komma till stånd. Kol­

legiet ställer sig mycket tveksamt till möjligheten och lämpligheten att utöka

den årliga intagningen vid tandläkarhögskolan i Malmö till 125 studerande.

Högskolan är konstruerad för 80 nybörjare per år och har ansträngts starkt

för att ta emot 100. Ytterligare ökning är icke möjlig utan mycket ingripande

ombyggnader och tillbyggnader samt avsevärda dubbleringar av befattnings­

havare även på högsta niva. Vidare skulle da förutsättas att medicinska fakul­

teten i Lund kunde öka intagningen för prekliniska studier. En ytterligare

ökning av antalet odontologie studerande torde därför enligt kollegiets mening

böra fördelas på högskolorna i Stockholm och Göteborg.

Universitetskanslern anför:

Med hänsyn till att den föreslagna spridningen av kapacitetsökningen för

tandläkarutbildningen förefaller kräva betydande investeringar för ett jämförel­

sevis litet tillskott av platser vill jag förorda en koncentrering av utbyggnaden

till en eller högst två högskolor. Det av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i

Stockholm framförda förslaget synes mig böra beaktas vid den fortsatta plane­

ringen.

Under förutsättning att en löpande effektiv prognosverksamhet sker beträf­

fande tandläkarbehovet finner jag mig böra tillstyrka att principbeslut nu fattas

om en viss ökning av den odontologiska utbildningen

Expertgruppen för odontologisk utbildning i Göteborg framhåller, att en ök­

ning av det årliga studerandeintaget i Göteborg utöver planerade 100 bör ske

redan från och med läsåret 1965/66 men därvid begränsas till 20 i stället för av

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

P-gruppen föreslagna 25 från och med läsåret 1968/69. Expertgruppen redo­

visar lokalbehovet för ifrågavarande utbyggnad enligt följande sammanställning.

162

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

Teknologiinstitutionen ......................

Nuvarande

lokalprogram

105 E

Ökning

13 E

Summa

118 E

Barnkliniken ....................................

97 E

T andsjukvårdscentralen

Cariologi-protetik ............................

Parodontologi-Bettanalys ................

172 E

24 E

196 E

Röntgenavdelning ..........................

Endodontiavdelning ....................

Operationsavdelning ............................

375 E

20 E

395 E

Undervisning och forskning ......................

Mottagningsavdelning ....................................

Summa

749 E

67 E

816 E

Procent

91,8

8,2

100,0

För utbildning årligen av 100 tandläkare erfordras 7,5 E, av 120 tandläkare

6,8 E per tandläkare. För en 20-procentig utökning av utbildningskapaciteten

fordras endast 8-procentig utökning av byggnadskomplexet, om den verkställes

nu. I sammanställningen ingar ej beräkning av ökade utrymmen för personal­

rum, omklädningsrum, studentlokaler, verkstäder, centralförråd o. dyl.

Expertgruppen redovisar med anledning av P-gruppens resonemang rörande

införandet av ett mindre personal- och utrustningskrävande system i huvudsak

följande synpunkter.

Arbetsgruppen för umeåinstitutets utbyggnad till tandläkarhögskola genom­

förde en åtgärd i denna riktning genom att i sin studieplan av den 27 april 1962,

godtagen av universitetskanslern, nedskära den obligatoriska tjänstgöringstiden

i de vad avser personal- och investeringskostnader hårdast belastande utbild­

ningsområdena, teknologi och tandsjukvårdsutövning, för teknologin med 23 %

av tiden (215 dagar till 165 dagar) och för kliniken från 396 dagar till 337 dagar

eller med omkring 15 %. Det synes icke vara görligt att ytterligare sänka den

tekniska utbildningstiden i de stora och kostsamma övningslaboratorierna. Där­

emot torde en sänkning utöver de 15 procenten av kliniktjänstgöringen böra

allvarligt övervägas, ej minst därför att tandsjukvårdskostnaderna för staten

i för hög grad belasta tandläkarhögskolorna. Detta framgår bl. a. av en tabel-

lansk översikt — utförd av expertgruppen på anmodan av departementet —

vilken utvisar att av de i expertgruppens lokalprogram upptagna modulerna på

15. m2 till ett totalt antal av 749 E, 423 E hänföra sig till tandsjukvårdens olika

kliniker, utgörande 56 %, medan 236,5 E upptaga undervisningslokaler, 32 %,

och endast 89,5 E eller 12 % forskningslokaler. Av byggnadskomplexets för

utbildningsändamål avsedda lokaler, tillsammans 11 235 "in2, fördelas ej mindre

än 6 345 m2 på klinikerna med deras för varje arbetsplats dyrbara utrustning

och personalstab.

163

Vid bedömning av denna fråga är det av vikt att bemärka, att den av arbets­ gruppen för utbyggnad av umeåinstitutet till högskola verkställda ovannämnda nedskärningen av tiden för teknisk utbildning och träning samt för klinisk tand- sjukvårdsutövning orsakades av den genomgripande reform, som består i prak­ tikantlaboratoriets övertagande av allt väsentligt tandtekniskt laboratoriearbete åt tandsjukvårdsutövande kandidater. Nedskärningen av tiden för tandteknisk träning är eu reell minskning, medan nedskärningen av tiden för tandsjukvårds- utövningen är skenbar; densamma innebär ingalunda någon minskning, snarare en ökning av tidigare härför disponibel tid. Den i 1947 års studieplan beräknade kliniska tjänstgöringstiden för envar kandidat omfattade nämligen även tiden för den tandtekniska laboratorieträningen vid kandidaternas utförande och färdigställande i alla detaljer av de tandtekniska protetiska arbetena inom pro- tetik och cariologi. Då tiden för protetikens laboratorieverksamhet kan beräk­ nas ligga vid 35 % och för cariologins vid 20 %, blir nedskärningen med omkring 20 % av kliniktiden totalt för funktionsenheten cariologi-protetik för ringa, även med beaktande av kvarstående tid för behövligt laboratoriemässigt plane­ ringsarbete inom protetiken. Talet om en kvalitetsförsämring genom den nya studieplanens sänkning av klinisk tjänstgöringstid är oberättigat, sänkningen måste automatiskt följa av praktikantlaboratoriets inrättande. Den samman­ lagda utbildningstiden i de i tandläkarstudierna ingående kliniska läroområdena sänktes endast med 14 dagar (458—444) eller 3 %. Den i följd av praktikant­ laboratoriets verksamhet icke behövliga tiden ersattes sålunda närmast helt av tid för kvalificerad högskoleutbildning i proseminarieövningar, seminarier, jour­ nal- och litteraturstudier, undersökningsmetodik och terapiplanering.

I detta samband bör även påpekas, att bestämmelsen i 1947 års studieplan om minskning av den totala studietiden från 10 till 9 terminer för toppskiktet av kliniskt kunniga kandidater hittills endast tillämpats vid THS, medan man vid THM icke tillämpat densamma. Vid THS har den icke medfört den av 1947 års studieplan avsedda effekten, emedan den begränsade tjänstgöringstiden inne­ burit allt för pressande arbete för 9-terminersgruppernas kandidater. Om en bestämmelse förslagsvis fastslog, att fordringarna skulle tillrättaläggas i syfte att omkring 25 % av kandidaterna kunde färdigställa sina tandsjukvårdsupp­ gifter för examen inom ramen av 9 terminers utbildning, skulle en avsevärd minskning av den totala kliniska tjänstgöringstiden därav följa. Därmed kunde vinnas att investerings-, personal- och materielkostnader för klinikerna tillfullo utnyttjades så att ett större antal kandidater kunde utbildas utan ökade stat­ liga utgifter för tandsjukvården.

I detta samband fäster expertgruppen uppmärksamheten på effekten av hög­ skolans successivt skeende uppbyggnad under ettvart av åren 1966/67, 1967/68, 1968/69 och 1969/70. För var och en av de 8 terminerna ökas antalet studerande på laboratorier och kliniker med 50 kandidater. Här gives alltså en möjlighet att utbilda ett antal kandidater i en extragrupp under förutsättning att denna tidigare erhållit preklinisk utbildning. Eu utredning i sådant syfte borde omedel­ bart verkställas.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker P-gruppcns förslag om fortsatt utbyggnad av tandläkarutbildningen, anför i huvudsak följande. I

I flera avseenden föreligger vid en ökad intagning av studerande vid tand- läkarhögskolorna liknande problem som vid cn ökning av läkarutbildningen. Bl. a. förefinnes risk för att kvaliteten på utbildningen sänkes. Därtill kommer

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

164

speciella svårigheter, som har stor betydelse inom detta arbetsfält. Tandläkarens

utbildning är helt specifik och han kan icke utnyttjas för annan verksamhet än

tandvårdande. Tandvårdens framtid ter sig dessutom oviss; tandläkarnas ar­

betsfält är begränsat och i hög grad beroende av förändringar i tandvårdskon-

sumtionen. Så skulle t. ex. en utvidgad profylaktisk verksamhet kunna tänkas få

betydande verkningar. De i promemorian anförda reservationerna vill styrelsen

starkt understryka. Den prognos om tandläkarbehovet varpå P-gruppen grun­

dat sina beräkningar är enligt styrelsens mening redan föråldrad.

Styrelsen tillstyrker en ökning av intaget vid tandläkarhögskolorna med hän­

syn till den föreliggande bristen på tandläkare men anser att, innan en sådan

företages, en förnyad behovsprognos bör föreligga, och att studieplanerna över­

ses ur effektivitetssynpunkt. Styrelsen vill i detta sammanhang föreslå, att en

samtidig prövning företages, huruvida vissa folktandvårdspolikliniker icke skulle

kunna utnyttjas för en avlastning av högskolorna beträffande viss praktisk

träning och utbildning av de studerande.

Svenska landsting sförbundet anser, att den av P-gruppen föreslagna ökningen

av utbildningskapaciteten för tandläkarutbildning måste betecknas som ett

minimum samt att ytterligare åtgärder sannolikt kommer att bli nödvändiga.

Svårigheterna att utbygga tandläkarhögskolan i Stockholm med hänsyn till

nuvarande lokalförhållanden framhålles av Svenska tandläkaresällskapet och

SFS.

T andläkaresällskapet anför i huvudsak följande.

Tandläkaresällskapet finner det egendomligt, att en utvidgning föreslagits med

25 studerande årligen i Malmö och Göteborg, medan motsvarande siffra satts

till 40 vid den notoriskt trångbodda och föråldrade stockholmshögskolan. Säll­

skapet finner här anledning att erinra om tandläkarorganisationernas tidigare

framförda tanke pa en temporär dubblering av stockholmshögskolan genom en

välbehövlig nybyggnad jämsides med fortsatt utbildning under en övergångstid

inom den gamla högskolans lokaler. En sådan lösning skulle på en gång fylla

behovet av en odontologisk upprustning i Stockholm, möjliggöra en ökad total

intagning av tandläkarstuderande, eliminera behovet av en svårgenomförd ut­

vidgning av examinationen i Malmö och ge den önskvärda flexibiliteten i plane­

ringen, eftersom den gamla stockholmshögskolan kan nedläggas eller omvandlas

till en välbehövlig station för forskning och specialutbildning, om eller när be­

hovet av tandläkare fyllts. Härigenom skulle således på ett smidigt sätt och utan

risk för felinvesteringar möjlighet till tandläkarutbildning skapas för ett ökat

antal studenter.

SFS yttrar:

Enligt SFS:s uppfattning kan en ökad intagning under nuvarande förhållande

omöjligen ske vid tandläkarhögskolan i Stockholm. De sedan länge hårt belasta­

de lokaliteterna i Stockholm omöjliggör detta. En utökning av den kvällsunder-

visning, som sedan länge förekommit på det prekliniska stadiet, vill SFS icke till­

styrka. SFS ser som enda möjlighet till ett genomförande av arbetsgruppens

förslag, att projekterandet och uppförandet av en ny större tandläkarhögskola

i Stockholm snarast igångsättes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Farmaceutisk utbildning

Beträffande farmaceutiska institutets framtida utbildningskapacitet anför

styrelsen för farmaceutiska institutet under åberopande av lärarkollegiet i hu­

vudsak följande.

Bristen på farmaceutiskt utbildad personal är för närvarande mycket uttalad.

Även bristen på receptarier är markant. Styrelsen vill därför som sin uppfatt­

ning framhålla att den sedan år 1958 ökade intagningen av studerande vid far­

maceutiska institutet icke kommer att vara tillräcklig för att fylla det ökade

behovet av farmaceutiskt utbildad personal på arbetsmarknaden. Med hänsyn

till osäkerheten i nuvarande prognoser beträffande det framtida behovet av

farmaceutiskt och annan akademiskt utbildad personal rekommenderar lärar­

kollegiet i likhet med P-gruppen en förbättrad och kontinuerlig prognosverk­

samhet varigenom man på ett bättre sätt än hittills skulle kunna reglera utbild­

ningskapaciteten efter arbetsmarknadens behov.

Farmaceututbildningskommitten presenterar i sitt yttrande huvuddragen i

kommitténs ställningstagande till den framtida farmaceututbildningens orga­

nisation och utbildningskapacitet och anför i huvudsak följande.

I fråga om den kvalificerade farmaceututbildningen är i viss mån redan den

nuvarande apotekarutbildningen vid farmaceutiska institutet en form av blan­

dad naturvetenskaplig och medicinsk utbildning. Den vilar sålunda på en bred

kemisk bas med biologisk inriktning. Undervisningen i kemi på apotekarlinjen

torde minst vara ekvivalent med nuvarande utbildning för tre betyg i kemi vid

naturvetenskaplig fakultet. Vidare ingår i utbildningen omfattande undervis­

ning i ämnen av biologisk och medicinsk karaktär. Exempel härpå är grenar av

mikrobiologien samt farmakologi och toxikologi. Vid ett realiserande av ett

program till moderniserad farmaceutisk utbildning, som farmaceututbildnings-

kommittén avser framlägga, kommer den kvalificerade farmaceututbildningens

karaktär av blandad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning att ytterligare

förstärkas. Moment i den föreslagna nya utbildningen, som tänkes få ökat ut­

rymme, faller inom ämnen sådana som organisk kemi, biokemi, mikrobiologi,

farmakologi och toxikologi. Samtidigt föreslås undervisningen i sådana traditio­

nellt farmaceutiska ämnen såsom botanik och farmakognosi liksom den prak­

tiska apotekstjänstgöringen betydligt minska i omfattning. Kommittén räknar

vidare med att de studerande inom ramen för en föreslagen apotekarlinje skall

erhålla möjligheter till ytterligare differentiering av utbildningen åt medicinskt

eller naturvetenskapligt håll, därigenom att i utbildningen föreslås ingå en ter­

min specialstudier i valfritt examensämne.

Utöver de differentieringsmöjligheter, som sålunda föreslås tillkomma inom

den egentliga apotekarutbildningen, räknar farmaceututbildningskommittén

med att ytterligare alternativ till breddning och fördjupning av utbildningen åt

framför allt medicinskt hall skall föreligga. Detta skall kunna ske dels genom en

forskarutbildning med inriktning på licentiatexamen och eventuellt doktors­

grad, som även skall kunna innefatta studier vid medicinsk eller naturveten­

skaplig fakultet, dels ock genom en särskild medicinsk påbyggnadskurs efter

en farmaceutisk grundutbildning.

Studietiden inom den föreslagna modifierade farmaceutiska utbildningen be­

räknas uppgå till fyra år. Utbildningen på eu föreslagen apotekarlinje föreslås

avslutas med en examen, farmacie magisterexamen, som även skall kunna ge

166

legitimation som apotekare. Samma tid skulle även den blandade farmaceutiska

och medicinska utbildningen omfatta, varav fem terminer som farmaceutisk

grundutbildning (avslutad med farmacie kandidatexamen) och tre terminer som

medicinsk påbyggnadsutbildning.

Farmaceututbildningskommittén räknar med att intaget elever till den farma­

ceutiska grundutbildningen skall ske enhetligt, oavsett den senare fördelning av

elever på olika linjer som sålunda kommer att äga rum. Denna senare fördel­

ning måste bli beroende av elevernas fria val. Härigenom kommer deras egna

intressen och önskemål att kunna göra sig gällande och det kan därvid förutsät­

tas att marknadssituationen på olika aktuella områden i viss mån kommer att

inverka på valet.

Ett realiserande av den angivna differentierade utbildningsorganisationen

skulle i hög grad befrämjas genom en nära samverkan mellan farmaceutiska in­

stitutet och ett medicinskt lärosäte. Med hänsyn härtill avser kommittén före­

slå, att den farmaceutiska forsknings- och utbildningsorganisationen samordnas

med en motsvarande medicinsk organisation. I avvägningen mellan de olika

möjligheter som därvid föreligger, har kommittén preliminärt stannat för en

anslutning av det nuvarande farmaceutiska institutet till den medicinska under­

visnings- och forskningsorganisationen i Uppsala, varigenom fördelen också

skulle kunna erhållas av nära samverkan med övriga naturvetenskapliga disci­

pliner.

Mot bakgrunden av en diskussion av utbildningsbehovet räknar farmaceut­

utbildningskommittén med att de nya lokaler, som måste tillkomma för den

farmaceutiska undervisningen och forskningen, tills vidare dimensioneras för ett

studerandeantal, motsvarande ett årligt intag av 120 studerande. I övrigt räk­

nar kommittén med att den nya utbildningen, som kommittén ämnar föreslå,

i framtiden kan komma att mötas av en starkt stigande efterfrågan på utbild­

ningsplatser, varför det enligt kommittén kan bli aktuellt med en väsentlig ök­

ning av studerandeantalet.

Slutligen berör farmaceututbildningskommittén receptarieutbildningen och

yttrar i anslutning härtill följande.

I fråga om utformningen av receptarieutbildningen har farmaceututbildnings­

kommittén ännu inte tagit definitiv ställning. Det star emellertid klart för kom­

mittén att studerande, som genomgått denna utbildning, i framtiden liksom hit­

tills i huvudsak torde vara hänvisade till skilda befattningar inom läkemedels­

området d. v. s. inom apotek och läkemedelsindustri. Med hänsyn härtill finns

det fortfarande skäl att principiellt betrakta receptarieutbildningen som en

spärrad utbildningslinje som till sin karaktär närmast motsvarar vissa former

av annan post-gymnasialutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Ekonomutbildning

Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av, att en utbyggnad av ekonom­

utbildningen snabbt kommer till stånd. Några remissinstanser förordar en kraf­

tigare utbyggnad än den P-gruppen föreslagit.

167

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg framhåller i sitt remissyttran­

de att varje ökning utöver nuvarande intagning om 200 kräver omfattande ut­

byggnad av lokaler och lärarorganisation vid högskolan. Marginalkostnaden för

ytterligare 75 nybörjare om året skulle därigenom bli orimligt hög. Vidare skulle

årskursernas storlek bli olämplig för det nuvarande lokalbeståndet. Då samtidigt

ett stort behov av civilekonomer föreligger föreslår lärarkollegiet en utökning

av antalet nybörjarplatser i Göteborg till 400 i stället för 275. Härigenom upp­

kommande lokalproblem förutsätts kunna lösas genom tillbyggnad, och bästa

möjliga samverkan skulle därvid kunna uppnås mellan tillbyggda och redan

befintliga undervisningslokaler.

Vid planeringen av tillbyggnaden bör även beaktas i vad mån närbesläktade

undervisningsinstitutioners lokalproblem samtidigt skulle kunna lösas. En sam­

ordning med universitetet, lämpligen genom att dess företagsekonomiska insti­

tution inryms i handelshögskolans lokaler, och med journalistinstitutet, vilket

ävenledes skulle kunna lokalmässigt sammanföras med handelshögskolan, kunde

enligt lärarkollegiets mening innebära stora fördelar.

Lärarkollegiet påpekar, att en fördubbling av intagningen vid handelshög­

skolan ej skulle kräva fördubbling av topptjänsterna, vilket vore av stor bety­

delse med hänsyn till rekryteringsvårigheterna i de ekonomiska ämnena.

Ekonomiska fakulteten vid universitetet i Lund, som finner det angeläget att

tillgodose bristområden genom ökad utbildningskapacitet, framhåller att fakul­

teten på grund av uppgiften att meddela undervisning för filosofie och juris

studerande har större svårigheter än handelshögskolorna i Göteborg och Stock­

holm att möta en ökning av utbildningskapaciteten. Den av P-gruppen före­

slagna utbyggnaden av fakulteten skulle kräva en betydande upprustning av

lärarsidan, vilket bl. a. med hänsyn till den mycket begränsade rekryteringen

av licentiater och doktorer erbjuder stora svårigheter. Fakulteten hänvisar till

att en »ekonomifiering» av samhällsvetarutbildningen kommer att ställa ytter­

ligare krav på lärarresurserna i ekonomiska ämnen. Avslutningsvis rekommen­

derar fakulteten att nya lärosäten med bl. a. ekonomisk utbildning upprättas.

Universitetskanslern yttrar:

Jag vill betona vikten av att en kraftig utbyggnad av den ekonomiska ut­

bildningen snabbt kommer till stånd. Det av lärarkollegiet vid handelshögskolan

i Göteborg framförda förslaget om fördubblad intagning vid högskolan synes mig

vara ett ytterst intressant och värdefullt uppslag, som förtjänar att omgående

bli föremål för närmare utredning och detaljplanering.

Icke minst med hänsyn till svårigheterna att öka civilekonomutbildningen i

Lund, där undervisningen i företagsekonomi och nationalekonomi för studerande

inom filosofisk och juridisk fakultet kan väntas öka kraftigt i omfattning, vore

en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten vid handelshögskolan i Göte­

borg mycket önskvärd.

Icke blott i Lund utan även i Stockholm kan de filosofiska och juridiska fa­

kulteternas behov av undervisning i ekonomiska ämnen förväntas medföra vissa

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 172 år 1963

168

problem beträffande en utbyggnad av civilekonomutbildningen. Det är därför

enligt min mening motiverat att redan nu fatta principbeslut om upprättande

av en ny handelshögskola eller ekonomisk fakultet samt att omgående påbörja

planeringen därav.

Skånes handelskammare anser, att vissa svårigheter föreligger för en utbygg­

nad av den ekonomiska fakulteten i Lund. Handelskammaren anför bl. a. föl­

jande.

Vad angår civilekonomutbildningen delar Handelskammaren för sin del upp­

fattningen, att trots den ökning av intagningen av studenter vid handelshög­

skolorna i Stockholm och Göteborg och vid den ekonomiska fakulteten vid

Lunds universitet, som de senaste åren skett och som kommer att inom en nära

framtid medföra en icke oväsentlig ökning av antalet årligen utexaminerade

civilekonomer, arbetsmarknaden har behov av ett ytterligare ökat antal befatt­

ningshavare med motsvarande utbildning. Handelskammaren vill alltsa icke

ifrågasätta riktigheten av de uppgjorda prognoserna på denna punkt, även om

de framstår som osäkra. Men icke desto mindre maste Handelskammaren i denna

del i varje fall för den ekonomiska fakultetens i Lund vidkommande allvarligen

tillråda, att en paus införes i utvidgningsprogrammet; planerna på en ökning

av antalet nyintagna från 200 till 275 redan fr. o. m. läsaret 1965/1966 torde

näppeligen kunna realiseras vid avsedd tidpunkt. Fakulteten befinner sig näm­

ligen i ett känsligt uppbyggnadsskede och en ökad intagning av antalet studen­

ter kan inte ske utan en motsvarande ökning av antalet av akademiska lärare

framför allt professorer. Därvid är också att beakta, att fakultetens professorer

i det centrala ämnet företagsekonomi jämväl tagas i anspråk för undervisning

och examination av de studerande inom de juridiska och humanistiska fakul­

teterna och sålunda icke såsom sina kolleger i Stockholm och Göteborg kan

odelat ägna sig åt den egna fakulteten. Den bristande tillgången på kvalificerade

lärare i ekonomiska ämnen såväl i företagsekonomi som i nationalekonomi torde

nämligen i denna del för flera ar framat utgöra ett absolut hinder för en ökad

intagning. Svårigheter har mött redan att besätta de nuvarande professurerna

med kompetenta krafter. Att skaffa sådana för erforderliga nya professurer

torde ligga utom möjligheternas gräns. En allmän brist på professorskompctenta

sökande i ämnena nationalekonomi och företagsekonomi torde komma att göra

sig gällande flera år framåt. Även tillgången till kvalificerade lärare under pro-

fessorsplanet är otillräcklig. Handelskammaren menar fördenskull att den pla­

nerade ökningen av intagningen vid den ekonomiska fakulteten i Lund bör tills­

vidare ställas på framtiden i avvaktan pa att bristen pa lärare blir hävd. Ett

ytterligare skäl till en avvaktande hållning är att fakulteten bör få andrum för

att verkställa sin successiva uppbyggnad och finna sin form.

Handelskammaren i Gejle anser det lämpligt att universitetet i Uppsala till­

föres en civilekonomutbildningslinje och anför i detta sammanhang bl. a. föl­

jande.

Universitetet i Stockholm skulle härigenom i första hand kunna avlastas och

en ökning av antalet civilekonomer kunna åstadkommas. Handelskammaren,

som företräder industrin inom Gävleborgs län, Dalarna och Uppland, anser

vidare, att det vore naturligt och berättigat om en sådan utbildningslinje lades

till Uppsala, eftersom detta industriområde rekryterar en stor del av de ny­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

169

utexaminerade civilekonomerna. En dylik lösning skulle även befrämja kontak­

ten mellan universitet och näringsliv inom distriktet samt stimulera den ekono­

miska och samhällsvetenskapliga forskningen och därmed även förmånligt på­

verka tillgången på akademiska lärare inom detta ämnesområde.

SACO framhåller bl. a. följande.

SACO anser, att handelshögskolornas utbildningskapacitet snarast bör ut­

byggas utöver vad som anges i utbyggnadsalternativet. Skälet att det saknas

lärare i ett ämne, företagsekonomi, kan icke på detta enda utbildningsområde

vara tillräckligt för att fördröja en ur andra synpunkter ytterst önskvärd ut­

byggnad. Tanken att begränsa handelshögskolornas utbyggnad på grund av

bristen på lärare i företagsekonomi ter sig desto mer egendomlig, som det sam­

tidigt förutsättes, att företagsekonomin skall ges en starkare ställning inom den

samhällsvetenskapliga utbildningen och att tillströmningen till denna utbildning

alltjämt skall vara fri. Olika värderingar av behovet av yrkesutbildning hos å

ena sidan fackhögskolestuderande och å andra sidan universitetsstuderande

torde ligga bakom denna olikartade behandling av de båda utbildningsvägarna.

På civilekonomsidan anses en utvidgning först böra ske, när garantier skapats

för en bibehållen kvalitet i utbildningen. Till samhällsvetarutbildningen är till­

strömningen fri och de studerande anses där få nöja sig med de undervisnings­

resurser som står till förfogande, vare sig dessa räcker till eller ej. SACO måste

givetvis kräva, att samma värderingar skall ligga till grund vid utbyggnaden av

den samhällsvetenskapliga och den högre merkantila utbildningen. Systemet för

intagningskontroll bör vara detsamma för båda utbildningslinjerna. SACO före­

slår, att möjligheten att rekrytera lärare i företagsekonomi från utlandet under­

söks för att täcka den akuta bristen. SACO vill slutligen ånyo erinra om sitt

tidigare framlagda förslag till en integrerad merkantil och samhällsvetenskaplig

utbildning.

SFS anför:

Som framhållits i bl. a. statistikbilagan kommer behovet av personer med

ekonomisk utbildning att vara stort under en lång tid framöver. Den utbyggnad

av denna utbildning som måste komma till stånd bör enligt SFS:s mening i

första hand koncentreras till att gälla rekrytering av akademiska lärare i de

ämnen som det här blir fråga om. SFS har vad denna fråga beträffar i en sär­

skild skrivelse till Kungl. Maj:t och direktionen för handelshögskolan i Stock­

holm föreslagit, att rekryteringen icke begränsas enbart till vårt eget land utan

att man även bör undersöka det lärartillskott som skulle kunna erhållas från

andra nordiska och från anglo-sachsiska länder.

Med en större tillgång på lärare i ekonomiska ämnen torde möjlighet finnas

att meddela civilekonomutbildning även inom universitetens ram och därvid

utnyttja bl. a. de filosofiska fakulteternas lärarresurser. Ifråga om en samord­

ning av ekonomisk och samhällsvetenskaplig utbildning bör, som SFS framhöll

i en skrivelse den 22 april 1959 till 1955 års universitetsutredning, »det första

steget vara, att man avlägsnar de administrativa svårigheterna för en student

som önskar kombinera ämnen i cn samhällsvetenskaplig examen med studier

vid handelshögskola». I samband med en översyn av de totala utbildningsresur­

serna i ekonomiska ämnen bör en utredning företagas rörande de olika slag av

ekonomutbildning som för närvarande meddelas.

(i* — Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 saml. Nr 173

Utbildning vid jordbrukets högskolor

Remissinstanserna har i princip ej haft något att erinra mot P-gruppens för­

slag om en 25-procentig ökning av intagningskapaciteten vid jordbrukets hög­

skolor.

Styrelsen jör veterinärhögskolan framhåller bl. a. följande under åberopande

av lärarkollegiets vid högskolan yttrande.

Skäl synes tala för att inom en snar framtid öka antalet studerande vid vete­

rinärhögskolan. Det synes ändamålsenligt, att även fortsättningsvis låta det an­

komma på högskolestyrelsen att »när så prövas erforderligt till Kungl. Maj:t in­

komma med förslag beträffande det antal studerande som varje läsår må in­

tagas vid högskolan», (4 § p. 10 i Kungl. Maj:ts stadgar för veterinärhögskolan).

Härigenom torde relationen mellan efterfrågan och tillgång på veterinär arbets­

kraft effektivt kunna kontrolleras.

Lärarkollegiet vill här icke underlåta att beröra frågan om möjligheten av att

vid veterinärhögskolan även bedriva viss undervisning av studerande från andra

fakulteter. Genom ett sådant interfakultetiskt samarbete skulle veterinärhög­

skolan, med utnyttjande av sin fulla kapacitet och under förutsättning av att

erforderliga lärare ställes till förfogande, på ett aktivt sätt kunna bidraga till

att inom vissa ämnesområden utbilda humanmedicinare, tandläkare, mikro­

biologer, biokemister etc. Som exempel på dylika ämnesområden kan nämnas

histologi, allmän och medicinsk kemi, fysiologi, farmakologi, allmän patologi,

mikrobiologi, klinisk kemi, radiobiologi och födoämneshygien. Härigenom skulle

veterinärhögskolan aktivt kunna bidraga till att lösa problemen rörande den

ökade tillströmningen av studenter till vissa utbildningslinjer.

Veterinärhö g skoleutredning en anför bl. a. följande.

Utredningen anser sig för veterinärhögskolans del kunna ansluta sig till ut­

talandet i departementspromemorian, att vad gäller högskolorna tillhörande

jordbruksdepartementet det från många synpunkter synes lämpligt att öka

intagningskapaciteten under 1960-talet. Även vid dessa högskolor gäller att

resurserna, särskilt på byggnadsområdet lägger vissa hinder i vägen för en större

ökning. Huruvida departementspromemorians uttalande om en »måttlig ök­

ning» är tillfredsställande torde närmast få avgöras just av de befintliga resur­

serna på byggnadsområdet. Enligt den till departementspromemorian fogade

bilagan har antalet nybörjarplatser vid fackhögskolorna antagits öka med 25

procent läsåren 1966/67—1970/71 (5 procent per läsår av antalet nybörjarplat­

ser 1965/66). Mot rimligheten i detta antagande synes ej vara något att invända.

I betänkandet SOU 1962: 55 har i fråga om examinationen vid fakulteter och

högskolor läsåren 1961/62—1974/75 beträffande veterinärhögskolan (s. 125 och

126) med utgångspunkt från nuvarande examination bl. a. antagits, att 90 %

av antalet nybörjare avlägger examen under sjunde läsåret. Utredningen vill i

anslutning härtill omnämna att utredningen avser att framlägga förslag till

omläggning av studieplanen för veterinärhögskolan, syftande till att genom

koncentration och rationalisering av undervisningen nedbringa bruttostudie­

tiden med 1 till 1,5 år från nuvarande tid av mellan 7 och 8 år. Vinner utred­

ningens förslag bifall exempelvis från och med läsåret. 1965/66 kommer exami­

nationen från och med läsåret 1970/71 att påverkas i motsvarande mån.

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

171

Veterinär styr elsen finner arbetsmarknadsläget för veterinärer för närvarande

och för den närmaste framtiden peka i den riktningen, att elevintagningen inte

bör understiga nuvarande nivå och, därest användningen av svensk veterinär

arbetskraft bl. a. utomlands utvidgas, försiktigt utökas för att tillgodose dessa

behov.

Styrelsen jör skog shög skolan anför bl. a. följande under åberopande av yttran­

de från högskolans lärarkollegium.

Vid skogshögskolan kan avläggas civiljägmästarexamen och skogsvetenskap-

lig licentiatexamen. Den förra examen erfordras som grund för den senare, vilken

i sin tur utgör grund för erhållande av skoglig doktorsgrad.

Så länge nuvarande bestämmelser för nämnda examina gäller, har skogshög­

skolan knappast några möjligheter att medverka till att ett ökat antal studenter

slussas in i näringslivet. Civiljägmästarexamen avlägges för närvarande årligen

av cirka 36 studerande. Denna utbildning är till väsentlig del klart anpassad för

förvaltartjänst eller chefstjänst inom vårt skogsbruk.

Inför kravet att ge fler studenter högre utbildning inom olika områden synes

man emellertid med hänsyn till skogsbrukets betydelse i vårt land och mång­

sidiga anknytning till andra verksamhetsområden böra överväga att till någon

institution vid de olika universitets- och högskolecentra knyta ett examensämne

innebärande en grundläggande tämligen brett upplagd skoglig utbildning, som

i kombination med övriga studier vid universitet eller annan fackhögskola skulle

berättiga till fortsatta studier vid skogshögskolan för avläggande av skogs-

vetenskaplig licentiatexamen. Skogshögskolan omfattar för närvarande 15 in­

stitutioner, varför sålunda förefinnes en icke oväsentlig möjlighet att mottaga

studerande på licentiatplanet utöver det antal, som kan beräknas komma från

civiljägmästareutbildningen.

Styrelsen framhåller vidare, att undervisningen på grundplanet (civiljägmäs-

tarutbildningen) är under utredning inom högskolan. Resultatet av denna ut­

redning kan beräknas påverka omfattningen av elevantalet även på detta plan.

Domänstyrelsen är av den uppfattningen, att nuvarande spärr vid skogshög­

skolan bör bibehållas eller eventuellt sänkas.

Skogsstyrelsen anser det nödvändigt att avvakta resultatet dels av pågående

prognosarbete inom arbetsmarknadsstyrelsen, dels av ovan nämnda utrednings­

verksamhet inom skogshögskolan innan ställning kan tagas till förändring av

antalet studerande vid högskolan.

Styrelsen jör lantbruk shö g skolan anför under åberopande av yttrande från

högskolans lärarkollegium bl. a. följande.

Antalet inträdessökande till lantbrukshögskolan har efter omorganisationen

varit 2—3 gånger större än antalet tillgängliga platser.

Genom att högskolan för närvarande genomgår en till stor del genomförd

upprustning borde en ökad intagning vid lantbrukshögskolan kunna ske med

jämförelsevis begränsade merkostnader. Det måste dock beaktas, att högskolans

byggnadsfrågor eftersatts under en lång följd av år. Därigenom har en situation

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 172 år 1963

172

uppkommit, där lokalsvårigheter för enstaka institutioner på ett avgörande sätt

begränsar hela högskolans utbildningskapacitet. Det bör t. ex. framhållas att

lantbrukskemin fått dras med provisorier sedan högskolans tillkomst och att

bristfälliga undervisningslaboratorier redan vid nuvarande intagning ger upp­

hov till stora svårigheter.

Lantbruksstyrelsen finner en viss utbyggnad av jordbrukets högskolor moti­

verad. Styrelsen finner P-gruppens rekommendationer grundade på mycket för­

siktiga bedömanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1963

c. Fria fakulteter

Spärrfrågan

Det övervägande antalet remissinstanser avvisar liksom P-gruppen tanken på

att spärra tillträdet till de fria fakulteterna.

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Göteborg och humanis­

tiska fakulteten vid universitetet i Stockholm har emellertid i sina remissyttran­

den förordat att någon form av spärrad intagning vid de humanistiska fakul­

teterna överväges.

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Göteborg anser inade­

kvat sysselsättning för akademiker med humanistisk utbildning vara slöseri med

såväl utbildningsresurser som enskilda medel. Samtidigt som konsistoriet prin­

cipiellt är emot spärrar anser det dock att en viss kvalitet på undervisningen

måste hållas och att planering för en viss bestämd intagning vore mer lätthanter­

ligt än fritt tillträde. Med hänsyn icke minst till de filosofiska fakulteternas

varierande funktioner — bl. a. att tillhandahålla undervisning för komplettander

och allmänbildningssökande, vilka kan tillgodoses på annat sätt än genom den

nuvarande humanistiska utbildningen — finner konsistoriet att tanken på regle­

rad intagning av studerande till de fria fakulteterna ej bör avvisas. En dylik

reglering borde avse ej enbart lärarutbildning utan all utbildning inom fakul­

teten. Konsistoriet anser, att urval skulle kunna göras t. ex. genom en prope-

deutisk kurs samt att hela frågan bör bli föremål för utredning.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Stockholm finner ej de i P-grup­

pens promemoria anförda argumenten mot spärrar övertygande. I praktiken

råder, menar fakulteten, valfrihet endast för de studerande som har betygs­

poäng nog för att komma in vid spärrade fackhögskolor. Fördelarna med en

dylik begränsad valfrihet måste vägas mot nackdelarna med en så hastig expan­

sion av humanistiska fakulteterna som förväntas enligt P-gruppens promemoria.

Fakulteten finner det angeläget att överväga en liberal kvalitativ sovring av de

studerande vid de fria fakulteterna.

Universitetskanslern anför:

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Göteborg samt huma­

nistiska fakulteten vid universitetet i Stockholm har i sina remissyttranden

173

förordat att någon form av spärrad intagning vid de humanistiska fakulteterna

övervägs. Jag finner mig icke kunna godta den argumentering för införande av

spärrar som framförts. De svårigheter beträffande undervisningsplanering, som

är förknippade med fritt tillträde och varierande studielämplighet hos eleverna,

är enligt min mening allvarliga och viktiga att söka komma till rätta med. Jag

kan emellertid icke finna att en generell spärr utgör någon tillfredsställande lös­

ning av dessa problem, i all synnerhet som det torde vara utomordentligt svårt

att fixera den lämpliga intagningen för varje ämne. Snarare bör då i de snabbt

expanderande ämnena, där planerings- och lärarrekryteringsproblemen är svå­

rast, inrättande av ordinarie tjänster i snabb takt vara en lösning. I vad gäller

problemet med de studerandes bristande studielämplighet synes en väl planerad

undervisning med förhör och deltentamina vara en avsevärt bättre metod än

spärrar för att skilja ut de elever som saknar förutsättningar för akademiska

studier.

Statskontoret framhåller bl. a. följande.

Vad beträffar ökningen av antalet studenter vid de fria fakulteterna och då

främst de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga är det enligt stats­

kontorets mening angeläget att snarast en noggrann inventering görs av arbets­

marknadens behov av arbetskraft av detta slag. Det kan inte anses rimligt att

dessa båda fakulteter utöver sin lärarutbildning får karaktär av uppsamlings­

platser för studenter, som icke fått plats vid de spärrade utbildningslinjerna.

Överskottsproblemen inom dessa fakulteter kan inte ges någon adekvat lösning

genom olika förändringar i lärartätheten. Lärarbehovet syns i stället böra be­

handlas avskilt från fakulteternas övriga utbildning. I den följande diskussionen

av den humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga utbildningen bortses

från lärarutbildningen.

De humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas utbild-

ningsadministration har enligt statskontorets mening sämre förutsättningar att

rationaliseras än den vid de spärrade utbildningslinjerna