Prop. 1965:141

('angående utbyggnaden av universitet och högskolor m.m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^1 år 1965

1

Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnaden av

universitet och högskolor m.m.; given Stockholms slott den 1 oktober 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas en med hänsyn till samhällets resurser maximal ut­ byggnad av universitet och högskolor. Den fortsatta planeringen av universitets- och högskoleexpansionen bör utgå från ett beräknat totalantal studerande i bör­ jan av 1970-talet av ca 87 000. För att det ökade behovet av högre utbildning skall kunna mötas föreslås en kraftig expansion av universitets- och högskole­ organisationen. Sålunda föreslås att en fjärde teknisk högskola samt en ny me­ dicinsk utbildnings- och forskningsenhet skall inrättas. Vid Umeå universitet föreslås en humanistisk fakultet tillkomma och för de filosofiska fakulteterna i övrigt föreslås en betydande ökning och omfattande geografisk spridning av resurserna på primärexamensnivå genom inrättande av fyra nya utbildnings­ enheter. Även i fråga om den farmaceutiska utbildningen och forskningen före­ slås en väsentlig utbyggnad.

Beträffande högre teknisk utbildning och forskning föreslås att en ny teknisk högskola under perioden 1969/70—1971/72 byggs upp i Linköping till en årlig intagningskapacitet av 570 nybörjarplatser. Vid den nya högskolan föreslås till­ komma sektioner för teknisk fysik, maskinteknik och elektroteknik samt — som en nyhet för svenskt högre tekniskt utbildningsväsen — en sektion för ekonom­ ingenjörer. De befintliga tekniska högskolorna föreslås bli utbyggda. Bl. a. före-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

slås en särskild studieriktning för samhällsbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm. Förslag framläggs även om teknisk magisterutbildning och ökad civilingenjörsutbildning vid Uppsala universitet.

Intagningskapaciteten vid de medicinska jakultetema i Uppsala och Umeå samt vid karolinska institutet föreslås bli utökad. Vidare föreslås i propositionen en ny enhet för medicinsk propedeutisk och klinisk utbildning bli inrättad i Lin­ köping med en intagningskapacitet av 84 utbildningsplatser per år. Utbildningen vid denna enhet skall enligt förslaget påbörjas läsåret 1969/70. Dessutom före­ slås att överenskommelse träffas om anordnande av läkarutbildning vid ett pla­ nerat sjukhus i Huddinge.

I fråga om de filosofiska fakulteterna föreslås att humanistisk, samhällsveten­ skaplig och naturvetenskaplig utbildning fram till primärexamen i viss omfatt­ ning fr. o. m. höstterminen 1967 skall anordnas på nya orter. Förslaget innebär att till universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm skall knytas ut- bildningsfilialer i resp. Örebro, Växjö, Karlstad och Linköping. Vidare förordas att en humanistisk utbildnings- och forskningsorganisation skall byggas upp vid universitetet i Umeå. I syfte att öka examensfrekvensen och påskynda den en­ skilde studentens fullföljande av sina studier kommer utbildningen vid de filoso­ fiska fakulteterna att ges en fastare organisation och vidare kommer att införas skärpta regler för rätten att bedriva studier vid de fria fakulteterna.

I propositionen uppdras också vissa riktlinjer för det fortsatta studentbostads­ byggandet.

Den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisationen föreslås bli över­ flyttad från Stockholm till Uppsala och där t. v. bli inordnad som en farmaceu­ tisk fakultet vid universitetet. Därvid förutsätts såväl lokal- som personalmäs­ sigt samgående med medicin och naturvetenskap. Vidare föreslås att den nuva­ rande apotekarexamen (studietid fem år) ersätts av en ny studiegång enligt vil­ ken efter fem terminers grundutbildning skall kunna avläggas farmacie kandidat­ examen samt efter ytterligare tre terminers studier farmacie magisterexamen. Som riktpunkt för införande av den nya studiegången anges budgetåret 1967/68. Överflyttningen till Uppsala — vilken avses ske successivt — förutsätts kunna påbörjas höstterminen 1969. En ökning av den årliga intagningskapaciteten från 80 till 120 nya studerande föreslås komma till stånd i samband med överflytt­ ningen. Vidare föreslås vissa förändringar i personalorganisationen, innebärande bl. a. tillkomsten av nya professurer i ämnena biokemi, mikrobiologi och toxiko- logi.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 1 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Kling, Skog­

lund, Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme, Sven-E

ric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

. '_•••. • >i:>; r >.

■ U.

r l * k’ vmu i>;

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om utbyggnaden av universitet och högskolor m. m. samt anför.

; ■> ■ . ,i < v . nMlMSraniVl -!■■■' dl^SUudv.-Tiif )t)i::aci.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

1. Inledning

Hösten 1963 framlades i prop. 1963:172 förslag till riktlinjer för en fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet. Riksdagen antog dessa riktlinjer (SU 212, rskr 405).

Genom beslut den 10 maj 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesia­ stikdepartementet att tillsätta en kommitté för vissa undersökningar rörande den fortsatta utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet m. m. bestående av högst nio ledamöter. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag såsom ledamöter numera statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet Sven Moberg, verkställande direktören i Norrbottens Järnverk Gösta Luthman, professorerna vid universitetet i Uppsala Bror Rexed och Kai Siegbahn, verk­ ställande direktören i Sveriges Industribyggen AB Fredrik Sundberg, laboratorn vid termokemiska laboratoriet i Lund Stig Sunner, dåvarande tekniske direk­ tören i byggnadsstyrelsen, professorn Lennart Uhlin samt numera generaldirek­ tören, professorn Ragnar Woxén. Tillika uppdrogs åt Moberg att såsom ord­ förande leda utredningsarbetet. Kommittén antog benämningen 1 9 6 3 års universitets- och högskolekommitté (fortsättningsvis i regel förkortat till U 63). I en till statsrådsprotokollet av den 10 maj 1963 fogad promemoria redovisades som direktiv till U 63 vissa huvuddrag i de riktlinjer för universitets- och högskoleutbyggnaden som riksdagen sedermera antagit. Direktiven återfinns i 1964 års riksdagsberättelse (1964:1 E:55) och såsom bilaga till förutnämnda proposition.

Sina överväganden och förslag har U 63 den 12 februari 1965 framlagt i betän­ kandet TJtbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I (SOU 1965:11). Visst utredningsmaterial har kommittén sammanställt och låtit trycka under rubriken Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II Specialutredningar (SOU 1965:12). Nämnda betänkanden har remissbehandlats.

Utlåtanden har därvid inkommit från följande statliga organ: universitetskanslersämbetet, som överlämnat yttranden från vederbörande universitets- och högskolemyndigheter; direktionen över gymnastiska central­ institutet, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan, organisationskommittén för teknisk högskola i Lund och samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som överlämnat yttranden från två socialhögskolor; riksbibliotekarien, riksarkivet, statens medicinska forsk­ ningsråd, statens humanistiska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forsk­ ningsråd, statens råd för atomforskning, statens råd för samhällsforskning, sta­

5

tens tekniska forskningsråd och statens råd för byggnadsforskning; skolöver­ styrelsen, som överlämnat sammanställning av yttranden från samtliga länsskol- nämnder och styrelsen för regional teknisk magisterutbildning; byggnadsstyrel­ sen, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté, samarbetsnämnden för lokal- och utrustnings- programkommittéerna för universitet och högskolor (LUP-nämnden); överbefäl­ havaren, som överlämnat yttranden från försvarsgrenscheferna, försvarets sjuk­ vårdsstyrelse och försvarets forskningsanstalt; medicinalstyrelsen, centrala sjuk­ vårdsberedningen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, statens institut för folkhälsan, direktionen för karolinska sjukhuset, direktionen för aka­ demiska sjukhuset i Uppsala, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevi­ sionsverket, konjunkturinstitutet, centrala studiehjälpsnämnden, som överläm­ nat yttranden från fyra studiemedelsnämnder, lantbruksstyrelsen, lantmäteri- styrelsen, som överlämnat yttranden från två överlantmätare, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, kommerskollegium, som överlämnat yttranden från nio han- delskamrar, statens provningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, som överlämnat yttranden från elva länsbostadsnämnder, statens nämnd för samlingslokaler och statens institut för byggnadsforskning; 1960 års värnplikts- utredning, kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, mental­ sjukvårdsberedningen, 1963 års klinikutredning, 1963 års utredning rörande underhållet av statliga fastigheter, gymnasieutredningen, 1960 års lärarutbild- ningssakkunniga, 1963 års forskarutredning, yrkesutbildningsberedningen, ADB- utbildningssakkunniga och byggindustrialiseringsutredningen; överståthållaräm- betet och samtliga länsstyrelser, vilka överlämnat bl. a. yttranden från ett femtio­ tal kommuner och kommunblock.

Yttranden har vidare inkommit från följande organisationer m.fl.: Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, Ingeniörsvetenskaps- akademien, Vetenskapsakademien och direktionen för Handelshögskolan i Stock­ holm; Stor-Stockholms sjukvårdsberedning och Stor-Stockholms planerings­ nämnd, som överlämnat yttrande från planeringsnämndens skolkommitté; Upp­ sala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västerbottens samt Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ävensom styrelsen för Dia- konissanstalten Samariterhemmet; Svenska kommunförbundet, Svenska stads­ förbundet, Svenska landstingsförbundet, Norrlandsförbundet och Samarbcts- delegationen för de fyra nordligaste länen; Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges förenade student­ kårer (SFS), Svenska läkaresällskapet, Svenska tandläkaresällskapet, Svenska teknologföreningen, Tekniska samfundet i Göteborg, Skånska ingenjörsklubbcn, Svenska civilekonomföreningen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund samt Svenska arkitekters riksförbund; Svenska arbetsgivareföreningen och Sve­ riges industriförbund (gemensamt yttrande), Jernkontoret, Svenska pappers- bruksföreningen, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges mekanförbund,

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

6

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska vägföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisa­ tion, Sveriges lantbruksförbund och Lantbruksförbundets tidskrifts aktiebolags korrespondensskola (gemensamt yttrande) samt Riksförbundet Landsbygdens folk; Hermods korrespondensinstitut, Samverkande bildningsförbunden, Måls­ männens riksförbund, Föreningen för samhällsplanering. Svenska kommunaltek­ niska föreningen och Institutet för verkstadsteknisk forskning: Folkpartiets ung­ domsförbund, Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund (gemensamt yttrande), Sveriges socialdemokratiska ungdomsför­ bund, Demokratisk ungdom, Sveriges liberala studentförbund, Sveriges konser­ vativa studentförbund samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Vissa skrifter i hithörande spörsmål har vidare inkommit från Kronobergs läns landsting, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som överlämnat uttalanden från 25 större företag inom området, Universitetslärarförbundet, Lä­ rarnas riksförbund, Amanuensföreningen i Uppsala, Sveriges sociologförbund, Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges grafiska industriförbund och Norr­ bottens socialdemokratiska ungdomsdistrikt.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 2 juni 1964 en expertgrupp för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och framlägga förslag rörande åtgärder för en snabbare produktion av permanenta studentbostäder. I expertgruppen har ingått överingenjören Harry Bernhard, numera överingenjören Carl-Johan von Grothusen, numera kanslirådet Allan Johansson, numera departementssekreteraren Åke Sanell, verkställande direktö­ ren i Sveriges Industribyggen AB Fredrik Sundberg och dåvarande vice ordfö­ randen i Sveriges förenade studentkårer Örjan Drakenberg. Tillika uppdrogs åt Bernhard att såsom ordförande leda expertgruppen. Gruppen, som antog benäm­ ningen 1964 års studentbostadsgrupp, har bedrivit sitt arbete i nära kontakt med U 63. Den har dels tillställt U 63 en rapport rörande behovet av bostäder för universitets- och högskolestuderande under perioden 1964—1978 samt tillgången på mark härför, dels framlagt promemorian Det fortsatta stu­ dentbostadsbyggandet (Stencil E 1964:4). Rapporten till U 63 ingår i kommitténs specialutredningar. Promemorian har varit föremål för särskild remissbehandling.

Utlåtanden har därvid inkommit från följande statliga organ: statskontoret, byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet, som överläm­ nat yttranden från vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, bo- stadsstyrelsen, som överlämnat yttranden från elva länsbostadsnämnder, statens institut för byggnadsforskning, samarbetsnämnden för lokal- och utrustnings- programkommittéerna vid universitet och högskolor (LUP-nämnden), bygg- industrialiseringsutredningen, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göte­ borgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län, vilka överlämnat bl. a. yttranden från resp. Stockholms stadskollegium samt stads­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

7

fullmäktige i Solna, Uppsala, Linköping, Jönköping, Växjö, Lund, Göteborg, som i sin tur överlämnat yttrande från Stiftelsen Göteborgs studenthem, Karl­ stad, Örebro, Västerås och Umeå.

Yttranden har vidare inkommit från följande organisationer m. fl.: Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska kommunförbundet, Svenska stads­ förbundet, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Stiftelsen Studentstaden i Uppsala, Akademiska föreningen i Lund, Stiftelsen Stockholms studentbostäder, Stiftelsen Umeå studentbostäder, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföre- ningars riksförbund (HSB:s riksförbund), Svenska riksbyggen och Sveriges all­ männyttiga bostadsföretag (SABO).

Härutöver har skrifter i hithörande spörsmål inkommit från Sveriges akademi­ kers centralorganisation (SACO) och Sveriges sjuksköterskeelevers förbund.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1957 tillkallade dåva­ rande chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att inom departe­ mentet biträda med utredning av frågan om utökning av farmaceutiska institu­ tets utbildningskapacitet och därmed sammanhängande frågor. Direktiven till de sakkunniga, som antog benämningen farmaceututbildningskom- mitten, finns återgivna i 1958 års riksdagsberättelse (1958:1 E:45).

Som ett första led i sitt arbete framlade kommittén i ett den 8 januari 1958 dagtecknat betänkande (stencilerat) en plan för en provisorisk ökning av farma­ ceutiska institutets utbildningskapacitet fr. o. m. höstterminen 1958, vilken lades till grund (prop. 1958:94, SU72, rskrs 196) för en höjning av intagningen på såväl apotekar- som receptarielinjen fr. o. m. nämnda termin.

Kommittén — f. d. medicinalrådet Sven Söderlundh, ordförande, arkitekten SAR Peter Bjugge, specialläraren vid farmaceutiska institutet, apotekare Rune Lönngren, tillika sekreterare, förutvarande rektorn vid farmaceutiska institutet, professor em. Erik Ohlsson samt byråchefen Hans Poppius (vilken dock varit förhindrad deltaga vid slutjusteringen av betänkandet) — har den 27 augusti 1964 avgivit sitt huvudbetänkande, Farmaceutisk utbildning och forskning (SOU 1964:48). Nämnda betänkande har remissbehandlats.

Utlåtanden har inkommit från följande statliga organ: universitetskanslersämbetet, som överlämnat yttranden från vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, byggnads­ styrelsen, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, lokal- och utrust- ningsprogramkommittén för Uppsala, medicinalstyrelsen, som överlämnat ytt­ rande från statens farmacevtiska laboratorium, statskontoret, arbetsmarknads­ styrelsen, utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m.m., 1963 års forskarutredning, yrkcsutbildningsberedningen samt länsstyrelsen i Uppsala län, som överlämnat yttranden från Uppsala stad och länsläkaren i länet.

Yttranden har inkommit från följande organisationer m.fl.:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

8

Uppsala läns landsting, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akade­ mikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevt- förbund, Svenska läkaresällskapet, Svenska tandläkaresällskapet, Sveriges in­ dustriförbund, som överlämnat yttrande från Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret), Kooperativa förbundet, Läkemedelsindustriföreningen, RUFI — representantföreningen för utländska farmaceutiska industrier — samt För­ eningen Sveriges droghandlare.

Vidare har en skrift i hithörande spörsmål inkommit från akademiska rektors­ kon ven tet i Stockholm.

En överenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Stockholms läns landsting, å andra sidan, om villkoren för anordnande av läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge m. m., vilken som bilaga torde få fogas till statsråds­ protokollet i detta ärende, har varit föremål för särskild remissbehandling. Utlå­ tanden har inkommit från universitetskanslersämbetet, som hört vederbörande universitetsmyndigheter, och från medicinalstyrelsen.

I det följande behandlar jag först utbyggnaden av universitets- och högskole­ organisationen i stort med utgångspunkt i U 63:s och 1964 års studentbostads­ grupps förslag. Därefter tar jag i ett särskilt avsnitt upp frågan om den farma­ ceutiska utbildningens och forskningens framtida uppläggning och lokalisering utifrån farmaceututbildningskommitténs förslag.

I fråga om manga av de framförda förslagen erfordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för vissa av dessa förslag en kortfattad redovisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

9

2. Universitets- och högskoleutbyggnadens lokalisering och kostnader m. m.

2.1. Utredningarna

2.1.1. Vissa utgångspunkter

U 63 framhåller, att universitets- och högskoleutbyggnaden kommer att ställa mycket stora krav på resurser i form av lokaler, utrustning, lärarpersonal och annan personal, studentbostäder samt bostäder för lärare och andra anställda m. m. Resurskrav reses också inom övriga sektorer av samhällsekonomien. Efter­ frågan pa arbetskraft med högre utbildning är stor inom de flesta områden av arbetsmarknaden. Man kommer enligt kommittén att under åtskilliga år framåt med största sannolikhet befinna sig i den situationen, att samtidigt som förut­ sättningar måste skapas för att tillgodose arbetsmarknadens utanför universitet och högskolor behov av kvalificerad arbetskraft en betydande del av de exami­ nerade behövs för universitetens och högskolornas egen expansion. Kommittén finner anledning understryka nödvändigheten av att tillgängliga lärarresurser utnyttjas på effektivast möjliga sätt samt framhåller, att frågan om de personella resurserna är av central betydelse för bedömningen av olika alternativ för uni­ versitets- och högskoleorganisationens utbyggnad.

Inom byggnadssektorn är resurserna hårt ansträngda av investeringsverksam­ heten inom vårt näringsliv, ett ökande bostadsbyggande, utbyggnaden av skol­ väsendet, sjukhusbyggande m. m. I konkurrens härmed, framhåller U 63, måste en mycket betydande utbyggnad av universitets- och högskoleinstitutioner samt studentbostäder komma till stånd. Enligt kommittén är en av de väsentligaste frågeställningarna hur ändamålsenliga lokaler snabbt skall kunna ställas till för­ fogande. En av kommittén utförd lokalinventering visar, att universiteten och de tekniska högskolorna hösten 1963 disponerade totalt ca 353 000 m2 nettoyta i permanenta och ca 43 000 m2 nettoyta i förhyrda lokaler. Kommittén har där­ utöver inhämtat att de permanenta lokalresurserna under perioden 1964—1970 i det närmaste torde komma att fördubblas. Likväl blir det enligt kommittén väsentligt att man hushållar med tillgängliga lokalresurser.

En bedömning av var och hur utbyggnadsprogrammet skall kunna förverk­ ligas påverkas enligt kommittén av de tänkbara orternas tillgång på mark för institutioner och studentbostäder, på allmänna serviceanläggningar och på ar­ betskraft. Här gäller det sålunda enligt kommittén universitets- och högskole­ utbyggnadens inordnande i ett större samhälleligt planerings- och utbyggnads-

10

sammanhang, där också den ifrågasatta utbyggnaden väsentligt kan komma att inverka på samhällsplaneringen i övrigt.

Enligt U 63:s uppfattning är det uteslutet att annat än mycket ungefärligt beräkna kostnaderna för den högre utbildnings- och forskningsorganisationen tio till femton år framåt i tiden. Kommittén har i sina kostnadsberäkningar utgått från dels nulägets resurser, drift- och investeringskostnader, dels antaganden i fråga om studerandetillströmningen. Beräkningarna har således gjorts under antagande om oförändrat kostnadsläge och med utgångspunkt i dagens standard med avseende på utbildning, forskning in. m. Av tekniska skäl har personal­ kostnader upptagits enligt 1963 års löneläge och byggnadskostnader enligt kost­ nadsläget den 1 juli 1964.

Rationalisering sverksamheten på universitets- och högskoleområdet kan enligt

U 63 beröra dels utbildningens art och innehåll, dels det sätt på vilket en given utbildning bedrivs med hänsyn till såväl utnyttjandegraden av tillgängliga re­ surser som utbildningens effektivitet. I det förra fallet innebär en rationalisering att utbildningen och forskningen omorganiseras för att bättre svara mot de olika krav som arbetsmarknaden ställer. För att detta syfte skall kunna förverkligas kan det enligt kommittén vara nödvändigt att undervisningsvolymen, antalet lärare och andra anställda ökas, vilket får högre kostnader till följd. Som exempel på rationaliseringsåtgärder av detta slag nämner kommittén effektivering av forskarutbildningen, anpassning av lärarutbildningen till den nya skolan m. m. Målet är därvid, framhåller kommittén, givetvis att minimera kostnaden per enhet. U 63 har emellertid enligt sina direktiv under arbetet utgått från i stort sett oförändrade studie- och examensförhållanden. Detta innebär enligt kom­ mittén att sådana rationaliseringsåtgärder som skulle kräva en mer omfattande revision av utbildningens uppläggning inte primärt legat inom kommitténs ar­ betsområde. U 63 har i allt väsentligt koncentrerat sina rationaliseringsövervä- ganden till den typ av åtgärder som i första hand berör utnyttjandegrad och effektivitet. Härvid har kommittén skilt mellan sådana åtgärder som låter sig inpassas i den nuvarande utbildnings- och forskningsorganisationen och sådana som kräver mer genomgripande ändringar. Till de förra hör enligt kommittén åt­ gärder för effektivare lokalutnyttjande genom dels sambruk mellan olika äm­ nen/ämnesgrupper/läroanstalter, dels effektiverad schemaläggning (eventuellt med användning av datamaskiner), införande av nya personalkategorier, gemen­ samt utnyttjande av tekniska hjälpmedel i undervisningen etc. Till åtgärder av det senare slaget har kommittén hänfört treterminssystem och skiftutbildning.

Studentbostadsfrågan har intagit en central ställning vid kommitténs bedöm­ ning av skilda alternativ för universitets- och högskoleutbyggnaden. U 63 har med utgångspunkt i 1964 års studentbostadsgrupps behovsberäkningar gjort en bedömning av den möjliga investeringsverksamheten på detta område samt i samband härmed även behandlat frågan om kostnader för studentmatsalar och studentkårlokaler m. m.

U 63 har med ledning av sina direktiv antagit att antalet universitets- och

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

11

hö g skole studerande kommer att öka med i runt tal 34 000 från år 1963 fram till början av 1970-talet. Kommittén har räknat med de ramtal för skilda fakulteter och högskolor som redovisas i följande tabell. Som jämförelse återges även ram­ talen enligt kommitténs direktiv. På grundval av numera kända förhållanden kan det nämligen enligt kommittén beräknas att utbyggnaden av vissa spärrade utbildningslinjer ej kommer att helt resultera i direktivens ramtal för början av 1970-talet. Först under mitten av detta årtionde torde dessa utbildningslinjer kunna uppnå full kapacitet på samtliga stadier. Inom en oförändrad totalram av 82 600 studerande i början av 1970-talet har kommittén antagit att de filosofiska fakulteterna utöver direktivens ramtal kommer att få motta ca 2 500 studerande.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Av U 63 antagna ramtal för utbyggnad av universitet och högskolor fram till

början av 1970-talet och vid full utbyggnad enligt 1963 års program

Fakultet/högskola

Antal när­ varande 1963

Början av 1970-talet

Full utbygg­

nad enligt

1963 års program

Direktivens

ramtal

Kommitténs

ram tal

Teologisk fakultet ..........................

913

1 500

1 500

1 500

Juridisk fakultet ............................ 2 369

6 000

6 000

6 000

Medicinsk fakultet ........................

3 959

8 200

7 100

8 300

Humanistisk fakultet .................... 1

|

13 380

14 930

Samhällsvetenskaplig fakultet

21 433

22 500

(exkl. ekonomutbildning) .........

11 020

12 170

Matematisk-naturvetenskaplig

fakultet .........................................

7 989

20 700 21 350

23 700

Teknisk högskola ............................

6 632

15 300

14 300

15 300

Odontologisk fakultet ................... 1 197

2 200

1 650

1 800

Ekonomutbildning ........................ 2 275

4 400

4 400

4 400

Övriga högskolor ............................ 1 460

1 800

1 900

1 900

Totalt 48 227

82 600

82 600

90 000

Vid sin bedömning av konsekvenserna av universitets- och högskoleutbyggna- den på ytterligare en eller flera orter har U 63 funnit det nödvändigt att se utvecklingen på något längre sikt än till början av 1970-talet. Kommittén har därför gjort vissa kalkyler rörande utvecklingen under en därpå följande femårs­ period. Beräkningarna har därvid begränsats till ett tänkt fortvarighetstillstånd med oförändrat årligt antal nyinskrivna studerande. Kommittén betecknar detta som full utbyggnad enligt 1963 års program, vilket betyder ca 90 000 studerande.

Antar man en fortsatt ökning i tillströmningen till universitet och högskolor under 1970-talet blir enligt U 63 det totala antalet studerande givetvis väsentligt högre än 90 000 i slutet av decenniet. Kommittén har bedömt det som sannolikt att det totala studerandeantalet vid i övrigt oförändrade förhållanden kommer att uppgå till 110 000—120 000 år 1980. Om emellertid de antagna förutsättning­

12

arna ändras mer radikalt — genom att t. ex. den genomsnittliga studietiden minskar, övergången till universitets- och högskolestudier bland gymnasiets av- gångselever av olika skäl, exempelvis lönepolitiska, minskar — blir enligt kom­ mittén totalantalet studerande år 1980 väsentligt mycket lägre, kanske 90 000— 100 000. Enligt U 63 synes det mot bakgrund av denna kalkyl rimligt, att man i planeringsarbeten av olika slag räknar med att antalet studerande vid univer­ sitet och högskolor i början av 1980-talet kommer att överstiga 100 000.

U 63 har, vid sin undersökning av hur den av 1963 års riksdag principbeslu- tade utbyggnaden av universitet och högskolor skall kunna realiseras, i första hand sökt bedöma möjligheterna att från utbildnings- och forskningsorganisato- riska synpunkter genomföra hela utbyggnadsprogrammet vid nuvarande univer­ sitet och högskolor. Därvid har kommittén särskilt inriktat sitt utredningsarbete på medicinsk, teknisk och matematisk-naturvetenskaplig utbildning och forsk­ ning. Beträffande de filosofiska fakulteterna har kommittén enligt sina direktiv särskilt undersökt möjligheterna att i mer permanent form decentralisera viss del av utbildningen vid dessa fakulteter.

U 63 har arbetat med tre utbyggnadsalternativ. Betecknande för alla tre al­ ternativen är att den största delen av ökningen i studerandeantalet fram till början av 1970-talet enligt kommittén kommer att avse nuvarande universitets- och högskoleorter. Alternativen framgår av följande tabell, som utvisar det totala antalet studerande på skilda orter i början av 1970-talet och vid full utbyggnad enligt 1963 års program.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Antalet studerande på skilda orter höstterminen 1963 samt i början av

1970-talet och vid full utbyggnad enligt U 63:s utbyggnadsalternativ

Ort

Höstter­

minen

1963

Början av 1970-talet

Full utbyggnad enligt 1963

års program

alt. 1

alt. 2 alt. 3 alt. 1 alt. 2

alt. 3

Uppsala ............. 11 182

16 770 16 190 15 700 17 660

16 480 15 800

Lund/Malmö 9 593 18 120

17 280 17 150 19 200

17 520 17 250

Göteborg ............. 8 64.2

15 570 15 040 14 950 16 370 15 260

15 100

Stockholm ........... 18 291 25 540 24 590

24 450 27 670 25 760

25 350

Umeå .................. 519 3 700 3 700

3 700 5 400 5 400 5 400

X-ort/X-orter ..

—

2 900

5 800 6 650 3 700 9 580

11 100

Totalt 48 227 82 600 82 600

82 600 90 000 90 000 90 000

Kommitténs tre utbyggnadsalternativ är konstruerade på följande sätt.

Alternativ 1

Hela den intagningsökning som avser de medicinskt teoretiska ämnena skall genomföras i Uppsala, Stockholm och Umeå. En del av ökningen i de propedeu-

13

tiska och kliniska ämnena skall däremot ske i Linköping eller Örebro. Utbild­ ningen i teoretiska ämnen för sistnämnda studerande anordnas i Uppsala eller Stockholm.

Kapaciteten för den högre tekniska utbildningen skall öka genom dels utbygg­ nad av nuvarande tekniska högskolor, dels inrättande av en fjärde teknisk hög­ skola. Härutöver förutsätts utvidgad civilingenjörsutbildning vid Uppsala uni­ versitet och en utbildningslinje för blivande tekniska magistrar vid samma uni­ versitet.

Vad avser övriga fakulteter och högskolor räknar kommittén med att utbygg­ naden sker på nuvarande universitets- och högskoleorter med undantag för den farmaceutiska utbildningen som förutsätts förlagd till Uppsala.

Alternativ 2

Hela utbyggnaden förutsätts ske som i alternativ 1 med undantag för utbygg­ naden av de filosofiska fakulteterna, vilkas utbildning på ett- och tvåbetygs­ nivån skall delvis ske i form av decentraliserad universitetsutbildning på till en början fyra nya orter.

Alternativ 3

Förutom en omfattande utbyggnad på nuvarande universitets- och högskole­ orter skall fullständig medicinsk, teknisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning anordnas på en ny ort.

Kungl. Mapts 'proposition nr Hl år 1965

2.1.2. Särskilda undersökningar

I det följande lämnas en redogörelse för U 63:s undersökningar rörande uni­ versitets- och högskoleorganisationens utbyggnadsmöjligheter på skilda orter och kommitténs beräkningar av lärarbehov samt drift- och investeringskostnader enligt angivna utbyggnadsalternativ. I detta sammanhang redovisas även 1964 års studentbostadsgrupps synpunkter och förslag beträffande det framtida stu­ dentbostadsbyggandet.

2.1.2.1. Medicinsk utbildning och forskning

Enligt statsmakternas beslut och framlagda förslag skall fr. o. m. höstterminen 1965 till medicinskt teoretisk utbildning intas 718 nybörjare per läsår. U 63 har med biträde av läkarutbildningsberedningen undersökt var och hur utbildning skall kunna ges ytterligare 200 nybörjare årligen (se även SOU 1965:11, s. 27 ff. och SOU 1965:12, s. 7 ff.). Såsom redan framgått har kommitténs utgångspunkt varit, att denna utbyggnad skall kunna genomföras dels i Uppsala, Stockholm och Umeå, dels i Linköping eller Örebro. Vid sina ställningstaganden har kom­ mittén utgått från att den planerade intagningen i Göteborg med 168 nybörjare

14

per år i de medicinskt teoretiska ämnena och 160 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena skall kunna genomföras i sin helhet (jfr. prop. 1965:140 an­ gående ökad läkarutbildning i Göteborg). Intagningskapaciteten vid de medi­ cinska fakulteterna (motsv.) vid redan beslutad och föreslagen utbyggnad fram­ går av följande tabell. I tabellen anges tidpunkterna för intagning av studerande till preklinisk (teoretisk) utbildning under de två första studieåren (I), till pro- pedeutisk utbildning det tredje studieåret (II) samt till klinisk utbildning det fjärde studieåret (III). Avgången av studerande mellan de teoretiska och pro­ pedeutiska kurserna har av läkarutbildningsberedningen antagits utgöra 4—5 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Intagning skapacitet vid de medicinska fakulteterna (motsv.) vid beslutad och

föreslagen utbyggnad

Läsår

Plats i studieord­

ningen

Uppsala

Lund/ Malmö

Göteborg Stockholm

Umeå Totalt

1965/66 .............

i

90 190 168

208 62 718

1967/68 .............

ii

86 180 160

200

60

686

1968/69 .............

in

86 180 160

200 60 686

För utbyggnaden av den medicinska utbildningen, framhåller U 63, har till­ gången på utbildningsplatser i propedeutiska och kliniska ämnen en avgörande betydelse. Under hänsynstagande härtill och på grundval av läkarutbildnings- beredningens undersökningar finner U 63, att förutsättningar föreligger för ökad läkarutbildning vid de i direktiven angivna nuvarande medicinska läroanstal­ terna enligt följande, nämligen i TJppsala med upp till 210 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena och med upp till 120 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena, i Stockholm med upp till 370 nybörjare i de teoretiska ämnena och 270 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt i Umeå med 82 nybörjare i de teoretiska ämnena och 80 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena.

För att förverkliga intagningsökningarna i Uppsala och Stockholm måste man enligt kommittén ta i anspråk ytterligare sjukvårdsresurser för läkarutbildning. I Uppsala är det tänkbart att för medicine kandidaters praktiska tjänstgöring i medicin och kirurgi utnyttja Diakonissanstalten Samariterhemmets sjukhus, som planeras bli utbyggt. I Stockholm skulle det enligt kommittén vara möjligt att ta i anspråk Huddinge sjukhus, vilket skulle bli karolinska institutets tredje undervisningssjukhus vid sidan av karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus. Beträffande utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena i Stockholm ansluter sig kommittén till läkarutbildningsberedningens uppfattning, att det i och för sig skulle vara möjligt att utbygga organisationen till ett årligt intag av 360 nybörjare men att det varken ekonomiskt eller sjukvårdsorganisa- toriskt skulle vara rationellt att nu ta i anspråk de ytterligare sjukvårdsresurser, som skulle erfordras för detta ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

15

Genom beslut den 1 oktober 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens nämnd för förhandlingar med kommuner att upptaga förhandlingar med Stockholms läns landsting för att undersöka förutsättningarna att till det planerade sjukhuset i Huddinge kommun förlägga utbildning av läkare samt att, om så visade sig möjligt, med landstinget villkorligt träffa avtal om att förlägga läkarutbildning till sjukhuset. Nämnden har underställt Kungl. Maj:ts prövning en mellan nämnden, å ena, och delegerade för var och en av Stockholms läns landsting och Stockholms stad, å andra sidan, träffad överenskommelse om villkoren för att ordna läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge m. m. Överenskommelsen är som nämnts fogad som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kommittén anser det genomförbart att vid samtliga nuvarande läroanstalter, innefattande universiteten i Lund och Göteborg, ta emot totalt ca 810 nybörjare per år i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket — med hänsyn till den beräknade avgången av elever före medicine kandidatexamen — motsvarar ett intag av ca 845 nybörjare per år i de teoretiska ämnena. I sistnämnda ämnen finns dock, som framgår av det anförda, enligt kommittén förutsättningar för en betydligt högre intagningskapacitet vid de befintliga läroanstalterna.

För att uppnå drygt 900 nybörjarplatser årligen måste man enligt kommitténs mening anordna propedeutisk och klinisk utbildning utanför nuvarande univer­ sitetsorter. Genom att utnyttja nuvarande och planerade regionsjukhusresurser kan man enligt kommittén såväl i Linköping som i Örebro anordna läkarutbild­ ning för 85—90 nybörjare årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket innebär ett årligt intag av 90 nybörjare i de teoretiska ämnena. Kommittén finner det inte möjligt att enbart med hänsyn till allmänna sjukvårds- och läkar- utbildningssynpunkter utpeka ettdera av sjukhusen i Linköping och Örebro som mera lämpat för läkarutbildning än det andra.

I båda städerna kan man enligt kommittén anordna läkarutbildning enligt två alternativ, antingen fullständig utbildning för ca 90 nybörjare årligen eller enbart propedeutisk och klinisk utbildning med intagning av 85—90 nybörjare årligen. Det senare alternativet förutsätter givetvis, framhåller U 63, att man kan bereda utbildningsplatser i de teoretiska ämnena för ca 90 nybörjare årligen vid någon av de nuvarande medicinska fakulteterna.

Skulle man ta ett av regionsjukhusen i Linköping eller Örebro i anspråk för läkarutbildning erhålls en maximal utbildningskapacitet i landet av ca 900 ny­ börjarplatser per år i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket skulle mot­ svara en årlig intagning av ca 935 platser per år i de teoretiska ämnena. Med hänsyn till svårigheterna att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av att utnyttja Diakonissanstalten Samariterhemmets sjukhus i Uppsala tar kommittén emellertid inte med ifrågavarande alternativ för Uppsalas del utan föreslår en total intagningskapacitet av ca 920 nybörjarplatser i de teoretiska ämnena och ca 880 platser i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Vid sina överväganden beträffande ökad läkarutbildning utgår kommittén

16

från tre huvudalternativ, vilka samtliga räknar med läkarutbildning i antingen Linköping eller Örebro. Alternativ I innebär fullständig läkarutbildning på den nya orten. I de övriga två alternativen förlägger man enbart propedeutisk och klinisk utbildning till ny ort, medan utbildningen i de teoretiska ämnena avses äga rum i Uppsala (alternativ II) resp. Stockholm (alternativ III).

Kommittén anser, att de tidsplaner för en successiv utbyggnad av den medi­ cinska utbildnings- och forskningsorganisationen som läkarutbildningsbered- ningen redovisat i huvudsak kan användas som underlag för fortsatta över­ väganden. Enligt kommittén är det dock realistiskt att räkna med vissa för­ skjutningar i tidsprogrammet. Med utgångspunkt häri finner kommittén, att den första ökning i Uppsala med 20 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena som beredningen förordat i samtliga alternativ torde kunna börja tidigast höst­ terminen 1966. Den ytterligare ökningen i Uppsala enligt alternativ II med 86 nybörjare per år i de teoretiska ämnena kan enligt kommittén påbörjas höstter­ minen 1967. I Stockholm torde man enligt kommittén kunna sätta i gång intag­ ningsökningen i de teoretiska ämnena enligt alternativ III med 88 nybörjare per år tidigast höstterminen 1968. Intagningen i Linköping eller Örebro torde enligt kommittén kunna starta i de teoretiska ämnena enligt alternativ I med 90 ny­ börjare per år höstterminen 1969 och i de propedeutiska ämnena enligt alterna­ tiven II och III med 84—86 nybörjare per år tidigast höstterminen 1969.

Enligt kommittén föreligger självfallet risk för ytterligare förskjutningar i tids­ planerna till följd av tänkbara förseningar i utbyggandet av undervisningssjuk- husen. Ökningen av läkarutbildningskapaciteten beror i stor utsträckning på i vilken takt man kan realisera de mycket omfattande utbyggnadsplanerna på sjukhussidan. Kommittén anser sig med stöd av tidigare erfarenheter inte kunna utesluta möjligheten av att förseningar kan uppkomma och understryker ange­ lägenheten av att man håller tidsprogrammen för sjukhusutbyggnaderna.

Alternativen II och III med förläggning av enbart propedeutisk och klinisk utbildning till Linköping eller Örebro ställer sig enligt kommittén från kostnads­ synpunkt fördelaktigare än fullständig läkarutbildning därstädes (alternativ I). Av väsentlig betydelse härutöver, framhåller kommittén, är att man enligt alter­ nativen med delad utbildning kan öka intagningen av nybörjare snabbare än enligt alternativet med sammanhållen utbildning. I det senare fallet måste man nämligen för nu aktuell kapacitetsvidgning avvakta att medicinskt teoretiska institutioner färdigställs i Linköping eller Örebro. Vid alternativen med delad utbildning kan man däremot enligt kommittén i viss utsträckning använda nu befintliga utbildningsresurser och har möjlighet att utnyttja den planering för vidgad utbildningskapacitet i de teoretiska ämnena som redan pågår i Uppsala och Stockholm.

Om man väljer lösningen med delad utbildning, dvs. förlägger enbart prope­ deutisk och klinisk utbildning till Linköping eller Örebro, måste man enligt kommittén bereda utbildningsplatser i de teoretiska ämnena i antingen Uppsala

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

17

(alternativ II) eller Stockholm (alternativ III) för de studerande, som senare har att flytta till den nya högskolan. Enligt kommitténs mening är alternativet II med teoretisk utbildning i Uppsala fördelaktigare än alternativet III. Såväl investeringskostnader som driftkostnader är högre vid en utbyggnad i Stock­ holm än i Uppsala. Vidare är marksituationen gynnsammare i Uppsala. Som ett ytterligare argument för Uppsala-alternativet anför kommittén, att intagningen där kan starta tidigare än i Stockholm. Slutligen måste även studentbostads­ situationen i de olika städerna beaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.1.2.2. Högre teknisk utbildning och forskning

Statsmakternas hittills fattade beslut innebär, att antalet platser i första års­ kursen vid de de tekniska högskolorna 1967/68 kommer att uppgå till 2 018. Härtill kan läggas 120 platser vid tekniska högskolans i Stockholm delsektion för flygteknik samt vid denna högskolas och tekniska högskolans i Lund sektioner för kemi i tredje årskursen. Sedan år 1962 meddelas vidare civilingenjörsubild- ning vid Uppsala universitet. Till denna utbildning intas efter avlagd grundexa­ men i vissa naturvetenskapliga ämnen 30 studerande årligen. Förutom vid tek­ niska högskolan i Stockholm meddelas i Örebro och Linköping sedan år 1963 utbildning för blivande tekniska magistrar. Denna utbildning omfattar 40 ny­ intagna studerande årligen på vardera orten.

U 63 har haft att med biträde av ett stort antal experter undersöka möjlig­ heterna för en utbyggnad av den högre tekniska utbildningen och forskningen till en total årlig intagningskapacitet av ca 3 000 nybörjarplatser (se även SOU 1965:11, s. 75 ff., och SOU 1965:12, s. 241 ff.) i början av 1970-talet. Enligt sina direktiv har kommittén i första hand undersökt möjligheterna att, utan väsent­ liga lokalmässiga utbyggnader, öka intagningen vid nuvarande tekniska hög­ skolor.

En specialutredning inom kommittén har särskilt prövat behovet av utbygg­ nad av skilda sektioner och konstaterar sammanfattningsvis, att man i stället för att öka de olika sektionerna vid teknisk högskola proportionellt utöver 1960 års modifierade plan — såsom förutsatts i U 63:s direktiv — bör ta hänsyn till sannolika behov och till att en från praktiska synpunkter lämplig avvägning åstadkommes mellan nuvarande högskolor och en eventuellt ny högskola eller friliggande sektioner. Specialutredningen kommer nämligen fram till att de nu­ varande tekniska högskolorna torde kunna utbyggas med endast ca 250 nybör­ jarplatser fram till början av 1970-talet. Beträffande tekniska högskolan i Stock­ holm (KTH) och Chalmers tekniska högskola (CTII) konstaterar specialutred­ ningen, att tomtförhållandena är sådana, att man inte kan påräkna mark för nå­ gon mer väsentlig utbyggnad utöver den som utredningen föreslagit. På längre sikt synes möjligheter föreligga för en utbyggnad av tekniska högskolan i Lund

18

(LTH). Vill man under de närmaste åren ytterligare öka utbildningskapaciteten på det tekniska området synes det därför enligt utredningen vara ofrånkomligt att inrätta en fjärde teknisk högskola — XTH. Kommitténs specialutredning har ingående behandlat utformningen och dimensioneringen av denna högskola.

Specialutredningen föreslår, att man vid XTH inrättar en sektion för teknisk fysik med 60 nybörjarplatser, en sektion för maskinteknik med 170, en sektion för elektroteknik med 170 och — som en nyhet — en sektion för utbildning av ekonomingenjörer med 170 nybörjarplatser per läsår i första årskursen. Den to­ tala intagningskapaciteten föreslås således bli 570 platser per läsår. Beträffande undervisningens uppläggning vid XTH har specialutredningen stannat för tan­ ken att tillämpa ett modifierat tvåskiftsystem kombinerat med s. k. sluten- krets-television.

Vad beträffar lokaliseringen av en ny teknisk högskola kan enligt kommitténs specialutredning endast relativt stora, högt industrialiserade städer komma i fråga. Enligt utredningen bör den nya högskolan naturligen förläggas till Mellansverige. Med hänsyn till befolkningsunderlag och lärarrekryteringsmöj- ligheter finner specialutredningen därvid främst Linköping och Västerås böra ifrågakomma.

U 63 ansluter sig i allt väsentligt till specialutredningens synpunkter och förslag. Tekniska högskolan i Stockholm kan utbyggas med 132 nybörjare utöver nu gällande planer så att sammanlagt 995 nybörjare per år kan mottas. Här­ utöver ökas enligt förslaget intagningen i tredje årskursen vid sektionen för kemi med 16 till 56 studerande. Kommittén föreslår vidare, att vid tekniska högskolan i Stockholm införs en särskild sudieriktning för samhällsbyggnad gemensam för sektionerna för arkitektur och lantmäteri. Förslaget är så utformat att det to­ tala antalet examinerade med denna inriktning blir ca 50 år per år. Även vid Chalmers tekniska högskola är en utbyggnad möjlig så att antalet nybörjarplat­ ser ökar med 86 till totalt 751 per år. Tekniska högskolan i Lund bör under upp­ byggnadsperioden fram till år 1970 inte ta emot fler studerande än gällande plan förutsätter. 1970/71 föreslås intagningen ökad med 20 studerande, varigenom det totala års in taget blir 510. För att nå det i kommitténs direktiv angivna målet er­ fordras enligt kommittén en fjärde utbildningsenhet. Den föreslås omfatta ett årligt antal nybörjare av 570. Kommitténs utbyggnadsförslag och tidsplanen för utbyggnaden framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 141 år 1965

19

Av U 63 föreslagen utbyggnad av de tekniska högskolorna

Högskola/sektion

Föreslagen intagningsökning läsåret

1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

KTH

Sektion

E ...................

20

Sektion

V ...................

90

Sektion K ..................

161

Sektion

A ...................

18

Sektion L ..................

4

CTH

1 '

rfy

Sektion F ..................

25

Sektion S ....................

6 10

Sektion

V ....................

20

Sektion K ..................

25

LTH

Sektion

V......................

20

XTH

Samtliga sektioner ...

180 210 180

Totalt

årskurs 1 ....................

49

43

16

200 320 180

årskurs

3 ......................

—

16

—

— — —

1 Intagning i årskurs 3.

Frågan om var en ny teknisk högskola skall förläggas beror enligt U 63 i stor utsträckning på graden av industrialisering på orten och i den kringliggande re­ gionen. Såvitt gäller lärarrekrytering, utplacering av examensarbeten samt li- centiand- och doktorandarbeten föreligger enligt kommittén uppenbara fördelar om högskolan förläggs till en högt industrialiserad region. Kommitténs förslag om inrättandet av en särskild sektion för ekonomingenjörer vid den fjärde tek­ niska högskolan innebär att kommittén inte biträder ett vilande förslag om eu indusrihögskola i Norrköping (jfr. prop. 1963:172, s. 190 ff. och s. 240).

Kommittén har prövat frågan om förläggning av den fjärde tekniska högskolan till övre Norrland. Med hänsyn till dels den nya enhetens storlek och samman­ sättning, dels den relativt specialiserade industriella inriktningen inom denna region av landet med därmed följande stora svårigheter att rekrytera erforderlig lärarpersonal har kommittén inte funnit det möjligt att förorda en sådan lösning. Kommittén anser det dock vara angeläget att förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stock­ holm och Jernkontorets metallurgiska forskningsstation i Luleå närmare under­ söks.

20

Kommittén har även övervägt möjligheterna att förlägga den fjärde tekniska högskolan till Uppsala, varvid bl. a. ett samarbete i forskningshänseende skulle kunna etableras med de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulte­ terna. Flera skäl talar dock enligt kommittén mot en sådan lokalisering, främst närheten till Stockholm, tidsfaktorn och lärarfrågan. I Uppsala kommer utbygg- nadsprogrammet för där redan befintliga utbildningslinjer under perioden fram till början av 1970-talet att vara hårt ansträngt och försvåra en snabb uppbygg­ nad av en teknisk högskola. Kommittén anser även att rekryteringen av lärare till en högskola av denna omfattning endast kan lösas på en ort med mer rikt differentierat näringsliv. Kommittén finner sålunda, att den fjärde tekniska högskolan inte bör förläggas till Uppsala.

U 63 finner från angivna utgångspunkter, att Linköping och Västerås är de enda orter som kan komma i fråga för en ny teknisk högskola.

U 63 föreslår även att den år 1962 påbörjade civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet utvidgas med 30 platser till sammanlagt 60 och att en sär­ skild utbildningslinje för blivande tekniska magistrar anordnas vid universitetet med en intagning av 72 studerande per läsår. Kommittén förutsätter, att utbild­ ningen kan igångsättas höstterminen 1967. Härvid framhåller kommittén, att civilingenjörsutbildningen, som f. n. tar fem år om man inräknar tre års studier för en grundläggande naturvetenskaplig examen, bör göras fyraårig och intag­ ning till utbildningen ske vid påbörjandet av de naturvetenskapliga studierna. Ett direkt intagningsförfarande bör enligt kommittén även tillämpas vid utbild­ ningen av tekniska magistrar.

2.1.2.3. Utbildning och forskning vid fria fakulteter

Följande framställning är en sammanfattning av U 63:s utredningsmaterial, redovisat i kapitel 5, 6 och 7 av huvudbetänkandet (SOU 1965:11, s. 124 ff) samt i kommitténs specialutredning (SOU 1965:12, s. 429 ff) rörande decentraliserad universitetsutbildning.

U 63 framhåller, att förutsättningarna för utredningsarbetet varit mer kom­ plicerade då det gäller de fria fakulteterna — till vilka kommittén räknar teolo­ gisk, juridisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig (inkl. ekonomutbildning) och matematisk-naturvetenskaplig fakultet — än i fråga om den medicinska och högre tekniska utbildningen och forskningen. De fria fakulteternas utbildnings­ organisation kan nämligen komma att påverkas av dels resultaten av 1963 års forskarutrednings arbete, dels kommande ställningstaganden till 1960 års lärar- utbildningssakkunnigas förslag.

Genom att — som framgått av de föregående — utbyggnaden av såväl den me­ dicinska som den tekniska utbildningen enligt kommitténs bedömning förut­ sätter att man skapar nya utbildningsenheter, har kommittén enligt sina direktiv även prövat konsekvenserna av att förlägga humanistisk, samhällsvetenskaplig, matematisk-naturvetenskaplig och ekonomisk utbildning till en ny läroanstalt (X-ort). Den har vidare låtit utreda möjligheterna att förlägga en del av utbygg­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

21

naden inom de filosofiska fakulteterna som decentraliserad utbildning (X-orter). Kommitténs tre utbyggnadsalternativ har redovisats i det föregående. För de fria fakulteternas del är alternativen uppbyggda inom i direktiven givna total­ ramar för studerandeantalets tillväxt med hänsyn tagen till den tänkta utbygg­ naden av spärrade utbildningslinjer och med beaktande av pågående lokalmässig utbyggnad och planering av de filosofiska fakulteterna vid skilda lärosäten. I följande tabell redovisas det totala antalet studerande vid de fria fakulteterna enligt U 63 :s olika utbyggnadsalternativ.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Alternativa studerandeantal enligt U 63 vid de fria fakulteterna

(inkl. ekonomutbildning) på skilda orter i början av 1970-talet

och vid full utbyggnad enligt 1963 års program

Ort

Början av 1970-talet

Full utbyggnad enligt

1963 års program

alt. 1 alt. 2 alt. 3 alt. 1 alt. 2 alt. 3

Uppsala ............................

13 920 13 340 13 250 14 610 13 430 13 250

Lund .................................. 12 220

11 380

11 250

13 200 11 520 11 250

Göteborg .......................... 8 620 8 090 8 000 9 270 8160 8 000 Stockholm ........................ 16 090 15140 15 000

17 220 15 310 15 000

Umeå ................................ 2 400 2 400 2 400 4 000

4 000 4 000

X-ort/X-orter ................. —

2 900

3 350

—

5 880 6 800

Totalt

53 250 53 250

53 250 58 300 58 300 58 300

I direktiven, framhåller kommittén, jämställs utbyggnaden av de centrala spärrade ämnena vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet, nämligen fysik, kemi, botanik och zoologi, med den som gäller för den tekniska och medicinska utbildningen genom att den kvantitativa utbyggnadsramen fixerats i nybörjar­ platser för lågstadieutbildning. Utbildnings- och forskningsorganisationen i dessa ämnen är enligt kommittén särskilt personal- och lokalkrävande och bl. a. stor­ leken av existerande och planerade lokalresurser sätter en gräns för en ökning i studerandeantalet. För början av 1970-talet räknar kommittén med följande antal platser för tvåbetygsutbildning i de centrala spärrade naturvetenskapliga ämnena oavsett utbyggnadsalternativ.

Ämne Antal utbildningsplatser

Fysik ......................................................

1 432

Kemi........................................................

1 280

Botanik .................................................

612

Zoologi ...................................................

604

Totalt

3 928

22

Arbetsmarknadens stigande och alltmer differentierade behov av högt kvali­ ficerad arbetskraft har enligt kommittén gång efter annan aktualiserat frågan om olika slag av utbildning av biandkaraktär. U 63 räknar i sin bedömning av den framtida studerandeutvecklingen med att en viss del av utbildningskapaci­ teten inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet skall kunna reserveras för nya typer av utbildning, bl. a. för s. k. blandad utbildning.

Inom tidigare angivna ramtal för de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteternas expansion fram till början av 1970-talet och till full utbyggnad enligt 1963 års program har kommittén antagit att 45 % kommer att vara sam­ hällsvetare och 55 % humanister. Till den samhällsvetenskapliga utbildningen får man enligt kommittén lägga den ökning av utbildningskapaciteten som för­ utsätts tillkomma för ekonomutbildning. Medräknar man denna ökar andelen samhällsvetare med 8,5 % fram till början av 1970-talet. Vidare förutsätts en kraftig utbyggnad av de juridiska fakulteterna, vilket gör, att totalandelen »samhällstekniker» enligt kommittén kan beräknas uppgå till drygt 60 % av de studerande vid juridisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet samt handelshögskola (motsv.) i början av 1970-talet.

För ekonomutbildningens del har kommittén enligt direktiven som utgångs­ punkt för utredningsarbetet tagit en ökning från 675 nybörjarplatser (1962/63) till ca 1 100 platser mot slutet av 1960-talet. Eftersom universitetskanslersäm- betet utreder ekonomutbildningen lägger U 63 inte fram något konkret förslag för den fortsatta utbyggnadens lokalisering. Den antar emellertid schematiskt för sina kostnadsberäkningar, att utbyggnaden till största delen kommer att ske inom samhällsvetenskaplig fakultet. Enligt statsmakternas beslut förutsätts ut­ bildningen i Umeå omfatta 100 nybörjarplatser per läsår. I Lund baserar man f. n. lokalplaneringen på 275 nybörjarplatser (+ 75). I Göteborg räknar kom­ mittén med 275 nybörjarplatser (+- 75). Resterande 175 platser för att nå direktivens målsättning, ytterligare 425 platser, skall enligt vad kommittén antar komma till inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna i Uppsala, alter­ nativt på ny ort (+100), och i Stockholm ( + 75). De studerandes »aktivitets- grad» förutsätter kommittén inom samhällsvetenskaplig och humanistisk fakul­ tet stiga från f. n. ca 80 % undervisnings- och lokalutnyttjande studerande av antalet studerande enligt den officiella statistikens definition till ca 93 % i början av 1970-talet. Kommittén framhåller dock att, om andelen under­ visnings- och lokalutnyttjande studerande även under 1970-talet fortfarande kommer att vara 80 %, kommitténs beräkningar för dessa båda fakulteter inne­ bär, att resurser beräknats i början av 1970-talet för 14 300 humanister i stället för 12 300 och för 12 200 samhällsvetare i stället för 10 500. Motsvarande tal vid full utbyggnad enligt 1963 års program blir för humanisterna 16 100 resp. 13 800 och för samhällsvetarna 13 600 resp. 11 700.

Kommittén förutsätter i samtliga alternativ, att man förlägger permanent humanistisk utbildning till Umeå universitet. Enligt kommitténs alternativ 3

Kungl. Maj.ts 'proposition nr Hl år 1965

23

förutsätts likaledes, att humanistisk utbildning kommer till stånd på X-ort. I båda fallen tänks utbyggnaden omfatta de centrala humanistiska ämnena, me­ dan övriga humanistiska ämnen antas expandera vid nu befintliga humanistiska fakulteter.

I U 63 :s direktiv har utbyggnaden av juridisk fakultet fram till början av 1970-talet fixerats till 6 000 studerande. Utbyggnaden av juridisk fakultet antar kommittén ske vid nuvarande fakulteter i Uppsala, Lund och Stockholm med lika stor antal studerande på resp. orter. Synpunkter har framförts på lämplig­ heten av att i Göteborg inrätta en fjärde juridisk fakultet. U 63 finner emeller­ tid, att denna fråga måste falla utanför kommitténs utredningsuppdrag, då den endast överslagsmässigt berör kostnadsutvecklingen vid de juridiska fakulteterna.

För teologisk fakultet har enligt kommitténs direktiv utbyggnaden fram till början av 1970-talet fixerats till 1 500 studerande. Utbyggnaden sker enligt kommitténs antagande vid de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund med lika stort antal studerande på bägge orterna.

Vid behandlingen av frågan om decentraliserad universitetsutbildning erinrar kommittén om att universitetsutbildning under senare år i begränsad omfattning förlagts utanför de nuvarande universietsorterna. Man har i den specialutred­ ning som verkställts för kommitténs räkning kunnat utgå från erfarenheter av en decentraliserad utbildning med direkt inriktning på läraryrket.

Beträffande organisationen av den decentraliserade utbildningen föreslår spe­ cialutredningen, att man på ett antal orter upprättar filialer till de nuvarande universiteten. Utbildningen på varje filialort skall vara knuten till ett moder­ universitet. Specialutredningen konstaterar, att det är möjligt att avgränsa lämp­ liga filialregioner av sådan storlek att de kan ta emot en betydande del av den tillströmning av nya universitetsstuderande som eljest i sin helhet skulle gå till de nuvarande lärosätena. Man kan begränsa antalet orter till fem (för studerande inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet till två) och för dessa orter finna naturliga upptagningsområden och goda kommunikationer med studieorten. Det synes enligt specialutredningen lämpligt att låta Örebro, Karlstad, Linköping, Jönköping och Sundsvall bli orter för decentraliserad universitetsutbildning av angivet slag. Specialutredningen har även diskuterat Växjö och Kalmar som tänkbara filialorter. Under förutsättning att mer än en filialort skulle komma att anknytas till Lund förordas därvid Kalmar framför Växjö.

Specialutredningen påpekar, att upprättandet av en filialort i Norrland inom en nära framtid skulle medföra att rekryteringsunderlaget för universitetet i Umeå minskar i sådan grad, att det får ett studerandeantal på ett- och två­ betygsnivå av samma storleksordning som vissa filialorter. Ett upprättande av en norrlandsfilial i Sundsvall med anknytning till universitetet i Umeå synes

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

24

därför böra anstå till dess utbildningen i berörda ämnen i Umeå på såväl lägre som högre nivå byggts ut.

Även utifrån personal- och lokalsynpunkter stannar specialutredningen för Örebro, Linköping, Karlstad, Jönköping och Sundsvall som filialorter för en de­ centraliserad universitetsutbildning. Utredningen föreslår därför följande filial­ orter för samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen samt matematik, näm­ ligen Örebro med anknytning till Uppsala universitet; Karlstad med anknytning till Göteborgs universitet; Linköping med anknytning till Stockholms universitet; Jönköping med anknytning till Lunds universitet och sedermera Sundsvall med anknytning till Umeå universitet. För naturvetenskapliga ämnen föreslås som filialorter Örebro med anknytning till Göteborg eller Uppsala och Linköping med anknytning till Stockholm.

U 63 anger som målsättning för utbildningen på filialort, att den studerande skall kunna avlägga filosofisk grundexamen i centrala ämnen. Den studerande som efter grundläggande studier vill fortsätta med studier för högre betyg eller med forskarutbildning eller den studerande som i sin grundexamen vill ta med ämne, som inte finns representerat på filialorten, skall enligt kommittén givetvis kunna göra detta vid någon av de existerande filosofiska fakulteterna. Det är enligt kommittén också angeläget att fastslå att en decentraliserad universitets­ utbildning blir likvärdig med den som meddelas vid de befintliga fakulteterna. Kommittén anser, att ett universitet och dess institutioner blott bör svara för en filial, i varje fall under en uppbyggnadsperiod.

Specialutredningens val av filialorter finner kommittén i huvudsak överty­ gande liksom också förslaget att utbildning i de laborativa matematisk-natur- vetenskapliga ämnena koncentreras till två av de föreslagna orterna. Även an­ knytning av filialerna till moderuniversitetet synes kommittén väl motiverad. Emellertid finner kommittén för sin del, att två orter kan komma i fråga som filialort till Lund, nämligen Växjö och Jönköping.

Kommittén finner liksom sin specialutredning det vara angeläget att redan nu fastslå, att vid en utbyggnad enligt alternativ 2 en filial bör upprättas även till universitetet i Umeå. En sådan filial bör dock enligt kommitténs uppfattning tillkomma först när utbyggnaden av Umeå universitets filosofiska fakultet nått så långt att forskarutbildningen i samtliga aktuella ämnen kommit igång. Den fortsatta utbyggnaden av Umeå universitet bör i sådant fall enligt kommittén ske med beaktande av att sedermera filialundervisning kommer att knytas till universitetet. Med ledning av föreliggande utredningsmaterial har kommittén stannat för att i alternativ 2 räkna med Sundsvall som filialort till Umeå. Kom­ mittén utgår sålunda från att i alternativ 2 decentraliserad ett- och tvåbetygsut- bildning lokaliseras enligt följande.

Humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbild­ ning förläggs till Örebro och Linköping samt humanistisk och samhällsveten­ skaplig utbildning jämte utbildning i matematik till Karlstad och Växjö alterna­ tivt Jönköping. När högstadieutbildningen i Umeå i berörda ämnen kommit

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

25

i gång bör utbildning i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i Sunds­ vall komma till stånd. Örebro anknyts därvid enligt kommittén som filialort till universitetet i Uppsala, Linköping till Stockholm, Växjö alternativt Jönkö­ ping till Lund, Karlstad till Göteborg och Sundsvall till Umeå.

Kommittén räknar inte med något studerandeantal i sundsvallsfilialen. För­ delningen av de studerande i den decentraliserade utbildningen på orter och studieinriktning enligt kommitténs beräkningar redovisas i följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Antal studerande på skilda orter i decentraliserad universitetsutbildning

enligt U 63

Utbyggnadsstadium/utbildning

Lin­ köping

Örebro

Karl­

stad

Växjö/

Jön­ köping

Samt­

liga

Början av 1970-talet

Humanistisk utbildning .............................................

285 285 285

285 1 140

Samhällsvetenskaplig utbildning ..............................

250 250

250 250 1 000

Matematisk-naturvetenskaplig utbildning ...........

330 330 50

50 760

Totalt 865 865 585 585

2 900

Full utbyggnad enligt 1963 års 'program

Humanistisk utbildning .............................................

495 495

490 490 1 970

Samhällsvetenskaplig utbildning ..............................

425 425 420 420 1 690

Matematisk-naturvetenskaplig utbildning .............

810 810

300 300 2 220

Totalt

1 730 1 730 1 210 1 210 5 880

Kommittén finner det realistiskt att räkna med att en decentraliserad utbild­ ning under 1970-talet kommer att få anordnas för ett ökande antal av dem som önskar bedriva studier för filosofisk grundexamen. Kommittén räknar så­ lunda i utbyggnadsalternativ 2 med i stort sett en fördubbling från början av 1970-talet till full utbyggnad enligt 1963 års program av studerandeantalet i decentraliserad universitetsutbildning.

Enligt kommittén bör följande ämnen i första hand vara representerade vid filialerna.

Samhällsvetenskapliga ämnen

Humanistiska ämnen

Matematisk­

naturvetenskapliga ämnen

Statskunskap Statistik Nationalekonomi Företagsekonomi

Engelska Tyska Franska Nordiska språk Litteraturhistoria Historia

Matematik Fysik Kemi Teoretisk fysik Zoologi Botanik

26

För utbildning i de centrala spärrade naturvetenskapliga ämnena räknar kommittén i Linköping resp. Örebro med följande intagningskapacitet på två­ betygsnivå i början av 1970-talet.

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

Fysik Kemi Botanik

Zoologi Totalt

80 96 48 48 272

Lärarpersonalen inom en decentraliserad universitetsutbildning bör enligt kommittén utgöras av lektorer och assistenter. Den helt övervägande delen av den undervisning som i gällande organisationsplaner upptas som professors- och lektorsundervisning bör bestridas av universitetslektorer, medan assistentunder­ visningen av kommittén förutsätts bli meddelad av en ny assistentkategori med heltidsuppgift att undervisa på ett- och tvåbetygsnivån. Dessa assistenter skall sålunda ha en tjänstgöringsskyldighet som överstiger den som nu gäller för assistenter vid de filosofiska fakulteterna. Kommittén gör i sina kostnadsberäk­ ningar vissa antaganden om tjänstgöringsskyldighet och lönegradsplacering. För dessa antaganden redogörs närmare i bilaga 2 till SOU 1965:11. Tjänstgöring i denna nya befattning bör enligt kommittén kunna tillgodoräknas för senare tjänst såsom lärare inom skolväsendet. Den del av undervisningen på filial­ orterna som inte meddelas av lektor eller assistent bör enligt kommittén medde­ las av lärare vid moderuniversitetet.

En viktig förutsättning för att undervisningen på filialorterna skall bli av samma standard som vid moderuniversiteten är, framhåller kommittén, att kon­ takten mellan moderuniversitet och filial är god och att de universitetslektorer som undervisar på filialorten inte tappar kontakten med den vetenskapliga ut­ vecklingen inom sina resp. områden. Man måste därför enligt kommittén ställa medel till förfogande för att forskare vid moderuniversitetet skall kunna besöka filialorten och där hålla föreläsningar avsedda både för lärare och elever. Det förefaller kommittén också rimligt att lektorerna skall ges tillfälle att vistas vid moderuniversitetet under något längre perioder, tillsammans motsvarande en sabbatstermin vart femte år. Kommittén finner det också angeläget att man prövar möjligheterna att låta lektorer i den decentraliserade utbildningen under viss tid tjänstgöra vid moderinstitutionen, medan lektorer vid denna i stället tjänstgör på filialorten.

Kommittén anser, att ansvaret för den decentraliserade utbildningen i ett äm­ ne bör åvila resp. institution vid moderuniversitetet, vilken följaktligen skall omhänderha ämnesinspektionen. Den lärare som utses att fungera som kontakt­ man med ämnesrepresentanterna på filialorten bör enligt kommittén även med­ dela viss begränsad undervisning där. Detta understryker, anför kommittén, att den decentraliserade utbildningen skall ses som en del av moderinstitutionens verksamhet och givetvis inte skilja sig från den ett- och tvåbetygsutbildning som bedrivs vid universiteten. Den närmare utformningen av filialutbildningens or-

27

ganisation i förhållande till moderuniversitetets har kommittén inte ansett sig

mer i detalj böra gå in på.

U 63 erinrar om att det regionala sambandet mellan hemort och studieort är

starkt vid nuvarande läroanstalter och finner det troligt att motsvarande sam­

band kommer att gälla även vid de nytillkommande. Enligt kommitténs bedöm­

ning bör emellertid vid ett realiserande av alternativ 2 ett modifierat hänvisnings-

förfarande övergångsvis tillämpas för studier i de ämnen vid de filosofiska fa­

kulteterna som ingår i den decentraliserade utbildningen.

Beträffande frågan om lokaler för den decentraliserade utbildningen framhåller

kommittén att man i princip bör iordningställa permanenta sådana. Enligt de

uppgifter kommittén inhämtat från berörda kommuner synes det dock möjligt

att snabbt kunna starta utbildning i de icke-laborativa ämnena i provisoriska

lokaler, som kan ställas till förfogande. Vad gäller utbildningen i de laborativa

ämnena är det enligt kommitténs uppfattning inte möjligt att bygga upp utbild­

ningen på partiellt friställda lokaler. Dessa ämnen måste ha tillgång till egna

lokaler. Provisoriska sådana bör emellertid enligt kommittén kunna uppföras.

Även vad gäller lärare anser kommittén det vara möjligt att under uppbygg­

nadsperioden i viss utsträckning utnyttja på orten tillgängliga lärarkrafter. I

kommitténs alternativa kostnadsberäkningar har emellertid räknats med att vid

början av 1970-talet särskilda såväl lokal- som personalresurser skall finnas för

den decentraliserade universitetsutbildningen.

Med hänsyn till den ökande tillströmningen till de filosofiska fakulteterna

finner kommittén att det vid ett val av utbyggnadsalternativ 2 är angeläget att

den decentraliserade utbildningen kan sättas i gång snarast möjligt. Då upp­

byggnaden av en helt ny form av permanent universitetsutbildning av detta

slag kräver ett omfattande planeringsarbete synes det enligt kommittén vara

realistiskt att räkna med en första intagning av studerande på samtliga fyra

orter höstterminen 1967.

Specialutredningen finner starka skäl tala för att Kalmar, Falun, Östersund,

Sundsvall och Luleå blir ettbetygscentraler av mera permanent art. Detsamma

bör gälla Jönköping och Karlstad för utbildningen i fysik, kemi och teoretisk

fysik med mekanik. Kommittén framhåller för sin del, att de kurser för ett

betyg samt i några fall även två betyg och i något fall tre betyg i ämnen vid

filosofisk fakultet som tillfälligt anordnas på skilda håll i landet inte berörs av

vad kommittén framfört om eu permanent filialutbildning i ämnen vid filosofisk

fakultet. Med hänsyn till det behov av matematiskt inriktad utbildning som

finns i övre Norrland och då kommittén inte kunnat förorda högre teknisk ut­

bildning där anser den dock att det är önskvärt att utbildning i matematik och

statistik kommer till stånd på orter med industriell inriktning, exempelvis Luleå

eller Kiruna.

Enligt statsmakternas beslut skall man i Umeå bygga upp bl. a. eu samhälls­

vetenskaplig och en matematisk-naturvetenskaplig forsknings- och utbildnings­

organisation. Enligt sina direktiv har kommittén haft att pröva en väsentlig ut­

byggnad av den filosofiska utbildningen i Umeå. Den föreslår i första hand att

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

28

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

man kraftigt utökar den samhällsvetenskapliga och matematisk-naturveten-

skapliga utbildningen. Denna utbyggnad föreslås ske även på lågstadiet efter

1970-talets början enligt följande.

Antal studerande

Full utbyggnad

Början av 1970-talet

enligt 1963 års

program

Samhällsvetenskaplig utbildning ....................................

600

1 000

Matematisk-naturvetenskaplig utbildning ...................

1 400

2 000

Ekonomutbildning ..............................................................

400

400

Den här angivna utbyggnaden i början av 1970-talet överensstämmer, fram­

håller U 63, med av statsmakterna redan fattat beslut om utbyggnaden i Umeå.

Basorganisationen för denna utbildning kommer sålunda att byggas upp under

1960-talet och det är enligt kommitténs mening rationellt att under 1970-talet

fortsätta utbyggnaden.

Kommittén räknar schematiskt med ett studerandeantal av 400 i början av

1970-talet i humanistisk utbildning i Umeå, medan vid full utbyggnad enligt

1963 års program antalet antas öka till 1 000 studerande. Kommittén har i sin

bedömning av möjligheten att utvidga den humanistiska utbildningen till ytter­

ligare ett lärosäte utöver dem som nu har humanistisk fakultet beaktat önsk­

värdheten av att man avlastar övriga universitetsorter största möjliga antal

studerande. Det föreligger vidare enligt kommitténs bedömning inga avgörande

hinder med hänsyn till tillgången på lärare mot att bygga ut en humanistisk

forskningsorganisation i Umeå. Kommittén föreslår därför att man i Umeå byg­

ger upp en fullständig forsknings- och utbildningsorganisation i de centrala

humanistiska ämnena. Den definitiva utformningen av utbildnings- och forsk­

ningsorganisationen i Umeå torde, framhåller kommittén, få bli beroende av

resultaten av den pågående försöksverksamheten samt de förslag som lärarutbild-

ningssakkunniga kommer att lägga fram. Genomförandet av humanistisk utbild­

ning och forskning i Umeå kommer också i hög grad att bli beroende av möjlig­

heten att anskaffa lokaler. Den redan pågående utbyggnaden av den samhälls­

vetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga utbildningen och forskningen

kommer att helt ta i anspråk nu befintliga och planerade lokaler i Umeå. Det är

enligt kommitténs uppfattning av väsentlig betydelse, att den beslutade och den

av kommittén föreslagna ytterligare utbyggnaden av sistnämnda utbildningsom­

råden i Umeå kan genomföras med största möjliga skyndsamhet.

Mot bakgrunden av den allmänna bristen på högt kompetenta forskar- och

lärarkandidater inom de samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskap­

liga disciplinerna i landet och med särskild hänsyn till utbyggnaden i Umeå fin­

ner kommittén det därför inte försvarligt, att man påbörjar en utbyggnad av de

samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna på ytter­

ligare en ort under de närmaste åren.

29

Kommittén finner dock andra skäl — bl. a. de studerandes bostadsfråga —

tala mycket starkt mot att hela utbyggnaden av de fria fakulteterna lokaliseras

till de fem nuvarande lärosätena. Vid en sådan utbyggnad skulle enligt U 63

bostadssituationen bli synnerligen svårlöst, framför allt i Stockholm och Göte­

borg.

2.1.2.4.

Vissa spärrade fakulteter och högskolor

Ehuru U 63 enligt sina direktiv inte haft att beröra utbyggnaden av den odon­

tologiska och farmaceutiska utbildningen samt utbildningen vid GCI och jord­

brukets högskolor har kommittén likväl för totalbildens skull tagit med dessa

utbildningslinjer i sina kostnadskalkyler (se även SOU 1965:11, s. 109 ff.). I sina

investeringsberäkningar har kommittén förutsatt, att den odontologiska fakul­

teten i Stockholm får nya lokaler i anslutning till Huddinge sjukhus, som av

kommittén förordas bli utnyttjat som tredje undervisningssjukhus i Stockholm.

Beträffande den farmaceutiska utbildningen har kommittén räknat med att

farmaceututbildningskommitténs förslag genomförs. För övriga utbildningslinjer

har kommittén byggt sina beräkningar på tillgängligt utredningsmaterial.

2.1.2.5.

Lärarbehov och lärartillgång

De lärarbehovsberäkningar som kommittén utfört utgår i princip från oför­

ändrad lärartäthet på de olika utbildningsnivåerna. Detta framgår av följande

tablå, i vilken kommittén relaterat antalet undervisningsutnyttjande studerande

till antalet professurer, laboraturer, universitetslektorat och docenttjänster vid

universitet och högskolor (exkl. GCI och jordbrukets högskolor).

Kungl. Maj:ts proposition nr lh-1 år 1965

1963/64

Början av 1970-talet

Full utbyggnad enligt

1963 års program

32

31

32

Kommitténs beräkningar av relationerna mellan lärartillgång och lärarbehov

under uppbyggnadsperioden sammanfattas i följande tabell.

Det av U 63 beräknade behovet av disputerade lärare

i relation till beräknat antal disputationer, uttryckt i procent.

Alternativ 2.

Läsår

Medicinsk

fakultet

Humanistisk

fakultet

Samhällsveten­

skaplig fakultet

Mat.-nat. fakultet,

teknisk högskola

1964/65—1966/67

36,6

32,7

97,2

77,6

1967/68—1969/70

32,2

26,0

86,0

68,2

1970/71—1972/73

30,6

17,6

51,5

52,4

30

Siffrorna visar, framhåller U 63, klart knappheten på lärarresurser under ut*

byggnadsperioden. Detta medför enligt kommittén att man måste sträva efter

att begränsa efterfrågan på kvalificerade lärarkrafter. Lärarbehovet — enligt

kommitténs uppskattningar — i slutet av 1970-talet inom de vid alternativ valet

viktiga medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt de

tekniska högskolorna framgår av följande tablå. En utbyggnad enligt alternativ'

2 innebär enligt kommittén en besparing av drygt 40 tjänster i förhållande till

vart och ett av de två övriga alternativen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

Antal prof., lab., doc................

Ökning jämfört med 1963/64

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 3

1 209

+ 510

1 165

+ 466

1 207

+ 508

2.1.2.6. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och serviceanläggningar

U 63 :s bedömning av behovet av biblioteks- och serviceresurser samt av sär­

skilda forskningslokaler återfinns närmare redovisad i SOU 1965:11, s. 177 ff.

Biblioteksfrågan behandlas också i en av kommitténs specialutredningar (SOU

1965:12, s. 653 ff.). Tillkomsten av ett nytt universitet enligt utbyggnadsalter­

nativ 3 kräver enligt kommittén ett nytt universitetsbibliotek. En utbyggnad

enligt alternativ 1 eller 2 kräver däremot endast smärre nya biblioteksenheter

för den medicinska och tekniska utbildningen och kurslitteraturbibliotek för den

decentraliserade universitetsutbildningen. Samtliga alternativ förutsätter enligt

kommittén en väsentlig utbyggnad av biblioteksresurserna på nuvarande uni­

versitets- och högskoleorter.

Utvecklingen av forskningsverksamheten kräver avancerade serviceanord­

ningar med därtill hörande teknisk personal. Kommittén har vid sina under­

sökningar i första hand berört behovet av gemensamma tekniska institutioner,

datamaskiner, djuravdelningar och acceleratoranläggningar samt speciella forsk­

ningslokaler. Upprättandet av ett nytt universitet får enligt kommittén till

följd att forsknings- och serviceanläggningar av denna typ måste komma till

stånd på ytterligare en ort.

2.1.2.7. Studentbostäder

Stora svårigheter föreligger enligt kommittén att bygga ett erforderligt antal

studentbostäder på de största av de nuvarande universitetsorterna (se även

SOU 1965:11, s. 198 ff. och SOU 1965:12, s. 679 ff.). Studentbostadsproblemet

blir naturligtvis mindre, framhåller kommittén, ju fler nya orter som får högre

utbildningsenheter. Kommittén finner det därför synnerligen angeläget att man

beaktar alla möjligheter att avlasta nuvarande universitetsorter en del av den

31

förväntade studerandetillströmningen. Särskilt gäller detta storstäderna och då

främst Stockholm, där svårigheterna är störst. Vid sina ställningstaganden till

de tre utbyggnadsalternativen har kommittén tillmätt studentbostadsfrågan en

avgörande betydelse.

1964 års studentbostadsgrupp, som biträtt U 63 i utredningsarbetet, har främst

för att belysa frågan om erforderlig mark på skilda orter beräknat nyproduk­

tionsbehovet av studentbostäder till maximalt ca 64 000 rumsenheter fram till

början av 1970-talet. Härvid har gruppen inkluderat bostäder för studerande

vid socialhögskolorna. U 63 har för sin del på allmänna grunder samt med

beaktande av förhållandena på bostadsmarknaden i dess helhet funnit det vara

realistiskt att räkna med den studentbostadsproduktion enligt skilda utbygg­

nadsalternativ och på olika orter som framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Av U 63 uppskattad erforderlig nyproduktion av studentbostäder (antal rums-

enheter) fram till början av 1970-talet samt vid full utbyggnad enligt

1963 års program

Ort

Till början av 1970-talet

Vid full utbyggnad enligt

1963 års program

alt. 1

alt. 2

alt. 3

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Uppsala ..................................

8 140

7 460

7 070

+ 675

+ 230

+ 80

Lund/Malmö ........................

7 470

6 580

6 500

+ 745

+ 155

+

65

Göteborg ................................

4 820

4 240

4 200

+ 345

+ 100

+

65

Stockholm ..............................

5 700

4 650

4 610

+ 705

+ 350

+ 270

Umeå .........................................

3 330

3 330

3 330

+1 700

+1 700

+1 700

X-ort .........................................

2 030

2 030

4 650

-(- 560

+ 560

+3 115

Linköping ..............................

—

520

—

—

+ 520

__

Örebro .......................................

—

520

—

—

+ 520

Karlstad ..................................

—

350

—

—

+ 375

__

Jönköping/Växjö .................

—

350

—

—

+ 375

—

Totalt

31 490

30 030

30 360

+4 730

+4 885

+5 295

En utbyggnad av i tabellen angiven storleksordning kommer, framhåller U 63,

att ställa stora krav på planering och byggande. Det är enligt kommitténs upp­

fattning viktigt att studentbostadsplaneringen så långt möjligt samordnas med

universitetsplaneringen. En dylik samplanering är väsentlig för att skapa förut­

sättningar att maximalt utnyttja de mycket stora investeringar som nu måste

ske i universitetsväsendet. Kommittén erinrar i detta sammanhang om det för­

slag beträffande planeringen av studentbostadsbyggandet som framlagts av 1964

års studentbostadsgrupp i den förut nämnda promemorian Det fortsatta stu-

dentbostadsbyggandet.

Beträffande det hittillsvarande studentbostadsbyggandet konstaterar student­

bostadsgruppen i sin promemoria, att produktionen varit splittrad på ett stort

32

antal byggherrar och att flertalet projekt varit av ringa omfattning. Vidare

konstaterar gruppen, att någon egentlig samordning av de skilda befintliga stu­

dentbostadsföretagens projekterings- och upphandlingsverksamhet f. n. inte exi­

sterar. En viss samordning föreligger enligt gruppen dock i förvaltningsfrågor

och i vad avser prognos- och planeringsverksamheten, bl. a. sedan de s. k. kår-

ortsorganen tillkommit.

Studentbostadsgruppen framhåller därför vikten av att i fråga om prognos-

och planeringsarbetet en samordning kommer till stånd av å ena sidan statens

planering för den högre utbildningens utbyggnad och å andra sidan kommuner­

nas bostadsplanering. Ansvaret för att studentbostadsbyggandet organisatoriskt

inpassas i den allmänna planeringen för den högre utbildningens expansion bör

enligt studentbostadsgruppen åläggas ett särskilt organ, förslagsvis benämnt

statens studentbostadsnämnd. Denna nämnd skall enligt förslaget bl. a. vara ett

beredande organ för frågor som rör statens engagemang i studentbostadsverk-

samheten samt tjäna som ett samarbetsorgan mellan å ena sidan berörda statliga

myndigheter och å andra sidan vederbörande kommuner och studentorganisa­

tioner.

När det gäller byggnadssidan finner studentbostadsgruppen det nödvändigt,

att en rationalisering av projektering och produktion kommer till stånd. Bak­

grunden härtill är dels att den erforderliga produktionsökningen förutsätter ett

bättre utnyttjande av planerings- och projekteringsresurserna, dels att omfatt­

ningen av den förväntade produktionen nödvändiggör en reducering av bygg-

nadskostnaderna. På grundval av en utredning inom statens institut för bygg­

nadsforskning föreslår gruppen, att studentbostadsproduktionen inriktas så att

industriella byggmetoder kan komma till användning. Detta förutsätter enligt

gruppen dels ett vidgat samarbete mellan studentbostadsföretagen, dels att en­

hetliga normer läggs till grund för all studentbostadsproduktion. Den föreslagna

statens studentbostadsnämnd bör enligt gruppen få en central ställning i utveck­

lingsarbetet samt få resurser att göra utredningar av teknisk, ekonomisk och

organisatorisk art. Nämnden förutsätts utarbeta råd och anvisningar för stu­

dentbostadsföretagens verksamhet. Nämnden bör även äga fastställa anvis­

ningar, vilkas iakttagande skall vara förutsättning för erhållande av studentbo­

stadslån. I promemorian framhålls vidare, att provbyggen med industriella bygg­

metoder bör komma till stånd.

I den föreslagna statens studentbostadsnämnd bör enligt studentbostads­

gruppen ingå representanter för universitetskanslersämbetet, bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och Sveriges förenade studentkårer.

Enligt gruppen bör studentbostadsbyggandet koncentreras till ett företag på

varje ort. Detta förslag behöver enligt gruppens mening inte utesluta att även

andra studentbostadsföretag liksom tidigare uppför studentbostadshus. I dessa

fall bör dock, framhåller gruppen, projekteringen om möjligt bedrivas inom hu­

vudföretaget på orten och i varje fall ske i nära samarbete med detta.

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

33

Studentbostadsgruppen framhåller därjämte att bristande tillgång på lämplig

tomtmark varit en av orsakerna till att den hittillsvarande studentbostadspro­

duktionen inte nått tillräcklig omfattning. Gruppen understryker kraftigt, att en

lösning av tomtmarksfrågan är en grundläggande förutsättning för att den be­

hövliga produktionen skall kunna komma till stånd. Målet måste vara att så

tidigt som möjligt reservera tomtmark för det långsiktiga behovet. Därigenom

skulle stadsplane- och exploateringsarbeten underlättas samt förutsättningar

skapas för ett rationellt byggande. Med hänsyn till den vikt man måste lägga

vid denna fråga har det synts studentbostadsgruppen naturligt, att staten när

så är möjligt bidrar till att lösa tomtmarksfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.1.2.8. Kostnader för universitets- och högskoleutbyggnaden

Kommitténs beräkning av utbildnings- och forskningsorganisationens drift­

kostnader bygger såsom nämnts på huvudprincipen om en framskrivning av da­

gens kostnadsläge med ledning av den beräknade studerandeutvecklingen fram

till full utbyggnad enligt 1963 års program. När man bedömer driftkostnaderna

för olika utbyggnadsalternativ är det enligt kommittén framför allt de margi­

nella kostnadsförändringarna som är av intresse. Med det underlag kommittén

haft till sitt förfogande har dock en strikt genomförd marginalkostnadsanalys

inte varit möjlig att genomföra.

De av kommittén beräknade direkta driftkostnaderna för början av 1970-talet

under ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna redovisas i följande tabell. För

den medicinska utbildningen i alternativen 1 och 2 räknar kommittén med ut­

byggnad i Uppsala av den teoretiska utbildningen för dem som senare skall ge­

nomgå propedeutisk och klinisk utbildning i Linköping eller Örebro. Vid full ut­

byggnad enligt 1963 års program kommer driftkostnaderna under ecklesiastik-

och jordbrukshuvudtitlarna enligt kommitténs uppskattningar att bli följande

(milj. kr.).

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

617

610

622

För den medicinska utbildningen tillkommer enligt kommittén vissa drift­

kostnader under socialhuvudtiteln, vilka kommittén — vid full utbyggnad enligt

1963 års program i samtliga alternativ — beräknar till ca 79 milj. kr. Budgetåret

1963/64 beräknar kommittén dessa kostnader, som avser dels statliga bidrag till

kommunala undervisningssjukhus, dels för läkarutbildning och forskning beräk­

nad andel av de statliga driftkostnaderna vid de statliga undervisningssjukhusen,

till ca 51 milj. kr.

3

—

Bihang till riksdagens 'protokoll 19G5. 1 samt. Nr 11^1

34

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beräknade driftkostnader under ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna

för universitet och högskolor 1963/6/ samt enligt U 63:s utbyggnadsalternativ

för början av 1970-talet, milj. kr.

1963/64

Början av 1970-talet

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Universitet (motsv.)

11

48

48

51

49

73

73

74

48

114

113

114

Samhällsvetenskaplig fakultet (inkl. ekonomutbild-

19

31

30

31

29

43

42

43

14

24

24

24

59

117

117

117

31

53

53

53

22

36

36

36

Gemensamma kostnader för universitet och hög-

14

23

23

23

Totalt

296

562

559

566

1

Inkl. civilingenjörsutbildningen i Uppsala.

2

Till gemensamma kostnader för universiteten har kommittén räknat kostnaderna för administ­

ration, forskardocenttjänster samt omkostnader.

3

Till gemensamma kostnader för universitet och högskolor har kommittén förutom anslagen »ge­

mensamt för universitet och högskolor» räknat anslagen till vissa forskningsändamål.

Kommittén beräknar sålunda att de totala driftkostnaderna för utbildning och

forskning inklusive kostnader under socialhuvudtiteln kommer att stiga från

347 milj. kr. budgetåret 1963/64 till ca 640 milj. kr. i början av 1970-talet och till

inemot 700 milj. kr. vid full utbyggnad enligt 1963 års program.

Skillnaderna i de sammanlagda driftkostnaderna vid full utbyggnad mellan

kommitténs tre alternativ är små, endast 2 % mellan högsta och lägsta alter­

nativ. Detta hänger enligt kommittén främst samman med att dels utbyggnaden

enligt samtliga alternativ huvudsakligen kommer att ske vid befintliga läro­

anstalter, dels kommittén i samtliga alternativ räknar med tillkomsten av en ny

teknisk högskola och en ny medicinsk utbildningsenhet.

Besparingar i fråga om såväl drift- som investeringskostnader kan enligt kom­

mittén uppnås genom dels — som kommer att beröras i det följande — skift­

utbildning, dels central schemaläggning med central dispositionsfördelning av

främst hörsalar och seminarierum, dels även ökad användning av tekniska hjälp­

medel i undervisningen. Såvitt gäller sistnämnda utväg uppehåller sig kommittén

särskilt vid utnyttjandet av TV-undervisning, främst s. k. sluten-krets-television

(CCTV), vilken metod enligt kommittén med fördel kan användas till ett stort

35

antal olika undervisningsändamål. Inom en eventuell ny teknisk högskola bör

enligt kommittén detta system kunna få ett betydande tillämpningsområde (se

även SOU 1965:11, s. 252 f. och SOU 1965:12, s. 404. ff.).

Härutöver framhåller kommittén, att åtgärder bör vidtas för att uppnå en

skärpning av gällande regler för deltagande i undervisning och tentamina, främst

vid de filosofiska fakulteterna, i syfte att minska möjligheterna för de studerande

att förlänga studietiderna utöver vad som kan anses skäligt med hänsyn till nu­

varande normalstudietidsbestämmelser (se även SOU 1965:11, s. 253 ff.).

Till direkta investeringskostnader räknar kommittén byggnads-, inrednings-

och utrustningskostnader för utbildnings- och forskningslokaler, huvudbibliotek,

vissa gemensamma forsknings- och serviceanläggningar och administrationsloka-

ler samt kostnader för s. k. försörjningsåtgärder (vägar, ledningar m. m.) för

dessa lokaler. Som sådana kostnader har kommittén därjämte räknat kostnader

för bespisningslokaler. De av kommittén beräknade direkta investeringskostna­

derna för utbyggnaden av universitet och högskolor redovisas i följande tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

Av U 63 beräknade direkta investeringskostnader för full utbyggnad

av universitet och högskolor enligt 1963 års program

(byggnadskostnadema enligt prisläget den 1 juli 1964-), milj. kr.

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Utbildnings- och forskningslokaler

universiteten .......................................

1 228

1 177

1 272

tekniska högskolorna ........................

571

571

571

gymnastiska centralinstitutet ....

4

4

4

jordbrukets högskolor ......................

124

124

124

Biblioteks- och administrationslokaler

universiteten .......................................

104

92

106

tekniska högskolorna ........................

28

28

28

Forsknings- och serviceanläggningar .

174

174

200

Bespisningslokaler ..................................

50

51

49

Totalt

2 283

2 221

2 354

De i tabellen angivna kostnaderna för utbildnings- och forskningslokaler avser

enkelskift i de centrala spärrade ämnena inom matematisk-naturvetenskaplig

fakultet. Enligt kommittén torde emellertid ett genomfört tvåskiftsystem med­

föra en besparing av ca 100 milj. kr. Någon mer betydande differens föreligger

härvidlag inte mellan alternativen. Såvitt gäller de nuvarande tekniska hög­

skolorna har kommittén bedömt ett tvåskiftsystem som ogenomförbart. För eu

ny teknisk högskola föreslår kommittén dock såsom nämnts ett på visst sätt mo­

difierat tvåskiftsystem, kombinerat med intern TV-undervisning. Ett sådant

system skulle enligt kommittén — jämfört med en enkclskiftorganisation utan

TV — innebära en besparing i lokaler och investeringskostnader av ca 13 %. I

36

fråga om laborativa naturvetenskapliga ämnen kan enligt kommittén ett två-

skiftsystem genomföras för fysik och kemi med endast obetydliga ändringar av

nu disponibla lokaler. För dessa och övriga ämnen av denna kategori bör enligt

kommittén möjligheterna härvidlag prövas av berörda myndigheter. Kommittén

har därutöver undersökt möjligheterna att införa treterminsutbildning — dvs.

att utbildningsresurserna skulle utnyttjas till fullo även under sommarmånader­

na — men funnit denna utväg orealistisk, med hänsyn till bl. a. de höga drift­

kostnaderna. I övrigt torde här få hänvisas till SOU 1965:11, s. 249 ff., och SOU

1965:12, s. 489 ff.

De nu nämnda investeringskostnaderna avser enbart utbildnings- och forsk­

ningsorganisationen under ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna. För att

hittills beslutade och planerade intagningsökningar beträffande läkarutbild­

ningen skall kunna genomföras har kommittén emellertid också måst räkna med

en investeringskostnad under socialhuvudtiteln för undervisningssjukhus av ca

456 milj. kr. För en fortsatt utbyggnad — oavsett alternativ — har kommittén

beräknat en investeringskostnad av ca 153 milj. kr. De totala investeringskost­

naderna under femte huvudtiteln uppgår således enligt kommitténs uppskatt­

ningar till ca 609 milj. kr.

Till indirekta investeringskostnader räknar kommittén kostnader för student­

bostäder och studentkårlokaler. Vid full utbyggnad enligt 1963 års program be­

räknas investeringskostnaderna till följande belopp (milj. kr.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

867

835

852

För samtliga alternativ och vid full utbyggnad av universitet och högskolor

enligt 1963 års program uppgår investeringskostnaderna för studentkårlokaler

enligt beräkning till ca 39 milj. kr. De indirekta investeringskostnaderna är

3,8 % högre i alternativ 1 än i alternativ 2 och 2,0 % högre i alternativ 3 än i

alternativ 2.

De totala investeringskostnaderna, såväl direkta som indirekta, uppgår enligt

kommitténs beräkningar till följande belopp (milj. kr.). Investeringskostnaderna

är 2,5 % lägre i alternativ 2 än i alternativ 1 och 3,9 % lägre än i alternativ 3.

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

3 798

3 701

3 854

37

2.1.3. U 63:8 val av utbyggnadsalternativ

De kostnadsundersökningar som gjorts visar inga betydande differenser men

ger enligt kommitténs uppfattning ett entydigt utslag till förmån för alternativ 2.

Som en huvudorsak till att skillnaderna är små anger kommittén att man fram

till början av 1970-talet torde kunna ge högst 6 600 av ca 83 000 studerande ut­

bildning på annan ort än de nuvarande universitetsorterna. Omkring hälften

av dessa studerande är emellertid, anför kommittén, sådana som enligt alla

alternativen måste få utbildning utanför de nuvarande orterna. Vid full utbygg­

nad enligt kommitténs förslag skall ca 11 000 av 90 000 studerande kunna utbil­

das utanför nuvarande universitetsorter. Kommittén har tillmätt kostnads-

differenserna viss betydelse vid val av alternativ men funnit andra, framför allt

utbildnings- och forskningsorganisatoriska, skäl avgöra alternativvalet.

De förutsättningar, som varit utgångspunkt för kommitténs diskussioner kring

olika vägar för utbyggnad av universitet och högskolor under den närmaste tio­

årsperioden, sammanfattas i betänkandet på följande sätt. Utbildningsmöjlig­

heterna, särskilt inom lågstadieundervisningen, måste utökas för att samhällets

växande behov av kvalificerad arbetskraft skall kunna tillgodoses. Samtidigt kan

ett starkt behov av ökade forskningsanslag till forskare och forskargrupper vid

universitet och högskolor konstateras. På grund av den stora ökningen av forsk-

ningskostnaderna ökar även behovet av teknisk hjälp. Höjda driftanslag är där­

för nödvändiga för att utbytet av forskarnas insatser skall kunna lyftas till en

optimal nivå inom den existerande organisationen. Samtidigt fordrar den mo­

derna forskningen för sin utveckling en större differentiering, med utbyggnad av

en specialiserad forskningsorganisation i anslutning till den centrala forsknings-

apparat som är knuten till de stora undervisningsämnena. Åtskilliga mycket

stora projekt kommer sannolikt att ställa krav på basutrustning under den kom­

mande perioden. På samma gång föreligger en klart konstaterad knapphet på

kvalificerad personal, som försvårar uppbyggandet av nya forskningsenheter

och manar till försiktighet med att under en övergångsperiod alltför snabbt för­

stärka den mest kvalificerade forskningspersonalen.

Med hänsyn till svårigheterna att lösa bl. a. studentbostadsförsörjningen på

nuvarande universitetsorter på ett godtagbart sätt under de närmaste åren kan

enligt kommittén hela ökningen av studerandeantalet inte komma till stånd

på dessa orter. Kommittén finner det möjligt att avlasta de nuvarande univer­

sitetsorterna genom att utbyggnaden av den humanistiska, samhällsvetenskap­

liga och matematisk-naturvetenskapliga utbildningen på lågstadicnivå till viss

del organiseras på andra orter. Med hänsyn till det som nu sagts förordar kom­

mittén alternativ % för den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor.

Alternativ 2 innebär som nämnts följande.

Propedeutisk och klinisk medicinsk utbildning förläggs till antingen Linkö­

ping eller Örebro med dert föregående teoretiska utbildningen i Uppsala. En ny

teknisk högskola inrättas i antingen Linköping eller Västerås. Decentraliserad

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

38

universitetsutbildning anordnas på till en början fyra orter, nämligen Linköping

och Örebro i humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen

samt Karlstad och Växjö, alternativt Jönköping, i humanistiska och samhälls­

vetenskapliga ämnen.

Kommittén erinrar om att sedan år 1963 utbildning fram till teknisk magister­

examen anordnas i Linköping och Örebro. Denna utbildning, som omfattar 40

nybörjarplatser per år och ort, har enligt kommittén i princip samma målsätt­

ning som den decentraliserade universitetsutbildning kommittén förordar. Kom­

mittén finner det följdriktigt att den tekniska magisterutbildningen ges en per­

manent utformning. Därvid bör, menar kommittén, en organisatorisk samord­

ning av den tekniska utbildningen med universitetsutbildningen övervägas.

2.1.4. Lokalisering av utbyggnaden

Kommittén anser, att Linköping och Örebro i stort sett är lika lämpliga för

den utbyggnad av läkarutbildningen som enligt förslaget skall komma till stånd

utanför nuvarande universitets- och högskoleorter. I fråga om lokaliseringen av

den nya tekniska högskolan konstaterar kommittén att de enda orter som kan

komma i fråga är Linköping och Västerås. När det gäller att från industriella

och teknisk-ekonomiska synpunkter placera en fjärde teknisk högskola, finner

kommittén att rangordningen blir i första hand Västerås och i andra hand Lin­

köping.

Alternativ 2 erbjuder enligt kommittén följande möjligheter till kombinatio­

ner för en lokalisering av den utökade medicinska och tekniska utbildningen:

a) medicinsk utbildning i Linköping/teknisk utbildning i Västerås,

b) medicinsk utbildning i Örebro/teknisk utbildning i Västerås,

c) medicinsk och teknisk utbildning i Linköping samt

d) medicinsk utbildning i Örebro/teknisk utbildning i Linköping.

Vid det slutliga valet mellan de fyra kombinationerna är enligt kommittén

givetvis även rent lokaliseringspolitiska överväganden av betydelse. Kommittén

finner emellertid att den inte haft att göra dylika bedömningar utan har gjort

enbart utbildnings- och forskningspolitiska avvägningar.

Vid den hittillsvarande utbyggnaden av universitet och högskolor har enligt

kommittén en klar strävan att skapa största möjliga samarbete mellan fakul­

teter och högskolor förelegat. Några stora fördelar står dock enligt kommittén

knappast att vinna på utbildningens område genom en samlokalisering av medi­

cin och teknik. Emellertid påpekas i förslaget fördelarna av att teknisk magister­

utbildning förläggs till samma ort som en teknisk högskola. Härigenom skulle

värdefulla rationaliseringsvinster kunna uppnås. Enligt kommitténs bestämda

uppfattning kan däremot väsentliga fördelar vinnas från forskningssynpunkt

genom ett samarbete på gränsområdena mellan medicin och teknik: läkekonstens

utveckling synes leda till en ökad användning av tekniska hjälpmedel i diag­

nostik och terapi, och sjukvårdens rationalisering liksom utbyggnaden av hälso-

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

39

vården torde komma att kräva ökat utnyttjande av medicinsk teknisk utrust­

ning och service.

Kommittén finner av nu nämnda skäl att alternativet medicinsk utbildning

i Örebro och teknisk utbildning i Linköping är underlägset de övriga tre alterna­

tiven. Vid det slutliga valet mellan de tre övriga alternativen har kommittén

beaktat även den vidareutveckling på längre sikt som kan komma att äga rum

vid universitet och högskolor. Som framgått av redovisningen av studerande­

antalets utveckling kan enligt kommittén det totala studerandeantalet i början

av 1980-talet beräknas komma att överstiga 100 000. En del av denna ökning

måste enligt kommittén falla på den eller de orter av de tre här aktuella, till

vilken eller vilka medicinsk och teknisk utbildning kommer att förläggas. Uti­

från sitt starka betonande av ökad samverkan på forskningssidan mellan olika

discipliner menar kommittén, att den utbyggnad, som således maste komma till

stånd, bör koncentreras till en ort i stället för splittras pa tva. Vidare finner

kommittén det naturligt att förutsättningar skapas för ett intimt samarbete

mellan universiteten/högskolorna och industrin.

Utifrån dessa allmänna överväganden har kommittén satt alternativet med

både medicinsk och teknisk utbildning i Linköping före övriga alternativ. Kom­

mittén föreslår därför att propedeutisk och klinisk medicinsk utbildning förläggs

till regionsjukhuset i Linköping samt att en ny teknisk högskola inrättas i denna

stad.

Med hänsyn till att enligt förslaget såväl propedeutisk och klinisk medicinsk

utbildning samt en ny teknisk högskola som decentraliserad universitetsutbild­

ning skall förläggas till Linköping ävensom till det ringa avståndet mellan Lin­

köping och Jönköping förordar kommittén därjämte, att den till universitetet i

Lund hörande filialen placeras i Växjö.

2.1.5. Studerandeantalet på skilda orter

Som riktpunkt för planeringsarbetet beträffande utbyggnaden av universitets-

och högskoleorganisationen i dess helhet pa skilda orter fram till början av

1970-talet förutsätter kommittén de studerandeantal — enligt den officiella sta­

tistikens definition — som anges i följande tabell. Kommittén har därvid räknat

med ett, jämfört med dess reviderade ramtal för de tekniska högskolorna i början

av 1970-talet, något lägre antal studerande vid den föreslagna tekniska högskolan

i Linköping. Detta hänger enligt kommittén samman med dess bedömning av

den tänkbara utbyggnadstakten. Kommittén antar schematiskt att en senare-

läggning av utbyggnaden vid denna högskola kommer att medföra en större till­

strömning till de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnena i Lin­

köping och Örebro eller, såvitt gäller var och en av dessa ämnesgrupper, en ök­

ning med 140 på vardera orten utöver vad kommittén räknat med i alternativ 2.

Antalet studerande i teknisk magisterutbildning beräknas till 120 i vardera Lin­

köping och Örebro.

rf*

o

Antal studerande vid universitet och högskolor i början av 1970-talet enligt U 63:s utbyggnadsförslag

Fakultet/högskola

Uppsala

Lund/

Malmö

Göteborg

Stock­

holm

Umeå

Lin­

köping

Örebro

Karlstad

Växjö

Totalt

Teol. fak.....................................................

750

750

__

_

1 500

Jur. fak........................................................

2 000

2 000

—

2 000

—

—

__

__

_

6 000

Hum. fak.....................................................

3 360

2 000

2 210

4 270

400

285

285

285

285

13 380

Samh.-vet. fak...........................................

2 190

1 580

1 840

3 810

600

390

390

250

250

11 300

Mat.-nat. fak...........................................

5 010

5 050

4 040

5 060

1 400

470

470

50

50

21 630

Summa fria fak....................................

13 340

11 380

8 090

15 140

2 400

1 145

1 145

585

585

53 810

Med. fak...................................................

1 000

1 600

1 500

2 000

600

400

__

__

7100

Tekn. högsk. (motsv.) ..........................

2001

2 700

4 000

4 900

—

1 820

120

__

_

13 740

Ekon.-utb............................................

400

1 100

1 100

1 400

400

_

__

__

4 400

Odont. fak................................................

—

500

350

500

300

__

__

__

1 650

Farm. fak...........................................

850

—

—

—

—

—

—

__

_

850

GCI .................................................

—

—

—

250

—

__

__

__

250

Jordbr. högsk.........................

400

—

—

400

—

__

_

___

__

800

Summa spärrade utb.-linjer...........

2 850

5 900

6 950

9 450

1 300

2 220

120

—

—

28 790

Totalt

16190

17 280

15 040

24 590

3 700

3 365

1 265

585

585

82 600

1

Tredje och fjärde årskursen i civilingenjörsutbildningen och tredje årskursen i teknisk magisterutbildning.

K

u

n

g l.

M

a

j: ts

p

ro

po

sit

io n

n r

H l

å r

1

9

6

5

41

Den övervägande delen av ökningen i studerandeantalet fram till början av

1970-talet kommer att falla på nuvarande orter. En huvudanledning härtill är

enligt kommittén att först omkring år 1970 det år 1960 fattade beslutet om ut­

byggnaden av universiet och högskolor — vilken enligt statsmakternas beslut

skulle ske vid befintliga universitet — kommer att ha lett till full utbyggnad av

såväl låg- som högstadium. Det förslag kommittén lägger fram om utbyggnad på

fyra — sedermera fem — nya orter kommer självfallet att först mot slutet av

1970-talet och början av 1980-talet nå full utmognad i vad avser studerandean­

talet på de nya orterna.

Kungl. Maj.ts 'proposition nr lJfl år 1965

2.1.6. Tidsplan för utbyggnaden

Utbyggnaden av de medicinska fakulteterna föreslår kommittén ske enligt

följande tidsplan, som visar antalet nybörjarplatser läsåren 1965/66—1971/72.

»Nuläge»

Förslag

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

718

758

844

844

916

—

+40

+86

—

+72

Utbyggnadens fördelning på skilda orter och etapper samt tidpunkterna för

påbörjande av anatomiutbildning (I), propedeutisk utbildning (II) och medicin­

utbildning (III) anges i följande tabell. För varje etapp redovisas omflyttningen

av studerande inför den propedeutiska utbildningen enligt kommitténs förslag

(F).

Av U 63 föreslagen utbyggnad av medicinsk utbildning

Läsår

Plats i

studie-

ordn.

Uppsala

Lund/

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Linköping

Totalt

Etapp 1

1966/67 .........

I

110 (+20)

190

168

208

82 (+20)

758 (+40)

1968/69 .........

II

106 (+20)

180

160

200

80 (+20)

—

726 (+40)

1969/70 .........

III

106 (+20)

180

160

200

80 (+20)

—

726 (+40)

Etapp 2

1967/68 .........

I

196 (+86)

190

168

208

82

844 (+86)

F

-84

—

—

—

—

+84

1969/70 .........

II

106

180

160

200

80

84 (+84) 810 (+84)

1970/71 .........

III

106

180

160

200

80

84 (+84) 810 (+84)

Etapp 3

1969/70 .........

I

196

190

168

280 (+72)

82

916 (+72)

F

-84

—

—

—

—

+84

1971/72 .........

II

106

180

160

270 (+70)

80

84

880 (+70)

1972/73 .........

III

106

180

160

270 (+70)

80

84

880 (+70)

3

* —

Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 sand. Nr Hl

42

Utbyggnaden av den högre tekniska utbildningen föreslår kommittén ske en­

ligt följande tidsplan, som visar antalet nybörjarplatser i årskurs 1 vid de tek­

niska högskolorna, civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet och vid

teknisk magisterutbildning i Uppsala, Linköping och Örebro läsåren 1965/66—

1971/72.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

»Nuläge»

Förslag

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

2 113

2177

2 322

2 338

2 538

2 858

3 038

—

+ 64

+145

+ 16

+200

+320

+180

Utbyggnadens fördelning på skilda orter enligt U 63 :s förslag redovisas i föl­

jande tabell. Utöver i planen angivna intagningsökningar föreslår kommittén,

att 16 platser tillkommer 1967/68 i årskurs 3 av kemisektionen vid tekniska hög­

skolan i Stockholm.

Av U 63 föreslagen utbyggnad av högre teknisk utbildning,

nybörjarplatser i årskurs 1

Läsår

Tekn.

högsk. i

Stock­

holm

Chalmers

tekn.

högsk.

Tekn.

högsk.

i Lund

Civ.-ing.-

o. tekn.

mag.-utb.

i Uppsala

Tekn.

högsk. i

Linköping

Tekn. mag.-utb. i

Linköping

Örebro

1965/66 ...............

8481

6651

490

30

_

40

40

1966/67 ...............

8673

710

490

30

—

40

40

1967/68 ...............

885

735

490

132

—

40

40

1968/69 ...............

885

751

490

132

—

40

40

1969/70 ...............

905

751

490

132

180

40

40

1970/71 ...............

995

751

510

132

390

40

40

1971/72 ...............

995

751

510

132

570

40

40

1 Inkl. av riksdagen senast med anledning av prop. 1965:1 (6 platser vid tekniska högskolans i

Stockholm delsektion för skeppsbyggnad och 10 platser vid Chalmers tekniska högskolas sektion

för arkitektur) beslutad utbyggnad.

3 Inkl. 15 platser för teknisk magisterutbildning enligt av riksdagen år 1964 fattat beslut.

Kommittén har ej funnit det möjligt att på samma sätt som för den medicins­

ka och tekniska utbildningen framlägga en detaljerad tidsplan för utbyggnaden

av de centrala spärrade ämnena inom matematisk-naturvetenskaplig jakultet.

Kommittén har begränsat sig till att ange den utbildningskapacitet som på skilda

orter bör uppnås fram till början av 1970-talet. I följande tabell återges kom-

mittens förslag för utbyggnaden på tvåbetygsnivå i fysik, kemi, botanik och

zoologi.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

43

Av U 63 föreslagen total utbildningskapacitet per läsår

i ämnena fysik, kemi, botanik och zoologi inom matematisk-naturvetenskaplig

fakultet, utbildningsplatser för två betyg

Ämne

Uppsala

Lund

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Lin­

köping

Örebro

Totalt

Fysik ........................

3721

260

240

240

160

80

80

1 432

Kemi ..........................

192

256

224

256

160

96

96

1280

Botanik ......................

96

96

108

120

96

48

48

612

Zoologi ........................

96

96

100

120

96

48

48

604

Totalt

756

708

672

736

512

272

272

3 928

Inkl. 132 platser för blivande civilingenjörer och tekniska magistrar.

2.1.7. Investeringsplan för utbyggnaden

Huvuddelen av de redovisade investeringsbehoven måste enligt kommittén

tillgodoses fram till början av 1970-talet. Främst gäller detta de nuvarande uni­

versitetsorterna samt utbyggnaden av den medicinska och tekniska utbildningen

i Linköping. För Umeå universitet och för den decentraliserade utbildningen har

kommittén förutsett en relativt kraftig expansion även senare under 1970-talet.

Kommittén har upprättat överslagsmässiga investeringsplaner för utbyggnaden

av utbildnings- och forskningsorganisationen på skilda orter fram till början av

1970-talet. Härvid har kommittén endast tagit med den beräknade årliga me­

delsförbrukningen för byggnader och försörjningsåtgärder avseende utbildnings-,

forsknings- och bespisningslokaler. I de årliga investeringsbehoven ingår sålun­

da enligt kommittén varken kostnader för inredning och utrustning av dessa

lokaler eller över huvud investeringar i studentkårlokaler, undervisningssjukhus

och studentbostäder. Följande tabell visar kommitténs bedömning av de årliga

investeringsbehoven på skilda orter under perioden 1964/65—1972/73.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Av U 63 beräknade årliga investeringsbehov (byggnadskostnader enligt prisläget

den 1 juli 1964) för utbildnings- och forskningslokaler samt be spisning slokaler

vid universitet och högslcolor i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umea,

Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö budgetåren 1964/65—1972/73, milj. kr.

Ort

Beräknad medelsförbrukning/budgetår, milj. kr.

Totalt

1964/

65

1965/

66

1966/

67

1967/

68

1968/

69

1969/

70

1970/

71

1971/

72

1972/

73

Uppsala ...........

8

10

20

30

30

35

35

35

34

2371

Lund/Malmö .

45

60

49

40

25

17

16

15

15

282

Göteborg .........

24

28

40

50

50

40

30

30

26

318

Stockholm ....

23

25

31

47

56

56

48

38

38

362“

Umeå ...............

10

27

30

25

16

10

5

2

2

127

Linköping ....

—

—

—

5

15

25

30

30

15

120

Örebro .............

—

—

—

—

5

7

1

—

—

13

_

_

1,5

1,5

—

—

—

—

3

Växjö ...............

—

—

—

1,5

1,5

—

—

—

—

3

Totalt

no

150

170

200

200

190

165

150

130

1 465

1 Härtill kommer investeringsbehov vid lantbrukshögskolan, vilka ej medtagits av kommittén

(51,5 milj. kr.).

2 Härtill kommer investeringsbehov vid gymnastiska centralinstitutet (4,3 milj. kr.), skogshög-

skolan (20,4 milj. kr.) och veterinärhögskolan (21,0 milj. kr.), vilka ej medtagits av kommittén.

För pågående byggnadsverksamhet och för redan projekterade eller bygg-

nadsprogrammerade objekt vid universitet och högskolor (exkl. GCI och jord­

brukets högskolor) uppskattar kommittén investeringsbehoven fr. o. m. budget­

året 1964/65 fram till slutet av 1960-talet till ca 680 milj. kr. Investeringsbeho­

ven för utbildnings- och forskningslokaler samt bespisningslokaler fram t. o. m.

1972/73 beräknas, som framgår av tabellen, till nära 1 500 milj. kr. De i det före­

gående berörda rationaliseringsåtgärdema för ett bättre lokalutnyttjande, infö­

randet av skiftutbildning etc. kan, framhåller kommittén, innebära något lägre

investeringsbehov än det angivna.

I vad särskilt avser byggnadsverksamheten på nuvarande universitetsorter

har kommittén vid fördelningen av investeringsbehoven under uppbyggnads­

perioden förutsatt, att vissa åtgärder vidtas för en effektivare byggnadsplane-

ring och att de lokalprogrammerande organen erhåller förstärkning. Vid faststäl­

landet av planen har kommittén i första hand utgått från tidsplanerna för vid

tidpunkten för kommitténs arbete pågående, projekterade och programmerade

byggnadsobjekt. Vidare har kommittén särskilt prövat frågan om en snabbt

igångsatt byggnadsverksamhet på de nya orterna. För byggnadsobjekt av här

aktuell art kan enligt kommittén den första inflyttningen äga rum tidigast ca

fyra år efter beslut om att starta planeringen. Med hänsyn till den projekterings-

och arbetsmarknadssituation som kan förutses under överskådlig tid framåt är

emellertid enligt kommitténs uppfattning genomgående minimitider för projek­

45

tering, teknisk och administrativ handläggning, byggande och utrustning endast

i begränsad omfattning möjliga.

Kommittén förutsätter att den propedeutiska utbildningen i medicin skall

börja i Linköping höstterminen 1969. Vid denna tidpunkt bör enligt kommitténs

beräkningar permanenta utbildningslokaler kunna vara färdigställda i staden.

Även första intagningen till teknisk utbildning i Linköping bör enligt kom­

mittén ske höstterminen 1969. Då man emellertid först ar 1970 kan med säker­

het räkna med att vissa permanenta lokaler står till förfogande för den nya tek­

niska högskolan kan dock provisoriska lokaler för första årskursen behöva till­

gripas. Kommittén påpekar i detta sammanhang att den föreslår en försöksverk­

samhet för TV-utbildning vid den nya högskolan. Denna försöksverksamhet bör

enligt kommittén underlätta en igångsättning i provisoriska lokaler och även

klargöra, vilka möjligheter som föreligger att unyttja TV såväl vid moderuniver­

sitet som i decentraliserad universitetsutbildning.

Kommittén föreslår att den decentraliserade universitetsutbildningen skall

starta höstterminen 1967 på samtliga berörda orter. Huvuddelen av de perma­

nenta lokalerna för icke-laborativa ämnen bör enligt kommittén kunna vara

färdigställda höstterminen 1968 på alla fyra orterna. Permanenta lokaler för

laborativ verksamhet torde kunna vara iordningställda tidigast höstterminen

1969. Under några år måste man därför enligt kommittén tillgripa provisorier.

Vederbörande byggmyndigheter (byggnadsstyrelsen och tekniska högskolans i

Stockholm byggnadskommitté) bör enligt kommittén upprätta eller komplettera

utbyggnadsplaner för samtliga lärosäten. Dessa bör i förhållande till nuvarande

planer utvidgas till att omfatta även förslag till tidsplaner jämte därpå grundade

investeringsprogram. Som grund för utbyggnadsplanerna bör bl. a. ligga av lokal-

och utrustningsprogramkommittéerna (LUP-nämnden och LUP-kommittéerna)

utarbetade s. k. »dimensionerande underlag». Lokalprogramarbetet i övrigt bör

man, där så är möjligt, utföra genom ramprogram, som sedermera får speci­

ficeras i detaljprogram som grund för detaljprojektering. En förutsättning för att

man skall kunna utarbeta ramprogram är enligt kommittén att dimensionering s-

normer för skilda institutionstyper föreligger.

Lokalbehoven för utbyggnaden av den medicinska utbildningen har prövats av

läkarutbildningsbercdningen, som grundat behovsbedömningarna på de erfaren­

heter beredningen gjort under sin tid som lokalplanerande organ på det medi­

cinska utbildningsområdet. Kommittén anser att dessa bedömningar kan vara

vägledande vid lokalbehovsprövningen för de medicinska fakulteterna. För de

tekniska högskolorna är situationen mer komplicerad. Beträffande den nya tek­

niska högskolan i Linköping föreslår kommittén att gjorda bedömningar i special­

utredningen om de tekniska högskolorna läggs till grund för det fortsatta pla­

neringsarbetet. Vad gäller utbyggnaden av tekniska högskolan i Stockholm och

Chalmers tekniska högskola anser kommittén att normerna i stomplan I för

tekniska högskolan i Lund kan vara vägledande. På grundval av uppgifter från

kommitténs lokalinvcntering och med ledning av lokalprogram för olika insti-

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

46

tutionstyper har kommittén låtit utarbeta vissa beräkningsnormer för institu-

tionslokaler vid universitetens fria fakulteter. Kommittén föreslår, att dessa

normer kommer till användning i det fortsatta programarbetet. Det bör enligt

kommittén ankomma pa LUP-nämnden att på grundval av vidare studier

komplettera de normer som här berörts och, om det visar sig nödvändigt, justera

dessa.

Beträffande inredning av universitets- och högskoleinstitutioner förutsätter

kommittén, att man fullföljer det utvecklingsarbete som påbörjats för standardi-

seiing av inredningsdetaljer. Enligt kommitténs uppfattning bör det ankomma

på LUP-nämnden åt utarbeta normer för utrustning av lokaler för lågstadieut-

bildning.

Med hänsyn till de förändringar i olika hänseenden inom den högre utbild­

ningen och forskningen som kan förutses i framtiden är det enligt kommittén

angeläget, att man i möjligaste mån gör tillkommande lokaler generellt använd­

bara. Största möjliga enhetlighet i lokalutformning bör underlätta utnyttjan­

det av prefabricerade byggkomponenter och industriella byggmetoder.

Kommittén anser det med hänsyn till de pressade tidsförhållandena och den

begränsade projektörstillgång som kan väntas under de närmaste åren vara

angeläget att man skapar sadana förutsättningar för handläggning av bvggnads-

ärenden att projektering kan ske med största möjliga kontinuitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.1.8. U 63 ss slutsatser

Kommitténs huvudresultat är, att utbyggnaden av universitet och högskolor

till största delen maste, oavsett utbyggnadsalternativ, ske på de nuvarande uni­

versitetsorterna. Permanent utbildning i någon betydande omfattning på ny

ort — genom upprättande av ett nytt universitet — kan enligt kommittén på­

börjas tidigast om fem år, varför det snabbaste sättet att avlasta de befintliga

universiteten är att starta grundutbildning vid filialer till dessa. Medicinsk och

teknisk utbildning måste enligt kommittén under alla förhållanden i viss om­

fattning anordnas utanför nuvarande universitetsorter. Vidare bör all forskar­

utbildning och grundforskning — med undantag av viss klinisk-medicinsk och

teknisk forskning — hållas samman på nuvarande universitetsorter; i annat fall

splittras enligt kommittén knappa resurser till förfång för grundforskningen.

Man kan enligt kommittén räkna med att antalet studerande vid universitet

och högskolor kommer att bli större än de drygt 80 000 som kommittén haft som

utgångspunkt för sina överväganden och förslag. Det torde enligt kommittén

inte vara orimligt att i dag anta att antalet studerande i början av 1980-talet

kommer att överstiga 100 000. Detta gäller, framhåller kommittén, den egent­

liga universitets- och högskolesektorn, vilken emellertid blott är en del, om än

den största, av hela det postgymnasiala utbildningsfältet. Vid sidan av det ökade

antalet studerande vid universitet och högskolor måste man enligt kommittén

också räkna med en mycket kraftig ökning vid andra postgymnasiala utbild­

47

ningslinjer. Det är sannolikt att den relativa ökningen i studerandeantalet vid

denna typ av postgymnasiala utbildningslinjer t. o. m. blir kraftigare än vid uni­

versitet och högskolor.

Kommittén finner att man av såväl kostnadsskäl som utbildnings- och forsk-

ningspolitiska skäl bör hålla samman universitets- och högskoleorganisationen

på tio orter. Det kan därför enligt kommittén finnas anledning räkna med att

även utbyggnaden av den icke-akademiska sektorn i framtiden bör ske på ett

förhållandevis litet antal orter. Det ligger enligt kommittén nära till hands att

till orter med universitetsutbildning i betydande omfattning koncentrera — för­

utom en växande universitets- och högskolesektor — även en expanderande

icke-akademisk postgymnasial utbildning.

Utbildningen inom vårdområdet kommer, anför kommittén, att i framtiden

få ännu större betydelse. Sålunda kommer med säkerhet utbildningen av sjuk­

sköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, laboranter, idrotts- och gymnastik­

ledare m. fl. att högst väsentligt utvidgas. Gemensamt för alla dessa utbildnings­

linjer är beroendet av anknytning till högspecialiserade sjukhus. En viss kon­

centration av denna icke-akademiska utbildning inom vårdsektorn till Örebro

med dess regionsjukhus är därför enligt kommitténs mening ganska sannolikt.

Självfallet kommer även andra sjukhus med hög specialisering, exempelvis lasa­

retten i Jönköping och Karlstad, att utvidga sin utbildning pa vårdområdet.

Lärarutbildningen är, påpekar kommittén, en annan betydelsefull sektor av

det postgymnasiala utbildningsområdet. Man kommer i framtiden säkerligen att

vidga utbildningen av folkskollärare, småskollärare, förskollärare, lärare för spe­

cialskolor m. fl. Kommittén anser det naturligt att en väsentlig del av en ökad

och mer differentierad lärarutbildning koncentreras till de nuvarande universi­

tetens filialorter. Enligt kommittéförslaget kommer den mest fullständiga de­

centraliserade utbildningen att förläggas till Linköping och Örebro. Därest för­

slaget i denna del genomförs är det enligt kommitténs mening sannolikt att

lärarutbildningen koncentreras till dessa städer.

Som en tredje sektor, inom vilken utbildning av icke-akademisk postgymna­

sial karaktär torde komma att öka, nämner kommittén den merkantila. Sålunda

kommer exempelvis kameral och försäljningsteknisk utbildning för blivande

yrkesutövare inom de växande serviceområdena att i framtiden få större om­

fattning än nu. Kommittén finner det följdriktigt om orter med akademisk

grundutbildning i samhällsvetenskapliga ämnen och i språkämnen — enligt

kommitténs förslag, förutom nuvarande universitetsorter, bl. a. Örebro, Linkö­

ping, Karlstad, Växjö och Sundsvall — blir centra för denna typ av utbildning.

Av den nu redovisade skissen till en sannolik utveckling inom hela den post­

gymnasiala sektorn sluter kommittén att ett realiserande av dess förslag kommer

att innebära cn utvidgning av universitets- och högskolesektorn utan onödig

splittring av knappa resurser, samtidigt som naturliga förutsättningar skapas för

en måttlig regional spridning av hela den postgymnasiala utbildningens expan­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

sion.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2

.

2

.

Remissyttrandena

2.2.1. Allmänt

Liksom vid remissbehandlingen av prognos- och planeringsgruppens inom

ecklesiastikdepartementet promemoria rörande det högre utbildningsväsendets

fortsatta utbyggnad (december 1962) jämte Tendenserna på akademikernas ar­

betsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962:55) framhåller ett stort

antal remissinstanser med anledning av 1963 års universitets- och högskole-

kommittés utbyggnadsförslag angelägenheten i en mycket kraftig utbyggnad av

den postgymnasiala utbildningsorganisationen. På sikt måste cn dylik satsning

från samhällets sida visa sig lönande både för samhället och för den enskilde

individen. Ett flertal instanser förordar en väsentligt större utbyggnad fram till

1970-talets början än den riksdagen år 1963 i princip beslutade.

U 63 :s förslag har bedömts ganska olika av skilda remissinstanser.1 Från

fakulteter och konsistorier vid universitet och högskolor, företrädare för forsk­

ningsintressen och från SACO har kritik riktats mot framförallt förslaget om

en vidgad och permanentad decentraliserad universitetsutbildning. Från uni-

versitetskanslersämbetets liksom övriga myndigheters, övriga fackliga organisa­

tioners och näringslivets sida samt från kommunalt håll har man ställt sig

väsentligt mer positiv till kommitténs förslag och i många fall har förslagen häl­

sats med stor tillfredsställelse. Även student- och ungdomsorganisationerna är

förhållandevis positiva i sin bedömning. Allmänt understryks nödvändigheten

av rationaliseringar på universitets- och högskoleområdet mot bakgrunden av

de stora krav på resurser som utbyggnaden under de närmaste åren kommer att

ställa.

Beträffande U 63 :s förslag till utbyggnad på skilda orter föreligger i remiss­

yttrandena en genomgående positiv inställning till en omfattande utbyggnad av

universitetet i Umeå. Flera remissinstanser förordar en kraftigare utbyggnad i

denna stad än den kommittén föreslagit. Bland de instanser som tagit ställning

till lokaliseringsfrågoma under anslutning till huvuddragen i kommitténs utbygg­

nadsförslag förordar flertalet medicinsk och teknisk samt decentraliserad uni­

versitetsutbildning i humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskap­

liga ämnen i Linköping. Ett inte obetydligt antal instanser vill se denna utbygg­

nad som ett första seg mot ett fullständigt universitet i staden. De flesta remiss­

instanserna ställer sig också positiva till en utbyggnad av decentraliserad univer­

sitetsutbildning i Örebro motsvarande den som föreslås förlagd till Linköping.

Kommitténs förslag att inrätta filialer i humanistiska och samhällsvetenskapliga

ämnen i Karlstad och Växjö röner däremot inte lika stark anslutning. Ett flertal

lokaliseringsalternativ diskuteras. I remissyttrandena från företrädare för de

norrländska intressena men även i andra yttranden kritiseras kommittén främst

för att den inte föreslagit inrättandet av en enhet för högre teknisk utbildning

i Norrland.

) h^är en remissinstans ingivit ett yttrande, till vilket fogats en eller flera reservationer har i

denna framställning endast majoritetsmeningen återgivits.

49

Ett stort antal remissinstanser framhåller angelägenheten i en samlad

bedömning av det pågående utredningsarbetet inom u t -

bildningssektorn. Ett flertal instanser beklagar att det inte varit möjligt

att samordna behandlingen av i första hand 1960 års lärarutbildningssakkunnigas

betänkande Lärarutbildningen (SOU 1965:29 och 30) och 1963 års forskarutred-

nings väntade förslag med U 63:s utbyggnadsförslag. Vissa instanser framhåller

vidare önskvärdheten i att bedömningen kunnat göras med beaktande av kom­

mande förslag från gymnasieutredningen rörande vuxenutbildningen och från

yrkesutbildningsberedningcn, vilken bl. a. har att behandla postgymnasial yrkes­

utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Ett mindre antal instanser redovisar i sina remissyttranden vissa all­

männa synpunkter och principiella överväganden rörande

den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor. Universitetskanslers-

ämbetet konstaterar, att 1963 års riksdagsbeslut i princip stadfäster att plane­

ringen inom det högre utbildningsväsendet primärt har att utgå från i prop.

1963:172 fastställda antaganden om studerandeantalets förändring fram till bör­

jan av 1970-talet. En väsentlig rubbning av dessa antaganden måste därför en­

ligt ämbetets mening kunna aktualisera en omprövning av riksdagsbeslutet år

1963. Ämbetet fortsätter.

I sin remiss till vederbörande universitetsmyndigheter av föreliggande betän­

kande har kanslersämbetet anmodat dessa instanser att beakta den ytterligare

ökning av studerandeantalet, som kan beräknas följa av riksdagens beslut i fjol

angående reformering av de gymnasiala skolorna (prop. 1964:171). Ämbetet vill

i detta sammanhang erinra om sina beräkningar i mars i år, avseende långtids­

budgeten för perioden 1966/67—1969/70, rörande tillströmningen till universitet

och högskolor. Dessa beräkningar grundades på en kalkyl angående student­

examinationen, som redovisats i gymnasieutredningens huvudbetänkande (SOU

1963:42). Ämbetets beräkningar utmynnade i att tillströmningen till universitet

och högskolor och därmed siffrorna för antalet närvarande studerande kunde

väntas ligga ca 9 % högre än de motsvarande siffror som U 63 haft att utgå

från. Eftersom en väntad mycket betydande ökning av tillströmningen till post­

gymnasiala icke-akademiska utbildningsvägar förutsattes i 1963 års riksdags­

beslut angående utbyggnad av universitet och högskolor — den kalkylerade om­

fattningen av denna »avlänkning» utgjorde en betydelsefull faktor vid faststäl­

landet av ramtalet ca 83 000 närvarande i början av 1970-talet — påpekade

ämbetet i sina kommentarer till marsberäkningen, att denna gjorts under förut­

sättning att tillströmningen till ifrågavarande icke-akademiska utbildningsvägar

komme att öka i proportion till ökningen i studentexaminationen. Det bör till­

läggas att ämbetets beräkningar i mars, relaterade till U 63:s ramtal, i huvudsak

innebär, att närvaroantalet ca 83 000 skulle komma att uppnås redan höst­

terminen 1969 och att motsvarande antal för 1972/73 skulle utgöra omkring

91 000. Utgående från målsättningen i 1963 års beslut och därmed från det för­

hållandet att de spärrade fakulteternas och utbildningslinjernas kapacitet under

den nu aktuella perioden i stora drag fastställts, kan ämbetet inte finna annat än

att en sådan ökning av tillströmningen till de fria fakulteterna måste leda till en

väsentligt annorlunda struktur inom det högre utbildningsväsendet än som av­

50

setts. En dylik mer eller mindre automatisk och därtill förhållandevis snabbt

inträdande strukturförskjutning kan givetvis också på skilda sätt påverka andra

sektorer av utbildningsväsendet. Praktiskt taget samtliga de av ämbetet hörda

myndigheterna, som närmare berört frågan om tillströmningen, har också under­

strukit bräckligheten i de antaganden som U 63 enligt sina direktiv haft att utgå

från. För egen del vill ämbetet i anslutning härtill konstatera, att den av gymna-

sieutredningen kalkylerade utvecklingen i fråga om examinationen från gymna­

siet tillsammans med ytterligare faktorer, som kan väntas påverka dimensione­

ringen av universitet och högskolor, synes allvarligt ändra de nu diskuterade

förutsättningarna för riksdagsbeslutet 1963.

Vidare konstaterar ämbetet att den växande efterfrågan på högre utbildning

är ett markant kännetecken i de senaste decenniernas utveckling i vårt land lik­

som i så många andra länder. Det finns därför anledning belysa den mekanism

som inryms i själva expansionen. Vissa tendenser kan i framtiden väntas öka

styrkan av de faktorer som generar efterfrågan på högre utbildning. Det rör

sig här om faktorer som enligt ämbetet delvis bör adderas till dem som ligger

till grund för U 63 :s ram tal. Beträffande studentexaminationen framhåller äm­

betet bl. a.

Trycket från grundskolan — via i första hand de teoretiska gymnasiala stu­

dievägarna — på universitets- och högskoleväsendet synes kunna bli avsevärt

starkare än som förutsattes i beslutet om reformering av de gymnasiala skolorna.

Iakttagelser beträffande linjevalet på grundskolans högstadium de senaste åren

understödjer en sådan förmodan. I propositionen 1964:171 har beräknats att det

nya gymnasiet och fackskolan under 1960-talet skulle bli utbyggda till en sam­

manlagd kapacitet, som omkring år 1970 motsvarar en intagning av ca 50 % av

årskullen. Som riktpunkt för omfattningen har i propositionen angivits att vid

sistnämnda tidpunkt intagningen till gymnasiet kommer att utgöra 30 % och

till fackskolan 20 % av årskullen. Ämbetet vill i detta sammanhang erinra om att

gymnasieutredningen för sin del ansett det sannolikt (jfr prop 1964:171, diagram

s. 26) att 1970 omkring hälften — och därefter en långsamt ytterligare stigande

andel — av årskullen 17-åringar efter genomgången grundskola skulle komma

att söka sig till teoretisk gymnasial utbildning. Spänningen mellan den av riks­

dagen beslutade målsättningen och de grundläggande antagandena kräver up­

penbarligen en skärpt uppmärksamhet. I anslutning härtill vill ämbetet också

peka på de eventuella verkningarna av möjligheten att från fackskola övergå

till gymnasium.

Ämbetet berör vidare det stigande fort- och vidareutbildningsbehovet på såväl

akademisk som icke-akademisk nivå, det ökade lärarbehovet vid en reformering

av yrkesutbildningen och den gymnasiala vuxenutbildningen, spörsmålet om den

postgymnasiala icke-akademiska yrkesutbildningen samt behovet av aktivare

medverkan från universitetsväsendets sida i folkbildningsarbete av olika slag.

Fortsättningsvis diskuterar universitetskanslersämbetet kravet på arbetskraf­

tens rörlighet. Ämbetet avser i detta sammanhang dels den horisontella rörlig­

heten — möjligheten för den enskilde att byta sysselsättningsområde i »sidled»

— dels en vertikal rörlighet, dvs. möjligheten att inom en och samma yrkessektor

ersätta visst slag av arbetskraft med annat slag, beträffande vilka kategorier

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

51

utbildningsnivåerna är olika. Enligt kanslersämbetcts mening bör här berörda

krav komma att återspeglas i en fortlöpande omprövning av konstruktionen av

skilda utbildningsgångar — utbildningens rörlighet.

Vidare tar universitetskanslersämbetet upp frågan om dimensioneringen av

utbildning ssektorn i stort och anför i huvudsak.

Frågan om dimensioneringen av en viss sektor av utbildningsområdet, såsom

i förevarande fall universitets- och högskolesektorn, måste grundas på en total­

syn över hela utbildningsområdet. Bristen på kvalificerad arbetskraft är bety­

dande inom ett stort antal områden. Att räkna med en mättnad i fråga om de

mest eftersökta personalkategorierna, grupper med särskilt lång och kvalificerad

utbildning, är måhända möjligt med ett relativt snävt, nationellt betraktelsesätt.

Det framstår emellertid allt klarare att efterfrågan på arbetskraft, i takt med en

växande rörlighet över gränserna, bättre språkkunskaper hos allt större del av

ett folk etc., icke kan mätas med utgångspunkt i ett visst lands förhållanden.

I sammanhanget bör också beaktas betydelsen av det bistånd till det internatio­

nella uppbyggnadsarbetet i de underutvecklade länderna, vari vårt land kan

komma att svara för ett växande engagemang. Också industriellt välutvecklade

länder med ett i förhållande till vårt land underdimensionerat utbildningsvä­

sende kan komma att i växande utsträckning efterfråga arbetskraft i vårt land.

Utifrån den aspekt på utbildningssektorn såsom en helhet, som ämbetet i det

föregående velat anlägga, synes frågan om dimensionering i stort och därmed den

mycket betydelsefulla frågan om tillströmningen till de fria fakulteterna i huvud­

sak framstå som ett fördelningsproblem. Ämbetet vill i anledning av den dis­

kussion rörande den enskildes valfrihet att välja utbildningsväg, som förts vid

remissbehandlingen inom universiteten av U 63:s betänkande, framhålla att kra­

vet på en så stor valfrihet inom universitetssektorn som möjligt i och för sig

naturligtvis måste framstå som ett ytterst angeläget önskemål. Men ämbetet

finner det också angeläget att understryka, att samma krav på valfrihet bör

kunna ställas t. ex. av sökande till andra yrkesutbildningsvägar och av vuxna,

som tidigare icke fått tillfälle till utbildning. Det synes därför icke vara möjligt

att med styrka hävda ett privilegierat valfrihetskrav.

Det mest karaktäristiska i fördelningsproblemet synes ligga däri, att hela ut­

bildningssektorn f. n. utvecklas på grund av relativt samtidigt fattade reform­

beslut. Ett betydande samlat krav på resurser för utbildningssektorn har att

konkurrera med viktiga bristsektorer inom andra delar av samhällsekonomin,

t. ex. sjukvårdsområdet och bostadsområdet. Ämbetet är samtidigt medvetet om

att den högre utbildningen framöver har att konkurrera icke blott med närings­

livet om investeringsresurser och personer för forsknings- och utvecklingsarbete

m. m. utan även med andra sektorer inom utbildningsväsendet om i första hand

lärare.

Med anledning av vissa uttalanden i prop. 1905:125 angående komplettering

av riksstatsförslaget för budgetåret 1965/06 har universitetskanslersämbetet uti­

från sin långtidsbudget för 1906/07—1969/70 funnit anledning att i huvudsak

framhålla följande rörande universitets- och högskoleexpansionen.

Propositionens beräkningar synes bygga på förutsättningen att den ytterligare

expansion av universitetssektorn, som ämbetet enligt det föregående funnit bli

en följd av gymnasiets omorganisation m. in., antingen icke skall genomföras eller

också genomföras utan nämnvärd utvidgning av kostnadsramen. Av propositio­

Kungl. Maj.ts 'proposition nr Hl år 1965

52

nens kalkyler framgår icke, om den överströmning av studerande till icke-akade-

miska utbildningsvägar, som i så fall kan förutses, föranlett någon ökning av de

ramar, som i propositionen beräknats för den icke-akademiska utbildningssek-

torn. Har så icke skett, måste slutsatsen bli att fortsatt utbildning icke avses

skola beredas för det antal personer, som faller utanför de ramar varmed U 63

räknat och som enligt det föregående är för snäva, i den mån möjligheter icke

föreligger att nedbringa kostnaderna för utbildningssystemet i dess helhet genom

reglering av tillströmningen eller genom lämpliga rationaliserings- eller andra

åtgärder.

Bedömes dessa frågor enbart ur synpunkten huruvida möjligheter föreligger

att rekrytera behövligt antal lärare inom universitets- och högskoleväsendet,

bör beaktas, att ämbetet funnit rekryteringssituationen ljusare än U 63 räknat

med.

Bedömes frågorna närmast från vissa statsfinansiella synpunkter bör beaktas,

att ämbetet räknar med att det tillskott av studerande, som väntas utöver de i

U 63 beräknade ramarna, väsentligen kommer att absorberas av de filosofiska

fakulteterna bl. a. av de humanistiska och samhällsvetenskapliga. Såsom framgår

av U 63:s betänkande (s. 228) svarar samhällsvetenskapliga fakulteter och övriga

fria fakulteter blott för närmare 13 % av de totala driftkostnaderna vid full ut­

byggnad enligt 1963 års program, frånsett kostnader för biblioteks- och service­

anläggningar samt andra gemensamma kostnader för universitetsväsendet. En

närmare granskning av de i propositionen framlagda kalkylerna, som är av myc­

ket översiktlig karaktär, har icke varit möjlig att genomföra. Det torde emeller­

tid knappast vara möjligt att genom reglering av tillströmningen till de nyss­

nämnda vad drift- och anläggningskostnader beträffar billigaste fakulteterna el­

ler genom rationalisering och andra åtgärder inom dessa fakulteter vinna de

dämpningar i kostnadsutvecklingen som i propositionen förutsatts för univer­

sitetsväsendets del. Åtgärderna måste också ta sikte på de spärrade, vad kost­

nader för drift och investeringar beträffar väsentligt dyrare fakulteterna.

Skulle dessa åtgärder behöva sikta till att begränsa även intagningen vid dessa

fakulteter, rubbas hela underlaget för U 63:s beräkningar.

Bedömes härjämte de i propositionen aktualiserade frågorna i huvudsak ur en

vidare stats- och samhällsekonomisk synvinkel är det uppenbart, att en ökning

av tillströmningen utöver U 63:s ramtal av den omfattning ämbetet kalkylerat

med innebär ett motsvarande väsentligt ökat engagemang från den offentliga

sektorns sida. I blickpunkten kommer därvid skilda investeringskostnader och

kostnader för studiesociala åtgärder och studentbostäder samt för ytterligare

följdåtgärder på grund av en sådan utveckling. Vidare bör också beaktas konse­

kvenserna för arbetsmarknadens del av att en på så sätt växande andel av be­

folkningen i yrkesverksam ålder kvarhålles under utbildning och i motsvarande

omfattning reducerar den direkt i yrkesverksamhet sysselsatta arbetskraften.

Mot bakgrunden av det nu anförda finner ämbetet att hela frågan om univer­

sitetsväsendets dimensionering kan från propositionens utgångspunkter behöva

på nytt upptas till övervägande. Ämbetet, som icke ansett sig böra företaga en

dylik omprövning framlägger för att underlätta bedömandet av vissa samhälls­

ekonomiska konsekvenser av den ökning av studerandeintaget, varmed ämbetet

i det föregående räknat, i sitt yttrande en beräkning av de ökade investerings­

kostnaderna vid en sådan ökning. Vad driftkostnaderna beträffar hänvisar äm­

betet till beräkningar som av ämbetet framlagts i långtidsbudget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1} 7år 1965

53

Skolöverstyrelsen, som i sitt yttrande huvudsakligen uppehåller sig vid univer­

sitets- och högskolekommitténs förslag om decentraliserad universitetsutbildning,

framhåller inledningsvis angelägenheten i en helhetssyn på utbildningsväsendet.

Överstyrelsen konstaterar, att den absoluta huvuddelen av studerande vid uni­

versitet och högskolor hittills rekryterats bland studenter från allmänt gymna­

sium. Övergången från fackgymnasier har varit förhållandevis låg. I det nya

integrerade gymnasiet, framhåller överstyrelsen, måste man räkna med ett ökat

intresse för fortsatta studier bland studenter från teknisk och ekonomisk linje.

Skolöverstyrelsen finner mot bakgrund av i yttrandet redovisade beräkningar

rörande utsläppet från gymnasierna fram till år 1980, att om nuvarande frekven­

ser för övergång till »universitetsstudier» gäller och accepteras även omkring år

1980 det sannolika studerandeantalet vid universitet och högskolor skulle uppgå

till mellan 110 000 och 120 000. Om härtill läggs att universitetsutbildningen i

framtiden kommer att efterfrågas av och kan tänkas bli tillgänglig även för per­

soner utan studentexamen, t. ex. med ubildning från fackskola och yrkesskola, är

det enligt skolöverstyrelsen tydligt att ramtalet 90 000 omkring år 1980 ligger

väsentligt under den sannolika efterfrågan på universitetsutbildning vid denna

tidpunkt. Skolöverstyrelsen anser det även tveksamt om nämnda ramtal kan

sägas vara något tillförlitligt mått på samhällets kommande efterfrågan på per­

soner med dylik utbildning.

Skolöverstyrelserna anför i sammanhanget vidare bl. a.

Av lärarutbildningssakkunnigas betänkande (SOU 1965:29) framgår att man

på längre sikt räknar med att en intagning för lärarutbildning för högstadium,

gymnasium och fackskola av ca 2 400 personer per år skulle vara tillräcklig för

att skolväsendet skulle få en tillfredsställande försörjning med lärare. Över­

styrelsen kan i detta sammanhang inte ta ställning till huruvida dessa beräk­

ningar är riktiga eller ej men hyser likväl den uppfattningen att, även om intag-

ningsbehovet per år skulle uppgå till 3 000 ä 4 000 personer, så borde detta antal

väl rymmas inom de av kommittén angivna ramtalen.

Överstyrelsen har därför ingen anledning till erinran mot att utbyggnaden av

vad vi med dagens begrepp definierar som universitets- och högskoleutbildning

inriktas på en dimension av ca 90 000 elever omkring 1980. Det är emellertid

självklart att nämnda dimension fortlöpande måste omprövas i anslutning till

en rullande långtidsplanering, som inte blott omfattar hela utbildningsväsendet

utan också griper över andra samhällssektorer av betydelse i sammanhanget.

Det angivna ramtalet är som tidigare framhållits inte heller något statistiskt

säkerställt uttryck för vare sig efterfrågan på utbildning eller på utbildade utan

får i stället betraktas som mått på de resurser samhället, i avvägningen mellan

olika angelägna behov, kan antas komma att avdela för universitetsutbildningen.

Det får emellertid samtidigt antas, att en dylik återhållsamhet beträffande ut­

bildningskapaciteten inom universitetssektorn är möjlig endast under förutsätt­

ning att under perioden fram till 1980 sker en betydande utbyggnad av andra

former av postgymnasial utbildning, för vilkas förverkligande kommer att an­

vändas personella resurser av delvis annan karaktär än den som utnyttjas i uni­

versiteten. I anslutning härtill får överstyrelsen framhålla betydelsen av att stu­

die- och yrkesvägledningen på det gymnasiala stadiet ytterligare intensifieras och

effektiviseras.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

54

Överstyrelsen vill med dessa reflexioner också ha sagt, att de svårigheter att

åstadkomma en balanserad expansion av hela utbildningsväsendet, som med av­

seende på återstoden av 1960-talet åskådliggjorts och kommenterats i proposi­

tionen 1965:125 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret

1965/66 m. m., bilaga E: Långtidsbudget (s. 37—43, 52 och 53), sannolikt kom­

mer att med ungefärligen samma styrka göra sig gällande under 1970-talet,

under förutsättning att ökningstakten i bruttonationalprodukten skall hållas

minst oförändrad.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att utbyggnaden av det högre utbildnings­

väsendet får vägas mot andra angelägna och kostnadskrävande projekt i sam­

hället. Även om man begränsar sig till utbildningsfrågorna kan man konstatera

stora eftersläpningar i utbyggnaden av skolväsendet på lägre nivåer. Styrelsen

fortsätter.

Möjligheterna att lokalt minska investeringstrycket genom att fördela utbild-

ningsinvesteringarna jämnare över landet än vad som hittills skett bör utnyttjas,

givetvis under förutsättning av bibehållen utbildningsstandard. De höga stude­

randetalen är till viss del en följd av långa studietider och ett mindre effektivt

utnyttjande av personella och lokala resurser. Det är därför av största vikt att

utbildningskapaciteten utnyttjas rationellt och att en effektivisering av den

akademiska undervisningen i största möjliga utsträckning sker. Resurser bör

även ställas till förfogande för detta ändamål.

Styrelsen finner det angeläget att utbyggnaden av den högre undervisningen

inte enbart sker på universitets- och högskolenivå. De icke-akademiska postgym­

nasiala utbildningsvägarna är ett viktigt led i samhällets totala utbildnings­

politik. Det finns på arbetsmarknaden ett stort behov av arbetskraft med denna

typ av utbildning samtidigt som det bland ungdomen finns intresse för kortare

postgymnasial utbildning. Den kapacitetsökning som måste ske på detta om­

råde kan delvis förläggas till orter utanför storstadsregionerna och därigenom

bidra till en jämnare fördelning av utbildningsinvesteringama.

Genom att skapa nya attraktiva postgymnasiala utbildningsvägar och ge­

nom att bygga ut sådana av de redan nu existerande som har en otillräcklig ka­

pacitet för arbetsmarknadens behov skulle man dels kunna tillgodose detta be­

hov, dels avlasta universitet och högskolor en del av studerandeökningen.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund med instämman­

den från Jernkontoret, Svenska pappersbruksföreningen och Svenska byggnads­

entreprenörföreningen framför i huvudsak följande allmänna synpunkter.

Kommitténs överväganden och förslag grundas på en omfattande kartläggning

såväl av den totala nu förefintliga utbildningskapaciteten på olika akademiska

områden som av redan beslutade utbyggnadsprojekt. Denna totalöversikt övei­

de närmaste årens faktiska resurser för akademisk utbildning är enligt organi­

sationernas mening en väsentlig förutsättning för att den nu aktuella kapacitets­

ökningen på olika delområden skall kunna planeras och samordnas på ett ratio­

nellt sätt.

Kommittén har inte haft till uppgift att utreda om förutsättningar överhuvud­

taget finns för en utbyggnad av den omfattning och inom de tidsramar som an­

Kungl. Maj:ts proposition nr

141

år 1965

55

givits, utan endast att föreslå och kostnadsberäkna alternativa former för de

intagningsökningar som i princip redan fastställts i riksdagsbeslut.

De kostnadsberäkningar som redovisas för de olika utbyggnadsalternativen är,

framhåller kommittén, att betrakta som mycket osäkra, främst på grund av

svårigheten att förutsäga hur relationerna mellan olika slag av kostnader såsom

t. ex. personal och utrustning kan komma att förändras under prognosperioden.

Beräkningarna är grundade på nuvarande relationer och kostnadsläge, samtidigt

som kommittén utgår ifrån att kostnadsrelationerna sannolikt kommer att för­

ändras kraftigt, särskilt i den grundläggande undervisningen. Enligt organisatio­

nernas mening förefaller det icke osannolikt att de preliminära kostnadsberäk­

ningarna efterhand kan behöva justeras uppåt och utbyggnaden därigenom bli

en än kraftigare belastning på samhällsekonomin än man kan räkna med på

grundval av nu föreliggande material. Den uppräkning av studerandeantalet som

nyligen gjorts inom universitetskanslersämbetet ger grund till farhågor för en

väsentlig fördyring.

Den här påtalade osäkerheten, beträffande såväl kostnaderna för den nu till­

tänkta expansionen som det framtida studerandeantalet, gör det enligt organisa­

tionernas mening angeläget att ett beslut om utbyggnad i dagens läge ger ut­

rymme för smidig anpassning till eventuellt ändrade finansiella avvägningar.

Utbyggnaden av universitet och högskolor måste fortlöpande avvägas mot ex-

pansionsbehov inom andra samhällssektorer.

Tillgången på personal för det föreslagna utbyggnadsprogrammet har varit

föremål för omfattande utredningar inom kommittén. Olika möjligheter att re­

ducera den belastning på de begränsade personalresurserna som den beslutade

kapacitetsökningen måste medföra synes ha spelat stor roll för valet av utbygg­

nadsalternativ.

Kommittén framhåller i olika sammanhang knappheten på lärarresurser under

utbyggnadsperioden och visar att den s. k. reinvesteringsandelen för vissa utbild­

ningsområden i början av perioden måste uppgå till betydligt mer än 2/3 av

samtliga personer med doktorsgrad. För den matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten och de tekniska högskolorna beräknas denna reinvesteringsandel till

i det närmaste 80 % för perioden 1964/65—1966/67 för att sedan sjunka till

knappt 70 % följande tvåårsperiod och till drygt 50 % för åren 1970/71—

1972/73. Inom den samhällsvetenskapliga fakulteten beräknas motsvarande

siffror till respektive 97, 86 och 52 %. Genomsnittligt för hela utbyggnadsskedet

och samtliga fakulteter ligger detta reinvesteringsbehov betydligt över 50 %.

Redan nu föreligger en allvarlig brist på kvalificerade akademiker på en råd

områden i samhället. Det synes ofrånkomligt att en i vissa ämnen nära 100-

procentig och i andra mer än 75-procentig ^investering i det akademiska ut­

bildningsväsendet av personer med doktorsgrad får återverkningar på närings­

liv, forskning och förvaltning. Utbyggnadsprogrammet torde också förutsätta

en starkt ökad reinvestering av akademiker av lägre grader, vilket måste ytterli­

gare skärpa bristen på kvalificerad arbetskraft i samhället i övrigt.

Självfallet har den akademiska utbildningen en nyckelfunktion för att på sikt

avhjälpa dessa brister. Organisationerna vill emellertid framhålla att omfatt­

ningen av och takten i utbyggnaden av denna utbildning måste sättas i relation

till de totala personaltillgängarna och personalbehoven inom andra samhälls­

sektorer för att man skall nå den mest produktiva fördelningen av resurserna.

Utbyggnaden måste självfallet också ske i sådana former att de utomordentligt

viktiga kraven på undervisningens kvalitet tillgodoses. Det är vidare av vikt att

utbyggnaden sker med sådan samordning och rörlighet mellan olika studievägar

Kungl. Maj:ts proposition nr Uti år 1965

56

och studieorter, att risken för felinvesteringar och tidsförluster i den fortlöpande

anpassningen till förändrade utbildningsbehov så långt möjligt begränsas. Orga­

nisationerna vill i detta sammanhang framhålla vikten av ett fortsatt arbete på

att utveckla material och metoder för kontinuerliga arbetskraftsprognoser.

Sveriges mekanjörbund redovisar ett liknande synsätt och understryker bety­

delsen av att man fortlöpande följer och analyserar det totala behovet av akade­

misk utbildning och forskning i landet. Förbundet fortsätter.

Med de begränsade finansiella och framför allt personella resurser som nu och

inom överskådlig framtid står till förfogande, måste en kontinuerlig totalplane­

ring tillmätas grundläggande betydelse för möjligheterna att realisera det önsk­

värda akademiska utbyggnadsprogrammet vid sidan av andra krävande sam­

hällsuppgifter.

De i direktiven angivna talen för utbildningsbehovet har icke av kommittén ta­

gits upp till någon noggrannare prövning. Huruvida de prognoser, som ligger till

grund för direktiven är rimliga undandrar sig därför vårt bedömande. Kom­

mittén har också av olika skäl bedömt sina egna kostnadsberäkningar som myc­

ket osäkra, motiverat av svårigheterna att förutsäga hur relationerna mellan

olika kostnadsslag kan komma att förändras. Man har därför utgått från nuva­

rande relationer och kostnadsläge, men framför samtidigt uppfattningen, att

dessa relationer kan komma att ändras kraftigt.

De här anförda förhållandena understryker kraftigt behovet av att man vid

beslut om utbyggnad av universitets- och högskoleutbildningen bereder möjlig­

het till en successiv anpassning till eventuellt ändrade förhållanden beträffande

såväl kostnader och utbildningsbehov som till andra variabla faktorer.

Kooperativa förbundet anför i huvudsak.

Det kan förefalla mindre ändamålsenligt att i exakta tal uttrycka den framtida

tillströmningen till universitet och högskolor, men det synes styrelsen tämligen

uppenbart att tidigare beräkningar är för låga och orealistiska. Styrelsen anser

det mycket sannolikt att efterfrågan på akademisk utbildning kommer att ytter­

ligare öka. Det finns, enligt styrelsens mening, all anledning att hälsa denna, av

bl. a. gymnasiereformerna och de i övrigt vidgade möjligheterna att bedriva aka­

demiska studier, föranledda ökningen med tillfredsställelse. På sikt måste en

ökad utbildningsnivå och utbildningsomfattning verka produktivitetshöjande

och värdefull för samhällets utveckling i övrigt.

Styrelsen vill dock framhålla att den finner att U G3 i alltför hög grad behand­

lat den akademiska utbildningen som en isolerad företeelse. Planeringsarbetet

för den framtida utbyggnaden, inte minst frågan om graden av decentralisering,

skulle ha fått en bättre och riktigare belysning om kommittén beaktat hela den

postgymnasiala utbildningssektorns behov. Visserligen finnes möjligheten att

andra utredningar inom skolområdet ägnar uppmärksamhet åt dessa förhållan­

den, men bl. a. borde formerna för integration mellan akademisk och icke-akade-

misk utbildning liksom akademiska påbyggnadskurser för de mer yrkesinriktade

gymnasiala linjerna, ha beaktats.

Med dessa anspråk på en eventuell organisatorisk samordning mellan akade­

misk och övrig postgymnasial utbildning följer att denna samordning bäst skulle

kunna genomföras om den kunde lokaliseras till orter där akademisk utbildning

finnes att tillgå. Styrelsen finner här ytterligare ett skäl för det av kommittén

föreslagna filialsystcmet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Ufl år 1965

57

LO framhåller, att man vid planeringen av universitets- och högskoleutbygg-

naden måste ta hänsyn till de tillgängliga resursernas fördelning inom hela ut-

bildningssektorn. LO yttrar.

LO finner dock, att betydande resurser för universitetsutbildningen måste av­

delas just för att övrig utbildning skall kunna utvecklas i den önskvärda takten.

Risker skulle i annat fall komma att föreligga för att det gymnasiala skolsta­

diets utveckling bleve hämmat och att allt för stora grupper, i likhet med vad

som hittills skett, skulle ställas utanför den utbildning de är kompetenta för.

LO anser även att väsentliga resurser måste avdelas för den vuxenutbildning,

vilken allt talar för kommer att bli av betydande omfattning. Utredningsarbetet

om vuxenutbildningen pågår för närvarande. Gymnasieutredningens vuxenut-

bildningsavsnitt beräknas bli framlagt detta år. Med säkerhet kommer att upp­

visas, att stort intresse förefinns för denna del av utbildningssektorn. Det ut-

bildningsklientel dessa avsnitt kommer att omfatta har hittills fått stå efter för

praktiskt taget alla andra avsnitt. Ett gott exempel på såväl omfattningen av

utbildningsintresset som elevkvaliteten, är den kurs i statskunskap som genom­

fördes i »radiouniversitetets» regi under föregående år. Kursen visar att det finns

ett utomordentligt stort intresse för studier och fortbildning, som sker via mass­

media. Den TV- och radiohögskola, som Radioutredningen föreslagit, bör kunna

bli goda komplement till andra studieformer på vuxenutbildningsnivå. Samma

gäller även för korrespondensundervisningen och studiecirkelformer eller en kom­

bination av dessa. Hittills har dessa studieformer allt för litet beaktats och un-

derstötts i den målinriktade undervisningen. LO anser att en kraftfull satsning

på dessa studieformer även är en god investering i och ett komplement till såväl

vuxenutbildning som skolutbildning på gymnasial- samt universitets- och hög­

skolenivå.

Som alternativ till vissa studievägar vid universiteten anser LO, att en meto­

disk uppbyggnad av en målinriktad postgymnasial icke-akademisk (yrkes-) ut­

bildning i större omfattning och gällande flera yrken snarast måtte organiseras.

Sådan utbildning finns i relativt ringa omfattning i anslutning till såväl universi­

tet som yrkesskolor, som till de bägge utbildningsformerna i samverkan. LO ser

i en sådan målinriktad utbildning ej enbart ett alternativ till vissa humanistiska

examina, vilka ofta har en diffus målinriktning. Med vissa grundläggande exa­

mina och kunskaper i botten, varpå nämnda yrkesutbildning lägges, skulle ett

meningsfullt yrkesarbete snabbare kunna presteras av dessa elever. Viss av-

länkningscffekt från universiteten skulle samtidigt vinnas.

TCO framhåller.

Enligt TCO:s mening måste man eftersträva att skapa ett enhetligt post-

gymnasialt utbildningssystem, där på sikt alla slag av postgymnasial utbildning

organisatoriskt integreras inom universitetens ram. Detta ter sig som ytterligt

angeläget inte minst för att möta den pågående utvecklingen inom det post­

gymnasiala utbildningsområdet, där tendensen att bygga över gränserna mellan

akademisk utbildning och annan postgymnasial utbildning redan framträder

klart.

För att det snabbt växande antalet ungdomar, som under den närmaste fram­

tiden kommer att söka sig till akademiska studier, skall kunna få eu meningsfull

och i arbetslivet användbar utbildning synes det också angeläget att man i be­

tydande utsträckning skapar möjligheter till »blandutbildningar*, vari akade­

miska kurser och mera praktiskt inriktade yrkeskurser kan förenas. För att detta

Kungl. Maj.ts proposition nr

141

år 1965

58

skall kunna ske på ett smidigt sätt och för att utbildningar av detta slag skall

kunna fast etableras och bli attraktiva måste man skapa den här antydda sam­

ordningen av akademisk utbildning och annan postgymnasial utbildning inom en

gemensam organisatorisk ram.

Det framstår också som ett självfallet led i utvecklingen att redan väl etable­

rade postgymnasiala utbildningar, som nu är förlagda till fristående högskolor,

seminarier och institut, i framtiden integreras i universitetens utbildningsverk­

samhet som specialavdelningar eller som mindre enheter inom fakulteterna. Som

exempel på sådana utbildningar kan nämnas socionomutbildningen, utbildningen

av klasslärare och övningslärare, högre utbildning av sjuksköterskor och av medi-

cinsk-tekniska assistenter, specialutbildning av tekniker och ekonomer från gym­

nasier och fackskolor, utbildning av ADB-personal och annan kvalificerad perso­

nal för kontor, banker och försäkringsbolag, utbildning av journalister samt av

anställda inom reklam- och turistbranscherna.

Redan omkring år 1970 torde man kunna räkna med att det för icke akade­

misk postgymnasial utbildning av ovan exemplifierat slag kommer att krävas

minst 20 000 utbildningsplatser. Om man av utbildningspolitiska skäl vill avleda

studerandeströmmen från det akademiska fältet, kan det tänkas att den siffran

under 1970-talet snabbt kommer att stiga. Med ovan skisserade önskvärda orga­

nisatoriska samordning mellan den akademiska och den övriga postgymnasiala

utbildningen skulle följa att i varje fall huvudparten av utbildningsplatserna

borde lokaliseras till orter, där även akademisk utbildning finns att tillgå. Där­

med framstår det som ännu mera omöjligt att i framtiden begränsa den akade­

miska utbildningen enbart till de nuvarande universitetsorterna.

TCO påpekar, att U 63 avstått från att bedöma följderna av det växande beho­

vet av akademisk vuxenutbildning. TCO anser att de problem som hör samman

med vuxenutbildningen som helhet måste åsättas hög prioritet i det fortsatta

reformarbetet på utbildningens område och anför.

Organisationen har sålunda antagit ett utbildningsprogram, där bl. a. vuxen­

utbildningsproblemen utförligt behandlats och där konkreta förslag om åtgärder

för denna utbildningssektor framförts. Därvid har förordats att hela vuxenut-

bildningsfältet snarast blir föremål för en samlad granskning och bedömning

inom en statlig utredning med representanter för arbetsmarknadsorganisationer­

na. TCO bedömer det som mycket angeläget att frågor som hör samman med den

akademiska vuxenutbildningen och hur denna skall kunna bedrivas även utanför

universiteten i det sammanhanget förs in i bedömningarna.

SFS uttrycker sin tillfredsställelse över att U 63 så snabbt lagt fram sitt om­

fattande material. SFS understryker angelägenheten i att planeringen av den

fortsatta utbyggnaden skyndsamt kommer till stånd och anför i huvudsak föl­

jande allmänna synpunkter.

SFS vill framhålla att kommittén på en rad punkter föreslagit åtgärder, vars

förutsättningar och konsekvenser icke alls utretts. En anledning härtill har en­

ligt SFS:s förmenande varit att U 63 icke i direktiven getts tillfälle att sätta in

sina förslag i ett större utbildnings- och lokaliseringspolitiskt sammanhang. Or­

ganisationen anser att en utbyggnad av universitet och högskolor icke kan ske

utan hänsynstagande till utvecklingen på hela den postgymnasiala sektorn och

underliggande skolformer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

59

De senaste tjugo åren har kännetecknats av en snabbt stigande standard inom

de flesta samhällets områden, vilket till stor del är en följd av att ett ökat antal

individer kunnat erhålla en jämfört med tidigare förhållanden allt bättre teore­

tisk och praktisk utbildning. För närvarande synes en allmän uppfattning vara,

att en fortsatt standardstegring är avhängig av en höjd utbildningsnivå för

samhället i dess helhet. En utveckling i denna riktning har grundlagts genom den

beslutade utbyggnaden av grundskolan och de gymnasiala skolformerna. Dessa

reformer väntas medföra en kraftig höjning av samhällets utbildningsstandard.

En mycket stor del av den studerande ungdomen på gymnasial nivå beräknas

välja en i huvudsak teoretisk utbildning. Tal mellan 50 och 70 % av eu årskull

har nämnts. Detta medför i sin tur ett kraftigt stegrat behov av en rikt differen­

tierad postgymnasial utbildning, både vad avser mera speciell teoretisk utbild­

ning och yrkesutbildning. För att de resurser samhället satsar på den allmänt

teoretiska gymnasiala utbildningen skall utnyttjas optimalt fordras att de stu­

derande, som fått genomgå en sådan också ges en avslutande utbildning så långt

möjligt anpassad till samhällets krav på kvalificerad arbetskraft.

Det råder sålunda ett tryck på den postgymnasiala sektorn som skapas av

utbyggnaden av underliggande allmänteoretiskt inriktade skolformer. För att

bilden skall bli fullständig måste hänsyn också tagas till det växande behovet av

fortbildning och vidareutbildning.

Vad gäller vuxenutbildning är det önskvärt att de grupper som trots förut­

sättningar därtill av olika skäl icke tidigare kunnat erhålla högre utbildning

beredes möjlighet att få sådan. Beaktas måste även att behovet av både vidare­

utbildning och fortbildning ökar i hög grad genom den snabba vetenskapliga ut­

vecklingen. För att arbetskraft med i detta avseende aktuell utbildning i längden

skall vara produktiv fordras att den med jämna mellanrum ges tillfälle att in­

hämta den senaste utvecklingen inom sina respektive områden vilken de veten­

skapliga landvinningarna ger upphov till.

De krav på den postgymnasiala utbildningen de här berörda grupperna ställer

kan icke a priori förutsättas vara desamma som gäller för studerande, vilka di­

rekt efter gymnasial skolgång fortsätter sina studier. Vidare kan fortbildning

och vidareutbildning antagas var för sig kräva olika uppläggning av studie­

gången. Gemensamt för de nämnda grupperna studerande torde dock vara att

de kommer att beröra samtliga postgymnasiala utbildningslinjer.

Reformpolitiken på den postgymnasiala utbildningens område måste under så­

dana omständigheter baseras på en helhetsbedömning av hela sektorn, varvid de

förutsättningar som finns hos skilda studerandekategorier att tillgodogöra sig en

ur samhällets synvinkel tillfredsställande utbildning måste beaktas. SFS anser

att konsekvensen härav måste bli att klart definierade gränser mellan å ena sidan

akademisk och å andra sidan icke-akademisk utbildning icke längre kan bibe­

hållas. En utveckling i antydd riktning förutsätter bl. a. avveckling av nuva­

rande specifika krav på fullständig akademisk examen för utbildningar som icke

leder fram till någorlunda avgränsade yrkesområden. Mot denna bakgrund vill

SFS kraftigt understryka, att U 63:s förslag måste bedömas dels utifrån den ut­

veckling som nu sker på den lägre utbildningens område och dels med beaktande

av de krav olika grupper i samhället kan ställa på den fortsatta utvecklingen

rörande postgymnasial utbildning.

Mot bakgrund av vad ovan anförts vill SFS starkt betona att beslut om ut­

byggnaden av den högre utbildningen måste utformas så att möjligheter finnes

att passa in utbyggnaden i ett större utbildningspolitiskt sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

60

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

Det framtida studerandeantalet vid universitet och

högskolor torde om nuvarande tendenser kvarstår oförändrade väsent­

ligt komma att överstiga de ramtal som legat till grund för kommitténs ställ­

ningstaganden, framhåller särskilt universitetskansler sämbetet, statistiska cen­

tralbyrån, konjunkturinstitutet, kommerskollegium, länsstyrelserna i TJppsala,

Örebro och Västmanlands län, Örebro låns landstings förvaltningsutskott. Sven­

ska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SACO, TCO, SFS, Koopera­

tiva förbundet, Målsmännens riksförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges

socialdemokratiska studentförbund, Sveriges liberala studentförbund, Samver­

kande bildningsförbunden samt Universitetslärarförbundet. Härvid hänvisar de

flesta instanser till universitetskanslersämbetets beräkningar i mars 1965.

SACO beklagar att kommittén inte tagit eller ansett sig kunna ta hänsyn till

de konsekvenser som den ökade tillströmningen till främst filosofiska och sam­

hällsvetenskapliga fakulteterna kan komma att få. Framför allt är det ange­

läget att försöka bygga ut de naturvetenskapliga utbildningsmöjligheterna och

stimulera rekryteringen till sådana studier. Enligt SACO torde antalet stude­

rande i början av 1970-talet utgöra närmare 90 000, vartill kommer ett svårbe­

dömt vuxenutbildningsbehov. TCO anser det rimligt att redan nu räkna upp

kommitténs ramtal till att gälla ca 90 000 studerande i början av 1970-talet och

minst cirka 100 000 studerande omkring 1980.

SFS anser det orealistiskt att basera utbyggnaden av universitet och högskolor

på kommitténs ramtal och anför vidare.

Organisationen finner de av universitetskanslersämbetet presenterade beräk­

ningarna beträffande totalantalet studerande mera realistiska, men de torde icke

kunna uppfattas som något annat än en minimisiffra för den kommande ökning­

en av studerandeantalet. Planeringen av den fortsatta utbyggnaden av den högre

utbildningen — med oförändrad målsättning om fritt tillträde — måste därför

grunda sig på lägst universitetskanslersämbetets siffror.

Av en jämförelse mellan universitetskanslersämbetets beräkningar för till­

strömningen till de fria fakulteterna och de av U 63 använda ramtalen framgår,

att så gott som hela ökningen av studerandeantalet utöver U 63:s siffror kommer

att falla på samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet. SFS anser en sådan

utveckling olycklig. Åtgärder måste vidtagas dels för att bygga ut de spärrade

ämnena inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet samt öka fackhögskolornas

kapacitet mera än vad U 63 föreslår och dels för att på gymnasial nivå skapa

möjligheter att dirigera studerandeströmmen i större utsträckning mot sådan

utbildning. SFS förutsätter sålunda en omprövning av fördelningen av stude­

randeantalet på olika utbildningslinjer, eftersom universitetskanslersämbetets

beräkningar baseras på den utbyggnadstakt av de spärrade utbildningarna, som

angetts i U 63:s betänkande.

Tv remissinstanser presenterar ytterligare material rörande det framtida

studerandeantalet. Universitetskanslersämbetet framhåller sålunda, att till de i

långtidsbudgeten angivna studerandeantalen måste läggas de studerande som

vid genomförande av ett system med decentraliserad akademisk utbildning på

grund av förbättrade studiemöjligheter väljer att ägna sig åt akademiska studier.

61

Förutom en sådan rekryterande effekt bör beaktas att bl. a. vuxenutbildning i

ökad omfattning och vidareutbildning svarar för ytterligare tillskott.

Statistiska centralbyrån (SCB) har gjort en ny tendensberäkning av antalet

studerande vid universitet och högskolor fram till år 1980. Centralbyrån anför i

huvudsak.

Kommittén utgår — i enlighet med sina direktiv — från ett studerandeantal

vid universitet och högskolor på ca 83 000 i början av 1970-talet och räknar med

att detta vid ett fortvarighetstillstånd motsvarar ca 90 000 studerande vid 1970-

talets slut. I kommitténs tal inbegrips icke socialinstituten, sjukgymnastutbild­

ningen och den mejeritekniska linjen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och träd-

gårdsinstitut. Vid SCB:s nya beräkning av det sannolika antalet studerande vid

universitet och högskolor fram till 1980 inklusive även ovan uppräknade utbild­

ningar vid nuvarande utbyggnadsplaner för gymnasiet samt f. n. kända eller be­

räknade övergångstal till högre studier, har man kommit fram till att stude­

randeantalet skulle komma att uppgå till drygt 100 000 vid 1970-talets början

för att därefter visa endast en svag ökning fram till 1980; enligt ett (högre) alter­

nativ för gymnasieintaget erhålles en ökning på bortåt 10 000 under 1970-talet,

enligt ett annat (lägre) alternativ får man först en svag uppgång sedan en svag

nedgång.

Man kan givetvis i och för sig diskutera de antaganden som denna framskriv-

ning bygger på och utifrån andra antaganden komma fram till andra resultat.

Beträffande gymnasieexaminationen, som är en av de viktigaste faktorerna när

det gäller att skatta efterfrågan på universitetsutbildning, torde här gjorda an­

taganden — enligt båda alternativen — snarast få betraktas som minimialterna­

tiv. Även andra faktorer gör att de framräknade siffrorna får karaktären av

minimialternativ nämligen dels därför att man inte räknat med någon tillström­

ning från fackskolor till universiteten ett antagande som genom nyligen aviserad

utredning om behörighet till universitetsstudier icke längre torde vara realistiskt,

dels inte lagt in något antagande om att äldre studenter — och även andra med

erforderlig kompetens — skall i nämnvärd omfattning efterfråga den utbildning

som det här är fråga om. Ett av de vanskligaste antagandena är det om att det

icke blir något bortfall av elever i det nya gymnasiet samt — framför allt —

universitetsbehörigheten för elever från det nya gymnasiet. I den sista frågan

har man bara kunnat stödja sig på tidigare uttalanden. Antagandet på dessa •—- i

och för sig mycket relevanta — punkter kan innebära såväl en över- som en

underskattning av efterfrågan på högre utbildning. Sammanfattningsvis torde

dock slutsatsen bli att de gjorda antagandena tillsammantagna torde ha lett sna­

rare till en under- än till en överskattning av utbildningsefterfrågan när det gäl­

ler tillströmningen av nya studerande vid nuvarande utbildningspolitik.

SCB:s framskrivningar av studerandeantalet visar således betydligt högre

siffror för 1970-talet än vad kommittén utgått från vid sin planering. Ett annat

intressant inslag i den bild som de nu framräknade siffrorna visar är förloppet

i tiden. Siffrorna över antalet närvarande vid universitet och högskolor visar en

mycket kraftig stegring under perioden 1962/63—1972/73 för att därefter i det

närmaste stagnera (utvecklingen är något olika för de olika alternativen). Flera

faktorer samverkar till denna utveckling. Bland de viktigaste märks: minskande

årskullar i studentåldrarna, stagnerande andel av eu årskull som går lill gymna­

siestudier samt ökande relativ andel elever i fackgymnasierna där övergångs-

talen till högre studier hittills varit och här antagits förbli betydligt lägre än från

allmänt gymnasium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

62

En jämförelse mellan resultaten av SCB:s nu gjorda beräkningar och de av

kommittén använda ramtalen visar att — vid de antaganden som här gjorts —

merparten av ökningen av studerandeantalet utöver ramtalen kommer att falla

på de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna. Den ökade belast­

ning som denna ökning kommer att medföra på universitetens resurser leder till

att man antingen måste göra utbyggnaden bredare eller måste vidtaga ytterli­

gare åtgärder, t. ex. snabbare genomströmning av de studerande eller ökad av­

länkning av studerandeströmmen till universiteten in på andra postgymnasiala

utbildningsvägar än universitet och högskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Ett antal remissinstanser har diskuterat resursavvägningsproblem

på utbildningens område. Frågan om dimensioneringen av utbildningssektorn i

dess helhet ställd mot övriga sektorer i samhällsekonomin har, såsom framgått

av det föregående, bl. a. berörts av universitetskanslersämbetet, arbetsmarknads­

styrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund samt

SFS. Dessutom behandlades den ingående av statistiska centralbyrån och kon­

junkturinstitutet.

Den av statistiska centralbyrån framlagda tendensberäkningen av studerande­

antalets utveckling tas till utgångspunkt för en diskussion av allokeringsproblem

på utbildningens och forskningens område. Sammanfattningsvis framhåller

centralbyrån.

Utbildning och forskning tar numera i anspråk en mycket stor andel av sam­

hällsresurserna och man kan förvänta att denna andel kommer att öka framgent.

Det blir då av synnerligen stor vikt att man systematiskt i anslutning till den

allmänna ekonomiska långtidsplaneringen utreder dels allokeringsproblemen,

dels utbildningsväsendets effektivitet och möjligheterna att höja dess produkti­

vitet. Allokeringsproblematiken innebär att man för varje utbildningskategori

avväger avnämarsektorns expansion — innebärande ett visst arbetskraftsbehov

— gentemot den häremot svarande utbildningen och dess lärarkraftsbehov så

att för varje grupp en balanserad expansion erhålles. Avsteg härifrån skulle så­

ledes endast kunna motiveras om man räknar med att uppnå någon speciell för­

del därmed. Även beträffande forskningen krävs ett ingående studium av krite­

rier för resursallokeringen.

Konjunkturinstitutet, som i sitt yttrande visserligen kritiserar bl. a. de av

kommittén gjorda kostnadsberäkningarna, tar emellertid dessa till utgångspunkt

för en diskussion av frågan om den optimala fördelningen i samhället mellan

olika typer av kapitalbildning. Institutet bortser i sammanhanget uttryckligen

från att i all utbildning även ingår ett konsumtionselement och anför.

Enligt institutets mening så skulle man kunna uppfatta den av kommittén

redovisade kostnadsutvecklingen för utbildning som relativt oförmånlig i jäm­

förelse med vad som anses naturligt inom den privata sektorn. På kort sikt och

vid en given teknik så kan visserligen en ökad produktion inom den privata

sektorn tänkas ske till beaktansvärt ökade marginalkostnader men på längre

sikt har åtminstone hittills den tekniska utvecklingen lett till kraftiga produk­

tivitetsförbättringar, vilka i sin tur lett till ett relativt förbilligande av verksam­

63

heten. Enligt kommitténs utgångspunkter bär man emellertid för universitets- utbildningsområdet direkt förutsatt att man under praktiskt taget en tioårs­ period inte kan räkna med vare sig några beaktansvärda och kostnadsbesparande tekniska förändringar eller någon annan form av produktivitetshöjande för­ ändringar.

I och för sig kan kommittén förmodas ha ansett sig varit bunden av att direk­ tiven rekommenderat att »eu allmän utgångspunkt (bör) vara, att nuvarande examens- och studieförhållanden i stort sett skall förbli oförändrade», men enligt institutets mening bör kommitténs arbetsresultat vad gäller kostnadsberäkning­ arna tas som utgångspunkt för för det första en förnyad prövning av möjlig­ heterna att pressa kostnaderna för universitetsutbildningen. Om detta av olika skäl skulle visa sig svårt att åstadkomma bör man då för det andra undersöka om den givna kostnadsramen för universitetssektorns utbyggnad kan behöva modifieras mot bakgrunden av en så oförmånlig kostnadsutveckling.

Enligt institutets mening bör alltså kommitténs uppfattning om universitets­ utbildningens kostnader föranleda en förnyad och i detalj gående undersökning av möjligheterna att öka produktiviteten i undervisningsprocessen. En sådan undersökning skulle alltså ta sikte på att inom universitetsområdet söka få till stånd en sådan kostnadsbesparande, teknisk utveckling som nu kännetecknar stora delar av tillverkningsindustrin. Kommittén diskuterar visserligen möjlig­ heterna att genomföra en skiftesundervisning och att t. ex. utnyttja TV i under­ visningsarbetet men detta synes inte på något avgörande sätt ha förändrat kostnadsstrukturen i en förmånlig riktning.

Behovet av en grundläggande revision av undervisningssättet framgår även av kommitténs på sidan 165 redovisade uppskattningar av lärarbehovet. Enligt des­ sa beräkningar kommer fram till 1970 praktiskt taget samtliga de personer som uppskattas komma att disputera inom samhällsvetenskaplig fakultet att behöva tas i anspråk av universitetssektorn själv. Om dessa uppskattningar är korrekta avspeglar de enligt institutets mening en allvarlig brist på balans i prioriteringen av olika samhällssektorer, som knappast kan vara förenlig med föreställningen om en optimal hushållning med resurserna.

Man kan givetvis ha olika uppfattningar om hur långt man inom en rimlig tidsperiod kan komma med olika produktivitetshöjande åtgärder inom universi­ tets- och högskolesektorn och man kan givetvis inte a priori utesluta att de insti­ tutionella och andra svårigheterna att åstadkomma en gynnsam utveckling blir så stora att man — åtminstone inte inom det tidsperspektiv som kommittén haft för sitt arbete — kommer att kunna på ett avgörande sätt förändra univer­ sitetsutbildningens kostnadsstruktur. Enligt institutets mening bör man emeller­ tid i så fall på nytt överväga huruvida den målsättning om drygt 80 000 stu­ deranden som gällt för kommitténs arbete är i någon mening samhällsekonomiskt optimal.

Denna målsättning för utbyggnadsverksamheten har ju fastlagts innan de av kommittén redovisade kostnadsberäkningarna är kända och i huvudsak endast med ledning av olika överväganden rörande efterfrågan på utbildning och efter­ frågan på arbetskraft med olika utbildningstyper. Institutet finner det vara helt naturligt att man i en förnyad prövning konfronterar den nu kartlagda kost­ nadssidan med de tidigare uppfattningarna om vad man kommer att uppnå med den målsatta expansionen.

Institutet har naturligtvis inte kunnat bilda sig någon uppfattning om huru­ vida sådana överväganden kan komma att ge vid handen att den föreslagna ex- pansionstakten är för hög eller för låg med hänsyn till den samhällsekonomiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

64

nettoavkastningen, men anser dock att en sådan prövning bör göras innan slutlig ställning tas till frågan om universitetssektorns framtida utbyggnad.

Ett annat problem gäller hur resurserna inom den postgymnasiala sektorn bör fördelas. Problemställningen har berörts av bl. a. universitetskanslers ämbetet, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och

Sveriges industriförbund, LO, TCO, SFS och Kooperativa förbundet. De ytter­ ligare remissinstanser som behandlat denna frågeställning berör endast undan­ tagsvis resursfördelningsproblemet ur principiell synpunkt. I stället tar man i första hand upp frågan om behovet av att bygga ut den icke-akademiska post­ gymnasiala utbildningen samt dennas lokalisering.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser det önskvärt att statsmak­ terna på ett mera markerat sätt (än kommittén, som enligt förbundets mening genom de relativt snäva direktiven tvingats begränsa sig huvudsakligen till kost­ nadsaspekterna för universitets- och högskolesektorn) tar hänsyn till hela det postgymnasiala stadiet. Betraktelsesättet kan eljest framstå som statiskt, anser förbundet och finner det nödvändigt att redan nu planera för vidareutbildningen och uppskolningen. Förbundet fortsätter.

Det synes dessutom önskvärt att universiteten öppnas även för kategorier, som i dag formellt inte uppfyller villkoren för tillträde till högre studier, men som av andra skäl kan bedömas kunna tillgodogöra sig utbildningen. Detta kommer självfallet att på längre sikt ytterligare öka trycket på resurserna för högre ut­ bildning.

Om man emellertid betraktar den postgymnasiala sektorn som en helhet torde detta endast betyda en omfördelning från en del i sektorn till en annan. Ut­ bildningar som nu ges i till exempel skolöverstyrelsens eller arbetsmarknads­ styrelsens regi skulle i stället ges i kanslersämbetets. Det synes snarare vara en fråga om en förskjutning i universitetsbegreppet än en fråga om ekonomiska resurser.

Yrkesutbildningsberedningen, SACO och Målsmännens riksförbund berör frå­ gan om ökning av den icke-akademiska postgymnasiala utbildningens kapacitet. Yrkesutbildningsberedningen understryker att den akademiska utbildningen bör ses i sitt utbildningspolitiska sammanhang som ett led i vuxenutbildningen i stort. Snabb ökning av tillgången på kvalificerade postgymnasiala akademiska och icke-akademiska utbildningsvägar är nödvändig. SACO anser det vara en all­ varlig svaghet att kommittén genom direktivens utformning ej haft att ta hän­ syn till de olika krav på vuxenutbildning som allt oftare framförs. Organisatio­ nen förordar, att en särskild arbetsgrupp tillsätts för att skyndsamt behandla den icke-akademiska postgymnasiala utbildningens utbyggnad.

Målsmännens riksförbund finner också starka skäl tala för att hela den icke- akademiska postgymnasiala utbildningen nu blir föremål för en samlad översyn.

Om tillräckliga resurser ställs till förfogande för de på detta område aktuella pla­ nernas förverkligande, torde detta få en välgörande avlänkande effekt på till­ strömningen till den akademiska utbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

65

Skolöverstyrelsen behandlar särskilt motiv för och lokalisering av den regionala

akademiska utbildningen och anför i huvudsak.

Överstyrelsen är medveten om att en fortsatt höjning av den allmänna utbild-

ningsstandarden gör det rimligt att akademiska utbildningsmöjligheter görs

lättare tillgängliga för allt flera. Så visar exempelvis den nu pågående 1-betygs-

undervisningen i statskunskap i radio klart hän på vilket stort latent utbildnings-

intresse som finns. Man kan från denna utgångspunkt inte begränsa bedöm­

ningen av den förutsebara utvecklingen till att gälla endast den direkt på gym­

nasiet följande akademiska utbildning, som efterfrågas av studenter i egentlig

mening. Enligt överstyrelsens uppfattning kan ett ökande antal individer för­

väntas efterfråga akademisk utbildning av mindre eller större omfattning som

komplettering till sin tidigare grundutbildning för att med bättre skolning kunna

möta växande krav i sina arbetsuppgifter. Dylika möjligheter till »uppskolning»

är självklart värdefulla och det skulle te sig både orationellt och från rättvise­

synpunkt otillfredsställande om de skulle stå till buds endast på de nuvarande

universitetsorterna.

Som ett komplement till ifrågakommande fasta filialer bör enligt överstyrel­

sens mening ett flexibelt system av ett- och tvåbetygskurser alltjämt finnas. I

anslutning till de mer generella synpunkter, som överstyrelsen anfört får översty­

relsen här framhålla följande. Även om de ekonomiska hindren för den enskildes

utbildning i det väsentliga undanröjts, kvarstår alltjämt, som tidigare fram­

hållits, högst påtagliga geografiska hinder. Framför allt gäller detta vuxna som

av olika anledningar ej har möjlighet att lämna arbete och kanske familj för att

bege sig till ett avlägset universitet eller en fast filialort för akademiska studier.

Undervisningen för denna kategori är emellertid en angelägenhet, som alltmer

träder i förgrunden och kräver en speciell uppmärksamhet. Skälen härtill ligger

i öppen dag. I vårt föränderliga samhälle ställs allt större krav på fortbildning

och vidareutbildning. Det finns också ett utbrett intresse hos många vuxna att

genom kompetenshöjande studier i ett eller flera ämnen söka vinna befordran i

sitt yrkesarbete. Detta gäller inte minst lärare som genom förvärvande av aka­

demiska betyg vill skaffa sig vidgad kompetens eller kompetens för undervis­

ning på ett högre stadium eller som av speciellt intresse för ett eller ett par äm­

nen vill skaffa sig fördjupade kunskaper i dessa. Även om lärarutbildningssak-

kunnigas förslag skulle leda till ändrad organisation av vidareutbildningen av

folkskollärare, måste man under en lång övergångstid räkna med möjligheter till

vidareutbildning efter nu gällande bestämmelser, bl. a. genom den nuvarande

särskilda akademiska undervisningen utanför universitetsorterna eller, som den

vanligen kallas, den regionala akademiska utbildningen. Verksamheten ingår som

ett led i åtgärder för att minska lärarbristen på grundskolans högstadium, och

den anordnas alltefter intresse och behov på orter som vad de olika ämnena be­

träffar växlar från det ena året till det andra. Behov av vidareutbildning före­

ligger även hos andra än lärare. Det visar både det stigande intresset för akade­

misk korrespondensundervisning och expansionen i den kursverksamhet på aka­

demisk nivå som sedan flera år tillbaka bedrivits i vissa studieförbunds regi.

I dessa avseenden fungerar universiteten för närvarande närmast som service­

organ åt skolmyndigheter, korrespondensinstitut och olika studieförbund, och

kontakterna med universiteten har ofta skett på institutionsnivå. För att få

större möjligheter att i denna verksamhet rationellt disponera befintliga, främst

personella resurser har man emellertid från univcrsitetshåll önskat att denna

kursverksamhet skall ställas under universitctskanslersämbetcts ledning. För-

1 — Iiiharuj till riksdag nia ■protokoll 7 .%'•>. 7 sand. Nr 1^1

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

66

slag kommer också från överstyrelsens och kanslersämbetets sida att framläggas

om att kanslersämbetet fr. o. m. budgetåret 1966/67 skall fungera som central

myndighet för den regionala akademiska utbildningen.

Lokaliseringsfrågan ur principiell synvinkel berörs bl. a. av Svenska kommun­

förbundet och Svenska stadsförbundet, som anser en samlad bedömning av loka-

liseringsfrågorna för postgymnasial utbildning angelägen samt förutsätter, att

statsmakterna skall finna möjligheter till lämplig geografisk samordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Resursavvägningsproblemen, närmast aktualiserade av beräkningarna av den

väntade tillströmningen till universitet och högskolor, har av ett antal remiss­

instanser tagits till utgångspunkt för en diskussion av spärrfrågan.

Universitetskansler sämbetet förordar en omedelbar utredning om de sam-

hällsmässiga konsekvenserna och tekniska möjligheterna av en ytterligare re­

glering av tillträdet till de filosofiska fakulteterna samt om utformningen av en

sådan reglering. Beträffande den principiella sidan av spärrfrågan anför ämbetet

i huvudsak.

Tillträdet till högre studier är på alla områden försett med spärrar i den

meningen, att det inte är möjligt för samtliga medborgare att få bedriva sådana

studier. Normalt förutsättes sålunda att vederbörande avlagt studentexamen

för att få tillträde till akademisk undervisning. På vissa områden ställs där­

utöver kravet på kvalificerade betyg för att man skall få delta i undervisningen.

Det är särskilt detta senare system som i dagligt tal brukar förbindas med ordet

spärr. Spärrar förekommer också på det sättet, att det finns regler om att om en

person inte lyckas uppnå vissa studieresultat han på ett eller annat sätt blir

avrådd från att delta i undervisningen eller avstängd från möjligheter att fort­

sätta sina studier.

Till detta kommer, att människors olika ekonomiska förhållanden och var de

är bosatta i landet kan leda till att de också i praktiken har olika möjligheter

att åtnjuta akademisk undervisning. Statsmakternas strävanden går sedan lång

tid ut på att på skilda sätt försöka undanröja de hinder som kan finnas för olika

individer att få delta i akademisk undervisning, i syfte att alla de som har för­

utsättningar för att tillgodogöra sig sådan undervisning också skall ha möjlighet

att göra det. Kanslersämbetet vill understryka, att ämbetet anser det mycket

värdefullt att man går vidare på den väg som man här slagit in på och alltså

söker undanröja spärrar av olika slag. Bakom denna inställning ligger från äm­

betets sida en bestämd föreställning om att det från — i vid mening — samhälls­

ekonomisk synpunkt är av stort värde om man kan tillvarata alla de mänskliga

tillgångar som finns i vårt samhälle och ge unga och vuxna människor en bättre

utbildning än som mången gång varit fallet i det förgångna.

Från sådan samhällsekonomisk synpunkt är det härvid naturligt att betrakta

utbildningen som en investering, vilken är motiverad i den mån den ger avkast­

ning i form av framtida höjning av produktionen. Det gäller härvidlag en höjning

som är väl så stor som den man skulle kunna uppnå genom investeringar på

andra områden. Ämbetet är medvetet om att precisa beräkningar av utbild­

ningens ekonomiska värde är mycket svåra att genomföra, men de undersök­

ningar som företagits och erfarenheter från andra länder tyder dock alla med

stor samstämmighet på, att vi för närvarande befinner oss i det läget att det är

67

mycket lönsamt för samhället att investera i högre utbildning. Man kan givet­

vis när det gäller vissa mer specifika typer av sådan utbildning ställa sig frågan

om man även på dessa områden kan räkna med så god avkastning som här an­

givits. Ämbetet vill dock understryka, att situationen hela tiden förändras och

att utbildning, som i dag kan te sig mindre lönsam ur ekonomisk synvinkel, i

morgon kan visa sig ha ett stort värde samt vidare att enligt erfarenheten olika

former av spärrar visat sig mycket svåra att genomföra på ett tillfredsställande

sätt. De skapar lätt en låsning i utbildningssystemet som inverkar oförmånligt

på dess anpassning till de ständigt skiftande förutsättningarna.

Vad som ovan sagts gäller alltså i den mån man betraktar utbildningen som en

investering och bedömer den ur i vid mening ekonomisk synvinkel. Utbildningen

har emellertid också karaktären av konsumtion — med ett värde i sig — för de

människor som får tillfälle att ta del av den. Det förefaller som om från sam­

hällets synpunkt denna typ av konsumtion vore värd allt understöd och som

om man i det längsta borde undvika att just på detta område införa konsum-

tionsbegränsande åtgärder.

För att ytterligare klargöra sin ståndpunkt i spärrfrågan önskar ämbetet

understryka att bristen på attraktiva utbildningsplatser inom den postgymna­

siala icke-akademiska utbildningens område för närvarande innebär en faktisk

spärr inom hela utbildningssektorn med synnerligen ogynnsamma effekter. Med

ett verkligt konkurrenskraftigt utbildningssystem vid sidan av universitets­

väsendet skulle givetvis en styrningsmekanism avseende hela det samlade post­

gymnasiala utbildningsfältet, av det slag som svarar mot statsmakternas rikt­

punkt beträffande utbyggnaden av gymnasier och fackskolor, förefalla mindre

drastisk. Utan ett sådant system skulle från nu anlagda synpunkter ytterligare

spärrar vid de filosofiska fakulteterna innebära att syftet med gymnasiereformen

i vissa avseenden skulle förfelas.

I diskussionen på senare tid har bl. a. förutsatts att personer utan hittills

normalt föreskriven kompetens i ökad omfattning skall vinna inträde vid uni­

versitet och högskolor. Kanslersämbetet delar uppfattningen att rekryterings­

basen för universitets- och högskolestudier bör breddas till att omfatta personer

med förutsättningar för akademiska studier men utan nu föreskriven formell

kompetens. Det ter sig från den enskildes och samhällets synpunkt önskvärt —

och är en följd av föränderligheten i arbetslivet — att en i huvudsak praktisk

yrkeserfarenhet eller yrkesutbildning senare kan, om individuella förutsättningar

finns, behöva kompletteras med kvalificerad teoretisk skolning på akademisk

nivå. ?imbetet vill i detta sammanhang också framhålla att cn mera nyanserad

utformning överhuvudtaget av kraven på kunskap och andra förutsättningar för

högre studier är principiellt mera tilltalande än nuvarande generella regelsystem.

Under erinran om vad kanslersämbetet anfört om kravet på rörlighet i utbild­

ningssystemet vill ämbetet i detta sammanhang — med hänsyn till att en allt­

för negativ bedömning av de filosofiska fakulteternas »fria» sektor stundom

kommit till uttryck i den allmänna debatten — framhålla att de nuvarande

kombinationsmöjligheterna inom de filosofiska grundexamina i och för sig fyller

betydande anspråk på flexibilitet och sålunda erbjuder en god grund för succes­

siv anpassning av studieplaner efter arbetsmarknadens behov. En dylik anpass­

ning sker oavlåtligt och med större snabbhet än inom många andra utbildnings-

sektorer. Enligt ämbetets mening bör emellertid den modell för yrkesutbildning

som föreslagits beträffande utbildning av lärare — bunden studiegång baserad

på ett modifierat examenssystem — kunna etableras i fråga om åtskilliga andra,

redan befintliga och nya yrkesutbildningsområden med förankring i de filosofiska

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

68

fakulteterna. Ett exempel härpå erbjuder den akademiska civilingenjörsutbild­ ningen vid Uppsala universitet och den omläggning av psykologutbildningen mot en mer bunden studiegång som ämbetet avser att förorda. Negativa verk­ ningar av den växande tillströmningen till dessa fakulteter bör genom ett kon­ struktivt arbete i sådana syften kunna hållas tillbaka.

Annorlunda ter sig spärrfrågan från principiella utgångspunkter om regle­ rande åtgärder temporärt väljes som instrument för att bemästra vissa balans­ problem inom den nu så starkt expanderande utbildningssektorn. Lärarbristen kan i vissa ämnen både inom universitets- och högskoleväsendet och på skolans område under en följande utbyggnadsperiod bli besvärande.

Det är självfallet mot denna bakgrund nödvändigt att pröva alla tänkbara åtgärder för att nå en balans i utvecklingen, innan möjligheten av ytterligare reglerande åtgärder med angivna klart begränsade syfte överväges. Ämbetet har redovisat vissa åtgärder för att täcka de kalkylerade bristerna. Huvudprincipen bakom dessa åtgärder är den, att lönetekniska och andra extraordinära anord­ ningar skall utformas så att den inom — och även utanför — universitets- och högskoleväsendet för undervisning tillgängliga eller tänkbara arbetskraften skall utnyttjas utan att därigenom bristsituationen på i första hand skolans område därigenom ytterligare förvärras. Målet för ifrågavarande åtgärder är sålunda att under ett övergångsskede kraftigt öka den för utbildningsuppgifter inom den i huvudsak egna sektorns ram befintliga potentialen.

Ämbetet vill framhålla att en sådan kapacitetsökning, räknad i undervis- ningstimmar, inte kan nås utan att andra uppgifter, och därvid i första hand forskningsuppgifter, i någon mån kan få temporärt stå tillbaka. Med beaktande av skilda synpunkter på detta problemkomplex har ämbetet funnit att här avsedda omedelbara anordningar för att öka lärarinsatserna självfallet på längre sikt också kommer forskarrekryteringen och därmed forskningen tillgodo.

Vid sidan av nu berörda anordningar bör uppenbarligen prövas långt gående rationaliseringsåtgärder av skilda slag, avsedda att underlätta strävandena att öka lärarinsatsens avkastning. Med tanke på att svårigheterna inom hela ut­ bildningssektorn i första hand betingas av lärarbrist bör enligt ämbetets mening alla ansträngningar göras för att genom en förstärkning av den materiella bas­ organisationen öka utbildningens effekt.

Uppenbarligen måste rationaliseringsåtgärder i ett initialskede kräva avse­ värda tillskott via sakanslag.

För ämbetet framstår vid sidan av nu diskuterade anordningar en effektivt genomförd studie- och yrkesvägledning som ett utomordentligt viktigt medel. Dess möjligheter synes hittills ha prövats i alltför blygsam omfattning. Vid sina överväganden av spärrproblemet har ämbetet kommit till det resultatet att en kraftig förstärkning av resurserna för dessa ändamål och för information är nödvändig, om inte andra mera ingripande åtgärder skall te sig ofrånkomliga.

Givetvis kan här avsedda åtgärder, i den mån de tagit sikte på en lösning av balansproblemet, visa sig otillfredsställande. Ämbetet vill därför förorda att effekterna av dylika åtgärder ingående följes.

Enär de förordade försöken att med positiva medel bryta de personella hind­ ren för den fortsatta expansionen inom hela utbildningssektorn — med alltså eu ännu starkare tillväxttakt än U 63 haft anledning att utgå från — kan visa sig icke tillräckliga, förordar kanslersämbetet, för tids vinnande, en omedelbar ut­ redning om de samhällsmässiga konsekvenserna och tekniska möjligheterna av en ytterligare reglering av tillträdet till de filosofiska fakulteterna samt om ut­ formningen av en sådan reglering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+1 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

69

Statens tekniska forskningsråd anser att införande av ytterligare intagnings-

spärrar skulle innebära så allvarliga nackdelar att det inte erbjuder något lockan­

de alternativ. Sveriges grossistförbund uttalar att man så långt möjligt bör upp­

rätthålla principen att undvika införa spärrar vid nu fria läroanstalter. Koopera­

tiva förbundet anför i huvudsak.

Svårigheterna att möta den väntade expansionen av utbildningsväsendet är

påtagliga. Lärarbrist, personalbrist, lokal- och bostadsbrist, kan eventuellt fram­

tvinga ökade krav på spärrar av skilda slag. De överväganden som då kan

komma ifråga kan gälla s. k. totalspärrar, dvs. vissa betygskrav uppställes för

all akademisk utbildning, ämnesspärrar, lokalitets- och ortsspärrar. I princip bör

dock, enligt styrelsens mening, tillträdet till akademisk utbildning vara fritt. En

aktivare upplysningsverksamhet för att ernå en lämplig fördelning av de stu­

derande på lärosäten och ämnen, ställd i relation till de olika orternas och

fakulteternas resurser kan, tillsammans med långtgående rationaliseringsåtgär-

der, vara alternativ i denna diskussion.

LO intar däremot en något annorlunda attityd och anför.

LO ser i detta sammanhang det ej vara oförenligt med den principiella inställ­

ning organisationen har intagit till de spärrade fakulteterna, att tillråda viss

kvantifiering av de fria fakulteterna, samtidigt som de spärrade måtte medges

väsentlig ökning. För att möjliggöra detta måste de i utredningen framförda ut­

byggnadsförslagen förverkligas. LO kan härvid tillstyrka det föreslagna filial­

systemet.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund avvisar bestämt nya spärrar och

anför härom huvudsakligen.

Inträdesspärrarna brukar indelas i två kategorier: resursspärrar och behovs-

spärrar där det senare slaget är grundat på att man inom ett visst område har en

så snäv arbetsmarknadssektor att ett för stort intag kan ge upphov till arbets­

löshet eller vid en kastning på arbetsmarknaden kanske kräva en omfattande

omskolning. En yrkesgrupp som t. ex. jägmästarna är inte substituerbar på sam­

ma sätt inom olika områden som exempelvis samhällsteknikerna.

Det förstnämnda slaget, resursspärrarna eller »golvytespärrarna», måste med

nödvändighet i praktiken accepteras även om det från valfrihetssynpunkt prin­

cipiellt inte kan godtas och ett upphävande av alla spärrar är i dagens läge själv­

fallet ej heller realistiskt. Ett bättre utnyttjande av lärar-, lokal- och apparat-

resurser bör emellertid kunna komma till stånd. Såsom exempel kan nämnas

det ur många synpunkter önskvärda i ett samarbete mellan tekniska högskolor

och de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna. Likaså kan även från

dessa utgångspunkter motiveras ett överflyttande av jordbrukets högskolor från

jordbruksdepartementet till ecklesiastikdepartementet/universitetskanslersäm-

betet. En vidgning av tillträdet till de spärrade utbildningsvägarna bör däremot

enligt förbundet kunna ske på det sättet att intaget inte enbart avgörs på

grundval av fullständig studentexamen eller motsvarande. Även vuxenstude­

rande med dokumenterat goda kunskaper i naturvetenskapliga ämnen och nöd­

vändiga kommunikationsfärdigheter bör — utan att fullgöra prövning i gymna­

70

siets orienteringsämnen — få på eljest lika villkor konkurrera med studenter om

platser till exempelvis teknisk högskola. Förbundet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att frågor rörande vidgat inträde till högre studier tas upp

till behandling av den aviserade s. k. kompetensutredningen.

Det andra slaget, behovsspärrarna eller »arbetsmarknadsspärrarna», kan ur

flera synvinklar ej accepteras bl. a. därför att studerande, som genomgått enbart

gymnasium, inte har någon yrkesutbildning. När samhället satsat dyrbar gym­

nasieutbildning på en elev är det orationellt att klippa av utbildningen just före

den yrkesutbildande delen. Man kan då invända att denna ej nödvändigtvis

måste förläggas till universitet/högskola, mot vilket kan genmälas, att oavsett

var den postgymnasiala utbildningen förläggs, staten ändå i stort sett måste ta

av samma resurser. De kan inte godtas därför att spärrar slår ojämnt — sämre

bemedlade har ej samma möjligheter att skaffa sig en god utbildning som bättre

bemedlade har även om de inte lyckas komma in vid en viss läroanstalt. Därför

att »behovet> är en ytterst osäker faktor att döma efter. Prognoser eller tendens­

kalkyler har visat sig ha en tendens att upphäva sig själva troligen bl. a. bero­

ende på att studerande i stor utsträckning inrättat sina studier efter tendens­

kalkylerna. Därför att urvalsinstrumentet för intagning är relativt outvecklat.

Därför att hittillsvarande intagningssystem till olika spärrade utbildningar ten­

derat att inverka menligt på underliggande skolformer. Därför att intagnings-

kriterierna så gott som uteslutande endast tar hänsyn till förmåga att skaffa

skolpoäng; de torde alltså få den knappast önskvärda effekten att de förstärker

meritokratiska tendenser.

Kungl. May.ts proposition nr Hl år 1965

Vid diskussionen kring utbyggnaden av olika utbildningslinjer, främst de

medicinska och tekniska, har ett betydande antal instanser efterlyst pro­

gnoser rörande efterfrågan för viss utbildning. Universitetskanslersämbetet

uttalar i detta sammanhang att man finner värdet av relativt isolerade efter-

frågeprognoser vara ytterst diskutabelt. Enligt ämbetets mening bör prognos­

arbetet på utbildningsområdet i fortsättningen mera gälla studier över horison­

tellt och vertikalt sammanhängande sektorer, t. ex. sjukvårdssektorn och den

tekniska sektorn. Om möjligt bör sådana studier leda till etappvisa bedömningar,

varigenom successiva ändringar av dimensioneringen av exempelvis de tekniska

läroanstalternas sektioner, fackavdelningar eller linjer samt liknande enheter

kan ske.

2.2.2. U 63 :s utbyggnadsförslag

Efter föregående redovisning av vissa allmänna synpunkter på utbyggnads-

problematiken övergår jag till att redogöra för remissbehandlingen av U 63 :s

konkreta utbyggnadsförslag.

2.2.2.1. Allmänna synpunkter

U63:s alternativuppläggning har i de flesta remissyttranden

lämnats utan erinran. Bl. a. universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, kon­

71

junkturinstitutet, SACO, SFS, Sveriges lantbruksförbund, Folkpartiets ungdoms­

förbund, Högerns ungdomsförbund samt Centerns ungdomsförbund och Centerns

studentförbund hävdar emellertid att den valda alternativuppläggningen påver­

kar kostnadsberäkningarna och försvårar en rättvisande jämförelse, eftersom

alternativen ej är likvärdiga. Universitetskanslersämbetet framhåller i detta sam­

manhang särskilt att det hade varit av betydande intresse att närmare studera

ett alternativ, enligt vilket de mindre universitetsorterna med avseende på om­

fånget hos tillgängliga eller tänkbara markresurser konstruerats såsom i det när­

maste likformiga med de större universitetsorterna.

Kommittén har tillmätt kostnadsdifferenserna viss betydelse vid

val av utbyggnadsalternativ, även om andra skäl varit avgörande. Kostnads-

undersökningarna ger dock enligt kommitténs uppfattning ett entydigt utslag

till förmån för alternativ 2. Kommitténs bedömning i dessa avseenden delas av

arbetsmarknadsstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, länsstyrelserna i Kalmar,

Värmlands och Gävleborgs län, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och Sveriges socialdemokratiska

studentförbund.

Universitetskanslersämbetet uttalar att det i princip på samma sätt som

kommittén finner att andra skäl än kostnadsdifferenserna bör vara utslagsgi­

vande. Ämbetet hyser dock en mera skeptisk inställning till kommitténs värde­

ring av kostnadsargumentet och påpekar att differenserna »torde ligga inom

felmarginalerna och borde därför inte ha fått ens den betydelse vid ställnings­

tagande som skett». En likartad uppfattning framförs av skolöverstyrelsen,

statskontoret, konjunkturinstitutet, länsstyrelsen i Blekinge län, Svenska arbets­

givareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruks förbund samt

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund.

Vissa instanser kritiserar, stundom mycket ingående, kostnadsberäkningarna

och drar av denna kritik slutsatsen att differenserna är alltför små för att vara

till någon ledning vid alternativvalet: konsistoriet vid universitetet i Lund, di­

rektionen för handelshögskolan i Stockholm, 1963 års forskarutredning, länssty­

relsen i Västmanlands län, SACO, Universitetslärarförbundet, Svenska teknolog-

föreningen, SFS, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund och

Sveriges konservativa studentförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

Kommittén anser en klart konstaterad knapphet på kvalificerade

lärare föreligga. För de filosofiska fakulteternas del medför, enligt kommittén,

alternativ 2 ett något lägre lärarbehov än de båda andra alternativen. Vidare

kan lokala lärarkrafter utnytjas om alernativ 2 väljs.

Kommitténs bedömning av tillgången på kvalificerad akademisk personal

accepteras uttryckligen av styrelsen för lantbruksliö g skolan, direktionen för han­

delshögskolan i Stockholm, skolöverstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, Stor-

72

Stockholms planeringsnämnd, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges in­

dustriförbund samt Hermods korrespondensinstitut. En mer optimistisk bedöm­

ning redovisas av universitetskanslersämbetet, konsistoriet vid universitetet i

Lund, statens råd för atomforskning (inom rådets ämnesområde), 1963 års fors-

iM-rutredning, SACO och Universitetslärarförbundet. Bl. a. SACO hävdar dels

att knappheten på kvalificerad akademisk personal egentligen är en knapphet

på högre tjänster, dels att väntade förändringar i forskarutbildningen och fors­

karkarriären torde öka utbudet. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna re­

dovisar däremot en, vad gäller de rätts- och samhällsvetenskapliga ämnena,

mer pessimistisk bedömning av tillgången.

Möjligheten att utnyttja lokala lärarkrafter vid val av alternativ 2 framhålls

av universitetskanslersämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs och

Värmlands län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott, TCO och Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund, medan däremot skolöverstyrelsen, 1963

ars forskarutredning, SACO, SFS och Demokratisk ungdom ställer sig negativa

till denna tanke och hänvisar till rådande brist på gymnasielärare.

Ökade driftanslag till forskningen är enligt kommittén nödvändiga för

att höja utbytet av forskarnas insatser till en optimal nivå inom den existerande

organisationen. Samtidigt fordras utbyggnad av en specialiserad forsknings­

organisation i anslutning till de stora undervisningsämnena. Knappheten på

kvalificerad akademisk personal försvårar dock uppbyggandet av nya forsk­

ningsenheter och manar till försiktighet med att snabbt utöka den mest kvali­

ficerade forskningspersonalen. Kommittén avvisar mot bakgrund härav alter­

nativ 3 och föreslår att all forskarutbildning och grundforskning — med undan­

tag av viss klinisk-medicinsk och teknisk — hålls samman på nuvarande univer­

sitetsorter.

Universitetskanslersämbetet, veterinärstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens

län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och Sveriges social­

demokratiska studentförbund instämmer i kommitténs värdering av forsknings­

verksamhetens betingelser vid det slutliga alternativ valet. Även konsistoriet vid

tekniska högskolan i Stockholm, statens humanistiska forskningsråd, statens

naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, Vetenskaps­

akademien, SACO och Högerns ungdomsförbund avvisar från dessa synpunkter

alternativ 3. Forskarrekryteringssynpunkter talar enligt dessa instanser samti­

digt mot alternativ 2. En utbyggnad enligt sistnämnda alternativ kan leda till

att nuvarande brist på kvalificerade forskare permanentas. Också statens råd

för samhällsforskning och 1963 års forskarutredning avvisar med forskarrekryte­

ringssynpunkter alternativ 2.

Av de instanser som anser att den nya medicinska forsknings- och utbildnings­

enheten bör göras fullständig åberopar särskilt konsistorierna vid universiteten

i Lund, Göteborg och Umeå, statens medicinska forskningsråd och medicinalsty­

relsen skäl som sammanhänger med forskningsverksamhetens betingelser.

Kungl. Maj:ts -proposition nr l.’tl år 1965

73

Samma typ av skäl anförs av vissa av de instanser som föreslår utbyggnad av befintliga tekniska högskolor i stället för upprättande av en ny: konsisto­ rierna vid tekniska högskolorna i Stockholm och Chalmers tekniska högskola, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, statens tekniska forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, organisationskom­ mittén för teknisk högskola i Lund, Vetenskapsakademien, SACO och Svenska telcnologf öreningen.

Kommitténs bedömning av studentbostadssituationens bety­ delse vid val av utbyggnadsalternativ delas i stort sett av statens tekniska forskningsråd, Ingeniörsvetenskapsakademien, b o stads styr elsen, yrkesutbildningsberedningen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Krono­ bergs, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län, Örebro läns landstings för­ valtningsutskott, Stor-Stockholms planeringsnämnd, SFS, Svenska kommun­ förbundet, Svenska stadsförbundet, SR, Sveriges grossistförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges mekanförbund, Målsmännens riksförbund, Centerns ung­ domsförbund och Centerns studentförbund, Sveriges socialdemokratiska ung­ domsförbund samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Ett mindre antal av dessa instanser hävdar samtidigt att kommittén beräknat student- bostadstillgången alltför lågt: b o stads styr elsen, Örebro läns landstings förvalt­ ningsutskott och SFS.

Viss tveksamhet inför kommitténs bedömning uttalas av universitetskanslersämbetet, som hävdar att studentbostadsfrågan ej bör tillmätas den avgörande betydelse som skett i kommitténs utredning. Skillnaderna i erforderlig nypro­ duktion mellan utbyggnadsalternativen är relativt blygsamma. Liknande tvek­ samhet anför även skolöverstyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund samt Sveriges liberala studentförbund.

Helt avvisande till kommitténs värdering av studentbostadsargumentet ställer sig konsistorierna vid universiteten i Lund, Göteborg och Stockholm jämte tek­ niska högskolan i Stockholm, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, statens humanistiska forskningsråd och 1963 års forskarutredning. Vissa instan­ ser, såsom SACO, Svenska telcnologf öreningen, Folkpartiets ungdomsförbund,

Högerns ungdomsförbund och Sveriges konservativa studentförbund, underkän­ ner helt kommitténs redovisning av studentbostadssituationen.

En systematisk värdering av bärkraften i de olika argument som kommittén anfört till stöd för sitt ställningstagande i alternativvalet redovisas av stats­ kontoret. Sammanfattningsvis anser statskontoret, att det bedömningsschema som enligt kommitténs direktiv skulle tillämpas, inte visat sig vara tillräckligt för ett ställningstagande till frågan om koncentration eller spridning. Av övriga faktorer kan lokaliseringspolitiska skäl tala för cn ytterligare spridning, medan

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

74

andra skäl, såsom den lämpliga storleken för institutionerna, talar mot spridning

av universitets- och högskoleutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

2.2.2.2. Ställningstaganden till U 63 :s utbyggnadsalternativ

Sammanlagt ett hundratal remissinstanser (och underinstanser) har tagit

ställning för huvuddragen i något av de av U 63 diskuterade alternativen för

utbyggnaden av universitet och högskolor. Detta har skett dels mot bakgrund

av sådana allmänna överväganden och diskussioner rörande bl. a. resursproble-

xnatiken som redovisats i det föregående, dels med hänsyn till utbyggnaden av

skilda fakulteter och högskolor. Remissinstansernas synpunkter härvidlag kom­

mer att redovisas i det följande. Ytterligare ett drygt hundratal instanser har

nämligen endast behandlat ett eller två i förslaget upptagna utbildningsområden.

I ett åttiotal yttranden tas över huvud ingen ställning till hur ubyggnaden bör

ske. Flertalet yttranden avser specifika frågeställningar av »teknisk» karaktär.

Närmast lämnar jag en sammanfattande redogörelse för de remissinstanser som

tagit ställning för huvuddragen i något av universitets- och högskolekommitténs

utbyggnadsalternativ. Redovisningen görs utan hänsynstagande till instansernas

inställning till lokaliseringsfrågorna.

Det av U 63 föreslagna utbyggnadsalternativet, alternativ 2, förordas

{i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a. chefen för marinen, riksrevi­

sionsverket, lantbruks styr elsen, bostadsstyrelsen, gymnasieutredningen, överståt-

hållarämbetet, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, länsstyrelsen och länsskolnämnden i Värmlands län, länsstyrelsen i

Kopparbergs län, länsskolnämnderna i Södermanlands, Jönköpings och Norr­

bottens län, Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, Jämtlands läns lands­

tings förvaltningsutskott, Östergötlands och Södermanlands samt Smålands och

Blekinge handelskamrar, handelskamrarna i Karlstad samt i Gefle, LO, SR,

TCO, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Kooperativa förbun­

det, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruks förbund och

Lantbruksförbundets korrespondensskola samt Riksförbundet Landsbygdens

folk.

Till huvuddragen i alternativ 2 men med modifikationer avseende den medi­

cinska utbildningen ansluter sig även bl. a. länsskolnämnden i Östergötlands län,

länsstyrelsen i Örebro län jämte Örebro läns landstings förvaltningsutskott, läns­

skolnämnden i Gotlands län samt Målsmännens riksförbund, vilka anser att den

nya medicinska utbildningsenheten bör vara fullständig. Vidare förordar bl. a.

länsstyrelsen i Jönköpings län jämte Jönköpings läns landstings förvaltnings­

utskott, Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, länsskolnämnden i

Örebro län, Stockholms stadskollegium samt Sveriges socialdemokratiska stu­

dentförbund en utökning och utspridning av läkarutbildningen.

Med modifikationer avseende den tekniska utbildningen förordar även överbe­

75

fälhavaren, som anser att utbyggnaden av denna utbildning bör ske inom ramen

för existerande högskolor, huvuddragen i alternativ 2. Arbetsmarknadsstyrelsen

tar ej ställning till frågan om en fjiirde teknisk högskola skall inrättas. Sveriges

socialdemokratiska studentförbund föreslår såväl inrättande av en fjärde tek­

nisk högskola som väsentligt ökad utbyggnad av befintliga. Även länsskolnämn-

den i Örebro län förordar utökning av den högre tekniska utbildningen.

Huvuddragen i alternativ 2 men med modifikationer avseende utbildningen

vid de filosofiska fakulteterna rekommenderas av bl. a. universitetskanslersäm-

betet, skolöverstyrelsen och länsstyrelsen i Södermanlands län, vilka anser att

man inte nu bör binda sig för alla de föreslagna universitetsfilialerna och förordar

förändringar i utformningen av dessa. Skolöverstyrelsen anser att akademisk

utbildning i Linköping bör ges sådan omfattning att i själva verket en första

början till ett sjätte universitet skapas. Universitetskansler sämbetet delar denna

uppfattning men betonar att ett fullständigt sjätte universitet ej nu bör inrättas.

Förändringar i filialernas utformning önskas även av länsskolnämndema i Öster­

götlands och Hallands län. Behovet av ett sjätte universitet understryks av

länsstyrelsen i Östergötlands län jämte Östergötlands läns landstings förvalt­

ningsutskott, länsstyrelsen i Örebro län jämte Örebro läns landstings förvalt­

ningsutskott samt Jönköping läns landstings förvaltningsutskott. Länsskolnämn-

den i Västerbottens län framhåller att Umeå universitet i första hand måste

byggas ut till full kapacitet. Länsstyrelsen och länsskolnämnden i Gotlands län

och Gotlands handelskammare förordar en ytterligare decentralisering. Länssty­

relsen och länsskolnämnden i Västmanlands län rekommenderar en ökning av

den hittillsvarande decentraliserade akademiska undervisningen. Kommerskolle­

gium, liksom Målsmännens riksförbund, föreslår att försök görs med en univer­

sitetsfilial samtidigt som befintliga universitet utbyggs.

Alternativ 3 förordas (i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a.

Universitetslärarförbundet som dessutom föreslår upprustning av nuvarande

lärosäten minst i enlighet med vad som anges i kommitténs alternativ 1. Liknan­

de synpunkter framförs av styrelsen för veterinärhögskolan.

Till huvuddragen i alternativ 3 men med modifikationer avseende den medi­

cinska utbildningen ansluter sig även länsstyrelserna i Uppsala och Blekinge län,

vilka godtar kommitténs förslag i detta avseende. Dessa instanser förordar även

modifikationer i alternativ 3 beträffande den tekniska utbildningen, i vilket av­

seende kommitténs förslag godtas. Konsistoriet vid Umeå universitet föreslår

dessutom att viss teknisk utbildning förläggs till Umeå.

Utbyggnad i enlighet med alternativ 3 men med modifikationer avseende ut­

bildningen vid de filosofiska fakulteterna rekommenderas av konsistoriet vid

Umeå universitet, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund,

vilka understryker att uppbyggnaden av ett sjätte universitet bör ske först då

Umeå är utbyggt. Länsstyrelsen i Uppsala län, Högerns ungdomsförbund och

Folkpartiets ungdomsförbund förordar samtidigt utbyggnad av existerande uni­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

76

versitet och ett sjätte. Sistnämnda instans accepterar dock i princip utbyggd decentraliserad universitetsutbildning men anser ej det av kommittén föreslagna systemet lämpligt.

Alternativ 1 förordas (i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a. styrelsen för lantbrulcshögskolan, skogsstyrelsen, länsskolnämnden i Blekinge län,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och länsbostadsnämnden i Fds- terbottens län samt Sveriges konservativa studentförbund.

Till huvuddragen i alternativ 1 men med modifikationer avseende den medi­ cinska utbildningen ansluter sig konsistoriet vid karolinska institutet, statens råd för atomforskning samt Vetenskapsakademien, vilka rekommenderar utbygg­ nad av befintliga medicinska utbildningsenheter. SACO uttalar sig mot delad medicinarutbildning.

Till förmån för alternativ 1 men med modifikationer avseende den tekniska utbildningen uttalar sig konsistoriet vid karolinska institutet, Vetenskapsakade­ mien, Skånes handelskammare samt SACO, vilka avstyrker inrättandet av en fjärde teknisk högskola och förordar utbyggnad av befintliga.

Skånes handelskammare, som beträffande utbildningen vid de filosofiska fakulteterna anser att utbyggnaden bör ske vid existerande läroanstalter, för­ ordar dock försöksverksamhet med en filial.

Statskontoret och SFS redovisar egna utbyggnadsalternativ. Statskontoret ställer sig i stort bakom alla förslag, som kommittén anser genomförbara vad gäller vidare utbyggnad på nuvarande utbildningsorter. Några omedelbara be­ slut om utbyggnad på nya orter bör däremot inte träffas. Man bör enligt stats­ kontoret förutsättningslöst pröva om de under remissbehandlingen framförda förslagen om utbyggnad på nuvarande orter av medicinsk och teknisk utbildning är praktiskt genomförbara och hur de kostnadsmässigt förhåller sig till kom­ mittéförslagen. Beslut om universitetsfilialer bör enligt statskontoret kunna träf­ fas sedan sammanarbetning skett med lärarutbildningssakkunnigas förslag. SFS rekommenderar upprättande av en fullständig medicinsk utbildningsenhet, ut­ byggnad av nuvarande tekniska högskolor i stället för inrättande av en fjärde samt koncentration av den decentraliserade utbildningen inom de filosofiska fakulteterna till två orter samtidigt som nuvarande universitet utbyggs.

2.2.2.3. Medicinsk utbildning och forskning

Den överväldigande delen av de remissinstanser som behandlat U 63:s förslag beträffande medicinsk utbildning och forskning har understrukit behovet av en snabb och kraftig utbyggnad. I detta avseende finner man en nästan fullständig enighet. Vid valet av utbyggnadsalternativ för de nu existerande fakulteterna samt vid valet av lokalisering till de i förslaget nämnda nya utbildningsorterna förekommer emellertid såsom framgått olika åsikter.

De remissinstanser som tagit ställning till förslagen om utbyggnad av den medicinska utbildningen såsom en del i ett fullständigt utbyggnadsalternativ

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

77

har redovisats i det föregående. Därutöver har synpunkter på utbyggnaden av

denna utbildning framförts av ett tjugotal instanser.

Bland dessa instanser tillstyrker (i några fall med smärre detaljändringar)

konsistoriet och medicinska jakulteten vid XJppscda universitet, försvarets

sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen, nämnden för undervisning ssjukhus ens ut­

byggande, mentalsjukvårdsberedningen, Svenska läkaresällskapet samt Svenska

landstingsförbundet kommitténs förslag. Demokratisk ungdom föreslår ytterli­

gare utökning av läkarutbildningen. För en utbyggnad av den medicinska ut­

bildningen i enlighet med kommitténs alternativ 3 (i några fall med smärre de­

taljändringar) uttalar sig konsistorierna och medicinska fakulteterna vid Lunds

och Göteborgs universitet samt medicinska fakulteten vid Umeå universitet, me­

dan medicinska fakulteten vid karolinska institutet samt statens medicinska

forskningsråd i första hand förordar undersökningar av möjligheterna att öka

utbildningskapaciteten vid existerande lärosäten, främst i Stockholm. Stor­

stockholms sjukvårdsberedning anser att möjligheterna att erhålla utbildning i

utlandet bör undersökas samt föreslår utspridning av den kliniska utbildningen

till ytterligare sjukhus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Universitetskanslersämbetet instämmer i vad medicinska fakulteterna vid

universitetet i Göteborg och karolinska institutet framhåller angående ange­

lägenheten av en uppföljning av 1960 års läkarprognosun-

dersökning.

Medicinalstyrelsen finner att det för varje år blir allt tydligare att det erfordras

fler läkare än man tidigare haft anledning räkna med. Svenska landstingsförbun­

det anser det angeläget att en ny läkarprognos görs och framhåller att det

inom några år mycket väl kan visa sig, att det samlade utbildningsbehovet av

läkare är större än det som tillgodoses genom riksdagens principbeslut. Framför

allt måste man beakta den ökade efterfrågan på läkare inom mentalsjukvården,

vilken i dagens läge är starkt eftersatt. En utbyggd industrihälsovård och reha-

biliteringsorganisation kräver också ökad tillgång på läkare. Liknande synpunk­

ter anför mentalsjukvårdsberedningen, gymnasieutredningen och Stor-Stock-

holms sjukvårdsberedning. Mentalsjukvårdsberedningen anser det vara ange­

läget att möjligheterna till ytterligare ökning av den totala utbildningskapa­

citeten utöver 1963 års program redan nu tas under övervägande. Vidare

talar den beslutade eller planerade upprustningen av mentalsjukvården och

de gynnsamma förutsättningarna att förbättra eller bota psykiskt sjuka för

nödvändigheten av en väsentlig utökning av den psykiatriskt skolade läkar-

kadern. Undervisningen i psykiatri bör enligt mentalsjukvårdsberedningen ges

en centralare ställning i undervisningsplanerna. Öv erståthållar ämbetet, Malmö­

hus läns landstings förvaltningsutskott och SACO framhåller liksom mental­

sjukvårdsberedningen det otillräckligt tillgodosedda behovet av psykisk vård

som det främsta skälet att kraftigt utbygga utbildningen av läkare.

78

Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser mot bakgrund av behovs- situationen att utbudet av medicinsk och odontologisk utbildning bör öka betydligt.

Medicinska fakulteterna i Uppsala och Göteborg framför krav på översyn av den medicinska studieordningen. Häri instämmer universi­ tetskansler sämbetet men erinrar samtidigt om att pågående undersökningar om forskarutbildningen inom 1963 års forskarutredning kan komma att få betydelse även för den medicinska grundutbildningen, varför resultaten av detta utred­ ningsarbete bör avvaktas. En begränsad översyn av den kliniska delen av läkar­ utbildningen pågår dock inom ämbetet.

Direktionen för karolinska sjukhuset ifrågasätter om ej systemet med en fri studieordning i den kliniska utbildningen måste ersättas med en bunden. Stor­ stockholms sjukvårdsberedning framhåller det kliniska skedet som den trånga sektorn i läkarutbildningen. Denna utbildning måste vara förlagd till sjukhus.

För att öka läkarutbildningen inom landet måste antingen undervisningssjuk- husen ges större kapacitet eller ett antal undervisningssjukhus tillkomma. Man bör enligt beredningen överväga en modifierad form av undervisningsfilialer. Klinisk undervisning av medicine kandidater kunde tänkas förlagd till »dotter- sjukhus» inom en icke alltför begränsad räjong från ett större undervisningssjuk­ hus och fakultetens teoretiska institutioner. Liknande tankegångar framförs även av länsstyrelsen i Jönköpings län och Sveriges socialdemokratiska student­ förbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beträffande den medicinska efter- och vidareutbildningen framhåller medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg att denna utbild­ ning bör bli föremål för en särskild utredning. Även Stor-Stockholms sjukvårds­ beredning och Örebro läns landstings förvaltningsutskott finner att den medi­ cinska vidareutbildningen ej tillräckligt beaktats. Förvaltningsutskottet fram­ håller, att det sannolikt krävs en helt ny organisation för central planering och samordning av denna verksamhet.

Beträffande kostnads- och personalbehovsberåkningarna anser universitetskansler sämbetet att kommitténs förslag till personalorgani­ sation i princip kan läggas till grund för fortsatta överväganden. Det måste dock, vilket även Svenska landstingsförbundet påpekar, vara möjligt att i det framtida planeringsarbetet vidta erforderliga ändringar. SACO anser att personalbehovs- beräkningarna får ses endast som hjälpmedel vid valet mellan olika orter för utbyggnaden av medicinsk utbildning. Den framtida personalplaneringen måste i stället baseras på mer omfattande utredningar såsom 1963 års forskarutred­ ning och 1963 års klinikutredning.

79

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har ingående behandlat

lokalmässiga resurser och erforderliga personalförstärkningar för ökad läkar­

utbildning i Uppsala. Fakulteten tillstyrker, att det årliga antalet ny­

börjarplatser för den medicinskt teoretiska utbildningen i Uppsala läsåret 1966/

67 ökas med 20 till sammanlagt 110 med motsvarande ökning i de propedeutiska

och kliniska ämnena och att den teoretiska utbildningen läsåret 1967/68 ökas

med ytterligare 86 till sammanlagt 196 nybörjarplatser. Dessutom tillstyrker

fakulteten det av U 63 diskuterade alternativet med ytterligare ökning av den

propedeutiska och kliniska utbildningen i Uppsala under förutsättning att det

föreliggande förslaget till utbyggnad av akademiska sjukhuset och Samariter-

hemmets sjukhus fullföljs i huvudsak enligt det uppgjorda tidsschemat. Kon­

sistoriet vid Uppsala universitet tillstyrker kommitténs förslag under hänvisning

till vad medicinska fakulteten anfört. Universitetskansler sämbetet tillstyrker

ökad läkarutbildning i Uppsala från ett intag av 90 till 110 nybörjare per år i de

teoretiska ämnena samt från 86 till 106 nybörjare i de propedeutiska och kliniska

ämnena. Ämbetet framhåller vidare att goda förutsättningar bör föreligga att

vid behov utbygga organisationen i Uppsala för utbildning av 196 nybörjare

årligen i de teoretiska ämnena. Ämbetet anser även, att det i och för sig bör

vara möjligt att anordna ca 190 utbildningsplatser per år i de propedeutiska

ämnena. Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala anser att man med

en ökning från 86 till det föreslagna årliga intaget av 106 studerande i de pro­

pedeutiska och kliniska ämnena kommit till den övre gräns för vad som f. n.

kan bedömas som möjligt och är inte beredd att tillstyrka en utökning härutöver.

Syreisen för Samariterhemrnet i Uppsala framhåller att den för sin del är beredd

att tillmötesgå de önskemål som framförts i det alternativa förslaget om utnytt­

jande av det utbyggda Samariterhemmets sjukhus för klinisk utbildning under

förutsättning att överenskommelse kan träffas med berörda landsting och sta­

ten om kostnaderna härför. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott ställer

sig i princip positiv till en utökning av läkarutbildningen enligt alternativet med

ytterligare utbildningsplatser på Samariterhemmets sjukhus. Dock synes det ut­

skottet realistiskt att tills vidare begränsa intaget av läkarstuderande till 106

i avvaktan på förverkligandet av akademiska sjukhusets utbyggnad.

Beträffande förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Stock­

holm anser medicinska falcidteten vid karolinska institutet att utbyggnaden

bör ske enligt läkarutbildningsberedningens alternativ med 370 nybörjarplatser

i de teoretiska och 360 platser i de propedeutiska och kliniska ämnena i Stock­

holm (läkarutbildningsberedningens alternativ S—D) eller i form av en kombi­

nation av alternativen med maximal utbyggnad i både Uppsala och Stockholm

(läkarutbildningsberedningens alternativ U—D och S—D). Enligt fakultetens

mening är den helt avgörande och kritiska frågan för takten i det framlagda

utbyggnadsprogrammet hur man lyckas lösa byggnadsfrågan. Konsistoriet vid

karolinska institutet ansluter sig till medicinska fakultetens synpunkter. Kon­

sistoriet framhåller att den mycket kraftiga expansion inom sjukhussektorn som

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

80

förestår inom stockholmsområdet och det aktuella projekteringsläget för Enske-

dedalens sjukhus torde erbjuda möjligheter, som förtjänar att penetreras mycket

ingående innan statsmakterna binder sig för ett alternativ, som innebär för­

läggning av medicinsk utbildning utanför nuvarande universitet. Universitets-

kanslersämbetet anser sig icke kunna förorda en utökad utbildningskapacitet i

de kliniska ämnena utöver vad kommittén föreslagit, nämligen 270 nybörjar­

platser. Direktionen för karolinska sjukhuset konstaterar att kommittén förut­

satt att sjukhusen i Huddinge och Enskededalen samt S:t Görans sjukhus i

ombyggt skick skall kunna tas i anspråk för utbildning 1972, vilket enligt

direktionen förutsätter att ett nytt undervisningssjukhus på karolinska institu­

tets område står färdigt hösten 1969. Direktionen anser det inte tillrådligt att

räkna med en så gynnsam utveckling. Även SFS håller för mindre troligt att

Huddinge sjukhus skall stå klart redan 1972. Nämnden för undervisningssjuk-

husens utbyggande samt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning ansluter sig där­

emot till kommitténs förslag att utnyttja Huddinge sjukhus som Stockholms

tredje undervisningssjukhus.

Samtliga hörda remissinstanser accepterar i allt väsentligt innehållet i den

träffade överenskommelsen om läkarutbildning vid det planerade sjukhuset i

Huddinge kommun.

Beträffande förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Umeå

tillstyrker universitetskanslersämbetet, konsistoriet vid universitetet i Umeå

och nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande kommitténs förslag om

en ökning med 20 nybörjarplatser per läsår till sammanlagt 82 fr. o. m. läsåret

1966/67. Även medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå tillstyrker för­

slaget och behandlar vissa ytterligare personalbehov utöver de av läkarutbild-

ningsberedningen föreslagna.

U 63 föreslår upprättande av en medicinsk utbildnings- och

forskningsorganisation i Linköping. Vid sitt slutliga ställnings­

tagande i lokaliseringsfrågan har kommittén tillmätt samlokaliseringen av medi­

cinsk och teknisk utbildning och forskning stor betydelse. Remissinstansernas

synpunkter på detta problem redovisas i det följande (avsnitt 2.2.2.10).

Vad gäller övriga synpunkter framhåller statens medicinska forskningsråd,

att den fortsatta utbyggnaden av den medicinska utbildningen och forskningen

bör koncentreras så långt det är möjligt. Enligt rådets mening torde patient­

underlaget m. m. i stockholmsområdet vara tillräckligt för en kraftigare utbygg­

nad av läkarutbildningen än vad kommittén föreslagit. Först om förnyade un­

dersökningar visar att det icke är möjligt att anordna tillräckligt många läkar-

utbildningsplatser vid befintliga lärosäten bör enligt rådet en ny medicinsk

högskola uppföras.

Kommitténs förslag tillstyrks av universitetskanslersämbetet samt konsis­

toriet och medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala. Det skulle dock

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

81

enligt dessa instanser vara fördelaktigt, om den nya medicinska utbildnings-

anstalten redan från starten kunde förses med institutioner i medicinskt teore­

tiska ämnen. Även medicinalstyrelsen och Svenska landsting sförbundet tillstyr­

ker förslaget men finner det angeläget att den nya högskolan så snart som

möjligt görs fullständig. En likartad inställning har konsistorierna och medicinska

fakulteterna vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå. Också nämnden

för undervisningssjukhusens utbyggande tillstyrker.

Kritik mot att undervisningen på den nya orten blir delad anförs av SFS,

Svenska läkaresällskapet, SACO, Högerns ungdomsförbund och Folkpartiets

ungdomsförbund, vilka dock samtliga i princip tillstyrker inrättandet av en ny

medicinsk utbildningsenhet.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott behandlar ingående areal-

och lokalfrågor, patientunderlag och vissa personalfrågor i Linköping samt fram­

för vissa synpunkter på frågan om möjligheten till sambruk i utbildningshän-

seende mellan regionsjukhuset i Linköping och centrallasarettet i Norrköping.

Sammanfattningsvis förordar förvaltningsutskottet att den medicinska utbild­

ningen i Linköping under ett övergångsskede anordnas enligt kommitténs för­

slag men att den snarast utbyggs till en fullständig medicinsk högskola. Samma

uppfattning hyser länsstyrelsen i Östergötlands län som ser positivt på möjlig­

heterna att utnyttja Norrköpings lasarett för klinisk utbildning.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott konstaterar, att förutsättningarna

att uppföra erforderliga medicinsk-teoretiska institutioner i nära anknytning till

de kliniska är gynnsammare i Örebro än på någon annan aktuell ort. Man för­

ordar därför att propedeutisk och klinisk medicinarutbildning påbörjas vid re­

gionsjukhuset i Örebro fr. o. m. läsåret 1967/68 samt medicinskteoretisk utbild­

ning fr. o. m. läsåret 1969/70. I yttrandet framhålls även att vid regionsjuk­

huset finns lokalresurser, som i princip medger igångsättande av klinisk utbild­

ning redan fr. o. m. hösten 1965. Även länsstyrelsen i Södermanlands län förordar

en förläggning till Örebro.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att goda förutsättningar finns för

en förläggning av propedeutisk och klinisk utbildning till Jönköping, detta vare

sig en sådan utbildning anordnas i Linköping eller ej. Jönköping har även den

fördelen ur utbildningssynpunkt, att det i staden finns mentalsjukhus och epi-

leptikersjukhus.

Konsistoriet och medicinska fakulteten vid karolinska institutet avstyrker

kommitténs förslag om läkarutbildning i Linköping och föreslår utbyggnad av

de nuvarande medicinska fakulteterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.2.2A.

Ilögre teknisk utbildning och forskning

De remissinstanser som tagit ställning till förslagen om utbyggnad av högre

teknisk utbildning och forskning såsom en del i ett fullständigt utbyggnads­

alternativ har redovisats i det föregående. Därutöver har synpunkter på utbygg­

naden av denna utbildning framförts av ett fyrtiotal instanser.

82

Bland dessa tillstyrks — oavsett lokalisering — huvuddragen i kommitténs

förslag (i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a. försvarets sjukvårds­

styrelse, länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr­

bottens län, Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, länsbostadsnämn­

den i Västmanlands län, stadskollegiet i Göteborg, Sv enska landstings förbundet,

Norrlandsförbundet, Samarbete delegationen för de fyra nordligaste länen, Jern-

kontoret, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Svenska

papp er sbruksf öreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges mekanförbund, Svenska trävaruexport-

föreningen samt Demokratisk ungdom. Vissa modifikationer påyrkas av filoso­

fiska fakulteten vid Umeå universitet, som föreslår att viss teknisk utbildning

förläggs till Umeå, vilket även förordas av länsstyrelsen i Västerbottens lön.

Vidare föreslås viss ökning av utbildningen av tekniska magistrar.

För en utbyggnad av befintliga tekniska högskolor i stället för upprättande

av en fjärde uttalar sig, utöver vad som framgått av det föregående, även kon­

sistorierna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola,

organisationskommittén för teknisk högskola i Lund, statens naturvetenskapliga

forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, försvarets forskningsanstalt,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, statens institut för bygg­

nadsforskning, Svenska teknolo gför eningen, Tekniska samfundet i Göteborg,

Skånska ingenjör sklubb en, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund, Sve­

riges kemiska industrikontor och Svenska vägförening en. Samma ståndpunkt

in tas av statens tekniska forskningsråd, som jämte ytterligare några instanser

diskuterar utflyttning av tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska

högskola till nya »campus» varigenom expansionsmöjligheterna säkras.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Vissa instanser efterlyser prognoser över behovet av högskoleutbildade

tekniker. Sålunda önskar konsistorierna vid tekniska högskolan i Stockholm och

Chalmers tekniska högskola, organisationskommittén för teknisk högskola i

Lund, statens tekniska forskningsråd, försvarets forskningsanstalt, Ingeniörs-

vetenskapsakademien, Jernkontoret, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska

teknologföreningen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund, Svenska ar­

kitekters riksförbund, SACO och SFS en fortlöpande prognosverksamhet till

grund för en riktig avvägning av utbyggnadens omfattning och inriktning på

olika sektioner vid de tekniska högskolorna.

Kommitténs förslag om att inrätta en fjärdetekniskhögskola delar

som framgått upp remissinstanserna i två läger. De instanser som tillstyrker

förslaget betonar kommitténs uppfattning, att det är nödvändigt att ha en

reserv för framtida ytterligare utbyggnad och att man bäst tillgodoser detta

behov genom att inrätta en ny teknisk högskola. Ett par instanser — universi­

tetskansler sämbetet och Sveriges mekanförbund — påpekar också förslagets

83

fördelar ur studentbostadssynpunkt. Nästan samtliga instanser som avstyrker kommitténs förslag om en fjärde teknisk högskola förordar, att man i stället bygger ut de nuvarande tekniska högskolorna. Konsistorierna vid tekniska hög­ skolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt organisationskommit­ tén jör teknisk högskola i Lund framlägger detaljerade förslag som innebär att det uppställda målet för ökningen av intagningskapaciteten till högre teknisk utbildning — dock med en relativt betydande förskjutning av tidsplanen — i det närmaste uppnås. Detta alternativ innebär en ökning av intagningskapaci­ teten vid befintliga högskolor med 560 platser utöver kommitténs förslag. Sve­ riges socialdemokratiska studentförbund vill kombinera detta utbyggnadsalter­ nativ med kommitténs förslag. Bland förespråkarna för enbart utbyggnad av nuvarande tekniska högskolor framhåller man allmänt, att det härigenom blir möjligt att behålla den koncentration av resurser man nu har och uppnå en växande utnyttjandegrad av gjorda, pågående och planerade investeringar. Man påpekar vidare från flera håll att antalet studiekombinationer blir större och att man får en bättre fördelning på sektioner. De nuvarande tekniska högskolorna kan inte med bestämdhet sägas ha nått optimal storlek. Ett par instanser tvivlar även på att den utbyggnadstakt som kommittén föreslår är den lämpligaste. En långsammare och mera jämn utbyggnad kan vara motiverad. Om man väntar med den fjärde tekniska högskolan kan man också skjuta upp lokaliseringsfrå- gan, påpekar några instanser, däribland arbetsmarknadsstyrelsen. Det kan vid ett senare tillfälle bli aktuellt att lägga en ny teknisk högskola i Norrland.

Ett alternativ till att bygga ut de nuvarande tekniska högskolorna där de nu ligger skulle såsom nämnts vara att göra en utflyttning till en ny »campus». Detta förfarande — som man anser i första hand tillämpligt på tekniska hög­ skolan i Stockholm — föreslår konsistoriet och rektorsämbetet vid tekniska hög­ skolan i Stockholm, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, statens institut för byggnadsforskning och Ingeniörsvetenskapsakademien.

Kommitténs diskussion av lokaliseringsort för den nya tek­ niska högskolan föranleder kritik från ett antal remissinstanser.

Den allvarligaste invändningen mot kommitténs behandling av frågan är enligt arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län, Västerbottens och Norrbottens läns lands­ tings förvaltningsutskott, Samarbete delegationen för de fyra nordligaste länen, Norrlandsförbundet och Sveriges hantverks- och industriorganisation bristen på en ingående prövning av ett norrlandsalternativ. Man påpekar vidare, att högre teknisk utbildning i Norrland skulle få stora allmänt lokaliserings- politiska effekter. Åtminstone borde man enligt flera av de nämnda instanserna kunna förlägga en partiell teknisk högskola till Norrland. Instanserna önskar förnyad utredning. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anser dock förslaget om teknisk högskola till Norrland icke vara realistiskt.

Kungl. Majrts proposition nr Hl år 1965

84

I fråga om kommitténs förslag till samarbete mellan Jernkontorets metallur­ giska forskningsstation i Luleå och sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm uttalar sig Jernkontoret och Stiftelsen för metallurgisk forskning mycket positivt.

En grupp remissinstanser diskuterar den bedömning kommittén gjort när det gäller de aktuella mellansvenska städernas förutsättningar som lokaliserings­ orter för en ny teknisk högskola. Som tidigare nämnts har kommittén vid sitt slutliga ställningstagande i lokaliseringsfrågan tillmätt samlokaliseringen av medicinsk och teknisk utbildning och forskning stor betydelse. Remissinstanser­ nas synpunkter på detta problem redovisas i det följande (avsnitt 2.2.2.10).

Örebro läns landstings förvaltningsutskott framlägger i sitt yttrande vissa fakta rörande lärartillgång m. m. i Örebro-regionen. Man finner det klarlagt att fullt godtagbara förutsättningar finns för startande av högre teknisk utbildning i

Örebro.

Några instanser anser att Västerås skulle vara den lämpligaste förläggnings­ orten för en ny teknisk högskola, om en sådan skall komma till stånd. Dessa instanser är konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola, länsstyrelserna i Söder­ manlands, Jönköpings och Västmanlands län, Vetenskapsakademien och Svenska teknologf öreningen. Man finner att denna stad ur teknisk utbildnings- och forskningssynpunkt är det starkaste alternativet och kritiserar kommittén för dess värdering av fördelarna av samlokalisering med medicin.

Länsstyrelsen i Östergötlands län och Östergötlands läns landstings förvalt­ ningsutskott jämför Västerås och Linköping och kritiserar kommitténs special­ utredning för att ha överbetonat Västerås fördelar. Man anser Linköping obe­ roende av önskan om samlokalisering av teknisk och annan utbildning vara lik­ värdigt med Västerås som lokaliseringsort för en teknisk högskola.

Vid behandlingen av kommitténs förslag till utbyggnad av de olika sektionerna vid de nuvarande tekniska högskolorna tar några instanser upp mera allmänna synpunkter på sektionsindelningen. Försva­ rets forskningsanstalt och Svenska teknologf öreningen menar att man kan be­ höva ändra sektionsindelningen i takt med den ökande specialiseringen.

Såsom framgått redovisar konsistorierna vid tekniska högskolan i Stockholm och vid Chalmers tekniska högskola samt organisationskommittén för teknisk högskola i Lund efter samråd utbyggnadsalternativ som innebär en ökning av intagningskapaciteten vid dessa med 560 platser utöver kommitténs förslag. Konsistoriet vid tekniska högskolan i Stockholm föreslår att antalet nybörjar­ platser i Stockholm under perioden 1966—1969 ökas med ytterligare 125 utöver de sammanlagt 132 som kommittén förordar. Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola föreslår att antalet nybörjarplatser i Göteborg ökas med 121 utöver universitets- och högskolekommitténs förslag om sammanlagt 86. De föreslagna ökningarna förutsätts ske successivt under perioden 1967—1971. Organisations­ kommittén för teknisk högskola i Lund förordar att antalet nybörjarplatser i

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

85

Lund under perioden 1972—1975 ökas med ca 340 utöver universitets- och hög-

skolekommitténs förslag om sammanlagt 20. De båda konsistorierna redovisar

detaljerat uppdelningen på olika sektioner. Organisationskommittén anför att

slutligt ställningstagande härtill inte behöver tas förrän några år innan intag­

ningsökningarna skall göras.

Utbyggnaden av vissa sektioner berörs, utöver vad som redan framgått, i ett

mindre antal yttranden. Kommitténs förslag om ökad intagning till sektionen för

väg- och vattenbyggnad tillstyrks av statens råd för byggnadsforskning och

Svenska vägföreningen, medan den enligt Svenska väg- och vattenbyggares riks­

förbund språngvisa utbyggnaden icke motsvarar ett optimalt utnyttjande av ut­

bildningsresurserna med samtidig optimal ökning med hänsyn till näringslivets

möjligheter att effektivt utnyttja tillskottet.

Sveriges kemiska industrikontor och Svenska arkitekters riksförbund tillstyr­

ker kommitténs förslag till intagningsökningar vid sektionen för kemi resp.

sektionen för arkitektur. Sistnämnda förbund framför i detta sammanhang

önskemål om snar utredning om utformningen av den framtida arkitektutbild­

ningen. Lantmäteristyrelsen anser kommitténs förslag att öka utbildningskapa­

citeten vid sektionen för lantmäteri vara motiverat. En något större intagning

kan enligt styrelsen visa sig nödvändig.

Samtliga remissinstanser som behandlar kommitténs förslag om en ny ut-

bildningsväg för samhällsbyggare framhåller, att det finns stort

behov av en sådan utbildning. Följande instanser är i stort sett positivt inställda

och tillstyrker: byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens institut för bygg­

nadsforskning, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SFS, TCO,

Svenska teknologföreningen och Svenska arkitekters riksförbund.

Universitetskansler sämbetet, konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola,

Akademien för de fria konsterna och Svenska vägföreningen anmärker huvud­

sakligen på förslaget till linjeuppdelning.

Flera instanser anser, att den bästa lösningen när det gäller samhällsbyggar-

utbildningens utformning vore att inrätta en fristående sektion eller ett särskilt

institut för detta ändamål. Statens råd för byggnadsforskning, Svenska bygg­

nadsentreprenörföreningen, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Föreningen

för samhällsplanering och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund för fram

denna uppfattning. Huvudorsaken till att man föreslår detta förfaringssätt är,

att man menar att samhällsbyggarutbildningen spänner över ett så stort verk­

samhetsfält att det inte finns möjlighet för en fackman att behärska hela om­

rådet. Det måste därför bli fråga om ett grupparbete mellan representanter för

skilda discipliner.

Beträffande kommitténs förslag till utformning av den fjärde

tekniska högskolan föreslår konsistoriet vid tekniska högskolan i Stock­

holm, om högskolornas förslag till utbyggnad av nuvarande tekniska hög­

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

86

skolor ej godtas, att man inrättar en teknisk fakultet i Linköping. Till denna

bör i en första etapp all teknisk magisterutbildning koncentreras. I en andra

etapp kan man dela fakulteten på tre enheter för exempelvis maskinteknik,

elektroteknik och för teknisk magisterutbildning. Vidare ställer man sig tveksam

inför kommitténs lokalbehovsberäkningar och anser personalbehovet beräknat i

underkant. Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola kritiserar kostnadsbe­

räkningarna och ifrågasätter om kommitténs normer ännu är tillräckligt prövade

för att läggas till grund för realistiska beräkningar. Organisationskommittén för

teknisk högskola i Lund pekar på vissa nackdelar med det föreslagna modifierade

tvåskiftsystemet, anser att lärartätheten blir betänkligt låg vid samtliga sektio­

ner samt framhåller att den snabba utbyggnadstakten kan leda till att även

relativt små störningar kan orsaka betydande svårigheter. Läro- och timplane-

förslaget måste bearbetas ytterligare, något som även universitetskanslersämbe-

tet påpekar.

Även Svenska teknologjöreningen finner lärarbehovsberäkningarna vara allt­

för knappa. Folkpartiets ungdomsförbund anser de fyra föreslagna sektionerna

utgöra en alltför smal bas för högskolan. Sveriges kemiska industrikontor finner

skäl tala för att en sektion för kemi redan från början inkluderas i planerna för

den fjärde tekniska högskolan, även om ett realiserande av dessa planer kan

ske först vid en senare tidpunkt.

Sveriges mekanförbund tillstyrker i stort sett kommitténs förslag rörande de

olika sektionerna men framför önskemål om modifieringar i vissa detalj hän­

seenden.

Remissinstanserna visar allmänt en positiv inställning till ekonomisk utbild­

ning för civilingenjörer. Kommitténs förslag om utbildning av ekonom­

ingenjörer vid den fjärde tekniska högskolan får dock ett ganska nega­

tivt mottagande. Följande instanser tillstyrker i huvudsak förslaget: univer-

sitetskanslersämbetet, TCO, Sveriges mekanförbund samt Centerns ungdoms­

förbund och Centerns studentförbund. Även Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund jämte Svenska byggnadsentreprenörföreningen

tillstyrker men understryker att den föreslagna utbildningen inte kan fylla

näringslivets hela behov av kombinerad teknisk/ekonomisk utbildning. Sär­

skilda kompletteringskurser för civilingenjörer och civilekonomer i grundläg­

gande ekonomiska resp. tekniska ämnen bör enligt organisationerna inrättas.

Likartade synpunkter framförs av direktionen för handelshögskolan i Stockholm

som dock ställer sig tveksam och anser att experimentverksamhet med ny ut­

bildning hellre bör bedrivas vid ett stort och mångsidigt lärosäte än vid ett litet

och tämligen ensidigt. Även lngeniörsvetenskapsakademien tillstyrker i princip

utbildningen av ekonomingenjörer men rekommenderar en mera begränsad in­

tagning som successivt kan utvidgas. Utbildningsprogrammet bör enligt akade­

mien granskas närmare. Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser att

det vore smidigast att genomföra ekonomingenjörsutbildningen vid en naturve­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

87

tenskaplig-teknisk fakultet i Linköping, i samarbete med den kommande sam­

hällsvetenskapliga utbildningen där. Med hänsyn till den rådande svåra bristen

på personer kvalificerade för professurer och lektorat inom det företagsekono­

miska ämnesområdet bör enligt universitetskanslersämbetets mening ekonom­

ingenjörsutbildning påbörjas senare än U 63 föreslagit, då lärarsituationen för­

bättrats. I avvaktan härpå bör enligt ämbetet de övriga tre sektionerna dimen­

sioneras så att redan från starten den av U 63 föreslagna totala utbildningskapa­

citeten på den nya orten kan hållas.

Svenska teknologföreningen avvisar bestämt kommitténs förslag. I stället bör

en för högskoleingenjörer lämplig påbyggnadsundervisning i ekonomiska ämnen

utformas. Någon form av utbildningsråd bör inrättas för att få kännedom om

näringslivets önskemål om utbildningens innehåll och organisation. Även Svenska

civilekonomföreningen avstyrker. Konsistoriet vid tekniska högskolan i Stock­

holm, organisationskommittén för teknisk högskola i Lund, SFS, SACO, Tek­

niska samfundet i Göteborg och Sveriges kemiska industrikontor motiverar sitt

avstyrkande främst med att enligt deras mening den tekniska delen av utbild­

ningen är otillräcklig. I stället bör teknologerna få ekonomisk utbildning inom

ramen för nuvarande sektionsindelning. Sistnämnda synpunkt framförs även av

konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola, som även finner angeläget att man

ingående prövar förutsättningarna för att ge examinerade från handelsgymna-

sier möjlighet att komplettera sin utbildning med tekniska ämnen på högskole­

nivå. Även Statens institut för byggnadsforskning föreslår att man bygger in den

ekonomiska utbildningen i de olika sektionernas studieplaner.

Alla instanser som yttrar sig i frågan om tekniska magisterutbild­

ningen är positiva till att utöka denna. Skolöverstyrelsen, liksom styrelsen

för regional teknisk magisterutbildning, anser emellertid att lärarbehovet i be­

rörda ämnen i det nya gymnasiet och fackskolan måste ytterligare undersökas

för att man skall kunna bedöma dimensioneringen av utbildningen på längre sikt.

För en utbyggnad utöver vad kommittén föreslagit uttalar sig styrelsen för

regional teknisk magisterutbildning samt Centerns ungdomsförbund och Cen­

terns studentförbund. Universitetskanslcrsämbetet och SFS förordar att den av

kommittén föreslagna ökningen helt koncentreras till Linköping. Matematisk­

naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala anser en överflyttning

av den för Örebro planerade utbildningen till Linköping vara motiverad samti­

digt som man tillstyrker kommittéförslaget i vad avser Uppsala.

Kommitténs förslag tillstyrks vidare av konsistoriet vid Chalmers tekniska

högskola, TCO och Högerns ungdomsförbund, medan SACO uttalar att man ej

f. n. kan ta ställning till utbildningens förläggning, innehåll, längd eller kompe­

tens för lärartjänst.

När det gäller kommitténs förslag om ökad civilingenjörsutbild­

ning vid Uppsala universitet finner konsistoriet vid tekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

88

högskolan i Stockholm och SFS det nuvarande systemet med viss intagning i de båda sista årskurserna lämpligast. De förordar därför att man behåller denna möjlighet men tillstyrker i övrigt, liksom SACO och statens råd för byggnads­ forskning, förslaget. SACO tillstyrker kommitténs förslag om en förkortad studie­ tid.

2.2.2.5. Utbildning och forskning vid fria fakulteter

De remissinstanser som tagit ställning till förslagen om utbyggnad av de filosofiska fakulteterna såsom en del i ett fullständigt utbyggnads­ alternativ har redovisats i det föregående. Därutöver har synpunkter på utbygg­ naden framförts av ett sjuttiotal instanser. Bland dessa tillstyrks huvuddragen — oavsett lokalisering — i kommitténs förslag (med vissa mindre detaljänd­ ringar) av bl. a. yrkesutbildningsberedningen, AD B-utbildnings sakkunnig a, läns­ styrelsen och länsskolnämnden i Kalmar län, länsstyrelsen i Hallands län, läns­ styrelsen och länsskolnämnden i Gävleborgs län, länsstyrelsen och länsskolnämn­ den i Västemorrlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Stor-Stockholms pla­ neringsnämnds skolkommitté, Kronobergs läns landsting jämte dess förvaltnings­ utskott samt länsskolnämnden i Kronobergs län, länsskolnämnderna i Uppsala och Älvsborgs län, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industrior­ ganisation, Sveriges mekanförbund samt Sveriges socialdemokratiska ungdoms-förbund. Behovet av ett sjätte universitet understryks dock av länsskolnämn­ derna i Uppsala och Älvsborgs län.

Modifikationer avseende filialernas utformning i olika avseenden föreslås av länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsskolnämnden i Jämtlands län, Svenska arbets­ givareföreningen och Sveriges industriförbund, Jernkontoret, Svenska pappersbruksföreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska trävaru­ exportföreningen samt Sveriges liberala studentförbund.

Teologiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Uppsala accepterar filialer på två orter. Sistnämnda fakultet förutsätter att den ena filialen därvid utgör »embryo» till ett sjätte universitet.

En utbyggnad av de filosofiska fakulteterna i enlighet med huvuddragen i det av kommittén diskuterade alternativet 3 tillstyrks (med vissa mindre detalj­ ändringar) av humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, konsistoriet jämte teologiska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-natur­ vetenskapliga fakidtetema vid universitetet i Lund, konsistoriet jämte huma­ nistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Stockholm, samt filosofiska fakidteten vid universitetet i Umeå. Länsstyrelsen i Västerbot­ tens län anser en utbyggnad av Umeå universitet vara väsentligast och ser hellre upprättandet av ett sjätte universitet än inrättandet av universitetsfilialer.

Modifikationer i detta alternativ föreslås av samhällsvetenskapliga fakidteten vid universitetet i Uppsala, som accepterar upprättandet av en filial, under för­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

89

utsättning att denna avses utbyggas till nytt universitet. Naturvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Stockholm förordar inrättande av en ny humanis­

tisk fakultet och utbyggnad av existerande naturvetenskapliga. Länsstyrelsen i

Kristianstads län rekommenderar samtidigt utbyggd decentraliserad undervis­

ning av hittillsvarande typ och länsarbetsnämnden i Örebro län föreslår upp­

rättande av två nya universitet.

En utbyggnad av de filosofiska fakulteterna i enlighet med huvuddragen i det

av kommittén diskuterade alternativet 1 tillstyrks (med vissa mindre detalj­

ändringar) av konsistoriet jämte samhälle vetenslcapliga fakulteten vid universi­

tetet i Göteborg, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, statens huma­

nistiska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för

atomforskning, 1963 års forskarutredning, Hermods korrespondensinstitut,

Svenska civilekonomföreningen och Sveriges kemiska industrikontor.

Modifikationer i detta alternativ föreslås av konsistoriet vid universitetet i

TJppsala, som förordar utredning av de nuvarande universitetens expansionsmöj­

ligheter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar utredning om förutsättningarna

för ett sjätte universitet. En utbyggd decentraliserad undervisning av hittillsva­

rande typ föreslås av humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulte­

terna vid universitetet i Göteborg. Sistnämnda fakultet anser samtidigt att un­

der vissa förutsättningar en filial kan upprättas försöksvis. Länsstyrelsen i

Malmöhus län rekommenderar utbyggnad och differentiering av den akademiska

utbildningen inom Malmö-Lund-regionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Styrelsen för sko g shö g skolan anser, att hittillsvarande decentraliserade under­

visning bör utökas, därest en utbyggnad av nuvarande universitet ej är tillräck­

lig. Länsstyrelsen i Jämtlands län hävdar, att en utbyggnad av Umeå universi­

tets matematisk-naturvetenskapliga, humanistiska och samhällsvetenskapliga fa­

kulteter till samma dimensioner som vid övriga universitet i det väsentliga skulle

tillgodose det krav på elevplatser, som kommittén velat möta genom förläggning

av filialer till olika orter.

Kommitténs förslag om decentraliserad universitetsutbild­

ning i centrala ämnen inom de filosofiska fakulteterna utgör som framgått eu

punkt varom meningarna är delade. Förutom redan nämnda instanser, vilka

tagit ställning för ett helt utbyggnadsalternativ eller del därav, framför riks­

bibliotekarien, riksarkivet, statens råd för samhällsforskning, byggnadsstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet,

statens nämnd för samlingslokaler, länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands

län, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Folkpartiets ungdomsförbund, Samver­

kande bildningsförbunden samt Sveriges sociolog förbund synpunkter på denna

utbildning, därest den skulle komma att förverkligas.

90

Remissinstansernas bedömning av de argument kommittén åberopat som motiv för en utbyggnad av de filosofiska fakulteterna i enlighet med alternativ 2 har redovisats i det föregående. Även andra argument diskuteras dock. Sålunda anser universitetskansler sämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, LO, SR, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges mekanförbund och Sveriges liberala studentförbund att decentraliserad universitetsutbildning kan bidra till en önskvärd geografisk spridning av möjligheterna till akademisk un­ dervisning.

I anslutning till diskussionen om decentraliserad universitetsutbildning för vissa remissinstanser fram tanken på ett »collegeår» i en eller annan form, huvudsakligen innebärande att det första stadiet av universitetsstudierna skulle utgöras av ett propedeutiskt år under vilket utbildningen skulle meddelas vid »colleges» på ett relativt stort antal orter. Synpunkter i denna riktning framförs av länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län, Ingeniörsvetenskapsakademien samt Folkpartiets ungdomsförbund.

Några remissinstanser, nämligen statens råd för samhällsforskning, statistiska centralbyrån och Demokratisk ungdom, avstyrker förslaget om universitetsfilia­ ler utan att förorda något annat alternativ eller förslag. En kritisk attityd intar även riksarkivet och konsistoriet vid universitetet i Uppsala, som inte anser frågan om universitetsfilialerna tillräckligt utredd, samt Folkpartiets ungdoms­ förbund, som anser att förslaget inte är lämpligt att genomföra med det nuva­ rande utbildningssystemet.

Den redan existerande decentraliserade universitetsutbildningen bör enligt så­ väl universitetskanslersämbetets som skolöverstyrelsens mening bibehållas och utbyggas också i det fall att universitetsfilialer kommer till stånd. Båda instan­ serna anser att denna verksamhet i fortsättningen bör knytas fastare till univer­ sitetsväsendet. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det behov av utbildnings­ möjligheter som inte kan tillgodoses på universitetsorterna böra fyllas genom en ökning av den icke-permanenta decentraliserade utbildningen. Samma upp­ fattning hyser styrelsen för sko g shö g skolan.

Frågan om lokaliseringen av de föreslagna universitets­ filialerna diskuteras ingående i flera yttranden. Den helt övervägande delen av de instanser som yttrat sig rörande lokaliseringen tillstyrker inrättan­ det av utbildningsenheter i Linköping och Örebro. En mindre deciderad re­ missopinion föreligger beträffande Karlstad och Växjö. Särskilt när det gäller lokaliseringen av decentraliserad universitetsutbildning i södra Sverige går me­ ningarna isär. De orter som främst nämns i sammanhanget förutom Växjö är Jönköping och Kalmar. Även i fråga om norrlandsfilialens placering framförs skilda åsikter.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kurujl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

91

Enligt skolöverstyrelsens mening bör filialerna lämpligen förläggas till gräns­ områdena mellan de nuvarande universitetens omland. Vidare bör orter med stort underlag av studerande inom ett avstånd där dagliga resor kan ske ges företräde framför orter med ett mera utspritt rekryteringsunderlag. Bl. a. torde, framhåller överstyrelsen, en obligatorisk hänvisning lättast accepteras av dem som har dagliga resmöjligheter till filialorterna. I yttrandet redovisas för vissa orter underlagsberäkningar, vilka utvisar att det teoretiska antalet universitets- clever är störst i Linköping. Därnäst följer Örebro och Jönköping. Med anled­ ning bl. a. härav tillstyrker skolöverstyrelsen den föreslagna universitetsfilialen i Linköping. Överstyrelsen anser att den akademiska utbildningen i Lin­ köping bör ges en sådan omfattning att därmed i fast organiserade former ska­ pas ett nytt centrum för akademisk utbildning och i själva verket en första början till ett sjätte universitet. Universitetskanslersämbetet förordar en kon­ centration av den fasta filialverksamheten till i första hand Linköping, dit en väsentligt större utbildningskapacitet bör förläggas än vad kommittén föreslagit.

Bland de övriga orter som kan komma i fråga intar Örebro enligt univer­ sitetskanslersämbetet en särställning. Där anordnad utbildning bör fortsätta tills vidare i samma omfattning. Enligt skolöverstyrelsens mening bör Örebro få en akademisk utbildningskapacitet av minst det omfång som kommittén föreslagit. Överstyrelsen erinrar i sammanhanget om att till staden synes komma att för­ läggas dels gymnastiklärarutbildning, dels en ny socialhögskola. I några yttran­ den föreslås inrättandet av ett universitet i Örebro. Örebro läns landstings för­ valtningsutskott och drätselkammaren i Örebro anser den låga frekvensen av universitets- och högskolestuderande i fyra av de till Örebro län angränsande länen ävensom de synnerligen gynnsamma trafikgeografiska förutsättningarna tala i denna riktning. Man bör enligt dessa instanser vidare beakta bl. a. att så­ väl den planerade socialhögskolan som gymnastiklärarutbildningen har fördelar av ett samarbete med en medicinsk fakultet.

Karlstad har enligt skolöverstyrelsens mening ett alltför ringa underlag både lokalt och totalt för att cn universitetsfilial i varje fall f. n. skall lokaliseras dit. De studerande som av kommittén beräknats komma att studera i staden kan få sin utbildning i Örebro. Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker emeller­ tid kommitténs förslag i denna del. Länsstyrelsen erinrar om att Karlstads »dagliga» omland uppvisar ett befolkningsunderlag av ungefär samma storlek som motsvarande regioner kring Linköping och Örebro. Vidare kommer antalet 16-åringar i Karlstads gymnasieregion enligt gjorda beräkningar att vid början av 1970-talet vara större än i Örebro gymnasieregion.

Kommitténs förslag om en universitetsfilial i Växjö har blivit föremål för livlig debatt och ett antal remissinstanser förordar i stället Jönköping eller Kal­ mar. Skolöverstyrelsen anser det tveksamt om man nu bör påbörja en utbyggnad på flera orter än Linköping och Örebro. Därest emellertid en filial skall förläggas också till södra Sverige förordar överstyrelsen Jönköping, varvid den anser det kunna ifrågasättas om inte filialen i Jönköping bör knytas till Göteborg i stället

92

för till Lund. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att en ur hela landets synpunkt fullkomligt onormal koncentration till området omedelbart norr, öster och söder om Vättern skulle uppstå om en universitetsfilial inrättades i Jönkö­ ping. På grund av avståndsfaktorn innefattas rekryteringsområdet för en jönkö- pingsfilial till stor del i linköpingsregionen. Enligt länsstyrelsens mening är Växjö den lämpligaste lokaliseringsorten före både Jönköping och Kalmar efter­ som man såväl från stora delar av Jönköpings län som Kalmar län passerar genom eller i nära anslutning till Växjö på väg till moderuniversitetet i Lund. En filial i Jönköping skulle inte nämnvärt avlasta lunda-regionen utan närmast få betraktas som en filial till linköpingsfilialen eller möjligen till universitetet i Göteborg. Kronobergs län landsting anför liknande synpunkter och framhåller bl. a. de avståndsmässigt utomordentliga förutsättningarna för goda kontakter mellan moderuniversitetet i Lund och en filial i Växjö.

För en lokalisering av den sydsvenska universitetsfilialen till Jönköping uttalar sig, förutom skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län och Jönkö­ pings läns landstings förvaltningsutskott. Som argument anförs bl. a. att Jön- köping-Huskvarna-regionen befolkningsmässigt har ett klart företräde framför Växjö och Kalmar. Jönköping har, framhålls det, ett utmärkt kommunikations­ läge och en universitetsfilial där kan därför avlasta universiteten i såväl Lund som Göteborg. Närheten till Linköping är i sammanhanget av mindre betydelse enär rekryteringen till en filial i Jönköping kommer att beröra områden, delar av Småland och Västergötland, som endast i ringa mån torde komma att få någon spontan orientering mot Linköping.

En förläggning av en universitetsfilial till Kalmar förordas av länsstyrelsen i Kalmar län. Länsstyrelsen anför bl. a. att kommitténs specialutredning klart förordat Kalmar framför Växjö som filialort därest Jönköping ej skulle komma i fråga. För att filialregionema skall vara likvärdiga som rekryteringsunderlag över hela landet erfordras enligt länsstyrelsens mening med hänsyn till den starka befolkningsökningen i den sydligaste delen av landet två universitets­ filialer i södra Sverige. Såsom växjöfilialen utformats har den, anför länssty­ relsen, kapacitet endast för halva regionen. De två filialerna bör lokaliseras till Kalmar och Jönköping varvid kalmarfilialen bör avlasta Lunds universitet och jönköpingsfilialen såväl Göteborgs som Lunds universitet. Gotland bör tillhöra kalmarregionen. Skulle trots allt endast en filial f. n. kunna förläggas till södra Sverige bör, enligt länsstyrelsen, valet träffas endast mellan Kalmar och Jönköping.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kommitténs förslag om ett principiellt ställningstagande till en filial i Sundsvall tillstyrks av länsstyrelsen i Västemorrlands län som anser att goda förutsättningar finns såväl i Sundsvall som i Härnösand. Den norrländska universitetsfilialen bör enligt länsstyrelsen upprättas samtidigt med övriga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län samt stadsfullmäktige i Kiruna och Luleå kri­

93

tiserar starkt förslaget i dessa delar och hävdar att norrlandsfilialen av såväl utbildningspolitiska som rent lokaliseringspolitiska skäl dels bör prioriteras före de mellansvenska, dels bör placeras i Luleå i stället för i Sundsvall. Läns­ styrelsen i Jämtlands län uttalar sig för en placering av filialen i Östersund.

I yttrandena har föreslagits ytterligare några orter såsom lämpliga för lokali­ sering av universitetsfilialer. Sålunda aktualiseras Visby av länsstyrelsen i Got­ lands län, Karlskrona av länsstyrelsen i Blekinge län, Halmstad av länsstyrelsen i Hallands län samt Falun av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Vidare förordar statens råd för atomforskning att viss undervisning anordnas i Studsvik, vilket förslag länsstyrelsen i Södermanlands län biträder.

En av huvudpunkterna i den kritik som riktas mot kommitténs förslag till ut­ formning av den decentraliserade universitetsutbildningen är att sambandet mellan lägre akademisk undervisning och forskning skulle brytas. Behovet av kontakt med forskningen understryks av bl. a. styrel­ sen för sko g shö g skolan, statens råd för samhällsforskning, statens råd för atom­ forskning, 1963 års forskarutredning, Vetenskapsakademien samt SACO. Skol­ överstyrelsen ställer sig — i likhet med Sveriges socialdemokratiska studentförband samt Sveriges mekanförbund — mera positiv och menar att det med den kraftiga tillströmning som kan väntas inom kort tid är mest realistiskt att räkna med att den lägre akademiska utbildningen och den vetenskapliga forskningen inte heller vid universiteten längre kan stå i lika nära kontakt med varandra som tidigare.

Den av kommittén föreslagna ämnesuppsättningen för filialutbild­ ningen diskuteras av ett stort antal remissinstanser vilka framförallt påtalar att kommitténs förslag inte är samordnade med lärarutbildningssakkunnigas för­ slag rörande den framtida lärarutbildningen. Dylika synpunkter framförs av teologiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, humanistiska fa­ kulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm, filoso­ fiska fakulteten vid universitetet i Umeå, samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Göteborg och Stockholm, SACO, SFS, länsstyrelsen i

Örebro län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott, Svenska arbetsgivareför­ eningen och Sveriges industriförbund samt Sveriges mekanförbund. TCO fram­ håller betydelsen av att cn samordning med lärarutbildningssakkunnigas förslag sker. Skolöverstyrelsen erinrar om att detta förslag vid ett genomförande kom­ mer att medföra högst genomgripande förändringar i studieplanerna för lärarut­ bildningen. Universitetsfilial utan lärarhögskola på samma ort kommer enligt överstyrelsens uppfattning att spela en mindre betydelsefull roll för den på äm- nesläraryrket inriktade universitetsutbildningen än vad kommittén tänkt sig. Universitetskanslersämbetet föreslår cn ämnesmässig breddning i Linköping i syfte att uppnå fullständig lärarutbildning där inom matematisk-naturveten- skaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

94

Alltför få ämnen blir enligt kommitténs förslag representerade på filialorterna, framhåller SFS och Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Detta omöjlig­ gör alternativkurser och dessutom försvinner möjligheterna till samverkan mel­ lan ämnen, lagundervisning etc. Högerns ungdomsförbund och Folkpartiets ung­ domsförbund anser att förslaget kommer att leda till en ökad tillströmning till de stora ämnena på de smås bekostnad. Sveriges liberala studentförbund finner dock att koncentrationen på ett mindre antal ämnen bland studenterna redan nu är så markant att filialorternas ämnesuppsättning inte behöver bli avskräc­ kande torftig.

Även förslaget att undervisning på filialort skall omfatta lågstadieut- bildning för ett och två betyg i grundexamen kritiseras av vissa remiss­ instanser som hänvisar till de allvarliga konsekvenserna för forskarrekryteringen liksom för filialernas attraktionskraft. TJniversitetskanslersämbetet förordar tre- betygsundervisning i Linköping. 1963 års forskarutredning framhåller att den kommer att föreslå en basexamen med tre betyg i ämne i vilket forskarutbild­ ning skall ske. För en höjning av betygsnivån på filialorterna uttalar sig även kommerskollegium, SACO, SFS, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Sveriges liberala studentförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges lantbruksförbund och Lantbruksförbundets korrespondensskola samt Folkpartiets ung­ domsförbund. TCO anser det böra prövas om inte i varje fall i Linköping och

Örebro redan från början kunde anordnas trebetygsundervisning.

Beträffande filialernas lärarförsörjning har främst kommitténs förslag om en ny assistentkategori blivit föremål för livlig debatt. Förslaget tillstyrks av skolöverstyrelsen, statistiska centralbyrån, Svenska kommunförbundet, TCO,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges liberala student­ förbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund medan följande re­ missinstanser mer eller mindre bestämt avvisar detsamma: konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg, styrelsen för veterinärhögskolan, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, kom­ mer skollegium, 1963 års forskarutredning, länsstyrelserna i Uppsala och Väster­ bottens län, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, SACO, SFS, Hö­ gerns ungdomsförbund och Sveriges konservativa studentförbund. De instanser som avstyrker förslaget hänvisar framför allt till att sambandet mellan under­ visning och forskning måste upprätthållas. De vänder sig också mot att den nya assistentkategorin skall vara avsedd enbart för undervisningens behov. Universi­ tetskansler sämbetet tar ej ställning till kommitténs förslag om en ny assistent­ kategori, då denna fråga f. n. utreds inom ämbetet.

Med hänsyn till den bristande kontakten med forskningen som måste bli rå­ dande på filialorterna anser SACO det tveksamt om man till de föreslagna uni- versitetslektoraten på dessa orter skall kunna rekrytera kompetenta sökande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

95

SFS och kommerskollegium finner kommitténs förslag till lärarförsörjning på filialorterna inte ge betryggande garantier för att den decentraliserade utbild­ ningen skall kunna ge en med universiteten likvärdig undervisning men har intet i princip emot en ny tjänstekategori på universitetslektorsnivå. Sveriges social­ demokratiska studentförbund ifrågasätter om inte möjlighet bör anordnas att fylla en eventuell brist på lärare på en filialort med lärare inte enbart från denna orts moderuniversitet utan även från annat universitet eller högskola. Lärar- tillgången skulle också säkrare kunna garanteras om med vissa universitetslärar- tjänster skulle följa viss tjänstgöringsskyldighet på filialort.

Möjligheterna att under uppbyggnadsperioden i viss utsträckning utnyttja på orten tillgängliga lärarkrafter bedömer flera instanser — skolöverstyrelsen, 1963 års forskarutredning, SACO, SFS och Demokratisk ungdom — vara ytterst begränsade. Ett dylikt förfarande skulle endast öka lärarbristen vid filialortens skolor. Tvivel angående gymnasielärarnas kompetens i här aktuellt avseende framförs av SACO, SFS och Högerns ungdomsförbund. En till förslaget positiv ställning intar TCO och Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Kritik riktas i flera yttranden mot att kommittén vid sina beräkningar av den regionala rekryteringen till universitet och högskolor en­ bart utgått från totalantalet studerande på de skilda orterna i stället för att un­ dersöka fördelningen av enbart de studerande vid de fria fakulteterna. Statistiska centralbyrån redovisar i sitt remissvar en sammanställning av de studerande vid dessa fakulteter med uppdelning på hemortslän höstterminen 1962, vilken sam­ manställning baserats på uppgifter som framkommit först efter det att kommit­ tén avgett sitt betänkande. Av denna redovisning framgår att om nuvarande fördelning på hemortslän och universitetsort antas utslagsgivande för framtiden de föreslagna filialorterna Linköping, Örebro och Karlstad i första hand skulle komma att avlasta universitetet i Uppsala och endast i mindre grad universite­ ten i Stockholm och Lund. Samtidigt framhålls att den pågående utbyggnaden av universitetet i Umeå förmodligen kommer att innebära en betydligt större avlastning för Uppsalas del än vad kommittén räknat med. Vad beräffar den till Växjö föreslagna filialen överensstämmer resultatet av centralbyråns un­ dersökning med kommitténs beräkningar. SACO framhåller att betydande skill­ nader föreligger beträffande rekryteringen till de olika universiteten. Uppsala är till mer än 90% beroende av tillströmningen till de fria fakulteterna, Stock­ holm och Göteborg karakteriseras av tillströmningen till de spärrade utbild­ ningslinjerna medan Lund-Malmö intar en mellanställning. Vad gäller tillström­ ningen från olika landsändar dominerar Uppsala förutom norrlandslänen även Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Värmlands län, dvs. områden som föreslås erhålla filialer. SACO anser det anförda understryka vanskligheten i att tala om att universiteten har några klart avgränsade rekryteringsområden, en synpunkt som delas av konsistoriet och samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala, direktionen för handelshögskolan i Stockholm samt SFS.

96

SFS framhåller att angivna fakta sammankopplade med det föreslagna hänvis- ningsförfarandet skulle få till följd att de filosofiska fakulteterna i Stockholm, Göteborg och Lund skulle få en merbelastning motsvarande 65 % av studerande­ antalet i Uppsala. Kommittén skulle därvid, menar SFS, avlasta ett universitet med de största förutsättningarna att expandera för att i stället lägga bördan på de med större svårigheter härvidlag.

Beträffande kommitténs förslag om ett modifierat hänvisnings- f ör farande påpekar universitetskansler sämbetet att varje form av tvångs- hänvisning av studerande till filialorter måste anses vara av principiellt annan natur än den hänvisning som nu ges studerande till vissa spärrade utbildnings­ linjer. Förslaget om hänvisning avstyrks av bl. a. konsistorierna vid universiteten i Lund, Göteborg och Stockholm, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för sko g shö g skolan, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, statens råd för atom forskning, länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län, SACO, SFS, Målsmännens riksförbund, Högerns ung­ domsförbund, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund samt Sve­ riges socialdemokratiska studentförbund. Genomgående hävdas, att man inte genom att ställa krav på lika goda förkunskaper hos de studerande vid filial och moderuniversitet kan skapa en garanti för att standarden vid dessa inom ett och samma ämne blir densamma. Detta mål kan uppnås först genom att skapa lika goda förutsättningar vid filial och moderuniversitet vad gäller lärare och andra utbildningsresurser. Det föreslagna systemet skulle enligt kritikernas me­ ning även skapa ekonomiska och andra olägenheter för studenterna, innebärande bl. a. byten av studieort under studietiden.

Eu till förslaget i princip positiv ställning intar skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, LO, TCO, Sveriges grossistförbund,

Sveriges lantbruksjörbund och Lantbruksförbundets korrespondensskola samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Som argument anförs därvid, bl. a. från skolöverstyrelsen, att hänvisning redan nu förekommer inom flera utbild- ningssektorer. Vidare anser överstyrelsen att då staten svarar för den utan jäm­ förelse största delen av en studerandes utbildningskostnader staten också bör kunna utöva inflytande över hur utbildningsplatserna skall utnyttjas. I flera yttranden framhålls angelägenheten av att hänvisningsförfarandet får en så elas­ tisk och smidig utformning som möjligt.

Beträffande lokaler för decentraliserad universitetsutbildning framhåller skolöverstyrelsen att något utnyttjande av gymnasiernas lokaler inte kan bli möjligt annat än i synnerligen begränsad omfattning.

Kommitténs beräkningar rörande lokalresurser och investeringsbehov kom­ menteras av bl. a. skolöverstyrelsen, SACO och SFS, vilka framhåller att kost- nadsdifferensen mellan de olika alternativen är att söka i det förhållandet att en ökning av antalet lågstadiestuderande vid moderuniversiteten förutsätts dra med sig en utbyggnad även av lokalerna för högre utbildning och forskning medan

Kungl. Majrts proposition nr 1^1 år 1965

97

detta inte är fallet med de studerande som tänks studera vid filialerna. De av kommittén jämförda alternativen är därför icke likvärdiga. SFS framhåller att moderuniversitetens resurser för trebetygsstudier och forskarutbildning måste di­ mensioneras utifrån övergångsfrekvensen för totalantalet tvåbetygsstuderande och icke endast utifrån lågstadieutbildningens omfattning vid universiteten.

Skolöverstyrelsen anser att den vid universitetsfilialerna föreslagna utbildningen med anlitande av de nya tänkta lärarkategorierna lika väl och med principiellt samma kostnader skulle kunna bedrivas på nuvarande universitetsorter. Speciellt tvivelaktiga anser överstyrelsen de vinster vara som skulle bero på att vissa forsknings- och serviceanläggningar skulle inbesparas vid en filialutbyggnad. Om den av överstyrelsen föreslagna relativt kraftiga resurskoncentrationen till Lin­ köping kommer till stånd synes det överstyrelsen mest realistiskt att räkna med att vid en utbyggnad av verksamheten där till högre undervisningsnivåer an­ läggningar av detta slag successivt blir nödvändiga även på denna ort.

Vissa instanser, främst universitetsmyndigheterna och forskningsråden, fram­ för synpunkter på kommitténs förslag till utbyggnad av skilda fria fakulteter.

Beträffande den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen förordar univer­ sitetskansler sämbetet en kraftigare utökning i Linköping än vad kommittén före­ slagit ävensom ett bibehållande av pågående utbildning i Örebro och inrättande av en matematisk-naturvetenskaplig fakultet i Umeå. Konsistoriet vid univer­ sitetet i Umeå, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen samt SR föreslår en ökning av de mate­ matisk-naturvetenskapliga utbildningsresurserna i Norrland. I flera av yttran­ dena förordas att man vid universitetet i Umeå inrättar ämnen vilka har direkt anknytning till norrländskt näringsliv och norrländska naturförhållanden.

Beträffande den samhällsvetenskapliga utbildningen förordar universitets­ kanslers ämbetet en ämnesmässig breddning i Linköping utöver vad kommittén föreslagit. Vidare anser ämbetet att beslut bör fattas om inrättande av en sam­ hällsvetenskaplig fakultet i Umeå. För en förstärkning av resurserna i Umeå ut­ talar sig även konsistoriet vid universitetet i Umeå och samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm. SR förordar förläggning av grundut­ bildning i samhällsvetenskapliga ämnen till övre Norrland. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna understryker att socionomutbildningen måste beaktas i samband med ställningstagande till den framtida universitetsutbyggnaden.

Kommitténs direktiv för en utökning av ekonomutbildningen anses av ett fler­ tal instanser — universitetskanslers ämbetet, konsistoriet vid universitetet i

Umeå, konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg, samhällsvetenskapliga fa­ kulteten i Stockholm, Svenska civilekonomföreningen och Högerns ungdomsför­ bund — såsom alltför snäva. Universitetskanslers ämbetet framhåller samtidigt att bristen på lärare å andra sidan otvivelaktigt på kortare sikt utgör ett hinder för en mycket snabb expansion.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

98

Beträffande den humanistiska utbildningen förordar universitetskansler sämbe­ tet en ämnesmässig breddning i Linköping samtidigt som dock utbyggnaden av den humanistiska fakulteten i Umeå måste komma i första hand. Kommitténs förslag rörande utbyggnaden i Umeå tillstyrks av konsistoriet vid universitetet i

Umeå, som dock förordar viss ökning av ramtalen, filosofiska fakulteten vid universitetet i Umeå, statens humanistiska forskningsråd samt länsstyrelsen i Västerbottens län. Fakulteten och länsstyrelsen föreslår — i likhet med Norr­ lands förbundet — att en professur i samiska kulturen och språket inrättas i

Umeå. SR anser att grundutbildning i humanistiska ämnen bör förläggas till övre Norrland.

Beträffande den juridiska utbildningens utbyggnad ifrågasätts i några yttran­ den kommitténs riktpunkt som innebär en ökning med lika stort antal stude­ rande vid fakulteterna i Uppsala, Lund och Stockholm. Universitetskanslersämbetet menar att en större andel av de studerande bör beräknas för universi­ tetet i Stockholm. Juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm anser att det annars blir ofrånkomligen nödvändigt med en begränsning av studentantalet i Stockholm. Detta skulle kunna ske exempelvis genom en central intagning för alla juris studerande i landet, vilka därefter fördelas på fakulteterna på de olika orterna. Att kommittén inte diskuterat frågan om en fjärde juridisk fakul­ tet kritiseras av konsistoriet vid universitetet i Göteborg, juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, statens råd för samhällsforskning samt SACO. Universitetskanslersämbetet och juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm anser det däremot inte finnas anledning att nu ta upp denna fråga.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser kommitténs riktpunkt för studerandeantalet vid teologisk fakultet alltför snävt tilltagen.

2.2.2.6. Utbildning och forskning vid vissa spärrade fakulteter och högskolor

Ett relativt begränsat antal remissinstanser har närmare behandlat U 63 :s syn­ punkter på odontologisk utbildning och forskning.

Universitetskanslers ämbetet finner att det på grund av den rådande tand- läkarbristen, det allmänt ökade behovet av tandvård och den föreslagna tand­ vårdsförsäkringen föreligger starka skäl för att utöka tandläkarutbildningen i landet. En utredning bör skyndsamt genomföras angående dennas fortsatta ut­ byggnad. Samma uppfattning hävdas av försvarets sjukvårdsstyrelse, till vilken överbefälhavaren ansluter sig, medicinalstyrelsen, Stor-Stockholms sjukvårdsbe­ redning, Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, SFS, Svenska kommun­ förbundet, Svenska stadsförbundet, Högerns ungdomsförbund samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Svårigheterna att bedöma tendenserna på tandläkarnas arbetsmarknad under den närmaste framtiden framhålls av odon­ tologiska fakulteterna vid Umeå universitet och karolinska institutet, SACO och Svenska tandläkaresällskapet. Dessa instanser anser en flexibel utbyggnad vara önskvärd. SACO finner mot denna bakgrund kommitténs förslag till utökning av intagningskapaciteten genom dubblering av stockholmsfakulteten vara lämp­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

99

ligt. Enligt organisationen talar mycket för att denna dubblering bör utsträckas under längre tid än endast fem år. Odontologiska fakulteten vid karolinska insti­ tutet föreslår att intagningen i Stockholm fr. o. m. 1971 ökas till 180 mot nuva­ rande 100 genom en temporär dubblering av tandläkarhögskolan i Stockholm med användande av dels de gamla lokalerna, dels de nya, vilka kommittén förut­ satt böra tillkomma. Statens medicinska forskningsråd understryker vikten av att frågan om den framtida dimensioneringen av tandläkarutbildningen snarast möjligt prövas.

Förläggningen av en ny odontologisk utbildningsanstalt inom stockholmsom­ rådet berörs av universitetskanslersämbetet som föreslår utredning av de två alternativen S:t Görans sjukhus och Huddinge sjukhus. Försvarets sjukvårds­ styrelse bestyrker värdet av en förläggning i anslutning till undervisningssjuk- hus. Odontologiska fakulteten vid karolinska institutet förordar en lokalisering i anslutning till S:t Görans sjukhus med hänsyn dels till rekryteringen av patien­ ter, dels till närheten av de teoretiska institutionerna på karolinska institutets område. En noggrann utredning av för lokaliseringen betydelsefulla faktorer bör dock ske. Byggnadsstyrelsen framhåller att den i samråd med den odontologiska fakulteten vid karolinska institutet behandlat lokalfrågan för tandläkarutbild­ ningen i Stockholm. Man har därvid funnit en lösning genom nybyggnad i ett innerstadsläge vara möjlig under vissa förutsättningar. Lösningen torde medge en nybyggnad för en utbildningskapacitet av omkring 100 studenter årligen. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning diskuterar huddingealternativet och ut­ talar tveksamhet om man inom närbelägna områden kan finna tillräckligt pa­ tientunderlag för den kliniska undervisningen. En sådan placering kan därför enligt beredningen nödvändiggöra viss decentralisering av denna undervisning.

Även SACO och Svenska tandläkaresällskapet hyser betänkligheter inför en för­ läggning till det planerade sjukhuset i Huddinge. Båda instanserna framhåller att den moderna odontologiska forskningen kräver ett nära samarbete med ett fler­ tal teoretiska institutioner, ej blott medicinska utan även med universitetet, tekniska högskolan och veterinärhögskolan.

Beträffande den odontologiska forskningen framhåller universitetskanslersäm­ betet att erforderliga resurser bör medtagas i den långsiktiga plan rörande ut­ vecklingen inom det odontologiska utbildningsområdet, som ämbetet förordar skall utarbetas. Odontologiska fakulteten vid universitetet i Umeå anser att man, mot bakgrund av att efterfrågan på tandvård förmodligen ökar i framtiden, ut­ över en ökad examination även bör skapa möjligheter för bedrivande av ett om­ fattande målforskningsarbete med inriktning på den odontologiska profylaktiken.

Svenska tandläkaresällskapet understryker kraftigt nödvändigheten av att de odontologiska fakulteterna tillförs forskningsresurser.

Odontologiska fakulteten vid universitetet i Umeå anser det även angeläget att resurser skapas för effektiv vidareutbildning efter tandläkarexamen. Eu sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

100

organisation skulle enligt fakulteten kunna tillgodose de odontologiska fakulte­ terna med kvalificerade lärare och forskare.

Övriga spärrade högskolor har i remissyttrandena berörts endast i mycket ringa omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.2.2.7. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och serviceanläggningar

Med anledning av riksbibliotekariens undersökning rörande tillgängliga b i b- lioteksresurser på orter, aktuella för eventuell nylokalisering av univer­ sitets- och högskoleenheter, lämnas i flera yttranden redogörelser för biblioteks- situationen i skilda städer.

Kommitténs överväganden rörande organisationen av biblioteksverk­ samheten på en ny fullständig universitetsort tillstyrks i allt väsentligt av re­ missinstanserna. ZJniversitetskanslersämbetet liksom överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg ifrågasätter dock urvalet av mikrofilmkopior av svenska tidningar. Sistnämnda instanser framför även synpunkter angående användning av filmkopior vid anskaffning av äldre svensk litteratur samt understryker vikten av forskning om s. k. småtryck.

En anslagsautomatik i förhållande till antalet nytillkommande stu­ derande vad beträffar personal, inköpsanslag och biblioteksplatser hälsas med tillfredsställelse av remissinstanserna, bl. a. universitetskanslers ämbetet samt konsistorema vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå. Konsisto­ riet vid Chalmers tekniska högskola anser att för de tekniska högskolebibliote­ kens vidkommande den antagna anslagsautomatiken måste grundas på antalet forskare, som är sysselsatta vid biblioteket.

I fråga om lokalbehoven hävdar universitetskansler sämbetet, överbib­ liotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg samt SFS att normen en arbetsplats per tre studerande är ett minimum.

Kommitténs bedömning av behovet av biblioteksresurser på fi­ lialorterna har behandlats av ett stort antal remissinstanser, vilka till över­ vägande delen är mycket kritiska till förslagen att endast kurslitteraturbibliotek skall upprättas och att ingen retroaktiv bokanskaffning skall äga rum. Biblio­ teksfrågan är ett av huvudargumenten för de remissinstanser som avstyrker kommitténs förslag om decentraliserad utbildning, men även i andra yttranden anses de föreslagna åtgärderna otillräckliga. Synpunkter i denna riktning anförs av bl. a. universitetskansler sämbetet, konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Umeå, överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Lund och Göteborg, riksbibliotekarien, 1963 års forskarutredning, Örebro läns landstings förvaltnings­ utskott och drätselkammaren i Örebro, SACO, SFS och Sveriges socialdemokra­ tiska studentförbund. Däremot ansluter sig Sveriges socialdemokratiska ung­ domsförbund till bedömningen att endast kurslitteraturbibliotek behöver upp­ rättas på filialorterna.

101

Kommitténs överväganden rörande forsknings- och servicean­ läggningar får ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna, bl. a. universitetskanslersämbetet, statens medicinska forskningsråd, statens råd för atomforskning, statens tekniska forskningsråd, LUP-nämnden, Ingeniörsvetenskapsakademien och SFS.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.2.2.8. Rationaliseringsåtgärder

Den allmänna inställningen i remissyttrandena är genomgående mycket posi­ tiv till universitets- och högskolekommitténs förslag till rationaliseringsåtgärder inom det högre utbildningsväsendet. Störst intresse har förslagen om tvåskift- utbildning och användande av sluten-krets-television i undervisningen rönt. Allmänt positiva uttalanden till förmån för rationaliseringsverksamhet gör riks­ revisionsverket, konjunkturinstitutet, kommerskollegium och arbetsmarknads­ styrelsen. Likartade synpunkter avseende främst den medicinska utbildningen framförs av 1963 års klinikutredning och Sveriges socialdemokratiska student­ förbund.

Till frågan om ett effektivare utnyttjande av personalre­ surserna vid universitet och högskolor ställer sig alla de remissinstanser som yttrat sig positiva. Universitetskanslersämbetet framhåller att administrativa uppgifter så långt möjligt bör överföras från kvalificerad akademisk personal till annan personal. Ämbetet redogör för pågående rationaliseringsundersökningar och erinrar om att en väsentlig förutsättning för effektivitetens höjande är att beslutsfattandet blir förlagt så långt ned som möjligt i systemet, där erforderlig saklig kompetens finns.

För att motverka lärarbristen vid universitet och högskolor förordar ämbetet en utökning av systemet med s. k. övertimmar. I en särskild promemoria lämnas redogörelse för författningar och praxis i fråga om akademisk lärares möjlig­ heter att åta sig och erhålla särskild gottgörelse för dylika övertimmar. Vissa ändringsförslag framläggs för att möjliggöra att professor och lärare i labora- torsgraden skall kunna erhålla ersättning för undervisning utöver fastställd un- dervisningsskyldighet.

Kommitténs förslag till åtgärder av löneteknisk natur inger konsistoriet vid universitetet i Göteborg starka betänkligheter, då man anser att de egna stu­ dierna för assistenter och amanuenser hindras. Svenska kommunförbundet och

Svenska stadsförbundet önskar att man överväger ett system att bestrida en del av undervisningen genom lärarares s. k. övertimmar på samma sätt som inom utbildningsväsendet i övrigt. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges in­ dustriförbund samt Sveriges hantverks- och industriorganisation delar kommit­ téns synpunkter att en differentiering i fråga om forsknings- och undervisnings­ uppgifter genomförs.

102

Ett flertal instanser beklagar kommitténs uppfattning att det inte nu är lämp­ ligt att införa ett treterm inssyste in vid universitet och högskolor. Frå­ gan bör sålunda enligt bl. a. överbefälhavaren, statskontoret, 1960 års värnpliktsutredning, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund samt Högerns ungdomsförbund ytterligare övervägas. Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund samt juridiska fakulteten vid uni­ versitetet i Stockholm har intet att erinra mot att treterminsutbildning prövas. Däremot ansluter sig konsistoriet vid universitetet i Lund, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg, statens råd för samhälls­ forskning och SFS uttryckligen till kommitténs uppfattning.

I det närmaste samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan om t v å- skiftutbildning ställer sig positiva till kommitténs förslag. Skolöver­ styrelsen och universitetskanslersämbetet framhåller särskilt att tvåskiftut- bildning bör användas när så är pedagogiskt och ekonomiskt lämpligt. Ämbetet samt matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i JJppsala ifrå­ gasätter dock om inte kommittén övervärderat tvåskiftutbildningens betydelse i fråga om lokalbesparing, speciellt i vissa laborativa ämnen. Allmänt tillstyrkande uttalar sig dessutom statens råd för byggnadsforskning, statskontoret, länsstyrel­ sen i Älvsborgs län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges mekanförbund, SACO, SFS, IIermods korrespondensinstitut, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund, Högerns ungdomsför­ bund, Demokratisk ungdom samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Flera instanser understryker därvid angelägenheten i att skiftutbildning prövas mer allmänt än vad kommittén föreslagit.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg önskar inte principiellt avvisa skiftutbildning. Statens råd för samhällsforskning ställer sig tveksamt till förslaget och konsistoriet vid universitetet i Lund tvivlar på möjligheterna att genomföra förslaget och anser att kommittén underskattat svå­ righeterna för studenter och anställd personal.

Kommitténs inställning till en rationell schemaläggning vid uni­ versitet och högskolor får ett helt positivt mottagande av de remissinstanser som går in på frågan. Således förordar matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg, SFS, Centerns ungdomsförbund och Centerns student­ förbund samt Sveriges mekanförbund att central schemaläggning prövas. Vissa instanser framhåller dock att de ekonomiska vinster som kan uppnås genom in­ tensivare lokalutnyttjande måste vägas mot den reella tidsförlust, som kan upp­ stå för studerande och lärare om arbetsdagen styckas genom flera övningsmo- ment med långa tidsuppehåll emellan.

Kommitténs grundinställning till en ökad användning av tekniska hjälpmedel i den högre utbildningen möter en allmänt välvillig inställning i

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

103

remissyttrandena. Sveriges grossist]örbund, Riksförbundet landsbygdens folk och

Hermods korrespondensinstitut ger allmänna synpunkter på utnyttjandet av dylika hjälpmedel.

Flera remissinstanser är positiva till sluten-krets-TV (CCTV) i under­ visningen och vill ha försöksverksamhet eller ytterligare undersökning av frå­ gan. Denna ståndpunkt intar bl. a. universitetskansler sämbetet, skolöverstyrel­ sen, statens tekniska forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, LUPnämnden för universitet och högskolor, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SFS, TCO, Svenska teknologföreningen, Högerns ungdomsför­ bund, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund samt Demokra­ tisk ungdom. Universitetskanslersämbetet understryker samtidigt nödvändig­ heten att vid experimentverksamheten förutsättningslöst prövas såväl fördelar som tänkbara nackdelar med införande av TV i den akademiska undervisningen. Ämbetet påpekar även vikten av att en avvägning sker mellan användandet av å ena sidan TV och å andra sidan andra tekniska hjälpmedel.

Svenska teknologföreningen efterlyser en mer allsidig syn på undervisnings- hjälpmedel och anser att TV fått en alltför framskjuten plats i kommitténs be­ tänkande. Föreningen liksom SACO varnar för tron, att de erfarenheter man har i dag av TV-undervisning är tillräckliga för att man skall kunna fatta beslut av mer generell karaktär i fråga om lärartätheten. SFS understryker kraftigt att, så länge ytterligare undersökningar rörande TV-undervisningens inverkan på det totala lärarbehovet ej skett, detta behov måste beräknas efter dagens situation.

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund menar att konven­ tionell TV kan ha samma användning som sluten-krets-television och hänvisar till radioutredningens betänkande. SFS och TCO pekar på att även radio kan användas i undervisningen. Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola och SFS framhåller den konventionella filmens betydelse. LUP-nämnden för univer­ sitet och högskolor tar särskilt upp lokalutformningen med hänsyn till använd­ ningen av audiovisuella hjälpmedel. En flexibel utformning bör eftersträvas.

Angelägenheten av att i den högre utbildningen använda självinstrue- rande hjälpmedel understryks av bl. a. universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, SFS, Kooperativa förbun­ det och Hermods korrespondensinstitut. Bl. a. universitetskanslersämbetet, juri­ diska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Stockholm, Riksförbundet

Landsbygdens folk samt Sveriges mekanförbund understryker betydelsen av goda läroböcker i den högre utbildningen. I detta sammanhang påtalar ett antal remissinstanser den bristande pedagogiska utbildningen av akademiska lärare. Universitetskanslersämbetet redovisar de åtgärder som föreslagits av en inom ämbetet tillsatt expertgrupp, vars rapport f. n. re- missbehandlas. Behovet av pedagogisk utbildning för universitetslärare under­ stryks särskilt av bl. a. yrkesutbildningsberedningen, överståthållarämbetet, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och TCO.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

104

I kommitténs allmänna uppfattning att det är nödvändigt att förkorta studietiderna instämmer flertalet remissinstanser. När det gäller de åtgär­ der kommittén föreslår, framförs emellertid invändningar.

Några instanser diskuterar mera allmänna frågor. Sålunda påpekar universitetskanslersämbetet behovet av aktuell och belysande studiestatistik för att man skall kunna konstatera vilka studenter som inte följer »normal» studiegång eller vad som skall anses som »normal» studiegång. Konsistoriet vid universitetet i

Göteborg vill se normalstudietiden »kvalitativt» definierad. Att en studerande använder mer tid än som stipuleras som normalstudietid behöver enligt konsisto­ riet inte innebära, att han tillbringar längre tid än vad som är »nödvändigt» med hänsyn till gällande examenskrav. Enligt konsistoriet är normalstudietid tveklöst inte bara beroende av undervisning och krav utan även av klientelet, som erfa­ renhetsmässigt varierar mellan olika ämnen och år.

SFS vill ge universitetsstudierna en mera yrkesförberedande karaktär. Härvid bör man beakta möjligheterna att utforma dels »sammanhållna» utbildningar i likhet med den föreslagna psykologutbildningen, dels korta utbildningar med friare kombinationer av ämnen, som syftar till vidare sektorer på arbetsmarkna­ den. Liknande synpunkter framförs av Sveriges socialdemokratiska studentför­ bund, som motiverar sitt ställningstagande bl. a. med att »institut eller special­ högskolor av olika slag» har låg avlastningseffekt på universiteten och innebär en åderlåtning av lärarresurserna för övrig högre utbildning. Förbundet framhåller vidare att man bör ge samma studiemöjligheter till förvärvsarbetande i arbetsliv och hem, vilka ofta endast önskar ta betyg i enstaka ämnen, som till de heltids­ studerande.

Fortlöpande revisioner av kursplanerna för att hålla nere studietiderna föror­ dar bl. a. statens råd för samhällsforskning, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SFS, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriför­ bund, Sveriges mekanförbund samt Sveriges lantbruksförbund. SFS rekommen­ derar i detta sammanhang inledande kurser i varje ämnes speciella studiemetodik.

Kommitténs förord för en skärpning av gällande regler för deltagande i under­ visning och tentamina i syfte att minska möjligheterna för de studerande att för­ länga studietiderna utöver vad som kan anses skäligt med hänsyn till normal- studietidsbestämmelserna möter åtskilligt motstånd i remissyttrandena. Kon­ sistoriet vid handelshögskolan i Göteborg erinrar emellertid om att det år 1954 vid handelshögskolan infördes ett avvisningsförfarande, som enligt konsisto­ riet medfört påtagliga fördelar. Examinationsprocenten har sålunda stigit av­ sevärt och eftersläpningarna i studierna minskat högst väsentligt. Direktionen för handelshögskolan i Stockholm upplyser om att högskolan fr. o. m. läsåret 1965/66 infört ett avregistreringsförfarande. Skolöverstyrelsen erinrar om de regler som gäller inom gymnasiet beträffande avstängning från undervisningen och anser det vara en åtgärd som allvarligt måste övervägas inför de dimensio­

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr Hl år 1965

105

ner som universitetsutbildningen kommer att anta. Centrala studiehjälpsnämn-

den finner det otillfredsställande om ekonomin skall vara avgörande för huru­

vida den studerande skall kunna fortsätta sina studier eller ej. Spärren för fort­

satta studier bör enligt nämnden ske vid läroanstalten och ej få formen av brist

på studiemedel. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Sveriges so­

cialdemokratiska studentförbund accepterar i princip ett avvisningsförfarande.

Ungdomsförbundet understryker dock att den föreslagna skärpningen inte får

leda till godtycklighet, så att avvisning baseras på enskilda lärares uppfattningar

om de studerandes prestationsmöjligheter. Studentförbundet framhåller att man

vid bedömningen måste i mycket hög grad ta hänsyn till det enskilda fallet samt

att samhället har ansvar även för studerande som ej lyckas i sina akademiska stu­

dier. Även Sveriges mekanförbund uttalar sig i tillstyrkande riktning. Universi-

tetskanslersämbetet anser att kommitténs förslag om avvisning inte skulle få

någon större ekonomisk betydelse, eftersom de studerande som blivit efter i sina

studier sannolikt inte belastar undervisningsresurserna annat än i begränsad

omfattning. Ämbetet förordar i första hand åtgärder av positiv natur och er­

inrar om det i studentkårens regi vid tekniska högskolan i Stockholm prakti­

serade systemet med kontinuerlig uppföljning av de studerande som släpar

efter med studierna i syfte att få igenom dem som äger förutsättningar här­

för. Då kommitténs rekommendationer inte är utformade i detalj, anser

ämbetet sig icke kunna ta ställning till förslagen. Även SFS, som motsätter

sig kommitténs förslag, understryker, liksom konsistoriet vid universitetet

i Uppsala, centrala studiehjälpsnämnden, Sveriges mekanförbund, Målsmän­

nens riksförbund och Sveriges socialdemokratiska studentförbund, kraftigt

behovet av att studieorientering och studierådgivning ges väsentliga förstärk­

ningar.

SACO och Högerns ungdomsförbund, som motsätter sig kommitténs förslag,

uttalar liksom SFS farhågor för att de studenter som avvisas söker sig till andra

postgymnasiala utbildningsvägar och där tar upp plats. Konsistoriet vid univer­

sitetet i Lund, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Gö­

teborg, yrkesutbildningsberedningen och Sveriges grossistförbund tar bestämt av­

stånd från förslaget.

Betydelsen av indirekta studiesociala åtgärder berörs av

vissa remissinstanser däribland centrala studiehjälpsnämnden och SFS, vilka

ingående behandlar de studerande barnfamiljernas situation, studenthälsovården

samt studenternas motionsidrott.

SFS har också ingående diskuterat terminernas längd, frivillig

spridning av kurser över läsåret och sommarstudier.

Enligt SFS:s mening bör institutionerna åläggas att anordna undervisning och

examination under tio av årets månader. Särskilda kurser med långsammare

studietakt för dem som icke orkar med det något hårdare tempo som ett betyg

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr Hl

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

106

per fem månader kräver bör ges i ämnen inom de filosofiska fakulteterna. Vidare

bör kurser om möjligt ges mer än en gång per termin. Sommarstudier bör upp­

muntras, bl. a. genom en liberalisering i fråga om möjligheterna att erhålla studie­

medel för sådana. Sistnämnda synpunkt understryks även av SACO. Organisa­

tionerna anser att här behandlade åtgärder kan bidra till förkortning av studie­

tiderna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

U63:s förslag till effektivare byggnadsplanering får en

mycket positiv behandling av det mindre antal remissinstanser som närmare

gått in på dessa frågor. Byggnadsstyrelsen, som delar de av kommittén fram­

förda synpunkterna på byggnadsplanering, har påbörjat ett arbete för att ut­

veckla den av kommittén redovisade planeringsmetodiken. Styrelsen har därvid

förutsatt att de med utarbetandet av den nya planeringsmetodiken samman­

hängande utredningsuppgifterna skall åvila styrelsen. Statens institut för bygg­

nadsforskning framhåller att dess utredningskapacitet står till byggnadsstyrel­

sens förfogande. Byggnadsindustrialiseringsutredningen understryker att teknisk

projektsamordning, produktionsplanering och samordnad upphandling utgör

grundelementen i byggandets industrialisering. LUP-nämnden för universitet

och högskolor understryker vikten av långtidsplanering och diskuterar kom­

mitténs uppskattningar av kostnaderna för inredning och utrustning. Allmänt

tillstyrkande uttalar sig även Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska kom­

munförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska byggnadsentreprenörför­

eningen.

Universitetsmyndigheterna har särskilt tagit upp normfrågorna. Universitets-

kanslersämbetet finner att det grundläggande arbete för att tillskapa normer för

lokaldimensionering som utförts av kommittén är av stort värde. Konsistoriet

vid universitetet i Uppsala anser att stor hänsyn får tas till de speciella förut­

sättningar som vid de olika lärosätena gäller för varje ämne. Konsistoriet vid

universitetet i Lund framhåller att kommitténs siffror bygger på den enligt kon­

sistoriet redan nu otillräckliga lokaltillgången i förhållande till antalet stude­

rande höstterminen 1963. Att använda de sålunda framkonstruerade normerna

måste resultera i otillräckliga lokalutrymmen även i framtiden.

2.2.2.9. Studentbostäder

Åtskilliga remissinstanser framför kritik mot U63:s bedömning av

det framtida studentbostadsbehovet. Sålunda anser universi­

tetskanslers ämbetet mot bakgrund av ämbetets studerandeantalsberäkningar ett

nyproduktionsbehov på närmare 35 000 rumsenheter föreligga fram till 1970-talet.

Bostadsstyrelsen hävdar att kommittén underskattat produktionsmöjligheterna,

sådana de kommit till uttryck i kommunernas redovisningar av markresurser och

107

studentbostadsbyggnadsplaner. Enligt styrelsen innebär det av studentbostads­

gruppen beräknade produktionsbehovet inte någon egentlig ökning av den för

åren 1965 och 1966 aktuella produktionsnivån. SFS understryker att en ny­

produktion i enlighet med kommitténs beräkningar skulle innebära en kraftig

försämring av studentbostadssituationen och leda till en s. k. bostadsspärr för

tillträdet till högre studier. SFS finner redan studentbostadsgruppens behovs-

beräkningar vara resultatet av dess alltför låga ramar för studerandeantalet, var­

till kommer att hänsyn varken tagits till de ytterligare studerandekategorier som

är delaktiga av det statliga studentbostadsstödet eller till de f. n. ca 20 000 stu­

derande, som visserligen nyligen inlemmats i studiemedelssystemet men ännu ej

erhållit rätt inneha studentbostad. Att kommittén bedömt det sålunda beräk­

nade behovet som orealistiskt högt, anser organisationen ytterst märkligt. En­

ligt SFS bedömer kommunerna själva det program man redovisat vara möjligt

att utvidga så att det av studentbostadsgruppen angivna behovet kan täckas.

Stark kritik riktas med hänsyn härtill mot kommitténs bedömning av planernas

genomförbarhet. Vidare anser SFS att kommittén betydligt överskattat de tänk­

ta filialorternas möjligheter att via den allmänna hyresmarknaden absorbera ett

större studerandeantal. Skolöverstyrelsen, 1963 års forskarutredning, länsbo­

stadsnämnden i Malmöhus län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott, TCO,

SACO, Svenska teknologföreningen, Högerns ungdomsförbund, Folkpartiets ung­

domsförbund och Sveriges konservativa studentförbund anför likartade argu­

ment.

Kommitténs antaganden om lägre giftermålsfrelcvens för studerande vid filial­

orterna än vid universiteten kritiseras av länsbostadsnämnderna i Östergötlands,

Malmöhus och Örebro län, SACO och SFS.

Angelägenheten av att låta nya studerandekategorier komma i åtnjutande av

studentbostadsstödet understryks av yrkesutbildningsberedningen och Stor­

stockholms planeringsnämnd.

Situationen i fråga om studentbostadsbyggande på olika

o r t er berörs i framför allt länsbostadsnämndernas yttranden.

Länsbostadsnämnden i Uppsala län framhåller att det — såvitt man nu kan

bedöma — föreligger förutsättningar att förverkliga det program som Uppsala

stad angett. En omprövning av de gällande reglerna för kommunal subvention

är enligt nämnden en angelägen uppgift. Nämnden påpekar vidare att kommit­

tén till det 1963/64 befintliga studentbostadsbeståndet i Uppsala om 5 488 rums-

enheter lagt de 6 760 enheter, vilka av staden beräknas vara färdigställda fram

till år 1969. Summan — 12 248 rumsenheter — har av kommittén uppgetts

vara det beräknade antalet rumsenheter år 1972/73, vilket enligt nämnden skulle

innebära att inte ens den studentbostadsproduktion, för vilken det för dagen på­

går planering, skulle kunna genomföras i avsedd takt.

Länsbostadsnämnden i Malmöhus län anser det helt realistiskt att ur plane­

rings-, projekterings- och produktionssynpunkt räkna med ett totalt student-

bostadsbestånd i början av 1970-talet i Lund/Malmöregionen om drygt 16 000

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

108

rumsenheter. Vid sin bedömning av realismen i uppgifterna om det möjliga

byggandet har länsbostadsnämnden dock inte medtagit kapital- och arbetskrafts-

frågan. Vidare påtalar nämnden att i regionen endast Lunds stad getts tillfälle

att detaljerat redogöra för planeringen av studentbostadsbyggandet samt lämnar

uppgifter om planerad produktion i Malmö och kringliggande kommuner.

Malmöhus läns landsting påpekar de stora svårigheterna att erhålla bostäder

för landstingspersonal i Lund och understryker betydelsen av att kommitténs

förslag om planering av studentbostäder parallellt med universitetsplaneringen

vinner beaktande.

Länsbostadsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser den av kommittén

antagna byggnadskostnaden per rumsenhet vara för låg för Göteborgs del.

Det för Göteborg redovisade möjliga studentbostadsbyggandet bedöms av

länsbostadsnämnden såsom tillräckligt för den av kommittén förordade utbygg­

naden av universitet och högskolor fram till början av 1970-talet. Markanskaff-

ningsfrågorna måste dock bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Stockholms stads och läns bostadsnämnd betonar att markanskaffningsproble-

men är större i Stockholm än på något annat håll i landet. Olösta markfrågor

föreligger för icke mindre än 10 000 rumsenheter om man vill realisera student­

bostadsgruppens program om 14 500 enheter fram till år 1972. Ett acceptabelt

minimiprogram bör enligt nämnden vara större än det av kommittén angivna.

Likartade synpunkter framförs av Stockholmstraktens regionalplanenämnd, till

vars yttrande länsstyrelsen i Stockholms län i dessa delar ansluter sig, samt av

konsistoriet vid universitetet i Stockholm.

Länsbostadsnämnden i Västerbottens län framhåller att, därest tillräcklig

lägenhetsram tilldelas länet, studentbostadsfrågan torde även i fortsättningen

kunna lösas på ett godtagbart sätt. Även filosofiska fakulteten vid universitetet i

Umeå och stadsfullmäktige i Umeå understryker de goda produktionsförutsätt-

ningarna.

Linköpings stad har låtit uppföra 258 studentbostäder som skall vara inflytt­

ningsklara i augusti 1965, nämner länsbostadsnämnden i Östergötlands län, som

redovisar planer för igångsättning av ytterligare 200—300 studentbostäder

hösten 1966. Plats finns i det aktuella området för 2 600 rumsenheter, vartill

kommer att det även är möjligt att förlägga studentbostäder i övrig planerad

bostadsbebyggelse.

Länsbostadsnämnden i Örebro län uttalar, att stadens tillgång på tomtmark

enligt nämndens mening väl tillgodoser de markbehov för bostadsbyggande

som skulle uppkomma vid lokalisering av ett universitet för ungefär 10 000 stu­

derande till Örebro. En förutsättning för att studentbostadsbyggandet skall

kunna ske i enlighet med utredningens tidsprogram är, påpekar nämnden, att

redan 1966 års ramar för lån och tillståndsgivningen blir så tilltagna att student­

bostadsproduktionen kan påbörjas under nästa år. Sistnämnda synpunkt under­

stryks även av Örebro läns landstings förvaltningsutskott och drätselkammaren i

Örebro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

109

Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser Karlstads senaste bostadsbygg-

nadsprogram vara realistiskt och under vissa förutsättningar kunna överträffas.

Mark- och planeringssituationen är god, framhåller nämnden, varför student­

bostadsbyggande kan ske om finansieringsfrågorna löses. Likartade synpunkter

beträffande Växjö anförs av länsbostadsnämnden i Kronobergs län.

Nödvändigheten att snabbt öka produktionen av studentbostäder understryks

i yttranden över 1964 års studentbostadsgrupps promemoria

av universitetslcanslersämbetet, Svenska stadsförbundet, Stor-Stockholms plane­

ringsnämnd, SFS, HSB.s riksförbund och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

vilka hänvisar till det snabbt ökande studentantalet och tillkomsten av nya

studerandekategorier.

Ett övervägande antal av remissinstanserna, bl. a. universitetskanslersämbetet,

bostadsstyrelsen och SFS, tillstyrker att ett särskilt organ för prognos- och pla­

neringsarbetet inrättas, förslagsvis kallat statens studentbostadsnämnd. En av­

vikande uppfattning framförs dock av konsistorierna vid universiteten i TJppsala

och Göteborg, som framhåller vikten av en stark lokal organisation samt risken

för byråkratisering, samt av byggindustrialiseringsutredningen, Stiftelsen Stu­

dentstaden i Uppsala, Stiftelsen Göteborgs studenthem och Sveriges allmän­

nyttiga bostadsföretag, vilka anser att ifrågavarande uppgifter kan fullgöras av

bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

De skisserade arbetsuppgifterna för den föreslagna nämnden har genomgående

accepterats av remissinstanserna. Byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, länssty­

relsen och länsbostadsnämnden i Uppsala län, länsbostadsnämnderna i Örebro

och Västmanlands län och Stiftelsen Umeå studentbostäder ställer sig dock tvek­

samma till förslaget att nämnden skall äga rätt att fastställa anvisningar som

måste följas för att studentbostadslån skall erhållas. Vidare anser Svenska bygg­

nadsentreprenörföreningen det felaktigt att nämnden eller till nämnden knuten

utvecklingsgrupp skulle få till uppgift att utarbeta för byggandet gemensamma

byggmetoder. Enligt statskontoret bör sådan verksamhet handhas av statens

institut för byggnadsforskning som för sin del finner det troligt, att de lokala

studentbostadsorganen frivilligt kan organisera en sådan utvecklingsgrupp.

Remissinstansernas synpunkter och förslag rörande den föreslagna studentbo­

stadsnämndens sammansättning karakteriseras av önskemål om en lokal anknyt­

ning till nämnden i en eller annan form. Således förordar länsstyrelserna i Krono­

bergs, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Stockholms stads och läns

bostadsnämnd, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, SFS, Aka­

demiska föreningen i Lund, Stiftelsen Stockholms studentbostäder och Stiftelsen

Göteborgs studenthem att vederbörande kommuner, studentkårer eller student­

bostadsföretag erhåller fast eller adjungerad representation i nämnden. Univer-

sitebslcanslersäm,betet, byggnadsstyrelsen och Svenska byggnadsentreprenörför­

eningen rekommenderar att byggnadsteknisk expertis fast knyts till nämnden.

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran för­

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl år 1965

no

slagen angående rationalisering av projektering och produktion genom använd­

ning av industriella byggmetoder och koncentration av studentbostadsbyggandet

till ett företag på varje ort. Sistnämnda förslag understöds starkt av bl. a.

statskontoret, länsstyrelserna och länsbostadsnämnderna i Uppsala, Östergöt­

lands, Kronobergs, Malmöhus och Örebro län, länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Västerbottens län, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska

riksbyggen och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag.

Några remissinstanser har berört frågan om ett statligt huvudmannaskap för

den framtida studentbostadsproduktionen. Byggnadsstyrelsen diskuterar denna

fråga utförligt och byggindustrialiseringsutredningen finner att statligt huvud­

mannaskap ger avgjorda fördelar när det gäller att åstadkomma en rationell och

snabb produktion av studentbostäder, baserad på industriell tillverkning. Detta

gäller särskilt om hela eller större delen av studentbostadsbehovet skall tillgodo­

ses genom särskilda studentbostäder och om en snabb produktion är önskvärd.

Det statliga huvudmannaskapet i studentbostadsbyggandet bör, enligt utred­

ningen, i första hand avse perioden fram till 1972/73 och staten bör representeras

av byggnadsstyrelsen. Samarbetet med kommunerna och studentorganisatio­

nerna bör enligt utredningens mening inte ge upphov till några svårigheter med

hänsyn till att det statliga engagemanget är att betrakta som en tillfällig insats.

När den akuta bristen på studentbostäder är avhjälpt och de industriella bygg­

metoderna har utvecklats bör statens huvudmannaskap kunna avvecklas, fram­

håller utredningen.

I tomtmarksfrågan har krav på generellt slopande av den kommunala subven-

tioneringen av tomtmark för studentbostadsbyggande framförts av Svenska

stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska riksbyggen, HSB:s riksför­

bund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Svenska byggnadsarbetareför­

bundet. Studentbostadsgruppens förslag om undantag från kravet på tomtsub­

vention i Stor-Stockholmsregionen tillstyrks av konsistoriet vid karolinska in­

stitutet, öv er stathallar ämbetet, Stockholms stads och läns bostadsnämnd, Stor­

stockholms planeringsnämnd, Stiftelsen Stockholms studentbostäder och SACO

medan statskontoret, länsstyrelsen i Östergötlands län och länsbostadsnämnden i

Örebro län avstyrker.

Yttrandena över förslaget att statlig mark bör reserveras för studentbostäder

är övervägande positiva. Sålunda understryker SFS det angelägna i att bygg­

nadsstyrelsen får direktiv att verka för att lämplig tomtmark i erforderlig ut­

sträckning reserveras för studentbostadsändamål. Svenska riksbyggen och Stif­

telsen Stockholms studentbostäder framhåller att ett dylikt förfarande torde i

högsta grad vara angeläget för stockholmskommunernas del. Däremot ställer sig

länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Malmöhus län, bostadsstyrelsen och

stadsfullmäktige i Jönköping och Karlstad negativa till en sådan förändring.

Till förslaget att staten tillhörig mark bör kunna upplåtas med tomträtt direkt

till studentbostadsföretag ställer sig remissinstanserna övervägande negativa.

Sålunda avstyrker statskontoret, bostadsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

111

län. Svenska stadsförbundet anser emellertid förslaget konstruktivt och på flera

håll en förutsättning för att byggnadsprogrammen skall kunna genomföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.2.2.10. Lokali serings frågor

I samband med redogörelsen för synpunkter på utbyggnaden inom olika ut­

bildnings- och forskningsområden har lokaliseringsfrågor i stor utsträckning be­

rörts. I detta sammanhang behandlas inledningsvis remissinstansernas diskussion

av frågan om lokalisering med hänsyn till integrationen mellan me­

dicinsk och teknisk utbildning och forskning. Kommitténs

samlokalisering till Linköping av både medicinsk och teknisk utbildning kom­

menteras av ett tjugotal instanser. Universitetskansler sämbetet liksom statens

tekniska forskningsråd, mentalsjukvårdsberedningen, länsstyrelsen i Kronobergs

län, Ingeniörsvetenskapsakademien, Östergötlands läns landstings förvaltnings­

utskott, Svenska landstingsförbundet, SR, TCO, Högerns ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund jämte Centerns studentförbund samt Demokratisk

ungdom understryker vad kommittén anfört till förmån för en samlokalisering

ur forskningssynpunkt. Universitetskanslersämbetet pekar härvid

särskilt på utvecklandet av sjukhus- och övrig sjukvårdsteknisk apparatur,

hjälpmedel för handikappade samt inmatningssystem för automatisk data­

behandling av medicinsk information. Statens tekniska forskningsråd är över­

tygat om att det medicinskt tekniska området rymmer utomordentliga ut­

vecklingsmöjligheter. Ett flertal medicinskt tekniska institutioner vid såväl

medicinska fakulteter som vid tekniska högskolor bör därför snarast inrättas.

Liknande synpunkter anläggs även av Ingeniörsvetenskapsakademien, som

pekar på att civilingenjörer från linjerna för kemi kan delta vid behand­

lingen av problem som sammanhänger med miljöfrågor i vid betydelse. Öster­

götlands läns landstings förvaltningsutskott hänvisar till en på dess uppdrag

utarbetad »PM angående samlokalisering av medicinsk och teknisk utbildning

och forskning till en ort». I promemorian exemplifieras vissa medicinskt tekniska

forskningsområden, såsom sjukhusdriftens rationalisering, utveckling av medi­

cinsk apparatur, utveckling av tekniska hjälpmedel åt handikappade, trafik-

säkerhetsforskning och omgivningshygien.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd, Vetenskapsalcademien och Svenska

teknologföreningen, vilka som framgått dock ej tillstyrker upprättandet av en

fjärde teknisk högskola, anser däremot att, om en sådan kommer till stånd, skälen

för forskningssamverkan ej har utslagsgivande betydelse vid val av lokaliserings­

ort. Samverkan mellan medicinsk och teknisk forskning torde kunna åstadkom­

mas på annat sätt. En liknande uppfattning uttalas av länsstyrelserna i Söder­

manlands och Västmanlands län.

Kommitténs uppfattning, att några stora fördelar knappast står att vinna ur

utbildningssynpunkt genom en samlokalisering av medicin och teknik,

delas ej helt av universitetskanslersämbetet, mentalsjukvårdsberedningen, Öster­

götlands läns landstings förvaltningsutskott samt Svenska landstingsförbundet.

112

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 141 år 1965

Visst samarbete kan komma att erfordras, hävdar sålunda universitetskanslers-

ämbetet. Behov torde föreligga av blandad medicinsk-teknisk utbildning såväl

inom hälso- och sjukvårdens områden som inom industrin. Ämbetet avser un­

dersöka förutsättningarna för sådan utbildning. Mentalsjukvårdsberedningen

fruktar att det önskvärda forskningsarbetet på gränsområdena mellan medicin

och teknik skulle försvåras om det ej förbereddes redan på utbildningsplanet.

Östergötlands låns landstings förvaltningsutskott understryker, att den nödvän­

diga utbildningen av medicinskt-tekniska befattningshavare, vilken i stigande

grad kommer att fordras i framtidens samhälle, knappast kan genomföras utan

sådan samlokalisering som kommittén föreslår. I Linköping föreligger, enligt ut­

skottet, en unik möjlighet att från början genom administrativ och lokalmässig

samordning ge denna utbildning en egen profil av medicinsk teknik.

Universitetskanslersämbetet framhåller vidare, att de fördelar, som en orga­

nisatorisk samordning av de medicinska och tekniska utbildnings- och

forskningsenheterna i Linköping erbjuder, bör utnyttjas. Möjligheterna för en

begränsad lokalmässig samordning bör prövas. Den tekniska utbildnings- och

forskningsorganisationen i Linköping bör enligt ämbetets mening icke benämnas

teknisk högskola utan sasom fakultet infogas i en enhet, benämnd universitetet i

Linköping, som också bör omfatta en medicinsk fakultet. Samma form för orga­

nisatorisk samordning förordas i den till Östergötlands läns landstings förvalt­

ningsutskotts yttrande fogade promemorian samt av Svenska landstingsförbun­

det jämte Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund.

Frågan om samlokalisering av medicin och teknik i Linköping har även be­

rörts av länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen anser emellertid med hän­

visning till kommitténs specialutredning i ämnet att fördelarna med förläggning

av den nya tekniska högskolan till Västerås överväger.

För TCO framstår samlokalisering i Linköping av teknisk och medicinsk ut­

bildning å ena sidan, filosofisk å den andra, som mera betydelsefull. Det är gi­

vetvis önskvärt att åstadkomma en utbildningsmässig samverkan mellan de me­

dicinska och tekniska enheterna, anser organisationen. Under den närmaste fram­

tiden torde dock mera vara att hoppas på en samverkan mellan dessa båda en­

heter var för sig med den utbildning som skall ske vid de filosofiska fakulteterna.

Möjlighet finns till nya utbildningsexperiment, som kan vara svårare att genom­

föra vid de gamla lärosätena. Enligt TCO bör man pröva att »teknifiera» natur­

vetarna, dvs. låta dem i viss utsträckning komplettera sina teoretiska studier

med tekniska tillämpningsämnen. Vidare skisseras en gemensam utbildning un­

der två år för tekniska fysiker och matematiker-fysiker som ett led i integratio­

nen av den tekniska utbildningen i universiteten.

Kommittén framhåller att vid det slutliga valet mellan olika orter för den

medicinska och tekniska utbildningen (Linköping, Västerås eller Örebro) även

rent lokaliseringspolitiska överväganden givetvis är av bety­

delse. I den mån remissinstanserna anlägger sådana synpunkter, avser dessa

även andra utbildningslinjer och andra orter.

113

Byggnadsstyrelsen understryker att det högre undervisningsväsendets fort­

satta utbyggnad kommer att bli av väsentlig betydelse även för den industriella

och servicemässiga utvecklingen i de därav berörda regionerna. Det är därför

naturligt, att allmänna lokaliseringsöverväganden ges en betydande vikt. Det är

styrelsens uppfattning att lokaliseringsfrågan borde ha blivit föremål för en

mera djupgående utredning, varvid förutom de egentliga kostnaderna för ut­

bildning och forskning även de totala samhällsekonomiska följdverkningarna

borde ha beaktats. Även Sveriges socialdemokratiska studentförbund diskuterar

sistnämnda aspekter och önskar att sådana lokaliseringsskäl som näringslivets

struktur, expansionstakten på de berörda orterna och migrationstendenserna

inom upptagningsområdet utförligt hade redovisats. LO, som avstår från när­

mare precisering beträffande antalet filialer och lokaliseringen av dessa, fram­

håller dock att vid förläggningen av särskilt den tekniska utbildningen lokalise-

ringspolitiska hänsyn bör tas.

Länsstyrelsen i Örebro län diskuterar utförligt den lokaliseringspolitiska effek­

ten av ett universitets förläggande till olika tänkbara orter. Denna effekt är

enligt länsstyrelsen av en sådan storleksordning att den för Örebros vidkom­

mande skulle få avgörande betydelse för den framtida utvecklingen icke endast

i Örebro stad och län utan i hela den inlandsregion som omfattar förutom Örebro

län stora delar av Västmanlands, Värmlands, Kopparbergs och Skaraborgs län.

En riksplanering vars målsättning bl. a. omfattar att söka vidmakthålla ut­

vecklingen i det mellansvenska inlandet, kommer med största sannolikhet, fram­

håller länsstyrelsen, att visa att en utbyggnad av örebroregionen är den lämpli­

gaste vägen att nå detta mål. Regionens läge, naturtillgångar, folkmängd, nä­

ringsliv, kommunikationer och anläggningar jämte det regionala mönstret är de

fakta på vilka länsstyrelsen grundar uppfattningen att örebroregionen har större

förutsättningar än någon annan region att genom en målinriktad lokalisering

och planering kunna byggas upp till ett konkurrenskraftigt alternativ till de

befintliga storstadsområdena. För att nå målet är det emellertid nödvändigt att

förlägga ett fullständigt universitet till Örebro. Speciellt torde tekniska, medi­

cinska och ekonomiska fakulteter verka stimulerande på näringslivets spontana

lokalisering.

Det handlingsprogram som länsstyrelsen i dagens läge anser vara mest realis­

tiskt är att man samtidigt och successivt uppbygger den akademiska undervis­

ningen på två eventuellt tre orter med utsagt syfte att på dessa orter åstad­

komma fullständiga universitet. Dessa orter skall väljas i första hand med hän­

syn till deras lämplighet ur allmän lokaliseringssynpunkt i fråga om primär och

sekundär verksamhet. Länsstyrelsen hemställer om en fördjupad utredning i

detta avseende.

Principiellt samma betraktelsesätt har länsstyrelserna i Jönköpings, Krono­

bergs, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län samt Örebro läns landstings

förvaltningsutskott. Även statskontoret delar uppfattningen att lokaliserings-

politiska skäl kan tala för en ytterligare spridning av universitets- och högskole­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

114

utbildningen. Enligt statskontoret står emellertid tillräckligt material för att

bedöma spridningen i ett större lokaliseringspolitiskt sammanhang ej till för­

fogande.

Högerns ungdomsförbund anser däremot att placeringen av den nya medi­

cinska och tekniska utbildningen enbart måste baseras på var utbildningen kan

bli effektivast. Sveriges konservativa studentförbund framför liknande syn­

punkter.

Det är av stor vikt att hand i hand med vad som görs från statsledningens

sida för utveckling av det norrländska näringslivet effektiva åt­

gärder även vidtages för den vetenskapliga undervisningens och forskningens

utbyggnad här, anför länsstyrelsen i Västernorrlands län, som jämte andra före­

trädare för Norrland såsom länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norr­

bottens län, Västerbottens och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott,

Norrlandsförbundet samt Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen

anser att Norrland tillgodosetts i alltför ringa utsträckning när det gäller lokali­

seringen av den föreslagna utbyggnaden av universitet och högskolor. Framför

allt förläggning av högre teknisk utbildning till Umeå skulle enligt länsstyrelsen i

Västerbottens län, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och Norr­

lands för bundet medföra större möjligheter att åstadkomma den från allmänna

arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkter önskvärda differentieringen av nä­

ringslivet. Samma aspekter anläggs beträffande lokalisering till Luleå av läns­

styrelsen i Norrbottens län och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.2.2.11. Utbyggnadens genomförande

Byggnadsstyrelsen, som jämte tekniska högskolans i Stockholm byggnads­

kommitté har att genomföra universitets- och högskoleutbyggnaden, behandlar

i sitt yttrande av U 63 :s förslag aktualiserade lokal- och markfrågor.

Styrelsen bedömer det i huvudsak möjligt att med nuvarande organisation reali­

sera de av kommittén framlagda förslagen inom angiven tid. Styrelsen ställer sig

också såsom nämnts positiv till av kommittén framförda synpunkter och förslag

om en effektivare byggnadsplanering.

Byggnadsstyrelsen finner att man vad gäller lokaler för medicinskt teoretiska

och propedeutiska ämnen kan genomföra förslaget om ökad läkarutbild­

ning i Uppsala. Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande har

intet att erinra mot kommitténs förslag.

Beträffande kommitténs förslag om ökad läkarutbildning i

Stockholm framhåller byggnadsstyrelsen att man, sedan en utflyttning av

statens institut för folkhälsan skett, torde ha säkrat den marktillgång som är

nödvändig för den av kommittén diskuterade ubyggnaden av karolinska insti­

tutet. Utbyggnadsreserverna är dock blygsamma. Styrelsen uttalar stor tvek­

115

samhet då det gäller de projekterings- och byggnadstekniska möjligheterna att

följa det av kommittén föreslagna tidsschemat.

Förslaget om ökad läkarutbildning i Umeå torde enligt bygg­

nadsstyrelsen inrymmas i det nybyggnadsprogram som man f. n. genomför för

de medicinskt teoretiska ämnenas del. Däremot anser konsistoriet och medi­

cinska jakulteten vid universitetet i Umeå att man i dag inte kan lösa vissa lo­

kalfrågor för de propedeutiska institutionerna inom befintliga eller beslutade

byggnader. Ytterligare en byggnad måste komma till. Även vissa kliniska insti­

tutioner är enligt konsistoriets och fakultetens mening otillräckliga vid det före­

slagna ökade intaget. Nämnden för undervisning ssjukhus ens utbyggande anser

att det finns anledning att förmoda att man kommer att förelägga 1965 års lands­

tingsmöte sådana förslag rörande utbyggnaden av Umeå lasarett, att man på

väsentliga punkter skingrar oklarheten i fråga om den för ökad läkarutbildning

erforderliga utbyggnaden.

Förslaget om läkarutbildning i Linköping bedömer universi­

tetskansler sämbetet iiöjligt att genomföra med relativt begränsade byggnads­

åtgärder vad gäller den kliniska delen av läkarutbildningen. För utbildningen

i de propedeutiska ämnena måste man uppföra särskilda institutionsbyggnader.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande finner att det finns förut­

sättningar att skapa fullgoda resurser för läkarutbildning och forskning vid

regionsjukhuset i staden. Nämnden anser det dock icke vara möjligt att närmare

uttala sig om tidsplanen härför. Östergötlands läns landstings förvaltningsut­

skott understryker att eftersom man fastställt generalplan för regionsjukhuset i

Linköping och avgjort arkitekttävlingen om sjukhusets utbyggnad så föreligger

goda möjligheter att hålla den uppställda tidsplanen. Man bör dock ej fatta be­

slut senare än år 1965 om att sätta i gång läkarutbildningen. Vidare framhåller

förvaltningsutskottet, att det har utsett en särskild planeringsgrupp för sjuk­

huset. De ytterligare lokalresurser som den medicinska undervisningen kräver

torde gruppen kunna arbeta in i detaljprogrammen. Byggnadsstyrelsen uttalar

däremot tveksamhet om erforderliga lokaler kan stå färdiga till början av läsåret

1969/70, även om arkitekttävlingen för regionsjukhuset är avgjord.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

Kommitténs förslag om utbyggnad av den tekniska utbildningen

i Stockholm diskuteras mycket ingående av tekniska högskolans i Stock­

holm byggnadskommitté. Byggnadskommittén påpekar att universitets- och

högskolekommitténs redovisning av KTH:s lokalbehov grundar sig väsentligen

på uppgifter från byggnadskommittén eller dess arkitekt. Byggnadskommittén

erinrar bl. a. om att lokalfrågorna för sektionerna för väg- och vattenbyggnad

(V), arkitektur (A) och lantmäteri (L) enligt U 63:s förslag kommer att bli bero­

ende av varandra och av möjligheterna att utnyttja närliggande områden för

statens provningsanstalt, statens väginstitut m. m., samt anför i huvudsak.

116

Efter vad byggnadskommittén först under senaste halvår erfarit kan man

emellertid icke räkna med ett friställande av provningsanstaltens område inom

en sådan tidsram som U 63 utgått ifrån. Byggnadsstyrelsen har såvitt byggnads­

kommittén kunnat utröna, icke något preciserat tidsschema för anstaltens ut­

flyttning. Byggnadsstyrelsens bedömning av denna utflyttning får dock någon

belysning av det faktum att byggnadsstyrelsen i april 1965 ansett sig böra för­

orda ett visserligen provisoriskt men förhållandevis omfattande och kostsamt

nybyggnadsföretag för provningsanstaltens räkning inom dess område. Därjämte

har det framkommit att provningsanstaltens utflyttning, när denna kan bli av,

har beräknats ske etappvis. Vid utbyggandet av en högskolesektion med samti­

diga behov av skilda undervisningslokaler framstår ett sådant successivt ian-

språktagande av områdets delar såväl praktiskt svårgenomförbart som ekono­

miskt ogynnsamt. — Utan att därmed frånhända sig intresset av provningsan­

staltens område som reserv för framtida utbyggnad av högskolan har byggnads­

kommittén undersökt andra möjligheter att genomföra de tänkta utökningarna

vid sektionerna V, A och L. Byggnadskommittén har då kommit till det resulta­

tet att sektion A, som i jämförelse med alla andra sektioner vid högskolan har

mindre komplicerade lokal- och utrustningsproblem, relativt lätt kan frigöras

från nuvarande lokaler och dessas omedelbara närhet till .andra högskolelokaler,

att sektion V lämpligast bör expandera i anslutning till dess nuvarande lokaler

samt att vissa lokaltillskott vid sektion L bör lösas genom tillbyggnad av sek­

tionens nybyggnad XX.

Vid underhandlingar med byggnadsstyrelsen har framkommit att den hög­

skolan mycket närbelägna tomten för s. k. Östermalmsfängelset, kvarteret Dom­

herren, skulle kunna ställas till högskolans disposition för nybyggnad till sektion

A. För detta ändamål är enligt byggnadskommittén detta kvarter synnerligen

lämpat. Denna lösning av lokalfrågorna för sektion A gör det också möjligt

att realisera en utbyggnad av sektion V inom den tidsram som föreslagits av

U 63 (del I, sid. 259). För sektion V skulle nämligen en utbyggnad nu kunna

ske dels i byggnad XI, som för närvarande disponeras av sektion A, dels i kom­

mande nybyggnader norr om sektion V:s nuvarande byggnader på en ännu icke

disponerad del inom högskoleområdet.

Byggnadskommittén diskuterar därefter vissa tillbyggnadsfrågor för sektion

L och fortsätter.

I betänkandet redovisas (del II, sid. 298) byggnadskostnader för ny- och

ombyggnader till sektionerna V, A och L på sammanlagt 23,9 milj. kr. (prisläge

1/7 1.964) vartill kommer kostnader för försörjningsåtgärder. Byggnadskommit­

tén har nu gjort en uppskattning av byggnadskostnaderna vid en lösning av lo­

kalfrågorna för dessa sektioner på det sätt som ovan redovisats och kommit

till det resultatet att sammanlagda kostnader exklusive försörjningsåtgärder

skulle utgöra 23,0 milj. kr. (prisläge 1/7 1964). Härvid är det räknat med de

lokalbehov vid sektionerna V, A och L som redovisats av U 63. Skulle lokalpro­

grammen komma att utökas därutöver i enlighet med vad som föreslagits av

sektion V resp. sektion L ökas givetvis i motsvarande grad byggnadskostnaderna.

U 63 föreslår att ökningarna vid sektion A påbörjas från och med läroåret

1967/68. Nya lokaler för sektionen torde dock inte kunna färdigställas förrän

till läroåret 1969/70. Detta sammanhänger icke med sättet för lokalfrågornas

lösning utan med den beräknade tidpunkten för slutligt ställningstagande till

U 63:s förslag och med vederbörlig ordning för handläggning av statliga bygg-

nadsärenden. Intagningsökningen på sektion A bör därför genomföras från

1969/70.

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

117

Beträffande teknisk utbildning i Göteborg påpekar byggnads­

styrelsen att de markområden, som i tidigare generalplan för Chalmers tekniska

högskola angetts för högskolans framtida utbyggnad, ännu ej kunnat frigöras.

En ny utbyggnadsplan för högskolan är under utarbetande. Några hinder mot

en utbyggnad i enlighet med U63:s förslag anförs ej.

Möjligheten att på Vallaområdet genomföra uppbyggnaden av ny teknisk

utbildningsenhet i Linköping till läsåret 1969/70 finner bygg­

nadsstyrelsen med hänsyn till den tid som står till förfogande för planering, pro­

jektering och byggande starkt begränsade.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beträffande föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Uppsala

samt allmänna synpunkter på expansionen av universitetet därstädes uttalar

byggnadsstyrelsen att, såvitt ankommer på styrelsen, lokaler för de humanistiska

och samhällsvetenskapliga fakulteterna samt för den matematiska ämnesgruppen

inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten torde kunna färdigställas i

erforderlig tid. Stadsfullmäktige i Uppsala förutsätter, att tillgången på mark

som ägs av staten eller universitetet möjliggör den föreslagna utbyggnaden.

Vidare påpekar fullmäktige vikten av att fortlöpande kontakt hålls med veder­

börande kommunala organ rörande planerad utbyggnad.

Byggnadsstyrelsen hänvisar beträffande utbyggnad av övrig utbild­

ning i Lund samt allmänna synpunkter på expansionen av universitetet

därstädes till sin utbyggnadsplan för universitetet, tekniska högskolan och so­

cialhögskolan i Lund (jfr. prop. 1965:104). Enligt denna plan är utbyggnadsmöj­

ligheterna för nämnda läroanstalter mycket goda. Planen upptar sedvanlig lokal­

mässig utökningsreserv. För den odontologiska fakulteten (Malmö) erfordras en

komplettering av befintlig mark. Stadsfullmäktige i Lund bedömer att staden

bör kunna genomföra den del av utbyggnaden som är att hänföra till kommunens

ansvarsområde. Fullmäktige framhåller samtidigt vikten av att staden kontinu­

erligt erhåller del av utredningar och prognoser som berör undervisningsväsendet.

Föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Göteborg samt

allmänna synpunkter på expansionen av universitet och högskolor därstädes har

berörts av stadskollegiet i Göteborg, som framhåller att några större utbyggnads­

möjligheter ej föreligger i de delar av Göteborg där den högre undervisningen nu

är lokaliserad. Marktillgången är nämligen mycket knapp. I stället kan det enligt

stadskollegiet på sikt bli nödvändigt med en utflyttning av den del av under­

visningen som ej är bunden till sjukhus, skolor och andra institutioner. Bygg­

nadsstyrelsen hänvisar till utbyggnadsplanen för det s. k. medicinarområdet, vil­

ken behandlar markbehovet för bl. a. de medicinskt teoretiska, odontologiska och

biologiska ämnen (jfr. prop. 1965: 140). Av planen framgår enligt styrelsen att

marktillgången tills vidare är tillräcklig men att ytterligare markförvärv erford­

118

ras på längre sikt. För universitetets humanistiska och samhällsvetenskapliga

fakulteter finns tillräcklig mark för av U 63 angivna behov.

Föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Stockholm samt

allmänna synpunkter på expansionen av universitet och högskolor därstädes,

diskuteras utförligt av universitetskanslersämbetet som bl. a. anför.

Universitetets i Stockholm elevantal utgjorde höstterminen 1963, såsom fram­

går av U 63:s betänkande, 10 700 elever och har sedan dess ytterligare ökats.

Universitetsområdet i Frescati torde numera icke anses ha tillfredsställande

omfattning, särskilt som önskemål om förläggandet dit av andra institutioner

tillkommit efter 1959 års beslut. Expansionsmöjligheterna för tekniska högsko­

lan i Stockholm är begränsade. Skulle veterinärhögskolan liksom veterinärmedi­

cinska anstalten i framtiden förflyttas till annan ort — utredning härom pågår

— öppnas vissa möjligheter för utvidgning av universitetsområdet. Möjligheter

kan även föreligga att disponera mark inom Bergshamraområdet.

Universitetskanslersämbetet finner sig böra förorda en prövning av mark-

och byggnadsfrågor för huvudstadsregionens universitet och högskolor i syfte

att undersöka möjligheterna att reservera ytterligare områden för dessa ända­

mål. Helst borde vid denna undersökning beaktas möjligheten att förlägga uni­

versitetet i Stockholm och även tekniska högskolan eller delar av dessa läroan­

stalter till områden utanför Stockholm som erbjuder stora markreserver. Med

hänsyn till utbyggnadsfrågans läge torde emellertid en sådan lösning icke nu

vara möjlig. Så mycket angelägnare är det att vidga de områden som nu står

till förfogande för nämnda institutioner. Järvafältet t. ex. kan vara tänkbart

för vissa tekniska institutioner. Det bör även övervägas huruvida de humanis­

tiska och juridiska fakulteterna vid Stockholms universitet kan bibehållas i in­

nerstaden. Denna utredning bör bedrivas snabbt och i samarbete med den nyss­

nämnda utredningen om den veterinärmedicinska utbildningen samt på sådant

sätt att den icke i avsevärd grad försenar lokalförsörjningen för universitetet

i Stockholm.

Byggnadsstyrelsen uttalar i huvudsak.

Byggnadsstyrelsen utgår från att utbyggnaden av de fria fakulteterna vid Stock­

holms universitet kommer att äga rum på det för universitetet reserverade om­

rådet i Frescati. Kommitténs förslag överensstämmer i stort med de riksdags­

beslut, som ligger till grund för den pågående utbyggnaden av universitetet. Ut­

redning och projektering för universitetsutbyggnaden i Frescati visar att nybygg­

nader dimensionerade för 15 000 studenter kan inrymmas där, med möjlighet

till en hundraprocentig lokalmässig utbyggnadsreserv. Inom det nuvarande uni­

versitetsområdet är det, utöver utbyggnadsreserven, ej möjligt att genomföra

någon expansion av universitetet.

För den händelse universitetet tenderar att utvidgas utöver tidigare beräknad

storlek ifrågasätter byggnadsstyrelsen, om ej en närmare samplanering med

Uppsala universitet bör etableras. De båda universiteten skulle därvid till vissa

delar kunna betraktas som en enhet. Institutioner skulle härigenom i vissa ämnen

kunna upprättas enbart i Uppsala, medan de i andra ämnen skulle upprättas

enbart i Stockholm. Styrelsen finner tiden vara inne att betrakta Stockholm

och Uppsala som en region i universitetshänseende. Därvid bör dock inte all­

männa lokaliseringsöverväganden få leda till att universiteten i Stockholm och

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

119

Uppsala blir mindre än vad ungefärligen svarar mot regionens studerandeantal

i förhållande till landets totala studerandeantal.

I andra hand torde frågan kunna lösas genom att ytterligare mark tillföres

universitetsområdet i Frescati. De reservområden som torde komma ifråga för

universitetsändamål är den mark omedelbart öster om det nuvarande universi­

tetsområdet, som disponeras av statens veterinärmedicinska anstalt samt den

mark väster om området, som disponeras av skogshögskolan, veterinärhögskolan

och Bergianska trädgården. Härtill kommer vissa staten tillhöriga områden i

Bergshamra. Påpekas bör dock, att här nämnda marktillskott förutsätter om­

lokalisering eller upphörande av den verksamhet, som där bedrives. Styrelsen

hänvisar, såvitt avser veterinärhögskolan och den veterinärmedicinska anstal­

ten, till vad styrelsen anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 november 1964

angående fortsatt utbyggnad och eventuell omlokalisering av dessa organ.

Styrelsen berör därefter lokalfrågan för tandläkarutbildningen, varvid såsom

framgått en lösning genom nybyggnad i ett innerstadsläge befinns vara möjlig

under vissa förutsättningar. Styrelsen behandlar fortsättningsvis också lokalbe­

hovet för gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Umeå

samt allmänna synpunkter på expansionen av universitetet därstädes uttalar

byggnadsstyrelsen att erforderliga nybyggnader för humanistiska ämnen torde

kunna färdigställas på universitetsområdet inom föreslagen tid. Mark- och pla-

neringsresurserna i staden medger i och för sig en kraftigare utbyggnad än vad

kommittén föreslagit. Stadsfullmäktige i Umeå framhåller att möjligheter finns

att öka utbyggnadstakten för studentbostäder. Det föreligger därför enligt full­

mäktige intet hinder för en ökning av studerandeantalet i Umeå utöver vad

kommittén föreslagit.

Det torde enligt byggnadsstyrelsen finnas goda möjligheter att få fram lokaler

till läsåret 1966/67 för den i övrigt av kommittén föreslagna utbildningen i

Linköping genom ianspråktagande av provisoriska lokaler som upplåts av

staden. Stadsfullmäktige i Linköping påpekar i detta sammanhang att samman­

lagt 4 000 m2 laboratorie- och föreläsningslokaler kommer att helt stå till den

akademiska undervisningens förfogande i anslutning till eller i närheten av tek­

niska gymnasiet. Vidare diskuterar stadsfullmäktige utförligt stadens plane-

ringsresurser och anför i huvudsak.

Utbyggnaden av en universitetsorganisation med alla dess följdverkningar

utgör en integrerande del i stadens hela utbyggnad. Linköpings översiktsplane­

ring, konkretiserad i en generalplan för stadens utbyggnad till 1990, har så

långt det varit möjligt sökt beakta alla de planproblem, som tillkomsten av uni­

versitetsutbildning aktualiserar. Prognosantagandena för befolkningsutveckling­

en har i sitt högre alternativ utgått från en universitetsorganisation av samma

omfattning, som innefattas i den principskiss till ett universitet, som ingår

i stadens hemställan 1963 i universitetsfrågan.

Markdispositionen i generalplanen visar så konkret som dagens läge medger

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J>1 år 1965

120

de reservationer för olika ändamål, som en universitetsutbildning ger upphov

till. Dessa dispositioner ger för bostadsbyggandet utrymme för en reserv utöver

vad den reviderade prognosen för 1990 anger erforderligt.

Stadens rullande utbyggnadsplanering för de närmaste åren — vad gäller

bostadsförsörjning, skolplanering, ekonomisk långtidsplanering m. m. — har

alternativt baserats på ovan angivna generalplanepremisser. Att den faktiska

folkökningen under senare år varit mindre än prognosen förutser beror på det

enkla förhållandet att den låneram för bostadsbyggandet, som staden erhållit,

icke givit utrymme för någon större expansion. Att det föreligger ett mycket

starkt samband mellan bostadsbyggande och folkökning kan exemplifieras med

att under perioden 1960—62 var den linjära korrelationen mellan nybyggda

lägenheter per 1 000 invånare och folkmängdsförändringen i procent för de 15

största städerna så hög som 0,83. I detta sammanhang bör därför särskilt poäng­

teras att en grundförutsättning för Linköpings erforderliga utbyggnad i sam­

band med tillkomsten av universitetsutbildning är att staden ges tillräckliga

lånemedel för bostadsbyggandet.

Det nuvarande planeringsläget för olika bostadsområden vad gäller dispo-

sitionsplaner och stadsplaner är gynnsamt. Dispositionsplaner föreligger klara

för ett bostadsbyggande av den omfattning som enligt generalplanens maximi-

alternativ krävs till år 1975. En viss omdisponering av föreliggande planer

för stadens utbyggnad kan visa sig lämplig under 1970-talet, beroende på om­

fattningen av universitetsutbyggnaden. Stadsplaner för nya bostadsområden

utformas — enligt nu gängse praxis — i samråd med respektive byggherrar i

anslutning till projekteringen. Det möjliga bostadsbyggandet för närmaste

femårsperiod är större än det enligt maximiprognosen erforderliga byggandet

och någon försämring i detta avseende längre fram är inte att befara.

De försörjningsmässiga förutsättningarna för stadens utbyggnad i allmänhet

och det föreslagna universitetsområdet i synnerhet har mycket ingående belysts

i till kommittén översänt material. Detta visar att den speciella planeringen för

den högre utbildningen förts fram så långt som ur stadens synpunkt är möjligt

innan definitivt beslut fattats i lokaliseringsfrågan. Detta gäller även ifråga om

studentbostadsbyggandet. Studentbostäderna i kv. Flamman, som omfattar 258

lägenheter, blir successivt färdiga under sommaren och hösten i år.

Självfallet kommer stadens planeringsresurser att ställas inför betydande

problem vid ett förverkligande av U 63:s förslag. Härvid bör emellertid fram­

hållas att Linköpings stad under lång tid betraktat tillkomsten av en universi­

tetsutbildning i staden som en möjlighet, som planeringen alternativt måste ta

hänsyn till. Om den ovisshet på vitala punkter, som detta förhållande medfört,

upphör med ett beslut i positiv riktning, så kommer detta att i väsentliga avse­

enden underlätta den kommunala planeringen. Den ökade expansionstakten

kommer å andra sidan att kräva en ännu snabbare ökning av stadens plane­

ringsresurser än som nu sker. Linköpings kommunala myndigheter har sin upp­

märksamhet riktad på denna fråga och kommer att se till att stadens plane­

ringsresurser inte kommer att utgöra något hinder för att bygga ut en universi­

tetsorganisation i Linköping i den takt statsmakterna för sin del finner möjligt

och lämpligt.

Samarbetsnämnden i Linköpings kommunblock framhåller att utbyggnaden

av universitetsorganisationen i Linköping i särskilt hög grad kommer att påverka

samplaneringen mellan Linköpings stad och Kärna kommun. Representanter

för sistnämnda kommun och Linköpings stad har enats om att föreslå resp.

Kungl. Majrts proposition nr Hl år 1965

121

fullmäktigeförsamlingar att låta verkställa en utredning rörande förutsätt­

ningarna för sammanläggning av kommunerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beträffande den av kommittén föreslagna universitetsfilialen i Örebro anför

byggnadsstyrelsen, att stadens mark- och planeringsberedskap är god. Det om­

råde som av staden reserverats för universitetsändamål torde ur olika synpunk­

ter vara tillfredsställande. Staden och landstinget kan enligt styrelsen ställa

nöjaktiga provisorier till förfogande vid den tidpunkt, då undervisningen i Öre­

bro skall starta. I det för Örebro läns landstings förvaltningsutskott och drätsel­

kammaren i Örebro gemensamma yttrandet framhåller man i detta sammanhang.

Lokalfrågorna för ifrågasatt start av socialhögskola och gymnastiklärarutbild­

ning i Örebro från hösten 1966 är för närvarande under utredning. Förutsätt­

ningar synas föreligga att åstadkomma en godtagbar lösning.

Genom pågående och planerade nybyggnader för landstingets yrkesskolor

beräknas nuvarande lokaler vid centrala verkstadsskolan i Örebro kunna fri­

ställas under år 1966. Landstinget är berett att under fyra ä fem år upplåta dessa

lokaler för akademisk utbildning. Härutöver torde ytterligare ett antal lokaler,

av vilka dock en del är spridda på olika håll i staden, kunna ställas till förfo­

gande temporärt under uppbyggnadstiden.

Det är emellertid angeläget att nybyggnader speciellt planerade för den högre

utbildningen uppförs så snart som möjligt. Örebro stad har lämnat anvisning på

tomtområde i närheten av Almby kyrka, som i stort sett omgående kan ställas

till förfogande för utbyggnad. Som påvisats för såväl U 63 som representanter för

byggnadsstyrelsen på platsen kan i anslutning till detta område praktiskt taget

obegränsade utvidgningsmöjligheter erbjudas. I direkt anslutning till universi­

tetsområdet upptar generalplanen för staden flera bostadsområden, vilka vid

utbyggnad av högre utbildning i Örebro kan utbyggas i en snabbare takt än

vad som eljest avsetts.

I direkt anslutning till stadens city finns reserverade markutrymmen som kan

tas i anspråk för sådana universitetsanläggningar, som anses böra få ett centralt

läge. Detta markområde ligger i anslutning till sjukhustomten.

Vidare diskuteras planerings- och byggnadsresurser i Örebro. Förvaltnings­

utskottet och fullmäktige anför.

Landstinget och staden har till U 63 lämnat uppgift på de egna planerings-

resurserna. Härtill torde böra tilläggas att planeringsresurserna i form av yrkes­

verksamma arkitekter och konsulter inom byggnadsområdet är större i Örebro

än någon annan stad utanför storstadsområdena. Härav torde framgå att de

personella planeringsresurserna för en utbyggnad av akademisk utbildning är

större i Örebro än i någon av de övriga orter som av U 63 föreslagits som loka­

lisering för någon form av akademisk utbildning.

Även de personella och materiella byggnadsresurserna är mycket goda. Flera

av de stora byggnadsföretagen med riksomspännande verksamhet har välutrus­

tade avdelningskontor i Örebro. Härutöver finns även större lokala byggnads­

firmor. Tillgången på personal för drifts- och arbetsledning inom byggnadsverk­

samheten kan anses tillfredsställande.

I Örebro finns en välkvalificerad byggnadsarbetarkår, vilken är betydligt större

än i exempelvis Linköping. Enligt folkräkningen 1960 uppgick således dagbefolk­

122

ningen inom byggnads- och anläggningsverksamhet i Örebro till 4 366 mot 2 816

i Linköping. Landstinget bedriver en omfattande utbildning av byggnadsarbe­

tare. Under läsåret 1964/65 var sålunda vid landstingets olika yrkesskolor 423

elever under utbildning inom byggnadsfacken. Från och med höstterminen 1965

kommer utbildningskapaciteten inom byggnadsyrkena att öka med 80 elev­

platser. Med skäl torde därför kunna göras gällande, att förutsättningarna för

en snabb utbyggnad av akademisk utbildning är gynnsammare i Örebro än någon

annan tänkbar ort.

Även studentbostadsbyggandet berörs. Det framhålls att man inom Örebro

har möjlighet att uppföra studentbostäder i nära anslutning till det föreslagna

universitetsområdet.

För den föreslagna universitetsfilialen i Karlstad har staden reserverat

markområden, som till storlek och belägenhet är nöjaktiga, anser byggnadssty­

relsen och uttalar samtidig att nöjaktiga lokalprovisorier kan anvisas. Länssty­

relsen i Värmlands län anför beträffande Karlstads förutsättningar som akade­

misk utbildningsort bl. a.

Stadens möjligheter att realisera det program U 63 skisserar finns redovisade

i länskommitténs framställning till Kungl. Maj:t den 25 november 1963 men

också i eget yttrande vilket bär bifogas. Länsstyrelsen önskar därför endast

understryka att Karlstad har resurser när det gäller lokaler, bostäder och

markområden, men också att det finns en vilja och beslutsamhet att på bästa

sätt förverkliga förslaget om en akademisk 2-betygsundervisning. Karlstad är

en skolstad med traditioner, och länsstyrelsen betraktar U 63:s förslag som ett

naturligt led i stadens ambitiösa strävanden att utveckla dessa. Karlstad har

för övrigt vunnit gehör hos lärarutbildningssakkunniga när det gäller en fortsatt

lärarutbildning i staden.

Stads julimäktige i Karlstad ställer enligt sitt yttrande Tjäderskolan till dispo­

sition för den akademiska utbildningen under uppbyggnadsskedet. En detalje­

rad redogörelse för dessa lokaler lämnas. Vissa ytterligare lokaler, som under

dagtid delvis kan disponeras (Folkets hus, församlingslokaler, Sundstagymnasiet

och Tingvallagymnasiet), redovisas också i detalj. Fullmäktige framhåller där­

jämte i huvudsak.

I den framställning, som kommittén för akademisk utbildning i Värmlands

län ingav till Kungl. Maj:t den 25 november 1963 »Akademisk undervisning i

Karlstad» erinrades bl. a. om att Karlstads stad kunde erbjuda två markområ­

den, betecknade alt. 1 och alt. 2, för uppförande av undervisningsbyggnader

m. m. Stadsfullmäktige framhåller att ifrågavarande markområden enligt full­

mäktiges mening även är lämpliga för en universitetsfilial vid dess utbyggnad

i permanent skick. Fullmäktige har därvid funnit att alt. 2 (Kroppkärrs Krono-

park, söder E 18) måste anses vara det mest lämpliga området med hänsyn

till bl. a. att området har en sådan storlek (ca 200 ha) med ytterligare reserv­

arealer att framtida utbyggnadsbehov kan tillgodoses, att området ägs av Kro­

nan (större delen) och staden, varför marken ur äganderättssynpunkt är dispo­

nibel för bebyggelse, att området ur kommunikationssynpunkt är välbeläget

i omedelbar anslutning till E 18, att bostadsfrågan för lärare och studenter kan

Kungl. Maj:ts projwsition nr Hl år 1965

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

123

!

ges en mycket god lösning enär enligt stadens bostadsförsörjningsplan bostads­

bebyggelse skall påbörjas år 1969 norr om E 18 i omedelbar anslutning till det

nu aktuella området, att området är av sådan storlek att — därest så befinnes

lämpligt — studentbostäder kan uppföras i närheten av undervisningsbyggna-

derna, att området har goda grundförhållanden, att området har ett synnerligen

vackert läge med utsikt över Kroppkärrssjön och staden och med tillgång till

friluftsbad i nyssnämnda sjö.

Beträffande det ovan omnämnda markområdet, alt. 1 (Jakobsberg) framhåller

stadsfullmäktige att även detta område med sitt något centralare läge fortfarande

är en realistisk möjlighet för uppförande av permanenta undervisningslokaler. Om

det bedömes som troligt att en lärarutbildning med anknytning till seminariet

eller en medicinsk utbildning med anknytning till lasarettet i en framtid kan

bliva aktuell, synes enligt stadsfullmäktige ifrågavarande område som ligger

1 anslutning till dessa institutioners områden, vara att föredraga även för det

nu aktuella byggnadsbehovet för en universitetsfilial. De nackdelar, som vid­

låder Jakobsbergsområdet — sämre trafikförhållanden, och mindre areal än alt.

2 samt befarade bullerstörningar från flygfältet — utgör enligt fullmäktiges

mening icke hinder mot eu lokalisering hit.

Även Växjö har, enligt byggnadsstyrelsen, reserverat markområden, som till

storlek och belägenhet är nöjaktiga, för den föreslagna universitetsfilialen.

Nöjaktiga lokalprovisorier kan anvisas. Länsstyrelsen i Kronobergs län fram­

håller beträffande lokal- och marktillgången i Växjö.

I fråga om mark för exploatering är Växjö stad ovanligt väl tillgodosedd.

Staden äger inom och invid den stadsplanelagda delen av stadsområdet mark

med en areal av cirka 2 000 hektar. För den tilltänkta universitetsfilialen har

staden reserverat del av det s. k. Teleborgsområdet, vilket markområde inklusive

reservområden omfattar en areal av 71 hektar. Stadens möjligheter att tillgodose

behovet av bostäder för lärare och studenter bedöms som mycket goda. Växjö

stad har beslutat ställa det välvårdade Teleborgs slott till förfogande för univer­

sitetsfilialens räkning. Representanter för byggnadsstyrelsen har besiktigat bygg­

naden och har kunnat konstatera, att i densamma kan inrymmas dels admini-

strationslokaler och kårlokaler av permanent karaktär, dels ock under ett inled­

nings- och uppbyggnadsskede även erforderliga undervisningslokaler. I den nya

biblioteksbyggnaden finns vidare föreläsningssal, som är mycket lämplig som

undervisningslokal för en universitetsfilial. Det kan alltså konstateras, att Växjö

stad har lokaler, som medger ett snabbt igångsättande av utbildning i universi­

tetsfilial. Därest dock icke ovannämnda lokaler skulle förslå kan en eller flera

monteringsfärdiga lärosalspaviljonger uppföras i anslutning till slottet. Enligt

uppgift från Växjö stad utgör kostnaden för dylik paviljong, innehållande två

lärosalar och fullt färdig med inventarier, för närvarande 109 800 kronor.

Länsstyrelsen hänvisar avslutningsvis till att skolöverstyrelsen i sitt yttrande

över kommitténs betänkande understrukit sambandet mellan universitetsutbild­

ning och praktisk lärarutbildning. I detta sammanhang tar länsstyrelsen upp

lärarutbildningssakkunnigas nyligen avgivna betänkande och understryker de

fördelar som i olika avseenden, främst lokalmässigt, står att vinna vid en för­

läggning av lärarutbildning till Växjö.

Stadsfullmäktige i Växjö understryker att staden är ovanligt väl tillgodosedd

124

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Hl år 1965

med mark för exploatering. Man har reserverat 124 ha av det s. k. Teleborgs-

området för universitetsfilialen. Förslag till dispositionsplan för området har

utarbetats och redovisas i detalj i yttrandet. Till detta har även bifogats ett

antal kartor jämte fotografier. Lokaler för undervisning m. m. kan enligt stads­

fullmäktige i första hand provisoriskt anordnas inom Teleborgs slott. I mindre

utsträckning kan lokaler dessutom upplåtas inom nybyggnaden för stifts- och

landsbiblioteket. Om lokalerna inom slottet inte skulle vara tillräckliga kan

man uppföra lärosalspaviljonger i närheten. Möjligheterna att tillgodose behovet

av bostäder för lärare och studerande bedöms av stadsfullmäktige som mycket

goda. Utfästelse att bevilja anslag för viss komplettering av boksamlingarna

i

stifts- och landsbiblioteket lämnas. Avslutningsvis redovisar man även möjlig­

heterna för olika idrottsliga och kulturella fritidssysselsättningar.

Beträffande den föreslagna framtida universitetsfilialen i Sundsvall

framhåller stadsfullmäktige i Sundsvall att läget ur lokalmässig synpunkt för

staden nu är mycket gynnsamt i och med att den modernt utrustade gymnasie-

byggnaden i stadens centrum kan ställas till förfogande för universitetsutbild­

ning och som lärarhögskola. Sundsvall har vidare stora råmarksområden inom

centrala staden där studentbostadsbebyggelse kan ske.

2.3. Departementschefen

Universitets- och högskoleväsendet har — liksom utbildningsväsendet i övrigt

— genomgått en utomordentligt snabb utveckling under de senaste decennierna.

Från att i mitten av 1940-talet ha omfattat något mindre än 15 000 studerande

hade studerandeantalet ökat till ca 48 000 höstterminen 1963. Därefter har

antalet ökat ytterligare. Denna starka expansion har möjliggjorts genom

stora insatser från det allmännas sida. De senaste tio åren har präglats av ett

kontinuerligt reformarbete, som bl. a. resulterat i att den högre utbildningen och

forskningen vid universitet och högskolor under denna period erhållit kraftiga

materiella och personella förstärkningar. De riktlinjer för utbyggnaden under

1960-talet som drogs upp vid 1960 års riksdag (prop. 1960:119, SäU 1,

rskr 327)

tog sikte på en expansion av universitets- och högskoleväsendet till ca 53 000

studerande år 1970. Med utgångspunkt i förnyade överväganden reviderades

detta program år 1963, då riksdagen biträdde de av mig i prop. 1963:172 för­

ordade riktlinjerna för en ytterligare utbyggnad fram till 1970-talets början. I

dessa riktlinjer förutsattes antalet studerande vid universitet och högskolor i

början av 1970-talet uppgå till nära 83 000.

1963 års riksdagsbeslut innefattar inte något ställningstagande till hur den

utomordentligt omfattande utbyggnaden i detalj skall realiseras. Med utgångs­

punkt i riksdagens principbeslut om universitets- och högskoleutbyggnaden fram

till början av 1970-talet har 1963 års universitets- och högslcolekommitté (U 63)

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

125

haft till uppgift att framlägga konkreta förslag till hur utbyggnaden skall genom­

föras.

De förslag som jag i det följande framlägger utgör en ny betydelsefull etapp i

reformeringen av vårt högre utbildningsväsen med långtgående konsekvenser för

hela vårt samhälle. Förslagen innebär en mycket omfattande utbyggnad av nu­

varande universitet och högskolor. De innebär vidare inrättande av en ny tek­

nisk högskola, en ny medicinsk utbildnings- och forskningsenhet, en ny humanis­

tisk fakultet vid universitetet i Umeå samt inrättande av fyra nya utbildnings­

enheter för de filosofiska fakulteternas del. Ett förverkligande av dessa förslag

medför en angelägen spridning av utbildningsmöjligheterna på universitets- och

högskolenivå.

Innan jag närmare redovisar mina ställningstaganden till U 63:s förslag vill

jag inledningsvis slå fast, att kommittén enligt sina direktiv inte haft att om­

pröva 1963 års program. I åtskilliga yttranden har nämligen framförts uppfatt­

ningar av den innebörden, att kommittén bort utgå från andra riktpunkter för

den kvantitativa utvecklingen av studerandeantalet fram till början av 1970-

talet än dem som fixerades i 1963 års program. I och för sig är det förståeligt att

remissinstanserna tagit upp denna fråga. De allra senaste årens utveckling av

tillströmningen till högre studier och de tendenser man kan utläsa därur tyder

på att antalet studerande vid universitet och högskolor omkring år 1970 inte

oväsentligt skulle kunna komma att överstiga det antal som förutsattes i 1963 års

program. Statistiska centralbyrån redovisar sålunda en prognos (tendensberäk­

ning), enligt vilken antalet studerande år 1972 skulle uppgå till drygt 100 000.

Skillnaden mellan denna prognos och 1963 års ram för studerandeantalet har

flera förklaringar. Först kan man konstatera, att antalet studerande i gymna­

siet, främst det allmänna, ökat något snabbare än som var förutsett år 1963.

Vidare har övergången från gymnasiestudier till akademiska studier relativt

sett varit på det hela taget oförändrad, medan en förutsättning i 1963 års pro­

gram varit en ganska avsevärd minskning av övergångsfrekvensen. I samman­

hanget bör också observeras att antalet närvarande studerande vid universitet

och högskolor är beroende av de genomsnittliga studietiderna. Statsmakternas

satsning på ökade utbildningsresurser, exempelvis genom införandet av automa­

tisk lärarkrafttilldelning vid de filosofiska fakulteterna, synes än så länge inte

ha resulterat i att de genomsnittliga studietiderna gått ner.

Jag vill här i korthet erinra om de åtgärder som på skilda områden vidtagits

under senare år för att åstadkomma en balanserad expansion inom hela utbild-

ningssektorn. Riktlinjerna för statsmakternas politik beträffande utvecklingen

av det gymnasiala åldersstadiets skolor är sålunda utformade med hänsyn bl. a.

till sambandet med det högre utbildningsväsendet. Sedan 1960-talets början har

en förskjutning i riktning mot fackgymnasieutbildning genomförts och senast på

grundval av prop. 1964:171 (SäU 1,

rskr 407) angående reformering av de gym­

nasiala skolorna m. m. har en riktpunkt för gymnasiets kvantitativa omfattning

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^1 år 1965

och fördelning på olika studievägar fastställts för att så långt möjligt överens­

stämma med riktlinjerna för utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet. På

det postgymnasiala utbildningsområdet har en rad insatser gjorts för att bereda

möjligheter till andra utbildningar än de i traditionell mening akademiska. Ge­

nom statsmakternas beslut år 1962 inrättades två statliga journalistinstitut.

Beslut fattades år 1964 om en fördubbling av utbildningskapaciteten vid nuva­

rande socialhögskolor fram till 1970-talets början. Utredning pågår f. n. om att

dels öka socionomutbildningen genom att inrätta en ny socialhögskola, dels in­

rätta en ny utbildningsanstalt för gymnastikdirektörer. Vidare har bl. a. klasslä­

rarutbildningen utbyggts kraftigt, senast efter beslut vid 1965 års vårriksdag.

Intagningen till den ettåriga studentlinjen vid handelsgymnasierna har ökats

innevarande läsår. En utbyggnad pågår även av vårdyrkesutbildningen. Vidare

har en utredning med förslag om en kvalificerad postgymnasial utbildning i auto­

matisk databehandling nyligen framlagts. Slutligen vill jag i detta sammanhang

erinra om att 1964 års studiesociala reform innebär att studerande vid icke-aka-

demisk postgymnasiala utbildningslinjer erhåller studiemedel på samma villkor

som universitetsstuderande.

På längre sikt bör åtgärderna på det icke-akademiska postgymnasiala området

— liksom bl. a. de rationaliseringsåtgärder av olika slag som jag i det följande

skall återkomma till — få en avsevärd effekt. Under de närmaste och mest kri­

tiska åren är det emellertid enligt min mening inte sannolikt att man enbart på

dessa vägar kan lätta trycket på den i traditionell mening akademiska utbild­

ningen så att överensstämmelse nås med 1963 års program. Universitetskanslers-

ämbetet, som även utgår från att de olika åtgärder som vidtagits och kommer

att vidtagas skall få effekt bl. a. i avlänkningssyfte, gör den bedömningen att man

med hänsyn till de senaste årens utveckling måste ompröva den i 1963 års riks­

dagsbeslut fastställda ramen och räkna med ca 10 000 fler studerande. För egen

del vill jag först betona nödvändigheten av att skilja mellan prognos eller ten­

densberäkning och program eller ram. Statistiska centralbyråns beräkning, som

slutar på ca 100 000 i början av 1970-talet, är en renodlad prognos som baseras

på aktuella utvecklingstendenser. Studerandeantalssiffran 83 000 i 1963 års pro­

gram är en ram som fastställts med hänsyn till storleken av de resurser samhäl­

let kan ställa till universitets- och högskolesektorns förfogande. Som kommer

att framgå av det följande finner jag det vara orealistiskt att mer väsentligt

ändra ramen 83 000. U 63 har i sina utredningar visat att den fortsatta utbygg­

naden av universitet och högskolor kommer att kräva mycket betydande resur­

ser. Knappheten på personal och de stora krav som utbyggnaden ställer på

investeringar i lokaler och utrustning m. m. medför att man inte utan att allvar­

ligt riskera en kris för utbildningsväsendet i dess helhet kan göra en långtgående

revidering av 1963 års riktlinjer för universitets- och högskoleväsendets utbygg­

nad. Jag vill sålunda understryka att frågan om universitetens och högsko­

lornas kapacitet måste ses mot bakgrund av utvecklingen inom utbildnings­

väsendet i dess helhet. I dag finns inom skolsektorn en lärarbrist av betydande

127

omfattning. Främst avser bristen akademiskt utbildade lärare. Enligt av stats­

makterna tidigare fattade beslut skall en snabb expansion ske av skolsektorn.

Redan när besluten fattades förutsågs de svårigheter som kan komma att uppstå

när det gäller att tillgodose lärarbehovet. På lång sikt medför en utbyggnad

av universitetsorganisationen ett ökat utbud av lärare. På kort sikt råder emel­

lertid det motsatta sambandet. Utbyggnaden av universitet och högskolor måste

därför avvägas med särskild hänsyn till föreliggande planer för utbildningsvä­

sendets expansion på övriga områden. Jag finner att de resurser som U 63 räknat

med för utbyggnaden av universitet och högskolor vid en oförändrad aktivitets-

grad hos de studerande bör göra det möjligt att höja 1963 års ram med ca 4 000

studerande. Jag förordar sålunda, att man vid den fortsatta planeringen av uni­

versitets- och högskoleutbyggnaden utgår från att det totala antalet studerande

i början av 1970-talet kommer att vara ca 87 000.

Denna nya ram bör på ett rimligt sätt komma att svara mot anspråken på

utbildningsmöjligheter i början av 1970-talet. Jag är fullt medveten om att detta

förutsätter ökad effektivitet i utbildningen vid universitet och högskolor. Därför

måste de åtgärder jag i det följande kommer att förorda i syfte att rationali­

sera denna utbildningsverksamhet snabbt ge resultat.

Ett realiserande av det i det föregående angivna programmet kommer såsom

nämnts att fordra ett utomordentligt omfattande engagemang från samhällets

sida på universitets- och högskoleområdet. Lyckas man genomföra detta kom­

mer, efter vad man nu kan bedöma, i början av 1970-talet svensk ungdom

att ges möjligheter till en högkvalificerad utbildning i en omfattning som då

torde ha få motsvarigheter i världen i övrigt.

Beträffande utvecklingen på längre sikt är det inte möjligt att i dag ge några

bestämda riktpunkter. Den nya ramen för 1970-talets början torde innebära

att man under 1970-talet kommer något högre än det antal — 90 000 stude­

rande vid »full utbyggnad enligt 1963 års program» — som U 63 räknar med.

Utvecklingen påverkas emellertid också av förändringar inom hela det post­

gymnasiala utbildningsfältet och därvid bl. a. av hur de olika utbildningsvägarna

på detta fält kommer att avgränsas mot varandra. U 63 har på allmänna grunder

funnit det rimligt att man i planeringsarbetet räknar med att antalet studerande

vid universitet och högskolor enligt nuvarande terminologi i början av 1980-talet

kommer att överstiga 100 000. Allt eftersom man får bättre grund för en säkrare

bedömning får en fixering av framtida riktpunkter göras.

För dagen är det emellertid angelägnast att genom kraftfulla och snabbt ver­

kande åtgärder se till att studerandeantalet vid början av 1970-talet verkligen

håller sig inom den ram som jag angett i det föregående. Såsom framgår av

U 63:s överväganden är det program kommittén framlägger för de spärrade

fakulteterna och högskolorna det mesta möjliga som kan åstadkommas under

den angivna tidrymden. Detta betyder att det starka trycket på det högre ut­

bildningsväsendet kommer att riktas mot de fria fakulteterna och av allt att

döma främst mot de filosofiska. Det är alltså här nämnda åtgärder måste sättas

in om det uppställda programmet skall kunna realiseras.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

128

U 63 rekommenderar vissa organisatoriska åtgärder för att förhindra långt ut­

dragna studier vid de filosofiska fakulteterna. Kommittén har diskuterat regler

enligt vilka studerande som inte följer gällande normalstudietidsbestämmelser

skulle gå miste om rätten att fortsätta sina studier. Jag delar U 63 :s uppfatt­

ning att kraftiga åtgärder måste vidtagas på detta område och vill än starkare

understryka nödvändigheten av att studietiderna och därmed studerandeantalet

inom de filosofiska fakulteterna begränsas.

Universitetskanslersämbetet bedömer situationen under de närmaste åren som

så kritisk — med hänsyn till bl. a. lärarbristen inom hela utbildningssektorn —

att ämbetet förordar en omedelbar utredning om ytterligare reglering av till­

trädet till de filosofiska fakulteterna i syfte att få konsekvenserna i olika hän­

seenden av en spärr belysta. I övrigt har endast ett fåtal remissinstanser aktua­

liserat spärrfrågan. För egen del räknar jag med att studieintresserade inte skall

hindras från vidareutbildning av någon annan begränsning än som betingas av

lärartillgången och det investeringsutrymme som ges med utgångspunkt i den

ekonomiskt politiska avvägningen av samhällets totala resurser. Jag redovisar

också längre fram vissa åtgärder som bör medverka till att åstadkomma en

eftersträvad balans i utbildningssystemet. I nuvarande läge med ett omfattande

allmänt gymnasium, som inte ger en direkt yrkesinriktad utbildning, är det inte

heller rimligt att abrupt införa en spärr framför de filosofiska fakulteterna.

Ett ytterligare skäl mot att spärra tillträdet till de filosofiska fakulteterna är

att det möter rent praktiska svårigheter att genomföra en sådan åtgärd. Inom

dessa fakulteter ryms nämligen ett betydande antal studievägar. En spärr kan

därför inte generellt gälla tillträdet till fakultet utan måste avse skilda studie­

vägar eller med dagens utbildningsorganisation t. o. m. de enskilda ämnena.

Dimensioneringen av de olika studievägarna och ämnena blir ytterst vansklig.

I varje fall saknar man i dagens läge möjlighet att mot bakgrund av arbetsmark-

nadsprognoser bedöma vilken intagning som skulle vara motiverad.

För att öka effektiviteten i utbildningssystemet måste nya vägar sökas för att

åstadkomma minskning av studietiderna och en ökad genomströmning. Dessa

åtgärder bör till sin principiella karaktär vara av det slag U 63 förordat. En

förutsättning för att de skall kunna med framgång genomföras är emellertid

enligt min mening att en fastare organisation av utbildningen fram till primär­

examen vid de filosofiska fakulteterna genomförs. En nära till hands liggande

åtgärd, som aktualiserats i flera remissyttranden, är att införa bundna ämnes­

kombinationer eller om man så vill fasta studiegångar för de studerande vid

filosofisk fakultet. Medan tillträde hittills i princip varit fritt till studier i

varje enskilt ämne inom filosofisk fakultet bör sålunda organisationen i fram­

tiden tillåta fritt tillträde endast till vissa fasta studiegångar såsom redan

är förhållandet vid spärrade fakulteter och högskolor samt vid de teolo­

giska och juridiska fakulteterna. En sådan anordning kan ej anses innebära

någon väsentlig inskränkning i valfriheten i jämförelse med nuvarande förhål­

landen. Undersökningar som gjorts beträffande vilka ämnen som ingår i primär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

129

examina vid de filosofiska fakulteterna visar nämligen att de studerande väljer

ett relativt begränsat antal ämneskombinationer. I själva verket täcker mindre

än 30 baskombinationer närmare 90 % av alla filosofiska primärexamina. Unge­

fär tre fjärdedelar av dessa baskombinationer motsvarar för övrigt i allt väsent­

ligt de kombinationer som ingår i de nyligen av 1960 års lärarutbildningssak-

kunniga föreslagna fasta studiegångarna för utbildning av lärare i läroämnen.

Fasta studiegångar har även aktualiserats i andra sammanhang, bl. a. för psyko­

logutbildningen. Jag vill också här påpeka att från bl. a. studenternas egna orga­

nisationer i remissyttrandena framförts förslag om införande av fasta studie­

gångar inom de filosofiska fakulteterna. Jag räknar med att detta skall realiseras

snarast möjligt.

„

De fasta studiegångarna kan i framtiden tänkas omfatta studier för hela betyg

enligt nuvarande examenssystem eller kurser av olika längd i skilda ämnen enligt

vad som kan betecknas som ett poängsystem. I tanken på fasta studiegångar

ligger, att ämnesstudierna skall ske i en fixerad tidsföljd och inom bestämda

tidsramar. Detta bör möjliggöra rationaliseringar så att utbildningen i

skilda ämnen kan samordnas till innehållet och upprepningar av kursstoff som

är gemensamt för två eller flera ämnen undviks. Vidare möjliggör systemet, att

den enskilde studeranden kan följas och att åtgärder kan vidtas om vederbö­

rande inte förmår hålla takten i undervisningen inom fastställda tidsramar. Om

studieresultatet inte blir tillfredsställande bör som sista utväg den studerande

kunna avvisas från fortsatt universitetsutbildning.

Förutom införandet av ett system med fasta studiegångar vid de filosofiska

fakulteterna förordar jag således skärpta regler för rätten att bedriva studier

vid dessa fakulteter samt vid de teologiska och juridiska fakulteterna. Ett av-

visningsförfarande med den innebörd jag här skisserat tillämpas redan nu vid

handelshögskolorna och de tekniska högskolorna. I detta sammanhang vill jag

även erinra om bestämmelserna i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr

401), som bl. a. stadgar, att studiemedel för fortsatta studier utgår endast om

det med hänsyn till de resultat som vederbörande uppnått måste anses sannolikt,

att han eller hon kommer att slutföra studierna inom normal tid.

För den enskilde studeranden innebär den fasta studiegången krav på ett

beslut om studiernas inriktning vid början av dessa. Detta val bör vid de

filosofiska fakulteterna avse de första årens studier. Härefter bör den stu­

derande — fortfarande inom en fast studiegång — ha möjlighet till ett mera

fritt val av utbildning. De fasta studiegångarna — i princip omfattande kom­

binationer av närbesläktade ämnen och med viss inriktning mot skilda avnämar-

behov i samhället — bör ge den studerande en mer målmedveten inriktning och

större stadga i studiearbetet samt en bättre överblick över studierna än veder­

börande f. n. ofta har. Införande av fasta studiegångar bör därmed få den kon­

sekvensen att den enskilde mer målmedvetet än i dag fastställer sitt utbildnings­

behov och realistiskt bedömer sina förutsättningar för fortsatta studier. Härige­

nom kan ett riktigare val träffas mellan olika former av vidareutbildning eller

(> —

Dihang till riksdagens protokoll lOOö. 1 sand. Nr Jk 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

130

direkt förvärvsverksamhet. Det är naturligt att samhällets insatser för bl. a.

studie- och yrkesvägledning härvid samtidigt ökas.

Ökade krav på studietakt och studieresultat vid de filosofiska fakulteterna

kan förutsättas medföra cn snabbare genomströmning och en större andel exa­

minerade. U 63 har i ett räkneexempel åskådliggjort effekterna av att de genom­

snittliga studietiderna fram till primärexamen vid konstant tillströmning till

dessa fakulteter minskas från fem till fyra år. Enligt detta räkneexempel sjunker

antalet studerande vid de filosofiska fakulteterna så småningom med ca 15 %.

Detta innebär vid nuvarande kostnadsnivå eu besparing enbart i driftkostnader

av omkring 20 milj. kr. per år. Härtill kommer effekten av en ökad exami-

nationsfrekvens. Av dem som n. avser att avlägga primärexamen kommer upp­

skattningsvis endast omkring två tredjedelar att förr eller senare ta exa­

men. I detta sammanhang vill jag nämna, att 1960 års lärarutbildningssakkun-

niga, som föreslår fasta studiegångar, räknar med en examinationsfrekvens av

mellan 85 och 90 % inom ramen för normalstudietiden.

Den av mig skisserade organisatoriska uppläggningen av fasta studiegångar

torde kunna komma i fråga för de allra flesta studerande. Vissa kategorier stu­

derande — med en i och för sig berättigad målsättning att bedriva högre studier,

exempelvis i enstaka ämnen — torde emellertid inte kunna följa denna typ av

fasta studiegångar. Dessa kategorier bör tillgodoses genom särskilda anord­

ningar.

Införandet av fasta studiegångar fram till primärexamen kräver att stadgan

angående filosofiska examina omarbetas enligt de riktlinjer jag nu dragit upp. Det

fordrar vidare en omarbetning av bl. a. nuvarande studieplaner och organisa­

tionsplaner för samtliga ämnen inom filosofisk fakultet. I sammanhanget bör

även uppmärksammas behovet av att tentamensmöjligheter erbjuds under ferie­

tid. Nämnda översyn, som snarast bör verkställas, måste ske med beaktande

av de ställningstaganden som statsmakterna kan komma att göra med hänsyn

till lärarutbildningssakkunnigas förslag beträffande ämneslärarutbildningens ut­

formning. Slutligen måste regler utformas för avvisningsförfarandet. Med hän­

syn till den förväntade starka ökningen av studerandeantalet de allra närmaste

åren måste åtgärder vidtas snarast möjligt. Inom ramen för gällande bestäm­

melser borde vissa av dessa kunna ges verkan redan fr. o. m. läsåret 1966/67.

Samtliga de av mig här förordade åtgärderna bör genomföras i den ordning

Kungl. Maj:t bestämmer.

De i det föregående angivna insatserna avser att snabbt effektivisera utbild­

ningen vid de filosofiska fakulteterna. En rad andra rationaliseringsåtgärder är

också angelägna även om flertalet av dem kommer att få effekt först längre fram.

Relativt snart bör dock vissa åtgärder på personalsidan, som jag skall återkom­

ma till i samband med övervägandena om de filosofiska fakulteterna, kunna bli

av väsentlig betydelse. Jag är medveten om att ett rationaliseringsarbete i sitt

inledningsskede kan ställa stora krav på ekonomiska insatser och ge utdelning

först efter en ganska lång tid. Verksamheten i detta hänseende måste därför un­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

131

derbyggas med vederhäftiga kalkyler över vinsterna på längre sikt. Rationalise­

ringarna på universitets- och högskoleområdet får inte leda till en oförmånlig

kostnadsutveckling. Huvudansvaret åvilar universitetskanslersämbetet, som bl. a.

genom den för ett drygt år sedan genomförda reformeringen av universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning har fått förutsättningar att leda

och genomföra arbetet.

Utvecklingen går mot en ökad användning av tekniska hjälpmedel i under­

visningen på olika nivåer. Än så länge har denna verksamhet på universitets- och

högskoleområdet en relativt blygsam omfattning. U 63 har lagt fram förslag

med vittsyftande konsekvenser i framtiden. Kommittén har framför allt uppe­

hållit sig vid möjligheterna att utnyttja s. k. sluten-krets-television i under­

visningen men anser också, att man bör beakta möjligheten att utnyttja kor­

respondensundervisning samt radio och television för universitets- och högskole­

utbildning. Vidare framhålls behovet av en snabb lösning av läroboksfrågan.

Förslagen har mötts av en övervägande positiv inställning vid remissbehand­

lingen. Det ankommer på vederbörande myndigheter att vidta åtgärder för deras

realiserande. Jag avser för övrigt att i annat sammanhang återkomma till vissa

av dessa spörsmål.

Beträffande användning av tekniska hjälpmedel i den högre utbildningen sak­

nar man i dag erfarenheter för att kunna förorda ett visst hjälpmedel framför

andra. Olika typer av sådana hjälpmedel måste därför prövas. Jag räknar med

att den försöksverksamhet som inletts under överinseende av universitetskans-

lersämbetet och samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommitté-

erna under de närmaste åren kommer att intensifieras och att de av U 63 fram­

förda förslagen och angivna riktlinjerna därvid särskilt beaktas.

Inom universitetskanslersämbetet pågår f. n. ett omfattande utredningsarbete,

som har anknytning till här berörda frågor. Ämbetet har tillkallat särskilda

sakkunniga — universitetspedagogiska utredningen — med uppgift att allmänt

ompröva universitets- och högskoleutbildningens organisation och metodik. I

enlighet med Kungl. Maj:ts uppdrag har kanslersämbetet vidare tillkallat sär­

skilda sakkunniga för att verkställa en översyn av den s. k. universitetsautoma-

tiken. Detta utredningsarbete är mot bakgrund av vad jag anfört i det föregå­

ende av stor betydelse. Jag räknar med att det bedrivs med största skyndsamhet

och samordnas med det arbete som måste verkställas i samband med införan­

det av fasta studiegångar.

Som jag i det föregående framhållit är det nödvändigt att komma till rätta

med problemet om studietiderna vid skilda fakulteter och högskolor. Införandet

av fasta studiegångar är ett medel för att inom de filosofiska fakulteterna nå

detta syfte. I likhet med U 63 finner jag det vidare vara ett oavvisligt krav,

att kurs- och studieplaner anpassas till fastställd studietid. Fortlöpande revisio­

ner av dessa planer är nödvändiga. Införandet av nytt lärostoff måste ound­

gängligen medföra motsvarande nedskärning av äldre kursinnehåll. I samband

med dessa revisioner måste givetvis undervisningsvolymens omfattning prövas.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

132

Från många håll har sålunda ifrågasatts om inte numera undervisningsvolymen

per studerande är alltför stor. Alla möjligheter att förbättra studiemetodiken

måste vidare tas till vara i syfte att underlätta för de studerande att snabbt

genomföra sina studier. En betydande remissopinion har understrukit detta.

Statsmakterna har också sedan slutet av 1950-talet satsat hårt på förbättringar

inte minst vid de filosofiska fakulteterna genom införandet av den automatiska

tilldelningen av lärarkrafter vid dessa och en intensifierad studie- och yrkesväg­

ledning. Det senare gäller även studie- och yrkesvägledningen på det gymnasiala

stadiet, vilken fråga uppmärksammas i samband med reformeringen av de gym­

nasiala skolorna.

Slutligen vill jag här inskjuta att frågan om pedagogisk utbildning av aka­

demiska lärare f. n. övervägs inom universitetskanslersämbetet på grundval av

ett nyligen avgivet expertutlåtande.

Det är angeläget att universitets- och högskolelokalerna utnyttjas effektivt.

IT 63 behandlar möjligheten att införa ett treterminssystem inom det högre ut­

bildningsväsendet. Av kommitténs utredningar synes framgå, att genomföran­

det av ett dylikt system exempelvis vid de tekniska högskolorna kan komma att

kräva en långtgående omläggning av utbildningens inre organisation. Flera re­

missinstanser beklagar — bl. a. med hänvisning till de växande svårigheterna att

ge de studerande en meningsfull praktik under sommartid — att kommittén inte

kunnat förorda ett treterminssystem. Med hänsyn härtill och till de stora krav

på lokaler och utrustning som utbyggnaden medför har jag för avsikt att i annat

sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att vidare låta utreda frågan.

Möjligheterna att införa skiftanvändning av laboratorielokaler — tvåskift-

utbildning — har ingående behandlats av U 63. Kommittén föreslår, att ett- och

tvåbetygsutbildningen i fysik och kemi inom de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna omläggs i enlighet härmed. För övriga laborativa ämnen inom

denna fakultet anser kommittén, att möjligheterna närmare bör undersökas.

Ett tvåskiftsystem vid nuvarande tekniska högskolor är enligt kommittén f. n.

inte genomförbart. De betydande fördelar som står att vinna motiverar dock en­

ligt kommittén, att man bör söka utnyttja ett dylikt system även vid dessa och i

de medicinskt teoretiska ämnena. Kommitténs förslag om skiftutbildning har

mött en övervägande positiv remissopinion. Även jag ansluter mig till förslagen.

Universitetskanslersämbetet och lokal- och utrustningsprogramkommittéerna bör

erinras om att lokalplaneringen i största möjliga omfattning bör utgå från skift-

användning av laboratorielokaler för lågstadieutbildning. En sådan anordning

förutsätter en rationell schemaläggning för undervisnings- och laboratorielokaler

vid våra universitet och högskolor. Kommittén förordar införandet av en central

schemaläggning för läroanstalternas lokaler, främst hörsalar och seminarierum.

Några invändningar mot detta förslag har inte rests i remissyttrandena och jag

vill understryka, att det självfallet ankommer på den lokala administrationen att

Kungl. Maj.ts proposition nr

141

år 1965

133

tillse att samtliga högre läroanstalters föreläsningssalar, laboratorier och semina­

rierum på orten utnyttjas effektivt.

Kungl. Maj.ts 'proposition nr Hl år 1965

U 63 har — såsom framgått av min redovisning i det föregående — avgränsat

tre alternativ för utbyggnaden av universitet och högskolor. Alternativ 1 inne­

bär att hela utbyggnaden sker på nuvarande fem universitetsorter med undan­

tag för en viss del av den medicinska och den tekniska utbildningen. Alter­

nativ 2 innebär att medicinsk och teknisk utbildning i samma omfattning som

enligt alternativ 1 förläggs utanför nuvarande universitetsorter samt att utbild­

ning till primärexamensnivå inom filosofisk fakultet organiseras på ett flertal

nya orter. Alternativ 3 slutligen innebär att en väsentlig del av utbyggnaden

lokaliseras till ett sjätte universitet.

För alla tre alternativen gäller att den största delen av ökningen i studerande­

antalet fram till början av 1970-talet kommer att äga rum på nuvarande uni­

versitets- och högskoleorter. Att utvecklingen måste bli denna är tydligt även

vid en mycket stark satsning på utbyggnad utanför nuvarande universitets­

orter. Som kommer att framgå av det följande finner jag det emellertid ange­

läget att de studerande redan under den närmaste femårsperioden kan geogra­

fiskt spridas i något större utsträckning än U 63 räknat med. Gemensamt för

kommitténs samtliga alternativ är att medicinsk och teknisk utbildning anord­

nas utanför nuvarande universitetsorter.

Vad gäller den medicinska utbildningen får U 63:s förslag stöd av en stark

majoritet av remissinstanserna, av vilka några förordat en ännu kraftigare ut­

byggnad än kommittén räknat med. Ett fåtal instanser har ansett det möjligt

att genomföra expansionen vid nuvarande utbildningsenheter. Man har därvid

räknat med en utbyggnad främst i stockholmsregionen. Liksom bl. a. univer-

sitetskanslersämbetet anser jag detta inte möjligt att genomföra. En utbyggnad

på en sjätte ort av den medicinska utbildningen är enligt min mening nödvändig.

Beträffande den tekniska utbildningen anser en betydande remissopinion —

främst högskolorna själva — att man i stort sett kan bygga ut nuvarande

högskolor i sådan omfattning att en fjärde högskola ej behöver inrättas för att

klara 1963 års utbyggnadsprogram. Högskolornas förslag innebär emellertid att

intagningskapaciteten först vid mitten av 1970-talet kommer i nivå med 1963

års program. Mot högskolornas förslag talar också, såsom framhålls i universi-

tetskanslersämbetets, Svenska arbetsgivareföreningens och Sveriges industriför­

bunds in. fl. yttranden, behovet av att i framtiden ha reserver för utbildningens

och forskningens utveckling vid de redan befintliga högskolorna. I själva verket

skulle konsekvenserna av en satsning enbart på nuvarande högskolor med största

sannolikhet bli att man redan i början av 1970-talet skulle tvingas att genom­

föra en besvärlig och synnerligen kostnadskrävande utflyttning av både tekniska

högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola i Göteborg till resp.

städers ytterområden. Ett ställningstagande som skulle binda planeringen på

134

detta sätt bör inte komma i fråga. Jag ansluter mig därför till U 63 :s förslag

att en fjärde teknisk högskola inrättas.

Med utgångspunkt i de sålunda gjorda ställningstagandena i fråga om medi­

cinsk och teknisk utbildning kan i princip ett flertal olika möjligheter för ut­

byggnaden av universitet och högskolor tänkas. IT 63 understryker också att det

hade varit möjligt att konstruera alternativen annorlunda än som skett. Kom­

mitténs uppfattning att de valda alternativen är de mest realistiska har emeller­

tid fått stöd vid remissbehandlingen, där alternativuppläggningen i det stora hela

lämnats utan erinran. Även jag anser att dessa alternativ innefattar de möjlig­

heter som nu bör övervägas.

U 63:s alternativ 1 skiljer sig från de båda övriga bl. a. därigenom att utbygg­

naden av icke spärrade utbildningslinjer sker inom ramen för nuvarande läro­

anstalter. Ett accepterande av detta alternativ skulle, redan med den ram som

varit U 63 :s utgångspunkt, innebära att avlastningen på nuvarande universi­

tetsorter blir mycket liten. Härtill kommer att på dessa orter skulle falla hela

den ytterligare ökning med ca 4 000 studerande som den av mig förordade nya

ramen innebär. Vidare är det, såsom även kommittén betonat, med hänsyn till

svårigheterna att lösa bl. a. studentbostadsfrågan nödvändigt att åstadkomma

en avlastning av nuvarande universitetsorter.

I yttranden från företrädare för universitet och högskolor, flera forskningsråd

samt från SACO har man bestämt hävdat nödvändigheten av en koncentration

till nuvarande orter av resurserna för högre utbildning och forskning. Jag de­

lar den uppfattning som framförts i dessa yttranden såtillvida som jag i likhet

med U 63 finner det vara oundgängligen nödvändigt att en splittring av resur­

serna för forskning och forskarhandledning på fler universitetsorter än f. n.

i största möjliga omfattning undviks. Däremot finner jag i motsats till nämnda

instanser det vara nödvändigt att en ytterligare decentralisering av lågstadie-

utbildningen inom filosofisk fakultet — utöver inrättandet av teknisk och

medicinsk utbildning på ny ort — genomförs. Detta förslag att ytterligare

decentralisera lågstadieutbildningen har också fått stöd av en kraftig remiss­

opinion, bl. a. universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, LO, TCO, SR,

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet. Mitt ställningstagande

inebär att jag liksom U 63 avvisar alternativ 1.

I valet mellan kommitténs alternativ 2 och 3 finner jag liksom huvuddelen

av remissinstanserna kommitténs argumentering övertygande. En uppbyggnad nu

av ett nytt universitet skulle medföra en allvarlig splittring av forskningsresur­

serna, vilket med hänsyn till den utveckling som karakteriserar modern forskning

under alla förhållanden ter sig tveksamt. Med den knapphet på kvalificerade

forskare som råder, särskilt inom samhällsvetenskaper och naturvetenskaper,

måste en dylik splittring undvikas. Härtill kominer att upprättandet av ett nytt

universitet kunde på ett ogynnsamt sätt inverka på universitetet i Umeå under

det för denna läroanstalt betydelsefulla första utbyggnadsskede, som kommer

att pågå under åtskilliga år. Jag förordar med hänvisning till det anförda, att

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

135

utbyggnaden av universitet och högskolor sker i stort efter de riktlinjer som in­

nefattas i U 63:s alternativ 2. Detta alternativ har av U G3 bedömts från kost­

nadssynpunkt vara något fördelaktigare än de två övriga.

Det återstår så att bland de möjligheter som ryms inom detta alternativ ta

ställning till utformningen och lokaliseringen av de olika utbildningslinjerna.

Till frågan om de icke spärrade fakulteterna skall jag återkomma i det följande.

Jag vill emellertid redan här redovisa mina ställningstaganden rörande medi­

cinsk och teknisk utbildning.

I ett antal remissyttranden har framförts önskemål om förläggning av tek­

nisk utbildning till Norrland. Jag har förståelse för de synpunkter som fram­

kommit. Kraven på den tekniska utbildningens inriktning och nödvändigheten

av ett nära samarbete med en omfattande och differentierad industri gör det

emellertid enligt min mening nödvändigt att i dagens läge för en ny teknisk hög­

skola välja en ort i mellersta Sverige. Jag har kommit till samma uppfattning

som U 63 att vid lokalisering av teknisk och medicinsk utbildning utanför nu­

varande universitets- och högskoleorter endast de tre städerna Linköping, Väs­

terås och Örebro kan komma i fråga, nämligen Linköping och Örebro för medi­

cinsk utbildning samt Linköping och Västerås för teknisk. Starka skäl kan, så­

som U 63 framhållit, anföras för mer än en av de möjligheter som föreligger att

vid lokaliseringen av ifrågavarande utbildning kombinera de tre orterna. När

kommittén vid det slutliga valet enats om att sätta alternativet med både

medicinsk och teknisk utbildning förlagd till Linköping främst har detta skett

på grund av den betydelse, som kommittén tillmätt utvecklandet av forskningen

inom gränsområdena mellan medicin och teknik, samt med beaktande av den

vidareutveckling på längre sikt, som kan komma att äga rum vid universitet

och högskolor. Ehuru inte så få olika meningar om lokaliseringen av ifrågava­

rande utbildning kommit till uttryck vid remissbehandlingen har dock en­

ligt min uppfattning inte framkommit något som allvarligt talar mot U 63:s för­

slag. Detta förslag stöds av bl. a. universitetskanslersämbetet. Jag ansluter mig

sålunda till detta och förordar att medicinsk och teknisk utbildning förläggs till

Linköping. Härvid förutsätter jag dock att förläggningen av högre utbildning till

staden inte rubbar den mellan staten och Linköpings stad ingångna överenskom­

melsen om en långsiktig lösning av markproblemen i staden.

Jag har tidigare denna dag i prop. 1965: 140 förordat en utbyggnad av den

medicinska utbildningen i Göteborg. Vid bifall till detta förslag kommer den

totala intagningskapaciteten per läsår vid de medicinska läroanstalterna att

uppgå till 718 nybörjarplatser i de medicinskt teoretiska ämnena och till 686

platser i de propedeutiska och kliniska ämnena. Riksdagen godkände år 1963, att

den medicinska utbildningen vid början av 1970-talet skulle uppnå en intag-

ningskapacitct av drygt 900 nybörjarplatser per läsår på det teoretiska stadiet.

U 63 har framlagt ett förslag som innebär, att de medicinska läroanstalternas

kapacitet successivt ökas under perioden 1966/67—1969/70 till 916 nybörjar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 är 1965

136

platser årligen i de medicinskt teoretiska ämnena och under perioden 1968/69

—1971/72 till 880 platser per år i de propedeutiska och kliniska ämnena. Kom­

mitténs utbyggnadsförslag har vid remissbehandlingen bemötts positivt. In­

vändningar har emellertid rests mot den föreslagna uppdelningen av läkarut­

bildningen för 86 studerande årligen, vilka studerande skulle få den medi­

cinskt teoretiska utbildningen i Uppsala och den propedeutiska och kliniska i

Linköping. För egen del ansluter jag mig till huvuddragen i U 63:s förslag. Av

tids- och resursskäl bör en på Uppsala och Linköping uppdelad utbildning accep­

teras. Jag förordar således att — såsom en första etapp av utbyggnaden — an­

talet nybörjarplatser vid vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och

Umeå ökas med 20 till totalt 110 resp. 82 nybörjarplatser i de medicinskt

teoretiska ämnena läsåret 1966/67 och att den propedeutiska och kliniska ut­

bildningen på dessa orter dimensioneras för 106 resp. 80 platser årligen. Vidare

förordar jag att, såsom en andra etapp av utbyggnaden, ytterligare 86 ny­

börjarplatser tillkommer i de teoretiska ämnena i Uppsala läsåret 1967/68.

Studerande, som antagits till dessa utbildningsplatser, erhåller propedeutisk och

klinisk utbildning vid en ny medicinsk utbildningsenhet i Linköping. Denna ut­

bildning, omfattande 84 utbildningsplatser årligen, bör igångsättas läsåret

1969/70 under förutsättning att ett för staten godtagbart avtal kan träffas med

vederbörande huvudmän för sjukvården i Linköping. Slutligen förordar jag att —

såsom en tredje utbyggnadsetapp — antalet nybörjarplatser i medicinskt teo­

retiska ämnen vid karolinska institutet i Stockholm ökas med 72 till samman­

lagt 280 läsåret 1969/70, vilket medför ett behov läsåret 1971/72 av 270 utbild­

ningsplatser per år för propedeutisk och klinisk utbildning i Stockholm.

Såsom framgått av min i det föregående lämnade redogörelse har statens

nämnd för förhandlingar med kommuner träffat överenskommelse med delege­

rade för Stockholms läns landsting och för Stockholms stad om anordnande av

läkarutbildning vid ett planerat sjukhus i Huddinge. Överenskommelsen inne­

bär att det kommande sjukhuset i Huddinge får tas i anspråk för klinisk ut­

bildning av läkare som Stockholms tredje undervisningssjukhus utöver de be­

fintliga undervisningssjukhusen karolinska sjukhuset och, enligt 1961 års över­

enskommelse vilken skall följas av ett nytt avtal, S:t Görans sjukhus. Nämnden

för undervisningssjukhusens utbyggande har i skrivelse till Kungl. Maj:t an­

mält, att Stockholms läns landsting beslutat att ett reviderat stomprogram skall

läggas till grund för den fortsatta projekteringen av sjukhuset under förutsätt­

ning av det godkänns av staten. I jämförelse med den i överenskommelsen

intagna stomplanen har antalet vårdplatser inom kroppssjukvården ökats med

150, medan antalet vårdplatser inom mentalsjukvården minskats ungefär lika

mycket. Med hänsyn till att nämnda revision har företagits inom ramen för ett

i huvudsak oförändrat totalantal vårdplatser har jag ingen erinran mot det

reviderade stomprogrammet.

Då jag finner att frågan om medicinsk klinisk utbildning och forskning vid

Huddinge sjukhus och därmed sammanhängande frågor sålunda lösts på ett för

Kungl. Maj.ts proposition nr IJ^l ar 1965

137

staten godtagbart sätt förordar jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens be­

myndigande att godkänna förevarande med Stockholms läns landsting och

Stockholms stad träffade överenskommelse.

I överenskommelsen har Stockholms läns landsting bl. a. åtagit sig att intill

den 1 januari 1966 reservera ett markområde om ca 250 000 m2 i närheten av

sjukhusområdet för statliga ändamål med anknytning till medicinsk utbildning

och forskning. Det synes angeläget att möjligheten tillvaratas att förvärva den

mark som kan befinnas erforderlig. Jag förordar därför att de kostnader för sta­

tens förvärv av erforderlig mark som kan uppkomma under innevarande bud­

getår får bestridas av tillgängliga medel under anslaget Byggnadsarbeten vid

universiteten och vissa högskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Genom 1963 års riksdagsbeslut fastslogs, att den fortsatta planläggningen

av den högre tekniska utbildningens kapacitet skulle inriktas på att under

1960-talet nå upp till i runt tal 2 900 nybörjarplatser per läsår. Beaktar man

U 63:s förslag i fråga om civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet och

utbildningen av tekniska magistrar vid detta universitet och vid tekniska hög­

skolan i Stockholm samt i Linköping och Örebro uppnås en total intagnings-

kapacitet av drygt 3 000 nybörjarplatser. Såsom tidigare framgått ansluter jag

mig till huvuddragen i kommitténs förslag beträffande utbyggnaden av den högre

tekniska utbildningen.

Vad gäller utbyggnaden av skilda sektioner vid teknisk högskola har vissa

instanser ställt sig kritiska till U 63 :s bedömning av utbyggnadens inriktning och

framhållit nödvändigheten av förnyade prognoser rörande behovet av högre

tekniskt utbildad arbetskraft som underlag för sektionsutbyggnadens dimen­

sionering. Enligt min uppfattning synes detta betraktelsesätt spegla en viss

övertro på möjligheterna att göra prognoser på små delområden av en stor och

svårdefinierad arbetsmarknad. Man är i stället hänvisad till att göra bedöm­

ningar av hur skilda sektioner skall kunna byggas ut med hänsyn till det aktu­

ella resursläget och med beaktande av rent utbildningsorganisatoriska förhål­

landen. Självfallet måste utvecklingen på arbetsmarknaden följas med upp­

märksamhet. Skulle det visa sig att det uppstår bristande balans mellan tillgång

och efterfrågan på den arbetskraft som utbildas kan modifikationer behöva göras

i utbildningsorganisationens dimensionering.

Jag förordar, att intagningskapaciteten i första årskursen vid tekniska hög­

skolan i Stockholm under läsåren 1966/67—1970/71 ökas med 132 platser,

nämligen 1966/67 med 4 platser vid sektionen för lantmäteri, 1967/68 med 18

platser vid sektionen för arkitektur, 1969/70 med 20 platser vid sektionen för

elektroteknik och 1970/71 med 90 platser vid sektionen för väg- och vatten­

byggnad. Vidare förordar jag, att intagningskapaciteten i tredje årskursen vid

sektionen för kemi 1967/68 ökas med 16 platser, avsedda för utbildning av s. k.

universitetskemister.

6* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt Nr Hl

138

I samband med utbyggnaden av sektionen för arkitektur föreslår kommittén

en särskild studieriktning för samhällsbyggnad vid tekniska högskolan i Stock­

holm. Förslaget, som innebär en för studerande vid sektionerna för arkitektur

och lantmäteri gemensam utbildning, är så utformat att det totala antalet exa­

minerade samhällsbyggare blir ca 50 per år. Vissa invändningar har framförts i

remissyttrandena men förslaget stöds av en betydande opinion. För egen del vill

jag erinra om att i Umeå år 1964 påbörjades en samhällsplanerarutbildning inom

ramen för den filosofiska fakulteten. Med hänsyn till de arbetsuppgifter som

samhällsplanerarna har att befatta sig med synes det rimligt, vilket även fram­

gått vid remissbehandlingen, att en samhällsbyggarlinje inom ramen för teknisk

högskola snarast kommer till stånd. Även om jag har förståelse för en del av de

kritiska synpunkter som framförts i remissyttrandena rörande nu föreliggande

förslag finner jag det angeläget, att en utbildning av tekniskt inriktade samhälls­

planerare snarast igångsätts. Jag förordar på grund härav att U 63:s förslag

genomförs. Dock bör vid den slutliga utformningen av läro- och timplanerna

för denna utbildning önskvärdheten av en breddning av ämnesinnehållet i ut­

bildningen beaktas.

Jag finner U 63 :s förslag om utbyggnad av Chalmers tekniska högskola med

sammanlagt 86 nybörjarplatser i första årskursen under läsåren 1966/67—

1968/69 böra godtagas och förordar, att sektionerna för teknisk fysik och väg-

och vattenbyggnad ökas med 25 resp. 20 platser 1966/67, sektionen för kemi

med 25 platser 1967/68 och sektionerna för skeppsbyggnad och elektroteknik

med 6 resp. 10 platser 1968/69. Beträffande tekniska högskolan i Lund förordar

jag en utbyggnad av sektionen för väg- och vattenbyggnad med 20 platser

1970/71.

Vid bifall till den av mig förordade utbyggnaden av nuvarande tekniska hög­

skolor kommer dessas intagningskapacitet i första årskursen att läsåret 1970/71

vara drygt 2 250 nybörjarplatser, fördelade på tekniska högskolan i Stockholm

med 995, Chalmers tekniska högskola med 751 och tekniska högskolan i Lund

med 510.

Jag har i det föregående anslutit mig till U 63 :s förslag om inrättande av en

fjärde teknisk högskola — tekniska högskolan i Linköping. Kommittén har fö­

reslagit fyra sektioner vid denna högskola, nämligen sektionerna för teknisk

fysik, maskinteknik och elektroteknik samt — som en nyhet för det högre

tekniska utbildningsväsendet — en sektion för utbildning av ekonomingen­

jörer, vilka under läsåren 1969/70—1971/72 skall utbyggas till 60, 170, 170 resp.

170 nybörjarplatser i första årskursen eller sammanlagt 570.

I samband med behandlingen av frågan om inrättandet av en s. k. industri­

högskola i Norrköping framhöll jag i prop. 1963:172, att det inte var möjligt att

innan U 63 framlagt sin utredning bedöma hur från organisatoriska och kost-

nadsmässiga synpunkter den »blandade» tekniska och ekonomiska utbildningen

bäst förverkligas. Ehuru förslaget om en särskild sektion för ekonomingenjörer

vid remissbehandlingen utsatts för en relativt hård kritik vad gäller utbildning­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3

39

ens innehåll och omfattning finner jag mig dock med hänsyn till det av flera

remissinstanser understrukna stora behovet av tekniskt-ekonomiskt skolad ar­

betskraft böra förorda inrättandet av en dylik utbildning vid den nya tekniska

högskolan i Linköping. Jag förordar vidare att övriga i U 63 :s förslag upptagna

sektioner inrättas enligt den av kommittén föreslagna tidsplanen. Vad gäller

denna har universitetskanslersämbetet föreslagit en viss återhållsamhet vid ut­

byggnaden av sektionen för ekonomingenjörer med hänsyn till befarad knapp­

het på kvalificerade lärare. Jag delar ämbetets synpunkter och förordar en

något långsammare utbyggnadstakt än vad U 63 föreslagit.

Den totala intagningen vid högskolan bör emellertid hållas på oförändrad

nivå. Det får ankomma på de planerande instanserna att senare bedöma

fördelningen på skilda sektioner. Jag räknar dock nu med att för läsåren 1969/70

och 1970/71 ingen ändring görs i kommitténs förslag. Följande fördelning av

nybörjarplatserna på sektioner och läsår bör därför ligga till grund för ett kom­

mande planeringsarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Sektion för

1969/70

1970/71

1971/72

teknisk fysik...........................

30

60

maskinteknik .............................

50

no

elektroteknik ................................

50

no

utbildning av ekonomingenjörer........

50

no

Samtliga

180

390

570

I likhet med U 63 finner jag att förslagen till läro- och timplaner för tekniska

högskolan i Linköping bör överses. Det bör uppdragas åt universitetskanslers­

ämbetet att verkställa denna översyn. Jag förordar, att i utbildningen vid hög­

skolan enligt U 63 :s förslag tillämpas ett tvåskiftsystem, som kombineras med

intern TV-undervisning.

Jag ansluter mig till U 63 :s förslag om en utbyggnad av den nuvarande

civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet från f. n. 30 utbildningsplat­

ser per årskurs till 60 läsåret 1967/68. Kommittén förutsätter därvid att intag­

ning till utbildningen sker redan vid påbörjandet av de inledande naturveten­

skapliga studierna. Detta skulle möjliggöra en förkortning, från f. n. fem till

fyra år, av den formella studietiden, vilken därmed skulle bli av samma om­

fattning som övrig civilingenjörsutbildning i landet. Kommitténs förslag här­

vidlag har mött viss remisskritik. För egen del förordar jag _ i enlighet

med vad jag i det föregående förutsatt skall bli fallet beträffande all Iågstadie-

utbildning vid filosofisk fakultet — att den av U 63 föreslagna bundenheten i

studiegången genomförs.

Det föreligger ett stort behov av lärare i tekniska läroämnen. Jag ställer mig

därför positiv till kommitténs förslag att inrätta teknisk magisterutbildning vid

Uppsala universitet med 72 nybörjarplatser årligen och att göra nuvarande ut­

bildningar i Linköping och Örebro permanenta med 40 nybörjarplatser på var­

dera orten. I likhet med U 63 räknar jag med att den tekniska magisterutbild­

ningen i Uppsala skall kunna starta läsåret 1967/68. Med hänsyn till föreliggande

överväganden och förslag från lärarutbildningssakkunniga är jag dock inte nu

beredd att ta ställning till den närmare utformningen av utbildningen i Uppsala.

Jag avser att återkomma härtill vid min anmälan av de sakkunnigas förslag.

Beträffande utbyggnaden av övriga spärrade fakulteter och högskolor har

U 63 endast gjort överslagsmässiga kalkyler. I förevarande sammanhang vill jag

emellertid något beröra utbyggnaden av den odontologiska utbildningen. U 63

har utgått från att den odontologiska fakulteten vid karolinska institutet skall

erhålla nya lokaler i anslutning till det planerade undervisningssjukhuset i Hud­

dinge. Under en övergångsperiod kan detta enligt U 63 möjliggöra en dubblering

av utbildningskapaciteten för tandläkare i Stockholm. Jag finner liksom flera

remissinstanser detta uppslag beaktansvärt och avser att i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att närmare låta utreda frågan. Till frågan om den farma-

ceutiska utbildningen återkommer jag i det följande.

Utbyggnaden av de teologiska och juridiska fakulteterna bör enligt U 63 ske

inom ramen för nuvarande universitet. I remissbehandlingen har frågan om en

juridisk fakultet i Göteborg åter aktualiserats. U 63 har ej ansett sig böra ta

upp denna fråga. X anslutning till vad universitetskanslersämbetet anfört finner

jag inte skäl att nu förorda en juridisk fakultet i Göteborg. Jag ansluter mig

till U 63:s riktpunkter för utbyggnaden av de teologiska och juridiska fakulte­

terna på nuvarande orter fram till början av 1970-talet.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär beträffande de filosofiska

fakulteterna att humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig utbild­

ning upp till primärexamen förutom vid nu existerande fakulteter i viss omfatt­

ning bör komma till stånd på nya orter, medan däremot forskningen kon­

centreras till nuvarande universitetsorter. Jag ansluter mig också till U 63 :s för­

slag, att en humanistisk utbildnings- och forskningsorganisation byggs upp i

Umeå så snart lokalmässiga förutsättningar föreligger härför. Jag förordar där­

vid att den nuvarande filosofiska fakulteten vid Umeå universitet uppdelas i

en humanistisk, en samhällsvetenskaplig och en matematisk-naturvetenskaplig

fakultet. Utbyggnaden av de filosofiska fakulteterna vid nuvarande universitet

bör i det stora hela ske i den omfattning och takt som U 63 räknat med, varvid

jag särskilt vill framhålla att den konkreta planeringen för de spärrade natur­

vetenskapliga ämnena bör ske med utgångspunkt i U 63:s program.

Förslaget om decentraliserad universitetsutbildning har fått ett starkt stöd

från flera remissinstanser. Jag vill erinra om att redan nu utbildning inom filoso­

fisk fakultet i icke obetydlig omfattning förlagts till ett flertal orter i landet. Den

140

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

141

av U 63 föreslagna decentraliseringen i form av s. k. filialer till nuvarande

universitet innebär, att på ett antal av dessa orter etableras en permanent

organisation, som ger möjlighet för de studerande att på orten avlägga

primärexamen inom filosofisk fakultet. Vid filialerna skall finnas fasta

lärartjänster och permanenta lokaler. Inrättandet av filialer innebär så­

lunda en väsentlig standardhöjning i den nuvarande decentraliserade univer­

sitetsutbildningen. Jag vill särskilt framhålla att ett införande av permanent

filialutbildning på vissa orter inte betyder, att den decentraliserade utbildning­

en i övrigt skall avvecklas. Tvärtom finns — såsom framhålls av många remiss­

instanser, bl. a. universitetskanslersämbetet — anledning räkna med en ytter­

ligare utbyggnad och konsolidering av denna verksamhet. Den starkt ökade

efterfrågan på vuxenutbildning liksom möjligheten till samordning med annan

kvalificerad postgymnasial utbildning talar härför.

Innan jag närmare går in på frågan om utformningen och lokaliseringen av

universitetsfilialer vill jag något uppehålla mig vid ett spörsmål, som berörts i

vissa remissyttranden och som även uppmärksammats i den allmänna debatten.

Det gäller förhållandet mellan filialutbildning och en reformerad lärarutbildning,

varvid naturligt nog jämförelser gjorts mellan U 63:s förslag och 1960 års lärarut-

bildningssakkunnigas nyligen framlagda förslag. Såsom jag i det föregående un­

derstrukit har U 63 haft att vid sina överväganden utgå från nuvarande förhål­

landen, bl. a. i fråga om ämnesuppsättning och betygssystem vid de i detta sam­

manhang närmast berörda fakulteterna. Lärarutbildningssakkunniga har där­

emot å sin sida haft att utforma sina förslag med hänsyn till de nya skolornas

ämneskonstruktioner, vilka i vissa fall inte kommer att på samma sätt som nu

svara mot universitetsämnena. De sakkunniga har därjämte föreslagit ett be­

tygs- och examenssystem, som avsevärt avviker från det nuvarande. Det är så­

lunda uppenbart, att de båda utredningarnas förslag inte utan vidare är fören­

liga. Av betydelse för bedömningen i nu förevarande sammanhang är emellertid,

om några avgörande hinder föreligger mot en utformning av filialutbildningen,

som anpassar denna till en lärarutbildning enligt lärarutbildningssakkunnigas

förslag. Jag har självfallet ingående granskat denna fråga. Vad gäller den

ämnesteoretiska delen av lärarutbildningen finns i lärarutbildningssakkunni­

gas betänkande förslag till ändringar i fråga om såväl nivå som ämnesinnehåll

jämfört med nuläget. Beträffande förslaget till utbildning av lärare för grund­

skolans högstadium kan generellt sägas, att några svårigheter att anpassa filial-

utbildningen till de sålunda föreslagna ändringarna inte torde föreligga. För det

övervägande antalet blivande lärare på det gymnasiala stadiet kommer vidare

enligt lärarutbildningssakkunnigas förslag utbildningen under de två första åren

att bli gemensam med högstadielärarutbildningen och under alla omständigheter

torde i enlighet därmed denna utbildningsdel kunna erhallas pa filialort. Vidare

kan redan nu konstateras, att i flera ämnen den fortsatta ämnesteoretiska ut­

bildningen, som enligt lärarutbildningssakkunnigas förslag krävs för kompetens

såsom lärare på det gymnasiala stadiet, bör kunna erhållas vid filialer som i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

142

om läraruppsättning och standard i övrigt utformas i enlighet med vad U 63 för­

ordat. Å andra sidan lär inte alla i lärarutbildningssakkunnigas förslag förekom­

mande ämneskombinationer kunna komma att erbjudas på filialorterna och i

vissa fall inte heller på samtliga universitetsorter.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag om vissa praktisk-pedagogiska inslag i

utbildningen redan från ämnesstudiernas början krävs vissa särskilda åtgärder

för att genomföra detta förslag på ort, som saknar lärarhögskola eller filial till

sådan. Även om lärarutbildningssakkunnigas förslag också på denna punkt helt

skulle följas, anser jag inte svårigheterna i det nu aktuella avseendet vara av den

art att det nu hindrar ett positivt ställningstagande till förslaget om universi­

tetsfilialer. Sammanfattningsvis blir min bedömning den att principiellt sett

olikheterna mellan U 63:s och lärarutbildningssakkunnigas förslag inte är större

än att dessa med vissa förändringar kan förenas. Penetrationen i detalj av denna

samordningsfråga kan alltså anstå till dess ställning skall tas till lärarutbildnings­

sakkunnigas förslag i dess helhet. I detta sammanhang vill jag därför endast

konstatera, att ett genomförande av filialorganisationen inte lägger hinder i

vägen för en framtida reformering av lärarutbildningen.

i\är det gäller fragan i vilken omfattning U 63:s förslag till filialer bör genom­

föras delar jag den i ett stort antal remissyttranden framförda meningen att

Linköping och Örebro intar en särställning. Båda städerna är redan centra

för teknisk magisterutbildning och för tvåbetygskurser i matematik och

fysik. Jag har i det föregående förordat, att medicinsk och teknisk utbildning

förläggs till Linköping. Jag finner mig utan tvekan kunna förorda U 63:s förslag

om förläggning till Linköping och Örebro av filialer till Stockholms resp. Uppsala

universitet, vid vilka filialer skall anordnas utbildning för primärexamen inom

humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig fakultet. I den fort­

satta planeringen för denna utbildning bör man eftersträva en samordning med

annan högre utbildning på resp. orter i syfte att så långt möjligt uppnå ett ge­

mensamt utnyttjande av personella och lokalmässiga resurser.

Tvekan har i vissa remissyttranden uttalats beträffande lämpligheten att nu

inrätta de båda övriga av U 63 föreslagna filialerna, till Lunds resp. Göte­

borgs universitet. Vissa instanser — bl. a. universitetskanslersämbetet och skol­

överstyrelsen — menar, att man bör vara försiktig med beslut om en per­

manent organisation på flera orter. Mot detta kan emellertid anföras det faktum,

att man i ett dynamiskt skede måste säkra en tillräcklig elasticitet i utbildnings­

organisationen. Inför den kraftigt ökade tillströmning av nybörjare till de filo­

sofiska fakulteterna som kan väntas under de närmaste åren på alla de nuva­

rande universitetsorterna är det nödvändigt att vidtaga åtgärder som kan ge

snabb effekt. En filialorganisation på flera orter medger bl. a. att lokalproblemen

och delvis också lärarfrågan kan lösas skyndsamt och effektivt. En sprid­

ning till flera orter gör det också möjligt att komma till rätta med ett av

de allvarligaste hindren mot en expansion av den högre utbildningen, näm­

ligen bristen på studentbostäder. Jag skall i det följande återkomma till detta

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

143

spörsmål men vill redan här framhålla att filialsystemet, som bör medge en större

frekvens hemmaboende studerande och erbjuda en vidgad inackorderingsmark-

nad, enligt min mening är en förutsättning för att studentbostadsproblemet skall

kunna bemästras. Med hänvisning härtill förordar jag, att också till vart och ett

av Lunds och Göteborgs universitet knyts en filial. Efter en utbyggnad av Umeå

universitet till full kapacitet kan också en filial i mellersta Norrland tillkomma

med anknytning till detta universitet.

När det gäller filialen till Lunds universitet står valet mellan Jönköping, Kal­

mar och Växjö. Jag har funnit att samtliga tre städer kommer att kunna erbjuda

de resurser som filialutbildningen kräver och att från denna synpunkt ingen av

orterna kan ges ett bestämt företräde. I detta sammanhang vill jag framhålla att

Linköping, vid bifall till mina förslag i det föregående, av allt att döma kommer

att få en stor attraktivitet. Med hänsyn till att rekryteringsområdet norr ut

begränsas av utbildningsorganisationerna i stockholmsregionen och Örebro får

man emellertid räkna med att Linköping kommer att och bör rekrytera inom ett

avsevärt område söder om orten. Det ringa avstandet mellan Linköping och Jön­

köping talar sålunda emot en förläggning av en filial till sistnämnda stad. Av de

tre städerna har Växjö otvivelaktigt de snabbaste förbindelserna till Lund

och måste därmed rent geografiskt ges ett företräde före både Jönköping och Kal­

mar. Endast om det hade kunnat göras gällande att Växjös förutsättningar att

resursmässigt hysa en filial varit alltför begränsade hade valet fått göras mellan

Jönköping och Kalmar. Vid det slutgiltiga avgörandet om förläggningen av filia­

len till Lunds universitet måste dessutom allmänna lokaliseringspolitiska skäl

beaktas. Dessa talar enligt min mening för en förläggning till Växjö och jag

förordar därför att filialen till Lunds universitet inrättas där.

Filialen till Göteborgs universitet bör lokaliseras till Karlstad. Rekryterings­

underlaget till denna filial, som i varje fall kan beräknas omfatta Värmlands

län och norra delarna av Dalsland, torde bli fullt betryggande.

I Karlstad och Växjö bör utbildningen såsom U 63 förordat tills vidare begrän­

sas till humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen samt matematik. Be­

träffande dimensioneringen av filialerna bör liksom när det gäller universitets-

och högskoleorganisationen i övrigt de av U 63 angivna proportionerna mellan

antalet studerande på skilda orter och utbildningslinjer tjäna som riktpunkt.

Emellertid finns skäl — bl. a. den av mig i det föregående förordade något vidgade

ramen för utbildningen i dess helhet — att räkna med en snabbare och starkare

expansion av filialorganisationen än U 63 antagit. Jag finner det sålunda ange­

läget att en avsevärd del av den ytterligare ökningen fram till början av 1970-

talct kan fördelas på filialorterna. Planeringen bör så långt möjligt ske med

beaktande härav.

Jag övergår nu till vissa personaljrågor. Undervisningen på lågstadiet vid uni­

versitetens filosofiska fakulteter ombesörjs numera i helt dominerande utsträck­

ning av universitetslektorer och assistenter. Detta är resultatet av en utveckling

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

144

som blivit en nödvändig konsekvens av den snabba expansionen. Under en dyna­

misk period har det varit en stor fördel att de filosofiska fakulteterna på

detta sätt har kunnat anpassas till radikalt ändrade förhållanden. Inslaget av un­

dervisning av professor är mycket begränsat och förekommer i nämnvärd om­

fattning nästan enbart i ämnen med litet studerandeantal. U 63:s förslag

att undervisningen vid filialerna skall meddelas huvudsakligen av universitets­

lektorer och assistenter överensstämmer därför med vad som i stor utsträckning

redan gäller vid universiteten. Lärarstandarden bör i princip vara likvärdig vid

filialerna och inom lågstadieutbildningen vid moderuniversiteten. Filialutbild­

ningen bör ingå som en beståndsdel i den allmänna verksamheten vid moder-

universitetets institutioner. I remissyttrandena har invändningar rests mot filial­

systemet med hänsyn till att lärarna vid filialerna anses få små möjligheter till

kontakt med forskningen. Jag delar emellertid inte denna uppfattning utan

anser att — bl. a. genom en rad särskilda åtgärder — goda kontakter skall

kunna etableras mellan institutionerna vid moderuniversiteten och filialerna.

I den förut nämnda prop. 1963:172 uttalade jag att det borde prövas att i

särskilt lärarkrävande ämnen vid universitet och högskolor utnyttja nya kate­

gorier av lärare med väsentligt större undervisningsskyldighet än som förekom­

mer nu. Som en konsekvens av sitt förslag om decentraliserad universitetsutbild­

ning utan forskningsresurser har U 63, med hänsyn till att i bestämmelserna an­

gående nuvarande typ av assistenttjänster stadgas skyldighet för innehavare av

sådan tjänst att bedriva forskning, föreslagit en ny typ av assistent med uppgift

att uteslutande ägna sig åt undervisning, främst i de naturvetenskapliga laborati-

va ämnena. Jag ansluter mig till kommitténs förslag om införande av en dylik

tjänstetyp och räknar med att sådana tjänster kommer att inrättas även i andra

ämnen än de laborativa. Denna tjänstetyp bör också införas vid nuvarande

universitet och högskolor. Enligt min mening är nämligen denna nya typ av

lärare ofrånkomlig om utbildningskapaciteten — särskilt i de naturvetenskapliga

och samhällsvetenskapliga ämnena — skall kunna ökas i den utsträckning som

jag förordat i det föregående. Vissa frågor berörande den nya tjänstetypen får

lösas genom förhandlingar med vederbörande organisationer. Även frågan om

tjänstetiteln får bli föremål för senare prövning. Jag vill emellertid framhålla att

jag i princip ställer mig positiv till att innehavare av dylika tjänster skall kunna

tillgodoräkna sig tjänstgöringen som väsentlig merit bl. a. vid ansökan till tjänst

som lektor vid gymnasium.

Beträffande filialernas organisatoriska samband med moderuniversiteten fin­

ner jag liksom U 63 att administrationen på filialorten bör kunna betraktas

som en del av moderuniversitetets förvaltningsorganisation.

I fråga om filialutbyggnadens genomförande förordar jag i likhet med U 63,

att filialutbildningen i Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö startas — till en

början i provisoriska lokaler — höstterminen 1967. Remissyttrandena från resp.

kommunala instanser och byggnadsstyrelsen har klargjort, att detta är möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

145

Planeringen för permanenta lokaler bör emellertid omedelbart igångsättas och

förhandlingar upptagas mellan berörda parter beträffande utbyggnadens genom­

förande.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär att jag i allt väsentligt an­

slutit mig till U 63 :s förslag beträffande inriktning, lokalisering och tidsplan för

utbyggnaden av universitets- och högskoleväsendet. Den ytterligare ökningen i

tillströmningen utöver 1963 års program — som nämnts ca 4* 000 närvarande

studerande i början av 1970-talet — förutsätter jag till avsevärd del kommer att

belasta filialorterna. Då redan 1963 års program innebär en mycket kraftig ut­

byggnad av den naturvetenskapliga utbildningen på nuvarande universitets­

orter och på två av de föreslagna filialortema, räknar jag liksom universitets-

kanslersämbetet med att huvuddelen av den nämnda ökningen kommer att falla

på den humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. Jag förordar så­

lunda vad gäller de centrala spärrade naturvetenskapliga ämnenas utbyggnad i

Linköping och Örebro, att utbyggnaden fram till början av 1970-talet — liksom

på universitetsorterna — sker i enlighet med U 63 :s förslag. Däremot är det en­

ligt min mening önskvärt, att utbyggnaden av den humanistiska och samhälls­

vetenskapliga utbildningen vid filialerna och i Umeå sker snabbare och i

större omfattning än U 63 räknat med. Enligt vad jag erfarit om möjligheterna

till provisoriska lösningar av lokalfrågorna på berörda orter torde detta vara

genomförbart.

I prop. 1963:172 framhöll jag, att ett förverkligande av de förordade riktlin­

jerna för universitets- och högskoleutbyggnaden fram till början av 1970-talet

självfallet måste bli föremål för samma prövning och avvägning som annan

offentlig verksamhet med anspråk på de gemensamma samhälleliga resurserna.

En fortsatt utbyggnad kan givetvis endast ske i den takt som de realekonomiska

och statsfinansiella tillgångarna medger. Med utgångspunkt i en beräknad årlig

driftkostnad för universitet och högskolor under social-, ecklesiastik- och jord-

brukshuvudtitlarna av totalt ca 350 milj. kr. budgetåret 1963/64 har U 63 be­

räknat, att driftkostnaderna enligt prisläget år 1963 kommer att budgetåret 1972/

73 ha ökat till ca 640 milj. kr. Med ca 87 000 studerande vid denna tidpunkt

betyder detta, att kommittén i stort sett räknat med en oförändrad genomsnitt­

lig årskostnad av ca 7 300 kr. per studerande. I nämnda driftkostnader ingår inte

anslag över statliga forskningsråd och fonder och ej heller studiesociala kost­

nader.

Utbyggnaden kommer att kräva en mycket stor personalökning. Behovet av

nya professors-, laborators- och docenttjänster inom de medicinska och matema-

tisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt de tekniska högskolorna enligt det

förordade utbyggnadsalternativet har av U 63 uppskattats till sammanlagt drygt

450 tjänster fram till början av 1970-talet. Vid de medicinska fakulteterna räk­

nar kommittén med att behovet av kvalificerad personal kommer att motsvara

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

146

omkring en tredjedel av samtliga under perioden disputerade. För utbyggnaden

av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna

uppskattar kommittén motsvarande behov till ca tre fjärdedelar under första

delen och till drygt hälften under senare delen av utbyggnadsperioden. Än högre

andelar krävs enligt kommitténs uppskattningar för utbyggnaden av den sam­

hällsvetenskapliga utbildnings- och forskningsorganisationen. Enligt min mening

understryker detta angelägenheten i att man till det yttersta hushållar med de

personella resurserna vid universitet och högskolor.

Även vad gäller investeringsverksamheten på universitets- och högskoleområ­

det måste iakttagas återhållsamhet inte minst med hänsyn till den knappa till­

gången på byggnadsarbetskraft. Denna brist är särskilt kännbar inom storstads­

områdena, där en stor del av utbyggnaden måste ske, trots den av mig förordade

decentraliseringen. U 63 har uppskattat de totala investeringsbehoven för en full

utbyggnad enligt 1963 års program till drygt 2,8 miljarder kr., investeringarna i

studentkårlokaler och studentbostäder därvid undantagna. För enbart utbygg­

naden av utbildnings- och forskningslokaler samt bespisningslokaler räknar kom­

mittén med ett investeringsbehov av nära 1,5 miljard kr. under perioden 1964/65

—1972/73, vilket innebär ett årligt investeringsbehov de närmaste åren av ca

200 milj. kr. Denna investeringsverksamhet kommer att kräva stora insatser

från berörda centrala myndigheters sida. Dessa myndigheter har inte haft något

att erinra mot den av U 63 förordade utbyggnadstakten. Här vill jag åter un­

derstryka, att U 63 :s investeringsplan måste betraktas som ett maximiprogram

för vad som kan genomföras under perioden fram till början av 1970-talet. Be­

rörda centrala myndigheter torde få göras uppmärksamma på de av U 63 för­

ordade åtgärderna för en effektivare byggnadsplanering. De normer för beräk­

ning av skilda lokalbehov som U 63 arbetat efter finner jag ändamålsenliga för

lokalplaneringen. Alla möjligheter att åstadkomma rationella besparingar bör

dock beaktas. Främst samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkom-

mittéerna har till uppgift att iaktta detta.

Utbyggnaden av universitet och högskolor kommer också att kräva mycket

stora samhälleliga investeringar i studentkårlokaler och studentbostäder samt i

serviceanläggningar o. d. U 63 har såsom nämnts räknat med ett behov av

30 000 rumsenheter i studentbostäder fram till början av 1970-talet och uppskat­

tat investeringarna härför till ca 720 milj. kr. Investeringarna i studentkårlokaler

under denna period har kommittén uppskattat till drygt 30 milj. kr. Även in­

vesteringarna i serviceanläggningar o. d. torde bli mycket betydande. Som jag

framhållit tidigare måste emellertid dessa behov vägas mot andra angelägna in­

vesteringsbehov i samhället.

Mina ställningstaganden i det föregående har i flera avseenden påverkats av

de bedömningar U 63 gjort rörande möjligheterna att tillgodose studentbostads­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

behovet. Jag vill nu avslutningsvis närmare behandla vad U 63 och 1964 års

studentbostadsgrupp fört fram i denna fråga.

Studentbostadsgruppen har konstaterat att möjligheterna för de studerande

att på den allmänna hyresmarknaden lösa sin bostadsfråga alltsedan 1940-talet

successivt minskat. Orsakerna härtill har huvudsakligen varit den mycket

snabba ökningen av antalet studerande samt de tilltagande svårigheterna med

bostadsförsörjningen i framför allt Stockholm och Göteborg. Den ökade levnads­

standarden har vidare minskat benägenheten att hyra ut rum.

Jag vill här erinra om att studentbostadsfrågan varit föremål för en fort­

löpande uppmärksamhet från statsmakternas sida. Sålunda lämnar staten sedan

år 1950 ett särskilt stöd för uppförande av studentbostäder. De nu gällande stöd­

formerna har i huvudsak tillkommit genom statsmakternas beslut i anledning

av prop. 1957:100 (SU 102, rskr 272).

Vidare vill jag konstatera att besvärliga bristsituationer tidvis uppstått på

grund av att byggandet inte alltid skett i takt med den ökade tillströmningen

av studerande. Även om tillgången på studentbostäder varit minst i Stockholm

och Göteborg, har de studerande hittills i regel kunnat lösa sin bostadsfråga på

den i dessa städer förhållandevis stora och elastiska marknaden för uthyrnings­

rum.

Det synes inte praktiskt tänkbart eller lämpligt att söka tillgodose alla stu­

denters bostadsbehov enligt ett ensartat mönster. I framtiden liksom hittills

torde det för åtskilliga studerande te sig ändamålsenligt att hyra inackorderings-

rum eller lägenheter på den allmänna bostadsmarknaden. Vid sidan härav blir

det emellertid nödvändigt att bygga bostäder, särskilt avsedda för studenter.

Allmänt gäller för svensk bostadspolitik att undvika byggande av särskilda

hus för begränsade kategorier av boende, men studentbostäderna utgör undan­

tag från denna huvudlinje. Flertalet studenter har ingen långsiktig anknytning

till studieorten, och deras bostäder på denna ort får följaktligen karaktären av

genomgångsbostäder. Det har därför ansetts ändamålsenligt att i väsentlig ut­

sträckning söka lösa studenternas bostadsfråga genom att bygga särskilda stu­

dentbostadshus eller studentrum, som är insprängda i vanlig bostadsbebyggelse

men förbehålles studerande. Ett ytterligare motiv härför har varit hänsynen till

de studerandes särskilda villkor och behov. Bostadsfrågan för studerande måste

därför även i framtiden till betydande del lösas genom produktion av kategori-

bostäder.

Studentbostadsstödet utgår enligt nu gällande bestämmelser endast för de

kategorier, som omfattas av de i övrigt numera upphävda bestämmelserna för

naturastipendier och s. k. garantilån. Någon ändring härvidlag skedde inte då

det nuvarande studiemedelssystemet infördes genom statsmakternas beslut i

anledning av prop. 1964: 138 (SäU 1, rskr 290). I det föregående har jag berört

vissa insatser som gjorts för att bereda ökade möjligheter till andra postgymna­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

147

siala utbildningar än dem som anordnas vid universiteten och högskolorna. Bl. a.

med hänsyn till att möjligheterna att lösa bostadsfrågan inte skall behöva på­

verka valet mellan olika postgymnasiala utbildningsvägar bör de nuvarande

bestämmelserna för studentbostadsstödet överses i syfte att möjliggöra för ytter­

ligare studerandegrupper, som omfattas av studiemedelsförordningen, att efter

särskild prövning jämväl komma i åtnjutande av studentbostadsstödet. Kungl.

Maj :t bör äga meddela de bestämmelser som kan föranledas av nämnda översyn.

Det förslag som studentbostadsgruppen framlagt baseras på en beräknad ny­

produktion fram till början av 1970-talet av ungefär 60 000 rumsenheter utöver

de närmare 16 000 som fanns läsåret 1963/64. U 63 har för sin del räknat

med att antalet tillkommande rum under den ifrågavarande perioden fram

till år 1972 skulle begränsas till ca 30 000. Denna bedömning har utsatts för

kritik av bl. a. bostadsstyrelsen och SFS. Det har påpekats, att ett bibehållande

av nuvarande byggnadstakt skulle leda till att mer än 30 000 rumsenheter

tillkom under perioden. Jag har i det föregående förordat att studentbostads­

stödet utvidgas till att omfatta andra postgymnasiala studerandegruppper än

de akademiska. Med U 63:s beräkningsnormer skulle därmed uppskattningsvis

40 000 rumsenheter behöva färdigställas under den aktuella perioden. Det

synes dock inte lämpligt eller behövligt att fastställa ett program för student­

bostadsbyggandet under så lång tid. En bedömning av det för studentbostads­

byggandet tillgängliga utrymmet får liksom hittills göras i anslutning till att

statsmakterna tar ställning till frågan om det samlade bostadsbyggandets om­

fattning.

På grundval av vad U 63 och studentbostadsgruppen redovisat samt med hän­

syn till den remissopinion som stött de framlagda förslagen har jag funnit att

ytterligare åtgärder bör vidtas i syfte att samordna utbyggnaden av student­

bostäder med utbyggnaden av universiteten och högskolorna. Med anledning av

bl. a. den bristsituation som råder främst i Stockholm och som riskerar att ytter­

ligare betonas har jag vidare funnit att en ökad statlig medverkan vid anskaff­

ningen av tomtmark kan bli aktuell.

I likhet med studentbostadsgruppen finner jag det angeläget att plane­

rings- och projekteringsresursema utnyttjas bättre och att byggnadskostna-

derna reduceras. Det synes därvid nödvändigt att industriella byggmetoder

kommer till användning i största möjliga utsträckning. Jag vill i detta samman­

hang erinra om den experimentverksamhet på detta område som redan igång­

satts på grundval av studentbostadsgruppens förslag (prop. 1965: 104 s. 55, SU

67, rskr 193).

För att tillgodose de här förordade syftena bör vissa åtgärder av administrativ

natur vidtagas. Erforderliga förslag härtill kommer att i annat sammanhang

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

148

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

149

Ett genomförande av vad jag i det föregående förordat kommer att redan in­

nevarande budgetår medföra en stark ökning av arbetsbelastningen inom uni­

versitets- och högskoleväsendets centrala och lokala administration samt övriga

berörda planerande myndigheter. Kungl. Maj:t äger i erforderlig omfattning

medge överskridande av berörda myndigheters anslag innevarande budgetår

för denna verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

150

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl år 1965

3. Farmaceutisk utbildning och

forskning

3.1. Farmaceututbildningskommittén

3.1.1. Den farmaceutiska utbildningens och forskningens nuvarande orga­

nisation

Den farmaceutiska utbildningen och forskningen i Sverige har sedan mitten

av 1800-talet varit koncentrerad till en särskild läroanstalt, farmaceutiska insti­

tutet, förlagt till Stockholm. I enlighet med statsmakternas beslut (prop. 1964: 50,

SU 119, rskr 293) har detta institut fr. o. m. den 1 juli 1964 inordnats i den nya

universitets- och högskoleorganisationen, tills vidare såsom en under universi-

tetskanslersämbetet fristående högskola med ett konsistorium och en farmaceu­

tisk fakultet. Vidare har, med anledning av nämnda proposition, principbeslut

fattats om att farmaceutiska institutet vid en senare tidpunkt skall infogas som

en farmaceutisk fakultet i antingen Uppsala universitet eller karolinska insti­

tutet. Det definitiva ställningstagandet till denna fråga har uppskjutits i avvak­

tan på farmaceututbildningskommitténs förslag angående fakultetens framtida

lokalisering.

Den farmaceutiska utbildningen är enligt nu gällande bestämmelser uppdelad

pa tva skilda linjer, apotekarlinjen och receptarielinjen.

Utbildningen på apotekarlinjen omfattar ett års praktisk verksamhet på apo­

tek (preskolär praktik), tre års studier vid farmaceutiska institutet samt — som

avslutning — ytterligare ett års apotekspraktik (postskolär praktik). Den som

avlagt apotekarexamen kan erhålla apotekarlegitimation.

Intagningskapaciteten höjdes fr. o. m. läsåret 1958/59 från 40 till 80 stude­

rande per år (jfr prop. 1958:94). De olika ämnena och den nuvarande under­

visningens omfattning för avläggande av apotekarexamen framgår av följande

sammanställning (siffrorna i vissa fall avrundade).

Undervisningens fördelning på apotekarlinjen

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

151

(Enligt år 1962 fastställd provisorisk studieplan)

Ämne

Antal timmar

Föreläsningar

Seminarier

Laborationer

Oorganisk och fysikalisk kemi .....................................

75

15

320

Organisk kemi ...................................................................

100

10

330

Analytisk farmaceutisk kemi .........................................

70

10

420

Botanik ...............................................................................

40

90

Farmakognosi .....................................................................

100

210

Galenisk farmaci ..............................................................

40

10

130

Farmaceutisk mikrobiologi .............................................

45

5

no

Farmakodynamik och toxikologi ................................

75

5

15

Social- och rättsfarmaci .................................................

80

Matematik ...........................................................................

35

Statistik ...............................................................................

15

Summa

675

55

1 625

Anm.

Utöver den i sammanställningen redovisade undervisningen anordnas bl. a. en frivillig kurs

i företagsekonomi.

Utbildningen på receptarielinjen omfattar två års praktisk utbildning på apo­

tek följd av ett års studier vid farmaceutiska institutet. Den studerande avlägger

härefter receptarieexamen. För tillträde till utbildningen erfordras avlagd stu­

dentexamen. Intagningskapaciteten höjdes fr. o. m. läsåret 1958/59 från 120 till

180 studerande per år (jfr prop. 1958: 94). I enlighet med statsmakternas beslut

(prop. 1965:1 bil. 10 s. 463, SU 90, rskr 223) skall en ytterligare ökning till 240

studerande årligen ske fr. o. m. vårterminen 1966. De olika ämnena och den nu­

varande undervisningens omfattning för avläggande av receptarieexamen fram­

går av följande sammanställning.

Undervisningens fördelning på receptarielinjen

(Enligt år 1962 fastställd provisorisk studieplan)

Ämne

Antal timmar

Föreläsningar

Seminarier

Laborationer

Kemi och farmaceutisk kemi .........................................

a) Oorganisk och fysikalisk kemi ..............................

30

11

102

b) Organisk kemi ..............................................................

25

6

48

Farmakognosi ....................................................................

33

7

Galenisk farmaci ..............................................................

22

3

10

Social- och rättsfarmaci .................................................

35

10

Biologisk-medicinsk översiktskurs ..............................

45

5

Steriliseringsteknik ..........................................................

15

36

Summa

205

42

196

152

Behörighet att avlägga farmacie licentiatexamen tillkommer den, som vid far-

maceutiska institutet avlagt apotekarexamen. Licentiatexamen avläggs i minst

två läroämnen, varav ett skall vara huvudämne. Farmacie licentiat äger avläg­

ga disputationsprov för vinnande av farmacie doktorsgrad.

Den nominella studietiden för de teoretiska studierna på apotekarlinjen, sex

terminer, har i praktiken visat sig svår att följa, framför allt beroende på att en

successiv utvidgning av kursinnehållet ägt rum i flera ämnen. Medianstudietiden

för de teoretiska studierna ligger f. n. vid nio terminer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-1 år 1965

Den befintliga personalorganisationen vid institutet redovisas av kommittén.

Lärarpersonalen på apotekarlinjen hade budgetåret 1964/65 följande samman­

sättning.

Institution eller avdelning

Professor Laborator

Lektor

Lärare

Assistent­

tjänster

Oorganisk och fysikalisk kemi .............

—

1

—

1

3,2

Analytisk farmaceutisk kemi ...............

—

1

—

—

4,0

Organisk kemi ...........................................

1

1

—

—

3,6

—

—

1

—

2,0

Farmakognosi .............................................

1

1

—

—

2,0

Galenisk farmaci ......................................

1

1

—

—

4,2

Farm. mikrobiologi ..................................

—

1

—

—

3,2

Farmakodynamik och toxikologi .........

1

—

—

—

1,6

Social- o. rättsfarmaci ............................

—

—

—

1

0,6

Statistik ......................................................

—

—

—

Arvode

—

Företagsekonomi .......................................

—

—

—

Arvode

—

Summa

4

6

1

2

24,41

1 Inkl. vissa arvodestjänster (ordinarie assistenttjänster = 21,5).

Dessutom fanns vid institutet inrättade två tjänster som forskarassistent.

Fr. o. m. budgetåret 1965/66 har personalorganisationen utökats med en docent-,

en forskarassistent- och en assistenttjänst. Den befintliga administrations-, bib­

lioteks- och biträdespersonalen kommer att redovisas i det följande i samband

med farmaceututbildningskommitténs förslag till personalförstärkningar.

Undervisningen på receptarielinjen omhänderhas huvudsakligen av arvode-

rade kursgivare. Fr. o. m. budgetåret 1965/66 har inrättats en lärartjänst i löne­

grad Ag 23, avsedd för dels den samlade kemiundervisningen vid receptarie-

kurserna, dels den omedelbara ledningen av receptarieutbildningen.

3.1.2. Kommitténs förslag

3.I.2.I. Strukturförändringen inom läkemedelsområdet

Kommittébetänkandet inleds med en översikt över de strukturförändringar

inom läkemedelsområdet som ägt rum under de senaste decennierna. Kommittén

anför i dessa frågor i huvudsak följande.

Läkemedels ar senalen har undergått en utveckling, innebärande att gångna

tiders läkemedel, specialtillredda för varje patient (s. k. extemporeberedning).

ersatts av standardiserade, originalförpackade preparat. Denna utveckling har

under de senaste femtio åren skett i ett alltmer accelererat tempo och »medel­

livslängden» för en farmaceutisk specialitet är i dag endast omkring fem år.

Beträffande produktionen av läkemedel utgörs f. n. omkring tio procent av

samtliga på apotek expedierade mediciner av läkemedel specialkomponerade

för den enskilde patienten. Den industriella produktionen är numera helt avgö­

rande för världens läkemedelsförsörjning. I Sverige finns ett tiotal mera bety­

dande läkemedelsfabriker, varjämte ett stort antal utländska tillverkare är re­

presenterade i landet. De svenska fabrikerna svarar för inemot hälften av den

svenska marknaden på området.

Detaljhandel med läkemedel får enligt läkemedelsförordningen bedrivas en­

dast på apotek. F. n. finns i vårt land ca 415 självständiga apotek samt omkring

145 filialer. För en närmare redogörelse rörande det svenska apoteksväsendet

hänvisas till betänkandet.

Läkemedelskonsumtionen såväl i vårt land som annorstädes är i starkt sti­

gande. Antalet på svenska apotek expedierade recipen har sålunda ökat från 9,5

miljoner år 1940 till 29,7 miljoner år 1963.

Beträffande läkemedelsforskningen framhåller kommittén att det utan jämfö­

relse mest omfattande forskningsarbetet bedrivs och bekostas av läkemedelsin­

dustrin. De tio ledande svenska läkemedelsindustrierna uppges ha förbrukat

24,7 milj. kr. på forskning under år 1962.

Trots den i det föregående redovisade strukturförändringen inom läkemedels­

området, innebärande bl. a. att de flesta läkemedel tillverkas utanför apoteken

och i ganska stor utsträckning utan medverkan av apotekare, torde det, fram­

håller kommittén, utan vidare stå klart att det är ett betydande samhällsintresse

att läkemedelsforskning, läkemedelstillverkning och läkemedelsdistribution sker

under så adekvata former som möjligt. En grundförutsättning härför är att

lämplig utbildning finns att tillgå för dem som önskar verka inom de angivna

arbetsfälten. Enligt kommitténs mening bör man uppfatta farmaceuten som

specialist inom ett gränsområde mellan medicin och naturvetenskap, främst

de kemiska disciplinerna. Allt efter de växlande behoven inom forskning, till­

verkning, distribution, information, administration och undervisning bör det

finnas farmaceuter att tillgå. Detta kräver, framhåller kommittén, en betydligt

rörligare utbildningsorganisation än hittills, med möjligheter till specialisering och

efterutbildning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 141 år 1965

153

3.1.2.2. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft

På uppdrag av farmaceututbildningskommittén företog arbetsmarknadsstyrel­

sen år 1959 en omfattande studie av behovet av farmaceutiskt utbildad personal.

Yttranden över denna utredning avgavs av bl. a. Apotekarsocieteten och Sveri­

ges fannacevtförbund, vilka därvid redovisade egna kalkyler. Resultaten av de

olika föreliggande beräkningarna rörande det sammanlagda farmaceutbehovet

inom läkemedelsområdet framgår av följande tabell.

154

Kungl. May.ts 'proposition nr Hl år 1965

1965

1970

1975

Apotekare

Arbetsmarknadsstyrelsen .........................................................................

1 130

1 232

1 380

Apotekarsocieteten ...................................................................................

1 no

1 245

1 355

Sveriges farmacevtförbund......................................................................

1 050

1 155

1 255

Receptarier

Arbetsmarknadsstyrelsen .........................................................................

1 416

1 548

1 706

Apotekarsocieteten ...................................................................................

1 410

1 585

1 760

Sveriges farmacevtförbund......................................................................

1 350

1 455

1 540

Vissa diskussioner rörande möjligheten att tillgodose läkemedelsindustrins

behov av kvalificerad arbetskraft genom anordnande av kombinerad medicinsk

och naturvetenskaplig utbildning föranledde Ingeniörsvetenskapsakademien att

under våren 1961 till läkemedelsindustrin rikta en »Förfrågan angående perso­

nalens utbildning inom läkemedelsindustrin». I följande sammanställning redo­

visas vissa uppgifter rörande personalbehovet inom sagda industri, vilka fram­

kom vid denna enkätundersökning.

■

Personalkategori

’ ■ ■

Antal tjänstemän

Anställda vid

företagen den

31/12 1960

Nyanställd

under perio­

den 1/1 1956

—31/12 1960

Behov den

31/12 1960

Beräknat

behov den

31/12 1965

Medicinare ...............................................

30

21

31

40

1 Veterinärer ...............................................

2

2

4

7

Apotekare ...............................................

81

61

89

117

j Receptarier .............................................

52

43

49

67

j Med .-fil. utbildade1 ..............................

—

—

in

163

1 Naturvetare .............................................

69

52

40

57

Biotekniker .............................................

—

—

14

19

Övriga civilingenjörer ..........................

84

38

67

81

Övriga ingenjörer ..................................

276

200

238

316

1 Övriga tjänstemän ................................

1 247

—

1 222

1 437

Summa

1 841

417

1 865

2 304

1 Personer med en kombinerad medieinsk-filosofisk (naturvetenskaplig) utbildning.

Kommittén framhåller, att det självfallet är av stor betydelse vid en uppskatt­

ning av det framtida utbildningsbehovet om farmaceututbildningen i stort sett

kan fylla läkemedelsområdets behov eller om även andra på läkemedelsverk-

samhet inriktade utbildningsvägar erfordras. Enligt kommittén bör en farma­

ceututbildning anordnad i enlighet med i betänkandet framlagda förslag visa sig

ändamålsenlig även för de arbetsuppgifter, som av läkemedelsindustrin enligt

155

de tidigare redovisade enkäterna beräknats för personer med blandad medicinsk

och naturvetenskaplig utbildning.

På grundval av erfarenheterna under åren efter 1960 kan enligt kommittén

konstateras, att arbetsmarknadsstyrelsen i sin bedömning av det framtida beho­

vet av farmaceutiskt utbildad arbetskraft direkt underskattat behovet inom

läkemedelsområdet. Vid bedömningen av det totala utbildningsbehovet måste

man härutöver beakta, att personer med farmaceutisk utbildning kommer att

kunna användas även inom andra arbetsområden, exempelvis den kemisk-tek-

niska industrin ävensom den snabbt expanderande livsmedelsindustrin.

Kommittén föreslår att intagningskapaciteten för den kvalificerade farmaceut­

utbildningen ökas från nuvarande 80 till 120 studerande per år.

De studerande på receptarielinjen torde, framhåller kommittén, även i fram­

tiden i huvudsak vara hänvisade till skilda befattningar inom läkemedelsområ­

det. I avvaktan på resultatet av en inom Apotekarsocieteten pågående utredning

om det framtida behovet av farmaceutiskt utbildad arbetskraft har kommittén

funnit det årliga intaget till denna utbildning böra tills vidare förbli oförändrat,

180 studerande per år. Sedan kommittén avlämnat sitt betänkande har — såsom

förut nämnts — statsmakterna fattat beslut om en ökning av ifrågavarande

intag till 240 studerande årligen fr. o. m. vårterminen 1966.

Sedan 1930 har medicinalstyrelsen haft att årligen bestämma vilket antal

studenter, som högst skall få antagas för att påbörja den i farmaceututbildningen

ingående preskolära praktiken. Kommittén anser det för sin del varken erforder­

ligt eller önskvärt att intaget årligen anpassas till nya prognoser. I stället bör

arbetsmarknadssituationen inom berörda områden fortlöpande följas genom

rullande prognoser. Först om sådana så småningom visar att intagningen är

orealistisk med hänsyn till kraftiga förändringar på avnämarsidan bör en om­

prövning av intagningens storlek ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3.1.2.3. Omorganisation av den kvalificerade farmaceututbildningen

Den utbildning som är avsedd att meddelas vid den farmaceutiska fakulteten

betecknas av kommittén som »den kvalificerade farmaceututbildningen». Som

av det följande kommer att framgå föreslås för receptarieutbildningens del

inrättande av ett särskilt receptarieinstitut.

Det är enligt kommitténs mening angeläget, att farmaceutiska institutet sna­

rast inordnas som en farmaceutisk fakultet vid ett större lärosäte. Härvid förut­

sätts viss integration med medicinsk fakultet och även ett intimt samarbete

med vissa ämnen inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

Farmaceututbildningskommittén föreslår, att den nuvarande utbildnings­

gången ersätts med en obligatorisk grundutbildning och en därefter omedelbart

följande specialiserad teoretisk och vid behov även praktisk utbildning i skilda

huvudriktningar. Genom den föreslagna anordningen vinner man enligt kom­

156

mitténs mening att utbildningen blir förhållandevis enhetlig samtidigt som

man får utrymme för viss specialisering.

Den farmaceutiska grundutbildningen föreslås omfatta fem terminers studier,

avslutade med farmacie kandidatexamen.

Denna examen bör enligt kommitténs förslag bilda utgångspunkt för studier

i två huvudriktningar. En möjlighet är att farmacie kandidater efter denna

examen fullföljer sina studier på en farmaceutisk linje under tre terminer och

därefter avlägger farmacie magisterexamen, vilken avses utgöra grund för verk­

samhet såväl vid apotek som i industri och inom andra befattningar på läke­

medelsområdet. Farmacie magisterexamen efter utbildning på den farmaceu­

tiska linjen förutsätts ligga till grund för apotekarlegitimation, som meddelas

av medicinalstyrelsen.

Farmacie kandidatexamen bör vidare enligt kommitténs förslag kunna utgöra

utgångspunkt för studier i vissa medicinska ämnen. Kommittén räknar med att

en särskild utbildning under tre terminer — förlagd i huvudsak till medicinsk

fakultet — skall utformas i lämpliga sådana ämnen. Utbildningen inom denna

medicinska linje föreslås likaledes bli avslutad med farmacie magisterexamen.

Nämnda examen, avlagd efter utbildning på den medicinska linjen, skulle dock

inte utgöra underlag för apotekarlegitimation. Sådan bör emellertid enligt kom­

mittén kunna erhållas efter komplettering med den föreslagna sjunde terminens

utbildning inom den farmaceutiska linjen. Avsikten med den blandade farmaceu­

tiska och medicinska utbildningen är i första hand att skapa en utbildningsväg

för verksamhet inom läkemedelsindustri, livsmedelsindustri, sjukhusapotek och

s j ukhuslaboratorier.

Vad angår forskarutbildningen räknar kommitttén med att studier för farma­

cie licentiatexamen i regel påbörjas först efter avlagd magisterexamen. Med

tanke på studerande med speciell vetenskaplig fallenhet har kommittén dock

inte velat utesluta möjligheten att licentiatstudier bedrivs med kandidatexamen

som bas. Studietiden för licentiatexamen beräknas uppgå till 3 å 4 år efter

kandidatexamen. Hinder bör enligt kommittén inte föreligga för att farmacie

kandidat eller magister i speciella fall bedriver sina licentiatstudier inom medi­

cinsk eller naturvetenskaplig fakultet. Farmacie licentiat förutsätts liksom nu ha

möjlighet att förvärva farmacie doktorsgrad.

Den sålunda av farmaceututbildningskommittén förordade utbildningsgången

inom den kvalificerade farmaceutiska utbildningen redovisas i följande tablå.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Plan till reformerad farmaceututbildning

157

Examen:

Farm. kand.

Farm. mag.

Farm. lic.

Farm. dr.

Med. linje

Studietid:

3 terminer

Farm. linje

Studietid:

3 terminer

(Leg. apot.)

Licentiatutbildning

Studietid från farm. kand.

3—i år

Fortsatt forskarutbildning

Farm. grundutbildning

Studietid: 5 terminer

Kommittén, som övervägt möjligheterna att anordna ytterligare en utbild-

ningsväg, en naturvetenskaplig linje, har inte funnit skäl framlägga förslag i

denna riktning.

Farmaceututbildningskommittén lämnar — i vad avser grundutbild­

ningen samt den farmaceutiska linjen — detaljerade förslag rö­

rande utbildningens omfattning och utformning. Av redogörelsen i betänkandet

(s. 86—105) inhämtas i huvudsak.

Till sin huvudinriktning bör den kvalificerade farmaceututbildningen enligt

kommitténs mening likna den nuvarande teoretiska delen av apotekarutbild-

ningen. Följande huvudämnen bör — enligt vad kommittén funnit — ingå i

studierna fram till farmacie magisterexamen.

1. Oorganisk och fysikalisk kemi

2. Organisk kemi

3. Analytisk farmaceutisk kemi

4. Biokemi (läran om livsprocessernas kemi)

5. Farmakognosi (läran om naturprodukter med användning som läkemedel)

6. Galenisk farmaci (framställningen av bruksfärdiga läkemedel med kemiska

substanser och droger som utgångsmaterial)

7. Farmaceutisk mikrobiologi (omfattande bakteriologi samt steriliseringstek-

nik)

8. Farmakologi och toxikologi (farmakologi = läran om läkemedlens verkan på

158

Kungl. Maj:ts 'proposition nr lJfl år 1965

organismen — farmakodynamik — och deras användning vid behandling av

sjukdomar — farmakoterapi; toxikologi = läran om gifter och studiet av

förgiftningar)

9. Social- och rättsfarmaci (kännedom om författningar vilka reglerar läke­

medelshanteringen)

Detta förslag innebär vissa förändringar jämfört med nuläget. Biokemin har

brutits ur ämnet farmakognosi för att bli ett självständigt ämne. Benämningen

farmakodynamik och toxikologi har ersatts med beteckningen farmakologi och

toxikologi. Det nuvarande ämnet botanik har infogats i farmakognosin. Det nu­

varande lärostoffet i farmakognosi föreslås reducerat förhållandevis kraftigt.

I fråga om undervisningens omfattning i de olika ämnena har vidare förutsatts

väsentliga förskjutningar.

Behovet av praktisk tjänstgöring har enligt kommittén minskat till följd av

att läkemedelsframställningen på apotek fått allt mindre omfattning, något

som därtill reducerat apotekens möjligheter att meddela praktikutbildning. Vi­

dare torde den nuvarande praktikutbildningen i stort sett sakna betydelse för

dem som avser att ägna sig åt annan verksamhet inom läkemedelsområdet än

apotekst jänstgöring.

Enligt kommitténs uppfattning bör den nuvarande preskolära ettåriga apo-

tekstjänstgöringen helt utgå. Studerande bör således kunna intas till den farma-

ceutiska utbildningsgången direkt efter studentexamen. I stället skall under

den sjunde terminens utbildning på den föreslagna farmaceutiska linjen ingå

tre månaders praktisk tjänstgöring på apotek. Den föreslagna nedskärningen av

praktiktiden bör enligt kommittén vara möjlig genom att det manuella apoteks-

arbetet i huvudsak överförs till laborationerna i ämnet galenisk farmaci vid fakul­

teten. Parallellt med den praktiska utbildningen bör enligt kommitténs mening

meddelas viss undervisning vid fakulteten, bl. a. i form av s. k. apotekstekniska

seminarier. Kommittén finner det möjligt att åstadkomma den önskade nära

anknytningen av den praktiska tjänstgöringen med farmaceutiska fakulteten

genom att den erforderliga tjänstgöringen på apotek förläggs till sådana i

Stockholms- och Uppsala-områdena.

Enligt kommitténs mening bör den farmaceutiska grundutbildningen utformas

så, att den ger en grundläggande naturvetenskaplig skolning med farmaceutisk

anknytning för att förbereda till olika typer av verksamhet inom läkemedels­

området. De kemiska aspekterna i grundutbildningen bör, framhåller kommittén,

bli mer markerade än f. n., beroende på dels att kemin blivit av alltmer domine­

rande betydelse genom medicinens landvinningar, dels att en gemensam grund

för olika verksamhetsgrenar av tidsskäl inte rimligen kan läggas på mer än

ett vetenskapligt område.

Kommitténs förslag till studieplan för den farmaceutiska grundutbildningen

sammanfattas i följande tabell. (Begreppet total studietid innefattar även tid

för inläsning av ämnena, vilken till eu del beräknas försiggå under de akademiska

ferierna. Det totala studieåret beräknas sålunda uppgå till tio månader, medan

det akademiska studieåret, under vilken tid föreläsningar och laborationer vid

universitetet skall avklaras, beräknas uppgå till åtta månader).

Studierna vid den farmaceutiska linjen, vilka enligt kommitténs förslag skall

kunna påbörjas efter avlagd farmacie kandidatexamen, avses utgöra grund för

framtida yrkesverksamhet vid apotek och inom läkemedelsindustri. Studietiden

beräknas omfatta tre terminer. Utbildningen avslutas med farmacie magister­

examen, som skall utgöra grund för legitimation som apotekare. Ansvaret för

utbildningen förutsätts helt komma att falla på farmaceutiska fakulteten.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

159

Termin

Ämne

Föreläsningar

o. seminarier

(tim)

Laborationer

(tim)

Total

studietid

(mån)

1

Oorganisk och fysikalisk kemi I ...........

35

150

2,5

Analytisk farmaceutisk kemi I ...............

40

150

2,0

2

Statistik ..........................................................

20

—

0,5

Oorganisk och fysikalisk kemi II ...........

55

90

2,5

Organisk kemi .............................................

70

180

3,0

3

Organisk kemi .............................................

40

150

3,0

Biokemi ............................................................

60

90

2,5

4

Analytisk farmaceutisk kemi II .............

30

150

2,0

Farmakognosi ...............................................

45

60

2,0

5

Galenisk farmaci ...........................................

60

200

4,0

Summa

455

1 220

24,0

I den teoretiska utbildningen på denna linje bör enligt kommitténs mening

i första hand ingå undervisning i de medicinskt inriktade ämnena farmakologi

och toxikologi samt farmaceutisk mikrobiologi, som är av betydelse för apote­

karnas verksamhet. Med hänsyn till den moderna utvecklingen på läkemedels­

området föreslår kommittén bl. a., att toxikologi blir ett självständigt läroämne

inom huvudämnet farmakologi och toxikologi, företrätt av en professor.

Ledningen för undervisningen i de medicinskt inriktade ämnena på den far-

maceutiska linjen avses falla på lärare vid farmaceutiska fakulteten, även om

—• som i det följande kommer att närmare beröras — vissa lärartjänster enligt

förslaget kan komma att vara gemensamma för farmaceutisk, medicinsk och

i viss mån även naturvetenskaplig undervisning och forskning.

Med hänsyn till att utbildningen på den farmaceutiska linjen förutsätts till­

godose flera olika avnämarområden, bör enligt kommitténs uppfattning såsom

avslutning på utbildningen under den åttonde terminen följa en termin specia­

liserade studier i något av de centrala ämnen, som ingått under grundutbild­

ningen eller under de sjätte och sjunde terminernas utbildning.

Kommitténs förslag till studieplan för den farmaceutiska linjen redovisas i

följande sammanställning.

Termin

(räknat från

grundutbildn.

början)

Ämne

Föreläsn. o.

seminarier

(tim)

Laborationer

(tim)

Total

studietid

(mån)

6

Farmaceutisk mikrobiologi ........................

50

100

2,5

Farmakologi .................................................

80

50

1

Toxikologi ......................................................

20

!

2,5

7

Apotekspraktik .............................................

i

Apotekstekniska seminarier .....................

3,0

Social- och rättsfarmaci ............................

60

1,5

Företagsekonomi .........................................

20

0,5

8

Specialiserade studier i valfritt ämne . .

Läkemedelsseminarier ................................

10

J

5,0

Summa

240

150

15

160

Beträffande den medicinska linjen erinrar kommittén om att under

senare år i olika sammanhang framförts förslag om blandad medicinsk och annan

utbildning, bl. a. under hänvisning till läkemedelsindustrins personalbehov.

Med anledning av ett av läkarutbildningsberedningen framlagt förslag upp­

drog Kungl. Maj:t den 2 juni 1961 åt den tidigare tillkallade sakkunnige för

utredning rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m., professorn Bror

Rexcd, att närmare utreda omfattningen och utformningen av blandad medi­

cinsk och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbildning.

I maj 1962 framlade Uppsala universitet i skrivelse till Kungl. Maj:t förslag

om anordnande av medicinska utbildningskurser inom ramen för en blandad

medicinsk och naturvetenskaplig utbildning. Till detta förslag har ställning inte

tagits i avvaktan på dels farmaceututbildningskommitténs betänkande, dels

resultaten av professor Rexeds utredning.

Kommittén framför i huvudsak följande synpunkter och förslag i den här

aktuella frågan.

Det vidgade utbildningsbehovet för läkemedelsindustrin och med denna när­

besläktade arbetsområden bör enligt kommitténs mening tillgodoses i första

hand inom farmaceututbildningens ram. Kommittén finner det möjligt att dels

genom en reformering av den traditionella apotekarutbildningen med bl. a. för­

stärkning av de redan nu förekommande medicinska inslagen i utbildningen,

dels genom införande av ytterligare differentieringsmöjligheter i form av utbild­

ning i medicinska ämnen vid en medicinsk undervisningsorganisation skapa un­

derlag för differentiering åt medicinskt håll av utbildningen för personal inom

läkemedelsområdet. Dylika differentieringsmöjligheter kan enligt kommittén

beredas såväl genom forskarutbildning med inriktning på licentiatexamen och

eventuellt doktorsgrad, vilken utbildning skall kunna innefatta studier även vid

medicinsk eller naturvetenskaplig fakultet, som genom en särskild medicinsk

linje efter grundutbildningen.

Den medicinska påbyggnadsutbildningen efter farmacie kandidatexamen avses

meddelad vid medicinska institutioner. Den bör pågå tre terminer samt omfatta

sådana medicinska ämnen, som skall kunna ingå i examen även vid filosofisk

fakultet. Utbildningen föreslås bli avslutad med en examen, även denna benämnd

farmacie magisterexamen.

Ingenting bör enligt kommitténs mening hindra en studerande att genomgå

en kombinerad utbildning på två linjer. Så bör det t. ex. vara möjligt för en

farmacie kandidat med medicinsk påbyggnadsutbildning eller en farmacie licen­

tiat att genomgå apotekarutbildning under ett år för erhållande av bl. a. legiti­

mation som apotekare eller för en apotekare att fortsätta en forskarutbildning.

En förlängning av studietiden skulle emellertid härigenom inte kunna undvikas.

Genom den blandade farmaceutiska och medicinska utbildningen torde enligt

kommittén huvuddelen av ifrågavarande arbetskraftsbehov inom läkemedels­

industrin kunna tillgodoses.

Kommittén har inte funnit anledning att framlägga förslag till detaljerade

studieplaner för här aktuell utbildning, utan redovisar endast följande översikt­

liga utbildningsplan för medicinsk linje.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Hl år 1965

161

Termin Ämne

1

Morfologi (omfattande anatomi och histologi)

Medicinsk kemi

Mikrobiologi

2

Fysiologi

Farmakologi

3

Sjukdomslära (omfattande de kliniska specialämnena jämte patologi)

Klinisk översiktskurs

Förebyggande medicin

Undervisningen vid medicinska linjen avses — som tidigare nämnts — bli

förlagd till medicinska institutioner och kliniker och i huvudsak meddelad av

medicinska lärare.

Kommittén erinrar om att den farmaceutiska utbildningen till sin karaktär

är strängt bunden, dvs. att de studerande genomför studierna i en bestämd

ordning. För att effektivera inlärandet bör enligt kommittén ske täta kunskaps­

kontroller på begränsade delar av kursinnehållet, s. k. duggningar, av samma typ

som f. n. förekommer bl. a. inom medicinsk och naturvetenskaplig utbildning.

Kommittén föreslår vidare införande av särskilda tentamensspärrar framför vissa

avsnitt av utbildningen.

Farmacie magisterexamen på den farmaceutiska linjen bör enligt kommitténs

uppfattning berättiga till legitimation som apotekare. Huruvida dylik legitima­

tion automatiskt bör medföra rätt att förestå apotek torde enligt kommittén

ankomma på medicinalstyrelsen att bedöma.

Kommittén understryker värdet av den jortbildning vilken f. n. bedrivs i de

farmaceutiska yrkesorganisationernas regi och de resultat som följt i dess spår.

Det är dock — framhåller kommittén — nödvändigt att denna fortbildning kan

ges ökade resurser och även bedrivas i nya former. Enligt kommitténs mening

bör farmaceutiska fakulteten lämpligen kunna få möjlighet att — till en början

försöksvis — meddela viss fortbildning, där mer avancerade specialkurser ges

företräde.

Farmaceututbildningskommittén framhåller nödvändigheten av att resurser

skapas vid farmaceutiska fakulteten för en intensifierad och effektiverad forsk­

ningsverksamhet på den höga nivå som den snabba utvecklingen på läkemedels­

området kräver. För detta ändamål erfordras enligt kommittén en slagkraftig

forskningsorganisation, inom vilken man särskilt måste beakta forskarrekryte­

ring, forskarutbildning och forskarkarriär. För en breddad forskarrekrytering

erfordras framför allt forskarrekryteringstjänster och stipendier i sådan omfatt­

ning och på sådan nivå, att de förmår ge trygghet under forskarutbildningen,

framhåller kommittén. Dess förslag till förstärkning av de personella resur­

serna för forskarutbildningen redovisas i det följande i samband med personal­

organisationen vid den farmaceutiska fakulteten.

7

—

Bihang till riksdagens 'protokoll 1966. 1 sand. Nr llfl

162

Beträffande licentiatutbildningen framhåller kommittén att man vid plan­

läggningen av densamma särskilt måste beakta, att läkemedelsindustrin i allt

större omfattning har behov av såväl högt kvalificerade forskare som personer

med fördjupad utbildning i något ämne utöver farmaceutisk grundexamen. Licen­

tiatutbildningen bör enligt kommitténs mening liksom f. n. omfatta såväl veten­

skapligt arbete, utmynnande i en licentiatavhandling, som studiekurser. Licen-

tiatstudiema föreslås omfatta endast ett läroämne.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

3.1.2.4. Omorganisation av receptarieutbildningen

Kommittén understryker, att receptarierna successivt fått en kvantitativt sett

allt större betydelse för läkemedelshanteringen och att de sannolikt framgent

kommer att få svara för en mycket väsentlig del av det löpande arbetet vid läke-

medelsexpeditionen samt även förestå apoteksenheter av expeditionskaraktär.

Det bör vidare uppmärksammas — framhåller kommittén — att receptarierna

redan nu i viss mån tagits i anspråk för varierande uppgifter utanför apoteks­

väsendet och att det finns anledning anta att detta blir fallet i ökad om­

fattning.

Kommittén anser inte några mera genomgripande förändringar av receptarie­

utbildningen påkallade men föreslår en viss översyn av utbildningens organisa­

tion samt anför därvid i huvudsak.

Behovet av utbildning för uppgifter utanför det ursprungliga yrkesområdet

kan enligt kommitténs mening inte tillgodoses inom den nuvarande receptarie-

utbildningens ram, vilken främst beaktar behovet inom apoteksväsendet. Genom

fortbildningsmöjligheter bör enligt kommittén det erforderliga behovet av spe­

cialkunskaper tillgodoses. Denna kompletterande utbildning föreslås meddelad

genom särskilda kurser eller genom antagning av receptarier som specialstude­

rande i visst ämne på apotekarkursen.

De till följd av strukturförändringen inom apoteksverksamheten uppkomna

svårigheterna att tillgodose behovet av en tillräckligt allsidig utbildning i recep­

tur- och laboratoriearbete vid apoteken gör det enligt kommitténs uppfattning

nödvändigt att pröva nya former härför. I betänkandet föreslås därför, att ut­

bildningen i receptur- och laboratoriearbete i viss utsträckning inrymmes i ämnet

galenisk farmaci.

Kommittén anser det vara möjligt att förkorta den praktiska delen av recep­

tarieutbildningen från två års preskolär tjänstgöring till sex månaders postskolär

praktik. Enligt kommittén bör den praktiska utbildningen förläggas till sista

terminen av en receptarieutbildning om tre terminer. Kommittén anser möjlig­

heter föreligga att låta även receptarierna genomgå praktisk utbildning på apo­

tek i Stockholms- och Uppsala-områdena.

Med hänsyn till att målet för receptarieutbildningen avviker från det för

den kvalificerade farmaceututbildningen har kommittén ansett det lämpligt att

163

lägga upp receptarieutbildningen på ett principiellt annorlunda sätt än den kva­

lificerade utbildningen. Kommittén har därvid sökt begränsa antalet undervis­

ningsämnen i största möjliga utsträckning för att undvika alltför stor splittring

i den relativt kortvariga receptarieutbildningen. Ämnet farmakognosi bör enligt

kommitténs mening utgå som självständigt examensämne.

Kommitténs förslag till studieplan jör receptarieutbildningen redovisas i föl­

jande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Termin

Ämne

Tot.

studietid

(veckor)

Antal tim. per stud.

Antal

grupp­

förhör

Föreläsn.

Grupp-

underv.

Labora-

tioner

I

Allmän kemi ..........................

9

20

25

120

5

Läkemedelskemi ...................

10

30

20

130

5

II

Galenisk farmaci .................

9

20

20

90

4

Farmaceutisk mikrobiologi .

4

20

10

—

2

Farmakologi ..........................

6

40

15

—

4

Summa 2 terminer

38

130

90

340

20

in

Apotekspraktik ......................

26

—

—

—

—

Farmaceutisk författnings-

kunskap1 ..............................

—

35

8

—

2

Läkemedelsseminarier1 ....

—

—

—

—

Farmaceutisk terminologi

1

och varukännedom1 .........

—

—

15

—

I

Summa 3 terminer

64

165

113

340

23

1 Undervisning i dessa delar meddelas parallellt med apotekspraktiken.

I fråga om receptarieutbildningens organisation anför kommittén bl. a.

Den högre utbildningen vid den farmaceutiska fakulteten kommer att bedrivas

under former, som är fullt analoga med de som förekommer vid universiteten.

Undervisning och studier på receptarielinjen har däremot ej på samma sätt

högskolemässig karaktär och synes därför med fördel kunna avgränsas från den

högre utbildningen. Detta skulle, enligt kommitténs mening, medföra vinster i

framför allt pedagogiskt avseende i form av effektiverad utbildning men även in­

nebära administrativa fördelar. Erfarenheten från nuvarande förhållande vid far­

maceutiska institutet, där ett intimt samarbete sker mellan receptarie- och

apotekarlinjen, understryker emellertid värdet av ett visst samgående mellan de

båda utbildningsvägarna.

Enligt kommitténs mening bör receptarieutbildningen utformas som en under

farmaceutiska fakulteten lydande men från denna organisatoriskt avgränsad

164

enhet, receptarieinstitutet. Detta föreslås få en såväl personal- som lokalmäs­

sig anknytning till farmaceutiska fakulteten. Den omedelbara ledningen av

institutet bör enligt förslaget utövas av ett lärarråd med en särskilt utsedd före­

ståndare som ordförande. Föreståndarbefattningen — placerad i lönegrad B 1

— bör innehas av en av de lektorer som enligt kommittén skall finnas vid insti­

tutet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

3.I.2.5. Personalorganisation

Den snabba expansionen på läkemedelsområdet kräver enligt kommittén en

väsentlig upprustning av forsknings- och utbildningsresurserna på farmacins

område, inte minst beträffande personalorganisationen.

Kommittén föreslår att antalet professurer vid farmaceutiska fakulteten ökas

från fyra till nio genom omändring av laboraturerna i oorganisk och fysikalisk

kemi, analytisk farmaceutisk kemi och farmaceutisk mikrobiologi samt genom

nyinrättande av en professur i biokemi och en i toxikologi. Professuren i toxiko-

logi föreslås bli gemensam för den farmaceutiska och den medicinska fakulteten

i Uppsala, medan en i annat sammanhang föreslagen professur i mikrobiologi i

Uppsala enligt kommitténs mening åtminstone tills vidare bör kunna vara ge­

mensam för den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten och den farmaceu­

tiska fakulteten.

Antalet laboraturer eller motsvarande reduceras enligt förslaget från sex till

ett. Denna reducering grundar sig på nämnda överförande av laboraturer till

motsvarande professurer samt ersättning av laboraturen i galenisk farmaci med

en forskningsingenjör i lönegrad A 27. Laboraturen i farmakognosi har kommit­

tén ansett inte längre vara motiverad.

Vidare föreslås med hänsyn till undervisningens behov inrättande av

sammanlagt åtta universitetslektor stjänster och två forskarassistenttjänster.

Enligt kommittén bör i social- och rättsfarmaci inrättas en speciell lärartjänst

med universitetslektors tjänsteställning. I betänkandet föreslås vidare en ökning

av antalet tjänster på assistent- och amanuensnivå — uttryckt i assistenttimmar

— ävensom inrättande av särskilda överassistenttjänster i lönegrad A 23, vars

innehavare skall ha skyldighet att på heltid ägna sig åt undervisning och då

främst laboratoriehandledning.

Den av kommittén föreslagna lärarorganisationen vid jarmaceutiska fakulte­

ten redovisas i följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

165

Institution el. avdelning

Prof.

(130 t)

Lab.

(130 t)

Lektor

(396 t)

Forsk.

ass.

(198 t)

Över ass.

Lektors­

tim.

Ass. tim.

Oorg. o. fysik, kemi ...............

1

_

1

1

1

43

3 300

Analyt. farm. kemi ...............

1

—

1

—

1

84

4 200

Organisk kemi ..........................

1

1

1

—

1

94

4 600

Biokemi .......................................

1

—

1

—

—

34

3 000

Farmakognosi ............................

1

—

1

—

—

—

2 300

Galenisk farmaci ......................

1

I3

1

—

1

128

2 800

Farm. mikrobiologi .................

l1

—

1

—

—

2

2 200

Farmakologi ..............................

1

—

1

—

—

82

2 100

Toxikologi ...................................

l1

—

—

1

—

.It—

1 000

Social- o. rättsfarm...................

—

—

1

—

—

164

1 000

Statistik .......................................

—

—

—

—

—

80

—

Företagsekonomi ......................

—

—

—

—

—

50

—

Summa

9

2

9

2

4

761

26 500

1 Delad professur.

2 Forskningsingenjör i A 27.

Med hänsyn till behovet av en snabb upprustning av forskningsorga­

nisationen föreslår kommittén, att inledningsvis under de närmaste åren

inrättas dels fyra docenttjänster, varav två med företräde för de kemiska ämne­

na och två med företräde för övriga ämnen, dels ock en forskardocentur. För

att förstärka forskarrekryteringen föreslår kommittén vidare att fyra forskar­

assistenttjänster inrättas utöver de två, som föreslagits med hänsyn till under-

visningsbehovet. Därutöver föreslår farmaceututbildningskommittén att ytter­

ligare tre licentiand- samt två doktorandstipendier inrättas. Institutet disponerar

f. n. ett licentiand- och ett doktorandstipendium.

Kommitténs förslag till förstärkning av biträdespersonalen m. m. vid farma-

ceutiska fakulteten framgår av följande tabell.

Kommitténs förslag till biträdespersonal m. m. vid farmaceutiska fakulteten

(Siffrorna inom parentes anger personalstaten 1 juli 1964)

Institution eller avdelning

Forskn.

ing.

A 19—23

Lab.ing.

högst

A 15

l:e lab.

ass.

A 13

Lab. ass.

All

Lab.

bitr.

högst

A 9

Inst.bitr.

högst

A 5

Kansli-

skriv.

A 11

Kont.

A 9

Kansli-

bitr.

A 7

Instr.

makare

A 11

Vaktm.

eller

Inst.

tekn.

A

7—A 9

Djur­

sköt.

A 7

Oorg. o. fysik, kemi ..........................

1

(1)

2

(1)

1

1 (0,5)

Analyt. farm. kemi ............................

1

O)

2

(1)

(0,5)

1

1 G )

Organisk kemi ..................................

1

1

(1)

1

(I

)

1

1 G )

Kemiska avdelningarna gemen-

samt ....................................................

1

1

1

(1)

1 (1)

1 O )

Biokemi .................................................

1

1

1

1

Farmakognosi .....................................

1 O)

1

3

(3)

(1 ) 1

(1)

1 G )

0,5

Galenisk farmaci ................................

1

1

1

O)

1

1 (1 )

Farm. mikrobiologi ............................

1

1

(1)

1

1 (0,5) 0,5

Farmakologi .........................................

0,5

1

(1)

2

(1)

1

1

0,5

Toxikologi .............................................

0,5

1

1

1

1

0,5

Social- o. rättsfarmaci ......................

1

1

(1)

Gemensamt för icke kemiska avd.

1 (0)

1

(2 )

Summa personal 2 (0) 3

(0)

1 (1) 9

(1)

15

(8) 0 (2,5) 4

(0) 8 (1) 0 (2) 2 (1)

10 (8 )

2 (0)

1

6

6

K

u

n

g l.

M

a

j: ts

pro

po

siti on

n r

H l

å r

1

9

6

5

Biblioteks- och kanslipersonalen vid farmaceutiska institutet har f. n. följande

sammansättning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

167

Tjänst

Lönegrad

Bibliotek

1 bibliotekarie ........................................

Ae 23

1 förste biblioteksassistent (halvtid) ..

Ae 13

Ae 7

1 kanslibiträde ........................................

Kansli

1

byrådirektör ........................................

Ag 25

1 kontorsskrivare ....................................

Ae 13

1

kansliskrivare ......................................

Ae 11

1 förste expeditionsvakt ........................

Ae 9

1

kanslibiträde ........................................

Ae 7

1 kontorsbiträde ....................................

Ae 5

Kommittén föreslår, att — i avvaktan på ställningstagande till frågan om far­

maceututbildningens lokalisering — en tjänst som förste biblioteksassistent i

lönegrad A 13 samt — för administrativa uppgifter — en tjänst som amanuens

i reglerad befordringsgång inrättas.

Kommitténs förslag till personalorganisation vid receptarieinstitutet framgår

av följande tabell.

Ämne

Univers.

lektor

Kurs­

ledare

Överass.

Ass.

A 17—21

Övnings-

ass. tim.

Allmän kemi ...........................................

i

%

1

600

Läkemedelskemi ......................................

i

y

2

1

650

Galenisk farmaci ....................................

i

1

650

Farmaceutisk mikrobiologi ..................

i

160

Farmakologi ............................................

i

150

Farm. författningskunskap ..................

i

200

Farm. terminologi och varukännedom .

i

Summa

4

3

i

3

2 410

Kommittén föreslår vidare att vid institutet tillkommer följande biträdesper-

sonal, nämligen en kansliskrivare i All, en institutionstekniker i A 9 och ett

laboratoriebiträde i A 9. Vad beträffar övrig personal förutsätts institutet kunna

repliera på farmaceutiska fakulteten.

3.1.2.6. Lokaliseringsfrågor

Kommittén diskuterar ingående lokaliseringen av den farmaceutiska utbild­

nings- och forskningsorganisationen. Enligt utredningsdirektiven skulle kom­

mittén beakta möjligheterna av ett samgående i fråga om såväl organisation som

168

lokaler mellan farmaceutiska institutet och statens farmacevtiska laboratorium

(SFL), vilket nu är förlagt i omedelbar anslutning till karolinska institutet

(Norrbackaområdet).

Kommittén förklarar sig vara övertygad om att det finns betydelsefulla berö­

ringspunkter mellan verksamheten vid SFL och vid farmaceutiska institutet.

Den har emellertid inte kunnat finna, att något sådant dubbelarbete pågår att

rationaliseringar kan göras genom ett närmare organisatoriskt samarbete mellan

de två enheterna. Något samgående mellan den farmaceutiska fakulteten och

laboratoriet är sålunda — enligt kommittén — f. n. ej erforderligt. Kommittén

erinrar vidare om att frågan om SFL:s framtida organisation är under utredning.

Kommittén har i samråd med byggnadsstyrelsen utrett frågan om institu­

tets framtida lokalisering. Härvid har fyra olika möjligheter undersökts när­

mare, nämligen

a) en om- och nybyggnad inom kvarteret Vega vid Kungstensgatan i Stockholm,

där institutets lokaler nu är inrymda; alternativ »Vega»;

b) en utflyttning samt om- och utbyggnad vid Bergshamra i närheten av det

nya Frescati-universitetet; alternativ »Bergshamra»;

c) en utflyttning till Norrbackaområdet och nybyggnad därstädes i anslutning

till karolinska institutet; alternativ »Norrbacka», samt

d) en överflyttning av institutet till Uppsala och nybyggnad därstädes; alter­

nativ »Uppsala».

En detaljerad redogörelse för den gjorda utredningen lämnas i betänkandet

(s. 171—183). Sammanfattningsvis kan anföras, att kommittén funnit möjlig­

heterna att i Stockholm skapa markutrymmen för en farmaceutisk undervis­

nings- och forskningsorganisation i närheten av befintliga eller planerade utbild­

nings- och forskningsorganisationer i närbesläktade ämnen små. Kommittén har

därför redan på denna grund funnit, att ingetdera av alternativen »Vega»,

»Bergshamra» och »Norrbacka» torde kunna ge någon acceptabel lösning av

institutets lokalfråga. Alternativet »Uppsala» erbjuder däremot inga svårig­

heter i fråga om tillgång på tomtmark.

Kommittén redovisar i lokaliseringsfrågan i huvudsak följande överväganden.

Beträffande möjligheterna att få till stånd ett samarbete mellan å ena sidan

institutet och dess lärarpersonal och å den andra de institutioner och vetenskaps­

män, som är verksamma på närliggande forskningsområden, konstaterar kom­

mittén de fördelar alternativ »Uppsala» har att erbjuda. Inom en radie på 1 500

meter kommer att finnas — förutom medicinsk-teoretiska institutioner — Aka­

demiska sjukhuset, vilket för närvarande är under stark expansion, naturveten­

skapliga institutioner, vissa tekniska institutioner samt på något längre avstånd

Ulleråkers sjukhus samt dess forskningslaboratorium. Motsvarande fördelar kan

enligt kommitténs mening inte erbjudas i Stockholm, då avstånden här blir

betydligt större — bortsett från alternativ »Norrbacka», som ger kontakt med

karolinska institutet, karolinska sjukhuset och statens farmaceutiska laborato­

rium.

Till de särskilda spörsmål som uppkommer vid en förflyttning av den farma­

ceutiska fakulteten från Stockholm räknar kommittén bl. a. institutets kontakt

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

109

med centrala organ och institutioner för apoteksväsendet, det framtida sam­

arbetet mellan fakulteten och SFL, tillgången på deltidsanställda lärare och

vikarier, möjligheter för de studerande till praktiktjänstgöring, studiesociala

förutsättningar samt sist men inte minst frågan hur snabbt lokaler för fakulteten

kan stå färdiga.

Den samverkan med apotekarorganisationerna samt SFL, som även i fram­

tiden kommer att bli erforderlig, torde enligt kommitténs mening kunna vidmakt­

hållas även om den farmaceutiska högskoleorganisationen placeras i Uppsala.

Inom den undervisningsorganisation, som tidigare presenterats, kan ett visst

antal undervisningstimmar behöva täckas av deltidsanställda, arvoderade lärar-

krafter. Beträffande möjligheterna att i Uppsala rekrytera timarvoderade lärare

anför kommittén, att i staden f. n. finns sex apotek samt en större farmaceutisk

industri. Därtill kommer, att lärarkrafter kan hämtas från den medicinska och

den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Vidare torde avståndet mellan

Uppsala och Stockholm inte avskräcka kvalificerade personer i Stockholm från

att tjänstgöra som lärare vid en farmaceutisk fakultet i Uppsala. Lärarproblemet

torde därför, menar kommittén, inte vara av den storleksordningen, att det utgör

något hinder för en placering av den farmaceutiska fakulteten i Uppsala.

En förläggning av farmaceutiska fakulteten till Uppsala torde enligt kommit­

tén inte medföra några olägenheter beträffande den praktiska utbildningen på

apotek. Studiemiljön och de studiesociala förutsättningarna — bl. a. vad gäller

studentbostäder — bör enligt kommitténs mening inte oväsentligt förbättras

genom nämnda placering av fakulteten.

Överflyttning av den farmaceutiska fakulteten till Uppsala skulle vidare —

framhåller kommittén — innebära, att man vid tillskapandet av nya lokaler

på Artillerifältet för undervisningen och forskningen i medicinsk-teoretiska och

farmaceutiska ämnen hade full frihet att anpassa de olika organisationerna med

hänsyn till de särskilda behov som ett sambruk mellan medicinen och farmacin

för med sig. Man vore därvid inte på samma sätt som t. ex. vid ett anordnande

av lokaler för farmaceutiska fakulteten i anslutning till karolinska institutet i

Stockholm beroende av en redan etablerad medicinsk organisation på platsen.

Även i fråga om tidsprogrammet för ett genomförande av förslaget synes —

enligt kommittén — Uppsala-alternativet ha fördelar framför de andra alter­

nativen.

Kommittén har vid sina överväganden primärt prövat vilken lokalisering som

kan erbjuda de bästa möjligheterna att anknyta verksamheten till närliggande

forsknings- och utbildningsområden. Härvid har en lokalisering till Uppsala

framstått som klart överlägsen. I Uppsala föreligger — anför kommittén —

goda möjligheter att i omedelbar anslutning till planerade nybyggnader för

medicinsk och naturvetenskaplig fakultet anordna ändamålsenliga lokaler för

den farmaceutiska undervisningen och forskningen. Här skulle fördelen erhållas

av nära samverkan förutom med medicinska ämnen även med naturvetenskap­

liga discipliner, t. ex. biokemi och mikrobiologi. Motsvarande möjligheter före­

ligger inte vid någon annan av de aktuella lokaliseringarna. Då härtill kommer

att tillgången på tomtmark är förhållandevis god i Uppsala, har kommittén

beslutat förorda att den farmaceutiska fakulteten anknyts till Uppsala univer­

sitet. Om en flyttning av SFL från dess nuvarande lokaler på Norrbacka-områ-

det blir aktuell, bör cn förläggning till Uppsala även av laboratoriet övervägas.

S

— liihang till riksdagens protokoll 196fi. 1 sand. Nr U4

I

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

170

3.1.2.7. Lokalbehov och kostnadsberäkningar

Kommittén betonar att vid integrering med medicinsk och naturvetenskaplig

fakultet i Uppsala icke obetydliga lokalvinster kommer att kunna göras genom

gemensamt utnyttjande av olika lokalutrymmen, i första hand inom de farma­

kologiska och toxikologiska, biokemiska och mikrobiologiska institutionerna.

Kommittén har dock inte ansett det vara möjligt att nu ta ställning till denna

fråga utan har beräknat lokalbehovet med hänsyn till enbart den farmaceutiska

undervisningens och forskningens krav.

Kommitténs förslag till lokalprogram för farmaceutiska fakulteten resp. recep-

tarieinstitutet redovisas i följande sammanställning. (1 modulenhet = 15 m2).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

Enheter

2

m

Farmaceutiska fakulteten

Undervisningsavdelning ........................

404

6 060

Forskningsavdelning ............................

379

5 685

Djuravdelning .........................................

54

810

Verkstadsavdelning ..............................

18

270

Lokalbehov

855

12 825

Receptarieinstitutet

Undervisningslokaler ............................

95

1 425

Lokalbehov

95

1 425

Totalt lokalbehov

950

14 250

Anm. F. n. disponerar farmaceutiska institutet ca 4 500 m2.

Kommitténs kostnadsberäkningar för ett genomförande av det framlagda

förslaget sammanfattas i följande tablå.

Farmaceu­

tiska fakul­

teten

Receptarie­

institutet

Totalt

Investeringskostnader

Byggnadskostnader ........................................... . ..t —

28,4 milj

3,0 milj

31,4 milj

Utrustningskostnader ..........................................................

10,0 milj

1,0 milj

11,0 milj

Summa kostnader 38,4 milj

4,0 milj

42,4 milj

Driftkostnader

Personalkostnader ................................................................

3 514 000

460 000

3 974 000

Omkostnader .........................................................................

270 000

30 000

300 000

Materielkostnader ................................................................

900 000

50 000

950 000

Apparatkostnader ................................................................

—

—

—

Kostnader för fortbildningsverksamhet ........................

50 000

50 000

Summa kostnader

4 734 000

540 000

5 274 000

171

Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande driftkostnader budgetåret

1965/66 vid farmaceutiska institutet utgör för personal 2 622 000 kr., för omkost­

nader 184 000 kr. samt för materiel 510 000 kr.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1-il år 1965

3.1.2.8. Tidsplan för förslagets genomförande

Enär kommitténs förslag förutsätter, att den farmaceutiska utbildningsorga­

nisationen flyttas från Stockholm till Uppsala, blir enligt kommittén tidspla­

nen för dess genomförande främst beroende av hur snabbt redovisade lokalbehov

kan tillgodoses genom nybyggnader på Artillerifältet.

Den i betänkandet redovisade tidsplanen för förslagets successiva genomfö­

rande har som förutsättning haft att statsmakterna redan våren 1965 skulle

bifalla de föreslagna åtgärderna. Möjlighet skulle därvid ha uppstått att dispo­

nera vissa lokaler i Uppsala för farmaceutisk utbildning och forskning redan

hösten 1968. En fullständig utbyggnad av den farmaceutiska fakulteten och

receptarieinstitutet har med nämnda förutsättning beräknats i allt väsentligt

kunna vara genomförd under läsåret 1970/71.

Kommittén föreslår att vissa förstärkningar på forskningssidan omgående vid­

tas. En successiv utbyggnad av personalorganisationen bör enligt kommittén

äga rum fram till fakultetens fullständiga utbyggnad år 1970. Förslaget till tids­

plan redovisas i följande tabell. De angivna lönegraderna hänför sig till 1965 års

löneläge.

Befattning

Antal nyinrättade tjänster

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

Professor B 3 .............................................

2

1

2

Förste forskningsingenjör A 27 .............

1

Forskardocent A 27 ..................................

1

Universitetslektor A 27 ............................

8

5

E. o. docent A 25 .......................................

2

1

1

Forskarassistent A 23 ..............................

2

2

1

1

Överassistent A 23 .....................................

5

Licentiandstipendium ..............................

2

1

Doktorandstipendium ..............................

1

1

Forskningsingenjör A 19—23 .................

1

1

Laboratorieingenjör högst A 15 .............

1

1

1

Laboratorieassistent A12 ........................

2

1

2

Laboratorieassistent högst A 10 ...........

2

1

1

1

3

Kansliskrivare All ..................................

2

2

1

Kontorist A 9 .............................................

2

2

2

1

Instrumentmakare A12 ..........................

1

Institutionstekniker A 10 .......................

1

1

2

Djurvårdare högst A 9 ............................

1

1

Fr. o. m. höstterminen 1968, då enligt de i betänkandet redovisade beräkning­

arna de första lokalerna — kemilokaler — för farmaceutisk undervisning och

172

forskning i Uppsala skulle kunna tas i bruk bör enligt kommittén intagnings- kapaciteten till den kvalificerade farmaceututbildningen ökas från 40 till 60 studerande per termin. Undervisningen under läsåren 1968/69 och 1969/70 förut­ sätts av kommittén bedriven i såväl Uppsala som Stockholm. Fr. o. m. läsåret 1970/71 bör enligt kommittén hela den farmaceutiska utbildnings- och forsk­ ningsorganisationen vara överflyttad till Uppsala.

Receptarieutbildning enligt den nya studieplanen bör — framhåller kommittén — påbörjas hösten 1968 i Stockholm. Höstterminen 1970 överflyttas enligt kom­ mittén utbildningen till Uppsala.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3.2. Remissyttrandena

Farmaceututbildningskommitténs förslag till omorganisation av den farmaceu­ tiska utbildningen och till förstärkning av forskningsresurserna på farmacins område har vid remissbehandlingen genomgående fått ett positivt mottagande. Särskilt välkomnas förslagen om ökade differentieringsmöjligheter i studiegången samt om integration med medicinsk och naturvetenskaplig utbildning och forsk­ ning. Bland vissa remissinstanser råder avvikande uppfattningar, främst rörande den medicinska linjens utformning, receptarieutbildningens organisation samt lokaliseringsfrågorna.

3.2.1. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft

Den av kommittén föreslagna höjningen av intagningskapaciteten till den kvalificerade farmaceututbildningen från 80 till 120 stude­ rande per år tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakul­ teten, medicinalstyrelsen, Sveriges farmacevtförbund, Kemikontoret och SACO.

SFS anser, att utbildningsresurserna bör dimensioneras för ett större antal stude­ rande än vad kommittén förordat. Medicinalstyrelsen erinrar om de s. k. utveck­ lingsländernas behov av läkemedelskontrollanter. Arbetsmarknadsstyrelsen fram­ håller, att kommittén genom införandet av en ny faktor, den medicinska linjen, gjort tidigare prognoser inaktuella. Styrelsen har för sin del intet att invända mot att utbildningen dimensioneras för 120 studerande per år men förutsätter samtidigt att arbetsmarknadsutvecklingen på detta område fortlöpande bevakas.

Nödvändigheten av en dylik uppföljning understryks även av statskontoret, universitetskanslersämbetet, Sveriges farmacevtförbund, Läkemedelsindustriför­ eningen och Svenska läkaresällskapet, vilka betonar svårigheterna att på det aktuella området åstadkomma tillförlitliga prognoser.

Beträffande intagningen till receptarieutbildningen föreslås i flera yttranden, bl. a. från universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakidteten och

173

Apotekarsocieteten, en ökning — utöver vad kommittén föreslagit — till 240 stu­

derande årligen, dvs. det antal som enligt statsmakternas redan fattade beslut

skall tas in fr. o. m. år 1966. — TCO beklagar att vid kommitténs ställnings­

tagande till receptarieutbildningen inte beaktats existensen av apotekstekniker,

en kategori som under senare år kommit att överta allt fler av receptariernas

mindre speciella arbetsuppgifter. Organisationen anser prognoser av det sam­

lade behovet av såväl receptarier som apotekstekniker påkallade men finner

den nuvarande intagningen av 180 studerande kunna bibehållas tills vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3.2.2. Omorganisationen av den kvalificerade farmaceututbildningen

Kommitténs förslag till ny utbildningsorganisation har rönt allmän anslutning

bland remissinstanserna. Apotekarsocieteten framhåller, att de föreslagna ut-

bildningsvägarna och studieplanerna synes medge den flexibilitet i utbildningen,

som är en förutsättning för att kvalificerade specialister skall kunna utbildas

för den farmaceutiska arbetsmarknadens skiftande behov. Tanken att skilda

delar av den farmaceutiska utbildningen skall kunna användas som byggstenar

i andra utbildningar och examina än farmaceutiska finner societeten särskilt vär­

defull. Universitetskanslersämbetet finner i likhet med ett stort antal andra

remissinstanser det vara av utomordentligt värde att en nära samverkan eta­

bleras mellan farmaceutiska, medicinska och naturvetenskapliga utbildnings-

och forskningsorganisationer.

I vad avser grundutbildningen och den farmaceutiska lin-

j e n har kommitténs förslag i sina huvuddrag tillstyrkts av remissinstanserna.

På vissa punkter föreslås dock ändringar. Beträffande ämnesområden m. m.

framhålls sålunda i flera yttranden bl. a. från universitetshåll, att de kemiska

ämnena beretts alltför stort utrymme på bekostnad av de medicinsk-biologiska.

Sveriges jarmacevtförburul framhåller, att vad apoteksväsendet beträffar ut­

vecklingen under de senaste åren klart visat, att behovet av avancerade kun­

skaper i kemiska ämnen minskar i förhållande till behovet av farmakologiska

kunskaper. Förbundet anser, att en viss omfördelning mellan de olika ämnena

bör företas, dock utan att det av kommittén angivna målet för utbildningen

rubbas. Liknande synpunkter anförs av bl. a. statens farmacevtiska laborato­

rium, Apotekarsocieteten och SACO.

Universitetskanslersämbetet anser det vara mycket värdefullt för de personer

som skall ägna sig åt framtida verksamhet inom bl. a. läkemedelsområdet att ha

en så bred kemisk kunskapsbas som föreslagits av kommittén. De studerande,

som anser sig behöva fördjupade kunskaper i biologiska ämnen, kan — fram­

håller ämbetet — antingen välja den medicinska linjen eller studera dylika

ämnen under den åttonde terminen på farmaceutiska linjen.

Medicinalstyrelsen understryker, att en förutsättning för de önskvärda nära

kontakterna mellan de farmaceutiska och medicinska fakulteterna är, att den

174

Kungl. Maj:ls proposition nr Hl år 1965

farmaceutiska fakulteten får den starkt kemiska inriktning som kommittén

avsett.

Farmaceutiska fakulteten föreslår ändrade ämnesbeteckningar på vissa ämnen

för att markera dessas speciellt farmaceutiska profil. Universitetskansler sämbetet

anser det inte lämpligt att alltför snävt avgränsa närliggande ämnen från var­

andra. Det bör vara möjligt att genom andra åtgärder markera en farmaceutisk

profil, framhåller ämbetet, som tillstyrker kommitténs förslag till ämnesbeteck­

ningar. Sveriges farmacevtförbund finner vissa ämnesbenämningar inkonse-

kventa.

Ett stort antal remissinstanser, bl. a. universitetskansler sämbetet, 1963 års fors-

karutredning och Sveriges farmacevtförbund, anser kommitténs förslag om spe­

cialiserade studier i valfritt ämne under den avslutande åttonde terminen syn­

nerligen värdefullt. Statens farmacevtiska laboratorium ställer sig emellertid

avvaktande till frågan om hur den åttonde terminen skall utnyttjas av dem

som inte har intresse eller fallenhet för mera djupgående studier. I yttrandet

ifrågasätts om inte denna termin alternativt skulle kunna användas som extra

inläsningstid.

Den av kommittén föreslagna omfattningen av undervisningen i företags­

ekonomi anser Sveriges farmacevtförbund vara helt otillräcklig. Förbundet erin­

rar om att läkemedelsspecialisten såväl på apotek och sjukhus som inom indu­

stri kommer att få ta ställning till ekonomiska frågor samt ha ansvar för bety­

dande ekonomiska värden liksom för underställd personal. Kunskaper i ekonomi,

företagsledning och administration är därför enligt förbundets mening nödvän­

diga. Förbundet finner, att ämnet social- och rättsfarmaci bör utökas kraftigt

och ges en ekonomisk och administrativ inriktning samt företrädas av professor.

Även Apotekarsocieteten, Kemikontoret, Föreningen Sveriges droghandlare,

TCO och SACO anser utbildningsbehovet på det ekonomiskt-administrativa

området otillräckligt tillgodosett. Universitetskansler sämbetet som finner det

omöjligt att f. n. genomföra en i och för sig önskvärd utvidgning av utbildningen

i företagsekonomi — understryker vikten av att undervisning i ekonomi och

administration anordnas inom ramen för den föreslagna fortbildningsvcrksam-

lieten.

Frågan om studietidens längd berörs i flera yttranden. Statskontoret och uni-

versitetskanslersämbetet framhåller nödvändigheten av att studietidsförhållan­

dena noggrant övervakas. Om studietidsförsenande faktorer upptäcks bör —

hävdar kanslersämbetet — dessa omedelbart elimineras och åtgärder vidtas för

att studierna skall kunna genomföras inom den angivna tidsramen. Kanslersäm­

betet föreslår vidare, att särskilda anslag ställs till förfogande för studiekura-

tiv verksamhet. Apotekarsocieteten finner — i likhet med bl. a. medicinska fakul­

teten vid karolinska institutet och SACO — kursinnehållet mycket omfattande

i förhållande till den beräknade studietiden. Societeten anser, att den bästa lös­

ningen skulle vara en förlängning med en termin av studietiden till farmacie

magisterexamen i vart fall på den farmaceutiska linjen. Härigenom skulle enligt

175

societeten kunna uppnås ett grundligare inhämtande av de biologisk-medicinska

delarna av lärostoffet och skapas utrymme för något ökad undervisning i farma-

kognosi, galenisk farmaci samt ekonomi och administration. Vid en dylik för­

längning bör enligt societetens mening undervisningen i biokemi överflyttas från

grundutbildningen till studierna efter farmacie kandidatexamen.

I anslutning härtill kommer Apotekarsocieteten in pa fragan om praktiktjänst­

göringen och anför därvid bl. a.

Apotekarsocieteten har övervägt att föreslå att den praktiska apotekstjänst-

göringen helt bryts ut ur kursplanen för farmacie magisterexamen på den farma-

ceutiska linjen. Möjligheter skulle då erbjudas att i utbildningen för denna exa­

men — utan förlängning av studietiden — inlägga vissa utbildningsmoment, som

enligt vad societeten anser saknas i den föreslagna studieplanen. Apotekspraktik

skulle vid en sådan ordning fullgöras endast av den, som efter farmacie magister­

examen tänker ägna sig åt tjänst på apotek. Under alla förhallanden bör en

sådan postskolär förläggning av apoteksutbildningen allvarligt övervägas, därest

societetens förslag om en nionde termin ej kan realiseras.

Kommitténs förslag rörande den praktiska utbildningen, innebärande en vä­

sentlig tidsmässig nedskärning jämfört med nuvarande förhallanden, tillstyrks

i övrigt genomgående i remissyttrandena. Sveriges farmacevtförbund föreslår,

att för den praktiska utbildningen skall utnyttjas särskilda demonstrationsapo-

tek — dels större apotek med allsidiga funktioner, dels filialapotek, dels sjukhus­

apotek. Enligt förbundets åsikt bör varje studerande deltaga i studium av samt­

liga dessa tre apotekstyper.

Statens farmacevtiska laboratorium finner det tveksamt om tillräckligt effek­

tiv utbildning kan lämnas vid anlitande av apotek enbart inom Stockholms- och

Uppsala-områdena. Universitetskanslersämbetet förklarar sig vara medvetet

om att tillgången på praktikplatser inom nyssnämnda områden är begränsad

men anser, att åtgärder kan vidtas för att bemästra dessa svårigheter. Kemi-

lcontoret menar, att de studerande som avser att ägna sig åt andra sektorer av

läkemedelsförsörjningen än apoteksväsendet borde kunna beredas en på framtida

arbetsuppgifter speciellt inriktad praktik, i första hand inom läkemedelsindu­

strin. Detta önskemål är enligt Kemikontoret desto mer angeläget som brist på

praktikplatser vid apotek eljest kan komma att utgöra en icke önskvärd spärr

för tillträde till den farmaceutiska linjen. Statens farmacevtiska laboratorium

finner i fråga om förläggningen av den praktiska utbildningen apotek vara att

föredra framför industri, eftersom apoteksväsendet erbjuder förhållandevis små

arbetsplatser och samtidigt lämnar möjligheter att allsidigt belysa läkemedels­

området.

I vissa yttranden, bl. a. från Sveriges farmacevtförbund, förordas — med hän­

syn till säkerhetskraven vid expeditionsarbetet — viss assistenttjänstgöring på

apotek efter avlagd examen för erhållande av legitimation som apotekare.

Den av kommittén föreslagna medicinska linjen finner det stora fler­

talet remissinstanser sig kunna i princip tillstyrka. Sveriges farmacevtförbund

Kungl. Maj.ts 'proposition nr Hl år 1965

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 dr 1965

konstaterar, att förslaget innebär en anpassning till utvecklingen inom gräns­

områdena mellan farmaci, medicin och naturvetenskap. Den bör enligt förbundet

ge en bättre tillrättalagd och rationellare utbildning än tidigare diskuterade

förslag. I åtskilliga yttranden framhålls emellertid att förslaget är alltför löst

skisserat för att definitiv ställning nu skall kunna tas. Universitetskanslersämbe-

tet anser sålunda, att den aktuella utbildningsfrågan bör prövas på nytt, när

förslag om införande av en ny medicinsk utbildningslinje framlagts av utredning­

en rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m. SACO beklagar, att kommit­

téns förslag inte är så utförligt att det kan läggas till grund för ett definitivt

beslut. Organisationen finner det önskvärt, att en bearbetning snabbt kommer

till stånd. Svenska läkaresällskapet anser den nya utbildningsvägen behöva pene­

treras ytterligare, helst av expertis med erfarenhet av undervisning i olika medi­

cinska ämnen. En dylik överarbetning föreslås även av medicinska och odonto­

logiska fakulteterna i Lund, vilka framhåller att i samband därmed kan komma

att framföras önskemål om ändringar av studieplanen också på den farmaceu-

tiska linjen. Enligt fakulteternas mening bör det definitiva ställningstagandet

till studieschemat för sistnämnda linje därför anstå. iMedicinska fakulteten i

Göteborg påpekar, att det vid utarbetandet av studieplan för den medicinska

linjen kan framkomma synpunkter, som motiverar en omarbetning av förslaget

med avseende på såväl grundutbildningen som den farmaceutiska linjen.

Kemikontoret framhåller, att ett genomförande av kommitténs förslag inga­

lunda gör den kombinerade naturvetenskaplig-medicinska utbildningsvägen över­

flödig. Redan inom läkemedelsindustrin är enligt Kemikontoret utbildningsbeho­

ven sa varierande att de inte täcks genom den föreslagna farmaceutisk-medicin-

ska utbildningen. Denna är än mindre ägnad att täcka utbildningsbehovet inom

livsmedelsindustrin och den kemisk-tekniska industrin. Liknande synpunkter

anförs av bl. a. TCO.

Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m.m. anför i huvud­

sak.

I farmaceututbildningskommitténs betänkande redogörs för bl. a. läkemedels­

industrins stora behov av arbetskraft med blandad farmaceutisk och medicinsk

utbildning. Då de framtida arbetsgivarna ej haft tillfälle att yttra sig över mer

preciserade studieplaner för denna utbildning, avser utredningen att inom kort

till berörda parter utsända för yttrande ett detaljerat förslag till utbildnings­

organisation och studieplaner. Detta förslag har utarbetats i samråd med respek­

tive ämnesföreträdare vid medicinska fakulteten i Uppsala. Det detaljerade för­

slaget visar stor överensstämmelse med det av farmaceututbildningskommittén

framlagda förslaget. Utredningen räknar med att i yttrandena erhålla berörda

parters ståndpunktstaganden till innehållet i och organisationen av den blan­

dade medicinska och farmaceutiska utbildningen. Dessutom torde genom ytt­

randena en klarare bild kunna skapas beträffande arbetsmarknadens behov av

arbetskraft med nämnda utbildning.

Utredningen framhåller, att den avser att under hösten

1965

framlägga ett

definitivt förslag rörande den aktuella utbildningen.

177

Läkemedelsindustri]öreningen hälsar förslaget om den medicinska linjen med

stor tillfredsställelse. Enligt föreningens uppfattning kommer farmacie magistrar

på medicinsk linje att i betydande utsträckning motsvara de personer som i

tidigare prognoser förutsatts ha medicinsk-filosofisk utbildning. Föreningen fram­

håller i likhet med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, medicinska fakulteten i Upp­

sala samt statens farmacevtiska laboratorium, att den medicinska linjen bör stå

öppen även för studerande med lämplig utbildning från naturvetenskaplig fakul­

tet. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör man överväga att decentralisera utbild­

ningen på medicinsk linje till olika medicinska fakulteter.

Industrins personalbehov på det aktuella området är, framhåller Läkemedels­

industriföreningen, så varierande att det inte kan täckas av enbart farmacie ma­

gistrar från den medicinska linjen. Även den farmaceutiska linjen kommer att

ge en utbildning som enligt föreningen förefaller i vissa stycken vara idealisk

för industrins behov. Även om förslaget om inrättande av den medicinska utbild­

ningslinjen tillkommit för att tillfredsställa industrins behov, synes det enligt

föreningen sannolikt att industrin kommer att få en lika mångsidig användning

av personal som utbildats vid den farmaceutiska linjen.

Beträffande tillströmningen av studerande till den medicinska linjen samt om

möjligheterna för farmacie magistrar från denna linje att erhålla apotekarlegi-

timation anför föreningen bl. a.

Det har uttryckts vissa farhågor, att endast ett begränsat antal farmacie kan­

didater skulle våga välja den medicinska linjen, eftersom farmacie magisterexa­

men på denna linje inte skulle berättiga till legitimation som apotekare. Om

större delen av dem som studerar vid farmaceutisk fakultet måste räkna med

att den mest sannolika sysselsättningen blir apotekstjänstgöring i någon form,

föreligger uppenbar risk att endast en mindre del av de farmacie kandidaterna

kommer att välja den medicinska linjen. Därigenom kan syftet med denna linje

förfelas. Läkemedelsindustriföreningen är därför av den uppfattningen att sådana

bestämmelser måste införas, att — i det fall en farmacie magister utbildad på

den medicinska linjen tjänstgör på sjukhusapotek — vederbörande skall behöva

tentera i endast social- och rättsfarmaci för att vinna legitimation som apotekare.

En smidig lösning av problemet med legitimation åt dem som gått medicinsk

linje måste således åstadkommas. En lösning innebärande att de som valt medi­

cinsk linje måste fullgöra en nionde termin — i princip identisk med sjunde ter­

minen på farmaceutisk linje — är inte acceptabel.

Kommitténs förslag om täta kunskapskontroller och om t e n t a-

mensspärrar anses av bl. a. farmaceutiska faJculteten vara synnerligen be­

tydelsefulla med hänsyn till tidigare negativa erfarenheter beträffande möjlighe­

terna att genomföra studierna inom beräknad tid. Flera remissinstanser, bl. a.

universitetskanslcrsämbetet, Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund och

SACO, menar, att det av kommittén föreslagna spärrsystemet är alltför rigoröst

utformat. Det bör — framhåller Sveriges farmacevtförbund och SACO — an­

komma på vederbörande utbildningsnämnd att fastställa kraven för tillträde till

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

8

* —

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 11^1

undervisningen i de olika ämnena. SFS avvisar helt förslaget om tentamens- spärrar.

Den av kommittén föreslagna fortbildningsverksamheten till­ styrks genomgående i remissyttrandena liksom även förslagen rörande förstärk­ ning av forskarutbildningen. Remissinstansernas inställning till de föreslagna personalförstärkningarna för forskningens behov kommer att redo­ visas i det följande. Kommitténs förslag att licentiatstudierna bör omfatta endast ett läroämne och att det s.k. biämnet bör utgå tillstyrks av bl. a. universitets­ kansler sämbetet, som vidare anför viss tveksamhet inför förslaget att i vissa fall farmacie kandidatexamen skall kunna utgöra underlag för licentiatutbildning. Kanslersämbetet finner emellertid inte anledning att nu ta definitiv ställning till detaljer i förslaget om licentiatutbildningen, eftersom 1963 års forskarutred- ning f. n. prövar denna fråga. TCO finner kommitténs förslag att farmaceuter i speciella fall skall kunna genomgå licentiatutbildning vid matematisk-natur- vetenskaplig eller medicinsk fakultet onödigt restriktivt formulerat. Principen bör enligt TCO vara att licentiatstudier skall bedrivas vid den fakultet som är lämpligast.

3.2.3. Omorganisationen av receptarieutbildningen

Inför förslaget att receptarieutbildningen skall avgränsas från den kvalifi­ cerade farmaceututbildningen och förläggas till ett särskilt receptarieinstitut har vid remissbehandlingen skilda meningar kommit till uttryck. Ett flertal instanser, däribland statskontoret, universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakulteten, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens farmacevtiska laboratorium och Apotekarsocieteten, tillstyrker förslaget.

Sveriges farmacevtförbund avstyrker däremot en dylik avgränsning och för­ ordar, att receptarieutbildningen inordnas i den farmaceutiska fakulteten. Samma ståndpunkt intar SACO, som framhåller att man genom inrättande av ett fri­ stående institut reducerar möjligheterna att få till stånd den personella och lokalmässiga anknytning mellan de två utbildningsvägarna, som kommittén för­ ordar. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm befarar, att inrät­ tandet av ett särskilt institut skulle medföra betydande nackdelar i vad avser rekryteringen av lärare för receptarieundervisningen.

TCO framhåller, att receptarieutbildningen är att hänföra till gruppen icke­ akademisk postgymnasial utbildning, beträffande vilken f. n. råder stor osäkerhet i fråga om utbildningsformer och organisation. Fristående institut för varje ut- bildningsväg kan enligt TCO inte vara en rationell lösning, eftersom den skulle allvarligt försvåra en samordning av närbesläktade utbildningsvägar. TCO anser sig emellertid inte kunna ta definitiv ställning till receptarieutbildningens orga­ nisation, innan yrkesutbildningsberedningen — som har i uppdrag att framlägga förslag till organisation av utbildning även på postgymnasial nivå — redovisat sina förslag. Organisationen finner det lämpligt, att utbildningen av receptarier

178

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

179

tills vidare anordnas på samma sätt som utbildningen av laboratorieassistenter,

dvs. inom yrkesutbildningsorganisationens ram. På längre sikt kan det enligt

TCO vara ändamålsenligt att på något sätt sammanföra utbildningarna för re-

ceptarier, apotekstekniker, laboratorieassistenter m. fl. grupper inom en succes­

sivt differentierad utbildningsorganisation som bygger på fackskola eller even­

tuellt på en lämplig grundläggande utbildning inom den framtida yrkesskolan.

Även yrkesutbildningsberedningen finner den av kommittén föreslagna recep-

tarieutbildningen i hög grad påminna om utbildningen av laboratorieassistenter

och vissa andra assistentgrupper. Beredningen anser, att receptarieutbildningen

bör anordnas inom yrkesskolorganisationen och att laborantskola skall vara

grundutbildning för blivande reccptarier. Ett gemensamt naturvetenskapligt

ämnesblock samt olika tillvalsmöjligheter blir en naturlig grundutbildning för

såväl receptarier som vissa medicinsk-tekniska assistenter, framhåller bered­

ningen. Efter det första året kan utbildningen uppdelas på olika linjer, varav

receptarielinjen blir en. Den specifika yrkesutbildningen bör enligt beredningen

kunna organiseras mellan skola, vederbörliga institutioner och apotek.

Apotekarsocieteten anser det inte vara möjligt att inskränka den totala studie­

tiden så kraftigt som kommittén föreslagit utan förordar, att de teoretiska stu­

dierna för receptarieexamen förlängs med en termin. Härigenom skulle det bli

möjligt att dels utöka undervisningen i vissa ämnen, dels placera undervisningen

i social- och rättsfarmaci före den praktiska apotekstjänstgöringen. Det sist­

nämnda skulle medföra, att den praktiska tjänstgöringen blev mindre splittrad

och att den kunde förläggas till apotek även utanför Stockholms- och Uppsala­

områdena. Sveriges jarmacevtjörbund och SACO föreslår, att den av kommittén

framlagda kursplanen för tredje terminens utbildning ändras så att apoteksprak-

tiken ersätts med en av vederbörande institution ledd praktikundervisning, kom­

binerad med en betydande utvidgning av undervisningen i vissa teoretiska äm­

nen såsom läkemedelskemi, farmakologi, galenisk farmaci och administration. Av

den som avlagt receptarieexamen bör — enligt de båda organisationerna — för

erhållande av legitimation som receptarie fordras sex månaders assistenttjänst­

göring vid apotek.

Universitetskanslersämbetet och jarmaceutiska fakulteten ställer sig tvek­

samma beträffande kommitténs förslag om spärrar före tillträde till varje nytt

ämne och förordar en inskränkning av spärrsystemet.

I kommittébetänkandet förutsätts att receptarieutbildningen liksom hittills

skall bygga på studentexamen. Universitetskanslersämbetet anser, att man bör

pröva möjligheterna att framdeles låta även studerande med genomgången fack­

skola följa sagda utbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen och yrkesutbildningsbe­

redningen ställer sig likaså tveksamma till kraven på avlagd studentexamen.

I fråga om praktiktjänstgöringen under receptarieutbildningen framhåller

Apotekarsocieteten, att densamma skulle kunna utnyttjas bättre om den förlä­

des till ett antal fasta utbildningsapotek, helst inom Stockholms-, Uppsala-,.

Göteborgs- och Malmö/Lund-områdena.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

180

3.2.4. Personalorganisationen

Kommitténs förslag till personalorganisation vid farmaceutiska fakulteten och receptarieinstitutet tillstyrks i allt väsentligt av remissinstanserna, däribland universitetskanslers ämbetet. På vissa punkter framförs dock erinringar.

Statskontoret framhåller sålunda, att — såvitt av betänkandet framgår — någon närmare undersökning icke verkställts rörande de möjligheter som kan föreligga för ett gemensamt omhänderhavande i större eller mindre utsträckning av utbildningen inom berörda ämnesområden mellan den farmaceutiska fakul­ teten å ena sidan samt de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakul­ teterna å den andra. Enligt statskontorets mening bör en dylik samordning vara förtjänt att närmare övervägas. Statskontoret erinrar i detta sammanhang om integrationen mellan medicinen och odontologin på det prekliniska området (prop. 1965: 1 bil. 10 s. 435).

Förslagen om inrättande av nya professurer i ett flertal ämnen tillstyrks ge­ nomgående av remissinstanserna. Universitetskansler sämbetet framhåller, att professuren i toxikologi synes angelägen med hänsyn till ämnets centrala bety­ delse inom såväl farmacin som medicinen. Ämbetet finner det lämpligt att — på sätt kommittén föreslagit — professuren blir gemensam för de farmaceutiska och medicinska fakulteterna. Med hänsyn till att ämnet biokemi har fått starkt ökad betydelse då det gäller att klarlägga grundvalarna för en rationell läke­ medelsbehandling, finner kanslersämbetet det rimligt, att för undervisningen och forskningen i ämnet vid farmaceutiska fakulteten inrättas en professur.

Vad gäller den av kommittén föreslagna professuren i mikrobiologi, gemen­ sam för den farmaceutiska och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, framhåller farmaceutiska fakulteten och Sveriges farmacevtförbund, att den­ samma — med hänsyn till den farmaceutiska mikrobiologins allt större betydelse från såväl forsknings- som utbildningssynpunkt — bör inrättas som en odelad professur tillhörande farmaceutiska fakulteten. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala föreslår, att den sedan många år begärda professuren i all­ män mikrobiologi inrättas utan avvaktan på farmaceutiska institutets flyttning.

Universitetskanslersämbetet finner problemen rörande den aktuella professuren böra prövas av den nyligen inom ämbetet tillsatta biologiutredningen. Farmaceu­ tiska fakulteten förordar, att tre av de i betänkandet föreslagna professurerna ges en något annorlunda benämning än vad kommittén föreslagit. Mikrobiologi­ professuren bör sålunda ha ämnesbenämningen farmaceutisk mikrobiologi, och av kemiprofessurerna bör en vara inrättad i fysikalisk farmaci och oorganisk kemi och en annan i organisk kemi med läkemedelskcmi.

Kommitténs förslag att den befintliga laboraturen i farmakognosi skall indra­ gas avstyrks i ett flertal yttranden, där krav ställs på bibehållande av laboratu­ ren jämsides med den befintliga professuren. Dylika synpunkter anförs av bl. a. matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm, Apotekarsocieteten och

Sveriges farmacevtförbund. Farmaceutiska fakulteten uttalar i denna fråga bl. a.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

181

Laboraturen i farmakognosi bör enligt fakulteten behållas med hänsyn till att

forskningen inom ämnet omfattar flera från varandra starkt skilda delar. Farma-

kognostiska institutionen är den enda i sitt slag i Sverige. Genom det föreslagna

slopandet av lektoratet i botanik kommer institutionen att berövas forsknings­

resurser inom den botaniska delen av ämnet. Det är enligt fakultetens mening

väsentligt, att forskningsresurserna i ämnet inte ytterligare minskas genom in­

dragning av laboraturen. Även den högre undervisningen och forskarhandled-

ningen skulle väsentligt försvåras genom en sådan åtgärd. Då forskningsverksam­

heten vid institutionen f. n. är mycket livlig, skulle det enligt fakultetens mening

vara synnerligen beklagligt, om denna skulle hämmas genom en indragning av

laboraturen.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker däremot kommitténs förslag om indrag­

ning av laboraturen i farmakognosi och erinrar i sammanhanget om att ämbe­

tet tillstyrker förslaget om inrättande av ett universitetslektorat i ämnet.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala finner det — med hän­

syn till behovet att utforska läkemedlens verkningsmekanismer på cellnivå —

angeläget att en professur inrättas i farmakologisk cellfysiologi. Vidare föreslår

matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg inrättande av laboraturer

i farmaceutisk biologi resp. drogväxternas morfologi och systematik.

I fråga om förslaget till personalorganisation för ämnet galenisk farmaci fram­

håller farmaceutiska fakulteten, att laboratorstjänsten måste bibehållas och i

angelägenhetsgrad placeras före tjänsten som förste forskningsingenjör, speciellt

med hänsyn till att galenisk farmaci utgör det för den farmaceutiska utbildning­

en mest specifika ämnet och att detta ämne spänner över ett vidsträckt och

starkt differentierat område. För ett bibehållande av laboraturen uttalar sig

även Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund samt Läkemedelsindustri­

föreningen. Universitetskanslersämbetet förklarar sig kunna övergångsvis accep­

tera farmaceutiska fakultetens förslag om bibehållande av laboraturen i stället

för inrättande av tjänsten som förste forskningsingenjör.

Till det av kommittén framlagda förslaget om särskilda överassistenttjänster

är flertalet av de remissinstanser som berör frågan obenägna att nu ta ställning.

Universitetskanslersämbetet, 1963 års fors karutredning, Sveriges farmacevt­

förbund och SFS hänvisar till att frågan om inrättande av en ny typ av under-

visningstjänster skall prövas av den nyligen genom universitetskanslersämbetet

tillsatta s. k. automatikutredningen i samråd med 1963 års forskarutredning.

Resultatet av detta utredningsarbete bör enligt nämnda instansers mening av­

vaktas, innan ståndpunkt tas till farmaceututbildningskommitténs ifrågavarande

förslag. SACO avstyrker emellertid redan nu tanken på inrättande av överassi­

stenttjänster vid farmaceutiska fakulteten.

Kommitténs förslag om personella förstärkningar för forskningens behov till­

styrks genomgående i remissyttrandena. Statens medicinska forskningsråd anser

ytterligare forskningstjänster erforderliga utöver dom kommittén föreslagit. 1963

års forskarutredning framhåller, att problemen rörande forskarrekryteringen

ännu inte slutgiltigt diskuterats inom forskarutredningen. Beslut i såväl dessa

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

182

frågor som övriga i kommittébetänkandet berörda principiella forskningsfrågor bör enligt utredningen få anstå tills denna överlämnat sitt eget betänkande.

Statens farmacevtiska laboratorium hävdar, att forskarutbildning bör kunna anordnas i viss utsträckning även vid nämnda laboratorium.

Förslaget till personalorganisation vid receptarieinstitutet tillstyrks genom­ gående, bl. a. av universitetskanslersämbetet, som dock framhåller vikten av att samtliga lärare åläggs att medverka i utbildningen inom den farmaceutiska fakulteten.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3.2.5. Lokali seringsfrågorna

En överflyttning av farmaceutiska institutet till Uppsala i enlighet med kom­ mitténs förslag tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser, där­ ibland universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakulteten, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens naturvetenskapliga forsk­ ningsråd, rektorsämbetet samt de medicinska och naturvetenskapliga fakulteter­ na i Uppsala, Uppsala läns landsting och Sveriges farmacevtförbund.

Kommitténs ställningstagande i lokaliseringsfrågan kritiseras däremot av bl. a. rektorsämbetet vid karolinska institutet, rektorsämbetet vid Stockholms univer­ sitet samt akademiska rektor skonventet i Stockholm, vilka förordar ytterligare utredning av möjligheterna att uppföra nybyggnader för farmaceutiska fakul­ teten i anslutning till karolinska institutet. Medicinska fakulteten vid karolinska institutet erinrar om att samarbetet mellan farmaceutiska institutet och karo­ linska institutet har gamla anor. Detta samarbete bör enligt fakulteten ej utan synnerligen tvingande skäl avbrytas. Detsamma gäller, framhåller fakulteten, statens farmacevtiska laboratorium, som redan nu är beläget inom norrbacka- området och med vilket ett intimt samarbete pågår. Fakulteten anser vidare, att marksituationen för utbyggnaden inom karolinska institutets område nyli­ gen förändrats genom förslaget att flytta statens institut för folkhälsan till områ­ det Västra skogen, beläget nära Karlbergs slott.

Apotekarsocieteten uttalar, att en lokalisering av farmaceutiska institutet till

Stockholm i anslutning till karolinska institutet hade varit att föredra framför en överflyttning till Uppsala, om lika förutsättningar funnits i fråga om möjlig­ heterna att anskaffa erforderlig tomtmark.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det fortsatta planeringsarbetet beträffande karolinska institutet bekräftat svårigheterna att bereda utrymme för farmaceu­ tiska institutet på norrbackaområdet. Tillgången på lämpliga markutrymmen för ändamålet är enligt styrelsen betydligt större i Uppsala än i Stockholm. Universitetskanslersämbetet betonar, att en förläggning av farmaceutiska insti­ tutet till Uppsala ger möjlighet att snabbt i ett nytt byggnadskomplex etablera ett direkt samgående med medicinsk-teoretiska och naturvetenskapliga ämnen. Sveriges farmacevtförbund framhåller, att möjligheten till expansion är avsevärt större inom det angivna området i Uppsala än i Stockholm.

183

Matematisk-naturvetenskapliga jakulteten i Uppsala anser det möjligt att —

genom samgående mellan medicinska, farmaceutiska och naturvetenskapliga

discipliner, speciellt biokemi och mikrobiologi — i Uppsala upprätta ett forsk­

ningscentrum som i sitt slag blir unikt för landet.

Universitetskanslersåmbetet understryker att avgörande för dess ställnings­

tagande har varit dels nödvändigheten av att reservera karolinska institutets

område för de utbyggnadsbehov som sammanhänger med läkarutbildningens

och den medicinska forskningens framtida expansion, dels föreliggande svårig­

heter beträffande studentbostadssituationen i Stockholm.

Beträffande anknytningen mellan farmaceutiska fakulteten och statens far-

macevtiska laboratorium framhåller medicinalstyrelsen, att en utredning f. n.

pågår rörande laboratoriets framtida ställning. En lokalmässig anknytning av

detta till farmaceutiska fakulteten är enligt styrelsen inte nödvändig. Denna

uppfattning delas av farmaceutiska fakulteten, Kemikontoret och Läkemedels­

industriföreningen. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det önskvärt att även labo­

ratoriet flyttas till Uppsala och framhåller, att detta bör beaktas vid planeringen.

Statens farmacevtiska laboratorium samt medicinska fakulteten vid karolinska

institutet anser däremot att laboratoriet bör bli kvar i Stockholm. Universitets­

kansler sämbetet avstår från att nu ta ställning till sistnämnda lokaliseringsfråga.

Enligt ämbetets mening skulle dock vissa fördelar kunna erbjudas, om labora­

toriet även fortsättningsvis kunde behållas på karolinska institutets område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

3.2.6. Lokalbehov och kostnadsberäkningar

Det av kommittén framlagda lokalprogrammet kritiseras av bl. a. statskon­

toret, som finner det alltför omfattande. Statskontoret förutsätter, att möj­

ligheterna till integration av utbildningen vid farmaceutiska fakulteten med ut­

bildning vid vissa andra fakulteter blir föremål för närmare undersökning. Det nu

föreliggande lokalprogrammet torde, framhåller statskontoret, icke oförändrat

kunna läggas till grund för dimensioneringen av lokalerna för farmaceutiska fa­

kulteten. Även universitetskanslersä/mbetet samt lokal- och utrustning sprogram­

kommittén för Uppsala universitet finner det i betänkandet redovisade lokal­

programmet böra undergå viss översyn, främst i syfte att få till stånd en större

lokalmässig integration mellan fakulteterna. Byggnadsstyrelsen anser det inte

omöjligt att genom dylika rationaliseringar minska institutets lokalbehov. Far­

maceutiska fakulteten samt medicinska fakulteten i Uppsala framhåller däremot,

att någon ytterligare nedskärning av lokalprogrammet inte kan genomföras utan

att väsentliga svårigheter för institutionernas verksamhet kommer att uppstå.

Vad gäller kostnadsberäkningarna erinrar farmaceutiska fakulteten om att de

angivna personalkostnaderna kommer att motsvara 6 900 kr. per studerande och

år vid fakulteten samt 1 64.0 kr. per studerande och år vid reccptarieinstitutet.

Med ledning härav framhåller fakulteten, att den farmaceutiska utbildningen

inte kommer att bli dyrare iin utbildning i motsvarande ämnen vid medicinsk

eller naturvetenskaplig fakultet.

184

3.2.7 Tidsplanen för förslagets genomförande

Den av kommittén uppgjorda tidsplanen för förslagets genomförande bör enligt universitetskanslersämbetet av budgettekniska skäl ändras så att omorga­ nisationens start uppskjuts ett år, dvs. till budgetåret 1966/67. Kanslersämbetet anser, att fr. o. m. nämnda budgetår bör tillkomma den personalförstärkning som kommittén beräknat för budgetåret 1965/66. Detta skulle innebära bl. a., att fr. o. m. budgetåret 1966/67 inrättas två professurer genom omvandling av be­ fintliga laboraturer i Ae 27, nämligen en i oorganisk och fysikalisk kemi och en i analytisk farmaceutisk kemi, samt en tjänst som forskardocent, två tjänster som docent och två tjänster som forskarassistent. Igångsättandet av undervisning enligt de nya studieplanerna bör enligt beredningen uppskjutas till läsåret 1967/ 68. Ämbetet utgår ifrån att principbeslut nu fattas om inrättande av nya profes­ surer m. m. i följande ordning, nämligen en professur i vartdera av ämnena oor­ ganisk och fysikalisk kemi samt analytisk farmaceutisk kemi budgetåret 1966/67, en professur i toxikologi budgetåret 1967/68 liksom en professur i biokemi bud­ getåret 1968/69. Tidpunkten för inrättande av professuren i mikrobiologi bör enligt ämbetet bli beroende av den inom ämbetet tillsatta biologiutredningens förslag. Laboraturen i organisk kemi i Ae 27 bör enligt ämbetets mening bud­ getåret 1966/67 ombildas till ordinarie och placeras i lönegrad B 1. Av lektors- tjänsterna bör i enlighet med farmaceututbildningskommitténs förslag fyra tillkomma budgetåret 1968/69 samt fem budgetåret 1969/70. Receptarieinstitu- tets lektorer liksom forskningsingenjörstjänsten i Ae 27 bör inrättas budgetåret 1968/69. Det bör enligt ämbetet ankomma på universitetsmyndigheterna att successivt framlägga de förslag till övriga personalförstärkningar inom ramen för angivna utbyggnadsprogram, som kan komma att bli erforderliga. Ämbetet utgår ifrån att detta sedermera erhåller Kungl. Maj:ts uppdrag att föranstalta om utbyggnadsförslagets genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1\1 år 1965

3.3. Departementschefen

Den farmaceutiska utbildningsorganisationen, som är förlagd till farmaceutis- ka institutet i Stockholm, innefattar en apotekarlinje och en receptarielinje. Till den femåriga apotekarutbildningen sker en årlig nyintagning av 80 stude­ rande, medan intagningskapaciteten för den treåriga receptarieutbildningen en­ ligt beslut av 1965 års riksdag skall vara 240 elever per år.

Ett förslag till reformering av den farmaceutiska utbildningens organisation och innehåll framlades förra hösten av den år 1957 tillkallade farmaceututbild- ningskommittén (SOU 1964: 48). Enligt detta förslag bör den nuvarande apote­ karutbildningen ersättas av en ny studiegång. Denna föreslås omfatta dels fem terminers grundutbildning, avslutad med farmacie kandidatexamen, dels tre

185

terminers studier på antingen farmaceutisk eller medicinsk linje, varefter far-

macie magisterexamen skall kunna avläggas. Den totala studietiden fram till

magisterexamen blir sålunda ett år kortare än den nuvarande apotekarutbild-

ningen. I fråga om ämnesinriktningen föreslår kommittén, att det kemiska läro­

stoffet skall beredas större utrymme på bekostnad av det medicinsk-biologiska.

Beträffande den farmaceutiska utbildningens och forskningens framtida or­

ganisatoriska ställning vill jag inledningsvis erinra om att 1964 års riksdag i an­

ledning av prop. 1964:50 beslutat (SU 119, rskr 293), att farmaceutiska institu­

tet skall infogas som en farmaceutisk fakultet i antingen Uppsala universitet

eller karolinska institutet. Slutlig ställning till frågan om den farmaceutiska ut­

bildnings- och forskningsorganisationens förläggning skulle tas först sedan far-

maceututbildningskommittén framlagt sitt betänkande.

Principbeslut har sålunda fattats om att farmaceutiska institutet skall knytas

till en läroanstalt innefattande en medicinsk utbildnings- och forskningsorgani­

sation. Med hänsyn till det naturliga samband som i många avseenden råder

mellan de farmaceutiska och åtskilliga av de medicinska disciplinerna anser jag

det uppenbart, att avsevärda fördelar står att vinna genom en dylik anknytning.

Enligt min mening är ett vidgat samarbete över fakultetsgränserna mellan när­

besläktade ämnen över huvud taget önskvärt. Jag vill i detta sammanhang

erinra om den integration mellan medicin och odontologi som redan etablerats.

Den farmaceutiska fakultetens ämnen har åtskilliga beröringspunkter med inte

blott medicinska utan även vissa naturvetenskapliga ämnen. Också härvidlag

är det enligt min uppfattning angeläget, att ett nära samarbete kommer till

stånd.

Farmaceututbildningskommittén, som ingående undersökt förutsättningarna

för att behålla den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisationen i

Stockholm, har funnit, att möjligheterna att där finna markutrymmen i när­

heten av befintliga eller planerade utbildnings- och forskningsorganisationer

i närbesläktade ämnen är små. I Uppsala finns däremot enligt kommittén till­

gång på erforderlig tomtmark i anslutning till planerade medicinskt teoretiska

och naturvetenskapliga institutioner. Med hänsyn främst härtill har kommittén

funnit sig böra förorda överflyttning av farmaceutiska institutet till Uppsala.

Att tillgången på mirkresurser för expansion av det högre utbildningsväsendet

är knapp i Stockholm »ar visats inte minst i de av U 63 gjorda undersökningar­

na. Härtill kommer att de väsentliga fördelar, som står att vinna genom samver­

kan mellan å ena sidan farmaceutisk och å andra sidan medicinsk och natur­

vetenskaplig utbildning och forskning, är avsevärt lättare att uppnå i Uppsala

än i Stockholm. Sålunda är det i Uppsatq. möjligt att — inom ramen för pågå­

ende planeringsarbete beträffande uppförande av medicinskt teoretiska institu­

tioner på Artillerifältct — från början avpasse. de olika institutionerna med

hänsyn till de särskilda behov som ett sambruk mcri»n medicin och farmaci kan

komma att medfört. En dylik möjlighet föreligger inU i Stockholm, eftersom

Kungl. Maj:ts -proposition nr 1\1 år 1965

186

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

den medicinska organisationen redan är fast etablerad på karolinska institutets område. Inte heller kan i stockholmsområdet erbjudas lika goda möjligheter som i Uppsala till ett nära samarbete mellan farmaceutiska och naturvetenskapliga institutioner. Att Uppsala från studentbostadssynpunkt är att föredra framför Stockholm har framgått av tidigare redovisningar. Jag vill även påpeka, att lo- kaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet i sitt år 1963 avgivna be­ tänkande (SOU 1963:69) föreslagit en förläggning av farmaceutiska institutet till Uppsala.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt Uppsala-alterna- tivet. De myndigheter som kritiserat förslaget i denna del förordar en lokalise­ ring till karolinska institutets område. Jag vill i anledning härav erinra om att såväl universitetskanslersämbetet som byggnadsstyrelsen betonar nödvän­ digheten av att reservera karolinska institutets område för de utbyggnadsbehov som sammanhänger med läkarutbildningens och den medicinska forskningens framtida expansion.

De av kommittén anförda skälen för en flyttning av farmaceutiska institutet till Uppsala finner jag övertygande. Jag förordar sålunda, att den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisationen inordnas i Uppsala universitet. Med hänsyn till den speciella yrkesinriktning som de farmaceutiska studierna f. n. har och i avvaktan på vissa pågående utredningar bör utbildningen tills vidare hål­ las samman inom den organisatoriska ramen av en särskild fakultet. I samband med överflyttningen, som kan beräknas ske successivt, bör institutionsgemen- skap etableras mellan motsvarande farmaceutiska och medicinska resp. natur­ vetenskapliga ämnen. En dylik samverkan förekommer som nyss nämnts i vis­ sa prekliniska ämnen inom medicin och odontologi, där den innebär att institu­ tionen i sin helhet bär ansvaret för såväl den medicinska som den odontologiska utbildningen och forskningen. I förevarande fall skulle institutionsgemenskapen således innebära, att exempelvis universitetets biokemiska institution svarar för såväl den naturvetenskapliga som den medicinska och den farmaceutiska utbild­ ningen och forskningen i biokemi. En sådan anordning bör medföra, att de to­ tala resurserna inom ett ämne kan begränsas jämfört med vad som skulle vara möjligt, om den farmaceutiska och den medicinska resp. dea matematisk-natur- vetenskapliga fakulteten erhöll separata institutioner i beiörda ämnen. Härige­ nom bör avsevärda besparingar kunna göras.

Farmaceututbildningskommittén har enligt sina direkta haft att beakta möj­ ligheterna till samgående i organisatoriskt och lokalmässigt hänseende mellan farmaceutiska institutet och statens farmaceutiska laboratorium. Jag delar kommitténs uppfattning att — enär laboratoriets framtida ställning f. n. prö­ vas i annat sammanhang — något förslag i denna fråga inte nu bör framläggas.

Vad beträffar inriktningen p*' den s. k. kvalificerade farmaceututbildningen, dvs. motsvarigheten till utbildning som bedrivs på Jen nuvarande apo­ tekarlinjen, får kommitiens förslag ses mot bakgrunden av den genomgripande

187

strukturändring som läkemedelsområdet genomgått under de senaste decennier­

na. Läkemedel produceras numera till helt övervägande del industriellt. Tyngd­

punkten för den på apotek tjänstgörande farmaceutens verksamhet har därige­

nom förskjutits från tillredning av läkemedel till distribution och information.

Den sistnämnda funktionen har fått en allt större betydelse genom den ut­

veckling som läkemedelssortimentet genomgår och som innebär att en mångfald

nya preparat i snabb takt kommer ut i marknaden. Strukturändringen har även

inneburit, att nya arbetsfält öppnats för farmaceutiskt utbildad arbetskraft —

framför allt inom den starkt expanderande läkemedelsindustrin samt inom ke-

misk-teknisk industri och livsmedelsindustri.

Genom att det manuella tillredningsarbetet på apotek blivit allt mindre om­

fattande har behovet av apotekspraktik för farmacie studerande minskat. Sam­

tidigt har naturligt nog möjligheterna att bereda cn från utbildningssynpunkt

värdefull praktiktjänstgöring avtagit. Jag delar kommitténs uppfattning att

en förkortning av praktiktiden är motiverad.

Farmaceututbildningen är f. n. baserad på kemiämnena men har samtidigt

ett starkt biologiskt inslag. Kommittén föreslår en ytterligare förstärkning av

den kemiska inriktningen, framför allt under grundutbildningen. Kommitténs

uppfattning delas av flertalet remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen. I

vissa yttranden framförs emellertid önskemål om något större utrymme för det

medicinsk-biologiska lärostoffet. För egen del finner jag angelägenheten av

att strukturändringen inom läkemedelsområdet beaktas i den farmaceutiska

utbildningen utgöra ett tungt vägande skäl för den av kommittén förordade

avvägningen.

I betänkandet föreslås vidare att ämnet toxikologi — läran om gifter och stu­

diet av förgiftningar — skall tillkomma som självständigt ämne på den farma­

ceutiska linjen. Nödvändigheten av ökad uppmärksamhet på detta ämnesom­

råde under en tid av rikt tillflöde av nya läkemedel är enligt min mening uppen­

bar. Jag delar sålunda kommitténs uppfattning i denna del liksom även i fråga

om att införa biokemi som självständigt ämne på den farmaceutiska linjen.

Speciellt beträffande biokemin synes — såsom matcmatisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala framhåller i sitt yttrande — utmärkta möjligheter till sam­

arbete mellan de medicinska, farmaceutiska och naturvetenskapliga fakulteter­

na komma att föreligga vid en placering av den farmaceutiska utbildnings- och

forskningsorganisationen i Uppsala.

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att jag i princip biträder de rikt­

linjer kommittén angett beträSfande utbildningens inriktning. Även beträffande

förslaget om utbildningens uppläggning — varvid den nuvarande apotekarlinjen

ersätts med dels grundutbildning, den utbildning på farmaceutisk linje — an­

sluter jag mig till kommitténs ståndpunkt-. Jag föreslår sålunda, att kommitté­

förslaget i denna del i huvudsak läggs till g«md för en omorganisation av ut­

bildningen. Vissa jämkningar av förslaget kan »mellertid visa sig erforderliga.

Univcrsitetskanslersämbetet, som har att utarbeta utbildnings- och studiepla­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

188

ner — vilka givetvis bör byggas på kommittéförslaget — bör uppmärksammas

på vad som anförts vid remissbehandlingen angående ämnesavvägningen. I

detta sammanhang vill jag erinra om att ett särskilt farmaceutiskt utbildnings-

råd i dagarna tillsatts vid kanslersämbetet.

Frågan om blandad medicinsk och annan utbildning har under senare år

aktualiserats i skilda sammanhang. Med anledning härav fick utredningen rö­

rande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m. i juni 1961 i uppdrag att när­

mare utreda omfattningen och utformningen av en dylik utbildning. Farmaceut-

utbildningskommittén har — såsom redan nämuts — framlagt förslag till en

medicinsk utbildningslinje inom den farmaceutiska fakulteten. I remissyttrande

häröver har nyssnämnda utredning anmält sin avsikt att under hösten 1965

framlägga ett närbesläktat förslag angående blandad medicinsk och farmaceutisk

utbildning. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med ett flertal remissinstanser,

att ett ställningstagande till farmaceututbildningskommitténs förslag i denna

del bör anstå.

Kommittén föreslår en ökning av intagningskapaciteten vid fakulteten från

80 till 120 studerande per år. Som jag redan antytt föreligger ett vidgat behov av

personal med kvalificerad farmaceutisk utbildning såväl inom apoteksverk-

samhet, där farmaceutens uppgift innefattar bl. a. specialistrådgivning rörande

läkemedel åt både läkare och allmänhet, som inom de nya verksamhetsfält —

främst läkemedelsindustrin — vilka tillkommit under senare år. Den föreslagna

höjningen av intagningskapaciteten, som genomgående tillstyrkts av remissin­

stanserna, synes mig rimlig. Jag biträder därför kommitténs förslag i denna del.

Med hänsyn till att farmaceutiska institutets lokalresurser f. n. är starkt be­

gränsade, anser jag det emellertid inte vara möjligt att genomföra denna ök­

ning förrän i samband med den förordade överflyttningen till Uppsala.

Tidsplanen för införande av den nya farmaceutiska studieordningen är be­

roende av när de första lokalerna för farmaceutisk utbildning i Uppsala står

färdiga att tas i bruk. Med hänsyn till svårigheterna att i dag definitivt fast­

ställa när detta kan ske, bör Kungl. Maj:t äga slutligt bestämma tidpunkten för

omorganisationens genomförande. Som riktpunkt för införandet av den nya stu­

dieordningen bör emellertid gälla ingången av läsåret 1967/68, vilket innebär,

att de första lokalerna för farmaceutisk utbildning i Uppsa'a skall stå färdiga till

höstterminen 1969. Jag vill i sammanhanget påpeka, itt en omorganisation

redan fr. o. m. läsåret 1966/67 — vilket kommittén föreslår — inte är möjlig

att genomföra, eftersom den grupp som enligt nuvarande studieordning skall

påbörja de teoretiska studierna läsåret 196^/67 antagits till apotekspraktik

redan sommaren 1965.

I fråga om personalorganisationen den farmaceutiska fakulteten förordar

kommittén en kraftig förstärknins med hänsyn till såväl utbildningens som

forskningens behov. Kommittén8 förslag har i stort sett tillstyrkts av remiss­

instanserna. I vissa yttrande ^ar dock framförts önskemål om modifikationer.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

189

Med hänsyn till att vissa organisatoriska frågor fordrar ytterligare övervägan­

den — bl. a. förslagen om en medicinsk utbildningslinje — är jag inte beredd att

nu ta ställning vare sig till den totala omfattningen av de personella resurserna

eller till flertalet enskildheter i förslaget. Den närmare granskningen av personal­

planen synes lämpligen kunna ske i samband med ställningstagandena till de

årliga anslagsframställningarna. Det är emellertid från bl. a. planeringssynpunkt

angeläget, att riksdagen redan nu fattar principbeslut om vissa tjänster samt om

tidpunkterna för inrättande av desamma, i sistnämnda hänseende under förut­

sättning att den av mig förordade tidsplanen hålls. Smärre justeringar kan givet­

vis bli aktuella framdeles, bl. a. om en medicinsk utbildningslinje kommer till

stånd. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om samverkan över fakultets-

gränserna finner jag, att Kungl. Maj:t bör äga besluta om att de i den farmaceu-

tiska fakulteten ingående tjänsterna efter överflyttning till Uppsala skall tillhöra

jämväl den medicinska eller den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

Med utgångspunkt i vad jag här anfört förordar jag att förändringar i perso­

nalorganisationen genomförs enligt i huvudsak följande tidsordning.

Budgetåret 1967/68: Inrättande av en icke ämnesbunden docenttjänst och

en forskarassistenttjänst, ej knuten till viss institution. Ändring av ämnesbe­

nämningen för den befintliga professuren i kemi och kemisk farmaci till orga­

nisk kemi.

Budgetåret 1968/69: Inrättande av en professur i biokemi. Omvandling av den

befintliga laboraturen i galenisk farmaci till tjänst som förste forskningsingenjör.

Budgetåret 1969/70: Inrättande av en professur i toxikologi, gemensam för

den medicinska och den farmaceutiska fakulteten, fyra universitetslektorat —

ett i vartdera av ämnena oorganisk och fysikalisk kemi, analytisk farmaceutisk

kemi, organisk kemi samt biokemi — ävensom en forskarassistenttjänst utan

anknytning till viss institution. Indragning av det befintliga lektoratet i botanik

samt tjänsten som lärare i lönegrad Ae 23 i kemi. Ändring av ämnesbenämningen

för den befintliga professuren i farmakodynamik och toxikologi till farmakologi.

Budgetåret 1970/71: Inrättande av två universitetslektorat, ett i vartdera av

ämnena farmakognosi och galenisk farmaci. Omvandling av arvodesbefattningen

som speciallärare i social- och rättsfarmaci till universitetslektorat i ämnet. In­

dragning av den befintliga laboraturen i farmakognosi.

Vidare förordar jag att principbeslut nu fattas om omvandling av den be­

fintliga laboraturen i farmaceutisk mikrobiologi till professur i mikrobiologi.

Jag anser det emellertid inte möjligt att här ange tidpunkten för denna omvand­

ling. I enlighet med uppdrag i anledning av prop. 1905:1 (bil. 10 s. 346) har

nämligen inom universitetskanslersämbetet tillsatts en utredning med uppgift

att se över hela det biologiska området och framlägga förslag om dess utveck­

ling med beaktande av bl. a. möjligheterna till .samarbete över fakultctsgrän-

serna och lämplig specialisering. Mikrobiologin skall enligt direktiven utgöra

den första etappen i detta utredningsarbete. Förslag beträffande detta ämne har

enligt vad jag erfarit redan överlämnats av utredningen till universitetskanslers-

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

190

ämbetet. Ämbetet bör anmodas att i samband med sin prövning av detta ärende

överväga hur resurserna för ämnet mikrobiologi i Uppsala skall kunna samord­

nas mellan den farmaceutiska, den medicinska och den matematisk-naturveten-

skapliga fakulteten.

För innehavare av tjänst som laborator vid farmaceutiska institutet gäller

f. n. andra kompetensvillkor än för innehavare av motsvarande tjänster vid uni­

versiteten. Beträffande laboraturerna i ämnena farmaceutisk mikrobiologi, gale-

nisk farmaci samt farmakognosi har jag i det föregående framlagt förslag till

omvandling resp. indragning. Vad avser laboraturerna i ämnena analytisk farma­

ceutisk kemi samt oorganisk och fysikalisk kemi har farmaceututbildningskom-

mittén föreslagit omvandling till professur. För egen del förordar jag, att för

laboraturerna i resp. analytisk farmaceutisk kemi, oorganisk och fysikalisk kemi

samt organisk kemi kompetensvillkoren ändras till att överensstämma med vad

som gäller för motsvarande tjänster vid universiteten. Denna skärpning av

kompetensvillkoren kan medföra behov av vissa övergångsbestämmelser. Jag

avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att utfärda sådana, om

detta visar sig erforderligt.

Receptarieutbildningen syftar i första hand till att ge apoteksväsendet väl­

utbildad personal för läkemedelsexpedition m. m. Med hänsyn till att målet för

denna utbildning avviker från den övriga farmaceututbildningens har kommit­

tén funnit det lämpligt, att utbildningen av receptarier anordnas inom ramen

för ett särskilt receptarieinstitut. En dylik anordning skulle enligt kommitténs

mening även kunna leda till en effektiverad receptarieutbildning.

För egen del anser jag utbildningen av receptarier vara att betrakta som en

klart icke-akademisk postgymnasial utbildning. Jag finner det därför motiverat

att densamma anordnas i andra former än inom den farmaceutiska fakulteten.

Å andra sidan är jag f. n. inte beredd att tillstyrka kommitténs förslag om ett

särskilt institut. I stället finner jag det ligga nära till hands att i likhet med vad

yrkesutbildningsberedningen och TCO gjort i sina remissyttranden dra parallel­

ler med laboratorieassistentutbildningen. Denna sker till sin teoretiska del i

yrkesskola, medan den praktiska tjänstgöringen är förlagd till sjukhus och uni­

versitetsinstitutioner. Det synes mig böra övervägas om inte också receptarie­

utbildningen bör inrymmas i yrkesskoleorganisationen. Ett ytterligare skäl här­

för anser jag vara, att den sedan några år pågående utbildningen av apoteks­

tekniker — vilken i vissa delar ansluter till receptarieutbildningen — äger rum

inom yrkesskolans ram.

Jag är sålunda inte beredd att nu framlägga något förslag rörande den fram­

tida receptarieutbildningens organisation och lokalmässiga förläggning. I stället

avser jag att i annat sammanhang föreslå att en utredning verkställs i syfte att

med utgångspunkt i kommittéförslaget samt TCO:s och yrkesutbildningsbered-

ningens remissyttranden skapa en utbildning av receptarier inom yrkesskoleorga­

nisationen. Denna utrednings uppdrag bör även innefatta att överse inträdes­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

191

kraven till denna utbildningsväg. Slutligen bör utredningen även ta upp lokali-

seringsfrågan och därvid överväga huruvida receptarieutbildning bör anordnas

på mer än en ort.

Jag övergår härefter till att behandla vissa lokalfrågor i anslutning till mina

här framlagda förslag. Genom beslut den 30 juni 1965 uppdrog Kungl. Maj:t

åt lokal- och utrustningsprogramkommittén för universitetet i Uppsala att ut­

arbeta de lokal- och utrustningsprogram som fordras för ett genomförande

av farmaceututbildningskommitténs förslag. I en vid beslutet fogad promemoria

framhölls bl. a., att programarbetet — som borde bedrivas med största skynd­

samhet och med iakttagande av alla möjligheter att begränsa investerings- och

driftkostnaderna — borde ske med utgångspunkt i farmaceututbildningskom­

mitténs förslag till utbildningsgång och personalorganisation i stort. Som en

förutsättning angavs dock, att receptarieutbildningen tills vidare inte skall

förläggas till Uppsala. I samband med programarbetet borde enligt promemorian

alla möjligheter undersökas att genom integration mellan den farmaceutiska

fakulteten, å ena sidan, samt de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna, å andra sidan, åstadkomma såväl investerings- som driftrationali­

seringar. Härvid borde iakttas möjligheterna att organisatoriskt sammanföra

närbesläktade ämnen vid de berörda fakulteterna i gemensamma institutioner.

Det fortsatta programarbetet bör givetvis bedrivas med utgångspunkt i vad

jag nu föreslagit i anledning av kommitténs betänkande. I likhet med vissa re­

missinstanser finner jag det av kommittén framlagda lokalprogrammet för den

farmaceutiska fakulteten vara alltför omfattande och som kommittén själv

framhåller uppgjort utan hänsyn till de besparings- och rationaliseringsmöjlig­

heter som bl. a. en institutionsgemenskap och en vittgående lokalmässig integra­

tion mellan de berörda fakulteterna torde innebära. En betydande begränsning

av kommitténs beräkningar bör därför enligt min mening göras vid det fortsatta

programarbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 är 1965

4. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utbyggnad och organisation

av universitets- och högskoleväsendet fram till början av 1970-talet;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna överenskommelsen med Stockholms

läns landsting om villkoren för anordnande av läkarutbildning vid ett nytt

sjukhus i Huddinge, m. m.;

c) godkänna vad jag förordat angående bestridande av kostnader för markför­

värv i närheten av området för det planerade sjukhuset i Huddinge;

d) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för lånegivningen till uppförande

av bostäder för studerande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sarmite Ziemelis

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

193

Bilaga

överenskommelse om villkoren för anordnande av

läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge, m. m.

Efter förhandlingar mellan statens nämnd för förhandlingar med kommuner,

å ena, samt delegerade för var och en av Stockholms läns landsting och Stock­

holms stad, å andra sidan, har träffats följande överenskommelse.

överenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Stockholms läns landsting, å andra sidan, om

villkoren för anordnande av läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge,

m. m.

1. Stockholms läns landsting, som avser att i Huddinge uppföra ett sjukhus,

upplåter detta för klinisk läkarutbildning och för forskning, varvid sjukhusan­

läggningens omfattning i huvudsak skall vara enligt följande stomplan.

Kliniker med öppen vård

Bammedicinsk klinik ..........................................

Barnkirurgisk klinik..............................................

Barnpsykiatrisk klinik..........................................

Hudklinik (inkl. venereologi)..............................

Infektionsklinik.....................................................

Kirurgisk klinik.....................................................

Kvinnoklinik .........................................................

Lungmedicinsk klinik med tuberkulosdispensär .

Långvårdsklinik ...................................................

Medicinsk klinik ..................................................

Neurologisk klinik ................................................

Ortopedisk klinik .................................................

Plastkirurgisk klinik..............................................

Psykiatriska kliniker (vuxna)..............................

Radioterapeutisk klinik ......................................

Rehabiliteringsklinik ............................................

Urologisk klinik ...................................................

Ögonklinik .............................................................

Öronklinik .............................................................

Antal

vårdplatser

70

. . . 60

20

. . . 60

...

.120

80

... 120

80

80

... 160

60

80

20

... 401

20

40

40

40

40

1 591

194

Medicinska serviceavdelningar

Anestesiavdelningar (intensivbehandling, uppvakning), bakteriologiskt laborato­

rium, blodcentral, cytologiskt laboratorium, djuravdelning, fysiologiskt laborato­

rium, jour- och intagningsavdelning, kemiskt laboratorium, konsultations- och

behandlingsavdelningar, konsult- och reservmottagning, kuratorsavdelning, neu-

rofysiologiskt laboratorium, operationscentraler, patologisk avdelning (obduktion,

patologiskt laboratorium), personalläkarmottagning (förtroendeläkarmottag­

ning), psykiatrisk behandlingsavdelning, psykologavdelning, rehabiliteringsav-

delning — allmän — (arbets- och fysioterapi), rehabiliteringsavdelning — psy­

kiatrisk — (arbets- och fysioterapi), röntgenavdelningar, socialmedicinsk avdel­

ning, tandavdelning, timvårdavdelning.

Övriga serviceavdelningar, förvaltnings- och personalavdelningar, allmänna

lokaler och tekniska anläggningar

Landstinget anordnar och utrustar jämväl lokaler, som erfordras enbart för

den kliniska utbildningen och den kliniska forskningen, vilket även skall gälla

en särskild forsknings- och utbildningsenhet i psykiatri, om staten påkallar att

en dylik enhet inrättas vid de psykiatriska klinikerna. Till sjukhuset skall för­

läggas en patologisk institution, vilken skall samordnas med sjukhusets patolo­

giska avdelning.

Landstingets åligganden enligt nästföregående stycke skola, såvitt gäller ut­

rustning för forskningens behov, avse endast sådan, som är att hänföra till ve­

dertagen grundutrustning.

Anm. Med sjukhusanläggning avses i denna överenskommelse samtliga för

sjukhusverksamheten, utbildningen och forskningen avsedda byggnader jämte

därtill hörande anordningar, såsom kulvertar och ledningar inom sjukhusom­

rådet samt planeringsarbeten i anslutning till byggnad.

Protokollsanteckning

I anslutning till överenskommelsen angående nytt undervisningssjukhus vid

S:t Görans sjukhus överenskommo företrädarna för staten och staden, att vid

Beckomberga sjukhus skulle anordnas en psykiatrisk forskningsavdelning lik­

nande de psykiatriska forskningsavdelningar, som beslutats vid Ulleråkers

och S:t Lars’ sjukhus. Staden vidhåller sin uppfattning, att det är av största vär­

de för såväl forskning som vård att en dylik avdelning anknytes till Beckomber­

ga sjukhus med dess ca 1 500 vårdplatser. Staten har — med hänvisning till att

förslag f. n. föreligger om endast en avdelning inom Stor-Stockholmsområdet —

förbehållit sig rätt att placera denna avdelning vid Huddinge sjukhus. I detta läge

motsätter sig staden icke en sådan placering men förbehåller sig rätten att senare

få upptaga frågan om förläggning till huvudstadsregionen av två sådana avdel­

ningar.

2. Lokaler för angiven utbildning dimensioneras för ett årligt intag av 90 me­

dicine kandidater.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Protokollsanteckning

Från den statliga sidan har hävdats, att elevantalet skall vara 90 i huvud­

ämnena med möjlighet till ökning i vissa specialämnen. Landstinget har å sin

sida ansett, att en dylik ökning kan innebära en alltför stor belastning på den

sjukvårdande verksamheten, varför parterna överenskommit om att tillsammans

skyndsamt utreda denna fråga.

3. Statligt byggnads- och utrustningsbidrag skall utgå med 25 procent av de

verkliga kostnaderna för sjukhusanläggningens färdigställande.

Därest byggnad avses betjäna även verksamhet utom sjukhuset, beräknas

nämnda bidrag på endast den del av kostnaderna, som med hänsyn till ut­

nyttjandegraden kan anses skäligen belöpa på verksamheten vid de i punkt 1

angivna enheterna.

4. Byggnads- och utrustningsbidrag enligt denna överenskommelse skola icke

utgå för kostnad, som täckes av i annan ordning utgående statsbidrag, vilket

likväl icke skall gälla bidrag som utgår på grund av avtal i anledning av mental-

sjukvårdsreformen.

5. Staten tillhandahåller landstinget byggnads- och utrustningsbidrag under

byggnads- respektive anskaffningstiden i ungefärlig proportion till landstingets

egna utlägg.

6. Landstinget programmerar, projekterar, bygger och utrustar hela sjukhus­

anläggningen. Programmering samt upprättande av byggnads- och utrustnings­

förslag skola ske i samråd med myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Arbetet skall bedrivas med inriktning på att den kliniska utbildningen vid

sjukhuset skall kunna påbörjas senast den 1 juli 1972.

Förslag och ritningar till byggnadsarbeten samt förslag till utrustning skola

för statsbidrags utgående godkännas i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.

Protokollsanteckning

Med hänsyn till den begränsade tid, som står till förfogande för anläggningens

färdigställande, förutsättes att de organ som för statens och landstingets räkning

medverka i arbetet, härvid erhålla erforderliga personella resurser.

7. Statens bidrag till sjukhusanläggningens totala driftkostnader skall fast­

ställas i avtal, varom förhandlingar skola upptagas år 1968. Som riktlinje för

dessa förhandlingar — vilka avses skola ske gemensamt för samtliga huvudmän

för kommunala undervisningssjukhus — skall gälla, att det statliga bidraget skall

motsvara de merkostnader som orsakas av att sjukhuset upplåtits för utbildning

och forskning. Parterna avse, att till grund för förhandlingarna lägga gemensamt

utförda utredningar i frågan.

I nyssnämnda förhandlingar och avtal skall även upptagas frågan om stat­

liga bidrag till byggnader och utrustning, som icke omfattas av punkt 3.

196

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Protokolls anteckning

Nämnden har erinrat om att för övriga kommunala undervisningssjukhus gäl­

lande avtal i allmänhet innehålla dels bestämmelse om att staten genom att

lämna bidrag till byggnad och utrustning icke erhåller del i äganderätten, dels

en därtill anknytande regel om återbetalningsskyldighet för huvudman, om

sjukhuset eller del därav icke längre tages i anspråk för utbildning och forsk­

ning. Nämnden har framhållit, att dessa bestämmelser bliva aktuella även för

Huddinge sjukhus vid de ovan avsedda förhandlingarna.

8. Landstinget åtager sig att intill den 1 januari 1966 reservera ett markområde

om cirka 250 000 m2 i närheten av sjukhusområdet för statliga ändamål med

anknytning till medicinsk utbildning och forskning. Detta åtagande gäller dock

endast under förutsättning att landstinget från Huddinge kommun kan förvärva

tomtmark för nämnda ändamål.

Det reserverade området äger staten rätt att före ovannämnda dag förvärva

till ett pris, som motsvarar landstingets kostnader för markförvärvet.

9. Den enligt avtal den 14 april 1964 provisoriskt anordnade läkarutbildningen

vid sjukhus, tillhörande staden och landstinget, överföres till Huddinge sjukhus

så snart ske kan.

Protokollsanteckning

Parterna förklarar sig beredda att upptaga frågan om provisoriskt anordnan­

de så snart ske kan av ytterligare läkarutbildning vid sjukhus, tillhörande sta­

den och landstinget, i avvaktan på färdigställandet av Huddinge sjukhus.

10. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att Kungl. Maj:t och

Stockholms läns landsting dels före utgången av år 1965 godkänna densamma,

dels ock före den 1 december 1964 godkänna ett samtidigt härmed mellan sam­

ma parter träffat avtal om ersättning för extra projekteringskostnader m. m.

Protokollsanteckning

Parterna förutsätta, att denna överenskommelse skall föreläggas riksdagen

genom proposition i ärendet under våren 1965.

Förhandlingsnämnden har lämnat i huvudsak följande kommentar till överens­

kommelsen.

Nämnden har vid de förda förhandlingarna som utgångspunkt haft den av

statsmakterna vid flera tillfällen hävdade linjen om enhetliga principer för sta­

tens ianspråktagande av kommunala undervisningssjukhus för läkarutbildning.

Då flertalet nu gällande avtal med huvudmän för kommunala undervisnings­

sjukhus utlöper den 30 juni 1970 och Huddinge sjukhus icke torde kunna tagas i

bruk förrän efter nämnda dag, har i överenskommelsen intagits preciserade reg­

ler endast om byggnads- och utrustningsbidrag. I dessa avseenden skall lands­

tinget erhålla samma bidrag som övriga huvudmän för kommunala undervis­

ningssjukhus, nämligen 25 procent av de verkliga kostnaderna (punkt 3). Frågor­

na om driftbidragsbestämmelser samt om bidrag för ändrings-, om- och tillbygg­

197

nadsarbeten ävensom för komplettering av utrustning skall jämlikt punkt 7

fastställas i avtal, varom förhandlingar skall upptagas år 1968. Under denna

punkt har angivits som riktlinje för de kommande förhandlingarna — vilka avses

skola ske gemensamt för samtliga huvudmän för kommunala undervisnings-

sjukhus — att det statliga bidraget skall motsvara de merkostnader, som orsa­

kas av att sjukhuset upplåtits för utbildning och forskning. Denna princip har

av staten hävdats vid de under senare år förda förhandlingarna om upplåtelse

av kommunala sjukhus för läkarutbildning. Parterna avser att till grund för

kommande förhandlingar lägga gemensamt utförda utredningar i frågan.

Punkt 2. Enligt vad nämnden inhämtat från 1963 års universitets- och hög-

skolekommitté skulle det planerade sjukhuset i Huddinge kommun uppfylla

fordringarna för ett intag av 90 medicine kandidater i de kliniska huvudämnena.

För vissa specialämnen skulle — enligt uttalande från samma håll — finnas ut­

rymme för ett större intag. Dock har landstingets delegerade under förhandling­

arnas gång uttalat farhågor för att ett större intag än 90 i något av ämnena kun­

de medföra en alltför stor belastning på den sjukvårdande verksamheten. I över­

enskommelsen har parterna därför begränsat sig till att fastställa, att själva

lokalerna skall dimensioneras med utgångspunkt från ett årligt intag av 90 me­

dicine kandidater. Enligt protokollsanteckningen till denna punkt skall parterna

tillsammans utreda frågan i vad mån ökning av elevantalet kan innebära en

alltför stor belastning på den sjukvårdande verksamheten.

Punkt 6. Vid förhandlingarna har förutsatts, att den i första stycket angivna

samrådsmyndigheten skall vara nämnden för undervisningssjukhusens utbyg­

gande (NTJU). Denna skall således såsom företrädare för staten följa och från

särskilt utbildnings- och forskningssynpunkter bedöma sjukhusets programme­

ring, projektering och utrustning.

Punkt 10. I anslutning till överenskommelsen har mellan nämnden och dele­

gerade för Stockholms läns landsting träffats ett avtal om ersättning för extra

projekteringskostnader m. in. Om överenskommelsen om anordnande av läkar­

utbildning vid det planerade sjukhuset i Huddinge skulle förfalla av det skälet,

att Kungl. Maj:t icke godkänner överenskommelsen före utgången av år 1965,

skall staten enligt detta avtal ersätta landstinget för de extra projekterings­

kostnader, som landstinget kan ha åsamkats under tiden från och med den 3

oktober 1964 fram till dagen för ett eventuellt avslagsbeslut. Dessutom skall sta­

ten då lämna ersättning till landstinget med cn miljon kronor för övriga i sam­

manhanget uppkomna merkostnader.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Hl år 1965

Anmärkning

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande har i skrivelse den 13 juli

1965 anmält att Stockholms läns landsting beslutat att ett reviderat stom-

program skall läggas till grund för den fortsatta projekteringen av Huddinge

sjukhus under förutsättning av att det godkänns av staten. Enligt det reviderade

stomprogranunet skall vårdplatsantalet vid nedannämnda kliniker vara följande.

Allmänkirurgi och ortopedi .........

Barnkirurgisk klinik .....................

Kvinnoklinik ................................

Långvårdsklinik ............................

Psykiatriska kliniker (vuxna)

Njurmcdicinsk klinik ...................

Antal vårdplatser

. . .

220

80

. . . 130

. . .

100

... 300

40

198

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

INNEHÅLL

1. Inledning ...................................................................................................

4

.

2. Universitets- och högskoleutbyggnadens lokalisering och kostnader

m. m........................................................................................................ 9

2 .

1

. Utredningarna .................................................................................

9

2

.

1

.

1

. Vissa utgångspunkter .........................................................

9

2

.

1

.

2

. Särskilda undersökningar ................................................... 13

2

.1.

2

.1. Medicinsk utbildning och forskning..................... 13

2

.

1

.

2

.

2

. Högre teknisk utbildning och forskning............... 17

2.1.2.3. Utbildning och forskning vid fria fakulteter ....

20

2

.

1

.

2

.4. Vissa spärrade fakulteter och högskolor............. 29

2.1.2.5. Lärarbehov och lärartillgång .............................. 29

2

.

1

.

2

.

6

. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och ser­

viceanläggningar .................................................... 30

2

.1.2.7. Studentbostäder .................................................... 30

2.

1

.

2

.

8

. Kostnader för universitets- och högskoleutbygg-

naden .....................................................................

33

2.1.3. U 63:s val av utbyggnadsalternativ ..................................

37

2.1.4. Lokalisering av utbyggnaden ............................................ 38

2.1.5. Studerandeantalet på skilda orter......................................

39

2

.

1

.

6

. Tidsplan för utbyggnaden.................................................... 41

2.1.7. Investeringsplan för utbyggnaden ...................................

43

2

.

1

.

8

. U 63:s slutsatser ................................................................... 46

2

.

2

. Remissyttrandena ............................................................................ 48

2

.

2

.

1

. Allmänt ................................................................................ 48

2

.

2

.

2

. U 63: s utbyggnadsförslag................................................... 70

2

.

2

.

2

.

1

. Allmänna synpunkter .......................................... 70

2

.

2

.

2

.

2

. Ställningstaganden till U63:s utbyggnadsalter­

nativ .......................................................................

74

2.2.2.3. Medicinsk utbildning och forskning..................... 76

2.2.2.4. Högre teknisk utbildning och forskning.............. 81

2.2.2.5. Utbildning och forskning vid fria fakulteter ....

88

2

.

2

.

2

.

6

. Utbildning och forskning vid vissa spärrade fa­

kulteter och högskolor.......................................... 98

2.2.2.7. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och ser­

viceanläggningar ...................................................

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 är 1965

199

2.2.2.8. Rationaliseringsåtgärder ...................................... 101

2.2.2.9. Studentbostäder ................................................... 106

2.2.2.10. Lokaliseringsfrågor ................................................ 111

2.2.2.11. Utbyggnadens genomförande ............................. 114

2.3. Departementschefen ......................................................................... 124

3. Farmaceutisk utbildning och forskning .............................................. 150

3.1. Farmaceututbildningskommittén ................................................... 150

3.1.1. Den farmaceutiska utbildningens och forskningens nuva­

rande organisation ............................................................... 150

3.1.2. Kommitténs förslag ............................................................. 152

3.1.2.1. Strukturförändringen inom läkemedelsområdet..

152

3.1.2.2. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft 153

3.1.2.3. Omorganisation av den kvalificerade farmaceut-

utbildningen ......................................................... 155

3.1.2.4. Omorganisation av receptarieutbildningen ........ 162

3.1.2.5. Personalorganisation ............................................ 164

3.1.2.6. Lokaliseringsfrågor................................................ 167

3.1.2.7. Lokalbehov och kostnadsberäkningar ............... 170

3.1.2.8. Tidsplan för förslagets genomförande................. 171

3.2. Remissyttrandena ............................................................................ 172

3.2.1. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft............... 172

3.2.2. Omorganisationen av den kvalificerade farmaceututbild­

ningen .................................................................................... 173

3.2.3. Omorganisationen av receptarieutbildningen ................... 178

3.2.4. Personalorganisationen ....................................................... 180

3.2.5. Lokaliseringsfrågoma ......................................................... 182

3.2.6. Lokalbehov och kostnadsberäkningar ............................... 183

3.2.7. Tidsplanen för förslagets genomförande............................. 184

3.3. Departementschefen ........................................................................ 184

4. Hemställan ................................................................................................. 192

Bilaga. Överenskommelse om villkoren för anordnande av läkarutbild­

ning vid ett nytt sjukhus i Huddinge, m. m................................... 193