4

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1960 tillkallades den

17 februari 1960 sakkunniga för att verkställa översyn av statsbidragsgivningen

till folkbildnings- och ungdomsverksamheten. De sakkunniga1, vilka antog be­

nämningen 1960 års folkbildningsutredning, avlämnade i augusti 1961 betänkan­

det »Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet» (SOU 1961:44).

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisions­

verket, skolöverstyrelsen (som hört statens folkbildningsnämnd), chefen för för­

svarsstaben (i vad avser bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsen-

det), socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lärarhögskolan i Stock­

holm, universitetskanslersämbetet, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse (i vad

avser det till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgående bidraget), statens

ungdomsråd, riksantikvarieämbetet, överintendenten och chefen för national­

museum samt musikledarutredningen.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av Svenska landskommuner­

nas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges

radio AB, Sveriges allmänna biblioteksförening, Landsorganisationen i Sverige,

Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska folkhögskolans lä­

rarförening, Arbetarnas bildningsförbund, Blåbandsrörelsens studieförbund,

Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet, Godtemplarordens studieför­

bund, JUF:s studiefrämjande, KFUK:s och KFUM:s studieförbund, Liberala

studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska landsbygdens stu­

dieförbund, Sveriges kyrkliga studieförbund, Tjänstemännens bildningsverk-

samhet, Folkbildningsförbundet, Västra Sveriges folkbildningsförbund, Central­

byrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar, Föreläsningsförbundens

riksorganisation, Upplands föreläsningsförbund, Blekinge läns föreläsningsför-

bund, Örebro läns föreläsningsförbund, Västmanlands läns föreläsningsförbund,

Södermanlands läns bildningsförbund, Bildningsförbundet för Jönköpings län,

Gotlands folkbildningsförbund, Södra Älvsborgs läns bildningsförbund, Dalarnas

bildningsförbund, Värmlands bildningsförbund, Norrbottens bildningsförbund,

Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar, Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund, Folkpartiets ung­

domsförbund, Högerns ungdomsförbund, Riksförbundet kyrklig ungdom, Fri­

kyrkliga ungdomsrådet, Svenska missionsförbundets ungdom, Frälsningsarmén,

KFUK:s riksförbund, KFUM:s riksförbund, Nationaltemplarorden, Sveriges stu­

1 Landshövdingen O. G. C. Elfving, ordförande, studierektorn It. W. Jarild, förbundssekreteraren

E.S. Johansson, statskommissarien C. W. Lindblad, numera statssekreteraren B.A. F. Löfberg, rek­

torn H. S. A. Olsson och studierektorn S.-A. Stahre.

10

Kungl. Mcij:ts 'proposition nr 36 år 1963

Elementära ämnen

1944 års folkbildningsutredning diskuterade i sitt betänkande folkbildningsarbe­

tets uppgift att tillgodose behov av rent elementär undervisning. Utredningen

framhöll bl. a., att så länge skolväsendet inte nått sin fulla utveckling och både

ungdom och vuxna har påtagliga behov av elementär undervisning, måste det

anses vara ett legitimt mål för folkbildningsarbetet att söka fylla dessa luckor i

den grundläggande underbyggnaden.

Sedan 1944 års utredning formulerade folkbildningsarbetets mål och uppgifter,

har det obligatoriska skolväsendet blivit föremål för en genomgripande om­

daning. Skolpliktstidens förlängning och den väsentliga upprustning i form av

bl. a. bättre läroplaner och hjälpmedel, utvidgad lärarutbildning och mer aktivi-

tetsstimulerande undervisningsmetoder, som riksdagens beslut om grundskolan

innebär, måste självfallet på något längre sikt komma att återverka på det fri­

villiga bildningsarbetet. Det innebär emellertid inte att folkbildningsarbetet, så­

som ibland framskymtat i diskussionen om den nya skolan, kommer att bli över­

flödigt eller minska i betydelse och omfattning. Snarare kommer grundskolan

att få motsatt effekt, nämligen att stimulera till fortsatta studier efter skolans

slut, väcka nya intressen och nya behov av kunskaper och bildning. Vad den där­

emot på längre sikt med stor sannolikhet kommer att leda till är en förskjutning

i deltagarnas ämnesval och därmed också av folkbildningsarbetets inriktning och

uppgifter. Med den bättre utrustning, som grundskolan ger framför allt i färdig­

hetsämnen, kommer behovet av elementära studier inom folkbildningsarbetet

att minska, medan andra sidor av verksamheten ökar.

För närvarande finns det emellertid ingen anledning att avskriva de elemen­

tära studierna på folkbildningsorganisationernas program. Tvärtom är det ange­

lägnare än någonsin att denna möjlighet till personlig utbildning och utveckling

finns. De yngre generationernas betydligt bättre utrustning ifråga om grund­

läggande kunskaper och färdigheter stimulerar och eggar många äldre till studier

också i elementära ämnen. När exempelvis engelska språket infördes som obliga­

toriskt ämne i enhetsskolan, kom det till folkbildningsorganisationernas studie­

cirklar en helt ny kategori av människor, nämligen föräldrar, som kände behov

av att bredda den intressesfär de hade gemensamt med sina barn och att kunna

följa dem bättre i deras skolarbete.

Det måste också anses som ett oeftergivligt rättvisekrav att vuxna genom

folkbildningsarbetet har möjlighet att skaffa sig den elementära utbildning som

barn och ungdom nu får i grundskolan och att detta skall kunna ske utan alltför

stora ekonomiska uppoffringar. Den nya skolans genomförande innebär med

andra ord ökat ansvar för samhället att genom folkbildningsarbetet skapa möj­

ligheter för vuxna att förvärva kunskaper, färdigheter och orientering, som de

inte haft tillfälle att skaffa sig under sin obligatoriska skolgång men som nu ingår

i den utrustning grundskolan ger sina elever.

Ytterligare ett skäl talar för de elementära studiernas självklara plats i folk­

12

3. För dessa människor måste det anses vara en självklar rätt att i det frivilliga

bildningsarbetet kunna förvärva kunskaper och färdigheter som barnen får i

grundskolan.

4. Folkbildningsarbetet måste också efter måttet av sin förmåga möta och till­

godose studie- och bildningsbehov hos den begåvningsreserv, som nu huvud­

sakligen finns bland vuxna utan annan utbildning än folkskola.

5. Studier i elementära ämnen kan för många människor vara en brygga över

till studie- och bildningsområden, som de tidigare varit utestängda från på

grund av bristande grundläggande underbyggnad.

Teoretiskt ocli praktiskt

I diskussioner om folkbildningsarbetets mål och uppgifter har studier med prak­

tisk inriktning tidigare spelat en framträdande roll. 1944 års folkbildningsutred-

ning betonade mycket klart, att ett bildningsarbete av praktisk karaktär från

bildningssynpunkt kan göra anspråk på statsmakternas stöd i lika hög grad som

ett mer teoretiskt inriktat bildningsarbete. Överhuvud torde det vara svårt att

åstadkomma en klar gränsdragning på denna punkt, framhöll utredningen. Som

regel måste teorin komma fram till något praktiskt och det praktiska söka sig

tillbaka till en teori.

I modernt folkbildningsarbete råder heller inte några delade meningar om de

praktiskt betonade studiernas värde och betydelse. I folkbildningsorganisa-

tionernas försök att nå ut till så många människor som möjligt och knyta an till

skilda intressen, förutsättningar och behov, har den utövande verksamheten haft

stor betydelse. Inte minst har den visat sig attraktiv för ungdom. Många män­

niskor, som inte förmått mobilisera tillräckligt intresse för teoretiska studier,

har genom att i kretsen av likasinnade kamrater själva försöka forma, skapa

och uttrycka funnit vägen till ökade insikter, vidgade perspektiv och nya

estetiska upplevelser. I pedagogiskt avseende ger den mer praktiskt inriktade

verksamheten inte bara förutsättningar för deltagarna att frigöra och utveckla

vissa personliga kvaliteter, den har också visat sig innehålla goda möjligheter

till verklighetsanknytning, åskådlighet och stimulerande aktivitet i studierna.

De praktiskt inriktade studierna står inte på något sätt i motsatsställning till

de teoretiska och de är inte heller principiellt olika. Tvärtom är det viktigt, att

de så långt möjligt samordnas och kan komplettera varandra. Hur arbetet skall

bedrivas, på vilket sätt och i vilken utsträckning teoretiska och praktiska mo­

ment skall ingå, är emellertid en fråga, som skall avgöras av deltagarna själva

med hänsyn till deras förutsättningar och förväntningar och inte genom bestäm­

melser och föreskrifter. Sådana är inte bara svåra eller omöjliga att efterleva, de

får numera också anses strida både mot folkbildningsarbetets idé och mot mo­

derna pedagogiska principer.

För att en aktivitet skall kunna kallas bildningsarbete och anses vara berätti­

gad till statligt bidrag måste dock vissa krav kunna ställas på den. Sålunda skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

14

ämnen är bl. a. samhällsfrågor av skilda slag, hembygdskunskap, litteratur, musik

och livsåskådningsfrågor.

I diskussioner om målsättningen för modernt folkbildningsarbete användes i

allmänhet inte sådana uttryck som karaktär, personlighet och fostran, och inte

heller framhålles vissa ämnen som värdefullare än andra. Ämnesvalet skall vara

fritt och helt betingat av deltagarnas intressen och behov, och det får därför inte

vara belastat av värderingar, som kan ge deltagarna en känsla av att vissa

ämnen skulle vara mindre värda än andra. Detta hindrar självfallet inte att

studieorganisationerna i sin propaganda skall kunna framhålla vissa ämnen som

särskilt aktuella och angelägna. Rätten att väcka andra människors intresse för

det man själv är intresserad av och anser angeläget är en viktig förutsättning för

demokratisk opinionsbildning och kultursträvan och måste därför vara själv­

skriven också i folkbildningsarbetet.

Den omständigheten att vissa uttryck och begrepp inte längre ingår i folk­

bildningsarbetets vokabulär innebär emellertid inte att dess uppgift numera

skulle vara begränsad till att förmedla kunskaper. Även om människans behov

av kunskaper i dag kan sägas vara större än vad det varit någonsin tidigare, är

kunskapsförmedlandet i mera begränsad mening endast en av många uppgifter

för folkbildningsarbetet.

En annan mycket väsentlig uppgift är att utveckla deltagarnas förmåga att

kommunicera med andra människor. Med den relativt bristfälliga skolunder-

byggnad som många — framför allt vuxna — människor har, måste folkbild­

ningsarbetet se som ett betydelsefullt mål att vidareutveckla språkliga färdig­

heter, ordförråd och förmåga att korrekt använda dessa. Uppgiften att utveckla

deltagarnas språkfärdigheter syftar till ökad personlig trygghet och säkerhet

och till gynnsammare förutsättningar för meningsfulla kontakter med andra

människor. Undersökningar av mänskliga relationer på arbetsplatser visar, att

bristande förmåga hos de anställda att meddela sig med varandra på ett begrip­

ligt sätt ofta orsakar konflikter och vantrivsel.

Både 1944 och 1960 års folkbildningsutredningar har sett som ett av folkbild­

ningsarbetetets mera väsentliga mål att utveckla individens självständighet och

kritiska hållning. Bildningsarbetets ideal, säger 1944 års utredning, är att föra

från encyklopediskt kunskapsmeddelande till tillägnande av den självständigt

kritiska inställning till kunskapsstoffet, som folkbildningsarbetet måste ha ge­

mensamt med den vetenskapliga forskningen. 1960 års folkbildningsutredning

använder liknande formuleringar.

Ytterligare ett par för vårt moderna samhälle karakteristiska drag kan anföras

som motiv för folkbildningsarbetets uppgift att utveckla deltagarnas kritiska

och självständiga hållning.

Vi blir mer och mer beroende av experter. Med den demokratiska grundinställ­

ningen att varje medborgare skall ha möjlighet till insyn och medinflytande i

samhällets gemensamma angelägenheter, innebär det allt större krav på indivi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

16

leder till otrygghet och oförmåga hos individen att frigöra sina inneboende möj­

ligheter. Den starka specialiseringen resulterar ofta i att egna arbetsuppgifter

och de förändringar dessa utsattes för upplevs som obegripliga och meningslösa.

Stigande ekonomisk standard och längre fritid har skapat förutsättningar för

en enorm konsumtionsvarumarknad, som på plussidan innebär praktiskt taget

obegränsad frihet i konsumtionsvalet, men på minussidan för med sig allt större

svårigheter att på grundval av behov, kvalitet och pris göra ett för konsumenten

själv riktigt val.

I denna situation måste folkbildningsarbetet se som en av sina allra viktigaste

uppgifter att skapa förutsättningar för aktuell information och orientering, som

tar sikte på att ge perspektiv och överblick, klarlägga tendenser och orsakssam­

manhang i stort och placera in detaljer och speciella intresseområden i sina större

och mer allmängiltiga sammanhang.

1960 års folkbildningsutredning har ingående diskuterat bildningsarbetets

situation och uppgifter i de snabba förändringarnas samhälle. Alla typer av un­

dervisning, framhåller utredningen — alltså även den som bedrivs inom det fria

och frivilliga bildningsarbetet — påverkas av dessa förändringar, eftersom det vid

undervisningen ej enbart gäller att nyttiggöra de pedagogiska principer och me­

toder, som lång tids erfarenhet visat vara lämpliga, utan också modifiera dem så

att de motsvarar de nya behov, som följer av de tekniska och samhälleliga för­

ändringarna i ett mekaniserat samhälle.

Folkbildningsarbetet står i det här avseendet utan tvivel inför nya, betydelse­

fulla uppgifter, som kommer att ställa ökade krav både på verksamhetens smi­

dighet och anpassningsförmåga och på dess innehållsmässiga och pedagogiska

kvaliteter.

Sammanfattningsvis kan sägas, att folkbildningsarbetet inför uppgiften att ge

aktuell information och orientering i ett samhälle, som hastigt förändras och

omvandlas, kommer att möta större krav på kvalitet och förmåga att smidigt

anpassa sig till nya behov och situationer.

Kulturens fria sektor

Till folkbildningsorganisationernas traditionella verksamhetsområden hör också

det estetiska bildningsarbetet. 1944 års folkbildningsutredning betraktade det

exempelvis som fullkomligt självklart, att det fria och frivilliga bildningsarbetet

skulle ha ett program för estetiskt bildningsarbete och framhöll, att musik, teater

och bildande konst har en bildande och personlighetsdanande betydelse, som

måste skattas mycket högt. Utredningen påpekade också, att även praktiskt

utövande verksamhet i det här sammanhanget måste hänföras till denna kategori

av bildande och personlighetsdanande aktiviteter.

Även 1960 års utredning har framhållit det estetiska bildningsarbetets bety­

delse och betonat vikten av att på det kulturella området skapa en motsvarighet

till den höga materiella standarden i vårt land.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

17

Längre fritid och bättre ekonomiska betingelser innebär, att människan i dag

har långt större möjligheter att odla kulturella och estetiska intressen än någon­

sin tidigare. I folkbildningsarbetet har detta kommit till uttryck främst i musik­

verksamheten — den verksamhetsgren som ökat snabbast under den senaste

tioårsperioden och som i dag är folkbildningsarbetets största ämnesområde.

Standardökningen har emellertid i det här avseendet inte bara haft en positiv

verkan. Fritidsintressen och fritidssysselsättningar har i stor utsträckning på­

verkats och styrts av massmedia och starka kommersiella intressen, vilket resul­

terat i en högkonjunktur för ytliga och lättillgängliga kulturalster och betydande

svårigheter för mera ambitiösa och krävande kulturyttringar att hävda sig i

konkurrensen.

Folkbildningsarbetets uppgift är självfallet inte att avge omdömen om este­

tiska och kulturella kvaliteter. Dess uppgift är här som i andra sammanhang att

upplysa om olika valmöjligheter och skapa reella förutsättningar för individens

självständiga val av intressen och för en självständig utveckling av personlig stil

och smak. Denna valfrihet föreligger inte enbart därigenom att de olika kultur-

företeelserna existerar och finns tillgängliga för alla. Möjligheten att verkligen

välja mellan exempelvis olika slag av litteratur finns inte, om läsaren saknar den

orientering och erfarenhet och det ordförråd som fordras för att tränga in i, tolka

och förstå kvalificerad litteratur.

I ett demokratiskt samhälle är det ett angeläget rättvisekrav att alla med­

borgare efter måttet av förmåga har möjlighet att förvärva den överblick och

grundläggande utrustning som fordras för ett självständigt val av fritidsintressen.

Folkbildningsarbetet måste här se det som sin uppgift att föra fram och skapa

förutsättningar för ambitiös och konstnärligt syftande litteratur, musik, teater,

film och konst att bli ett verkligt och meningsfyllt alternativ för så många män­

niskor som möjligt. I en tid då konstnärer och kulturskapare söker sig nya vägar

och uttrycksformer och då samhället genom en aktiv kulturpolitik stöder och

stimulerar sådana strävanden är det viktigt att folkbildningsarbetet förses med

resurser för pedagogisk förnyelse på det estetiska området. Utan dessa finns det

risk för att klyftan mellan kulturens »producenter» och »konsumenter» ytter­

ligare vidgas.

I det estetiska bildningsarbetet spelar den praktiskt utövande verksamheten

en mycket framträdande roll. Utan tvivel har också långt fler människor fått

kunskaper om och meningsfull kontakt med konstnärliga och estetiska uttrycks­

medel genom sådan verksamhet än genom studier i estetiska ämnen på det rent

teoretiska planet.

Sammanfattning

1. Det estetiska bildningsarbetet är cn betydelsefull del av folkbildningsorga-

nisationernas verksamhet, särskilt i en tid, då längre fritid och bättre ekono­

misk standard ger individen ökade möjligheter att välja fritidsintressen och

utforma sina levnadsbetingelser.

2 — Bihang till riksdagens -protokoll 19G3. 1 saml. Nr 3G

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

18

2. Den estetiska bildningsverksamheten måste inriktas på att föra ut de ambi­

tiösa och konstnärligt syftande kulturyttringarna till så många människor

som möjligt och att genom studier och annan aktivitet på det estetiska om­

rådet skapa ett verkligt alternativ till ytligare, starkt kommersialiserade sys­

selsättningar.

3. Folkbildningsarbetets aktivitet på det estetiska området blir särskilt viktig

och betydelsefull, då konstnärer och kulturskapare med stöd av en aktiv kul­

turpolitik från samhällets sida söker sig fram till nya medel och uttrycks­

former.

4. Den praktiskt utövande verksamheten är en betydelsefull del av det estetiska

bildningsarbetet och en nödvändig förutsättning för många människor att

utveckla sina estetiska intressen och få meningsfull kontakt med konst och

kultur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

utsättningar för kvalitet i den verksamhet, för vilken det statliga bidraget är

avsett.

Den uppfattning om det fria och frivilliga folkbildningsarbetets möjligheter,

uppgifter och värde, som här tidigare redovisats, torde också omfattas av kom­

munernas företrädare, en slutsats som kan dragas på grundval av det stöd som

från detta håll hittills lämnats verksamheten. I den mån de statliga insatserna

ökas på detta område finns det följaktligen inte anledning förmoda, att de för­

anleder överväganden om minskade kommunala insatser utan snarare, att de

betraktas som en bekräftelse på värdet av den verksamhet som understötts och

som en stimulans till fortsatta insatser.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

21

IV. Föreläsningar och kurser

1. Verksamhetens nuvarande situation och förutsättningar

Inom den statsunderstödda föreläsnings- och kursverksamheten kan särskiljas

tre huvudtyper av verksamhet: enstaka föreläsningar, föreläsningsserier samt

längre folkbildningskurser och ämneskurser. De enstaka föreläsningarna anord­

nas huvudsakligen av lokala föreläsningsföreningar och länsomfattande föreläs-

ningsförbund, föreläsningsserierna av studieförbund, längre folkbildningskurser

och ämneskurser av folkbildningsförbund, vars verksamhetsområden i allmän­

het omfattar ett län.

Verksamheten inom föreläsningsföreningar och föreläsningsförbund har under

senare år visat en klart nedåtgående tendens. Fram till och med budgetåret

1956/57 kunde för denna gren av föreläsningsverksamheten redovisas en i stort

sett jämn ökning. Antalet föreläsningsföreningar uppgick detta år till 1145 och

antalet föreläsningar anordnade av föreningarna till 13 179. Efter denna topp

började verksamheten emellertid att gå tillbaka, och 1961/62 hade antalet före­

läsningsföreningar minskat till 614 och antalet föreläsningar till 6 799. Det

genomsnittliga antalet åhörare per föreläsning höll sig fram till 1953/54 i stort

sett konstant vid mellan 90 och 100 men har sedan dess stadigt sjunkit och upp­

gick 1961/62 till 59.

Den dominerande ämnesgruppen inom föreläsningsföreningarnas verksamhet

är geografi. 1958/59 svarade den för 35,6 procent av det totala antalet föreläs­

ningar. Andra stora ämnesgrupper var sång, musik och uppläsning, som uppgick

till sammanlagt 13,8 procent, naturvetenskap 10,1 procent samt filosofi och psy­

kologi 5,2 procent.

Statligt stöd till föreläsningsföreningarnas verksamhet utgår för närvarande

dels ur den i det obetecknade anslaget Bidrag till föreläsningsverksamhet ingå­

ende anslagsposten Bidrag till förcläsningsförbundens föreläsningsverksamhet,

vilken under de senaste tre åren uppgått till 355 000 kr., dels ur förslagsanslaget

till resekostnadsersättning åt föreläsare, vilket under de tre senaste budgetåren

varit upptaget med 300 000 kr.

Enligt nuvarande bidragsgrunder utgår bidrag till föreläsningsförening med

35 kr. per föreläsning för de första tio föreläsningarna under ett budgetår samt

med 15 kronor för varje därutöver anordnad föreläsning. Till föreläsningsförbund

utgår bidrag med 35 kr. per föreläsning utan någon gräns uppåt. Bidrag utgår

också med belopp, som i princip motsvarar full ersättning för föreläsares resor

till högst 30 av en föreläsningsförening anordnade föreläsningar under ett och

samma budgetår. Till föreläsningsförbund utgår bidrag till föreläsares resekost­

nader för samtliga föreläsningar, som förbundet anordnar med bidrag av statliga

medel.

Studieförbundens föreläsning sverksamhet består dels av föreläsningsserier, om­

fattande minst tre föreläsningstimmar i samma ämne och anordnade i samband

med studiecirkelverksamhet eller annat lokalt organiserat studiearbete, dels av

föreläsningar i samband med central kursverksamhet, bedriven av till studie­

förbund ansluten organisation dels ock av s. k. cirkelföreläsningar.

Studieförbundens föreläsningsverksamhet uppnådde sin hittills största omfatt­

ning 1953/54 med 9 106 undervisningstimmar (föreläsningstimmar -f- fråge- och

övningstimmar). De två närmast följande budgetåren minskade verksamheten

med i runt tal 500 undervisningstimmar per år och har sedan dess hållit sig kon­

stant vid omkring 8 000 undervisningstimmar. Av denna verksamhet har om­

kring 20 procent anordnats som cirkelföreläsningar. Utöver denna verksamhet

har varje år bidrag utgått till mellan 2 000 och 2 500 föreläsningar vid centrala

kurser.

Det genomsnittliga antalet deltagare vid studieförbundens föreläsningsserier

har under senare år minskat något, dock inte i samma utsträckning som i före-

läsningsföreningarnas verksamhet. 1950/51 hade föreläsningsserierna i genom­

snitt 79 deltagare, 1960/61 var motsvarande siffra 53. Under det senast genom­

förda verksamhetsåret har noterats en ökning av det genomsnittliga antalet del­

tagare till 64 per kurs.

I studieförbundens föreläsningsverksamhet intar samhällskunskapen sedan

länge den mest framträdande platsen. 1958/59 ägnades 29,7% av det totala

antalet föreläsningsserier åt detta ämne. På andra plats kom konst med 16,9 %

närmast följd av ekonomi och geografi, 11,6%, psykologi 10%, sång och musik

8,2 % och internationella frågor 7,7%.

Statligt bidrag till studieförbundens föreläsningsverksamhet utgår från en obe­

tecknad anslagspost, som under senare år uppgått till 320 000 kr. Anslagsposten

skall enligt bidragsbestämmelserna fördelas av en av skolöverstyrelsen antagen

centralbyrå på ett sådant sätt att kostnaderna för föreläsarnas resor fördelas lika

på de olika föreläsningarna. Kostnadsfördelningen har av centralbyrån ordnats

så, att den lokala arrangören erlägger en avgift, som är lika oavsett resvägar och

geografisk belägenhet, och centralbyrån betalar statsbidrag och kursavgifter,

föreläsarnas arvoden, resekostnader och traktamenten. Kursavgiften är för när­

varande 110 kr. för tre till fyra föreläsningar, 25 kr. för varje föreläsning där­

utöver samt 15 kr. för fråge- och övningstimme. Arvodet till föreläsare är 45 kr.

per föreläsning och 30 kr. för fråge- och övningstimme. Traktamente beräknas

efter 40 kr. per dygn och resekostnadsersättning för tåg 1 klass (under 15 mil

2 klass) eller motsvarande färdmedel. Av det totala anslagsbeloppet till studie­

förbundens föreläsningsverksamhet reserveras 30 000 kr. till föreläsningar i sam­

band med centrala kurser, vilket innebär att statsbidrag till denna verksamhet

under senare år utgått med 15 kr. per föreläsning.

I folkbildningsförbundens kursverksamhet förekommer två olika kurstyper:

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

24

penbarligen minskat i samma mån som bildningsmöjligheterna genom tillkoms­

ten av nya media såsom t. ex. TV och utbyggandet av äldre — t. ex. införandet

av två parallella radioprogram — ökat. Andra orsaker torde ligga i tendenserna

på det pedagogiska området och i föreläsningsverksamhetens ekonomiska förut­

sättningar.

I det sistnämnda avseendet har utredningen kunnat påvisa, att föreläsnings-

föreningarnas utgifter till 80 procent täckes av andra inkomster än statsbidrag

— ett förhållande som i stort sett varit oförändrat under den senaste tioårsperio­

den. Utredningen framhåller härom bl. a. följande.

Att anordna en föreläsning kräver för närvarande stora ekonomiska insatser

av en föreläsningsförening. Föreläsarnas resor betalas av staten, dock icke alltid

helt. Normalarvodet för en föreläsning är 65 kronor, men en del föreläsare önskar

ett högre arvode. Av detta belopp betalar staten 35 kr. eller i vissa fall 15 kr.

Föreläsningsföreningen skall därutöver betala föreläsaren traktamente om 40 kr.,

ersätta sådana resekostnader som ej betalas av statsmedel samt svara för alla

utgifter för lokalhyra, städning, apparathyra, annonser, övrig reklam etc.

Utredningen framhåller, att de ekonomiska betingelser föreläsningsföreningarna

haft att verka under medfört allt större svårigheter att få personer att ställa sig

som ansvariga för föreläsningsföreningarnas verksamhet och att engagera veten­

skapligt skolade personer och andra ämnesspecialister som föreläsare. Som exem­

pel nämner utredningen, att endast omkring sex procent av föreningarnas före­

läsare är universitetslärare.

Studieförbundens föreläsningsverksamhet uppvisar enligt utredningen en i

manga avseenden annorlunda bild än den som föreläsningsföreningarnas verk­

samhet ger. Bland annat har studieförbundens föreläsningsserier med sin domi­

nans av samhällskunskap, konst och ekonomi en helt annan ämnesinriktning än

föreläsningsföreningarnas verksamhet. Inte heller beror den minskning i verk­

samhetens omfattning, som inträffade i mitten av 1950-talet, på vikande intresse

för föreläsningsserier. Förklaringen till denna nedgång är i stället, att studieför­

bunden av kvalitetsmässiga skäl varit tvungna att höja föreläsararvodet medan

det statliga bidraget till verksamheten förblivit oförändrat. Minskningen av det

genomsnittliga antalet deltagare är närmast ett uttryck för en medveten strävan

att av pedagogiska skäl begränsa kursernas storlek.

En intressant förändring i studieförbundens föreläsningsverksamhet är också

den mycket markanta förskjutningen mot allt längre kurser, som ägt rum under

1950-talet, vilket framgår av nedanstående siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Kurser med

1950/51(%)

1958/59(%)

3—4 föreläsningar ............. ............. 38,5

24,8

5—6

*

............ ............ 24,2

29,9

7—9

»

............. ............ 11,2

14,6

>9

»

..........

........... 26,1

30,7

28

Ett flertal remissinstanser har i likhet med centralbyrån framhållit betydelsen

av ökade ekonomiska resurser med hänsyn till den pedagogiska nyorientering

som är nödvändig inom föreläsningsverksamheten.

I fråga om massmedias återverkningar på föreläsningsverksamheten ansluter

sig skolöverstyrelsen till folkbildningsutredningens uppfattning att televisionen

inte i och för sig kommer att bli »någon allvarlig konkurrent till den levande och

aktiva folkbildnings- och ungdomsverksamheten». Vissa former av föreläsningar,

t. ex. allmänna översikter över förhållandena i ett främmande land, kan många

gånger bra ersättas med ett TV-program, där förnämliga möjligheter erbjuder

sig att åskådliggöra framställningen. Ett radio- eller TV-program har också för­

månen att nå ut till ett större antal människor än vad som är möjligt i folkbild-

ningssammanhang. Men nackdelen med en information i radio eller TV är att

framställningen måste anpassas efter den stora publiken och därför i viss mån

»utslätas». Den viktiga pedagogiska regeln att framställningen skall anpassas

efter åhörarnas intressen och behov blir här svår att tillämpa. Fördelarna med

den enstaka föreläsningen jämfört med radio- och TV-föreläsningarna är således

dels värdet av den personliga kontakten med den som förmedlar informationen,

dels de större förutsättningarna för förståelse och därigenom bättre kunskaps-

resultat hos åhörarna vid en »tvåvägskommunikation». Som informationsmctod

kan därför föreläsningen inte sägas vara föråldrad, framhåller överstyrelsen, som

också anser att det i framtiden kommer att vara mer betydelsefullt för folkbild-

ningsorganisationerna att anordna ett begränsat antal föreläsningar av hög kva­

litet och kring väsentliga, aktuella problem än att bemöda sig om att anordna

ett på förhand bestämt antal föreläsningar per arbetsår.

Folkbildningsutredningens förslag till nya, enhetliga bidragsbestämmelser för

föreläsningsverksamheten, uppbyggda enligt de principer som f. n. gäller för

studieförbundens föreläsningsverksamhet, hälsas med tillfredsställelse i praktiskt

taget samtliga yttranden. Den föreslagna bidragskonstruktionen anses genom­

gående komma att innebära smidigare och enklare administration parad med

stora möjligheter att anpassa verksamheten efter aktuella förutsättningar och

behov. Ett relativt stort antal remissinstanser anser sig emellertid inte kunna

tillstyrka, att bidraget till föreläsningsverksamheten ges formen av obetecknat

anslag. Så anför exempelvis skolöverstyrelsen att anslagets obetecknade natur

visat sig medföra att föreläsningsverksamhet, som i och för sig uppfyllt villkoren

för statsbidrag, enbart på grund av medelstillgångens begränsning inte kunnat

komma i åtnjutande av statsbidrag. I andra yttranden påpekas, att ett förslags­

anslag till föreläsningsverksamheten skulle innebära större trygghet för de lokala

anordnarna vid verksamhetens planering samt att en onödig och för verksam­

heten olycklig konkurrens om anslagen olika arrangörer emellan skulle undvikas.

Uppfattningen på denna punkt är emellertid inte enhällig. I flera yttranden fram-

hålles, att den föreslagna bidragskonstruktionen knappast kan förenas med ett

förslagsanslag — i varje fall inte förrän större erfarenheter av den vunnits.

Arbetarnas bildning sförbund framhåller, att den föreslagna bidragskonstruktio-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

30

ningsförbunden. Utredningen föreslår vidare, att till byrån knytes en särskild

föreläsningsnämnd med förslagsvis sju till nio ledamöter, som bör vara så valda,

att de dels representerar folkbildningsarbetet dels är sakkunniga inom för verk­

samheten särskilt betydelsefulla ämnesområden.

Utredningen föreslår vidare, att under en övergångstid statsbidrag utgår också

till centralbyråerna i Göteborg och Lund. Som skäl härför anföres att dessa

centralbyråer dels medverkat i rekryteringen av föreläsare från universitet och

högskolor dels fungerat som föreläsningsförbund för näraliggande områden. Ut­

redningen förutsätter emellertid att en omprövning av dessa byråers ställning

senare skall äga rum.

Utredningen anser också, att bestämmelserna om godkännande av föreläsare

bör förenklas, så att föreläsare i fortsättningen godkännes av länsbildningsför-

bund resp. studieförbund. Endast för föreläsare, som upptages i av den gemen­

samma centralbyrån utgiven förteckning, bör enligt utredningen centralt god­

kännande ske.

Utredningen beräknade bidragsbehovet hos den gemensamma centralbyrån till

100 000 kr. Till de två centralbyråerna i Göteborg och Lund föreslog utredningen

att bidrag skulle utgå med sammanlagt 30 000 kr.

b) Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag till omorganisation av föreläsningsförmed-

lingen tillstyrkes i princip av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Skolöverstyrelsen, som i allt väsentligt tillstyrker utredningens förslag till

gemensam föreläsningsförmedling, anser det ofrånkomligt, att de arbetsuppgifter,

centralbyråerna i Lund och Göteborg nu har, vid omorganisation omedelbart

överflyttas till den gemensamma föreläsningsförmcdlingen. Överstyrelsen anser

sig därför inte på samma grunder som utredningen kunna påyrka att central­

byråerna i Lund och Göteborg under en övergångstid erhåller statsbidrag. Över­

styrelsen finner emellertid på helt andra grunder att ett särskilt statsbidrag bör

utgå till dessa centralbyråer. Anledningen härtill är, att skolöverstyrelsen före­

slår att en kommitté tillsättes med uppgift att utreda frågan hur samarbetet

mellan universiteten och folkbildningsarbetet skulle kunna vara organiserat.

Frågan om centralbyråernas i Lund och Göteborg uppgifter hänger enligt över­

styrelsen samman med resultatet av en sådan utredning. I avvaktan härpå före­

slår överstyrelsen, att bidrag utgår till centralbyrån i Lund med 2G 500 kr. och

till centralbyrån i Göteborg med 24 500 kr.

Önskemål om en nära och organiserad kontakt mellan universitet och folkbild­

ning har framförts i ett stort antal yttranden.

För den gemensamma centralbyråns administrationskostnader föreslår skol­

överstyrelsen, att det av utredningen föreslagna beloppet höjs till 130 000 kr.

Som motiv för förslaget anför överstyrelsen, att det är synnerligen viktigt att

garantier erhålles för att denna nya centralbyrå utrustas med tillräckliga ekono­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

32

inom länen, som traditionellt ej bedrives inom övriga folkbildningsorganisatio-

ners ram, så långt möjligt bör samordnas.

Det synes därför naturligt, att denna verksamhet i fortsättningen inom ett

län eller annat jämförligt större område administreras och organiseras av en

sammanslutning, i fortsättningen förslagsvis kallad länsbildningsjörbund. Här­

igenom förenklas det organisatoriska arbetet i hög grad och onödigt dubbel­

arbete undvikes.

Bidragsbestämmelserna för administrationsbidrag bör enligt utredningen ut­

formas så, att bidrag endast utgår till ett gemensamt organ, länsbildningsför-

bundet. Det nuvarande bidraget till föreläsningsförbundens administrations­

kostnader, 50 000 kronor, bör i konsekvens härmed sammanslås med bidraget

till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet, 88 000 kr. och uppföras

som obetecknad anslagspost att fördelas av skolöverstyrelsen.

Enligt utredningens uppfattning kommer sammanslagningen av föreläsnings-

förbund och folkbildningsförbund till länsbildningsförbund inte att möta några

större svårigheter utan bör kunna ske under den närmaste tiden. I vissa fall

anses dock en övergångstid bli erforderlig. Under denna tid, som utredningen

vill fastställa till tre år från de nya bidragsbestämmelsernas ikraftträdande, bör

föreläsningsförbund och folkbildningsförbund liksom hittills erhålla bidrag till

administrationskostnader resp. kostnader för avlönande av konsulenter.

Utredningen föreslår vidare, att bidraget till länsbildningsförbundens admi­

nistrationskostnader uppräknas till 155 000 kronor för budgetåret 1962/63.

b) Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag om en sammanslagning av föreläsningsförbund

och folkbildningsförbund tillstyrkes i ett mycket stort antal remissyttranden.

I flera av dem framhålles emellertid att den av utredningen föreslagna över­

gångstiden på tre år, under vilken sammanslagningen bör vara genomförd, är

alltför knappt tillmätt. Så anför exempelvis skolöverstyrelsen att en samman­

slagning av föreläsningsförbund och bildningsförbund är en förutsättning för en

rationell planering av föreläsnings- och kursverksamheten på det regionala pla­

net. Trots detta kan överstyrelsen inte tillstyrka utredningens förslag »att en

sammanslagning under så kort tid skall komma till stånd genom tvingande be­

stämmelser». Överstyrelsen anser, att statsmakterna »bör respektera, att föreläs­

ningsförbund och bildningsförbund var för sig är fria och självständiga organisa­

tioner, vars struktur inte bör ändras genom föreskrifter från statsmakternas

sida».

För budgetåret 1962/63 föreslår överstyrelsen därför att ett belopp av 30 000

kronor ställs till förfogande som administrationsbidrag till de föreläsningsför­

bund som önskar kvarstå som självständiga organisationer.

Med hänvisning till folkbildningsutredningens behandling av folkbildningsför­

bundens konsulentverksamhet redovisar skolöverstyrelsen att det tidigare fun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

nits ett visst motstånd mot konsulentinstitutionen. Bland annat har sådant mot­

stånd kommit till uttryck vid sammanträden med Statens folkbildningsnämnd.

Trots kontroversiella uppfattningar har dock antalet konsulenter successivt ut­

ökats, vilket enligt överstyrelsen tyder på att konsulentverksamheten motsvarar

ett behov i länen. Överstyrelsen tycker sig också ha iakttagit att motståndet mot

konsulentverksamheten i de flesta län avtagit i styrka.

Enligt överstyrelsens uppfattning är det nödvändigt att på ett helt nytt sätt

se på den regionala upprustningen av folkbildningsarbetet. En sammanslagning

av föreläsningsförbund och bildningsförbund medför även att arbetsuppgifterna

på många håll ej längre kan utföras av frivilliga krafter. De frivilliga krafterna

blir färre år för år, och i deras ställe måste anställas tjänstemän — högt kvali­

ficerade personer, som kan ansvara för en regional planering av folkbildnings­

arbetet. Tjänstemän av konsulents karaktär bör enligt överstyrelsens mening

finnas i ledningen för det regionala arbetet. Men det är också väsentligt, att

dessa kvalificerade tjänstemän inte belastas med sådana göromål, som med för­

del kan utföras av kontorspersonal. Med hänvisning härtill föreslår skolöversty­

relsen en uppjustering av det av folkbildningsutredningen föreslagna anslags-

beloppet med 45 000 kronor till 200 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

33

4. Departementschefen

Trots växande behov av information, orientering och studier, vilket bl. a. tar

sig uttryck i ökande tillströmning till andra former av fritt och frivilligt folk­

bildningsarbete, har föreläsningsverksamheten i sin ursprungliga form av allt

att döma inte längre samma attraktivitet som tidigare. Denna utveckling torde

bl. a. vara ett resultat av att moderna massmedia i form av radio och TV över­

tagit en betydande del av föreläsningsverksamhetens informativa uppgifter. Bil­

den av föreläsningsverksamheten som helhet är emellertid inte entydig. Medan

aktiviteten inom föreläsningsföreningarna visar en klar nedgång, kan föreläs­

ningsverksamheten inom studieförbunden uppvisa en stabil nivå, vilken utan

tvivel skulle varit betydligt högre, om inte bristande resurser lagt hinder i vägen.

Folkbildningsförbunden visar en icke oväsentlig ökning av antalet kurser, låt

vara att den skett genom en successiv övergång från längre folkbildningskurser

till ämneskurser.

Förklaringen till denna utveckling inom föreläsningsverksamheten är enligt

min mening till viss del att söka i konstruktionen av statsbidragsbestämmelser-

na. De nuvarande bidragsreglerna har utan tvivel medverkat till att gamla

arbetsformer konserverats och en anpassning till aktuella behov och moderna

pedagogiska metoder förhindrats. Utvecklingen kan därför inte tolkas så, att

föreläsningsverksamheten spelat ut sin roll i svenskt folkbildningsarbete. Enligt

min mening har denna verksamhetsform tvärtom mycket väsentliga uppgifter,

som den tyvärr för närvarande, bl. a. av nyss angivna skäl, inte kan fylla. Den

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

bör därför beredas möjligheter att spela en betydligt viktigare roll i den informa­

tions- och studieverksamhet, som blir allt nödvändigare i vårt snabbt föränder­

liga samhälle.

Om föreläsningsverksamheten skall kunna fylla sådana uppgifter, måste den

emellertid delvis radikalt omgestaltas. Den verksamhetsform, som vid tiden för

de nuvarande bidragsbestämmelsernas tillkomst var den dominerande inom före-

läsningsföreningarna och som bestod av ett på förhand bestämt antal arrange­

mang, utvalda ur en centralt utarbetad föreläsarkatalog och fastlagda i ett

program vid varje termins början, måste nu i allt väsentligt anses vara för­

åldrad. De behov av allmän information, som denna aktivitet fyllde, kan numera

i stort sett anses bli tillgodosedda genom radio och TV. Som jag i det följande

kommer att närmare utveckla bör folkbildningsorganisationerna enligt min me­

ning inte försöka konkurrera med radio och television. Deras uppgift är en

annan. Behov, som är mer eller mindre speciella för vissa grupper eller för den

egna bygden, kan inte tillgodoses genom massmedia. Till de intressen, som här

föreligger, måste en modernt upplagd och arbetande föreläsnings- och kursverk­

samhet knyta an. Det innebär, att kadern av mer eller mindre yrkesmässigt

verksamma föreläsare — under senare år kraftigt minskad — bör ersättas av

experter och fackmän, som i sin dagliga gärning har att syssla med just de

problem, som är aktuella för deltagarna i den föreläsning eller kurs vid vilken

de skall medverka. Det innebär vidare, att bidragsbestämmelserna inte får

låsa verksamheten i vissa bestämda former utan skall ge möjligheter till en

smidig anpassning till faktiskt föreliggande behov. En och samma organisa­

tion bör alltså kunna anordna såväl enstaka föreläsningar som kurser. Genom

en elastisk bidragskonstruktion bör framför allt kursverksamheten i fortsätt­

ningen kunna komma att spela en mera framträdande roll som en smidig och

lätt anpassningsbar form av studier och ett värdefullt alternativ eller komple­

ment till studiecirkeln.

Bidragsbestämmelserna bör också, då ämne och förutsättningar så motiverar,

ge möjlighet att tillämpa moderna föreläsningsformer som t. ex. dialogföreläs­

ning, intervjuföreläsning och estradsamtal. Särskilt viktigt är det att bidrags-

normerna utformas så, att arrangören stimuleras att anlita experter och fackmän

också under bearbetningsmomenten i föreläsnings- och kursverksamheten —

grupparbete, övningar, diskussioner och redovisningar. 1960 års folkbildnings-

utredning har i sitt betänkande anfört, att bidrag till övnings- och diskussions-

timme liksom hittills bör utgå med något lägre belopp än till övriga undervis-

ningstimmar. Jag delar inte utredningens uppfattning på denna punkt. Jag

betraktar den personliga kontakten mellan deltagare och föreläsare — möjlig­

heten att kunna fråga och få svar, klara ut missförstånd och få den ytterligare

information som kan vara betingad av speciella intressen och behov — som

så betydelsefull, att en föreläsare bör kunna erhålla samma arvode för exempel­

vis grupparbets- och redovisningstimmar som för föreläsningstimmar.

Såväl folkbildningsutredningen som flertalet remissinstanser har mycket starkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

35

belönat folkbildningsorganisationernas behov av att kunna utbetala högre före-

läsararvodcn och differentiera arvoderingen med hänsyn till föreläsarnas kvali­

tet och till hur viktigt arrangemanget i fråga kan anses vara. Jag delar helt

denna uppfattning och vill också uttala min anslutning till skolöverstyrelsens

mening, att det i framtiden är mer betydelsefullt för folkbildningsorganisatio-

nerna att anordna ett begränsat antal föreläsningar och kurser av hög kvalitet

och kring väsentliga, aktuella problem än att anordna ett på förhand bestämt

antal föreläsningar per arbetsår.

Mot bakgrunden av det nu anförda vill jag i anslutning till 1960 års folkbikl-

ningsutredning föreslå, att de nuvarande bidragsbestämmelserna för föreläs­

nings- och kursverksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet

ersättes av bidragsbestämmelser, i huvudsak utformade efter samma principer

som de för föreläsningsverksamheten inom studieförbunden gällande grunderna.

Dessa har utförligt presenterats i det föregående (s. 22).

Jag anser också, liksom bl. a. utredningen och Arbetarnas bildningsförbund,

att bidraget bör utgå från ett obetecknat anslag. Ett förslagsanslag skulle visser­

ligen, såsom framhållits i flera remissyttranden, kunna innebära vissa fördelar

framför ett obetecknat anslag, men dessa skulle enligt min uppfattning inte upp­

vägas av den ofrånkomliga nackdelen att begreppen föreläsning och kurs då

måste ges eu entydig och snävt reglerad bestämning, vilket i realiteten skulle

innebära, att verksamheten berövades en betydande del av den flexibilitet, som

jag anser vara en nödvändig förutsättning för att den smidigt skall kunna anpas­

sas till aktuella situationer och behov.

För att så långt möjligt eliminera de olägenheter som kan vara förknippade

med att bidrag skall utgå ur ett obetecknat anslag men framför allt för att skapa

förutsättningar för en ordentlig kvalitetsmässig upprustning bör anslaget till

föreläsningar och kurser väsentligt höjas. För budgetåret 1963/64 föreslår jag, att

anslaget uppföres med 1 700 000 kr. Jag anser det emellertid skäligt, att minst

lika stort belopp som statsbidraget tillskjutes av kommuner eller enskilda. Enligt

den bidragskonstruktion jag förordar skall föreläsarnas arvoden, resor och trak­

tamenten i fortsättningen utbetalas från en central föreläsningsbvrå. Av redo-

visningstekniska skäl bör därför statsbidraget beräknas på grundval av dessa

kostnadsposter och inte som hittills på de totala kostnaderna för verksamheten.

Bidraget bör utgå med högst 75 % av kostnaderna för föreläsares arvoden, resor

och traktamenten och beräknas på de sammanlagda kostnaderna för dessa ut­

giftsposter under ett budgetår.

Bidrag till s. k. studiecirkelföreläsningar bör i enlighet med vad utredningen

och flertalet remissinstanser förordat överföras till studiecirkelanslaget.

1960 års folkbildningsutredning har i sitt betänkande föreslagit, att föreläs­

ningar och kurser för att kunna erhålla statsbidrag skall vara offentliga. Flera

remissinstanser har med hänvisning härtill erinrat om de undantag från denna

bestämmelse, som för närvarande medges, bl. a. för föreläsningar i samband med

centrala kurser, anordnade av till studieförbunden anslutna organisationer, samt

36

viss verksamhet vid sjukhus och vårdanstalter. Jag vill i detta sammanhang på­

peka, att den statsunderstödda föreläsnings- och kursverksamheten liksom hit­

tills bör avse att meddela allmän och medborgerlig bildning. I princip bör därför

alla statsunderstödda föreläsningar och kurser stå öppna för envar intresserad,

oavsett var de hålles. Av rent praktiska skäl är detta emellertid inte alltid möj­

ligt, och skolöverstyrelsen bör därför äga rätt att medge undantag från bestäm­

melsen om offentlighet för föreläsningar, som hålles i anslutning till av studie­

förbundens medlemsorganisationer anordnade centrala kurser eller vid sjukhus

och vårdanstalter.

I likhet med folkbildningsutredningen anser jag, att sång, musik, uppläsning

eller dramatisk framställning i statsbidragshänseende bör jämställas med före­

läsning. Jag förutsätter emellertid då, att verksamheten skall ha en kulturellt

ambitiös och konstnärligt syftande inriktning.

Den här föreslagna konstruktionen av bidrag till föreläsningar och kurser

innebär, att följande anslag eller anslagsposter bör sammanslås till en bidrags-

post: bidrag till föreläsningsförbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till stu­

dieförbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till folkbildningsförbundens kurs­

verksamhet, resekostnadsersättning åt föreläsare, bidrag till Svenska fiskarenas

studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, bidrag till kursverksamhet

bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av

allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet. Anslagsposten till bidrag till

föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet bör i enlighet med folkbildnings-

utredningens förslag överföras till fjärde huvudtiteln (jämför prop. 1963:1,

bil. 6, p. 165).

I likhet med 1960 års folkbildningsutredning vill jag också förorda, att verk­

samheten vid de fyra nuvarande centralbyråerna för föreläsningsförmedling —

Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar, Västra Sveriges

folkbildningsförbund, Folkbildningsförbundets centralbyrå och Studieförbun­

dens föreläsningsförmedling — sammanföres till en centralbyrå, förlagd till

Stockholm. Denna nya centralbyrå bör ledas av en styrelse, bestående av sex

ledamöter, varav tre valda av Folkbildningsförbundet och tre av Samverkande

bildningsförbunden. Jag anser mig däremot inte kunna biträda utredningens för­

slag om en till centralbyrån knuten föreläsningsnämnd. En sådan skulle sanno­

likt innebära administrativ och organisatorisk belastning på centralbyrån och

dess styrelse utan att likväl på ett tillfredsställande sätt kunna påverka och be­

vaka föreläsningsverksamhetens inriktning och kvalitet. Den rådfrågning av

ämnesexpertis, som centralbyrån kommer att ha behov av, bör tillgodoses genom

att styrelsen med sig adjungerar experter och fackmän inom för tillfället särskilt

aktuella ämnesområden.

Folkbildningsutredningen föreslår, att föreläsare i fortsättningen skall god­

kännas av länsbildningsförbund respektive studieförbund. I och för sig har jag inga

erinringar mot detta förslag. Folkbildningsorganisationernas stabilitet och erfa­

renheter måste anses vara fullt tillfredsställande garantier för att kvaliteten i

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

38

Folkbildningsutredningen har framhållit, att de folkbildningsförbund, som haft

tillgång till kvalificerad arbetskraft, kan uppvisa en starkare tendens till utvidg­

ning av verksamheten än övriga. Utredningen pekar särskilt på att bildnings-

konsulenternas pedagogiska aktivitet starkare gjort sig gällande under senare år.

Konsulentverksamheten har utan tvivel på flera håll i landet bidragit till att ge

folkbildningsförbundens verksamhet stabilitet och organisatorisk fasthet. Denna

verksamhet bör därför byggas ut, så att den kommer att omfatta alla län. En

vidgad bidragsgivning till konsulentverksamheten bör emellertid ses i samband

med de försök med kombinerade folkhögskollärar- och bildningskonsulenttjäns-

ter som sedan 1958 prövats i tre län. Dessa försök har enligt skolöverstyrelsens

mening varit mycket framgångsrika, och jag har därför i min anmälan av bidra­

get till driften av folkhögskolor i årets statsverksproposition förordat, att ökade

möjligheter till organiserat samarbete mellan folkhögskolor och övrigt folkbild­

ningsarbete skapas genom att flera tjänster av detta slag inrättas. I detta sam­

manhang förordar jag, att medel beräknas för bidrag till ytterligare två fristå­

ende konsulentbefattningar inom länsbildningsförbunden.

Bidrag till konsulentverksamhet inom folkbildningsförbunden utgår för när­

varande med 88 000 kr. att fördelas med högst hälften av avlöningskostnaderna

för minst elva konsulenter. Till instruktörer inom ungdoms- och nykterhetsorga-

nisationer utgår bidrag med belopp motsvarande tre fjärdedelar av instruktö­

rens årslön, dock högst 12 000 kr. Enligt min mening bör sistnämnda konstruk­

tion gälla som grund för beräkningen av anslagsbehovet för konsulent verksam­

heten inom länsbildningsförbunden. Det på nyss angivna sätt beräknade bidrags­

beloppet för konsultverksamhet jämte beloppet för egentliga administrations­

kostnader, till vilket jag strax återkommer, skall fördelas av skolöverstyrelsen

till de olika länsbildningsförbunden med beaktande av kvaliteten av dessas

arbete, omfattningen av detta osv.

Till länsbildningsförbundens administrationskostnader beräknar jag ett bi­

dragsbelopp av 54 000 kr. Skolöverstyrelsens förslag om ett särskilt bidrag av

30 000 kr. till de föreläsningsförbund, som önskar kvarstå som självständiga

organisationer, kan jag inte biträda. Skolöverstyrelsen bör emellertid övergångs­

vis, om den finner skäl därtill, äga att av anvisade medel till länsbildningsför­

bundens verksamhet bevilja bidrag till föreläsningsförbund, som på grundval

av lämnad motivering inte anser sig kunna gå samman med folkbildningsför­

bund. Bidraget må inte överskrida för budgetåret 1962/63 utgående belopp och

det skall motsvaras av en minskning av bidraget till folkbildningsförbundet i

länet.

Till länsbildningsförbundens verksamhet bör således, på grundval av vad jag

här anfört, för budgetåret 1963/64 beräknas ett medelsbehov av sammanlagt

210 000 kr.

I den nyorientering och kvalitetsmässiga upprustning, som de av mig före­

slagna nya bidragsgrunderna för föreläsnings- och kursverksamhet främst syftar

till, finns också behov av information och pedagogisk utbildning av dem inom

Kungl. Maj:ts proposition nr SB år 1963

39

folkbildningsorganisationerna, som främst kommer att organisera och driva verk­

samheten. För studieförbundens vidkommande avses dessa behov bli tillgodo­

sedda av de bidrag till studieförbundens organisation och pedagogiska verksam­

het, som jag i det följande kommer att föreslå. Jag förordar, att Iänsbildnings-

förbundens centrala organ — Folkbildningsförbundet — för motsvarande ända­

mål beviljas ett bidrag av 20 000 kr., av vilket minst hälften skall användas för

centrala kvalitetsfrämjande åtgärder, främst pedagogisk utbildning av länsbild-

ningsförbundens personal och förtroendevalda. Folkbildningsförbundet bör vara

skyldigt att i efterhand för skolöverstyrelsen redovisa till vilka ändamål bidraget

utnyttjas.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig förordade grunder för bidrag till kost­

naderna för föreläsnings- och kursverksamhet inom det fria och

frivilliga bildningsarbetet;

2. till Bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet m. m. för

budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett an­

slag av 2 100 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1963

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

V. Studiecirkelverksamheten

1. Utveckling och omfattning

Studiecirkelverksamheten är den mest omfattande av folkbildningsorganisatio-

nemas verksamhetsgrenar, och det är också den som ökat snabbast under de

senaste 15 åren. Budgetåret 1947/48 — det år då statsbidrag första gången ut­

betalades till verksamheten enligt nu gällande bidragsprinciper — uppgick det

totala antalet studiecirklar inom studieförbunden till i runt tal 25 000. 1961/02

hade antalet ökat till 92 000. Under samma tid ökade antalet studiecirkeldelta­

gare från 270 000 till drygt 900 000 och antalet cirkelsammankomster från knap­

pa 300 000 till över en miljon. Som framgår av efterföljande tabell har antalet

studiecirklar, som erhållit statsbidrag, ökat snabbare än det totala antalet cirk­

lar. Till en del beror det på att allt fler studiecirklar anpassats till gällande

bidragsvillkor. Det är emellertid också en direkt följd av den bidragsspärr vid

högst 300 kr. per studiecirkel, som genomfördes 1951 och resulterade i att ett

växande antal studiecirklar — främst i färdighetsämnen — organiserades och

rapporterades som terminscirklar.

Tabell 1. Studiecirkelverksamhetens utveckling inom studieförbunden

1937/38—1961/62

År

Antal

cirklar

totalt

Index

Antal cirk­

lar med

bidrag

Index

Antal

deltagare

totalt

Index

Antal sam­

mankomster

totalt

Index

37/38

11 900

50

141 272

52

42/43

14 802

62

—

—

171 238

64

—

—

47/48

23 803

100

13 607

100

269 454

100

288 921

100

52/53

37 741

159

27 027

199

435 798

162

554 053

192

57/58

73 613

309

62 400

459

763 249

283

1 006 995

349

58/59

78 477

330

64 406

473

816 541

303

993 951

344

59/60

83 630

351

69 778

513

850 485

316

1 013 988

351

60/61

84 846

356

70 330

517

858 032

318

976 870

338

61/62

92 142

387

77 439

568

938 225

348

1 084 691

375

Antalet ungdomscirklar och deltagare i dessa (deltagare i åldern 14—18 år)

har under senare år uppgått till i runt tal 20 % av den totala verksamheten.

Ungdomens andel av det sammanlagda antalet deltagare torde emellertid vara

något större, eftersom ett relativt stort antal ungdomar också finns med i all-

Tabell 2. Studiecirklarnas ämnesval inom Samverkande bildningsförbunden 1952/53—1960/61

<

R

el

ig

io

n

fi

lo

so

fi

p

sy

k

o

lo

g

i

In

d

ex

3

a

m

In

d

ex

K

o

n

st

li

tt

.

te

at

er

In

d

ex

M

u

si

k

In

d

ex

H

is

to

ri

a

g

eo

g

ra

fi

In

d

ex

S

am

h

äl

ls

­

k

u

n

sk

ap

K

Q)

-a

e

t-H

T

ek

n

ik

sl

ö

jd

In

d

ex

E

k

o

n

o

m

i

In

d

ex

N

at

u

r-

v

et

.

In

d

ex

52/53

3 778

100

6179

100

3 322

100

5 490

100

160

100

6 489

100

5 340

100

2 939

100

1 299

100

53/54

4 868

129

6 723

109

3 728

112

6 805

124

405

253

6 273

97

5 995

112

3 382

115

1 428

Ilo

54/55

5 464

145

7 489

121

3 504

105

7 997

146

461

288

6 748

104

7 926

148

4 068

138

1 469

113

55/56

5 981

158

8100

131

5 529

166

9 322

170

516

323

6 791

105

8 903

167

3 919

133

1 639

126

56/57

7 018

186

9 750

158

7 537

227

10 648

194

831

519

7 256

112

11 263

211

5 077

173

1 998

154

57/58

7 489

198

11 159

181

6 294

189

13 809

252

1 003

627

8 606

133

12 109

227

4 921

167

2 726

210

58/59

8 517

225

11 826

191

6 307

190

15 559

283

869

543

11 465

177

9 324

175

5 925

202

2 588

199

59/60

8 976

238

11 656

189

6 678

201

16 460

300

1 031

644

12 945

199

9 457

177

6 896

235

3 306

255

60/61

10 349

274

11 780

191

6 833

206

17 041

310

1 130

706

11736

181

8 995

168

7 298

248

3 255

251

52/531

10,8

17,7

9,5

15,7

0,5

18,5

15,3

8,4

3,7

60/611

13,2

15,0

8,7

21,7

1,4

15,0

11,5

9,3

4,2

I procent av totala antalet studiecirklar.

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

po

sit

io ⁿ

n ^r

3 ^{6 år}

1

9

6

3

42

manna studiecirklar, dvs. studiecirklar, vilkas deltagare till övervägande antalet

är äldre än 18 år. Ungdomens deltagande i studiecirkelverksamheten har framför

allt visat sig bottna i ett utbrett intresse för musik. I det närmaste hälften av-

alla ungdomscirklar är musikcirklar, vilket förklarar musikens framträdande

ställning i studiecirkelverksamheten. Ungdomen är emellertid också förhållande­

vis väl representerad i studiecirklar i språk, teater, samhällskunskap, teknik och

praktiska ämnen. I språk och praktiska ämnen har ungdomens deltagande dock

minskat påtagligt sedan 1950-talets början.

Ämnesvalet har i stort sett undergått en jämn och stabil utveckling. Tabell 2,

som omfattar verksamheten inom Samverkande bildningsförbunden, dvs. i tolv-

av de av- skolöverstyrelsen auktoriserade 13 studieförbunden, visar att samt­

liga ämnesgrupper — på ett undantag när — ökat mycket markant under

senare år. Vissa inbördes förskjutningar mellan ämnesgrupperna har emellertid

ägt rum. Således har ämnesgrupperna Religion, filosofi och psykologi, Musik,

Historia och geografi, Ekonomi samt Naturvetenskap ökat relativt sett snabbare

än övriga grupper. Teknik och slöjd ökade också mycket kraftigt fram t. o. m.

verksamhetsåret 1957/58. Detta år genomförde studieförbunden emellertid i

samråd med skolöverstyrelsen en skärpning av kvalitetskraven på vissa studie­

cirklar med utövande verksamhet, vilket hade till följd att ämnesgruppen under

närmast påföljande verksamhetsår minskade med närmare 3 000 cirklar och

sedan i stort sett stabiliserades vid denna nivå.

Ämnesfördelningen inom studieförbunden uppvisar sins emellan påtagliga

olikheter. Som exempel kan nämnas att ABF under verksamhetsåret 1960/61

redovisade 38 % av det totala antalet studiecirklar inom studieförbunden och

62 % av alla studiecirklar i samhälls- och rättsvetenskap. Frikyrkliga studieför­

bundet hade samma år 8 % av samtliga studiecirklar och 42 % av alla cirklar i

religion och livsåskådningsfrågor. För Sveriges kyrkliga studieförbund var mot­

svarande siffror 13 respektive 47 %. Folkuniversitetet, vars verksamhet inte om­

fattas av uppgifterna i tabell 2, har en stark dominans av språkstudier —

1960/61 utgjordes 82 % av förbundets totala studiecirkelverksamhet av språk­

cirklar.

De av studieförbunden redovisade kostnaderna för ledararvoden och studie­

material i bidragsberättigade studiecirklar uppgick verksamhetsåret 1961/62 till

i runt tal 26 400 000 kr. Några tillförlitliga uppgifter om de totala kostnaderna

för verksamheten — alltså även för studielokaler, administration, studiepropa­

ganda samt material och hjälpmedel, för vilka statsbidrag inte utgår — finns

inte. Vissa överslagsberäkningar tyder emellertid på att dessa kostnader uppgår

till ett årligt belopp av omkring 40 miljoner kr. Statsbidrag till studiecirkel­

verksamheten utgick budgetåret 1961/62 med 13 500 000 kr., vilket motsvarar

51 % av kostnaderna för ledararvoden och studiematerial och — approxima­

tivt — 30 till 35 % av de totala kostnaderna för verksamheten. De genom­

snittliga kostnaderna för ledararvoden och material var samma år 335 kr. per

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 36 år 1963

studiecirkel, och statsbidrag utbetalades med i genomsnitt 172 kr. per studie­

cirkel.

Hur kostnader och statsbidrag fördelar sig på de olika studieförbunden

redovisas i följande tabell. Av denna framgår att kostnaderna varierar högst

väsentligt. De studieförbund, som har de lägsta kostnaderna, är Svenska lands­

bygdens studieförbund och Sveriges kyrkliga studieförbund med 269 respektive

259 kr. per studiecirkel. Högst låg Tjänstemännens bildningsverksamhet och

Folkuniversitetet med 431 respektive 404 kr. per cirkel.

Skillnaderna i fråga om studiecirklarnas kostnader är så gott som helt be­

tingade av ledararvodenas storlek, vilka varierar kraftigt beroende bl. a. på

verksamhetens ämnesmässiga inriktning och cirklarnas geografiska belägenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

43

Tabell 3. Antal studiecirklar, som erhållit statsbidrag, studietimmar, kostnader

för ledararvoden och studiematerial samt statsbidrag budgetåret 1961/62

Studieförbund

Antal

cirklar

Antal

studie­

timmar

Kostnader

Statsbidrag

Kostn/

cirkel

Kostn/

timme

Bidr/

cirkel

Bidr/

timme

åBF .............

29 046

755 660

9 315123

4 798 219

312

_

12:33

165

_

6:35

FU ...............

4 752

121 873

1 918 776

938 133

404 — 15:74

197 —

7:70

FS ...............

3 980

104 273

1 268 695

682 557

319 — 12:07

171 —

6:55

IOGT ..........

3 755

99 834

1 244 926

707 391

305 — 11:47

188 —

7:09

JUF .............

3 669

99 429

1 392 615

893 629

380 — 14:01

244 —

8:99

KFUK/M ..

779

19 530

222 002

140 288

285 — 11:37

180 —

7:18

LiS ...............

2 862

66 529

896 628

480 725

313 — 13:48

168 —

7:23

NTO ...........

1 598

43 293

514 670

283 404

322 —

11:89

177 —

6:55

SFM ...........

5 920

159 382

2 262 908

1 104 379

382 — 14:20 187 —

6:93

SLS .............

6 654

177 229

1 792 209

910 724

269 —

10:11

137 —

5:14

BS ...............

671

15 720

194 192

104 117

289 — 12:35 155 —

6:63

SKS .............

6 642

164 909

1 719 660

924 076

259 — 10:43

139 —

5:60

TBV.............

7 111

176109

3 061 512

1 279 453

431 — 17:38

180 —

7:27

Frist, cirklar .

1 416

47 940

617 449

280 766

436 — 12:88

198 —

5:86

J

78 855

2 051 710

26 421 365

13 527 801

335:—

12:98

172:—

6:59

Så är exempelvis ledararvodena i genomsnitt högre i sådana ämnen som språk,

musik, konst och konsthantverk än i en rad andra ämnen. De är högre i städer

och större tätorter än på landsbygden, och de är också högre i studieförbundens

allmänna och mera utåtriktade cirkelverksamhet än vad de är i de studiecirklar

som anordnas i direkt anslutning till förbundens medlemsorganisationer.

Fn speciell form av studiecirkclverksamhet utgör de s. k. universitetscirklarna.

Denna verksamhetsgren har under den senaste tioårsperioden haft i stort sett

oförändrad omfattning med i genomsnitt mellan 20 och 24 cirklar per verksam­

hetsår. Intresset för denna form av studier är emellertid betydligt större än vad

dessa siffror utvisar. Under senare år har på grund av otillräckliga anslagsmedel

endast ungefär hälften av alla ansökningar om bidrag till universitetscirklar kun-

44

nät beviljas. Flertalet av dessa cirklar har organiserats i studieförbundens regi.

I viss utsträckning har de emellertid också anordnats av föreläsningsförbund,

folkbildningsförbund och en del andra organisationer och sammanslutningar.

Bland universitetscirklamas ämnen märks sociologi, psykologi, konst- och kyrko­

historia, filosofi, nationalekonomi, juridik och musikpedagogik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

2. Nuvarande statsbidragsbestämmelser

För anordnande av studiecirklar utgår för närvarande statsbidrag dels till riks­

förbund för studiecirkelverksamhet (studieförbund), dels också till fristående

studiecirklar. Med studiecirkel avses en kamratkrets för gemensamma teoretiska

eller praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord plan.

Statsbidrag utgår för anordnande av allmänna studiecirklar, ungdomscirklar

och universitetscirklar. Med allmän studiecirkel förstås studiecirkel, som be­

handlar ämnen av grundläggande eller allmänt bildande karaktär. Med ung-

domscirkel avses studiecirkel, som till övervägande del, dock minst fem, har

medlemmar i åldern 14—18 år och behandlar studiecirkelns ämne på ett för ung­

domen särskilt tillrättalagt sätt. I musikcirklar, som anordnas såsom ungdoms­

cirklar, får även deltagare under 14 år deltaga. Dock skall minst fem av delta­

garna vara i åldern 14—18 år. Universitetscirkel skall ledas av en genom högre

akademiska studier kvalificerad lärare.

Till allmän studiecirkel utgår bidrag med högst hälften av kostnaden för

handledararvode och studiematerial, dock med högst sju kr. och femtio öre per

studietimme. Allmän studiecirkel kan därutöver erhålla bidrag till högst två

föreläsningar under ett arbetsår enligt av skolöverstyrelsen särskilt meddelade

bestämmelser.

Till ungdomscirkel utgår bidrag med högst tre fjärdedelar av kostnaden för

handledararvode och studiematerial, dock högst med elva kr. per studietimme.

För såväl allmän studiecirkel som ungdomscirkel utgår bidrag med sammanlagt

högst 300 kr. per budgetår.

Universitetscirkel erhåller bidrag till handledararvode med högst 35 kr. per

studietimme, till resekostnadsersättning och traktamente åt lärare enligt klass B

i allmänna resereglementet samt till studiematerial med högst hälften av den

verkliga kostnaden dock med högst tio kr. per deltagare.

För att komma i åtnjutande av statsbidrag skall allmän studiecirkel och ung­

domscirkel ha minst 20 studietimmar fördelade på minst tio sammankomster.

Antalet deltagare vid varje sammankomst skall vara minst fem. Musikcirkel får

som förberedelse för samspel använda högst en tredjedel av den sammanlagda

studietiden för handledning av enskilda deltagare eller av grupper med mindre

än fem deltagare. Från bestämmelserna om antalet studietimmar, sammankoms­

ter och deltagare kan skolöverstyrelsen efter särskild framställning medge un­

dantag. Handledare och studieplaner skall godkännas av respektive studieför­

45

bund och — i fråga om fristående studiecirklar — av skolöverstyrelsen. Vid

studiecirkelsammankomst får inte förekomma propaganda för politiska eller

religiösa åskådningar.

Studietiden för universitetscirkel skall, om skolöverstyrelsen inte medger un­

dantag, vara minst två år med minst 24 sammankomster och 48 studietimmar

per år. Antalet deltagare vid varje sammankomst skall vara minst tio.

Statsbidrag till studiecirkelverksamheten utgår från ett förslagsanslag, för

budgetåret 1962/63 beräknat till 14 800 000 kr. Till studicirkelföreläsningar ut­

går bidrag från anslagsposten Bidrag till studieförbundens föreläsningsverksam-

het. Bidragsbeloppet har under senare år uppgått till i runda tal 50 000 kr. Till

universitetscirklar utgår bidrag från ett särskilt reservationsanslag, som för bud­

getåret 1962/63 fastställts till 50 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

3. 1960 års folkbildningsutredning

I sitt betänkande betonar Folkbildningsutredningen mycket kraftigt statsbi-

dragsgivningens positiva effekt på studiecirkelverksamhetens utveckling. Den

starkt ökade omfattning, som arbetet fått under loppet av det gångna årtiondet,

förklaras i stor utsträckning av bidragsgivningen, och det har också kunnat no­

teras, att kvaliteten i arbetet påverkats på ett fördelaktigt sätt, framhåller ut­

redningen.

Utredningen erinrar emellertid också om att formerna för bidragsgivningen i

stort sett varit oförändrade sedan de tillkom budgetåret 1947/48. Det är då

knappast att förvåna sig över att de inte i alla avseenden är väl anpassade efter

den kvantitativt och kvalitativt väsentligt annorlunda verksamheten i dag fram­

håller utredningen, som vidare anför bl. a. följande.

De villkor, som numera är knutna till bidragsgivningen, leder alltför ofta till

en normalisering och standardisering av studiecirklarnas arbete såväl beträffan­

de studietidens längd som antalet studietillfällen. Bidragsformerna uppammar till

ett visst kvantitetstänkande, på ett sätt som från början ingalunda varit avsett,

och detta leder till att man inom studiecirkelverksamheten blir allt mindre be­

nägen att tillgodose många skiftande behov, som skulle föra utanför den ram,

som medger de förmånligaste bidragsbeloppen. Inte heller stimulerar de nuva­

rande bidragsbestämmelserna i tillräcklig grad den nyorientering i fråga om ar­

betssätt och metoder, som vore befogad med hänsyn till struktur- och miljöför­

hållandena i samhället.

Utredningen påpekar också, att det nuvarande bidragssystemet kräver en

tämligen omfattande detalj kontroll, att de ganska talrika särbestämmelserna

komplicerar kontrollarbetet och leder till att man endast med svårighet kan

skaffa sig en betryggande insyn och överblick av verksamheten. Mot bakgrunden

härav anför utredningen som sin mening att tiden nu är mogen för en rätt ge­

nomgripande översyn och förändring av statsbidragsbestämmclserna för stödet

till studiecirkel verksamheten.

46

Efter att ha redovisat resultaten av vissa undersökningar anser sig utredningen

kunna konstatera, att de nuvarande spärr-reglerna för studiecirkelbidraget —

högst 300 kr. per studiecirkel, högst 50 respektive 75% av kostnader för ledar-

arvode och studiematerial samt högst 7:50 respektive elva kr. per studietimme

_ bör kunna slopas och ersättas av ett fast bidrag per studietimme. Utredningen

finner vidare inte anledning att bibehålla den inskränkning i bidragsgivningen,

som åstadkommits genom att vissa ämnen efter överenskommelse mellan studie­

förbunden och skolöverstyrelsen undantagits från möjligheten att erhålla bidrag

eller ansetts bidragsberättigade endast under vissa omständigheter. Efter gjorda

överväganden anför utredningen också som sin mening att det inte längre finns

anledning att upprätthålla särskilda bestämmelser för ungdomscirklar. Olika

regler för allmänna studiecirklar och ungdomscirklar leder enligt utredningens

uppfattning till visst merarbete för kontroll och administration. Det är stundom

förenat med svårigheter att dra en bestämd gräns mellan de bägge cirkeltyperna,

och det kan också ifrågasättas om det av verksamhetsmässiga och pedagogiska

skäl kan anses motiverat att upprätthålla denna speciella bidragsform för studie­

cirkelverksamhet bland ungdom. Utredningen framhåller i det sammanhanget

följande.

Det synes utredningen uppenbart, att det i och för sig är värdefullt, om män­

niskor av olika åldrar får tillfälle att mötas i studiecirkelns gemenskap för att där

konfronteras med de attityder och meningar, som kan ha sin grund i generat ions-

och åldersskillnader. Detta är så mycket mer värdefullt, som tendensen i det

normala samhället går mot en allt starkare avgränsning av de olika åldersgrup­

perna från varandra, ett av de många resultaten av omstruktureringen och urba­

niseringen med familje- och släktbandens försvagning som följd. Det torde också

vara ovedersägligt, att den förlängda skoltiden leder till att ungdomen, i varje

fall efter avslutad skolgång, är mognare och bättre rustad än tidigare att deltaga

i studiecirklar med heterogen ålderssammansättning. Det anförda innebär inga­

lunda, att utredningen på något sätt skulle underskatta värdet av att grupper av

unga människor i ungefär samma ålder kommer samman i studiecirklar för att

diskutera sina egna problem eller i övrigt skaffa sig kunskaper och överblick be­

träffande sammanhang som kan intressera dem.

Efter att ingående ha prövat olika principer jöreslår utredningen beträffande

bidragsberäkningen, att gruppstudietimme skall vara den bidragsgrundande en­

heten för studiecirkelbidraget. Med gruppstudietimme avser utredningen »sam­

mankomst om minst 45 minuter för sådana gemensamma studier, som utgör del

av studieverksamhet, sammanlagt omfattande minst 15 gruppstudietimmar un­

der minst 7 studieveckor». Utredningen föreslår vidare, att studieverksamheten

skall bedrivas i grupp, som — handledaren inräknad — består av minst fem och i

regel högst 20 deltagare över 14 år. Detta innebär, att minst fem deltagare, leda­

ren inräknad, måste vara närvarande vid gruppstudietimme, för vilken bidrag

skall utgå. Vidare skall studieverksamheten enligt förslaget försiggå efter en

på förhand uppgjord plan, som skall godkännas av erkänt studieförbund eller

annan behörig instans. Bidrag skall i regel utgå för högst två gruppstudietimmar

vid ett och samma studietillfälle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Kungl. Maj:ts -proposition nr 36 år 1963

47

Statsbidrag till studiecirkelverksamheten föreslås av utredningen utgå med

åtta kr. per gruppstudietimme. Av detta belopp skall fem kr. och femtio öre

automatiskt utbetalas till den lokala anordnaren av verksamheten utan krav på

redovisning av kostnader. Som underlag för bidragsutbetalningen skall ligga rap­

porter från de lokala organen, som bekräftar att gruppstudierna haft erforderlig

varaktighet och närvarofrekvens.

Den återstående delen av beloppet — två kr. och femtio öre per gruppstudie­

timme — skall enligt utredningen utgå till studieförbundet centralt att begagnas

för vissa åtgärder av pedagogisk eller annan art. Utredningen nämner här hand­

ledarutbildning, framställning och utgivning av hjälpmedel för studiecirkelarbe­

tet, t. ex. studieplaner eller annat tryckt material, samt bildband, ljudband och

stillfilmer. Denna del av bidraget skall också kunna användas för åtgärder,

ägnade att stimulera studier i vissa ämnen, som för respektive förbund ter sig

särskilt angelägna, eller för att åstadkomma livligare deltagande i studiearbetet i

allmänhet eller från vissa gruppers sida. Utredningen pekar i det sammanhanget

särskilt på behovet att mera ändamålsenligt än nu stimulera och stödja ungdo­

mens deltagande i studiecirkelarbetet.

Utredningen har vidare räknat med att expertbesök i studiecirklarna (motsva­

rande de nuvarande studiecirkelföreläsningarna) samt »studiecirklar, som förut­

sätter mera vittgående förkunskaper och större studievana än studiecirklar i all­

mänhet, t. ex. universitetscirklar» skall kunna bekostas av den del av studie-

cirkelbidraget, som enligt utredningen skulle disponeras av studieförbunden

centralt. Däremot bör enligt utredningens mening dessa medel inte få användas

till lönekostnader för personal inom förbundet eller dess verksamhetsområde.

Det belopp som föreslås utgå till den lokala anordnaren av studiecirkelverk­

samhet — fem kr. och femtio öre per gruppstudietimme — anser utredningens

majoritet vara väl avvägt. Utredningen finner, att det inte är högre än att det

kan bedömas motsvara högst hälften av de verkliga kostnader, som anordnare av

studiecirkel under alla förhållanden måste räkna med om arbetet skall få skälig

standard. Denna bedömning anser utredningen viktig, då bidraget föreslås utgå

utan att den lokala anordnaren skall behöva redovisa bidragsgrundande kost­

nader. Å andra sidan är bidragsbeloppet inte lägre än att lokala anordnare, t. ex.

i städer och större tätorter, som av olika skäl arbetar med högre kostnader, bör

kunna få det ytterligare stöd, som fordras, från sina studieförbund centralt, lik­

som att de genom lämpliga åtgärder i övrigt, t. cx. genom att uttaga högre del­

tagaravgifter i vissa cirklar, bör vara väl rustade att befästa och utveckla de

värdefulla sidorna av sin studiecirkelverksamhet, framhåller utredningen. Mot

utredningens förslag på denna punkt har ledamoten Henry Jarild reserverat sig.

Enligt hans mening borde bidraget åtta kr. per gruppstudietimme fördelas med

sex kr. och femtio öre till lokal anordnare och en kr. och femtio öre till studie­

förbundet centralt.

Statsbidragsberättigade s. k. fristående studiecirklar, dvs. studiecirklar, som

uppbär bidrag direkt från skolöverstyrelsen, föreslås av utredningen erhålla ett

48

bidrag av fem kr. och femtio öre per gruppstudietimme. Den del av bidraget,

som ifråga om till erkänt studieförbund rapporterad studiecirkel enligt utred­

ningens förslag skall disponeras av studieförbundets centrala ledning, bortfaller

i detta fall.

Utredningen föreslår också att — i likhet med vad som gäller för vissa bidrag

på skolväsendets område — studieförbund som förskott skall kunna erhålla upp

till 90 % av det belopp förbundet fick i bidrag närmast föregående redovisningsår.

För bidrag till musikstudieverksamhet med betydande inslag av musikut­

övande föreslår utredningen särskilda bidragsbestämmelser, då musikstudieverk­

samheten inom folkbildningsarbetet i regel inte låter sig smidigt anpassas till

studiecirkelns form. Utredningen betonar emellertid, att musikstudieverksam­

heten trots sin särprägel har sin givna plats i folkbildningsarbetet, för vilket det

uppenbarligen är en viktig uppgift att ge musikbildning och skapa förutsätt­

ningar för en rikare musikupplevelse.

Utredningen konstaterar, att folkbildningsarbetet för närvarande i sin musik­

verksamhet mottar ganska stora grupper av barn under 14 år, och att anled­

ningen härtill är att söka i att dessa åldersgruppers behov och intresse för musik­

undervisning och musikkontakt inte för närvarande kan tillgodoses av andra in­

stanser. Utredningen föreslår därför att skolöverstyrelsen tills vidare ges möjlig­

het att, då det gäller musikundervisning i studiecirklar, medge undantag från be­

stämmelsen om minimiålder under samma förutsättningar och på samma villkor

som för närvarande gäller.

Musikstudieverksamheten inom studieförbunden bör enligt utredningens me­

ning som främsta syfte ha att leda till musikutövning i ensemble (instrumentalt

eller vokalt). Utredningen finner emellertid uppenbart, att förutom ensemble­

verksamhet även musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument (s. k.

musikcirklar) kan vara motiverad från folkbildningssynpunkt. Slutligen måste

det också enligt utredningens mening inom folkbildningsarbetet få förekomma

elementär och mera avancerad undervisning i musik i anslutning till musikverk­

samhet i ensembler och musikcirklar. Även dessa musikstudier torde visserligen

med framgång kunna bedrivas i grupp, men av pedagogiska skäl bör sådana

grupper tills vidare kunna omfatta mindre än fem deltagare.

Utredningen föreslår, att det till lokal anordnare skall utgå ett bidragsbelopp

av tio kr. per gruppstudietimme i ensembleverksamhet. Med gruppstudietimme

avses gemensamma övningar i ensemble (kör), däremot inte framträdande inför

publik eller vid sammankomster i föreningar e. d. Någon stipulation om högsta

antalet deltagare bör enligt utredningen inte sättas för dessa cirklar och bidrag

bör utgå till högst 60 gruppstudietimmar per budgetår för varje ensemble eller

kör.

För musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument, s. k. musikcirk­

lar, föreslås bidrag utgå med fem kr. och femtio öre per gruppstudietimme till

lokal anordnare. För musikcirklar bör samma stipulationer som för studiecirklar

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

49

i allmänhet gälla beträffande minsta antal gruppstudietimmar, studietidens längd

och antalet deltagare vid varje gruppstudietimme.

För elementär eller mera avancerad musikundervisning i mindre grupper än fem

deltagare föreslår utredningen ett bidrag av tre kr. per gruppstudietimme. Dessa

övningstimmar skall bedrivas av ledare och minst två deltagare i direkt anslut­

ning till ensemble eller musikcirkel. För varje ensemble, kör eller musikcirkel bör

bidrag medges till högst 30 övningstimmar per budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

4. Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag om ett generellt bidrag till studie­

cirkelverksamheten, utan skyldighet för anordnaren att redovisa kostnader för

verksamheten, har i princip tillstyrkts av ett flertal remissinstanser. Utred­

ningens detaljförslag till nya bidragsgrunder har emellertid kritiserats mycket

starkt. Kritiken kan sammanfattas i följande tre punkter:

1) Det av utredningen föreslagna bidragsbeloppet per gruppstudietimme är allt­

för lågt och kommer att medföra avsevärda svårigheter för studieförbunden

att vidmakthålla verksamheten vid dess nuvarande omfattning och kvalita­

tiva nivå.

2) Utredningens förslag att de särskilda bidragsbestämmelserna för ungdoms-

cirklar slopas, kommer att innebära försämrade möjligheter att intressera

ungdomen för folkbildningsarbetet.

3) Uppdelningen av bidraget i två bidragsposter, en för den lokala anordnaren av

studiecirkelverksamhet och en för studieförbundet, av vilka den senare delen

bl. a. skulle kunna användas för att kompensera det inkomstbortfall som de

nya bidragsgrunderna i vissa fall skulle innebära — framför allt i städer och

större tätorter — befaras leda till oklara och för verksamheten otillfreds­

ställande relationer såväl inom som mellan de olika studieförbunden.

Skolöverstyrelsen visar med hjälp av ett omfattande siffermaterial, att prak­

tiskt taget samtliga studieförbunds lokala studiecirkelanordnare med de av ut­

redningen föreslagna grundbidragen skulle få ett mindre statligt stöd än vad de

för närvarande åtnjuter. Beräknad efter utredningsmajoritetens förslag skulle

denna minskning uppgå till i genomsnitt 13 % och efter reservantens förslag till

i genomsnitt 3,3 %. Överstyrelsen anser, att det finns anledning att se mycket

allvarligt på denna kraftiga sänkning av det statliga stödet till den lokala verk­

samheten. Överstyrelsen anför i det sammanhanget bl. a. följande.

Den utan gcnsägelse mest betydelsefulla kostnaden på det lokala planet är

handledararvodet. Överstyrelsen har under det gångna decenniet iakttagit, hur

det alltmer stegrade kravet på kvalitet reflekterats i det förhållandet, att de lo­

kala anordnarna strävat efter att höja arvodena för att kunna förvärva så dug­

liga handledare som möjligt. På centralt håll har samma krav medfört, att man

koncentrerat sig på att utarbeta allt bättre studiematerial. Både på centralt och

4

, — Bihang till riksdagens 'protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

50

regionalt håll har en alltmer effektiv kursverksamhet för studieledare satts in.

Nya pedagogiska rön har möjliggjort en högre standard på studieledarutbild­

ningens och materialutformningens område. Främst har emellertid de ökade kost­

naderna för denna kvalitetsförbättring drabbat de lokala anordnarna.

Utredningen framhåller på s. 172 att »arvodesnivån torde överhuvudtaget

inom folkbildningsarbetet få beräknas komma att ligga väsentligt högre än som

regel nu är fallet». Detta är också överstyrelsens åsikt. Fn alltmer effektiv hand­

ledarutbildning kan likaledes komma de handledare, som genomgått dylik, att

resa krav på högre arvode såsom specialutbildade på vuxenundervisningens om­

råde. Enligt de uppgifter överstyrelsen inhämtat finns det en grupp handledar-

arvoden, som ligger under 10 kr. per timme. Det gäller sådana handledare, som

inte besitter speciella ämneskvalifikationer, och sådana handledare som av ideella

skäl tar lågt arvode i studiecirklar inom fackliga organisationer. Mellan 10 och

20 kr. per timme ligger arvodena för ämneskvalificerade handledare i landsorten.

(I Stockholm betalas arvoden på upp till 30 kr. per timme.) Överlag har också

handledararvodena genomsnittligt hållits låga. Men vid en jämförelse med det

belopp per studietimme, som av utredningen föreslås till den lokala anordnaren,

inser man, att den av utredningen beräknade höjningen av arvodesnivån inte

underlättas utan snarare försvåras.

Med hänvisning till ovanstående kan överstyrelsen icke tillstyrka en bidrags-

konstruktion, som skulle försvåra arbetet för lokalavdelningarna. Överstyrelsen

får därför framhålla som sin mening, att den del av ett generellt bidrag, som

avses tillfalla de lokala anordnarna, måste räknas upp till ett så stort belopp, att

ingen lokal anordnare skall behöva vidkännas en minskning i jämförelse med

hittills uppburet statsbidragsbelopp. En ökning vore snarare befogad med hänsyn

till de allmänna löne- och kostnadsstegringar, som inträffat sedan nuvarande

belopp fastställdes och som kan beräknas fortsätta.

Skolöverstyrelsen anför emellertid också vissa praktiska och principiella in­

vändningar mot utredningens förslag om generella bidrag till studiecirkelverk­

samheten. En övergång till de av utredningen förordade bidragsgrunderna skulle

onekligen innebära vissa fördelar — enklare redovisningsförfarande och enhetliga

bidragsgrunder. Å andra sidan skulle, framhåller överstyrelsen, dessa förenklingar

bli förhållandevis ringa om man samtidigt tar i beaktande att uppgifter om del­

tagarnas antal och närvarofrekvens, datum för sammankomster, antalet studie­

timmar, handledarens namn, adress och kvalifikationer samt studiematerial under

alla förhållanden måste lämnas också i fortsättningen. Vidare kan den större

enhetligheten bli en fara för likriktning; för att förbundens särart utjämnas.

Överstyrelsen erinrar om att verksamheten, enligt utredningens uppfattning,

mycket känsligt anpassats efter förändringar i bestämmelserna för statens bi-

dragsgivning och ifrågasätter om generella bidrag har den kvalitetsstimulerande

effekt, som framhävs som grundtanke i utredningens betänkande. Ett bidrag,

som anpassar sig efter de verkliga kostnaderna, torde få betraktas som mera sti­

mulerande till kostnadskrävande kvalitetsåtgärder, framhåller överstyrelsen.

Skolöverstyrelsens bedömning av utredningens förslag till nya bidragsbestäm-

melser och de verkningar dessa kommer att få, verifieras i så gott som samtliga

remissyttranden.

Folkuniversitetet pekar på att grundskolan kommer att ställa högre kvalitets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Öl

krav på folkbildningsarbetet. Det går därvid inte att komma ifrån att detta i

första hand blir en fråga om tillgång till goda handledare, och det kommer inte

bara att gälla ett begränsat antal studiecirklar utan den övervägande delen av

dem. Konsekvenserna härav måste bli mer kvalificerade och bättre betalda

handledare, framhåller EU.

Skolöverstyrelsens uppfattning att generella bidrag till studiecirkelvex-ksam-

heten knappast är ägnade att stimulera kvaliteten, delas också av flera studie­

förbund. Studieförbundet Medborgarskolan anför exempelvis att en strävan bör

vara att engagera så kvalificerade ledare som möjligt i cirklarna. Detta medför

relativt sett höga ledararvoden. Det vore knappast rättvist, framhåller förbundet,

om cirklar, vilka kan verifiera sådana stora men kvalitetsfrämjande utgifter, skulle

jämställas med cirklar, vilka letts av mindre kvalificerade och därmed billigare

handledare. Frikyrkliga studieförbundet vill för sitt vidkommande gärna med­

verka till enklare och mer enhetliga bidragsgrunder men anför samtidigt att

enkelhet i bidragskonstruktionen inte utgör den väsentliga bedömningsgrunden

för denna. Den verkan en bidragskonstruktion kan förutses ha i fråga om sti­

mulans till kvalitet är enligt studieförbundets mening viktigare i sammanhanget.

I anslutning till utredningens förslag om att slopa de speciella bestämmelserna

för ungdomscirklar, framhåller skolöverstyrelsen, att utredningen synes

ha bortsett från den principiella motivering, som ligger bakom det högre stödet

till ungdomscirklar, nämligen statsmakternas stora intresse med hänsyn till ung­

domsfrågornas aktualitet att underlätta för ungdomar att vara aktiva i studie­

cirklar. Överstyrelsen framhåller som sin åsikt att så länge förutsättningarna för

samhällets nuvarande ungdomspolitik består, den bästa formen för statens stöd

till ungdomens deltagande i studiecirklar är den 75-procentiga bidragsgivningen

till ungdomscirklar i nuvarande utformning.

Utredningens förslag att en del av det generella bidraget per gruppstudie­

timme skall utgå till studieförbunden för central pedagogisk verksam­

het (enligt utredningens majoritet två kr. och femtio öre och enligt reservanten

en kr. och femtio öre) kommenterar skolöverstyrelsen på följande sätt.

Överstyrelsen hälsar den avsikt, som ligger bakom detta förslag, med största

tillfredsställelse. Överstyrelsen har upprepade gånger i sina petita framhållit

behovet av ett kraftigare statligt stöd till förbundens pedagogiska verksamhet,

som nu utgår som en del av anslaget till förbundens administrationskostnader.

Genom utredningens förslag brytes nu detta anslag ut och sättes i relation till

verksamhetens omfattning, en konstruktion, som överstyrelsen i och för sig finner

tilltalande.

Beträffande användningen av detta anslag föranleder utredningens förslag

den invändningen från överstyrelsen sida, att detta bidrag endast bör användas

till av den centrala förbundsledningen vidtagna pedagogiska åtgärder och pro­

paganda. Givetvis må de i vissa fall insättas lokalt eller regionalt, då det är fråga

om propaganda eller stimulans utöver den lokalt rutinmässiga, om expertbesök

eller enstaka cirklar på högre nivå. Under inga förhållanden bör de emellertid

få användas för att kompensera lokalavdelningarna för den bortfallna delen av

deras statsbidrag. Överstyrelsen skulle anse det synnerligen olyckligt, om utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

52

ningens förslag till dylik återbäring skulle bli riksdagens beslut. Därigenom faller

grundtanken med förslaget, nämligen att möjliggöra en upprustning av förbun­

dens pedagogiska verksamhet. Överstyrelsen har nu inhämtat, att inom flera

studieförbund krav rests från regionalt och lokalt håll på kompensation ur an-

slagsdelen till den centrala pedagogiska verksamheten och att flera förbunds-

ledningar är beredda att tillmötesgå kraven. Det är i och för sig naturligt att

sådana krav reses, men införandet av ett dylikt system skulle kunna leda till

otillfredsställande, oklara relationer såväl inom som mellan förbunden. En sådan

anordning skulle motverka avsikten med en förenkling av redovisningsförfaran-

det genom generellt bidrag, eftersom dylik kompensation måste förutsätta av­

vägning efter redovisade kostnader.

Efter att ha yrkat avslag på folkbildningsutredningens förslag presenterar

skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande tre alternativa förslag till ny bidrags-

konstruktion för studiecirkelverksamheten. I petita för budgetåret 1963/64 har

överstyrelsen efter gjorda ytterligare överväganden ansett sig kunna föreslå ett

bidragssystem enligt vilket ett generellt bidrag utan redovisningsskyldighet skulle

utgå för varje av studieförbund redovisad studiecirkeltimme med tio kr. för all­

män studiecirkel och 14 kr. för ungdomscirkel.

I ett relativt stort antal remissyttranden uttalas också tveksamhet i fråga om

utredningens förslag till speciella bidragsgrunder för musikstudieverk­

samheten. Skolöverstyrelsen framhåller, att amatörmusikverksamheten i

statsbidragsavseende sannolikt intar en särställning, men att detta i så fall i lika

hög grad gäller amatörteaterverksamheten och vissa konststudiecirklar. Över­

styrelsen anser sig inte kunna tillstyrka utredningens förslag till bidrag till

musikstudieverksamheten utan finner, att inga nya bestämmelser bör införas i

syfte att detaljreglera denna verksamhet.

Utredningens förslag om en sänkning av minsta antalet studietim­

mar och studieveckor per studiecirkel till 15 respektive sju tillstyrkes

i ett flertal yttranden. En viss tveksamhet kan emellertid förmärkas. Så anför

exempelvis Arbetarnas bildningsförbund, att »bestämmelser av detta slag lätt

blir normerande för en betydande del av verksamheten. Lägst 15 studietimmar

kan sålunda befaras medföra att detta uppfattas som det antal studietimmar

som bidragsgivande myndigheter anser önskvärda.»

Utredningens förslag att statsbidrag skall kunna utgå till högst två studie­

timmar vid ett och samma studietillfälle, har mötts av ett kompakt motstånd

från praktiskt taget samtliga remissinstansers sida. Genomgående påpekas att

några pedagogiska olägenheter av något längre sammankomster än två studie­

timmar inte finns, och att en lång rad praktiska och organisatoriska skäl talar för

att statsbidrag bör utgå till högst tre studietimmar vid samma studietillfälle.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att högsta antalet

deltagare i en studiecirkel bör sänkas från 25 till 20, likaså får utredningen

starkt stöd för förslaget att ersätta nuvarande bidragsmöjligheter för studiecir­

kelföreläsningar med en bidragskonstruktion, som stimulerar studiecirklarna att

inbjuda experter och fackmän till cirkelns sammankomster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

53

Skolöverstyrelsen konstaterar i sitt yttrande att den nuvarande definitionen av

begreppet studiecirkel, enligt utredningens förslag till kungörelse för bidrag till

studiecirkelverksamheten, utgår utan att ersättas av någon ny, samt att utred­

ningen infört ett helt nytt begrepp — gruppstudietimme. Denna terminologiska

förändring kan innebära, att studiecirkelbegreppet berövas sitt innehåll, något

som av allt att döma inte varit utredningens avsikt, framhåller överstyrelsen,

som med anledning härav föreslår dels vissa förändringar i utredningens förslag

till ny författningstext, dels också att den nuvarande definitionen av begreppet

studiecirkel efter smärre justeringar får ingå i den nya kungörelsen.

Slutligen erinrar skolöverstyrelsen också om att den viktiga frågan om kvali­

teten i studiecirkelverksamheten under det senaste decenniet stått i centrum för

diskussionen och varit föremål för överläggningar såväl mellan studieförbunden

inbördes som mellan dem och överstyrelsen. Överläggningarna har utgått från

gällande bidragsbestämmelser och givit upphov till åtgärder från såväl förbun­

dens och överstyrelsens som Kungl. Maj:ts och riksdagens sida. Erfarenheterna

har visat, framhåller överstyrelsen, att dessa bestämmelser mången gång upp­

fattats som svårtolkade och besvärande, men man har dock utgått från att i

bestämmelserna bör uttalas, dels att som villkor för statsbidrag gäller att verk­

samheten är av viss kvalitet, och dels vem som skall garantera denna kvalitet.

Överstyrelsen anför i det sammanhanget vidare.

Utan att det direkt uttalas, synes det vara utredningens mening att denna

fråga skall hänföras till de tillämpningsföreskrifter, som kan komma att utfärdas.

Denna fråga är emellertid av grundläggande karaktär, varför det icke bör an­

komma på ämbetsverket att utan riktlinjer från statsmakterna bestämma i den­

samma. Överstyrelsen anser därför, att kungörelsen bör innehålla bestämmelser,

som klart uttalar, hur godkännandeförfarandet skall handläggas. Enligt över­

styrelsens mening bör bestämmelsen om kompetensförklaring av studierektor

bibehållas, likaså bestämmelserna om förbunds godkännande av handledare och

studieplan.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

5. Departementschefen

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har studiecirkelverksamhetens

omfattning ökat mycket kraftigt under de senaste femton åren. Verk­

samhetsåret 1961/62 uppgick det totala antalet cirklar till över 90 000, vilket är i

det närmaste fyra gånger så många som under 1947/48, då de nuvarande reglerna

för statsbidrag till studiecirklar började tillämpas. Antalet studiecirklar, som

erhållit statsbidrag, har under samma tid mer än fcmdubblats och var 1961/62

över 77 000. Under de senaste fyra redovisningsåren har det totala antalet studie-

cirkeldeltagare betydligt överstigit 800 000 per år och 1961/62 uppgick det till

930 000. Som jämförelse kan nämnas att det obligatoriska skolväsendet hösten

1960 hade 843 000 elever. Till bilden hör emellertid, att det i siffrorna för antalet

studiecirklar och cirkeldeltagare ligger en viss dubbelräkning. Man vågar dock

utan tvivel räkna med att betydligt mer än en halv miljon människor varje

54

år under den senaste femårsperioden deltagit i målmedvetet studiecirkelarbete.

Betydelsen av denna verksamhet kan naturligtvis inte mätas mera exakt. Det

påståendet kan dock göras, att det fria och frivilliga folkbildningsarbetet med

studiecirkeln som främsta verksamhetsgren haft och har en betydelse för stabi­

liteten och balansen i vårt samhälles utveckling som knappast kan överskattas.

I den snabba ökningen av studiecirkelverksamheten har statens ekonomiska

stöd spelat en betydelsefull roll. Statsbidraget har emellertid också, som framgår

av tabell 1, haft en påtagligt kvalitetsstimulerande effekt. Sedan redovisnings­

året 1947/48 har antalet studiecirklar, som erhållit statsbidrag, ökat betydligt

snabbare än det totala antalet cirklar, vilket innebär, att en relativt sett allt

större del av studiecirkelverksamheten uppfyllt de kvalitetsvillkor, som bidrags-

bestämmelserna stipulerar för att en studiecirkel skall komma i åtnjutande av

statsbidrag.

I studiecirkelverksamhetens ämnes mässiga utveckling lägger man

främst märke till musikcirklarnas kraftiga ökning och numera klart dominerande

ställning. Musikverksamhetens omfattning har ett uppenbart samband med

ungdomens deltagande i studiecirkelarbctet. Inom ABF, som i runda tal svarar

för 45 % av det totala antalet musikcirklar, var under verksamhetsåret 1961/62

mer än 63% av deltagarna i ämnet instrumentalmusik ungdomar i åldern 14—18

år. Motsvarande uppgift för förbundets totala verksamhet var 25%. Musik-

cirkelverksamhctcn har alltså visat sig vara en utmärkt möjlighet för folkbild-

ningsorganisationerna att få kontakt med ungdomen.

Ämnesgruppen Religion, filosofi och psykologi har, såsom framgår av tabell 2,

ökat mycket kraftigt såväl absolut som relativt under den senaste tioårsperioden.

Antalet studiecirklar i samhälls- och rättsvetenskap har under samma tid för­

dubblats och i relativa tal i stort sett behållit sin ställning trots att organisatio­

nerna inom folkrörelserna — främst fackföreningsrörelsen — samtidigt mång­

dubblat sin kursverksamhet på detta område. Förklaringen härtill är utan tvivel

att söka i studieförbundens nära anknytning till folkrörelser och organisationer,

vilkas idéer och aktuella mål uppenbarligen sporrat och stimulerat medlemmarna

till studier på dessa områden. Ökningen inom ämnesgruppen Ekonomi torde i

betydande utsträckning hänga samman med den ökade aktualitet som konsu­

mentupplysningen fått under senare år och det speciella intresse som flera av

studieförbunden och deras medlemsorganisationer ägnat detta ämne.

Bidragsbestämmelserna har emellertid också, som 1960 ars folkbildningsutred-

ning påpekat, haft vissa mindre gynnsamma verkningar. Så har exempelvis be­

stämmelsen om minst tio sammankomster och 20 studietimmar tydligen med­

verkat till att studietidens längd i viss mån standardiserats. Den mest negativa

återverkningen av bidragsbestämmelserna har emellertid åstadkommits av den

bidragsspärr, som infördes 1951 och som innebar, att bidraget maximerades till

300 kr. per studiecirkel. Denna spärr har givit till resultat att ett relativt stort

antal studiecirklar från administrativ synpunkt delats, d.v. s. en studiecirkel,

som haft tillräckligt stort antal sammankomster och studietimmar, har rappor­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

55

terats och erhållit bidrag som två cirklar. Bestämmelsen tycks emellertid inte

nämnvärt ha inverkat på kvaliteten i studiecirkelarbetet men den har åstad­

kommit, att studiecirklar och cirkeldeltagare i viss utsträckning blivit dubbel-

rapporterade. De mest tillförlitliga uppgifterna om studiecirkelverksamhetens

faktiska utveckling är därför numera inte antalet studiecirklar och cirkeldel­

tagare utan antalet studietimmar och sammankomster.

Studiecirkeln är sedan lång tid tillbaka folkbildningsarbetets utan jämförelse

viktigaste arbetsform. Den har visat sig vara mer omtyckt och lämplig för

vuxnas studiearbete än någon annan av folkbildningsorganisationernas verksam­

hetsgrenar. Den har i betydande utsträckning förmått samla ungdomen till fri­

villiga studier, och den har också förhållandevis smidigt kunna anpassa sig till

nya situationer och behov. Det råder heller inte något tvivel om att studiecirkel­

verksamheten nu, genom de erfarenheter som vunnits och de pedagogiska me­

toder som utvecklats, har större förutsättningar än någonsin tidigare att i fria

och frivilliga former möta den moderna människans behov av kunskaper och

bildning. Det är enligt min mening av största vikt att samhället tillser, att dessa

förutsättningar tillvaratages och ytterligare förbättras. Det bör nu ske genom

att studiecirkelverksamheten beredes möjligheter att arbeta under bättre ekono­

miska betingelser än hittills.

Förmånligare bidragsbestämmelser för studiecirkelverksamheten bör först och

främst inriktas på att skapa förutsättningar för en kvalitetsmässig upprustning

av verksamheten. Jag skall från dessa utgångspunkter närmast beröra frågan om

statsbidragssystemets utformning.

Nu utgående bidrag till studiecirklar beräknas på grundval av kostnader för

ledararvode och studiematerial. 1960 års folkbildningsutredning har i sitt här ti­

digare redovisade förslag anfört vissa kritiska synpunkter på detta bidragssystem

och förordat, att stödet ges formen av schablonbidrag, d. v. s. ett bidrag, som

utgår med visst fast belopp per gruppstudietimme utan skyldighet för anordna-

ren att redovisa kostnader för verksamheten.

Ett bidragssystem av denna typ har, åtminstone rent principiellt, vissa för­

delar, främst från administrativa synpunkter, då det förutsätter, att någon

ekonomisk motprestation inte skall redovisas av bidragsmottagaren.

Remissbehandlingen av utredningens förslag har emellertid klart givit vid

handen, att ett generellt utgående bidrag, beräknat enbart på grundval av an­

talet studietimmar i statsbidragsberättigade studiecirklar, inte kan anses vara en

lämplig bidragskonstruktion. Som framgår av det tidigare (tabell 3) är skillna­

derna mellan de olika studieförbundens kostnader för studiecirkelvcrksamhet

betydande, beroende bl. a. på i vilken omfattning verksamheten bedrivs i städer

och större tätorter och på landsbygden, vilken ämnesinriktning den har, och i

vilken utsträckning det finns möjlighet att knyta kvalificerade ledare till cirk­

larna. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle det av utredningen förordade

bidragssystemet resultera i en kraftig omfördelning av bidraget mellan studie­

förbunden. Medan det mest gynnade studieförbundet i jämförelse med nu ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

gående bidrag skulle få en ökning med 44% skulle det minst gynnade få vid­

kännas en minskning med närmare 18%.

Skolöverstyrelsen har i det sammanhanget anfört, att »den del av ett generellt

bidrag, som avses tillfalla de lokala anordnarna, måste räknas upp till ett så stort

belopp, att ingen lokal anordnare skall behöva vidkännas en minskning i jäm­

förelse med hittills uppburet statsbidragsbelopp». I enlighet härmed har över­

styrelsen i petita för budgetåret 1963/64 föreslagit ett helt nytt bidragssystem,

enligt vilket bidrag skall utgå med tio kr. per studietimme i allmän studiecirkel

och med 14 kr. per studietimme i ungdomscirkel. Liksom enligt utredningens

förslag skulle bidraget utgå utan skyldighet för lokal anordnare att redovisa kost­

nader för verksamheten. Den av skolöverstyrelsen förordade bidragskonstruk-

tionen är emellertid behäftad med i stort sett samma svagheter som utred­

ningens: det mest gynnade studieförbundet skulle erhålla en bidragsökning med

109 %, d. v. s. ett bidrag, som är högre än de av förbundet redovisade kostna­

derna för verksamheten, medan de sämst gynnade studieförbundens ökning skulle

stanna vid mellan 35 och 50 % och innebära att i runt tal 65 % av kostnaderna

täcktes av statsbidraget.

På grundval av gjorda undersökningar kan det konstateras att kostnaderna för

studiecirkelverksamheten varierar mycket kraftigt också mellan de lokala anord­

narna inom ett och samma studieförbund. Ett bidragssystem konstruerat i enlig­

het med skolöverstyrelsens förslag skulle därför medföra att verksamheten på

orter med låga omkostnader skulle komma i åtnjutande av mycket förmånliga

bidrag, medan studiecirklar i t. ex. de större städerna, där kostnaderna är betyd­

ligt högre, skulle få ett avsevärt sämre statligt stöd. Folkbildningsutredningen

har i klart medvetande härom betonat, att det bidragsbelopp, som automatiskt

skulle utgå till lokal anordnare, borde vara förhållandevis lågt. De lokala anord­

nare, som härigenom skulle få ett lägre bidrag till studiecirkelverksamheten än

vad de för närvarande har, borde enligt utredningens mening kunna kompenseras

genom särskilda bidrag ur den anslagsdel, som enligt förslaget skulle tilldelas

studieförbunden för centrala åtgärder. Med denna bidragskonstruktion ville

utredningen ge studieförbunden möjlighet att i viss mån anpassa bidragen efter

verksamhetens kostnader. Detta skulle emellertid i sin tur otvivelaktigt ha re­

sulterat i att de fördelar som utredningen främst anfört som motiv för sitt för­

slag, nämligen enklare och mindre arbetskrävande administration, i stor utsträck­

ning hade gått förlorade.

Utredningens förslag har också kritiserats bl. a. just på grund av att studie­

förbunden skulle ha fått rätt att kompensera de lokala anordnarna på nyss an­

givet sätt. Skolöverstyrelsen har sålunda mycket bestämt deklarerat, att den inte

kan tillstyrka utredningens förslag på denna punkt, därför att det skulle leda till

»oklara relationer såväl inom som mellan studieförbunden». I de opinionsytt­

ringar, som från lokalt håll framförts i anledning av utredningens förslag, har

också framhållits, att bidraget till lokala anordnare av studiecirkelverksamhet

57

bör vara klart avskilt från de bidrag studieförbunden kan komma att erhålla

för centrala åtgärder.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att en bidragskonstruktion i enlighet med

de av folkbildningsutredningen föreslagna principerna inte bör genomföras. Ett

generellt utgående bidrag, beräknat enbart på grundval av antalet studietimmar

i statsbidragsberättigade studiecirklar, skulle enligt min mening leda till en an­

slagsfördelning såväl inom som mellan studieförbunden, som inte skulle stå i

rimlig överensstämmelse med kostnaderna hos respektive bidragsmottagare. I lik­

het med skolöverstyrelsen och flera andra remissinstanser anser jag det också

vara befogat att ifrågasätta, om generella bidrag överhuvud kan anses ha en

kvalitetsstimulerande effekt. Ett bidrag, som anpassar sig efter verkliga kostna­

der, torde, såsom också överstyrelsen för sin del anfört, betydligt bättre än ett

schablonbidrag stimulera till kostnadskrävande, kvalitetsfrämjande åtgärder. Jag

förordar därför, att bidrag till studiecirkelverksamheten även i fortsättningen

beräknas på grundval av för verksamheten redovisade kostnader.

Sedan budgetåret 1953/54 har det bidrag, som en studiecirkel maximalt kunnat

erhålla, i stort sett varit oförändrat. Vissa under tiden genomförda förenklingar

av grunderna för det per studietimme beräknade bidragsbeloppet har visserligen

rent matematiskt inneburit, att högsta möjliga bidrag per studietimme ökat med

omkring elva procent. Denna ökning torde emellertid i stort sett ha eliminerats

av bestämmelsen att bidrag kan utgå med högst 300 kr. per studiecirkel.

Enligt den timlärarkungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1902, har timarvo­

dena i jämförelse med 1953 ökat med för folkskollärare omkring 60 %, för folk-

högskollärare mer än 100 % och för adjunkt i runt tal 50 %. Samtidigt har

självfallet också kostnaderna för studiematerial, lokalhyror och administra­

tion ökat. Den allmänna kostnadsutvecklingen har med andra ord lett till att

studiecirkelverksamhetens ekonomiska förutsättningar försämrats. Det högsta

statliga bidrag en studiecirkel i dag kan erhålla motsvarar 37 % av timarvodet

för folkskollärare, 35 % av timarvodet för folkhögskollärare och 25 % av tim­

arvodet för adjunkt.

I denna situation har de lokala studieorganisationerna ofta tvingats avstå från

kvalificerade studiecirkelledare och — kanske i ännu högre grad — från studie­

material och hjälpmedel. Genom att så långt möjligt knyta kvalificerade ledare

— och därmed också ledare med högre anspråk på arvoden — till cirklarna, har

kostnaderna för studiematerial och hjälpmedel i många cirklar helt kommit att

belasta deltagaravgifterna. Inför det motstånd, som från deltagarnas sida rests

mot de allt högre deltagaravgifterna, har de anordnande organisationerna ofta

avstått från att skaffa studiematerial och hjälpmedel, som avsevärt hade kunnat

förbättra kvaliteten i cirkelarbetet och giva deltagarna en bättre behållning av

studierna.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad jag tidigare anfört om stu­

diecirkelverksamhetens samhälleliga värde, finner jag det i hög grad befogat, att

statens stöd till studiecirkelverksamheten avsevärt förbättras. Som en målsätt­

Kungl. May.ts -proposition nr 36 ur 1963

58

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

ning för statens bidrag till studiecirkelverksamheten bör gälla att 50% av de

totala kostnaderna för verksamheten skall täckas. Av bidragstekniska skäl bör

bidraget emellertid även i fortsättningen beräknas på ett par lätt redovisnings-

bara och för kvaliteten betydelsefulla kostnader, nämligen kostnaderna för ledar-

arvode och material. Bidragsprocenten får då anpassas till dessa kostnader så,

att 50% av totalkostnaderna blir täckta. Av statsfinansiella skäl bör bidraget

maximeras till visst belopp per studietimme.

För att studieförbunden skall stimuleras till en systematiskt planerad upprust­

ning av studiecirkelverksamheten bör en höjning av statsbidraget genomföras

successivt. För budgetåret 1963/64 föreslår jag, att bidragsmaximum höjes och

att bidrag får utgå med 50% av de bidragsgrundande kostnaderna. Målsätt­

ningen bör vara att stegvis under de närmaste åren uppnå ett statsbidrag om

75% av de bidragsgrundande kostnaderna.

Som jag nyss nämnde bör bidraget maximeras. Jag förordar, att bidrag fr. o. m.

nästa budgetår får utgå med högst 15 kr. per studietimme. I syfte att sti­

mulera användningen av studiematerial och pedagogiska hjälpmedel förordar

jag, att bidrag till ledararvode skall kunna utgå med högst elva kronor per stu­

dietimme.

Till studiecirkel, vars ledare är folkhögskollärare som fullgör sitt uppdrag i

cirkeln som en del av sin tjänstgöringsskyldighet vid folkhögskolan, bör bidrag

utgå endast till kostnaderna för studiematerial. Bidraget föreslås utgå med

samma procentuella belopp som för annan studiecirkel, dock högst med fyra

kronor per studietimme.

Med ovan föreslagna bidragskonstruktion fullt utbyggd skulle bidrag till vad

som för närvarande benämnes allmän studiecirkel utgå med samma procenttal

som det som nu gäller för bidrag till ungdomscirkel. De särskilda bestämmelserna

för ungdomscirklar bör därför, om denna konstruktion genomföres, kunna slopas

och betydande administrativa och redovisningsmässiga förenklingar uppnås utan

att ungdomscirklarnas ekonomiska villkor försämras. De lägre procenttal, enligt

vilka bidraget till denna kategori av studiecirklar skulle komma att beräknas

under de närmaste åren, torde i stort sett uppvägas av att spärren för högsta

möjliga bidrag per studietimme höjs från nuvarande It till 15 kr.

Jag övergår så till vissa övriga frågor, som nära sammanhänger med

bidragsgivningen till studiecirklarna.

I likhet med skolöverstyrelsen och ett stort antal andra remissinstanser anser

jag inte tillräckliga skäl föreligga för speciella bidragsbestämmelser för musik-

cirkelv erksamheten.

I nu gällande kungörelse angående statsbidrag till studiecirkelverksamheten

definieras studiecirkel som »en kamratkrets för gemensamma teoretiska eller

praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord plan».

Skolöverstyrelsen har i sitt remissyttrande över folkbildningsutredningens be­

tänkande påpekat, att denna definition bör gälla även i fortsättningen med vissa

59

smärre justeringar. Överstyrelsen betonar i det sammanhanget betydelsen av att

cirkelarbetet under studiernas gång kan anpassas efter deltagarnas förutsätt­

ningar, intressen och behov och framhåller, att formuleringen »efter en på för­

hand uppgjord plan» ofta uppfattas som ett hinder för en sådan anpassning.

Överstyrelsen föreslår i stället formuleringen »efter uppgjord plan».

I likhet med överstyrelsen anser jag, att den nuvarande definitionen av be­

greppet studiecirkel i princip bör gälla också i fortsättningen men att en viss

omformulering är motiverad. Överstyrelsens förslag förefaller mig dock knappast

på ett fullt tillfredsställande sätt ange studiecirkelns möjligheter till anpassning

av studierna efter deltagarnas intressen, förutsättningar och behov. Ordet »plan»

anses nämligen i det här sammanhanget ofta synonymt med studieplan och upp­

fattas av många som en handling eller skrift med en viss bestämd, i allmänhet

också mycket traditionell utformning. Enligt nu gällande praxis inom studie­

förbundens centrala ledningar tolkas formuleringen »efter en på förhand upp­

gjord plan» så, att studiecirkelanordnare i förväg — genom uppgifter om studie­

material och cirkelledarens kompetens för uppgiften — skall redovisa att förut­

sättningar finns för planmässigt bedrivna studier i det ämne eller inom det

problemområde cirkeln skall ägna sig åt. Definitionen av studiecirkelbegreppet

bör enligt min mening ändras i överensstämmelse med denna praxis.

Såsom närmare utvecklats i avsnittet om folkbildningsarbetets mål och upp­

gifter finns det inte heller anledning att i definitionen närmare ange att studierna

skall vara teoretiska eller praktiska. Jag föreslår därför att definitionen av be­

greppet studiecirkel ges följande utformning: Med studiecirkel avses en kamrat­

krets för gemensamma, planmässigt bedrivna studier över ett på förhand angivet

ämne eller problemområde.

Folkbildningsutredningen har i sitt förslag till nya bidragsbestämmelser be­

träffande studietiden uttalat, att den i statsbidragsberättigad studiecirkel bör

omfatta minst 15 studietimmar under minst sju studieveckor mot nuvarande

minst 20 studietimmar under minst tio studieveckor. Utredningen har också

föreslagit, att statsbidrag skall utgå för högst två (f. n. högst tre) studietim­

mar vid en och samma cirkelsammankomst. Antalet deltagare, som fyllt 14 år,

skall enligt utredningens mening vara oförändrat, d. v. s. minst fem vid varje

sammankomst — ledaren inräknad — samt att högsta antalet deltagare minskas

från 25 till 20.

Utredningen motiverar sitt förslag om sänkning av minimiantalet studietim­

mar från 20 till 15 med att en kortare tid än den nu gällande av pedagogiska eller

innehållsmässiga skäl ibland kan vara fullt tillräcklig. Jag delar utredningens

uppfattning att studietidens längd bör kunna anpassas till aktuella situationer

och behov, men dä en viss risk föreligger, att den kortare studietiden så små­

ningom blir normerande även för studiecirklar, för vilka en längre studietid skulle

vara önskvärd, anser jag att studietidens omfattning i statsbidragsberättigad

studiecirkel även i fortsättningen bör vara minst 20 studietimmar under minst

tio studieveckor. Skolöverstyrelsen bör emellertid äga rätt att medge undantag

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

60

från denna bestämmelse i sådana särskilda fall, då undantag kan anses vara

befogade med hänsyn till ämnets karaktär och omfattning och studiernas syfte.

Mot utredningens förslag att statsbidrag skall utgå till högst två studietimmar

vid en och samma cirkelsammankomst har tungt vägande skäl anförts från prak­

tiskt taget samtliga remissinstanser, som uttalat sig på denna punkt. Jag före­

slår därför att statsbidrag liksom för närvarande skall kunna utgå till högst tre

studietimmar vid en och samma cirkelsammankomst. Liksom folkbildnings-

utredningen anser jag, att en studiecirkel för att komma i åtnjutande av stats­

bidrag skall ha minst fem och högst 20 deltagare i åldern 14 år och däröver.

Detta innebär att minst fem deltagare, ledaren inräknad, måste vara närvarande

vid studiecirkeltimme för vilken bidrag skall utgå.

Musikcirklarna intar i viss mån en särställning i studiecirkelverksamheten och

i nu gällande bidragsgrunder har vissa bestämmelser modifierats och anpassats

efter musikcirkelarbetets speciella förutsättningar. Så har t. ex. även personer

under 14 år rätt att delta i musikcirklar, vilka anordnas som ungdomscirklar,

under förutsättning att minst fem av cirkelns deltagare är i åldern 14 till 18 år.

Vidare får musikcirkel som förberedelse för samspel använda högst en tredjedel

av den sammanlagda studietiden för handledning av enskilda deltagare eller av

grupper med mindre än fem deltagare. Sådan uppdelning är emellertid inte till-

låten beträffande de teoretiska eller musikhistoriska studierna.

Flera remissinstanser har i sina yttranden yrkat på att den nedre åldersgränsen

för deltagare i musikcirklarna sänks. I musikpedagogiska kretsar är det också en

ganska utbredd uppfattning att den elementära musikundervisningen bör börja

vid lägre ålder än den som nu gäller som minimilåder för deltagare i studiecirklar.

Då det för närvarande inte är möjligt att överblicka de statsbidragsmässiga kon­

sekvenserna av en ändring av bestämmelserna på denna punkt, anser jag mig

emellertid inte böra föreslå en generell sänkning av den nedre åldersgränsen för

musikcirklar. En alltför hårt fixerad nedre åldersgräns kan emellertid vålla vissa

svårigheter att organisera homogena och ur pedagogisk synvinkel lämpligt sam­

mansatta grupper. Jag anser därför att även personer under 14 år bör ha rätt att

delta i musikcirklar. Dessa deltagare bör dock enligt min mening inte överstiga

hälften av det totala antalet deltagare i cirkeln.

Med hänsyn till musikstudiernas speciella behov av individuell handledning

och förberedelse för samspel förordar jag en viss ändring av de nuvarande be­

stämmelserna så, att högst hälften av en musikcirkels sammanlagda studietid får

användas för studier i grupper om minst tre deltagare — ledaren inräknad.

Denna del av studierna bör emellertid inte omfatta sådana moment som musik­

teori, musikhistoria samt övningar i rytm, gehör och notläsning.

Slutligen anser jag också, att den musikcirkelverksamhet som bedrivs i form

av ensembler och körer bör undantagas från bestämmelsen att studiecirkel skall

ha högst 20 deltagare.

Skolöverstyrelsen har för närvarande möjlighet att medge dispens från bestäm­

melserna om studietidens längd och antalet studiecirkeldeltagare. För vissa kate­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

61

gorier av cirkeldcltagare har generellt verkande dispensregler utformats, t. ex.

för patienter vid sjukhus och vårdhem, för deltagare med långa avstånd på

landsbygden, skiftarbete, säsongarbete eller övertidsarbete samt för sjöfolk

ombord på fartyg och skogsarbetare i skogskojor. Skolöverstyrelsens befogen­

heter i detta avseende bör kvarstå.

I fråga om godkännande av handledare och plan för studierna föreskrives nu,

att sådant skall lämnas av studieförbund eller, i fråga om fristående studiecirkel,

av skolöverstyrelsen. Som handledare må studieförbund enligt kungörelsen »god­

känna den som äger lämplighet för uppgiften».

Som jag redan framhållit bör krav inte längre ställas på att studiecirkel skall

arbeta »efter eu på förhand uppgjord plan». I stället bör studieförbund respek­

tive skolöverstyrelsen pröva och ta ställning till det grundläggande studiemate­

rial, som en studiecirkel avser att begagna sig av och som kan anses utgöra den

ämnesmässiga ram inom vilken cirkeln skall arbeta. Detta grundmaterial kan

även i fortsättningen bestå av olika kunskapskällor, angivna i en studieplan, men

det kan också bestå av en eller flera grundböcker eller av andra informations-

medel.

För att bereda cirkeldeltagarna möjlighet att genom enskilda studier mellan

studiecirkelsammankomsterna förbereda sig för det gemensamma arbetet i cir­

keln bör i princip eftersträvas, att varje deltagare i varje studiecirkel har tillgång

till cirkelns grundmaterial.

Liksom för närvarande bör statsbidrag utgå till kostnader för inköp eller hyra

av grundböcker, studieplaner, brevkurser, notmaterial, grammofonskivor, film,

bildband, band för inspelningsapparater, planscher, kartor, grafiska framställ­

ningar och därmed jämförbart material. I bidragsberättigande kostnader bör

däremot inte medräknas inköp eller lån av apparater och förbrukningsmaterial

såsom musikinstrument, projektorer och grammofoner eller penslar, pennor,

färger och liknande. Inte heller bör statsbidrag utgå till uppslagsverk och mer

omfattande referenslitteratur, som kan tillhandahållas av biblioteken.

Studiecirkelledarens kompetens bör liksom hittills prövas och godkännas av

respektive studieförbund eller av skolöverstyrelsen. Några formella krav på leda­

rens kompetens kan och bör enligt min mening inte ställas. Ledarens lämplighet

för uppgiften måste i varje särskilt fall bedömas med utgångspunkt i studie­

cirkelns ämne och de rent lokala förutsättningarna att knyta kunniga ledare till

verksamheten. I detta sammanhang vill jag framhålla, att studiematerial och

ledarkompetens av den granskande och godkännande instansen inte kan betrak­

tas som två av varandra oberoende faktorer i studiccirkelarbetet. Tvärtom är

det viktigt att de bedöms med hänsyn till varandra. I en studiecirkel med en väl

kvalificerad cirkelledare kan studiematerialet anses spela en relativt sett mindre

betydelsefull roll. Om ledarens kompetens däremot inte i alla avseenden kan anses

fullt tillfredsställande, måste större krav ställas på studiematerialets innehåll

och utformning. Den ovan föreslagna bidragskonstruktionen är utformad med

hänsyn just härtill.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 36 år 1963

62

Beträffande objektiviteten i studiecirkelarbetet har 1960 ars folkbildnings-

utredning föreslagit, att statsbidrag skall utgå bl. a. under förutsättning att »vid

sammankomst icke förekommer propaganda för politiska eller religiösa åskåd­

ningar». Utredningens förslag på denna punkt innebär inte någon förändring

av nu gällande bestämmelse.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att denna bestämmelse lätt

kan leda till missförstånd, och att »en formulering bör eftersträvas, som betonar

att propaganda inte får förekomma för åskådningar, som utgör ett hot mot de

demokratiska värdena och deras fortsatta bestånd». Överstyrelsen hänvisar också

till vad 1957 års skolberedning i motsvarande sammanhang anfört i sitt huvud­

betänkande. Jag ansluter mig till överstyrelsens synpunkt i detta avseende och

förordar, i nära anslutning till vad skolberedningen i motsvarande hänseende

uttalat beträffande undervisningen i grundskolan, att det i den nya kungörelsen

angående statsbidrag till studiecirkelverksamheten som villkor för bidrag förut-

sättes, att det i studiecirkelarbetet skall finnas förutsättningar för en allsidig

och objektiv belysning av ämnet, och att arbetet skall bedrivas i en anda av

tolerans och respekt för oliktänkande och på ett sådant sätt att personlig integri­

tet skyddas och självständigt tänkande och ställningstagande stimuleras.

Som jag redan framhållit vid min behandling av folkbildningsarbetets mal och

uppgifter ei'bjuder spörsmålet om vad som skall anses vara folkbildningsarbete

och vad som måste hänföras till sysselsättningar av annat slag ett problem. Erfa­

renheterna under en tioårsperiod har visat, att det inte tillfredsställande kan

lösas genom att en fast gräns dras mellan olika ämnen eller kategorier av ämnen,

eftersom det avgörande måste vara vilket syfte studierna har och vilka förut­

sättningar för ett systematiskt studie- och bildningsarbete som finns i gruppen

ifråga om studiemetoder, ledarkompetens och studiematerial. Jag delar därför

den av folkbildningsutredningen framförda uppfattningen att vissa ämnen inte

på förhand och en gång för alla bör undantagas genom särskilda föreskrifter.

Detta ställningstagande från min sida innebär naturligtvis ingalunda, att jag

menar, att det inte finns någon gräns mellan vad som bör hänföras till stats­

understött folkbildningsarbete och vad som inte kan klassificeras som sådant.

Det är tvärtom min uppfattning, att det för folkbildningsarbetets företrädare

måste vara en sak av yttersta vikt att denna gräns upprätthålles. Det är emeller­

tid nödvändigt att detta sker på grundval av insikt och med nyanserat omdöme,

bundet endast av känslan av ansvar för folkbildningsarbetets syften och mål.

Ämnesförteckningar och därtill knytande föreskrifter är mindre lämpliga i detta

sammanhang. Jag anser för min del, att det skall ankomma på tillsynsmyndig­

heten att kontinuerligt följa och efter samråd med studieförbunden ta ställning

till och redovisa på vilka grunder den studiecirkelverksamhet, för vilken bidrag

skall kunna utgå, är att betrakta som statsbidragsberättigat folkbildningsarbete.

Bidrag till studiecirkelföreläsningar utgår för närvarande — såsom redan på­

pekats — ur bidraget till studieförbundens föreläsningsverksamhet. Bidrags­

beloppet har under senare år uppgått till mellan 50 000 och 60 000 kr. Folkbild-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

63

ningsutredningen har föreslagit, att denna bidragsform skall försvinna och er­

sättas av ett system, som smidigare och bättre än nu ger studiecirklarna möjlig­

het att som komplement i studiearbetet inbjuda experter och fackmän att med­

verka vid vissa cirkelsammankomster. Utredningens förslag på denna punkt har

tillstyrkts av flertalet remissinstanser.

Medverkan av expert eller fackman är utan tvivel en viktig och värdefull kva­

litetsfaktor i studiecirkelarbetet. Riktigt utnyttjad utgör den inte endast ett

komplement till cirkelns övriga kunskapskällor. Den ger också deltagarna möj­

lighet att tränga djupare in i ämnet och få aktuella uppgifter på områden, som

de är speciellt intresserade av. Expertmedverkan innebär vidare en möjlighet

att få frågor och problem belysta, som cirkeln kanske inte kunnat klara fullt

tillfredsställande på egen hand. Den ger deltagarna möjlighet att kontrollera, att

de uppfattat ämnet korrekt, vilket betyder större trygghet och säkerhet i det

fortsatta arbetet. Det innebär slutligen också en värdefull stimulans för del­

tagarna att under lediga och avspända former få diskutera med och framföra

egna synpunkter och åsikter på ämnet till en fackman.

Jag föreslår därför i enlighet med folkbildningsutredningens yrkande att det

nuvarande bidraget till studiecirkelföreläsningar ersättes av bidrag till expert­

besök i studiecirklar.

Bidrag bör utgå med högst 75 % av kostnader för den medverkande expertens

arvode, resor och traktamenten dock högst med 30 kr. per studietimme. För att

förhindra att en studiecirkel får karaktären av föreläsningsserie bör bidrag utgå

för högst två studietimmar vid en och samma cirkelsammankomst och för högst

två sammankomster under en cirkels arbete. Den medverkande expertens kom­

petens för uppgiften bör enligt min mening prövas av vederbörande studieför­

bund eller i fråga om fristående studiecirkel av skolöverstyrelsen. Bidrag till

expertmedverkan bör utgå endast under förutsättning att studiecirkeln i övrigt

uppfyller gällande fordringar för bidrag.

Till bidrag till universitetscirklar är för närvarande under anslagsposten Bidrag

till speciella folkbildningsåtgärder upptaget ett belopp av reservationsanslags-

karaktär om 50 000 kr. Beloppet har under senare år visat sig vara klart otillräck­

ligt. I allmänhet har endast omkring hälften av de bidragssökande cirklarna kun­

nat erhålla bidrag. Med det ökade behov av mera kvalificerad orientering, som

det moderna samhället skapat och skapar, kommer universitetscirklarna i fort­

sättningen utan tvivel att bli föremål för ett väsentligt ökat intresse. Jag anser

det därför i hög grad motiverat att det utarbetas sådana bidragsgrunder, som

är smidigare än de nuvarande och som ger verksamheten möjlighet att expandera

i takt med det ökande behovet av denna cirkelform.

Jag förordar, att bidrag till universitetscirklar i fortsättningen skall utgå ur

samma anslag som till studiecirkel verksamheten i övrigt. För budgetåret 1903/61

bör bidrag utgå med 50 % av kostnader för lärararvode och studiematerial, dock

högst med 75 kr. per studietimme, varav högst 60 kr. per studietimme till lärar­

arvode. Till universitetscirklar bör dessutom enligt min mening utgå bidrag med

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

64

50 % av kostnader för lärares resor och traktamenten enligt rese- och trakta-

mentsklass B. Som en målsättning även beträffande det statliga stödet till uni-

versitetscirklar bör gälla, att bidraget under de närmaste åren höjes till 75 %

av de nyssnämnda bidragsgrundande kostnaderna.

Universitetscirkel bör omfatta minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16

sammankomster samt stå under ledning av en vid universitet eller högskola

verksam lärare med minst lektorskompetens. Undantag från bestämmelsen om

lärarens kompetens bör i särskilda fall kunna medges av skolöverstyrelsen.

Bidragsmottagare bör enligt folkbildningsutredningens förslag vara de lokala

anordnarna av studiecirklar och bidraget bör förmedlas till dessa genom studie­

förbunden samt vad gäller fristående studiecirklar genom skolöverstyrelsen.

Utredningen anser vidare att som grund för bidragsutbetalningen bör ligga rap­

porter från de lokala organen, som bekräftar att studierna haft erforderlig var­

aktighet och närvarofrekvens. Utredningen anför i det sammanhanget vidare.

Dessa rapporter skall sålunda för varje studiecirkel innehålla förteckning över

deltagarna, anteckning om datum för varje sammankomst, antalet gruppstudie­

timmar samt tydlig markering, vilka deltagare som vid varje gruppstudietimme

varit närvarande. På rapporten skall också finnas uppgifter om handledarens

namn och adress samt kvalifikationer för sin uppgift liksom om stuaieplan och

övrigt studiematerial, som legat till grund för arbetet. Varje sådan rapport skall

vara undertecknad av den som stått som ledare för den studiecirkel rapporten

avser, och rapporterna skall förvaras så att de är lätt tillgängliga för studieför­

bundens centrala ledning och kontrollmyndigheten.

I princip delar jag utredningens uppfattning i detta avseende. Framför allt vill

jag betona, att statsbidraget till studiecirkelverksamheten i fortsättningen bör

utgå till de lokala anordnarna av studiecirklar. Detta är nämligen från redovis­

ningssynpunkt att föredra framför nuvarande system enligt vilket studiecirkeln

betraktas som bidragsmottagare.

Med det av mig föreslagna bidragssystemet är det emellertid inte tillräckligt

att som grund för bidragsutbetalningen endast lägga det rapporteringssystem

som skisserats av utredningen. Även uppgifter om de bidragsgrundande kost­

naderna för verksamheten samt verifikationer över dessa bör ingå i redovis­

ningen. Jag anser det emellertid viktigt att redovisningsförfarandet far en så

enkel, klar och arbetsbesparande utformning som möjligt, vilket torde kunna

uppnås med hjälp av moderna kontorstekniska metoder. Vidare bör undersökas

om skyldighet behöver föreligga för den lokale anordnaren av studiecirkelverk­

samhet att kunna redovisa kostnadsverifikationer för varje enskild studiecirkel

eller om verifieringen av kostnaderna kan ordnas pa annat sätt. Jag anser det

därför lämpligt att tillämpningsföreskrifterna för studiecirkclredovisningen ut­

arbetas av skolöverstyrelsen i nära kontakt med studieförbunden.

Som redan framhållits anser jag, att de nya bidragsgrunclerna för studiecirkel­

verksamheten bör genomföras successivt med början 1963/64. Genomförandet

bör ske enligt följande:

Från och med budgetåret 1963/64 skall gälla nya maximigränser för bidrags-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

65

beloppen — för studiecirkel 15 kr. per studietimme, för expertmedverkan 30 kr.

per studietimme och för universitetscirkel 75 kr. per studietimme för lärararvode

och studiematerial varjämte bidrag enligt rese- och traktamentsklass B för lära­

rens rese- och traktamentskostnader skall utgå. Under nämnda budgetår skall

bidrag kunna utgå med högst 50 % av bidragsgrundande kostnader.

För innevarande budgetår har till studiecirkelverksamhet m. m. anvisats

14 896 000 kr. Vid övergång på angivet sätt till de av mig förordade ändrade

grunderna för bidragsgivningen kan anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas

bli 16 300 000 kr. Härvid har hänsyn också tagits till den automatiska ökningen

av medelsbehovet, vilken kan beräknas till 750

000

kr. Bidragskonstruktionen

förutsätter, att bidragen liksom för närvarande utgår ur ett förslagsanslag.

Folkbildningsutredningen har föreslagit, att studieförbund som förskott skall

kunna erhålla upp till 90 % av det belopp förbundet erhöll i statsbidrag närmast

föregående redovisningsår. För närvarande utgår förskott med högst en tredje­

del av motsvarande belopp. Jag förordar, att förskott skall kunna utgå med

högst 75% av nämnda belopp.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1

. godkänna av mig förordade grunder för det statliga stödet

till studiecirkelverksamheten;

2

. till Bidrag till studiecirkelverksamheten för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

16 300 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand.

Nr 36

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

VI. Studieförbund

1. Organisationsformer, arbetsuppgifter och bidragsvillkor

Till studieförbund (riksförbund för studiecirkelverksamhet) utgår för närva­

rande statsbidrag för organisations- och administrationskostnader. För att kom­

ma i åtnjutande av bidrag skall ett studieförbund omfatta minst 25 000 medlem­

mar, såsom huvuduppgift bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksom-

spännande karaktär samt ha särskild ekonomisk förvaltning. Antalet aktiva del­

tagare i förbundets studiecirkel- och kursverksamhet skall under närmast före­

gående år ha uppgått till minst 5 000. Förbundet skall vidare vara godkänt av

skolöverstyrelsen såsom riksförbund och dess bildningsverksamhet stå under

överinseende av en av förbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befatt­

ningen är godkänd av skolöverstyrelsen.

Tretton studieförbund är för närvarande godkända och erhåller statsbidrag.

Dessa är Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Blåbandsrörelsens studieförbund

(BS), Folkuniversitetet (FU), Frikyrkliga studieförbundet (FS), Godtemplar-

ordens studieförbund, JUF:s studiefrämjande, KFUK:s och KFUM:s studieför­

bund, Liberala studieförbundet (LiS), Nationaltemplarordens studieförbund,

Studieförbundet Medborgarskolan (SFM), Sveriges kyrkliga studieförbund

(SKS), Svenska landsbygdens studieförbund (SLS) samt Tjänstemännens bild­

ningsverksamhet (TBV).

Samtliga studieförbund utom Folkuniversitetet är anslutna till Samverkande

bildningsförbunden, som är ett organ huvudsakligen för samråd och utbyte av

erfarenheter studieförbunden emellan. I begränsad omfattning fungerar Sam­

verkande bildningsförbunden emellertid också som samarbetsorgan — huvud­

sakligen då i fråga om cirkelledarutbildning och studiematerialframställning inom

det estetiska ämnesområdet. I samverkan med Folkbildningsförbundet utger

Samverkande bildningsförbunden tidskriften Folkbildningsarbetet.

Gemensamt för de till Samverkande bildningsförbunden anslutna studieför­

bunden är att de organisatoriskt är knutna till olika folkrörelser och intresse­

grupperingar i samhället. Godtemplarordens, NTO:s och Blåbandsrörelsens stu­

dieförbund har sålunda som medlemsorganisationer flertalet av den svenska

nykterhetsrörelsens sammanslutningar. ABF bygger på fackliga och politiska

organisationer inom arbetarrörelsen, konsumentkooperationen och andra arbe­

tarrörelsen närstående organisationer. TBV är en sammanslutning av fackliga

organisationer främst inom TCO. LiS är i huvudsak studieförbund för folkpar­

tiets organisationer och SFM för högerns. SLS har anknytning främst till lands-

67

bygdsorienterade politiska och ekonomiska organisationer. JUF:s studiefräm­

jande bygger huvudsakligen på Jordbrukarungdomens förbund och 4H-verksam-

heten. FS är knutet till frikyrkorörelsen och SKS till organisationer med för­

ankring i den svenska statskyrkan.

Folkuniversitetet och dess kursverksamheter är i huvudsak uppbyggda som

fristående stiftelser med viss anknytning till universiteten.

Studieförbundens uppgifter, sett från statsbidragssynpunkt, är att pröva och

godkänna studieplaner, studiematerial och studiecirkelledares kompetens, kon­

trollera att studiecirklarna uppfyller gällande fordringar för statsbidrag och att

förmedla bidrag till dem. Studieförbunden har emellertid också en lång rad

andra arbetsuppgifter av största betydelse för studiecirkelverksamheten. Sålunda

ligger ansvaret för utbildningen av studiecirkelledare helt på studieförbunden

själva. I betydande utsträckning utger studieförbunden för cirkelverksamheten

speciellt tillrättalagt studiematerial eller tar initiativ till sådan utgivning. Studie­

förbunden ser vidare som sin uppgift att effektivisera och bredda sin organisa­

tionsapparat, vilket sker bl. a. genom utbildning av instruktörer och organisa­

törer, framställning av hjälpmedel för den administrativa handläggningen av

studiefrågorna, och framställning av visst material för studiepropagandan. Slut­

ligen fungerar studieförbunden också som informations-, samråds- och samord­

ningsorgan för de lokala studieorganisationerna och som kontaktorgan mellan

medlemsorganisationerna och de lokala anordnarna av studiecirkelverksamhet.

Enligt gällande bestämmelser kan godkänt studieförbund erhålla statsbidrag till

organisations- och administrationskostnader med högst hälften av förbundets

utgifter för studieverksamheten. I det bidragsgrundande beloppet får inräknas

kostnader för av förbundet ordnade studieledar- och instruktionskurser samt för

av förbundet anställda instruktörer och konsulenter. Av det beviljade anslaget,

i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 2 945 000 kr., får högst 20 000

kr. användas som särskilt bidrag för bildningspropaganda på landsbygden. Åter­

stoden av beloppet utgår som bidrag till studieförbundens organisations- och

administrationsomkostnader och har sedan 1956/57 av skolöverstyrelsen för­

delats på följande kostnadsposter.

1

. Lönekostnader för centralt anställd personal och instruktörsverksamhet.

2. Administrationskostnader inklusive reseersättningar för inspektions- och in-

struktionsverksamhet.

3. Särskilda åtgärder, t. ex. anskaffande av studiematerial, utgivande av studie­

planer, bildningspropaganda och konferensverksamhet.

4. Pedagogisk verksamhet:

a) För pedagogiska uppgifter anställd personal.

b) Studieledarutbildning.

Anslagets fördelning och förhållande till det av studieförbunden redovisade

bidragsunderlaget framgår av nedanstående tabell avseende budgetåret 1961/62.

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

68

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

Tabell k. Studieförbundens kostnader och statsbidrag till kostnader för

organisation och administration budgetåret 1961/62

Kostnadsposter

Redovisade

kostnader

Statsbidrag

Bidrag i procent

av redovisade

kostnader

1. Lönekostnader ........................................

4 887 286

1 166 000

23,9

2. Administrationskostnader m. m.............

1 796 593

446 000

24,8

3. Särskilda åtgärder ................................

1 520 452

271 000

17,8

4. Pedagogisk verksamhet .........................

2 836 378

842 000

29,7

Totalt

It 040 709

2 725 000

24,7

2. 1960 års folkbildningsutredning

Folkbildningsutredningen har i sitt betänkande påpekat, att studieförbunden i

stor omfattning varit hänvisade att täcka sina centrala administrationskostnader

på annat sätt än genom statsbidrag. Trots att anslaget höjts flera gånger under

senare år får studieförbunden för närvarande endast omkring en fjärdedel av

kostnaderna för organisation och administration täckta av statsbidrag. Utred­

ningen har vidare erinrat om att studieförbundens verksamhet för närvarande

kännetecknas av en stark expansion, och den anser det därför mycket sanno­

likt att bl. a. studieförbundens pedagogiska aktivitet kommer att öka i omfatt­

ning. Utredningen har påvisat, att studieförbunden som handledare ofta måste

engagera personer utan erfarenheter av vuxenundervisning eller tidigare kontakt

med folkbildningsarbetets bärande idéer och arbetsmetoder. 1950-talet har dess­

utom, framhålles det, inneburit en råd omfattande förändringar i studieförbun­

dens verksamhet för ledarutbildning, såväl i fråga om innehåll som inriktning och

arbetsformer. Detta medför enligt utredningens mening att studieförbunden bör

ges ekonomiska resurser att i högre grad än som tidigare varit möjligt knyta

pedagogisk expertis till sin verksamhet.

Det nuvarande anslaget till studieförbund innefattar bidrag dels till studie­

förbundens organisation och administration dels till deras pedagogiska verksam­

het. Folkbildningsutredningen har i sitt betänkande hävdat, att detta försvårar

möjligheten att klart överblicka till vilka ändamål utgående statsbidrag använ­

des och därför föreslagit, att bidraget till pedagogiska åtgärder (med undantag

för bidrag till lönekostnader) i fortsättningen knytes till studiecirkelbidraget. Ut­

redningens förslag på sistnämnda punkt har utförligt redovisats i det föregående.

Till studieförbundens egentliga administrationskostnader bör enligt utred­

ningens förslag statsbidrag utgå även i fortsättningen. Såsom bidragsgrundande

bör betraktas utgifter för löner till personal, anställd för administrativa eller pe­

dagogiska uppgifter, lokalkostnader, porto- och telefonkostnader, resekostnader

för verksamhetens bedrivande m. m. Utredningen har ansett det befogat och för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

69

delaktigt att till administrationsbidraget föra samtliga bidrag till lönekostnader,

sålunda även dem som gäller personal, som sysslar med pedagogisk verksamhet.

Det har nämligen visat sig svårt att bestämma huruvida viss befattningshavare

inom ett studieförbund huvudsakligen ägnar sig åt pedagogisk eller annan verk­

samhet, framhåller utredningen. Administrationsbidraget bör enligt utredningens

mening även i fortsättningen utgå med högst hälften av verkliga kostnader.

Bidrag bör enligt utredningens förslag utgå från ett obetecknat anslag.

Utredningen föreslog i sitt betänkande, att bidrag till de erkända studieför­

bundens egentliga administrationskostnader för budgetåret 1962/63 skulle utgå

med 2 500 000 kr. Utredningen erinrade därvid om att motsvarande anslag för

budgetåret 1961/62 var 2 745 000 kr. men att i det anslaget ingick ett bidrag till

studieförbundens pedagogiska verksamhet, av utredningen uppskattat till

620

000

kr., vilket ändamål enligt utredningens förslag till nya bidragsgrunder

för studiecirklar skulle komma att tillgodoses inom ramen för bidraget till studie­

cirkelverksamheten. Anslagsbeloppet till studieförbundens organisations- och

administrationskostnader skulle sålunda, sedan bidraget till pedagogisk verksam­

het frånräknats, för budgetåret 1961/62 ha uppgått till

2

125 000 kr. Utredningen

ansåg emellertid, med hänsyn till bl. a. verksamhetens snabba expansion, att en

höjning av detta belopp var befogad och stannade för att föreslå ett anslag

av 2 500 000 kr. för budgetåret 1962/63.

Som riktlinjer för anslagets fördelning har utredningen förordat, att bidraget

avpassas med hänsyn dels till studieförbundens strävan att skapa en stabil och

pålitlig organisationsapparat, dels till verksamhetens effektivitet och rationella

skötsel dels ock till skilda studieförbunds med struktur, utbredning och omfatt­

ning förbundna olika bidragsbehov. Bidraget borde enligt utredningens mening

fördelas av skolöverstyrelsen.

Utredningen har också föreslagit vissa ändringar av villkoren för auktorisation

av studieförbund. Det grundläggande kravet att sådant studieförbund som hu­

vuduppgift skall ha att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av

riksomfattande karaktär och ha självständig ekonomisk förvaltning bör enligt

utredningens mening kvarstå. I många studieförbund förekommer numera inte

medlemsanslutning på annat sätt än att organisationer kollektivt anslutes till

förbundet. Utredningen anser därför att kravet på visst minimiantal medlemmar

bör ersättas med villkoret, att studieförbund för att erhålla auktorisation skall

kunna uppvisa att ett visst sammanlagt minimiantal bidragsberättigade studie­

timmar genomförts inom förbundet under en period av minst tre på varandra

följande budgetår. Detta villkor bör enligt utredningens mening även ersätta

nuvarande villkor om visst minimiantal aktiva deltagare i studiecirkelverksam­

heten.

Som lämpligt minimiantal gruppstudietimmar har utredningen angivit 50

000

per budgetår. Utredningen hävdar nämligen att endast studieförbund, som har

minst detta antal timmar, numera kan förutsättas ha möjligheter att bedriva sin

pedagogiska verksamhet på ett sådant sätt, att rimliga anspråk på kvalitet och

70

organisatorisk stabilitet kan tillgodoses. Enligt utredningens uppfattning kan

studieförbund av mindre omfattning inte bedriva studieverksamhet av erforder­

lig standard utan att kostnaderna per enhet måste bli oförsvarligt höga. Detta

anser utredningen vara ytterligare skäl för att staten inte skall stödja denna

verksamhet.

Utredningen avser emellertid inte att något av de för närvarande erkända

studieförbunden genom den anförda stipulationen skall fråntagas sin auktori­

sation. Utredningen vill endast med den föreslagna bestämmelsen dels förebygga

en splittring av folkbildningsverksamheten på smärre enheter, dels peka på möj­

ligheten att genom koordination och samgående skapa större och effektivare

studieförbund.

Enligt utredningens mening bör studieförbund liksom hittills godkännas av

skolöverstyrelsen och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av

studieförbundet utsedd studierektor, vilkens kompetens för befattningen bör

vara av skolöverstyrelsen godkänd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

3. Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag beträffande en förstärkning av bidrags-

givningen till studieförbunden har i princip vunnit anslutning vid remissbe­

handlingen, varför redovisningen av remissyttrandena här kan starkt begränsas.

Skolöverstyrelsen anser beträffande anslagsbeloppets storlek, att Kungl.

Maj:t och riksdagen accepterat, att detta bidrag skall utgå med hälften av de

totala utgifter, som förbunden redovisat för administration. Enligt överstyrelsens

mening har utredningen utan att ange orsaken frångått denna princip för bidra­

gets beräkning. Utredningen har visserligen anfört att »administrationsbidraget

bör liksom nuvarande bidrag till studieförbund avse högst hälften av de verkliga

kostnaderna» och i annat sammanhang att »viss höjning av bidraget i förhål­

lande till det nu utgående anser utredningen därför motiverad», påpekar över­

styrelsen, men utredningens egen kostnadsberäkning bygger inte på dessa hit­

tills allmänt accepterade principer. Med det av utredningen föreslagna beloppet,

2 500 000 kr. skulle administrationsbidraget, sedan kostnader för pedagogisk

verksamhet räknats bort, utgöra 31,7 % av de verkliga kostnaderna för verk­

samhetsåret 1960/61, framhåller överstyrelsen vidare.

Överstyrelsen har för verksamhetsåret 1960/61 beräknat de verkliga kostna­

derna för studieförbundens administration — exklusive sådana kostnader för

pedagogisk verksamhet som inte är lönekostnader — till 7 874 000 kr. I enlighet

härmed föreslog överstyrelsen, att bidrag till studieförbundens administration

för budgetåret 1962/63 skulle utgå med 3 900 000 kr. I petita för budgetåret

1963/64 har överstyrelsen beräknat motsvarande kostnader för budgetåret

1961/62 till

8

710 000 kr. och föreslagit, att bidrag för budgetåret 1963/64 skall

utgå med 4 355 000 kr.

71

Skolöverstyrelsen har vidare anfört, att de riktlinjer för studieförbundsbidra-

gets fördelning, som utredningen föreslagit, är alltför vagt utformade och kan ge

upphov till godtycke. Eftersom utredningen inte framfört några invändningar

mot de principer, som för närvarande gäller för administrationsbidragets fördel­

ning, anser överstyrelsen, att det inte finns anledning att frångå dem.

Tjänstemännens bildning sverksamhet påpekar, att det hittills varit förenat

med betydande svårigheter att åstadkomma en rättvis fördelning av administ-

rationsbidraget och föreslår därför, att bidraget i fortsättningen fördelas i direkt

proportion till studiecirkelbidragets storlek.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

4. Departementschefen

Såsom framgår av det föregående utgår det för närvarande bidrag till erkända

studieförbund från ett obetecknat anslag rubricerat Bidrag till studieförbund,

avsett för bidrag till såväl organisations- och administrationskostnader som

kostnader för pedagogiska åtgärder. Folkbildningsutredningens förslag innebär,

att studieförbunden för den centrala verksamheten skulle erhålla statligt stöd

ur två från varandra skilda anslagsposter och för olika ändamål, nämligen dels

ett bidrag till egentliga organisations- och administrationskostnader, dels ett i

studiecirkelbidraget inräknat s. k. stimulansbidrag. Detta senare bidrag skulle

enligt utredningens förslag utgå med två kronor och femtio öre per statsbidrags-

berättigad studietimme och i huvudsak användas för central pedagogisk verk­

samhet.

Enligt min mening skulle en uppdelning av studieförbundsbidraget i två skilda

anslagsposter, som utredningen föreslagit, innebära flera uppenbara fördelar.

Genom en sådan uppdelning skulle det först och främst ges bättre möjligheter

än för närvarande att differentiera statens stöd så, att ett relativt sett högre

bidrag kunde utgå som stimulans för studieförbundens kvalitetsfrämjande åt­

gärder. Sedan flera år tillbaka har också eftersträvats att i samband med före­

slagna höjningar av studieförbundsbidraget ge prioritet åt stödet till pedagogisk

verksamhet, men bidragets konstruktion har försvårat möjligheterna att mera

systematiskt främja studieförbundens kvalitetssträvanden. I 1955 års statsverks-

proposition anförde exempelvis dåvarande departementschefen bl. a. följande.

Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar riksstudieförbunden,

synes angeläget, att dessa äger den för fullgörandet av nämnda uppgifter nöd­

vändiga organisationen. Statsbidraget till studieförbunden bör avvägas med

tanke härpå. Samtidigt måste även tillses, att den statliga bidragsgivningen inte

medverkar till en alltför omfattande utbyggnad av förbundens organisation.

Med hänsyn till framför allt studiecirkelverksamhetens kraftiga utveckling synes

emellertid i nuvarande läge erforderligt, att förbunden erhåller ökade resurser i

synnerhet för pedagogisk verksamhet och för framställande av lämpligt studie-

materiel.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

En uppdelning av anslaget för bidrag till studieförbunden i två skilda anslags­

poster skulle emellertid vara till fördel också därigenom att bidrag till olika än­

damål kunde fördelas mellan studieförbunden efter skilda principer. Bidrag till

pedagogisk verksamhet bör sålunda enligt min mening fördelas i direkt propor­

tion till den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens omfattning, medan

bidrag till kostnader för organisation och administration, såsom närmare kom­

mer att motiveras i det följande, bör fördelas efter andra grunder.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att studieförbunden i fortsätt­

ningen erhåller statligt stöd av två slag, nämligen dels till egentliga organisa­

tions- och administrationskostnader och dels till pedagogisk verksamhet.

Som jag redan tidigare anfört, bl. a. genom det citerade uttalandet i 1955 års

statsverksproposition, är det enligt min mening angeläget, att studieförbunden

erhåller tillräckliga resurser för att kunna bygga upp en stabil och effektiv

organisation inte minst för att kunna bedriva pedagogisk verksamhet. I strävan­

dena att främja kvaliteten i folkbildningsarbetet måste en förstärkning och

effektivisering av studieförbundens organisation ses som ett mycket betydelse­

fullt led. En organisationsapparat, som fungerar med en viss fasthet och pålit­

lighet, är med andra ord en förutsättning för att kvalitetsfrämjande åtgärder av

olika slag skall nå ut och avsätta resultat i verksamheten i dess helhet. Även

för möjligheten att driva en verkningsfull studiepropaganda och därigenom skapa

förutsättningar för att nå nya grupper av människor och få dem att delta i folk­

bildningsarbetet spelar studieförbundens organisatoriska resurser en betydelse­

full roll. Vid bedömningen av i vilka former en ökad statlig insats för främjande

av det fria och frivilliga bildningsarbetet lämpligast bör ske, har jag funnit, att

en av de mest angelägna och samtidigt mest effektiva åtgärderna måste vara,

att studieförbunden erhåller ett väsentligt förbättrat ekonomiskt stöd för sina

organisatoriska och pedagogiska uppgifter.

Å andra sidan måste det ur samhällets synvinkel vara angeläget, att detta

stöd inte göres större än att studieförbunden och deras medlemsorganisationer

verkligen stimuleras till egna insatser och till en strävan efter en så rationell

och för uppgifterna förnuftigt anpassad organisations- och administrationsappa-

rat som möjligt.

Folkbildningsutredningen har föreslagit, att bidrag till studieförbundens kost­

nader för organisation och administration i fortsättningen skall utgå enligt

samma beräkningsprinciper som för närvarande, dvs. med högst hälften av stu­

dieförbundens verkliga kostnader för med studieverksamheten förbunden led­

ning och administration. Utredningen har beräknat, att bidrag till dessa kost­

nader för budgetåret 1961/62 utgick med 2 125 000 kr. och för budgetåret

1962/63 föreslagit ett bidrag av

2

500

000

kr. Skolöverstyrelsen har å sin sida,

som påpekats i det föregående, hävdat, att Kungl. Maj:t och riksdagen i princip

uttalat, att bidrag skall utgå med hälften av de totala utgifter, som studieför­

bunden redovisat för administration. I konsekvens härmed har överstyrelsen

föreslagit bidrag med 3 900 000 kr. för 1962/63 och med 4 355 000 kr. för 1963/64.

73

I likhet med folkbildningsutredningen anser jag att principen för bidrag till

studieförbundens egentliga organisationskostnader också i fortsättningen bör

vara att bidrag skall kunna utgå med högst hälften av redovisade kostnader.

Detta bör emellertid enligt min mening inte tolkas så, att statens stöd nödvän­

digtvis vid varje tillfälle skall täcka hälften av dessa kostnader. Omfattningen

av statsbidraget och dess fördelning på de båda av mig föreslagna ändamålen bör

i stället avgöras av riksdagen från tid till annan med hänsyn till de aktuella

behov som redovisas och de uppgifter staten i första hand anser sig böra stödja

och stimulera. För den närmaste treårsperioden anser jag sålunda att stödet

främst bör inriktas på en upprustning av den pedagogiska verksamheten. Med

hänsyn till de kostnadsökningar, som inträtt sedan folkbildningsutredningen av­

lämnade sitt betänkande, förordar jag att till studieförbundens egentliga orga­

nisationskostnader för budgetåret 1963/64 beräknas ett belopp av 3 000 000 kr.

Härtill skall då läggas medel för bidrag till pedagogiska åtgärder. Jag återkom­

mer strax till denna fråga.

Det egentliga organisationsbidraget bör enligt min mening fördelas dels med

hänsyn till studieförbundens kostnader för studieverksamheten dels också med

hänsyn till den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens geografiska sprid­

ning.

I fråga om studieförbundens bidragsgrundande kostnader anser jag det ange­

läget betona, att bidrag endast bör beräknas på kostnader, som avser sådan

verksamhet, som entydigt och klart kan anses vara förenlig med ett erkänt

studieförbunds uppgifter. Studieförbund, som vid sidan av dessa uppgifter också

bedriver annan verksamhet, bör därför endast erhålla bidrag beräknat på den del

av kostnaderna som kan hänföras till den egentliga studieverksamheten. För att

underlätta för sådana studieförbund att redovisa bidragsgrundande kostnader

bör skolöverstyrelsen pröva möjligheten att till grund för bidragets fördelning

lägga endast några få för verksamheten betydelsefulla och klart definierbara

kostnadsposter. Sådana kostnadsposter kan förslagsvis vara kostnader för in­

struktörer och centralt anställd personal, förbundsledningens lokaler, interna­

tionella förbindelser, instruktions- och inspektionsresor, konferenser och studie­

propaganda.

Liksom folkbildningsutredningen anser jag, att studieförbundens samtliga ut­

gifter för personal — således även för sådan som sysslar med pedagogiska upp­

gifter — skall hänföras till de kostnader, som bör få läggas till grund för fördel­

ningen av organisationsbidraget.

Studieförbundens kostnader för organisation och administration är emellertid

endast en av de två faktorer, som enligt min mening bör ligga till grund för

beräknande av organisationsbidraget. Den andra är, som jag nyss nämnde, den

bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens geografiska utbredning. Jag anser

det nämligen viktigt att alla medborgare, oavsett var någonstans de är bosatta,

så långt möjligt skall ha tillfälle att delta i folkbildningsorganisationernas verk­

samhet. Eftersom kostnaderna för att organisera verksamheten — per enhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

74

räknat — är högre i glesbygd än vad den är i tätort, anser jag det befogat, att

ett relativt sett högre bidrag utgår till de studieförbund, som medvetet strävar

efter att ge verksamheten största möjliga geografiska utbredning och inte nöjer

sig med en aktivitet i städer och utpräglade tätortsområden, där de ekonomiska

betingelserna i detta avseende kan anses särskilt gynnsamma.

Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att efter samråd med studieförbunden och

med beaktande av vad jag nu anfört mera i detalj utforma principerna för orga-

nisationsbidragets fördelning.

Beträffande bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet vill jag

framhålla följande. Det viktigaste och mest genomgripande av folkbildningsut-

redningens förslag är utan jämförelse det som syftar till en upprustning av stu­

dieförbundens pedagogiska verksamhet. Utredningen har här enligt min upp­

fattning berört ett centralt problem i svenskt folkbildningsarbete.

Under det senaste decenniet har det inom studieförbunden pågått en livlig

pedagogisk aktivitet — framför allt stimulerad och vägledd av det seminarium

i vuxenpedagogik, som under professor Torsten Huséns ledning sedan 1953 är

i verksamhet vid Stockholms universitet. Genom denna aktivitet har studieför­

bunden fått särskilda möjligheter att ta del av nya pedagogiska rön och erfa­

renheter. De har här kunnat vinna ökade kunskaper om den vuxnes speciella

inlärningsförutsättningar och -situation, om gruppens psykologi och ledarskaps-

funktioner och de har mot bakgrunden av de ökade kunskaperna på dessa

områden haft möjlighet att utveckla och förbättra studiecirkelns metodik och

arbetsformer och ge studiematerial och hjälpmedel en till vuxenstudier bättre

anpassad pedagogisk utformning än tidigare.

Studieförbunden har emellertid i väsentlig grad saknat de ekonomiska resur­

ser, som behövs för att systematiskt och på bred bas föra ut dessa nya pedago­

giska rön i studiecirklarnas praktiska arbete. Detta dilemma har ytterligare

accentuerats genom den kraftiga expansion, som studiecirkelverksamheten un­

dergått under senare år. Hur stora och omfattande studieförbundens kvalitets­

främjande uppgifter i själva verket är framgår kanske tydligast, om man erinrar

sig, att antalet studiecirklar under senare år uppgått till mellan sjuttio och åttio

tusen. Lågt räknat torde det alltså finnas mellan trettio och fyrtio tusen per­

soner, som varje år är engagerade som studiecirkelledare och till vilka studie­

förbunden behöver nå ut med kvalitetsfrämjande åtgärder av skilda slag.

Studieförbunden står alltså i dag i den situationen, att de avsevärt behöver

bygga ut och effektivisera sin pedagogiska verksamhet. De behöver ge ledar­

utbildningen en bredd, som bättre svarar mot studiecirkelverksamhetens om­

fattning. För att kunna tillgodose de ökade krav på kvalitet, som med allt större

kraft ställs på verksamheten, behöver de kunna anordna längre och för skilda

kategorier av ledare bättre anpassad ledarutbildning. De behöver resurser för

att kunna erbjuda cirkelledarna att delta i ledarutbildningen på gynnsammare

villkor än för närvarande. Nu måste deltagarna i betydande utsträckning själva

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

75

svara för kostnaderna, vilket avsevärt försvårar studieförbundens möjligheter

att rekrytera lämpliga ledare och utbilda dem för uppgiften. Slutligen behöver

studieförbunden också få bättre möjligheter att utarbeta lämpligt studiema­

terial inom olika ämnesområden och stimulera studiecirklarna att utnyttja det.

Jag vill i det här sammanhanget särskilt erinra om de stora och i olika av­

seenden speciella behov av pedagogisk upprustning och förnyelse, som finns

inom det estetiska ämnesområdet. I vissa konsthantverksämnen har studieför­

bunden genom en inom Samverkande bildningsförbunden verksam kommitté

sedan några år tillbaka bedrivit en ganska omfattande försöksverksamhet, som

givit till resultat att en helt ny, på aktivitetspedagogiska principer baserad meto­

dik utarbetats. Genom denna metodik och det arbetsmaterial som framställts

för den har studiecirklarnas deltagare i en rad konsthantverksämnen fått till­

fälle att i direkt anslutning till den utövande verksamheten tillägna sig kun­

skaper i färglära och komposition och självständigt arbeta med och lösa este­

tiska problem. Därmed har denna gren av folkbildningsarbetet fått en mera

ambitiös och konstnärligt syftande inriktning än tidigare. Arbetet med att vida­

reutveckla denna metodik har emellertid hämmats på grund av bristande eko­

nomiska resurser. Metoder och arbetsmaterial för elementära studier har i stort

sett kunnat färdigutvecklas och färdigställas, men de har inte kunnat kom­

pletteras med riktlinjer och hjälpmedel för verksamheten på ett mera avancerat

plan.

De kanske allra mest påträngande behoven av kvalitetsfrämjande åtgärder

finns i musikcirklarna. Denna verksamhetsgren har, som tidigare påpekats, ökat

betydligt snabbare än någon annan ämnesgrupp och därmed ytterligare försvå­

rat studieförbundens möjligheter att påverka och förbättra kvaliteten i verk­

samheten. Inom studieförbunden planeras för närvarande på flera håll en mera

målmedveten aktivitet i syfte att höja kvaliteten i musikstudiearbetet. Möjlig­

heterna att förverkliga dessa planer är emellertid i stor utsträckning beroende

av om studieförbundens ekonomiska villkor kommer att förbättras.

Ett tredje område inom det estetiska folkbildningsarbetet, som i hög grad är

i behov av pedagogisk upprustning, är amatörteatern. Denna ämnesgrupp har

hittills endast i mycket ringa utsträckning kunnat få del av studieförbundens

kvalitetsfrämjande insatser. Amatörteatern har — många gånger med rätta —

kritiserats för sin låga kvalitetsmässiga standard. Samtidigt har emellertid ama­

törteatergrupper, som haft tillgång till väl kvalificerade ledare, kunnat uppvisa

en verksamhet, som även i internationella sammanhang vunnit respekt och be­

rättigad uppmärksamhet. Det finns med andra ord redan nu en ganska långt

utvecklad metodik på detta område, och med ökade insatser av studieförbunden

bör kvaliteten i amatörteaterverksamheten relativt snabbt kunna förbättras.

Folkbildningsutrcdningen har föreslagit, att bidrag till studieförbundens kva­

litetsfrämjande och studiestimulerande åtgärder skall utgå med två kronor och

femtio öre per studietimme i sådana statsbidragsberättigade studiecirklar, som

inte är musikcirklar. Skolöverstyrelsen har, liksom flertalet övriga remissin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

76

Kungl. May.ts -proposition nr 36 år 1963

stanser, tillstyrkt utredningens förslag i detta avseende men, med hänsyn till

att den yrkat avslag på förslaget om särskilda bidragsbestämmelser för musik­

cirklar, förordat ett pedagogiskt bidrag beräknat efter två kronor per studie­

timme i samtliga statsbidragsberättigade cirklar — således också musikcirklar.

Båda beräkningsgrunderna ger bidrag av i stort sett samma storlek. Såväl ut­

redningen som överstyrelsen har förordat, att bidraget skall ntgå ur ett för­

slagsanslag. Innebörden av denna tanke är, att anslagssumman då skulle för­

ändras i förhållande till studiecirkelverksamhetens omfattning.

Mot bakgrunden av vad jag här anfört beträffande studieförbundens behov

av resurser på detta område, förordar jag, att en kraftig uppräkning sker av

anslagsmedlen till den pedagogiska verksamheten. Med hänsyn till att studie­

förbunden torde ha behov av att planera för denna verksamhet, bör en ökning

av de statliga insatserna ske successivt under de närmaste åren även på detta

område. För nästa budgetår föreslår jag, att bidrag får utgå med sammanlagt

1 500 000 kr., vilket skulle innebära en uppräkning av medlen för studieförbun­

dens pedagogiska verksamhet med ca 800

000

kr. i förhållande till innevarande

budgetår. Vid bifall till vad jag sålunda förordat och till vad jag nyss uttalat

rörande omfattningen för nästa budgetår av anslagsmedlen till studieförbundens

kostnader för organisation skulle erfordras en anslagshöjning av ca 1 550 000 kr.

i förhållande till innevarande års anslag.

Bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet bör enligt min mening

fördelas mellan studieförbunden i direkt proportion till antalet statsbidragsbe­

rättigade studiecirkeltimmar. För att ge studieförbunden en viss säkerhet vid

planeringen av verksamheten bör bidraget fördelas på grundval av det genom­

snittliga antalet studietimmar under de tre senaste verksamhetsåren.

Folkbildningsutredningen har föreslagit, att bidraget skall få användas för

pedagogisk verksamhet och vissa angivna studiestimulerande åtgärder. Enligt

min mening bör bidraget ha karaktären av ett renodlat pedagogiskt bidrag och

således endast användas till verksamhet, som har ett klart kvalitetsfrämjande

syfte, t. ex. cirkelledarutbildning, framställning av studiematerial och pedago­

giska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedago­

gisk försöksverksamhet. För att stimulera studieverksamheten bland ungdom bör

minst

20

% av ett studieförbunds bidrag användas för ledarutbildning, mate­

rialframställning och andra åtgärder av pedagogisk art för studiecirkelverksam­

het bland ungdom. Studieförbunden bör vara skyldiga att i efterhand för skol­

överstyrelsen redovisa till vilka ändamål bidraget använts.

Jag tillstyrker folkbildningsutredningens förslag om ändrade villkor för god­

kännande av studieförbund. Det innebär, att studieförbund för att komma i åt­

njutande av statsbidrag till huvuduppgift skall ha att bland vuxna bedriva

studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och ha självständig

ekonomisk förvaltning. Studieförbund bör vidare för att erhålla auktorisation

kunna uppvisa att det under en period av minst tre på varandra följande bud­

getår genomfört minst 50 000 statsbidragsberättigade studiecirkcltimmar per

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1963

år. De studieförbund, som för närvarande är godkända, bör inte fråntagas sin

auktorisation. Liksom hittills bör studieförbund godkännas av skolöverstyrelsen

och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av förbundet utsedd

studierektor vilkens kompetens för uppgiften bör vara godkänd av skolöver­

styrelsen.

r»l

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1

. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstäm­

melse med av mig angivna riktlinjer utfärda bestämmelser och

övriga föreskrifter rörande bidrag m. m. till studieförbund;

2

. till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1963/64 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 4 500 000 kr.

I

(i —

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand.

Nr 36

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

VII. Speciella folkbildningsåtgärder

1. Nuvarande förhållanden

Reservationsanslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder — innevaran­

de budgetår uppfört med 229 000 kr. — är för närvarande uppdelat på föl­

jande tio anslagsposter.

1

. Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildning sv erlcsamhet bland sjö­

män, för budgetåret 1962/63 uppförd med 40 000 kr.

2

. Bidrag till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för bildning sverksamhet

bland sjömän, för budgetåret 1962/63 uppförd med 5 000 kr.

3

. Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsarbete bland

fiskare. Beloppet för budgetåret 1962/63 utgör 7 500 kr.

4

. Bidrag till kursverksamhet bland samerna. Anslagsposten, som för budget­

året 1962/63 uppgår till

5

000

kr., fördelas av skolöverstyrelsen och skall

avse dels kostnader för kursernas anordnande dels också resekostnader för

deltagare.

5. Bidrag till anordnande av universitetscirklar. För gällande bestämmelser

rörande universitetscirklar har tidigare redogjorts.

Anslagsposten till universitetscirklar är för budgetåret 1962/63 uppförd

med 50

000

kr. Ur denna anslagspost erhåller Geijersamfundet bidrag med

högst

6

000

kr. till av samfundet anordnad akademisk sommarkurs på

Geijerskolan i Ransäter. Bidrag till denna kurs beräknas på samma sätt

som för universitetscirkel, dock med det undantaget att bidrag till ledar-

arvode åt annan än universitetslärare eller motsvarande skall utgå med be­

lopp, som svarar mot timarvodet för folkhögskollärare enligt gällande tim-

lärarkungörelse.

6

. Bidrag till utgivande av tidskrifter. Bidraget har under senare år utgått

med oförändrat 27 000 kr. per budgetår. I mån av behov utgår bidrag med

högst 11

000

kr. till redaktionen för tidskriften Folkbildningsarbetet och

med högst 14

000

kr. till redaktionen för tidskriften Studiekamraten.

7. Bidrag till Musikfrämjandet. Bidraget utgår med 15 000 kr. och avser kost­

nader för av Musikfrämjandet anordnad kursverksamhet för kommunala

musikledare och för pedagogisk utbildning av musiker för uppgifter inom

det folkliga musikbildningsarbetet.

8

. Bidrag till kurs- och konferensverksamhet. Bidraget utgår dels till kost­

nader för av skolöverstyrelsen anordnade konferenser för föreläsare samt

resestipendier till deltagare i dessa konferenser, dels till utbildningskurser

79

för studieledare utanför studieorganisationerna. För budgetåret 1962/63

utgår bidraget med 24 500 kr.

9. Stöd till försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildnings-

arbetet. Posten disponeras av skolöverstyrelsen och utgör för budgetåret

1962/63 10 000 kr.

10

. Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexual-

hygienisk upplysningsverksamhet. För budgetåret 1962/63 utgår bidrag till

denna verksamhet med 45 000 kr.

2

.

1960 års folkbildningsutredning

Folkbildningsutredningen har beträffande denna del av verksamheten före­

slagit, att bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund, bidrag till kursverksam­

het bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för allmän

sexualhygienisk upplysningsverksamhet överföres till det av utredningen före­

slagna bidraget till föreläsnings- och kursverksamhet. Till bidraget för studiecir­

kelverksamhet har utredningen i sitt förslag fört dels viss del av bidrag till

ABF för bildningsverksamhet bland sjömän (den del, beräknad till 15

000

kr.,

som avser cirkelledarutbildningen), dels också hela bidraget för anordnande av

universitetscirklar.

Det bidrag av

6

000

kr. till Geijersamfundets akademiska sommarkurs, som

för närvarande utgår ur bidraget till universitetscirklar, bör enligt utredningens

mening — i den mån det anses, att ett dylikt bidrag bör utgå även i fortsätt­

ningen — lämpligen upptagas under anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor.

Utredningen påpekar, att bidraget till sjömansvårdsstyrelsen för bildnings­

verksamhet bland sjömän i betydande omfattning används för distribution av

böcker till fartyg. Utredningen föreslår därför att detta bidrag i fortsättningen

inordnas under biblioteksanslaget och där upptages med samma belopp med

vilket det för närvarande utgår från anslaget till speciella folkbildningsåtgärder.

I avvaktan på musikledarutredningens förslag föreslår folkbildningsutred­

ningen att bidraget till Musikfrämjandet utgår med oförändrat belopp.

Den del av bidraget till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, som av

utredningen inte föreslås förd till studiecirkelbidraget, utgöres av ett belopp av

25 000 kr. och används till lönekostnader för två instruktörer, stationerade i

Göteborg. Utredningen erinrar om att instruktörernas huvudsakliga uppgift är

att besöka besättningarna ombord på fartyg, tillhörande handelsflottan, för att

intressera dem att delta i studiecirklar, hjälpa dem att organisera sådan verk­

samhet samt i rätt många fall även på annat sätt biträda vid organisationen och

genomförandet av studieverksamheten ombord. Eftersom den kvarstående delen

av bidraget gäller lönekostnader, låter den sig inte lämpligen infogas i det före­

slagna bidraget till studieförbunden för central pedagogisk verksamhet och inte

heller under bidraget till administrationskostnader, då de ifrågavarande befatt­

ningshavarna inte är uppförda på ABF:s lönestat och sålunda inte formellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

80

anställda av studieförbundet. Utredningen anser emellertid att det ändamål,

för vilket detta bidrag utgår, fortfarande bör stödjas av staten och föreslår, att

det i fortsättningen uppföres som en särskild punkt under bidrag till speciella

folkbildningsåtgärder.

Utredningen finner det vidare i hög grad påkallat att avsevärt större belopp

än de som nu är tillgängliga ställs till skolöverstyrelsens förfogande att årligen

begagnas för försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet.

Utredningen anför i det sammanhanget bl. a.

Massmedias fortsatta utbredning, strukturförändringarna i samhället, attityd­

förändringar, generationsproblem m. m. ställer, som redan i det föregående

framhållits, ökade krav på en anpassning och förnyelse av arbetsmetoder, pro­

gram och material inom den folkliga bildningsverksamheten. Nya former måste

prövas, bärkraften i tidigare verksamhetsformer granskas och anpassningen efter

den nya situationen undersökas. Detta gäller inom föreläsningsverksamhetens

område liksom också på andra verksamhetsområden och förutsätter, att resurser

finns för att en sådan försöksverksamhet skall kunna äga rum.

Enligt utredningens mening bör skolöverstyrelsen ha möjlighet att stimulera

studieförbundens intresse för experiment och försök av nu antydd art, och ur

beloppet skulle alltså efter överstyrelsens prövning bidrag kunna utgå till erkänt

studieförbund eller flera sådana förbund i samverkan sinsemellan och/eller med

andra organisationer för projekt, vars planläggning, syfte och genomförande på

förhand förelagts skolöverstyrelsen. Ur beloppet skulle också bidrag kunna utgå

till respektive riksorganisation för föreläsningsverksamhet på liknande grunder

som nyss antytts.

Det är emellertid också viktigt att studieförbundens intresse för en kartlägg­

ning av olika sidor av folkbildningsverksamheten får sin stimulans och att vissa

resurser härför är tillgängliga. Det gäller dels undersökningar om arbetets ut­

bredning, motiv för deltagande, kartläggning av vilka åldersgrupper och befolk-

ningskategorier som deltar, dels också eu undersökning av metoder och arbets­

sätt inom folkbildningsområdet och deras effektivitet och verkan. Utredningen

anser, att skolöverstyrelsen även för detta ändamål skall kunna utdela bidrag

enligt motsvarande grunder som nyss angavs för försöksverksamhet.

Om försöks- och undersökningsverksamheten skall kunna bedrivas med någon

som helst intensitet, anses det belopp som för ändamålet ställes till skolöversty­

relsens förfogande böra uppgå till 150 000 kr. per budgetår.

Utredningen föreslår slutligen, att bidraget till kurs- och konferensverksamhet

skall utgå med oförändrat belopp, avrundat till 25 000 kr., och att likaså bidra­

get till utgivande av tidskrifter får utgå med oförändrat 27

000

kr. Båda dessa

bidrag föreslås av utredningen utgå ur reservationsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

3. Remissyttranden

Skolöverstyrelsen har i princip tillstyrkt folkbildningsutredningens förslag att

viss del av det nuvarande bidraget till ABF för bildningsverksamhet bland sjö­

män överföres till studiecirkelbidraget och att kvarstående del av bidraget upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

81

förs som särskild anslagspost under bidraget till speciella folkbildningsåtgärder.

Med hänvisning till överstyrelsens petita för budgetåret 1962/63, vari ABF:s

ansökan om bidrag till sjöfolksinstruktörer i ytterligare några hamnstäder till­

styrkts, föreslår överstyrelsen, att bidraget höjs till 35 000 kr. för detta ändamål.

Arbetarnas bildningsförbund understryker i sitt yttrande betydelsen av den

verksamhet, som bedrivs bland sjömän ombord på handelsflottans fartyg. Det

bör härvid beaktas, framhåller förbundet, att sjöfolket inte har några som helst

möjligheter att utnyttja de förmåner, som ligger i kommunala bidrag och lands­

tingsbidrag till den frivilliga bildningsverksamheten. Detta motiverar utan tve­

kan statsmakternas tidigare ställningstagande till denna verksamhet, nämligen

att staten med hundra procent svarar för de med denna verksamhet förenade

kostnaderna i fråga om instruktion och studieledarutbildning. Förbundet vill

inte motsätta sig utredningens förslag att den del av bidraget som avser ledar­

utbildning anses tillgodosedd genom det nya stödet till studieförbundens peda­

gogiska verksamhet. Dock är det med hänsyn till den betydelse, som måste till­

mätas bildningsverksamheten bland sjöfolk, nödvändigt att instruktionsverksam-

heten kan bedrivas i minst samma omfattning som hittills, framhåller förbundet.

Det borde därför vara möjligt att bibehålla nuvarande bidrag på 40

000

kr. och

låta hela detta belopp utgå till instruktionsverksamhet. Förbundet finner det

nämligen önskvärt, att den instruktionsverksamhet, som de senaste åren kon­

centrerats till Göteborg, även i större eller mindre omfattning kan tas upp i

andra hamnstäder, som tar emot långfärdsfartyg.

I fråga om bidraget till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för bildnings-

verksamhet bland sjömän föreslår skolöverstyrelsen, att bidrag ur denna anslags­

post inte längre skall utgå. Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har inte något

att invända mot utredningens förslag att låta bidraget inordnas under biblio-

teksanslaget och där upptagas med oförändrat belopp.

Skolöverstyrelsen och JUF:s studiefrämjande har i sina yttranden avstyrkt

utredningens förslag att bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bild-

ningsverksamhet bland fiskare och bidrag till kursverksamhet bland samerna i

fortsättningen hänföres till bidraget till föreläsnings- och kursverksamhet. Under

åberopande av dessa verksamheters speciella karaktär föreslår de båda remiss­

instanserna, att bidraget skall utgå även i fortsättningen — till Svenska fiska­

renas studieförbund med ett till 15 000 kr. höjt bidrag och till kursverksamhet

bland samerna med oförändrat 5 000 kr.

Norrbottens bildningsförbund har framhållit vikten av att medel för folkbild­

ningsarbete bland samerna säkerställes i sådan omfattning, att verksamheten

kan utbyggas med hänsyn till de stora organisatoriska, ekonomiska och sociala

förändringar som kommer att bli eu följd av föreliggande utredningar och vän­

tade riksdagsbeslut. Om det av praktiska skäl inte går att »bryta ut» folkbild­

ningsarbetet bland samerna och ge detta en egen anslagsrubrik, hemställes att

tillsynsmyndigheten åliigges att gynna folkbildningsarbetet bland samerna och

att minst 25 000 kr. per budgetår reserveras för ändamålet.

82

Ett flertal remissinstanser med skolöverstyrelsen i spetsen har påtalat, att

universitetscirklarna, enligt utredningens bidragskonstruktion, i fortsättningen

endast skulle kunna anordnas av studieförbund, eftersom det särskilda bidraget

till universitetscirklar avses slopat och inordnat i bidraget till studieförbundens

centrala pedagogiska verksamhet. Överstyrelsen anför, att inemot hälften av de

universitetscirklar, som tilldelats bidrag ur det särskilda bidraget till universi­

tetscirklar, varit fristående, och anser det därför inte försvarligt, att dessa ställs

utan bidragsmöjlighet i fortsättningen.

I fråga om den av Geijersamfundet anordnade akademiska sommarkursen på

Geijerskolan i Ransäter framhåller överstyrelsen att bidrag till denna kurs inte

såsom utredningen föreslagit kan utgå ur anslaget Bidrag till driften av folkhög­

skolor. Överstyrelsen föreslår därför att bidraget i fortsättningen utgår som eu

särskild anslagspunkt under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder

och upptages med ett belopp av

6

000

kr.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om att bidrag till utgivande

av tidskrifter i fortsättningen utgår med oförändrat belopp, att bidrag till för­

söksverksamhet och undersökningar utgår i form av ett reservationsanslag av

150 000 kr. samt att det nuvarande bidraget till folkbildningsorganisationerna

för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet överföres till

bidraget för föreläsnings- och kursverksamhet. Överstyrelsen yrkar vidare på att

bidraget till Musikfrämjandet höjs från 15

000

kr. till

20

000

kr. och att bidraget

till kurs- och konferensverksamhet uppföres med 30 000 kr. mot nuvarande

24 500 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

4. Departementschefen

För att en så enkel, enhetlig och överskådlig bidragsgivning som möjligt skall

åstadkommas, bör enligt min mening flera av de bidrag, som för närvarande

utgår ur bidraget till speciella folkbildningsåtgärder, inordnas i de större och

mindre specificerade anslagen eller anslagsposterna. I likhet med folkbildningsut-

redningen anser jag således, att bidrag till folkbildningsorganisationerna för an­

ordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet, bidrag till Svenska

fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare samt bidrag till

kursverksamhet bland samerna i fortsättningen bör utgå ur anslaget till före­

läsnings- och kursverksamhet.

Den verksamhet som nu kommer i åtnjutande av bidraget för anordnande av

allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet kan i fortsättningen genom det

nya bidraget till föreläsningar och kurser erhålla statligt stöd i fullt ut samma

utsträckning som för närvarande. Bidraget till Svenska fiskarenas studieförbund

utnyttjas i allt väsentligt till kurser och föreläsningar. Genom samarbete med

länsbildningsförbunden kan organisationens behov i detta avseende tillgodoses

även i fortsättningen, samtidigt som den kan erhålla värdefull hjälp av läns­

bildningsförbunden och dra fördel av deras erfarenheter och pedagogiska kun­

83

nande. Även bidraget till kursverksamhet bland samerna kan enligt min mening

med fördel ersättas av bidrag till föreläsningar och kurser enligt gängse normei.

I den mån särskilda skäl kan anses föreligga, bör ytterligare bidrag till denna

verksamhet kunna beviljas av skolöverstyrelsen ur det bidrag till kurs- och kon­

ferensverksamhet som jag i det följande ämnar förorda.

Bidraget till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för bildningsverksamhet

bland sjömän torde kunna anses ersatt genom den höjning av bidraget till

Svenska sjömansbiblioteket, som jag i annat sammanhang förordat. Anslagspos­

ten föreslås därför utgå.

I fråga om bidraget till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän har ut­

redningen föreslagit, att den del av verksamheten, som avser utbildning av cir­

kelledare, skall anses tillgodosedd genom det av utredningen föreslagna anslaget

till studieförbunden för central pedagogisk verksamhet. Den del av bidraget,

som används för instruktörsverksamhet, föreslås emellertid av utredningen kvar­

stå som en särskild anslagspost under bidraget till speciella folkbildningsåtgär-

der. Såväl skolöverstyrelsen som ABF har tillstyrkt utredningens förslag på

denna punkt, och båda remissinstanserna har anfört vägande skäl för att bidra­

get bör höjas. Jag delar uppfattningen, att denna verksamhet måste anses ytterst

betydelsefull. Det har i flera sammanhang omvittnats att studieverksamheten

ombord inte endast är av betydelse för deltagarna, den har också mycket påtag­

ligt medverkat till att förbättra stämningen ombord och förbättra relationerna

mellan befäl och manskap. Trots detta anser jag mig emellertid inte kunna

biträda förslaget om ett särskilt anslag för detta ändamål. Jag förordar i stället,

att hänsyn till denna verksamhet skall tas vid fördelning av bidraget till studie­

förbundens organisationskostnader. Den omständigheten att sjöfolksinstruktö-

rerna inte är upptagna på ABF:s lönestat och således inte formellt anställda av

förbundet bör inte utgöra något hinder i det här fallet. Vid fördelningen av

organisationsbidraget bör enligt min mening beaktas, att verksamheten med

sjöfolksinstruktörer behöver utvidgas och att statsmakterna tidigare i princip

uttalat, att bidrag till denna verksamhet bör utgå med

100

% av kostnaderna.

I likhet med folkbildningsutredningen föreslår jag, att bidrag för anordnande

av universitetscirklar överföres till studiecirkelbidraget. De olägenheter, som

enligt flera remissyttranden är förenade med utredningens förslag, kan genom

den av mig förordade bidragskonstruktionen anses vara helt eliminerade. Bidrag

kan sålunda utgå såväl till fristående som till av studieförbund anordnad uni-

versitetscirkel. Genom att i bidragsbestämmelserna klart anges kriterier för uni-

versitetscirkel vinnes också garantier för att verksamhetens standard inte kom­

mer att sjunka. Med denna konstruktion kan bidrag till Geijersamfundets aka­

demiska sommarkurs på Geijcrskolan i Ransäter emellertid inte sammankopplas

med bidragsgivningen till unversitetscirklar. Jag föreslår därför att bidrag till

detta ändamål i fortsättningen må kunna utgå ur bidrag till kurs- och konferens­

verksamhet.

Bidrag till utgivande av tidskrifter bör i enlighet med folkbildningsutred-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

84

ningens förslag utgå med oförändrat belopp, 27 000 kr. för nästa budgetår.

Liksom utredningen föreslår jag också, att bidrag till Musikfrämjandet — i av-

' aktan pa de förändringar som kan komma att aktualiseras genom musikledar-

utredningens nyligen avlämnade betänkande — utgår oförändrat med 15 000 kr.

Bidrag till kurs- och konferensverksamhet utgår för närvarande med 24 500

kr. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att beloppet höjs till 30 000 kr. och moti­

verar detta med att det föreligger ökade behov av utbildning av ledare för fri­

stående studiecirklar, dill detta bör fogas vad jag i det föregående föreslagit,

nämligen att skolöverstyrelsen i viss utsträckning bör ha möjlighet att bevilja

ytterligare bidrag till kursverksamhet bland samerna utöver vad som kan utgå

ur anslaget för föreläsningar och kurser, och att bidraget till Geijersamfundets

akademiska sommarkurs på Geijerskolan i Ransäter i fortsättningen skall kunna

erhålla bidrag ur detta anslag. Jag föreslår därför att bidraget till kurs- och kon­

ferensverksamhet höjs till 40 000 kr.

Folkbildningsutredningen har föreslagit, att stödet till försöksverksamhet och

undersökningar inom folkbildningsarbetet höjs från nuvarande

10

000

kr. till

150 000 kr. Så gott som samtliga remissinstanser har livligt tillstyrkt utred­

ningens förslag på denna punkt. I princip delar jag utredningens uppfattning

att medel bör ställas till förfogande för försöksverksamhet och undersökningar

mom folkbildningsarbetet och vuxenundervisningen. Jag anser emellertid att

dessa medel bör utgå på annat sätt än i form av ett särskilt bidrag. I inte obe­

tydlig utsträckning medger redan de bidragsbestämmelser, som jag i det före­

gående förordat, möjligheter till försök och experiment inom verksamheten.

Bidragsgrunderna för anslaget till föresläsningar och kurser har givits en så

smidig och från detalj bestämmelser fri utformning, att de ger verksamheten

stora möjligheter att pröva nya grepp och verksamhetsformer, och genom den

väsentliga höjning av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet,

som jag föreslagit, får studieförbunden rika tillfällen till pedagogiska försök och

experiment inom studiecirkel verksamheten. I fråga om forskning bör enligt min

mening folkbildningsarbetet i konkurrens med andra forskningsbehov ansöka om

bidrag från statens råd för samhällsforskning. En viss höjning av det nu utgåen­

de bidraget anser jag dock motiverad, och jag förordar därför till försöksverk­

samhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet ett särskilt anslagsbelopp

av

20

000

kr.

För budgetåret 1963/64 räknar jag således med ett anslag till speciella folk-

bildningsåtgärder av sammanlagt 102 000 kr., vilket innebär en minskning med

127 000 kr. Anslaget bör uppföras som reservationsanslag.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till speciella jolkbildningsåtgärder för budget­

året 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reserva­

tionsanslag av 102 000 kr.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

85

VIII. Folkbildningsarbetets förhållande till övrigt

bildningsarbete m.m.

Departementschefen

I mitt anförande hittills har jag behandlat folkbildningsarbetet i dess olika aspek­

ter som ett sammanhängande och avskilt verksamhetsområde. Men det är uppen­

bart, att folkbildningsarbetet inte är och inte får betraktas som en verksamhet

oberoende av eller isolerad från andra bildnings- och utbildningssträvanden i

samhället. Folkbildningsarbetet är en del i ett större sammanhang, ett inarbetat

begrepp för ett av instrumenten i tjänst hos den svenska folkbildningen i allmän

bemärkelse. Jag skall här i korthet anföra några synpunkter på det fria och fri­

villiga bildningsarbetets förhållande till de närmast angränsande fälten på bild­

nings- och utbildningsområdet, nämligen skolan, folkhögskolan, universitet och

högskolor, biblioteksverksamheten samt radio och TV.

Skola och folkbildningsarbete

Både 1946 års skolkommission och 1957 års skolberedning har i olika samman­

hang betonat vikten av nära kontakt mellan skola och folkbildningsarbete. Skol-

beredningen framhöll i sitt huvudbetänkande, att den obligatoriska skolan bör

betrakta sig som »en grundskola även för folkbildningsarbetet och därvid gärna

träda i samverkan med bildningsorganisationerna».

Som redan tidigare påpekats måste folkbildningsarbetet anpassa sig till den

nya skolan. Grundskolan bör emellertid också anpassas till det förhållandet att

det ovanför den finns ett utvecklat fritt och frivilligt bildningsarbete. Skolbered-

ningen har betonat, att grupparbetet är en naturlig verksamhetsform redan på

ett tidigt skolstadium, och att eleverna på högstadiet bör få kontakt med studie­

cirkelns arbetsmetoder. Med den moderna människans behov av att ständigt

komplettera sitt vetande för att kunna möta de nya uppgifter hon ställs inför i

ett föränderligt samhälle, är det väsentligt att eleverna lämnar skolan med in­

tresse för fortsatta studier och med kännedom om den frivilliga vuxenundervis­

ningens metoder och arbetsformer. Den studiefostran, som är ett av den nya

skolans delmål, måste därför på högstadiet vara inriktad på elevernas studier som

vuxna. Realiserandet av dessa tankegångar är i mycket en lärarutbildningsfråga.

Det är därför min avsikt att låta klarlägga möjligheterna att infoga ämnet

»Vuxenundervisning och folkbildningsarbete» i lärarutbildningen vid seminarier

och lärarhögskolor.

86

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 36 år 1963

Folkhögskolan och övrigt folkbildningsarbete

Folkhögskolan har av tradition en nära och intim kontakt med övrigt folkbild­

ningsarbete. Skolans arbetsmetoder har stimulerat många elever att engagera sig

i studieförbundens och folkbildningsförbundens olika verksamhetsgrenar — som

deltagare, ledare och föreläsare. Folkhögskolan har också i betydande omfattning

tagit emot och hjälpt till att organisera och genomföra bildningsorganisationernas

kurser och ledarutbildning, och dess lärare har flitigt medverkat i det frivilliga

bildningsarbetet utanför skolan.

Genom riksdagens beslut 1957 om nya riktlinjer för folkhögskolans ställning

och uppgifter skapades också bättre förutsättningar för en sådan samverkan.

Folkhögskolorna fick då möjlighet att anordna ämneskurser i samarbete med

studieförbund eller dess underavdelningar eller med regionala bildningsförbund,

och rektorer och ämneslärare vid folkhögskolorna fick medgivande att med sam­

manlagt högst 14 veckotimmar vid en och samma skola fullgöra viss del av sin

undervisningsskyldighet som handledare i statsbidragsberättigade studiecirklar

utanför skolan.

Möjligheterna till kontakt och samarbete mellan folkhögskolan och folkbild-

ningsorganisationerna vidgades ytterligare år 1958. Då inrättades nämligen på

försök tre kombinerade tjänster som ämneslärare vid folkhögskola och konsulent

i regionalt bildningsförbund.

Den samverkan, som kommit till stånd genom dessa bestämmelser, är utan

tvivel en värdefull tillgång för såväl folkhögskolorna som folkbildningsarbetet i

övrigt. Samarbetsmöjligheterna bör därför ytterligare vidgas. Jag har i årets

statsverksproposition föreslagit, att fyra nya kombinerade tjänster som ämnes­

lärare vid folkhögskola och konsulent i regionalt bildningsförbund inrättas.

Möjligheten för rektor och ämneslärare att fullgöra viss del av sin undervis­

ningsskyldighet som ledare i studiecirklar utanför skolan har enligt nu gällande

bestämmelser helt utnyttjats vid flera skolor, utan att behovet av sådan med­

verkan kunnat tillgodoses i önskvärd utsträckning. Jag förordar därför, att det

nu fastställda maximala antalet veckotimmar, som får utnyttjas för detta ända­

mål, skall få överskridas efter medgivande av skolöverstyrelsen.

Folkhögskolans lärare bör emellertid kunna medverka i folkbildningsarbetet

utanför skolan även på annat sätt än som bildningskonsulent och studiecirkel­

ledare. I folkbildningsorganisationernas verksamhet har det t. ex. visat sig finnas

behov av ämneskonsulenter, som på olika områden — kanske i första hand i de

estetiska ämnena — kan stödja och hjälpa studiecirklarna i deras arbete, svara

för mera kvalificerade inslag i studierna, samla cirkelledare till genomgång och

diskussion av ämnesmässiga och pedagogiska problem och i övrigt främja och

stimulera studierna i det ämne han har att verka inom. För dessa uppgifter är

utan tvivel många av folkhögskolans lärare mycket väl lämpade. Jag förordar

därför, att lärare vid folkhögskola efter skolöverstyrelsens prövning skall äga

87

fullgöra en större eller mindre del av sin tjänstgöringsskyldighet som konsulent

inom länsbildningsförbund eller inom distriktsorganisation av studieförbund.

Sådant medgivande bör tills vidare kunna omfatta högst tio tjänster.

Omfattningen av folkhögskollärares tjänstgöring som konsulent inom folkbild­

ningsarbetet bör skolöverstyrelsen äga fastställa.

Några särskilda medel torde inte böra beräknas för de kostnader, som kan upp­

komma vid bifall till vad jag här förordat. Dessa, som kan uppskattas till knappt

200

000

kr., torde, om riksdagen inte har någon erinran däremot, bestridas från

förslagsanslaget till bidrag till folkhögskolor, vilket för nästa budgetår föreslagits

skola uppföras med 26,3 miljoner kr.

Universiteten och folkbildningsarbetet

1960 års folkbildningsutredning betonar i sitt betänkande kraftigt universitetens

och högskolornas roll och uppgifter i folkbildningsverksamheten. För utveck­

lingen av det framväxande forsknings- och utbildningssamhället är den enskildes

inställning till forskning och undervisning i hög grad avgörande, framhåller ut­

redningen. Utredningen anser, att en positiv inställning skapas till detta samhälle,

om orientering och kunskap rörande vetenskapligt arbete och betraktelsesätt kan

på ett gripbart sätt lämnas personer utan särskild vetenskaplig skolning. Ut­

redningen ifrågasätter, om inte ett ömsesidigt utbyte mellan forskning och folk­

bildningsarbete skulle främjas genom att folkbildningsuppgiften i en framtid kom

att inskrivas i universitetens målsättningsparagraf.

Kunde universiteten och fackhögskolorna vid sidan av akademisk undervisning

och drivandet av vetenskaplig forskning även få tid över till en folkbildande

verksamhet, borde detta återspeglas i universitetsstatutema. Det skulle kanske

då bli aktuellt att på bred front skapa ett slags kontaktorgan mellan universite­

ten och faekhögskolorna å ena sidan och folkbildningsorganisationema å den

andra.

I sitt remissyttrande över folkbildningsutredningens betänkande har skolöver­

styrelsen anfört, att den anser kontakten mellan universiteten och folkbildnings-

organisationerna så betydelsefull, att förslaget om ett speciellt kontaktorgan inte

längre får ställas på framtiden. I konsekvens härmed har överstyrelsen föreslagit,

att en utredning tillsättes med uppgift att närmare utreda formerna för sam­

arbetet mellan universitet och folkbildningsarbete.

Jag delar till fullo uppfattningen att kontakten och samarbetet mellan univer­

sitet och högskolor å ena sidan och folkbildningsorganisationema å den andra är

av allra största betydelse. Vidgade kontakter och ett avsevärt livligare samarbete

än hittills bör här komma till stånd. På grund av frågans något komplicerade

natur är jag emellertid inte i detta sammanhang i tillfälle att framlägga något

konkret förslag på denna punkt. Jag har emellertid för avsikt att låta utreda

frågan ytterligare, varvid särskilt de erfarenheter, som under mer än sextio år

samlats inom folkbildningsavdelningen vid Lunds universitet — Centralbyrån för

populära vetenskapliga föreläsningar — bör beaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Forskning och kvalificerad undervisning

1960 års folkbildningsutredning har särskilt behandlat folkbildningsarbetets be­

hov av forskning och kvalificerad undervisning. Utredningen har påpekat, att

man inom folkbildningsarbetet med uppmärksamhet följer forskningen på de

områden, som kan vara av betydelse för vuxenundervisningen, och i det prak­

tiska arbetet försöker omsätta de rön som redovisas på dessa forskningsområden.

Utredningen framhåller emellertid, att det tillgängliga materialet har en ganska

begränsad räckvidd. Man är i stort sett hänvisad till sådana i utländsk litteratur

redovisade vetenskapliga iakttagelser, vilka kan utnyttjas därför att de rör all­

mängiltiga problem. Behovet av en på svenska förhållanden inriktad forskning

blir starkare, i och med att det vetenskapliga arbetet i andra länder alltmer in­

riktas på för respektive länder speciella problem i bildningsarbetet för vuxna,

framhåller utredningen.

I det sammanhanget hänvisar utredningen till det vuxenpedagogiska semina­

rium, som under professor Torsten Husens ledning sedan 1953 är i verksamhet

vid Stockholms universitet. Utredningen framhåller, att seminariets arbete visat

sig vara av stor praktisk betydelse för vuxenundervisningen och anser att ett

statligt stöd till forskning och kvalificerad undervisning på folkbildningsområdet

i första hand bör koncentreras till en utbyggnad av vuxenpedagogiska semina­

riets verksamhet. Enligt utredningens mening bör seminariet i fortsättningen ingå

som en del av den pedagogisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan i

Stockholm. För att behovet av särskild arbetskraft skall bli tillgodosett, föreslår

utredningen att ett lektorat i vuxenundervisningens metodik inrättas vid lärar­

högskolan i Stockholm. De med tjänsten förenade arbetsuppgifterna bör om­

fatta såväl undervisning som forskning. Undervisningsskyldigheten bör i fråga

om antalet timmar motsvara den, som ankommer på lektoratet i högstadiets

metodik och omfatta att medverka i vuxenpedagogiska seminariets arbete, att

meddela undervisning för lärarkandidater om folkbildningsarbetets och vuxen­

undervisningens metodik samt att vid vissa av folkbildningsorganisationer

anordnade ledarkurser av kvalificerad natur behandla metodiska problem.

Forskningsuppgifterna bör anknyta till det vuxenpedagogiska seminariets

arbete och inriktas på lämpliga centrala, för vuxenundervisningen utmärkande

metodproblem. För lektorat i vuxenundervisningens metodik bör kvalifikations­

kraven enligt folkbildningsutredningen utformas så, att till tjänsten kan knytas

person, som har dokumenterat god förtrogenhet med folkbildningsarbetets

villkor och ådagalagt framstående skicklighet som undervisare på detta om­

råde. Utöver förutsättningar att bedriva kvalificerad undervisning bör veder­

börande ha visat ett markerat intresse för vuxenpedagogisk forskning.

Remissinstanserna har genomgående uttalat tillfredsställelse med och livligt

tillstyrkt utredningens förslag i detta avseende.

Jag delar uppfattningen om behovet av forskning och kvalificerad undervisning

89

på vuxenundervisningens och folkbildningsarbetets område, och jag avser att i

annat sammanhang framlägga förslag om inrättande av ett lektorat i vuxen­

undervisningens metodik vid lärarhögskolan i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Biblioteken och folkbildningsorganisationerna

I ett tidigare skede av svenskt folkbildningsarbete spelade de s.k. studiecirkel­

biblioteken en framträdande roll. Genom utbyggnaden av kommunbiblioteken

har denna verksamhet emellertid successivt avvecklats. Det betyder naturligtvis

inte, att folkbildningsarbetets intresse för och behov av böcker och bibliotek nu

är mindre än tidigare. Trots nya pedagogiska hjälpmedel och metoder måste det

tryckta ordet alltjämt betraktas som folkbildningsarbetets viktigaste instrument.

Det finns därför de starkaste skäl för intimt samarbete mellan biblioteken och

folkbildningsorganisationerna. Genom aktiva insatser och initiativ för att förse

studiecirklarna med lämpligt studiematerial — inte bara fackböcker och skön­

litteratur utan också referenslitteratur i mer vidsträckt mening, uppslagsverk,

tidnings- och tidskriftsartiklar m. m. — kan biblioteken vara av stor betydelse

för folkbildningsorganisationemas verksamhet. Enligt min mening bör samar­

betet emellertid inte stanna vid detta. På många håll i landet har studiehem och

andra permanenta lokaler för studiecirkelarbete och kursverksamhet inrättats.

Jag anser att biblioteken bör betrakta det som sin uppgift att förse dessa med

lämpligt avpassade referensbibliotek.

Under senare år har s. k. filmotek, dvs. särskilda organ för förmedling och ut­

låning av audivisuella hjälpmedel — filmer, bildband, ljudband, grammofonskivor

m. m. — organiserats på flera håll i landet. För närvarande torde det finnas ett

tjugotal sådana filmotek, av vilka omkring femton anordnats i anslutning till

centralbibliotek. Denna verksamhet är av stor betydelse för folkbildningsarbetet

och bör därför utvecklas. I första hand bör centralbiblioteken se som sin uppgift

att ta hand om den och i samråd med folkbildningsorganisationerna svara för an­

skaffningen och utlåningen av dessa hjälpmedel. Centralbiblioteken bör också på

ett effektivt sätt informera bildningsorganisationerna om sina allmänna resurser

och lånevillkor.

Samverkan med radio och TV

Sedan de nuvarande bidragsgrunderna för folkbildningsarbetet infördes har tele­

visionen fått sitt definitiva genombrott i vårt land. Självfallet har också folkbild­

ningsarbetet haft känning härav. Liksom förhållandet var när ljudradion på

1930-talet började få en mera allmän spridning, har man kunnat iaktta, att TV

haft en viss dämpande effekt på folkbildningsorganisationemas verksamhet. När

TV-nätet byggts ut till ett område, har det blivit svårare att där samla deltagare

till föreläsningar, kurser och studiecirklar. Möjligen med undantag för den tradi­

tionellt utformade föreläsningsverksamheten har denna effekt emellertid visat sig

vara temporär.

Radio och TV är värdefulla media med utomordentliga möjligheter att ge

aktuell information, orientering och kringsyn och kontakter med ambitiösa kul­

turyttringar och engagerande samhällsdebatt, och de måste accepteras som så­

dana. Den form av information, som radio och TV kan göra bättre än folkbild-

ningsorganisationema, bör dessa inte av missriktad ambition hålla fast vid.

Sveriges radio bör å andra sidan så långt det är möjligt stödja och stimulera det

organiserade folkbildningsarbetet.

Med en medveten strävan från radioledningens sida bör radions och televisio­

nens program kunna bli en värdefull tillgång också för den inom folkbildnings­

arbetets ram anordnade egentliga studieverksamheten, framför allt för cirkelverk­

samheten. Sedan åtskilliga år tillbaka finns det inom Sveriges radio ett råd­

givande organ för frågor av gemensamt intresse för radion och folkbildnings-

organisationerna. Detta organ har sedermera utvidgats till att omfatta också

televisionen. I Sveriges radios folkbildningskommitté för radio och TV, som orga­

net officiellt kallas, har program och programserier, speciellt tillrättalagda för

det fria och frivilliga bildningsarbetets behov, diskuterats och planerats. Flera

av dessa program har också, när de sedan sänts, i ganska stor omfattning ut­

nyttjats av studiecirklar och kurser. Radio och television synes emellertid inte

ha kommit att spela den roll för folkbildningsarbetet, som man skulle önska.

Delvis torde det hänga samman med svårigheterna att samordna studiesamman­

komster och sändningstider, men av allt att döma råder det också en ganska

utbredd osäkerhet om hur dessa media skall användas. En planmässigt bedriven

experimentverksamhet med syfte att utveckla den speciella metodik, som dessa

media fordrar, skulle sannolikt kunna bidra till att radio och TV mer allmänt

kunde utnyttjas i folkbildningsarbetet. Ytterligare en viktig förutsättning för att

radio- och TV-program skall kunna utnyttjas i studiecirkelverksamheten är att

informationen om program och programtider blir effektivare och att distribu­

tionen av tryckt kompletteringsmaterial, TV-filmer och bandade radioprogram

förbättras.

I anslutning till dessa synpunkter vill jag slutligen erinra om att 1960 års

radioutredning — som ifråga om ljudradions uppgifter bl. a. skall belysa vilka

allmänna typer av program, som är bäst ägnade för radion i »televisionsåldern»

— när det gäller televisionen har i direkt uppdrag att klarlägga i vilken ut­

sträckning detta medium lämpligen bör användas inom undervisningen och inte

minst som ett aktivt hjälpmedel inom det fria folkbildningsarbetet.

Tillsynsmyndigheten

1960 års folkbildningsutredning framlade vissa förslag rörande organisationen av

skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. De förslag, avseende stödet till folkbild­

ningsarbetet, som jag i det föregående framlagt, avviker på vissa väsentliga

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

91

punkter från utredningens. Den centrala skolledningens organisation är för när­

varande under omprövning. Jag har i detta sammanhang inte funnit skäl att till

närmare övervägande uppta frågan om folkbildningsrotelns organisation.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört angående folkhögskolans med­

verkan i folkbildningsarbetet torde riksdagens bemyndigande böra utverkas för

Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter i fråga om de anordningar jag där

förordat. Jag hemställer därför att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstäm­

melse med vad jag i det föregående förordat meddela närmare

bestämmelser angående medverkan i folkbildningsarbetet av

folkhögskolans lärare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter under IV—VIII hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Astell

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning .................................................................................................

4

II. Folkbildningsarbetets mål och uppgifter................................................

6

Departementschefen ...........................................................

6

III. Allmänna synpunkter på samhällets stöd till folkbildningsarbetet . .

19

Departementschefen .............................................................................. 19

IV. Föreläsningar och kurser .......................................................................

21

1

. Verksamhetens nuvarande situation och förutsättningar...............

21

a) 1960 års folkbildningsutredning ................................................. 23

b) Remissyttranden ........................................................................... 27

2

. Föreläsningsförmedlingens nuvarande situation............................. 29

a) 1960 års folkbildningsutredning.................................................. 29

b) Remissyttranden .......................................................................... 30

3. Föreläsningsförbund och folkbildningsförbund ............................. 31

a) 1960 års folkbildningsutredning ................................................. 31

b) Remissyttranden .......................................................................... 32

4. Departementschefen ..........................................................................

33

V. Studiecirkelverksamheten ....................................................................... 40

1

. Utveckling och omfattning............................................................... 40

2

. Nuvarande statsbidragsbestämmelser ............................................ 44

3. 1960 års folkbildningsutredning........................................................

45

4. Remissyttranden ................................................................................

49

5. Departementschefen ...........................................................................

53

VI. Studieförbund ..........................................................................................

66

1

. Organisationsformer, arbetsuppgifter och bidragsvillkor...............

66

2. 1960 års folkbildningsutredning ........................................................

68

3. Remissyttranden ................................................................................ 70

4. Departementschefen .........................................................................

71

VII. Speciella folkbildningsåtgärder ............................................................. 78

1

. Nuvarande förhållanden ................................................................... 78

2. 1960 års folkbildningsutredning ........................................................

79

3. Remissyttranden ................................................................................ 80

4. Departementschefen ........................................................................ 82

VIII. Folkbildningsarbetets förhållande till övrigt bildningsarbete m. m. ..

85

Departementschefen ................................................................................ 85

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963

630038