Prop. 1965:126
('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
1
Nr 126
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 12 mars 1965.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg;
4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bl. a. på grundval av betänkandet om koncern bidrag m. m. (SOU 1964: 29) en skatterättslig reglering av vissa vinstöver föringar inom koncerner. De nya reglerna föreslås skola tillämpas första gången vid 1966 års taxering. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 10(i5. 1 samt. Nr 126
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 20 och 43 §§ samt 57 § 3 mom. kommunal skattelagen den 28 september 1928 ävensom punkt 10 av anvisningarna till 29 § och anvisningarna till 43 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
20
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan un der beskattningsåret härflutna in täkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräk nas alla omkostnader under beskatt ningsåret för intäkternas förvärvan de och bibehållande.
Avdrag må — —■ -— --------------- - ■—
'(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
§■
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan un der beskattningsåret härflutna in täkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräk nas alla omkostnader under beskatt ningsåret för intäkternas förvärvan de och bibehållande. Att koncernbi drag, som icke utgör sådan omkost nad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mot tagaren framgår av 53 § 3 mom. ---- till kapitalförlust.
(Se vidare anvisningarna.)
43 S. Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva infly tande på företagets ledning, försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i all mänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder och har, uppen barligen i följd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt läg re än den eljest skolat bliva, samt är tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke för inkomsten skatt-
1 Senaste lydelse av 20 § se 1951:324 1951:761.
1 in o in. Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresse rad i hans företag eller kan öva in flytande på dess ledning eller i vars företag han är ekonomiskt intresse rad eller på vars företags ledning han kan öva inflytande, försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmän het gällande eller i övrigt med ho nom avtalat ekonomiska villkor som avvika från vad som skulle hava av talats mellan två av varandra obero-
samt punkt 10 av anvisningarna till 29 § se
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
skyldig här i riket, skall inkomsten
av företaget beräknas till det belopp,
vartill den kan antagas hava upp
gått, därest dylika åtgärder icke vid
tagits.
(Nuvarande lydelse)
ende näringsidkare och har, i följd
härav, inkomsten av företaget blivit
lägre än den eljest skolat bliva, samt
har tillika den, vilken inkomsten i
stället tillförts, icke att utgöra skatt
för inkomsten bär i riket, skall in
komsten av företaget beräknas till
det belopp, vartill den kan antagas
hava uppgått, därest dylika åtgärder
icke vidtagits.
2 in o in. Har svenskt aktiebolag
eller förening som avses i 1 § lagen
om ekonomiska föreningar drivit rö
relse i eget namn uteslutande för an
nat sådant bolags eller annan sådan
förenings räkning, utan att i övrigt
driva verksamhet i nämnvärd om
fattning, och redovisas därför in
komsten av den rörelse, som först
nämnda bolag eller förening (s. k.
kommissionärsbolag eller -förening)
drivit, hos det andra bolaget eller
den andra föreningen, skall sist
nämnda bolag eller förening anses
hava drivit kommissionärsbolagets
eller -föreningens rörelse, under för
utsättning dels att rörelsen drivits
på det angivna sättet under hela be
skattningsåret för båda skattskyldi
ga eller sedan kommissionärsbolaget
eller -föreningen började driva verk
samhet av något slag, dels att be
skattningsåren för de skattskyldiga
utgått vid samma tidpunkt.
3 m o in. Äger svenskt aktiebolag
eller förening som avses i 1 § lagen
om ekonomiska föreningar (moder
företag) mer än nio tiondelar av ak
tierna i ett eller flera svenska aktie
bolag (dotterbolag), skall koncern
bidrag, som något av bolagen läm
nar ett annat av bolagen eller för
eningen eller som denna lämnar nå
got av bolagen, anses såsom avdrags
gill omkostnad för den som lämnat
bidraget och skattepliktig intäkt för
den som mottagit detta, även om bi
draget icke för bidragsgivaren utgör
omkostnad för intäkternas förvär
vande eller bibehållande. Som vill
kor härför gäller
(Föreslagen lydelse)
4
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
att den huvudsakliga verksam heten för bolag eller förening, som lämnar eller mottager koncernbi drag, avser jordbruksfastighet, an nan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse,
att såväl givaren som mottaga ren av bidraget redovisar detta till samma drs taxering öppet i självde klaration eller därvid fogad bilaga,
att, om bidraget lämnats av mo derföretag till dotterbolag eller av dotterbolag till moderföretaget, det ta ägt mer än nio tiondelar av ak tierna i dotterbolaget under hela be skattningsåret för båda skattskyldi ga eller sedan dotterbolaget började driva verksamhet av något slag,
att, om bidraget lämnats av dot terbolag till moderföretaget, detta är frikallat från skattskyldighet för ut delning från dotterbolaget, oavsett den omfattning i vilken moderföre taget utdelat vinstmedel till delägar na,
och att, om bidraget lämnats av ett dotterbolag till annat dotter bolag hos samma moderföretag, mo derföretaget dels ägt mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolagen under hela beskattningsåret för båda dotterbolagen eller sedan dessa bör jade driva verksamhet av något slag,
dels antingen är skattskyldigt eller frikallat från skattskyldighet för ut delning från båda dotterbolagen el ler är frikallat från skattskyldighet för utdelning från det bidragslämnande dotterbolaget, oavsett den om fattning i vilken moderföretaget ut delat vinstmedel till delägarna.
Lämnar svenskt aktiebolag eller förening som avses i 1 § lagen om ekonomiska föreningar koncernbi drag till aktiebolag som icke enligt första stycket är att anse som dot terbolag till bidragsgivaren, äga be stämmelserna i första stycket likväl tillämpning på bidraget, om under hela beskattningsåret för båda skatt-
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
skyldiga eller sedan det bolag som
Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Se vidare anvisningarna.)
57
3 in o in. Hava i annat fall än i
43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka
intressegemenskap råder (moder-
och dotterföretag eller företag under
i huvudsak gemensam ledning), vid
affärer sinsemellan genom åsättan
de av högre eller lägre pris än de i
allmänhet gällande eller andra lik
nande åtgärder åstadkommit, att in
komst av deras rörelse i avsevärd
in å n redovisats inom annan kom
mun än den, där inkomsten skulle
redovisats, om intressegemenskap
icke förefunnits, skall såsom be
skattningsort för den rörelseidkare,
hos vilken för hög inkomst sålunda
redovisats, beträffande skälig del av
hans inkomst gälla den kommun,
mottagit bidraget började driva
verksamhet av något slag det senare
bolaget kunnat med tillämpning av
17b § 1 och 2 mom. lagen om aktie
bolag genom fusioner bringas att
uppgå i det bolag som lämnat bidra
get eller, om bidraget lämnats av
förening, i bolag som enligt första
stycket är att anse som dotterbolag
till föreningen. Därvid skall anses
som om nämnda bestämmelser i la
gen om aktiebolag varit tillämpliga
även på bankaktiebolag och försäk
ringsaktiebolag.
Koncernbidrag som avses i första
eller andra stycket skall anses utgö
ra omkostnad för bidragsgivaren och
intäkt för bidragstagaren i den för
värvskälla som utgör bidragsgiva
rens eller bidragstagarens huvudsak
liga verksamhet, om det icke med
hänsyn till bidragets syfte är uppen
bart att bidraget bär hänföras till
annan förvärvskälla.
Avdrag för koncernbidrag enligt
detta moment må åtnjutas endast av
den som visar att förutsättningar för
sådant avdrag föreligga.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
3 m o in. Hava i annat fall än i
43 § 1 mom. sägs näringsidkare,
mellan vilka intressegemenskap rå
der (moder- och dotterföretag eller
företag under i huvudsak gemensam
ledning), vid affärer sinsemellan ge
nom åsättande av högre eller lägre
pris än de i allmänhet gällande eller
andra liknande åtgärder åstadkom
mit, att inkomst av deras verksam
het i icke oväsentlig mån
redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle redovisats,
om intressegemenskap icke förefun
nits, skall såsom beskattningsort för
den näringsidkare, hos vilken för hög
inkomst sålunda redovisats, beträf
fande skälig del av hans inkomst
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
där den andre rörelseidkaren skulle utgjort skatt för inkomsten, om normal prissättning tillämpats.
(Nuvarande lydelse)
gälla den kommun, där den andre näringsidkaren skulle utgjort skatt för inkomsten, om dylika åtgärder icke vidtagits.
Har koncernbidrag som avses i 43 § 3 mom. föranlett att inkomst redo visats inom annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats om bidraget icke lämnats, äga bestäm melserna i första stycket motsvaran de tillämpning på den, som mottagit bidraget.
(Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 29 §.
10. I anslutning-------------------- — såsom kapitalförlust.
Har borgenär beviljat gäldenär, med vilken han är i sådan intresse gemenskap som avses i anvisningar na till 43 §, ackord och kan det an tagas att ackordet haft sin grund i intressegemenskapen, såsom när ing en annan borgenär med fordran av betydelse lämnat motsvarande ac kord eller gäldenären uppenbarligen icke är på obestånd, äger borgenären rätt till avdrag för avskrivning på sin fordran hos gäldenären endast som för koncernbidrag enligt 43 § 3 mom.
till 43 8.
I denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall, att över flyttning av vinst ägt rum från här i riket skattskyldig näringsidkare till härstädes icke skattskyldig person. I 57 § 3 mom. givas bestämmelser för vissa fall av överflyttning av vinst, där båda kontrahenterna va rit här i riket skattskyldiga.
I 1 mom. denna paragraf medde las vissa bestämmelser för det fall, att överflyttning av inkomst ägt rum från här i riket skattskyldig närings idkare till härstädes icke skattskyl dig person. Bestämmelserna gälla bland annat når eu näringsidkare di rekt eller indirekt deltager i ledning en eller övervakningen av eu annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital liksom när samma personer direkt eller indirekt deltaga i ledningen eller övervak ningen av de båda företagen eller äga del i dessa företags kapital.
Vid bedömning av prissättningen vid affärer mellan svenskt moderbo lag och utländskt dotterbolag måste
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
särskild försiktighet iakttagas med hänsyn till de av affärsmässiga skäl betingade omständigheter som kan påverka prissättningen i sådana fall.
I 57 § 3 mom. givas bestämmelser för vissa fall av överflyttning av in komst, där båda kontrahenterna va rit här i riket skattskyldiga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya be stämmelserna skola icke tillämpas vid 1965 års taxering eller vid efter- taxering för år 1965 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 35 §, 37 § 4 mom. samt 67 och 137 §§ taxerings förordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne dan angives.
(Nuvarande lydelse)
35
Självdeklaration, som avgives utan anmaning, skall, jämte tillhörande handlingar, avlämnas till länsstyrel sen eller till lokal skattemyndighet eller landsfiskal i det län, där taxe ringen skall äga rum, eller ock till ordföranden i vederbörande taxe ringsnämnd.
Har på--------------------—----------------
(Föreslagen lydelse)
§•
Självdeklaration, som avgives utan anmaning, skall, jämte tillhörande handlingar, avlämnas till länssty relsen eller till lokal skattemyndig het i det län, där taxeringen skall äga rum, eller ock till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.
■— därmed avlämnas.
37 §.
4 mom. Uppgifterna skola av lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning, som gäl ler för avlämnande av självdeklara tion. Uppgifter, som avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas 1
1 Senaste lydelse av 137 § so 1963:683.
4 in o m. Uppgifterna skola av lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning, som gäl ler för avlämnande av självdeklara tion. Uppgifter, som avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avläm-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
till länsstyrelsen i det län, där upp- giftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i 3 inom., skall därjämte iakt tagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna självdek laration må avlämnas.
(Nuvarande lydelse)
Uppgifterna skola vid------- ----------
67
Taxering till kommunal inkomst skatt på grund av 57 § 3 mom. kom munalskattelagen må icke verkstäl las av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd anledning föreligga att be träffande viss skattskyldig tillämpa berörda stadgande, skall skriftlig an mälan härom göras hos taxeringsin- tendenten i länet, som, därest be svär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i länet, äger göra framställning i frågan hos sagda nämnd. Är däremot fråga om skatt skyldig, beträffande vilkens taxering besvär skola anföras hos den mel- lankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten skynd samt med eget yttrande överlämna anmälan till allmänna ombudet hos denna nämnd för sådan åtgärd och samtidigt härom underrätta taxe ringsintendenten i annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, bli vit taxerad till kommunal inkomst skatt.
Om handläggning
nas till länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämniaren är bosatt. Uppgift enligt 1 mom. punkten 8 skall av lämnas inom tid som gäller för reda res arbetsgivaruppgift enligt förord ningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för säkring, in. m. I fall, som avses i 3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgi varens allmänna självdeklaration må avlämnas. --------- uppgifter avser.
§•
Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom. kommunalskatte lagen eller taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. samma lag må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd anledning föreligga att be träffande viss skattskyldig tillämpa något av berörda stadganden, skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten i länet, som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i länet, äger göra framställning i frågan hos sagda nämnd. Är däremot fråga om skattskyldig, beträffande vilkens taxering besvär skola anföras hos den mellankommunala prövnings nämnden, skall taxeringsintendenten skyndsamt med eget yttrande över lämna anmälan till allmänna ombu det hos denna nämnd för sådan åt gärd och samtidigt härom underrät ta taxeringsintendenten i annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till kommunal in komstskatt, rörande taxering.
(Föreslagen lydelse)
137 §.
Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september avlämnas senast den 15 september året näst före det, då allmän fastig- året näst före det, då allmän fastig hetstaxering skall äga rum, och in- hetstaxering skall äga rum, och in-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1!)65
givas till vederbörande fastighets-
laxeringsnämnds ordförande eller
till länsstyrelsen eller till lokal skat
temyndighet eller landsfiskal i det
län där taxeringen skall äga rum.
Har på-------------------- --------—------
(Nuvarande lydelse)
givas till vederbörande fastighets-
taxeringsnämnds ordförande eller
till länsstyrelsen eller till lokal skat
temyndighet i det län där taxeringen
skall äga rum.
därmed avlämnas.
(Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954
(nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg
Härigenom förordnas, att 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954
om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg1 skola erhålla ändrad lydel
se på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2
§-
Avdrag enligt -—- — —---------------- mån jämkas.
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall, där ej annat följer av medgi
vande enligt 4 § tredje stycket, gälla,
att den skattskyldige till länsstyrel
sen i det län, inom vilket han taxe
ras till statlig inkomstskatt, över
lämnat av svensk bank utfärdad ga
rantiförbindelse enligt vilken ban
ken förklarat sig intill angivet be
lopp svara för den kvarstående eller
tillkommande skatt, som den skatt
skyldige må ha att erlägga för be
skattningsår under vilket fondme
del, vilka icke använts för sitt än
damål, återförts till beskattning. Är
fråga om handels- eller kommandit
bolag, skall garantiförbindelsen av
se den kvarstående eller tillkomman
de skatt, som envar delägare i bola
get må ha att erlägga för beskatt-
1 Senaste lydelse av 2 § och 12 §§ se 1959:
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall, där ej annat följer av med
givande enligt 4 § tredje stycket,
gälla, att den skattskyldige till läns
styrelsen i det län, inom vilket han
taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat av svensk bank eller, ef
ter länsstyrelsens prövning, annan
svensk kreditinrättning utfärdad ga
rantiförbindelse enligt vilken kredit
inrättningen förklarat sig intill angi
vet belopp svara för den kvarstående
eller tillkommande skatt, som den
skattskyldige må ha att erlägga för
beskattningsår under vilket fondme
del, vilka icke använts för sitt ända
mål, återförts till beskattning. Är
fråga om handels- eller kommandit
bolag, skall garantiförbindelsen av
se den kvarstående eller tillkominan-
169.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
de skatt, som envar delägare i bola get må ha att erlägga för beskatt ningsår som nyss sagts. Förbindel sen skall i sådant fall överlämnas till länsstyrelsen i det län, inom vilket någon delägare i bolaget taxeras till statlig inkomstskatt.
Det åligger-------------------------------- förordning verkställts. Garantiförbindelse skall------- ------- -—- att fastställa. ningsår som nyss sagts. Förbindel sen skall i sådant fall överlämnas till länsstyrelsen i det län, inom vil ket någon delägare i bolaget taxeras till statlig inkomstskatt.
12
§.
Länsstyrelsen skall------------ skola antecknas. Ha till investeringsfond avsatta Ha till investeringsfond avsatta medel helt eller delvis tagits i an språk för sitt ändamål, skall under rättelse härom av länsstyrelsen till ställas den bank, som utfärdat ga rantiförbindelse, varom i 2 § andra stycket stadgas. Har fond allenast delvis tagits i anspråk, skall uppgift tillika lämnas å det garantibelopp, som därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt om byggande av fartyg, vilket enligt kontraktet skall levereras inom tid, som gäller enligt 6 § andra stycket, och styrker den skattskyldige att han efter den tidpunkt, då försälj ning som föranlett fondavsättningen ägt rum, fullgjort förskotts- eller dellikvid i enlighet med kontraktet, äger länsstyrelsen medgiva, att be loppet enligt avlämnad garantiför bindelse nedsättes med högst hälften av den sålunda fullgjorda likviden. Sådant medgivande må icke lämnas med mindre det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och öv riga föreliggande omständigheter skäligen kan antagas, att fonden kommer att tagas i anspråk för sitt ändamål. I samband med medgivan de som nu sagts skall länsstyrelsen lämna underrättelse härom till den bank, som utfärdat garantiförbin delsen, med uppgift tillika å det ga rantibelopp, som därefter erfordras.
medel helt eller delvis tagits i an språk för sitt ändamål, skall under rättelse härom av länsstjnelsen till ställas den kreditinrättning, som ut färdat garantiförbindelse, varom i 2 § andra stycket stadgas. Har fond allenast delvis tagits i anspråk, skall uppgift tillika lämnas å det garanti belopp, som därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt om byggande av fartyg, vilket enligt kontraktet skall levereras inom tid, som gäller enligt 6 § andra stycket, och styrker den skattskyldige att han efter den tidpunkt, då försälj ning som föranlett fondavsättningen ägt rum, fullgjort förskotts- eller dellikvid i enlighet med kontraktet, äger länsstyrelsen medgiva, att be loppet enligt avlämnad garantiför bindelse nedsättes med högst hälften av den sålunda fullgjorda likviden. Sådant medgivande må icke lämnas med mindre det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och öv riga föreliggande omständigheter skäligen kan antagas, att fonden kommer att tagas i anspråk för sitt ändamål. I samband med medgivan de som nu sagts skall länsstyrelsen lämna underrättelse härom till den kreditinrättning, som utfärdat ga rantiförbindelsen, med uppgift tilli ka å det garantibelopp, som därefter erfordras.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
11
Ha till-------------------- --------- å fartyget.
Det åligger —• — -— densamma återställas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam
ling.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 27 maj 1955 om investe
ringsfonder för konjunkturutjämning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
4
Inbetalning av medel å konto för
investering skall hos riksbanken ha
va verkställts under det beskatt
ningsår, för vilket avsättning till in
vesteringsfond skett, eller ock där
efter men icke senare än den dag
företaget jämlikt bestämmelserna i
34 § taxeringsförordningen har att
avlämna allmän självdeklaration för
nämnda beskattningsår.
(Föresingen lydelse)
Inbetalning av medel å konto för
investering skall hos riksbanken ha
va verkställts under det beskatt
ningsår, för vilket avsättning till in
vesteringsfond skett, eller ock däref
ter men icke senare än den dag före
taget jämlikt bestämmelserna i 34 §
taxeringsförordningen har att av
lämna allmän självdeklaration för
nämnda beskattningsår. Kungl.
Maj.t må dock, om synnerliga skäl
föreligga, medgiva att inbetalning
verkställes vid senare tidpunkt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
' Senaste lydelse av 4 § se 1959: 69.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1965.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skatterättsliga behandlingen av koncernbidrag, m. m., samt anför.
Inledning
Gällande inkomstskattelagstiftning innehåller inte några uttryckliga be stämmelser angående sådana direkta överföringar mellan företag, som går under benämningen koncernbidrag. Den praxis som utbildat sig på detta område är svårtolkad. Då det framstod som önskvärt att frågan om kon cernbidragens skatterättsliga ställning blev utredd, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1958 presidenten i kammar rätten Gustaf Hedborg, ordförande, direktören E. G. Bergqvist, juris doktorn Bertil af Klercker samt lagbyråchefen i finansdepartementet Sture Lundell att verkställa denna utredning. Sedan Hedborg efter egen framställning den 3 juni 1960 entledigats från sitt uppdrag utsågs Lundell att som ordföran de leda de sakkunnigas arbete.
Enligt direktiven för de sakkunniga omfattade utredningsuppdraget dels en översyn av bestämmelserna om ackumulerad inkomst, dels en utredning om koncernbidragens skatterättsliga ställning. De sakkunniga, som antagit benämningen skatteutredningen angående ackumulerad inkomst m. m. och som den 31 oktober 1961 framlagt förslag till ändrade bestämmelser om ackumulerad inkomst, har med skrivelse den 28 maj 1964 överlämnat sitt slutbetänkande Koncernbidrag in. m. (SOU 1964:29) med förslag till en skatterättslig reglering av vinstöverföringar mellan företag, som är i in tressegemenskap.
Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
13
över betänkandet bär efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, kommerskollegium (med överläm nande av yttranden från handelskamrarna), överståthållarämbetet, läns styrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, all männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges in dustriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sve riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges redareförening, Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund, Sveriges lantbruksför- bund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksför bund, Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska försäk ringsbolags riksförbund, Familjeföretagens förening, Skånes handelskam mare, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktorise rade revisorer samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Svenska försäk ringsbolags riksförbund har åberopat ett yttrande av näringslivets skatte- delegation. Sveriges lantbruksförbund har hänfört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.
I remissyttrandena vitsordas allmänt behovet av en skatterättslig regle ring av vinstöverföringar i form av koncernbidrag.
Kunyl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Vinstöverflyttning enligt gällande rätt
Företagsbeskattningen bygger på den i och för sig naturliga principen att varje näringsidkare, vare sig denne är en fysisk eller juridisk person, skall beskattas för sin inkomst av verksamheten. Så länge företaget framstår som självständigt i förhållande till andra företag, kan inkomsten normalt beräknas på grundval av den i företagets räkenskaper redovisade vinsten. Råder däremot intressegemenskap mellan två företag kan sådan vinstöver föring ha skett mellan dem, som inte skulle kommit till stånd om fråga va rit om av varandra oberoende företag. Vinst som skapats i ett företag redo visas då hos ett annat företag. De sakkunniga framhåller, att — då vinst överflyttning äger rum mellan företag mellan vilka råder intressegemen skap — vinstöverflyttningen, i den mån den inte åsyftar täckning av för lust eller utgör förtäckt utdelning, i regel är betingad av andra skäl än att nå fördelar i beskattningshänseende. Anledningen till vinstöverföringen torde i flertalet fall vara att det företag, som får bidraget, är i behov av ka pitaltillskott för sin verksamhet. Det kan vidare t. ex. av konkurrenshänsyn eller av andra orsaker vara av intresse att hos ett visst företag redovisa eu vinst som är större eller mindre än den vinst, som rätteligen belöper på ifrå gavarande företags verksamhet.
14
De sakkunniga har i betänkandet (s. 27—43) lämnat en redogörelse för
koncernbegreppet och med detta begrepp sammanhängande bestämmelser
i civilrättslig lagstiftning ävensom för koncernsammanhangets betydelse for
beskattningen enligt gällande rätt. Till denna redogörelse torde här få hän
visas. På s. 46—53 i betänkandet lämnas vidare en redogörelse för vissa ut
talanden i förarbetena och för den historiska bakgrunden till kommunal
skattelagens bestämmelser på detta område.
De sakkunniga konstaterar, att lagstiftaren vid beskattningsreglernas ut
formning intagit den ståndpunkten att de olika företagen i en koncern i
princip skall behandlas som en enhet. Detta betyder emellertid inte att kon
cernen som sådan upphöjts till ett självständigt skattesubjekt - delföle-
tagen skattar var för sig för sin inkomst — men i vissa speciella hänseen
den, vilka i och för sig är nog så betydelsefulla, beaktas den omständigheten
att fråga är om koncernföretag, såsom vid beskattningen i samband med
fusion och i vissa fall vid beskattningen av aktieutdelningar.
I övrigt berör skattelagarna i princip inte sådant som beräkningen av
koncernföretagets inkomster och utgifter på grund av den löpande verksam
heten med särskild tanke på att företaget utgör del av en koncern. För kon
cernföretaget gäller härvidlag inga andra regler än de som gäller for and
ra företag. Detta innebär bl. a. att det inte finns några uttryckliga bestäm
melser angående vinstöverföringar från ett koncernföretag till ett annat.
Huruvida sådana överföringar är tillåtna från skattesynpunkt är således
något som i allmänhet får bedömas enligt de allmänna reglerna för in
komstuppskattningen och med ledning av rättstillämpning och rättspraxis.
I ett par speciella avseenden har emellertid vinstöverföringar mellan
företag ansetts kräva särskild reglering. Det ena fallet är när vinstöver
föringen påverkat storleken av det utgivande företagets här i riket skatte
pliktiga inkomst. Det är detta fall som avses i 43 § kommunalskattelagen.
Det andra fallet gäller det förhållandet att vinstöverföringen inverkat på
skatteunderlaget inom olika kommuner. Detta fall behandlas i 57 § 3 mom.
kommunalskattelagen.
I båda bestämmelserna är det i första hand dolda vinstöverföringar ge
nom prissättningen på tillhandahållna varor eller tjänster eller andra lik
nande åtgärder som åsyftas. Av särskild betydelse är i detta sammanhang
det krav på intressegemenskap mellan de berörda företagen som uppställts
i de nämnda bestämmelserna. Det är detta krav och den närmare innebör
den därav som — trots bestämmelsernas speciella syften — haft ett stort
inflytande på den praxis som efter hand utbildat sig beträffande frågan om
avdragsrätten resp. skattskyldigheten för s. k. koncernbidrag, även om den
na praxis långt ifrån kan sägas vara entydig.
Stadgandet i 43 § kommunalskattelagen har följande lydelse.
Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans nä-
ringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
15
till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder och har, uppenbarligen i
löljd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt lägre än den eljest
skolat bliva, samt är tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke
lör inkomsten skattskyldig här i riket, skall inkomsten av företaget beräk
nas till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest dylika åt
gärder icke vidtagits.
Av lagrummets innehåll kan konstateras, att detsamma är tillämpligt
under följande förutsättningar, nämligen
att fråga är om vinstöverflyttning från en här i riket skattskyldig nä
ringsidkare till en härstädes icke skattskyldig person,
att överflyttningen sker till någon, som är ekonomiskt intresserad i gi
varens näringsföretag eller som kan öva inflytande på det senare företagets
ledning,
att vinstöverflyttningen skett genom att varor försålts till lägre pris eller
köpts till högre pris än de i allmänhet gällande eller att andra liknande åt
gärder vidtagits samt
att detta uppenbarligen haft till följd, att det här i riket skattskyldiga
företagets inkomst blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bliva.
Föreligger dessa förutsättningar skall det vinstöverförande företagets i
Sverige skattepliktiga inkomst höjas med ett belopp motsvarande den över
förda vinsten.
Av bestämmelsens utformning framgår att en restriktiv tillämpning åsyf
tats, något som också bekräftas av uttalanden i förarbetena (prop. 1927:
102 s. 244). Eftersom dess syfte är att förhindra skatteflykt genom vinst
överföringar från riket och kontrollsvårigheterna i sådana fall på grund av
bul vanför hållanden m. m. ofta gör det svårt att klarlägga om moder- och
dotterbolagsförhållande föreligger i det enskilda fallet, synes lagstiftaren
inte ha ansett sig kunna uppställa ett uttryckligt krav på intressegemen
skap mellan kontrahenterna utan nöjt sig med villkoret att den utländske
parten är ekonomiskt intresserad i det svenska företaget eller kan utöva in
flytande på dess ledning.
Det må anmärkas, att stadgandet i 43 § kommunalskattelagen självfallet
äger tillämpning jämväl vid taxering för statlig inkomstskatt (se 2 § för
ordningen om statlig inkomstskatt).
Bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen lyder sålunda.
Hava i annat tall än i 43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka intressege
menskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak
gemensam ledning) vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre
eller lägre pris än de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder
åstadkommit, att inkomst av deras rörelse i avsevärd mån redovisats inom
annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, om intressegemen
skap icke förefunnits, skall såsom beskattningsort för den rörelseidkare,
hus vilken för hög inkomst sålunda redovisats, beträffande skälig del av
hans inkomst gälla den kommun, där den andre rörelscidkaren skulle ut
gjort skatt för inkomsten, om normal prissättning tillämpats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
16
För tillämpningen av denna bestämmelse, som endast berör den kommu
nala inkomsttaxeringen, gäller således följande förutsättningar, nämligen
att vinstöverflyttningen skett mellan rörelseidkare (enligt 43 § behöver
den mottagande parten däremot inte vara näringsidkare),
alt vinstöverflyttningen mellan företagen skett vid aflärer dem emellan
genom åsättande av högre eller lägre priser än de i allmänhet gällande
eller att samma resultat åstadkommits genom liknande atgäider,
att vinstöverflyttningen företagits emellan sådana rörelseidkare mellan
vilka intressegemenskap funnits samt
att »affärerna» eller de »liknande åtgärderna» åstadkommit att veder
börande företags inkomster i avsevärd mån redovisats i annan kommun än
om intressegemenskap inte funnits.
När de angivna förutsättningarna föreligger skall inte, såsom enligt 43 §,
det vinstöverförande företagets taxering höjas utan i stället det företag, till
vilket vinsten överförts, beträffande skälig del av dess vinst beskattas i
samma kommun som den där det överförande löretaget skolat taxeras om
normal prissättning tillämpats.
Bestämmelsens syfte är alltså här att skapa rättvisa kommunerna emel
lan och förhindra koncernföretag att spekulera i den olika kommunala ut
debiteringen.
Under förarbetena till stadgandet i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
framhölls, att tillämpningen av en dylik beskattningsregel inte borde anför
tros åt de lokala taxeringsnämnderna utan överlämnas åt taxeringsmyndig
heter av högre ordning. Det ansågs självklart, att de lokala taxeringsnämn
derna i intet fall borde tillerkännas någon beslutanderätt i dylika frågor, där
det ju gällde att slita tvister mellan olika kommuner. Alltjämt gäller enligt
67 § taxeringsförordningen att taxering till kommunal inkomstskatt pa
grund av nämnda stadgande inte må verkställas av taxeringsnämnd. Anser
sådan nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa
berörda stadgande, skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsinten-
denten i länet.
Den omräkning av inkomsten, som skall ske enligt 43 §, kan däremot verk
ställas av taxeringsnämnd.
Om vinstöverföring sker från dotter- till moderföretag och fråga äi om
aktiebolag eller ekonomiska föreningar, kan vinstöverföringen vara att anse
som utdelning. Beträffande utdelning gäller i princip att avdrag härför
inte ätnjutes vid taxeringen. Undantag gäller dock beträffande viss utdel
ning från kooperativ förening. I 29 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas
sålunda att — om kooperativ förening av vinsten på sin kooperativa verk
samhet lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller inte, pris
tillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller
försäljningar — föreningen må njuta avdrag för dylik utdelning. Enligt
förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmcl-
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
17
ser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa tall, den s. k. Annell-lagen, medges aktiebolag avdrag under sex år lör utdelning upp till 4 % av nyemitterat aktiekapital. Sistnämnda bestäm melser gäller t. o. in. 1977 års taxering.
Beträttande utdelning, som svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk lörening uppbär från annat svenskt sådant företag, gäller enligt 54 § kom- munalskattelagen att det mottagande företaget är frikallat från skattskyl dighet för sådan utdelning om det mottagande företaget inte driver pen ningrörelse eller försäkringsrörelse eller är s. k. svart familjebolag. Fri- kallclsen från skattskyldighet för utdelning gäller dock inte om det utde lande förelaget fått åtnjuta avdrag enligt de nyss återgivna bestämmelserna 1 29 § 2 mom. kommunalskattelagen. Med svart familjebolag avses ett ak tiebolag eller ekonomisk förening, vars andelar — direkt eller genom för medling av juridisk person — ägs av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer och som inte verkställer utdelning i skälig omfattning. Ett svart familjebolag är frikallat från skattskyldighet för mottagen utdelning en dast såvitt avser utdelning på aktier eller andelar, vilka innehas av bolaget eller töreningen såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egen dom. Skattskyldighet för utdelning föreligger sålunda om fråga inte är om utdelning på organisationsaktier eller organisationsandelar. Bolag eller förening som driver penningrörelse eller vissa slags försäkringsrörelse är likaledes skattskyldigt för utdelning på andra aktier och andelar än orga nisationsaktier och organisationsandelar. Företag som driver livförsäkrings rörelse är skattskyldigt för all utdelning.
Sä länge den törenämnda Annell-lagen gäller är svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar skattskyldiga för utdelningar på aktier och andelar, som förvärvats i kapitalplaceringssyfte. Aktier och andelar anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras sammanlagda röstetal vid be skattningsårets utgång motsvarade mindre än en fjärdedel av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det bolag eller den förening, som verk ställt utdelningen, och det inte görs sannolikt att förvärvet av aktierna eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk eller skogsbruk, som bedrivs av det utdelningsmottagande företaget eller av aktiebolag eller ekonomisk förening, som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisato riska förhållanden kan anses stå detta företag nära. Vidare är s. k. förvalt ningsföretag enligt Annell-lagen skattskyldiga för mottagen utdelning i den män sammanlagda beloppet av mottagen utdelning inte motsvaras av egen utdelning för samma beskattningsår, eller - för investmentbolagen — den egna utdelningen ökad med en fjärdedel.
De sakkunniga påpekar, all i vissa fall, dä den prissättning som tilläm pats vid affärer mellan företag, som är i intressegemenskap, befunnits onor mal, den vinstöverföring som skett i praxis har bedömts som förtäckt vinst-
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
18
utdelning. I sådana fall har avdrag för vinstöverföringen vägrats och den
onormala prissättningen sålunda underkänts. När så skett har mottagaren
i regel varit skattskyldig för utdelningen, varför den överförda vinsten än
dock beskattats hos denne.
Emellertid har, framhåller de sakkunniga, taxeringsmyndigheterna in
gripit mot vinstöverföring genom onormal prissättning även utan att åbe
ropa förtäckt utdelning. Som exempel på alt taxeringsmyndigheterna ansett
sig kunna och böra uppdraga vissa gränser för onormal prissättning näm
ner de sakkunniga den schablonregel, som åtminstone tidigare förordats av
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden. Enligt denna
regel, som var avsedd att tillämpas inte blott vid den kommunala utan även
vid den statliga inkomsttaxeringen, skulle man i fråga om prissättningen i
beskattningshänseende kunna godtaga en halvering eller fördubbling av i
allmänhet gällande marknadspriser. Affärsmässigt betingade omständighe
ter skulle dock i vissa fall kunna motivera än större proportioner på den
skattemässigt godtagbara vinstöverflyttningen genom prisbestämningen.
De sakkunniga gör i detta sammanhang bl. a. följande kommentar.
Med hänsyn till att frågan om prissättningens inverkan på inkomstbe
räkningen uttryckligen reglerats endast i specialfallen enligt 43 § och 57 §
3 mom,, kommunalskattelagen kan givetvis ifrågasättas i vad mån den
nämnda schablonregeln verkligen överensstämmer med lagstiftarens me
ning. Även om nämnda schablonregel, som också återgivits i skattelittera-
turen, i viss utsträckning uppfattats såsom normerande vid den praktiska
tillämpningen, finns intet belägg för att regeln skulle ha vunnit rättsligt
erkännande av den högsta instansen. Man kan nog tvärtom utgå från att
skattedomstolarna inte är benägna att binda sig vid en dylik regel. Utan
att det i och för sig behöver utgöra något bevis för ett principiellt ställ
ningstagande i frågan, kan nämnas det i betänkandet (bil. 1 nr 35) redovisa
de rättsfallet. Där hade regeringsrätten att taga ställning till taxeringsinten-
dentens yrkande alt avdrag för koncernbidrag måtte helt förvägras ett re
deribolag eller, i andra hand, medges med endast ett lägre belopp, som tyd
ligen framräknats med tillämpning av nämnda schablonregel. Regerings
rätten föredrog det förra alternativet (RN 1958 nr 5:3). Däremot torde så
som förut nämnts lagstiftaren inte ha varit beredd att godtaga en medvetet
oriktig prissättning av vilken storleksordning som helst. I så fall skulle så
som allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden fram
hållit i det nyssnämnda målet även obetydliga affärstransaktioner kunna
medföra rätt till obegränsade koncernbidrag. Det är därför naturligt att man
i den praktiska tillämpningen, vilket den ifrågavarande schablonregeln tyder
på, försökt använda sig av en allmän riktlinje för bedömningen av vad som
kan anses vara tillåtna eller icke tillåtna avvikelser från normal prissättning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Även om taxeringsmyndigheternas rätt att utan stöd av bestämmelserna
i 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen och utanför området för för
täckt vinstutdelning ingripa mot onormal prissättning i viss utsträckning
lämnats obestridd, är det likväl i någon mån oklart vad som i detta hän
seende skall anses tillåtet och inte tillåtet utanför området för nämnda be
stämmelser. Oklarheten gäller framför allt i vad mån onormal prissättning,
frånsett utlandsfallen, kan accepteras vid den statliga inkomsttaxeringen,
19
eftersom 57 § 3 mom. kommunalskattelagen endast ingriper vid den kom
munala beskattningen. Men oklarheten vidlåder också kommunalbeskatt
ningen, i den mån den tillämpade prissättningen avviker från den gängse
prissättningen men likväl inte i sådan grad att den avsevärt påverkat in-
komstredovisningen.
Bestämmelserna i 54 § samt i 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
reglerar vinstöverföringar i form av vanlig utdelning på aktier eller andelar
samt i form av återbäring eller prissättning. Frågan om behandlingen av di
rekta bidrag, s. k. koncernbidrag, mellan moder- och dotterföretag är inte
reglerad i skattelagarna. Då avdrag för koncernbidrag likväl medgelts i
vissa fall, beror detta på att koncernbidrag betraktats såsom en omkostnad
i det utgivande företagets verksamhet resp. intäkt i det mottagande före
tagets rörelse inom ramen för bestämmelserna i 28 och 29 §§ kommnnal-
skattelagen.
De sakkunniga lämnar i betänkandet (s. 59—65) en redogörelse för
praxis sådan den kommit till uttryck i utslag från beskattningsdomstolarna
och i förhandsbesked från riksskattenämnden. I två bilagor, som fogats till
betänkandet, har en sammanställning gjorts av rättsfallen på detta område.
Till denna redogörelse och till dessa bilagor torde här få hänvisas.
I betänkandet konstateras, att det avgörande för om ett koncernbidrag är
avdragsgillt vid givarens taxering är om bidraget utgör omkostnad för in
täkternas förvärvande och bibehållande. De sakkunniga anför därefter.
Då här talats om koncernbidrag såsom en bolagets omkostnad för intäk
ternas förvärvande eller bibehållande, innebär detta, såsom framgår av sam
manhanget, närmare bestämt att fråga är om en omkostnad i det utgivande
bolagets rörelse, dvs. i förvärvskällan. Att bidraget är till gagn för kon
cernredovisningen ur mera allmän synpunkt kan således inte i och för sig
motivera avdragsrätt. Bidraget måste framstå såsom en direkt omkostnad
i förvärvskällan enligt de allmänna grunderna för inkomstuppskattningen
för det företag som lämnat bidraget.
Med denna utgångspunkt utgör enbart den omständigheten, att ett kon
cernförhållande föreligger mellan det bolag som lämnar ett koncernbidrag
och det mottagande bolaget, inte tillräcklig grund för avdragsrätt. Det räc
ker alltså inte att fråga är om moder- och dotterbolag eller om systerbolag.
Det är i och för sig inte heller avgörande om i det enskilda fallet förelig
ger s. k. horisontell eller vertikal integration. En annan sak är att utsikter
na för avdragsrätt torde vara större i fall av vertikal integration än i fall av
horisontell integration, eftersom koncernverksamheten i det förra fallet i
allmänhet bygger på »affärer» mellan de olika företagen, såsom t. ex. inköp
av råvaror eller halvfabrikat resp. försäljning av färdigprodukter. Det
är förekomsten av sådana affärer bolagen emellan som synes markera skil
jelinjen mellan de fall i vilka regeringsrätten medgivit avdrag för koncern
bidrag och de fall, å andra sidan, i vilka avdrag vägrats. Dylika affärer bör
emellertid kunna komma till uttryck även i annan form än nu nämnts, t. ex.
genom täckande helt eller delvis av administrationskostnader och liknande
som kan medverka till ett förmånligare driflresultat för koncernen i dess
helhet. För alt motivera avdragsrätt bär koncernbidraget alltså framstå som
en utgift i förvärvskällan, som på kortare eller längre sikt kan antas vara
av betydelse för intäkternas förvärvande eller bibehållande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år W65
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ur 1965
Utredningen
De sakkunniga konstaterar, att det är oklart vad som är tillåtet och inte
tillåtet i fråga om vinstöverflyttning vid beskattningen. Detta gäller inte
bara beträffande de öppna koncernbidragen, för vilka uttryckliga bestäm
melser saknas, utan också beträffande de mer eller mindre dolda vinst
överflyttningar, som beror på prissättningen. Enligt direktiven avser utred
ningsuppdraget närmast att åstadkomma en uttrycklig reglering av de öpp
na koncernbidragen. Emellertid har, framhåller de sakkunniga, de dolda
vinstöverföringar, som sker genom prissättning och andra liknande åtgär
der, ett så nära samband med de öppna koncernbidragen — gränsen mellan
de olika slagen av vinstöverföring är för övrigt inte alltid klar — att det
knappast går att uppställa skatteregler för de öppna koncernbidragen utan
att samtidigt beakta de dolda vinstöverföringarna. De sakkunniga framläg
ger därför förslag till en skatterättslig reglering av såväl dolda som öppna
vinstöverföringar. Angående principerna för utformningen av skatteregler
na anför de sakkunniga.
Utformningen av eventuella skatteregler är i första hand beroende av efter
vilka principer och under vilka förutsättningar vinstöverflyttningar anses
kunna godtas från beskattningssynpunkt, när det gäller skattskyldiga,
mellan vilka intressegemenskap råder. Det kan då konstateras, att det finns
två ytterlighetsfall, nämligen antingen att förbjuda all vinstutjämning —
vilket skulle innebära att en affärsmässigt »riktig» prissättning företagen
emellan måste tillämpas vid beräkning av nettointäkt och att någon vinst
överföring med avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren
inte är tillåten — eller att medgiva en obegränsad rätt till vinstutjämning.
En »riktig» vinstredovisning framstår som naturlig, då intressegemenska
pen är obetydlig. Föreligger inte någon intressegemenskap, kan prissättning
en vid affärer företagen emellan förutsättas vara den affärsmässigt riktiga,
och någon vinstöverflyttning i egentlig mening äger inte rum vare sig genom
prissättning eller i annan form. En obegränsad resultatutjämning åter kan
framstå som naturlig, t. ex. när fråga är om moderbolag och helägt dotter
bolag, dvs. i princip en och samma skattskyldig. Rätten till vinstöverfö
ring vid inkomsttaxeringen bör således påverkas bl. a. av graden av den in
tressegemenskap, som råder företagen emellan.
Utredningen har gjort en begränsad undersökning rörande den skattemäs-
siga behandlingen av koncernföretag och deras inbördes vinstöverföringar
i vissa andra länder. Sammanställningen av dessa undersökningar återfinns
på s. 65—■77 i betänkandet. Till denna sammanställning torde här få hän
visas. Det framgår av den av de sakkunniga gjorda undersökningen att man
i vissa länder, t. ex. Västtyskland och Nederländerna, accepterat en sam
manslagning i beskattningshänseende av företag inom en koncern, en s. k.
organmetod. Beskattningen har skett av de i koncernen ingående bolagen
som om fråga var om ett enda företag. Regler av sådan innebörd har de
sakkunniga dock inte ansett sig böra föreslå. I betänkandet anförs härom.
21
Även om koncernbegreppel erkänts i var aktiebolagslag och koncernsam manhanget i viss utsträckning beaktats i skattelagstiftningen, är dock ett fiångaende a\ principen, att varje skattskyldig skall taxeras för sig för sin inkomst, en så genomgripande åtgärd, att frågan om en dylik reform när mast torde falla inom allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. Vis serligen kan det sägas att man i vårt land i vissa fall accepterar en form av organmetod. Utredningen syftar här på de s. k. kommissionärsbolagen, där kommissionärsbolagets hela vinst redovisas och beskattas hos ett annat bo lag, i regel moderbolaget. Ofta är det dock i dylika fall inte fråga om före tag, som vart och ett driver verksamhet. I själva verket driver därvid huvud- företaget en del av sin verksamhet under det andra företagets, kommissio- närsbolagets, namn.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Koncernbidrag inom helägd bolagskoncern
Utredningen tar först upp frågan om den skattemässiga behandlingen av öppna koncernbidrag mellan ett moderbolag och helägt dotterbolag.
Då det gäller ett moderbolag och dess helägda dotterbolag, kan det enligt utredningens mening i viss mån synas naturligt att skattemässigt behandla föreLagen som eu och samma skattskyldig och således medge en obegränsad rätt till resultatutjämning. Framför allt synes detta motiverat i de fall mo derbolaget bildat dotterbolaget och hela tiden ägt samtliga aktier i sistnämn da företag. Att man av organisatoriska skäl delat verksamheten på två fö retag horde inte behöva få skattemässiga verkningar. Vad som talar mot en obegränsad resultatutjämning i dylika fall synes endast vara konsekvenser na vid kommunaltaxeringen.
Det torde därför, enligt utredningens mening, från såväl de skattskyldi gas som beskattningsmyndigheternas synpunkt böra vara en fördel, om den vinstöverföring, som sker mellan moderbolag och helägt dotterbolag, kan godtas vid inkomsttaxeringen under förutsättning afl överföringen inte framstår som ett kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Det förutsätts, att regler finns, som garanterar, att kommunernas beskattnings rätt inte träds för nära.
Ytterligare två villkor för avdragsrätt för vinstöverföringar måste dock, framhåller utredningen, uppställas. Dessa villkor är att moder- och dotter- bolagsförhållandet bestått under hela beskattningsåret för båda bolagen samt att beskattningsåren för båda bolagen omfattat räkenskapsår, som "av slutats vid samma tidpunkt. Det första av dessa villkor avser alt förhindra, att reglerna utnyttjas för alt nå en förlustutjämning som inte är godtagbar. Det andra villkoret är nödvändigt för att förhindra, att beskattningen av koncernens vinster genom överföringar ständigt skjuts på framtiden.
Med de begränsningar, som följer av nu angivna förutsättningar och vill kor, anser sig utredningen kunna förorda eu rätt till fri resultat utjämning genom koncernbidrag inom eu koncern, som består av moderbolag och hel ägt dotterbolag, vilka båda är svenska aktiebolag.
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Med helägt dotterbolag bör enligt utredningen i detta sammanhang for stås, att moderbolaget äger aktier motsvarande mer än nio tiondelar av ak tiekapitalet i dotterbolaget. I dylikt fall kan bolagen med stöd av bestäm melserna i 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen fusioneras till ett enda fö
retag.
Den rätt till vinstöverföring i form av koncernbidrag mellan moderbolag och helägt dotterbolag, som utredningen sålunda förordat, bygger på det förhållandet, att bolagen genom fusion kan sammanföras till ett enda före tag och att bolagen därför i viss utsträckning kan ses som en skattskyldig. Samma skäl skulle, framhåller utredningen, kunna tala för att medgiva en liknande rätt till vinstöverföring mellan andra bolag inom en koncern, därest aktieägareförhållandena mellan bolagen är sådana, att de bolag, mel lan vilka vinstöverföring sker, efter en eller flera fusioner med tillämpning av 174 § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag kan sammanslås till ett enda fö retag. Förutsättningen skulle då vara, att den bolagskedja, som från moder bolaget leder fram till de bolag, varom är fråga, ägs — direkt eller indirekt genom andra svenska aktiebolag inom koncernen till mer än 90 % a\ mo derbolaget. Det skulle givetvis få ankomma på det bolag, som yrkade av drag för koncernbidrag, att visa att detta krav på ägareförhållandena är uppfyllt. Samma förutsättningar och villkor i övrigt, som nyss angetts lör överföring mellan moderbolag och helägt dotterbolag, måste givetvis även här föreligga. Detta innebär, att ägareförhållandena under hela beskatt ningsåret för de bolag, mellan vilka vinstutjämning sker, skall ha varit så dana, att möjlighet till fusion enligt 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen förelegat. Vidare måste beskattningsåren för båda bolagen ha omfattat rä kenskapsår, som avslutats vid samma tidpunkt.
Utöver nu angivna villkor måste dock, framhåller utredningen, även krä vas, att man förhindrar afl vinstöverföringen utnyttjas för att kringgå gäl lande regler om kedjebeskattning. Reglerna om kedjebcskattning bör enligt utredningens mening anses ha kringgåtts i sådana fall, då vinstöverföring genom koncernbidrag leder till att beloppet i fråga beskattas hos endast ett av företagen medan vinsten, om den i stället delats ut, hade beskattats hos båda företagen. De sakkunniga anför härom.
Enligt utredningens mening bör en vinstöverföring från ett dotterbolag till moderbolaget med avdragsrätt för dotterbolaget och skattskyldighet för moderbolaget inte anses innebära ett kringgående av principen om kedjebe skattning av bolagsvinster, därest moderbolaget inte varit skattskyldigt för utdelningen, om vinstmedlen i stället delats ut. Därest vinstmedlen överförts utdelningsvägen, hade beskattningen skett hos dotterbolaget medan beskatt ningen, om överföringen skett genom avdragsgillt koncernbidrag, verkställts hos^moderbolaget. I båda fallen beskattas emellertid vinstmedlen endast en gång. Annat blir förhållandet, om moderbolaget är skattskyldigt för utdel ning från dotterbolaget, överförs vinstmedlen i dylikt fall utdelningsvägen, beskattas vinstmedlen hos såväl dotterbolaget som moderbolaget.
23
Detta hänsynstagande till kedjebeskattningen får, konstaterar utredning en, dock till följd att bestämmelserna blir komplicerade och att möjlighe terna att medge resultatutjämning genom koncernbidrag begränsas. På s. 91—93 i betänkandet redovisar utredningen genom vissa exempel de svå righeter som föreligger, då det gäller att avgöra om en vinstöverföring mel lan två bolag i en koncern skall anses innebära att gällande regler om kedje- beskattning kringgås. De givna exemplen visar, framhåller utredningen, att — så länge nuvarande regler om kedjebeskattning gäller — bestämmelser, som skall möjliggöra en resultatutjämning genom koncernbidrag utan att reglerna om kedjebeskattning sätts helt eller delvis ur kraft, måste bli re lativt komplicerade. Utredningen har därför av praktiska skäl funnit det nödvändigt att begränsa de fall, då en resultatutjämning genom öppna kon cernbidrag medges. Rätt till dylik utjämning synes enligt utredningens mening kunna medges enligt följande.
1. Om aktieägareförhållandena mellan bolagen inom en koncern visas vara sådana, att bolagen eller vissa av dem efter en eller flera inom koncer nen vidtagna fusioner med stöd av 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen kan sammanslås till ett enda bolag, skall moderbolaget äga lämna öppet koncernbidrag till vilket som helst av de bolag inom koncernen, som så lunda kan fusioneras med moderbolaget.
2. Om ett aktiebolag i direkt ägo innehar aktier i ett eller flera andra bolag i sådan omfattning, att fusion med stöd av 174 § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag kan ske, skall dotterbolag, som här avses, äga lämna öppet koncernbidrag till moderbolaget under förutsättning, att moderbolaget, oav sett om och i vad mån det självt verkställer utdelning, är frikallat från skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget. Vidare skall dotterbolaget äga lämna öppet koncernbidrag till ett annat sådant dotterbolag under förutsättning antingen att moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, är frikallat från skattskyldighet från givarebolaget eller att moderbolagets skattskyldighet för utdelning från såväl givare- som mottagårebolaget i båda fallen är lika beroende av moderbolagets egen utdelning eller att mo derbolaget, oavsett den egna utdelningen, är skattskyldigt för utdelning från båda dotterbolagen.
3. Därjämte krävs, att den intressegemenskap mellan företagen, som anges vid 1. och 2., bestått under hela beskattningsåret för de bolag, mellan vilka koncernbidrag går, ävensom att beskattningsåren för båda bolagen ut gått vid samma tidpunkt.
Genom det uppställda kravet att förutsättningar för fusion enligt 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen skall föreligga, begränsas rätten till öppna koncernbidrag till s. k. allmänna aktiebolag, dvs. bolag som omfattas av aktiebolagslagens regler. Med denna utformning av bestämmelserna kan öppna koncernbidrag inte lämnas till eller från ett försäkringsaktiebolag eller ett bankaktiebolag. Enligt utredningens mening bör rätten till koncern bidrag inte utsträckas att gälla försäkringsaktiebolag. Då speciella beskatt ningsregler gäller för försäkringsbolagen och dessa regler därjämte är före mål för omprövning, har utredningen inte föreslagit någon rätt till öppna
Kungl. Maj:Is proposition nr 126 år 1965
24
koncernbidrag för dylika bolag. För bankbolagens del torde, framhåller ut
redningen, en rätt till öppna koncernbidrag ha relativt liten betydelse. Möj
ligen kan dock en inkomstöverföring mellan ett bankaktiebolag och ett dot
terbolag, som äger fastighet där bankbolaget driver rörelse, vara aktuell. Ut
redningen föreslår därför, att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas till
och från ett bankaktiebolag. Då motsvarighet till bestämmelserna i 174 §
2 mom. aktiebolagslagen inte finns i banklagen bör, enligt de sakkunniga,
förutsättningen för koncernbidrag vara att bankbolaget äger samtliga aktier
i dotterbolaget.
Utredningen konstaterar, att de inskränkningar i överföringsrätten, som
måste göras med hänsyn till gällande regler om kedjebeskattning, leder till
att bestämmelserna blir i viss mån komplicerade och att tillämpningsom
rådet för desamma blir relativt begränsat. En rätt till öppna koncernbidrag
i nu angivna fall bör dock enligt utredningens mening möjliggöra en till
fredsställande resultatutjämning inom flertalet bolagskoncerner. överfö
ring kan ske t. ex. från ett dotterbolag till moderbolaget, om organisations-
förhållande föreligger, och från moderbolaget till vilket annat bolag som
helst inom koncernen i den mån koncernen är helägd.
Kommunernas beskattningsunderlag bör enligt utredningen i princip
inte påverkas av vinstöverföring genom öppet koncernbidrag i annan mån
än att beloppet får utnyttjas för förlustutjämning hos mottagaren. I den
mån inkomst kvarstår efter eventuell förlustutjämning, bör av mottagarens
inkomst ett belopp motsvarande högst koncernbidraget —- på sätt nu sker
— beskattas i den kommun, dit inkomsten skulle ha hänförts, om givare
bolaget inte medgetts avdrag. Då det förutsätts, att vinstöverföringen redo
visas öppet i deklarationerna, behöver, framhåller de sakkunniga, cn be
stämmelse av denna innebörd inte medföra några kontrollsvårigheter för
beskattningsmyndigheterna.
Koncernbidrag inom icke helägd bolagskoncern
Då det gäller bolag, där koncernens andel i aktiekapitalet är 90 % eller
mindre, föreligger enligt utredningens mening inte samma skäl att tillåta
en fri resultatutjämning. Man kan i dylika fall inte betrakta moder- och
dotterföretag som en skattskyldig. Sker en överföring mellan bolagen, är det
i regel fråga antingen om utdelning eller aktieägaretillskott eller också om
en kostnad i givarens verksamhet. Även här kan naturligtvis, framhåller de
sakkunniga, avdragsrätt för koncernbidrag medges, om bidraget utgör drift
kostnad i bolagets verksamhet. Såsom redan framhållits måste avdragsrät-
ten i dylika fall bli beroende på förhållandena i de enskilda fallen.
Utredningen har diskuterat möjligheten att införa en rätt till öppen re
sultatutjämning i de fall, då ett bolag ägs av två eller flera andra bolag som
ett led i dessa bolags verksamhet. Utredningen har dock inte ansett sig kun
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
na förorda en rätt till obegränsad resultatutjämning. Utredningen anför
härom.
Det mest typiska exemplet torde vara ett kraftverksbolag, som ägs av flera
industribolag för att tillgodose deras förbrukning av elektrisk kraft. Ett visst
behov av rätt till vinstöverföring från moderföretagen till dotterföretaget
kan föreligga i dylika fall för att dotterbolagets avskrivningsmöjligheter
skall kunna utnyttjas. Emellertid torde den för detta ändamål nödvändiga
vinstöverföringen normalt kunna ske genom prissättning å kraften och ge
nom koncernbidrag, som är att anse som driftkostnad för moderföretagen.
En vinstöverföring från moderbolaget till kraftverksbolaget kunde även från
andra synpunkter framstå som önskvärd, nämligen med hänsyn till att
kraftverkskommunerna i regel har ett lågt beskattningsunderlag. Men ett
öppet koncernbidrag skall enligt utredningens förslag beskattas i givarens
kommun och skulle således inte komma kraftverkskommunen tillgodo. Ut
redningen har därför inte ansett sig böra föreslå en rätt till resultatutjäm-
ning genom öppna koncernbidrag i fall som här avses. Det är även svårt att
överblicka konsekvenserna i olika hänseenden av sådana bestämmelser.
Ej heller har utredningen ansett sig kunna förorda eu rätt till fri resul
tatutjämning mellan bolag, som ägs av samma fysiska personer. I dylika
fall är båda bolagen i regel s. k. fåmansbolag. En vinstutjämning mellan
två bolag, som ägs av samma fysiska personer, kan, framhåller utredningen
— bl. a. med tanke på risken för missbruk — inte gärna tillåtas, därest
samma resultatutjämning inte varit möjlig, om givarebolaget varit dotter
bolag till mottagareföretaget. Utredningen tillägger.
Som villkor för rätt till resultatutjämning skulle således behöva uppstäl
las att aktierna i givarebolaget, om de ägts av det mottagande bolaget, skulle
l,fgjort organisationsaktier hos detta. Enligt utredningens mening kan det
knappast försvaras, att man som villkor för avdragsrätten kräver eu pröv
ning av ett koncernförhållande som inte existerar. Utredningen har därför
ansett sig böra avstå från att föreslå regler av denna innebörd, i all synner
het som viss resultatutjämning även här kan ske genom prissättning och ge
nom sådana bidrag som kan betraktas som driftkostnad. En rätt till fri re
sultatutjämning enligt de regler utredningen tidigare förordat kan erhållas,
om aktierna i det ena bolaget överlåtes på det andra eller om aktierna i båda
bolagen samlas hos ett gemensamt moderbolag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
25
Koncernbidrag mellan bolag och förening samt mellan föreningar
Utredningen konstaterar, att aktiebolag i vissa fall ägs av ekonomiska för
eningar. Därvid uppkommer frågan om rätt till vinstöverföring dels mellan
bolag, som ägs på detta sätt, dels mellan dylikt bolag och förening. Med eko
nomisk förening avser utredningen i detta sammanhang förening, som är av
beskaffenhet som sägs i 1 § lagen den 1 juni 1951 (nr 908) om ekonomiska
föreningar. Det är enbart fråga om föreningar av kooperativ karaktär och
således föreningar, som inte kan utgöra fåmansföretag.
Enligt utredningens mening bör del förhållandet alt två svenska bolag
ägs av en och samma svenska ekonomiska förening inte hindra att man medger samma möjlighet till resultatutjämning mellan bolagen som om bo lagen ägts av ett s. k. allmänt aktiebolag. Det bör emellertid här krävas att föreningen i direkt ägo innehar samtliga aktier i båda bolagen,
Om en svensk ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett svenskt aktie bolag, kan det i och för sig vara berättigat att betrakta företagen som en skattskyldig. En rätt till vinstöverföring genom öppet koncernbidrag från föreningen till bolaget bör enligt utredningens mening inte föranleda några betänkligheter. Däremot kan erinringar göras mot en vinstöverföring i mot satt riktning. Utredningen anför härom.
Mot införandet av en rätt till vinstöverföring från bolag till förening kan nämligen andragas, att skatteprocenten vid den statliga taxeringen är olika för bolag och föreningar. Det innebär en lägre beskattning, om bolagets vinst taxeras hos föreningen. Därjämte kan anföras, att dubbelbeskattning en hos ekonomiska föreningar är väsentligt mildrad genom att avdrag får åtnjutas för sådan utdelning, som sker i form av prisrabatter och pristill- lägg. Om ett aktiebolags vinster får överföras till en ekonomisk förening, innebär detta således inte endast en lägre beskattning utan kan även inne bära en risk för att dubbelbeskattningen av bolagsvinsten helt eller delvis elimineras. Från fiskalisk synpunkt kan således invändningar göras mot en rätt till vinstöverföringar från ett bolag till en förening. Även från konkur renssynpunkt kan erinringar riktas mot att vinsterna i ett bolag, som ägs av en förening, blir lindrigare beskattade än vinsterna i ett bolag som har andra aktieägare.
Det ligger emellertid inte inom utredningens uppdrag att ompröva reg lerna för beskattning av ekonomiska föreningar eller att åstadkomma lik formighet i beskattningsreglerna för aktiebolag och ekonomiska föreningar. I princip är dock vinsterna i såväl bolag som föreningar underkastade dub belbeskattning. Med hänsyn härtill har utredningen — om ock med viss tvekan — stannat för att föreslå en rätt till överföring genom öppet kon cernbidrag även från ett bolag till en förening.
Utredningen understryker, att de villkor, som uppställts för öppet kon cernbidrag inom en helägd bolagskoncern, även måste vara uppfyllda när moderföretaget är en ekonomisk förening. Sålunda skall intressegemenska pen, dvs. i detta fall att föreningen ägt samtliga aktier i bolaget eller bola gen, ha bestått under hela beskattningsåret, varjämte beskattningsåren för berörda företag skall ha utgått vid samma tidpunkt. Vidare gäller att kon cernbidraget inte får innebära att gällande bestämmelser om kedjebeskatt- ning kringgås.
Även föreningarna inom kooperationen kan, framhåller utredningen vi dare, sägas bilda en enhet. Vissa skäl kunde därför tala för att medge en fri resultatutjämning även mellan dylika föreningar. Utredningen föreslår emellertid inte någon rätt till resultatutjämning genom koncernbidrag inom en dylik koncern. I betänkandet anförs härom.
Emellertid finns redan i 29 § 2 mom. kommunalskattelagen bestämmelser om rätt till avdrag för rabatter och pristillägg, varigenom vinsten i önskad
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
27
utsträckning kan överföras från en förening till dess medlemmar. En rätt till
vinstöverflyttning i motsatt riktning skulle innebära, att man på eu omväg
medgav avdragsrätt för föreningsavgifter. Utredningen har därför inte an
sett sig kunna förorda en rätt till fri resultatutjämning mellan föreningar.
Enligt utredningens mening kan inte heller lika starka skäl åberopas för en
resultatutjämning mellan föreningar som mellan bolag i helägda koncerner.
Förhållandena inom föreningsrörelsen kan närmast jämföras med förhål
landet mellan ett bolag, som ägs av flera andra bolag, och dess olika moder
bolag. I sistnämnda fall har utredningen inte ansett sig kunna förorda en
rätt till fri resultatutjämning.
Vad nu sagts gäller föreningar av kooperativ karaktär. Alltjämt finns,
framhåller utredningen, vissa ekonomiska föreningar, som bildats enligt
äldre lag och som inte har kooperativ karaktär, t. ex. fastighetsföreningar.
Andelarna hos en sådan förening kan vara samlade hos en ekonomisk för
ening eller ett bolag. Även i dylika fall kunde vara motiverat med en rätt till
fri resultatutjämning mellan föreningen och dess moderföretag. Då emeller
tid föreningar av avsedd typ torde vara under successiv avveckling, synes
enligt utredningens mening några specialregler för dylika företag knappast
böra införas i skattelagstiftningen.
Koncernbidrag som utgör omkostnad
Av redogörelsen för gällande rätt framgår att avdragsrätt föreligger för
koncernbidrag eller annat bidrag, om bidraget utgör driftkostnad i det gi
vande företagets verksamhet. Härutinnan föreslår utredningen inte någon
ändring. Det är emellertid svårt att ange under vilka förhållanden och med
vilket belopp avdrag kan medges för dylikt bidrag mellan intressentföretag.
Utredningen anför härom.
För alt avdragsrätt skall medges måste dock finnas ett klart samband
mellan de verksamheter de berörda företagen bedriver. Företagen kan ha af
färer sinsemellan eller också kan det ena företaget äga tillgångar, som uthyrs
till det andra, eller tillhandahålla detta företag tjänster av olika slag eller
också ha gemensamma marknadsintressen. Detta samband mellan företagen
får inte vara alltför obetydligt. Beträffande storleken av avdragsgillt bidrag
kan, som redan understrukits, några generella beräkningsgrunder inte an
ges. Det måste bli en bedömning från fall till fall. Avgörande är om bidraget
kan anses motiverat av del intresse, det givande företaget för sin verksam
het kan ha av det andra företaget. Det ligger i sakens natur att avdrag för
koncernbidrag i regel skall kunna godkännas i de fall, då en motsvarande
vinstöverflyttning via prissättningen skulle ha godkänts.
Utredningen framhåller vidare att avdragsrätt kan föreligga för koncern
bidrag även mellan ett svenskt och ett utländskt bolag, mellan vilka intresse
gemenskap råder, nämligen om bidraget utgör kostnad i det givande bola
gets rörelse. Det måste emellertid även här bli en bedömning i det enskilda
lallet, med vilket belopp avdrag skall kunna godtas. Utredningen gör föl
jande uttalande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
28
EU koncernbidrag kan ges i den formen att moderbolaget bestrider kost nader för det utländska dotterbolagets räkning, t. ex. kostnader för mark nadsundersökning etc. i det land, där dotterbolaget bedriver sin verksamhet. Moderbolaget kan också lämna dotterbolaget ett bidrag för att täcka sådana kostnader. En förutsättning för avdragsrätt i dylika fall är givetvis, att kost naderna i fråga har direkt samband med de affärstransaktioner, som före kommer mellan moderbolag och dotterbolag, dvs. att kostnaderna avser åtgärder, som ökar moderbolagets försäljning till dotterbolaget. Moderbo laget har med andra ord för sin egen verksamhet ett direkt intresse av att de åtgärder vidtas, som kostnaderna avser. Genom att moderbolaget be stritt kostnaderna kan moderbolaget vid försäljning till dotterbolaget an tingen omedelbart eller i framtiden ta ut högre pris på sina varor än om dotterbolaget haft att stå för kostnaderna i fråga. Moderbolagets utlägg kom mer med andra ord tillbaka i form av högre försäljningsvinst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Beskattning av ackordsvinst
Enligt utredningens mening bör av praktiska skäl som villkor för avdrags rätt för öppet koncernbidrag krävas, att bidraget lämnas antingen i form av kontanter eller genom att det mottagande företaget får en fordran på det givande företaget. På så sätt undviks de värderingsproblem, som uppslår, om överföringen sker i form av andra tillgångar. Något skäl att kräva att överföringen sker i form av en revers, med eller utan räntentfästelse, finner utredningen inte föreligga.
Ett öppet koncernbidrag bör emellertid också kunna ges på det sättet att det givande företaget helt eller delvis efterskänker en fordran på det andra företaget. Även ett efterskänkande av fordran kan, framhåller utred ningen, sägas innebära en överflyttning av tillgångar, eftersom givarens ekonomiska ställning försämras och mottagarens förbättras. Den förlust, som uppkommer då fordran efterskänks, kan vara avdragsgill, även om förutsättningar för öppet koncernbidrag inte föreligger, nämligen om för lusten är att anse som driftförlust. Sådan föreligger i regel, när fordrings- och skuldförhållandet har sin grund i affärstransaktioner parterna emellan och borgenären efterskänker sin fordran på grund av att gäldenären är insolvent, dvs. då fråga är om ackord. Betecknas ett efterskänkande av skuld som öppet koncernbidrag och förutsättningar för dylikt bidrag förelig ger, beskattas gäldenären enligt utredningens förslag för den vinst, soin upp kommer genom efterskänkandet. Om efterskänkandet av skulden inte be tecknas som öppet koncernbidrag, kan avdragsrätt för förlusten, som nyss framhållits, det oaktat föreligga. Enligt nuvarande praxis beskattas emeller tid inte gäldenären i dylikt fall för motsvarande belopp. Utredningen har därför ansett sig böra till behandling upptaga de skatterättsliga konsekven serna, när fordringar efterskänks, dvs. när en gäldenär erhåller ackord.
De sakkunniga lämnar på s. 101—107 i betänkandet en utförlig redogö relse för gällande rätt in. in. i fråga om beskattning av ackordsvinster. Ut
29
redningen konstaterar att den skattefrihet för ackordsvinster, som f. n. gäller, under vissa omständigheter kan komma i konflikt med den av ut redningen föreslagna skattemässiga behandlingen av öppet koncernbidrag. Utredningen anför härom.
Så kan nämligen vara fallet, om gäldenären och borgenären utgör företag mellan vilka sådan intressegemenskap föreligger, att öppet koncernbidrag kan ifrågakomma mellan dem. I ett dylikt fall kan det tänkas att koncern bidraget ges på ett sådant sätt att det utåt framstår som ett ackord. För bor genären kan detta vara en fördel, om förhållandena är sådana, att han inte skulle fått avdrag för koncernbidrag men väl för nedskrivning av den ford ran han efterskänkt. För gäldenären medför ackordet att han, i motsats till vad fallet är beträffande koncernbidraget, slipper skatta för den vinstöver- Iöring, som kan ligga i ackordet. Däremot förlorar han genom ackordet rät ten till förlustavdrag mot framtida vinster. Om företagen medvetet utnytt jar ackordsinstitutet för att därigenom uppnå större fördelar ur skattesyn- punkt än som är möjligt genom de föreslagna reglerna för öppna koncern bidrag, och detta sker i ett läge, där ackord i själva verket inte kan anses motiverat, finns det givetvis från fiskalisk synpunkt anledning att reagera däremot. I än högre grad gäller detta, om gäldenären begagnar förlustsitua tionen för att skaffa sig ytterligare fördelar genom uppskrivning av tillgång ar i och för senare skattemässig nedskrivning av desamma och på så sätt eliminerar den förlust, som varit avsedd att täckas genom ackordet.
Enligt utredningens mening är det i och för sig angeläget att förhindra, att skattefriheten för ackordsvinsterna används på detta sätt för att för skaffa företagen oberättigade skatteförmåner, även om antalet fall, i vilka ett sådant utnyttjande sker, i praktiken kanske visar sig vara jämförelsevis ringa.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att ackordsvinst skall utgöra skattepliktig intäkt för gäldenären om borgenären är berättigad erhålla av drag för förlusten. Om intressegemenskap råder mellan borgenär och gälde när, skall dock — om förutsättningar för öppet koncernbidrag inte är för handen — avdragsrätt resp. skatteplikt inte föreligga, med mindre även andra borgenärer lämnat ackord i motsvarande omfattning eller gäldenären uppenbarligen är på obestånd.
Att införa skatteplikt för ackordsvinst kan enligt utredningens mening in te få allvarliga konsekvenser för berörda skattskyldiga. Skatteplikten för ackordsvinsten föranleder i regel inte att gäldenären därigenom får beskatt ningsbar inkomst. Ackordsvinsten kan i flertalet fall kvittas mot förluster uuder samma och tidigare år. Genom att rätten till förlustavdrag lämnas obeskuren om ackordsvinsten beskattas kan cn beskattning av ackordsvinst i vissa fall innebära en fördel för gäldenären. De förlustavdrag, som enligt nu gällande regler går förlorade då gäldenären erhåller ackord, är nämligen stundom större än ackordsvinsten.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ur 1965
Vinstöverföring genom prissättning m. m.
Såsom tidigare framhållits tillåter nuvarande skatteregler eu viss vinst- överföring mellan företag via prissättningen på varor och tjänster. Ingripan de görs först när avvikelsen från normal prissättning är avsevärd. Då två företag, mellan vilka intressegemenskap råder, driver affärer sinsemellan, står företagen i regel i sådant organisalionsförhållande till varandra, att en vinstöverföring via prissättningen inte kan sägas utgöra ett kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Det kan då, konstaterar de sakkunniga, synas naturligt att godkänna sådan vinstöverföring vid inkomsttaxeringen, därest inte någon kommuns rätt träds för nära. Det är efter den principen bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen kan sägas vara utformad. Utredningen anför därefter.
Lagstiftaren har sålunda accepterat, att de priser, som tillämpas vid aflä- rer mellan intressentföretag, får avvika från de i allmänhet gällande priser na. Men om avvikelsen blir alltför stor, kan det inte längre sägas vara fråga om en prissättning vid affärer sinsemellan. Det blir i stället fråga om en vinstdisposition; en vinstöverflyttning, soin skett i form av ett onormalt pris på varor eller tjänster. För dylik vinstdisposition föreligger inte avdragsrätt för givaren och normalt ej heller skattskyldighet för mottagaren, därest av vikelsen i prissättningen inte beror av affärsmässiga skäl. Frågan är då var gränsen går mellan, å ena sidan, tillåten avvikelse vid prissättning och, å andra sidan, vinstdisposition.
Såsom förut framhållits har allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden tidigare uttalat, att enligt hans mening en halvering el ler fördubbling av gällande marknadspriser är godtagbar. Detta visar, att man i fråga om prissättning mellan intressentföretag i beskattningshänse ende accepterat en avsevärd avvikelse från marknadspriset. Mot en sådan praxis synes från fiskal synpunkt i regel inte vara något att erinra, så länge fråga är om affärer mellan företag, som båda har sitt säte här i riket. I de fall en avvikelse i prissättningen kan godtas vid taxeringen, torde nämli gen, som redan framhållits, företagen stå i ett organisationsförhållande till varandra. Det förutsätts dock, att fråga inte är om sådana åtgärder som att mellan intressentföretag sälja och återköpa tillgångar avsedda för stadigva rande bruk i det ena företagets verksamhet och att därvid avväga prissätt ningen så att fördelar i avskrivningshänseende vinnes. Sådana åtgärder kan inte godkännas i beskattningshänseende; jfr punkt 3 b fjärde stycket av an visningarna till 29 § kommunalskattelagen. Det är i dylikt fall inte fråga om prissättning vid affärer i egentlig mening.
Om avvikelse sker från marknadspriset, kan detta få till följd att vinst, som skulle beskattas i en kommun, överflyttas till en annan kommun. Ge nom bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen har lagstiftaren sökt förhindra, att sådan vinstöverföring sker i alltför stor omfattning. Men sär skild åtgärd i fråga om kommunaltaxeringen vidtas först när avvikelsen från marknadspriset är så stor, ritt inkomsten i avsevärd mån kommit att redovisas inom annan kommun än den, där inkomsten skulle ha redovisats, om intressegemenskap inte funnits. Utredningen gör följande uttalanden an gående de skattemässiga konsekvenserna av vinstöverföringar.
31
Bortser man från konsekvenserna vid kommunaltaxeringen, kan en vinst-
överföring mellan intressentföretag, vilka båda är svenska företag, medföra
lättnader i beskattningshänseende för företagen tillsammantagna endast i
de fall, då det mottagande företaget redovisar förlust eller beskattas enligt
en lägre skattesats än det givande företaget, t. ex. då fråga är om vinstöver
flyttning från ett aktiebolag till en ekonomisk förening. Även om det förhål
landet, att aktiebolag och ekonomiska föreningar beskattas till statlig in
komstskatt efter olika procentsatser, talar mot att tillåta en resultatutjäm
ning mellan dylika företag, har dock utredningen, som framgår av det före
gående, inte velat skattemässigt motverka en vinstöverföring från aktiebo
lag till förening. Eu vinstöverföring i syfte att täcka förluster har utredning
en i det föregående accepterat, då fråga är om moderföretag och helägt dot
terföretag. Om intressegemenskapen företagen emellan inte är sådan, att
man kan betrakta företagen som en och samma skattskyldig, framstår däre
mot en möjlighet till förlustutjämning inte som lika självklar.
Vad nu sagts gäller vinstöverföring mellan svenska företag. Läget blir ett
annat då vinstöverföring sker till utlandet. Det ligger i sakens natur, fram
håller utredningen, att man i dylikt fall måste tillse att svenska beskatt-
ningsintressen inte träds för nära. Såsom nuvarande bestämmelse i 43 §
kommunalskattelagen utformats, skall dock ingripande mot vinstöverföring
till utlandet via prissättningen göras först om inkomsten hos det svenska fö
retaget blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bli. De sakkunniga anför
därefter.
Dubbelbeskattningssakkunniga har, som tidigare framhållits, i sitt år 1962
avgivna betänkande (SOU 1962:59) föreslagit en ändrad lydelse av 43 §
kommunalskattelagen. De sakkunniga konstaterade, att bestämmelsen i sist
nämnda paragraf utgör eu direkt motsvarighet till dubbelbeskattningsavta
lens regler i fråga om inkomstöverflyttningar mellan integrerade företag.
Den nuvarande bestämmelsen i 43 § har emellertid en mera restriktiv ut
formning än avtalsreglerna och inskränker därmed för Sveriges vidkomman
de dessas räckvidd. Enligt 43 § krävs nämligen, konstaterar de sakkunniga,
lör att där åsyftade transaktioner — onormal prissättning, för höga eller för
låga räntor etc. — skall föranleda omräkning av inkomsten, att denna blivit
avsevärt lägre än den eljest skolat bli. Detta krav innebär, framhöll de sak
kunniga vidare, att även ganska betydande avvikelser från det verkliga re
sultatet av rörelsen torde kunna passera, medan däremot skattemyndighe
terna i de länder, med vilka dubbelbeskattningsavtalen slutits, i regel inte
är underkastade motsvarande begränsningar utan kan fullt ut utnyttja de
befogenheter avtalen inrymmer. De sakkunniga föreslog, att ordet »avse
värt» skall utgå ur lagtexten och att paragrafen och dess anvisningar i öv
rigt underkastas vissa jämkningar i syfte att närmare anpassa texten till den
internationellt vedertagna. Härigenom skulle även hli klarlagt, att bestäm
melserna avser icke blott inkomstöverföringar från svenska dotterbolag till
utländska moderbolag utan även sådana överföringar från svenska moder
bolag till utländska dotterbolag. De sakkunniga tilläde, att en betydelsefull
begränsning alltjämt ligger däri, att myndigheterna skall göra sannolikt, att
det föreligger eu annan prissättning än den i allmänhet gällande eller eljest
eu avvikelse från vad som iir brukligt i affärsförbindelser mellan fristående
företag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1065
32
Även då det gäller bestämmelsen 157 § 3 mom. har, framhåller utred ningen, betänkligheter framförts mot att ingripande — i detta fall beträf fande kommunaltaxeringen — skall göras först när avvikelsen i fråga om prissättningen är avsevärd. Vid remissbehandlingen av det betänkande, som låg till grund för prop. 1963: 84 angående ändrade skatteregler för fördel ning mellan olika kommuner av vattenkraftverkens inkomster, framhölls bl. a., att det iakttagits att — då intressegemenskap föreligger mellan kraft- producerande företag och deras kunder — överskott av rörelse redovisats inom annan kommun än eljest vederbort på grund av onormal prissättning. Det ifrågasattes därför, om inte större möjligheter borde finnas att i skatte- avseende korrigera en dylik onormal prissättning. I propositionen fram hölls, att bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, som här åsyf tades, inte blott gällde för kraftföretagen utan hade generell räckvidd för alla slag av rörelse. Det kunde därför inte förordas, att särskilda regler i det ta hänseende skulle gälla för kraftproducenterna och deras kunder. Detta uttalande i propositionen har därefter föranlett ett par motioner vid samma års riksdag (I: 636 och II: 791), i vilken frågan ånyo berörts och hemställts om utredning samt förslag till ändrad lydelse av nyssnämnda lagrum. I mo tionerna framhölls bl. a., att det var en allmän uppfattning att den nuva rande regeln gav ett alltför stort utrymme åt icke alldeles riktiga överflytt ningar av inkomsten och då inte minst genom en för låg prissättning på den elektriska kraften. Vid sin behandling av frågan hänvisade bevillningsut skottet (BevU 1963:38) till den förevarande utredningen, och motionerna avslogs av riksdagen.
Utredningen konstaterar, att såsom bestämmelserna i 43 § och 57 g 3 mom. kommunalskattelagen utformats myndigheternas möjligheter att in gripa mot obehöriga vinstöverföringar mången gång är tämligen begränsade. Flera skäl kan emellertid åberopas för att underlåta att i större omfattning än hittills skett reglera frågan om prissättningens inverkan på inkomstbe räkningen hos företag, som står varandra nära. Den osäkra utgångspunkt för bedömningen, som ett antaget »normalpris» utgör, är ett sådant skäl.
Svårigheten att generellt bedöma vad som skall anses vara normalt pris för en vara eller tjänst bör dock enligt utredningens mening inte tillmätas en sådan avgörande betydelse, att man vid inkomsttaxeringen alltid godtar den prissättning som tillämpats. I regel torde det utan alltför omfattande utredningar vara möjligt för beskattningsmyndigheterna att visa vad som är det i allmänhet gällande priset samt att med utgångspunkt härifrån fast ställa den prissättning, som i det enskilda fallet kan godtas. Utredningen anför därefter.
En bestämmelse av innebörd att även vid affärer mellan intressentföretag skall tillämpas samma prissättning, som vid affärer med utomstående, bör därför vara praktikabel även om efterlevnaden av en dylik bestämmelse stäl ler större krav på kontroll från myndighetens sida än nu gällande regler. Då båda intressentföretagen är svenska företag kan övervägas, att liksom nu
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
33
tillåta en viss avvikelse från normalpriset vid taxeringen till statlig inkomst skatt och göra justering vid kommunaltaxeringen i de fall företagen taxeras i olika kommuner. Detta innebär att man, liksom för övrigt enligt gällande regler, får två gränsdragningar mellan tillåten och icke tillåten prissättning, nämligen dels vid den statliga taxeringen, dels vid kommunaltaxeringen, när fråga är om skilda kommuner. Visa skäl talar visserligen för att man bör tillämpa samma vinstberäkning vid såväl statlig som kommunal taxe ring. Om man i princip godtar en felaktig prissättning, kan detta nämligen utnyttjas för att åstadkomma en dold förmögenhetsöverflyttning mellan fö retag, av vilka t. ex. det ena ägs av en fader och det andra helt eller delvis av hans barn. En onormal prissättning har i och för sig samma inverkan på inkomstredovisningen för det företag, som avstår vinst, som ett obehörigt avdrag eller en för låg inkomstpost, och det är naturligt att man vägrar av drag för vinstöverföringen hos det givande företaget. Enligt utredningens mening är det dock nödvändigt att utforma reglerna så att de medger en smidig tillämpning.
Utredningen förordar, att sådan avvikelse från normal prissättning, som enligt nuvarande bestämmelser tillåts utan att föranleda tillämpning av
57 § 3 mom. kommunalskattelagen, även i fortsättningen skall accepteras vid inkomsttaxeringen. Är avvikelsen i fråga om prissättningen större, dvs. av vikelsen i prissättningen har medfört att ett företags vinst i avsevärd mån redovisats hos ett annat företag, skall ingripande däremot ske vid såväl statlig som kommunal taxering. I sistnämnda fall skall de båda företagen beskattas för den vinst, som skulle ha redovisats, om normal prissättning tillämpats vid affärer företagen emellan.
Enligt utredningens mening bör i enlighet med det sagda omräkning av inkomsterna ske, när avvikelsen från normal prissättning varit avsevärd och den härav föranledda vinstöverföringen inte varit oväsentlig. Det är således två bedömningar som måste göras. I första hand gäller det att bedöma i vil ken omfattning den tillämpade prissättningen avviker från den normala. Här är fråga om det relativa förhållandet mellan det faktiska priset och normalpriset, inte om skillnaden i absoluta tal. Någon allmängiltig procent sats, liknande den som tidigare förordats av allmänna ombudet hos mellan- kommunala prövningsnämnden, torde enligt utredningen inte kunna anges. De sedvanliga godtagbara prisvariationerna torde variera inom olika bran scher, varjämte avvikelserna i det enskilda fallet kan vara affärsmässigt be tingade. Kan det konstateras, att en i och för sig avsevärd avvikelse från normal prissättning föreligger, måste emellertid, för att en omräkning över huvud taget skall kunna ifrågakomma, dessutom — såsom ett andra led i bedömningen — fastslås, att den vinstöverföring, som föranletts av den av vikande prissättningen, inte framstår som oväsentlig. Här avser bedömning en i första hand vinstöverföringens absoluta storlek. Vad som härvidlag skall bedömas såsom väsentligt eller oväsentligt är givetvis beroende på ar ten och omfattningen av den eller de affärer varom är fråga. Utredningen framhåller därefter.
3 Dihang till riksdagens protokoll 1!)C>!>. 1 samt. Nr 12G
Kungl. Ma j. ts proposition nr 126 år 1965
34
Kiingl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
De nu angivna principerna för bedömningen kan givetvis leda till kon sekvenser som kan förefalla i någon mån egendomliga. Avser de verkställda affärstransaktionerna enstaka eller några få enheter, kan vinstöverföringen framstå som relativt sett oväsentlig, trots att en i och för sig avsevärd av vikelse från normal prissättning föreligger. En omräkning av de berörda företagens inkomster skall här inte ske. Avser affärerna större kvantiteter av mindre enheter, t. ex. förbrukningsartiklar av olika slag, kan å andra si dan en väsentlig vinstöverföring ha ägt rum, även om avvikelsen i prissätt ningen inte kan betecknas som avsevärd. Inte heller skall i ett dylikt fall omräkning ske. Dessa konsekvenser följer emellertid av att det enligt utred ningens förslag är den relativa storleken av avvikelsen från normal pris sättning som i första hand skall vara utgångspunkt för bedömningen. Med hänsyn till svårigheterna att fastställa vad som i det enskilda fallet är att anse som normal prissättning har utredningen, såsom nämnts, stannat för att förorda att omräkning i normalfallet skall ske först när avvikelsen i frå ga om prissättningen är avsevärd.
Utredningens förslag i denna del kan sammanfattas sålunda. Är fråga om affärer mellan näringsidkare, som är skattskyldiga för sin inkomst här i riket, skall vinstöverföringen över huvud taget inte godkän nas i beskattningsavseende, om den berott på att parterna avtalat avsevärt högre eller lägre priser på varor än de i allmänhet gällande eller, beträf fande tjänsteprestationer eller annat, avtalat ekonomiska villkor, som i avsevärd grad avviker från dem, som skulle ha avtalats mellan två av var andra oberoende företag. Följaktligen skall, om genom dylika onormala vill kor åstadkommits en inkomstöverföring mellan företagen med belopp, som inte är oväsentliga, båda parternas inkomst räknas om till de belopp, var till desamma skulle ha uppgått, om normala villkor tillämpats. Denna om räkning skall — väl att märka — ske vid både den statliga och den kommu nala inkomsttaxeringen. I ett sådant läge skall mottagaren alltså inte be skattas för den överförda inkomsten, såvida inte överföringen är skatteplik tig utdelning.
Om de villkor angående prissättningen, som avtalats vid affärer mellan sinsemellan närstående företag, inte i så hög grad avviker från de i allmän het gällande, att avvikelsen kan betecknas som avsevärd, skall däremot en omräkning av företagens inkomst inte ske. Men den vinstöverföring, som äger rum, kan även i detta fall enligt vanliga regler vara att anse såsom en utdelning och i så fall skall vinstöverföringen vara avdragsgill för givaren endast om mottagaren är befriad från skattskyldighet för utdelningen. Bort ses från det undantagsfall, att mottagaren är skattskyldig för utdelning från givaren, skall emellertid den avtalade prissättningen i fall som här avses i princip inte föranleda något ingripande från taxeringsmyndigheternas sida med mindre fråga är om en åtgärd i skatteundandragande syfte. Från denna regel skall dock gälla ett par undantag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
35
Det ena avser fall, då den onormala prissättning, som avlalats mellan före
tag i intressegemenskap, föranlett en vinstöverföring till utlandet. Har ge
nom villkor, som avviker från dem, som skulle ha avtalats mellan två av
varandra oberoende företag, inkomst tillförts någon, som inte har att ut
göra skatt här i riket för inkomsten, skall inkomsten omräknas, dvs. höjas,
för den part som är här skattskyldig för inkomsten.
Det andra undantaget gäller det fall, att den onormala prissättningen
medfört att inkomst av verksamheten i inte oväsentlig mån redovisats
inom annan kommun än den, där inkomsten skulle ha redovisats, om in
tressegemenskap inte förelegat. I så fall skall gälla, att den näringsidka
re, hos vilken för hög inkomst redovisats, för skälig del av sin behållna
inkomst skall beskattas i den kommun, där den andra parten skulle ha be
skattats, om normal prissättning tillämpats. Det är således här inte fråga
om en omräkning av inkomsterna utan endast om en överflyttning av den
mottagande partens taxering till annan kommun än den, där han eljest skat
tar för sin inkomst. Utredningen har härvid haft i åtanke särskilt sådana
fall, då den överförda inkomsten härrör från utvinning av naturtillgångar
som är av stor betydelse ur beskattningssynpunkt för den kommun, där
dessa tillgångar varit belägna och verksamheten bedrivits.
Vad nu sagts om prissättning på varor och tjänsteprestationer skall enligt
utredningens förslag även gälla när skattskyldiga, mellan vilka råder in
tressegemenskap, avtalar onormalt hög ränta på fordringar och skulder dem
emellan. För det fall att här i riket skattskyldiga tillämpar för låg ränta,
skall omräkning av inkomst i princip inte ske. Borgenären kan dock bli be
skattad för beräknad ränta på sin fordran, om gäldenären är skattskyldig,
för utdelning från borgenären. I
I den praxis, som gäller i fråga om överförande av dolda reserver när
anläggningstillgångar av organisatoriska skäl flyttas från ett företag till ett
annat samtidigt med den verksamhet vari de ingår, avser utredningen inte
att göra någon ändring. För att överföringen skall kunna ske utan skatte
konsekvenser för givare och mottagare torde, påpekar utredningen, dock
krävas, att överföringen inte utgör ett led i åtgärder som syftar till att er
hålla obehörig förmån i beskattningsavseende för ettdera företaget eller för
någon, med vilken ettdera företaget är i intressegemenskap. En överföring
av dolda reserver bör därför i regel inte godtas med mindre intressegemen
skapen bestått under hela beskattningsåret för båda parterna.
En förutsättning för att överflyttning av dolda reserver skall godtas i
beskattningshänseende är givetvis, framhåller utredningen vidare, att fråga
inte är om förtäckt utdelning, som kan bli föremål för beskattning hos mot
tagaren, eller om gåva, för vilken gåvoskatt skall erläggas.
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Utredningen tar även upp frågan om beskattningen av internvinster men föreslår inte några regler i dylikt hänseende. Utredningen anför här om bl. a.
Om man ser koncernen som en enhet, framstår det som naturligt att intt beskatta försälj ningsvinsten, innan varan lämnat koncernen. En regel a\ innebörd, att internvinster av det slag här avses inte skall beskattas, kom pliceras emellertid av gällande värderingsregler för varulager. Försälj ningsbolaget har nämligen ett högre anskaffningsvärde på de varor, som köpts från tillverkningsbolaget, än sistnämnda bolag, om detta sålt va rorna med vinst. Därav följer att försäljningsbolaget har större möjlig heter att nedbringa sin beskattningsbara vinst genom nedvärdering av lag ret än tillverkningsbolaget skulle ha haft, om lagret legat kvar hos detta Vinsten hos tillverkningsbolaget kan således delvis uppvägas av en ökad möjlighet till lagernedskrivning hos dotterbolaget. Gällande värderings regler beträffande lager minskar sålunda olägenheterna av beskattningen av internvinster. Utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå regler i syfte att eliminera beskattningen av internvinster såvitt gäller svenska företag. Framhållas må att, om försäljningsföretagets lager av varor in köpta från tillverkningsföretaget är någorlunda konstant år från år, frå gan om beskattning av internvinst har relativt liten betydelse. Det är under den tid lagret hos försäljningsföretaget byggs upp som en beskattning av icke realiserad vinst kan bli aktuell.
S. k. kommissionärsbolag
En särskild uppmärksamhet påkallar, enligt de sakkunniga, de företag, som populärt men stundom oegentligt går under benämningen »kommis sionärsbolag». Utredningen anför härom.
De företag, som här åsyftas, kan ofta inte rent juridiskt inordnas un der det kommissionärsbegrepp, som anges i 4 § lagen den 18 april 1914 om kommission, handelsagentur och handelsresande. Med kommissionär förstås enligt detta stadgande den, som åtagit sig uppdrag att för annans räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor, värdepapper eller annan lös egendom. Den, för vars räkning försäljningen eller inköpet skall ske, kallas kommittent. Kommissionären förutsätts således i princip be driva en egen självständig verksamhet, vilken består i att för annan eller andras räkning men i eget namn utföra uppdrag av nyssnämnt slag. Kom- missionärens inkomst av verksamheten utgörs därför i regel av provision eller liknande ersättning för de utförda uppdragen. Vinsten å den eller de försäljningar som gjorts redovisas emellertid direkt till kommittenten. På motsvarande sätt belastas denne och inte kommissionären för utgifterna för inköpen. De s. k. kommissionärsbolagen skiljer sig däremot från en kommissionär i egentlig mening genom att de i regel utgör osjälvständiga dotterföretag till ett huvudföretag, moderföretaget. Även indirekta ägare förhållanden mellan huvudföretaget och underföretaget kan givetvis före komma. Underföretaget behärskas i vilket fall som helst helt av huvud företaget och kan alltså, åtminstone i skattesammanhang, inte anses driva självständig verksamhet. Ett s. k. kommissionärsbolag äger nämligen i re gel, med undantag av en fordran å huvudföretaget, inga egna tillgångar, frånsett möjligen en fastighet, i vilken kanske huvudföretagets rörelse be
37
drivs, eller vissa maskiner eller inventarier, vilka liksom fastigheten kan uthyras till huvudföretaget för att användas i dess rörelse. Eftersom in komst genom uthyrning av fastighet utgör inkomst av annan fastighet, kan man utgå ifrån att det s. k. kommissionärsbolagets uthyrning av de maskiner och inventarier, som det till äventyrs äger, utgör dess enda själv ständiga verksamhet vid sidan av den för huvudföretagets räkning bedrivna rörelsen. Något varulager äger inte kommissionärsbolaget.
I övrigt utmärkande för de s. k. kommissionärsbolagen är, framhåller ut redningen, att de i samband med bokslutet redovisar sin vinst eller förlust till huvudföretaget. Vid överföringen undantas i förekommande fall belopp, som erfordras för att utnyttja kommunalskatteavdrag och s. k. procentav drag för fastighet som det s. k. kommissionärsbolaget eventuellt äger samt avskrivningar på bolagets tillgångar. Ett dylikt förfarande tillämpas endast då intressegemenskap föreligger mellan företagen. De s. k. kommissionärs bolagen är i allmänhet blott »skalbolag» och har ofta bibehållits endast för att utnyttja inarbetade välkända firmanamn. I realiteten är dessa skalbolag en integrerande del av huvudföretagets egen rörelse.
Till det nu nämnda förhållandet har särskild hänsyn tagits vid den kom munala inkomsttaxeringen. Enligt vedertagen tillämpning har nämligen, framhålls i betänkandet, huvudföretaget, dvs. i regel moderföretaget, be skattats för den överförda vinsten även i den eller de kommuner, där dotterföretaget bedrivit rörelsen. Dotterföretagets rörelse har nämligen an setts i själva verket utgöra fast driftställe för moderföretaget. Taxerings- överflyttningen torde ha verkställts med stöd av bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Utredningen framhåller att uttrycket kommissionärsbolag kritiserats i skattelitteraturen, varvid det påtalats, att någon exakt definition av ut tryckets rätta innebörd inte kunnat ges. Även om kritik kan riktas mot den gemenligen använda benämningen kommissionärsbolag för företagen i frå ga, kan man enligt utredningens mening inte heller i fortsättningen bortse från den företeelse, som dessa slags företag representerar. Utredningen an för därefter.
Det väsentliga i detta skattesammanhang är givetvis, att den inkomst, som uppkommit genom dotterföretagets rörelse på grund av att den redo visas hos moderföretaget, kan komma att undgå beskattning i den kom mun, där den rätteligen bort beskattas. Det fasta driftstället är nämligen såsom nyss framhållits beläget i den eller de kommuner, där dotterföre taget bedrivit rörelsen och inte där moderföretaget formellt redovisat vins ten. Den egentliga rörelsekommunens befogade anspråk på att få beskatta den vinst, som hänför sig till den inom kommunen bedrivna rörelsen, bör tillgodoses även beträffande den här berörda kategorin av osjälvständiga företag. Detta bör enligt utredningens mening ske genom eu bestämmelse, vilken har till syfte bl. a. att reglera frågan om beskattningsorten för den inkomst, som härflyter från kommunen i fråga men formellt redovisats av annat företag i eu annan kommun.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
38
Utredningen föreslår en bestämmelse i 43 § kommunalskattelagen av den innebörd, att — i överensstämmelse med vad som nu sker i praktiken —- huvudföretaget skall anses ha bedrivit kommissionärsbolagets rörelse. Detta innebär att, om kommissionärsbolag bedrivit rörelsen från ett eller flera fasta driftställen, detta eller dessa skall anses ha utgjort fast drift ställe för huvudföretaget. Beskattningen av huvudföretagets inkomst skall således fördelas även på kommissionärsbolagets driftställen, vilket kan ha betydelse för beskattningsortens bestämmande vid kommunaltaxeringen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Remissyttrandena
Behovet av en författningsmässig reglering av de öppna koncernbidragen har allmänt understrukits av hörda myndigheter och organisationer. För slaget i denna del har i huvudsak fått ett välvilligt mottagande även om många remissinstanser anser att de föreslagna reglerna bör förenklas. Vi dare har främst av näringslivets organisationer hävdats att resultatutjäm ning genom öppna koncernbidrag bör tillåtas i större utsträckning än en ligt utredningens förslag. Även de föreslagna reglerna om beskattning av s. k. kommissionärsbolag har i princip tillstyrkts av remissinstanserna. Be träffande utredningens förslag till reglering av dolda vinstöverföringar har meningarna varit mera delade. Förslaget om beskattning av ackords- vinst slutligen avstyrks av många remissinstanser.
I några yttranden ifrågasätts om inte ställningstagandet till de framlagda förslagen bör anstå i avvaktan på den översyn av företagsbeskattningen, som skall verkställas av företagsskatteutredningen. Flera remissinstanser på näringslivets område, bl. a. näringslivets skattedelegation och Svenska företagares riksförbund, har däremot framhållit, att det är angeläget att lagstiftningen om koncernbidrag genomförs med det snaraste.
Koncernbidrag
Som redan nämnts har utredningens förslag om öppna koncernbidrag i princip tillstyrkts av remissinstanserna. 1 många yttranden understryks dock att de föreslagna bestämmelserna är komplicerade och att därför varje möjlighet till förenkling bör tillvaratas även om därvid visst avkall måste göras i fråga om att tillgodose det fiskala intresset. Även önskemål om en förenkling av gällande regler om kedjebeskattning av bolags och föreningars vinster framförs av flera remissinstanser.
Flertalet av de organisationer på näringslivets område, som avgivit ytt randen, anser förslaget alltför begränsat. Sålunda anför näringslivets skat tedelegation bl. a.
Kungl. Ma j:Is proposition nr 126 år 1965
39
Vi har i andra sammanhang gjort invändningar mot gällande bestäm
melser om dubbel- och kedjebeskattning av aktiebolagens vinster. Så länge
inte dessa bestämmelser ändrats, torde det, som utredningen funnit, vara
nödvändigt att kringgärda koncernbidragsmöjligheterna med skyddsregler
för att förhindra ett kringgående av reglerna om dubbelbeskattning och
kedjebeskattning. Detta bör emellertid inte behöva medföra att koncern
bidrag från dotterbolag till moderbolag eller mellan systerbolag blir av
dragsgilla endast när samtliga dotterbolag ägs direkt av moderbolaget. Vi
anser att koncernbidrag i sådan riktning bör få lämnas med avdragsrätt
även i mera komplicerade helägda koncerner, om det visas att vid utdel
ning till moderbolaget av motsvarande belopp skattebelastningen i koncer
nen skulle blivit densamma vare sig utdelningen skett från det bidragsgi-
vande eller från det bidragsmottagande bolaget. Vi är medvetna om att det
ibland kan vara svårt att åstadkomma en vattentät bevisning därom, men
om sådan bevisning förebringas bör hinder inte möta mot avdragsrätt.
Vad nu sagts anser delegationen böra gälla även i koncerner där moderfö
retaget är ett bankaktiebolag eller ett försäkringsaktiebolag. I sistnämnda
fall bör dock enligt delegationen undantag göras för koncernbidrag från
verksamhetsgren, som överskottsbeskattas, till bolag (verksamhetsgren;
som beskattas enligt reglerna för livförsäkringsrörelse. Den omständigheten
att utredning pågår rörande försäkringsbolagens beskattning, bör inte lägga
hinder i vägen för en omedelbar lagstiftning efter nu angivna riktlinjer.
Även i koncerner där huvudintressenten är ett handelsbolag eller en fysisk
person bör möjlighet till resultatutjämning genom koncernbidrag finnas. I
yttrandet anförs härom.
För den händelse ett handelsbolag, som utgör huvudföretag för en kon
cern, endast har svenska aktiebolag såsom delägare finns enligt vår uppfatt
ning inga avgörande skäl att inte skattemässigt godkänna koncernbidrag i
samma omfattning som i helägda bolagskoncerner. Erforderligt skydd mot
kringgående av bestämmelserna om dubbelbeskattning och kedjebeskatt
ning kan nämligen då vinnas genom att pröva, att handelsbolagets delägare
uppfyller de krav som i sådant syfte vid rena bolagskoncerner ställs på mo
derbolaget. Vidare torde böra krävas att handelsbolaget direkt eller indirekt
äger hela aktiekapitalet i alla de underordnade koncernbolagen. Vi förordar
att utredningsförslaget kompletteras på det sätt vi sålunda angivit.
Även för det fall alt huvudintressenten i en koncern är en fysisk person
eller ett utländskt aktiebolag borde det enligt vår mening ha varit möjligt att
i viss omfattning medge avdragsrätt för öppna koncernbidrag. Några avgö
rande hinder mot att skattemässigt tillåta öppna koncernbidrag mellan de
svenska bolagen i eu sådan koncern torde inte förefinnas. Det kan rimligen
ej begäras att en omkonstruktion av koncernen skall ske för att motsvaran
de beskattningsresultat skall uppnås.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. kommerskollegium, Sveriges gros
sistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges advokatsamfund och han
delskammaren för Örebro och Västmanlands län.
Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle framhåller, att be
40
hov kan föreligga att lämna koncernbidrag till bolag, som ägs av flera före tag gemensamt. Exempel på dylika bolag utgör gemensamma kraftbolag, stuveriföretag och gemensamma försäljningsbolag för viss bransch. Även om i vissa fall hinder inte möter att i begränsad omfattning överföra organi- sationsbidrag genom prissättningen på varorna, finner handelskamrarna det likväl önskvärt, att kretsen av de avdragsberättigade företagen utsträcks till att omfatta jämväl angivna kategori.
Liknande synpunkter anförs av Familjeföretagens förening. Föreningen förordar en ytterligare utvidgning av möjligheterna till öppna koncernbi drag och anför härom.
Vi skulle vilja förorda en utvidgning av det föreslagna koncernbegreppet. Det torde ej finnas några bärande skäl att frångå det nya dotterbolagsbe- grepp, som skapats i förordningen den 9 december 1960 med provisoriska bestämmelser om beskattning av aktiebolags och ekonomisk förenings in komst i vissa fall. Följer man den distinktion som i nämnda författning gjorts mellan kapitalplaceringsaktier och andra aktier, följer man därmed även bestämmelserna rörande skattefrihet för utdelning på dotterföretags aktier. Sagda bestämmelser markerar ju en gränsdragning för kedjebeskatt- ningen av aktiebolag, en gränsdragning som torde kunna anses naturlig även mellan tillåtna och icke tillåtna öppna koncernbidrag. Vårt förslag innebär alltså, att öppet koncernbidrag borde godkännas mellan moder- och dotter bolag i de fall utdelningen på dotterbolagsaktierna kan överföras skattefritt till moderbolaget samt i de fall moder- och dotterföretag kan förenas genom en eller flera fusioner enligt aktiebolagslagens 174 §. Detta hindrar givetvis inte, att man på lämpligt sätt kan understryka förbudet att med eljest angi ven rättsverkan lämna koncernbidrag i de fall, då skattefrihet inte föreligger för utdelning, eller då bolagen inte har samma räkenskapsår.
Lantbrukets skattedclcgation anser, att det även i koncerner, där moder företaget är en ekonomisk förening, bör vara tillfyllest att moderföretaget äger 90 % av aktierna i dotterbolagen. Delegationen anför härom bl. a.
En aktieägareminoritet, som representerar mindre än 10 % av aktie kapitalet, har inte något egentligt inflytande, eftersom den inte kan tvinga fram en utdelning eller tillsätta en minoritetsrevisor, vilket är möjligt om minoriteten representerar minst 10 % av aktiekapitalet. En ekonomisk för ening som äger mer än 90 % av aktierna kan följaktligen praktiskt handla som om hela aktiestocken innehades. Utredningens förslag är på denna punkt alltför restriktivt. Detta framstår särskilt klart om en ekonomisk för ening vid förvärv av aktiestocken i ett bolag inte lyckas förvärva 100 % av det skälet att en eller annan aktie ligger hos en okänd aktieägare. Det bör därför enligt delegationens uppfattning vara rimligt att man inte ställer stör re krav på ekonomisk förening än aktiebolag som moderföretag när det gäl ler öppna koncernbidrag. En ekonomisk förening torde för övrigt kunna kringgå den situation som skulle uppkomma genom utredningens förslag på så sätt att aktiestocken överlåts till ett för ändamålet nybildat av föreningen helägt aktiebolag. Föreningen kommer då att äga 100 % av det nya bolaget och det nya bolaget 90 % eller mera av det gamla bolaget, varvid det nya bo
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
laget blir moderföretag till det gamla bolaget i enlighet med det framlagda förslaget. En sådan omväg är dock enligt delegationens uppfattning onödig och bör undvikas genom att ekonomisk förening jämställs med aktiebolag.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges skogsägareföreningars riksför bund.
Kammarrätten vill begränsa utredningens förslag och anser sig kunna till styrka en resultatutjämning genom koncernbidrag endast mellan moderbo lag och helägt dotterbolag eller omvänt samt mellan systerbolag. Kammar rätten är emellertid närmast böjd för att begränsa rätten till enbart moder- och dotterbolag. Kammarrätten anför härom.
Vid en längre gående rätt till resultatutjämning genom koncernbidrag krävs i vissa fall ingående utredning från såväl de skattskyldigas som be- skattningsmyndigheternas sida, om man effektivt skall kunna förhindra missbruk av bestämmelserna. Detta gäller framför allt, när moderbolaget successivt, direkt eller indirekt, förvärvar aktier i andra bolag, så att förhål landena inom koncernen växlar från det ena beskattningsåret till det andra. Därjämte bör tillses att aktiebolagskoncernerna inte gynnas i förhållande till sådana koncernbildningar, där moderföretaget är ett handels- eller kom manditbolag. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att inom ramen för gällande beskattningsregler utforma författningsbestämmelser, som är så klara och entydiga, att de inte ger upphov till onödiga skatteprocesser, torde lämpligheten av en längre gående rätt till vinstöverföring genom koncernbi drag mellan företag inom en aktiebolagskoncern än nyss angivits kunna ifrågasättas.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter lämpligheten av att öppna koncernbidrag alltid skall godtas under de av de sakkunniga stipulerade för utsättningarna. Länsstyrelsen anför härom bl. a.
Enligt länsstyrelsens uppfattning bör dylika vinstöverföringar godtas en dast då samband föreligger mellan givarebolagets och mottagarebolagets verksamheter. Då fråga är om koncernbidrag mellan två juridiska personer, vilka bedriver sinsemellan oberoende verksamheter, bör vinstöverföringar av obeskattade vinstmedel ej medges. Även om det eljest vore möjligt att verk ställa en skattefri utdelning eller aktieägaretillskott bolag emellan, skulle de sistnämnda transaktionerna inte ta obeskattade vinstmedel i anspråk, vil ket däremot blir fallet, när koncernbidraget utgör avdragsgill kostnad för det utgivande bolaget. Länsstyrelsen befarar, att huvudprincipen om dub belbeskattning av aktiebolags vinster genom skatteflyktstransaktioner kan komma att sättas ur spel. Man kan väl tänka sig, att ett större moderbolag (ev. börsnoterat) under en uppbyggnadsperiod eller under en period, då rö relsen går med förlust, i förhoppning om alt för bolaget gynnsammare kon junkturer skall komma, låter ett vinstgivande dotterbolag med annan verk samhet genom koncernbidrag finansiera moderbolagets verksamhet.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att även med den begränsning av koncernbidragen som utredningen föreslå-
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
41
42
gil kontrollsvårigheter uppkommer, t. ex. när fråga är om företag med säte i
olika län.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Ett stort antal remissinstanser, såväl myndigheter som organisationer, av- stvrker utredningens förslag att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas från aktiebolag till ekonomisk förening. Sålunda anför näringslivets skattedelegation i denna fråga.
När det gäller koncerner där moderföretaget inte är svenskt aktiebolag har utredningen föreslagit, att om en svensk ekonomisk förening har samtliga aktier i ett eller flera svenska aktiebolag i direkt ägo, så skall, under samma förutsättningar som gäller för rena bolagskoncerner, öppna koncernbidrag vara skattemässigt tillåtna såväl mellan dotterbolagen inbördes som från moderföreningen till dotterbolag och från dotterbolag till moderföreningen. Såvitt angår bidrag mellan underbolag inbördes och från moderföreningen till underbolag synes avdragsrätt utan olägenhet kunna medges även vid in direkt ägarskap.' Däremot bör enligt vår uppfattning rätt till avdrag aldrig föreligga för koncernbidrag som ges från underbolag till moderföreningen. Som utredningen själv påpekat möjliggör en sadan vinstöverföringsrätt en lägre beskattning genom att ekonomiska föreningar har att utgöra statlig in komstskatt efter endast 32 % medan motsvarande skatteprocent för aktie bolag är 40 %. Tillika innebär en sådan vinstöverflyttning en risk för att dubbelbeskattningen av bolagsvinsten genom avdragsrätten för återbäringar helt eller delvis elimineras. Sedan länge har krav framförts att ekonomiska föreningar skall beskattas efter samma skattesats som aktiebolag. Innan detta befogade krav tillgodosetts bör en överföring genom öppna koncernbi drag från ett bolag till en ekonomisk förening inte tillåtas.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvs borgs samt Norrbottens län, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpman naförbund.
Lantbrukets skattedelegation anför i denna fråga.
Utredningen har om än med viss tvekan stannat för att föreslå alt överfö ring genom öppet koncernbidrag skall få ske från ett aktiebolag till en ekono misk förening. Utredningens tveksamhet grundas självfallet på olikhet i skattesatser mellan de två företagsformerna. Delegationen anser att det framlagda förslaget är positivt. Det torde emellertid endast undantagsvis inom lantbrukets föreningsrörelse föreligga det förhållandet att ett helägt aktiebolag inte gör affärer med föreningen-moderföretaget. I huvudparten av fallen av helägda dotterbolag kan därför vinsterna, även om öppet kon cernbidrag inte var tillåtet, genom prissättning å varor och tjänster över flyttas till föreningen. Det av utredningen framlagda förslaget rörande vinstöverföring genom prissättning lägger inte hinder i vägen för ett sådant förfarande. Endast i sällsynta undantagsfall torde nämligen vinsterna vara av sådan storleksordning att de föreslagna restriktivare reglerna beträf fande prissättning skulle omöjliggöra vinstöverföring. Öppna koncernbidrag är därför ur föreningsrörelsens synpunkt i de flesta fall endast ett alter nativ för vinstöverflyttning. Det är dock självfallet smidigt om möjlighet
43
till öppna koncernbidrag föreligger. Delegationen ansluter sig därför till det framlagda förslaget.
Hera remissinstanser beklagar, att de sakkunniga inte kunnat ge några vägledande normer beträffande koncernbidrag som utgör driftkostnad. Så lunda framhåller riksskattenämnden bl. a.
På sätt utredningen närmare framhållit, torde avdrag för koncernbidrag enligt nu rådande praxis medges endast när fråga är om koncernbidrag, som utgör omkostnad. Svårigheten att avgöra vilka förutsättningar, som erfordras för att ett koncernbidrag skall kunna anses såsom en omkostnad, är emellertid påtaglig. Utredningen har inte heller reglerat den skattemässiga behandlingen av dylika koncernbidrag. Utredningen har endast konstate rat, att för avdragsrätt förutsätts att det finns ett klart samband mellan de verksamheter, företagen bedriver, att detta samband inte får vara alltför obetydligt samt att frågan om avdragsrätt måste bedömas från fall till fall. Riksskattenämnden är medveten om svårigheten att närmare ange de för utsättningar, som bör föreligga för att koncernbidrag skall anses utgöra omkostnad för utgivaren. Riksskattenämnden finner det emellertid ange läget att, därest utredningsförslaget görs till föremål för lagstiftning, väg ledande uttalanden i frågan görs i propositionen. Därvid bör om möjligt \ issa typfall anges till ledning för bedömningen. Som exempel på de fall, då koncernbidrag är att anse som omkostnad för utgivaren, må här nämnas det fall att ett bolag lämnar koncernbidrag till ett annat bolag inom koncer nen i anslutning till att sistnämnda bolag i eget namn drivit en reklamkam panj, som i själva verket även gagnar bidragsgivaren. Att koncernbidraget utgör en driftkostnad i angivet fall framgår kanske klarast av det förhål landet att mottagaren borde haft möjlighet att — om bidraget inte utgått — utställa räkning å bidragsgivaren å viss del av reklamkostnaden.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhns län, näringslivets skattedelegation, Sveriges redareförening, Familjefö retagens förening samt Svenska kommunförbundet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Beskattning av ackordsvinst
Utredningens förslag om beskattning av ackordsvinst tillstyrks i princip av kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göte borgs och Bohus, Västernorrlands samt Norrbottens län, Sveriges köpman naförbund och Kooperativa förbundet.
övervägande antalet remissinstanser avstyrker emellertid förslaget. Så lunda anför riksskattenämnden.
Skattefrihet för ackordsvinst, oavsett att borgenären är berättigad till av drag för förlusten på fordringen i fråga, synes nämnden sakligt motiverad. Det är ju endast en i och för sig värdelös eller i huvudsak värdelös fordran som efterskänks. Eu beskattning av ackordsvinsten syns även vara ägnad att försvåra den sanering av gäldenärens ekonomi, som ackordet är avsett att främja. Utredningens förslag angående skatteplikt för ackordsvinst går även vida utöver den krets av skattskyldiga, som berörs av de föreslagna beskattningsreglerna om koncernbidrag.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och T axcringsnämndsord förande nas riks förbund förordar, att skatteplikten för ackordsvinster begränsas till att avse endast sådana fall, då ackordsuppgörelsen berör företag mellan vilka råder intressegemenskap. Just i dessa fall iinns risk för missbruk av ackordsför- f arandet.
Näringslivets skattedelegation anför i denna fråga.
Från teoretisk synpunkt framstår det visserligen som konsekvent att ackordsvinst beskattas i den mån borgenären får avdrag för den förlust han lider genom att bevilja ackordet. Det bör emellertid inte förbises att en så dan beskattning kan avsevärt minska utsikterna att få aekordsuppgörelsei till stånd. Borgenärernas benägenhet att medverka till ackord kan befaras bli mindre, om ackordet föranleder ett skatteanspråk mot gäldenären och risk föreligger därmed för ett ökat antal konkurser. Det torde vara alltför optimistiskt att, i likhet med utredningen, anta att i fall när insolvens verk ligen föreligger någon beskattning i allmänhet inte skall behöva inträda, eftersom ackordsvinsten bör kunna kvittas mot förut bokförd förlust. Här till kommer att en sådan beskattning ytterligare komplicerar lagstiftningen och kan befaras vålla tillämpningssvårigheter inte minst genom att be handlingen av ackordsvinst gjorts beroende av om bokföringsmässig eller kontantmässig redovisning skall tillämpas i förvärvskällan. Vi förordar där för att skattefriheten för ackordsvinster tillsvidare bibehålls och att spörs målet om den skattemässiga behandlingen av sådana vinster tas upp först i samband med den större frågan om beskattningen vid konkurs, \ilken föi närvarande är föremål för utredning. De av utredningen påtalade riskerna för missbruk av ackord när intressegemenskap föreligger torde i tillräcklig mån bli undanröjda genom det föreslagna tillägget till punkt 10 av anvis ningarna till 29 § kommunalskattelagen.
Liknande synpunkter anförs av kommerskollegium, Sveriges grossistför bund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industri förening, tantbrukets skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Aukto riserade revisorer, Smålands och Blekinge handelskammare samt handels kammaren i Gävle.
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 är 1965
Vinstöverföring genom prissättning m. m.
Utredningens förslag till reglering av vinstöverföring genom prissättning m. m. mellan här i riket skattskyldiga näringsidkare har i princip tillstyrkts av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarumbetet, länsstyrelser na i Östergötlands, Kalmar och Malmöhus län samt Sveriges skogsägareför bund. Även de remissinstanser som tillstyrker förslaget betonar emellertid de praktiska svårigheter som uppkommer vid tillämpningen. Sålunda an för bl. a. riksskattenämnden.
Enligt riksskattenämndens mening hade det varit till fördel, om man kun nat undvika att införa en dylik bestämmelse i skattelagstiftningen. Nämn den finner det i vart fall önskvärt att i en blivande proposition i ämnet görs sådana uttalanden, att de som skall tillämpa lagstiftningen erhåller
45
erforderlig ledning för sina bedömanden. Den ovisshet beträffande tolk
ningen av bestämmelsen, som eljest uppkommer, måste vara ägnad att leda
till skatteprocesser. Riksskattenämnden anser för sin del, vad angår loku-
tionen »villkor, som i avsevärd grad avvika från normala», att av allmänt
språkbruk löljer, att en avvikelse å 10—15 % regelmässigt inte bör anses
som eu i avsevärd grad avvikande prissättning.
Flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar samt
Göteborgs och Boluis län, Sveriges köpmannaförbund och lantbrukets skat-
tedelegation, iramhåller att det måste ankomma på riksskattenämnden att
utfärda anvisning om när vinstöverföring skall underkännas.
trän näringslivets organisationer framhålls allmänt svårigheterna att av
göra när avvikelse från normal prissättning föreligger. Sålunda anför bl. a.
Sveriges grossistförbund.
Vad först angår priser och villkor, som är avvikande från de »normala»,
finns anledning att understryka svårigheten att objektivt fastställa vad som
är normalt. I många fall förekommer speciella överenskommelser och vill
kor mellan företag, som ingår i en koncern. Det gäller här fullt korrekta
affärsmässiga transaktioner mellan berörda företag, vid vilka skatteaspek-
terna inte har något intresse. Exempelvis kan det vara fråga om att införa
en ny produkt på marknaden, att med hänsyn till konkurrenssituationen
stöda försäljningen av ett visst varuslag genom att påverka prisbildningen
etc. Uppenbarligen ger lagtexten med den utformning den erhållit inte nå-
?on„ önskvärd vägledning i dessa fall och motsvarande synpunkter gäller
i fråga om de mycket vaga kriterier, som angivits när det gäller att bedöma
huruvida intressegemenskap i lagstiftarens mening föreligger eller ej.
Med hänsyn till svårigheterna att tillämpa de föreslagna reglerna om
dolda vinstöverföringar ifrågasätter flera remissinstanser, om dylika regler
bör införas i skattelagarna. Som exempel kan nämnas att Familjeföretagens
förening framhåller, alt förslaget kommer att skapa osäkerhet och lägga
grund till nya skatteprocesser. Enligt Sveriges skogsägareföreningars riks
förbund inger det betänkligheter att frångå en välkänd och lätthanterlig
praxis som både ur fiskala och företagsmässiga synpunkter fungerat till
fredsställande. Skånes handelskammare anser, att de föreslagna bestäm
melserna inte är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Bestämmel
serna ger myndigheterna alltför stora befogenheter och tar inte tillräcklig
hänsyn till näringslivets förhållanden. Föreningen Auktoriserade revisorer
framhåller, att de föreslagna bestämmelserna innebär en skärpning, för vil
ken något bärande motiv inte påvisats. Därefter anför föreningen.
Det måste anses beklagligt att utredningen inte sökt närmare klargöra
när »avsevärd» avvikelse från normala villkor eller »icke oväsentlig» in
komstöverföring skall anses föreligga. Uttalandet, att med hänsyn bl. a. till
de olikartade förhållandena inom skilda branscher någon allmängiltig pro
centsats ej kan anges som kriterium på »avsevärd» prisavvikelse är givetvis
i och för sig riktigt. Det måste emellertid anses som högst otillfredsställande
att helt lämna definitionen av de berörda begreppen åt praxis. Det torde
kunna ta många år innan några enhetliga riktlinjer utbildats. För företa-
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
46
»en måste det även i fortsättningen bli mycket svårt att utan närmare led ning bedöma vilka avvikelser som i olika fall är tillåtliga. Om den ifrågava rande lagstiftningen genomförs bör den enligt föreningens åsikt komplette ras med utförliga anvisningar om de avvikelser som under olika förutsätt ningar kan medges. Dylika regler skulle alternativt kunna utfärdas i sär skild ordning, exempelvis genom riksskattenämndens försorg. Det ligger i sakens natur att regler av berörd art måste ges en schablonartad karaktär. De eventuella nackdelarna härav torde komma att kompenseras aA den smi digare och mera enhetliga tillämpning av bestämmelserna som härigenom skulle åstadkommas. Enligt utredningsdirektiven skulle en »ändamålsenlig lösning» eftersträvas. Utan närmare anvisningar i här nämnda avseenden torde detta mål inte komma att nås.
I flera yttranden från näringslivets organisationer betonas, att riskerna för skattebortfall för stat och kommun genom vinstöverföringar inte får överdrivas. Om bestämmelser av det slag utredningen föreslår införs, bör därför de fall, då omräkning av vinst skall ske, begränsas. Kooperativa för bandet framhåller, att lättillämpligare bestämmelser erhålls, därest dessa utformas så att som huvudregel föreskrivs att avtalade villkor skall gälla, såframt inte några såvitt möjligt specifikt formulerade undantagsfall före ligger. Undantagsbestämmelserna borde i överensstämmelse med utredning ens förslag ta sikte främst på de fall, där inkomstöverföringen är att anse som utdelning för vilken mottagaren är skattskyldig eller gåva för vilken skattskyldighet föreligger. Härutöver må övervägas att som undantag in föra även sådant fall där inkomstöverföringen kan antas ha använts för täckande av förlust hos mottagaren, uppkommen före intressegemenska pens inträdande. Däremot anser förbundet det inte tillrådligt med en all mänt formulerad undantagsbestämmelse, såsom att inkomstöverföringen kan antas vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla annan obe hörig förmån i beskattningshänseende. En sådan allmänt formulerad be stämmelse kan enligt förbundet alltid befaras ge anledning till tolknings- och tillämpningssvårigheter.
Liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation. Enligt dele gationens mening är det dock inte nödvändigt att särskilt ange det fall att vinstöverföringen är att anse som gåva.
Lantbrukets skattedelegation framhåller att, om jämställdhet inte kom mer att gälla för ekonomisk förening och bolag i fråga om öppna koncern bidrag och uttrycket »i avsevärd grad» i fråga om dolda A’instö\erföringar får eu snäv tolkning, den kooperativa föreningsrörelsen kommer i sämre ställning när det gäller vinstöverflyttning än koncerner i aktiebolagsform.
En sådan utveckling är enligt delegationen inte godtagbar.
Svenska kommunförbundet gör följande uttalande.
Det är en vanlig företeelse att kommuner äger alla aktier i bolag, vilka ut°ör tillgångar i av kommunen driven ekonomisk verksamhet. Som exem pel kan nämnas aktier i kraftverksföretag, vilka ägs av kommun som distri buerar elektrisk kraft. Om kommunen ägde kraftverksanläggningarna di
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
rekt, skulle den i motsats till aktiebolaget ej vara skattskyldig till statlig in
komstskatt. För att den totala kommunala affärsverksamheten inte på grund
av organisatoriska förhållanden skall behöva påföras statlig inkomstskatt,
brukar bolagets vinst ofta nedbringas genom prisreduceringar vid leveran
ser till den kommunala affärsrörelsen. Sådana inkomstöverföringar skall
uppenbarligen inte anses vara vad som i den föreslagna lagtexten betecknas
såsom led 1 åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskatt
ningsavseende.
K ung l. Maj.ts proposition nr 126 är 1965
47
Föi slaget till reglering av vinstöverföring genom prissättning in. m. till ett
utländskt företag har fått ett välvilligare mottagande. Förslaget i denna de!
tillstyrks i princip av flertalet remissinstanser även om många understryker
att bestämmelserna måste tillämpas med stor försiktighet. Sålunda anför
kammarrätten bl. a.
Vad fuuStLangår dyIika vinstöverföringar från Sverige till utlandet ger så-
som dubbelbeskattningssakkunniga tidigare konstaterat i sitt betänkande
med förslag rörande internationella beskattningsfrågor (SOU 1962: 59) de
nuvarande reglerna i 43 § kommunalskattelagen inte möjligheter till ingri
pande från de svenska beskattningsmyndigheternas sida i samma utsträck-
ning som galler enligt de mellan Sverige och andra stater ingångna dubbel
beskattningsavtalen. Såvitt kammarrätten kunnat finna, torde en sådan an
passning, som utredningen på grundval av dubbelbeskattningssakkunnigas
förslag forordat, av de svenska reglerna till de internationellt vedertagna
inte inge betänkligheter i vidare mån än att stor försiktighet vid bestämi
melsernas praktisk tillämpning måste iakttas. Kammarrätten finner det
darfor välbetänkt, att utredningen i anvisningarna till 43 § kommunalskatte-
lagen rekommenderat särskild försiktighet vid bedömningen av prissättning
en vid affarer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag.
Liknande synpunkter anförs av riksskattenämnden.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att utredningen i den allmän
na motiveringen för den föreslagna bestämmelsen pekat på en rad omstän
digheter, som gör det motiverat för beskattningsmyndigheterna att inte
vidta åtgärder, då avvikelse sker från eljest tillämpade priser. Enligt delega
tionens mening borde vissa av dessa fall, ävensom exempel på fall där för
siktighet bör iakttas, anges i anvisningarna till 43 §. Med dessa tillägg är
delegationen beredd acceptera den föreslagna bestämmelsen. Delegationen
sager sig ha last särskilt avseende vid att möjlighet bör finnas till ingripan
den så att inte de företag, som i högre grad utnyttjar möjligheterna att av
vika från normal prissättning, skall få ett bättre konkurrensläge än andra.
Utredningens förslag till ändrade bestämmelser i syfte alt förhindra att
en kommuns beskattningsunderlag minskas på ett obehörigt sätt genom
vinstoverllyftningar bär lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
1 mänga yttranden ilrågasätts dock om en skärpning av reglerna i 57 § 3
mom. k 0111m unalska t telagen är nödvändig såvitt gäller vinstöverföringar vin
prissättning på varor och tjänster.
48
Frågan om beskattningen av internvinster har berörts i ett par yttranden.
Sålunda framhåller Skånes handelskammare att det bör föreskrivas att
försäljningsvinsten inte skall beskattas förrän varan lämnat koncernen.
Sveriges advokatsamfund föreslår, att punkt 15 av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen ändras så att bestämmelserna blir tillämpliga aven pa
internvinster, som uppkommer vid försäljning till svenska dotterbolag.
Näringslivets skattedelegation anser, att frågan om beskattningen av mtern-
vinster med fördel kan uppskjutas för att tas under förnyat övervägande
inom företagsskatteutredningen.
Kungl. Maj ds proposition nr 126 år 1965
S. k. kommissionärsbolag
Utredningens förslag rörande beskattningen av de s. k. kommissionärsbo-
lagen har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstan
serna. Näringslivets skattedelegation anser dock, att undantag bör goras for
det fall kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en eko
nomisk förening.
Departementschefen
Då intressegemenskap råder mellan två företag såsom mellan ett mo
derföretag och ett dotterföretag, kan sådan vinstöverföring aga rum mel
lan företagen, som inte skulle ha skett om företagen varit helt oberoende
av varandra. Detta får till följd att vinst, som annars redovisats i ett foretag,
i stället redovisas hos ett annat företag. Vinstöverföringen kan ske antingen
öppet i form av ett direkt bidrag, s. k. koncernbidrag, eller mer eller mindre
dolt genom att priser på varor och tjänster vid affärer mellan företagen sätts
högre eller lägre än de priser som tillämpas mellan av varandra oberoende
företag.
I skattelagarna finns inte några uttryckliga bestämmelser om hur direkta
bidrag mellan företag, som är förenade i intressegemenskap, skall behand
las i beskattningshänseende. Dylika koncernbidrag kan enligt gällande
rättstillämpning vara avdragsgilla vid givarens taxering om bidraget utgor
driftkostnad i givarens verksamhet. Frågan om så är förhållandet måste av
göras från fall till fall. Skattelagarna ger här inte någon ledning. Är bidra
get avdragsgillt för utgivaren torde det regelmässigt vara skattepliktig in
komst för mottagaren. Den praxis som utbildat sig på detta område är emel
lertid svårtolkad.
I det år 1964 avlämnade betänkandet »Koncernbidrag in. in.» (SOU 1964: 29)
som behandlats i det föregående, har skatteutredningen angående ackumule
rad inkomst m. m. framlagt förslag rörande den skatterättsliga regleringen
av koncernbidrag. Utredningen har emellertid ansett att de dolda vinstover-
föringar, som sker genom prissättning och andra liknande åtgärder, har ett
så nära samband med de öppna koncernbidragen att det knappast går att uppställa skatteregler för de öppna koncernbidragen utan att samtidigt be akta de dolda vinstöverföringarna. Utredningens förslag innefattar därför en skattemässig reglering av såväl öppna som dolda vinstöverföringar. Be hovet av författningsmässig reglering av de öppna koncernbidragen har all mänt understrukits av remissinstanserna. I fråga om utredningens förslag i övrigt har meningarna varit mera delade.
Beträffande de öppna koncernbidragen föreslår utredningen iegler av innebörd att dylika bidrag skall utgöra avdragsgill kostnad för givaren och skattepliktig inkomst för mottagaren när bidraget lämnas mel lan moderbolag och dotterbolag i endera riktningen eller mellan två dotter bolag som ägs av samma moderbolag. Såsom förutsättning gäller, att bolagen med stöd av 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen kan sammanslås, fusione ras, till ett bolag — moderbolaget skall alltså äga mer än 90 % av aktierna i dotterbolagen — samt att bidraget inte är att anse som utdelning för vilken mottagaren är skattskyldig. Moderbolaget skall inneha mer än 90 % av ak tierna i dotterbolagen i direkt ägo. De får således inte ägas indirekt via and ra bolag inom koncernen. Då moderbolaget är ett bankaktiebolag har ut redningen för avdragsrätt för koncernbidrag krävt att bolaget skall äga samtliga aktier i dotterbolagen.
Motsvarande regler föreslås gälla om moderföretaget är en ekonomisk förening som äger samtliga aktier i ett eller flera aktiebolag. Utredningen har ansett att det lörhållandct, att den statliga skatten är lägre för för ening an för bolag och att en förenings vinstmedel i viss utsträckning kan tilttöras medlemmarna i form av vid taxeringen avdragsgilla rabatter och pristillägg och således utan dubbelbeskattning, inte bör hindra en överfö ring av vinstmedel i form av koncernbidrag från bolag till förening. Det törutsätts dock som nämnts alt föreningen äger samtliga aktier i bolaget.
Enligt utiedningens mening bör de föreslagna reglerna för öppna kon- ceinbidiag inte nu utsträckas till att gälla försäkringsaktiebolag. Utred ningen motiverar detta med att speciella regler gäller för försäkringsföre tagen och att dessa regler f. n. omprövas av en särskild utredning.
Då det gäller bolagskoncerner där bolagen är s. k. allmänna aktiebolag, dvs. bolag lör vilka aktiebolagens bestämmelser är tillämpliga, föreslår utredningen vidare att öppet koncernbidrag med avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren skall kunna lämnas från moderbolaget till bolag dotterbolag, dotterdotterbolag etc. — i vilket moderbolaget di rekt eller indirekt genom andra bolag äger mer än 90 % av aktierna. Där emot får, som tidigare framhållits, bidrag som här avses inte lämnas från dotterbolag till moderbolag med mindre moderbolaget i direkt ägo har mer an 90 % av aktierna i dotterbolaget och moderbolaget är frikallat från skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
49
Ett koncernbidrag kan emellertid, som förut nämnts, vara avdragsgillt
även om de förutsättningar utredningen angett inte föreligger, nämligen
om bidraget utgör driftkostnad i det givande företagets verksamhet. Utred
ningen föreslår inte någon ändring i detta förhållande men betonar att
några generella regler angående avdragsrätten inte kan uppställas. Om av
dragsrätt skall anses föreligga blir beroende på omständigheterna i det en
skilda fallet.
Många remissinstanser främst på näringslivets område har ansett att de
möjligheter till öppna koncernbidrag mellan aktiebolag, som utredningen
föreslår, är alltför begränsade. I flera yttranden avstyrks dock utredningens
förslag att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas från aktiebolag till eko
nomisk förening. Man beklagar vidare att de sakkunniga inte kunnat ge någ
ra vägledande normer beträffande förutsättningarna för att koncernbidrag
skall utgöra driftkostnad.
Då avdrag för koncernbidrag hittills medgetts vid taxeringen hai, som
tidigare framhållits, grunden härför varit att bidraget utgjort driftkostnad
i det utgivande företagets verksamhet. Utredningen har inte ansett det möj
ligt att författningsmässigt ange när ett koncernbidrag skall anses som
driftkostnad. Utredningen har därför genom sitt förslag om avdragsratt i
vissa fall för öppna koncernbidrag släppt kravet på att koncernbidraget för
att medföra avdragsrätt under alla förhållanden måste framstå som en drift
kostnad för givaren. Förslaget innebär därigenom i sjalva verket en rätt till
obegränsad vinstutjämning i beskattningshänseende mellan vissa företag,
som på grund av ägareförhållandena kan betraktas som om de var en skatt
skyldig.
_
..
Det torde vara riktigt som utredningen framhåller att, om ratt till öpp
na koncernbidrag införs på sätt utredningen föreslagit, antalet fall då av
dragsrätten är beroende av att koncernbidraget kan anses utgöra driftkost
nad blir relativt begränsat. Det oaktat hade det givetvis varit av värde om
man kunnat ange vissa normer för bedömningen av nar ett koncernbidrag
skall anses som omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Riksskattenämnden ifrågasätter om det inte skulle vara möjligt att ange
vissa typfall till ledning för bedömningen. Nämnden ger i sitt yttrande ett
exempel härpå. Det är emellertid sannolikt att sådana exempel kommer att
skildra fall, där någon tvekan om avdragsrätten inte föreligger och att ex
emplen därför inte ger ledning i de tveksamma fallen. Vidare kan bidraget
i vissa fall tänkas vara så stort att det inte rimligen kan betraktas som
driftkostnad, även om förhållandena i övrigt ar sådana att avdragsrätt i
princip skulle föreligga. Beträffande storleken av avdragsgillt bidrag kan,
som utredningen framhållit, några speciella beräkningsgrunder inte anges.
Det sagda bör emellertid inte hindra att riksskattenämnden undersöker
möjligheterna att utifrån vissa exempel eller på annat sätt ge vagledande
anvisningar på detta område.
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
51
I många yttranden understryks att de av utredningen föreslagna bestäm
melserna om öppna koncernbidrag är komplicerade och att varje möjlighet
till förenkling bör tillvaratas även om det i viss mån sker på bekostnad av
det liskala intresset. Till detta vill jag säga, att våra skattelagar tyvärr ofta
är och måste vara rätt komplicerade. Detta är emellertid inte något speciellt
tör vårt land. Det gäller skattelagarna i alla länder med ett beskattningssv-
stem likartat vårt eget. Utredningens förslag innebär att man i skattesyste
met för in en helt ny princip, nämligen en rätt till obegränsad resultatut
jämning mellan vissa skattskyldiga. Om man vill förhindra att det redan
förut komplicerade regelsystemet, som bygger på att varje företag beskattas
för sig för sin vinst, inte bryts sönder genom en sådan rätt till resultatutjäm
ning, torde det vara ofrånkomligt att författningsbestämmelserna blir inveck
lade.
Det som främst gör de föreslagna bestämmelserna komplicerade är att
man måste förhindra att reglerna om dubbelbeskattning och kedjebeskatt-
ning av bolags och föreningars vinster sätts ur spel. Dessa bestämmelser
liksom hela företagsskattesystemet omprövas f. n. av företagsskatteutred-
ningen. Goda skäl kunde därför tala tör att låta behandlingen av det nu
aktuella förslaget anstå till dess denna utredning framlagt sitt förslag. Som
ett ytterligare skäl härför kan åberopas att de sakkunniga, som antytt eu
lösning av koncernbeskattningen enligt den s. k. organmetoden, dvs. en be
skattning av koncernen som en enhet, ansett en sådan lösning vara så ge
nomgripande att den lämpligen bör prövas av företagsskatteutredningen.
Man måste emellertid förutsätta att det kan dröja flera år innan ett för
slag grundat på företagsskatteutredningens kommande betänkande kan fö
reläggas riksdagen. Då man från näringslivets sida ansett det angeläget att
den skattemässiga behandlingen av koncernbidragen snarast blir reglerad
och någon annan lösning än den utredningen framlagt inte nu torde stå till
buds, vill jag inte motsätta mig att utredningens förslag i denna del läggs
till grund för lagstiftning.
Såsom redan framhållits innebär utredningens förslag om öppna kon
cernbidrag alt man tillåter obegränsad resultatutjämning mellan vissa skatt
skyldiga. Det ligger i sakens natur att en sådan resultatutjämning kan ac
cepteras endast då företagen klart framstår som en skattskyldig. Detta för
utsätter i sin tur att företagen beskattas enligt enahanda regler och att det
ena företaget äger det andra. Detta kan också sägas ha varit utredningens
ståndpunkt. Rätten till resultatutjämning är enligt förslaget i princip be
gränsad till aktiebolag i en helägd bolagskoncern. Det enda undantag utred
ningen föreslår från denna princip är att utjämning även skall kunna ske
mellan ett aktiebolag och en ekonomisk förening, om föreningen äger samt
liga aktier i bolaget. Utredningen har ansett att bolag och förening kan jäm
ställas i beskattningshänseende, enär vinsterna i båda dessa företagsformer
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
är föremål för dubbelbeskattning. Det kan dock, som flera remissinstanser framhållit, anföras skäl mot att tillåta en vinstöverföring från bolag till för ening så länge olikheter i beskattningshänseende föreligger mellan dessa fö retagsformer. Emellertid torde en sådan vinstöverföring accepteras enligt nuvarande praxis, då den sker via prissättningen på varor och tjänster och då ett aktiebolag utgör s. k. kommissionärsbolag till en ekonomisk för ening. Med hänsyn härtill anser jag mig i princip kunna godta utredningens förslag i denna del. Jag vill dock framhålla att frågan om den olika beskatt ningen av bolag och föreningar är ett spörsmål som kommer att omprövas av företagsskatteutredningen. Om olikheterna i beskattningshänseende bi behålls, får det ankomma på denna utredning att även pröva frågan hur vinstöverföringar från bolag till förening i fortsättningen skall bedömas.
Liksom de sakkunniga anser jag det ofrånkomligt att reglerna om öppna koncernbidrag utformas så att de inte möjliggör ett kringgående av gällande bestämmelser om dubbelbeskattning och kedjebeskattning och ej heller i öv rigt kan utnyttjas i skatteundandragande syfte. Vill man med den utgångs punkten göra reglerna enklare än utredningen löreslagit torde enda möjlig heten vara att begränsa antalet fall då en resultatutjämning genom kon cernbidrag är tillåten. Även om bestämmelserna författningsmässigt utfor mas så att de framstår som mindre komplicerade innebär detta inte att de blir enklare att tillämpa och kontrollera.
Enligt min mening har utredningen gjort en i stort sett lämplig avväg ning. Det bör i princip inte ifrågakomma att nu införa en rätt till obegrän sad resultatutjämning mellan olika företag i större omfattning än utred ningen föreslagit. I viss mån är det här fråga om en försökslagstiftning i av vaktan på den översyn av företagsbeskattningen som f. n. pågår. Jag anser dock att koncernbidrag bör kunna ifrågakomma även inom försäkrings- koncerner och att det i koncerner ägda av bankaktiebolag och föreningar bör räcka med att moderföretagets aktieinnehav överstiger 90 %. Undantag måste dock göras för aktiebolag som driver livförsäkringsrörelse.
Beträffande detaljutformningen av reglerna om öppna koncernbidrag ämnar jag återkomma i en specialmotivering.
Såsom redan framhållits innefattar utredningens förslag även en skatte- mässig reglering av de dolda vinstöverföringar som sker genom onormal prissättning på varor och tjänsteprestationer.
I kommunalskattelagen finns vissa bestämmelser angående dolda vinst- överföringar mellan intressentföretag. Genom dessa bestämmelser har lag stiftaren velat förhindra att vinstmedel överförs obeskattade till utlandet (43 g) eller att kommunernas beskattningsunderlag i alltför hög grad på verkas av dylika vinstöverföringar mellan företag som beskattas i olika kommuner (57 § 3 mom.). Såsom bestämmelserna i 43 § och 57 § 3 mom.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
53
f. n. är utformade kan taxeringsmyndigheterna ingripa mot obehörig vinst
överföring endast när denna är avsevärd. Det har i olika sammanhang på
talats att bestämmelserna inte ger tillräckliga möjligheter att förhindra att
vinstmedel obeskattade överförs till utlandet och att kommunernas beskatt
ningsunderlag påverkas genom vinstöverföringar på ett sätt som inte är
godtagbart.
För att skapa större möjligheter att ingripa mot dylika obehöriga vinst-
övertöringar föreslår utredningen att kravet på att överföringen skall vara
avsevärd borttas. Då det gäller vinstöverföring till utlandet skall taxerings
myndigheterna enligt förslaget kunna ingripa så snart oriktig prissättning till-
lämpats och, när det gäller överföring mellan företag som beskattas i olika
kommuner här i riket, om den onormala prissättningen medfört att inkomst
av verksamheten i inte oväsentlig mån redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle ha redovisats om intressegemenskap inte förele
gat.
När det gäller taxering till statlig inkomstskatt och båda företagen är
skattskyldiga här i riket för sin inkomst har utredningen ansett att viss
vinstöverflyttning via prissättningen kan godtas. Detsamma gäller vid taxe
ringen till kommunal inkomstskatt om företagen taxeras till sådan skatt i
samma kommun. I dylika fall skall omräkning av företagens skattepliktiga
inkomster ske endast om parterna avtalat avsevärt högre eller lägre priser
på varor och tjänster än som skulle tillämpas om företagen varit helt obe
roende av varandra. Är inkomstöverföringen att anse som utdelning, för vil
ken mottagaren är skattskyldig, eller som gåva, för vilken skyldighet att er
lägga gåvoskatt föreligger, skall dock enligt förslaget omräkning alltid ske
då oriktig prissättning tillämpats. Detsamma gäller även eljest när vinst
överföringen kan antas vara ett led i åtgöranden, som syftar till att erhålla
obehörig förmån i beskattningshänseende.
När det gäller försäljning av tillgångar i samband med överlåtelse av den
verksamhet, vari tillgångarna ingår, brukar överlåtelsen — då säljare och
köpare är i intressegemenskap — ske till bokförda värden. Detta innebär
ofta en för låg prissättning. Den överföring av dolda reserver som på så sätt
sker har i regel godtagits i praxis i beskattningshänseende. I denna praxis
föreslår utredningen inte någon ändring.
Utredningens förslag att öka beskattningsmyndigheternas möjligheter att
ingripa mot överföring av obeskattade vinstmedel till utlandet överens
stämmer i huvudsak med det förslag som framlagts av dubbelbeskattnings-
sakkunniga (SOU 1962: 59). Förslaget i denna del har fått ett i huvudsak
välvilligt mottagande från remissinstansernas sida och jag kan tillstyrka
att detsamma läggs till grund för lagstiftning. Beträffande detaljutform
ningen ämnar jag återkomma i det följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
54
Förslaget till en författningsmässig reglering av dolda vinstöverföringar
mellan här i riket skattskyldiga företag har fått ett mera blan
dat mottagande. Utredningens uppfattning att man inte bör uppställa skat
teregler för de öppna koncernbidragen utan att samtidigt reglera de dolda
vinstöverföringarna är givetvis i princip riktig. Vad utredningen och remiss
instanserna anfört angående möjligheterna för taxeringsmyndigheterna att
avgöra när oriktig prissättning tillämpats och det förslag utredningen fram
lagt i denna del visar emellertid hur svårt det är att författningsmässigt reg
lera detta område. Jag har därför kommit till den uppfattningen att man tills
vidare hör begränsa sig till att öka möjligheterna att vid inkomstberäkning
en återföra sådana vinstöverföringar via prissättningen som obehörigen på
verkar kommunernas beskattningsunderlag.
Det förhållandet att möjligheten att göra dolda vinstöverföringar inte för
fattningsmässigt regleras i andra fall än när det är fråga om vinstöverföring
till utlandet eller mellan olika kommuner innebär enligt min mening inte att
en obegränsad rätt till vinstutjämning via prissättningen i övrigt alltid skall
föreligga. A andra sidan anser jag i likhet med flera remissinstanser, att en
omräkning inte bör ske av de berörda företagens inkomster på grund av att
de sinsemellan tillämpat onormal prissättning, om samma vinstöverföring
skulle ha godkänts i form av öppet koncernbidrag på sätt jag nyss förordat.
Lämnas uppgift om överföringen i deklarationen bör den behandlas som öp
pet koncernbidrag. I de fall då en resultatutjämning genom sådant koncern
bidrag inte är medgiven bör emellertid vinstöverföringen via prissättning
liksom hittills skett i praxis godtas skattemässigt endast inom vissa grän
ser. Är avvikelsen i prissättningen alltför stor kan det, som utredningen
framhåller, inte längre sägas vara fråga om en prissättning i egentlig mening
vid affärer mellan företagen. Det är då fråga om en vinstdisposition och inte
om omkostnad och intäkt i förvärvskälla. Det får ankomma på riksskat
tenämnden att här söka ge vägledande anvisningar för att åstadkomma en
enhetlig tillämpning. Det ligger i sakens natur att den onormala prissättning
en alltid skall underkännas, när vinstöverföringen är ett led i åtgöranden,
som syftar till att erhålla obehörig förmån i beskattningshänseende. Såle
des skall onormal prissättning inte godtas om den som tillförs vinst är skatt
skyldig för utdelning från givaren. Då det gäller vinstöverföring mellan två
företag genom prissättning på varor och tjänsteprestationer vid affärer mel
lan företagen, står dock företagen i regel i sådant förhållande till varandra
att — om det ena företaget äger aktier i det andra — dessa aktier utgör or-
ganisationsaktier. Vinstöverföringen bör då inte anses innebära att gällande
regler om dubbelbeskattning och kedjebeskattning kringgås.
Beträffande utformningen av bestämmelserna i 57 § 3 mom. ämnar jag
återkomma i det följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
55
Med hänsyn bl. a. till att efterskänkande av en fordran i vissa fall kan in
nebära en vinstöverföring, som bar samma effekt som ett öppet koncern
bidrag, föreslår utredningen uttryckliga föreskrifter angående beskattningen
av ackordsvins t. Enligt nuvarande praxis är sådan vinst inte skatte
pliktig. Utredningen föreslår att, om rörelseidkare eller jordbrukare med
bokföringsmässig redovisning erhåller ackord, vinsten skall räknas såsom
skattepliktig intäkt av verksamheten, om motsvarande belopp utgör avdrags
gill omkostnad för borgenären. Beträffande dennes avdragsrätt för den för
lust. som uppkommit i samband med att han beviljat gäldenären ackord,
skall enligt förslaget gälla att — om ackordet haft sin grund i intressege
menskap mellan borgenär och gäldenär — borgenären skall äga rätt till av
drag för nedskrivning av sin fordran hos gäldenären endast under samma
förutsättningar som gäller för öppet koncernbidrag.
I samband härmed föreslår utredningen, att de inskränkningar, som i för
ordningen om förlustutjämning föreskrivs beträffande gäldenärs rätt till
förlustavdrag när han beviljats ackord, skall upphävas.
Utredningens förslag till ändrade bestämmelser om beskattning av ac-
kordsvinst har mött så vägande invändningar från remissinstansernas sida
att jag inte nu kan tillstyrka en beskattning av dylika vinster i andra fall än
då intressegemenskap föreligger mellan borgenär och gäldenär. Beträffande
utformningen av bestämmelserna i denna del ämnar jag återkomma i en
specialmotivering.
Utredningen har slutligen till behandling upptagit även frågan om beskatt
ningen av de s. k. kommissionärsbolagen. Härmed avser utred
ningen sådant aktiebolag eller sådan ekonomisk förening, som bedriver rö
relse i eget namn uteslutande för annat aktiebolags eller annan ekonomisk
förenings räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd omfatt
ning. Inkomsten av verksamheten redovisas följaktligen hos det andra före
taget. Enligt förslaget skall, i överensstämmelse med vad som nu sker i
praktiken, huvudföretaget anses ha bedrivit kommissionärsbolagets rörelse.
Det förslag, som utredningen framlagt beträffande de s. k. kommissionärs
bolagen, innebär i huvudsak ett lagfästande av gällande praxis och bör läggas
till grund för lagstiftning. Förslaget i denna del har i regel tillstyrkts av re
missinstanserna. Något undantag bör enligt min mening f. n. inte göras för
det fall att kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en eko
nomisk förening. .lag hänvisar till vad jag tidigare anfört angående koncern
bidrag mellan bolag och förening. Beträffande detaljutformningen ämnar jag
återkomma i det följande.
På grundval av vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprät
tats förslag till ändringar i kommunalskattelagen och taxeringsförordning-
en. Bestämmelserna om öppna koncernbidrag och s. k. konunissionärsbolag
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
56
har i enlighet med utredningens förslag upptagits i 43 § kommunalskatte lagen. Det har ansetts vara av värde att de bestämmelser som reglerar vinst- överföringar mellan företag sammanförs i en paragraf. En hänvisning till dessa bestämmelser bör dock göras i 20 §. Jag övergår nu till att behandla detaljutformningen av bestämmelserna. I anslutning därtill kommer jag även att framlägga vissa förslag till ändring i taxeringsförordningen och förordningarna om investeringsfonder.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
57
Specialmotivering till ändring i kommunalskattelagen
43 § 1 mom. jämte anvisningar till 43 §.
Utredningen
Såsom tidigare Iramhållits har dubbelbeskattningssakkunniga i sitt år 1962 avgivna betänkande (SOU 1962:59) föreslagit att 43 § kommunal skattelagen skall ändras i enlighet med dubbelbeskattningsavtalens regler. Även enligt den förevarande utredningens mening finns fog för att bestäm melserna bringas i bättre överensstämmelse med de regler, som intagits i åt skilliga dubbelbeskattningsavtal. Om den vinstöverflyttning, som via pris sättningen sker till utlandet, inte anses godtagbar från fiskal synpunkt, bör det i princip vara samma bedömning, oavsett om vinstöverföringen sker till ett utländskt moderbolag eller till ett utländskt dotterbolag. Sannolikhe ten för att fråga är om vinstdisposition är dock, framhåller utredningen, större, när ett svenskt dotterbolag betalar överpriser till ett utländskt mo derbolag för varor och tjänster från moderbolaget än när ett svenskt mo derbolag i atfärer med ett utländskt dotterbolag tillämpar priser som un derstiger dem, som erhålls vid affärer med utomstående företag. Den låga prissättningen kan vara nödvändig för att möjliggöra för dotterföretaget att bygga UPP en marknad i utlandet, och dotterbolaget redovisar kanske trots de låga inköpspriserna inte några vinster. Detta gäller framför allt under uppbyggnadsskedet. I den mån den låga prissättningen är nödvändig för att ge dotterbolaget täckning för dess löpande kostnader, kan någon erinran mot prissättningen inte göras. Moderbolaget skulle haft samma kostnader, om försäljningen skett utan dotterföretaget såsom mellanhand. Utredningen har därför övervägt möjligheten att behålla uttrycket »avsevärt» i 43 §, såvitt gäller affärer med utländskt dotterföretag, men har inte velat föreslå en så dan utformning av bestämmelserna. Även om en låg prissättning vid affärer med utländska dotterbolag i vissa fall måste godtas vid inkomsttaxering en, torde dock några berättigade invändningar knappast kunna göras mot legler avsedda att lörhindra skattemässiga vinstöverföringar via prissätt ningen. Del kan inte vara befogat, att svenska företag t. ex. skall kunna fi nansiera sina dotterbolags investeringar i anläggningstillgångar i utlandet genom överföring av obeskattade vinstmedel.
Bestämmelsen i 43 § synes därför enligt utredningens mening i princip kunna utformas enligt dubbelbeskattningssakkunnigas förslag. Borttagan det av ordet »avsevärt» innebär inte, understryker utredningen, att en låg prissättning gentemot ett utländskt dotterbolag skulle vara utesluten. Den låga prissättningen behöver inte innebära att moderbolagets inkomst blivit lägre än den eljest skulle ha blivit. Vinsten skulle kanske ha blivit lika låg,
om försäljningen skett utan dotterbolaget som mellanhand. I de av utred ningen föreslagna anvisningarna till 43 § anbefalls därför särskild försiktig het i tillämpningen av bestämmelserna, då fråga är om affärer av det senare slaget. De låga priserna kan nämligen avse en indirekt subventionering av exempelvis reklamkampanjer eller andra försäljningskostnader, vilka kost nader skulle ha varit avdragsgilla för moderföretaget, om detta självt be stritt desamma. Har vinstöverföringen däremot till syfte t. ex. att finansiera det utländska dotterföretagets investeringar i anläggningstillgångar, kan den inte godtas i beskattningsavseende.
Eftersom förslaget innebär, att man kräver att företagen tillämpar en normal prissättning i förhållande till utländska intressentföretag och att man således inte skattemässigt godtar en vinstöverföring genom prissätt ningen, uppkommer inte någon motsättning mellan de här berörda be stämmelserna och reglerna om förtäckt utdelning. En vinstöverföring till ett utländskt moderbolag, för vilken dotterbolaget vägras avdrag, är att anse som utdelning.
Remissyttrandena
Utredningens förslag i denna del har, som redan framhållits, i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från många håll — främst från näringslivets organisationer — understryks att bestämmelserna måste tillämpas med försiktighet. Uttalanden av sådan inne börd av kammarrätten och näringslivets skattedelegation har tidigare åtei- gelts. Även riksskattenämnden betonar önskvärdheten av att bestämmelser na tillämpas med försiktighet från taxeringsmyndigheternas sida.
Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att det kan uppkomma stora svårigheter att visa att intressegemenskap verkligen är för handen mellan svenska företag och företag i sådana länder, där landets lagstiftning lägger hinder i vägen för en närmare insyn i företagens verksamhet. Länsstyrel
sen tillägger.
En kommande utvidgning av stormarknaden på kontinenten torde jäm väl medföra att det blir allt vanligare med av svenskar ägda och ledda bolag i utlandet och torde därmed jämväl kapitalrörelserna över gränserna oka betydligt. Möjligheten till kontroll från taxeringsmyndigheternas sida kom mer därvid med all sannolikhet att i hög grad försvåras. Med hansyn här till bör det enligt länsstyrelsens mening i nu förevarande fall därför åvila de skattskyldiga att visa att intressegemenskap inte föreligger.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar, att enligt utred ningen hela bevisbördan i fråga om kravet på attärsmässighet i prissätt ningen skall åligga taxeringsmyndigheterna. Enligt länsstyrelsens mening är förslaget i detta hänseende inte realistiskt eller rimligt. Länsstyrelsen fort
sätter.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
59
En dylik bevisning torde praktiskt taget aldrig kunna presteras, eftersom
kontroll av det utländska dotterbolaget regelmässigt inte kan ske. Fall av
onormal prissättning torde som regel inte kunna uppdagas annat än i sam
band med taxeringsrevision. Har vid dylik revision ådagalagts det objektiva
förhållandet beträffande onormal prissättning och därmed inkomstöverfö
ring får det anses rimligt och skäligt att det skall vila på det svenska mo
derbolagets ledning att ådagalägga de skäl som kan finnas för att detta
onormala förhållande likväl skall kunna godtas vid taxeringen.
Länsstyrelserna framhåller allmänt att efterlevnaden av bestämmelserna
ställer stora krav på kontrollen. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Kalmar
län att prissättningen vid affärsuppgörelser mellan dels moderbolag och
utländska dotterbolag dels näringsidkare, som skall beskattas inom skilda
kommuner, måste bli föremål för kontroll av lagens efterlevnad genom
taxeringsrevision. Sådan revision är, betonar länsstyrelsen, såväl grannlaga
som tidsödande och torde böra verkställas av högt kvalificerade befattnings
havare, vilka emellertid redan är hårt engagerade inom taxeringskontrol-
len. Förslagets realiserande torde därför medföra ökad arbetsbelastning för
länsstyrelsernas revisionspersonal.
Handelskammaren i Gävle framhåller, att det inte alltid är givet att så
dana förhållanden föreligger, att man kan tala om en normal eller onormal
prissättning, och anför därefter.
Ett företag, som exempelvis upplåter en rättighet till sina dotterbolag i
utlandet att bedriva tillverkning på licens, tillämpar ofta en prispolitik, som
varierar från land till land. Just med hänsyn till att fråga är om integrerade
företag kan i många fall en onormal prissättning förklaras och även vara
motiverad av helt andra skäl än en önskan att nedbringa beskattningen eller
överflytta inkomst från Sverige till utlandet. Härvid kan många omständig
heter ha sin stora betydelse. Prissättningen vid försäljning från ett svenskt
moderbolag till ett dotterbolag i utlandet beror självfallet på moderbolagets
prispolitik på lång sikt. I vissa länder kan det således vara befogat att sälja
till differentierade priser. Konkurrensförhållandena kan förändras och för
att ge dotterbolaget möjlighet att möta denna konkurrens kan det vara ett
intresse för moderbolaget att tillämpa förhållandevis låga priser vid för
säljning till dotterbolaget. Prissättningen påverkas givetvis också av stor
leken av de tillämpade importtullarna i vederbörande främmande land. En
koncern kan vidare vilja göra en exportoffensiv i ett visst land, och för att
möjliggöra detta kan moderbolaget vara tvunget att tillämpa lägre priser
än eljest. Således finns åtskilliga tillfällen, då det ur företagsekonomiska
och affärsmässiga synpunkter är motiverat att koncernföretag emellan av
vika från den prissättning, som tillämpas med utomstående företag.
Liknande synpunkter anförs av Skånes handelskammare som tillägger att
i lagtexten bör utsägas att ingripande skall ske först om avvikelsen i pris
sättning är uppenbar och vinstöverföringen inte alltför ringa.
Kooperativa förbundet anser det angeläget att i lagtexten på lämpligt sätt
understryks att fråga skall vara om vinslöverflyttning i bemärkelsen upp
samling av överskottsmedel. Ingripande skall inte ske i t. ex. sådana fall
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
60
när ett svenskt moderbolag överfört medel till ett utländskt dotterbolag un der sådana förhållanden att överföringen framstår som en driftkostnad för moderbolaget.
Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller att det inte är säkert att moderbolagets utlägg för dotterbolagets räkning kommer tillbaka i form av högre försäljningsvinst som beskattas i Sverige.
Det kan också förekomma att vinsterna redovisas i dotterbolaget och åter förs till moderbolaget i form av utdelning som inte beskattas i Sverige.
Departementschefen
Bestämmelserna i 1 mom. har utformats i huvudsaklig överensstämmel se med det förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga (SOU 1962:59). Uttrycket näringsidkare i nu gällande bestämmelser i 43 § har dock bibehållits. I dubbelbeskattningssakkunnigas förslag hade i stället an vänts begreppet rörelseidkare. Det förra begreppet torde dock vara något mera vidsträckt än det senare och innefattar exempelvis även skattskyldig som bedriver jordbruk.
I sak föreligger inte någon skillnad mellan dubbelbeskattningssakkunni gas förslag och det förslag som framlagts av den nu förevarande utredning en. Sistnämnda utredning har emellertid utformat sitt författningsförslag med utgångspunkt från att även vinstöverföringar via prissättningen mel lan här i riket skattskyldiga skulle författningsmässigt regleras.
I de remissyttranden som avgivits i anledning av dubbelbeskattningssak kunnigas förslag har den föreslagna ändringen av 43 § i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I en del yttranden understryks dock att bestäm melserna måste tillämpas med försiktighet.
Tillämpningen av bestämmelserna ställer som utredningen och remiss instanserna framhållit stora krav på taxeringsmyndigheterna. Givetvis bör bestämmelserna tillämpas med viss försiktighet och jag kan tillstyrka att erinran härom intas i anvisningarna till 43 § i enlighet med utredning ens förslag. Å andra sidan är det angeläget att taxeringsmyndigheterna äg nar särskild uppmärksamhet åt den prissättning som sker vid affärer med intressentföretag i utlandet. Jag vill i det sammanhanget understryka att det förhållandet att bevisbördan i princip ligger hos taxeringsmyndigheterna inte fritar företagen från att lämna de upplysningar och det material som krävs för bedömningen. Skulle erfarenheterna ge vid handen att uttryck liga författningsbestämmelser om företagens uppgiftsskyldighet i detta hänseende erfordras för en effektiv kontroll lår frågan därom tas upp till särskild utredning.
Även den definition av begreppet intressegemenskap som ges i anvisning arna till 43 § överensstämmer i huvudsak med det förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga. De sakkunnigas förslag i denna del har god
Knngl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
61
tagits eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Det åligger givetvis företagen att på begäran tillhandahålla taxeringsmyn digheterna uppgifter angående den intressegemenskap som föreligger med utländska företag med vilka företaget har affärer.
Såsom framhållits från flera länsstyrelsers sida krävs i regel en taxerings revision för att undersöka prissättningen. Möjligheterna för taxeringsnämn derna att införskaffa uppgifter som är tillräckliga för att motivera att be stämmelserna i 43 § 1 mom. tillämpas är mycket små. Det synes därför na turligt att bedömningen av dessa frågor överlåts på prövningsnämnderna liksom f. n. är lallet beträffande tillämpningen av bestämmelserna i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen. Föreskrift härom föreslås skola intas i 67 § taxeringsförordningen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
43 § 2 mom.
Utredningen
I det föregående har lämnats en redogörelse för utredningens förslag i fråga om de s. k. kommissionärsbolagen.
Utredningens förslag innebär att man liksom hittills accepterar den osjälvständiga karaktär, som kännetecknar kommissionärsbolagen. Man tar med andra ord fasta på att den rörelse, som bedrivits av detta företag, i själva verket bedrivits av moderföretaget (huvudföretaget). Det finns därför, framhåller utredningen, ingen anledning att i skatteavseende under känna den vinstöverföring, som ägt rum från dotterföretaget till moder företaget, om man blott vid inkomstens fördelning i kommunalskattehän seende beaktar att fast driftställe för dotterföretaget också får anses ha utgjort fast driftställe för moderföretaget. Utredningen anför därefter.
Det företag, för vars räkning rörelsen bedrivs och som i själva ver ket driver rörelsen, är oftast ett aktiebolag men kan också vara en eko nomisk förening. I den kooperativa föreningsrörelsen förekommer t. ex. att huvudföretaget, Kooperativa förbundet, direkt eller indirekt äger före tag, som i aktiebolagets form driver rörelse för huvudföretagets räkning. Även mellan olika ekonomiska föreningar kan föreligga sådant förhållande som här avses, innebärande att den ena föreningen driver verksamhet i eget namn men för den andra föreningens räkning. Är båda företagen aktiebolag, är huvudföretaget vanligtvis moderbolag till underföretaget. Men det kan också vara fråga om systerbolag, vare sig ägaren är ett gemensamt moderbolag eller en fysisk person, som innehar samtliga aktier i båda bo lagen.
Tänkbart är vidare, att en fysisk person driver viss rörelseverksamhet genom att låta ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, som han be härskar, formellt stå för rörelsen. Det kan exempelvis vara fråga om en särskild gren av den rörelse, som han eljest bedriver under enskild firma. Det här åsyftade fallet, som förutsätter att resultatet av den särskilda verksamheten helt redovisas hos den fysiska personen, får givetvis inte sammanblandas med det vanliga s. k. enmansbolaget, dvs. då ett aktie
62
bolag eller en ekonomisk förening ägs av en fysisk person. Ett dylikt en mansbolag förutsätts självt driva rörelsen för egen räkning och äger i princip självt rörelsetillgångarna, oavsett att aktierna eller andelarna ägs av den fysiske delägaren. Denne redovisar emellertid i detta fall inte för den rörelseinkomst som bolaget eller föreningen haft utan blott den lön eller den utdelning han lyft.
Emellertid kan, framhåller utredningen, förhållandena även beträffan de ett skalföretag, som formellt driver verksamhet i eget namn men föl en fysisk persons — delägarens — räkning, vara sådana att den inkomst överföring, som sker från företaget till delägaren, bedöms såsom förtäckt utdelning. Aktiebolags och ekonomisk förenings vinstmedel skall enligt gällande beskattningsregler i princip bli dubbelbeskattade. Detta sker som bekant så alt rörelsevinsten beskattas hos bolaget eller töreningen, var jämte utdelad vinst beskattas hos delägaren. Det är givetvis angeläget, be tonar utredningen, alt de nämnda skalföretagen inte utnyttjas i sytte att kringgå denna dubbelbeskattning i de fall, där den bort tillämpas.
Med hänsyn härtill synes, framhåller utredningen, i beskattningshän seende böra godtas endast de fall, då ett aktiebolag eller eu ekonomisk för ening utgör s. k. kommissionärsbolag i förhållande till annat aktiebolag eller ekonomisk förening. Om det s. k. kommissionärsbolaget i enlighet med sitt syfte i eget namn driver rörelse uteslutande för huvudföretagets räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd omfattning, och inkomsten av rörelsen redovisas hos huvudföretaget, bör enligt utredning ens mening huvudföretaget skattemässigt också anses ha bedrivit det s. k. kommissionärsbolagets rörelse. Moderföretaget kan givetvis tillföra kom- missionärsbolaget skälig ersättning för t. ex. hyra av fastighet och inven tarier. Därefter anför utredningen.
Genom den föreslagna bestämmelsen i 43 § regleras alltså automatiskt frågan om beskattningsorten för det företag, som anses ha bedrivit rörelsen, liksom även, i förekommande fall, frågan om inkomstens fördelning jämlikt 58 § kommunal skal telagen. Även här måste emellertid — för att undvika att bestämmelsen utnyttjas i skatteundandragande syfte — den begräns ningen göras, att densamma blir tillämplig endast om kommissionärsför- hållandet bestått under hela beskattningsåret för båda företagen och be skattningsåren för dem båda utgått vid samma tidpunkt.
Om ett bolag eller en förening förvärvar samtliga aktier i ett aktiebolag och det nya dotterbolaget omedelbart blir kommissionärsbolag åt moderföre taget, blir de föreslagna bestämmelserna i 2 mom. inte tillämpliga under det första året eftersom kommissionärsförhållandet då inte bestått under liela beskattningsåret för båda företagen. Resultatet av dotterbolagets verksam het fram till den tidpunkt, då aktierna bytt ägare, skall i skattehänseende redovisas hos dotterföretaget. Detta blir betydelsefullt framför allt om dotterbolaget under denna tid haft förlust. Sådan förlust får inte kvittas mot moderföretagets vinst. Inte heller bör vinst under denna tid hos dotter bolaget få kvittas mot förlust hos moderföretaget. Resultatet av dotter bolagets verksamhet fram till tidpunkten för aktieförvärvet bör som regel
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
63
kunna beräknas med ledning av den värdering av tillgångarna, som gjorts när aktierna bytte ägare. Om det kan konstateras att ett retroaktivt över tagande av dotterföretagets verksamhet inte medför några obehöriga skat telättnader för koncernen, bör dock ett förfarande i överensstämmelse med 2 mom. av praktiska skäl kunna tillämpas, dvs. moderbolaget anses ha drivit dotterbolagets rörelse även före aktieförvärvet.
Remissyttrandena
Såsom tidigare framhållits har utredningens förslag beträffande kom- missionärsbolagen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanser na. Näringslivets skattedelegation anser dock, som redan nämnts, att un dantag bör göras för det fall då kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en ekonomisk förening. Delegationen ifrågasätter vi dare om inte de föreslagna bestämmelserna skulle kunna göras tillämpliga även när en fysisk person är ensam ägare till ett kommissionärsbolag eller ingår som delägare i ett handelsbolag, vilket utgör huvudföretag.
Även Sveriges advokatsamfund anser att kommissionärsbolag, vilkas hu vudföretag är enskilda firmor eller handelsbolag, bör behandlas på sam ma sätt som sådana, vilkas huvudföretag är aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Ett krav som bör ställas på kommissionärsbolagen i dessa fall är emellertid, framhåller förbundet, att huvudföretaget förbinder sig att svara för alla de förpliktelser som ingått i kommissionärsbolagets namn. Då så skett, bär huvudföretaget avstått från att utnyttja den möjlighet som aktiebolagsformen ger till begränsning av det personliga ansvaret, och där med innebär utnyttjandet av ett aktiebolag som en skylt utåt inte ens in direkt ett utnyttjande av aktiebolagsformen på ett sätt som motiverar att en dubbelbeskattning sker av vinsten från den verksamhet som bedrivs av huvudföretaget i kommissionärsbolagets namn. Förbundet tillägger.
Frågan torde inte sakna praktisk betydelse. Det finns på många håll en nästan vidskeplig syn på aktiebolagsformen såsom mera seriös än andra företagsformer, vilket gör att det kan vara fördelaktigt för en enskild firma eller ett handelsbolag att kunna utnyttja ett aktiebolag som kom missionärsbolag. Dessa fördelar ligger emellertid helt på det psykologiska planet, och det synes inte finnas någon anledning att genom skattelagstift ningen motarbeta deras utnyttjande, då det inte innebär någon fara för borgenärernas rätt i och med att såväl kommissionärsbolaget som huvud- företaget ansvarar solidariskt för de förpliktelser som ingåtts i kommis sionärsbolagets namn.
Kammarrätten säger sig inte ha funnit anledning till erinran mot utred ningens förslag i denna del men tillägger följande.
Det torde emellertid kunna förutsättas, att allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande företagsbeskattningen kommer att ta ställ ning till frågan om kommissionärsbolagens behandling i skatterättsligt hän seende. Med hänsyn härtill bör enligt kammarrättens mening utredningens förslag rörande kommissionärsbolagen bli föremål för omedelbara lagstift
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
64
ningsåtgärder endast under förutsättning, att det anses angeläget att redan
nu genomföra förslaget om öppna koncernbidrag.
Riksskattenämnden tillstyrker, att de s. k. kommissionärsbolagens be-
skattningsfrågor löses på sätt utredningen föreslagit. Förslaget innebär,
framhåller nämnden, i huvudsak, att rådande praxis lagfästes. Lagtexten
synes emellertid täcka endast de fall, där kommissionärsbolaget självt dri
ver rörelse med egna anställda etc. Lagtexten bör därför förtydligas så, att
därunder klart inryms även sådana kommissionärsbolag, som i verklighe
ten inte driver någon rörelse, utan där rörelsen drivs av moderbolaget i
kommissionärsbolagets namn.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att utredningen upp
ställt som villkor att beskattningsåret skall sammanfalla för huvudföreta
get och kommissionärsföretaget. Skulle emellertid detta villkor inte uppfyl
las föreligger tveksamhet, hur taxeringsmyndigheterna skall förfara. En
komplettering av bestämmelserna synes därför erforderlig. Enligt länssty
relsens mening bör kommissionärsbolaget i angivet fall påföras taxering för
huvudbolagets inkomster i den mån dessa kan anses belöpa på kommissio
närsbolaget utan avdragsrätt för huvudbolaget. En dylik bestämmelse torde
få prohibitiv verkan.
Familjeföretagens förening anser att det föreligger viss oklarhet beträf
fande villkoret att förhållandet mellan företagen skall ha bestått under hela
beskattningsåret. Föreningen anför.
Icke sällan förekommer, särskilt gäller detta inom närstående koncern
företag, att kommissionärsavtalet slutes muntligt. Så småningom samman
träder emellertid styrelsen, och man ger avtalet skriftlig form. Därvid fast
ställs ofta, att kommissionärsförhållandet skall anses ha rått under hela det
löpande året, räknat från räkenskapsårets början, även alltså om det skrift
liga avtalet formellt upprättats först långt senare. Det framgår inte av lag
texten, om detta tämligen normala förfaringssätt, som är civilrättsligt gil
tigt och godkänt i nu gällande skattepraxis, även accepterats i förslaget.
Förhållandet påpekas för ev. redaktionell justering enär speciellt de lägsta
taxeringsinstanserna ofta lägger vikt vid datum för just det skriftligt ut
formade kommissionärsavtalet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att kommissionärsbolaget bör
vara ett sådant helägt dotterbolag, vars rörelse har ett klart samband med
moderbolagets verksamhet. Vidare bör en fusion mellan moder- och dotter
bolag vara möjlig.
Departemen tschefen
Utredningens författningsförslag beträffande kommissionärsbolag täcker
som riksskattenämnden framhåller endast de fall, när kommissionärsbola
get självt kan anses driva rörelsen. Enligt min mening bör den författnings-
mässiga regleringen av kommissionärsbolagsförhållandet begränsas till så
dana fall, då kommissionärsbolaget bedriver rörelse i eget namn uteslu-
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
65
tande för huvudföretagets räkning. Huruvida ett bolag, som endast är ett namnbolag, skall beskattas för inkomst därför att dess namn utnyttjas som firmanamn för en verksamhet, som bedrivs av annan skattskyldig, beror på omständigheterna i det enskilda fallet. En beskattning hos namnbolaget bör normalt ifrågakomma endast om obehörig skattelättnad kan anses ha erhållits genom arrangemanget. Det torde få ankomma på riksskattenämn den att i mån av behov ge vägledande anvisningar på detta område. Även det spörsmål som berörs i yttrandet från Familjeföretagens förening synes lämpligen böra regleras genom anvisningar från nämnden.
Det förhållandet, att frågan om beskattningen av kommissionärsbolags vinst författningsmässigt reglerats i vissa fall, utesluter inte att beskattning en kan ske hos huvudföretaget även om de angivna villkoren inte är upp fyllda. Såsom utredningen antytt kan det mången gång av praktiska skäl vara motiverat att beskattningen får ske hos huvudföretaget, om detta för hållande inte medför några obehöriga skattelättnader. En förutsättning bör dock vara att huvudföretagets och kommissionärsholagets räkenskapsår av slutas vid samma tidpunkt. Den omständigheten att huvudföretaget är en ekonomisk förening och kommissionärsbolaget är ett aktiebolag bör, som jag redan tidigare framhållit, inte utgöra hinder för att beskattningen sker hos huvudföretaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
43 § 3 mom.
Utredningen
I det föregående har lämnats en sammanfattning av utredningens förslag beträffande öppna koncernbidrag.
Koncernbidrag skall enligt förslaget, för att vara öppet, redovisas synligt i deklarationen eller dess bilagor. Det behöver inte framgå direkt av räken skapshandlingarna, men om det redovisas där och handlingarna bifogas deklarationen, är, framhåller utredningen, kravet på öppen redovisning gi vetvis uppfylld. Vidare förutsätts, att öppet koncernbidrag lämnas antingen i form av kontanter eller i form av en fordran, som bidragets mottagare får hos den som lämnat bidraget. Någon revers behöver inte överlämnas och inte heller behöver fordringen vara förbunden med ränta. Koncernbidraget kan även ges formen av att skuld efterskänks. Såsom framhållits i den all männa motiveringen bör ett Öppet koncernbidrag enligt utredningens me ning inte få lämnas genom onormal prissättning på varor och tjänstepresta- tioner på annat sätt än att en rabatt eller ett pristillägg kan betecknas som Öppet koncernbidrag.
Avdragsnätten för öppet koncernbidrag med motsvarande skattskyldighet för mottagaren skall enligt förslaget, som redan nämnts, i första hand till komma svenska aktiebolag.
I fråga om öppet koncernbidrag mellan aktiebolag behandlas i 3 inom. i utredningens förslag två kategorier.
66
Den ena kategorin omfattar endast moderbolag och dess direktägda dot
terbolag, förutsatt alt fusion enligt 174 § 1 och 2 inom. aktiebolagslagen kan
ske, dvs. fall då moderbolaget äger mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i
dotterbolagen. Inom denna kategori får öppet koncernbidrag lämnas an
tingen från moderbolaget till dotterbolaget och omvänt eller mellan dotter
bolagen.
För avdragsrätt respektive skatteplikt för koncernbidraget har i försla
get uppställts vissa förutsättningar, som berörts i det föregående. Utred
ningen sammanfattar förutsättningarna på följande sätt.
1. Beskattningsåren för det utgivande och det mottagande bolaget skall
omfatta räkenskapsår som tilländalupit vid samma tidpunkt. Villkoret av
ser att förhindra, att beskattningen av koncernvinst genom dylika bidrag i
förening med omläggning av räkenskapsår skjutes på framtiden.
2. Det ägareförhållande, som enligt det förut sagda ger rätt till öppet kon
cernbidrag, skall ha förelegat under hela beskattningsåret för de bolag som
lämnat respektive mottagit bidraget. Villkoret avser att förhindra en obe
hörig förlustutjämning. Jämför 8 § i 1960 års förordning om rätt till för
lustutjämning vid taxering för inkomst. Om moderbolaget bildat dotterbo
laget eller förvärvat aktierna i dotterbolaget vid eu tidpunkt, då dotterbola
get ännu icke bedrivit verksamhet av något slag, bör några betänkligheter
från fiskal synpunkt inte föreligga mot att tillåta öppet koncernbidrag re
dan första året, trots att intressegemenskapen då inte bestått under hela be
skattningsåret för båda bolagen. Författningstexten har därför utformats så
att bestämmelserna blir tillämpliga även då moderbolaget innehaft mer än
nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget alltsedan dotterbolaget började be
driva verksamhet av något slag. Motsvarande gäller vid överföring mellan
dotterbolag.
3. Lämnar ett dotterbolag koncernbidrag till sitt moderbolag, förutsätts
för avdragsrätt, att moderbolaget är frikallat från skattskyldighet för ut
delning från dotterbolaget. Detta villkor har uppställts för att förhindra ett
kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Emellertid är moder
bolagets skattskyldighet för sådan utdelning i vissa fall beroende av i vilken
omfattning moderbolaget självt verkställt utdelning till sina aktieägare. Så
är t. ex. fallet, när moderbolaget är ett fåmansbolag och aktierna i dotter
bolaget inte utgör organisationsaktier. Enligt 54 § tredje stycket åtnjuter
ett fåmansbolag i sådant fall skattefrihet från dotterbolaget endast, om få-
mansbolaget visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för ut
delning till delägarna. Vidare kan erinras om de särskilda bestämmelserna
i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av
aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall. Är moderbola
get ett förvaltningsbolag eller investmentbolag, är det enligt dessa bestäm
melser befriat från skattskyldighet för utdelningen, endast om bolaget självt
verkställt utdelning i viss relation till den mottagna utdelningen. Eftersom
det, när dotterbolagets avdragsrätt för koncernbidraget bedöms, inte alltid
är möjligt att avgöra om och i vad mån moderbolaget uppfyllt de nämnda
förutsättningarna för skattefrihet för utdelning — den egna utdelningen
verkställs ju oftast vid en senare tidpunkt — har utredningen inte ansett
sig kunna föreslå någon avdragsrätt i fall som dessa, då skattefriheten för
utdelning är beroende av den egna utdelningen och således utgör en öppen
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
fråga. Förutsättning för dotterbolagets rätt till avdrag för öppet koncern bidrag till moderbolaget är således enligt förslaget, att moderbolaget är fri- kallat från skattskyldighet för utdelning oberoende av i vilken omfattning det självt utdelat vinstmedel till delägarna.
^'en då koncernbidrag överförs mellan två av moderbolaget till minst
90 % direktägda dotterbolag måste förhindras, att gällande regler om kedje- beskattning på en omväg sätts ur kraft. Läget kompliceras av att moderbo- laget kan vara skattskyldigt för utdelning från det ena dotterbolaget men inte för utdelning från det andra. Det gäller då att tillse att inte vinst från det sistnämnda bolaget utan kedjebeskattning överförs till moderbolaget ge nom att såsom förmedlare använda det dotterbolag, för vars utdelning mo- derbolaget inte är skattskyldigt. Man kan här tänka sig olika situationer. År moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, frikallat från skattskyldig het för utdelning från det dotterbolag, som lämnar koncernbidrag till ett annat systerbolag, bör avdrag kunna medges för koncernbidraget. Det har da ingen betydelse, hur det förhåller sig med moderbolagets skattskyldighet
oi utdelning från det mottagande bolaget. I fråga om avdragsrätten bör emellertid gälla detsamma, om moderbolagets skattskyldighet eller skatte frihet för utdelning från såväl givarebolaget som mottagarebolaget är lika beroende av moderbolagets egen utdelning. Likaså bör detsamma gälla, om moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, är skattskyldigt för utdelning från båda dotterbolagen. Såsom förutsättning för avdragsrätt för öppet kon cernbidrag mellan systerbolag har alltså i förslaget uppställts, att någon av de tre nämnda situationerna föreligger.
Kangl. Maj.ts proposition nr 126 är 1965
67
Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse för utredningens förslag skall motsvarande möjlighet till vinstöverföring föreligga om moderföreta get är ett bankaktiebolag eller en kooperativ ekonomisk förening. Det för utsätts dock att bankaktiebolaget eller föreningen äger samtliga aktier i dot- tei bolaget eller dotterbolagen. Däremot skall öppet koncernbidrag inte kun na lämnas inom en försäkringskoncern.
Eu särskild kategori i fråga om öppet koncernbidrag mellan aktiebolag behandlas i tredje stycket av 3 inom. enligt utredningens mening, nämligen det fallet, att moderbolaget i en koncern lämnar sådant bidrag till annat un derordnat bolag i samma koncern som inte är ett direktägt dotterbolag. Häl ar således ondast fråga om koncernbidrag i riktning från moderbolaget. Nå gon kollision med utdelningsbeskattningen föreligger alltså inte. I fråga om ägareförhållandena uppställs enligt förslaget det kravet, att moderbolaget och det bolag, till vilket koncernbidrag lämnas, efter två eller flera fusioner enligt 174 § 1 och 2 inom. aktiebolagslagen — ev. efter viss omflyttning av aktierna kan sammanslås till e>tt bolag. Under denna förutsättning kan moderbolaget alltså enligt förslaget lämna Öppet koncernbidrag även till bo lag inom koncernen, som moderbolaget genom förmedling av andra bolag inom samma koncern äger till mer än nio tiondelar. Föreligger den angivna möjligheten till sammanslagning med moderbolaget, har det ingen betydel se, hur långt bort i äganderättskedjan det mottagande bolaget står i förhål lande till moderbolaget.
5f
Bihang till riksdagens protokoll 1965. t samt.
AV
120
68
De förut nämnda förutsättningarna i fråga om räkenskapsårets utgång
och ägareförhållandets bestånd (möjligheten till sammanslagning) under
hela beskattningsåret skall vara uppfyllda. I annat fall är bidraget inte att
beteckna som öppet koncernbidrag.
Då utredningens förslag innebär att öppet koncernbidrag skall godtas i
beskattningshänseende, trots att bidraget inte omedelbart utgör omkostnad
eller intäkt i viss förvärvskälla, har i sista stycket av 3 mom. i förslaget in
tagits en uttrycklig föreskrift om till vilken förvärvskälla koncernbidraget
skall vara att hänföra. Utredningen anför angående detta stadgande föl
jande.
Den rätt till resultatutjämning inom en helägd bolagskoncern, som nu
förordats, innebär att överföring av vinstmedel skall kunna ske, även om
det överförda beloppet inte framstår som kostnad eller intäkt i viss för
värvskälla. Det ligger då nära till hands att ge det öppna koncernbidraget
karaktär av allmänt avdrag på samma sätt som t. ex. ett periodiskt under
stöd. Hos mottagaren skulle koncernbidraget i så fall lämpligen kunna
hänföras till inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Det kan
emellertid förutsättas, att i det helt övervägande antalet fall, där öppet kon
cernbidrag kommer att ges, såväl givare- som mottagareföretaget driver rö
relse, varvid koncernbidraget framstår som en kostnad och intäkt i denna
förvärvskälla. Utredningen har därför ansett sig böra förorda, att bidraget
skall anses utgöra kostnad respektive intäkt i den förvärvskälla hos bolagen,
som motsvarar den huvudsakliga verksamheten. Skulle det mottagande bo
laget sakna förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet, annan
fastighet eller rörelse eller skulle mottagarens huvudsakliga verksamhet
inte vara hänförlig till något av dessa inkomstslag, bör bidraget hos mot
tagaren anses tillhöra det inkomstslag, i vilket avdrag medgivits hos giva
ren. Alternativet skulle vara att hänföra bidraget till inkomst av kapital,
tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Detta synes dock mindre lämp
ligt, då bidraget kan komma att beskattas i annan kommun än i dotterbo
lagets hemortskommun. Undantagsvis kan dock tänkas att varken givare
eller mottagare driver rörelse eller äger fastighet.
Remissyttrandena
Den redogörelse för remissinstansernas synpunkter på utredningens för
slag angående öppna koncernbidrag som tidigare lämnats är i stort sett ut
tömmande. I det följande skall redovisas vissa detaljspörsmål som upptagits
i yttrandena.
Riksskattenämnden finner i likhet med utredningen rimligt att en rätt till
vinstöverföring kan utnyttjas för täckande av förluster, som uppkommit
under tid då moder- och dotterbolagsförhållandet bestått. Däremot bör
koncernbidraget inte kunna kvittas mot förluster, som uppkommit före
koncernförhållandet. Nämnden anför vidare.
I syfte att förhindra att så sker har utredningen såsom förutsättning för
vinstöverföring uppställt kravet att koncernförhållandet skall ha bestått
hela det räkenskapsår, varunder överföringen sker. Riksskattenämnden
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
69
erinrar emellertid om -att även med den sålunda föreslagna bestämmelsen förluster, som uppkommit före koncernförhållandet, kan komma att kvittas mot vinstöverföringar i form av öppna koncernbidrag. Förutsättningen här för är dock att förlustbolaget inte före koncernbildningen var ett 'fåmans bolag. Riksskattenämnden finner för sin del även en dylik förlustutjäm- ning obehörig. Enligt nämndens mening bör över huvud taget förluster, till komna före koncernförhållandet, inte få kvittas mot koncernbidrag.
Liknande synpunkter anförs av övcrståthållarämbetet. Det är med en viss tvekan ämbetet inte motsätter sig reglernas utformning på denna punkt. Även om moderbolaget redan enligt nuvarande skatteregler kan tillföra ett förvärvat dotterbolag vinstmedel på sätt utredningen visat, vilket även i praktiken iakttagits, erbjuder dock det öppna koncernbidraget en ny för enklad väg till samma mål.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att öppna koncernbidrag bör kunna godtas då fråga är om moder- och dotterbolag, vilka driver rörelser mellan vilka ett klart samband råder och där fusion mellan bolagen skulle kunnat ske. Länsstyrelsen kan däremot inte tillstyrka, att koncernbidrag i övriga fall får beröra bolagens resultatredovisning. Länsstyrelsen tillägger.
Enligt länsstyrelsens uppfattning bör då fråga är om bolag där samband mellan de båda bolagens verksamheter inte kan anses föreligga, krävas att fusion mellan de båda bolagen sker. Därest fusion ej sker, bör också de båda bolagen i beskattningshänseende betraktas såsom två från varandra helt fristående företag mellan vilka vinstöverföringar inte kan godtas. Om kapitaltillskott sker till ett av bolagen, så bör detta ske med beskattade vinstmedel.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Överståthållarämbetet framhåller, att det bör åligga det företag som yr kar avdrag för öppet koncernbidrag att visa förhandenvaron av de före slagna förutsättningarna. Ämbetet anför härom följande.
De nya relativt komplicerade reglerna om öppna koncernbidrag kommer att medföra en ny belastning å de taxeringsnämnder, som handha taxering av juridiska personer. Enär av den skattskyldige allenast krävs, att sådant koncernbidrag redovisas Öppet i deklaration eller därtill fogad bilaga, an kommer det på taxeringsnämnd att — genom skriftväxling med bolaget samt kommunicering med annan taxeringsnämnd eventuellt i annat län __ utreda de förutsättningar, som enligt förslaget skall vara uppfyllda, för att sådant bidrag skall anses som avdragsgillt respektive skattepliktigt. Behovet av en så långt som möjligt samordnad handläggning av samtliga företag inom en koncern gör sig ytterligare gällande. Deklarationer för företag, till höriga en och samma koncern, kan dock komma att handläggas inom skilda län och genom berörda föreskrift om öppen redovisning får vederbörande taxeringsnämnd inte ens kännedom om till vilket koncernföretag ett bidrag exempelvis lämnats, överståthållarämbetet ifrågasätter därför, då bedöm ningen av koncernbidrag inte följer de eljest gällande allmänna reglerna, om inte ett uttryckligt stadgande borde införas -— förslagsvis i anslutning till 25 § taxeringsförordningen - enligt vilket det skulle åligga bolag att visa förhandenvaron av de föreslagna förutsättningarna för öppet koncern bidrag.
70
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Läns styrelsen ifrågasätter vidare om inte bestämmelserna om öppna koncern bidrag lämnar möjlighet öppen för vinstöverföringar, som innebär kring gående av reglerna om kedjebeskattning. Om ett dotterbolag överför medel till moderbolaget i form av koncernbidrag och förutsättningar för öppet koncernbidrag inte föreligger, kan reglerna komina att tolkas så att mo derbolaget inte kan beskattas för bidraget även om moderbolaget är skatt- skyldigt för utdelning från dotterbolaget.
Riksskattenämnden och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund fin ner det inte sakligt befogat att i fråga om föreningar uppställa kravet på helägda dotterbolag, under det att för aktiebolagens del skall krävas att de äger 90 % av aktierna i dotterbolaget. Liknande synpunkter anförs av lantbrukets skattedelegation som tillägger.
En annan skillnad mellan ekonomisk förening och aktiebolag föreligger därutinnan att ekonomisk förening enligt förslaget endast kan lämna öppet koncernbidrag till bolag som är i föreningens direkta ägo. Koncernbidrag kan således inte gå till dotter-dotterbolag. Något skäl för en sådan utform ning av lagstiftningen har inte förebragts av utredningen. Delegationen har inte kunnat finna sakliga skäl för att hinder skall uppställas i fråga om öppet koncernbidrag från ekonomisk förening till dess dotter-dotterbolag och anser därför att hindret härför enligt det framlagda förslaget bör undan röjas.
Näringslivets skattedelegation anser att möjligheterna att lämna öppet koncernbidrag bör vara desamma i bankkoncerner och försäkringskoncer- ner som i koncerner av allmänna aktiebolag. Undantag görs dock för aktie bolag som driver livförsäkringsrörelse.
Flera remissinstanser anser utredningens förslag att öppet koncernbidrag skall begränsas till kontanter, fordringar eller efterskänkande av fordran onödigt restriktivt. Sålunda konstaterar Sveriges redareförening att ett före tag, som gjort vinstöverföring till ett annat företag, vilken skulle varit av dragsgill om den skett i form av öppet koncernbidrag, skulle lida rättsför lust, om vinstöverföringen skett genom inte marknadsmässig prissättning rid inbördes varuleveranser. Föreningen tillägger.
Dessa bestämmelser är orealistiska och kan leda till materiellt otillfreds ställande resultat. Priser vid leveranser av varor och fullgörandet av tjäns- teprestalioner mellan av varandra oberoende företag varierar nämligen ofta för olika köpare beroende på leveransernas kvantitet, avtalstidens längd, köparens solvens etc. Svårighet föreligger vidare att fastställa, vad som skall avses med normalt marknadspris vid transaktioner mellan en producent och det företag, som innehar ensamrätt till den vidare försälj ningen. Det är alltså en vanlig företeelse, att det objektivt icke kan fast ställas, vad som är normalt pris för varuleveranser till visst företag. Det är därför olämpligt att införa bestämmelser som ger taxeringsmyndigheterna möjlighet att vägra avdrag för en i och för sig avdragsgill rinstöverföring,
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1665
71
därför att vinstöverföringen skett genom att priser för varuleveranser varit
lägre än vad taxeringsmyndigheterna anser vara normala priser.
Föreningen hemställer, att nu berörda bestämmelser ändras så, att av-
dragsrätten för vinstöverföringar genom prisreduktioner eller pristillägg
vid affärer mellan närstående företag bedöms på samma sätt, som då öppna
koncernbidrag lämnats.
Sveriges advokatsamfund föreslår att beträffande redovisningen av öppet
koncernbidrag endast skall föreskrivas att den skall ske öppet i såväl det
givande som det mottagande företagets deklarationer med angivande av
det belopp med vilket bidrag lämnats eller, om detta belopps exakta stor
lek är svår att fastställa, med det högsta belopp för vilket avdrag yrkas.
Advokatsamfundet anför.
Ett företag, som har rätt att lämna öppet koncernbidrag, kan därigenom
undvika eu tillämpning av de restriktiva reglerna för inkomstöverföring
genom onormal prissättning etc. men ändå använda sådan prissättning, vil
ket kan ha intresse av interna eller affärsmässiga skäl. Vid angivande av
beloppet kan man redovisa en ungefärlig siffra icke understigande bidra
gets belopp, då skattemyndigheterna inte har intresse för den exakta siffran
i de fall då öppet koncernbidrag får lämnas. Denna utväg kan vara av stort
intresse exempelvis för ett företag, som självt har svårt att avgöra huruvida
tillämpad prissättning avvikit från den normala i en sådan omfattning att
det kan bli tal om en inkomstomfördelning enligt bestämmelserna om onor
mal prissättning etc. Sistnämnda regler skulle då komma att tillämpas på
sådan onormal prissättning som inte anmälts som öppet koncernbidrag
eller, om anmälan skett, inte kunnat godtas som sådant.
Svenska kommunförbundet hemställer, att bestämmelserna ändras så, att
avdragsrätten för vinstöverföringar i form av prisreduceringar eller pris-
tillägg vid inbördes affärer bedöms på samma sätt som vid öppna koncern
bidrag. Skattskyldig, som ansett sig ha gjort vinstöverföring till närstående
företag, bör dock åläggas att lämna upplysning härom i deklarationen. Vi
dare hemställer förbundet att vinstöverföringar från av kommun ägt ak
tiebolag måtte förklaras vara avdragsgilla på samma sätt som vinstöver
föringar mellan svenskt aktiebolag och dess helägda svenska dotterbolag.
Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller, att det synes tveksamt
om den av utredningen föreslagna benämningen »öppet koncernbidrag» är
den lämpligaste, då utredningen som utgångspunkt för sitt arbete lagt eu
annan definition av begreppet koncern än den i aktiebolagslagen lämnade.
Med hänsyn därtill vore enligt föreningens uppfattning att föredra en be
nämning på ifrågavarande bidrag, vari ordet koncern inte ingår.
Departementschefen
Såsom jag tidigare tramhållit synes en rätt till resultatutjämning genom
koncernbidrag böra införas i huvudsaklig överensstämmelse med utred
ningens förslag. .Tåg anser mig kunna tillstyrka en utvidgning i förhållande
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
72
till förslaget såtillvida, att koncerner där moderföretaget är ett bankaktie
bolag, försäkringsaktiebolag eller en ekonomisk förening i princip jämställs
med koncerner där moderföretaget är ett s. k. allmänt aktiebolag. Koncern
bidrag skall dock inte kunna lämnas till eller från ett bolag som driver
livförsäkringsrörelse. Även detta har jag tidigare berört.
Det kan som länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit ifrågasättas, om
inte rätten till vinstöverföring genom koncernbidrag borde begränsas till
sådana fall, då ett klart samband råder mellan de verksamheter givare- och
mottagareföretaget bedriver. Avsikten med det nu framlagda förslaget är i
och för sig inte att öppna möjligheter till obegränsad resultatutjämning
inom vissa koncerner. Det primära syftet är att beträffande sådana fall, där
koncernbidrag f. n. normalt förekommer, dvs. i regel fall då klart samband
finns mellan företagens verksamheter, slippa en prövning av om bidraget
kan anses utgöra driftkostnad för givaren.
Möjlighet till resultatutjämning är framför allt motiverad, då de verk
samheter som företagen bedriver skulle betraktats som en förvärvskälla
om båda verksamheterna bedrivits hos samma företag. I sådana fall kan
bl. a. en rätt till förlustutjämning vid kommunaltaxeringen vara berättigad
även om verksamheterna drivs i olika kommuner. I princip bör man inte ge
nom koncernbidrag tillåta eu längre gående förlustutjämning än som skulle
varit tillåten om verksamheterna drivits hos ett företag. Jag skall återkom
ma till denna fråga vid behandlingen av bestämmelserna i 57 § 3 mom.
Man bör emellertid enligt min mening inte uppställa krav på att ett sam
band skall förefinnas mellan de verksamheter företagen bedriver. Det är
sannolikt att ett sådant krav liksom det nu gällande villkoret, att koncern
bidraget för att vara avdragsgillt skall utgöra driftkostnad, kommer att leda
till skatteprocesser.
Som villkor för att koncernbidraget skall betraktas som omkostnad resp.
intäkt synes dock böra uppställas att den huvudsakliga verksamheten för
de företag, mellan vilka koncernbidrag lämnas, skall avse jordbruksfastig
het, annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse. Bidraget
bör anses utgöra omkostnad och intäkt i sådan förvärvskälla. Jag anser mig
inte kunna förorda utredningens förslag att bidraget — om mottagareföre
tagets huvudsakliga verksamhet inte avser något av nämnda inkomstslag
— skall anses som intäkt i förvärvskälla i det inkomstslag, i vilket det ut
givande företaget erhållit avdrag för bidraget, d.vs. i en förvärvskälla som
mottagareföretaget inte har. I regel har företagen endast en förvärvskälla.
Skulle emellertid givare- eller mottagareföretaget ha flera förvärvskällor bör
av praktiska skäl som huvudregel gälla att koncernbidraget skall hänföras
till den förvärvskälla, som motsvarar den huvudsakliga verksamheten. Om
det med hänsyn till speciella förhållanden, t. ex. på grund av sambandet
mellan vissa förvärvskällor som givare- och mottagareföretagen bedriver, är
uppenbart att bidraget hos något av företagen hänför sig till annan förvärvs
Kungl. Maj.ls proposition nr 126 nr 1965
73
källa än den huvudsakliga verksamheten skall huvudregeln kunna frångås.
Vad jag nu föreslagit innebär att koncernbidrag med avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren inte kan lämnas till eller från ett bolag eller en förening som endast har inkomst av kapital, t. ex. förval tar värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Det får ankomma på töretagsskatteutredningen att pröva om behov föreligger av en rätt till mer omfattande resultatutjämning inom koncerner än den som nu föreslås och hur eventuella bestämmelser härom skall utformas.
Några remissinstanser föreslår bestämmelser av innebörd att koncern bidrag inte får kvittas mot förluster som uppkommit hos mottagareföretaget under tidigare beskattningsår då koncernförhållandet inte rått. Jag anser mig dock inte kunna tillstyrka att bestämmelserna kompliceras ytterligare genom en sådan föreskrift. En dylik utjämning kan, som utredningen i ramhållit, ske utan anlitande av koncernbidrag och det framlagda förslaget innebär inte att man öppnar nya möjligheter till förlustutjämning. Även detta torde emellertid vara frågor som företagsskatteutredningen har an ledning att pröva.
Såsom jag redan framhållit delar jag den uppfattning som kommit till uttryck i flera remissyttranden att koncernbidrag bör kunna lämnas även genom att prissättningen på varor och tjänster sätts lägre eller högre än normalt. Ett oeftergivligt villkor bör dock vara att bidraget redovisas Öppet i självdeklarationen eller därtill fogad bilaga. Detta innebär att det belopp varmed överföring skett skall anges. Har överföringen skett genom avvi kelse från normal prissättning kan det exakta beloppet vara svårt att fast ställa. Företaget skall då meddela detta och uppge det belopp, som beräknas ha blivit överfört. Om så inte sker kan det givande företaget inte åberopa bestämmelserna i 3 inom. för avdragsrätt. Detta hindrar givetvis inte att av dragsrätt ändock kan föreligga, om bidraget är att anse som driftkostnad. Det bör vidare åligga det företag som yrkar avdrag för koncernbidrag enligt de nu föreslagna bestämmelserna att visa att förutsättningar för dylikt av drag är för handen. En förutsättning för avdragsrätt bör vara att frågan om avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren för bidraget i fråga prövas vid samma års taxering. Räkenskapsåren för de båda företagen behöver däremot inte sammanfalla.
Det som tynger lagtexten är de förutsättningar som måste uppställas för att förhindra att gällande regler om kedjebeskattning och dubbelbeskatt ning kringgås genom koncernbidrag. Man kan som jag tidigare framhållit göra författningsbestämmelserna enklare t. ex. genom att som villkor en dast föreskriva att koncernbidraget inte får innebära all reglerna om kedje- och dubbelbeskattning kringgås. Det måste emellertid för såväl skattskyl diga som beskattningsmyndigheter vara en fördel att lagtexten direkt an ger vad som behöver styrkas för att avdrag skall få åtnjutas. Reglerna be rör endast bolag och föreningar som ingår i koncerner och skall tillämpas i
Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
74
första instans endast av det relativt lilla antal taxeringsnämnder som taxe rar dylika företag. För dessa skattskyldiga och taxeringsnämnder torde tillämpningen av bestämmelserna i regel inte komma att innebära några större svårigheter. Beträffande utformningen av lagtexten må framhållas att, då i första stycket talas om att bolag eller förening äger aktier i dotter bolag, detta givetvis innebär att aktierna, som utredningen uttryckt saken, innehas i direkt ägo.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört vill jag slutligen framhålla, att den skattemässiga bedömningen av vinstöverföring ar inte gärna kan ändras genom de föreslagna bestämmelserna i fall där dessa bestämmelser inte är tillämpliga.
Någon lämpligare benämning för de bidrag som här avses än koncern bidrag har inte stått till buds.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
57 § 3 mom.
Utredningen
Av den tidigare redogörelsen framgår, att nuvarande bestämmelser i 57 § 3 mom. ansetts ineffektiva med hänsyn till kravet på att avvikelsen från det normala priset skall ha varit avsevärd. Utredningen har ansett, att de önskemål som framförts om ett slopande av detta krav bör tillmötes gås. Den i 57 § 3 mom. första stycket föreslagna bestämmelsen skall så ledes kunna tillämpas så snart den avtalade prissättningen avviker från de i allmänhet gällande priserna och härigenom en inte oväsentlig A'instöver- flyttning ägt rum.
Ett ingripande med stöd av den av utredningen föreslagna bestämmelsen innebär, i likhet med vad som nu gäller, att den som genom den onormala prissättningen tillförts inkomst för skälig del av densamma skall beskat tas i den kommun, där den andre näringsidkaren skulle ha skattat för in komsten, om normal prissättning tillämpats. Det är alltså här fråga om en taxeringsöverflyttning, inte om en inkomstomräkning. Då det inte helt otvetydigt framgår av den nuvarande bestämmelsen i 57 § 3 inom., att den överförda vinsten i och för sig får användas för förlustutjämning hos mottagaren, har utredningen föreslagit ett förtydligande härutinnan. Taxe- ringsöverflyttningen skall alltså enligt förslaget avse skälig del av mot tagarens behållna inkomst.
Även om ett slopande av kravet på att avvikelsen från normalpriset skall vara avsevärd innebär ökade möjligheter för kommunerna att ingripa mot vinstöverflyttning genom onormal prissättning i förhållande till vad som nu gäller, bör dock enligt utredningens mening liksom hittills försiktighet iakttas vid tillämpningen. Det bör nämligen, framhåller utredningen, ånyo understrykas, att det i regel är mycket vanskligt att avgöra vad som utgör det normala priset på en vara eller en tjänsteprestation. Avvikelsen från
75
den normala prissättningen måste vara uppenbar och den vinstöverföring som åstadkommits får inte vara oväsentlig. Den överflyttning av dolda re server, som sker, då en verksamhet överlåts jämte tillgångar, medför inte att bestämmelsen i 57 § 3 inom. blir tillämplig. Ej heller skall denna be- stämmelse tillämpas, då fråga är om apport i samband med aktieteckning eller då kooperativ förening erhåller avdrag för rabatter och pristillägg enligt 29 § 2 mom. kommunalskattelagen. Utredningen tillägger.
Ett beaktande av kommunernas anspråk på ett riktigt beskattningsun derlag såsom grund för uttaxeringen kan, såsom framgår av den allmänna motiveringen, vara befogad framför allt, när fråga är om beskattningen av sådan verksamhet, som avser ett utnyttjande av värdefulla naturtill gångar inom kommunen, såsom vattenkraft, järnmalm, skog m. in. Ofta redovisas den verkliga avkastningen av annat företag, i regel moderföreta get, med huvudkontor i annan del av landet. Den ökade möjligheten för kommunerna att bevaka sina skatteanspråk, som förslaget enligt det förut sagda innebär, har i första hand avsett just fall som dessa, där det ofta kan vara fråga om inkomster av betydelse för kommunerna.
Det kommunala intresset av att inkomst skall beskattas i rätt kommun anmäler sig också i fråga om de öppna koncernbidragen. Enligt utredning ens mening föreligger inte anledning att behandla dessa bidrag annorlunda än de vinstöverföringar, som genomförts medelst prissättningen. I enlig het därmed föreslår utredningen, att om öppet koncernbidrag redovisats in om annan kommun, än den där vinsten skulle redovisats, om bidraget inte lämnats, det mottagande företaget skall skatta för skälig del av sin be hållna inkomst i den kommun, där givareföretaget skulle ha beskattats för inkomsten. Även här bör beaktas, framhåller utredningen, att kon cernbidraget kan ha använts för förlustutjämning hos mottagaren och att det således inte kan bli tal om att överflytta mer än det till kommunal inkomstskatt skattepliktiga överskottet till givareföretagets kommun.
Remissyttrandena
Av den tidigare lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgår att förslaget i denna del lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. I många yttranden ifrågasätts dock om en skärpning av reglerna är nöd vändig. Allmänt understryks alt försiktighet måste iakttas vid tillämp ningen. Sålunda anför näringslivets skatte delegation bl. a.
Enligt vår uppfattning är det numera knappast nödvändigt att bereda kommunerna ett särskilt skydd mot inkomstöverföringar genom prissätt ning som avviker från det normala. Till motivering av denna vår uppfatt ning kan vi i första hand hänvisa till utredningens nyss refererade utta landen om utjämningen av skattetrycket och sammanslagningen till stor kommuner. Vi erinrar också om den reglering som lagstiftningsvägen har genomförts i fråga om kraftverksföretagens taxering, vilket torde vara den fråga som särskilt väckt intresse i den offentliga debatten. Genom den lagstiftningen torde kraftverkskommunerna ha blivit tillförsäkrade ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
76
skäligt skatteunderlag. Övriga kommunintressen torde, i den må de ej
skyddas redan genom omräkningsregeln, kunna bli fullt tillräckligt till
godosedda genom en föreskrift att sådan överflyttning av taxering, som nu
omförmäles i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, skall göras när öppet
koncernbidrag medfört väsentlig ändring av inkomstredovisningen för kon
cernföretag.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Kooperativa förbundet och Skånes
handelskammare.
Svenska stadsförbundet gör följande uttalande.
Genom förslaget ges kommun möjlighet att ingripa mot inkomstöver
flyttning genom onormal prissättning redan när härigenom inkomst »i
icke oväsentlig mån» redovisats i annan kommun. För närvarande krävs
för att taxeringsöverflyttning skall ske att inkomst »i avsevärd mån» redo
visats inom annan kommun. Styrelsen är tveksam angående behovet av
denna ökade möjlighet för kommunerna att gentemot varandra bevaka sina
skatteanspråk. Anledningen härtill är att mildrandet av kravet kan ge upp
hov till ett flertal skattemål mellan kommuner i fråga om inkomstöverflytt
ningar av förhållandevis liten storleksordning. Eftersom bedömningen av
avvikelser från normal prissättning samt av vad som skall anses vara »i
icke oväsentlig mån» därtill är mycket vansklig, bör det enligt styrelsen
vara ett allmänt kommunalt intresse, att inte en mängd »småkonflikter» mel
lan kommuner uppammas. Under alla förhållanden vill styrelsen under
stryka kommitténs uttalande, att försiktighet bör iakttas vid tillämpningen
av bestämmelsen.
Lantbrukets skattedelegation anser, att reglerna i 57 § 3 mom. i kom
munalskattelagen är i behov av översyn. De föreslagna reglerna är emeller
tid direkt tillämpliga endast vid vinstöverflyttningar mellan företag i in
tressegemenskap. Motsvarande vinstöverflyttningar torde ofta ske inom ett
företag i de fall företagets produktion omspänner hela kedjan eller delar
av kedjan från råvara till färdig produkt. Delegationen anser därför att
även denna fråga bör regleras i förevarande sammanhang och etter samma
principer som föreslagits i fråga om företag i intressegemenskap.
Från länsstyrelsernas sida framhålls allmänt svårigheterna att kontrol
lera att bestämmelserna bli tillämpade. Sålunda anför länsstyrelsen i Yäs-
ternorrlands län.
Varken taxeringsnämnderna eller taxeringsintendenten kan törutsät-
tas känna till vilken grad av intressegemenskap som föreligger mellan
olika skattskyldiga. Länsstyrelsen bedömer det som sannolikt, att åtskil
liga fall, där tillämpning av de föreslagna bestämmelserna skulle kunna
aktualiseras, inte kommer att uppmärksammas, ej ens vid taxeringsrevi
sion. Till saken hör givetvis också svårigheten att tolka begreppet normal
prissättning, något som utredningen själv varit medveten om.
Riksskattenämnden påpekar, att enligt utredningens förslag kommuner
nas beskattningsunderlag i princip inte bör påverkas av vinstöverföring ge-
Ktmgl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
nom Öppet koncernbidrag i annan män än att beloppet får utnyttjas för förlustutjämning hos mottagaren. I den mån inkomst kvarstår efter even tuell förlustutjämning, bör av mottagarens inkomst ett belopp motsvaran de högst koncernbidraget beskattas i den kommun, dit inkomsten skulle ha hanförts, om givarebolaget inte medgivits avdrag. Då av den före slagna lagtexten inte framgår att fördelningen av inkomsten skall ske på detta sätt bör denna kompletteras och bringas i överensstämmelse med vad utredningen anfört.
Överståthållarämbetet framhåller att då det ankommer på taxerings nämnd att pröva avdragsrätt och skattskyldighet för Öppet koncernbidrag bör nämnden även äga fastställa rätt beskattningsort för skälig del av det mottagande bolagets behållna inkomst.
Departementschefen
Med hänsyn till de önskemål som framförts bl. a. i motioner i riks dagen om ökade möjligheter att ingripa mot vinstöverföringar mellan före tag, som beskattas i olika kommuner, anser jag mig böra tillstyrka att
57 § 3 mom. ändras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Genom att taxering på grund av 57 § 3 mom. verkställs av pröv- ningsnämnd och ej av taxeringsnämnd har man viss garanti för en enhetlig tillämpning. Liksom i 43 § 1 mom. bör uttrycket näringsidkare användas i stället för rörelseidkare.
Enligt utredningens mening bör vinstöverföring, antingen den sker dolt eller Öppet i form av koncernbidrag, få utnyttjas för förlustutjämning vid den kommunala taxeringen även när det gäller olika kommuner. En dylik ratt till förlustutjämning synes skälig när sådant samband råder mellan de verksamheter det givande och det mottagande företaget bedriver att verk samheterna skulle ansetts som en förvärvskälla om de drivits av samma företag. Om så inte är fallet och en förlustutjämning vid den kommunala taxeringen inte kunnat ske om verksamheterna bedrivits av ett företag, bör givetvis eu sådan förlustutjämning inte heller få ske när det gäller två olika företag.
Då vinstöverföring skett via prissättningen på varor och tjänster vid affä rer mellan företagen, kan en förlustutjämning i flertalet fall godtas. Det tinns då i regel sådant samband mellan verksamheterna att de skulle bedömts som eu förvärvskälla om de drivits av samma företag. Annorlunda kan fallet vara när det gäller koncernbidrag. Det får ankomma på prövnings- nämnderna att bedöma om en förlustutjämning bör tillåtas eller om det mottagande företaget skall beskattas i givareföretagets kommun för större belopp än som motsvarar dess behållna inkomst.
Även då det gäller överföring genom koncernbidrag bör gälla att be stämmelserna i 57 § 3 mom. inte skall tillämpas med mindre fråga är om eu icke oväsentlig vinstöverföring. Det får även här ankomma på pröv- ningsnämnden att göra en bedömning från fält till fall.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
77
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Punkt 10 av anvisningarna till 29 §.
Utredningen
Av anvisningspunkten i dess nuvarande lydelse framgår, att till driftför lust, som en rörelseidkare kan ha anledning att räkna med, räknas bl. a. till följd av köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som han fört i handel eller tillverkat. Sådan förlust är således att anse som en avdragsgill omkostnad. Vad som sålunda gäller enligt denna anvisnings punkt skall enligt utredningens förslag alltjämt gälla som en allmän huvud regel.
Däremot skall regeln enligt förslaget modifieras i de fall, då intressege menskap föreligger mellan borgenären och gäldenären. I sådana fall kan, framhåller utredningen, ackord innebära en vinstöverföring till gäldenä ren. Enligt förslaget skall eu vinstöverföring i denna form behandlas på samma sätt som ett öppet koncernbidrag. Avdrag skall alltså beviljas borge nären under samma förutsättningar, som skall gälla för dylikt bidrag. Här igenom beaktas automatiskt att ackordet, i likhet med koncernbidraget, i vissa situationer kan vara att anse såsom förtäckt utdelning. Vidare blir be stämmelserna i 57 § 3 mom. andra stycket tillämpliga.
Stundom kan emellertid, framhåller utredningen, när intressegemenskap föreligger, omständigheterna vara sådana, att borgenären bör erhålla avdrag för ackordsförlusten, oavsett om han varit berättigad till avdrag för ett kon cernbidrag till gäldenären. Avdrag bör kunna medges, om ackordet uppen barligen inte har sin grund i intressegemenskapen utan kan antas vara af färsmässigt betingat. Ett sådant antagande är enligt utredningens mening befogat, om jämväl andra borgenärer lämnat ackord i motsvarande utsträck ning och deras fordringar inte är alltför obetydliga. Vidare kan omständig heterna ge vid handen, att gäldenären verkligen är på obestånd. Detta obe stånd måste emellertid visas ha uppkommit oberoende av intressegemenska pen. Om förhållandet mellan borgenären och gäldenären är sådant, att det ena företaget så gott som helt behärskas av det andra, behöver det inte in nebära någon verklig insolvens, om gäldenären uppvisar ett bokslut som ut visar en större förlust. Det kan i själva verket vara fråga om en borgenärens förlust, som mer än väl uppvägs av vinsten på hans verksamhet. Förhållan det är ett annat, då intressegemenskap visserligen föreligger mellan borge när och gäldenär men denna intressegemenskap likväl är så pass obetydlig och outvecklad, att gäldenärens obestånd framstår som det verkliga resulta tet av gäldenärens egen självständiga verksamhet. I sådant fall bör borgenä ren, enligt utredningens mening, erhålla avdrag för ackordsförlusten.
Remissyttrandena
Förslaget i denna del har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remiss instanserna. Kammarrätten och riksskattenämnden påpekar att den före slagna lagtexten bör kompletteras med en hänvisning till definitionen av in tressegemenskap i anvisningarna till 43 §.
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Departementschefen
Såsom jag redan i den allmänna motiveringen framhållit kan jag inte tillstyrka utredningens förslag att införa en generell beskattning av ackords- vinster. I likhet med remissinstanserna anser jag dock att särskilda regler bör gälla för det fall att efterskänkandet av skuld har sin grund i den in tressegemenskap som råder mellan borgenär och gäldenär. Den av utred ningen föreslagna lagtexten har som kammarrätten och riksskattenämnden föreslagit kompletterats med en hänvisning till definitionen av intressege menskap i anvisningarna till 43 §.
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Vissa särskilda frågor
Ändring i taxeringsförordningen
Framställning från Sveriges redareförening
Sveriges redareförening har hemställt om sådan ändring av 37 § taxe ringsförordningen, att det anstånd, som kan medges i fråga om arbetsgivare uppgifter, även måtte gälla för kontrolluppgifter till ledning för sjömäns taxering. Föreningen anför.
Enligt bestämmelser i förordningen den 18 december 1959 angående upp börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring skall arbetsgivare- uppgift till ledning för beräkning av avgiftsunderlag för beräkning av ATP vara avlämnad före utgången av januari månad efter utgiftsåret. För redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall arbetsgivareuppgift avlämnas före utgången av februari månad näst efter utgiftsåret. På ansökan kan sjömans- skattekontoret utsätta annan tid, inom vilken redare skall avgiva arbetsgi vareuppgift. I praktiken har sådant uppskov medgivits till utgången av mars månad. Vid arbetsgivareuppgift skall fogas sådana kontrolluppgifter, som avses i 37 § taxeringsförordningen.
Enligt bestämmelser i 37 § taxeringsförordningen 1 mom. punkt 8 skall redare, som erlagt sjömansskatt avgiva kontrolluppgift, vilken utgör under lag för beräkning av sjömäns pensionspoäng. Sådan kontrolluppgift skall vara avgiven före utgången av januari månad under taxeringsåret. Att re dare fått uppskov med avgivande av arbetsgivareuppgifter beror därpå, att det särskilt för fartyg i utrikes fart är omöjligt att avgiva kontrolluppgifter före utgången av januari månad. Till grund för dessa uppgifter ligger näm ligen de månadsredovisningar, vilka insänds av fartygens befälhavare. Be tydande dröjsmål uppkommer härvid på grund av långa avstånd från hem landet i förening med ofta osäker postgång.
Motsvarande svårigheter föreligger uppenbarligen att avgiva kontrollupp gifter till ledning för sjömäns taxering, vilken bygger på samma grundma terial som arbetsgivareuppgifterna. Det torde ha berott på ett förbiseende vid lagstiftningen, att samma möjligheter till uppskov, som föreligger i fråga om arbetsgivareuppgifterna, inte medgivits i fråga om kontrolluppgifterna för sjömäns taxering.
Departementschefen
De önskemål som framförts i skrivelsen från Sveriges redareförening sy nes böra tillgodoses. Detta föranleder viss ändring av bestämmelserna i 37 § 4 mom. taxeringsförordningen.
I 35 och 137 §§ taxeringsförordningen stadgas för närvarande att själv deklaration resp. allmän fastighetsdeklaration kan. avlämnas bl. a. till lands fiskal i det län, där taxeringen skall äga ruin. Tjänstebenämningen lands fiskal har utgått i samband med omorganisationen av polisväsendet. Enligt
lagen den 29 maj 1964 (nr 323) om 1 tillgörande av vad som åligger lands fogde m. fl. skall vad som finns stadgat om landsfiskal gälla polismyndig het, distriktsåklagare eller utmätningsman. Det synes inte lämpligt att ålägga samtliga dessa myndigheter att mottaga deklarationer. Bestämmelsen om att deklaration kan lämnas till landsfiskal bör därför utgå utan att er sättas av någon annan bestämmelse. Det får ankomma på länsstyrelserna att tillse att sådana anordningar för avlämnande av deklarationer görs i kommunerna att borttagandet av möjligheten att lämna deklaration till landsfiskal inte innebär någon minskad service för allmänheten.
Såsom jag framhållit vid behandlingen av bestämmelserna i 43 § 1 mom. kommunalskattelagen bör tillämpningen av dessa bestämmelser läggas hos pi övningsnämnden. Detta föranleder viss ändring av 67 § taxeringsförord- ningen.
Ändring i förordningen om fartygsfonder
Departementschefen
I 2 § förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investerings fond för avyttrat fartyg stadgas bl. a. att som förutsättning för avdrag skall gälla att den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat en av svensk bank utfärdad garantiförbindelse. Det har emellertid förekommit att skattskyldig velat lämna garantiförbindelse från annan kreditinrättning än svensk bank och att detta även i vissa fall godtagits. Enligt min mening bör en garanti förbindelse från annan kreditinrättning än svensk bank kunna godtas om länsstyrelsen anser att garantin innebär fullgod säkerhet. Bestämmelsen i 2 § bör ändras i överensstämmelse härmed. Detta föranleder även viss änd ring i 12 §.
Ändring i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder
Departementschefen
I 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning stadgas hl. a. att inbetalning i riksbanken inte får verkställas senare än den dag företaget jämlikt bestämmelserna i 34 § taxe- ringsförordningen har att avlämna självdeklaration för beskattningsåret. Sker inbetalning senare får avdrag för avsättning till investeringsfond ej åtnjutas. Det har vid tillämpningen av bestämmelserna visat sig föreligga ett behov av möjlighet att i undantagsfall kunna godtaga eu insättning, som verkställts efter den tid som stadgas i 4 §. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t får befogenhet att, om synnerliga skäl föreligger, medgiva att inbetal ning får verkställas vid senare tidpunkt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
81
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprät tade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 195b (nr bO) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg;
4) förordning angående ändrad lydelse av b § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det ta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Hummerhielm
Kurigl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
83
Utredningens förslag
Bilaga
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 28 §, punkt 10 av anvisningarna till 29 § samt anvisningarna till 43 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
43 §.
Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva infly tande på företagets ledning, försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i all mänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder och har, uppen barligen i följd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bliva, samt är tillika den, vilken inkomsten i stäl let tillförts, icke för inkomsten skatt skyldig här i riket, skall inkomsten av företaget beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava upp gått, därest dylika åtgärder icke vid tagits.
1 mom. Föreligger intressege menskap mellan näringsidkare och har vid affärer dem emellan beträf fande varor, tjänsteprestationer eller annat avtalats priser eller andra vill kor, vilka avvika från dem som skul le hava avtalats mellan två av var andra oberoende företag (norma la villkor), skola avtalade vill kor gälla vid inkomstberäkningen, därest icke annat följer av vad ne dan stadgas.
Har på grund av åtgärder, som i nästföregående stycke sägs, skatt skyldigs inkomst blivit lägre än den skulle hava blivit, om normala vill kor avtalats, och har inkomst i stäl let tillförts någon, som icke har att för densamma utgöra skatt här i ri ket, skall den skattskyldiges inkomst av verksamheten i fråga omräknas till belopp, vartill inkomsten skulle hava uppgått, om normala villkor tillämpats.
Har vid avtal, som i första stycket avses, mellan här i riket skattskyl diga bestämts villkor, som i avse värd grad avvika från normala sådana, och har därigenom åstad kommits inkomstöverföring med be lopp, som icke är oväsentligt, och
samt av punkt 10 av
(Se vidare anvisningarna.)
1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 28 § se 1959:170 anvisningarna till 29 § se 1951:761.
84
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
är icke fråga om tillskott vid aktie teckning eller om överlåtelse av till gång samtidigt med den verksamhet, vari tillgången ingår, skola de skatt skyldigas inkomster omräknas på sätt i andra stycket sägs. Är inkomstöverföring genom avtal, som i första stycket sägs, att anse såsom utdel ning, för vilken mottagaren är skattskyldig, eller som gåva, för vilken skyldighet att erlägga gåvoskatt före ligger, eller kan inkomstöverföringen antagas vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattningsavseende, skall omräkning av inkomsterna dock all tid ske. Angående kooperativ före nings rätt till avdrag för utdelning i form av pristillägg, rabatter m. m. stadgas i 29 § 2 mom.
Hava här i riket skattskyldiga sinsemellan avtalat lägre ränta d gäld än normalt, skall på grund härav omräkning, som i tredje styc ket sägs, ej ske. Är gäldenären skatt skyldig för utdelning från borgenä ren, skall dock denne anses hava åt njutit skattepliktig inkomst med be lopp, motsvarande skillnaden mellan normal ränta och avtalad ränta.
2 mom. Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening dri vit rörelse i eget namn uteslutande för annat sådant bolags eller sådan förenings räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd om fattning (s. k. kommissionärsbolag), och redovisas i följd därav inkoms ten av rörelsen hos det andra före taget, skall detta anses hava bedrivit kommissionärsbolagets rörelse, där est förhållandet mellan företagen bestått under hela beskattningsåret för vartdera företaget eller från den tidpunkt, då kommissionärsbolaget började bedriva verksamhet av något slag, samt beskattningsåren för före tagen utgått vid samma tidpunkt.
3 mom. Har svenskt aktiebolag i direkt ägo aktier i ett eller flera
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
85
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
andra svenska aktiebolag i sådan om
fattning, att fusion enligt 174 § 1 och
2 mom. lagen den 14 september 1944
om aktiebolag kan ske, skall kon
cernbidrag mellan bolagen, vilket
enligt eljest gällande regler icke ut
gör driftkostnad för givaren, vid in
komstberäkningen likväl anses som
avdragsgill omkostnad respektive
skattepliktig intäkt under förutsätt
ning,
att bidraget lämnats kontant el
ler i form av fordran eller genom ef
terskänkande av fordran och av bå
da bolagen redovisats öppet i sjålv-
deklarationen eller därtill foqad bi-
laga,
att beskattningsåren för det ut
givande och det mottagande bolaget
utgått vid samma tidpunkt,
att, om bidrag lämnats mellan
moder- och dotterbolag, moderbola
get ägt mer än nio tiondelar av ak
tiekapitalet i dotterbolaget under
hela beskattningsåret för båda bola
gen eller från den tidpunkt, då dot
terbolaget började bedriva verksam
het av något slag, samt, om bidrag
lämnats till moderbolaget, moderbo
laget är frikallat från skattskyldig
het för utdelning från dotterbolaget,
oavsett i vilken omfattning moder
bolagets vinstmedel använts för ut
delning till delägarna,
samt att, om bidrag lämnats
mellan dotterbolag, dels moderbola
get ägt mer än nio tiondelar av aktie
kapitalet i dotterbolagen under hela
beskattningsåret för ett vart av dem
eller alltsedan dotterbolagen började
bedriva verksamhet av något slag,
dels ock moderbolaget antingen är
skattskyldigt eller frikallat från
skattskyldighet för utdelning från
båda systerbolagen eller ock, oavsett
i vilken omfattning moderbolagets
vinstmedel använts för utdelning till
delägarna, är frikallat från skatt
skyldighet för utdelning från det ut
givande bolaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
86
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Bidrag, som enligt föregående
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
57
3 mom. Hava i annat fall än i 43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka intressegemenskap råder (moderoch dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning), vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre eller lägre pris än de i all mänhet gällande eller andra liknan de åtgärder åstadkommit, att in komst av deras rörelse i avsevärd
stycke utgör avdragsgill omkostnad respektive skattepliktig intäkt, be nämnes öppet koncernbidrag.
Äro ägareförhållandena inom en koncern sådana, att aktiebolagen el ler vissa av dem efter två eller flera fusioner enligt 774 § 1 och 2 mom. lagen den 74 september 194i om aktiebolag kunnat sammanslås med moderbolaget, äger detta under i första stycket angivna förutsätt ningar lämna öppet koncernbidrag till bolag, vilka på angivet sätt kun na fusioneras med moderbolaget.
Har bankaktiebolag eller har för ening, som är av beskaffenhet som i 1 § lagen den 1 juni 1951 om ekono miska föreningar sägs, i direkt ägo samtliga aktier i ett eller flera sven ska aktiebolag, må, under i första stycket angivna förutsättningar öppet koncernbidrag lämnas mellan bankaktiebolaget respektive för eningen och bolagen eller ock mel lan bolagen.
Öppet koncernbidrag skall anses utgöra kostnad och intäkt i förvärvs källa, vartill vederbörande företags huvudsakliga verksamhet är hänförlig. Avser det mottagande företagets huvudsakliga verksamhet icke jord bruksfastighet, annan fastighet eller rörelse, skall bidraget hänföras till förvärvskälla i det inkomstslag, i vil ket det utgivande företaget erhållit avdrag för bidraget.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
3 in o m. Har avtal, som i 43 £ 7 mom. första stycket avses, föranlett att skattskyldigs inkomst i icke ovä sentlig mån redovisats inom annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, om intressegemen skap icke förefunnits, och har om räkning av inkomsten enligt nämnda moment icke skett, skall såsom be skattningsort för den näringsidkare,
87
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
män redovisats inom annan kommun
än den, där inkomsten skulle redo
visats, om intressegemenskap icke
förefunnits, skall såsom beskatt
ningsort för den rörelseidkare, hos
vilken för hög inkomst sålunda redo
visats, beträffande skälig del av hans
inkomst gälla den kommun, där den
andre rörelseidkaren skulle utgjort
skatt för inkomsten, om normal pris
sättning tillämpats.
(Föreslagen lydelse)
hos vilken för hög inkomst redovi
sats, beträffande skälig del av hans
behållna inkomst gälla den kommun,
där den andre näringsidkaren skulle
utgjort skatt för inkomsten, om nor
mala villkor tillämpats. Vad nu sagts
skall dock icke gälla när fråga är om
tillskott vid aktieteckning eller om
överlåtelse av tillgång samtidigt med
den verksamhet, vari tillgången in
går.
Har öppet koncernbidrag jämlikt
43 § 3 mom. föranlett, att inkomst
redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle redovi
sats, om koncernbidraget icke läm
nats, skall vad ovan i första stycket
sägs angående beskattningsorten äga
motsvarande tillämpning beträffan
de det företag, som erhållit koncern
bidraget.
Anvisningar
till 28 §.
1. Till intäkt------- —-------- -------- stadgade grunder.
Till intäkt av rörelse räknas även
vinst, som uppkommit på grund av
att rörelseidkare fått skuld efter
skänkt genom ackord, därest mot
svarande belopp utgör för borgenä
ren vid taxering här i riket avdrags
gill omkostnad eller, om borgenären
icke är här i riket skattskyldig för
inkomst, skulle hava utgjort avdrags
gill omkostnad, därest denne varit
här i riket skattskyldig.
Intäkt vid----------- —------- ---- — av rörelse.
Vid avyttring------------- förutsättningar för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.
I enlighet------------- förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.
Då skattskyldig, —------------------------ för överlåtaren.
10. I anslutning--------------------
till 29 §.
—■ såsom kapitalförlust.
I fråga om borgenärs rätt till av
drag för förlust, som uppkommit i
samband med att gäldenär beviljats
88
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ackord, skall — oavsett vad i första
stycket sägs därom, att till driftför
lust räknas exempelvis till följd av
köparens insolvens utebliven betal
ning för varor med mera — gälla
följande. Har borgenär beviljat gäl
denär, med vilken han är i intresse
gemenskap, dylikt ackord, och kan
det antagas, att ackordet haft sin
grund i intressegemenskapen, såsom
i fall då inga andra borgenärer med
fordringar av betydelse lämnat mot
svarande ackord eller då gäldenären
uppenbarligen icke är på obestånd,
skall borgenären äga rätt till avdrag
för nedskrivning av sin fordran hos
gäldenären endast såsom för öppet
koncernbidrag enligt 43 § 3 mom.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
till 43 S.
1 denna paragraf meddelas vissa
bestämmelser för det fall, att över
flyttning av vinst ägt rum från här i
riket skattskyldig näringsidkare till
härstädes icke skattskyldig person.
1 57 § 3 mom. givas bestämmelser
för vissa fall av överflyttning av
vinst, där båda kontrahenterna varit
här i riket skattskyldiga.
Den intressegemenskap, som åsyf
tas i 1 mom., har avseende på exem
pelvis det fall, att ett företag direkt
eller indirekt deltager i ledningen
eller övervakningen av ett annat fö
retag eller äger del i dettas kapital,
ävensom det fall, att samma perso
ner direkt eller indirekt deltaga i
ledningen eller övervakningen av de
båda avtalsslutande företagen eller
äga del i dessas kapital.
Vid bedömning av prissättningen
vid affärer mellan moderbolag och
utländskt dotterbolag måste särskild
försiktighet iakttagas, med hänsyn
till de av affärsmässiga skäl betinga
de omständigheter, som kan påverka
prissättningen i dylika fall.
Det förhållandet att inkomstöver
föring mellan två företag skett i syf
te att täcka förlust hos mottagaren
skall icke medföra att överföringen
anses hava utgjort ett led i åtgöran
den syftande till att erhålla obehörig
förmån i beskattningsavseende, där
est motsvarande utjämning kunnat
uppnås genom öppet koncernbidrag.
Angående beskattningsorten för
inkomst, som genom prissättning å
varor, tjänsteprestationer eller an-
89
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
nät eller genom öppet koncernbi drag, överförts från en kommun till annan kommun, stadgas i 57 § 3 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad itppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen icke skall äga tillämpning vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Utredningens förslag
till
förordning om ändring av 67 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 67 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
67 §.
Taxering till kommunal inkomst
skatt på grund av 57 § 3 mom. kom-
munalskattelagen må icke verkstäl
las av taxeringsnämnd. Anser sådan
nämnd anledning föreligga att be
träffande viss skattskyldig tillämpa
berörda stadgande, skall skriftlig an
mälan härom göras hos taxerings-
intendenten i länet, som, därest be
svär över taxeringen skola prövas av
prövningsnämnden i länet, äger göra
framställning i frågan hos sagda
nämnd. År däremot fråga om skatt
skyldig, beträffande vilkens taxering
besvär skola anföras hos den mel-
lankommunala prövningsnämnden,
skall taxeringsintendenten skynd
samt med eget yttrande överlämna
anmälan till allmänna ombudet hos
denna nämnd för sådan åtgärd och
samtidigt härom underrätta taxe
ringsintendenten i annat län, där den
skattskyldige, såvitt kunnigt är, bli
vit taxerad till kommunal inkomst
skatt.
Om handläggning
Omräkning av inkomst på grund
av 43 § 1 mom. kommunalskatte
lagen och taxering till kommunal in
komstskatt på grund av 57 § 3 mom.
samma lag må icke verkställas av
taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd
anledning föreligga att beträffande
viss skattskyldig tillämpa berörda
stadganden, skall skriftlig anmälan
härom göras hos taxeringsintenden
ten i länet, som, därest besvär över
taxeringen skola prövas av pröv
ningsnämnden i länet, äger göra
framställning i frågan hos sagda
nämnd. År däremot fråga om skatt
skyldig, beträffande vilkens taxering
besvär skola anföras hos den mel-
lankommunala prövningsnämnden,
skall taxeringsintendenten skynd
samt med eget yttrande överlämna
anmälan till allmänna ombudet hos
denna nämnd för sådan åtgärd och
samtidigt härom underrätta taxe
ringsintendenten i annat län, där den
skattskyldige, såvitt kunnigt är, bli
vit taxerad till kommunal inkomst
skatt. Berör fråga om omräkning av
inkomst jämväl skattskyldig, som
skall taxeras till statlig inkomstskatt
i annat län, skall taxeringsintenden
ten härom underrätta taxeringsinten
denten i detta andra län.
rörande taxering.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kangl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
91
Innehållsförteckning
Inledning .............................................................
Vinstöverflyttning enligt gällande rätt .........................................................
Utredningen.........................................................
Koncernbidrag inom helägd bolagskoncern ................................................
Koncernbidrag inom icke helägd bolagskoncern.......................................
Koncernbidrag mellan bolag och förening samt mellan föreningar ..
Koncernbidrag som utgör omkostnad.............................................................
Beskattning av ackordsvinst ...........................................................................
Vinstöverföring genom prissättning m. m...................................................
S. k. kommissionärsbolag..................................................................
Remissyttrandena .............................................................................
Koncernbidrag .........................................................................
Beskattning av ackordsvinst........................................................................
Vinstöverföring genom prissättning m. m...................................................
S. k. kommissionärsbolag........................................................................
Departementschefen .............................................................
Specialmotivering till ändring i kommunalskattelagen ..............................
43 § 1 mom. jämte anvisningar till 43 §.........................................................
Utredningen ..................................................................
Remissyttrandena ...............................................................................
Departementschefen .............................................................................
43 § 2 mom...............................................................................................................
Utredningen ......................................................................
Remissyttrandena .................................................................................
Departementschefen ...........................................................................
43 § 3 mom...............................................................................................................
Utredningen .........................................................................
Remissyttrandena ..................................................................................
Departementschefen .............................................................................
57 § 3 mom.........................................................................................
Utredningen ...............................................................................
Remissyttrandena ....................................................................................
Departementschefen ...............................................................................
Punkt 10 av anvisningarna till 29 § ......................................................
Utredningen ...............................................................................
Remissyttrandena .................................................................................
Departementschefen ........................................................................
Vissa särskilda frågor ...........................................................................
Ändring i taxeringsförordningen ..................................................................
Ändring i förordningen om fartygsfonder....................................................
Ändring i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder ................
Departementschefens hemställan ....................................................
12
13
20
21
24
25
27
28
30
36
38
38
43
44
48
48
57
57
57
58
60
61
61
63
64
65
65
68
71
74
74
75
77
78
78
78
79
80
80
81
81
82
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65020»