2

Kungl. Maj.ts proposition nr i

8

dr 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för

utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 5—7, 9, It, 16, 24, 25, 27, 30 och 34—

38 §§ samt rubriken närmast före 6 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för ut­

ländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i lagen skola införas tre

nya paragrafer, betecknade 9 a, 15 a och 24 a §■§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Utländsk försäkringsanstalt må,

under förutsättning att Konungen

meddelat anstalten tillåtelse (kon­

cession) därtill, här i riket driva

försäkringsrörelse genom general­

agent såsom syssloman och i övrigt

under villkor, som stadgas i denna

lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Utländsk försäkringsanstalt må,

under förutsättning att anstalten er­

hållit tillstånd (koncession) därtill

enligt 7 §, här i riket driva försäk­

ringsrörelse genom generalagent så­

som syssloman och i övrigt under

villkor, som stadgas i denna lag.

Om särskilda skäl föreligga och

hinder ej möter enligt anstaltens

reglemente, må utländsk försäk­

ringsanstalt som erhållit koncession

medgivas att genom generalagenten

driva annan rörelse här i riket än

försäkringsrörelse. Medgivande läm­

nas av Konungen eller, efter Ko­

nungens bemyndigande, försäkrings-

inspektionen.

Om skäl föreligga, må medgivan­

de enligt andra stycket återkallas av

den som äger lämna sådant medgi­

vande.

§•

Utländsk försäkringsanstalt må

här i riket driva livförsäkringsrörel­

se, allenast om anstalten i sitt hem-

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 ar Who

(Nuvarande lydelse)

Ej må utländsk försäkringsanstalt

här i riket med livförsäkringsrörelse

förena försäkringsrörelse av annat

slag, med mindre särskilda skäl äro

därtill.

Utländsk försäkringsanstalt må

här i riket driva livförsäkringsrörel­

se, allenast om anstalten i sitt hem­

land med laga rätt driver sådan rö­

relse, samt annan försäkringsrörel­

se, allenast om anstalten i hemlan­

det med laga rätt driver rörelse av­

seende något slag av försäkring, an­

nan än livförsäkring.

De nedan i denna lag meddelade

särskilda bestämmelserna angående

livförsäkring skola, utom beträffan­

de storleken av det belopp som en­

ligt 6 § första stycket 5 skall nedsät­

tas, äga motsvarande tillämpning i

fråga om annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för

längre tid än tio år.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket driver försäkringsrörelse,

skall i alla därav härflytande rätts­

förhållanden lyda under svensk lag

samt vara pliktig att svara inför

svensk domstol och underkasta sig

svensk myndighets avgörande.

Anstaltens verksamhet----------- av

land med laga rätt driver sådan rö­

relse, samt annan försäkringsrörel­

se, allenast om anstalten i hemlan­

det med laga rätt driver rörelse av­

seende något slag av försäkring, an­

nan än livförsäkring.

Ej må utländsk försäkringsan­

stalt här i riket med livförsäkrings­

rörelse förena försäkringsrörelse

som avser annat än personförsäk­

ring, med mindre särskilda skäl äro

därtill.

(Föreslagen lydelse)

De nedan i denna lag meddelade

särskilda bestämmelserna angående

livförsäkring äga motsvarande till-

lämpning i fråga om personförsäk­

ring av annat slag. 1 fråga om så­

dan försäkring, meddelad för en tid

av längst fem år eller mot premie

som är beräknad och bestämd för

längst fem år i sänder, må rörelsen

dock drivas utan tillämpning av de

särskilda bestämmelserna angående

livförsäkring.

§•

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket driver försäkringsrörelse,

skall i alla av anstaltens verksamhet

här i riket härflytande rättsförhål­

landen lyda under svensk lag samt

vara pliktig att svara inför svensk

domstol och underkasta sig svensk

myndighets avgörande,

försäkringsinspektionen.

Om koncession

Om koncession m.

in.

t> §•

/ ansökan om koncession enligt Ansökan om koncession göres hos

denna lag skall angivas den försök- Konungen. I ansökningen skall an-

ringsgren, som rörelsen skall avse. givas den försäkringsgren, som ro-

7

Kungl. Mcij:ts proposition nr 48 år 1965

dess verksamhet inom riket, samt

att när som helst för befattningsha­

vare hos försäkringsinspektionen,

som enligt av Konungen meddelade

bestämmelser har att i sådant avse­

ende företräda inspektionen, hålla

kassa och övriga tillgångar samt

böcker, räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga för gransk­

ning.

(Nuvarande lydelse)

Vad försäkringsinspektionens fö­

reträdare vid granskning av böcker,

räkenskaper och andra handlingar

må hava erfarit angående enskildas

personliga eller ekonomiska förhål­

landen må e j yppas för allmänheten.

dess verksamhet inom riket, samt

att när som helst för befattningsha­

vare hos försäkringsinspektionen,

som är behörig att företräda inspek­

tionen, eller annan, som av inspek­

tionen förordnats att företräda den­

na, hålla kassa och övriga tillgångar

samt böcker, räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga för gransk­

ning.

Innefattar ändring i reglementet

ändring av anstaltens firma, skall

försäkringsinspektionen låta införa

kungörelse om firmaändringen i all­

männa tidningarna.

Vad försäkringsinspektionens fö­

reträdare eller någon som biträder

honom erfarit vid granskning av

böcker, räkenskaper och andra

handlingar må ej obehörigen yppas.

24 a §.

Skyldighet enligt 24 § första styc­

ket att lämna upplysningar och hål­

la tillgångar och handlingar tillgäng­

liga för granskning åligger även sty­

relsen och verkställande direktören

i aktiebolag som driver verksamhet

här i riket med föremål uteslutande

att biträda utländsk försäkringsan-

stalt som driver rörelse här i riket,

så ock ordförande och verkställande

direktör eller motsvarande befatt­

ningshavare i tarifförening, skade-

regleringsnämnd, villkorsnämnd el­

ler annat liknande organ, som här i

riket biträder sådan anstalt vid rö­

relsens bedrivande.

(Föreslagen lydelse)

25 §.

Försäkringsinspektionen äge------------förelägga vite.

Finner försäkringsinspektionen, -—- —— —- och beskaffenhet,

att det jämlikt 6 § i riksbanken att i riksbanken enligt 6 eller

nedsatta beloppet minskats genom

15 a § nedsatt belopp minskats ge­

all obligationerna avsevärt nedgått nom att värdehandlingarna avsevärt

i värde eller av annan anledning,

nedgått i värde eller av annan an­

ledning,

att de____

— — — ---------- påkallade härav.

Har föreläggande--------------------------koncessionen förverkad.

Beslut, varigenom ---------------------- - allmänna tidningarna.

0

Kungl. Maj.ts proposition nr i8 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föresingen lydelse)

stalten erhållit koncession för rörel­

sen, straffes med dagsböter eller

fängelse.

erhållit koncession för rörelsen, dö-

mes till dagsböter eller fängelse i

högst ett år.

35 §.

Till dagsböter eller fängelse i högst

ett år dömes

den som i ansökan, som i 6, 9 el­

ler 9 a § omförmäles, eller i hand­

ling, som fogats vid sådan ansökan,

uppsåtligen eller av grov vårdslös­

het meddelar oriktig eller vilseledan­

de uppgift;

samma paragraf;

den som jämlikt 24 a § lämnar

upplysning enligt 24 § första stycket

och som därvid uppsåtligen eller av

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift;

aktuarie, där----------- vilseledande uppgift.

Med dagsböter eller fängelse straf­

fes

den som i ansökan, som i 6 eller

9 § omförmäles, eller i handling,

som fogats vid sådan ansökan, upp­

såtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift;

generalagent eller------

36 §.

Med dagsböter straffes i denna lag

avsedd anstalts generalagent, ombud

eller personal som bryter mot före­

skrift i 19 eller 21 § eller i annat fall

än i sistnämnda lagrum åsyftas i

meddelanden, som äro avsedda för

allmänheten, lämnar oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående an­

stalt, varom i denna lag är fråga.

Till dagsböter dömes i denna lag

avsedd anstalts generalagent, ombud

eller personal som bryter mot före­

skrift i 19 eller 21 § eller i annat fall

än i sistnämnda lagrum åsyftas i

meddelanden, som äro avsedda för

allmänheten, lämnar oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående an­

stalt, varom i denna lag är fråga.

37 §.

Böter och viten, som ådömas en­

ligt denna lag, tillfalla kronan.

Den som bryter mot 24 £ tredje

stycket dömes till dagsböter eller

fängelse i högst ett år, om ej för gär­

ningen är stadgat straff i brottsbal­

ken.

38 §.

Denna lag — — — om äterförsäkringsröi else.

Angående trafikförsäkringsrörelse-----------å motorfordon.

I fråga om livförsäkring endast

för dödsfall, vilken meddelas för en

tid av längst fem år eller mot pre­

mie som är beräknad och bestämd

för längst fem år i sänder, må Ko­

nungen eller, efter Konungens be­

myndigande, försäkringsinspektio-

nen medgiva undantag från de sär­

10

skilda bestämmelserna angående liv­

försäkring samt, i män av behov, fö­

reskriva att bestämmelser, som sär­

skilt gälla annan försäkring än liv­

försäkring, skola tillämpas i stället.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

så(*an sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas för

i 1 ° å? ska11 efter la§ens ikraftträdande avse sådan sjuk- och olycks­

fallsförsäkring som meddelas för längst fem år. Anstalten må dock förvalta

sjuk- och olycksfallsförsäkringar som före lagens ikraftträdande meddelats

tor längst tio ar. Denna förvaltning må ske utan iakttagande av de särskilda

bestämmelserna angaende livförsäkring.

Nedsattningsskyldighet enligt nya lydelsen av 6 § första stycket 5 åligger

aven anstalt som fi.re ikraftträdandet erhållit koncession eller tillstånd8 att

driva försäkringsrörelse här i riket.

Beslut som föranledes av denna lag må av Konungen eller försäkringsin-

spektionen meddelas före den 1 juli 1965.

19

Maj:t dock uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Kungl. Maj:ts ställe

meddela stadfästelse på ändringen, såvida denna inte avser väsentlig om­

läggning av försäkringsanstaltens rörelse inom riket (9 §).

Försäkringsinspektionen

Göres ansökan om koncession av en utländsk anstalt, som inte redan i la­

ga ordning driver direkt försäkringsrörelse här i riket, synes frågan om be­

viljande av koncession, godkännande av generalagent och stadfastande av

grunder alltid böra prövas av Kungl. Maj :t, anför inspektionen. Detta fall

synes inspektionen nämligen jämförligt med ärende rörande koncession för

nybildat svenskt försäkringsbolag. Avser däremot en koncessionsansokan av

utländsk försäkringsanstalt ändring av en tidigare beviljad koncession, va­

re sig fråga är om utvidgning av koncessionen eller utbyte av koncession för

en försäkringsgren mot koncession för en annan gren, anser inspektionen

s}g — j överensstämmelse med reglerna för svenska försäkringsbolag bö­

ra få rätt att besluta i koncessionsfrågan, där ärendet inte är av principiell

betydelse eller eljest av synnerlig vikt. Den myndighet som beslutar i kon­

cessionsfrågan bör, hävdar inspektionen, givetvis också besluta i därmed

eventuellt sammanhängande frågor om godkännande av generalagent och

stadfästande av grunder. De nya bestämmelserna rörande ändring av kon­

cession föreslås införda i 7 § UFL.

I överensstämmelse med de regler som gäller rörande inspektionens rätt

att stadfästa ändringar i grunder för svenskt försäkringsbolag bör enligt

inspektionen i 9 § UFL föreskrivas, att i ärende rörande stadfästelse på

ändring av utländsk försäkringsanstalts grunder inspektionen äger besluta i

Kungl. Maj :ts ställe, därest ärendet icke är av principiell betydelse eller

eljest av synnerlig vikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965

g) Vissa speciella frågor avseende tillsynen

Gällande bestämmelser

I 24 § första stycket sista att-satsen UFL föreskrives en generell skyldig­

het för generalagent för utländsk försäkringsanstalt att lämna försäkrings-

inspeklionen de upplysningar, som inspektionen begär i fråga om anstal­

ten och dess verksamhet i Sverige. Parallellt härmed stadgas i samma lag­

rum, att generalagenten är pliktig att när som helst för befattningsharaie

bos inspektionen, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser hai

att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla kassa och övriga till­

gångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för

granskning. Bestämmelser om motsvarande skyldighet för svenskt försäk­

ringsbolags styrelse och verkställande direktör finns i 284 § och 287 5j 1

mom. FL.

20

År 1961 utsträcktes skyldigheten enligt 283 § och 287 § 1 inom. FL att

lämna upplysningar och att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för

granskning till att omfatta även bl. a. styrelsen och verkställande direktö­

ren i aktiebolag vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda för­

säkringsbolag samt ordförande och verkställande direktör eller motsvaran­

de befattningshavare i tarifförening, skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd

eller annat liknande organ, som biträder försäkringsbolag vid rörelsens be­

drivande. Föreskrifterna i detta ämne upptogs i en nyinförd paragraf i FL,

betecknad 287 a §.

Samtidigt med att 287 a § infördes i FL kompletterades 327 § samma lag

med en bestämmelse om straff (dagsböter eller fängelse) för den som jäm­

likt 287 a § lämnar upplysning enligt 283 § och därvid uppsåtligen eller av-

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift.

År 1961 ändrades också bestämmelserna i 287 § 1 mom. FL angående

vem som på försäkringsinspektionens vägnar äger granska försäkringsbo­

lags tillgångar och handlingar. Mot bakgrunden av att Kungl. Maj :ts in­

struktioner för de statliga ämbetsverken numera görs mera kortfattade än

förut ansågs lagtexten inte längre böra angiva, att behörigheten att före­

träda inspektionen skulle framgå av- bestämmelser, som meddelats av

Kungl. Maj :t. Vidare öppnades möjlighet för inspektionen att vid sin

granskning anlita även person, som ej är befattningshavare hos inspektio­

nen.

På förslag av lagrådet utvidgades år 1961 den i 287 § 3 mom. FL före­

skrivna tystnadsplikten. Lagrummet fick härvid bl. a. det innehållet att vad

försäkringsinspektionens företrädare eller någon som biträder honom er­

farit vid granskning av- böcker, räkenskaper och andra handlingar ej må

obehörigen yppas. I anslutning härtill infördes ett nytt stadgande i FL,

329 a §, varigenom tystnadsplikten blev omgärdad med straffskydd inte

bara i fall som omfattas av 25 kap. strafflagen (fr. o. in. den 1 januari 1965

20 kap. brottsbalken) utan även i andra fall.

UFL:s bestämmelser om tystnadsplikt, vilka återfinns i 24 § andra

stycket, innehåller att vad försäkringsinspektionens företrädare vid gransk-

ning av- böcker, räkenskaper och andra handlingar må ha erfarit angående

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden inte får yppas för all­

mänheten.

F örsäkringsinspektionen

Såvitt avser skyldigheten att lämna inspektionen upplysningar påpekar

inspektionen i skrivelsen att, eftersom FL äger tillämpning endast på in­

hemska försäkringsbolag, bestämmelserna i 287 a § FL inte torde vara till-

lampliga på aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att bi­

träda en eller flera utländska försäkringsanstalter vid rörelsen här i riket

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965

21

och inte heller på tarifförening, som uteslutande består av utländska för-

säkringsanstalter som driver försäkringsrörelse här. Dessa bestämmelser

torde vidare enligt inspektionen inte heller vara tillämpliga på skaderegle-

ringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som uteslutande

biträder en eller flera utländska försäkringsanstalter vid rörelsens bedri­

vande i Sverige. Inspektionen framhåller att för tillsynen över den enskilda

försäkringsverksamheten i Sverige föreligger behov av att kunna infoidra

upplysningar från och kunna inspektera inte bara aktiebolag, tarifförening-

ar, skadereglerings- och villkorsnämnder m. m. som biträder svenska för­

säkringsbolag utan även sådana som biträder utländska försäkringsanstal­

ter som driver försäkringsrörelse här i riket. Inspektionen föreslår därför,

att till UFL fogas en ny paragraf, benämnd 24 a §, av innehåll att skyldig­

het enligt 24 § första stycket sista ledet att lämna upplysningar och hålla

tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning åligger även styrelsen

och verkställande direktören i aktiebolag vars verksamhet uteslutande har

till föremål att biträda utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver

försäkringsrörelse, så ock ordförande och verkställande direktör eller mot­

svarande befattningshavare i tarifförening, skaderegleringsnämnd, villkors­

nämnd eller annat liknande organ, som biträder anstalt som nyss sagts vid

rörelsens bedrivande.

Inspektionen framhåller vidare att på samma sätt som skedde vid infö­

randet av 287 a § FL införandet av den förordade 24 a § UFL synes böra

föranleda ett utbyggande av 35 § UFL med en bestämmelse om straff

(dagsböter eller fängelse) för den som jämlikt 24 a § lämnar upplysning

enligt 24 § första stycket sista ledet och därvid uppsåtligen eller av vårdslös­

het meddelar oriktig eller vilseledande uppgift.

Även den nu i 24 § första stycket sista ledet UFL intagna bestämmelsen

om vem som på inspektionens vugnar äger granska försäkringsbolags till­

gångar och handlingar liksom reglerna i 24 § andra stycket om tystnads­

plikt anser inspektionen böra ändras i överensstämmelse med vad som nu

gäller enligt FL.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har inte framkommit några erinringar mot för-

säkringsinspektionens förslag beträffande konsekvensändringarna. På ett

flertal håll har man tvärtom betonat angelägenheten av att denna anpass­

ning kommer till stånd.

Departementschefen

Försäkringsföretags verksamhet här i riket regleras av FL såvitt avser

svenska bolag och av UFL när det gäller utländska försäkringsanstalter.

De båda lagarna har gemensamma huvudprinciper men också betydelse­

fulla olikheter.

År 1961 vidtogs ändringar i FL varigenom olikheterna kom att ytterligare

markeras.

Försäkringsinspektionen har hemställt att 1961 års ändringar i FL, så­

vitt de rör förhållanden som har bet3Tdelse även för utländska försäkrings-

anstalters verksamhet här i riket, nu måtte följas av motsvarande änd­

ringar i UFL.

Jag delar i princip försäkringsinspektionens uppfattning, vilken inte

mött invändningar under remissbehandlingen, att 1961 års ändringa*- i FL

bör genomföras även i UFL. De skäl, som föranledde dessa ändringar i FL,

linns närmare redovisade i prop. 1961: 171 (L^ 51; rskr 388).

bortsett från smärre redaktionella jämkningar, som jag kommer att när­

mare behandla i specialmotivering i ett töljande avsnitt, förordar jag så­

lunda att de av försäkringsinspektionen föreslagna lagändringarna i denna

del genomföres. Jag vill emellertid göra undantag på en punkt, nämligen

i fråga om behörigheten att medge utländsk försäkringsans fält rätt att

driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Att lämna sådant medgivande

bör med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger beträffande

utländska rättssubjekt vara förbehållet Kungl. Maj:t, som emellertid bör

kunna delegera uppgiften till försäkringsinspektionen när det gäller mer

rutinbetonade ärenden.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1965

Depositionsbestämmelserna

Allmänt

De flesta länder i vilka enskild försäkringsverksamhet förekommer ser

som en av de angelägnaste uppgifterna för försäkringslagstiftningen att i

möjligaste mån skydda det försäkrade intresset mot bristande förmåga hos

försäkringsgivaren att fullgöra ingångna förpliktelser. Trots denna enhetlig­

het i målsättningen föreligger dock mycket stora olikheter mellan olika

länder vad beträffar synen på det lämpligaste sättet att lösa denna upp­

gift. I sammanhanget bör nämligen ihågkommas, att de regler som föresta­

vats av syftet att skydda försäkringstagarinlresset ofta innebär mer eller

mindre långtgående inskränkningar i försäkringsföretagens ekonomiska rö­

relsefrihet. Inte minst av detta skäl har frågans internationella aspekter

uppmärksammats inom OECD, vars liberaliseringsprogram på kapitalmark-

nadsomradet föranlett särskilt intresse för ett studium av medlemsstaternas

interna försäkringslagsliftning.

Ln undersökning som år 1963 verkställts inom OECD:s försäkringskom-

mitte (Supervision of private insurance in Europé) erbjuder en provkarta

på olika regler med syfte att skydda försäkringstagarintresset. Undersök­

ningen omfattar alla för enskild försäkringsverksamhet gällande regler, vil­

23

ka uppdelats i kategorier allteftersom de berör legala, finansiella, bokfo-

ringsmässiga, tekniska eller ekonomiska förhållanden. I detta sammanhang

ämnar jag endast uppehålla mig vid de regler som rör finansiella förhål­

landen.

Vanligt i skyddssystemet är att de s. k. tekniska reserverna, d. v. s. ett

försäkringsföretags på försäkringstekniska grunder beräknade avsattnmg

för att kunna möta utfallet av utbetalningar, omgärdats med bestämmel­

ser. Sålunda kan exempelvis anges hur dessa reserver skall beräknas eller

föreskrivas åtgärder i syfte att säkerställa dem. För vårt lands vidkom­

mande finns bestämmelserna på detta område i vad avser svenska företag

bl. a. i 262 § 1 mom. samt 274 och 276 §§ FL. Den förstnämnda paragraten

omtalar hur försäkringsfond skall beräknas och de båda senare innehåller

placeringsbestämmelser såvitt avser försäkringsfonden för livförsäkring. En

till sin natur likartad men till sin utformning något annorlunda placerings-

regel gäller även för utländska företags livförsäkringsverksamhet här i ri­

ket, se 13 och 15 §§ jämfört med 10 § andra stycket UFL.

En annan i skyddssystemet ingående form är initialgarantier, d. v. s. de­

position av tillgångar innan verksamheten igångsättes. Olika typer av så­

dana depositioner förekommer. Man brukar göra en uppdelning mellan

fasta och rörliga depositioner. Med fasta förstås sådana som kvar­

står oförändrade oberoende av rörelsens omfattning. De rörliga depositio­

nerna kan stå i relation till de tekniska reserverna eller till premieinkoms­

ten. Ibland praktiseras en kombination av fasta initialdepositioner och, när

rörelsen nått en viss omfattning, utfyllnad med nyssnämnda slag av rör­

liga depositioner. I ett sådant fall kan den rörliga depositionen lämpligen

benämnas tilläggsdeposition. Belgien, Irland, Italien, Luxemburg,

Portugal, Spanien, Schweiz och Turkiet har samma depositionsregler för

inhemska och utländska försäkringsföretag. Danmark, Frankrike, Island,

Nederländerna, Norge och Tyskland kräver emellertid, liksom Sverige, de­

positioner av det slag varom här är fråga endast av utländska företag.

Det inom ramen för OECD :s liberaliseringsstadga upprättade försäkrings-

annexet innehåller bl. a. en allmän målsättning, som Sverige bundit sig vid.*

Innebörden härav är bl. a. att depositioner skall hållas så låga som möjligt

och vara avsedda endast för försäkringstagarnas säkerhet.

Kungl. Maj:Is proposition nr 48 år 1965

Gällande bestämmelser i Sverige

Såsom nyss i korthet antytts gäller för utländska försäkringsföretag dels

i likhet med stadgandena för svenska företag placeringsbestämmelser såvitt 1

1 Texten lyder: Present and fulurc statutory and administrative Controls of Insurance in

each Member State shall Ueep to as low a figure as possible the amounts required from m-

surers from other Member States as guarantees in order to prevent the dispersal of the n-

surers’ assets, insofar as this is compatible with the protection of policy holders and other

claimants. Guarantee deposits shall havo no other aim than such protection.

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

avser försäkringsfonden för livförsäkring dels till skillnad mot reglerna för

svenska företag föreskrifter om initialdeposition.

Betrattande mitialdeposition gäller enligt 6 § första stycket 5 UFL att

koncessionsansokan skall vara åtföljd av bevis att försäkringsanstalten på

sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännes, i riks­

banken har nedsatt i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp

av 100 000 kr. för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller

sjöförsäkring, ett belopp av 200 000 kr. för trafikförsäkring och ett belopp

av 50 000 kr. för varje annat slag av försäkring. Vad sålunda blivit nedsatt

får enligt 16 § UFL användas endast till gäldande dels av fordringar på

grund av försäkringsavtal, som tillhör anstaltens rörelse här i riket, dels av

böter, viten, avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse må

åläggas anstalten, generalagenten eller av anstalten utsett ombud som avses

i 27 § UFL, dels ock, i händelse av särskild administration av anstalts liv­

försäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets fordran hos anstal­

ten. Det sammanlagda belopp som de utländska försäkringsanstalterna i

Sverige för närvarande jämlikt 6 § UFL är skyldiga att ha nedsatt i riksban­

ken uppgår enligt uppgift till i runt tal 9 milj. kr.

Placeringsbestammelserna rörande de tekniska reserverna återfinns som

jag tidigare nämnt i 13 och 15 §§ UFL. Bestämmelserna gäller endast liv­

försäkringsverksamhet (jfr 10 § andra stycket). Enligt 13 § skall försäk­

ringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden

ma överstiga vad försäkringsanstalten enligt 6 § nedsatt i riksbanken för

livförsäkring, på närmare angivet sätt redovisas i värdehandlingar in. in.

Jämlikt 15 § skall värdehandlingarna förvaras här i riket avskilda från

anstaltens Övriga tillgångar och under minst två lås med olika nvcklar,

av vilka en innehas av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud.

Inspektionen kan dock på framställning av anstalten medge att värdehand-

mgarna i stallet, på sätt och under villkor som av inspektionen bestäm­

mes, sattes i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda

forvarade handlingarna åtnjuter försäkringstagarna panträtt såsom i

handfangen pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på försäk­

ringsavtalen grundade förbindelser.

För de utländska försäkringsanstalter, som erhållit koncession att här i

riket meddela trafikförsäkring, har i koncessionsvillkoren av Kun«l. Mai:t

föreskrivits, att det åligger anstalten att redovisa regleringsfonden i trafik­

försäkring i av försäkringsinspektionen godkända värdehandlingar, vilka

skall deponeras här i riket på sådana villkor, att anstalten inte kan förfoga

over dem utan inspektionens medgivande.

Enligt 1 § första stycket lagen den 10 april 1959 (nr 74) med vissa be­

stämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid kri« m in skall

vid krig vissa särskilda, i lagen upptagna bestämmelser rörande utländska

25

försäkringsanstalter gälla. Dessa bestämmelser kan också sättas i tillämp­

ning vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller om eljest utomordentliga

av krig föranledda förhållanden föreligger (1 § andra och tredje styckena).

En sådan bestämmelse finns i 2 §, som stadgar att om anledning finns att an­

taga, att utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i

riket enligt UFL, på grund av krigsförhållanden inle kommer att infria här

ingångna förbindelser till försäkringstagare, Kungl. Maj :t äger förbjuda

anstalten att under den tid då bestämmelserna i paragrafen äger tillämp­

ning bedriva verksamheten här i riket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

Försäkringsinspektionen

Efter att ha redogjort för UFL:s regler påpekar inspektionen att ini­

tialdepositionernas belopp, utom för trafikförsäkringens del,

varit oförändrade sedan år 190 4. Beloppet för trafikförsäk­

ringen höjdes den 1 juli 1929. Den minskning av penningvärdet, som skett

under åren, har medfört att de garantier som depositionsbeloppen skänker

är avsevärt mindre i dag än vad som var fallet vid UFL:s tillkomst år 1950.

Om man utgår från levnadskostnadsindex exklusive skatter och sociala för­

måner, finner man nämligen, framhåller inspektionen, att 100 000 kr. i

december 1950 motsvarar 167 000 kr. i januari 1963. Ännu mycket större

är försämringen av säkerheten om man gör en jämförelse med förhållan­

dena åren 1929 och 1904. Till belysning härav nämnes att, mätt på motsva­

rande sätt, 100 000 kr. i juni 1929 motsvarade 264 000 kr. i januari 1963

och 100 000 kr. den 1 januari 1904 515 000 kr. i januari 1963.

Inspektionen anför vidare i skrivelsen att den nu har övervägt bestäm­

melserna i UFL angående depositionsskyldighet för utländska försäkrings­

anstalter och framlägger följande synpunkter.

För de utländska försäkringsanstalter, som driver försäkringsrörelse i

Sverige, är regelmässigt den svenska rörelsen endast en ringa del av den

totala försäkringsrörelse som vederbörande anstalt bedriver. Huvudparten

av ifrågavarande anstalters tillgångar och skulder hänför sig således till

en verksamhet, som icke äger anknytning till Sverige och som icke är un­

derkastad svensk lagstiftning eller svensk kontroll. Detta förhållande med­

för att den reglering i lag och den tillsyn, som vårt land genomfört beträf­

fande utländska försäkringsanstalters direktförsäkringsverksamhet i Sve­

rige, icke kan ge anstalternas svenska försäkringstagare samma rättsliga

garantier som den svenska försäkringsbolagslagstiftningen och försäk-

ringsbolagstillsynen ger försäkringstagarna i svenska försäkringsbolag. Vis­

serligen gör koncessionssystemet det möjligt att tillse att endast välkända

och till synes välkonsoliderade utländska försäkringsanstalter erhåller till­

stånd att driva försäkringsrörelse här i riket. De uppgifter, som i konces-

sionssammanhanget och senare erhålles om de utländska anstalternas ekono­

miska ställning, är emellertid icke tillräckliga för att ge den svenska för­

säkringsinspektionen en fullständig bild av varje anstalts ekonomi. Det är

26

icke uteslutet alt eu utländsk försäkringsanstalts ekonomi så småningom

undermineras utan att detta kommer till den svenska försäkringsinspek-

tionens kännedom. Försäkringsrörelselagstiftningen och försäkringsbolags-

tillsynen i varje anstalts hemland är av mycket stor betydelse för de svenska

försäkringstagarna i utländska anstalter. Då försäkringsrörelselagstiftning­

en och tillsynen över försäkringsanstalterna är olika utvecklad och ut­

formad i skilda länder, blir därigenom det skydd, som de svenska försäk­

ringstagarna i utländska anstalter åtnjuter, ganska varierande.

Vad nu sagts innebär icke att det normalt är förenat med särskild risk

att teckna försäkring i utländsk försäkringsanstalt som är koncessionerad

bär i riket. Understrykas bör att de utländska anstalterna i Sverige under

de senaste trettio åren samtliga fullgjort sina förpliktelser mot de svenska

försäkringstagarna. Icke ens förhållandena på kontinenten under och när­

mast efter det andra världskriget medförde att de svenska försäkringsta­

garna i de utländska anstalter, som med vederbörligt tillstånd drev försäk­

ringsrörelse här, ej erhöll full betalning. Detta berodde dock på alldeles sär­

skilda förhållanden. Efter det första världskriget synes vissa svenska för­

säkringstagare ha lidit förluster. Det ligger i sakens natur, att om en ut­

ländsk försäkringsanstalts hemland råkar i krig eller i en annan speciell

krissituation, detta medför särskilda risker för anstaltens svenska försäk­

ringstagare.

Då i det föregående framhållits att svenska försäkringstagare i utländska

försäkringsanstalter icke genom svensk lagstiftning kan få samma rättsliga

garantier som den svenska försäkringsbolagslagstiftningen ger försäkrings­

tagarna i svenska försäkringsbolag, innebär detta icke att svensk lag helt

saknar möjlighet att skapa garantier. Tvärtom ger UFL på flera olika sätt

de svenska försäkringstagarna ett speciellt skydd, även om skyddet av för­

ut anförda skäl icke kan bli lika fullständigt som för svenska försäkrings­

bolags del. En viktig del av det skydd som anordnas från svensk sida är

de bestämmelser som UFL innehåller beträffande skyldighet för utländska

försäkringsanstalter att deponera vissa tillgångar i Sverige.

Depositionsbestämmelserna ger uttryck åt tanken att de svenska försäk­

ringstagarnas och det allmännas intresse kräver att de utländska försäk­

ringsanstalterna, som har sin huvudsakliga förmögenhet på annat håll, har

vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för olika förpliktelser som

anstalterna har gentemot den svenska staten och försäkringstagarna här.

Depositionskravet torde framför allt ha betydelse vid en solvens- eller lik­

viditetskris för utländsk försäkringsanstalt och vid transfereringssvårig-

heter under orostider.

På grund av penningvärdetörsämringen har det reella värdet av de ut­

ländska försäkringsanstalternas depositioner undan för undan sjunkit,

framhåller inspektionen sammanfattningsvis. Depositionernas betydelse så­

som säkerhet för anstalternas svenska försäkringstagare har därigenom

väsentligt minskat. Då UFL bör anses ha till huvuduppgift att ge de svenska

försäkringstagarna i utländska försäkringsanstalter, som bedriver rörelse

här i riket, vissa garantier för anstalternas fullgörande av ingångna för­

säkringsavtal, synes starka skäl tala för en omedelbar höjning av de sam­

manlagda belopp som de utländska försäkringsanstalterna har att depo­

nera här i riket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 't

8

år 1965

27

I fortsättningen kommer inspektionen in på depositionsf rågan

i förhållande till OECD:s liberaliseringsstadga och

hävdar att denna samt försäkringsannexet inte torde lägga något formellt

hinder i vägen för en skärpning av depositionskravet. Inspektionen påpekar

att de svenska depositionskraven, såvitt avser skadeförsäkring, är väsent­

ligt mindre långtgående än motsvarande krav i en del andra länder, som ut­

över de fasta initialdepositionerna inte sällan fordrar rörliga depositioner

beräknade i relation till rörelsens omslutning (premieinkomsten) eller till de

tekniska reserverna.

Inspektionen anför vidare.

För de svenska försäkringsbolagens del finnes i FL inga andra deposi-

tionslcrav än bestämmelserna rörande specialredovisning och pantsättning

av försäkringsfonden i livförsäkring och annan personförsäkring, som fol­

ier de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring, och i vissa fall

även av säkerhetsfonden i dylik försäkring. Bland OECD-länderna finns

flera, som genomgående ställer samma depositionskrav på inhemska och

utländska försäkringsbolag. Från dessa länders sida har man vid förhand­

lingarna inom OECD understundom försökt göra gällande att det skulle

innebära en diskrimination att i detta hänseende behandla inhemska och

utländska bolag olika. En sådan argumentering har alltid bestämt avvisats

från svensk sida liksom också från de övriga länders sida som följer samma

linje som Sverige. Inspektionen har inte heller nu någon anledning att

föreslå en utvidgad depositionsslcyldighet för svenska försäkringsgivare. De

svenska försäkringsbolagen har i stort sett alla sina tillgångar placerade i

Sverige, och försäkringsinspektionen skulle omedelbart ingripa, därest ett

svenskt försäkringsbolag i en utsträckning, som ej är förenlig med försäk­

ringstagarnas intresse, skulle placera sina medel utanför Sverige.

Inspektionen övergår härefter till att behandla frågan om införande

av tilläggsde positioner och anför att de nuvarande fasta deposi­

tionerna enligt G § UFL inte står i någon relation till rörelsens omfattning

här i riket. Inspektionen erinrar därvid om att för sådan personförsäkring

som är underkastad de särskilda bestämmelserna i UFL rörande livförsäk­

ring den fasta initialdepositionen kompletteras med särskild pantsättning

av värdehandlingar (se 13 och 15 §§) så att det sammanlagt för sådan för­

säkring finns värdehandlingar deponerade i Sverige till ett värde som minst

motsvarar försäkringsfonden för sådana försäkringar (ersättningsreserv,

premiereserv och tilldelad återbäring) förstärkt med ett tillägg om fem pro­

cent. Starka skäl talar enligt inspektionens uppfattning för att utländska

försäkringsanstalters skyldighet att ställa säkerhet i Sverige i form av vär­

dehandlingar bör — på samma sätt som i flera andra europeiska länder

även i fråga om andra försäkringsgrenar än sådana som omfattas av be­

stämmelserna i 13 och 15 §§ UFL i viss utsträckning ställas i relation till

omfattningen av den här i riket bedrivna direktförsäkringsverksamheten.

Under diskussionen av frågan om införande av tilläggsdepositioner fram­

håller inspektionen vidare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1005

28

Vid utformningen av depositionsbestämmelserna bör också beaktas den

utveckling som ägt rum beträffande försäkringsformerna i Sverige. Försäk­

ringsbolagen tillhandahåller numera allmänt ett flertal olika försäkriimsfor-

mer (brand-, ansvarighets-, inbrotts-, stöld- och rån-, vattenledningsförsäk-

"n8

1 ett och samma försäkringsbrev. Standardiserade kombinations-

torsakringar av denna typ finnes numera bl. a. för hem, villor, sportstugor,

fastigheter, lantbruk, butiker och småföretag. Utvecklingen på området är

annu icke avslutad. För att de utländska försäkringsanstalterna här i riket

skulle kunna konkurrera på lika villkor med de svenska försäkringsbolagen

bär anstalterna i fråga i stor utsträckning efter därom gjorda ansökningar

beviljats koncession för ett flertal försäkringsgrenar, som de tidigare icke

hade nagot intresse av men som de nu behöver därför att moment från

dessa torsakringsgrenar ingår i de nya kombinationsförsäkringarna Här-

(v.ld ,h,ar anstalterna haft att deponera i 6 § UFL angivna belopp för varje

1 orsakrmgsgren, varmed koncessionen utvidgats. Härigenom har deposi­

tionerna för vissa forsäkringstyper, som innefattar moment från etl stort

antal försäkringsgrenar, blivit omotiverat höga om man jämför dem med

depositionerna for andra forsäkringstyper som hlott innesluter eu eller

annan torsakringsgren.

Beaktas bör vidare att den framtida utvecklingen av det ekonomiska sam-

ai betet med andra länder kan — även om vi, såsom försäkringsinspektionen

,.!nne.r angeläget, i stort sett lyckas bevara behovsprövningsprincipen inom

lorsakringsrorelselagstiftningen — komma att leda till eu friare konces-

■S.10nsT^Tni"8 a'1 hittrUs. Vid en mindre restriktiv behovsprövning kommer

de i UFL föreskrivna depositionerna att få större reell betydelse än hittills.

Uet är väl bekant att inom OECD diskuterats möjligheten att utarbeta

vissa s. k. solvenstester, och de undersökningar som företagits i denna fråga

yan tankas syfta till en rekommendation eller överenskommelse om att för­

säkringsbolag, som uppfyller solvenstestkraven, skall kunna påräkna i allt

all en välvillig behandling, därest de ansöker om koncession i annat med­

lemsland. Av naturliga skäl måste samma problemställning framträda också

inom EEC, fastan narmare kunskap härom saknas. Även om det möter sto­

ra svårigheter att utarbeta solvenstester som är objektivt grundade och tar

hansyn till samtliga relevanta faktorer, torde man böra räkna med möjlig­

heten att en rekommendation eller överenskommelse om solvenstest så små­

ningom kommer till stånd. Förekomsten av en internationellt mer eller

mindre accepterad solvenstest kan då komma att åberopas till stöd för krav

pa avskaffande av depositioner för utländska försäkringsanstalter. I ett så-

ant lage kan det vara lättare att försvara sådana depositioner, som

i

en el-

ler annan form står i relation till de tekniska reserverna för rörelsen i ve­

derbörande land. Det kan sålunda framdeles komma att framstå såsom en

svaghet, att bestämmelserna i UFL om skyldighet för utländska försäkrings­

anstalter att stalla säkerhet i Sverige i form av värdehandlingar endast av­

ser lasta mitialdepositioner när fråga är om andra försäkringsgrenar än så­

dana som beröres av 13 och 15 §§ UFL.

Erinras må också därom att trots att de nuvarande depositionsbestämmel-

serna i 6 § UFL i verkligheten är föga betungande för sådana utländska för-

sakringsanstalter, som här i landet lyckats utveckla en rörelse av betvdelse

erfarenheten bär visat, att det ofta är svårt att utåt vinna förståelse för det­

ta taktum och att det är vida lättare att vinna förståelse för behovet av de­

positioner, som står i relation till de tekniska reserverna för rörelsen i lan-

Kungl. Maj:ts proposition nr

'18

år 1965

29

Inspektionen lämnar i fortsättningen förslag till principiell lösning av

depositionsfrågan i enlighet med inspektionens i det föregående redovisade

uppfattning. Förslaget innebär att 6 § UFL även framdeles skall innehålla

bestämmelser om initialdeposition och om storleken härav. Denna bestäm­

melse avses emellertid skola kompletteras med ett nytt stadgande som skall

medföra skyldighet att för annan försäkringsverksamhet än sådan som om­

fattas av 13 och 15 §§ UFL göra tilläggsdeposition när rörelsen nått viss

omfattning. Föreskrifterna bör enligt inspektionen utformas så att tilläggs-

depositionen i princip kommer att stå i relation till de tekniska reserverna

för ifrågavarande rörelse här i riket.

Om bestämmelserna utformas på lämpligt sätt, kan genom en sådan kon­

struktion vinnas på en gång att försäkringstagarnas säkerhet förbättras, att

en skälig avvägning åstadkommes mellan depositionskraven gentemot ut­

ländska försäkringsanstalter med betydande rörelse i Sverige och deposi­

tionskraven gentemot anstalter med mycket liten verksamhet här samt att

depositionernas storlek i avsevärt mindre utsträckning än nu blir beroende

av antalet försäkringsgrenar, som ingår i de av anstalterna meddelade för­

säkringarna, framhåller inspektionen och anför.

Införes generellt eu tilläggsdeposition som i princip kommer att stå i re­

lation till de tekniska reserverna för rörelsen här i riket, synes kravet på

initialdeposition enligt 6 § UFL i stor utsträckning kunna uppmjukas. Ini­

tialdepositionen får då i huvudsak blott karaktären av en minimideposition

som utländsk försäkringsanstalt, vilken vill driva verksamhet här i riket,

måste ställa dels för att visa att koncessionsansökningen är allvarligt menad

dels ock för att det redan från början och oberoende av den framtida ut­

vecklingen av rörelsen skall här i landet finnas viss säkerhet för försäk­

ringstagarnas in. fl. fordringar. Växer utländsk försäkringsanstalts rörelse

här till en mera betydande omfattning, griper reglerna om tilläggsdeposition

in, och fortsätter rörelsens tillväxt, kommer depositionen enligt 6 § UFL att

undan för undan bli en allt mindre del av den sammanlagda säkerhet som

jämlikt UFL skall finnas här i riket för att trygga försäkringstagarnas

m. fl. fordringar. Anledning synes icke heller finnas att i den utsträckning

som nu är fallet göra storleken av depositionen enligt 6 § UFL beroende av

antalet försäkringsgrenar som beröres av den tilltänkta rörelsen. Såsom för­

ut nämnts är det önskvärt att en rörelse innefattande kombinationsförsäk-

ringar med moment från ett flertal försäkringsgrenar inte skall kräva en

deposition som är omotiverat hög i jämförelse med depositionen för en rö­

relse omfattande försäkringstyper som blott innesluter en eller annan för-

säkringsgren.

Beträffande initialdepositionens storlek föreslår inspektio­

nen för livförsäkring ett belopp på 100 000 kr. och för annan försäkring ett

belopp på 200 000 kr. Med livförsäkring anser inspektionen lämpligen böra

likställas sådan personförsäkring av annat slag, som drives med iakttagan­

de av de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring. I inspektionens

framställning heter det vidare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

30

En utländsk försäkringsanstalt som här i riket meddelar livförsäkring el­

ler annan sådan personförsäkring som nyss nämnts eller både livförsäkrin»

och dylik personförsäkring skall således enligt inspektionens förslag ha

gjort en initialdeposition av 100 000 kronor. Utländsk försäkringsanstalt

som driver annan försäkring än nu nämnts skall ha gjort en initialdeposi­

tion av 200 000 kronor. Huruvida ifrågavarande försäkringsrörelse omfattar

en eller flera försäkringsgrenar har ingen betydelse för depositionens storlek.

På grund av den utländska försäkringsrörelsens sammansättning i Sverige

kommer enligt försäkringsinspektionens förslag initialdepositionen vanligen

atf uppgå till 200 000 kronor. I de sällsynta fall där en utländsk försäkrings-

anstalt meddelar både livförsäkring i ovan angivna vidsträckta bemärkelse

och annan försäkring kommer initialdepositionen att uppgå till 300 000 kro­

nor. Ingen ändring avses i nu gällande praxis att meddelandet av s. k. ska-

delivräntor icke förutsätter deposition för livförsäkring enligt 6 § UFL men

väl specialredovisning och pantsättning enligt 13 och 15 §§ UFL.

För de nuvarande utländska försäkringsanstalterna i Sverige kommer vid

ett genomförande av inspektionens förslag depositionen enligt 6 § UFL att

sjunka från cirka 9 milj. kronor till i runt tal 6 milj. kronor.

De av inspektionen förordade bestämmelserna om initialdepositioner har

föranlett inspektionen att föreslå ändring i UFL dels av den nuvarande 2 §

tredje stycket, motsvarande inspektionens förslag till 2 § 2 mom. tredje

stycket, dels av 6 § första stycket 5.

Inspektionen behandlar i framställningen vissa frågor om undantag

vid tillämpningen av initialdepositionsreglerna.

Först nämner inspektionen det fall då ett utländskt företag här i riket en­

dast bedriver rörelse avseende försäkring för resor i utlandet. I sådana fält

kan den föreslagna initialdepositionen förefalla olämpligt hög, anser inspek­

tionen och tillägger.

Svenskarna företager numera i mycket stor utsträckning turist- och af­

färsresor till utlandet. Härvid har resenärerna i allmänhet behov av reseför-

sakrmgar. Reseförsäkringarna har ofta formen av kombinationsförsäkring-

ar, innefattande moment från ett flertal olika försäkringsgrenar. En reseför­

säkring kan exempelvis innehålla sjuk- och olycksfallsförsäkrings-, resgods-

lorsakrings- och ansvarighetsförsäkringsmoment. I den mån resenären fär­

das i bil har han också ofta behov av särskild försäkring för automobilen.

Utvecklingen synes gå i riktning mot allt mera omfattande reseförsäkringar'

Det ligger i sakens natur att när det gäller försäkringar för resor i annat

land en försäkringsanstalt från det landet kan ha särskilt goda förutsätt­

ningar att lämna försäkringstagarna en god service och snabb skaderegle­

ring på platsen. Det kan därför i viss utsträckning vara ett svenskt intresse

att här i landet finnes företrädare för utländska försäkringsanstalter, som

meddelar försäkringar för resor i annat land än i Sverige. En etablering i

Sverige av utländska försäkringsanstalter, vilkas verksamhet här i riket°är

begransad till meddelande av försäkringar för resor i utlandet, försvåras

däiav att depositionskravet i 6 § UFL även efter den reform som inspektio-

nen ovan föreslagit kan framstå såsom alltför strängt för en mindre rörelse;

av nu ifrågavarande begränsade typ.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

31

Inspektionen föreslår sålunda, att om en utländsk försäkringsanstalts rö­

relse i Sverige omfattar endast försäkringar för resor i utlandet, möjlighet

skall finnas för inspektionen att låta anstalten deponera ett lägre belopp en­

ligt 6 § UFL än vad som följer av inspektionens förslag i det föregående. En

bestämmelse av detta innehåll har i inspektionens författningsförslag införts

i 6 § första stycket 5.

Inspektionen anser, alt beslut om sådant godtagande av lägre belopp bor

kunna återkallas, om rörelsen får större omfattning än som förutsatts eller

om andra skäl därtill finnes. Bestämmelse härom har intagits i ett nytt tred­

je stycke i 6 § UFL.

Vidare upptager inspektionen de i föregående avsnitt under c) omnämnda

typerna av rena riskförsäkringar, beträffande vilka föreslagits möjlighet

till undantag från livförsäkringsbestämmelserna. Inspektionen anser att

spörsmålet huruvida undantag bör beviljas från initialdepositionskravet bor

bedömas med hänsyn till föreliggande förhållanden och anför vidare.

Bedriver en utländsk försäkringsanstalt endast sådan försäkring, för vil­

ken enligt inspektionens förslag initialdepositionen utgör 100 000 kr., och

vill anstalten bedriva en del av rörelsen utan tillämpning av de särskilda

bestämmelserna angående livförsäkring, torde ingen imtialdeposition av

200 000 kr. för »annan försäkring» kunna krävas. Av 15 a §, som inne­

håller inspektionens förslag i fråga om tilläggsdepositioner, torde i detta

fall följa att för den rörelse som bedrives utan tillämpning av de särskilda

bestämmelserna angående livförsäkring tilläggsdeposition skall ske utan

något avdrag för initialdeposition, önskar däremot en utländsk forsak-

ringsanstalt, som icke hittills bedrivit livförsäkring och som gjort en mitial-

deposition av 200 000 kr. för annan försäkring än livförsäkring, bedriva

någon speciell form av livförsäkring, exempelvis livförsäkringsmomentet i

avbetalningsförsäkring, utan tillämpning av de särskilda bestämmelserna

i UFL om livförsäkring, torde dispensen lämpligen böra givas det inne­

hållet att även i fråga om initialdepositionen ifrågavarande livförsakrings-

form räknas såsom annan försäkring än livförsäkring.

Den av inspektionen föreslagna tilläggsde positionen för an­

nan försäkring än sådan som omfattas av 13 och 15 §§ UFL synes inspek­

tionen inte lämpligen böra vara så hög att vid en mera betydande rörelse

det sammanlagda depositionskravet motsvarar fulla premie- och ersättnings-

reserverna för ifrågavarande slag av försäkringar. Inspektionen framhåller

vidare att, även om det i andra länder förekommer exempel på att man

ställer så långtgående depositionskrav, det i en tid, då de internationella

strävandena inriktas på liberaliseringar, bjuder emot att genomföra en

ordning som skulle medföra en så kraftig ökning av depositionerna för ut­

ländska försäkringsanstalter. Enligt inspektionens uppfattning bör man vid

försäkring av nu ifrågavarande slag sålunda inte gå längre än att kräva att

vid eu mera betydande rörelse depositioner finnes bär i riket motsvarande

eu del av premie- och ersättningsreserverna.

Kungl. Maj As proposition nr 48 år 1965

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 'i,S år 196,j

Inspektionen anför härom vidare.

Det teoretiskt riktiga skulle vara att tilläggsdepositionen vid envar tid

punkt motsvarade eu bestämd andel av suLI av premie ocS ersätt

ningsreserverna. Eu sadan ordning skulle emellertid vara opraktisk, där-

oi att reserverna ofta starkt varierar under löpande år och tet dessutom

möter stora svårigheter att avgöra och att kontrollera vad som är den rik­

tiga reserven vid varje tidpunkt.

Det synes icke heller vara praktiskt att sätta tilläggsdepositionen i rela

rf.tlU T6111!16" °,Ch ^såttmngsreservernas storlek vid utgången av näst-

«i-„nann(!e rakenskaPsår- Aven om vissa beräkningsföreskrifter utfärdades

skulle det vara svart att komma fram till en verkligt enhetlig reservberäk-

2^'? * amnet ,inhämtaS inte heller för närvarande från de ut-

andska forsakringsanstaiterna. Härtill kommer det slumpmässiga förliål-

inc kan

®v de„ tek™ska reserverna just vid räkenskapsårets ut-

gang kan - beroende pa skilda faktorer — vara extremt hög eller lå- i

jämförelse med genomsnittsläget under året.

ö

°

En mera praktisk lösning synes vara att ställa tilläggsdepositionen i re-

, ;Jn,.t,1!..'ederborande utländska forsäkringsanstalts premieintäkt för di-

En l£frSt a\rU lffraSavarande sla§ under föregående räkenskapsår.

En sadan konstrulctum förekommer också i flera andra länder. Emot en

dylik lösning kan visserligen invändas, att relationen mellan premieintäk-

?nir\SUITan SV premie' och ersättningsreserverna varierar både mellan

skilda forsakringsgrenar och mellan olika försäkringsbolag inom en och

STJmai 1rSfakrin,gSgren- Nämnas må att för de svenska riksbolagens di-

relvta skadeförsäkring i Sverige år 1961 den branschvis framräknade pre­

mieintäkten utgjorde lägst 46 % (trafikförsäkring) och högst 135 % (s k

annan skadeförsäkring och husdjursförsäkring) av summan av premie- och

ersättningsreserverna (exki. allframtidsfond i brandförsäkring och livränte-

°n77 PCn sammanlagda ifrågavarande premieintäkten uppgick nämnda år

till

77

% av premie- och ersättningsreserverna. Nu ifrågavarande variationer

beior pa många faktorer, bl. a. premienivåns höjd och den snabbhet med

vilken inträffade forsakringsfall blir slutreglerade. Variationerna ifråga

synes emellertid icke bora få hindra att tilläggsdepositionen för alla sådana

försäkringsbranscher, som icke omfattas av 13 och 15 §§ UFL, och för alla

berörda bolag mom dessa branscher sättes i samma relation till premiein­

täkten för direkt dylik försäkring under föregående räkenskapsår. Denna

lösning ar nämligen utan tvekan den enklaste och mest praktiska och leder

inte till några orimliga konsekvenser, om procentsatsen avväges på lämp­

ligt satt. Konstruktioner av denna typ förekommer också i utlandet.

Inspektionen finner övervägande skäl tala för att tilläggsdepositionen

bör uppgå till minst en tredjedel av premieintäkten inom riket under före­

gående räkenskapsår för direkt försäkring av nu ifrågavarande slag mins­

kad med beloppet av den initialdeposition, som anstalten nedsatt för sådan

försäkring.

Bestämmelser i ämnet har av inspektionen föreslagits skola intagas i en

ny paragraf i UFL, betecknad 15 a §.

Inspektionen lämnar härjämte följande upplysningar.

Räknat på 1961 års premieintäkt kommer en tilläggsdepositionsregel av

angivet innehåll att medföra skyldighet för de utländska försäkringsan-

33

staiterna i Sverige att deponera cirka 12,5 milj. kronor utöver den ovan

förordade initialdepositionen av i runt tal 6 milj. kronor. Härigenom skulle

anstalternas sammanlagda depositioner komma att stiga med (12,5 -f- 6-—

9 =) 9,5 milj. kronor. Av de utländska försäkringsanstalterna kommer 11

att behöva deponera lägre belopp än tidigare och 17 högre belopp, allt räk­

nat efter 1961 års premieintäkt.

Försäkringsinspektionens förevarande förslag innefattar en betydande

höjning av den nuvarande depositionen jämlikt 6 § UFL (9 milj. kronor).

Hänsyn bör emellertid tagas till den penningvärdeförsämring som ägt rum

efter det att de nuvarande depositionsbeloppen fixerades. Den av försäk-

ringsinspektionen föreslagna höjningen framstår då icke såsom alltför stor

och betungande för de berörda utländska försäkringsanstalterna.

Normalt stiger en försäkringsanstalts premieintäkt år från år. Detta gör

att en tilläggsdeposition, som står i relation till premieintäkten, undan för

undan måste höjas. Med hänsyn till de utländska försäkringsanstalternas

ringa antal medför en sådan successiv höjning av depositionen ingen större

administrativ omgång.

I fortsättningen berör inspektionen vissa problem som kan uppkomma

vid fall av sjunkande premieintäkt eller, vid upphörande av

rörelsen, helt bortfall av sådan intäkt. Härom anför inspektio­

nen.

Vid en långsam nedgång av premieintäkten synes det vara möjligt att

utan åsidosättande av försäkringstagarnas intressen årligen låta veder­

börande utländska anstalt utbekomma den del av tilläggsdepositionen, som

på grund av premieintäktens nedgång föregående år går utöver det krav på

tilläggsdeposition som angivits i det föregående. Vid en brant nedgång av

premieintäkten och ännu mera i det extrema fallet, att premier icke längre

inflyter därför att rörelsen i Sverige nedlagts, synes det icke lämpligt att

på en gång frigiva en mycket stor del av eller hela tilläggsdepositionen

jämlikt 15 a § UFL. Då depositionen enligt 6 § UFL i många fall blivit

mindre än förut, skulle nämligen ett omedelbart frigivande av en stor del av

eller hela tilläggsdepositionen kunna leda till att säkerheten för försäk­

ringstagarna bleve sämre än hittills, vilket självklart icke är avsikten. Det

synes böra överlämnas till försäkringsinspektionen att avgöra i vilken takt

tilläggsdepositionen skall utlämnas. Inspektionen bör vid avgörandet i den­

na fråga taga hänsyn till den nedgång av premie- och ersättningsreserven

för försäkringar i Sverige, som anstalten kan redovisa. Hänsyn synes också

böra tagas därtill, huruvida anstalten är beredd att ställa annan säkerhet

som av inspektionen kan godtagas.

Inspektionen föreslår under åberopande av vad som sålunda anförts att

i andra stycket av 15 a § skall föreskrivas att, därest under räkenskapsåret

premieintäkten varom här är fråga nedgått, inspektionen skall kunna lämna

anstalten tillstånd att utbekomma överskjutande nedsatt belopp.

Vid krig eller krigsfar a eller u t o in ordentlig a av krig

f ö ranled d a f ö r h å I 1 a n d e n kan, hävdar inspektionen i framställ­

ningen, anledning föreligga alt kräva en högre tilläggsdeposition än som

förordats i det föregående. Inspektionen föreslår därför, att i 2 § lagen den

10

april 1959 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i

Hlhfiwj till riksdagens protokoll lllllö. I so in I. Xr IS

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år ti

)tfa

34

riket vid krig in. m. införes ett nytt stycke av innehåll att Kungl. Maj :t äger

förordna att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äger tillämpning,

tilläggsnedsättning som avses i 15 a § lagen om rätt för utländsk försäk-

ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall ske med högre be­

lopp än där föreskrives.

Inspektionens avsikt är, att de förordade nya bestämmelserna om initial­

deposition och tilläggsdeposition skall vara tillämpliga även på de utländska

försäkringsanstalter, som redan med vederbörligt tillstånd driver rörelse här

i riket. Någon särskild bestämmelse härom synes enligt inspektionens upp­

fattning inte erforderlig såvitt angår tilläggsdepositionen. Beträffande ini­

tialdepositionen torde, heter det i inspektionens framställning, på grund av

det sammanhang, i vilket föreskrifterna om initialdeposition förekommer

i 1950 års lag, i övergångsbestämmelserna till den av försäk-

ringsinspektionen föreslagna ändringslagen böra införas ett stadgande av

innehåll att vad i 6 § första stycket 5 sägs om belopp som utländsk försäk-

ringsanstalt skall ha nedsatt i riksbanken skall äga tillämpning jämväl på

anstalt som före denna lags ikraftträdande erhållit koncession eller till­

stånd att driva försäkringsrörelse här i riket.

Inspektionen berör i det följande sättet för depositionens

fullgörande och erinrar till en början om att enligt 6 § UFL i dess nu­

varande lydelse krävs att depositionen skall göras i svenska statsobligatio­

ner. Detta krav rimmar mindre väl med bestämmelserna i OECD:s försäk-

ringsannex, framhåller inspektionen, och påpekar att Sverige i detta avse­

ende tills vidare garderat sig genom en reservation till den bestämmelse i

annexet som säger att inhemska och utländska försäkringsgivare skall be­

handlas lika såvitt avser val och värdering av investeringar. Det finns, häv­

dar inspektionen vidare, inte heller från säkerhetssynpunkt någon anledning

att ha en regel som säger att endast svenska statsobligationer är depositions-

gilla. Även andra värdehandlingar, som vid behov lätt kan förvandlas i pen­

ningar, synas böra godtagas. Det torde enligt inspektionen sålunda vara till­

fyllest, att i lagrummet angives att depositionen skall ske i värdehandling­

ar som godkänts av inspektionen. En bestämmelse av detta innehåll har

upptagits i inspektionens förslag till ändrad lydelse av 6 § första stycket 5

UFL. Samma regel anser inspektionen böra gälla beträffande den nya till-

läggsdepositionen enligt 15 a §. Detta lagrum har av inspektionen utformats

i enlighet härmed. Det torde kunna förutsättas, säger inspektionen vidare,

att inspektionen i allmänhet kommer att godtaga värdehandlingar av samma

typ som svenska försäkringsbolag utan erinringar från inspektionens sida

brukar använda såsom placeringsobjekt.

Inspektionen anför härjämte.

Någon anledning alt beträffande livförsäkring och därmed likställd annan

personförsäkring ändra bestämmelserna i 13 och 15 §§ UFL synes icke för

närvarande föreligga. Icke heller torde det för den obligatoriska trafikför­

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

35

säkringens vidkommande finnas skäl att borttaga det i koncessionsvillkoren

för utländska försäkringsanstalter upptagna kravet på deposition av värde­

handlingar motsvarande den särskilda regleringsfonden i trafikförsäkring.

Sistnämnda depositionskrav sammanhänger med den speciella ställning, som

regleringsfonden i trafikförsäkring intager både för svenska och utländska

försäkringsanstalters del.

I detta sammanhang torde få beröras jämväl frågan om den s. k. s k ä-

lighetsprincipens utsträckande till att gälla även beträffande för­

säkringar som meddelas av utländska försäkringsföretag.

Skälighetsprincipen, som kommit till uttryck i FL såvitt avser livförsäk­

ring i 263 § första stycket och i fråga om annan försäkring i 282 § 2 inom.,

innebär i korthet att kostnaden för försäkringen skall vara skälig med hän­

syn till försäkringens art. Motsvarande bestämmelser saknas i UFL.

Inspektionen erinrar om att svårigheter av teknisk natur anförts mot in­

förande av skälighetsprincipen för utländska försäkringsföretag. Med hän­

syn bl. a. till den ringa omfattningen av de utländska försäkringsanstalter-

nas verksamhet i Sverige har det enligt inspektionen inte heller förelegat

något akut behov av principens inskrivande i UFL. Det kan emellertid, fram­

håller inspektionen, på sikt bli otillfredsställande att försäkringsrörelselag­

stiftningen ger uttryck för en skälighetsgrundsats med avseende på svenska

försäkringsbolag men saknar motsvarande krav gentemot utländska försäk­

ringsanstalter som driver försäkringsrörelse i Sverige. Enligt inspektionens

mening bör därför frågan om skälighetsprincipens införande i någon form i

UFL närmare övervägas. Då den internationella utvecklingen på försäkrings­

rörelselagstiftningens område kan komma att bli av betydelse i samman­

hanget, synes dock ytterligare någon tid böra förflyta innan ställning tas.

Inspektionen säger sig sålunda inte vara beredd att nu framlägga förslag i

detta ämne.

Kungl. Maj:ts proposition nr AS ar 1965

Remissyttrandena

För säkringsinspek tionens förslag till nya depositionsbestämmelser i

UFL har under remissbehandlingen varit föremål för delade meningar.

Vissa remissinstanser har lämnat försäkringsinspektionens framställning

utan erinran. Till denna kategori hör liksgäldsf ullmäktige, handelskamma-

ren i Visby, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och Mo­

tororganisationernas samarbctsdclegation.

Statens krigsförsäkringsnämnd, riksbanksfullmäktige, näringsfrihctsrå-

det, handelskammaren i Gävle, Folksam, Försäkrings funktionärernas för­

bund, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbund har

intagit en positiv inställning till förslagets huvudgrunder.

Riksbanksfullmäktige anför bl. a. att depositionsbeloppen varit oförändra­

de såvitt avser trafikförsäkring sedan år 162!) och i övrigt sedan år 1904. In­

36

träffad penningvärdeförsämring har alltså på ett väsentligt sätt ändrat den

reella innebörden av föreskriven depositionsskyldighet, konstaterar full­

mäktige. Genom att depositionsbeloppen föreslås skola stå i förhållande till

omfattningen av rörelsen i Sverige kan det framlagda förslaget i och för

sig sägas innebära en tekniskt rimligare lösning än nuvarande bestämmel­

ser, heter det i fullmäktiges remissyttrande.

Sveriges allmänna exportförening hävdar att vid lagstiftning på närings-

rättsliga områden hänsjm måste tas till internationella aspekter. Särskilt

viktigt, framhåller exportföreningen, är detta i fråga om sådan lagstiftning,

som direkt berör utländska rättssubjekt. Det sagda hindrar naturligtvis

inte, fortsätter exportföreningen, att för utländska rättssubjekt som är verk­

samma i Sverige särbestämmelser kan vara påkallade av interna svenska

säkerhets- eller ordningsskäl. Krav på att i vårt land verksamma utländska

försäkringsföretag även i fortsättningen skall ställa vissa depositioner till

säkerhet för sina förpliktelser synes sålunda i dagens läge väl kunna mo­

tiveras på sätt försäkringsinspektionen gjort. I remissyttrandet erinrar ex­

portföreningen vidare om att sådan depositionsskyldighet för utländska

försäkringsföretag också föreligger i det stora flertalet främmande länder.

Exportföreningen vill emellertid framhålla att utvecklingen efter hand kan

föranleda en omprövning av depositionsfrågan.

Sveriges grossistförbund anför.

Försäkringsinspektionen har vidare föreslagit, att depositionsbestämmel-

serna rörande utländska försäkringsanstalter ändras i vissa avseenden.

Vad beträffar detta förslag bör först framhållas, att ett bibehållande i prin­

cip av ifrågavarande bestämmelser synes påkallat ur säkerhetssynpunkt

och även är motiverat på den grund att liknande depositionsskyldighet för

utländska företag i regel även föreligger utomlands. Vi har ej anledning

antaga annat än att försäkringsinspektionens förslag till ändringar grun­

dats på en lämplig avvägning av de olika faktorer, som bör beaktas när

det gäller att riktigt utforma depositionsbestämmelserna. Vi utgår även

ifrån att deras slutgiltiga utformning sker med vederbörligt hänsynsta­

gande till de överväganden i fråga om internationella problemställningar på

försäkringsrättens område, som kan komma att äga rum inom OECD.

Statens brigsförsäkringsnämnd framhåller att höjningen av depositions­

beloppen synes utgöra en värdefull förstärkning av det försäkringsskydd

som i övrigt förberetts eller är under utredning inom ramen för den be-

redskapslagstiftning som det åligger nämnden att verkställa enligt lagen

om statlig krigsförsäkring med därtill hörande tillämpningsföreskrifter.

Åtskilliga remissinstanser är emellertid negativt inställda. Till denna kate­

gori hör kommerskollegium samt handelskamrarna i Stockholm, Malmö,

Göteborg och Luleå. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska

livförsäkringsbolags förening, vilka båda sammanslutningars yttrande bi­

trätts även av handelskammaren i Norrköping, Landsbggdens försäkrings­

bolags förening, Sveriges fastighetsägareförbund och, i denna del, Sjöassura-

Kungl. Majrts proposition nr 'iS är li)Gö

Kanyl. Maj. ts proposition nr hH är WC5

37

dörernas förening. Till samma kategori hör vidare Föreningen av utländska

försäkringsbolags generalagenter, Svensk industriförening och Sveriges

hantverks- och industriorganisation.

Kommerskollegium anför.

Sedan gammalt upptager UFL den regeln att koncessionen ej får bevil­

jas, med mindre vederbörande utländska företag i närmare angiven ord­

ning deponerat visst belopp. Motsvarande regel saknas såvitt gäller de svens­

ka företagen. Enligt kollegii mening äro de skäl som föranlett dessa särbe­

stämmelser för de utländska företagen bärande med hänsyn till försäk­

ringstagarnas intressen. Likaså delar kollegium inspektionens åsikt, att

bestämmelserna framförallt med hänsyn till penningvärdets fall numera

icke lämna de svenska försäkringstagarna något särskilt starkt skydd och

att dessa därför kunna kräva att berörda bestämmelser i UFL ändras så att

deras ursprungliga syfte bättre tillgodoses. Från denna synpunkt saknas

anledning att resa invändningar mot de förslag till ändringar av bestäm­

melserna som inspektionen framlagt. I sin helhet innebär emellertid änd­

ringsförslagen att nuvarande depositioner skulle behöva mer än fördubblas

och att sålunda kraven på de utländska företagen skulle komma att avse­

värt skärpas. Kollegium anser att det med hänsyn till nuvarande interna­

tionella läge vore klokare att icke nu genomföra en sådan skärpning. På

grund härav och då det ej framkommit att de svenska försäkringstagarna i

praktiken lidit förluster genom de utländska försäkringsanstalternas verk­

samhet här i riket synes också i detta hänseende utvecklingen böra avvak­

tas, innan det slutliga ställningstagandet sker; förhållandena äro för ovissa

för att man skall kunna bedöma i vilken riktning utvecklingen går. Kolle­

gium biträder därför handelskamrarnas uppfattning, att gällande deposi-

tionsregler icke nu böra ändras.

1 del gemensamma yttrandet från Svenska / örsäkringsbolags riksförbund

och Svenska livförsäkringsbolags förening (i fortsättningen citerat som ytt­

rande av riksförbundet) framhålles att i ett skede där branschens inter­

nationella förhållanden är stadda under stark omdaning och ovisshet råder

om resultaten av pågående liberaliserings- och harmoniseringssträvanden

inom skilda internationella organisationer ändringar endast i tvingande

tall bör vidtas i reglerna för de utländska bolagens verksamhet. Med hän­

syn härtill finner riksförbundet att tidpunkten inte nu är lämplig att vid­

ta ändringar av gällande depositionsbestämmelser.

Riksförbundet anför vidare.

De avväganden som kan komma alt göras i anslutning till skilda mark­

nadsplaner och harmoniseringsönskemål bör grundas på strävan alt upp­

nå full reciprocitet i behandlingen av utländska försäkringsgivare i Sverige

och svenska försäkringsgivare i utlandet. Det synes med hänsyn härtill

finnas starka skäl att avbida resultatet på skilda förhandlingsfronter in­

nan annan ändring i UFL än konsekvensändringar i förhållande till FL

vidtages.

Riksförbundet erinrar härefter om de försök alt utarbeta s. k. solvens-

tester, som pågår inom OECD. Sedan bolag genomgått sådan lesl skulle

38

det i princip kunna driva försäkringsrörelse i vilket som helst av de länder

som godtagit systemet med en dylik test, framhåller riksförbundet. För-

säkringsinspektionen anför även att man torde böra räkna med att eu

rekommendation eller överenskommelse om solvenstest så småningom kom­

mer till stånd. Den omständigheten att detta inte torde ligga i en alltför

avlägsen framtid stärker enligt riksförbundets mening skälen mot att nu

vidta någon ändring i depositionsreglerna. Försäkringsinspektionen sy­

nes visserligen, heter det i riksförbundets yttrande, vilja förutsätta att de­

positioner skall kunna krävas även sedan systemet med solvenstest införts.

Riksförbundet finner det emellertid knappast sannolikt att så skulle kunna

ske.

I och för sig finns mycket som talar för depositioner som på visst sätt

står i relation till rörelsens omfång, fortsätter riksförbundet, som vidare

anför.

Exempel på dylika depositioner återfinnes i flera europeiska länder. Det

bör emellertid framhållas att det av försäkringsinspektionen framlagda

förslaget med lägre initialdepositioner än för närvarande icke enbart inne­

bär en förbättring ur försäkringstagarnas synpunkt. De nu i landet kon-

cessionerade utländska försäkringsgivarna skulle visserligen få fullgöra

större depositioner än hittills, men det måste även uppmärksammas att

nytillkommande utländska försäkringsgivare skulle få en icke oväsentlig

lättnad på initialstadiet. Detta skulle kunna medföra att nytillkommande

utländsk försäkringsgivare funne lämpligt att låta sin rörelse på den svens­

ka marknaden få en begränsad omfattning och inriktning. Det må vidare

understrykas att depositioner — oavsett utformningen — endast i begrän­

sad utsträckning ger försäkringstagarna den säkerhet som är avsedd där­

med. En väsentligare åtgärd vore att få till stånd överenskommelser med

berörda länder om rätt att i dessa länder verkställa svensk domstols dom.

En sådan möjlighet finnes i dag endast i ett mindre antal europeiska län­

der. Först då möjlighet finnes att låta verkställa svensk domstols dom i ut­

landet kommer försäkringstagare och skadelidande att ha tillfredsställande

säkerhet för försäkringsförpliktelsernas rätta fullgörande. Detta kan kom­

ma att med än större skärpa få aktualitet om — såsom försäkringsinspek­

tionen synes förmoda — den framtida utvecklingen kan komma att leda

till en friare koncessionsgivning än hittills.

De remissinstanser i övrigt, som uttryckt en negativ inställning till grund­

dragen i försäkringsinspektionens förslag om nya depositionsbestämmelser,

har anfört argument av i huvudsak samma innehåll som de som riksför­

bundet utvecklat. Sålunda anför exempelvis Föreningen av utländska för­

säkringsbolags generalagenter.

Beträffande depositionsbestämmelserna innebär emellertid det nu förelig­

gande lagförslaget rätt väsentliga förändringar för många av de utländska

bolagen i jämförelse med nu gällande ordning, i det man förutom vissa

angivna initialdepositioner kräver ytterligare s. k. tilläggsdepositioner, vilka

till sin storlek skulle komma att stå i direkt proportion till den samlade

premieintäkten i direkt affär.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1905

39

Föreningen anser, att tidpunkten för framläggandet av ett sadant för­

slag om skärpning av depositionskraven icke är lämpligt vald, bl. a. mot

bakgrunden av de liberaliseringssträvanden för friare handelsutbyte som

för närvarande kännetecknar europamarknaden. I OECD:s liberaliserings-

stadga och dess försäkringsannex krävs att ev. depositioner skall vara så

små som möjligt. Det synes därför Föreningen klokare att avvakta utveck­

lingen inom de närmaste åren för att sedan på basis härav kunna få en

mera tidsenlig struktur på lagbestämmelserna.

Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter anför dess­

utom vidare, att några bärande skäl för att man redan nu skall besluta om

lagändringar på detta område inle torde kunna anföras, sa mycket mindre

som den gällande ordningen enligt föreningens uppfattning aldrig givit an­

ledning till bekymmer vare sig hos tillsynsmyndigheterna eller hos försäk­

ringstagarna i de utländska försäkringsbolag, som driver direkt verksamhet

i Sverige. Dessutom torde det väl, fortsätter föreningen, förhålla sig så, att

försäkringsinspektionen inom ramen för det samarbete, som föreligger

mellan tillsynsmyndigheterna i de olika länderna, kan hålla sig väl under­

rättad om den ekonomiska ställningen hos de utländska bolag, vilka driver

affär här i landet.

Bland de detalj spörsmål som diskuterats under remissbehandlingen

märks först det av försäkringsinspektionen föreslagna undantaget

för reseförsäkringsverksamhe t. Även bland de remissinstan­

ser som varit gynnsamt inställda till att depositionsbestämmelserna nu ses

över har höjts kritiska röster. Folksam anför.

Utan någon reservation mot alt man därmed på förhand tagit ställning

till en ev. koncessionsansökan, har inspektionen uttalat att det i viss ut­

sträckning kunde vara ett svenskt intresse, att i landet funnes utländska

försäkringsanstalter, vars verksamhet vore begränsad till att i mindre om­

fattning meddela försäkring för resor i utlandet. För att medverka till eu

sådan utveckling vill man att inspektionen skall få rätt att fordra ett lägre

deposition sbelopp av anstalter med enbart sådan rörelse.

Motiveringen för det särskilda tillmötesgåendet i detta fall skulle vara

att det enligt inspektionens uppfattning låge i sakens natur att försäkring

hos eu anstalt i det land, där skada inträffar, skulle betyda en god service

och snabb skadereglering. Därmed måste inspektionen avse all det utländs­

ka företaget skulle kunna bereda försäkringstagarna bättre tjänster än det

svenska. Vid sin bedömning bortser inspektionen tydligen ifrån att en stor

del av resenärerna vid sina resor färdas genom flera länder, att vid många

skador den större delen av skaderegleringen lämpligast sker i hemlandet

(sjuk- och olycksfallsskador) och att de svenska bolagen i stor utsträckning

bär kontakter i utlandet för skadereglering på platsen.

Liknande synpunkter uttalas av Sveriges allmänna exportförening.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och de remissinstanser som in­

stämt i riksförbundets yttrande och sålunda motsatt sig ändring av nuva­

rande dcpositionsbestämmelser har kritiserat detta undantagsförslag sär­

Kungl. Maj. ts proposition nr 'iH är 1965

10

skilt och förmodat att det grundar sig på otillräcklig kännedom om förhål­

landena i dessa delar. Svenska försäkringsbolag kan lämna sina försäk­

ringstagare all den service i olika hänseenden som de behöver, heter det i

i ikstörbundets yttrande. Detta sker direkt eller genoin försäkringsbolagens

förbindelser i utlandet. Någon anledning att här särskilt underlätta för ut­

ländska bolag att etablera sig på den svenska marknaden finns enligt riks­

förbundets mening inte. Även riksförbundet påpekar att försäkringsinspek-

tionens resonemang endast gäller det fall att en svensk gör en resa till ett

enda utländskt land.

Av övriga remissinstanser, som motsatt sig ändring i depositionsbestäm-

melserna, har frågan om undantagsbestämmelse för reseförsäkringsverk-

samhet berörts även av handelskammaren i Stockholm, som anfört att

eftersom svenska försäkringsbolag genom goda förbindelser i utlandet har

möjlighet att lämna fullgod service på detta område anledning saknas till

den föreslagna särbehandlingen.

Frågan om deposition sgilla värdehandlingar har berörts

av riksbanksfullmäktige och Föreningen av utländska försäkringsbolags

generalagenter , som båda instämt i försäkringsinspektionens uppfattning.

Den av försäkringsinspektionen föreslagna möjligheten till ökat krav

på depositioner under krigsförhållanden har lämnats

utan invändningar. Handelskammaren i Stockholm påpekar att vid krigs­

förhållanden ett särskilt skydd är erforderligt för de svenska försäkrings­

tagarna. Svenska försäkringsbolags riksförbund, som hyser samma uppfatt­

ning, framhåller att även om depositionsreglerna framdeles skulle bortfalla

för normala förhallanden det kan vara befogat att kräva depositionsskvldig-

het för utländska försäkringsgivare under krigsförhållanden. I

I fråga om skälighets prin cipens tillämpning på försäkringar

som meddelas av utländska försäkringsföretag har flertalet remissinstanser

uttalat sig för att denna princip inte nu införes i UFL. I denna riktning

uttalar sig sålunda kommerskollegium, några handelskamrar samt Svenska

försäkringsbolags riksförbund och Svenska livförsäkringsbolags förening

med anslutning från bl. a. Landsbygdens försäkringsbolags förening, Sve­

riges fastighetsägareförbund och Sjöassuradörernas förening.

Några remissorgan vill emellertid att skälighetsprincipen omedelbart

skall lagfästas i UFL. Detta är fallet med handelskammaren i Gävle och

Försäkringsfunktionärernas förbund.

Departementschefen

Ett väsentligt inslag i det säkerhetssystem som byggts upp för att skyd­

da försäkringstagarnas intressen utgör de försäkringstekniska fonderna.

När det gäller livförsäkring finns för både svenska och utländska företag

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 är 1965

41

Kungl. Maj: is proposition nr 'iH år 1!)65

regler, som stadgar alt försäkringsfonden skall redovisas i värdehandlingar

samt att dessa värdehandlingar på närmare angivet sätt skall hållas depo­

nerade och utgöra försäkringstagarnas pant. Utländska försakringsanstal-

ter skall dessutom på samma sätt redovisa och deponera ytterligare det

belopp varmed en tjugondei av livförsäkringsfonden kan överstiga vad an­

stalten nedsatt som s. k. initialdeposition för livförsäkring.

Säkerhetssystemets effektivitet vilar ytterst på försäkringsinspektionens

tillsyn. Enligt sakens natur är tillsynsmöjligheterna mer begränsade i fråga

om de utländska företagen än i fråga om de svenska. De utländska försäk­

ringsföretagens försäkringstagare har därför givits eu ytterligare garanti

•'enom den särskilda deposition som sådana företag måste gora innan de

kan beviljas koncession (initialdeposition). Initialdepositionen, som maste

ske genom nedsättning i riksbanken av statsobligationer, uppgår för nar-

varande till 100 000 kr. för livförsäkring, brandförsäkring eller sjoforsa -

ring, 200 000 kr. för trafikförsäkring och 50 000 kr. for varje annat slag av

försäkring. Beloppen har med undantag för trafikförsakringsdepositionen

stått oförändrade sedan år 1904. Den sistnämnda depositionen bestämdes till

sitt nuvarande belopp år 1929.

Med framhållande av att penningvärdet sedan åren 1904 och 1929 föränd­

rats i sådan grad att depositionsbeloppen inte längre motsvarar sitt ur­

sprungliga syfte har försäkringsinspektionen hemställt att depositions e-

stämmelserna för utländska försäkringsanstalter nu ses över. Inspektionen

har framlagt förslag till nya depositionsregler.

Förslaget innebär såvitt avser annan försäkring än livförsäkring utbygg­

nad av det nuvarande systemet med fasta initialdepositioner genom införan­

de av tilläggsdepositioner, beräknade på premieinkomsten. Den

nuvarande initialdepositionen föreslås med visst undantag höjd till 200 000

kr. men skall i gengäld omfatta i ett för allt samtliga grenar av icke-livfor-

säkringsverksamhet. Initialdepositionen får karaktär av mininudeposition.

Tilläggsdeposition skall ske av det belopp varmed en tredjedel av premiein­

komsten från närmast föregående räkenskapsår överstiger initialdepositio-

nen. Nyssnämnda u n d antag i fråga om initialdepositionens belopp av­

ser rörelse omfattande endast försäkring för resor i utlan d e t. In­

spektionen föreslår för sådant fall att inspektionen skall kunna bestamma

ett lägre belopp och kunna återkalla ett beslut härom när skal finns därtill.

Livförsäkrings

verksamhet

c n berörs inte omedelbart av de föreslagna and-

rin‘farna. Det gamla systemet med initialdeposition av 100 000 kr. och depo­

sition av försäkringsfonden jämte visst tillägg kvarstår alltså oforandrat.

Emellertid kan vissa former påverkas till följd av det i det föregående av­

handlade förslaget till konsekvensändringar i UFL. Viss livförsäkringsverk­

samhet kommer sålunda att kunna ske utan tillämpning av de särskilda

regler som gäller livförsäkring, exempelvis i fråga om upprättande av grun-

42

der etc. Bedriver utländsk försäkringsaustalt sådan typ av livförsäkrings­

rörelse vid sidan av vanlig livförsäkringsrörelse bör enligt inspektionen in­

te någon initialdeposition av 200 000 kr. för »annan försäkring» kunna krä­

vas. For ifrågavarande livförsäkringsform anser inspektionen emellertid att

bestämmelserna om tilläggsdeposition skall tillämpas. Något avdrag för ini-

tialdeposition skall dock inte äga rum. — I det fall åter där utländsk försäk-

ringsanstalt, som inte tidigare bedrivit livförsäkring och som gjort initialde­

position av 200 000 kr. för annan försäkring än livförsäkring, önskar bedriva

någon speciell form av livförsäkring utan tillämpning av de särskilda be­

stämmelserna i UFL om livförsäkring utgår inspektionen i förslaget från att

det i den dispens som fordras för denna form av livförsäkringsverksamhet

bor kunna anges att försäkringsformen även i fråga om initialdeposition

skall räknas som annan försäkring än livförsäkring.

Forsakringsinspektionens förslag innebär vidare, att Kungl. Maj.'t under

krigsförhållanden, d. v. s. i fall när lagen den 10 april 1959 (nr

74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i riket vid

krig m. in. satts i tillämpning, skall kunna förordna om högre tilläggsdepo-

sitioner än vad annars föreskrivits.

Forsaknngsinspektionen föreslår ändring även av det hittillsvarande

sattet for fullgörande av i n i t i a 1 d e p o s i t i o n s skyldig­

heten, nedsättning i riksbanken av statsobligationer. Sådan deposition

ior enligt inspektionen ske i värdehandlingar som godkänts av inspektio­

nen. Samma regel föreslås beträffande tilläggsdeposition.

Vid remissbehandlingen har åtskilliga instanser godtagit försäkringsin-

spektionens förslag. Andra instanser åter — bl. a. företrädare för försäk­

ringsgivarintressen—- har ansett att de nuvarande depositionsbestämmel-

serna i UFL inte bör andras. Skälen för denna inställning har främst varit

att överväganden på internationellt plan, huvudsakligen inom OECD, av en

mängd komplicerade försäkringsfrågor kan leda till ett helt nytt synsätt i

fråga om betingelserna för bedrivande av försäkringsrörelse. Därmed åsyf­

tas inom OECD pågående försök med utarbetande av s. k. solvenstest, var­

igenom soliditetsbedömningen skulle underlättas och göras mer enhetlig.

Depositionsfrågan kan härmed naturligtvis komma i ett annat läge. Emel­

lertid är detta inte nog. Såsom försäkringsinspektionen påpekat i sin fram­

ställning kan därvid också våra nuvarande bestämmelser om kvalitativ

och kvantitativ prövning av koncessionsansökningar få tagas under om­

prövning.

Arbetet pa en okad harinonisering av tillsyns- och skyddsbestämmelser­

na inom försäkringsrörelseverksamheten internationellt sett är emellertid

komplicerat och kommer enligt min uppfattning att ta åtskillig tid. Ytterli­

gare tid kommer att förflyta innan praktiska erfarenheter vunnits. Våra nu­

varande deposition sbestämmelser är otvivelaktigt otidsenliga i många hän­

Kungl. Maj:Is proposition nr iS år 1965

43

Kunyl. Maj.ts proposition nr US år 1065

seenden. Normal försiktighet bjuder att de regler som innefattar grund­

skydd för försäkringstagarna ses över med vissa inte alltför långa mellan­

rum. Detta krav accentueras av den snabba utveckling som sker pa försäk­

ringsområdet. Man bör i delta sammanhang vidare hålla i minnet att den

depositionsskyldighet som föreslagits av försäkringsinspektionen ingalunda

går utöver vad som gäller i åtskilliga andra OECD-länder. Förslaget innebar

snarare anpassning till ett system som, efter vad det vill synas, kan leda till

större allmän förståelse i utlandet. Av vad jag nu anfört framgår sålunda

att jag inte anser mig kunna dela inställningen hos de remissinstanser som

velat uppskjuta en ändring av depositionsbestämmelserna i avvaktan pa det

internationella harmoniseringsarbetet.

Försäkringsinspektionens förslag har eljest mött remisskritik bara pa en

punkt, nämligen i fråga om rörelse avseende endast försäkring for resor i

utlandet. Inspektionen har ansett att initialdepositionen här borde kunna

ske med lägre belopp än eljest. Kritiken har grundats på den uppfattning­

en att behov av uppmuntran eller särskilda konkurrenslättnader för ut­

ländska försäkringsföretag i denna bransch inte föreligger. Frågan torde

sakna större praktisk betydelse. Enligt min mening förefaller det lämpligt

att möjlighet finns att gå ned under minimibeloppet för deposition nar rö­

relsen är av så begränsad omfattning att depositionen inte kommer att sta

i rimlig proportion till omsättningen. Detta förhållande synes kunna upp­

stå i fråga om rörelser som skall avse endast reseförsäkring i utlandet. Jag

finner därför inspektionens lösning välmotiverad.

På grund av det anförda vill jag sålunda föreslå, att depositionsbestam-

melserna ändras i enlighet med försäkringsinspektionens förslag. Såsom jag

ämnar utveckla i specialmotiveringen i samband med behandlingen av

den föreslagna 15 a § bör dock lagtexten få viss annan utformning än vad

inspektionen föreslagit. Genomföres förslaget till nya depositionsregler skulle

summan av det nuvarande totala depositionsbeloppet, cirka 9 milj. kr., stiga

till omkring 18,5 milj. kr.

Med några korta ord vill jag i detta sammanhang beröra frågan om s k ä-

lighetsprincipens införande i UFL, vilken fråga berörts av försäk­

ringsinspektionen och tagits upp även av några remissinstanser, bragan har

onekligen visst samband med Övriga konkurrensbetingelser. Som laget för

närvarande är på den svenska marknaden torde de praktiska konsekvenser­

na av att uttryckliga lagregler saknas härom i UFL emellertid vara små.

Frågan är dessutom inte lättlöst. Vad inspektionen med instämmande av

bl. a. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam anfört harom har

övertygat mig om att den rätta tidpunkten för prövning av denna fråga än­

nu inte är inne.

44

Knngl. Maj. ts proposition nr iX år 1!H>5

Övriga frågor

Försäkringsinspektionen behandlar i skrivelsen några detaljfrågor. Den

iörsta rör kungörelse om firmaändrin g. Inspektionen anför

följande.

Jämlikt 24 § UFL är generalagent för utländsk försäkringsanstalt pliktig

bl. a. att, där ändring vidtages i det för anstalten gällande reglementet, inom

tre månader därefter till försäkringsinspektionen insända beslutet därom.

Enligt 6 § i den tidigare gällande lagen den 24 juli 1903 om utländsk för-

säkringsanstalts ratt att driva försäkringsrörelse här i riket skulle inspek­

tionen, nar uppgitt om ändring i anstalts reglemente inkommit till densam­

ma, ofördröjligen låta införa tillkännagivande om ändringen i allmänna tid­

ningarna. Vid tillkomsten av UFL ansågs bestämmelsen om kungörande av

ändring i anstalts reglemente kunna utelämnas (se prop. 1950:94 s. 40).

varför stadgandet i 6 § 1903 års lag inte fick någon motsvarighet i UFL. In­

spektionen säger sig inte finna anledning att föreslå något generellt åter­

upplivande av stadgandet om kungörande i Post- och inrikes tidningar av

ändring i utländsk försäkringsanstalts reglemente. Mot bakgrunden av de

kungörelsebestämmelser, som finns i 8, 9, 22, 25, 27, 28, 29 och 30 §§ UFL.

finner inspektionen dock övervägande skäl tala för att kungörelse införs i

allmänna tidningarna om reglementsändring som innefattar ändring av an­

staltens firma. Inspektionen föreslår därför, att i 24 § UFL in sk jutes ett styc­

ke av innehåll att, om reglementsändring innefattar ändring av anstaltens

firma, inspektionen skall låta införa kungörelse om firmaändringen i all­

männa tidningarna.

Nasta detaljfråga som försäkringsinspektionen upptar till behandling rör

ku ngörelsekostnaderna. Om denna fråga heter det i skrivelsen

följ ande.

Genom ändring år 1961 av 303 och 315 §§ FL avskaffades de särskilda

registreringsavgifterna för de svenska försäkringsbolagens del. Skälet för

avgifternas avskaffande var alt avgifterna medförde extraarbete för försäk­

ringsinspektionen och försäkringsbolagen. De saknade dessutom nämnvärd

betydelse för finansieringen av inspektionens verksamhet. Förenklingen

medförde inte någon kostnad för statsverket, därför att inspektionens till­

synsverksamhet även i fortsättningen kom att helt bestridas av försäkrings­

bolagen genom de bidrag som bolagen skall erlägga jämlikt 292 § FL. In­

spektionen framhåller vidare att inspektionen inte för något officiellt för-

sakrmgsregister för de utländska försäkringsanstalternas del. 1 UFL finns

emellertid — såsom nyss nämnts — ett stort antal bestämmelser angående

kungörande i Post- och inrikes tidningar. Jämlikt 30 g andra stycket UFL

skall, påpekar inspektionen, dessa kungöranden bekostas av de anstalter

som tillkännagivandena rörer. Inkasseringen av kungörelsekostnaderna

45

samt översändandet och bokföringen av beloppen sägs innefatta ett onodigt

extraarbete för inspektionen och de utländska anstalterna. Inspektionen fö­

reslår därför att andra stycket i 30 § UFL upphävs. Inte heller denna för­

enkling medför enligt inspektionens uppfattning någon utgift för statsver­

ket. Enligt 26 § UFL är nämligen, heter det vidare, de utländska försäk­

ring

sanstalterna, precis som de svenska försäkringsbolagen, skyldiga att er­

lägga bidrag till bestridande av kostnaden för inspektionens organisation

och verksamhet.

Under remissbehandlingen har inte framkommit några erin­

ringar mot försäkringsinspektionens i detta avsnitt upptagna förslag.

Kungl. Maj:tv proposition nr

48

år 1965

Departementschefen

De under detta avsnitt behandlade detaljfrågorna bör lösas i en­

lighet med försäkringsinspektionens förslag.

Med anledning av brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 bör

straffbestämmelser i andra författningar i den mån så ej redan skett i termi­

nologiskt avseende bringas i överensstämmelse med nämnda balk. Jag vill

därför föreslå en sådan teknisk ändring av straffbestämmelserna i

34

__36 §§ UFL. Motsvarande jämkning bör ske även i försäkringsinspektio­

nens tidigare omnämnda förslag till nya straffreglei.

Vidare kan efter brottsbalkens ikraftträdande bestämmelsen i 37 § UFL,

att böter och viten som ådöms enligt UFL tillfaller kronan, utgå såsom

onödig.

I detta sammanhang bör nämnas att jag även i ell annat hänseende oyei-

vä<h straffbestämmelsen i 3 4 § UFL. Däri stadgas dagsböter

eller fängelse för den som här i riket driver försäkringsrörelse för utländsk

försök ringsanstalts räkning utan att anstalten erhållit koncession for rö­

relsen Lagrummet synes mindre tillfredsställande utformat i två hanseen­

den. För det första beskrivs den straffbara handlingen som drivande av

försäkringsrörelse utan närmare angivande av vad som åsyftas darmed. För

det andra talas om drivande av försäkringsrörelse för utländsk försaknngs-

anstalts räkning, varvid mindre god överensstämmelse föreligger mellan

begreppet »anstalt» och de former varunder vissa utländska försäkringsgi­

vare driver försäkringsrörelse.

Vad beträffar den första frågan, avsaknaden av definition av begreppet

drivande av försäkringsrörelse, må anmärkas att den synes ha åstadkommit

viss oklarhet i praxis (se NJA 1940 s. 62). Samma problem möter emeller­

tid vid tillämpningen av motsvarande straffbestämmelse i FL (325 §).

I prop. 1961: 171, vari framlades förslaget till 1961 års ändringar i FL,

redovisas bl. a. att 1958 års försäkringssakkunniga, vilkas betänkande

SOU 1960- 11 (»Översyn av lagen om försäkringsrörelse») låg till grund för

propositionen, inte lämnade någon definition av begreppet driva försäk­

46

ringsrörelse. De sakkunniga hade ansett det fortfarande böra överlämnas åt

rättstillämpningen att under beaktande av de tankegångar, som ligger bak­

om forsäkringsrörelselagstiftningen, och av gängse språkbruk och allmän

uppfattning avgöra, huruvida en viss verksamhet skall anses innefatta ett

drivande av försäkringsrörelse eller ej (prop. s. 48). Jag ser inte anledning

att i detta sammanhang föreslå ändring för UFL:s vidkommande. I den

man utvecklingen skulle ge anledning härtill får detta spörsmål emellertid

las upp till förnyat övervägande. Det bör då lösas gemensamt i ett samman­

hang för FL och UFL.

Uttrycket »försäkringsanstalt» i 34 § UFL måste ha samma betydelse som

pa andra stallen där det förekommer i UFL. Emellertid förekommer i utlan­

det att krav inte upprätthålles på att försäkringsrörelse skall bedrivas av

»anstalt» i den mening som svensk lagstiftning lägger däri. Självfallet bör

bestämmelsen i 34 § UFL även omfatta sådan försäkringsrörelse. Jag före­

slår darfor att ordet försäkringsanstalt utbyts mot ordet försäkringsgiva-

re och att paragrafens lydelse i övrigt jämkas med hänsyn härtill. Med för­

säkringsgivare forstås enligt 2 § första stycket lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal i nämnda lag den, som enligt försäkringsavtal åtagit si"

att vid inträffande försäkringsfall utbetala ersättning för uppkommen ska­

da eller, om avtalet gäller livförsäkring eller annan personförsäkring, det

överenskomna försäkringsbeloppet. Ordet försäkringsgivare torde ha vun­

nit sadan burskap i språket att särskild definition av detsamma inte synes

erforderlig i UFL.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1965

Specialmotivering

inom finansdepartementet har efter omarbetning av försäkringsinspek-

tionens forfattningsförslag och översynen av straffbestämmelserna utarbe­

tats förslag till lag angående ändring i UFL samt förslag till lag angående

andrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959 (nr 74) med vissa be­

stämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. in De

nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1965. Departe-

™ enl sförslagen torde få hiläggas detta protokoll som bilaga 1. De föranleder

följande anmärkningar.

Förslaget till lag angående ändring i UFL

1

§•

För närvarande stadgas alt utländsk försäkringsanstalt må, under förut­

sättning att Kungl. Maj :t meddelat anstalten tillåtelse (koncession; därtill

har ! nket driva försäkringsrörelse genom generalagent såsom syssloman

och i övrigt under villkor, som stadgas i UFL.

Såsom jag framhållit i avsnittet »Konsekvensändringarna i UFL» föror-

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

dar jag en viss uppmjukning i fråga om behörigheten att bevilja konces­

sion. Det förefaller lämpligt att, såsom inspektionen föreslagit, låta de när­

mare reglerna om behörigheten att meddela koncession upptas i 7 §. En

hänvisning härtill har gjorts i departementsförslaget.

I övrigt har beträffande 1 § första stycket departementsförslaget gjorts en

redaktionell jämkning i förhållande till försäkringsinspektionens förslag i

syfte att nå bättre överensstämmelse med terminologin i 1 § första stycket

FL.

Såsom andra stycke i 1 § av departementsförslaget har upptagits regeln

om medgivande för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva annan

rörelse än försäkringsrörelse. Detta stycke motsvaras av 2 § 1 mom. i försäk­

ringsinspektionens förslag. Det synes i klarhetens intresse lämpligt att direkt

i lagtexten utsäga att även sådan rörelse skall drivas genom generalagenten.

Enligt vad jag anfört i avsnittet »Konsekvensändringarna i UFL» bör Kungl.

Maj:t ha behörighet att avgöra alla sådana ärenden men ha möjlighet att

delegera behörigheten till inspektionen.

Vidare bör möjlighet föreligga att återkalla ett medgivande att driva annan

rörelse, om skäl föreligger till detta. Departementsförslaget upptar föreskrift

härom i ett tredje stycke.

.... ....

I övrigt innebär departementsförslaget vissa redaktionella ändringar i oi-

hållande till försäkringsinspektionens förslag.

2

§•

UFL upptar som första stycke en bestämmelse av innehåll att utländsk

försäkringsanstalt här i riket inte får med livförsäkringsrörelse förena för­

säkringsrörelse av annat slag om inte särskilda skäl är därtdl. I andra styc­

ket stadgas härefter, att utländsk försäkringsanstalt här i riket får driva liv­

försäkringsrörelse bara om anstalten i sitt hemland med laga rätt driver så­

dan rörelse och annan försäkringsrörelse bara om anstalten i hemlandet

med laga rätt driver rörelse avseende något slag av försäkring, annan an

livförsäkring. Det kan i detta sammanhang påpekas, att begreppet livför­

säkring i dessa båda stycken bör fattas snävare än på andra ställen i UFL,

vilket kommit till uttryck i tredje stycket. Där sägs nämligen, att de nedan

i UFL meddelade särskilda bestämmelserna angående livförsäkring skall,

utom beträffande storleken av initialdepositionen, äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om annan

personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för

längre tid än tio år.

Enligt försäkringsinspektionens förslag, som jag i princip godtar, boi ut­

ländsk försäkringsanstalt i fortsättningen, i likhet med svenska försäkrings­

bolag, med livförsäkringsrörelse få förena annan personförsäkring utan att

särskilda skäl skall föreligga. För alt så skall få ske synes emellertid böra

förutsättas, att anstalten i sitt hemland med laga rätt driver rörelse avseende

Kungl. Maj:ts proposition nr 'iH år

7.965

49

9 §•

I departement sförslaget, som med undantag för redaktionella jämkningar

i första stycket överensstämmer med försäkringsinspektionens förslag, upp­

tas, förutom den tidigare behandlade frågan om delegation av behörigheten

att besluta om ändring av stadfästa grunder, även bestämmelser om förlang­

ning av koncession, som beviljats utländsk anstalt för bestämd tid. I det fall

koncession beviljats av Kungl. Maj :t men ändring beslutats av försäkrings-

inspektionen bör det ankomma på Kungl. Maj :t att pröva frågan om förläng­

ning av koncessionen i hela dess vidd. Med hänsyn till den föreslagna möj­

ligheten att utvidga behörigheten att meddela koncession synes — i huvud­

sak efter mönster av vad som föreskrivits för svenska försäkringsbolag i

133 och 231 §§ FL — i förevarande lagrum böra stadgas att ansökan om

förlängning av koncession skall prövas av den myndighet som beviljat kon­

cessionen.

Den föreslagna ändringen synes böra leda till att de nuvarande tre första

styckena omarbetas till två stycken.

9 a §.

Förevarande paragraf innehåller i departementsförslaget liksom i för-

säkringsinspektionens förslag bestämmelser om förfarandet vid ansökan

om medgivande för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva annan

rörelse än försäkringsrörelse. Att sådan rörelse endast får drivas genom

generalagenten har framhållits under 1 §.

I jämförelse med försäkringsinspektionens förslag innehåller departe­

mentsförslaget en uttrycklig anvisning att ansökan skall inlämnas till in­

spektionen, vilket sammanhänger med den under 1 § behandlade frågan

om behörigheten att lämna medgivande.

11

§•

Departementsförslaget innehåller i förhållande till försäkringsinspektio­

nens förslag endast en redaktionell jämkning.

15 a §.

I avsnittet »Depositionsbestämmelserna» har jag framhållit, att jag god­

tar försäkringsinspektionens förslag i depositionsfrågan. I fråga om inspek­

tionens författningsförslag vill jag framhålla följande. Inspektionens förslag

upptar som försäkringsform vilken grundar depositionsskyldighet enligt fö­

revarande paragraf »annan försäkring än livförsäkring». Departementsför­

slaget begagnar i stället uttrycket »försäkring av annat slag än sådan per­

sonförsäkring, beträffande vilken rörelsen drives med tillämpning av de sär­

skilda bestämmelserna om livförsäkring». I lagtexten bör nämligen klart

komma till uttryck dels att tilläggsdepositionsskyldigheten inte är avsedd att

tillämpas beträffande de personförsäkringar som utan att vara livförsäk­

ringar dock är underkastade de särskilda reglerna om livförsäkring, dels att

4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 48

50

vissa typer av livförsäkring, t. ex. riskförsäkringar som drives på dispens en­

ligt det föreslagna tredje stycket i 38 §, skall föranleda tilläggsdeposition. Vi­

dare har i redaktionellt hänseende gjorts vissa jämkningar i departements-

förslaget i förhallande till inspektionens förslag.

I anslutning till det föreslagna andra stycket av 15 a § bör påpekas att

regeln om uttående av tilläggsdeposition är avsedd att gälla vid nedgång av

premieintäkten såväl till följd av minskad omsättning i rörelsen som till

följd av försäkringsverksamhetens upphörande. Alt särskilda regler dess­

utom gäller för utfående av initialdeposition när rörelsen upphört, se 27 §

andra stycket UFL.

16 §.

Departementsförslaget motsvarar helt försäkringsinspektionens förslag.

24 §.

Departementsförslaget innebär eu smärre redaktionell jämkning av för­

säkringsinspektionens förslag.

24 a §.

Departementsförslaget innefattar endast den ändringen i förhållande till

försäkringsinspektionens förslag att av lagtexten tydligt framgår, att den

upplysningsskyldighet varom här är fråga endast åvilar aktiebolag m. fl

som här i riket bedriver den biträdande verksamheten.

Den skyldighet att lämna upplysningar och att underkasta sig inspektio­

ner, som i 287 a § FL och den föreslagna 24 a § UFL föreskrives beträffan­

de aktiebolag vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda för­

säkringsbolag respektive utländsk försäkringsanstalt som här i riket driver

försäkringsrörelse, är avsedd att gälla inte bara aktiebolag, vars verksamhet

uteslutande har till föremål att biträda inhemskt försäkringsbolag eller ut­

ländsk försäkringsanstalt, utan även aktiebolag, vars verksamhet uteslutan­

de har till föremål att biträda inhemskt försäkringsbolag och utländsk för­

säkringsanstalt. Det torde dock inte vara nödvändigt att tynga lagtexten

med en uttrycklig bestämmelse härom.

Kungl. Maj. ts proposition nr $8 år 1965

25 §.

Departementsförslaget, som saknar motsvarighet i försäkringsinspektio­

nens förslag, innefattar ändring till följd av dels förslaget om utvidgning av

depositionsskyldigheten, dels den samtidigt föreslagna lättnaden att nedsätt-

ningen skall kunna fullgöras i även andra värdehandlingar än obligationer.

27 §.

Departementsförslaget saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens

förslag. Paragrafen innehåller vissa bestämmelser som gäller när utländsk

försäkringsanstalt upphör att driva försäkringsrörelse. Eftersom UFL inte

51

tillåter utländsk försäkringsanstalt att driva annan rörelse än försäkrings­

rörelse har i paragrafens båda stycken använts ordet »rörelsen» som syno­

nym för ordet »försäkringsrörelsen». Genomförs departementsförslaget bör

för tydlighetens skull i båda styckena ordet »rörelsen» utbytas mot ordet

»försäkringsrörelsen».

Andra stycket i förevarande paragraf innehåller som tidigare nämnts

regler om utfående av initialdeposition när utländsk försäkringsanstalt upp­

hör att driva rörelsen. Om villkoren för utfående av tilläggsdeposition stad­

gas i förslagets 15 a §. En hänvisning till denna bestämmelse synes lämplig

och har därför lagts till som en sista punkt i andra stycket.

30 §.

Departementsförslaget motsvarar helt försäkringsinspektionens förslag.

34 §.

Departementsförslaget, som saknar motsvarighet i försäkringsinspektio­

nens förslag, har behandlats i avsnittet »Övriga frågor».

35 §.

Förutom anpassningen till brottsbalkens terminologi föreligger i departe­

mentsförslaget den skillnaden mot försäkringsinspektionens förslag att det

i brottsbeskrivningen upptagna rekvisitet meddelande av oriktiga eller vil­

seledande uppgifter angivits omfatta även ansökan som avses i 9 a §.

36 §.

Departementsförslaget saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens

förslag och är föranlett av brottsbalkens ikraftträdande.

37 §.

Departementsförslaget upptar som ny lydelse av 37 § försäkringsinspektio­

nens förslag till 36 a §, varvid anpassning skett till brottsbalkens terminologi.

Den gamla lydelsen av 37 § UFL kan, som jag tidigare nämnt, utgå såsom

onödig.

38 §.

Försäkringsinspektionen har utgått ifrån att i dispensbeslutet skall kun­

na föreskrivas villkor rörande bl. a. deposition. Eftersom ett sådant villkor

inte enbart har karaktär av undantag från de särskilda bestämmelserna om

livförsäkring, bör möjligheten att föreskriva sådana villkoi ha uttryckligt

stöd i lagtexten. Genom departementsförslaget öppnas en sådan möjlighet. I

övrigt innehåller departementsförslaget smärre redaktionella jämkningar i

förhållande till inspektionens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1905

Övergångsbestämmelserna

I departementsförslaget har föreslagits redaktionella ändringar i förhål­

lande till försäkringsinspektionens förslag. Härjämte har den av inspektio­

nen föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet ändrats.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april

19o9 (nr 74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i

riket vid krig in. m.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 ur 1965

2

§•

Departementsförslaget upptar försäkringsinspektionens förslag med smär­

re redaktionella jämkningar.

17 §.

Departementsförslaget saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens

förslag.

För närvarande stadgas i paragrafen att vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas

angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om an­

nan personförsäkring, som meddelas för livstid eller längre tid än tio år.

För att nå erforderlig överensstämmelse med UFL:s regler föreslås en änd­

ring i sak motsvarande den som föreslagits i 2 § tredje stycket UFL.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departements­

chefen, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte för det i § 87 rege­

ringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

\ ad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år li)(>5

53

Bilaga 1

Iso) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för

utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket

Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 6 § samt 1, 2, 5—9,

It, 16, 24, 25, 27, 30 och 34—38 §§ lagen den 9 juni 1950 om rätt för ut­

ländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i lagen skola införas

tre nya paragrafer, betecknade 9 a, 15 a och 24 a §§, av nedan angiven

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Utländsk försäkringsanstalt må,

under förutsättning att Konungen

meddelat anstalten tillåtelse (kon­

cession) därtill, här i riket driva

försäkringsrörelse genom general­

agent såsom syssloman och i övrigt

under villkor, som stadgas i denna

lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Utländsk försäkringsanstalt må,

under förutsättning att anstalten er­

hållit tillstånd (koncession) därtill

enligt 7 §, här i riket driva försäk­

ringsrörelse genom generalagent så­

som syssloman och i övrigt under

villkor, som stadgas i denna lag.

Om särskilda skäl föreligga och

hinder ej möter enligt anstaltens

reglemente, må utländsk försäk-

l-ingsanstalt som erhållit koncession

medgivas att genom generalagenten

driva annan rörelse här i riket än

försäkringsrörelse. Medgivande läm­

nas av Konungen eller, efter Ko­

nungens bemyndigande, försäkrings-

inspektionen.

Om skäl föreligga, må medgivan­

de enligt andra stycket återkallas av

den som äger lämna sådant medgi­

vande.

§•

Utländsk försäkringsanstalt må

här i riket driva livförsäkringsrörel­

se, allenast om anstalten i sitt hem-

57

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

§•

För livförsäkring skola grunder För livförsäkring skola, om icke

upprättas beträffande

med hänsyn till försäkringens sär­

skilda natur anledning till undantag

föreligger, grunder upprättas beträf­

fande

1

. beräkning av----------- underlåten premiebetalning;

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

5. försäkringstagares rätt-----------

för försäkringsfall.

16

Vad på sätt i 6§ sägs blivit av ut­

ländsk försäkringsanstalt i riksban­

ken nedsatt må användas endast till

gäldande dels av fordringar på

grund av försäkringsavtal, som till­

höra anstaltens rörelse här i riket,

dels av böter, viten, avgifter och er­

sättningar som i anledning av den-

5 nihang till riksdagens protokoll 1965.

5. försäkringstagares rätt----------

för försäkringsfall;

6. förräntning av försäkringsbe­

lopp som förfallit till betalning.

15 a §.

För ändamål som angives i 16 §

skall utländsk försäkringsanstalt in­

om åtta månader efter utgången av

varje räkenskapsår i värdehandling­

ar, som försäkringsinspektionen god­

tagit, i riksbanken nedsätta det be­

lopp varmed en tredjedel av anstal­

tens premieintäkt inom riket un­

der räkenskapsåret för försäkring av

annat slag ån sådan personförsäk­

ring, beträffande vilken rörelsen

drives med tillämpning av de sär­

skilda bestämmelserna om livförsäk­

ring, må överstiga sammanlagda be­

loppet av vad anstalten tidigare, en­

ligt 6 § eller denna paragraf, ned­

satt för försäkring av förstnämnda

slag.

överstiger det sammanlagda be­

loppet av vad försäkringsanstalten

nedsatt väsentligt en tredjedel av den

premieintäkt som angives i första

stycket, må försäkringsinspektionen

medgiva anstalten att utfå det över­

skjutande beloppet i den mån detta

hänför sig till nedsättning enligt

första stycket.

§•

Vad på sätt i 6och 15 a §§ sägs

blivit av utländsk försäkringsanstalt

i riksbanken nedsatt må användas

endast till gäldande dels av fordring­

ar på grund av försäkringsavtal, som

tillhöra anstaltens rörelse här i ri­

ket, dels av böter, viten, avgifter och

ersättningar som i anledning av den-

saml. Nr 48

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

(Nuvarande lydelse)

na rörelse må åläggas anstalten, ge­

neralagenten eller av anstalten ut­

sett ombud som avses i 27 §, dels

oek, i händelse av särskild admini­

stration av anstalts livförsäkrings­

rörelse här i riket, av administra-

tionsboets fordran hos anstalten.

(Föreslagen lydelse)

na rörelse må åläggas anstalten, ge­

neralagenten eller av anstalten ut­

sett ombud som avses i 27 §, dels

ock, i händelse av särskild admini­

stration av anstalts livförsäkringsrö­

relse här i riket, av administrations-

boets fordran hos anstalten.

24 §.

Generalagenten vare — — — revisionen avsett:

att även i andra fall än ovan sagts

lämna försäkringsinspektionen de

upplysningar, som av inspektionen

begäras i fråga om anstalten och

dess verksamhet inom riket, samt

att när som helst för befattningsha­

vare hos försäkringsinspektionen,

som enligt av Konungen meddelade

bestämmelser har att i sådant avse­

ende företräda inspektionen, hålla

kassa och övriga tillgångar samt böc­

ker, räkenskaper och andra hand­

lingar tillgängliga för granskning.

Vad försäkringsinspektionens fö­

reträdare vid granskning av böcker,

räkenskaper och andra handlingar

må hava erfarit angående enskildas

personliga eller ekonomiska förhål­

landen må ej yppas för allmänheten.

att även i andra fall än ovan sagts

lämna försäkringsinspektionen de

upplysningar, som av inspektionen

begäras i fråga om anstalten och

dess verksamhet inom riket, samt

att när som helst för befattningsha­

vare hos försäkringsinspektionen,

som är behörig att företräda inspek­

tionen, eller annan, som av inspek­

tionen förordnats att företräda den­

na, hålla kassa och övriga tillgångar

samt böcker, räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga för gransk­

ning.

Innefattar ändring i reglementet

ändring av anstaltens firma, skall

försäkringsinspektionen låta införa

kungörelse om firmaändringen i all­

männa tidningarna.

Vad försäkringsinspektionens fö­

reträdare eller någon som biträder

honom erfarit vid granskning av

böcker, räkenskaper och andra

handlingar må ej obehörigen yppas.

24 a §.

Skyldighet enligt 24 § första styc­

ket att lämna upplysningar och hål­

la tillgångar och handlingar tillgäng­

liga för granskning åligger även sty­

relsen och verkställande direktören

i aktiebolag som driver verksamhet

här i riket med föremål uteslutande

att biträda utländsk försäkringsan-

stalt som driver rörelse hår i riket,

så ock ordförande och verkställande

direktör eller motsvarande befatt­

ningshavare i tarifförening, skade­

reglering snämnd, villkorsnämnd el-

59

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ler annat liknande organ, som här i

liket biträder sådan anstalt vid rö­

relsens bedrivande.

25 §.

Försäkringsinspektionen äge —------- förelägga vite.

Finner försäkringsinspektionen,----------- och beskaffenhet,

att det jämlikt 6 § i riksbanken att i riksbanken enligt 6 eller

nedsatta beloppet minskats genom 15 a § nedsatt belopp minskats ge-

att obligationerna avsevärt nedgått nom att värdehandlingarna avsevärt

i värde eller av annan anledning, nedgått i värde eller av annan an­

ledning,

att de------------------- -------- påkallade härav.

Har föreläggande------------------------koncessionen förverkad.

Beslut, varigenom----------------------- allmänna tidningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

27

Upphör utländsk försäkringsan­

stalt att driva rörelsen här i riket,

åligge det anstalten att med bifo­

gande av behörig fullmakt hos för­

säkringsinspektionen uppgiva om­

bud, som av inspektionen godkän­

nes, att å anstaltens vägnar motta­

ga stämning och i övrigt företräda

anstalten med avseende på redan

meddelade försäkringar; för tiden

intill dess sådan anmälan skett äge

försäkringsinspektionen förordna

ett ombud med nämnda befogenhet.

Om godkännandet eller förordnan­

det skall inspektionen ofördröjligen

låta införa kungörelse i allmänna

tidningarna. Intill dess sådant kun­

görande skett, äge försäkringstaga­

re hos försäkringsinspektionen in­

sätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den bli­

vit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt

upphört att driva rörelsen här i ri­

ket, må det belopp som enligt vad i

6

§ sägs blivit i riksbanken nedsatt

kunna, efter anmälan hos försäk­

ringsinspektionen, av anstalten ut-

bekommas, därest det visas att an­

staltens samtliga förbindelser, som i

16 § avses, blivit fullgjorda eller att

§•

Upphör utländsk försäkringsan­

stalt att driva försäkringsrörelsen

här i riket, åligge det anstalten att

med bifogande av behörig fullmakt

hos försäkringsinspektionen uppgi­

va ombud, som av inspektionen god­

kännes, att å anstaltens vägnar mot­

taga stämning och i övrigt företräda

anstalten med avseende på redan

meddelade försäkringar; för tiden

intill dess sådan anmälan skett äge

försäkringsinspektionen förordna

ett ombud med nämnda befogenhet.

Om godkännandet eller förordnan­

det skall inspektionen ofördröjligen

låta införa kungörelse i allmänna

tidningarna. Intill dess sådant kun­

görande skett, äge försäkringstaga­

re hos försäkringsinspektionen in­

sätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den bli­

vit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt

upphört att driva försäkringsrörel­

sen här i riket, må det belopp som

enligt vad i 6 § sägs blivit i riksban­

ken nedsatt kunna, efter anmälan

hos försäkringsinspektionen, av an­

stalten utbekommas, därest det visas

att anstaltens samtliga förbindelser,

som i 16 § avses, blivit fullgjorda el-

60

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

anstalten för deras fullgörande ställt ler att anstalten för deras fullgö-

annan säkerhet, som av inspektio- rande ställt annan säkerhet, som av

nen godkännes.

inspektionen godkännes. Om utfå-

ende av belopp, som nedsatts enligt

15 a § första stycket, gälla bestäm­

melserna i andra stycket av samma

paragraf.

30 §.

Det som------- ----------------- ägt vetskap därom.

Kungörande, som nu sagts, skall

bekostas av den anstalt, som tillkän­

nagivandet rörer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

34

Driver någon här i riket försäk­

ringsrörelse för utländsk försäk-

ringsanstalts räkning utan att an­

stalten erhållit koncession för rörel­

sen, straffes med dagsböter eller

fängelse.

35

Med dagsböter eller fängelse straf­

fes

den som i ansökan, som i 6 eller

9 § omförmäles, eller i handling,

som fogats vid sådan ansökan, upp-

såtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift;

generalagent eller----------- samma

aktuarie, där-------— vilseledande

36

Med dagsböter straffes i denna lag

avsedd anstalts generalagent, ombud

eller personal som bryter mot före­

skrift i 19 eller 21 § eller i annat fall

än i sistnämnda lagrum åsyftas i

meddelanden, som äro avsedda för

allmänheten, lämnar oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående an­

stalt, varom i denna lag är fråga.

§•

Driver någon här i riket försäk­

ringsrörelse för utländsk försäk­

ringsgivares räkning utan att denne

erhållit koncession för rörelsen, dö-

mes till dagsböter eller fängelse i

högst ett år.

§•

Till dagsböter eller fängelse i högst

ett år dömes

den som i ansökan, som i 6, 9 el­

ler 9 a % omförmäles, eller i hand­

ling, som fogats vid sådan ansökan,

uppsåtligen eller av grov vårdslös­

het meddelar oriktig eller vilseledan­

de uppgift;

paragraf;

den som jämlikt 24 a § lämnar

upplysning enligt 24 § första stycket

och som därvid uppsåtligen eller av

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift;

uppgift.

§•

Till dagsböter dömes i denna lag

avsedd anstalts generalagent, ombud

eller personal som bryter mot före­

skrift i 19 eller 21 § eller i annat fall

än i sistnämnda lagrum åsyftas i

meddelanden, som äro avsedda för

allmänheten, lämnar oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående an­

stalt, varom i denna lag är fråga.

61

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

37 §.

Böter och viten, som ådömas en- Den som bryter mot 24 § tredje

ligt denna lag, tillfalla kronan.

stycket dömes till dagsböter eller

fängelse i högst ett år, om ej för gär­

ningen är stadgat straff i brottsbal­

ken.

38 §.

Denna lag----------- om återförsäkringsrörelse.

Angående trafikförsäkringsrörelse----------- å motorfordon.

I fråga om livförsäkring endast

för dödsfall, vilken meddelas för en

tid av längst fem år eller mot pre­

mie som är beräknad och bestämd

för längst fem år i sänder, må Ko­

nungen eller, efter Konungens be­

myndigande, försäkringsinspektio-

nen medgiva undantag från de sär­

skilda bestämmelserna angående liv­

försäkring samt, i mån av behov, fö­

reskriva att bestämmelser, som sär­

skilt gälla annan försäkring än liv­

försäkring, skola tillämpas i stället.

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

8 år 1965

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Koncession för sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas för

längst tio år skall efter lagens ikraftträdande avse sådan sjuk- och olycks­

fallsförsäkring som meddelas för längst fem år. Utan hinder härav och av

de nya bestämmelserna i 2 § tredje stycket må dock utländsk försäkrings-

anstalt utan att iakttaga de särskilda bestämmelserna angående livförsäk­

ring förvalta sjuk- och olycksfallsförsäkringar som före lagens ikraftträ­

dande meddelats för längst tio år.

Bestämmelserna i 6 § första stycket 5 om belopp som utländsk försäk-

ringsanstalt skall ha nedsatt i riksbanken äga tillämpning även i fråga om

anstalt som före lagens ikraftträdande erhållit koncession eller tillstånd att

driva försäkringsrörelse här i riket.

Beslut som föranledes av denna lag må av Konungen eller försäkringsin-

spektionen meddelas före den 1 juli 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965

63

Bilaga 2

l:o) Försäkrmgsinspektionens förslag

till

lag angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för

utländsk försäkringsanstalt att driva'försäkringsrörelse här i riket

Härigenom förordnas, dels att 1, 2 och 5 §§, 6 § jämte föregående rubrik

samt 7, 9, 11, 16, 24, 30, 35 och 38 §§ lagen den 9 juni 1950 om rätt för

utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skola in­

föras fyra nya paragrafer, betecknade 9 a, 15 a, 24 a och 36 a §§, av den

lydelse nedan angives.

1

§•

Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att tillstånd (kon­

cession) därtill meddelats anstalten, här i riket driva försäkringsrörelse

genom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stad­

gas i denna lag.

2

§.

1 mom. Utländsk försäkringsanstalt, som erhållit koncession enligt den­

na lag, må efter medgivande av myndighet som i 5 § andra stycket sägs

här i riket driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Medgivande må icke

lämnas, med mindre särskilda skäl äro därtill samt rörelsen befinnes för­

enlig med anstaltens reglemente.

2 mom. Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med livförsäkrings­

rörelse förena försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring, med

mindre särskilda skäl äro därtill.

Utländsk försäkringsanstalt------------än livförsäkring.

Vad nedan i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om personförsäkring av annat slag. I fråga

om sådan försäkring, meddelad för en tid av längst fem år eller mot pre­

mie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, må rörelsen

dock drivas utan tillämpning av de särskilda bestämmelserna angående liv­

försäkring. 5

5 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,

skall i alla därav och av annan här i riket driven rörelse härflytande rätts­

förhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk

domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

Anstaltens verksamhet------- — av försäkringsinspektionen.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965

Om koncession m. m.

6

§.

I ansökan -—-------gällande reglementet;

• o

b

boGViS att a"stalten 1 sit* hemland driver försäkringsrörelse efter vad

^h tt • ™0m- andra stycket sägs jämte behörigen styrkt uppgift om den tid

ru“ Samt om anmarkningar, som av myndigheterna i anstaltens

S ? •Under de sista,tre aran må ha'a framställts mot anstaltens verk­

samhet, ävensom anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelser för den

nd anstalten vant i verksamhet, dock längst för de tio sista åren-

4. behörig fullmakt----------- och svara;

bevis a« aMtaiten för ändamål som i’16 § sägs samt på sätt och under

llkor, som försäkringsinspektionen bestämmer, i riksbanken nedsatt i vär-

dehandlmgar, godkanda av försäkringsinspektionen, ett belopp av etthundra-

förTn kr0If0r ff hV T,Sakring 0011 ett bel°PP av tvåhundratusen kronor

tor annan försäkring eller, dar rörelsen skall avse endast försäkring för re-

s°r i utJandet det lagre belopp som godtagits av försäkringsinspektionen.

Därest rörelsen

Konungens stadfästelse.

msatl °iT sådant godtagande av lägre belopp som i första stycket 5 sägs

ma återkallas, om skal därtill äro.

ö

Finnes den —.-------Konungen generalagenten.

Innan koncession —------- för verksamheten.

Avser ansökningen ändring av beviljad koncession, äger försäkringsin-

pektionen besluta i ärendet i Konungens ställe, därest ärendet icke är av

principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.

9 §.

Å ändring av stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse

dä^T!tn?n! aIle ager försäkringsinspektionen besluta i sådant ärende,

därest det icke ar av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt An­

sökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen.

skaHS°stänHTnfHrlanSninf-auV koncession> som beviljats för bestämd tid,

skall stalld till den myndighet som beviljat koncessionen, inlämnas till

konä?sioSn.SP nCn S1St SCXt0n månader före utSången av den löpande

Utses ny ----------- av generalagenten.

Har ändring------- — allmänna tidningarna.

9 n §.

Ansökan av utländsk försäkringsanstalt om medgivande att här i riket

driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall vara åtföljd av behörig full-

och l/t i Sr;;lageir a anstaItens vä8nar bär i riket driva rörelsen

och att i alla darav harflytande rattsförhållanden för anstalten mottaga

stamning samt sjalv eller genom annan tala och svara.

8

.................... 11 §•

För livförsäkring skola, där icke med hänsyn till försäkringens särskilda

natur anlednmg till undantag föreligger, grunder upprättas beträffande

1

. beräkning av —------------------- för försäkringsfall; samt

b. torrantning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965

15 a §.

Inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång skall utländsk försäk-

ringsanstalt i riksbanken nedsätta i värdehandlingar, godkända av försäk-

ringsinspektionen, det belopp, varmed en tredjedel av premieintäkten inom

riket under räkenskapsåret för annan försäkring än livförsäkring må över­

stiga det belopp som anstalten jämlikt 6 § nedsatt för sådan försäkring, i

den mån tilläggsnedsättning av nämnda belopp icke tidigare skett.

Har under räkenskapsåret premieintäkten som i första stycket sägs ned­

gått, må försäkringsinspektionen lämna anstalten tillstånd att utbekomma

överskjutande nedsatt belopp.

16 §.

Vad på sätt i 6 och 15 a §§ sägs blivit av utländsk försäkringsanstalt i

riksbanken nedsatt må användas endast till gäldande dels av fordringar på

grund av försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dels

av böter, viten, avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse

må åläggas anstalten, generalagenten eller av anstalten utsett ombud som

avses i 27 §, dels ock, i händelse av särskild administration av anstalts

livförsäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets fordran hos an­

stalten.

24 §.

Generalagenten vare----------- revisionen avsett;

att även i andra fall än ovan sagts lämna försäkringsinspektionen de upp­

lysningar, som av inspektionen begäras i fråga om anstalten och dess verk­

samhet inom riket, samt att när som helst för befattningshavare hos för­

säkringsinspektionen, som är behörig att företräda inspektionen eller annan,

sonx av inspektionen förordnats att företräda denna, hålla kassa och övriga

tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för

granskning.

Innefattar reglementsändring ändring av anstaltens firma, skall försäk­

ringsinspektionen låta införa kungörelse om firmaändringen i allmänna

tidningarna.

Vad försäkringsinspektionens företrädare eller någon som biträder honom

erfarit vid granskning av böcker, räkenskaper och andra handlingar må ej

obehörigen yppas.

24 a §.

Skyldighet enligt 24 § första stycket sista ledet att lämna upplysningar

och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning åligger även

styrelsen och verkställande direktören i aktiebolag vars verksamhet uteslu­

tande har till föremål att biträda utländsk försäkringsanstalt, som här i

riket driver försäkringsrörelse, så ock ordförande och verkställande direk­

tör eller motsvarande befattningshavare i tarifförening, skadereglerings-

nämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som biträder anstalt som

nyss sagts vid rörelsens bedrivande.

30 §.

Det som----------- vetskap därom.

35 §.

Med dagsböter ----------- samma paragraf;

den som jämlikt 24 a § lämnar upplysning enligt 24 § första stycket sista

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965

2

§•

Konungen äger förordna att under tid, då bestämmelserna i denna para­

graf äga tillämpning, tilläggsnedsättning som avses i 15 a § lagen om rätt

för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall

ske med högre belopp än där föreskrives.

Finnes anledning —--------- i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

69

försäkringsgren mot koncession för annan gren. För det i lagen eljest icke

behandlade fallet, att den utländska försäkringsanstalten till äventyrs skul­

le önska allenast att få en för flera försäkringsgrenar beviljad koncession

partiellt återkallad, kan någon reglering av beslutanderätten icke anses er­

forderlig. Det synes vara att föredraga att ge den föreslagna kompetensre­

geln i 7 § en avfattning som direkt tager sikte på ärenden av åsyftad beskaf­

fenhet. Då såväl ansökan om utvidgning av koncession som ansökan om ut­

byte av koncessionerad försäkringsgren innebär ansökan om koncession å

försäkringsrörelse av visst slag, blir därmed ändringen i 8 § obehövlig.

9 a §.

Stadgandet torde kunna erhålla den förenklade lydelsen, att ansökan om

medgivande för utländsk försäkringsanstalt, som erhållit koncession, att

driva annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse skall inlämnas till för-

säkringsinspektionen och vara åtföljd av fullmakt, som i 6 § första stycket

4 sägs, gällande den med ansökningen avsedda rörelsen.

15 a §.

Innebörden av paragrafens första stycke synes kunna göras mera lättill­

gänglig. Lagrådet förordar att stadgandet får innehålla, i en första punkt

att för försäkring av annat slag än sådan personförsäkring, beträffande vil­

ken rörelsen drives med tillämpning av de särskilda bestämmelserna om

livförsäkring, anstalten skall inom åtta månader efter utgången av varje

räkenskapsår göra tillägg till den nedsättning som angives i 6 § första styc­

ket 5, samt i en andra punkt att tilläggsnedsättning skall omfatta det be­

lopp varmed en tredjedel av anstaltens premieintäkt inom riket under rä­

kenskapsåret för nu avsedd försäkring må överstiga vad förut, ursprungli­

gen och såsom tillägg, nedsatts för sådan försäkring.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965