Prop. 1965:61

('med förslag till lag om ändring i landstingslagen den It maj 195t (nr 319), m.m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

1

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i landstingslagen den It maj 195t (nr 319),

m.m.; given Stockholms slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319), 2) lag om ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242).

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga

innehåll

I propositionen föreslås en rad ändringar i landstingslagen. Ändringarna syftar huvudsakligen till att underlätta för landstingen att i ett skede av kraftig expansion av den landstingskommunala verksamheten leda utveck­ lingen på de olika verksamhetsområdena och tränga in i de ärenden lands­ tinget skall avgöra. Sålunda skall skillnaden mellan lagtima och urtima lands­ tingsmöte upphöra. Meningen är att landstinget skall hålla möten i den utsträckning som behövs. Även en minoritet av landstingets ledamöter skall kunna begära att möte kallas samman. Det dubbla beredningstvånget be­ hålls. Beredningen i särskilda utskott skall emellertid kunna äga rum inte som nu bara under landstingsmöte utan också mellan mötena.

Dessutom föreslås vissa ändringar bl. a. i fråga om kungörande av lands­ tingsmöte och valbarhet till ledamot och suppleant i förvaltningsutskottet. Bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse föreslås skola flyttas till sjukvårds­ lagen. De särskilda bestämmelserna om hälsovårdsstyrelse utgår.

Härutöver förordas olika åtgärder, som inte föranleder författningsänd­ ringar, i syfte att öka landstingsmannens deltagande i den landstingskom­ munala förvaltningen och även på andra vägar hålla dem informerade om landstingets verksamhet.

Författningsändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1966. 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 61

3

Kungl. Maj :ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

föreskriver, vid urtima möte, på länsstyrelsens förslag eller efter in­ hämtande av dess yttrande, verk­ ställa den jämkning i valkretsindel­ ningen, som må föranledas därav.

I fall

(Föreslagen lydelse)

eller annan tidpunkt, som Konungen föreskriver, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess ytt­ rande verkställa den jämkning i val­ kretsindelningen som må föranledas därav.

av jämkningen.

16 §.

Avskiljes område Har förordnande meddelats, som föranleder, att område, som utgör del av en eller flera valkretsar, av­ skiljes från landstingskommun, skall landstinget vid nästa lagtima möte eller, där Konungen så föreskriver, vid urtima möte, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verkställa den jämk­ ning i valkretsindelningen, som må föranledas därav.

I fall-------

sina befattningar.

Har förordnande meddelats som föranleder att område som utgör del av en eller flera valkretsar av­ skiljes från landstingskommun, skall landstinget vid landstingsmöte före oktober månads utgång eller annan tidpunkt, som Konungen föreskriver, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande verk­ ställa den jämkning i valkretsindel­ ningen som må föranledas därav.

av jämkningen.

19

Till lagtima möte sammanträder landstinget utan särskild kallelse varje år den första måndagen i ok­ tober månad i länets residensstad eller å annan ort, som landstinget be­ stämt.

Då så till följd av utomordentliga händelser anses påkallat, må läns­ styrelsen kunna utsätta särskild sammanträdesort.

§•

Landstinget sammanträder till landstingsmöte första måndagen i oktober månad och i övrigt enligt den ordning som landstinget bestäm­ mer. Landstingsmöte hålles även när Konungen omedelbart eller på fram­ ställning av länsstyrelsen förordnar därom eller förvaltningsutskottet el­ ler minst eu tredjedel av landstingets ledamöter begär det eller landstingets ordförande finner det behövligt. 1 dessa fall bestämmer landstingets ordförande om tid för mötet.

Landstinget eller den landstinget bemyndigat bestämmer ort för lands­ tingsmöte. År det påkallat till följd av utomordentliga händelser, må länsstyrelsen bestämma annan sam­ manträdesort.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20

§.

1 mom. Kungörelse om lands­ tingsmöte med uppgift om tid och ställe för mötet och de ärenden som skola behandlas vid detta utfärdas av ordföranden eller vid hinder för honom vice ordföranden.

Kungörelsen skall minst fjorton dagar före landstingsmötet anslås på en av landstingskommunen anordnad anslagstavla och, om landstinget be­ slutat det, även på annan plats. Kun­ görelsen skall inom samma tid sän­ das till varje landstingsman med pos­ ten.

Tillkännagivande om tid och ställe för landstingsmöte skall införas i en eller flera i landstingskommunen spridda tidningar senast en vecka före mötet. Varje år bestämmer landstinget i vilken eller vilka tid­ ningar tillkännagivanden skola infö­ ras under nästa kalenderår. Såda­ na tidningar böra väljas som ge­ nom spridning inom olika grupper av landstingskommunens medlem­ mar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har förslag om tillkännagivandets införande i annan tidning än sådan som omfattas av beslutet varit under omröstning och erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas även i denna tidning.

Den omständigheten att kungörel­ sen om mötet icke anslagits på an­ nan plats än landstingskommunens anslagstavla eller att tillkännagivan­ de ej införts i tidning utgör ej hin­ der för att landstingsmötet hålles.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Fordrar ärende så skynd­ sam handläggning att kungöran­ de icke hinnes med i den ordning som föreskrives i 1 mom., må lands­ tinget ändå behandla ärendet, om kungörelse med uppgifter som angi­ vas i 1 mom. senast en vecka före mötet anslagits på landstingskommu­ nens anslagstavla och sänts till varje landstingsman.

3 mom. Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om lands­ tingsmöte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

20

§.

1 m o m. Rättighet att vid lagtima möte väcka förslag tillkommer läns­ styrelsen, landstingskommunens för­ valtningsutskott och annan dess nämnd samt ledamot av landstinget. Förslag skall avfattas skriftligen.

Förslag av annan nämnd än för­ valtningsutskottet skall ingivas till utskottet före den 1 juli, där ej an­ nan tid bestämmes av utskottet.

I övrigt skall förslag avlämnas till landstingskommunens kansli senast den 15 augusti; dock må förvalt­ ningsutskottet väcka förslag jämväl efter nämnda tid men ej senare än fjorton dagar före början av lands­ tingets möte.

Vad nu är stadgat angående tiden för förslags avlämnande utgör icke hinder för landstinget att, då syn­ nerliga skäl därtill föranleda, till behandling upptaga förslag, som bli­ vit väckt senare, dock sist första da­ gen av landstingets möte.

21

§.

1 mom. Rätt att väcka förslag vid landstingsmöte tillkommer lands­ tingskommunens förvaltningsutskott och annan dess nämnd, ledamot av landstinget samt länsstyrelsen. För­ slag skall avfattas skriftligen.

Förslag av annan nämnd än för­ valtningsutskottet skall ingivas till utskottet senast den dag som utskot­ tet bestämmer.

I övrigt skall förslag lämnas till landstingskommunens kansli senast två månader före mötets början. För­ valtningsutskottet må dock väcka förslag även efter nämnda tid men ej senare än fjorton dagar före mö­ tets början.

Bestämmelserna om tiden för för­ slags avlämnande utgöra icke hinder för landstinget att, när synnerliga skäl föranleda det, till behandling upptaga förslag som väckts senast första dagen av landstingsmötet.

Ej må förslag komma under behandling i annan ordning än nu nämnts, såvida icke förslaget hänskjutits till landstinget av Konungen eller härle­ der sig från och står i sammanhang med förut i behörig ordning väckt för­ slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

undra urenden företagas till avgöran­ de än de, för vilkas handläggning landstinget blivit sammankallat, eller som länsstyrelsen enligt den om mö­ tet utfärdade kungörelsen särskilt hänskjutit till landstingets prövning.

22

§.

Avgår landstingsman------------------ -Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder, att han ej kan inställa sig vid landstingsmöte, åligger det ho­ nom att därom ofördröj ligen under­ rätta länsstyrelsen, som till tjänst­ göring vid mötet inkallar den när­ mast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade supp­ leanten. Den, för vilken hinder upp­ kommit, åligger tillika att, så fort ske kan, till landstingskommunens kansli insända skriftlig anmälan om hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman el­ ler suppleant, som inställt sig vid landstingsmöte, sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid mö­ tet, skall han ofördröj ligen anmäla hindret hos landstingets ordförande, vilken har att skyndsamt underrätta länsstyrelsen. Länsstyrelsen inkallar därefter ofördröjligen suppleant ef­ ter vad i andra stycket är sagt.

—vallagen stadgas.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder att han ej kan inställa sig vid landstingsmöte, åligger det ho­ nom att därom ofördröjligen under­ rätta förvaltningsutskottet, som till tjänstgöring vid mötet inkallar den närmast i ordningen varande, till så­ dan tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten. Den för vilken hinder uppkommit åligger tillika att, så fort ske kan, till landstingskommu­ nens kansli insända skriftlig anmä­ lan om hindret och dess beskaffen­ het.

Uppkommer för landstingsman el­ ler suppleant som inställt sig vid landstingsmöte sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid mö­ tet, skall han ofördröjligen anmäla hindret hos landstingets ordförande, som omedelbart inkallar suppleant enligt bestämmelserna i andra styc­ ket.

25 §.

Sedan upprop ägt rum, utser Landstinget utser bland tingets landstinget å lagtima möte bland ledamöter en ordförande och en vice tingets ledamöter en ordförande och ordförande för en tid av högst ett år. en vice ordförande för tiden intill nästa lagtima möte.

Upphör under----vice ordförande.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 dr 1965

(Nuvarande lydelse)

ses i andra stycket, skall vad som är föreskrivet i 42 § andra stycket,

43 §, 44 § andra stycket samt 46—

51 §§ med avseende å förvaltnings­ utskottet ävensom i 53 § 1 mom. tredje stycket i fråga om hälso- och sjukvårdsstyrelse äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

ses i andra stycket, skall vad som är föreskrivet i 42 § andra stycket, 43 §,

44 § andra stycket samt 46—51 §§ med avseende å förvaltningsutskottet äga motsvarande tillämpning.

Om landstinget beslutar det, må nämnd som avses i andra stycket uppdraga åt ledamot av nämnden el­ ler åt befattningshavare som är an­ ställd i landstingskommunens tjänst att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas be­ skaffenhet angives i landstingets be­ slut. Beslut, som fattas på grund av sådant uppdrag, skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

60

Förslag till utgifts- och inkomst­ stat skall uppgöras av förvaltnings­ utskottet. För detta ändamål skola landstingskommunens övriga nämn­ der före den 1 juli, där ej annan tid bestämmes av förvaltningsutskottet, till utskottet ingiva sina särskilda statförslag för det nästfoljande året.

Landstinget upptager förslaget till utgifts- och inkomststat till gransk­ ning och fastställelse vid sitt lagtima möte. Därvid skola anslag till utgifter, om vilka landstinget icke tidigare fattat beslut, samt därmed sammanhängande frågor särskilt bli­ va föremål för överläggning och av­ görande.

Den fastställda----------------------- - lan<

§•

Förslag till utgifts- och inkomst­ stat skall uppgöras av förvaltnings­ utskottet. För detta ändamål skola landstingskommunens övriga nämn­ der ingiva sina särskilda statförslag för nästa kalenderår till förvalt­ ningsutskottet senast den dag som utskottet bestämmer.

Landstinget upptager förslaget till utgifts- och inkomststat till gransk­ ning och fastställelse vid det lands­ tingsmöte som skall hållas i oktober månad. Därvid skola anslag till ut­ gifter, om vilka landstinget icke tidi­ gare fattat beslut, samt därmed sam­ manhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och avgö­ rande.

;stingets protokoll.

67 §.

Landstinget skall vid lagtima möte Landstinget skall varje år vid utse tre eller flera revisorer samt landstingsmöte utse tre eller flera lika inånga suppleanter för gransk- revisorer samt lika många supple-

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning av det nästfoljande årets för- anter för granskning av nästa kalen-valtning. derårs förvaltning.

Den, vilken —-------------- -------- av granskningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 ar 1965

Revisorerna äga------ -------- --------- ber Vad i 51 §---------- ------------- jämväl å Vad i 39 §------------------------ avseende

69

Revisionsberättelse skall —------------Berättelsen j ämte inkomna yttran­ den skall framläggas till granskning och avgörande hos landstinget vid det lagtima möte, vartill landstinget sammanträder året näst efter det re­ visionen avser.

öra förvaltningen, revisor, å revisor.

§■

------- för yttrande.

Berättelsen jämte inkomna yttran­ den skall framläggas till granskning och avgörande hos landstinget vid det landstingsmöte som skall hållas i oktober månad året näst efter det revisionen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Det val av ordförande och vice ordförande i landstinget som äger rum vid lagtima möte år 1965 skall avse den tjänstgöringstid som landstinget be­ stämmer.

Föreskrifterna i 43 § om valbarhet till ledamot eller suppleant i förvalt­ ningsutskottet skola lända till efterrättelse vid val som förrättas år 1965 och avser tjänstgöringstid efter utgången av samma år.

Bestämmelser om landstingets lagtima möte i lag eller annan författning äga tillämpning på det landstingsmöte som skall hållas i oktober månad.

Bestämmelser om landstingskommuns hälsovårdsstyrelse i lag eller an­ nan författning skola avse förvaltningsutskottet eller annan nämnd som landstinget bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

15

Förslag

till

Lag

om ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242)

Härigenom förordnas, att 9 § 1—3 inom., It § 4 inom. och 12 § sjukvårds­ lagen den 6 juni 1962 skola erhålla

(Nuvarande lydelse)

9

1 m o m. Ledningen av landstings­ kommuns sjukvårdande verksamhet enligt denna lag utövas av sådan nämnd eller styrelse, som avses i 53 § landsting slag en och som här benämnes sjukvårdsstyrelse.

1 stad, som ej tillhör landstings­ kommun, skall för ledningen av sta­ dens sjukvårdande verksamhet en­ ligt denna lag finnas en särskild sjukvårdsstyrelse. Ledamöter och suppleanter i sjukvårdsstyrelsen väl­ jas av stadsfullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet leda­ möter må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt där­ est det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vil­ ket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfa­ randet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall till­ lika bestämmas den ordning, i vil­ ken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

2 m o in. Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse, vid vilket sjuk-

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. I landstingskommun el­ ler stad som ej tillhör landstings­ kommun utövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten enligt denna lag av en sjukvårdsstyrelse. Ledamöter och suppleanter i sjuk­ vårdsstyrelsen väljas av landstinget eller stadsfullmäktige till det antal landstinget eller fullmäktige bestäm­ mer. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara pro­ portionellt om det begäres av minst så många väljande som motsvara det tal vilket erhålles, om samtliga väl­ jandes antal delas med det antal per­ soner valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val gälla särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportio­ nellt, skall även bestämmas den ord­ ning i vilken suppleanterna skola in­ kallas till tjänstgöring.

Landsting må besluta, att lands­ tingskommunens sjukvårdsstyrelse skall utgöras av förvaltningsutskot­ tet eller viss avdelning av utskottet.

2 mom. För sjukvårdsstyrelse äga i landstingskommun bestämmel­ serna i 43—51 §§ och 54 § fjärde

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

vad i 1 och 2 mom. sägs, skall gälla vad stadsfullmäktige med iakttagan­ de av stadgandena i sagda lag före­ skriva. Protokoll, som föres vid sjuk­ vårdsstyrelsens sammanträde, behö­ ver dock ej upptaga annat än för­ teckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

(Föreslagen lydelse)

skall för viss tid utse en överläkare och en provinsialläkare eller stadsdistriktsläkare inom sjukvårdsom­ rådet att stå till förfogande för detta ändamål.

11

§•

4 mom. Beträffande särskilt----för direktion i landstingskommun vad i 43, 44 och 46—51 §§ lands­ tingslagen är föreskrivet med av­ seende å förvaltningsutskottet och i 53 § 1 mom. tredje stycket samma lag i fråga om där avsedd styrelse samt

för direktion För särskilt -

—• ------------- tillämpning, nämligen

för direktion i landstingskommun vad i 43, 44 och 46—51 §§ lands­ tingslagen är föreskrivet med av­ seende å förvaltningsutskottet och i 54 § f järde stycket samma lag i fråga om där avsedd nämnd samt

- avsedd nämnd, lag föreskriva.

12

§.

Till sammanträde med direktio­ nen skola landstingsdirektör eller sjukvårdsdirektör samt sjukhusdi­ rektör, styresman, chefsläkare och sjukhusintendent kallas med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening an­ tecknad till protokollet.

Enahanda befogenhet —------Vad sålunda----------------------

som

Till sammanträde med direktio­ nen skola sjukvårdsdirektör eller, om sådan icke finnes, landstings­ direktör samt sjukhusdirektör, sty­ resman, chefsläkare och. sjukhus­ intendent kallas med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet. ------denna personal. direktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

19

enda möte om året. Detta möte varar endast omkring en vecka, då ärendena skall hinna beredas av särskilda utskott och debatteras och avgöras av lands­ tingen. Till följd härav har den reella beslutanderätten enligt kritiken flyt­ tats över till förvaltningsutskotten, som härigenom fått alltför stark ställ- ning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1962 tillkallades sju sakkunniga jämte eu expert1 för att utreda landstingens organisation och verksamhetsformer. Utredningen skulle mot bakgrund av den kri­ tik som förekommit undersöka i vilken utsträckning ändrad organisation och ändrade arbetsformer behövs för landstingskommunernas beslutande, förvaltande och verkställande organ och lägga fram förslag till behövliga ändringar. Det ingick också i utredningsuppdraget att söka utforma organi­ sationen och verksamhetsformerna så, att landstingen blir i stånd att ha band om ytterligare uppgifter. Däremot borde utredningen inte behandla frågan vilka konkreta nya uppgifter som landstingen bör kunna åläggas efter en organisatorisk reform.

De sakkunniga, som antagit benämningen landsting sutredning en, har den 22 november 1963 avlämnat betänkandet Landstingens organisation och ar­ betsformer m. m. (SOU 1963:64). I betänkandet lägger utredningen fram förslag och rekommendationer som syftar till att få till stånd flera lands- lingsmöten om aret, längre tid för beredning inför mötena och bättre infor­ mation till landstingsmännen mellan mötena. Förvaltningsutskottets cen­ trala ställning anses böra behållas. Utskottets huvuduppgift att leda och samordna verksamheten inom landstingskommunen föreslås skola ren­ odlas genom att flera nämnder inrättas för central förvaltning i landstings­ kommunen och uppgifter av lokal karaktär eller mindre betydelse läggs på speciella organ. Utredningens förslag leder till ändringar av huvudsakligen formell art i landstingslagen. I allt väsentligt skall landstingen ha frihet att själva bestämma organisationen och arbetsformerna.

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av medicinalstyrelsen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i samtliga län, kommunalrättskommittén, länsindelningsutredningen, landstingen eller förvaltningsutskotten i samt­ liga landstingskommuner, Svenska landstingsförbundet och Svenska stads­ förbundet. Länsstyrelserna i Hallands, Västmanlands och Norrbottens län har bifogat yttrande av länsläkaren. Sistnämnda länsstyrelse har också bi- togat yttranden av Luleå stad och Nederkalix kommun.

Remissorganen ansluter sig i allmänhet till landstingsutredningens för­ slag och synpunkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

1 De sakkunniga har utgjorts av förre landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, samt kammarrådet Agnar Arfvidson, förbundsdirektören Ivar Dahlgren, ledamöterna av riksdagens första kammare, lantbrukarna Yngve Nilsson och Ernst Olsson, och ledamöterna av andra kam­ maren, filosofie doktorn Hilding Johansson och överlantmätaren Erik Tobé. Expert liar varit landstingsdirektören Fredrik Lindencrona.

krets skall omfatta en eller flera kommuner. Om det är lämpligt skall indel­ ningen på landsbygden göras efter domsaga eller tingslag (11 § LL). Indel­ ningen beslutas av landstinget (13 §).

För varje valkrets väljs en landstingsman. Dessutom väljs för valkretsen en landstingsman för varje påbörjat befolkningstal av 5 000 (10 §). Leder dessa regler till att antalet landstingsmän i hela landstingskommunen inte kommer att uppgå till 20, skall det befolkningstal som berättigar till val av mer än en landstingsman i varje valkrets sänkas så att minst 20 landstings­ män blir valda (12 §). Däremot finns ingen regel om högsta antalet lands­ tingsmän i landstinget. Antalet landstingsmän i varje landsting varierar f. n. mellan mer än 100 i Stockholms läns landsting och 22 i Kalmar läns norra landsting.

Enligt KL bestäms fullmäktiges antal i kommunen inom vissa gränser efter kommunens folkmängd. Så får t. ex. kommun med högst 2 000 invå­ nare ha 15—20 fullmäktige och kommun med mer än 40 000 invånare ha 45—60 fullmäktige (5 §). Antalet beslutas av fullmäktige. I Stockholm skall antalet fullmäktige vara 100 (5 § KLS).

Landstingets sammanträden

Landsting sammanträder till ett lagtima möte varje år. Mötet börjar första måndagen i oktober (19 § LL). Mötets längd är inte bestämd. Under de senaste tio åren har de lagtima mötena vanligen varat 4—6 dagar. Ofta har en av dessa dagar ägnats åt studieresor inom landstingskommunen.

Urtima möte hålls när landstinget eller förvaltningsutskottet beslutar om det eller när Kungl. Maj :t omedelbart eller på framställning av länsstyrel­ sen förordnar om sådant möte. Beslutas mötet av landstinget eller förvalt­ ningsutskottet, får det inte hållas tidigare än två månader efter det lagtima mötets slut (21 §). Urtima möten är förhållandevis sällsynta. Under åren 1955—1962 har endast ett landsting hållit urtima möte varje år. I nio lands­ tingskommuner förekom under samma tid inget urtima möte. I regel har urtima möte varat en dag, i undantagsfall 2—3 dagar.

Fullmäktige i kommun bestämmer själva ordningen för sina samman­ träden. Sammanträde skall hållas också när länsstyrelsen förordnar om det eller kommunens styrelse eller de flesta av fullmäktige begär det eller full­ mäktiges ordförande finner det behövligt (13 § första stycket KL). Uppdel­ ning i ordinarie och extra sammanträden förekommer inte. Eu de] samman­ träden skall emellertid hållas under bestämda månader för avgörande av särskilt angivna ärenden (11 § andra stycket och 13 § andra t. o. m. sista styckena).

I Stockholm sammanträder fullmäktige i oktober på första helgfria dag efter tjänstgöringsårets början (14 § KLS). Tjänstgöringsåret börjar den 15 oktober (8 §). I övrigt bestämmer fullmäktige ordningen för sina sam­ manträden. Sammanträde skall äga rum också när överståthållarämbetet

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

21

förordnar om det eller när stadskollegiet eller minst en tredjedel av full­ mäktige begär det eller fullmäktiges ordförande finner det nödvändigt. Vid sammanträde senast den 8 december skall stadens utgifts- och inkomststat fastställas. Samtidigt skall fullmäktige anställa val till befattningar inom kommunen som blir lediga vid årets slut. Valen får dock äga rum vid sam­ manträde senare i december (14 §).

Tidpunkten när riksdagen skall sammanträda är fastställd i RF och RO. Riksdagen sammanträder den 10 januari eller, om det är helgdag, dagen därpå. Om det är nödvändigt, kan Kungl. Maj :t kalla samman riksdagen till tidigare dag (2 § RO). Vårsessionen skall avslutas senast den 31 maj, men riksdagen kan förlänga sessionen t. o. m. den 15 juni. Höstsessionen börjar den dag efter den 15 oktober som riksdagens talmän finner lämplig och på­ går så länge det är nödvändigt, dock längst t. o. m. den 31 december. Mellan sessionerna kan Kungl. Maj :t kalla samman riksdagen till extra session, om det är nödvändigt. Extra session skall också hållas på begäran av viss mino­ ritet av riksdagens ledamöter. Riksdagen kan sammankallas också med an­ ledning av vissa särskilda omständigheter (91—94 och 108 §§ RF).

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Beredning vid landstingsmöte

Innan ärende tas upp till avgörande i landstinget skall det vara berett av den nämnd eller beredning dit ärendet hör eller av en eller flera personer som utsetts särskilt för att bereda ärendet mellan landstingets möten. Har den nämnd eller beredning dit ärendet hör inte deltagit i beredningen, skall nämnden eller beredningen få tillfälle att yttra sig i ärendet innan det av­ görs. Förvaltningsutskottet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ärende, som utskottet inte berett (30 § första stycket LL). För val och vissa ärenden som kräver skyndsam behandling är beredning inte obligatorisk (30 § sista stycket).

För beredning av ärende som avgörs av fullmäktige gäller i huvudsak motsvarande bestämmelser (19 och 47 §§ KL, 20 § KLS).

Härutöver gäller för landstinget ytterligare beredningstvång, som inte har motsvarighet i fullmäktige. Ärende får sålunda inte avgöras av landstinget innan det under landstingsmötet beretts av särskilt utskott, som landstinget utser bland sina ledamöter (30 § andra stycket LL). Denna form av bered­ ning motsvarar närmast utskottsbehandlingen av förslag i riksdagen. Enligt

RO skall praktiskt taget varje fråga som behandlas i riksdagen beredas av något av riksdagsutskotten (58 §).

Det står landstinget fritt att bestämma om beredningsutskottens organisa­ tion och verksamhetsformer. Regleringen har i allmänhet skett i lands­ tingets arbetsordning och i annat fall genom särskilda beslut av landstinget. Dessutom torde viss praxis ha utbildat sig inom varje landstingskommun.

Så gott som alla landsting har i arbetsordning bestämt vilka berednings­ utskott som skall tillsättas vid lagtima möte. I stort sett saknas enhetlighet

2:5

landstingen emellan i fråga om typerna av utskott och utskottens verksam­ hetsformer. Utskottsorganisationen synes huvudsakligen ha vuxit fram efter vad som lokalt bedömts nödvändigt eller grunda sig på traditioner inom respektive landstingskommun.

I arbetsordningarna skiljs vanligen mellan beredningsutskott och val­ nämnder eller valutskott. Beredningsutskotten är dels ordinarie, dels till­ fälliga eller särskilda, dels sammansatta. De ordinarie beredningsutskotten är i regel ett eller två för beredning av hälso- och sjukvårdsärenden, ett för beredning av undervisningsärenden och ett för beredning av finans- och allmänna ärenden. I några fall tillsätts utskott för beredning av jordbruks- och andra näringsfrågor och sociala frågor. Även andra slags ordinarie ut­ skott förekommer. Enhetlig praxis saknas i fråga om fördelning av ären­ dena på olika utskott.

I åtta landstingskommuner föreskrivs i arbetsordning att bestämmelserna om beredningsutskott vid lagtima möte skall gälla också vid urtima möte i tillämpliga delar. I övriga arbetsordningar sägs i regel att vid urtima möte skall tillsättas det antal utskott som landstinget finner behövligt.

Antalet ledamöter i beredningsutskotten varierar de olika landstingen emellan. Oftast synes landstingen söka engagera alla landstingsmännen i utskottsarbetet. För att nå detta syfte har man på några håll utsett också suppleanter för ledamöterna i utskotten och bestämt att suppleanterna får vara närvarande vid sammanträdena och delta i överläggningarna men inte i besluten.

Det förekommer att förvaltningsutskottets och hälso- och sjukvårdssty­ relsens ledamöter också är ledamöter i beredningsutskott. På några håll har detta satts i system, eftersom det anses värdefullt att beredningsutskotten på detta sätt får information om förvaltningsutskottets synpunkter på frå­ gor som beredningsutskott handlägger. I praktiken är det inte heller ovan­ ligt att ledamot i förvaltningsutskottet är ordförande i beredningsutskott.

Ofta finns föreskrifter i arbetsordningar att beredningsutskottens utlå­ tanden skall mångfaldigas och delas ut till landstingsmännen viss tid före det sammanträde då utlåtandena skall behandlas. Någon allmän regel är detta dock inte.

I samband med att landstinget remitterar ärendena till beredningsutskot­ ten hålls i ett tiotal landsting någon form av remissdebatt, som emellertid inte är en allmän debatt utan närmast överläggningar kring ett visst antal ärenden.

Beträffande den närmare regleringen i landstingens arbetsordningar av beredningsutskottens verksamhet och bestämmelserna om riksdagens be­ redning av där förekommande ärenden hänvisas till redogörelsen därför i utredningens betänkande (s. 41—51).

Förvaltningsutskottets kompetens

Förvaltningsutskottets allmänna uppgifter regleras i 41 § LL. Utskottet

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

25

männa landstingsmannaval ägt rum. Landstinget utser ordförande och vice ordförande i utskottet (45 §). Utskottet sammanträder på tid och plats som utskottet bestämmer och dessutom när ordföranden finner det nödvändigt eller minst halva antalet ledamöter begär det för visst angivet ändamål (46 §). Suppleant bör kallas till tjänstgöring vid förhinder för ledamot eller vid ledighet efter ledamot som inte utsetts vid proportionellt val. Också i annat fall äger suppleant närvara vid sammanträde. Han skall alltid under­ rättas om tid för sammanträde (47 §).

För kommuns styrelse gäller i allt väsentligt motsvarande bestämmelser som för förvaltningsutskottet (7, 31—36, 47 och 48 §§ KL, 31—34, 37, 38 och 47 §§ KLS). Dock ställs dessutom den begränsningen upp för valbarhet till kommunens styrelse, att befattningshavare som är anställd hos kom­ munen och är chef för något verk som hör till styrelsens förvaltningsområde inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen (7 och 32 §§ KL). I Stock­ holm väljs ledamöter i stadskollegiet bland stadsfullmäktiges ledamöter (31 § KLS). Stadsfullmäktig som är borgarråd eller chef för verk som hör till kommunalförvaltningen får inte utses till ledamot eller suppleant i stads­ kollegiet (32 § KLS).

Landstinget får i reglemente för förvaltningsutskottet bestämma om och i vilken omfattning utskottets uppgifter skall fördelas på två eller flera sär­ skilda avdelningar av utskottet. I reglementet kan föreskrivas att avdel­ ningarna skall utses genom särskilda val. Bestämmelserna om utskottet i

LL äger motsvarande tillämpning på avdelning med det undantaget att av­ delningen själv inom sig utser ordförande och vice ordförande (52 § första stycket). Är utskottet delat på avdelningar, skall samfällda utskottet göra upp förslag till utgift- och inkomststat och ha inseende över hälso- och sjuk­ vårdsstyrelsen (52 § andra stycket).

Fullmäktige i kommun får anta reglemente för kommunens styrelse. I reglementet kan bestämmas att styrelsen får uppdra åt bl. a. särskild avdel­ ning inom styrelsen att på styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, som skall anges i reglementet (43 § KL). Sådan avdelnings beslu­ tanderätt grundar sig alltsa inte omedelbart på reglementet och avdelningen kan inte själv överlåta beslutanderätten på annan. Motsvarande gäller stads- kollegium och drätselkammare i stad (49 § KL, 48 § KLS).

Beträffande landstingskommunens hälso- och sjukvårdsstyrelses verk­ samhet gäller samma bestämmelser som för förvaltningsutskottet i fråga om valbarhet, valperiod, val av presidium och sammanträden. Styrelsen kan dock inte delas på avdelningar (53 § 1 mom. LL). I övrigt gäller beträf­ fande styrelsens verksamhet vad som föreskrivs i lag eller författning (53 § 4 mom. LL). Därmed åsyftas närmast sjukvårdslagen (SjL) den 6 juni 1962 (nr 242) och sjukvårdsstadgan (SjSt) den 29 mars 1963 (nr 70). SjL inne­ håller i fråga om sjukvårdsstyrelse i landstingskommun cndasl hänvisning till bestämmelserna i LL om styrelsens organisation och arbetsformer (9 g

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

27

förvaltningsutskottet motsvarande tillämpning. LL överensstämmer i dessa hänseenden med KL och KLS. Mandattiden för ledamöter och suppleanter i sådan nämnd i Stockholm är dock endast två år (51 § KLS).

Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr

Enligt vad landstingsutredningen inhämtat har många förvaltningsutskott belastats med förvaltnings- och verkställighetsbestyr av lokal karaktär eller underordnad betydelse för ledningen av landstingets verksamhet. I fråga om förvaltningsutskott som även är hälso- och sjukvårdsstyrelse ger utred­ ningen följande exempel. Förvaltningsutskottet i Gotlands läns landstings­ kommun är sjukhemsdirektion. I Kronobergs läns landstingskommun är förvaltningsutskottet direktion för både sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka och långvarigt sjuka och styrelse för en vårdanstalt för psykiskt efter­ blivna. Dessutom fungerar utskottet som barnhemsstyrelse. Blekinge läns landstingskommuns förvaltningsutskott är direktion för hem för långvarigt sjuka och styrelse för hörselskola. I Hallands läns landstingskommun är förvaltningsutskottet direktion för ett sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka. Förvaltningsutskottet i Västmanlands läns landstingskommun är direktion för ett konvalescenthem och styrelse för ett jordbruk. I Gävleborgs län är landstingskommunens förvaltningsutskott styrelse för arbetsträningsinsti- tut, hörselskola och cp-skola. I Västernorrlands län lyder rättshjälpsanstal- ten under landstingskommunens förvaltningsutskott som även är barn­ hemsstyrelse. Förvaltningsutskottet i Västerbottens läns landstingskommun fungerar som direktion för två sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka och för två sjukhem för långvarigt sjuka. Norrbottens läns landstingskommuns förvaltningsutskott är såväl centralstyrelse för undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna som barnhemsstyrelse. Tidigare var utskottet di­ rektion för alla landstingskommunens sjukhem.

Två förvaltningsutskott som är delade på dels hälso- och sjukvårdsstyrelse dels finansavdelning har även uppgifter som nämnder för särskilda förvalt­ nings- och verkställighetsbestyr. Sålunda är förvaltningsutskottet i Söder­ manlands läns landstingskommun direktion för sjukhem för lättskötta psy­ kiskt sjuka. Detsamma är fallet i Malmöhus läns landstingskommun, vars hälso- och sjukvårdsstyrelse är direktion för olika sjukhem för långvarigt sjuka. Den är också barnhemsstyrelse.

I Älvsborgs läns landstingskommuns förvaltningsutskott, det enda som är uppdelat på hälsovårdsstyrelse, sjukvårdsstyrelse och finansavdelning, är hälsovårdsstyrelsen direktion för tre sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka och styrelse för barnhemmen. Sjukvårdsstyrelsen är direktion för två epidemisjukhus, nio sjukhem för långvarigt sjuka och förlossningshem.

Skaraborgs och Värmlands läns landstingskommuner har förvaltningsut­ skott som även är sjukvårdsstyrelser, medan hälsovårdsstyrclserna är fri­

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

stående. Förvaltningsutskottet i den förra landstingskommunen är direk­ tion för sjukhem för långvarigt sjuka och för lättskötta psykiskt sjuka när sjukhemmen inte är anslutna till lasarett eller annat sjukhus. Förvaltnings­ utskottet i Värmlands läns landstingskommun är även barnhemsstyrelse. Förvaltningsutskottet i Örebro läns landstingskommun är styrelse för cen­ traltvätt, regionplanekontor och kemisk station.

Arvodesanställda förtroendemän in. m.

Landstingsmans rätt till ersättning med anledning av uppdraget regleras i 39 § 1 och 2 mom. LL (ändrade senast 1962: 156). Där sägs att landstinget äger besluta att landstingsman skall få traktamente för särskilda av uppdra­ get föranledda kostnader för uppehälle samt ersättning för resekostnader och andra med uppdraget förenade utgifter. Grunder för dessa ersättningar bestämmer landstinget. Efter landstingets bestämmande kan landstingsman få också arvode för det arbete som är förenat med uppdraget. Arvodet får inte överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art och den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget.

I fall som avses i författning om allmän försäkring äger landstinget träffa överenskommelse att utgående arvoden skall anses som inkomst av anställ­ ning. Föreligger särskilda skäl äger landstinget bevilja pension i form av ålderspension, förtidspension och familjepension åt landstingsman som på grund av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning under en lång följd av år.

Bestämmelserna i 39 § 1 och 2 mom. LL äger motsvarande tillämpning på ledamot i förvaltningsutskottet och utsedd ledamot i annan nämnd samt suppleant för sådan ledamot (39 § 3 mom. och 55 § 1 mom. LL).

Fram till hösten 1963 hade tre landsting beslutat om arvoden till förtro­ endemän som i princip var heltidssysselsatta, nämligen en ordförande i för­ valtningsutskott, en ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelse och i lands­ tingskommunens byggnadskommitté samt en förvaltningsutskottsordföran- de som är verkställande ledamot i landstingskommunens centrala byggnads­ kommitté.

För förtroendemän i primärkommun har ersättnings-, arvodes- och pen­ sionsfrågorna reglerats på samma sätt som för landstingskommunens för­ troendemän (28 och 46 §§ KL, 29 och 53 §§ KLS). I primärkommunerna har systemet med heltidssysslor för kommunala förtroendemän vunnit allt stör­ re spridning under de senaste åren, särskilt i städerna. I flera fall har så­ lunda drätselkammarens ordförande i denna egenskap knutits till den centrala förvaltningens ledning och i samband därmed beretts så stor eko­ nomisk gottgörelse att han odelat kan ägna sig åt den kommunala verksam­ heten. Som exempel på städer med heltidsanställda drätselkammarordföran- de (drätselordförande, drätselchef, drätseldirektör, kommunalråd, kollegie- råd) må nämnas Norrköping, Hälsingborg, Linköping, Borås, Halmstad,

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

29

Södertälje, Katrineholm, Oxelösund, Kiruna, Landskrona, Uddevalla, Bor­ länge, Sandviken, Vänersborg, Ystad och Motala.

I Stockholm är som nämnts förut stadskollegiet stadens styrelse (30—

43 §§ KLS). De ärenden som ankommer på stadskollegiets handläggning föredras av borgarråden, om inte annan ordning för visst ärendes föredrag­ ning beslutats enligt reglementet för kollegiet. Ärendena föredras enligt rotel- indelning av borgarråden, som inte får delta i besluten. Borgarråden utses av stadsfullmäktige vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret för fyra år och är förtroendemän med fast avlöning och pensionsrätt (44— 46 och 50 §§ KLS). Till borgarråd får utses endast personer med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv. Antalet borgarråd är f. n. nio. De är ordförande i de viktigare nämn­ derna i staden, var och en inom sin rotel. Borgarråden äger yttrande- och förslagsrätt i stadsfullmäktige även om de inte är ledamöter. De är skyldiga att närvara vid sammanträden med stadsfullmäktige och stadskollegiet. Ut­ över föredragnings- och närvaroskyldighet har några arbetsuppgifter inte angivits i lagen eller reglementet. Tillsammans bildar borgarråden en bor- garrådsberedning. Stadsfullmäktige utser ett borgarråd till ordförande i be­ redningen och denne föredrar budgetförslaget i stadskollegiet. Reglemente för borgarrådsberedningen skall antas av stadsfullmäktige och underställas Kungl. Maj :ts prövning (48 § KLS).

Borgarrådsberedningen har i praxis utbildats till ett självständigt bered­ ningsorgan, hos vilket borgarrådens samfällda inflytande koncentrerats. In­ delningen i borgarrådsrotlar är följande: a) drätselroteln, ordföranden är ordförande i borgarrådsberedningen och drätselnämnden m. in.; b) perso- nalroteln, ordföranden är ordförande i lönenämnden; c) fastighetsroteln, ordföranden är ordförande i fastighetsnäinnden; d) stadsbyggnadsroteln, ordföranden är ordförande i byggnadsnämnden och gatunämnden m. m.;

e) industriroteln, ordföranden är ordförande i industriverksstyrelsen, hamn­ styrelsen m. in.; f) socialroteln, ordföranden är ordförande i de sociala nämnderna; g) kulturroteln, ordföranden är ordförande i skoldirektionen m. m.; h) sjukvårdsroteln, ordföranden är ordförande i sjukvårdsstyrelsen, hälsovårdsnämnden och folktandvårdsstyrelsen; i) stor-stockholmsroteln, ordföranden är ordförande i delegationen för stor-stockliolmsfrågor. Stads­ kollegiet biträds av stadskansliet, för vilket borgarrådsberedningens ordfö­ rande är chef.

Under stadskollegiet i Göteborg inrättades 1955 fyra befattningar som stadssekreterare, vilka är stadskollegiets tjänstemän och svarar för bered­ ning och föredragning av kollegiets ärenden. Tjänstemannaställningen mar­ keras genom att deras anställningsvillkor regleras i särskilda tjänste-och pen- sionsreglementen för stadssekreterare, att speciella kvalifikationer fordras för befattningarna och att stadssckreterarna förutsätts ha enbart beredande och föredragande uppgifter i stadkollegiet. Samtidigt anses man ha behållit för-

Kungl. Maj.ts proposition nr (it år 1965

31

teman, någon eller några ledamöter i förvaltningsutskottet i samråd med landstingsdirektören, arbetsutskott inom förvaltningsutskottet eller annan styrelse eller nämnd. Delegationsföreskrift saknas i sex landstingskommu­ ner. Beslutanderätt delegeras emellertid av förvaltningsutskott i en del sär­ skilt angivna ärenden trots att reglering saknas i utskottets reglemente.

Delegationsföreskrifter för förvaltningsutskott är utformade på skilda sätt i reglementena. Enligt generella föreskrifter som förekommer i vissa regle­ menten äger förvaltningsutskottet uppdra åt ledamot i utskottet eller befatt­ ningshavare hos landstingskommunen att inom ramen för medel som lands­ tinget anvisar besluta i ärenden som angår den löpande driften och förvalt­ ningen av landstingets anstalter och institutioner, dock inte i ärenden av principiell natur. I andra reglementen ges mer detaljerade delegationsbe- stämmelser. Olika former av delegation förekommer vid sidan av varandra. Bl. a. föreskrivs i eu del reglementen att beslutanderätten tillkommer lands­ tingsdirektören eller annan tjänsteman och en eller flera förtroendemän gemensamt.

Beträffande den närmare utformningen av delegationsföreskrifterna i reg­ lementena för förvaltningsutskotten och övriga nämnder hänvisas till lands- tingsutredningens betänkande (s. 93—99).

Information till landstingsmannen

Inkomna förslag till landstinget skall förvaltningsutskottet låta trycka och sända till länsstyrelsen och samtliga landstingsmän om möjligt minst åtta dagar före lagtima mötes början. Föredragningslista för mötet skall upprättas av förvaltningsutskottet och delas ut i samma ordning som för­ slagen (20 § 2 mom. LL). Motsvarande föreskrifter saknas för urtima möte. I allmänhet låter förvaltningsutskotten förslagen till lagtima möte tryckas i olika delar som sänds till landstingsmännen successivt. Tiden för utsändan­ det varierar från juni till mötets början. Enhetlig praxis saknas också i fråga om dispositionen av ärendena i trycket. Oftast brukar handlingarna och före­ dragningslistan tryckas även vid urtima möten.

Frågan om information till landstingets ledamöter om den landstings- kommunala styrelsens verksamhet har i LL reglerats på så sätt att förvalt­ ningsutskottet årligen skall avge berättelse till lagtima möte över sin verk­ samhet under tiden från senaste lagtima möte (41 §). Motsvarande regler saknas i KL och KLS.

Föreskrifter om skyldighet att hålla de enskilda ledamöterna i lands­ tingen löpande informerade om verksamheten inom den landstingskommu- nala styrelsen synes saknas i reglementena för förvaltningsutskotten. I 21 landstingskommuner synes dock landstingets ledamöter kontinuerligt få förvaltningsutskottens protokoll. Ledamöterna i Södermanlands läns lands­ ting tillställs löpande sammanställningar av protokollen och ledamöterna i Kristianstads läns landsting för sammanställning vid utgången av första,

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

33

Landstingsutredningen

Allmänna synpunkter

Landstingsutredningen lämnar i sitt betänkande (s. 101—116) en redo­ görelse för den kritik som har riktats mot landstingen och den landstings- kommunala förvaltningen. Sammanfattningsvis framgår av redogörelsen, att man i pressen har framställt önskemål om bättre betingelser för landstings­ ledamöterna att få reellt inflytande över den landstingskommunala verk­ samheten, förstärkning av landstingens centrala förvaltning och bättre of­ fentlig insyn i förvaltningen, framför allt i förvaltningsutskottets verksam­ het. I riksdagen har inte framställts krav på större ändringar i landstingens eller den landstingskommunala styrelsens organisation och arbetsformer. Inte heller har utredningen funnit att landstingen eller förvaltningsutskot­ ten själva har ansett nuvarande författningsbestämmelser om organisatio­ nen och arbetsformerna otillfredsställande i några mera väsentliga avseen­ den.

Mot denna bakgrund konstaterar utredningen att några i grunden väsent­ liga anmärkningar inte har riktats mot de landstingskommunala styrelse­ formerna. I skilda sammanhang har tvärtom dokumenterats att landstings­ kommunerna har ändamålsenlig organisation, vilket enligt utredningens mening ger vid handen att LL i stort sett har varit lämpad för sitt ändamål. Särskilt stryker utredningen under att den landstingskommunala verksam­ hetens starka utveckling till stor del har ägt rum medan 1924 års lag om landsting ännu gällde. Utredningen finner det vidare allmänt omvittnat att landstingskommunernas på det hela taget ändamålsenliga och smidiga för­ valtning har möjliggjorts genom att landstingen och deras verkställande organ har haft stor frihet att utforma sin verksamhet efter vad som har varit lämpligt och önskvärt med hänsyn till lokala förhållanden och behov.

Det finns enligt utredningens uppfattning ingen anledning att utgå från att LL principiellt skulle bli mindre ändamålsenlig i samband med att landstingskommunerna i princip skall svara för samhällets totala hälso- och sjukvård. LL ger i stort sett landstingen möjlighet att ge den landstings­ kommunala verksamheten den utformning som krävs för de skilda lands- tingskommunala uppgifterna. Nuvarande organisation och arbetsformer torde inte vara olämpliga eller otjänliga för ytterligare uppgifter. Lands­ tinget äger enligt gällande lag självt avgöra omfattningen av landstingsleda­ möternas deltagande i och ansvar för den landstingskommunala verksam­ hetens olika delar. Detta innebär emellertid enligt utredningen inte att så­ väl landstingets som den landstingskommunala styrelsens organisation och

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV 61

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

arbetsformer och bestämmelserna därom är lämpligt utformade till alla de­ lar. I vissa hänseenden kan kritik riktas mot det ändamålsenliga i både lag­ bestämmelser och praxis. Flertalet brister synes dock ligga på det formella planet.

Utredningen framhåller att en vägledande princip för vår kommunala lagstiftning har varit att våra kommuner bör åtnjuta största möjliga frihet att ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer med hänsyn till skif­ tande lokala behov. Landstingskommuner och andra kommuner fyller bäst sina många uppgifter som regionala samhällsorgan, om de åtnjuter frihet på det organisatoriska området. Alltför ingående reglering av deras förhål­ landen skulle kringskära deras självstyrelse. Det minimum av bestämmel­ ser som behövs bör enligt utredningens uppfattning i största möjliga ut­ sträckning säkerställa den landstingskommunala självstyrelsen som så­ dan.

Viss likhet i form och innehåll mellan de för landstingskommunerna och primärkommunerna gällande lagarna åstadkoms genom förra decenniets kommunallagstiftning. Även landstingsutredningen finner det angeläget att de grundläggande bestämmelserna för den landstingskommunala och pri­ märkommunala verksamheten principiellt får samma innehåll. Den likfor­ mighet som har åstadkommits synes av allt att döma ha inneburit formella och praktiska fördelar för landstingen. Att för dessa föra in helt ny organi­ sation och nya arbetsformer, som skulle strida mot gällande och vedertagna bestämmelser för de borgerliga kommunerna, är enligt utredningens åsikt varken behövligt eller önskvärt. Men man bör hålla i minnet att det råder principiella skillnader mellan sekundärkommuner och primärkommuner. Bortsett från att landstingskommunerna av tradition och andra orsaker har kommit att till största delen ha hand om hälso- och sjukvårdsuppgifter, bör beaktas att landstingskommunen i allmänhet har en geografisk utbredning som saknar motsvarighet på den primärkommunala sidan. Till detta kom­ mer verksamhetsgrenarnas spridning inom området och de kommunika- tionstekniska och demografiska faktorernas inverkan på landstingskom­ munens förvaltning. Utredningen finner det därför inte utan vidare givet att de primärkommunala reglerna till alla delar är lämpliga för landsting och förvaltningsutskott. Det kan dock inte uteslutas att landstingskommu­ nerna i stort sett skulle kunna fungera efter samma lagbestämmelser som primärkommunerna.

En översyn av landstingslagen i de delar den reglerar landstingets och förvaltningsutskottets organisation och arbetsformer anser utredningen böra hållas inom ramen för den gällande lagstiftningen. Med hänsyn till den önskvärda likformigheten mellan de olika kommunalförfattningarna ligger det enligt utredningen närmast till hands att pröva om det är möjligt att mer än som skett hittills närma landstingslagens bestämmelser till vad som gäller primärkommunerna. Landstingets frihet att självt i största möj­

35

liga utsträckning reglera sin och förvaltningsutskottets samt andra lands- tingskommunala organs organisation och arbetsformer bör emellertid be­ hållas och utvecklas.

En jämförelse mellan de kommunala representationernas och riksdagens organisation och verksamhetsformer skulle enligt utredningen i och för sig vara intressant, om t. ex. en prövning skulle göras av landets totala styrelse och förvaltning, särskilt vid bedömning av gränsdragningen mellan statens och de olika kommunernas uppgifter. En bestämd och klarare gränsdrag­ ning än nu mellan statens och de olika kommunernas uppgifter har efter­ lysts i olika sammanhang. Utredningen vill erinra om gränsdragningsfrå- gorna inför den utveckling som förestår i fråga om kommun- och länsin­ delning och eventuella nya uppgifter för de olika kommuntyperna. Det är snarare dessa frågor och kostnadsfördelningen mellan staten och lands­ tingskommunerna, speciellt beträffande sjukvårdens finansiering, som har avgörande betydelse för om landstingskommunerna skall bli i stånd att hand­ ha ytterligare uppgifter inom exempelvis åldringsvården, yrkesutbildningen och regionala samhällsplaneringen.

Utredningen ställer sig alltså tveksam till att föra in nya organisations- och verksamhetsformer på den landstingskommunala sektorn. En jämfö­ relse mellan landstingslagen och riksdagsordningen anser utredningen visa att riksdagsordningen med tillhörande stadgar knappast bör eller kan ligga till grund för landstingets verksamhet.

Enligt utredningen kan det inte anses ingå i dess uppdrag att pröva gäl­ lande bestämmelser om antalet landstingsmän i landstinget. Det är emel­ lertid önskvärt, anför utredningen, att bestämmelserna prövas särskilt. I landstingskommuner vilkas områden f. n. har markant folkökning ökar representationernas storlek så mycket att de blir oformliga i förhållande till de landstingskommunala uppgifternas omfattning och innehåll. Spörsmålet bör i vart fall bli aktuellt efter den översyn av länsindelningen som det på­ går utredning om.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Landstingets verksamhet

Landstingets sammanträden

Kritiken mot landstingets verksamhet har, erinrar landstingsutredning- en, gått ut på bl. a. att landstinget bör sammanträda oftare än vad som nu är fallet. Bakom denna uppfattning torde ligga åsikten att förtroendemän­ nens ställning skulle stärkas och bättre kontakt nås mellan landstinget och förvaltningsutskottet, om landstinget sammanträdde oftare än nu. Även de alltmer omfattande landstingskommunala arbetsuppgifterna motiverar enligt kritiken fler landstingsmöten.

Landstinget har genom bestämmelsen om lagtima möte bunden samman- trädestid och sammanträdesform, från vilken undantag är medgivet i form

;

iö

av urtima möte. Enligt utredningen visar praxis att bara ett par landsting kan sägas ha satt urtima möten i system. I övrigt förekommer sådana mö­ ten sporadiskt och har efter 1954 inte alls förekommit hos en tredjedel av antalet landsting. I regel torde urtima möten föranledas av större special­ frågor såsom utbyggnadsplaner inom sjukvården och liknande. Trots den betydande expansion som skett särskilt inom sjukvården har dock det över­ vägande antalet landsting ansett sig kunna besluta i dessa frågor vid det lag- tima mötet.

Det finns enligt utredningens uppfattning anledning att överväga om det är förenligt med det allmännas och de enskilda landstingsmännens intres­ sen att landstinget skall avgöra så viktiga frågor som t. ex. landstingskom­ munens sjukvårdsärenden vid ett sammanträde som är begränsat till några få dagar under en och samma vecka. Med hänsyn till önskvärdheten av ökat inflytande på och intresse för frågorna från de enskilda landstingsledamö­ ternas sida och till de landstingskommunala uppgifternas tillväxt i antal och omfattning kan det i längden komma att visa sig mindre tillfredsstäl­ lande att landstinget sammanträder bara en gång årligen. Utredningen ifrå­ gasätter om det finns anledning att behålla det nuvarande sammanträdes- systemet, som arbetsmässigt i stor utsträckning binder landstinget till en­ dast ett sammanträde och inte erbjuder tillräckligt smidiga former för landstingets beslut om ytterligare sammanträden. Bestämmelser som mot­ svarar dem som gäller för fullmäktige i primärkommun skulle möjligen ge landstinget större frihet att välja sammanträdestider än gällande bestäm­ melser i LL. KL förutsätter att fullmäktige sammanträder mer än en gång om året. En anpassning av reglerna för landstinget till att motsvara vad som gäller för fullmäktige skulle ge landstinget möjlighet att lämpa sina sam­ manträden efter de expanderande landstingskommunala arbetsuppgifterna. Samtidigt skulle möjligheterna för landstingets ledamöter att öva inflytande på angelägenheterna och vinna ökad insikt i landstingskommunens förvalt­ ning stärkas.

Med hänsyn till landstingskommunernas geografiska utbredning och den lokala spridningen av verksamhetsgrenarna anser utredningen emellertid att landstinget inte kan sammanträda och arbeta på samma sätt som en primärkommunal fullmäktigförsamling. Det torde knappast vara prak­ tiskt genomförbart eller ändamålsenligt att för landstingets del helt kopiera de bestämmelser som gäller för fullmäktigsammanträdena. Arbetsmässigt kan det enligt utredningens uppfattning vara till fördel att koncentrera landstingsarbetet till en eller flera perioder i stället för att införa den pri­ märkommunala ordningen med sammanträden om några timmar enstaka dagar.

För utredningen framstår det som väsentligast att landstinget kan sam­ manträda efter behov och så smidigt som möjligt fullgöra sina åligganden utan att eftersätta vad som måste iakttas från offentlighetssynpunkt. Det

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

37

oör ankomma på landstinget att självt besluta enligt vilken ordning det skall sammanträda. Fastställande av utgift- och inkomststaten och utde- biteringssatsen kräver dock att ett sammanträde fixeras till oktober månad. Landstinget bör alltså hålla minst ett möte där landstingskommunens ut­ gift- och inkomststat och grunden för utdebitering av landstingsskatt fast­ ställs. I anslutning härtill föreslår utredningen, om än med tvekan, att de nuvarande beteckningarna lagtima och urtima möte utgår och ersätts med beteckningen landstingsmöte. Uttrycket urtima leder tanken till en sam­ mankomst av mycket extraordinär natur. Det skulle inte rimma med att man håller flera landstingsmöten än ett om året.

I betänkandet påpekas att det kan bli till förfång för landstingsledamö­ ter som är riksdagsmän om landstingsmöte till tiden sammanfaller med riksdagens sammanträden. Landstinget får genom sin rätt att besluta om sammanträdesdagar möjlighet att ta hänsyn till riksdagsarbetet. Möjlighet finns för övrigt att utnyttja suppleanter. Av betydelse är också att många landstingsmän torde önska att oktobermötet fixeras att börja viss dag i må­ naden. Lämpligen bör denna dag fastställas i landstingets arbetsordning. Hinder bör inte föreligga att även tidpunkterna för andra landstingsmöten faststalls i arbetsordningen. Det kan vara praktiskt lämpligt om landstinget normalt vill sammanträda mer än en gång om året.

Om landstinget får samma frihet att besluta om sina sammanträden som fullmäktige i primärkommun bör enligt utredningen den nuvarande be­ stämmelsen att urtima möte inte kan sammankallas av landstinget eller förvaltningsutskottet förrän minst två månader efter lagtima mötes slut utgå.

Någon tidsgräns för landstingsmötets varaktighet finns inte f. n. Det finns enligt utredningens uppfattning inte heller anledning att införa föreskrifter därom. Även i detta avseende bör landstinget ha full frihet att bestämma.

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

Beredningen vid landstingsmöte

Landstingsutredningen anför att kritiken mot beredningsförfarandet un­ der landstingsmöte framför allt inriktats på att alltför kort tid står till be­ redningsutskottens förfogande under landstingsmötet och att berednings­ förfarandet lätt sjunker ner till eu formalitet.

För landstinget gäller dubbelt beredningstvång. De ärenden som skall avgöras skall vara beredda av dels den nämnd dit ärendet hör efter sin beskaffenhet eller av den eller de personer som särskilt utsetts att mellan landstingets möten bereda ärendet, dels särskilt beredningsutskott under landstingets möte. Landstingsutredningen anför att det dubbla berednings- tvånget i landstinget saknar motsvarighet på den primärkommunala sidan. Bakgrunden till det dubbla beredningstvånget är att landstingsledamöterna skall få tillfälle att tränga in i föreliggande frågor mer ingående än vad som ar möjligt under själva landstingssammanträdet. Landstingsledamöterna kan ju inte på samma sätt som fullmäktige följa förvaltningen mellan re-

3i>

ten härav hör enligt utredningen kunna uppvägas av fördelarna att ha per­ manenta beredningsutskott. Val av nya utskott måste under alla förhållan­ den ske efter ett landstingsval.

LL innehåller inte några bestämmelser om landstingsutskottens organi­ sation och arbetssätt. Utredningen påpekar att formerna och arbetssätten skiftar starkt. Även om uniformitet inte är nödvändig eller önskvärd och de lokala behoven och önskemålen om smidighet i förfarandet skall tillgo­ doses, bör landstingen enligt utredningens uppfattning i ökad omfattning försöka länka in beredningsförfarandet i fastare former än nu och i bättre överensstämmelse med gällande rätt och utvecklingen inom den landstings­ kommunal verksamheten. Fastän det inte föreligger skyldighet för lands­ tingen att ha arbetsordningar för sina sammanträden är det enligt utred­ ningen otillfredsställande, att man på sina håll arbetar efter föråldrade ar­ betsordningar eller helt saknar arbetsordningar.

Landstinget bör enligt utredningens mening reglera i sin arbetsordning vilka utskott som skall tillsättas. I princip bör alla landstingets ledamöter aktivt engageras i beredningsarbetet. Övervägande antalet landsting bär också satt in sina ledamöter i beredningsarbetet eller i varje fall genom suppleantsystem försökt tillgodose önskemålet att så många som möjligt skall delta i det. Även om några landsting med nu gällande bestämmelser har ett mycket stort antal landstingsmän anser landstingsutredningen att det bör ligga i linje med landstingets och de enskilda ledamöternas intresse att samtliga, med vissa undantag, sysselsätts i utskottsarbetet. För att undvika alltför stora landstingsutskott bör övervägas att dela upp ärendena på fler utskott så att varje landstingsman får möjlighet att bli ledamot i något.

Utredningen ifrågasätter om inte inskränkning bör göras i vissa ledamö­ ters deltagande i landstingsutskottens arbete. Många landsting har regeln att landstingets ordförande och vice ordförande inte skall delta i utskotts­ arbetet. I Malmöhus läns landstings arbetsordning har dessutom införts den regeln, att ledamot av förvaltningsutskottet inte bör vara ordförande i lands­ tingsutskott. Utredningen anser att lämplighetsskäl kan anföras mot att förvaltningsutskottets ledamöter deltar i landstingsutskottens arbete. Kon­ takt mellan förvaltningsutskottet och landstingsutskotten kan upprätthål­ las genom att landstingsutskotten får rätt att kalla ledamot av förvaltnings­ utskottet till sammanträde för att lämna upplysningar. Vidare synes de ut­ redningen olämpligt, att ordföranden och vice ordföranden i landstinget deltar i utskottsarbetet under landstingsmöte.

Remissdebatt förekommer inte allmänt i landstinget. Landstingsutred­ ningen uttalar att remissdebatt kan vara ägnad att underlätta landstings- männens aibete och främja intresset för landstingskommunens angelägen­ heter. Möjligen skulle en allmän remissdebatt bidra till större intresse från allmänhetens sida. Varje landsting bör dock självt besluta i frågan.

Utredningen finner det vidare vara angeläget att utskottens organisation

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 dr 1965

och arbetsformer blir mer reglerade än vad som är fallet nu. Dangenom bör utskottens arbete kunna få bättre stadga. Lämpligen bör de regler som gäl­ ler för förvaltningsutskottets och övriga nämnders sammanträden, val av ordförande och kallelse av suppleant m. m. tillämpas även på landstingsut-

skotten.

Arbetsordning

Utredningen har i det föregående på olika punkter angett att närmare bestämmelser i olika hänseenden bör tas in i arbetsordning. Det gäller t. ex. tider för landstingsmöte och landstingsutskottens organisation och verk­ samhetsformer. Med hänsyn härtill finner utredningen det nödvändigt att landstinget har en arbetsordning. Härigenom torde bättre förutsättningar kunna skapas för ett ändamålsenligt landstingsarbete. Inte minst betydel­ sefull måste en arbetsordning vara för de enskilda ledamöternas möjlighet att bedöma landstingets arbetssätt och vad det fordrar. Utredningen före­ slår därför att arbetsordning obligatoriskt skall antas av landstinget.

Förvaltningsutskottet och Övriga nämnder

Förvaltningsutskottets kompetens m. m.

Det särpräglade för förvaltningsutskottet är enligt landstingsutredningen att det självständigt företräder landstinget mellan dess möten. Genom den­ na bestämmelse om ställföreträdarskap, som tillkom redan vid 1924 års landstingslagstiftning, har förvaltningsutskottet avsevärt starkare ställning än den primärkommunala styrelsen.

Organisationen av och arbetsformerna för den landstingskommunal för­ valtningen i dess helhet har, säger utredningen, otvivelaktigt lett till att för­ valtningsutskottet kommit att inta en dominerande ställning, som i vissa fall setts med kritiska ögon. Särskilt har kritiserats att förvaltningsutskottets arbete och ställningstaganden i stor utsträckning har undandragits insyn från de enskilda landstingsledamöternas sida och den offentlighet som skall känneteckna all förvaltning. Kritiken har speciellt uppmärksammat brister i utskottets information om sina åtgärder.

Förvaltningsutskottets befogenheter är i sista hand beroende av lands­ tingets beslut, bortsett från vad som kan vara föreskrivet i lag eller författ­ ning. Sålunda kan landstinget dra upp riktlinjer för utskottets kompetens genom att t. ex. uttryckligen delegera vissa befogenheter till utskottet. En annan möjlighet är att landstinget fastställer direkta begränsningar för ut­ skottets verksamhet. Efter vad landstingsutredningen kunnat finna har inte något landsting valt den senare vägen utan låtit förvaltningsutskotten inneha obegränsat ställföreträdarskap. Självfallet har landstinget gett di­ rektiv för förvaltningsutskottets handlande i ärenden, i vilka landstinget

fattat särskilda beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

41

Det ligger sålunda i varje landstings händer, framhåller utredningen, att besluta om förvaltningsutskottets ställning som landstingskommunens sty­ relse utöver vad som anges i lag eller författning. Utskottets ansvar inför landstinget torde vara tillräckligt skydd mot missbruk från utskottets sida. Såvitt utredningen vet har det hittillsvarande systemet inte medfört några olägenheter av betydelse. Utredningen förordar att det liksom hittills över­ lämnas åt rättspraxis att med hänsynstagande till vad som är rimligt och ändamålsenligt dra upp gränserna för förvaltningsutskottens befogenheter att företräda landstinget.

I fråga om utskottets allmänna uppgifter i övrigt finner utredningen att de är ändamålsenligt reglerade i LL och för övrigt nära sammanfaller med de åligganden som primärkommunens styrelse har. Liksom denna skall förvaltningsutskottet vara ett ledande, initiativtagande och övervakande organ.

Landstingsutredningen berör härefter frågan om behovet att på den lands­ tingskommunal sidan införa motsvarighet till stadskollegium. Motivet för stadskollegieinstitutet har, erinrar utredningen, varit att genom att avskilja drätselförvaltningen till en drätselkammare (drätselnämnd) ge styrelsen möjlighet att ägna sig åt ledningen av stadens förvaltning. För landstings­ kommunens del kan motsvarighet härtill på sätt och vis anses föreligga ge­ nom möjligheten att dela upp utskottet på avdelningar. Av den anledningen och med tanke på landstingskommunernas uppgifter i allmänhet torde knap­ past något stå att vinna genom att tillskapa ett landstingskommunalt kolle- gieinstitut. Utredningen erinrar om att endast Göteborg och Hälsingborg vid sidan av Stockholm hittills infört stadskollegier.

Utredningen finner alltså att det inte behövs någon ändring i bestäm­ melserna om förvaltningsutskottets åligganden i dess egenskap av lands­ tingskommunens styrelse. Detta anser utredningen vara fallet även om landstinget skulle sammanträda oftare än en gång årligen. Det är ändå i sista hand landstinget som i princip beslutar om förvaltningsutskottets verksamhet mellan landstingsmötena, betonar utredningen.

Bestämmelsen om reglemente för utskottet föreslås skola stå kvar. Moti­ ven för kravet på reglemente anses nämligen alltjämt vara bärande. Den frihet landstingen har att utan underställning anta reglemente bör enligt utredningen behållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr fil år 19G5

Förvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer

Landstinget har, påpekar utredningen, stor frihet i fråga om att utforma den landstingskommunala styrelsens organisation. Efter erinran om hur or­ ganisationen har utformats i de skilda landstingskommunerna framhåller utredningen att möjligheten att dela upp förvaltningsutskottets arbetsupp­ gifter på självständigt handlande avdelningar kan vara till fördel för lands­

Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr

Det kan enligt vad utredningen anför diskuteras om landstingen har ut­ format den landstingskommunala styrelsen efter vad som till alla delar är formellt riktigt och praktiskt ändamålsenligt. Framför allt med tanke på de vidgade uppgifter som kommer att läggas på landstingskommunerna bör landstingen enligt utredningens mening se till att förvaltningsutskottens or­ ganisation fyller de krav som måste ställas på ett organ som skall leda för­ valtningen av landstingskommunens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Om förvaltningsutskottet eller avdelning där­ av skall kunna uppfylla detta och kunna följa de frågor som kan inverka på landstingskommunens utveckling och ekonomiska ställning fordras att man inte lägger sådana uppgifter på utskottet som hör åvila nämnder för särskilda eller lokala förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Förvaltningsutskottet eller avdelning därav bör enligt utredningens uppfattning inte utgöra nämnd för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Utskottet bör alltså inte vara direktion för sjukhus, barnhemsstyrelse, centralstyrelse för under­ visning och vård av psykiskt efterblivna, skolstyrelse eller styrelse för rätts- hjälpsanstalt o. s. v. Det är ett avsteg inte bara från en funktionell organisa­ tionsprincip utan även från LL:s motiv att lägga dylika uppgifter på för­ valtningsutskottet eller någon av dess avdelningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

43

Sammanfattande synpunkter på landstingskommunens förvaltningsorgani­ sation

Inledningsvis uttalar landstingsutredningen att det bör ankomma på landstinget att bestämma i vad mån förvaltningsutskottet skall belastas med särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Utredningen finner det viktigt att landstinget ser till att det blir en klar kompetens- och ansvars­ fördelning mellan förvaltningsutskottet och dess avdelningar samt andra styrelseorgan. Det skulle vara en styrka för landstingen om organisationen av de olika centrala organen inom landstingskommunen kom till uttryck genom fullständiga reglementen och instruktioner.

Utredningen anser det inte finnas anledning att i LL föra in bestämmel­ ser om beredning och föredragning av ärenden i landstingskommunens nämnder. Landstingen bör alltjämt ha frihet att själva bestämma i dessa hänseenden. Det finns redan nu möjlighet att anlita förtroendemän för dessa uppgifter.

För att nå önskvärd kontakt mellan förvaltningsutskottet och de olika verksamhetsgrenarnas ledning rekommenderar utredningen att ledamöter i förvaltningsutskottet utses till ordförande i fristående nämnder. För nämnd­ organisationen i övrigt presenterar utredningen följande utkast.

Förvaltningsutskottets roll som landstingskommunens styrelse framgår av dess principiella åligganden enligt LL, nämligen att leda förvaltningen av landstingskommunens angelägenheter, ha inseende över övriga nämnders verksamhet och med uppmärksamhet följa frågor som kan inverka på landstingskommunens utveckling och ekonomiska ställning. För sistnämnda uppgifter kan tänkas att man i en större landstingskommun har ett utskott med två avdelningar, den ena för planerings- och lokaliseringsfrågor och den andra för finansärenden. För olika förvaltnings- och verkställighetsbe- styr och vissa större specialuppgifter bör finnas förslagsvis fristående sjuk­ vårdsstyrelse för all landstingskommunal hälso- och sjukvård, socialnämnd som även kan vara t. ex. barnhemsstyrelse, undervisningsnämnd för skol- och kulturella frågor, lönenämnd för löne- och pensionsfrågor o. d. och central byggnadskommitté för de byggnadsfrågor som inte anförtros lokal kommitté eller nämnd. Självfallet kan ytterligare nämnder tänkas, t. ex. för näringsfrågor eller liknande. Ordförandena i dessa nämnder eller i varje fall en eller flera ledamöter kan lämpligen vara ledamöter i förvaltningsutskot­ tet. Det bedöms också lämpligt att landstinget väljer ordförande och vice ordförande i nämnder för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr.

Utredningens rekommendationer framgår av följande exempel på orga­ nisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Social­ nämnd

Undervisn.-

nämnd

Lönenämnd

Sjukvårds­

styrelse

Centralbyggn.kom.

Sjukvårds-

direktör

Landstings­ direktör och landstings­ kommunens

kansli

Planeringsavdelning

FÖRVALTNINGSUTSKOTT

Finansavdelning

Den skisserade organisationen torde enligt utredningen vara tillämplig främst i större landstingskommuner. Den skulle ge det stora flertalet lands- tingsmän möjlighet att delta i någon central nämnds verksamhet.

Arvodesanställda förtroendemän

Den fortsatta utvecklingen inom landstingsförvaltningen kan enligt ut­ redningen komma att ställa större krav än f. n. på förtroendemännens en­ gagemang och ledning av den landstingskommunala styrelsen. Med hänsyn

45

till landstingskommunernas uppgifter och olika geografiska utformning, vilka båda faktorer kan komma att undergå väsentliga förändringar, kan det vara lämpligt att landstingen i större omfattning anlitar heltidstjänstgöran­ de förtroendemän för att tillförsäkra den landstingskommunal förvaltning­ en bättre förankring i lekmannarepresentationen. Behovet av heltidstjänst­ görande förtroendemän måste emellertid bedömas av varje enskilt lands­ ting. Utredningen har uppfattningen att det inte finns anledning att föra in bestämmelser härom i LL utöver de nu gällande ersättningsbestämmel­ serna. I praktiken kan landsting redan nu bygga upp ett system av heltids- tjänstgörande förtroendemän på samma sätt och grunder som primärkom­ muner.

Om landstingen i ökad utsträckning anlitar heltidstjänstgörande förtro­ endemän, som utredningen benämner landstingsråd, är det enligt utredning­ ens uppfattning nödvändigt att deras ställning och uppgifter specificeras i särskilda instruktioner. Nödvändigheten härav ser utredningen mot den bakgrunden att heltidstjänstgörande förtroendemän skall tillförsäkra fram­ för allt förvaltningsutskottet inflytande på beredningen av ärendena till för­ valtningsutskottet och landstinget och på förvaltningsutskottets vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden. Det bör observeras, att delegation av beslut inte kan ske samfällt till förtroendeman och befattningshavare. Heltids­ tjänstgörande förtroendemäns uppgifter får inte sammanblandas med vad som bör åvila befattningshavare. De verkställande och övriga förvaltnings- mässiga uppgifterna skall ankomma på befattningshavare och inte på för­ troendemän. Dessa bör i stället förbehållas att för förvaltningsutskottets eller andra nämnders räkning ansvara för beredningen av ärenden till respektive organ och mellan sammanträdena utöva den beslutanderätt som tillagts organet och att eljest tillse, att den landstingskommunal förvaltningen bedrivs i enlighet med landstingens vilja och intentioner, framhåller utred­ ningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders delegationsrätt

I utredningens betänkande betonas i denna del att landstinget kan be­ stämma att förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet eller annan landstingskommunal nämnd äger delegera beslutanderätten i vissa grup­ per av ärenden till ledamot av utskottet eller nämnden eller befattningsha­ vare som är anställd hos landstingskommunen. Delegationsrätt för förvalt­ ningsutskottet eller avdelning av utskottet skall föreskrivas i utskottets reglemente. Beskaffenheten av de ärenden i vilka beslutanderätten får dele­ geras skall anges i förvaltningsutskottets reglemente eller i fråga om annan nämnd i landstingets beslut.

Utformningen av delegationsbemyndigandena skirtar starkt, upplyser ut­ redningen. I fråga om förvaltningsutskottens delegationsrätt anmärker ut­

47

börande organ som i sista hand skall avgöra om delegationsinstitutet skall tillämpas. Beslut som fattas efter delegation kan inte återtas.

I önskemål om ändringar i LL som förts fram från landstingshåll har efterlysts enklare och vidsträcktare delegationsregler än de nuvarande. Ut­ redningen framhåller att de nuvarande lagreglerna ger landstinget möjlig­ het till mycket vidsträckt delegation. Delegationsrättens utformning är i sista hand beroende av landstingets beslut.

I anslutning till det anförda erinrar utredningen om att förvaltningsut­ skottet kan avlastas genom att särskilda nämnder tillskapas för vissa ända­ mål och får beslutanderätt och delegationsrätt inom sina uppgiftsområden, t. ex. lönenämnd, central byggnadskommitté, stipendiedelegation, upphand- Jingsdelegation osv. Med hänsyn till att det förekommer att upphandlings- rätten delegeras utan särskilda bestämmelser om förfarandet betonar utred­ ningen nödvändigheten att fasta upphandlingsnormer tillämpas, vilket lämpligen kan ske genom föreskrifter i reglemente eller instruktion för upp­ handlingen. Statens upphandlingskungörelse bör kunna tjäna som förebild.

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

Information till landstingsmännen

Förvaltningsutskottets informationsverksamhet anser landstingsutred- nmgen vara avgörande för landstingsmännens tillgång till information om landstingskommunens angelägenheter och förvaltning. Det är, säger utred­ ningen, först och främst viktigt att utskottet ser till att handlingarna till landstingsmöte trycks och tillställs ledamöterna i så god lid som möjligt samt att handlingarna är rationellt och informativt utformade. Inom flera landstingskommuner har landstingstrycket betydande omfattning, vilket kan göra det ohanterligt och svårläst. Detta torde kunna motverkas genom att mer tekniskt betonade eller detaljerade uttalanden eller beskrivningar i ett ärende tas upp i särskild bilaga. Samtidigt är det av vikt att framställ- ningai och yttranden till landstinget blir bade uttömmande och praktiskt utformade. Det bör t. ex. inte förekomma att en lasarettsdirektion överläm­ nar sitt statförslag i form av ett utdrag ur beslutsprotokollet, i vilket bara hänvisas till de olika utlåtanden som ligger till grund för direktionens ställ- ningstagande. Alla framställningar till landstinget bör vara motiverade av det ansvariga och anslagssökande organet. Landstingsutredningen anser det lämpligt, att landstinget beslutar om de riktlinjer som skall tillämpas för lörsiagens innehållsmässiga och praktiska utformning.

Av särskild betydelse i övrigt är den löpande informationen till landsting­ ets ledamöter. Övervägande antalet förvaltningsutskott tillställer lands­ tingsledamöterna sina protokoll. Protokollen från förvaltningsutskotten måste förutsättas ge den enskilde landstingsledamoten eu god bild av hur landstingskommunens angelägenheter förvaltas mellan landstingsmötena.

49

permanent karaktär torde de få mer tid än nu att göra resor. Till sist fäster landstingsutredningen uppmärksamheten på att en god information till de enskilda ledamöterna kan ges också genom att de politiska grupperna i landstinget sammanträder regelbundet. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

Kungl. Maj.is proposition nr 61 år 1665

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Den genomgående inställningen hos remissinstanserna är att landstingen under den kraftiga expansion som landstingens verksamhet undergått under de senaste årtiondena löst sina uppgifter på ett ändamålsenligt och smidigt sätt. Något mera påtagligt behov anses därför inte finnas att genom att ändra LL skapa en effektivare landstingsorganisation. Denna uppfattning kommer till uttryck i många länsstyrelsers och så gott som alla landstings yttranden. I regel ansluter man sig till utredningens uttalanden att det inte finns anledning att anta att nuvarande organisation och arbetsformer är olämpliga eller otjänliga om landstingen får ytterligare uppgifter.

I ett fåtal yttranden berörs kritiken mot den landstingskommunal för­ valtningen mera utförligt. Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att det föreligger bristande maktbalans mellan förvaltningsutskottet och lands­ tinget, stundom också mellan tjänstemännen och förtroendemännen inom landstingsorganisationen. Det sägs vara svårt att med nuvarande ordning åstadkomma tillfredsställande beredning vid landstingsmöte. Vidare påta­ las den bristfälliga insynen i och begränsade informationen om förvaltnings­ utskottets verksamhet. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län är den kritik som utredningen redovisat i stort sett berättigad. Också länsstyrelsen i

Älvsborgs län anser att förvaltningsutskottets förslag sällan blir föremål for verkligt effektiv sakgranskning. Blir landstingens verksamhet än mer om­ fattande än nu förmodar länsstyrelsen att förvaltningsutskottets inflytande accentueras ytterligare. Landstingsmötets ställning måste därför stärkas.

Allmänt framhålls i remissyttrandena, särskilt från landstingens sida, att andra faktorer än organisations- och verksamhetsformerna är väsentliga för landstingens möjligheter att ta på sig nya uppgifter. Svenska landstings­ förbundet ifrågasätter, utan att bestrida frågans vikt, om förstärkning och breddning av det demokratiska engagemanget i landstingens verksamhet kan tillmätas verkligt avgörande betydelse i detta sammanhang. Av storre vikt för utvecklingsmöjligheterna inom landstingssektorn är behovet av bestämdare och klarare gränsdragning mellan statens, primärkommunernas och sekundärkommunernas uppgifter. Som exempel nämns frågor som hänger samman med ändamålsenligare samhällsplanering och vidgad sam­ hällsverksamhet och härmed förenade finansiella problem. Hit hör också fördelningen av de stigande hälso- och sjukvårdskostnaderna på olika finan­ sieringsformer. Liknande synpunkter anlägger Svenska stadsförbundet. För­ bundets styrelse hävdar att man bör sträva efter en ordning som gör det

51

möjligt att inom den kommunala självstyrelsens ram angripa de problem av skilda slag som har samband med samhällsutvecklingens ökande krav på regionala bedömningar och ståndpunktstaganden. Styrelsen anser det ange­ läget, att det klart framgår av den lagstiftning som reglerar den landstings- kommunala verksamheten att landstingskommunerna äger befogenhet att aktivt engagera sig i uppgifter som avser att tillgodose behovet av regionala handlingsprogram. Fortsatt översyn av landstingslagstiftningen bör därför enligt styrelsens mening få sådan inriktning att landstingskommunerna får l>efogenheter och administrativa möjligheter att medverka vid lösandet av problem av regional natur när förhållandena påkallar det.

Praktiskt taget alla landsting eller förvaltningsutskott intar i sina ytt­ randen samma eller liknande ståndpunkt som de båda förbunden. Även andra angelägna frågor förs på tal. Ändrad valkretsindelning förordas av länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Västerbottens län, kommunalrättskommittén och Västerbottens läns landsting. Länsstyrelsen i Väs­ terbottens län finner det sålunda angeläget att valkretsindelningen vid val av landstingsmän så långt det är möjligt knyts till de fastställda planerna för länens indelning i kommuner. Begränsning av antalet landstingsmän föreslås i de flesta yttranden. Svenska landstingsförbundet säger sig vara medvetet om att landstingets uppgift att vara valkorporation för val till riks­ dagens iörsta kammare komplicerar frågan om begränsning av landstingens storlek men stryker under att behov av begränsning föreligger i de största landstingen från landstingsfunktionella synpunkter. Enligt länsindelningsatredningen är utredningen oförhindrad att pröva denna fråga. Om den inte prövas i annan ordning kommer utredningen att ta ställning till den i sitt fortsatta arbete.

Trots att landstingsutredningen sålunda inte behandlat en rad frågor som vid remissbehandlingen tämligen allmänt bedömts vara väsentliga för landstingens verksamhet i framtiden lämnar det stora flertalet remissinstan­ ser utredningens förslag i stort sett utan erinran. Skälen härför anges ge­ nomgående vara att de föreslagna ändringarna är föga ingripande och en­ dast konfirmerar den utveckling som redan skett i praxis. På något enda undantag när ansluter sig remissorganen till principen att bestämmelserna i LL bör anpassas närmare än f. n. till föreskrifterna i KL och KLS. Sär­ skilt uttalar man emellertid sitt gillande av att landstingen enligt förslagen behåller sin frihet att utforma organisationen och arbetsformerna med hänsyn till förhållandena i varje landstingskommun. Representativt för in­ ställningen i detta avseende är yttrandet från Svenska landstingsförbundet. Där heter det att landstingen bäst torde fylla sin uppgift som regionala samhällsorgan om de har största möjliga frihet all ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer efter lokala bedömningar och med beaktande av de olika landstingens skiftande storlek. Att landstingens starkt expan­ derande och på nya verksamhetsformer alltmer differentierade verksamhet

Kungl. Maj.ts proposition nr

67

år 1965

53

man tar ställning till landstingsutredningens förslag. Tveksamhet inför alt nu ändra LL skymtar också i yttrandet från Kronobergs Uins landsting, som hänvisar till förutom länsindelningsutredningen den utredning som på­ går om länsförvaltningen. Södermanlands läns landstings förvaltningsut­ skott sätter i fråga om inte landstingsutredningen borde ha fått vila i av­ vaktan på resultaten av länsindelnings- och länsförvaltningsutredningarna. Utskottet avstyrker dock inte att utredningens förslag genomförs nu.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att frågorna kring landstingens or­ ganisation och arbetsformer är i hög grad avhängiga av landstingens ar­ betsuppgifter som regionala samhällsorgan. Gränsdragningen mellan olika statliga och kommunala organs uppgifter är här av stor betydelse, i synner­ het i fråga om de vittgående samhällsplaneringsproblem som föreligger på regional nivå och som ytterligare accentueras i den mån planeringsarbetet inom kommunblocken kommer i gång. Innan ställning tas till utredningens förslag bör därför frågeställningarna kring landstingens framtida uppgifter inom ramen för den regionala förvaltningen analyseras närmare.

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Landstingets verksamhet

Landstingets sammanträden

Alla remissinstanser tillstyrker förslaget att den nuvarande skillnaden mellan lagtima möte och urtima möte upphör och att landstinget får frihet att självt bestämma enligt vilken ordning det skall sammanträda. Förslaget betecknas i allmänhet som ändamålsenligt och ägnat att underlätta arbetet i landstingskommunerna. Effekten av förslaget bedöms dock något olika. Så anser t. ex. Göteborgs och Bohus läns landsting att önskemålet om fler landstingsmöten om året kommer att infrias, medan länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att del sannolikt blir ett eller högst två möten per år. Svenska stadsförbundet ifrågasätter om inte landstingen bör åläggas att hålla minst två möten om året. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Älvs­ borgs län.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott är inte övertygat om att fler landstingsmöten om året underlättar för landstingsmännen att följa ar­ betet. De flesta ärenden är rutinärenden och hinns med under ett möte.

Dessutom tillhör de flesta landstingsmännen landstingets sjukhusdirektio­ ner och skolstyrelser. Som alternativ till extra landstingsmöten kan man tänka sig särskilda informationskonferenser mellan de ordinarie mötena.

På flera håll förordas att LL alltjämt skall innehålla föreskrift om att landstingets möte i oktober skall börja viss dag. Värdet av gemensam tid för landstingens sammanträden när budget, debiteringssats och andra grundläggande beslut för verksamheten träffas finner Svenska landstings­ förbundet vara väsentligt. Förbundet hänvisar vidare till landstingets upp­

gift att välja ledamöter i riksdagens första kammare, vilka val ibland för­ rättas gemensamt för olika landsting. Bestämd tidpunkt för oktobermötets början föreslås även av länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län.

Förslaget att beteckningarna lagtima och urtima möte skall utgå lämnas i allmänhet utan erinran. Tre länsstyrelser och fyra landsting anser att det inte finns skäl att ta bort beteckningarna. Enligt Svenska landstingsförbun­ det och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott bör beteckningen lagtima möte behållas medan annat möte inte behöver ha någon beteckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Beredningen vid landstingsmöte

Alla remissorgan utom tre tillstyrker att det obligatoriska dubbla bered- ningsförfarandet behålls. Av de tre avstyrkande remissinstanserna fram­ håller Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott att beredning un­ der landstingsmöte bör komma i fråga endast på särskilt yrkande av lands­ tingsman. Skaraborgs läns landsting anför att de allmänna principer som ligger till grund för översynen av LL bör leda till att det är överflödigt att behålla det dubbla beredningsförfarandet. Det är väsentligare att landstings- männen engageras i ökad omfattning direkt i de olika beslutande och ut­ redande organen. Föreskrifter om dubbel beredning bör därför inte vara ovillkorlig. I likhet med vad som gäller för primärkommunerna bör, säger länsstyrelsen i Malmöhus län, särskilda permanenta beredningsorgan kunna tillsättas för landstingets olika verksamhetsgrenar. Efter beredningen i dessa organ bör slutberedning ske i förvaltningsutskottet, varvid särskilda beredningsutskott under landstingsmötet inte längre behövs. En närmare analys av konsekvenserna av en dylik ordning än den utredningen gjort skulle enligt länsstyrelsens mening vara önskvärd.

Förslaget att särskilt beredningsutskott, landstingsutskott, skall kunna tillsättas för att fungera även mellan landstingsmötena godtas av så gotl som alla länsstyrelser och det stora flertalet landsting. Förslaget synes länsstyrelsen i Västmanlands län väl värt att realisera. Länsstyrelsen i Norr­ bottens län tillstyrker att utskotten skall kunna tillsättas före landstings­ möte för att tidvis kunna arbeta samtidigt med förvaltningsutskottet. Änd­ ringsförslaget är motiverat, uttalar Stockholms läns landsting. Hallands läns landsting påpekar att det sagts att den föreslagna ordningen skulle kunna medföra risk för att förvaltningsutskottet vid sin beredning av ären­ den som kan befaras bli kontroversiella i landstinget söker kontakt med vederbörande beredningsutskott för att åstadkomma kompromisser eller eljest påverka beredningsutskottet, vilket skulle göra det svårare för lands­ tinget att hävda annan mening än de båda utskotten. Landstinget finner för sin del inte fog för sådana farhågor utan ansluter sig till utredningens för­ slag. I övriga tillstyrkande yttranden hänför man sig helt till utredningens synpunkter.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön lägger stor vikt vid att landstingets ären­ den bereds noggrant inte bara av förvaltningsutskottet utan också av lands- tingsutskotten. För att säkerställa detta anser länsstyrelsen att utskotten skall väljas för en löpande tidsperiod, förslagsvis fyra år? och att de skall arbeta fortlöpande och tillställas ärendena under hand för beredning. Be­ stämmelser härom bör tas in i LL. Samma ståndpunkt intar Kronobergs läns landsting. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott och Svenska stadsförbundet ansluter sig till utredningens förslag och förutsätter att landstinget kan bestämma att landstingsutskott skall kunna utnyttjas som remissinstitut för förvaltningsutskottet, något som skulle vara värdefullt.

En mera avvaktande hållning till utredningsförslaget intar Kalmar läns södra landsting, som ifrågasätter om den vidgade möjligheten till beredning har så stor betydelse när det gäller ordinarie utskott. Ökning av samman- trädesdagarna under mötet skulle ge ledamöterna samma möjlighet att bli insatta i ärendena på ett tillfredsställande sätt. Enligt Älvsborgs läns lands­ ting torde möjligheten för landstingsutskotten att sammanträda när lands­ tinget inte är samlat behöva användas bara i undantagsfall. Men landstinget har ingen erinran mot utredningens förslag. Kommunalrättskommittén anser att landstingsutskotten bör utnyttjas endast inför ett förestående landstingsmöte. Landstingsutskotts sammanträde mellan landstingsmötena torde i realiteten få formen av informationsmöten, menar Västernorrlands läns landsting, medan man inte nu kan bedöma möjligheterna för lands­ tingsutskotten att efter ett vidgat beredningsförfarande tjäna som motvikt till förvaltningsutskottet.

Utredningsförslaget avstyrks av länsstyrelsen i Kopparbergs län, fem landsting och Svenska landstingsförbundet. Kopparbergs läns landstings för­ valtningsutskott, vars yttrande länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig till, anför sålunda att förslaget enligt förvaltningsutskottets mening skulle leda till att man skapar en organisation där beredningsutskotten kan komma att fungera som en del av förvaltningsutskottet. Det synes förvaltningsut­ skottet lämpligare att om det blir bara ett landstingsmöte om året utsträcka det till t. ex. en och en halv vecka eller längre tid beroende på hur många och viktiga ärendena är för att på så sätt ge utskotten längre tid för bered­ ningen. Samma inställning har Kalmar läns norra landsting och Malmöhus läns landsting. Örebro läns landsting framhåller att landstingsutskotten skall vara beredande och inte beslutande organ, varför anledning saknas att de sammanträder annat än i anslutning till landstingsmöte. Även Svenska landstingsförbundet trycker på att landstingsutskotten är endast beredande organ. Det gör, säger förbundet, att man kan fråga sig vad ett sådant ut­ skott skall företa sig om det finner att ett beslut av förvaltningsutskottet som skall föreläggas landstinget inte överensstämmer med landstingsutskot- tets övertygelse. Förbundet är inte övertygat om det lämpliga i att lands­ tingsutskotten får möjlighet att verka mellan landstingsmötena. Behövs

Kungl. Maj.ts proposition nr

67

år 1965

55

längre tid för beredningsarbetet, och det är säkerligen fallet i betydande ut­ sträckning, anser förbundet detta behov böra mötas med förlängning av ti­ den för landstingsmötena.

Svenska landstingsförbundet berör också frågan om landstingsutskotts sammansättning det år efter ett nyval då landsting med ändrad politisk sammansättning sammanträder. Förvaltningsutskottet behåller sin gamla sammansättning till nästa landstingsmöte. Men motsvarande kan inte gälla landstingsutskotten som har direkt beredande uppgifter för det nya lands­ tinget. En sådan ordning kan inte förenas med vanliga parlamentariska grunder.

En stor majoritet av remissinstanserna, bl. a. Svenska landstingsförbun­ det och 16 landsting, avstyrker valbarhetsvillkor för ledamöter i landstings- utskott. Främst hänvisas till värdet från informationssynpunkt att ledamö­ ter i förvaltningsutskottet deltar också i landstingsutskottens arbete. I re­ gel sätter man sig dock inte emot att landstingets ordförande och vice ord­ förande inte skall vara ledamöter i landstingsutskott. Svenska stadsförbundet hävdar att valbarhetshinder inte kan införas i arbetsordningen utan stöd i LL.

Arbetsordning

Alla remissinstanser ansluter sig till förslaget att skyldighet införs för landstinget att anta arbetsordning, där den landstingskommunala organisa­ tionen och arbetsformerna regleras närmare.

I ett flertal remissvar påpekas behovet av normalarbetsordning. Västman­ lands läns landsting framhåller att Svenska landstingsförbundet bör utar­ beta förslag till normalarbetsordningar efter hörande av och i samråd med landstingen. Landstinget anser att det är önskvärt med en så långt möjligt enhetlig reglering inom landstingen av i varje fall vissa frågor. Normal­ arbetsordningar skulle kunna medverka till att det inte onödigtvis uppstår sådan oenhetlighet mellan landstingen i fråga om organisation och arbets­ former m. m., som eljest skulle kunna bli följden vid genomförande av landstingsutredningens förslag om ökad frihet för landstingen att själva be­ sluta i dylika frågor. Samma förslag förs fram av länsstyrelserna i Stock­ holms, Kristianstads och Västmanlands län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder

Förvaltningsutskottets kompetens m. m.

Landstingsutredningens förslag att förvaltningsutskottet även framdeles skall ha samma kompetens som nu lämnas utan erinran i samtliga remiss- svar. Länsstyrelsen i Örebro län finner förslaget välbetänkt. Även länssty­ relsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget och tillägger att ökad insyn i förvaltningsutskottets verksamhet, flera landstingsmöten och interpella-

57

tionsinstitutet torde utgöra anledning för förvaltningsutskottet att iaktta försiktighet vid utövningen av befogenheterna. Östergötlands läns landsting anser att förvaltningsutskottet som landstingets ledande organ måste kunna vidta åtgärder i ärenden som blir aktuella mellan landstingets sammanträ­ den, om utskottet bedömer det nödvändigt och lämpligt från ekonomiska, praktiska eller andra synpunkter. Älvsborgs läns landsting hyser uppfatt- ningen att ett starkt förvaltningsutskott är nödvändigt för att uppnå ett gott arbetsresultat.

Fortsatt närmande av LL:s regler till de primärkommunala bestämmel­ serna är lämpligt, uttalar Västmanlands läns landsting. Inom primärkom­ munerna har emellertid det styrande organets ställning stärkts, påpekar landstinget, vilket utgör belägg för att ett verkligt ledande organ behövs för effektivitet och planmässighet. Skall ändring ske i förvaltningsutskottets kompetens bör den enligt Västernorrlands läns landsting innebära att be­ slutanderätten i rutinärenden flyttas ner till lägre nivåer för att ge utskot­ tet möjlighet att ägna större uppmärksamhet och tid åt ledande och plane­ rande funktioner. Denna åsikt förs fram även i åtskilliga andra yttranden.

Svenska landstingsförbundet opponerar sig i detta sammanhang mot vad som sagts i kritiken mot landstingen om att förvaltningsutskottets arbete och ställningstaganden undandragits insyn från landstingsledamöternas sida och landstingets inflytande samt den offentlighet som skall känneteckna all förvaltning. Sådana uttalanden är, betonar förbundet, klart felaktiga.

Förvaltningsutskotten är underkastade allmänna offentlighetsregler och ut­ skottens utredningar, protokoll m. m. är offentliga handlingar. Att samman­ trädena inte är offentliga ligger i sakens natur och överensstämmer helt med vad som gäller kommunala styrelsers och nämnders arbete. Liknande påpekanden gör Hallands läns landsting.

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965

hörvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer

De synpunkter och rekommendationer landstingsutredningen redovisat i fråga om förvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer god­ tas av remissinstanserna, bl. a. Svenska landstingsförbundet. Landstingets rätt att självt bestämma i dessa hänseenden stryks under på många håll.

Göteborgs och Bohus läns landsting uttalar sig för sin del för odelat förvalt­ ningsutskott, en organisation som underlättar möjligheterna att hålla ett samlat grepp om den landstingskommunala förvaltningen.

ökningen av landstingens uppgifter motiverar enligt länsstyrelsen i Väs­ terbottens län att den landstingskommunala styrelsen får eu fast organisa­ tion som svarar mot verksamhetens omfattning. Det bör dock stå varje landsting fritt att utforma sin organisation efter sina behov. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län hänvisar till att bestämmelserna i reglementena för lands­ tingen f. n. varierar rätt avsevärt. Länsstyrelsen anser att bestämmelserna i

59

är så lätt att konstruera någon form av rågång mellan förtroendemannaupp- gifter och tjänstemannauppgifter.

Frågan om denna gränsdragning har tilldragit sig uppmärksamhet fram­ för allt i anslutning till utredningens förslag att heltidstjänstgörande för­ troendemäns ställning och uppgifter skall specificeras i särskilda instruk­ tioner. De allra flesta remissinstanserna anser att en klar gränsdragning i instruktion behövs. Helt avvisande till förslaget ställer sig Svenska lands­ tingsförbundet. Förbundet ansluter sig visserligen till utredningens utta­ lande att heltidstjänstgörande förtroendemäns uppgifter inte får blandas samman med vad som bör åvila befattningshavare. Men förbundet delar inte åsikten att detta leder till att dessa förtroendemäns ställning och upp­ gifter måste specificeras i särskilda instruktioner. Förbundet hävdar att ett kommunalt förtroendemannauppdrags natur inte låter sig förenas med att särskild instruktion utfärdas. Samma ståndpunkt intar Svenska stadsför­ bundet och Älvsborgs läns landsting.

De flesta remissorganen anser i likhet med utredningen att gällande er­ sättningsbestämmelser ger möjligheter att reglera de ekonomiska förhål­ landena för heltidsanställda förtroendemän. Sådana uttalanden förekommer bl. a. i yttrandena från Uppsala läns landsting, Örebro läns landsting och

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott. I övrigt godtas utredning­ ens uppfattning av det stora flertalet remissinstanser utan närmare kom­ mentarer.

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders delegationsrätt

Bland remissinstanserna råder allmänt den uppfattningen att rätt för förvaltningsutskottet att delegera beslutanderätt är väsentlig för att utskot­ tet skall kunna ägna sig åt sin initiativtagande, ledande och samordnande verksamhet. I många yttranden framhålls som särskilt önskvärt att rutin­ ärenden får avgöras efter delegation. Även i övrigt lämnas utredningens synpunkter på delegationsfrågan, bl. a. att omfattningen av delegationen bör anges i reglemente, i regel utan anmärkning.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som vitsordar behovet av delegationsrätt för såväl förvaltningsutskottet och dess avdelningar som övriga nämnder, ifrågasätter om inte omfattningen av delegationsrätten bör anges närmare än vad som nu skett i LL genom uttrycket »vissa grupper av ärenden».

Motsatt uppfattning har Göteborgs och Bohus läns landsting. Landstinget anser att gällande bestämmelser hämmar utnyttjandet av delegationsrätten, som blir alltmer nödvändig med ökande arbetsbelastning. Det borde räcka att föreskriva att »löpande ärenden av mindre vikt» får delegeras utan specifikation, som endast genom kontinuerlig översyn kan bli så fullständig att den täcker allt vad den bör täcka. Specifikationen kan vidare komma att omfatta ärenden som ter sig relativt obetydliga men i det enskilda fallet kan ha principiell eller på annat sätt prejudicerande betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

61

framställning till landstinget bör åtföljas av förvaltningsutskottets yttrande över den. Alla ansträngningar bör göras för att i så god tid som möjligt före landstingets möte ge ut de tryckta handlingarna i ett sammanhang.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser till skillnad från utredningen att landstingsutskotts yttrande bör mångfaldigas och tillställas landstingets ledamöter endast när yttrandet avviker från förvaltningsut­ skottets förslag.

Från en hel del håll bekräftas utredningens uttalande att den information om landstingskommunal spörsmål som lämnas vid partigruppernas sam­ manträden utgör ett viktigt led i strävandena att hålla landstingsmännen underrättade om framför allt förvaltningsutskottets verksamhet mellan landstingsmötena.

Östergötlands läns landsting anser de förslag som utredningen fört fram om vidgad information av landstingets ledamöter vara värda allt beaktande.

Landstingen bör själva bestämma hur informationen lämpligen bör ske. Särskilt framhåller landstinget värdet av att landstingsmännen informeras före de skilda partigruppernas sammanträden, vilka i regel äger rum före landstingsmöte. Landstingsmännen bör dessutom kallas till information vid annan tidpunkt än vid landstingsmöte.

Kungl. Mctj:ts proposition nr 61 år 1965

63

av landstingskommun ombesörjs av landstingskommunen. Jag anser i likhet med landstingsutredningen och de flesta remissorganen att ställningstagan­ dena i de här berörda frågorna blir av grundläggande betydelse för lands­ tingens verksamhet. Måhända inverkar de också på organisationen och ar­ betsformerna i landstingskommunerna. Men de reformer som så småning­ om kan bli resultatet av det omfattande utredningsarbetet bör enligt min mening inte hindra att man nu vidtar de ändringar i utformningen av lands- tingsförvaltningen som bedöms vara behövliga. Däremot bör man i detta läge inte söka helt nya former för förvaltningen. Jag är därför ense med landstingsutredningen om att ändringarna bör hållas inom ramen för gäl­ lande lagstiftning på området.

Två betydelsefulla frågor har landstingsutredningen lämnat utanför sin undersökning, nämligen om antalet ledamöter i landstinget och indelningen i valkretsar vid val av landstingsmän. Den förstnämnda frågan har länsindel- ningsutredningen förklarat sig ämna ta upp under sitt fortsatta arbete, om frågan inte behandlas i annat sammanhang. Enligt min mening hör den nära samman med eventuell ny länsindelning och bör lämpligen övervägas av länsindelningsutredningen. Också behovet av ändrade bestämmelser om valkretsindelning bör man ta ställning till först när resultatet av länsindel- ningsutredningens arbete föreligger.

Vid tillkomsten av gällande LL strävade man efter att lagens bestämmel­ ser skulle ansluta så nära som möjligt till motsvarande regler för primär­ kommunerna. Landstingsidredningen har arbetat med den utgångspunkten att man bör fortsätta på denna väg men samtidigt behålla och utveckla den frihet landstingen hittills har haft att själva utforma förvaltningen med hän­ syn till lokala förhållanden. Denna principiella målsättning har vunnit prak­ tiskt taget allmän anslutning vid remissbehandlingen. Remissinstanserna har hänvisat till att erfarenheterna av landstingens förmåga att handha sina snabbt växande uppgifter utgör ett gott bevis för att landstingen tagit till vara sina möjligheter att utforma förvaltningen så som har varit lämp­ ligast inom varje landstingskommun. Riktigheten av denna inställning är allmänt omvittnad. Också jag förordar att utredningens målsättning får ut­ göra allmän riktpunkt vid bedömningen av vilka ändringar som bör göras i LL för att undanröja de brister som kan behöva rättas till.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Landstingets verksamhet

Landstingets sammanträden

Den kritik som förekommit mot landstingsförvaltningen har i första hand inriktats på att landstingets inflytande över förvaltningen begränsas av be­ stämmelsen att landstinget sammanträder till ett enda ordinarie möte om året, det lagtima mötet första måndagen i oktober. Annat möte kan kallas samman endast för handläggning av vissa bestämda ärenden. Erfarenheterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

65

Beredningen vid landstingsmöte

Inom landstingsförvaltningen tillämpas till skillnad från vad som är fal­ let inom primärkommunal förvaltning dubbelt beredningsförfarande. In­ nan ärenden avgörs av landstinget skall de i regel vara beredda inte bara före landstingsmötet av den nämnd eller beredning dit varje ärende hör utan också under mötet av särskilda utskott som landstinget utser bland sina leda­ möter för ändamålet. Landstingsmännen har inte samma möjligheter som kommuns fullmäktige att kontinuerligt följa förvaltningen. Beredningen un­ der landstingsmötet syftar till att göra landstingsmännen förtrogna med ären­ dena och på så sätt lägga grunden för reella ställningstaganden från lands­ tingens sida när ärendena avgörs. Jag förordar i likhet med utredningen och så gott som alla remissinstanserna att det dubbla beredningsförfarandet behålls.

Kritik har i förevarande hänseende riktats mot den korta tid som bered­ ningsutskotten får på sig för sitt arbete, i allmänhet endast en eller ett par dagar. Man kan komma till rätta med denna olägenhet på två vägar, an­ tingen genom att själva mötet pågår längre tid eller genom att utskottens arbete äger rum eller i vart fall börjar före mötet. Landstingsutredningen har förordat den sistnämnda vägen. Utredningens förslag innebär att lands­ tingen ges frihet att välja utskotten för längre tid än själva mötet så att ut­ skotten kan verka också mellan mötena. Förslaget har mottagits övervägan­ de positivt vid remissbehandlingen. Avstyrkande yttranden föreligger dock från bl. a. fem landsting och Svenska landstingsförbundet, som i stället för­ ordar förlängning av tiden för landstingsmötena. Motivet för att dessa re­ missinstanser tar avstånd från förslaget är främst att man befarar konkur­ rens mellan beredningsutskottens och förvaltningsutskottets verksamhet.

Syftet med utredningens förslag är som jag har fattat det att de särskilda beredningsutskottens uppgift liksom f. n. skall vara att bereda ärenden, som förvaltningsutskottet behandlat och överlämnat till landstingets avgö­ rande. Beredningsutskotten — som i enlighet med vad utredningen föresla­ git lämpligen kan kallas landstingsutskott — skall alltså inte få andra upp­ gifter än de har i dag. Det är endast den tid som de får till sitt förfogande för beredningsarbetet som skall kunna förlängas. Med hänsyn härtill anser jag att det knappast finns fog för de farhågor som de avstyrkande remiss­ instanserna hyser. Dessutom kommer det enligt förslaget att ligga i lands­ tingets hand att avgöra om landstingsutskotten skall verka mellan lands­ tingsmötena eller om de skall beredas längre tid för sitt arbete genom att mötet pågår längre tid. Jag tillstyrker därför utredningens förslag.

Det bör enligt min mening ankomma på landstinget att bestämma man­ dattiden för ledamöterna i landstingsutskott. Väljer landstinget att utse ledamöterna för längre tid än själva mötet uppkommer emellertid ett pro­ blem året närmast efter det nyval ägt rum. Eftersom utskottsledamöterna skall utses bland landstingets ledamöter blir det i denna situation ofrån- 5 •— Bihnng till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 61

komligt att mandattiden för tidigare valda utskottsledamöter upphör vid valårets utgång och nya utskottsledamöter utses vid första mötet nästföl- jande år, även om landstinget eljest väljer utskottsledamöter för längre ti­ der. Några speciella olägenheter torde dock inte detta förhållande medföra.

Enligt utredningen är det mindre lämpligt att ledamöter i förvaltnings­ utskottet som är landstingsmän väljs som ledamöter även i landstingsut- skott. En stor majoritet av remissinstanserna har intagit motsatt stånd­ punkt och hänvisat bl. a. till värdet från informationssynpunkt att förvalt­ ningsutskottets ledamöter deltar i landstingsutskottens arbete. Får lands- tingsutskotten tillräcklig tid på sig för beredningsarbetet synes farhågorna för att ledamöter i förvaltningsutskottet i otillbörlig grad kan påverka landstingets beredning förlora i styrka. Jag kan därför inte förorda formellt hinder för ledamot i förvaltningsutskottet att utses till ledamot i landstings- utskott. Inte heller i övrigt anser jag att det finns skäl att ställa upp andra valbarhetsvillkor än det som ligger i att landstingsutskottens ledamöter utses bland landstingets ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

Arbetsordning

Redan f. n. kan landstingen anta arbetsordningar för sin verksamhet. Skyldighet härtill föreligger emellertid inte. Med den frihet landstingen har att bestämma om sin organisation och sina arbetsformer framstår det som önskvärt att den närmare utformningen läggs fast i en arbetsordning så att förvaltningen får stadga. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att landstinget obligatoriskt skall fastställa arbetsordning. Den bör som hittills innehålla föreskrifter om landstingets sammanträden och ärendenas beredning och behandling i övrigt. Närmare reglering av vad arbetsordning skall innehålla synes inte erforderlig. Inte heller anser jag det påkallat för att nå enhetlighet landstingen emellan att arbetsordningen fastställs av stat­ lig myndighet. Jag räknar emellertid med att Svenska landstingsförbundet verkar för att arbetsordningarna blir så fullständiga och enhetliga som för­ hållandena medger.

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder

Förvaltningsutskottets kompetens

Huvuduppgiften för förvaltningsutskottet liksom för kommuns styrelse är att vara initiativtagande, ledande och verkställande organ. Dessutom till­ kommer det förvaltningsutskottet att avge förklaring med anledning av be­ svär över landstingets beslut och också i andra hänseenden företräda lands­ tinget mellan dess möten. Inskränkning i ställföreträdarskapet kan föreskri­ vas i lag eller annan författning eller genom beslut av landstinget. Landsting­

en synes inte ha utnyttjat denna möjlighet att begränsa förvaltningsutskot­ tens behörighet.

Man kan givetvis lika litet i landstingskommunerna som i primärkommu­ nerna undvara organ med den ställning som styrelseorganen har. Den kritik som har riktats mot den landstingskommunala styrelsen har inte heller tagit sikte på förvaltningsutskottets ställning som sådan. Kritiken har som jag sagt förut främst riktat sig mot att förvaltningsutskottet fått för domine­ rande ställning till följd av att landstingets reella inflytande över förvalt­ ningen minskat. Vad jag förordat i det föregående syftar till att aktivera landstingets befattning med den landstingskommunala verksamheten. Mot denna bakgrund saknas enligt utredningens och alla remissinstansernas me­ ning skäl att ändra gällande bestämmelser om förvaltningsutskottets kom­ petens. Jag delar denna uppfattning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

67

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders organisation och verksamhets­ former m. m.

LL innehåller endast ett fåtal bestämmelser om förvaltningsutskottets or­ ganisation och verksamhetsformer. Bestämmelserna avser sådana frågor som val av ledamöter och suppleanter i utskottet, tid och plats för samman­ träden, beslutförhet, förfarandet vid fattande av beslut och protokollföring. I övrigt har det överlämnats åt landstinget att i reglemente fastställa orga­ nisationen och arbetsformerna, bl. a. uppdelning av utskottet i avdelningar.

Enligt vad landstingsutredningen funnit föreligger ganska stora olikheter i förvaltningsutskottens uppbyggnad i de skilda landstingskommunerna. Såtillvida har dock viss enhetlighet nåtts att landstingen regelmässigt följt något av de sex förslag till huvudformer för utskottets organisation och verksamhet som Svenska landstingsförbundet lade fram i samband med att LL trädde i kraft år 1955. De erfarenheter av utskottens verksamhet som redovisas av utredningen och i remissyttrandena ger vid handen att de skill­ nader som råder i utskottens organisation och arbetsformer i stora stycken är betingade av förhållandena i de särskilda landstingskommunerna och knappast föranlett olägenheter av någon betydelse. Med hänsyn härtill an­ ser jag mig inte böra föreslå närmare författningsreglering i dessa hänseen­ den. Härmed vill jag inte ha sagt att organisationen och arbetsformerna överlag är helt ändamålsenliga. Utredningen har lagt fram vissa rekom­ mendationer i dessa avseenden.

Vad angår landstingens f. n. främsta uppgift — att handha hälso- och sjukvården — föreskrivs i LL att ledningen av verksamheten enligt lands­ tingets bestämmande skall utövas av en gemensam hälso- och sjukvårds­ styrelse eller av en särskild hälsovårdsstyrelse och en särskild sjukvårdssty­ relse. Sådan styrelse kan utgöras av förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet. Denna möjlighet att lägga hälso- och sjukvårdsstyrelses upp­

gifter på förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet har utnyttjats av så gott som alla landsting. I fråga om övriga landstingskommunala uppgif­ ter har landstingen frihet att utse de centrala eller lokala nämnder och sty­ relser som anses behövliga.

Landstingsutredningens rekommendationer går ut på att förvaltningsut­ skotten i så stor utsträckning som möjligt bör avlastas verkställighetsgöro- mål för att mer odelat kunna ägna sig åt huvuduppgiften att vara initiativ­ tagande, ledande och samordnande organ. För olika förvaltnings- och verk- ställighetsbestyr bör därför enligt utredningens mening inrättas särskilda centrala nämnder, såsom fristående sjukvårdsstyrelse, socialnämnd, under- visningsnämnd, lönenämnd och central byggnadskommitté. Samverkan mel­ lan dessa nämnder och förvaltningsutskottet bör säkras genom att ledamot i utskottet utses till ordförande eller annan ledamot i respektive nämnd. Lo­ kalt betonade uppgifter bör läggas på sådan nämnd eller på särskilda lokala styrelser. Förvaltningsutskottet kan enligt utredningen i varje fall i större landstingskommuner lämpligen organiseras på två avdelningar, en för pla­ nerings- och lokaliseringsfrågor och en för finansfrågor. Rekommendatio­ nerna har mottagits välvilligt av remissorganen, som emellertid framhållit att förvaltningens uppbyggnad måste bedömas för varje landstingskommun för sig och att starkare centralisering av förvaltningen kan vara befogad på sina håll. För egen del anser jag att de synpunkter som utredningen har anfört på det hela taget kan godtas och jag räknar med att landstingen själva har starkt intresse av att förvaltningsutskotten frigörs från i allt fall rutinbetonade och i övrigt mindre betydelsefulla uppgifter. Man får inte hel­ ler glömma den aspekten på dessa frågor att flera organ ger större möjlig­ heter att engagera landstingsmännen i förvaltningen. Jag vill emellertid betona utredningens uttalande om det angelägna i att landstingen ser till att klara regler för kompetens- och ansvarsfördelningen mellan förvaltnings­ utskottet och andra nämnder och styrelser ges i det obligatoriska reglemen­ tet för utskottet och instruktioner för övriga organ.

Landstingets sjukvårdsstyrelse

I samband med frågan om ledningen av hälso- och sjukvården har lands- tingsutredningen övervägt var bestämmelserna om landstings sjukvårds­ styrelse bör ha sin plats. Utredningen påpekar att det här är fråga om verksamhet som är specialreglerad i SjL. Enligt eljest använd lagstiftnings­ teknik i kommunallagarna brukar bestämmelserna om de organ som hand­ har sådan verksamhet tas in i den författning som reglerar verksamheten. Sålunda finns bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse i stad som inte ingår i landstingskommun i SjL. Utredningen föreslår att även bestämmelserna om landstingens sjukvårdsstyrelse tas in i SjL. Förslaget, som endast har formell betydelse, har tillstyrkts av remissorganen. Också jag ansluter mig till förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

Arvodesans tällda förtroendemän

Den vaxande omfattningen av kommunal verksamhet har medfört att det blivit allt svårare för förtroendemännen att hinna fullgöra sina uppdrag på fritid. Särskilt gäller detta naturligtvis ordförandena och ibland också andra ledamöter i kommunernas styrelser. På den primärkommunala sidan har heltidstjanstgorande förtroendemän sedan länge förekommit i Stockholm och pa senare år i en rad andra större kommuner. Också i ett par lands­ tingskommuner anlitas förtroendemän på heltid. Man har anledning räkna med att systemet med heltidstjänstgörande ordförande i förvaltningsutskot­ tet kommer att aktualiseras på flera håll under de närmaste åren.

....1

y!S* utstrackning kan expansionen av landstingens uppgifter mötas med lorstarkningar av landstingskommunernas kanslier. Det är emellertid an­ gelaget att man såvitt möjligt söker dra en gräns mellan tjänstemannaupp­ gifter och fortroendemannauppgifter. Jag är på det klara med att sådan gränsdragning erbjuder åtskilliga vanskligheter, något som har påpekats vid remissbehandlingen av landstingsutredningens betänkande. Som rikt­ märke synes man emellertid kunna ta utredningens uttalande att verkstäl­ lande och Övriga förvaltningsmässiga uppgifter bör läggas på tjänstemän medan ansvaret för landstingsärendenas beredning, utövning av vederböran­ de namnds eller styrelses beslutanderätt mellan nämndens eller styrelsens sammantraden och tillsynen över att förvaltningen drivs enligt de beslutan­ de organens intentioner bör ankomma på förtroendemän. Med en uppdelnin» av uppgifterna efter dessa linjer kvarstår behovet att i ökad utsträckning ut­ nyttja förtroendemännens insatser även om kansliorganisationen byggs ut. Jag delar den uppfattning, som såväl utredningen som majoriteten av remiss­ instanserna har gett uttryck åt, att det härvid kan vara till fördel att någon eller några förtroendemän i denna egenskap tjänstgör på heltid inom lands­ tingskommunens förvaltning. Erfarenheterna av detta system inom primär­ kommunerna ar såvitt jag vet genomgående positiva. Utredningens förslag att heltidstjanstgorande förtroendeman inom landstingskommun benämns landstingsråd har jag ingen erinran mot. Vad angår sådan förtroendemans ekonomiska villkor har jag för avsikt att inom kort anmäla eu gemensam framställning från de tre kommunförbunden om översyn av ersättnings- bestammelserna i kommunallagarna med sikte på att heltidstjänstgörande tortroendeman skall kunna ägna sig åt silt kommunala uppdrag utan att vara beroende av annan tjänst för sin försörjning eller sitt sociala skydd Det finns därför ingen anledning att i detta sammanhang gå in på den trågan.

Land stings utredningen har rekommenderat att heltidstjänstgörande för­ troendemans ställning och uppgifter specificeras i särskild instruktion. Lämpligheten härav har vitsordats av flertalet landsting men mött bestämd gensaga på nugra håll. Bl. a. Svenska landstingsförbundet och Svenska stads­ förbundet havdar alt kommunalt förtroendeuppdrag inte har sådan natur

att gränserna för uppdraget kan dras upp i instruktion. Jag har förståelse för denna inställning. På andra sidan är det ofrånkomligt att tjänstemän­ nens uppgifter anges uttömmande i instruktion eller liknande och det ligger i sakens natur att förtroendemännen inte skall ingripa på det område som sålunda överlämnats till tjänstemannahandläggning. På så sätt får man alltså en avgränsning av förtroendemännens uppgifter. Det torde inte möta betänkligheter att i övrigt lämna området för heltidstjänstgörande förtroen­ demans uppgifter oreglerat.

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders delegationsrätt

Bestämmelserna i LL om rätt för förvaltningsutskottet eller annan nämnd att överlåta beslutanderätt till annan överensstämmer helt med motsvaran­ de regler för primärkommuns styrelse och övriga nämnder. Sålunda kan landstinget bestämma att förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet eller annan nämnd får överlåta åt ledamot av utskottet, avdelningen eller nämnden eller åt befattningshavare hos landstingskommunen att besluta i vissa grupper av ärenden. Beskaffenheten av dessa ärenden skall anges av landstinget.

För att förvaltningsutskottet skall bli ett verkligt ledningsorgan är det i första hand önskvärt att utskottet inte belastas med direkta förvaltnings­ uppgifter inom särskilda delar av landstingets verksamhetsområde. I en­ lighet härmed har jag i det föregående förordat landstingsutredningens för­ slag till förvaltningsorganisation inom landstingskommun, ett förslag som just går ut på att direkta förvaltningsuppgifter såsom sjukvård, undervis­ ning etc. läggs på särskilda nämnder. Förvaltningsutskottet kan då kon­ centrera sig på initiativtagande, ledande och samordnande uppgifter. Beslut i sådana frågor torde mera sällan lämpa sig för delegation.

I fråga om nämnd, vare sig förvaltningsutskottet, avdelning av utskottet eller annan nämnd, som ålagts direkta förvaltningsuppgifter ger LL som nyss sagts landstinget möjlighet att tillerkänna nämnden rätt att uppdra beslutanderätt åt annan. Som landstingsutredningen anför är denna dele­ gation avsedd att användas främst beträffande rutinärenden eller ärenden som av andra skäl är mindre betydelsefulla. Enligt utredningens mening kan delegation med stöd av LL ske i vidsträckt omfattning och skäl att vidga möjligheterna till delegation anses inte finnas. Ställningstagandet har i re­ gel lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

I ett par avseenden har vid remissförfarandet ändring yrkats i delega- tionsbestämmelserna. Sålunda anser en länsstyrelse att omfattningen av delegationsrätten bör specificeras i LL medan ett landsting finner det tyngande att landstinget skall ange de grupper av ärenden i vilka delegation får förekomma. Eftersom de nuvarande bestämmelserna synes ha visat sig tillfredsställande på de flesta håll är jag inte beredd att på denna punkt bryta den överensstämmelse som här föreligger mellan LL och övriga kom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

71

munallagar. Inte heller kan jag förorda att förvaltningsutskottet får fria händer att överlämna beslutanderätt och därvid delegera även till annan landstingskommunal nämnd. Sistnämnda spörsmål synes landstinget i stäl­ let lämpligen kunna reglera genom att sådan nämnds egen kompetens be­ stäms så att den omfattar beslutanderätt i vissa rutinärenden eller andra ärenden av mindre vikt.

Jag anser mig alltså inte höra förorda ändring i gällande bestämmelser i LL om förvaltningsutskottets eller annan nämnds rätt till delegation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 är 1965

Information till landstingsmannen

Det huvudsakliga syftet med utredningen om landstingens organisation och arbetsformer har som jag har framhållit förut varit att förhindra att expansionen av den landstingskommunal verksamheten får till följd att den beslutande församlingen, landstinget, förlorar kontakten med verksam­ heten och därmed också möjligheten att grunda sina beslut på saklig pröv­ ning av ärendena. Vad jag förordat i det föregående bör ses som led i strä­ vandena att nå detta syfte. Genom tätare eller längre landstingsmöten och längre tid för landstingets beredning skapas förutsättningar för landstings- männen att hinna tränga in i frågor som är aktuella på skilda verksamhets­ områden. Inte minst betydelsefullt är det att landstingsmännen i så stor utsträckning som möjligt engageras inte bara i landstingsutskottens arbete utan också i förvaltningsutskottets och andra nämnders och styrelsers be­ rednings- och förvaltningsverksamhet. Jag har i allt väsentligt anslutit mig till landstingsutredningens synpunkter på hur förvaltningsorganisationen lämpligen kan organiseras för att bl. a. öka möjligheterna till sådana engagemang.

För att landstingsmännen fortlöpande skall kunna ha överblick över hela det landstingskommunal verksamhetsfältet spelar emellertid förvaltnings­ utskottets och övriga nämnders information till landstingsmännen en viktig roll. I LL finns bestämmelser om att förslag till landstinget skall till­ ställas landstingsmännen före landstingsmöte och att förvaltningsutskottet varje år skall avge berättelse över sin verksamhet till landstinget. Skäl att ändra dessa bestämmelser föreligger inte. Med hänsyn till vad jag har före­ slagit förut bör dock justering ske av bestämmelsen att verksamhetsberät­ telsen skall avges vid lagtima mötet. Avlämnandet synes böra ske vid det möte som skall hållas i oktober.

Beträffande informationsverksamheten i övrigt framgår av utredningens betänkande och remissvaren att man i landstingskommunerna i allmänhet har tagit väl vara på möjligheterna att på olika sätt sprida fortlöpande in­ formation till landstingsmännen. De initiativ som på skilda håll har tagits i detta hänseende är lovvärda. Den sammanställning som utredningen har gjort av informationsverksamheten i landstingskommunerna och utred­

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

73

Specialmotivering

De ställningstaganden jag har gjort i det föregående föranleder ändringar i ett flertal bestämmelser i LL och SjL. I samband med att jag i det följande närmare motiverar de ändringar som behöver göras skall jag också behandla förslag till vissa ändringar i LL som landstingsutredningen har lagt fram och som jag inte har tagit upp tidigare.

Landstingslagen

14 §.

I denna paragraf föreskrivs att jämkning i valkretsindelningen, som inte föranleds av stads inträde i landstingskommunen eller annan utvidgning av kommunen eller minskning av kommunen genom att område som bildar egen valkrets avskiljs, skall verkställas av landstinget vid lagtima möte året innan val av landstingsmän äger rum nästa gång eller, om Kungl. Maj :t för­ ordnar det, vid urtima möte sist före april månads utgång det år valet för­ rättas.

Enligt vad jag har föreslagit förut skall beteckningarna lagtima och ur­ tima möte inte förekomma längre. Jag föreslår med hänsyn härtill den änd­ ring i 14 § att landstinget skall verkställa jämkning i valkretsindelningen vid landstingsmöte före oktober månads utgång året innan val av lands­ tingsmän äger rum nästa gång eller, om Kungl. Maj :t förordnar det, före april månads utgång det år valet äger rum. Härigenom kommer föreskriften om landstingets beslut om jämkningen att i sak överensstämma med bestäm­ melserna i 9 § KL om tiden för besked om kommuns indelning i valkretsar. Att beslut skall meddelas vid landstingsmöte innebär här liksom i andra fall att beslutet inte kan fattas av förvaltningsutskottet mellan landstingets möten.

15 och 16 §§.

Skall landstingskommun utvidgas till följd av stads inträde i landstings­ kommunen eller av annan anledning skall landstinget enligt 15 § första stycket vid nästa lagtima möte eller, efter Kungl. Maj :ts föreskrift, vid ur­ tima möte verkställa den jämkning i valkretsindelningen som föranleds härav. Motsvarande bestämmelse om jämkning i valkretsindelningen på grund av att område som utgör del av en eller flera valkretsar skiljs av från landstingskommunen meddelas i 16 § andra stycket. I överensstämmelse med mitt förslag till ändring av 14 § bör ifrågavarande bestämmelser ändras så att jämkningen skall göras vid landstingsmöte före oktober månads utgång eller annan tidpunkt som Kungl. Maj :t föreskriver.

75

cip med vad som f. n. gäller för stadsfullmäktige i Stockholm enligt 14 § KLS. Härutöver bör sammanträde hållas i fall då urtima möte skolat hållas enligt nuvarande bestämmelser, nämligen när Kungl. Maj :t förordnar eller förvaltningsutskottet beslutar om landstingsmöte. Enligt utredningen bör möte dessutom hållas när de flesta av landstingets ledamöter begär det eller landstingets ordförande finner att det behövs. I dessa hänseenden överens­ stämmer förslaget med KL. I KLS föreskrivs däremot att fullmäktige i Stockholm skall sammanträda när minst en tredjedel av fullmäktige be­ gär det. I likhet med länsstyrelsen i Västernorrlands län anser jag att det ligger i linje med vad jag förut har förordat i fråga om landstingets sam­ manträden att även en minoritet av landstingsmännen skall kunna få till stånd sammanträde med landstingets ledamöter. Jag föreslår att landstings­ möte skall hållas när minst en tredjedel av landstingets ledamöter begär det. Det ligger i sakens natur att en dylik begäran skall motiveras. Särskild föreskrift därom anser jag inte behövlig. Vidare föreslår jag att landstingets ordförande får motsvarande befogenhet som fullmäktiges ordförande att besluta om landstingsmöte när det behövs. I samtliga fall när landstinget inte har bestämt tid för landstingsmöte bör tiden bestämmas av landstingets ordförande.

Landstingsutredningen föreslår att föreskriften i 60 § LL om tidpunkt för granskning och fastställelse av landstingets utgifts- och inkomststat skall tas in också i 19 §. Föreskrifter om när landstinget skall vidta olika åtgär­ der finns i ett flertal paragrafer i LL. Jag finner det inte lämpligt att alla dessa föreskrifter förs samman i 19 §. Skäl att där ange endast när utgift- och inkomststaten skall fastställas föreligger enligt min mening inte.

Jag ansluter mig till landstingsutredningens förslag att det skall till­ komma landstinget att besluta om plats för landstingsmöte och att länssty­ relsen alltjämt skall ha möjlighet att bestämma annan plats om det är påkal­ lat till följd av utomordentliga förhållanden. I regel torde det vara lämpligast att mötet hålls i länets residensstad. Ändras residensorten kan det emel­ lertid finnas skäl för landstinget att hålla mötena i den gamla residenssta­ den, om landstinget har sina kanslilokaler där. Som utredningen har fram­ hållit är det ändamålsenligt att landstinget tar in bestämmelse om sam­ manträdesort i arbetsordningen och bemyndigar förvaltningsutskottet eller landstingets ordförande eller vice ordförande att bestämma annan plats om det är motiverat av särskilda skäl.

20

§.

Bestämmelser om kungörelse av landstingsmöte finns f. n. endast i fråga om urtima möte. De är intagna i 21 §. I nuvarande 20 § meddelas föreskrif­ ter om ordningen för väckande av förslag till landstinget.

Kungörelse till urtima möte utfärdas av länsstyrelsen. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och ställe för mötet och de ärenden som skall handläggas vid mötet. Minst 14 dagar före mötet skall kungörelsen införas

Kungl. Maj.ts proposition nr Gi år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

i en eller flera av länets mest spridda tidningar. Inom samma tid skall samt­ liga landstingsman underrättas särskilt om mötet.

Utredningen. Skall landstinget bestämma tiden för landstingsmöte måste enligt utredningen kungörelse om sammanträde utfärdas. Härvid bör gälla samma offentlighetsprincip som präglar kungörelseförfarandet i primär­ kommunerna. Kungörelse genom annonsering bör ske i tidningar som är spridda inom olika grupper av landstingskommunens medlemmar. Lands­ tinget bör liksom fullmäktige bestämma om och i vilken omfattning ären­ den som skall förekomma vid sammanträde skall anges vid annonsering.

Kungörelse genom anslag på landstingskommunens anslagstavla anser utredningen ha ringa effekt från publicitetssynpunkt, om inte anslagstavlor sätts upp på fler platser inom landstingskommunen. För att få enhetliga bestämmelser för primärkommun och landstingskommun föreslår utred­ ningen dock att kungörelse skall ske även genom anslag på landstingskom­ munens anslagstavla.

För varje möte skall enligt utredningsförslaget personlig kallelse delges varje landstingsman. Med hänsyn till landstingskommunernas geografiska utbredning och det suppleantsystem som förekommer i landstingen anser utredningen att kungörelse bör utfärdas och kallelse delges minst 14 dagar före mötet. Länsstyrelsen bör alltid underrättas om landstingsmöte. Skäl härför utgör samarbetet mellan länsstyrelsen och landstinget och den rätt som landshövdingen har att vara närvarande vid möte. Kungörelse bör lik­ som i andra kommunala representationer utfärdas av ordföranden.

Enligt utredningens förslag skall bestämmelserna om kungörelse tas in i 20 § LL. Nuvarande föreskrifter i 20 § föreslås flyttade till 21 §, vars be­ stämmelser om urtima möte utgår.

Remissyttrandena. De flesta remissinstanserna lämnar förslagen utan er­ inran. Länsstyrelsen i Uppsala län stryker särskilt under att förslaget om kungörelsebestämmelser är ändamålsenligt och lämpligt. Samma uttalande gör länsstyrelsen i Västerbottens län. Länsstyrelsen i Östergötlands län till­ styrker att länsstyrelsen kopplas bort från kungörelseförfarandet.

Jönköpings läns, Kalmar läns norra och Blekinge läns landsting anser att det bör ankomma på landstingen att själva bestämma hur ärendena skall kungöras. Föreskrift att de ärenden som skall behandlas vid möte skall an­ ges i kungörelsen bör därför inte tas in i LL. Denna inställning har också länsstyrelsen i Stockholms län, Södermanlands läns landstings förvaltnings­ utskott och Svenska landstingsförbundet.

Enligt Kronobergs läns landsting är det inte påkallat att landstingsmöte kungörs på annat sätt än genom annonsering i vissa tidningar och person­ lig kallelse. Kungörelse på anslagstavla eller efter landstingets beslut på an­ nat ställe är onödigt. Kalmar läns södra, Hallands läns, Skaraborgs läns och

Västerbottens läns landsting har samma uppfattning.

Svenska landstingsförbundet, Stockholms läns landsting och Söderman­

77

lands läns landstings förvaltningsutskott avstyrker förslaget att kallelse till landstingsmöte skall delges laridstingsmännen. Det synes fullt tillräckligt att kallelse sker genom vanlig postförsändelse, vilket är det vanligaste i primärkommunerna. Suppleanterna bör också kallas, framhåller kommunalrättskommittén.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till försla­ get att länsstyrelsen alltid skall underrättas om landstingsmöte. Avstyrkan­ de yttranden i denna fråga föreligger från Östergötlands läns landsting och Svenska stadsförbundet.

Departementschefen. Enligt den allmänna målsättningen för ändringar i LL bör lagens bestämmelser såvitt möjligt ansluta till motsvarande be­ stämmelser i KL. Jag delar därför landstingsutredningens och de flesta remissinstansernas åsikt att kungörelse om landstingsmöte skall utfärdas av landstingets presidium, anslås på landstingskommunens anslagstavla och tillställas varje landstingsman samt att tillkännagivande om mötet skall införas i en eller flera ortstidningar.

Både allmänheten och landstingsmännen bör underrättas om vilka ären­ den som avses bli behandlade vid landstingsmöte. Som utredningen föresla­ git synes detta lämpligen ske genom att föredragningslistan tas in i kun­ görelsen. Någon praktisk olägenhet torde detta knappast innebära, om före­ dragningslistan får utgöra bilaga till kungörelsen. Däremot anser jag inte att det finns skäl att föredragningslistan förs in i annons om landstings­ möte. Möte torde oftast komma att vara flera dagar och det skulle som Svenska landstingsförbundet framhållit bli otympligt att föra in de många gånger mycket omfattande föredragningslistorna i annonserna. Allmänhe­ tens och då speciellt pressens intressen torde bli tillfredsställande tillgodo­ sedda genom att föredragningslistan finns att tillgå på landstingskommu­ nens anslagstavla. Pressen torde för övrigt kunna få exemplar av listan hos landstingskommunens kansli.

I KL föreskrivs att kungörelse om fullmäktigsammanträde skall delges varje fullmäktig men att det står kommunen fritt att i stället för delgivning sända kungörelsen med posten. Svenska landstingsförbundet har i sitt re­ missyttrande upplyst att det normala förfarandet inom primärkommunerna är att kungörelsen sänds med posten. Med hänsyn härtill förordar jag att kungörelse om landstingsmöte skall sändas med posten till varje lands­ tingsman. Givetvis kan delgivning ändå användas om det finns särskilda skäl till det. Att som en remissinstans föreslagit föreskriva att kungörelsen skall sändas även till suppleanterna finner jag mindre lämpligt med hän­ syn till det suppleantsystem som gäller i landstingskommunerna. Det synes tillräckligt om kungörelsen sänds ut samtidigt med att den anslås på lands­ tingskommunens anslagstavla.

Beträffande valet av tidningar för annonsering om landstingsmöte före­ slår jag i likhet med utredningen att motsvarande bestämmelser införs som gäller för primärkommun.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Det intima samarbete som förekommer mellan länsstyrelserna och lands­ tingen på flera viktiga områden och landshövdingens rätt att närvara vid landstingsmöte motiverar att skyldighet bör föreligga att skriftligen under­ rätta länsstyrelsen om möte.

Jag ansluter mig till förslaget att bestämmelserna om kungörande av landstingsmöte tas in i 20 § LL och att nuvarande 20 § betecknas 21 §.

21

§.

Rätt att väcka förslag vid lagtima möte tillkommer enligt 20 § LL läns­ styrelsen, förvaltningsutskottet och annan landstingskommunal nämnd samt ledamot i landstinget. Vid urtima möte får inte avgöras andra ären­ den än sådana för vilka mötet utlysts enligt kungörelsen om mötet. På grund av bestämmelserna om inkallande av urtima möte kan varken annan nämnd än förvaltningsutskottet eller enskild landstingsman väcka förslag vid sådant möte. Förslag till lagtima möte skall avfattas skriftligen och tryckas.

Bestämmelser om tiden för avgivande av förslag finns bara i fråga om lagtima möte, Annan nämnd än förvaltningsutskottet skall ge in sina för­ slag före den

juli till utskottet. I övrigt skall förslag ges in till landstings­

kommunens kansli senast den 15 augusti. Förvaltningsutskottet får dock väcka förslag senast 14 dagar före mötets början. Dessutom kan lands­ tinget besluta att ta upp förslag som väckts sist första mötesdagen, om syn­ nerliga skäl föreligger. Dessa tidsfrister gäller för alla förslag utom sådana som hänskjutits till landstinget av Kungl. Maj:t eller står i sammanhang med förslag som väckts i behörig ordning.

De tryckta förslagen skall sändas till länsstyrelsen och samtliga lands- tingsmän minst åtta dagar före mötets början. Förvaltningsutskottet skall upprätta föredragningslista och dela ut listan på samma sätt som de tryckta förslagen.

Enligt KL gäller inga tidsbestämmelser för avgivande av förslag till full­ mäktige.

Utredningen. Om alla landstingsmöten blir av samma valör ligger det en­ ligt utredningen i sakens natur att rätten att väcka förslag får samma om­ fattning vid alla möten. Utredningen föreslår därför att det inte görs någon skillnad i fråga om ärendenas anhängiggörande vid de olika landstings­ mötena.

Utredningen finner inte anledning att föreslå ändring i de bestämmelser om förslagsrättens omfattning som f. n. gäller beträffande lagtima möte. Sålunda anser utredningen att det inte är befogat att centrala statsmyndig­ heter får rätt att väcka förslag direkt hos landstinget på samma sätt som de kan göra hos fullmäktige. Det torde inte medföra praktiska olägenheter att de statliga myndigheterna liksom hittills vänder sig till länsstyrelsen eller förvaltningsutskottet med sina förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

79

Ett spörsmål som utredningen uppmärksammar särskilt är behandlingen av förslag från enskilda organisationer och andra som kommer in till läns­ styrelsen för vidarebefordran till landstinget. Om länsstyrelsen lämnar över sådan framställning till landstinget bör det klart framgå att den har karak­ tär av länsstyrelsens förslag. Vill inte länsstyrelsen vidarebefordra fram­ ställningen som sitt förslag bör länsstyrelsen meddela detta samtidigt som den överlämnar framställningen till förvaltningsutskottet, som i vanlig ord­ ning får pröva om framställningen skall föreläggas landstinget. Länsstyrel­ sens yttranden och förslag bör enligt utredningen alltid delges landstinget genom att tas in i landstingets handlingar. Eftersom det förekommer att länsstyrelse överlämnar framställning till förvaltningsutskottets prövning utan tillstyrkan eller särskilt yttrande, bör utskottet vid avslag på fram­ ställningen alltid redovisa detta till landstinget, exempelvis i utskottets verksamhetsberättelse.

Värdet av nuvarande tidsgränser för väckande av förslag finner utred­ ningen tveksamt för framtiden. Avgörande för förslagets behandling vid landstingsmöte måste i princip vara att det angetts i kungörelsen om mötet. Hålls bara ett sammanträde om året synes det emellertid utredningen lämp­ ligt att förslag till detta möte fortfarande avlämnas senast den 15 augusti. Förvaltningsutskottets rätt att även därefter väcka förslag bör inte rubbas.

Förslag av annan nämnd än förvaltningsutskottet bör liksom hittills in­ ges till förvaltningsutskottet. Ingivandet bör ske senast den dag utskottet bestämmer, om landstinget inte föreskriver annat. I sista hand bör lands­ tinget besluta i denna fråga. Särskilda bestämmelser anses inte behövliga i fråga om tiden när förslag skall ges in till annat möte än oktobermötet av länsstyrelsen, förvaltningsutskottet eller landstingsman.

Remissyttrandena. Med hänsyn till det allt intensivare samarbete som måste äga rum mellan statlig regional förvaltning och landstingen som or­ gan för den sekundärkommunala självstyrelsen finner länsstyrelsen i Jön­ köpings län det naturligt att länsstyrelsen behålls vid rätten att väcka för­ slag vid landstingsmöte. Liknande uttalande gör länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län. Helt motsatt uppfattning har länsstyrelsen i

Östergötlands län, Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns landsting och Kalmar läns norra landsting. Enligt dessa remissinstanser är det till­ räckligt att länsstyrelsen i samma ordning som andra myndigheter eller organisationer har möjlighet att genom särskild framställning få ärende prövat av landstinget.

Åtskilliga remissorgan framhåller att länsstyrelsen endast skall framställa egna förslag till landstinget och inte vidarebefordra sådana förslag från myndigheter och organisationer som länsstyrelsen inte ansluter sig till. Så­ lunda anför Svenska landstingsförbundet att det är viktigt att länsstyrelses förslagsrätt utnyttjas för frågor som direkt rör den statliga lokalförvalt­ ningen och inte som nu torde förekomma som garanti för att t. ex. fram­

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

ställningar av enskilda organisationer eller föreningar inte stoppas av för­ valtningsutskotten utan verkligen kommer att föreläggas landstinget. Mot­ svarande synpunkter framlägger två länsstyrelser, nio landsting och Svenska stadsförbundet.

Vid annat möte än oktobermötet bör endast förvaltningsutskottet ha för­ slagsrätt, anser Jönköpings läns och Kalmar läns norra landsting.

Enligt kommunalrättskommittén kan det ifrågasättas om det inte nu finns anledning att överväga en kommunal initiativrätt.

I fråga om tiden för väckande av förslag anser Västernorrlands läns landsting och Svenska stadsförbundet att behov av reglering inte föreligger. Föreskrifter härom bör enligt landstinget tas in i arbetsordningen och enligt förbundet utfärdas av förvaltningsutskottet. Svenska landstingsförbundet ifrågasätter om särskilda tidsfrister behövs om vi på längre sikt får ett system med regelmässigt fler sammanträden per år. I nuvarande läge till­ styrker förbundet dock att tiden för väckande av förslag anges i LL.

Enligt kammarkollegiet och länsstyrelsen i Gotlands län bör tider för för­ slags väckande anges också för andra landstingsmöten än det i oktober.

Flera länsstyrelser och huvudparten av landstingen anser att det behövs längre tid än som gäller f. n. för beredning av förslag som ges in till lands­ tingskommunens kansli. Med tanke på det obligatoriska landstingsmötet i oktober finner Svenska landstingsförbundet, en länsstyrelse och sju lands­ ting att den 1 augusti är den senaste dag som kan godtas. En länsstyrelse och två landsting förordar den 15 juli medan tre landsting anser den 1 juli som den lämpligaste dagen. Till motivering av sistnämnda ståndpunkt anför

Östergötlands läns landsting att de olägenheter som nuvarande bestämmelse medför, t. ex. otillräcklig tid för förvaltningsutskottet och landstingets kansli att bereda ärenden, svårigheter att få förvaltningsutskottets yttranden över inkomna ärenden tryckta och att få ärendena med förvaltningsutskottets yttranden sända till landstingsledamöterna i tillräckligt god tid, kommer att försvinna om förslagen måste ges in tidigare. Framför allt skulle man få möjlighet att remittera förslag till organisationer inom eller utom landstinget.

Härigenom skulle redan i detta läge behövliga utredningar kunna färdig­ ställas och slutgiltigt förslag till lösning av frågorna föreläggas landstinget vid mötet. Malmöhus läns landsting anmärker i detta sammanhang att svå­ righeter kan föreligga för landstingsmännen att hinna väcka förslag till landstinget under pågående semesterperiod.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att motionsrätten för landstings­ ledamöterna vidgas så att motion i anledning av förslag som lagts fram av förvaltningsutskottet får väckas under tiden fram till landstingsmötets öppnande.

Departementschefen. Enligt vad jag föreslagit förut skall bestämmelserna i 20 § LL om väckande av förslag till landstingsmöte flyttas till 21 §.

Eftersom alla landstingsmöten framdeles skall ha samma karaktär delar

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

81

jag utredningens och de flesta remissinstansernas mening att samma be­ stämmelser om rätt att väcka förslag till landstinget bör gälla alla möten. Sådan rätt bör givetvis liksom f. n. tillkomma förvaltningsutskottet och öv­ riga landstingskommunala nämnder samt ledamot av landstinget. Som läns­ styrelsen i Jönköpings län påpekat utgör det intima samarbete som måste äga rum mellan länsstyrelsen och landstinget på skilda områden skäl för att den rätt länsstyrelsen f. n. har att väcka förslag vid lagtima möte behålls och görs tillämplig i fråga om alla landstingsmöten. I anslutning till vad ut­ redningen och en rad remissorgan anfört om länsstyrelsens förslagsrätt vill jag särskilt betona att rätten avser endast förslag från länsstyrelsens egen sida. Om förslaget föranleds av framställning från annan myndighet eller från enskilda organisationer eller föreningar saknar i och för sig betydelse, såvida länsstyrelsen finner sig böra föra fram förslaget som sitt eget. Så­ dana framställningar till länsstyrelsen som inte föranleder något förslag från länsstyrelsens sida kan lämpligen läggas till länsstyrelsens handlingar med besked till den som har gjort framställningen att den inte har föranlett länsstyrelsen att väcka förslag till landstinget. Om länsstyrelsen i stället lämnar framställningen till förvaltningsutskottet bör länsstyrelsen klart säga ifrån att framställningen inte har föranlett länsstyrelsen att lägga fram något förslag. Sådan framställning skall förvaltningsutskottet självfallet inte behandla som länsstyrelsens förslag. Vad jag nu sagt om tillämpningen av länsstyrelsens förslagsrätt kommer enligt min bedömning till uttryck i gällande lydelse av 20 § LL.

Jag anser att det inte finns skäl att enligt vad som föreslagits i ett remiss­ yttrande införa rätt för primärkommuner att väcka förslag vid landstings­ möte.

Även tiderna när förslag senast skall väckas bör vara lika för alla lands­ tingsmöten. I likhet med utredningen förordar jag att förvaltningsutskottet skall bestämma när övriga nämnders förslag skall ges in till utskottet. Där­ emot delar jag inte utredningens åsikt att landstinget skall kunna bestäm­ ma annan tid än den utskottet anser lämplig. Beträffande den tid inom vil­ ken andra förslag än förvaltningsutskottets skall ges in är de flesta remiss­ instanserna eniga om att det behövs längre tid för handläggningen än som gällande bestämmelser om förslag till lagtima möte leder till. I allmänhet synes man vid bedömningen härav ha utgått från erfarenheterna hittills när det gäller förslag till lagtima möte. Man får emellertid komma ihåg att de ändringar som nu föreslås i LL syftar till att undvika den anhopning av ärenden till ett möte som f. n. sker vid det lagtima mötet. Oktobermötet bör i huvudsak ägnas åt utgifts- och inkomststaten medan andra ärenden lämp­ ligen kan tas upp vid annat möte. Med hänsyn härtill föreslår jag att de för­ slag som det här är fråga om skall ges in senast två månader före lands­ tingsmötes början för att kunna tas upp vid mötet. Den i några remissvar väckta frågan att ur LL utesluta bestämmelserna om tider för ingivande av

6

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

Knngl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

förslag torde böra bedömas först när erfarenheter vunnits av landstingens verksamhet efter de ändringar jag förordat i det föregående.

Genom kungörelsen om landstingsmöte får landstingets ledamöter besked om de ärenden som skall behandlas vid mötet. Senast åtta dagar före mötets början skall alla inkomna förslag tillställas länsstyrelsen och samtliga landstingsmän. Det torde med hänsyn till dessa förhållanden inte finnas be­ hov av att även föredragningslistan skall delas ut viss tid före mötet.

22

§.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om inkallande av suppleant för landstingsman. Avgår landstingsman under mandatperioden inkallar läns­ styrelsen den närmast i ordningen varande suppleanten till ordinarie lands­ tingsman. Även vid tillfälligt förfall för landstingsman är det länsstyrelsen som kallar in suppleant till tjänstgöring. Motsvarande gäller om också den inkallade suppleanten får förhinder.

Utredningen. Utredningen föreslår att det skall ankomma på landstingets ordförande eller vid hinder för honom vice ordföranden att kalla in supp­ leant för landstingsman som får tillfälligt förhinder. Länsstyrelsen bör un­ derrättas om inkallelsen av suppleant.

Remissyttrandena. I allmänhet lämnas utredningsförslaget utan erinran. Från flera håll framhålls dock att det är onödigt att underrätta länsstyrel­ sen om inkallelse av suppleant vid tillfälligt förhinder för landstingsman.

Jönköpings, Kronobergs och Västerbottens läns landsting föreslår att landstingskommunens kansli skall ombesörja att suppleant inkallas.

Departementschefen. Enligt 53 a § kommunala vallagen skall förvaltnings­ utskottet göra anmälan till länsstyrelsen när samtliga suppleanter för lands­ tingsman inkallats till ordinarie landstingsmän eller eljest avgått som suppleanter. Det är enligt min mening ändamålsenligt att förvaltningsut­ skottet får också uppgiften att när landstingsmöte inte är samlat kalla in suppleant vid tillfälligt förfall för landstingsman. Under möte bör uppgif­ ten ankomma på landstingets ordförande. Behov att underrätta länsstyrel­ sen om att suppleant kallats in anser jag inte föreligga.

25 §.

Enligt 25 § skall landstinget vid lagtima möte bland tingets ledamöter utse en ordförande och en vice ordförande för tiden till nästa lagtima möte.

Utredningen. Det är, säger utredningen, inte ovanligt att landstingets ord­ förande eller vice ordförande efter landstingsmannaval avgår mellan två lagtima möten. På landstingshåll har det ansetts som en olägenhet att val till dessa poster kan förrättas enbart vid lagtima möten. Utredningen före­ slår att landstinget skall kunna välja sitt presidium för en tjänstgörings­ period av ett år vid vilket möte som helst under året. Bestämmelser om när valet skall ske bör ges i arbetsordningen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Remissyttrandena. Förslaget lämnas utan erinran av alla remissinstanserna utom två.

Svenska landstingsförbundet och Skaraborgs läns landsting förordar att valet förrättas i oktober. Förbundet framhåller att utredningen inte synes ha uppmärksammat att presidieposterna kommer att stå obesatta längre tid om valet skett vid landstingsmöte på våren och det inte hålls något vår- sammanträde nästa år.

Departementschefen. Ordförande och vice ordförande i landstinget bör liksom hittills normalt utses för en tid av ett år. Det bör emellertid enligt min mening stå landstinget fritt att utse sitt presidium för kortare tid, t. ex. för tiden till nästa landstingsmöte. Hinder bör inte heller föreligga att valet förrättas för kortare tid än normalt det år då landstingsmannaval äger rum. Väljs presidiet normalt vid oktobermötet för en tjänstgöringsperiod av ett år bör valet det år allmänna kommunalval hålls alltså kunna avse tiden till nästa landstingsmöte. Jag föreslår i enlighet härmed att landstinget utser sitt presidium för en tid av högst ett år.

26 §.

Avgår landstingets ordförande mellan landstingets möten eller upphör hans befattning av annan anledning tjänstgör enligt 26 § vice ordföranden som ordförande till nästa lagtima möte. Upphör också hans befattning tjänst­ gör landstingets äldste ledamot som ordförande. Till sådan tjänstgöring kal­ las den äldste ledamoten av länsstyrelsen.

Utredningen föreslår att vice ordföranden skall tjänstgöra till det lands­ tingsmöte som hålls närmast efter ordförandens avgång. Nytt ordförande­ val skall då äga rum för återstoden av ordförandens mandattid. Nytt val för återstående mandattid skall hållas också när vice ordföranden avgår i för­ tid. Äldste ledamoten träder in som ordförande till nästa möte när både ordföranden och vice ordföranden avgår mellan mötena. Även när dessa båda samtidigt har förfall fungerar äldste ledamoten som ordförande. Lands­ tingets kansli i stället för länsstyrelsen föreslås skola kalla denne till tjänst­ göring.

Remissyttrandena. Alla remissorganen lämnar förslaget utan erinran. Departementschefen. Jag tillstyrker utredningens förslag. Med landstingets äldste ledamot bör alltid avses den som har bevistat de flesta landstingsmö­ ten eller, om två eller flera har deltagit i lika många möten, den som är äldst till levnadsåren. Särskild föreskrift om kallelse av äldste ledamoten till tjänstgöring anser jag onödig.

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 1965

83

29 §.

Denna paragraf reglerar rätten för andra än landstingsman att delta i landstingsmöte.

Landshövdingen i länet må övervara landstingets sammanträden och

delta i överläggningarna men inte i besluten. Vid förhinder för landshöv­ dingen får rätten utövas av den avdelningschef i länsstyrelsen som lands­ hövdingen förordnar därtill eller, om förordnande inte har meddelats, av den i tjänsten äldste avdelningschefen. Denne utövar rätten när landshöv­ ding inte är tillsatt eller förordnad.

Generell yttranderätt vid landstingsmöte tillkommer ordföranden eller vice ordföranden i förvaltningsutskottet. Landstingsdirektören har samma rätt. Härutöver har ordföranden eller vice ordföranden i hälso-och sjukvårds­ styrelsen rätt att yttra sig vid behandling av ärende som beretts av styrelsen och vid besvarande av interpellation som framställts till styrelsens ordfö­ rande. Motsvarande rätt äger revisor vid granskning av revisionsberättelse som han har avgett.

Utredningen. Rätten för landshövdingen eller hans ställföreträdare att delta i landstingets överläggningar bör enligt utredningen ses mot bakgrund av det traditionella samarbete som präglat förhållandet mellan länsstyrelsen och länsrepresentationen sedan landstingets tillkomst. Den ökade vikten av att olika länsorgan intensifierar samarbetet för att åstadkomma en bättre samhällsplanering gör att bestämmelsen enligt utredningens uppfattning utgör en värdefull tillgång i kontakten mellan de båda länsorganen.

Enligt KL äger ordförande eller vice ordförande i annan nämnd eller be­ redning än kommunens styrelse rätt att delta och yttra sig vid behandling av ärende, som beretts av nämnden eller beredningen, anför utredningen. Motivet för att denna rätt i LL har begränsats till presidiet i hälso- och sjuk­ vårdsstyrelsen har varit att landstingets kortvariga möten av praktiska skäl inte kan tillåtas stå öppna för utomstående i samma utsträckning som full- mäktigsammanträdena. Utredningen ifrågasätter om detta motiv alltjämt är bärande. Det skulle visserligen kunna bli praktiskt besvärande för lands­ tinget om ordförandena i det stora antalet landstingskommunala nämnder och beredningar skulle äga yttra sig i sina frågor under landstingsmöte. De praktiska svårigheterna bör dock vägas mot principen att landstingets leda­ möter skall få ökad information och möjlighet att tränga in i ärendena. Detta syfte främjas om den ansvariga ledningen för en landstingskommu­ nal verksamhet har möjlighet att yttra sig i ärenden rörande verksamheten. Utredningen håller före att ordförandena i landstingskommunens olika nämnder och beredningar skulle kunna tillerkännas närvaro- och yttrande­ rätt i sina frågor vid landstingsmöte utan något förfång för landstinget. Det bör emellertid anförtros åt landstinget att besluta om omfattningen av när­ varorätten. Ovillkorlig rätt föreslås således inte. Utredningen ifrågasätter vidare om inte rätten för fullmäktige att efter särskilt beslut medge att an­ nan i kommunens tjänst anställd befattningshavare än den som innehar den ledande ställningen får gå fullmäktige till handa med erforderliga upp­ lysningar är önskvärd också för landstingets del. Sådant medgivande är avsett att lämnas särskilt när man önskar få uppgifter av teknisk, kameral

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

85

eller annan speciell natur som svårligen kan lämnas av annan än fackman. Utredningen erinrar om att SjL medger landstingskommun att under sjuk­ vårdsstyrelsen ställa en sjukvårdsdirektör i spetsen för sjukvårdens för­ valtning. Möjlighet att höra sådan tjänsteman inför landstinget bör finnas.

Utredningen föreslår alltså att 29 § LL får i princip samma utformning som motsvarande bestämmelse i KL.

Remissyttrandena. Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Uppsala,

Jönköpings, Göteborgs och Bohus och Västerbottens län, framhåller värdet av landshövdingens rätt att närvara och yttra sig vid landstingsmöte. Enligt Östergötlands läns landsting bör landstinget bestämma om landshövdingen skall ha denna rätt.

Ordförande eller vice ordförande i annan nämnd än förvaltningsut­ skottet bör enligt kammarkollegiet få samma ovillkorliga närvaro- och ytt­ randerätt som gäller enligt KL. Samma förslag förs fram av kommunalrättskommittén, som anser att utredningens ståndpunkt inte står väl samman med utredningens strävanden i andra sammanhang att intensifiera lands- tingsdebatten, och av Skaraborgs läns landsting och Svenska stadsförbun­ det. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län och Kronobergs läns landsting bör landstinget bestämma i arbetsordningen vilka andra tjänstemän än den ledande som får vara närvarande och lämna upplysningar.

Departementschefen. I likhet med utredningen och en stor majoritet av remissinstanserna anser jag att det inte finns anledning att ändra gällande bestämmelser om rätt för landshövdingen eller avdelningschef hos läns­ styrelsen att delta i landstingets överläggningar.

Det ligger i linje med den allmänna målsättningen för landstingsutred- ningens uppdrag att landstingsmännen ges alla rimliga möjligheter att skaffa sig underlag för saklig bedömning av de frågor som landstinget be­ handlar. En sådan möjlighet är att under debatterna kunna få direkt infor­ mation från den nämnd eller beredning som har ansvaret för ärendets be­ redning. Jag instämmer i förslaget från några remissinstanser atl ordföran­ den eller vice ordföranden i sådan nämnd eller beredning får ovillkorlig rätt att delta i landstingets överläggningar. Bestämmelserna i LL kommer på detta sätt att stämma överens med motsvarande regler i KL.

Jag delar den uppfattning som kommit fram vid remissbehandlingen att landstinget bör få rätt att meddela generella beslut att tjänstemän hos landstingskommunen äger närvara vid landstingets sammanträde för att lämna upplysningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

30 §.

I paragrafen sägs att landstinget inte får avgöra ärende innan det beretts under landstingets möte av särskilt utskott som landstinget utsett för än­ damålet bland sina ledamöter.

1

enlighet med vad jag föreslagit i det före­

gående bör bestämmelsen att den särskilda beredningen skall ha skett under

87

den landstingskommunala förvaltningen anser utredningen att det inte finns bärande skäl att ha villkor för valbarhet till förvaltningsutskottet som avviker från vad som gäller på det primärkommunala området. Även på det landstingskommunala området kommer vi sannolikt att få ökat antal för­ valtningsgrenar med självständiga chefer, som är underställda förvaltnings­ utskottet. Det är t. ex. inte lämpligt att sjukvårdsdirektör är ledamot av för­ valtningsutskott som även är sjukvårdsstyrelse.

Det är inte ovanligt, anför utredningen vidare, att landstingets ordförande eller vice ordförande bekläder presidiepost i förvaltningsutskottet. Hinder härför finns inte lika litet som inom primärkommunerna. I Stockholm kan dock inte stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande bekläda motsva­ rande poster i stadskollegiet. Att införa motsvarande bestämmelse inom landstingskommunen synes inte erforderligt. Enligt utredningens mening kan lämpligheten av att dessa förtroendeuppdrag förenas emellertid diskuteras.

Remissyttrandena. I de flesta remissyttrandena godtas utredningsförslaget utan kommentarer. Uttryckliga tillstyrkanden föreligger från bl. a. Söder­ manlands läns landstings förvaltningsutskott, Skaraborgs och Örebro läns landsting, Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott och Svenska lands­ tingsförbundet. Förstnämnda förvaltningsutskott efterlyser emellertid när­ mare definition av begreppet verk. Något verk förekommer f. n. inte inom Södermanlands läns landsting och veterligen inte heller i annat landsting, anförs i yttrandet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill även införa förbud för landstingets ordförande eller vice ordförande att vara ordförande i förvalt­ ningsutskottet.

Kommunalrättskommittén anser att det kan vara motiverat med vissa begränsningar i verkschefens deltagande i arbetet hos överordnad nämnd men inte att gå så långt som till valbarhetshinder. Kommittén har gått in på dessa frågor med utgångspunkt i förhållandena vid kommunala bolag och funnit att man når tillräckliga begränsningar genom jävsregler. Med ut­ vecklingen mot ökat antal förvaltningsgrenar följer att varje verkschefs obehörighet alltmer kommer att beröra endast en begränsad sektor av ve­ derbörande utskotts eller nämnds förvaltningsområde. I ärende om verket kan verkschefen ersättas av suppleant. Vidare ifrågasätter kommittén om inte ett valbarhetshinder skulle framstå som särdeles långtgående i betrak­ tande av att några motsvarande inskränkningar inte skall gälla för heltids- sysselsatta ledande förtroendemäns deltagande i liknande situationer.

Departementschefen. Det är utredningens och praktiskt taget alla remiss­ instansernas samstämmiga uppfattning att anställda verkschefer hos lands­ tingskommunen inte bör kunna vara ledamöter eller suppleanter i förvalt­ ningsutskottet, om verket hör till utskottets förvaltningsområde. Ett dylikt valbarhetshinder överensstämmer med valbarhetsvillkor!! för ledamöter och suppleanter i den primärkommunala styrelsen. Också jag anser att kom­ munallagarnas bestämmelser i detta hänseende bör vara lika. .Tåg föreslår

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

89

I andra stycket föreskrivs att landstinget skall behandla förvaltningsut­ skottets förslag till utgifts- och inkomststat vid sitt lagtima möte. Behand­ lingen bör ske vid det landstingsmöte som skall hållas i oktober. Jag före­ slår ändring i enlighet härmed.

67 §.

Landstingets revisorer skall enligt 67 § väljas vid lagtima möte. Jag före­ slår att landstinget vid landstingsmöte skall välja revisorer för granskning av nästa kalenderårs förvaltning.

69 §.

I denna paragraf föreskrivs att revisionsberättelsen skall läggas fram till granskning och avgörande hos landstinget vid det lagtima möte som landstinget sammanträder till året näst efter det revisionen avser. Gransk­ ningen bör enligt min mening även framdeles göras vid ett bestämt lands­ tingsmöte, lämpligen vid det möte som skall hållas i oktober näst efter det revisionen avser.

Ikraftträdande m. m.

Ändringarna i landstingslagen bör träda i kraft den 1 januari 1966. Som jag sagt förut gäller val av ordförande och vice ordförande i lands­ tinget f. n. enligt 25 § LL för tiden till nästa lagtima möte. Enligt mitt för­ slag till ändring av denna paragraf får landstinget möjlighet att välja sitt presidium vid vilket landstingsmöte som helst och för kortare tid än ett år. Med hänsyn härtill föreslår jag att landstinget får rätt att redan vid presi- dievalet vid 1965 års lagtima möte bestämma den tid valet skall avse.

De föreslagna bestämmelserna i 43 § om hinder för anställd chef för nå­ got landstingskommunens verk att väljas till ledamot eller suppleant i för­ valtningsutskottet eller annan landstingskommunal nämnd bör gälla vid val som förrättas år 1965 och helt eller delvis avser tjänstgöringstid efter sam­ ma års utgång. Jag föreslår en övergångsbestämmelse av denna innebörd.

Bestämmelser om landstingets lagtima möte finns i lagen om val till riks­ dagen, där det sägs att val till riksdagens första kammare skall förrättas vid sådant möte. Dessa och eventuella andra åtgärder från landstingets sida som enligt särskilda författningar skall vidtas vid lagtima möte föreslår jag i stället skola vidtas vid det landstingsmöte som skall hållas i oktober.

Enligt mitt förslag i det föregående skall bestämmelserna i 53 § LL om ledningen av landstingskommuns sjukvårdande verksamhet flyttas till SjL och 53 § LL innehålla endast en hänvisning till SjL. Jag föreslår i anslut­ ning härtill en övergångsbestämmelse, enligt vilken bestämmelser om lands­ tingskommuns hälsovårdsstyrelse i lag eller annan författning skall avse förvaltningsutskottet eller annan nämnd som landstinget bestämmer. Atl

hälsovårdsstyrelsen försvinner som särskilt reglerad nämnd torde inte med­ föra olägenheter. Särskild hälsovårdsstyrelse förekommer sällan i lands­ tingskommunerna. Där det finns särskild sådan styrelse kommer bestämmel­ serna om de övriga nämnder som landstinget kan utse att gälla för styrelsen. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som f. n. gäller för hälso- och sjukvårdsstyrelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Sj ukvårdslagen

9 §.

Bestämmelserna om landstingskommuns sjukvårdsstyrelse bör lämpligen få sin plats i 9 § SjL. Där sägs f. n. att Stockholm och annan stad som inte hör till landstingskommun skall ha sjukvårdsstyrelse som leder den sjuk­ vårdande verksamheten i staden. Beträffande sjukvårdsstyrelsen i Stockholm gäller bestämmelserna i 51 § KLS. Dessutom gäller vad stadsfullmäktige föreskriver med iakttagande av samma lag. För sjukvårdsstyrelse i annan stad som inte deltar i landsting gäller bestämmelserna i 32—42 §§ och 45 § andra och tredje styckena KL. I protokoll hos sjukvårdsstyrelse i stad be­ höver dock upptas endast förteckning över närvarande ledamöter och beslut i varje ärende.

Utredningen. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen föreslås skola kallas endast sjukvårdsstyrelse. Det möter dock inget hinder för landstinget att utse särskild hälsovårdsstyrelse. För hälsovårdsstyrelsen kommer då bestäm­ melserna i 54 § LL om de övriga nämnder landstinget får utse att bli till­ lämpliga. Detta innebär i sak ingen ändring beträffande befintliga särskilda häl sovårdsstyrel ser.

Enligt utredningens förslag skall bestämmelserna om landstingets sjuk­ vårdsstyrelse föras in i 9 § 2 mom. SjL. Bestämmelserna skall i sak vara desamma som nu finns i 53 § LL. Landstinget skall alltjämt ha möjlighet att förena förvaltningsutskott och sjukvårdsstyrelse till ett organ.

Beträffande gällande bestämmelser i 9 § SjL föreslår utredningen den ändringen beträffande sjukvårdsstyrelse i annan stad som inte tillhör lands­ tingskommun än Stockholm att reglerna om hur ledamöter och supplean­ ter utses skall utgå och hänvisning i stället göras till föreskrifterna i 31 § KL om hur ledamöter och suppleanter i kommunens styrelse utses. I sak torde detta inte betyda någon ändring, säger utredningen. Eftersom KLS inte innehåller någon bestämmelse som motsvarar 31 § KL måste man för Stock­ holms del behålla bestämmelser i SjL om val av sjukvårdsstyrelse.

F. n. gäller att sjukvårdsdirektör i stad som inte tillhör landsting skall kallas till sjukvårdsstyrelsens sammanträden. Till sammanträde med di­ rektion för sjukhus skall bl. a. landstingsdirektör eller sjukvårdsdirektör kallas. Utredningen anser det riktigast att landstingsdirektör eller sjuk-

91

vårdsdirektör skall kallas också till sjukvårdsstyrelse inom landstings­ kommun. Finns både landstingsdirektör och sjukvårdsdirektör skall skyl­ dighet föreligga att kalla endast sjukvårdsdirektören till sammanträde. Självfallet innebär detta inget hinder för att kalla även landstingsdirektör. Vidare föreslås bestämmelse om att den som är föredragande i sjukvårds- ärenden inför förvaltningsutskottet skall kallas till sjukvårdsstyrelsens sammanträden, om landstinget har bestämt det. Parallellitet erhålles även här med nu gällande bestämmelse för sjukvårdsstyrelse i stad som inte tillhör landstingskommun.

Remissyttrandena. Det stora flertalet remissinstanser har ingen invänd­ ning mot utredningens förslag.

I ett avseende finner kommunalrättskommittén anledning förorda änd­ ring av den formella regleringen. Utredningen har i förhållande till nuva­ rande ordning vidgat hänvisningarna till LL och KL att omfatta även be­ stämmelserna om val i 42 § LL och 31 § KL. Härvid synes utredningen ha utgått från att bestämmelserna om proportionellt valsätt härigenom skulle komma att gälla också val av sjukvårdsstyrelse. Så torde enligt kommittén inte bli fallet. I stället bör väljas den i speciallagstiftning vanliga utform­ ningen att hänvisningarna kompletteras med direkta föreskrifter om val genom landsting eller fullmäktige och om proportionellt valsätt.

Västmanlands läns landsting avstyrker de föreslagna bestämmelserna om vilka utomstående personer som skall kallas till sjukvårdsstyrelsens samman­ träden. I dessa frågor bör landstinget ha frihet att självt besluta utan före­ skrifter eller anvisningar i lagen. Samma inställning har landstinget i fråga om kallelse till sammanträde med sjukhusdirektion.

Enligt Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott bör det finnas möjlighet för landstingskommunens främste befattningshavare att närvara vid sammanträden i sjukvårdsstyrelsen och sjukhusdirektioner utan att landstinget skall fatta särskilt beslut därom. Utskottet föreslår därför före­ skrifter om att landstingsdirektör alltid skall kallas till sådana samman­ träden oavsett om sjukvårdsdirektör finns eller inte.

Departementschefen. Som jag sagt förut bör bestämmelserna i 9 § SjL som hittills avse endast sjukvårdsstyrelse.

Som kommunalrättskommittén framhållit i sitt remissyttrande bör val till sjukvårdsstyrelse regleras i SjL medan hänvisning till LL resp. KL och KLS bör ske beträffande sjukvårdsstyrelses verksamhet. Det synes lämpligt att bestämmelserna om val av sjukvårdsstyrelse i landstingskommun och i stad utanför landstingskommun förs samman i 9 § 1 mom. SjL medan reg­ lerna för sådan styrelses verksamhet får utgöra

2

inom. I sak föreslår jag

ingen ändring av vad som gäller nu. Sålunda bör bl. a. möjlighet för lands­ tinget att låta förvaltningsutskottet vara sjukvårdsstyrelse behållas. .lag

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

vill emellertid hänvisa till vad jag sagt i det föregående om det lämpliga i att ha särskild sjukvårdsstyrelse.

I fråga om skyldighet att kalla utomstående till sjukvårdsstyrelses sam­ manträden förordar jag i enlighet med utredningens förslag, som fått prak­ tiskt taget enhällig anslutning vid remissbehandlingen, att sådan skyldighet skall föreligga beträffande sjukvårdsdirektör eller landstingsdirektör, om det inte finns någon sjukvårdsdirektör. Vidare föreslår jag att skyldigheten att kalla förste stadsläkaren eller motsvarande läkare skall avse endast förste stadsläkaren, eftersom någon motsvarande läkare inte finns längre. Före­ skrifterna i förevarande avseenden bör utgöra 3 mom. i 9 § SjL.

11

§•

I denna paragraf krävs i 4 mom. ett par formella ändringar med anled­ ning av de föreslagna ändringarna i 53 och 54 §§ LL.

12

§.

I överensstämmelse med den förordade ändringen i 9 § 3 mom. föreslår jag att skyldighet skall föreligga att till sammanträde med sjukhusdirek­ tion kalla sjukvårdsdirektör eller, om det inte finns någon sådan, lands­ tingsdirektör. ,■ . ,

;

t,

' - '■ i i •

<\'r '■,

• ; • i* ■ ' •,

Ikraftträdande

Ändringarna i SjL torde böra träda i kraft samma dag som ändringarna i LL, dvs. den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

L! i>,r isninem

o-t jt ’.i'

i y

1

h

hi

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

93

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändring i landstingslagen den 14 maj 195b (nr 319), 2) lag om ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242).

Föredragande departementschefen hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­ sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Björn Weibo

■ 7

\

^

n MU

. '-vr.

't..tf fjriiythl)

ur-]*,>yuivHr^^

;

\«u’r.-,v-n n.-*-» v».

vitr-T v,.y\ .,

7/4

ii.

i ^t' ,trJ»i i:’:.

It SLfesru *

■ ' ‘ ^> t-

. -i<f ; ''•

«•'■v>

uoh

it7

tu: H’

h:.r.

:

’ ^{* 1} f^{. *1} ‘4

Vi J lX.)

:JwL JijiiiVt'

■ •

f) J tf i £

:. • :*! ’.■ .*.

i

.‘i )' *

>.- ') .U'V

:•*

:U'

. f

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

95

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen.............................................................................................................. j

Propositionens huvudsakliga innehåll..........................................................................

1

Författningsförslag.......................................................................................................... 2

Förslag till ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)........................... 2 Förslag till ändring i sjukvårdslagen den

6

juni 1962 (nr 242)........................... 15

Utdrag av statsrådsprotokollet den 26 februari 1965................................................ 18

Inledning................................................................................................................... jg

Huvuddragen av gällande bestämmelser och deras tillämpning m.m......................... 20

Landstingskommunens organ...................................................................................

20

Val av landstingsmän................................................................................................. 20 Landstingets sammanträden.....................................................................................

21

Beredning vid landstingsmöte.................................................................................. 22 Förvaltningsutskottets kompetens.......................................................................... 23 Förvaltningsutskottets organisation och arbetsformer m. m............................. 24 Övriga nämnder.......................................................................................................... 26 Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkstäl-

lighetsbestyr............................................................................................................. 27 Arvodesanställda förtroendemän m. m................................................................... 28 Förvaltningsutskottets och andra nämnders delegationsrätt............................. 30 Information till landstingsmännen..........................................................................

31

Landstingsutredningen.....................................................................................................

33

Allmänna synpunkter.................................................................................................

33

Landstingets verksamhet...........................................................................................

35

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder...........................................................

40

Information till landstingsmännen..........................................................................

47

Remissyttrandena..............................................................................................................

59

Allmänna synpunkter.................................................................................................

50

Landstingets verksamhet...........................................................................................

53

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder...........................................................

56

Information till landstingsmännen.......................................................................... 60

Departementschefen..........................................................................................................

62

Allmänna synpunkter...............................................................................................

02

Landstingets verksamhet...........................................................................................

53

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder...........................................................

66

Information till landstingsmännen..........................................................................

71

Specialmotivering.....................................................................................

73

Landstingslagen......................................................................................

73

Sjukvårdslagen............................................................................................................

90

Departementschefens hemställan.....................................................................................

93