2

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1966

1) Förslag

till

Lag

om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I brottmål äger rätten besluta om undersökning av den misstänktes sin­

nesbeskaffenhet (rättspsykiatrisk undersökning) enligt denna lag.

Rättspsykiatrisk undersökning utföres av läkare vid rättspsykiatrisk kli­

nik eller station eller av annan läkare som medicinalstyrelsen utser. Medi­

cinalstyrelsen bestämmer undersökningarnas fördelning på kliniker och

stationer.

2

§.

Beslut om rättspsykiatrisk undersökning får meddelas, om den miss­

tänkte erkänt gärningen eller övertygande bevisning förebragts att han be­

gått den och undersökningen kan antagas få betydelse för bestämmande av

brottspåföljd eller i annat hänseende för målets avgörande.

Finner rätten att svårare straff än böter ej bör följa på brottet, får rätts­

psykiatrisk undersökning beslutas endast om särskilda skäl föreligga.

3

§•

Rätten får ej förordna att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård utan att rättspsykiatrisk undersökning företagits. Detta gäller dock

ej beträffande den som är intagen på sjukhus med stöd av beslut enligt

9 § andra stycket lagen den

1966 (nr 000) om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på grund av domstols förordnande

eller som är utskriven på försök enligt 19 § samma lag, om det enligt utlå­

tande av medicinalstyrelsen är uppenbart att fortsatt vård kan beredas ho­

nom med stöd av lagen.

4 §•

Beslut om rättspsykiatrisk undersökning skall meddelas så snart det kan

ske.

Undersökningen skall utföras med största möjliga skyndsamhet. Skriftligt

utlåtande över undersökningen skall avges till rätten inom sex veckor från

det beslutet om undersökningen inkom till den klinik eller station till vilken

undersökningen hör. Medicinalstyrelsen äger medge anstånd i särskilt fall.

5 §•

Utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning skall, om annat ej följer av

rättens beslut, innehålla uttalande dels om förutsättningarna för att bereda

den misstänkte vård med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall, dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet vid gärningens

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

(Nuvarande lydelse)

påföljd för brott och är han för så­

dan verkställighet intagen i fång-

vårdsanstalt, skall han vid fullföljd

av talan i målet anses som häktad

för brottet. Vad nu sagts gälle ock,

om rätten överlämnat någon till vård

enligt sinnessjuklagen och den döm­

de på grund av domen är intagen å

sinnessjukhus eller å sinnessjukav­

delning vid fångvården.

Vad i-----------------------------------------

(Föreslagen lydelse)

påföljd för brott och är han för så­

dan verkställighet intagen i fång-

vårdsanstalt, skall han vid fullföljd

av talan i målet anses som häktad

för brottet.

av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Beträffande den som på grund

av dom som meddelats före nämnda dag är intagen på sinnessjukhus eller

sinnessjukavdelning vid fångvården äga äldre bestämmelser alltjämt till-

lämpning.

4) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om

personundersökning i brottmål

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 29 juni 1964 om personundersök­

ning i brottmål skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Rätten må,----------- -------------- —-----

Om sinnesundersökning ej verk­

ställts, skall läkarintyg som sägs i

första stycket inhämtas från psykia­

ter, innan någon dömes till interne­

ring eller överlämnas till öppen psy­

kiatrisk vård eller någon som ej fyllt

aderton år dömes till ungdomsfän­

gelse.

Misstänkt som---------------------------

----------- — av Konungen.

Om rättspsykiatrisk undersökning

ej verkställts, skall läkarintyg som

sägs i första stycket inhämtas från

psykiater, innan någon dömes till in­

ternering eller överlämnas till öppen

psykiatrisk vård eller någon som ej

fyllt aderton år dömes till ungdoms­

fängelse.

----- — — hans inställande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

9

med medicinalstyrelsen som enda chefsmyndighet. I fullt uthyggt skick

kommer den nya organisationen att omfatta fem rättspsykiatriska kliniker,

förlagda till städer med medicinska lärosäten, och lika många rättspsykiat­

riska stationer. Klinikerna är avsedda både för häktade och andra medan

stationerna i regel skall ta emot enhart misstänkta som är på fri fot. Det

kommer att dröja ännu några år innan målet för 1961 års reformbeslut är

uppnått, men i administrativt hänseende bör den nya enhetliga organisa­

tionen börja fungera samtidigt som landstingen övertar ansvaret för men­

talsjukvården.

Det förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

som nyligen remitterats till lagrådet, bryter med hittills tillämpade principer

för den slutna mentalsjukvården. De som frivilligt söker sig till sjukhus

för att få vård för psykiska sjukdomar skall i fortsättningen inte kunna

hållas kvar på sjukhuset mot sin vilja. Den föreslagna vårdlagen upptar i

enlighet härmed endast bestämmelser om vård av psykiskt sjuka som intas

på ansökan av annan eller på grund av domstols förordnande i brottmål.

Mentalsjukhusen skall inte längre vara föremål för någon rättslig sär­

reglering, och själva begreppet mentalsjukhus utmönstras ur lagstiftningen.

Med anledning av nya regler i brottsbalken om den straffrättsliga behand­

lingen av psykiskt abnorma lagöverträdare beslöts vid 1964 års riksdag vissa

ändringar i sinnessjuklagen (prop. nr 90, L3U 30, rskr 292). Därvid utta­

lades att institutet sinnesundersökning i brottmål borde brytas ut ur men­

talsjukvårdslagstiftningen och regleras i en särskild lag. Det erinrades ock­

så om en i annat sammanhang framförd tanke att man borde sammanföra

instituten sinnesundersökning och personundersökning i en gemensam

lag.

I överensstämmelse med vad sålunda förutsattes under förberedelsearbe­

tet för brottsbalkens ikraftträdande har de viktigaste bestämmelserna om

sinnesundersökning i det förslag, som jag nu närmast skall redogöra för,

samlats i en särskild lag med benämningen lag om rättspsykiatrisk under­

sökning i brottmål. Uppslaget med en gemensam lag för olika slag av under­

sökningar beträffande den misstänkte och hans personliga förhållanden

leder, efter vad jag har funnit vid en närmare prövning, inte till några vä­

sentliga lagtekniska eller andra fördelar och det har därför inte fullföljts.

En väsentlig skillnad mellan sinnessjuklagens bestämmelser om sinnes­

undersökning i brottmål och förslaget till lag om rättspsykiatrisk under­

sökning i brottmål är att förslaget i stort sett inte innehåller några admi­

nistrativa bestämmelser utöver ett bemyndigande för medicinalstyrelsen

att bestämma fördelningen av rättspsykiatriska undersökningar på kliniker

och stationer. Det bör anförtros åt Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer att utfärda behövliga föreskrifter om det närmare för­

farandet vid rättspsykiatrisk undersökning.

Vid bedömande av vad som bör stå i själva lagen och vad som bör regle-

lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1000

10

ras genom tillämpningsföreskrifter har den principen följts, att i lagen bör

införas endast sådana stadganden som är av betydelse för den enskildes

rättssäkerhet. I den föreslagna lagtexten har sålunda fastslagits under vilka

förutsättningar rättspsykiatrisk undersökning får företas, när sådan un­

dersökning är obligatorisk, hur häktade som är eller varit föremål för rätts­

psykiatrisk undersökning bör förvaras och i vilka fall en misstänkt som

är på fri fot får intas och kvarhållas på klinik för rättspsykiatrisk under­

sökning. Vidare innehåller lagförslaget bl. a. vissa processuellt betydelse­

fulla bestämmelser.

Den viktigaste sakliga nyheten är en försiktig utvidgning av nu gällande

undantag från kravet att rättspsykiatrisk undersökning skall ha ägt rum

innan domstolen förordnar om överlämnande till sluten psykiatrisk vård.

I denna del bygger lagförslaget på en skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 april

1965 från riksdagens justitieombudsman, över skrivelsen har yttranden

avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norrland, kriminalvårdssty­

relsen, medicinalstyrelsen, Sveriges advokatsamfund och Rättspsykiatriska

föreningen. Till medicinalstyrelsens yttrande har fogats utlåtanden från

vissa styrelsen underställda organ.

En annan nyhet i lagförslaget är att en tidsgräns satts för kvarhållande

av misstänkt som tvångsintas på klinik för rättspsykiatrisk undersökning.

En liknande begränsning har tidigare varit aktuell och har föreslagits både

av strafflagberedningen i ett betänkande från år 1942 (SOU 1942:59) och

av kommittén för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet i ett betän­

kande från år 1959 (SOU 1959: 20).

I formellt hänseende har förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersök­

ning i brottmål anpassats till den terminologi som används i det till lag­

rådet remitterade förslaget till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall.

Efter denna kortfattade översikt övergår jag till att kommentera de sär­

skilda bestämmelserna i lagförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

1 §•

I första stycket har upptagits ett allmänt stadgande om att rätten i

brottmål äger föranstalta om undersökning av den misstänktes sinnesbe­

skaffenhet.

Andra stycket utgår från att det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

skall vara organiserat i överensstämmelse med 1961 års principbeslut. Det

har sålunda förutsatts att det vid lagens ikraftträdande kommer att finnas

rättspsykiatriska anstalter med benämningarna kliniker och stationer och

att dessa anstalter skall vara underställda medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen skall bestämma fördelningen av undersökningsfallen

mellan de rättspsykiatriska anstalterna. Fördelningen torde böra ske så, att

varje klinik och station får ett upptagningsområde. Medicinalstyrelsen bör

11

givelvis vid behov kunna frångå fastslällda fördelningsgrunder och förordna

om överflyttning av ett undersökningsfall från en anstalt till en annan.

Lagtexten har utformats så att det framgår att medicinalstyrelsen kan

förordna läkare som står utanför den rättspsykiatriska organisationen att

verkställa undersökning. Sådant förordnande bör kunna meddelas antingen

generellt eller för visst fall och det bör kunna avse undersökning såväl av

fläktade som av personer på fri fot. För att underlätta anlitandet av utom­

stående läkare skall, som framgår av 7 §, häktad kunna förvaras utanför

klinik, nämligen på fångvårdsanstalt eller i häkte.

Behov av generellt förordnande om undersökning genom utomstående

läkare torde f. n. föreligga främst beträffande misstänkta som befinner sig

på Gotland. För Gotland finns nu särregler i 59 § sinnessjuklagen.

2 §■

I denna paragraf anges samtliga förutsättningar för att en misstänkt skall

få underkastas rättspsykiatrisk undersökning. Att sådan undersökning i

visst fall är obligatorisk framgår av 3 §.

Det är ett rättssäkerhetsintresse att i lagen blir tydligt fastslaget under

vilka förutsättningar rättspsykiatrisk undersökning får äga rum. Däremot

torde det inte vara nödvändigt att i lagtexten även ge domstolarna särskilda

direktiv beträffande utnyttjandet av befogenheten att besluta om sådan un­

dersökning. Som förut nämnts följer det av allmänna sträffprocessuella reg­

ler att en domstol i brottmål måste sörja för att utredningen om den miss­

tänkte och hans personliga förhållanden blir tillräckligt omfattande och

ingående för att domstolen skall kunna träffa ett riktigt påföljdsval.

önskemålet att få utredning om en misstänkts sinnesbeskaffenhet genom

rättspsykiatrisk undersökning måste givetvis ibland vägas mot intresset

av att inte i onödan utsätta den misstänkte för ett kraftigt ingrepp i hans

personliga integritet. Denna avvägningsfråga dryftades i samband med 1964

års ändringar i sinnessjuklagen (se prop. nr 90 s. 57 och 72). Vad som då

uttalades har alltjämt giltighet och någon ändring i domstolarnas praxis är

inte åsyftad i nu förevarande sammanhang.

De materiella och processuella minimivillkoren för förordnande om rätts­

psykiatrisk undersökning är i förslaget i sak desamma som enligt gällande

bestämmelser. Jfr 41 § och 41 a § andra stycket sinnessjuklagen.

3 §•

Enligt 41 § första stycket sinnessjuklagen får domstol förordna om över­

lämnande till sluten psykiatrisk vård utan föregående sinnesundersökning,

om den misstänkte tidigare i annat mål varit föremål för sådan undersök­

ning och det på grund av denna undersökning och vad därefter förekommit

är uppenbart att ny sinnesundersökning är obehövlig. Detta undantag från

det principiella kravet på en aktuell sinnesundersökning har i denna para­

Kungl. Maj.ts proposition nr fiO är 1966

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

graf utvidgats något och samtidigt omkonstruerats. De nya reglerna går

tillbaka på den förut berörda skrivelsen från justitieombudsmannen.

Justitieombudsmannens skrivelse. Justitieombudsmannen har förordat att

lagen ändras så att sinnesundersökning inte behöver företas om den miss­

tänkte är intagen på mentalsjukhus med stöd av bestämmelserna i 2 kap.

sinnessjuklagen och inte heller om han tidigare varit intagen på mental­

sjukhus men blivit slutligt utskriven från sjukhuset en viss kortare tid

före åtalet. I fall då sinnesundersökning inte kommer till stånd bör domsto­

len enligt justitieombudsmannen inhämta intyg av psykiater beträffande

den misstänkte enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål och även

utlåtande från medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd.

Remissyttrandena. Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva

till grundtanken i skrivelsen. I flera yttranden framhålls att ett förenklat

förfarande för uppenbara fall bör kunna medföra att de samlade rätts­

psykiatriska resurserna utnyttjas bättre än f. n. och att väntetiderna förkor­

tas över hela linjen.

Hovrätten för Nedre Norrland anser det emellertid inte tillrådligt att av­

stå från sinnesundersökning när den misstänkte är slutligt utskriven från

mentalsjukhus. En utskrivning måste anses innebära att den misstänkte till­

frisknat eller att hans tillstånd förbättrats i sådan grad att vårdbehov inte

längre föreligger. Det bör då också företas en grundlig undersökning av

den misstänktes sinnesbeskaffenhet som underlag för en omprövning av

vårdbehovet. En kontroll genom medicinalstyrelsens rättspsykiatriska

nämnd på grundval av i huvudsak inaktuella handlingar kan inte ersätta

observationer beträffande den misstänkte i samband med sinnesundersök­

ning. Hovrätten hänvisar i sammanhanget till svårigheterna att bedöma

vissa fall av psykopati och andra sjukdomstillstånd som skall jämställas

med sinnessjukdom.

I ett till medicinalstyrelsens yttrande fogat utlåtande av professor Rylan-

der, som uttalat sig i egenskap av medlem av styrelsens vetenskapliga råd,

har framförts synpunkter liknande hovrättens.

Departementschefen. Bestämmelserna i sinnessjuklagen om sinnesunder­

sökning som grundval för domstols förordnande om överlämnande till slu­

ten vård fick sin nuvarande lydelse år 1964. Beträffande möjligheten att

i ett aktuellt mål bygga på en sinnesundersökning som verkställts i ett tidi­

gare mål uttalades i det sammanhanget att denna möjlighet är avsedd att

användas endast när vårdbehov har konstaterats i den tidigare undersök­

ningen och sådant behov alltjämt uppenbarligen föreligger (prop. nr 90

s. 71).

13

Den uppmjukning av kravet på sinnesundersökning som justitieombuds­

mannen nu har förordat tar sikte både på fall då en äldre sinnesundersök­

ning föreligger och på fall då den misstänkte aldrig varit föremål för någon

sådan undersökning. I likhet med remissinstanserna har jag förståelse för

de i skrivelsen framförda önskemålen och jag är väl medveten om det an­

gelägna i att sörja för att det rättspsykiatriska undersökningsväsendets

knapphändiga resurser tillvaratas på bästa sätt. Enighet torde emellertid

råda om att rationaliseringssträvandena på detta område inte får gå ut över

rättssäkerheten, överlämnande till sluten psykiatrisk vård på grund av

förordnande av domstol innebär att vederbörande tas in på sjukhus och

kan kvarhållas där kortare eller längre lid. Det är ett allvarligt ingrepp i

den personliga integriteten som måste föregås av omsorgsfull utredning och

samvetsgrann prövning (jfr uttalanden under förarbetena till brottsbalken

i proj). 1962: 10 del C s. 602).

Utifrån dessa synpunkter förefaller det mig vanskligt att efterge kravet på

rättspsykiatrisk undersökning i sådana fall då den misstänkte har varit in­

tagen på mentalsjukhus men blivit slutligt utskriven därifrån. Utskriv­

ningen bör, som hovrätten för Nedre Norrland har framhållit, kunna tas till

intäkt för att den misstänkte är frisk eller i varje fall så förbättrad att han

inte behöver vård. Det är då naturligt att kräva att rättspsykiatrisk under­

sökning skall företas innan domstolen får förordna om en åtgärd som inne­

bär att han på nytt skall tas in på sjukhus för sluten vård. En annan sak är

att en rättspsykiatrisk undersökning, som gäller en misstänkt som för kort

tid sedan vårdats på mentalsjukhus, ofta bör kunna begränsas till sin om­

fattning. Att sådana möjligheter till tidsbesparing och hushållning med re­

surserna bör tillvaratas är självklart.

Beträffande den som utan eget samtycke är intagen på mentalsjukhus me­

dan målet är anhängigt ligger saken annorlunda till. Det förhållandet att en

misstänkt är intagen på sjukhus för sluten psykiatrisk vård utgör i och för

sig ett kriterium på att han är i behov av sådan vård. Detta gäller även om

han skulle vara försöksutskriven men ej slutligt utskriven från sjukhuset.

Rättssäkerhetssynpunkterna torde bli tillgodosedda i full utsträckning om

man för hithörande fall föreskriver att rättspsykiatrisk undersökning får un­

derlåtas endast om medicinalstyrelsen hörts och funnit det uppenbart att

den misstänkte fortfarande är i behov av sluten psykiatrisk vård.

Om domstolen förordnar att misstänkt, som ännu inte är utskriven från

sjukhuset, skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård innebär detta inte

ett lika kännbart ingrepp i den personliga integriteten som annars van­

ligen är fallet. Det praktiska resultatet av förordnandet blir för hans del

i regel endast att han blir underkastad särskilda bestämmelser om utskriv­

ning från sjukhuset och om tillstånd att vistas på egen hand utanför sjuk­

husområdet.

Ktingl. Maj.ls proposition nr 00 år 1000

14

Kungl. Mnj:ts proposition nr 60 år 1966

Bestämmelserna i denna paragraf har utformats i överensstämmelse med

de synpunkter jag här anfört. Som huvudregel gäller sålunda alltjämt att

rättspsykiatrisk undersökning skall företas i det aktuella målet. Undanta­

get omfattar både fall då det finns äldre undersökning tillgänglig och fall

då den misstänkte aldrig tidigare varit föremål för rättspsykiatrisk under­

sökning.

4 §■

Första stycket motsvarar första punkten i 41 a § andra stycket sinnes­

sjuklagen. Beslut om rättspsykiatrisk undersökning föregås i många fall av

personundersökning och av läkarundersökning enligt 7 § lagen om person­

undersökning i brottmål. Sådan förberedande utredning underlättar ofta ett

snabbt genomförande av den rättspsykiatriska undersökningen.

I andra stycket, som motsvarar 43 § första stycket sinnessjuklagen, anges

den tid inom vilken undersökningen skall genomföras. F. n. gäller att ut­

låtande över undersökningen skall avges inom sex veckor från det hand­

lingarna inkommit till vederbörande sinnessjukavdelning eller sinnessjuk­

hus, dock med rätt för medicinalstyrelsen att efter framställning från un-

dersökningsläkaren medge anstånd. I förslaget har tidsfristen bibehållits

oförändrad. För att undanröja den oklarhet som f. n. kan råda i fråga om

vilka handlingar som skall ha inkommit för att tidsfristen skall börja löpa

har i förslaget uttryckligen angetts att den avgörande tidpunkten är den

då domstolens beslut om rättspsykiatrisk undersökning inkom till vederbö­

rande klinik eller station. Skulle viktiga handlingar nå undersökningsläka-

ren vid en betydligt senare tidpunkt än den då beslutet inkom till under-

sökningsanstalten är detta en omständighet som kan beaktas vid prövning­

en av en eventuell framställning om anstånd med utlåtandet.

F. n. äger undersökningsläkaren enligt 43 § tredje stycket sinnessjuklagen

begära polisutredning rörande omständigheter av betydelse för undersök­

ningen och påkalla förhör vid domstol. Dessa bestämmelser används, efter

vad jag har erfarit, utomordentligt sällan och det torde inte vara någon

risk för att undersökningsläkaren inte även utan särskilt stadgande i lagen

skall kunna få behövlig medverkan från polisen för den kompletterande

utredning han önskar. Förhör vid domstol kan vid behov anordnas inom

ramen för 40 kap. 5 § rättegångsbalken.

5 §•

I denna paragraf, som motsvarar 43 § andra stycket sinnessjuklagen,

föreskrivs att rättspsykiatrisk utlåtande skall innehålla uttalande bl. a.

huruvida förutsättningarna för att bereda den misstänkte vård med stöd

av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall är uppfyllda.

Dessa förutsättningar knyter an dels till den aktuella sjukdomen, dels till

vissa speciella omständigheter som t. ex. att den sjuke är farlig för annans

15

personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv. En

sådan speciell omständighet, nämligen att den sjuke är farlig för annans

egendom eller annat av lagstiftningen skyddat intresse än någons person­

liga säkerhet eller hälsa, utgör grund för intagning på sjukhus endast om

vederbörande har överlämnats till vård på grund av domstols beslut. Under-

sökningsläkarens utlåtande bör vara så formulerat att det ger domstolen

tillräckliga upplysningar för att bedöma inte bara den misstänktes sjuk­

domstillstånd och det medicinska vårdbehovet utan även om förutsätt­

ningarna i övrigt för beredande av vård är för handen. Närmare föreskrif­

ter om hur ett utlåtande bör vara avfattat torde liksom f. n. böra utfärdas

av medicinalstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang ytterligare endast un­

derstryka vikten av att de rättspsykiatriska utlåtandena skrivs på ett lätt-

tillgängligt sätt och begränsas till sådant som i det enskilda fallet är vä­

sentligt.

6

§•

Denna paragraf, som närmast motsvarar 44 § sinnessjuklagen, avser

komplettering av rättspsykiatrisk undersökning genom medicinalstyrelsens

försorg. En komplettering som tar formen av ytterligare undersökning av

den misstänkte genom ny läkare är att betrakta som ett led i undersök-

ningsförfarandet. Bestämmelserna i 9 § om tvångsintagning för undersök­

ning omfattar således även detta stadium av förfarandet.

7 §•

I paragrafen ges regler om hur det skall förfaras i olika stadier med en

häktad som undergår eller har undergått rättspsykiatrisk undersökning.

Tre stadier kan urskiljas: 1) tiden från beslutet om undersökning till ut­

låtandets avgivande, 2) tiden från utlåtandets avgivande till dess dom med­

delas, och 3) tiden från domen till dess den dömde tas in på sjukhus för

sluten psykiatrisk vård.

Beträffande de två första stadierna har jag ansett det lämpligt att följa

en ordning som påminner om den nuvarande. Det normala skall vara att

den häktade vistas på rättspsykiatrisk klinik. F. n. är enligt 42 § andra

stycket och 47 § sinnessjuklagen vistelse på sinnessjukavdelning vid fång-

vårdsanstalt det vanliga under nu ifrågavarande skeden.

Beträffande den som före brottsbalkens ikraftträdande straffriförklarades

på grund av sinnessjukdom kunde domstolen enligt 24 kap. 21 § rättegångs­

balken inte tillgripa häktning. Den straffrilörklarade kunde emellertid en­

ligt 47 § sinnessjuklagen även efter domen kvarhållas på sinnessjukavdel­

ning vid fångvårdsanstalt till dess intagningsfrågan ordnades. Hans möj­

lighet att få det provisoriska frihetsberövandet prövat låg däri att han

kunde begära sinnessjuknämndens prövning av det befogade i att han hölls

kvar på sinnessjukavdelning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

16

Enligt förslaget till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa

fall skall medicinalstyrelsen, när någon av domstol överlämnats till sluten

vård, föranstalta om intagning på sjukhus. Denna åtgärd skall emellertid

vidtas först efter det domen vunnit laga kraft. Det bör därför i förevarande

lag finnas bestämmelser om hur det skall förfaras med den dömde under

den tid som förflyter mellan domen och intagningen.

Efter brottsbalkens ikraftträdande möter inte något formellt hinder mot

att i domen förordna om häktning i samband med att någon överlämnas

till sluten psykiatrisk vård. Detta sammanhänger med att den som begått

brott under inflytande av sinnessjukdom numera inte skall straffriförkla-

ras. Han döms för brottet och överlämnande till sluten psykiatrisk vård

är en brottspåföljd (jfr prop. 1964: 10 s. 147). Mot en tillämpning av all­

männa häktningsregler på psykiskt abnorma finns inte heller från andra

synpunkter något att invända, om garantier kan skapas för att den dömde

under häktningstiden kommer under tillfredsställande vård. Det kan för­

utsättas att en godtagbar vård kommer att kunna beredas häktade på rätts­

psykiatrisk klinik eller, om plats inte kan beredas på klinik under erforder­

lig tid, på psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong.

Tredje stycket i denna paragraf har utformats med utgångspunkt från

att erforderlig förvaring skall kunna anordnas på ett tillfredsställande sätt

inom häktningsinstitutets ram i avbidan på att intagning på sjukhus äger

rum. Förvaringsbestämmelserna har utformats så att de omfattar även den

korta tid som eventuellt kan komma att förflyta mellan lagakraftvinnandet

och den faktiska intagningen på sjukhus. Bestämmelserna är givetvis till­

lämpliga även på misstänkt som häktats först i samband med domen.

Med den nya ordningen finns det inte något behov av bestämmelser som

ger den dömde möjlighet att påkalla prövning hos en medicinsk instans av

det provisoriska frihetsberövandet. Så länge domen inte har vunnit laga

kraft kan han överklaga häktningsbeslutet.

Enligt 17 kap. 12 § brottsbalken är det straffbart att hjälpa häktad att

komma lös. Ett liknande stadgande finns i 36 § förslaget till lag om bere­

dande om sluten psykiatrisk vård i vissa fall med avseende på den som är

intagen på sjukhus med stöd av lagen (jfr 54 § sinnessjuklagen). Det synes

inte finnas något praktiskt behov av att genom särskilda bestämmelser

täcka in även det fallet att någon hjälper en person att avvika som genom

lagakraftvunnen dom överlämnats till sluten psykiatrisk vård men ännu

inte hunnit överföras från rättspsykiatrisk klinik eller psykiatrisk avdel­

ning i kriminalvårdsräjong till sjukhus.

8

§•

Denna paragraf motsvarar första och andra punkterna i 42 § tredje styc­

ket sinnessjuklagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

17

9 §•

Bestämmelserna i förevarande paragraf behandlar tvångsintagning för

undersökning av den som befinner sig på fri fot. Detta institut regleras f. n.

i 42 § tredje stycket sinnessjuklagen.

Möjlighet till tvångsintagning med åtföljande kvarhållningsrätt av den

som befinner sig på fri fot torde inte kunna undvaras. Visserligen är enligt

vad jag inhämtat antalet sådana intagningar mycket litet, men uppenbarli­

gen kan situationer uppstå där tvångsintagning måste tillgripas för att en

undersökning över huvud skall kunna komma till stånd. Jag vill emellertid

understryka vikten av en restriktiv tillämpning av tvångsintagningsinstitu-

tet. Detta bör sålunda inte komma till användning, om det finns skäl att

anta att den misstänkte skulle kunna bli tillgänglig för undersökning ge­

nom handräckning eller efter ytterligare kallelse.

En nyhet är att tidsbegränsningar har föreskrivits för intagningen. I hu­

vudsaklig överensstämmelse med vad kommittén för det rättspsykiatriska

undersökningsväsendet på sin tid föreslog (SOU 1959:20) har här medde­

lats föreskrifter som innebär att den misstänkte aldrig kan kvarhållas för

undersökning längre tid än sammanlagt sex veckor. I det särskilda

fallet skall domstolen givetvis aldrig bestämma en längre intagningstid än

som kan anses absolut nödvändig.

Den nuvarande begränsningen i 42 § tredje stycket sinnessjuklagen att

intagning för undersökning inte får ske mot den misstänktes vilja vid brott

för vilka inte är stadgat svårare straff än böter torde sakna praktisk bety­

delse och har därför inte fått någon motsvarighet i denna paragraf.

Beträffande behandlingen av misstänkt som är tvångsintagen har i andra

stycket i denna paragraf införts bestämmelser av samma lydelse som i 7 §

tredje stycket. I fråga om rätten att avsända och motta brev synes det inte

finnas skäl att behandla tvångsintagen på annat sätt än den som frivilligt

vistas på klinik för undersökning. I motsats till vad som f. n. gäller har

därför några inskränkande bestämmelser inte upptagits i lagen.

10 §.

Handräckningsbestämmelserna i denna paragraf har motsvarighet i 51 §

andra stycket sinnessjuklagen.

11

§•

Denna paragraf motsvarar 45 § sinnessjuklagen.

12

§.

Det kommer att fordras ett stort antal tillämpningsföreskrifter beträf­

fande förfarandet vid rättspsykiatrisk undersökning. Enligt bemyndigandet

i denna paragraf ankommer det på Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer att utfärda dessa föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 är 1066

18

Ersättning till läkare för utförd rättspsykiatrisk undersökning bör lik­

som hittills fastställas av administrativ myndighet och inte av rätten, och

ersättningen kommer alltså inte att utgöra en rättegångskostnad som den

misstänkte i händelse av fällande dom kan förpliktas att återgälda till stats­

verket. Någon uttrycklig föreskrift i lag om att ersättningen skall stanna

på statsverket behövs därför inte.

I likhet med vad som f. n. gäller enligt 101 och 102 §§ stadgan den

19 september 1929 (nr 328; ändrad bl. a. 1964: 633) angående sinnessjuk­

vården i riket bör misstänkt som är på fri fot få vistas kostnadsfritt på

undersökningsanstalten under undersökningstiden, och han bör även kunna

få ersättning av statsmedel för resekostnader. Ej heller bestämmelserna i

detta ämne behöver tas in i lag.

övergångsbestämmelser

I övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall har föreskrivits att sinnessjuklagen skall upp­

hävas i sin helhet. Lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål är

avsedd att ersätta vissa bestämmelser i sinnessjuklagen, och den bör därför

träda i kraft samtidigt med lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall, dvs. den 1 januari 1967.

Vid lagens ikraftträdande kommer det att finnas ett antal för brott döm­

da personer som — utan att vara häktade — är intagna på sinnessjukav­

delning vid fångvården eller på sjukhus i avbidan på att förordnande om

överlämnande till sluten vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken vinner laga

kraft. För att dessa intagna skall kunna hållas kvar på avdelningen eller

sjukhuset även efter den 1 januari 1967 har i övergångsbestämmelserna

föreskrivits, att 47 § 1 och 2 sinnessjuklagen alltjämt skall tillämpas be­

träffande dem. Detta innebär bl. a. att de kan få frågan om det befogade i

deras kvarhållande prövad av psykiatriska nämnden som från nämnda tid­

punkt ersätter sinnessjuknämnden.

Den som vid lagens ikraftträdande är tvångsintagen på sinnessjukhus för

undersökning får enligt en särskild övergångsregel inte hållas kvar på sjuk­

huset med stöd av det ursprungliga beslutet längre tid än tre veckor räk­

nat från ikraftträdandet. Tiden för tvångsintagning kan förlängas av dom­

stolen med högst tre veckor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1966

Övriga lagförslag

I anslutning till lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål bör

göras vissa ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken, lagen den 20 decem­

ber 1946 (nr 804; ändrad senast 1964: 546) om införande av nya rätte­

gångsbalken och lagen om personundersökning i brottmål.

l'J

En fråga som har tilldragit sig särskild uppmärksamhet under arbetet på

följ dlagstiftningen är huruvida del i rättegångsbalken bör införas någon

bestämmelse motsvarande 41 a § tredje stycket sinnessjuklagen. Enligt del­

ta stadgande fordras ej, när beslut om sinnesundersökning meddelats sedan

målet förekommit vid huvudförhandling, att tidigare upptagen bevisning

upptas på nytt vid ny huvudförhandling såvida inte särskilda skäl före­

ligger.

I 46 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken finns en generell bestäm­

melse att bevis som upptagits vid tidigare handläggning skall upptas vid ny

huvudförhandling om det finnes vara av betydelse i målet och hinder här­

emot inte föreligger. Redan under förarbetena till rättegångsbalkens följd-

författningar ifrågasattes om man inte kunde nöja sig med denna generella

bestämmelse även för sinnesundersökningsfallen (se SOU 1944: 10 s. 396

och prop. 1945:239 s. 115). En tvekan var naturlig i det läget, då man

ännu inte hade någon erfarenhet av rättegångsbalkens tillämpning. Med

den erfarenhet som numera har vunnits torde det vara uppenbart att sär­

bestämmelsen i 41 a § tredje stycket sinnessjuklagen inte är nödvändig. Då

denna bestämmelse nu slopas utan att det samtidigt görs någon jämkning

i rättegångsbalkens regler om upptagande av bevisning vid ny huvudför­

handling, är alltså någon ändring inte åsyftad i domstolarnas praxis i fråga

om bevisupptagningen vid ny huvudförhandling i mål där rättspsykiatrisk

undersökning har företagits.

Inte heller har det ansetts behövligt med några processuella bestämmelser

i rättegångsbalken eller i annan lag motsvarande dem som finns i 49 § sin­

nessjuklagen. Vid remissen till lagrådet av förslaget till lag om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall framhölls att det syntes stå klart

utan särskilda föreskrifter att vederbörande läkare borde höras innan

rätten förordnade om personlig inställelse av den som är intagen på sjuk­

hus. Detsamma gäller uppenbarligen misstänkt som efter genomgången

rättspsykiatrisk undersökning förvaras på rättspsykiatrisk klinik eller på

psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong. I fråga om delgivning genom

vederbörande läkare av beslut som rätten meddelar i den misstänktes från­

varo bör, som också uttalades vid nyssnämnda tillfälle, bestämmelser ut­

färdas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1066

Ändringar i brottsbalken

I samband med förslaget till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall har föreslagits ändringar bl. a. i 31 kap. 3 § brottsbalken. Med

anledning av vad här föreslagits om att rättspsykiatrisk undersökning skall

kunna underlåtas även i vissa fall då den misstänkte inte tidigare har varit

föremål för sådan undersökning fordras viss ytterligare ändring i brotts­

balken.

20

Beträffande den nya lydelsen vill jag påpeka att någon ändring inte har

gjorts beträffande de grundläggande förutsättningarna för att domstol skall

få överlämna någon till sluten psykiatrisk vård. överlämnande till sådan

vård bör, som underströks under förarbetena till brottsbalken (se prop.

1962: 10 del C s. 353), inte kunna ske i strid mot den medicinska experti­

sens uppfattning.

Ändringar i rättegångsbalken

Det har av praktiska skäl ansetts lämpligt att 24 kap. 22 § rättegångsbal­

ken får innehålla en erinran om de särskilda bestämmelser som gäller be­

träffande förvaring av häktad som undergår eller undergått rättspsykiatrisk

undersökning. Dessutom har i 24 § i samma kapitel uttrycket »förvaring»

utbytts mot uttrycket »behandling» som används i lagen den 25 april 1958

(nr 213) om behandling av häktade och anhållna m. fl.

Ändringar i lagen om införande av nya rättegångsbalken

Enligt förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål skall

det inte kunna förekomma att någon utan att vara häktad hålls kvar på

rättspsykiatrisk klinik eller på psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong

efter det domen har meddelats. Till följd härav har stadgandet i 19 § första

stycket andra punkten lagen om införande av nya rättegångsbalken, vilket

tar sikte på behandlingen i processuellt hänseende av den som på grund av

dom är intagen på sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning vid fångvården,

blivit överflödigt. Stadgandet har därför föreslagits upphävt utom för vissa

övergångsfall.

Ändring i lagen om personundersökning i brottmål

I lagen om personundersökning i brottmål har endast gjorts den änd­

ringen att uttrycket »sinnesundersökning» i 7 § utbytts mot uttrycket

»rättspsykiatrisk undersökning».

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad som har anförts i det föregående föreligger inom justi­

tiedepartementet utarbetade förslag till

1) lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

2) lag om ändrad lydelse av 31 kap. 3 § brottsbalken,

3) lag om ändrad lydelse av 24 kap. 22 och 24 §§ rättegångsbalken,

21

4) log angående åndrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken, samt

5) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1964 (nr 542)

om personundersökning i brottmål.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måt­

te för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1066

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Hans Rune Persson

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

Bilaga l1 2

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 31 kap. 3 § brottsbalken

Härigenom förordnas, att 31 kap. 3 § brottsbalken skall erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

31 kap.

Har någon, som begått brottslig

gärning, i utlåtande över sinnesun­

dersökning förklarats vara i behov

av vård å sinnessjukhus, må rätten,

om den finner sådant vårdbehov fö­

religga, förordna att han skall över­

lämnas till vård enligt s in­

ne s s juklagen. Om gärningen

icke begåtts under inflytande av sin­

nessjukdom, sinnesslöhet eller an­

nan själslig abnormitet av så djup­

gående natur, att den måste anses

jämställd med sinnessjukdom, må

dock sådant förordnande meddelas

allenast såframt särskilda skäl äro

därtill.

Kan den som begått brottslig gär­

ning, enligt vad som framgår av före­

skriven medicinsk utredning, bere­

das vård med stöd av lagen om bere­

dande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall, må rätten, om den finner

behov av sådan vård föreligga, för­

ordna att han skall överlämnas till

sluten psykiatrisk vård.

Om gärningen icke begåtts under in­

flytande av sinnessjukdom, sinnes­

slöhet eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur, att den mås­

te anses jämställd med sinnessjuk­

dom, må dock sådant förordnande

meddelas allenast såframt särskilda

skäl äro därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Har någon i utlåtande över sinnesundersökning som avgivits före nämnda

dag förklarats vara i behov av vård på sinnessjukhus, skall förklaringen

anses innebära att han kan beredas vård med stöd av lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Den som vid ikraftträdandet överlämnats till vård enligt sinnessjuklagen

men ännu icke intagits för sådan vård skall anses överlämnad till sluten

psykiatrisk vård.

1 De vid tryckningen borttransumerade delarna är — bortsett från vissa redaktionella jämk­

ningar — likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen.

2 Förslaget innehåller även de ändringar vilka intagits i det förslag till lag om ändrad lydelse

av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken som den 3 december 1965 remitterats till lagrådet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

23

Bilaga 2

Utdrag ur sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

6 kap. Om sinnesundersökning i brottmål m. m.

41 §.

I brottmål skall sinnesundersökning ske, innan domstol förordnar om

någons överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen, om det ej med hän­

syn till tidigare sinnesundersökning och vad därefter förevarit är uppen­

bart, att sådan undersökning är obehövlig. Sinnesundersökning skall ock i

annat fall ske, om särskild utredning om den misstänktes sinnesbeskaffen­

het finnes vara av betydelse för bestämmande av påföljd för brottet eller

eljest för målets avgörande.

Finnes brottet ej förskylla svårare straff än böter, må sinnesundersökning

ske endast när särskilda skäl därtill äro.

41 a §.

Uppkommer fråga om sinnesundersökning av den som är misstänkt för

brott, skall domstolen, i den mån det lämpligen kan ske, från myndigheter,

som tidigare tagit befattning med den misstänkte, infordra sådana hand­

lingar, som kunna antagas vara av betydelse för bedömandet av hans sinnes­

beskaffenhet.

Om sinnesundersökning beslutar domstolen, så snart det finnes lämpligen

kunna ske. Sådant beslut må dock ej meddelas, med mindre den misstänkte

erkänt gärningen eller övertygande bevisning förebragts att han begått den.

I beslutet bör angivas vad undersökningen företrädesvis bör avse.

Har beslut om sinnesundersökning meddelats sedan målet förekommit

vid huvudförhandling, erfordras ej vid ny huvudförhandling, att tidigare

upptagen bevisning ånyo upptages, så framt ej särskilda skäl därtill äro.

Sedan beslut om sinnesundersökning meddelats, skall domstolen skynd­

samt översända samtliga handlingar i målet till den sinnessjukavdelning vid

fångvården eller det sinnessjukhus, till vilket undersökningen hör.

42 §.

Sinnesundersökning av den, som förvaras i häkte, skall verkställas av lä­

kare anställd vid den sinnessjukavdelning vid fångvården, som enligt kri­

minalvårdsstyrelsens bestämmande skall mottaga för sinnessjukdom miss­

tänkta från det häkte, där den som skall undersökas förvaras. Sinnesunder­

24

sökning av den, som befinner sig på fri fot, skall verkställas av läkare, som

för dylikt ändamål är anställd vid det sinnessjukhus, till vilket undersök­

ningen hör enligt bestämmelser, som meddelas av medicinalstyrelsen. Utan

hinder av vad nu sagts må medicinalstyrelsen för visst fall besluta att sin­

nesundersökning skall verkställas enligt annan fördelning ävensom, när sär­

skilda skäl äro därtill, förordna utomstående läkare att verkställa sinnes­

undersökning; är den som skall undersökas häktad, må dock sådant beslut

eller förordnande meddelas endast efter samråd med kriminalvårdsstyrelsen.

Häktad, som skall undersökas, skall överföras till sinnessjukavdelning,

som i första stycket sägs. Skall undersökningen verkställas av läkare, som

icke är anställd vid sådan avdelning må dock den häktade under tid som

erfordras för undersökningen förvaras i viss fångvårdsanstalt eller i häkte.

Den, som befinner sig på fri fot och skall undersökas, är pliktig att för

undersökningen inställa sig å tid och ort, som av undersökningsläkaren be­

stämmas. Såvitt möjligt skall tillses, att för den, som skall undersökas, ej

uppkommer hinder i hans förvärvsverksamhet eller annan allvarlig olägen­

het. Finnes det erforderligt för undersökningens verkställande, äge domsto­

len på framställning av undersökningsläkaren förordna, att den," som skall

undersökas, skall intagas å visst sinnessjukhus. Ej må domstolen utan med­

givande av den, som skall undersökas, meddela dylikt förordnande, med

mindre för brottet är stadgat fängelse, avsättning eller suspension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

43 §.

Sinnesundersökning skall verkställas med största möjliga skyndsamhet

och till sin omfattning anpassas efter syftet med undersökningen och under-

sökningsfallets beskaffenhet. Skriftligt utlåtande över undersökningen skall

avgivas sist inom sex veckor från det handlingarna inkommo till sinnessjuk-

avdelningen eller sjukhuset, i den mån ej medicinalstyrelsen i särskilt fall

på framställning av undersökningsläkaren medgiver anstånd. Vid utlåtandet

skola fogas de av domstolen till sinnessjukavdelningen eller sjukhuset över­

lämnade handlingarna.

Utlåtande över sinnesundersökning skall, om ej annat följer av domsto­

lens beslut, innehålla uttalande om den undersöktes behov av vård å sinnes­

sjukhus samt om hans sinnesbeskaffenhet vid gärningens begående. Finnes

den undersökte eljest böra på grund av sin sinnesbeskaffenhet bliva föremål

lör särskild åtgärd, skall detta anmärkas. I utlåtandet skola ock angivas de

skäl och omständigheter, på vilka däri givet omdöme grundas.

Undersökningsläkaren må hos polismyndighet begära utredning angående

omständigheter av betydelse för undersökningen, så ock hos domstolen göra

framställning om att förhör i målet hålles med personer, som kunna antagas

äga kännedom om sådana omständigheter. Därvid bör angivas vad utred-

ningen eller förhöret skall avse. Skall förhör äga rum, ankomme på dom­

stolen att föranstalta om att förhöret varder hållet samt att underrätta un­

dersökningsläkaren om förhöret. Angående ersättning åt den, som inkallats

till förhöret för att höras, gälle vad angående ersättning av allmänna medel

till vittnen finnes stadgat; dock skall ersättningen alltid stanna å statsverket.

De närmare anvisningar som må finnas påkallade beträffande tillämp-

ningen av \ad ovan i denna paragraf är stadgat meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av medicinalstyrelsen. Bestämmelser om er­

sättning åt den som verkställer sinnesundersökning meddelas av Konungen.

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 00 år 1000

44 §.

Prövar domstol, efter det utlåtande över verkställd sinnesundersökning

blivit avgivet, medicinalstyrelsens utlåtande böra infordras, åligge domsto­

len alt till medicinalstyrelsen överlämna samtliga handlingar i målet.

Vad i 43 § andra stycket stadgas om utlåtande av undersökningsläkare

skall äga motsvarande tillämpning beträffande medicinalstyrelsens utlå­

tande.

Medicinalstyrelsen äge att genom läkare, som styrelsen därtill utser, verk­

ställa den ytterligare undersökning styrelsen finner erforderlig, och skall,

om så sker, vad i 42 och 43 §§ för där avsedda fall stadgats i tillämpliga de­

lar lända till efterrättelse. Därvid skall dock följande iakttagas:

1. Det åligger medicinalstyrelsen att tillställa vederbörande läkare hand­

lingarna i målet.

2. Undersökning av häktad må verkställas vid det statens sinnessjukhus,

som av medicinalstyrelsen bestämmes, i vilket fall den häktade skall dit över­

föras.

3. Jämväl medicinalstyrelsen äger begära utredning eller göra framställ­

ning om förhör, som i 43 § tredje stycket sägs, och för undersökningen på­

kalla intagning å sinnessjukhus av den, som vistas å fri fot. Varder förhör

utsatt, åligge domstolen att underrätta medicinalstyrelsen därom.

4. Vederbörande läkares utlåtande skall inom tid, som av medicinalsty­

relsen bestämmes, avgivas till medicinalstyrelsen, som ock äger att besluta

om anstånd med avgivandet.

45 §.

Emot domstols beslut, varigenom förordnats om intagande å sinnessjuk­

hus av den, som befinner sig å fri fot, skall föras särskild klagan genom

besvär.

Har domstol under rättegången meddelat beslut, som i detta kap. sägs,

gånge beslutet, där det ej är sådant, som i första stycket avses, i verkställig­

het ändå att det icke vunnit laga kraft.

46 och 46 a §§ upphävda enligt lag den 29 juni 1964.

47 §.

1. Misstänkt, som enligt förut i detta kapitel meddelat stadgande inta­

gits å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall tills­

vidare där kvarbliva, i den mån ej annat följer av vad nedan föreskrives.

Förklaras den intagne i infordrat utlåtande icke vara i behov av vård å

sinnessjukhus, må han ej vidare på grund av stadgande, som nyss sagts,

kvarhållas å sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen; är han häktad,

varde till häktet återförd. Samma lag vare, där förundersökning nedlägges

eller avslutas utan att åtal mot den intagne väckes eller domstol angående

honom meddelar dom vari icke förordnas att han skall överlämnas till vård

enligt denna lag.

Förmenar intagen, som i avgivet utlåtande förklarats vara i behov av vård

å sinnessjukhus, att tillräcklig anledning till hans kvarhållande å sinnes­

sjukhuset eller sinnessjukavdelningen ej föreligger, må han genom skriftlig

framställning hos sinnessjuknämnden påkalla prövning av frågan därom.

2. Har domstol förordnat att häktad, som icke jämlikt 1 mom. kvarhålles

å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall överläm-

26

nas till vård enligt denna lag, skall han därefter förvaras å sinnessjukavdel­

ning som nyss sagts; och vare om honom lag som i 1 mom. sägs.

3. Har genom laga kraftägande dom förordnats att någon, som förvaras å

sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, eller i annan

fångvårdsanstalt, skall överlämnas till vård enligt denna lag, skall han, om

han äi intagen å sinnessjukhus, anses vara för vård där intagen samt i annat

fall vårdas å sinnessjukavdelning vid fångvården, intill dess plats å sinnes­

sjukhus kan beredas honom. I senare fallet ankonune det på vederbörande

fångvårdsmyndighet att skyndsamt till medicinalstyrelsen, i huvudskrifter

eller bestyrkta avskrifter, översända å anstalten förvarade handlingar, som

angå honom och äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.

Medicinalstyrelsen tillkommer därefter att föranstalta om hans intagande å

visst sinnessjukhus.

Föreligger beträffande någon, som icke är häktad, sådant fall, som avses i

2 inom., skall medicinalstyrelsen, när domen vinner laga kraft, föranstalta

om att han utan dröjsmål intages å sinnessjukhus för vård.

4. Vad i 36 § finnes stadgat beträffande den, som för observation intagits

å sinnessjukhus, skall lända till efterrättelse jämväl i avseende å den, som

på grund av bestämmelse i detta kapitel för undersökning intagits å sådant

sjukhus; dock skall i fråga om handling, för vars vidarebefordran sjukvårds-

läkarens tillstånd enligt nämnda paragraf erfordras, gälla, att den ej må

fortskaffas till eller från den, som är misstänkt för brott, om den innehåller

något, som kan hindra brottets upptäckt eller sakens utredning.

48 §.

Föreligger beträffande någon som för undergående av påföljd för brott

eller förvandlingsstraff för böter är intagen i fångvårdsanstalt anledning till

antagande, att han är i behov av vård å sinnessjukhus, skall vederbörande

fångvårdsmyndighet draga försorg om hans intagande för vård eller observa­

tion å sinnessjukavdelning vid fångvården.

Föreligger beträffande häktad sådant fall, som i första stycket sägs, och

skall han ej på grund av vad förut i detta kapitel stadgats förvaras å sinnes­

sjukavdelning vid fångvården eller å sinnessjukhus, skall han intagas å sin­

nessjukavdelning, som nyss nämnts.

Kan antagas att den, som för undergående av påföljd för brott eller för­

vandlingsstraff för böter är intagen i fångvårdsanstalt, när anstaltsvården

upphör kommer att vara i behov av vård å sinnessjukhus, åligge det veder-

börande fångvårdsmyndighet att i god tid förut i den ordning, som i 2 kap.

sägs, göra ansökan om att han då varder intagen å sinnessjukhus. I sådant

fall må vårdattest utfärdas av läkare, som är anställd vid fångvården, ändå

att han samtidigt är läkare å det sinnessjukhus, där intagning begärts; och

varde i stället för levnadsberättelse vid ansökningen, i huvudskrifter eller be­

styrkta avskrifter, fogade å vederbörande fångvårdsanstalt förvarade hand­

lingar rörande den, som ansökningen avser, vilka äro av betydelse för be­

dömande av hans sinnestillstånd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

49 §.

Är den, som misstänkes för brott, intagen å sinnessjukhus eller å sinnes­

sjukavdelning vid fångvården, må beslut om hans inställelse vid rätten icke

meddelas, innan domstolen inhämtat sjukvårdsläkarens yttrande. Meddelas

utslag i den misstänktes frånvaro, åligge det rätten att föranstalta om att

utslaget delgives honom genom sjukvårdsläkarens försorg.

Kungl. Maj:ts proposition nr <i<> är 1966

27

50 §.

Angående utskrivning från sinnessjukavdelning vid fångvården av den,

som jämlikt 47 § där för vård förvaras, samt angående förhör vid domstol

rörande sådana intagna skola bestämmelserna i 3 och 5 kap. i tillämpliga

delar lända till efterrättelse; dock skall vad i sagda kapitel föreskrivits om

rätt för överinspektören för sinnessjukvården att föreslå utskrivning eller

begära förhör icke tillämpas.

7 kap. Om handräckning

51 §.

Undandrager sig någon, som är misstänkt för brott samt vistas å fri fot,

att iakttaga vad enligt 42 eller 44 § åligger honom eller behöver läkare för

verkställande av undersökning, varom där förmäles, skydd för sin personliga

säkerhet, skall ock på begäran av vederbörande läkare erforderlig handräck­

ning lämnas. Samma lag vare, där sådant fall prövas föreligga, att under­

sökning må äga rum enligt 16 §, och den, om vilkens undersökning är fråga,

vägrar att underkasta sig densamma eller läkare för verkställande av under­

sökningen behöver skydd för sin personliga säkerhet.

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån eller avviker den, som jämlikt

47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall, där sjuk-

vårdsläkaren eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning

vid fångvården, fångvårdsmyndighet det påkallar, för den sjukes återförande

till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen handräckning lämnas av

vederbörande polismyndighet.

Lag samma vare där den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller

från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter att, sedan förordnande

om återintagning meddelats eller försökstiden gått till ända, på anmaning

åter där inställa sig.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må i fall, som i andra

stycket avses, handräckning lämnas utan att anmaning föregått.

8 kap. Straffbestämmelser

53 §.

Den, som utan sjukvårdsläkarens medgivande till någon, som är intagen å

sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, överlämnar eller

försöker överlämna vapen eller annat föremål, varmed den intagne lätteligen

kan tillfoga sig själv eller annan skada, dömes, där ej enligt brottsbalken för

gärningen är stadgat strängare straff, till dagsböter eller fängelse i högst ett

år.

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1966

54 §.

Den, som förhjälper eller söker förhjälpa någon, som är intagen å sinnes­

sjukhus eller jämlikt 47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fång­

vården, att avvika från sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen, dömes

till dagsböter eller fängelse i högst två år.

Övergångsbestämmelser

59 §.

Så länge särskild sinnessjukavdelning vid fångvården ej finnes i Gotlands

län, må sådan undersökning av häktad, varom i 42 eller 44 § förmäles, inom

länet verkställas av läkare vid statens sinnessjukhus därstädes och den häk­

tade för sådant ändamål dit överflyttas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1966

29

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 24 februari 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet L^ind,

justitierådet

Y.

S^öderlund,

regeringsrådet

Å^björnsson,

justitierådet

B^runnberg.

Enligt lagrådet den 18 februari 1966 tillhandakommet uldrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 11

februari 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, 2) lag om

ändrad lydelse av 31 kap. 3 § brottsbalken, 3) lag om ändrad lydelse av 24

kap. 22 och 24 §§ rättegångsbalken, 4) lag angående ändrad lydelse av 19 §

lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande av nya rättegångsbalken

och 5) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1964 (nr 542)

om personundersökning i brottmål.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av hovrättsassessorn Magnus Sjöberg.

Lagrådet — som förutsatte att förslaget till lag om ändrad lydelse av 31

kap. 3 § brottsbalken under det fortsatta lagstiftningsarbetet samordnas

med ett i protokoll över socialärenden den 3 december 1965 omförmält för­

slag till lag om ändrad lydelse av brottsbalken — lämnade de nu föreva­

rande förslagen utan erinran.

Ur protokollet :

Stig Granqvist

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1966

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

4 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^änge,

K^ling, J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E

ric

N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 24 februari

1966 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1966 remitterade

förslagen till

1) lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

2) lag om ändrad lydelse av 31 kap. 3 § brottsbalken,

3) lag om ändrad lydelse av 24 kap. 22 och 24 §§ rättegångsbalken,

4) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken,

5) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1964 (nr 542)

om personundersökning i brottmål.

Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran hemställer fö­

redraganden, att de under 1) samt 3)—-5) upptagna förslagen med vissa re­

daktionella jämkningar jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition fö­

reläggs riksdagen till antagande.

Föredraganden upplyser, att chefen för socialdepartementet senare denna

dag kommer att anmäla fråga om avlåtande av proposition till riksdagen be­

träffande det under 2) upptagna lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Rune Persson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660170