Propositionens huvudsakliga innehåll

[ propositionen föreslås att lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (häkteslagen) ersätts med en ny lag i ämnet. !" anslutning därtill föreslås vissa ändringar i andra lagar.

Den nya häkteslagen föreslås innehålla bestämmelser som avser att ' underlätta de häktades situation i olika hänseenden. Av principiellt in- . tresse är framför allt de bestämmelser som rör möjligheterna för häk- tade att få kurativt, socialt stöd, erbjudanden om arbete eller annan sys—' sclsättning under häktningstiden, gemenskap mellan intagna'i häkten samt häktades kontakter med omvärlden genom tidningar, tidskrifter, radio, television, brevväxling,. besök och telefonsamtal. Nya regler syftar till att förhindra att inskränkningar i häktads möjligheter till gemenskap och kommunikation med omvärlden tillämpas i större utsträckning än som är nödvändigt. Häktade föreslås också få viss möjlighet att själva" ' omhänderha pengar och andra personliga tillhörigheter. Dessutom inne- bär förslaget en omreglering av åklagares och häktesföreståndares be.- slutsfunktioner i tillståndsprövningsfrågor. .

Den nya häkteslagen avses träda i kraft den 1 januari 1977. Flertalet av de aktuella lagändringarna föreslås dock träda i kraft redan den 1 juli 1976.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 90

h)

1. Förslag till

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan an- ledning får ej underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säker- het.

Häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. 1 den mån det lämpligen kan ske, skall åtgärder vidtagas för att ge häktad det personliga stöd och annan hjälp som han behöver. Så- dana åtgärder får dock vidtagas endast om den häktade samtycker därtill.

2 5

Häktad skall senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras. Därvid skall iakttagas all den hänsyn som omständigheterna medger. Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål som häktad ej får inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans räkning.

3 %

Vill häktad vistas tillsammans med en eller flera andra häktade, skall han beredas tillfälle härtill i skälig utsträckning, om lokalförhållandena medger det. Mer än en häktad får också förvaras i samma rum, om det är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning. Gemensam förvaring som angivits nu får doek ej ske, om den innebär fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utred- ning om brott eljest försvåras. I annat fall än som angivits nu får ej för— varas mer än en person i varje rum.

Förvaringen skall ske på sådant sätt att förbindelse mellan häktade som kan antagas påverka varandra i mål eller ärende såvitt möjligt för- hindras. Även i övrigt skall häktad, särskilt om han är under 21 år, för- varas så att han ej utsättes för olämpligt inflytande av annan häktad.

4 5

Vid behandlingen av häktad skall hänsyn tagas till hans hälsotillstånd. Häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall till- kallas, skall så snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan un- dersökning uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iaktta- gas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tredje stycket vistas på sjukhus eller förlossningshem stå under bevakning.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/ 76: 90 3

5 %

Häktad skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jäm- förlig sysselsättning under häktningstiden. Han skall vidare beredas till- fälle att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olä- genhet.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar be- stämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jäm- förlig sysselsättning som tillhandahålles honom.

6 5

1 den utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annat föl- jer av tredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar, radio och tele- vision följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan för- ströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Under förutsättningar som anges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller mottaga böcker, tidsskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom förströelse.

I fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott får in- skränkningar helt eller delvis göras i hans rätt att ha tillgång till tidskrif- ter, tidningar, radio och television, om det är påkallat för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

7 %

Häktad får inneha pengar, värdesaker och legitimationshandlingar i den mån det kan ske utan olägenhet. Han får ej inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel.

I övrigt får häktad, i den mån ej annat följer av denna lag, inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt föreskrif- ter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer.

8 & Häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om ej synnerligt hinder möter däremot.

9 %

Brev från häktad till svensk myndighet eller hans offentliga försva- rare skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande.

Om kvarhållande i visst fall av brev från häktad som vistas på rätts— psykiatrisk klinik finns särskilda bestämmelser i 9 a 5 lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skrift- lig handling.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 90 4

10 &

Bestämmelserna i 9 åandra och tredje styckena är tillämpliga även på försändelse av annat slag än brev eller annan skriftlig handling. Häktad får dock ej mottaga försändelse som har angivits nu, om den kan även- tyra ordningen eller eljest medföra olägenhet.

Om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor införes i förva- ringslokal, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att häktade ej utan särskilt medgivande får mottaga andra försändelser än brev eller andra meddelanden.

11 &

Häktad får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som kan medföra fara från säkerhetssyn- punkt. Ej hellcr får den som är häktad på grund av misstanke om brott mottaga besök som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller ut- redning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis un- danröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera personer vara närvarande vid besök. '

Under förutsättningar som anges 'i andra stycket kan som villkor för besök föreskrivas att den besökande underkastarsig kroppsvisitation el- ler medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Om försvarares rätt att sammanträffa med den som är häktad finns bestämmelser i rättegångsbalken. '

12 %

Telefonsamtal mellan häktad och person utom förvaringslokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade skall vägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott ha tele- fonsamtal som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis un- danröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera personer på lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den häktades vetskap. Telefonsamtal med hans offentliga försvarare får icke avlyssnas

13 &

Om missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka när- stående som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i an"- nat fall, då synnerliga skäl föreligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen utom förvaringslokal'en skall den häktade vara ställd under bevakning, om ej sådan tillsyn av särskilda skäl kan antagas vara obehövlig.

14 % Medför häktad kvinna spädbarn vid. intagningen eller föder hon där- efter barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

• Sida 5
•  Original

Prop. _1975/76: 90 5

15 &

Häktad får beläggas med fängsel

1. under transport och eljest under vistelse utom förvaringslokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt

2. i övrigt för att betvinga' våldsamt uppträdande av den häktade, om -' '

andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Läkare skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första _ .. stycket 2.

16 &

Beträffande den som är häktad på grundav misstanke om brott an- kommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att

1. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 5 första stycket första meningen eller 9—13 55 eller för tillämpning av 3 5 första stycket andra meningen möter på den grund att åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras,

2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 & tredje stycket. Innebär avgörande enligt första stycket hinder för medgivande eller eljest inskränkning i häktads rätt, skall avgörandet omprövas så ofta an- ledning därtill uppkommer.

17 5

Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på ' 1. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,

2. den som har intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt och -

3. den som har tillfälligt placerats i- häkte med stöd av 43å= första stycket tredje meningen lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

18 5

När någon i annat fall än som avses i 1 och 17% intages i kriminal- vårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller tages i förvar i polisarrest, skall denna lag, med särskilt beaktande av anledningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla i tillämpliga delar, om ej annat föreskrives i lag eller annan författning.

19 å - Om behandlingen i vissa fall av häktad som skall undergå rättspsykia- trisk undersökning finns särskilda bestämmelser i 7 a & lagen (1966:301) om rättSPSykiatrisk undersökning i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977 då lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall upphöra att gälla.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 90 6

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål '

Härigenom föreskrives att i'lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk un— dersökning i brottmål skall införas en ny paragraf. 9 a S', av nedan an— givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9aå

Vill misstänkt som vistas på rättspsykiatrisk klinik enligt 7 el- ler 9 .? avsända brev, får chefen för kliniken kvarhålla brevet, om den misstänkte lider av psykisk sjukdom och anledning föreligger antaga att brevet har ett sådant av sjukdomen påverkat innehåll att dess avsändande kan föranle— da betydande olägenhet för den misstänkte. Medger den misstänk- te att brevet får öppnas och gran- skas, får brevet kvarhållas om bre- vet visar sig uppenbarligen ha ett sådant innehåll som nu har sagts.

Första stycket gäller ej brev som är ställt till svensk myndighet eller den misstänktes offentlige försvarare.

Vad i denna paragraf är före- skrivet om brev gäller även annan skriftlig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykia- trisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrives att i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall införas en ny paragraf, 36 a 5, av nedan angivna lydelse.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36aå

Har överläkare med stöd av 13 s? omhändertagit alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsme— del som påträffats hos eller an— - kommit till den som är intagen på

"sjukhus med stöd av denna lag, skall den omhändertagna egendo- men bevisligen förstöras eller för- säljas enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 5 lagen (1958: 205) om förverkande av al- koholhaltiga drycker m.m. Be- lopp som erhållits vid sådan för- säljning tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel inom sjukhus där patienter som intagits med stöd av denna lag vårdas, får berusningsmedlen omhändertagas av sjukhusdirektören eller styres- mannen för sjukhuset, om känd ägare till berusningsmedlen ej fin— nes. Första stycket har motsvaran- de tillämpning på sålunda omhän- dertagen egendom.

Bestämmelserna i första och an- dra styckena har motsvarande till- lämpning på injektionsspruta eller kanyl som kan användas för in- sprutning i människroppen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psy- kiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall införas en ny paragraf, 37 a %, av nedan angivna lydelse.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 90

Nuvarande lydelse

37a5

Föreslagen lydelse

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som på- träffas hos eller ankommer till den som är inskriven i specialsjukhus med stöd av 35 5 får omhänderta— gas av överläkaren vid sjukhuset. Sjukhusdirektör eller styresman får omhändertaga alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsme- del som påträffas inom sjukhuset eller sjukhusområdet, om känd ägare till berusningsmedlen ej fin- nes. Detsamma gäller injektions- spruta eller kanyl som kan använ- das för insprutning i människo- kroppen.

Egendom, som omhändertagits enligt denna paragraf, skall bevis- , ligen förstöras eller försäljas enligt

bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 .(3' lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp, som erhål— lits vid sådan försäljning, tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrives att llä lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11%

Den som skall förpassas till kri- minalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i anslutning härtill till'— fälligt förvaras i allmänt häkte el-

Den som skall förpassas till kri- minalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i anslutning härtill lill- fälligt förvaras i allmänt häkte el-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 90 - 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lcr polisarrest, om det behövs med ler polisarrest i avvaktat: på beslut hänsyn till transportförhållandena. om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transport- förhållandena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 90 ' 10

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-12-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengts- son, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustaisson. Zachris- son, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., m. m.

4.2. Om brevkontroll på rättspsykiatrisk klinik 4.2.1 Gällande bestämmelser

I 13 % LSPV föreskrivs att den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen får hindras att lämna sjukhuset och i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller omgivningen. Det tvång som kan utövas enligt denna paragraf innefattar inte brevcensur, utan i 15 5 har intagits sär- skilda bestämmelser om överläkares rätt att ta del av och kvarhålla brev eller andra handlingar som ankommer till patient eller som patient öns- kar avsända. Sådan brevcensur får tillämpas endast om särskilda skäl föreligger och när det gäller handling som patient önskar avsända ford- ras därutöver att handlingen kan föranleda betydande olägenhet för honom eller annan person för att överläkaren skall få besluta att hand- lingen skall kvarhållas.

Intagning för sluten psykiatrisk vård enligt LSPV kan ske antingen enligt 8 och 9 gå efter ansökan med vårdintyg eller enligt 125 sedan domstol genom lagakraftvunnen dom överlämnat vederbörande till så- dan vård. För att någon som påföljd för brott skall kunna överlämnas till sluten psykiatrisk vård krävs i regel att han undergått rättspsykiat- risk undersökning. Han är under den tid undersökningen pågår antingen häktad eller på fri fot. Den som är på fri fot kan dock under vissa förut- sättningar som framgår av det följande tvångsvis kvarhållas på rättspsy- kiatrisk klinik.

Häktad som skall undergå rättspsykiatrisk undersökning kan vara pla- cerad på rättspsykiatrisk klinik, i häkte eller på kriminalvårdsanstalt (7 % lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål). Är han i oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan beredas på rättspsykiatrisk klinik eller på kriminalvårdsanstalts psykiatriska avdel- ning, måste han dock intas på sjukhus med tillämpning av anökningsför- farandet enligt 8 och 9 åå LSPV.

I 8 & häkteslagen föreskrivs att häktad inte får avsända eller ta emot brev eller annan försändelse med mindre det prövas kunna ske utan att äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras. Brev som i dessa fall kvarhålls får inte utan den intagnes medgivande öppnas (12 % tillämpningskUngö- relsen). Om man undantar häktade som beretts vård enligt LSPV, finns

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76: 90 34

inga bestämmelser som medger brevcensur av vårdskäl mot psykiskt sjuk som är häktad.

Den som är på fri fot och undergår rättspsykiatrisk undersökning kan enligt 95 första stycket lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brott- mål i vissa fall hållas kvar på rättspsykiatrisk klinik. I 9 & andra stycket samma lag föreskrivs att den som är intagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första stycket får hindras att lämna kliniken och i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller för att skydda honom själv eller omgivningen. Av förarbetena ( prop. 1966: 60 s. 17 ) framgår dock att man i fråga om rät— ten att avsända och mottaga brev, inte funnit skäl att behandla tvångsin— tagen på annat sätt än den som frivilligt vistas på klinik för undersök- ning.

4.2.2. JO:s framställning

JO har i skrivelse till regeringen den 25 mars 1975 anfört att frågan om brevcensur vid rättspsykiatrisk klinik har aktualiserats i JO:s verk- samhet vid ett par tillfällen. Därvid har uppgetts att det inte så sällan förekommer att en psykiskt sjuk intagen vill avsända brev som under in- flytande av hans sjukdom fått sådant innehåll att det kan komma att medföra betydande olägenhet för honom när hans tillstånd förbättras.

Det synes enligt J O oegentligt att personer, som uppenbarligen är psy- kiskt sjuka och senare skall överlämnas till sjukhus för vård 'enligt LSPV, därför att de befinns vara i oundgängligt behov av sluten psy- kiatrisk vård, under den tid de som häktade eller tvångsintagna vistas på rättspsykiatrisk klinik inte' när vårdskäl övertygande talar för det kan hindras från att avsända brev som kan vålla dem betydande olägenheter och obehag. Från såväl humanitär synpunkt som med tanke på ändamå- let med vården synes det vara olyckligt att det inte är sörjt för att i den intagnes intresse brev han vill avsända kan kvarhållas. JO förutsätter att en kvarhållningsrätt måste strängt begränsas till situationer då ett in- grepp i den intagnes kommunikation med yttervärlden framstår som helt nödvändigt med hänsyn till hans psykiska tillstånd (jfr JO 1974 s. 339). Enligt JO:s mening talar beaktansvärda skäl för att lagändring övervägs i nu angivna syfte. Med den utformning lagstiftningen på om- rådet nu har synes ändring i så fall böra ske såväl i lagen om rättspsy- kiatrisk undersökning i brottmål som häkteslagen.

4.3. Om placering i vissa fall i allmänt häkte av person som dömts till frihetsberövande påföljd

Enligt 11 g lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m. får den som skall förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd i an-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 90 ' _ 35

slutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest, om det behövs med hänsyn till transportförhållandena.

I skrivelse till regeringen har kriminalvårdsstyrelsen nyligen anfört att det sålunda inte finns något stöd i lag för att i avvaktan på placerings- beslut i häkte kvarhålla den som dömts till frihetsstraff. Styrelsen fram- håller att det emellertid visat sig omöjligt — i vart fall vid de större häk- tena — att omedelbart efter det att en vcrkställbar dom föreligger be- sluta om i vilken anstalt den dömde skall placeras. Regionchefen, som i första hand har att fatta beslut i placeringsfrågan, måste ha erforderligt underlag för beslutet tillgängligt och är i praktiken förhindrad att ha differentieringssammanträde varje dag. Styrelsen hemställer därför om sådant tillägg till 11 & lagen om beräkning av strafftid m. rn. att tillfällig förvaring i häkte kan få ske i avvaktan på beslut om placering på viss i beslutet angiven kriminalvårdsanstalt.

Enligt 43?) KraL får intagen i anslutning till inställelse vid domstol eller andra myndigheter tillfälligt placeras i allmänt häkte, om det be- hövs av säkerhetsskäl.

I förutnämnda skrivelse har kriminalvårdsstyrelsen anfört att det även i andra fall än som avses i sistnämnda bestämmelse visat sig föreligga behov av att undantagsvis under pågående verkställighet kunna i häkte tillfälligt placera en i kriminalvårdsanstalt intagen ej häktad person. Sty- relsen framhåller att vissa lokalanstaltcr inte har möjlighet att på ett be- tryggande sätt omhänderta en berusad eller på annat sätt grovt störande intagen. I de fall det är nödvändigt att avskilja den intagne från andra intagna på grund av hans uppträdande eller eljest och det inte i närhe- tcn finns någon sluten anstalt dit han kan förflyttas, bör enligt styrelsens mening genom lagändring öppnas möjlighet att tillfälligt —— under högst ett dygn — placera den intagne i närbeläget häkte.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upp— rättats förslag till '

1. lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.,

2. lag om ändring i lagen (19661301) om rättspsykiatrisk undersök- ning i brottmål, '

3. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psy- kiatrisk vård i vissa fall (LSPV),

4. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen),

5. lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. rn.

7 Speeialmotivering 7.1 Förslaget till lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. 1 % Denna paragraf innehåller vissa grundläggande bestämmelser i fråga om behandlingen av den som är häktad och om kurativt socialt stöd

m. m. Paragrafen motsvarar i förstnämnda hänseende 1 5 och 2 5 andra stycket nuvarande häkteslag (HL) samt 1 & promemorieförslaget.'l fråga '

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 90 57

om kurativt, socialt stöd m.m. saknar "paragrafen motsvarighet i HL men har i promemorieförslaget sin motsvarighet i 1 5.

1 principiell överensstämmelse med vad som är föreskrivet i 25 HL har i första stycket tagits in en bestämmelse som anger att den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning inte får underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkal- las av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.

I 1 & HL anges att häktad skall behandlas med tillbörlig hänsyn, så att skadliga verkningar av frihetsförlusten såvitt möjligt förebyggs. Prome- morieförslaget innehåller i förevarande hänseende en föreskrift som an- ger att erforderliga åtgärder skall vidtas för att motverka att frihetsberö- vandet får skadliga verkningar för den häktade. Under remissbehand- lingen har hovrätten över Skåne och Blekinge anfört att genom en på sådant sätt formulerad föreskrift den häktade möjligen skulle kunna hävda att det föreligger en skyldighet att bistå honom i alla sådana an- gelägenhcter där det föreligger en risk för att han skulle kunna drabbas av ekonomisk skada. Eftersom denna konsekvens inte torde vara åsyftad bör enligt hovrättens mening bestämmelsen utformas på ett mindre kate- goriskt sätt, t. ex. genom att den formuleras i överensstämmelse med nu- varande lydelse av 1 & HL. Kriminalvårdsstyrelsen har för sin del —— un- der hänvisning till den resursbrist som förutsätts föreligga när den nya lagen träder i kraft — föreslagit en lydelse som anger att behandlingen av häktad skall utformas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas.

Till förebyggande av att en bestämmelse i ämnet ges annan tolkning än som åsyftas har i departementsförslaget föreskriften fått en lydelse som nära överensstämmer med vad kriminalvårdsstyrelsen förordat. I andra stycket första punkten anges således att häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Som andra punkt i samma stycke har tagits in en bestämmelse om kurativt socialt stöd m. m. 1 saklig överensstämmelse med promemorieförslaget anges där att i den mån det lämpligen kan. ske, åtgärder skall vidtas för att ge den häktade det personliga stöd eller annan hjälp, som han behöver. Sådana åtgärder får dock vidtas endast om den häktade samtycker därtill. Be- stämmelsens bakgrund och närmare innebörd har utvecklats i den all- männa motiveringen.

2 %

Paragrafen, som i princip motsvarar 3 % HL och 2 å promemorieför- slaget innehåller i första stycket bestämmelser om avvisitcring och i" andra stycket en bestämmelse om omhändertagande av föremål som häktad inte får inneha.

Första stycket har — bortsett från en redaktionell ändring -— fått samma lydelse som motsvarande bestämmelser i HL.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 90 58

I samband med avvisiteringsreglerna finns såväl i HL som i prome- morieförslaget bestämmelser i fråga om omhändertagande av pengar och vissa föremål rn. m. I departementsförslaget däremot har på sätt an- förts i den allmänna motiveringen de materiella bestämmelserna i ämnet placerats på annat ställe i nya lagen. Till följd härav innehåller andra stycket av förevarande paragraf endast en bestämmelse som innebär att föremål som häktad inte får inneha enligt denna lag eller bestämmelse som meddelats med stöd av lagen, skall tas om hand och förvaras för hans räkning.

3 5

I denna paragraf, som motsvarar 41% HL och 3 5 promemorieförsla— get, ges bestämmelser om häktads avskildhet eller gemensamhet med andra häktade.

Jag har i den allmänna motiveringen utvecklat skälen för att införa bestämmelser som vidgar möjligheterna för häktad att frivilligt vistas i gemensamhet med andra häktade. "Första stycket första meningen regle- rar sådan gemensamhetsvistelse. Häktad som vill vistas tillsammans med en eller flera andra häktade skall i skälig utsträckning tillåtas detta, om lokalförhållandena medger det.

Första stycket andra meningen reglerar möjligheterna att förvara mer än en person i varje bostadscell i fall då det är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning. Sistnämnda rekvisit tar sikte på fall då speciella vårdskäl starkt talar för gemensam förvaring av två personer i samma rum. Främst avses häktade som vistas på rätts- psykiatrisk klinik. 1 första stycket tredje meningen föreskrivs att ge- mensam förvaring inte får äga rum om den innebär fara från säker- setssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

Slutligen föreskrivs i första stycket fjärde meningen att i annat fall än som angivits nu mer än en person inte får förvaras i varje rum. Bestäm- melsen ger uttryck för den principiella rätten för häktad att vara i en- samrum.

l andra stycket har tagits in bestämmelser som syftar till att förhindra obehörig eller i övrigt olämplig påverkan mellan häktade. Bestämmel- serna har sin förebild i 45 andra stycket nuvarande tillämpningskungö— relse. Stycket innebär att det såvitt möjligt skall förhindras att förbin- delse äger rum mellan häktade som kan antas påverka varandra i mål eller ärende anhängigt vid domstol eller annan myndighet. Det hör framhållas att uttrycket förbindelse inbegriper sådan mer flyktig kontakt mellan häktade som kan äga rum i andra former än förvaring eller vis- telse i gemensamhet. Vidare föreskrivs att häktad, särskilt om: han är under 21 år, även i övrigt skall förvaras så att han inte utsätts för olämpligt inflytande av annan häktad.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975/76: 90 59

Med anledning av synpunkter som anförts vid rcmissbehandlingen vill jag understryka att behovet av gemensamhetsvistelse gör sig gällande inte minst i fråga om unga häktade. Samtidigt är det angeläget undvika att de unga utsätts för'olämplig påverkan från andra intagna. Vid den avvägning som måste ske mellan dessa i viss mån motstridande intressen bör en strävan vara att så långt möjligt söka bereda de unga häktade rimliga möjligheter till gemensamhetsvistelse.

Vistelse i gemensamhet kan ske i olika former. beroende på skiftande förutsättningar såväl i fråga om tillgång på personal och gemensamhets— utrymmen som när det gäller den häktades personliga förhållanden. Önskvärt är att samvaron i stor utsträckning kan äga rum i särskilda dag- rum. 1 den mån möjlighet härtill saknas, utgör s.k. samsittning i dub- belcell ett alternativ som bör kunna tillämpas i många fall. Allt efter omständigheterna bör den häktade under vistelse i gemenskap med andra häktade ha möjlighet att utöva olika slag av aktiviteter. Förutom arbete och annan därmed jämförlig sysselsättning kan ifrågakomma att den häktade läser tidningar, ser på TV eller ägnar sig åt sällskapsspel som schack m.m. Slutligen bör framhållas att bestämmelserna om ge- menskap mellan häktade självfallet också avser vistelse utomhus i mo- tionsgårdar c. d. '

Bestämmelse om att män och kvinnor skall hållas åtskilda har inte tagits upp i den nya lagen. Det torde räcka att i administrativ ordning ge en föreskrift som anger att om män och kvinnor är intagna i samma häkte de skall ha skilda bostadsrum. En sådan föreskrift avses inte ute- sluta möjligheten av att män och kvinnor får vistas samtidigt i gemen- samhetsutrymmen.

4 %

Paragrafen, som motsvarar 45 promemorieförslaget; innehåller be— stämmelser om vården av häktad som är sjuk.

Nuvarande bestämmelser i ämnet är intagna i 5 & HL och 5 % nuva- rande tillämpningskungörelsc. [ likhet med promemorieförslaget har dessa bestämmelser överförts i det väsentliga oförändrade till den nya lagen.

I första stycket föreskrivs i överensstämmelse med 5 & HL att vid be- handlingen av häktad hänsyn skall tas till hans hälsotillstånd.

I tillämpningskungörelsen finns en föreskrift som anger att häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas. så snart ske kan skall undersökas av läkare, om inte omständigheterna för- anleder att sådant är utan gagn. Motsvarande föreskrift i promemorie- förslaget ger uttryck för en något mer vidsträckt skyldighet än f.n. att föranstalta om sådan undersökning. Sålunda anges att häktad skall, un- der i övrigt angivna förutsättningar, så snart det kan ske undersökas av läkare, om inte sådan undersökning uppenbarligen är obehövlig.

Statsrjiiizslemannaförbundet har kritiserat den föreslagna regleringen i

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 90 60

vad gäller föreskriften att läkare skall under de angivna förutsättning- arna tillkallas när intagen begär det. Enligt förbundet torde man på mindre orter nog få nöja sig med annan sjukvårdspersonal än läkare.

Det bör framhållas att ett tillgodoseende av nyss nämnda synpunkt skulle kunna leda till en omotiverad inskränkning i den häktades rätt i förhållande till vad som gäller f.n. Med hänsyn härtill och då den före- slagna bestämmelsen även i övrigt synes ha fått en lämplig utformning, har den upptagits i departementsförslaget med den sålunda föreslagna lydelsen.

'l promemorieförslaget har tagits in en bestämmelse som i över- ensstämmelse med 5 & HL anger att läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall beaktas. Enligt socialstyrelsens mening bör föreskriften formuleras så att läkares anvisningar får större tyngd och genomslagskraft. Också Svenska psykiatriska föreningen anser det på- kallat att formuleringen skärps så att läkares rekommendationer blir väg— ledande för behandlingen. Landstingsförbundet finner det angeläget att ' man söker skapa fullständig klarhet rörande ansvarig läkares roll inom häkteslagens område. Förbundet hänvisar till en av JO igångsatt utred- ning härom i ett ärende om utvisning enligt lagen (1973: 162) om sär- skilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

Uppenbart är att läkaren svarar för den medicinska bedömningen av häktad som är sjuk. Frågan vilket inflytande hans bedömning skall ha på behandlingen av den häktade i olika hänseenden kan inte besvaras generellt. Tydligt är emellertid att läkarens anvisningar bör vara avgö- rande för behandlingen. så långt de avser åtgärder som är att hänföra till sjukvård i strikt bemärkelse. För KraLzs del avspeglas synsättet i den föreskrift (37 S') som anger att vid sjukdom intagen skall vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. I fråga om häktade torde samma prin- cip böra komma till uttryck genom att bestämmelsen i nya lagen erhål- ler en mera skärpt formulering än nuvarande föreskrift i ämnet. Sålunda har tagits in en föreskrift som anger att läkares anvisning rörande vår- den av häktad som är sjuk skall iakttas. Bestämmelsen har placerats i andra stycket av förevarande paragraf.

Det ligger i sakens natur att läkare vid meddelande av anvisningar rö- rande vården av häktad som är sjuk har att beakta de praktiska och re— ' sursmässiga förutsättningar som föreligger att genomföra viss åtgärd. I förekommande fall bör naturligtvis samråd äga rum mellan de för den häktades behandling i olika hänseenden ansvariga personerna.

I anslutning till den nu behandlade bestämmelsen har tagits in en bc— stämmelse som i överensstämmelse med såväl gällande föreskrift som promemorieförslaget anger att om den häktade behöver sjukhusvård, så— dan skall beredas honom så snart det kan ske. Jag vill påpeka att före- skriften inte lägger hinder i vägen för att i första hand placera den sjuke

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 90 61

på sjukavdelning vid kriminalvårdsanstalt, under förutsättning att han där kan undergå erforderlig undersökning eller vård och i övrigt gesden behandling som föreskrivs i lagen. Till skillnad från vad hovrätten över Skåne och Blekinge föreslagit i sitt remissyttrande torde en uttrycklig föreskrift härom inte behövas.

Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande anmärkt att promemorian inte berör sådana situationer då det kan finnas medicinska skäl för lättnader i omhändertagandet eller för överflyttning till psykiatrisk avdelning inom kriminalvården eller till rättspsykiatrisk klinik. Styrelsen. framhål- ler att bevakningsbehovet ofta har försvårat eller omintetgjort sluten psykiatrisk vård. Den lösning som enligt styrelsens mening ligger när- mast till hands är att utöka de rent psykiatriska vårdmöjlighetema inom häktesväsendet. En annan möjlighet skulle enligt styrelsen vara att åter- skapa en större ömsesidighet mellan de rättspsykiatriska klinikerna och de allmänna häktena.

De spörsmål socialstyrelsen sålunda berört är delvis av komplicerad natur. Jag vill dock understryka att häktade Som är psykiskt sjuka i fler- talet fall vistas på rättspsykiatrisk klinik för att undergå rättspsykiatrisk undersökning. Vidare är att märka att. den i förevarande paragraf in- tagna föreskriften orn beredande av sjukhusvård självfallet också inbe- griper fall då en häktad behöver sådan vård på grund av psykisk sjuk- dom. Frågan huruvida särskilda insatser är påkallade för att tillgodose vårdbehovet hos psykiskt sjuka häktade är jag inte beredd att ta upp till övervägande i nu förevarande sammanhang.

I tredje stycket föreskrivs i överensstämmelse med nuvarande bestäm- melse i 5 & tillämpningskungörelsen att förlossning av häktad kvinna så- vitt möjligt skall ske på sjukhus eller förlossningshem.

Fjärde stycket innebär att den som vistas på sjukhus eller förloss- ningshem enligt föreskrifterna i andra och tredje styckena skall stå- un- der bevakning om anledning föreligger därtill. Bestämmelsen har utfor— mats delvis efter förebild av 37 & tredje stycket KraL.

I administrativ ordning bör införas föreskrifter om viss underrättelse- skyldighet i fall då häktad förs över till allmänt sjukhus med .tillämpning av förevarande paragraf. Sålunda bör häktesföreståndaren vara skyldig underrätta den för vården ansvarige läkaren om förhållanden som är av betydelse för den häktades vistelse på sjukhuset. I fråga om den som är- häktad på grund av misstanke om brott bör vidare föreskrivas skyldig- het att snarast möjligt underrätta undersökningsledaren eller åklagaren om överförande till sjukhus.

Sä

Paragrafen, som innehåller bestämmelser i fråga om arbete åt häktad under häktningstiden, motsvarar 5 & promemorieförslaget. Nuvarande lagbestämmelser i ämnet finns i 6 & HL.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 90 62

Enligt första stycket föreligger skyldighet att i möjlig mån erbjuda häktad arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning-under häkt- ningstiden. Bakgrunden till bestämmelsen har utvecklats i den allmänna motiveringen. ] samma stycke har tagits in en bestämmelse som i över- ensstämmelse med 5 % HL anger att häktad vidare skall beredas tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägen- het. Av bestämmelsernas utformning framgår att häktad inte får åläggas arbete. Någon uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts påkallad.

Av hygieniska och ordningsmässiga skäl kan endast vissa slag av ar- beten utföras i den häktades bostadsrum. Det är därför en fördel om möjligheter finns till arbete i gemens'amhetsutrymme som särskilt anpas- sats för ändamålet. Även i sådana fall torde dock sysselsättningen i många fall få inskränka sig till enklare monterings- och terapiarbcten. Med hänsyn till frihetsberövandets relativa kortvarighet torde det i regel inte vara möjligt att anordna en arbetsdrift av industriell karaktär.

Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande anfört att häktade som bedri- ver studier bör beredas tillfälle att under häktningstiden fortsätta stu- dierna så långt detta är möjligt. Jag vill med anledning härav uttala att det i och för sig bör vara möjligt för häktad att sysselsätta sig med en- skilda studier i den mån denne själv förfogar över studiematerial och hinder inte möter med hänsyn till de bestämmelser som i skilda hän- seenden reglerar behandlingen. Någon uttrycklig föreskrift i ämnet har inte ansetts påkallad. Skyldighet för det allmänna att genom aktiva in- satser verka för att häktad skall kunna bedriva studier kan inte anses föreligga.

Statens invandrarverk anför att häktade utlänningar bör erbjudas svensk- och alfabetiseringsundervisning om häktningstiden väntas bli lån g. Verket framhåller att nuvarande regler för svenskundervisning läg- ger hinder i vägen för sådana studier och att det på vissa häkten kan bli svårt att samla ett tillräckligt stort antal deltagare för läsning av svenska i studiecirkelform. Även BRÅ :s verkställande utskott anser att möjlighe- terna till svensk- och alfabetiseringsundervisning bör undersökas.

Med anledning av dessa synpunkter vill jag understryka att det kan synas naturligt att häktade utlänningar som är bosatta i landet och som kan förväntas kvarstanna här bereds möjligheter att delta i svensk- och alfabetiseringsundervisning. Med hänsyn till de relativt korta tiderna för häktning och då sannolikt endast ett fåtal berörda utlänningar torde vara intagna samtidigt i ett och samma häkte, torde det emellertid vara svårt att finna lämpliga former för en sådan undervisning. Några sär- skilda bestämmelser i ämnet torde därför inte böra meddelas. Detta ute- sluter inte att frågan om tillskapandet av sådana möjligheter bör ägnas uppmärksamhet i fortsättningen.

I andra stycket av förevarande paragraf har tagits in en bestämmelse enligt vilken regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 90 63

meddelar bestämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålls honom. Vid utform- ningen av sådana bestämmelser bör man utgå från grundsatsen att ar- bete som häktad utför för det allmännas räkning skall avlönas i över- ensstämmelse med de principer som gäller för intagna i kriminalvårds- anstalt.

6 %

Paragrafen reglerar häktads rätt till tidningar och andra informations- eller förströelsemedel. Paragrafen, som överensstämmer med 6 & prome- morieförslaget, motsvarar till en del 7 & HL.

Vid utformningen av paragrafen har den systematiken valts att till- handahållandet av tidningar m.m. åt häktad regleras i första stycket medan hans rätt att själv skaffa sig material för sin förströelse regleras i andra stycket. Slutligen har i tredje stycket tagits in en bestämmelse som hänför sig till båda de föregående styckena och som avser inskränk- ningar i den häktades rätt på grund av kollusionsfara.

Av första stycket följer att häktad skall tillhandahållas tidningar i lämplig utsträckning i den mån kollusionsfara inte lägger hinder i vägen härför i enskilda fall. Vid bestämmelsens tillämpning är det bl. a. ange- läget att söka bryta den språkliga isoleringen för utländska häktade ge- nom att om möjligt tillhandahålla dem tidningar på deras eget språk.

Såvitt gäller radio och television kan brist på apparater och andra praktiska och ekonomiska svårigheter utgöra hinder för häktad som på detta sätt vill följa vad som händer i omvärlden. Jag förutsätter dock att varje häkte skall ha sådan utrustning som gör det möjligt för envar häk- tad att lyssna på radio. Möjligheten att se television får i huvudsak praktisk betydelse för gemensamhetsutrymmen och bostadrum avsedda för långtidshäktade.

Väsentligt är att häktade ges möjligheter till boklån. Detta bör kunna ske inom ramen för det samarbete som redan tidigare inletts mellan häktena och de kommunala biblioteken. I möjlig utsträckning bör tillses att utländska häktade får tillgång till litteratur på sitt eget språk. Kon- takter med invandrarbyråerna kan därvid få stor betydelse.

Som jag understrukit i den allmänna motiveringen bör inskränkning i den häktades rätt på grund av kollusionsfara ske med största återhåll- samhet och i förekommande fall så långt möjligt göras partiell. Särskilt bör detta gälla läsning av tidskrifter och tidningar. Ett förbud att läsa tidningar kan göras partiellt genom att åklagaren i sitt beslut anger att den häktade inte får ta del av sådana tidningssidor som innehåller t. ex. annonser eller inrikesnyheter av annat slag än sportreferat.

75. Denna paragraf innehåller bestämmelser om häktads rätt att inneha pengar, personliga tillhörigheter, m. m. Den motsvarar 2 5 andra stycket

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 90 64

och 7 & promemorieförslaget. I HL har paragrafen delvis sin motsvarig- het i 2 % andra stycket. '

Paragrafen, vars innehåll utvecklats i den allmänna motiveringen, in- nebär såväl i materiellt som lagtekniskt hänseende en betydande omreg- lering av vad som gäller f.n. Genom de nya bestämmelserna tiller- känns häktad en rätt under vissa förutsättningar att själv ha hand om pengar rn. ut. En sådan ordning underlättas, om häktena förses med för- varingslådor, till vilka de häktade har tillgång genom egen nyckel. Det bör framhållas att den häktade själv ansvarar för pengar eller föremål som han har hand om.

8 %

Paragrafen, som motsvarar 8 & promemorieförslaget. reglerar häktads rätt till utomhusvistelsc. Nuvarande bestämmelse i ämnet är intagen i 7 & tillämpningskungörelsen till HL.

Efter förebild av motsvarande bestämmelse i. KraL (13 å andra styc- ket) föreskrivs i paragrafcn att häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme om ej synnerligt hinder möter däremot.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i sitt remissyttrande föreslagit att i nya lagen i likhet med KraL (13 % första stycket) införs en bestäm- melse om att häktad såvitt möjligt skall beredas tillfälle till fysisk trä- ning. Möjligheterna att bereda .häktade tillfälle till fysisk träning är emellertid påtagligt begränsade i jämförelse med vad som är fallet när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt. Upptagande i nya lagen av en särskild föreskrift i ämnet skulle därför kunna ge upphov till förvänt— ningar och krav som i väsentlig män inte skulle kunna uppfyllas. Vad. nu sagts utesluter självfallet inte att häktade, där så lämpligen kan ske, ändå bereds möjligheter till fysisk träning, närmast då i samband med utevistelse i motionsgård e. d. Särskilda motionsredskap kan därvid na- turligtvis komma till användning.

9 % .

I paragrafen, som i huvudsak motsvarar 9 & första och andra styckena promemorieförslaget, meddelas bestämmelser'om häktads rätt att av- sända och ta emot brev eller annan skriftlig handling. Nuvarande be- stämmelser i ämnet finns i 85 HL. och 125 nuvarande tillämpnings- kungörelse. '

I den allmänna motiveringen har närmare utvecklats vilka regler som bör gälla. Första stycket anger vilka brev som är helt undantagna från granskning. I andra stycket har tagits in en bestämmelse som reglerar. under vilka materiella förutsättningar häktad får avsända eller ta emot sådana brev som ej är hänförliga till första stycket. Tredje stycket ger uttryck för två principer, dels att — liksom f. n. — brev inte får öppnas utan den häktades medgivande och dels att häktad skall kunna medges

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/76: 90 65

avsända eller ta emot brev även utan att detta öppnats och granskats. I sistnämnda hänseende innebär nya lagen en ändring i förhållande till vad som gäller f. n.

Fjärde stycket innehåller en erinran om de särskilda bestämmelser som avses gälla i fråga om kvarhållande i VlSSt fall av brev från häktad som vistas på rättspsykiatrisk klinik. Jag kan i detta hänseende hänvisa - till förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål (avsnitt 7.2). '

I femte stycket föreskrivs att vad i paragrafen är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling.

Häktesföreståndare samt i förekommande fall undersökningsledare och åklagare är naturligtvis behöriga inom ramen för sina beslutsfunktio- ner på förevarande område att läsa och i övrigt granska brev som öpp— nats med stöd av den häktades medgivande. För att brevgranskningen skall kunna utföras med önskvärd skyndsamhet måste emellertid-möjlig- het föreligga till delegering av själva granskningsarbetet. Såvitt gäller- den brevkontroll som ankommer på åklagare (eller undersökningsledare) kan granskningsarbetet lämpligen utföras av den polispersonal som har hand om brottsutredningen, men med uteslutande rätt för åklagaren att besluta i de fall då tillstånd att avsända eller ta emot brev vägras. I administrativ ordning torde få meddelas bestämmelser såväl om delega- tion som om vissa andra frågor rörande förfarandet .Vid brevkontroll.

105

Denna paragraf, som delvis motsvarar 9 & promemorieförslaget, inne-' håller regler om försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig - handling. I I—lL finns bestämmelser härom i dess 8 5.

I första stycket anges att 9 5 andra och tredje styckena är tillämpliga"- även på försändelse av annat slag än brev eller annan skriftlig handling. Vidare föreskrivs att häktad dock inte får ta emot försändelse som angi- vits nu. om den kan äventyra ordningen'eller eljest medföra olägenhet. Bestämmelserna har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

Andra stycket öppnar möjlighet att i administrativ ordning under viss förutsättning föreskriva'förbud helt eller delvis för häktade att ta emot ' sådana försändelser som avses i paragrafen. Bestämmelsens bakgrund och innebörd har utvecklats i den allmänna motiveringen.

I den mån häktade förbjuds ta emot gåvopaket med stöd av andra stycket är det naturligtvis särskilt angeläget att möjlighet i stället erbjuds dem att genom varuautomater eller på annat sätt genom häktets försorg i rimlig utsträckning skaffa sig -varor för egen bekvämlighet.

115

Paragrafen, som motsvarar 10% promemorieförslaget, reglerar rätten för häktade att ta emot besök. F. n. finns bestämmelser härom i 8 & HL.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 90 66

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen anges i första stycket under vilka materiella förutsättningar Som häktad får ta emot besök.

Andra stycket reglerar bevakning av besök. När det gäller formen för sådan bevakning menar nägra remissinstanser att den i promemorian föreslagna föreskriften om att tjänsteman vid förvaringslokalen skall vara närvarande vid besöket'inte är tillräcklig. Enligt rikspolisstyrelsen kan det i många fall vara svårt eller rentav omöjligt att bedöma om ut— talanden vid ett besök är avsedda att undanröja bevis eller försvåra ut- redningen. Inte minst gällcr detta vid användning av kodord," främ- mande språk o.d. Eftersom en tjänsteman vid förvaringslokalen knap- past kan vara insatt i ofta komplicerade utredningar, förstå eventuellt använt främmande språk etc., anser styrelsen det angeläget att lagtexten kompletteras med en föreskrift om rätt för utredningsman att — i före- kommande fall med biträde av tolk —— närvara vid besök. Föreningen Sveriges polismästare anser att lagtexten bör utformas så att'utrednings- man eller åklagare får närvara i förekommande fall. Även statens in- vandrarvcrk tar upp frågan hur de bevakade besöken skall genomföras, om ett främmande språk talas. Verket berör därvid de problem som gäller de finsktalande.

Med hänsyn till vad. sålunda anförts vid rcmissbehandlingen synes det ändamålsenligt att —— i likhet med vad som f. n. gäller enligt 13 å andra stycket tillämpningskungörelsen —— utforma ifrågavarande bestämmelse sålunda att det framgår att inte endast tjänsteman vid förvaringslokalen utan även annan person —' närmast då utredningsman eller tolk —— skall kunna närvara vid besök. I andra stycket föreskrivs därför att om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att b'evis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras, en eller flera personer skall vara närvarande vid besök. '

Såväl bevakade som obevakade besök bör när så är möjligt äga rum i särskilda besöksrum. Inom ramen för tillgängliga resurser bör vidare eftersträvas att tiden för varje besök blir så väl utmätt att ändamålet med besöket inte motverkas genom tidsbrist.

Tredje stycket ger möjlighet att föreskriva kroppsvisitation av besö— kande som villkor för besök. Som anförts i den allmänna motiveringen kan sådan visitation tänkas underlätta medgivandet av obevakade besök. Sålunda kan den besökande i vissa fall få välja mellan att å ena sidan bli kroppsvisiterad och i så fall få göra besöket'obevakat och å andra sidan att avstå från visitationen och i så fall få göra besöket under bevakning. I andra fall kan kroppsvisitation göra det möjligtatt medge visst besök som annars över huvud taget inte skulle få äga rum.

Som framgår av tredje stycket jämfört med andra stycket utgör en förutsättning för kroppsvisitation att sådan är påkallad antingen av så- kerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 90 '- 67

Kroppsvisitation bör inte göras mer- ingående än omständigheterna - kräver. Är avsikten med'visitationen enbart att hindra insmuggling av vapen eller andra metallföremål, bör det i regel vara tillräckligt att göra undersökningen med hjälp av elektrisk metalldetektor eller liknande teknisk anordning. ' '

Slutligen har i fjärde stycket tagits in en hänvisning till bestämmelser i rättegångsbalken om försvarares rätt att sammanträffa med den som är häktad. '

12 å

] denna paragraf, som motsvarar llå promemorieförslaget och sak- nar motsvarighet i HL, ges bestämmelser om häktads rätt att ha telefon- samtal med person utom förvaringslokalen. Som anförts i den allmänna motiveringen är bestämmelserna utformade i nära överensstämmelse med reglerna om besök.

I första stycket anges under vilka materiella förutsättningar som häk- tad får ha telefonsamtal. Andra stycket innehåller bestämmelser om av- lyssning av telefonsamtal.

Om det under pågående telefonsamtal uppkommer sådan fara som enligt första stycket utgör hinder för medgivande av samtal, dvs. fara från säkerhetssynpunkt eller kollusionsfara, skall samtalet avbrytas.

[ fall då medgivande till telefonsamtal endast avser viss myndighet el- ler enskild person får självfallet utan hinder av avlyssningsreglerna kontroll ske vid påringningen att samtalet verkligen kommer att äga rum med den myndighet eller person som avses med tillståndet. Motsva- - rande gäller när häktad skall ha telefonsamtal med sin offentlige försva- rare.

Frågan i vilken utsträckning häktad skall medges telefonera är be- roende bl. a. på de tillgängliga resurserna på häktet.

13 5

l förevarande paragraf, som motsvarar 12 & promemorieförslaget, har införts bestämmelser om tillstånd för häktad att lämna förvaringslokalen för viss kort tid (5. k. permission). '

I saklig överensstämmelse med 9 & HL föreskrivs i paragrafen att, om missbruk inte kan befaras, häktad kan medges att besöka närstående som är svårt sjuk. närvara vid närståendes begravning eller i annat fall, då synnerliga skäl föreligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid.

i promemorieförslaget har i samband med nu förevarande bestäm- melse tagits in en föreskrift som anger att den häktade under vistelsen utom förvaringslokalen skall vara ställd under bevakning, om inte sådan tillsyn av särskilda skäl kan antas vara obehövlig. Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att om omständigheterna är sådana att'permis- sion utan bevakning anses" kunna beviljas, förutsättningar också torde

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/ 76: 90 68

föreligga för att upphäva häktnings- eller anhållningsbeslutet. Med hän- syn till att sådana särskilda skäl som avses i den föreslagna bestämmel— sen aldrig torde vara för handen beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott, bör enligt hovrättens mening paragrafen innehålla ett absolut krav på att den häktade skall vara ställd under be- vakning vid permission. ,

Det torde stå helt klart att i fall då någon är häktad på grund av miss- tanke om brott det i allmänhet skulle strida mot ändamålet med häkt- ningen att låta den häktade få permission utan bevakning. Omständig- heterna i samband med en permission kan emellertid i enstaka fall tän- kas så särpräglade att en bevakning skulle te sig obehövlig och kanske i viss mån olämplig. Det kan i sammanhanget erinras om att enligt 4å fjärde stycket nya lagen häktad som vistas på sjukhus eller förlossnings- hem skall stå under bevakning endast om anledning föreligger därtill. Vidare bör. framhållas att behandlingsreglerna i nya lagen — liksom för övrigt i I—IL —— utan inskränkning gäller även för personer som är häk- tade av annan anledning än misstanke om brott och att deti sådana fall- inte generellt kan hävdas att permission under alla förhållanden måste ske under bevakning. Av nu anförda skäl har paragrafen i förevarande hänseende erhållit den i promemorian föreslagna lydelsen.

"14 å . I denna paragraf, som motsvarar 13% promemorieförslaget, före- skrivs i överensstämmelse med 6 & nuvarande tillämpningskungörelse att

om häktad kvinna medför spädbarn vid intagningen eller föder barn därefter, tillstånd kan ges henne att ha barnet hos sig.

155

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om häktads beläggande med fängsel, motsvarar 14 % promemorieförslaget.

I nuvarande bestämmelse i 2 & första stycket HL föreskrivs att häktad får beläggas med fängsel endast om det är erforderligt för att före- komma flykt eller det i övrigt är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet. Enligt promemorian bör den nya lagens regler i ämnet an- sluta sig till den mer restriktiva reglering som finns i KraL (23 å andra stycket och 42 å andra stycket). Bl. a. anses flyktfara inte höra motivera beläggande med fängsel annat än i transportsituationer. Den i promemo- rian föreslagna bestämmelsen föreskriver därför att häktad får beläggas med fängsel dels vid transport om det är nödvändigt av säkerhetsskäl och dels i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Vid remissbehandlingen har kriminalvårdsstyrelsen uttalat att ett för- tydligande av begreppet ”transport” bör inflyta i lagtexten. Styrelsen an--

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 90 ' 69

för i sammanhanget att det under rättegångsförhandling ankommer på rätten och inte på kriminalvårdstjänsteman att förordna om häktads be- läggande med fängsel men att däremot sådan tjänsteman har att besluta i frågan dels under själva förflyttningen och dels under uppehåll i rätte- gången. Polisstyrelsen i Kristianstads polisdistrikt anser att lagbestäm- melsen i fråga bör utformas på sådant sätt att beläggning med fängsel skall få ske, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl inte bara vid trans- port utan också när häktad befinner sig utom häktes— eller polislokaler. Domareförbundet anser med hänsyn till lokalförhållandena i vissa tings— hus att flyktfara kan motivera att den intagne beläggs med fängsel inte bara i transportsituationer utan också i samband med ett uppehåll i rät- tens förrum t. ex. i samband med en paus i pågående förhandling. För- bundet ifrågasätter därför om inte begränsningen till själva transporten är alltför snäv.

Från integritetsskyddssynpunkt är det angeläget att reglerna om an- ' vändning av fängsel på häktad utformas så restriktivt som möjligt. Pro- memorieförslaget innebär i det hänseendet fördelar framför den nuva- rande regleringen i HL. Mot bakgrund av vad som anförts under remiss- behandlingen finns det dock anledning att på en punkt överväga en av- vikelse från promemorieförslaget. Nuvarande bestämmelser är så utfor- made att det finns möjligheter att av säkerhetsskäl belägga häktad med fängsel inte bara vid tranSport i egentlig bemärkelse utan även i andra situationer då häktad vistas utom förvaringslokalen. Övervägande skäl talar för att bibehålla en Sådan ordning eftersom möjligheterna i dessa situationer att med andra medel än fängsel förhindra t. ex. flykt är mer begränsade än annars. Bl.a. gäller detta i samband med domstolsför- handlingar. '

Rättspsykiatriska föreningen har, under hänvisning till vad som gäller inom LSPV:s tillämpningsområdc, hävdat att ordet ”säkerhetsmedel” bör användas i stället för ”fängsel” i vart fall när det gäller den bestäm- melse som anger att fängsel under vissa förutsättningar kan användas för att betvinga våldsamt uppträdande. För egen del vill jag framhålla att även om det i sistnämnda situation i regel är fråga om användning av andra slag av tvångsanordningar än i transportsituationer m.m., det inte bör möta något hinder att — som också skett i KraL — generellt använda beteckningen fängsel för de anordningar som det här gäller. Någon ändring i förhållande till promemorieförslaget i detta hänseende är därför inte påkallad.

I enlighet med det anförda har i paragrafens första stycke tagits in be- stämmelser som anger att häktad får beläggas med fängsel (1) under transport och eljest under vistelse utom förvaringslokalen om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt (2) i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Det bör framhållas att beläggande med fängsel av säkerhetsskäl enligt

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/76: 90 . . 70

punkten 1 — alltså under transport och eljest under vistelse utom förva-. ringslokalen —— avser inte bara det fallet att flyktfara föreligger utan också andra situationer då fara för säkerheten föreligger, t. ex. då häk- tad uppträder våldsamt. Härav följer att punkten ?. avser våldsamt upp- trädande enbart i fall då det inte är fråga om transport eller annan vis- telse utom förvaringslokalen.

l promemorieförslaget har — efter en framställning av JO till rege- ringen —— tagits in en bestämmelse som innebär. attläkare så snart det kan ske skall yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2, dvs. sådana fall av våldsamt uppträdande som där avses.

Under remissbehandlingen har-rikspolisstyrelsen anfört att problem av bl.a. praktisk natur uppkommer, om ifrågavarande regel skall gälla även för personer som endast under ett begränsat antal timmar förvaras i polisarrest. Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Stockholms län, poiisstyrelserna i Stockholms och Kristianstads polis- distrikt samt Föreningen Sveriges polismästare. Socialstyrelsen ifrågasät— ter om läkare i samtliga fall skall belastas med sådant ansvar som avgi- vande av yttrande i fängselfrågor innebär, även om erfarenheterna i stort sett talar för att detta är rimligt. För häktade under 18 år bör dock läkares medverkan vara obligatorisk. Enligt styrelsens mening hade det varit av värde om formen för läkarens yttrande och dess genomslags- kraft på något sätt hade berörts eller reglerats. Syenska läkaresällska- pets sektion för socialmedicin ställer sig frågande till den i promemorian föreslagna ordningen och framhåller som önskvärt att läkare inte för- sätts i sådant tvångstillstånd att han i efterhand skall utreda och konfir— mera åtgärder av detta slag. Rättspsykiatriska föreningen, å andra sidan, anser det vara riktigt att läkare skall höras i sådana frågor som det här gäller. . .

Vid bedömande av förevarande spörsmål bör erinras om att den i promemorian föreslagna bestämmelsen om inhämtande av läkares ytt- rande har utformats i överensstämmelse med vad som för motsvarande . fall gäller enligt KraL (23å andra och tredje styckena).-I likhetmed vad JO anfört i sin nyss nämnda framställning anser jag det inte vara sakligt försvarbart att i förevarande hänseende upprätthålla en skillnad mellan häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt. Det saknas därför anledning att frångå promemorieförslaget i denna del. Vad angår så- dana helt kortvariga omhändcrtaganden som inbegrips i 185 nya lagen kan jag ha viss förståelse för att en generell tillämpning av förevarande bestämmelse kan ge upphov till vissa praktiska svårigheter. Till frågan om tillämpligheten av nya lagens bestämmelser i skilda hänseenden på dessa kategorier omhändertagna återkommer jag emellertid under 1.8 %.

I tillämpningsförordning till nya lagen torde lämpligen böra intas föreskrifter om att beläggning med fängsel skall antecknas i protokoll el— ler annan handling och att anteckningen skall innehålla bl. a. läkares yttrande där sådant skall inhämtas. .

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 90 71

16 å

.[ denna paragraf, som motsvarar 1.55 promemorieförslaget, regleras åklagares eller undersökningsledares beslutsfunktioner vid prövningen av tillståndsfrågor m.m. beträffande den som är häktad på grund av - misstanke om brott. Nuvarande bestämmelser i ämnet-finns i 9 och 11 så tillämpningskungörelsen till HL.

I. den allmänna motiveringen har jag behandlat vilka regler som bör gälla beträffande åklagares eller undersökningsledares beslutsfunktioner i fråga om behandlingen av häktade. I överensstämmelse med vad där anförts föreskrivs i första stycket att beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott det ankommer på undersökningsledaren el- ler åklagaren att (1) avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 'g' första stycket första meningen eller 9—13 55 eller för tillämp- ning av 3 5 första stycket andra meningen möter på den grund att åtgär- den kan medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras samt (2) avgöra fråga om inskränkningar enligt 65 tredje stycket. Som framgår av hänvisningarna gäller det härvid frågor om förvaring i ett rum av mer än en person, frivillig gemensamhets- vistelse. brev eller annan försändelse, besök, telefonsamtal, s.k. permis- sion samt tidskrifter, tidningar, radio och television.

Andra stycket innehåller en bestämmelse som anger att om avgörande enligt första stycket innebär hinder för medgivande eller eljest inskränk- ning i häktads rätt, avgörandet skall omprövas så ofta anledning därtill uppkommer. ,

Som jag anfört i den allmänna motiveringen bör beslutsfunktionerna i övrigt regleras i tillämpningsförordning till nya lagen. Det gäller här de beslutsfunktioner som bör utövas av i första hand föreståndaren för för- varingslokalen (häktesföreståndaren). Jag har sålunda för avsikt föreslå regeringen bestämmelser som innebär att med de begränsningar som följer av nu förevarande paragraf häktesföreståndaren skall besluta i frågor om förvaring i ett rum av mer än en person, tillstånd till frivillig gemensamhetsvistelse samt tillstånd att avsända eller ta emot brev eller annan försändelse, ta emot besök och ha telefonsamtal.

Särskilda överväganden är påkallade i fråga om permission, dvs. till- stånd för häktad att lämna förvaringslokalen för viss kort tid. F.n. be- slutar häktesföreståndaren i sådan fråga. Med hänsyn till att ifrågava- rande prövning ofta är av särskilt känslig natur föreslogs i promemorian att beslutsfunktionen skulle tillkomma högre chef, nämligen chef för kriminalvårdsregion när det gällde den som var intagen i allmänt häkte m.m. Under rcmissbehandlingen har förslaget kritiserats av en del re- missinstanser. Statsanställdas förbund motsätter sig bestämt att häktes- föreståndare fråntas beslutanderätten i sådana frågor. Förbundet fram- håller att häktesföreståndarna under en lång följd av år har skött denna tillståndsgivning på ett grannlaga sätt. Statstjc'instemamzafc'irbundet och

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 90 - 72

SAK anser att det av praktiska skäl bör finnas möjlighet att delegera be- slutsfunktioncn från regionchefen till styresmannen. Riksrevisionsverkel ifrågasätter om det inte bör ankomma på åklagaren att, efter hörande av häktesföreståndaren, besluta i frågor om permission.

Kritiken mot promemorieförslaget på denna punkt torde inte kunna frånkännas visst berättigande. Goda skäl talar för att bibehålla den ordning för beslutsfattandet som f.n. gäller. Vid utformningen av för- slag till bestämmelser i ämnet avser jag ta upp frågan till närmare över- vägande. '

Rikspolisstyrelsen har i sitt remissyttrande föreslagit att föreskrift meddelas om att det ankommer på undersökningsledaren eller åklagaren att avgöra om eller i vad mån häktad skall få omhänderha pengar, vär- desaker och legitimationshandlingar. Jag vill erinra om att enligt 75 första stycket nya lagen häktad får inneha pengar samt nu angivna före- - mål och handlingar i den mån det kan ske utan olägenhet. Som framgår av den allmänna motiveringen bör prövningen framför allt ske utifrån ordnings- och säkerhetssynpunkter. Det är mot den bakgrunden natur- ligt att det skall ankomma på häktesföreståndaren att besluta i sådana frågor varvid det dock i många fall kan visa sig lämpligt att samråd äger rum med undersökningsledaren eller åklagaren. Jag vill slutligen i sam— manhanget framhålla att rättegångsbalkens regler om .beslag (27 kap.)" blir tillämpliga i sådana'fall .då häktad innehar föremål som skäligen kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat.

Med hänvisning till vad jag anfört i den allmänna motiveringen vill jag slutligen nämna att jag har för avsikt föreslå regeringen att i tillämp— ningsförordning ta in en bestämmelse om skyldighet för åklagare eller undersökningsledare att hålla häktesföreståndaren underrättad om för- hållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är häktad på grund av misstanke om brott.

17%

I denna paragraf, som motsvarar 16 % promemorieförslaget och del- vis 105 HL, har tagits in bestämmelser som anger att bestämmelserna om häktad har motsvarande tillämpning på vissa andra personkatego- rier. I överensstämmelse med 105 I—lL gäller detta (1) den som anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott samt (2) den som intagits i. häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt. Punkten (2) omfattar den som enligt 11 & lagen (l974:202) om beräkning av strafftid m.m. tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest. Som häktad skall slutligen också behandlas (3) den som tillfälligt placerats i häkte med stöd av 43 & första stycket trcdjc meningen lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 90 73

18 5

I denna paragraf, som motsvarar 175 promemorieförslaget och 11 & HL. har tagits in en bestämmelse som reglerar lagens tillämpningsom- - råde utöver vad som följer av 1 och 17 55.

Paragrafen föreskriver att när någon i annat fall än som avses i ]. och 17 %% tas in i kriminalvårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller tas i förvar i polisarrest, denna lag skall. med särskilt beaktande av anledningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla i tillämpliga delar, om inte annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Till följd av denna paragraf faller inom lagens tillämpningsområde frihetsberövanden av vitt skilda slag. Varaktigheten av omhändertagan- det kan variera kraftigt. I förhållande till promemorieförslaget och HL innebär den i paragrafen upptagna lydelsen en ändring så till vida att in- tagningens varaktighet anges som en faktor som vid sidan av anled— ningen till intagningen skall särskilt beaktas när det gäller att ta ställning till frågan om viss lagbestämmelses tillämplighet. Det gjorda tillägget får ses mot bakgrund av att nu aktuella ändringar i behandlingsreglernas in- nehåll i huvudsak tar sikte på frihetsberövanden av mera långvarig ka- raktär, framför allt häktning. Även bortsett härifrån ligger det i sakens natur att vissa bestämmelser i nya lagen inte alls eller endast i begränsad utsträckning har tillämplighet på sådana i paragrafen avsedda omhän- dertaganden som är helt kortvariga.

195

Denna paragraf, som överensstämmer med 18 & promemorieförslaget och ]2å andra stycket HL, innehåller en erinran om de särskilda be- stämmelser rörande behandlingen i vissa fall av häktad som finns i 7 a 5 lagen (1966: 301) Om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

9 a 5

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i såväl HL som promemo- rieförslaget, ges bestämmelser om möjlighet att av vårdskäl i vissa fall vägra person som vistas på rättspsykiatrisk klinik såsom häktad eller tvångsintagen att avsända brev eller annan skriftlig handling. Paragra- fcns innebörd har närmare behandlats i den "allmänna motiveringen.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV)

36215. I 63% lagen (1954: 579) om nykterhetsvård, 88 aå lagen (1960: 97)

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 90 74

om samhällets vård av barn och ungdom (barnavårdslagen) samt 635 KraL finns bestämmelser som noggrant reglerar omhändertagandet av och förfarandet med alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel och injektionsspruta rn. ut. som påträffas bl. a. hos den som är intagen i- an- stalt. I en framställning till Kungl. Maj:t (avsnitt 4.1.2) har JO påpekat att det är otillfredsställande att motsvarande reglering saknas för den slutna psykiatriska vårdens del. Socialstyrelsen och socialutredningen har i remissyttranden förklarat sig inte vilja motsätta sig att i LSPV in- förs bestämmelser i ämnet. Även jag biträder förslaget.

I anledning härav har i förevarande paragraf första stycket föreskri— vits att om överläkare med stöd av 13 & lagen har omhändertagit alko- holhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffats hos eller ankommit till den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen, den omhändertagna egendomen skall bevisligen förstöras eller försäljas en- ligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 5 lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Vidare anges att be- lopp som erhållits vid sådan försäljning tillfaller staten.

I andra stycket anges att om alkoholhaltiga drycker: eller. andra be- rusningsmedel påträffas inom sjukhus där patienter som intagits med stöd av denna lag vårdas, berusningsmedlen får omhändertas av sjuk- husdirektören eller styresmannen för sjukhuset, om känd ägare till be- rusningsmedlen inte finns. Vidare anges att paragrafens första stycke har motsvarande tillämpning på sålunda omhändertagen egendom.

Slutligen föreskrivs i tredje stycket att bestämmelserna i paragrafens första och andra stycken har motsvarande tillämpning på injektions- spruta eller kanyl som kan användas för insprUtning i människokrop- pen.

7.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 940") angående'omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen)

37aå

Vad i föregående avsnitt (7.3) anförts rörande en framställning av JO och remissbehandlingen av denna avser även specialsjukhus enligt om- sorgslagen. l förevarande paragraf har intagits bestämmelser som anger dels att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträf- fas hos eller ankommer till den som är intagen i-speeialsjukhus-metl stöd av 35 å lagen får omhändertas av överläkaren, och dels att sjuk— husdirektör eller styresman får omhänderta alkoholhaltiga drycker el- ler andra berusningsmedel utan känd ägare vilka påträffas inom sjukhu- set eller sjukhusområdet. Detsamma anges gälla även injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människroppen.

Slutligen föreskrivs i andra stycket att egendom som omhändertagits enligt paragrafen skall bevisligen förstöras eller försäljas enligt bestäm—

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 90 75

melserna om beslagtagen egendom i 2 9" lagen (1958: 205) om förver- kande av alkoholhaltiga drycker m.m. samt att belopp som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom tillfaller staten.

7.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

11 %

Förevarande paragraf har ändrats så att det framgår att den som skall förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd tillfälligt får förvaras i allmänt häkte eller polisarrest inte bara som f. n. om det be— hövs med hänsyn till transportförhållandena utan också i avvaktan på beslut om anstaltsplacering. Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Det bör framhållas att i lika mån som när det gäller hänsynstagandet till transportförhållandena ( prop. 1974: 20 s. 77 ) sådan tillfällig förva— ring i häkte eller polisarrest som sker i avvaktan på beslut om anstalts- placcring inte bör få pågå längre än någon eller några dagar.

8. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1. lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.. .lag om ändring i lagen (1966: 301.) om rättspsykiatrisk under- sökning i brottmål. .lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, 4. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om l-J

b.)

vissa psykiskt utvecklingsstörda. U| .lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m.

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram.

• Sida 76
•  Original

• Sida 77
•  Original

Bilaga

PM angående ny lagstiftning om behandlingen av häktade m.fl.

Ds Ju 1975: 8

• Sida 78
•  Original

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 90

Innehåll Författningsförslag ........................................ 1 Inledning . ............................................ 2 Allmänt om nuvarande ordning .......................... 2.1 Häkteslagens tillämpningsområde .................... 2.2 Förvaltningen av häkten, arrester m. rn. ............ 2.3 Statistiska uppgifter om intagna i häkten m.m. ........ 2 .4 Nuvarande behandlingsregler I korthet ................ 3 Allmänna överväganden ................................ 4 Socialt kurativt stöd m.m. .............................. 4.1 Frågans tidigare behandling ........................ 4.2 Överväganden och förslag .......................... 5 Omhändertagande av pengar och vissa föremål .............. 5.1 Nuvarande bestämmelser m.m. .................... 5.2 KAIK .......................................... 5.3 Överväganden och förslag ........................ 6 Avskildhet och gemenskap .............................. 6.1 Nuvarande bestämmelser .......................... 6.2 Frågans tidigare behandling ...................... 6.3 Överväganden och förslag .......................... 7 Arbete och annan därmed jämförlig sysselsättning .......... 7.1 Nuvarande bestämmelser .......................... 7.2 Frågans tidigare behandling ........................ 7.3 Överväganden och förslag .......................... 8 Tidningar, radio Ill. m. samt andra möjligheter till förströelse 8.1 Nuvarande bestämmelser m.m. .................... 8.2 KAIK .......................................... 8.3 Överväganden och förslag ........................ 9 Brev och andra försändelser ............................ 9.1 Nuvarande bestämmelser m.m. .................... 9.2 KAIK .......................................... 9.3 Överväganden och förslag ........................ 10 Besök, telefonsamtal .................................... 10.1 Nuvarande bestämmelser m.m. . .................... 10.2 KAIK .......................................... 10.3 Överväganden och förslag .......................... 1 1 Pcrmissioner . .......................................... ' 11.1 Nuvarande bestämmelser m.m. .................... 11.2 KAIK .......................................... 11.3 Överväganden och förslag ........................ 12 Prövningen av vissa tillståndsfrågor m.m. ................ 12.1 Nuvarande bestämmelser ..........................

12.2 Överväganden och förslag .......................... 13 Sju/(wird m. m. ........................................ 13.1 Nuvarande bestämmelser m.m.

79

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 90

13.2 KAIK .......................................... 13.3 överväganden och förslag .......................... 14 Fängsel . .............................................. 14.1 Nuvarande bestämmelser .......................... 14.2 KAIK .......................................... 14.3 JO:s framställning ................................ 14.4 Överväganden och förslag .......................... 15 Övriga frågor rörande författningsregleringen .............. 16 Avslutande synpunkter ..................................

17. Översikt över författnings/örslagens motsvarigheter i häktesla- gen (l958:213) och tillämpningskungörelsen (1958: 214)

80

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 90 81

1 Förslag till . Lag (1975: ) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 55 _ Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning får ej underkastas mera omfattande inskränkningar i sin fri- het än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och sä- kerhet.

Erforderliga åtgärder skall vidtagas för att motverka att frihetsberö- vandet får skadliga verkningar för den häktade. Behöver denne person- ligt stöd eller annan hjälp, skall i den mån det lämpligen kan ske åtgär- der vidtagas för att tillgodose sådant behov, om han samtycker därtill.

2 &?

Häktad skall senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras. Därvid skall iakttagas all den hänsyn som omständigheterna medger. Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt skall omhän- dertagas och förvaras för den häktades räkning. Pengar, värdesaker och legitimationshandlingar skall omhändertagas endast när särskilda skäl föreligger därtill.

3 5

I varje rum får ej förvaras mer än en person, om ej annat följer av andra stycket eller det är nödvändigt av utrymmesskäl att han förvaras tillsammans med en eller flera andra intagna. _

Häktad som vill vistas tillsammans med en eller flera andra intagna skall i skälig utsträckning tillåtas detta, om lokalförhållandena medger det och det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras. I fråga om häktad som ej fyllt 21 år skall särskilt beaktas att han ej utsättes för olämpligt inflytande av annan intagen.

4 5

Vid behandlingen av häktad skall erforderlig hänsyn tagas till hans hälsotillstånd. Häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att lä- kare skall tillkallas, skall så snart ske kan undersökas av läkare, om ej sådan undersökning uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall beak- tas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem. .

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tredje stycket vistas utom förvaringslokalen stå under bevakning.

6 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 90

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 90 33

5 5

Häktad skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jäm- förlig sysselsättning. Han skall vidare beredas tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar be- stämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jäm- förlig sysselsättning som tillhandahålles honom.

6 så

I den utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annat föl- jcr av tredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar och, där så är möjligt, genom radio och television följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Under förutsättningar som anges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller mottaga böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom förströelse.

I fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott får in- skränkningar helt eller delvis göras i hans rätt att ha tillgång till tidskrif- ter, tidningar, radio och television, om det är påkallat för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

7 5 I den mån ej annat följer av denna lag får häktad inneha personliga tillhörigheter och skaffa. sig varor eller annat enligt särskilda bestämmel-

ser.

8 5 Häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om ej synnerligt hinder möter däremot.

9 5

Brev från häktad till hans offentlige försvarare, justitiekanslern, riks— åklagaren, justitieombudsman, åklagarmyndighet, kriminalvårdsstyrel- sen eller rikspolisstyrelsen skall vidarebefordras utan föregående gransk- ning.

Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev eller annan försändelse, om det kan ske utan fara från sä- kerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av miss- tanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor införes i förva— ringslokal, får föreskrivas förbud helt eller delvis för häktade att mot- taga försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling.

10 5 . Häktad får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som kan medföra fara från säkerhetssyn- punkt. Ej hellcr får den som är häktad på grund av misstanke om brott mottaga besök som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller ut- redning om brott eljest försvåras. -

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis un- danröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall tjänsteman vid förvaringslokalen vara närvarande vid besök! ' '

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975/76: 90 83

Under förutsättningar som anges i andra stycket kan som villkor för besök föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation el- ler medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill, medföra vid besöket. Om försvarares rätt att sammanträffa med den som är häktad finns bestämmelser" 1 rättegångsbalken .

]] 5

Telefonsamtal mellan häktad och person utom förvaringlslokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade skall förvägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott ha tele- fonsamtal som kan medföra fara för att bevis undånröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis un- danröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall tjänsteman på lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den häktades vetskap. Telefonsamtal med hans offentlige försvarare får icke avlyssnas.

12 5

Om missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka när- stående som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i an— nat fall, då synnerliga skäl föreligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen utom förvaringslokalen skall den häktade vara ställd under bevakning, om ej sådan tillsyn av särskilda skäl kan antagas vara obehövlig.

135

Medför häktad kvinna spädbarn vid intagningen eller föder hon där- efter barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

14 5

Häktad får beläggas med fängsel

1. vid transport om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt

2. i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Läkare skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2.

15 5

Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott an- kommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att

1. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 5 andra stycket eller 9—1255 möter på den grund att åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras,

2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 & tredje stycket. Innebär avgörande enligt första stycket hinder för medgivande eller eljest inskränkning i häktads rätt, skall avgörandet omprövas så ofta an- ledning därtill uppkommer.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 90 84

I 6 5

Vad som sägs i denna lag om häktad har motsva1ande tillämpning på

1. den som anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,

2. den som intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till krimi- nalvårdsanstalt och

3. den som tillfälligt placerats' 1 häkte med stöd av 43 5 första stycket tredje punkten lagen (1974: 203) om kriminalvård 1 anstalt.

17 5

När någon i annat fall" än som avses i 1 och 16 55 intages i kriminal- vårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller tages i förvar i polisarrest, skall bestämmelserna i denna lag, med särskilt beaktande av anledningen till intagningen, gälla i till- lämpliga delar, om ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

18 5

Om behandlingen 1 vissa fall av häktad som skall undergå rättspsy- kiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser 1 7 a 5 lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975/76: 90 85

(Nuvarande lydelse)

1 %

Den som på grund av misstanke om brott eller av annan anledning häktats skall behandlas med till- börlig hänsyn, så att skadliga verkningar av frihetsförlusten så- vitt möjligt förebyggas.

2 5 Han må ej heller i övrigt under- kastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamå- let mcd häktningen samt ordning och säkerhet.

3 %

Den häktade skall senast vid an- komsten till förvaringslokalen visi- teras. Därvid skall iakttagas all den hänsyn som omständigheterna mcdgiva. Om möjligt skall vittne närvara.

Penningar, värdesaker, legitima- tionshandlingar och sådana före- mål som kunna äventyra ordning och säkerhet skola fråntagas den häktade för att särskilt förvaras.

4

I varje rum må ej förvaras mer än en person, med mindre det är nödvändigt av utrymmesskäl eller påkallas av annan särskild anled- ning.

ff./J

"Förslag till - Lag (1975: 000) om. behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

(Föreslagen lydelse)

1 5

Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning får ej underkastas mera omfattande inskränkt-lingar i sin frihet än som påkallats av ända- målet med häktningen samt ordning och säkerhet.

Erforderliga åtgärder skall vid- tagas för att motverka att frihets— berövandet får skadliga verk- ningar för den häktade. Behöver denne personligt stöd eller annan hjälp, skall i den mån det lämp- ligen kan ske åtgärder vidtagas för att tillgodose sådant behov, om han samtycker därtill.

3 %

Häktad skall senast vid ankoms- ten till förvaringslokalen visiteras. Därvid skall iakttas all den hän— syn som omständigheterna med— ger. Om möjligt skall vittne när- vara.

Föremål som kan medföra fara från siikerhelssynpnnkt skall om- händertagas och förvaras för den häktades räkning. Pengar, rörde- sakcr och legitintations/zandlingar skall on-zhändertagas endast när .s't'irskilda skäl föreligger därtill.

& %

I varje rum får ej förvaras mer än en person, om ej annat följer av andra stycket eller det är nöd- vändigt av utrymmesskäl att han förvaras tillsammans med en eller flera andra intagna.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

5 5 Vid behandlingen av den sotn häktats skall erforderlig hänsyn tagas till hans ålder, kön och häl- sotillstånd. Läkares anvisning rö— rande vården av den som är sjuk skall beaktas.

6 %

Häktad må ej åläggas arbete men äger, om det kan ske utan olägenhet, utföra lämpligt arbete som han själv anskaffar eller som eljest kan beredas honom.

89

(Föreslagen lydelse)

Häktad som vill vistas tillsam- mans med en eller flera andra in- tagna skall i skälig utsträckning tillåtas detta, om lokalförhållan- dena medger det och det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häk- tad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest för- svåras. I fråga om häktad som ej fyllt 21 år skall särskilt beaktas att han ej utsättes för olämpligt infly- tande av annan intagen.

4 ?)

Vid behandlingen av häktad skall erforderlig hänsyn tagas till hans hälsotillstånd. Häktad sotn företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas, skall så snart ska kan undersökas av läkare, om ej sådan undersök— ning uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vår- den av häktad som är sjuk skall beaktas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tredje stycket vistas utom förva- ringslokalen stå under bevakning.

5 &

Häktad skall såvitt ntöjligt er- bjudas arbete eller annan därmed jämförlig sysselst'ittning. Han skall vidare beredas tillfälle att utföra arbete sotn han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, med— delar bestämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålles honom.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse) 7 %

I den mån det är förenligt med god ordning och i övrigt ej för- anleder olägenhet må häktad an- skaffa eller mottaga underhåll och bekvämlighet utöver vad som el- jest bestås honom.

8 &

Häktad må ej avsända eller mottaga brev elle'r annan försätt- delse eller mottaga besök, med mindre det prövas kunna ske utan att äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras; dock äger han utan sådan prövning avsända skrift till justitiekanslern, justi- tieombudstnan, länsstyrelsen och

90

(Föreslagen lydelse) . 6 &

I den utsträckning det lämp- ligen kan ske bör häktad, om ej annat följer av tredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar och, där så är möjligt, genom ra— dio och television följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan förströelse bör tillgodo- ses i skälig omfattning.

Under förutsättningar som an- ges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller mottaga böc- ker, tidskrifter, tidningar och an— nat sotn kan bereda honom för— ströelse.

'I fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott får inskränkningar helt eller delvis göras i hans rätt att ha tillgång till tidskrifter, tidningar, radio och te- levision, om det är påkallat för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvå- ras.

7 %

I den mån ej annat följer av denna lag får häktad inneha per- sonliga tillhörigheter och skaffa sig varor enligt särskilda bestäm- melser.

8 %

Häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om ej synnerligt hinder möter däremot.

9 &

Brev från häktad till hans of- fentlige försvarare, justitiekans- lern, riksåklagaren, justitieom- budsman, åklagarmyndighet, kri- tninalvårdsstyrelsen eller rikspo- lisstyrelsen skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev eller annan för- sändelse, om det kan ske utan fara

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

offentlig försvarare samt, om han förvaras i fångvårdsanstalt, till kriminalvårdsstyrelsen.

8 % Häktad må ej —-——— mottaga besök, med mindre det prövas kunna ske utan att äventyra ordning och säkerhet eller med- föra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest för- svåras; —- -—— ——

Om rätt för försvarare att sammanträffa med den som är häktad stadgas i rättegångsbalken .

91

(Föreslagen lydelse)

från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara .för att bevis undanröjes eller ut- redning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor införes i förvaringslokal, får föreskrivas förbud helt eller delvis för häk— tade att mottaga försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling.

105

Häktad får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som kan medföra fara från säkerhets— synpunkt. Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott mottaga besök som kan med- föra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest för- svåras.

Om det är påkallat av säker- hetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall tjänsteman vid förvaringslokalen vara närvarande vid besök.

Under förutsättningar som an- ges i andra stycket kan som vill- kor för besök föreskrivas att den besökande underkastar sig kropps- visitation eller medger undersök- ning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Om försvarares rätt att sam- manträffa med den som är häktad finns bestämmelser i rättegångs- balken.

115

Telefonsamtal mellan häktade och person utom förvaringsloka- len får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häk- tade skall förvägras telefonsamtal som kan medföra fara från säker-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

9 &

Om missbruk ej kan befaras, må häktad medgivas att besöka närstående som är svårt sjuk eller bevista närståendes begravning, så ock att i annat fall, då synnerliga skäl föreligga, lämna förvaringslo- kalen för viss kort tid.

EQ >

Den häktade må beläggas med fängsel allenast om det prövas er- forderligt för att förekomma flykt eller eljest är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet.

92

(Föreslagen lydelse) hetssynpunkt. Ej heller får den

'som är häktad på grund av miss- tanke om brott ha telefonsamtal som kan medföra fara för att be- vis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säker— hetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall tjänsteman på lämpligt sätt av- lyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den häk— tades vetskap. Telefonsamtal med hans offentlige försvarare får icke avlyssnas.

12%

Om missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka när- stående som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall. då. synnerliga skäl före- ligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen utom förvaringslokalen skall den häktade vara ställd under bevak- ning, om ej sådan tillsyn av sär— skilda skäl kan antagas vara obe- hövlig.

13 %

Medför häktad kvinna spädbarn vid intagningen eller föder han därefter barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

. 14 &

Häktad får beläggas fängsel

]. vid transport om det år nöd- vändigt av säkerhetsskäl samt

2. i övrigt för att betvinga våld- samt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otill- räckliga och säkerheten kräver det.

Läkare skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt

med

- första stycket 2.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

10 &

Vad i denna lag är stadgat om häktad äger motsvarande tillämp- ning å den som på grund av miss- tanke om brott anhållits eller gri- pils.

11%

Där någon eljest, för annat än- damål än verkställighet av straff- dom, intages i fångvårdsanstalt el- ler häkte eller, på grund av fylleri eller annan orsak, tages i förvar i polisarrest, skola ock bestämmel- serna i denna lag, med särskilt beaktande av anledningen till in- tagningen, i tillämpliga delar lända till efterrättelse, om ej annat är i lag eller författning särskilt stadgat.

93

(Föreslagen lydelse)

155

Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott ankommer det på undersöknings- ledaren eller åklagaren att

]. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 5 andra stycket eller 9—12 så möter på den grund att åtgärden kan medföra fara för att bevis undan- röjes eller utredning om brott el- jest försvåras.

2. avgöra fråga om inskränk— ningar enligt 6 5 tredje stycket.

Innebär avgörande enligt första stycket hinder för medgivande el- ler eljest inskränkning i häktads rätt, skall avgörandet omprövas så ofta anledning därtill uppkommer.

165

Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämp- ning på

1. den som anhållits eller gri- pits på grund av misstanke om brott,

2. den som intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till kri- minalvårdsanstalt och

3. den som tillfälligt placerats i häkte med stöd av 435 första stycket tredje punkten lagen (1974: 203) om kriminalvård i an- stalr.

175

När någon i annat fall än som avses i 1 och 16 555 intages i krimi- nalvårdsanstalt eller häkte för an- nat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller tages i för- var i polisarrest, skall bestämmel— serna i denna lag, med särskilt beaktande av anledningen till in- tagningen, gälla i tillämpliga delar, om ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

12 %

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag med delas av Konungen.

Om behandlingen i vissa fall av häktad, som skall undergårätts— psykiatrisk undersökning, finnas särskilda bestämmelser i 7aå la- gen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

94

' (Föreslagen lydelse) _ 18 5

Om behandlingen i vissa fall av ”häktad, som skall undergå rätts- psykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser i 7 a & la- gen (1966: 301) om rättspsykia» trisk undersökning i brottmål.

Uppställning för underlättande av jämförelse mellan den nuvarande tillämpningskungörelsen till häkteslagen och den föreslagna tillämp-

ningsförordningen

Kungörelsen (1958: 214) ang. till- lämpningen av lagen ( 1958:213 ) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

(Nuvarande lydelse)

1 5

Den som häktats eller anhållits eller som eljest, för annat ändamål än verkställighet av straffdom; in- tagits i fångvårdsanstalt, häkte el- ler polisarrest är skyldig 'att ställa sig till efterrättelse de ordnings- regler som gälla för förvaringslo— kalen ävensom de föreskrifter och tillsägelser som meddelas av per- sonalen.

Förslag till Förordning (1975.-000) angående- tillämpning av lagen (1975.-000) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl._

(Föreslagen lydelse)

1 5

Den som är häktad eller anhål- len eller som eljest för annat än- damål än verkställighet av påföljd för brott är intagen i kriminal- vårdsanstalt, häkte eller polisar- rest skall rätta sig efter de ord- ningsregler som gäller för förva- ringslokalen och de anvisningar som personalen lämnar honom.

Om den som är intagen på grund "av misstanke om brott framställer begäran om personligt stöd eller annan hjälp och det ej är fråga om angelägenhet som lämpligen kan ordnas genom för- sorg av ' föreståndaren för förva- ringslokalen, skall denna under- rätta

**å

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

3 & Visitation av kvinna må ej verk- ställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare.

Förteckning över egendom, som omhändertagits i samband med vi- sitation, skall upprättas i särskild liggare och undertecknas av den som utfört visitationen. Egendo- men skall för dcn intagnes räkning förvaras under överinseende av föreståndaren för förvaringsloka- len.

4 %

Den som är farlig för annans personliga säkerhet skall hållas skild från övriga intagna. Personer av oli/ca kön skola hållas skilda från varandra.

Såvitt möjligt skall förhindras, att förbindelse äger rum mellan intagna som kan antagas påverka varandra i mål eller ärende, an- hängigt vid domstol eller hos an-

95

(Föreslagen lydelse)

]. personzmdersökaren, om per- sonundersökning pågår,

2. förtroendeman/ten, om sådan är förordnad, eller

3. skyddskonsulenten, om den intagne undergår påföljd inom kriminalvården eller i annat fall samtycker därtill.

Framställer annan intagen än sådan som avses i första stycket begäran om personligt stöd eller annan hjälp och är det ej fråga om angelägenhet som lämpligen, kan ordnas genom försorg av före.- ståndaren för förvaringslokalen, skall denne, om den intagne sam- tycker därtill, underrätta myndig- het eller organ till vars uppgifter hör att ta befattning med frågan.

Underrättelse enligt första eller andra stycket behövs ej, om det på annat sätt är sörjt för att den in- tagnes behov av stöd eller hjälp uppmärksammas.

3 % . Visitation av intagen får endast verkställas och bevittnas av lä- kare, sjuksköterska eller person av samma kön.

Förteckning över egendom, som omhändertagits i samband med vi- sitation, skall upprättas på särskilt därför avsett formulär och under- tecknas av den som utfört visita- tionen. Egendomen skall för den intagnes räkning förvaras under överinseende av föreståndaren för förvaringslokalen.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

nan myndighet. Jämväl i övrigt skall eftersträvas att intagen, sär- skilt om han är under,21 år, ej ut- sätts för olämpligt inflytande av annan intagen.

5 %

Intagen, som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas, skall så snart ske kan undersökas av läkare, såframt ej omständigheterna föranleda att sådant är utan gagn. År intagen i behov av sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart ske katt. Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem. Ej må kost- nad för sjukvård åläggas intagen.

Avlider intagen eller träffas han av svårare sjukdoms- eller olycks- fall, skall underrättelse ofördröjli- gen lämnas närstående.

8 &

Vill den som är intagen å fång- vårdsanstalt arbeta, skall förestån- daren söka bereda honom lämpligt arbete.

För arbete, som kriminalvårds- styrelsen tillhandahåller, utgår er- sättning enligt styrelsens bestäm- melser; från sådan ersättning må avräknas värdet av vad den in— tagne uppsåtligen eller av vårds- löshet skadar eller förstör av för- varingslokalens tillhörigheter. I övrigt äger den intagne, såvitt ej annat följer av bestämmelserna i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., fritt förfoga över ersättning för utfört arbete.

96

(Föreslagen lydelse)

4 %

Överföres intagen med tillämp- ning av 4 5 lagen (1975: 000) om behandlingen av häktade och an- hållna m.fl. till allmänt sjukhus, skall föreståndaren för förvarings- lokalen genast underrätta sjukhus- direktören eller styresmannen för sjukhuset om arten av det frihets- berövande som den intagne är un- derkastad samt om övriga förhål- landen av betydelse för hans vis— telse på sjukhuset.

I fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott skall underrättelse om överföran- det till sjukhus snarast möjligt länmas till undersökningsledaren eller åklagaren.

Avlider intagen eller drabbas han av svårare sjukdoms- eller olycksfall, skall underrättelse ofördröjligen lämnas närstående.

55

För arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som till- handahålles intagen utgår ersätt- ning enligt bestämmelser som meddelas av kriminalvårdsstyrel- sen såvitt angår förvaringslokal över vilken styrelsen har tillsyn.

Från ersättning enligt första stycket får avräknas värdet av vad den intagne uppsåtligen förstört av förvaringslokalens tillhörighe- ter. I övrigt får den intagne fritt förfoga över sådan ersättning, om ej annat följer av lagen ( 1975:000 ) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

Vad i andra stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jäm— väl beträffande den som är inta- gen i allmänt häkte eller polisar- rest.

9 %

I den utsträckning det kan ske utan olägenhet må intagen skaffa sig eller mottaga böcker, tidskrif- ter, tidningar och annat som kan bereda honom lämplig förströelse. Undersökningsledaren eller, om förundersökningen avslutats, åkla- garen äger dock föreskriva, att den som är intagen på grund av n-tisstanke om brott icke får läsa tidskrifter eller tidningar eller in- neha radioapparat.

I den utsträckning det katt ske utan olägenhet må intagen jämväl beredas tillfälle till tobaksrökning. Intagen må ej tillåtas förtära alko- holhaltiga drycker eller andra be— rusningsmedel, med mindre läkare meddelat föreskrift därom.

7 %

Intagen, som kvarhållits längre än ett dygn, skall, såvitt hinder ej möter, (lagligen vistas utomhus minst en timme.

115

Tillstånd för intagen att av- sända eller mottaga brev eller an- nan försändelse eller att mottaga besök eller att jämlikt 95 lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. lämna förvarings- lokalen- meddelas av förestånda- ren. Därjämte erfordras i fråga om den sam är intagen på grund av misstanke om brott tillstånd av undersökningsledaren eller, om förundersökningen avslutats, åkla- garen samt i fråga om den som ta- gits i förvar jämlikt utlänningsla- gen tillstånd av vederbörande po- lismyndighet.

7. Riksdagen 1975.-"76. ] saml. Nr 90

97

(Föreslagen lydelse)

6 %

Med de begränsningar som föl- jer av 1559 lagen ( 1975:000 ) om behandlingen av häktade och an- hållna m.fl. beslutar förestånda— ren för förvaringslokalen i fråga om tillstånd för intagen att av- sända eller mottaga brcv eller att- nan försändelse, mottaga besök el— ler att ha telefonsamtal. Det- samma gäller i fråga om tillstånd för intagen att vistas tillsammans med en eller flera andra intagna. varvid dock i förekommande fall läkares anvisning rörande vården av den som är sjuk skall beaktas.

• Sida 98
•  Original

Prop. 197 5/76: 90

(Nuvarande lydelse)

12g

Brev eller annan försändelse, som intagen vill avsända eller som ankommer till honom, skall kvar- hållas men må ej utan den intag- nes medgivande öppnas. Om be- slag är särskilt stadgat.

Då brev eller annan försändelse kvarhålles, skall den intagne så snart lämpligen kan ske underrät- tas därom, såframt cj särskilda skäl däremot äro. Medgiver inta- gen, som erhållit dylik underrät- telse, att brevet må läsas eller för-

98

(Föreslagen lydelse)

I fråga om tillstånd för intagen att enligt 12 9 santma lag lämna förvaringslokalen beslutar med i första stycket första punkten att— givna begränsningar

1. chef för kriminalvårdsregion beträffande den som är intagen i allmänt häkte, häktesavdelning vid lokalanstalt inom regionen eller häktesavdelning vid riksanstalt som är geografiskt belägen inom regionen, .

Z. polischefen beträffande den som är intagen i polisarrest.

Föreskrifter i fråga om förbud för intagna att mottaga försändel- ser av annat slag än brev eller att- nan skriftlig handling meddelas av i andra stycket angivna befatt- ningshavare.

Undersökningsledareu eller åkla- garen skall, utöver vad som följer av 15 5 lagen (1975: 000) om be- handlingen av häktade och an- hållna m.fl. ltålla föreståndaren underrättad om förhållanden som har betyde/.se från säkerhetssyn- punkt för behandlingen av den som är intagen på grund av miss— tanke om brott. Sådan underrättel- seskyldighet åligger även vederbö- rande polischef i fråga om den som tagits i förvar enligt utlän- ningslagen (1954: 193).

7 &

Kan tillstånd för intagen att av- sättda eller mottaga brev eller att— nan försändelse icke ges utan före- gående granskning av dess inne- håll, skall brevet eller försändelsen kvarhållas men får ej öppnas utan den intagnes medgivande. Om be— slag gäller särskilda bestämmelser.

K varhålles brev eller annan för- sändelse, skall den intagne så snart lämpligen kan ske underrättas därom, om ej särskilda skäl är däremot. Medger intagen, som er- hållit sådan underrättelse, att bre- vet får läsas eller försändelsen

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

sändelscn öppnas, och finnes därvid att brevet eller försändel- sen ej innehåller något som-kan äventyra ordning och säkerhet el- ler medföra fara för att bevis un- danröjes eller utredning om brott eljest försvåras, må tillstånd att avsända eller mottaga brevet eller försändelsen ej vägras. Är inne— hållet i ankommande brcv eller annan ankommande försändelse allenast delvis av beskaffenhet att kunna medföra äventyr eller fara varom nyss sagts, skall upplysning om innehållet i övrigt meddelas den intagne eller innehållet i öv- rigt överlämnas till honom.

Vad i denna paragraf är stadgat om kvarhållande skall ej äga till- Iämpning & skrift, som enligt 8 5 första stycket lagen om behand- lingen av häktade och anhållna m.fl. må utan föregående pröv- ning sändas till justitiekanslern, justitieombudsman, länsstyrelsen, offentlig försvarare eller kriminal— vårdsstyrelsen.

13 5 Tillstånd att mottaga besök må ej vägras, med mindre besöket kan antagas äventyra ordning och så- kerhet eller medföra fara för att - bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Tiden för besöket bestämmes av föreståndaren för förvaringsloka- len i samråd med annan myndig- het, vars tillstånd må erfordras en- ligt ]] 5. Föreståndaren äger, om det prövas erforderligt, låta en el- ler flera personer närvara vid be- söket.

6 % Medför kvinna vid intagning spått barn, eller föder han efter intag/tingen bam, äger förestånda-

99

(Föreslagen lydelse)

öppnas, och finnes därvid att bre- vet eller försändelsen ej innehåller 'något som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt eller. fara för att bevis undanröjes eller utred- ning om brott eljest försvåras, får tillstånd att avsända eller mottaga brevet eller försändelsen ej vägras. Är innehållet i ankommande brev eller annan ankommande försän- delse endast delvis sådant att det kan medföra fara som nyss sagts, skall upplysning om innehållet i övrigt meddelas den intagne eller innehållet i övrigt överlämnas till honom.

Vad i första och andra styckena är föreskrivet om kvarhållande är ej tillämpligt på brev, som enligt 9.6 första stycket . lagen ( 1975:000 ) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall vidarebefordras utan föregående granskning. Första och andra styckena är ej./teller tillämpliga i den mån annat föranledes av för— bud enligt 95 tredje stycket samma lag för intagna att mottaga försändelser som där avses." .

8 5 , Beslut i fråga aln-tillstånd för intagen kvinna att ha spädbarn hos sig meddelas av föreståndaren

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

ren för förvaringslokalen, efter samråd med läkare, medgiva henne att behålla barnet hos sig under amningstiden. Har sådant medgivande lämnats eller vägrats, skall barnavårdsassistenten i länet omedelbart underrättas.

14 5

Vid transport av intagen skall såvitt möjligt iakttagas att han ej utsättes för obehörigas uppmärk- samhet. Det skall särskilt tillses att, om han är belagd med fäng- sel, detta döljes under hans dräkt. Transport å järnväg bör i regel företagas i vanlig personvagn.

Kvinna skall vid transport åtföl- jas av kvinna, som är lämplig så- som vaktare.

Är den intagne sjuk eller kan det eljest befaras att transport skulle medföra skada för hans hälsa, eller är intagen kvinna gra- vid, vid transport ej äga rum utan läkares medgivande.

2 %

Belägges intagen med fängsel, skall anteckning om åtgärden gö- ras i särskild liggare. Anteck- ningen skall innehålla uppgift om fängslets art, tiden då fängslet an- bragtes och då det borttogs även- som uppgift om skälen till åtgär- den samt underskrivas av den som beordrat densamma.

10 5

Om skyldighet att underrätta anhållen persons husfolk och när- maste anhöriga om anhållandet stadgas i 24 kap. 95 rättegångs- balken. Den som intagits på annan grund än misstanke om brott eller fylleri skall efter intagningen i för-

100

(Föreslagen lydelse)

för förvaringslokalen, efter sam- råd med läkare. Barnavårdskonsu- lenten i länet skall omedelbart un- derrättas om beslut i sådan fråga.

9 5 Vid transport av intagen skall såvitt möjligt iakttagas att han ej utsättes för obehörigas uppmärk- samhet. Är han belagd med fängsel skall särskilt tillses att detta döljes under hans dräkt.

Kvinna bör vid transport åtföl— jas av kvinnlig befattningshavare.

Är den intagne sjuk eller kan det eljest befaras att transport skulle medföra skada för hans hälsa, eller är intagen kvinna gra- vid, får transport ej äga rum utan läkares medgivande.

10 5

Om intagen enligt 14 5 lagen (1975.'000) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. beläg- ges med fängsel, skall anteckning om åtgärden göras på transportse- del eller i protokoll. Anteckningen skall innehålla uppgift om fängs— lets art, tiden då fängslet anbrag- tes och då det borttogs, uppgift om skälen till åtgärden samt läka— res yttrande där sådant skall in- hämtas. Anteckningen skall un- derskrivas av den som beordrat åt- gärden.

11. %

Om skyldighet att underrätta anhållen persons husfolk och när- maste anhöriga om anhållandet finns bestämmelser i 24 kap. 95 rättegångsbalken . Den som inta- gits på annan grund än misstanke om brott eller fylleri skall efter in—

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

varingslokalen eller överflyttning till annan sådan lokal erhålla till— fälle att underrätta närstående om sin vistelseort.

15 &

Om intagen, som anhållits eller häktats för brott, begär att erhålla offentlig försvarare i målet skall anmälan därom genast göras hos rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Inlaga i målet skall, om den intagne begär det, utan dröjs- mål översändas till rätten.

16 5 I förvaringslokalen skola ett ex- emplar av lagen om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. samt ett exemplar av denna kun- görelse hållas tillgängliga för de intagna.

101

(Föreslagen lydelse)

tagningen i förvaringslokalen eller överflyttning till annan sådan lo- kal erhålla tillfälle att underrätta närstående om sin vistelseort.

12 &

Begär intagen, som anhållits el- ler häktats för brott, att erhålla of- fentlig försvarare i målet, skall anmälan därom genast göras hos rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Inlaga i målet skall utan dröjsmål översändas till rät- ten, om den intagne begär det.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975/76: 90 102

2.1. Häktcslagens tillämpningsområde

Häkteslagen (1958: 213) är i första hand tillämplig på den som häk- tats på grund av misstanke om brott eller av annan anledning, t. ex. på grund av vägran att avlägga ed enligt konkurslagen (1 g). Enligt särskild bestämmelse skall vad som föreskrivits om häktad äga motsvarande till- lämpning på den som anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott (10 5)

Enligt 24 kap. 11 & RB skall den som är anhållen hållas i förvar men får i övrigt inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än som på- kallas av ändamålet med anhållandet, ordningen på förvaringsplatsen el- ler allmän säkerhet. Den som är häktad skall enligt 24 kap. 22 & RB utan dröjsmål föras till allmänt häkte. Häktad krigsman får dock i stäl— let föras till militärhäkte. Om det är av synnerlig vikt för utredningen kan rätten förordna att med överförandet till häkte skall anstå tills vi- dare. ' '

Beträffande förvaringen av häktade personer bör i detta sammanhang

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975/76: 90 105

framhållas att häkteslagens regler inte är knutna till förutsättningen att den häktade är intagen i visst slag av förvaringslokal. Däremot gäller som allmän grundsats att häktad inte skall förvaras tillsammans med dem som undergår straff eller annan frihetsberövande påföljd ( prop. 1969:22 s. 8 ). Häktad som förvaras i kriminalvårdsanstalt, där det också finns intagna som undergår påföljd, förvaras "därför i allmänhet i särskild häktesavdelning. 'Om 'särskild häktesavdelning inte finns till- gänglig, förvaras den häktade i varje fall avskild från andra intagna. ] fråga om behandlingen är han därvid självfallet underkastad häktesla- gens regler. '

Det bör i detta sammanhang påpekas att häkteslagen är tillämplig även på den som häktats eller anhållits i militärt mål, oavsett om han tas in i civilt eller militärt häkte (jämför även 86 å andra stycket militära rättegångslagen (1948: 472).

Häkteslagen är emellertid tillämplig även på vissa andra kategorier omhändertagna personer, nämligen den som ”eljest, för annat ändamål än verkställighet av straffdom, intages i fångvårdsanstalt eller häkte el- ler, på grund av fylleri eller av annan orsak, tages i förvar i polisarrest” (11 å). Bestämmelserna i lagen skall i dessa fall med särskilt beaktande av anledningen till intagningen,'i tillämpliga delar lända till efter-rättelse, om inte annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Lagen är sålunda uttryckligen tillämplig på personer som omhänder- tagits på grund av fylleri. Bland de övriga kategorier omhändertagna personer som omfattas av lagen kan som exempel nämnas följande.

Enligt 35 & utlänningslagen (1954: 193) kan utlänning under vissa för- utsättningar tagas i förvar, vilket enligt 80 & utlänningskungörelsen (1969: 136) sker genom intagning i fångvårdsanstalt, allmänt häkte eller polisarrest eller omhändertagande på annat sätt.

Uppkommer fråga att förklara villkorligt medgiven frihet från verk- ställighet av fängelse förverkad kan övervakningsnämnd enligt 26 kap. 22 & brottsbalken (BrB) förordna att den frigivne skall omhändertas på lämpligt sätt i avbidan på vidare förordnande. Motsvarande bestämmel- ser finns beträffande den som undergår skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering i 28 kap. 11 5, 29 kap. 11 5 resp. 30 kap. 14 & BrB. I 38 kap. 12 5 samma balk föreskrivs skyldighet för polismyndighet att lämna handräckning för omhändertagande enligt dessa bestämmelser el- ler för den dömdes inställande i mål eller ärende enligt balken.

Några bestämmelser om sättet'för omhändertagande enligt förord- nande av övervakningsnämnd finns inte. Övervakningsnämnden får be- stämma så som den finner lämpligt. Det vanliga torde emellertid vara. att nämnden låter placera den omhändertagne i fristående arrest eller i arrest som är ansluten till allmänt häkte. '

I en rad författningar finns bestämmelser som ger möjlighet att hos polismyndighet påkalla handräckning för omhändertagande eller instäl-

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975/76: 90 106

lelse hos viss myndighet.- Som exempel på sådana bestämmelser kan nämnas 94 & barnavårdslagen (1960197), 56 & nykterhetsvårdslagen (1954: 579) och 35 & lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiat- risk vård i vissa fall. Den som omhändertagits enligt något av dessa lag- rum — i avbidan på transport eller beslut om placering på viss inrätt— ning — kan för kortare eller längre tid vara omhändertagen i arrest som är fristående eller ansluten till allmänt häkte. I allmänhet sträcker sig förvaringstiden bara över några timmar eller en natt. I undantagsfall kan den bli ett par veckor.

Slutligen kan här nämnas fall av omhändertagande enligt 33 % bama- vårdslagen, 21 & nykterhetsvårdslagen och 7 & lagen om beredande av.:- sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Dessa bestämmelser innebär att polis- styrelse i avbidan på annan myndighets beslut kan besluta omhänderta någon för att underlätta att lämplig vård sätts in eller annan åtgärd kan vidtas. Av betydelse i detta sammanhang är vidare 1 & lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande som gör det möjligt för polisman att i ifrågavarande fall göra ett tillfälligt omhändertagande i avbidan på po- lisstyrelsens beslut, om dröjsmål med omhändertagandet innebär fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende. I rikspolisstyrelsens tillämpningsföreskrifter till denna lag (Allmänna meddelanden från rikspolisstyrelscn nr 1973: 29) uttalas att omhändertagen person normalt inte skall sättas in i polisarrest. Under vissa förhållanden kan dock enligt dessa. föreskrifter den omhändertag- nes frihet inskränkas genom förvaring i polisarrest, exempelvis om med- delade föreskrifter inte respekteras cller.om den omhändertagne upp— träder störande eller visar tecken på att. vilja avvika och tillräcklig be- vakningspersonal inte finns tillgänglig.

2.2 Förvaltningen av häkten, arrester m. m.

Sedan häktesorganisationen reformerades år 1965 utövar kriminala vårdsstyrelsen tillsynen över allmänna häkten och polisarrester som är anordnade i anslutning till sådana häkten. Rikspolisstyrelsen har till- synen över övriga polisarrester (8 5- kungörelsen; (1958: 215) med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester). Allmänna häkten och till dem anslutna arrester är sedan den 1 juli 1974 tillsammans med_ skyddskonsulentdistrikten och lokalanstalterna inordnade ide sex geo- grafiska kriminalvårdsregionema. (20 .och 22 _ && instruktionen (1974: 555) för kriminalvårdsvcrket). - _ . . .

En successiv utbyggnad av allmänna häkten-har fortgått-sedan år 1965. Vid 1965 års ingång fanns i landet fem allmännahäkten. .Antalet har nu stigit till 18. De är belägna i Borås, Falun, Gävle,. Göteborg,.Hel-l. singborg, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Mariestad, Norrkö-. - . ping, Stockholm, Umeå, Visby, Västerås, Växjö, Örebro och._Öste,rsund. Vid årsskiftet 1974—1975 kommer ett nytt allmänt häkte i kvarteret

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975/76: 90 107

Kronoberg i Stockholm att tas i bruk. I Uppsala blir ett nytt häkte klart våren 1975. Genom beslut i september 1974 har Kungl. Maj:t uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i Kristianstad utföra nybyggnad för bl.a. häk- teslokaler. Vidare pågår projektering för allmänt häkte i Luleå. '

Förutom allmänna häkten finns t.v. särskilda häktesavdelningar vid vissa kriminalvårdsanstalter. Häktesavdelningar är nu i bruk vid riksan- stalterna Hall och Malmö samt vid lokalanstaltcrna Haparanda, Kris- tianstad, Luleå, Långholmen, Nyköping, Uppsala och Ystad. Häktesav- delningarna vid anstalterna Kristianstad, Luleå, Långholmen och Upp- sala kommer att läggas ned i samband med att de nya häktena på dessa orter tas i bruk. Detsamma gäller nuvarande allmänna häktet i Stock-' holm.

2.3 Statistiska uppgifter om intagna i häkten m. m.

Av redogörelsen avsnitt 2.1 framgår att häkteslagen är tillämplig på en rad skilda kategorier personer som tillfälligt har berövats sin frihet.

Beträffande intagna i polisarrest finns inte något fullständigt sifferma- terial. Antalet intagningar är emellertid mycket stort. Under år 1972 förekom sålunda inte mindre än 110 000 omhändertaganden för fylleri. Den genomsnittliga tiden för sådant omhändertagande torde uppgå till något över fem timmar.

Omkring 25 000 personer anhålls årligen. Maximitiden är i sådant fall normalt nio dagar, men det stora flertalet anhållanden är betydligt kort- varigare. Av RÅzs tidigare nämnda undersökning framgår sålunda bl". a. att 59 procent av alla anhållna under år 1970 frigavs senast dagen efter anhållandet. '

Av kriminalvårdsstyrelsens statistik framgår att nära 29 000 personer. togs in i de allmänna häktena år 1973. I genomsnitt var 414 personer in- tagna där per dag. På fångvårdsanstalterna intogs år 1972 sammanlagt 2 381 häktade, gripna eller anhållna och i genomsnitt fanns där 336 per- soner av denna kategori per dag.

Tiden för omhändertagandet skiftar starkt mellan olika kategorier av dem som omhändertas på de allmänna häktena och vid kriminalvårds- anstalternas häktesavdelningar. I många fall varar omhändertagandet bara några timmar, t. ex. när en person omhändertas enligt de sociala vårdlagarna för att inställas på sjukhus, anstalt el. dyl. I de fall då en in- tagen är häktad uppgår tiden för frihetsberövandet — räknat från dagen för anhållandet —— ofta till mellan tre och fem veckor. Längre tider förekommer särskilt i fråga om häktade som skall genomgå rättspsykiat- " risk undersökning eller i anledning av fullföljd talan mot underrätts» dom. . I _

Den blandning av olika kategorier omhändertagna Som förekommer - på häkten belyses av en härvid. fogad sammanställning avseende all- männa häktet i Göteborg (Tabell 1).

• Sida 108
•  Original

Sammanstc'lllning över olika kategorier intagna i allmänna häktet i Göteborg

Manliga och kvinnliga avdelningarna Juli—December 1973

_________________—.———-—————————_—-——————

Häktade, kvarsittande på avd. månadens sista dag För brott gripna eller anhållna Omhändertagna enl. Utlänningslagen” ” Barnavårdslagen

" " Nykterhctsvårdslagen ” för straffverkställighet ” ” fylleri (endast kvinnliga avd.) ” ” övervakningsnämnder ” " identitetskontroll " ” mentalsjuka . . ,! ,, barn Övriga Transporter: Till läkare, sjukhus eller pOlikliniker

” häktningsdomstol

” länsstyrelse

” övervakningsnämnd Förpassning till annan ort Råttegångar Nyintagna Avgångna Kvar i arresten kl. 24.00 månadens sista dag

juli

66+ 254+ 27 + 25 + 25 +

o+ 4+ 7+ 4+ B+ 74+ 1-:-

157+ 72+

0—1 6 8 O 9 5

429+139 426+l37

14+

1

augusti

74+ 271+ 1 46+ 22+ 17+

04,- 9 11—[—

MFF?!”— OO

9+l 3+9

454-l-126 20+ 6

september

93+ 269+ 27+ 30+ 31+ 25+ 14+

100+ 2 l

3 1 0

I+ 0 1+ l

0 1 0 7

268+ 3 4l+

o+ 5 2+ 0+ 5+

3+

+ Yr

ll-I- 4 9.1— 97+ 1 91+

3+ 165—I— 12 156+ 89+ 4 109+ 486+ 94 457+ 443+100 470+ 37+ 3 3l+

oktober

86+ 219+ 23+ 31+ l7—l—

'—

QWNOIOOQO 00—

0-1— 5+ 2+ 7+ 7+

'—

meo

171 + 103+ 404+ 73 416+ ³ 26+

november

WNMCIO FOO—1 N ("3

|!) _—

4 2 0 10 8 85 79 7

december

83+ 6 l97+ 13 l7—l— l4—i— 18—|—

h—o

0+ 5 6+

7+

F10 0 O

3+l

to.;- 74:-

3+ 126—[- 78+ 333+ 346+

16+

MIN OOOOMOXO Pl 0000

summa

l478+126 181 22 153+ 16 116+ 1 2+ 0 04-367 32+ 0 2-l— ] 40+ 4 1+ 0 33+ 65

51+ 32 500-I— 27 ' 2—I— O 12+ 0 959+ 97 528+ 32 2577+610 2555+604

____________________________—-————_———-———-———————

Prop. 1975/76

90

108

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975/76: 90 ' 109

Kriminalvårdsstyrelsens officiella statistik innehåller uppgifter om be- läggningen på. de allmänna häktena. Enligt denna statistik är belägg- ningen på de allra flesta häkten i regel betydligt lägre än antalet till- gängliga platser. Emellertid bör framhållas bl. a. att beläggningssiffrorna endast avser antalet intagna vid midnatt och att man vid den tidpunkten på dygnet regelmässigt har det lägsta antalet intagna. I realiteten råder tidvis besvärliga beläggningsförhållanden på åtskilliga allmänna häkten och på häktesavdelningarna vid flera kriminalvårdsanstalter. I Stock- holm har under senare år förelegat en mer eller mindre konstant över- beläggning.

2.4. Nuvarande behandlingsregler i korthet

Inledningsvis kan erinras om att bestämmelserna i häkteslagen i första hand är tillämpliga på häktade men att enligt särskilda bestämmelser tillämpningsområdet är utvidgat även till andra kategorier tillfälligt om- händertagna ( avsnitt 2.1 ).

Häkteslagen inleds med en bestämmelse som anger att den häktade skall behandlas med tillbörlig hänsyn så att skadliga verkningar av fri- hetsförlusten såvitt möjligt förebyggs (1 5). Den allvarligaste frihetsin- skränkningen —— fängsel —— får användas endast om det behövs för att förekomma flykt eller eljest är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet (2 & första stycket). Även i övrigt gäller att häktad inte får un- derkastas annan inskränkning Sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet (2 5 andra stycket).

Senast vid ankomsten till förvaringslokalen skall den häktade visite- ras. Visitcringen skall ske med all den hänsyn som omständigheterna medger Och om möjligt i vittnes närvaro. Pengar, värdesaker, legitima- tionshandlingar och sådana föremål som kan äventyra ordning och sä- kerhet skall tas ifrån den häktade för att förvaras på särskilt sätt (3 5).

I varje rum får inte förvaras mer än en person om det inte är nödvän- digt av utrymmesskäl eller av annan särskild anledning (4 5). Vid den häktades behandling skall hänsyn tas till hans ålder, kön och hälsotill- stånd. Läkares anvisning om vården skall beaktas (5 5).

Häktad har ingen skyldighet att arbeta. Däremot har han rätt att ut- föra lämpligt arbete om det kan ske utan olägenhet. Någon skyldighet för myndighet att anskaffa arbete till häktad föreligger i princip inte (6 %, jämför dock 8 5 första stycket tillämpningskungörelsen).

Om det är förenligt med god ordning och inte orsakar olägenheter får häktad skaffa sig eller ta emot underhåll eller bekvämlighet utöver vad häktet består honom (7 5).

Häktad får avsända eller ta emot brev eller annan försändelse eller ta emot besök endast om det kan ske utan risk för ordning och säkerhet eller utan att medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975/76: 90 110

brott eljest försvåras. Han får deck alltid avsända skrift till justitiekans- lern, justitieombudsman, länsstyrelsen och offentlig försvarare samt, om han förvaras i kriminalvårdsanstalt, kriminalvårdsstyrelsen (85).

Om det inte föreligger risk för missbruk, kan häktad få besöka när- stående som är svårt sjuk eller bevista närståendes begravning och även i annat fall då det föreligger synnerliga skäl därtill få lämna förvaringsf lokalen för viss kort tid (9 5).

Föreskrifterna i tillämpningskungörelsen innebär bl. a.- följande: Be; läggs den omhändertagne med fängsel, skall anteckning härom göras i en särskild liggare (2 5). Visitation av kvinna får inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare. Förteckning över egendom, som omhändertagits i samband med visitation, skall upprättas i särskild liggare och undertecknas av den som utfört visitationen. Egendomen skall för den omhändertagnes räkning förvaras under överinseende av föreståndaren för förvaringslokalen (3 5). Den som är farlig för annans personliga säkerhet skall hållas skild från övriga. Personer av olika kön skall hållas skilda från varandra. I övrigt skall eftersträvas att omhänder- tagen, särskilt om han är under 21 år, ej utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen (4 5). Person, som företer tecken till sjukdom eller be- gär att läkare skall tillkallas, skall så snart ske kan undersökas av läkare, såvida det inte framgår av omständigheterna, att det är utan gagn. Är han i behov av sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart ske kan. Kostnad för sjukvård'får inte åläggas honom. Avlider 'den omhän- dertagne eller träffas han av svårare sjukdoms- eller olycksfall, skall närstående ofördröjligcn underrättas (5 5).

Närmare regler om hur häktes— och arrestlokaler skall vara inrättade m.m. lämnas i kungörelsen (1958: 215) med vissa föreskrifter om all- männa häkten och polisarrester.

Slutligen kan här anmärkas att i kungörelsen (1948: 691) ang. den mi- litära rättsvården intagits vissa bestämmelser om militärhäkte och be- handlingen i sådant häkte '(33—38 55).

4.1. Frågans tidigare behandling

I motioner till 1965 års riksdag berördes frågan om socialhjälp till an- hörig då en familjeförsörjare berövats sin frihet. Motionärerna föreslog bl. a. att bestämmelser meddelades att styresman vid allmänt häkte eller fångvårdsanstalt skulle rikta vederbörande socialvårdsorgans uppmärk- samhet på det hjälpbehov som kunde föreligga för anhörig till häktad el- ler intagen. I sitt utlåtande över motionerna fann andra lagutskottet (2LU 1965: 39) att den i dessa behandlade frågan inte borde lösas ge- nom att det infördes generell skyldighet för myndigheten att vid frihets- berövande underrätta socialhjälpsorganen. En sådan ordning ansågs kunna skapa onödig irritation i många fall. Enligt utskottets mening var det emellertid befogat att de genom motionerna aktualiserade frågorna ägnades ökad uppmärksamhet. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det vara lämpligt att Kungl. Maj:t i enlighet med ett förslag av socialstyrel- sen låt utfärda en cirkulärskrivelse i ämnet. På förslag av utskottet gav riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening till känna vad utskottet an— fört. Riksdagens skrivelse jämte utskottets utlåtande överlämnades där— efter till KAIK för att beaktas under dess utredningsarbete.

Vid 1966 års riksdag framhöll första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1LU 1966: 39) i anledning av en motion om utred- ning angående häktades ställning och rättssäkerhet det synnerligen ange- lägna i att förbättringar kom till stånd i fråga om socialt stöd och kura- tiva åtgärder för de häktade och deras anhöriga. Det borde enligt ut— skottet uppmärksammas att hjälpbehovet ofta uppkommer redan i sam-- band med gripande och anhållande.

KAIK konstaterar i sitt betänkande år 1971 (SOU 1971: 74) att riks- dagens uttalande i riksdagsärendet år 1965 torde ha lett till att de social- vårdande organens uppmärksamhet riktats på behovet av ekonomiskt stöd åt häktades anhöriga. Emellertid ansåg kommittén att i en ny lag

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975/76: 90 115

om behandlingen av häktade m. fl. borde finnas en uttrycklig bestäm— melse om skyldighet för häktesföreståndare och motsvarande att se till att anmälan om behov av socialhjälp sker om anledning därtill förelig— ger. Enligt kommitténs mening borde anmälan undantagsvis kunna ska även mot den häktades önskan.

Fortsättningsvis anför KAIK att behovet av hjälp med personliga an- gelägenheter i många fall sträcker sig vidare. Den häktade kan t. ex. vilja meddela arbetsgivare var han finns eller betala sin hyra eller få sin bostad låst eller ett husdjur omhändertaget. Sådana önskemål av häk— tade torde enligt kommittén redan tillgodoses i viss omfattning genom åtagande av någon polisman eller tjänsteman vid häktet, som själv utför eller förmedlar den häktades uppdrag. Någon skyldighet att på angivet sätt bistå den häktade finns dock inte föreskriven. Kommittén anser det lämpligt att en positiv lagbestämmelse härom införs. Givetvis kunde emellertid en rätt till bistånd inte vara absolut; dels måste man av prak- tiska skäl räkna med att huvudsakligen ganska enkla åtgärder kunna komma i fråga, dels måste det finnas möjligheter att avvisa den häk- tades anspråk på att visst ärende utförs, om obehörigt syfte kunde miss— tänkas.

Kriminalvårdsberedningen (SOU 1972: 64) framhåller att det kura- tiva, sociala stödet åt de häktade borde kunna förbättras genom att fri— vården får ett ansvar för de häktade liksom för de som är intagna i 10— kalanstaltcr. I detta syfte föreslås bl. a. att frivården skall få hand om personundersökningsverksamheten och på så sätt få möjlighet till tidi- gare ingripanden. Erbjudanden om kontakt och service bör lämpligen ske dels i samband med personundersökningarna och dels genom att fri- vårdstjänstemän har fasta mottagningstider på häktena. Viktigt är också enligt beredningens mening att man sörjer för ett förtroendefullt samar- bete mellan den häktade och hans övervakare, om övervakning redan pågår. Häktade som inte har övervakare bör kunna erbjudas en särskild kontaktman.

På grundval av kriminalvårdsberedningens förslag har fr.o.m. den 1 april i år genomförts vissa ändringar i lagstiftningen om personunder- sökning i brottmål (prop. 1973: 173, SFS 1973: 1214). I detta lagstift- ningsärende uttalade departementschefen bl.a. att de erbjudanden om stöd och hjälp för den misstänkte under tiden fram till dess målet är av- gjort som dittills lämnats var obetydliga. Detta kunde få till följd att den misstänktes situation i många fall hann försämras under den tid som förflöt fram till huvudförhandlingen. Från denna synpunkt ansåg depar- tementschefen beredningens förslag att skapa ökade möjligheter att sätta in rehabiliteringsåtgärder på ett så tidigt stadium som möjligt vara av stor betydelse. Departementschefen ansåg i likhet med beredningen det nödvändigt att personundersökningsverksamheten knyts närmare till skyddskonsulentorganisationen samt att personundersökama i större ut-

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975/ 76: 90 , 116

sträckning än f.n. underrättar skyddskonsulenten om behovet av hjälp- insatser. Det bör ingå som en naturlig del av personundersökningen att utreda vilket behov av social service som föreligger, hur gjorda insatser synes verka och vilka möjligheter som finns att förverkliga den miss- tänktes egna önskemål när det gäller utbildning, yrkesinriktning och lik- nande. Samtidigt ville departementschefen i likhet med beredningen starkt understryka att kurativa eller andra stödjande insatser av skilda slag som sätts in under tiden innan ansvarsfrågan slutligt avgjorts bör baseras på ett klart medgivande från den som åtgärden avser._ Frivillig- heten i de föreslagna åtgärdernaborde kunna utgöra en garanti för att den åtalade inte skall uppfatta erbjudande om hjälp som ett föregri- pande av domstolens ställningstagande i ansvarsfrågan.

Departementschefen tog också upp frågan om behovet av en ordning som innebär att man redan före domstolens avgörande av ansvars- och påföljdsfrågoma får möjligheter att skapa ett förtroendefullt samarbete mellan den tilltalade och hans eventuella, blivande övervakare. Det be- dömdes därvid som synnerligen angeläget att den tilltalade och den föreslagna övervakaren får lära känna varandra och vänja sig vid att i samråd med frivårdstjänstemän lösa de problem som kan vara för han- den. Det kunde här bli fråga om att ge den misstänkte personligt stöd även i annat avseende än med rent kurativa åtgärder. Ofta torde i detta skede visad omsorg och hjälp att komma till rätta med vardagsbekym-. mer och närliggande problem betyda mycket för den tilltalade och i vissa fall senare visa sig innebära en" god hushållning med kriminalvår- dens resurser. Departementschefen föreslog därför bestämmelser som innebär att skyddskonsulenten vid behov skall kunna förordna förtroen— deman för den misstänkte om denne ger sitt samtycke därtill. Förtroen- demannen skall främst ha till uppgift att före domstolens avgörande fungera som ett socialt och personligt stöd för den misstänkte.

1973 och 1974 års riksdagar har som tidigare nämnts i anledning av förslag i samma års statsverkspropositioner anslagit medel för vissa tjänster som assistent för förstärkning av frivårdens kurativa verksamhet vid häkten och lokalanstalter. .

Kriminalvårdsstyrelsen har i en rundskrivelse den 13 mars 1974 (nr 33/1974) meddelat vissa anvisningar rörande frivårdspersonalcns med- verkan i det kurativa arbetet på häkten och lokalanstaltcr. Styrelsen'un- dcrstryker där vikten av att häktenas, fångvårdsanstalternas. och frivår- dens personal etablerar ett nära samarbete och på lämpligt sätt sam- ordnar sina insatser.

Som allmän regel anges i nämnda rundskrivelse att intagna på häkten skall erbjudas den hjälp och det stöd som deras situation kräver och till- gängliga resurser medger. Beträffande sådana omhändertagna personer,_ som tillhör nykterhetsvården, barna- och ungdomsvården "eller den landstingskommunala mentalvården eller som är tagna i förvar enligt ut'-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975/76: 90 ' 117

länningslagen bör frivårdens arbetsinsatser i allmänhet begränsas till att vid behov förmedla hjälp från andra myndigheter eller organisationer. Vad härefter angår anhållna eller häktade personer framhålls att åtgär- der av frivårdspersonal kan vidtas endast under förutsättning av veder- börandes eget medgivande, dock att sådant medgivande inte behövs . från den som redan står under övervakning av kriminalvården, är in- skriven i annan kriminalvårdens anstalt eller har förtroendeman som förordnats av skyddskonsulent. Vidare anges att åtgärder som strider mot vederbörande åklagares direktiv inte får vidtas. _— Fortsättnings- vis uttalas i rundskrivelsen att skyddskonsulenten skall utse en kon- taktman som genom daglig kontakt med häktena skall hålla sig under-' rättad om vilka personer som intagits i eller avgått från häktet. Den handläggande tjänstemannen hos skyddskonsulenten skall snarast möj- ligt besöka nyintagna anhållna eller häktade för att utreda deras behov av kurativa insatser, underrätta övervakare, om sådan finns förord- nad, samt vidta erforderliga åtgärder i de fall frigivning kan komma ifråga. övriga på häktet intagna skall vid behov besökas för förmedling av hjälp.

5.2. KAIK

KAIK föreslår i sitt betänkande en regel av innebörd att häktad skall medges att själv ha hand om pengar och värdesaker om det kan ske utan olägenhet. Sådant medgivande kan enligt kommitténs mening ha stor betydelse för den häktades integritetskänsla och bör därför lämnas i möjlig utsträckning. ' _

5.3. Överväganden och förslag

Nuvarande bestämmelser i 35 andra stkaet häkteslagen innebär bl.a. att föremål som kan äventyra ordning och säkerhet skall fråntas den häktade för att förvaras särskilt. Mot denna bestämmelse torde inte annan invändning kunna riktas än att uttrycket ”ordning och säkerhet" har en något obestämd innebörd och därför kan leda till att föremål fråntas den häktade i en alltför vidsträckt omfattning. Rimligen bör en? dast egentliga säkerhetsskäl kunna motivera ett omhändertagande av föremål. Särskilt bör därvid uppmärksammas att sådana föremål som den intagne kan använda för att skada sig själv eller annan person blir omhändertagna. Genom bestämmelse i den nya lagen bör därför utsägas att föremål som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt skall omhän- dertas och förvaras för den häktades räkning. Bestämmelsen bör lämp- ligen placeras i 2 & nya lagen.

Bestämmelserna i Bä andra stycket häkteslagen innebär emellertid Också att pengar, värdesaker och legitimationshandlingar obligatoriskt skall fråntas den häktade. Av olika skäl synes det vara påkallat att överväga en ändring av bestämmelserna i denna del.

Till en början bör sålunda framhållas att det för den häktades integri- tetskänsla kan vara av betydelse att han själv i så stor utsträckning som möjligt får ha hand om sådana tillhörigheter som det här är fråga om. Vad särskilt angår kontanta medel bör vidare beaktas att en möjlig- het för häktad att omhänderha sådana i praktiken torde vara en direkt * förutsättning för att vissa särskilda åtgärder skall kunna genomföras i

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975/76: 90 121

syfte att göra häktesmiljön mera dräglig för de intagna. Detta gäller bl. a. möjligheterna att i häkteslokaler installera tobaks- och varuauto- mater, varigenom häktade i viss utsträckning själva skall kunna ombe- sörja inköp av tobak, frukt, m. m. En förutsättning för sådana an- ordningar — som skulle vara till gagn från olika synpunkter — torde i regel vara att de intagna själva kan få hand om pengar som de kan an- vända för ändamålet. Samma synpunkter gör sig gällande beträffande möjligheten att installera telefonautomater i häktena för att ge intagna— tillfälle att i Viss utsträckning telefonera på egen hand (se vidare avsnitt 10 ).

Frågan om häktades rätt att omhänderha kontanta medel kommer också att få större praktisk betydelse än hittills om deras möjligheter till arbete under häktestiden vidgas (se vidare avsnitt 7 ). Den ersättning som häktad får för sådant arbete kommer i många fall att förbättra hans ekonomiska möjligheter att inköpa varor för egen bekvämlighet samt att telefonera.

Det bör i detta sammanhang även erinras om att i 24 & KraL har inta- gits en bestämmelse som anger att den som är intagen i kriminalvårds- anstalt själv får omhänderha pengar enligt särskilda bestämmelser. Så- dana bestämmelser har meddelats i kriminalvårdsstyrelsens nya vårdcir- kulär. Dessa innebär vidgade möjligheter i förevarande hänseende i för- hållande till vad som gällde tidigare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes starka skäl tala för att den nya lagen bör ge möjlighet för häktade m.fl. att själva omhänderha pengar. Detsamma gäller värdesaker och legitimationshandlingar.

En rätt för häktad att själv omhänderha pengar m.m. måste naturli- gen förses med en begränsning som gör det möjligt att i det enskilda fal- let ta tillbörlig hänsyn framför allt till ordningssynpunkter. En lämplig avvägning torde kunna ske genom att bestämmelsen utformas sålunda att däri anges att pengar, värdesaker och legitimationshandlingar skall omhändertas endast när särskilda skäl föreligger därtill. Frågan huru- vida sådana skäl föreligger eller inte torde få bedömas såväl med hänsyn till de allmänna förhållandena på häktet som till den enskildes person och övriga omständigheter i samband med hans omhändertagande. Den intagnes aktuella sinnestillstånd bör bl. a. tillmätas betydelse i detta sam- manhang. Om sålunda en nyintagen är alkohol- eller narkotikapåverkad torde det i regel vara påkallat att omhänderta hans pengar m. rn. Främst från ordningssynpunkt synes det vidare i regel vara motiverat att se till att en intagen inte kommer att förfoga över mera avsevärda penningbe- lopp.

Det bör framhållas att häktad som enligt den sålunda föreslagna be- stämmelsen omhänderhar pengar m.m., själv ansvarar för dessa till-

gångar.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975/76: 90 1 k) I»)

Häktades m. fl. möjligheter till omhänderhavande av egna medel m. m. torde underlättas om häkteslokalerna förses med förvaringslådor, till vilka den häktade har tillgång genom egen nyckel. '

Nuvarande bestämmelser i 3 & första stycket häkteslagen, vilka bl. a. anger att häktad skall visiteras senast vid ankomsten till förvaringsloka- len och att vittne om möjligt skall närvara därvid, bör föras över till nya lagen och där få sin plats i 2 & första stycket. Det bör i detta samman- hang understrykas att undantag från regeln om' vittnes närvaro bör få ifrågakomma endast då verkligt hinder föreligger att företa visitationen i närvaro av annan person.

6.1. Nuvarande bestämmelser

I 45 häkteslagen anges att i varje rum inte får förvaras mer än en person om det inte är nödvändigt av utrymmesskäl eller påkallas av an- nan särskild anledning. Närmare bestämmelser i ämnet finns i 45 till— lämpningskungörelsen. Där föreskrivs att den somär farlig för annans . personliga säkerhet skall hållas skild från övriga intagna, att personer av olika kön skall hållas skilda från varandra och att såvitt möjligt skall förhindras att förbindelse äger rum mellan intagna som kan antas på— verka varandra i mål eller ärende som är anhängigt vid domstol eller hos annan myndighet. Dessutom anges att det även i övrigt skall efter- strävas att intagen, särskilt om han är under 21 år, inte utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen.

6.2. Frågans tidigare behandling

År 1969 genomfördes en ändring i lagen (1966: 301) om rättsp.s'_rkiar-_ - risk undersökning i brott/mil. Ändringen innebar att häktad som skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning, i väntan på att undersökningen kan inledas, skall kunna förvaras i kriminalvårdsanstalt och därvid vara underkastad vissa av de behandlingsregler som gäller för den som är in- tagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd. Den häktade avsågs härigenom få bättre möjligheter till. arbete och gemenskap än som kan ges i häkte och på befintliga, rättspsykiatriska kliniker. l motiven underströk dåvarande chefen för justitiedepartementet .(prop. 1969: 22 s. 24 f) att sysslolösheten och isoleringen utgör påtagliga pro- blem för de häktade exspektanterna. Dessa problem blir större ju längre väntetiden är. Genom att införa möjlighet att låta häktade exspektanter arbeta och tillbringa fritid i fångvårdsanstalt tillsammans med andra in- tagna skulle de nämnda olägenheterna kunna i viss mån undanröja;

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975/76: 90 123

Den föreslagna ordningen skulle säkerligen också göra den ovisshet och oro som de häktade ofta känner under väntetiden lättare att uthärda.

KAIK uttalar i sitt betänkande-att det inte torde vara tänkbart att i någon större omfattning låta de häktade vistas i gemensamhet. En sådan ordning förbjöds i flertalet fall av utredningsförhållandena, kravet på att häktade inte påverkar varandra menligt samt skäl som har att göra med ordning och säkerhet inom anstalten. Det borde dock i viss utsträckning vara möjligt att tillåta de intagna att tillbringa någon del av dygnet till- sammans med en eller några få andra. KAIK föreslår därför en bestäm- melse av innebörd att häktad kan medges att vistas tillsammans med en eller flera andra häktade om hinder inte möter med hänsyn till ändam a let med häktningen samt ordning och säkerhet.

6.3. Överväganden och förslag

Den i 45 häkteslagen inskrivna grundprincipen att häktad i regel skall hållas i enrum synes utgå från uppfattningen att det ligger i den häktades eget intresse att få vara för sig själv och inte behöva under- ' kasta sig en tvångsmässig gemenskap med andra personer som är in- tagna i häktet. Även andra motiv ligger bakom den angivna principen. nämligen ordnings- och säkerhetsskäl, kravet på att hindra dem som är häktade för brott från att försvåra brottsutredningen samt intresset av att förebygga menlig påverkan mellan intagna. '

På senare tid har ett delvis nytt synsätt växt fram när det gäller frå- gan om häktads avskildhet. Samtidigt som man anser det motiverat att hålla fast vid den principiella rätten att få vara i ensamcell som en ut- gångspunkt för lagstiftningen i ämnet, hävdas med rätta att häktade ofta har ett naturligt behov av att åtminstone tidvis få möjlighet att vara till— sammans med andra intagna. Särskilt personer med långa häktningstider torde ofta uppleva just isoleringen i häktet som mycket påfrestande. I vissa fall kan isoleringen sannolikt få en direkt nedbrytande verkan på den intagnes psykiska hälsa.

För att förebygga menliga konsekvenser av frihetsberövandet är det därför angeläget att söka vidga möjligheterna .till gemenskap mellan pei- soner som är intagna i häkte. Från rent humanitär synpunkt öppnas vi- dare den fördelen att en ökad gemenskap påtagligt kan underlätta möj- ligheterna att bereda häktade arbete eller annan sysselsättning under vis- telsen i häktet. Självfallet kan dock en ökad gemenskap inte gå utöver vad som är möjligt från säkerhetssynpunkt eller med hänsyn till kollu- sionsfara, dvs. fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott el- jest försvåras. Även fara för menlig påverkan mellan intagna bör beak- tas i detta sammanhang.

En speciell svårighet av praktisk natur när det gäller att tillgodosebe- hovet av ökad gemenskap mellan häktade är att nuvarande häktesloka-

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975/76: 90 124

ler i regel inte har några utrymmen som är särskilt avpassade för eller eljest lämpade för gemensamhetsvistelse. De byggnadsmässiga förutsätt- ningarna för att tillskapa sådana utrymmen genom om- eller tillbyggnad _ är dessutom mycket begränsade.

Det är därför knappast möjligt att under överskådlig tid på ett mera radikalt sätt förbättra möjligheterna till gemensamhetsvistelse. Mot den bakgrunden måste man i förevarande sammanhang söka en lösning somi huvudsak endast innebär att möjligheterna till s.k. samsittning vidgas. Med samsittning avses då den situationen att två intagna viss tid på da- gen får vistas tillsammans i en ensamcell eller i två kopplade celler. Samtidigt är det sjävlfallet angeläget att man vid nyplanering av häkten tillgodoser behovet av gemensamhetsutrymmen på ett sätt som gör det möjligt att efter hand infria den mera långtgående målsättning på detta område som enligt vad nyss sagts framstår som motiverad.

Det bör framhållas att vidgade möjligheter till gemenskap mellan häktade bör avse inte bara vistelsen inomhus utan även utevistelse i pro- menadgårdar m.m.

Behovet att främja en ökad gemenskap mellan häktade bör komma till uttryck i en ändrad utformning av de nuvarande bestämmelserna i ämnet. I den nya lagen bör därvid, i likhet med vad som nu gäller, som huvudregel anges att i varje rum inte får förvaras mer än en person. Härifrån bör liksom f.n. undantag föreskrivas för det fallatt det är nöd- vändigt av utrymmesskäl att den häktade förvaras tillsammans med en eller flera andra intagna. Dessutom bör emellertid genom en ny bestäm- melse uttryckligen anges att häktad som vill vistas tillsammans med andra intagna, i skälig utsträckning skall tillåtas detta. Som förutsätt- ningar för sådan frivillig gemensamhetsvistelse bör anges dels att lokal- förhållandena medger det och dels att det kan ske utan fara från säker- hetssynpunkt eller, i fråga om den som är intagen på grund av miss— tanke om brott, fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott "el— jest försvåras.

När det särskilt gäller kollusionsfara bör framhållas att om sådan fara föreligger beträffande flera personer som är häktade i samma mål och har placerats på samma häkte eller avdelning, de i regel inte. torde kunna få vistas i gemenskap ens med andra intagna, eftersom dessa se- nare kan befaras vidarebefordra meddelanden mellan de i samma mål häktade personerna. '

Vidare bör i samma paragraf i den nya lagen (3 &) tas in en bestäm- melse som syftar till att förebygga att ungdomar utsätts för olämplig på— verkan genom gemenskap med andra intagna. I viss överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 45 tillämpningskungörelsen torde därvid böra anges att det i fråga om häktad som inte fyllt 21 år särskilt skall beaktas att han inte utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen (jfr 8 & KraL). Vid tillämpningen av denna'bestämmelse bör emellertid

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975/76: 90 125

en avvägning alltid ske mellan den intagnes befogade intresse av att få vara tillsammans med andra intagna och risken för att han utsätts för menlig påverkan genom sådan gemenskap. Utformas 3 5 nya lagen i enlighet med vad sålunda föreslagits torde i tillämpningsförordningen inte behöva intas några särskilda bestämmel- seriämnet. _

Beslutsreglema i fråga om gemensamhetsvistelse behandlas i avsnitt 12 .

7.1. Nuvarande bestämmelser

Häkteslagen innehåller i 6å en bestämmelse som anger att häktad inte kan åläggas arbete men får om det kan ske utan olägenhet, utföra lämpligt arbete som han själv anskaffar eller som eljest kan beredas ho- nom. Härtill anknyter en bestämmelse i tillämpningskungörelsen (8 & första stycket) som enbart avser sådana häktade m.fl. som är intagna i fångvårdsanstalt och som anger att om sådan intagen vill arbeta, skall föreståndaren söka bereda honom lämpligt arbete. Vidare föreskrivs (8 5 andra stycket) att för arbete som kriminalvårdsstyrelsen tillhandahåller utgår ersättning enligt styrelsens bestämmelser. Från sådan ersättning får avräknas värdet av vad den intagne uppsåtligen eller av vårdslöshet har skadat eller förstört av förvaringslokalens tillhörigheter. 1 övrigt får den intagne fritt förfoga över ersättning för utfört arbete, om inte annat föl- jer av bestämmelserna i häkteslagen. Slutligen föreskrivs (8 & tredje styc- ket) att bestämmelserna om ersättning i tillämpliga delar skall gälla även beträffande den som är intagen i allmänt häkte eller polisarrest.

7.2. Frågans tidigare behandling

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 6.2 genomfördes år 1969 en ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, varigenom öppnades möjlighet för häktad som skall genomgå sådan un- dersökning att i väntan på undersökningen får förvaras i kriminalvårds- anstalt och därvid vara underkastad vissa av de behandlingsregler som gäller för den som är intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd. Syftet härmed var att ge den häktade bättre möjligheter till ar- bete och gemenskap än som kunde ges i häkte och på rättspsykiatriska kliniker.

KAIK uttalar att en av anledningarna till att häktningstiden är så på-- frestande är att de häktade inte annat än i undantagsfall kan erbjudas arbete eller annan sysselsättning. Bl. a. påpekas att det visat sig svårt att skaffa lämpliga uppgifter för en från arbetssynpunkt så kort tid som

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/76: 90 126

häktningen vanligen är samt att de allmänna häktena med något undan-' tag saknade både arbetsledarpersonal och arbetslokaler. Enligt kom— mitténs uppfattning är det nödvändigt att frågan om arbete och annan ordnad sysselsättning för häktade ägnas större uppmärksamhet. Det ar— bete som de häktade skulle kunna erbjudas kunde dock knappast bli av den industriella typ som dåmera var vanlig inom fägelserna. I allmänhet måste man räkna med enklare terapiarbeten och liknande sysselsätt- ningar. Ytterst värdefullt skulle vara om undervisning eller studiemöjlig- heter av något slag kan anordnas. Liksom dittills skall arbetet självfallet vara frivilligt. Mot den bakgrunden föreslår kommittén att i en ny häk- teslag införs bestämmelser som anger att häktad såvitt möjligt bör erbju— das arbete eller annan sysselsättning samt att han har rätt att utföra ar— bete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Kriminalvårdsberedningen erinrar om att frågan om sysselsättningen av de intagna vid häktena vid upprepade tillfällen tagits upp av krimi- nalvårdsstyrelsen. Sedan häktena skilts från fångvårdsanstalterna hade de häktades förhållanden såtillvida försämrats att de — utom vid ett häkte — inte kunde beredas någon sysselsättning på grund av brist på arbetsledarpersonal. Med tanke på att häktningstidema i vissa fall kan bli mycket långa innebar detta en psykisk påfrestning på de häktade som kan medföra allvarliga skadeverkningar för framtiden. Det är där- för enligt beredningens uppfattning ett ytterst angeläget önskemål att detta problem löses på ett tillfredsställande sätt. Beredningen föreslår därför att medel anvisas för vissa tjänster som verkmästare m. m. i syfte att bereda sysselsättning åt personer som är intagna i allmänna häkten.

I 1973 års statsverksproposition (bil. 4 s. 148) tog chefen för justitie- departementet upp frågan om intagnas sysselsättning på allmänna häk- ten. Han erinrade om att häktningstiden i åtskilliga fall kan dras ut av- sevärt och att en ändrad lagstiftning om tillgodoräknande av häktnings- tid kan komma att förstärka denna tendens ytterligare. Att de häktade därvid tvingas till sysslolöshet strider uppenbart mot de principer som i övrigt gäller för anstaltsklientelets behandling och bidrar till att för- stärka den hårda isolering som vistelsen på häktet innebär. I likhet med beredningen förordade därför departementschefen att 10 tjänster som verkmästare inrättades med placering som arbetsledare på häkten med minst 30 platser samt att medel skulle anslås till arvode åt deltidsan- ställda ledare av sysselsättningen vid övriga häkten. Riksdagen biföll detta förslag.

För att bereda intagna på allmänna häkten sysselsättning beräknades i 1974 års statsverksproposition (bil. 4 s. 103) medel under halvt budgetår för fem tjänster som verkmästare. Riksdagen biföll förslaget.

Från kriminalvårdsstyrelsen har upplysts att följande häkten eller häktesavdelningar f.n. har arbetsledare, nämligen Göteborg, Långhol- men, Hall, Kalmar och Jönköping och att från den 1 januari 1975 det-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975/ 76: 90 127

samma kommer att gälla Gävle, Västerås, Norrköping, Borås och Hel- singborg. Kostnaderna för arbetspremier uppgick för budgetåret 1973/74 till ca 250 000 kronor (ca 225 arbetstimmar). År 1975 beräknas kostna- derna öka med lika stort belopp.

7.3. Överväganden och förslag

En grundläggande regel för behandlingen av häktade och andra kate- gorier intagna som omfattas av häkteslagen är att de inte kan åläggas någon arbetsplikt. Detta innebär en principiell skillnad från vad som gäller i fråga om personer som undergår påföljd i kriminalvårdsanstalt. Denna i och för sig självklara grundsats torde —- i förening med andra omständigheter — ha bidragit till att man länge inte särskilt uppmärk- sammat behovet och värdet av att kunna erbjuda häktade arbete eller annan sysselsättning under häktestiden.

Under senare år har emellertid frågan om möjligheterna att bereda häktade tillfälle till sysselsättning ägnats allt större uppmärksamhet.Man har sålunda alltmera kommit till insikt om att sysslolösheten bland in- tagna i häkten i många fall kan förvärra den psykiska påfrestning som häktesvistelsen innebär, särskilt i fall när denna drar ut på tiden. Den intagnes tankar upptas under sysslolösheten ofta av oron och ovissheten inför den stundande rättegången och av de problem som hans situation för med sig för honom själv och hans närstående. Inte minst från huma- nitär synpunkt är det därför synnerligen angeläget att man på olika sätt söker lösa problemet med att erbjuda de häktade som så önskar arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning under häktestiden.

Som framgår av föregående avsnitt (7.2) har statsmakterna under framför allt senare år anslagit rätt betydande medel för tjänster som ledare av arbetet och sysselsättningen vid häkten. Det har därigenom blivit möjligt att bereda häktade tillfällen till olika slag av arbeten. En påtaglig svårighet även i detta sammanhang är emellertid bristen på lämpliga arbetslokaler. Så gott som genomgående måste arbetena utfö- ras i den häktades bostadscell, vilket av hygieniska och ordningsmässiga skäl leder till en stark begränsning i urvalet av de arbeten som kan kom- ma i fråga. Några mer betydande förbättringar härvidlag torde svårligen kunna åstadkommas vid befintliga häkten.Vid nyplanering av häkten är det emellertid angeläget att behovet av lämpliga arbetslokaler tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Även om man på sikt skulle kunna åstadkomma en markant förbätt- ring av tillgången på lämpliga arbetslokaler vid häktena, synes det inte vara realistiskt räkna med att de häktade i någon större utsträckning skall kunna erbjudas ett mera industriellt betonat arbete, av den typ som är vanlig vid kriminalvårdsanstalterna. I regel torde den relativa kortva- righeten av frihetsberövandena i häkte lägga hinder i vägen för en så-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975/76: 90 128

dan arbetsdrift. I många fall torde sysselsättningen därför få inskränka sig till vissa enklare arbeten, t.ex. montering av" elektriska artiklar, samt terapiarbeten e.d. Även sådan verksamhet måste emellertid anses ha ett värde som ett led i strävandena att lätta upp de häktades situation.

Som KAIK förordat bör nuvarande lagbestämmelser i ämnet omarbe- tas. Vid utformningen av de nya bestämmelserna torde det inte vara nödvändigt att som f.n. särskilt framhålla att häktad inte får åläggas ar- bete. I stället synes man böra positivt ge uttryck för angelägenheten av att erbjuda den häktade sysselsättning..Lämpligen torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad KAIK förordat, böra föreskrivas att häktad såvitt möjligt skall erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig syssel- sättning och att han vidare skall beredas tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet. Föreskrifterna bör få sin plats i 5 & nya lagen. ' .

Vid de arrestlokaler som hålls av polisen finns inte några tjänster som arbetsledare. Det torde t.v. inte heller vara realistiskt räkna med att per- soner som är intagna i sådana arrester, i regel endast under jämförelse- vis korta perioder, skall kunna erbjudas arbete eller annan därmed jäm- förlig sysselsättning.

Arbete som häktad utför för det allmännas räkning bör avlönas-i överensstämmelse med de principer som gäller för intagna i kriminal— vårdsanstalt. Som ett andra stycke i 5 5 nya lagen bör därför tas in en bestämmelse som anger att regeringen eller myndighet. som regeringen bestämmer, meddelar bestämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålles honom.

De nuvarande bestämmelserna i 8 % tillämpningskungöremen liöri till— lämpningsförordningen ersättas med bestämmelser som anknyter till den sålunda föreslagna regleringen i nya häkteslagen. Sålunda bör i 5 5 för— ordningen anges att för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsätt- ning som tillhandahålles intagen utgår ersättning enligt bestämmelser som meddelas av kriminalvårdsstyrelsen såvitt angår förvaringslokal. över vilken styrelsen har tillsyn. I övrigt bör i samma paragraf föreskri-. vas att från ersättning för utfört arbete får i förekommande fall avräk- nas värdet aV vad den intagne uppsåtligen förstört av förvaringsloka- lens tillhörigheter. Till skillnad J'rån vad som'gäller f.n. men i likhet med vad som nu föreskrivs beträffande intagen i kriminalvårdsansinlt enligt 45 5 första stycket KraL bör sålunda vårdslöshet hesden intagne inte vara tillräckligt för att sådan avräkning skall kunna ske. Slutligen bör införas en motsvarighet till nuvarande bestämmelse om att den in— tagne i övrigt fritt får förfoga över ersättningen, om inte annat följer av häkteslagen.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/76: 90 129

8 Tidningar, radio m. m. samt andra möjligheter till förströelse-

8.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

I 7 & häkteslagen anges att häktad får anskaffa eller motta underhåll och bekvämlighet utöver vad som eljest bestås honom, i den mån det är förenligt med god ordning och i övrigt inte föranleder olägenhet. När- mare bestämmelser härom har tagits in i 9 .å tillämpningskungörelsen.. Där anges att intagen får skaffa sig eller motta böcker, tidskrifter, tid-. ningar och annat som kan bereda honom lämplig förströelse, i den ut— sträckning det kan ske utan olägenhetDock kan undersökningsledaren eller, om förundersökningcn har avslutats, åklagaren föreskriva, att den som är intagen på grund av misstanke _om brottinte får läsa tidskrifter eller tidningar eller inneha radioapparat. Av samma paragraf framgår vidare att intagen får beredas tillfälle till tobaksrökning i den utsträck- ning det kan ske utan olägenhet men att han. däremot inte får tillåtas förtära alkoholhaltiga dryckcreller andra berusningsmedel, om. inte lä- kare meddelat förskrift därom. . . .

RÅ har i cirkulär den 29 mars 1972 (C72) meddelat följande råd-och anvisningar såvitt angår åklagares tillämpning av hithörande bestämmel- ser.

Med hänsyn till svårigheten att ordna meningsfull sysselsättning vid häktena bör befogenheten för åklagaren att förbjuda häktad att läsa tidskrifter eller tidningar eller inneha radioapparat utövas med stor åter- hållsamhet. Förbud att inneha radioapparat bör komma i fråga bara när det gäller grov brottslighet och fallet kan tänkas bli refererat och kom- menterat i radioutsändning på sätt som medför fara för att den häktade med ledning därav kan försvåra utredningen. Beträffande läsning av tidskrifter och tidningar är att beakta förutom att den häktade därige- nom kan få upplysningar om utredningens gång också de möjligheter som kan finnas för utomstående att kommunicera med den häktade ge- nom annonser. Risk härför torde dock bara vara att räkna med i särpräg- lade fall och närmast när det gäller organiserad brottslighet. Som tidi- gare har framhållits bör ett förbud aldrig gälla under längre tid än som är nödvändigt. Det är anledning att särskilt starkt understryka.cletta i fråga om förbud att läsa tidskrifter och tidningar eller att inneha ra- dioapparat.

8.2. KAIK

Med hänsyn till den inskränkande befogenhet som tillkommer åkla- gare anser KAIK att bestämmelserna om häktads rätt att inneha tid- ningar, radiomottagare m.m. skall flyttas över från tillämpningskungö- relsen till lagen. Materiellt sett föreslås den ändringen i nuvarande reg-. lering att televisionsmottagare, liksom f.ö. radiomottagare, uttryckligen nämns som något en häktad normalt skall .ha rätt att hålla sig med i

8.3. Överväganden och förslag

Som närmare utvecklats i avsnitt 7.3 måste en på frivillighetens grund ordnad sysselsättning för häktade innebära en väsentlig lättnad'i deras förhållanden under häktestiden. Detta utesluter emellertid inte'det vii-' sentliga i att de häktade i så stor utsträckning som möjligt också bereds tillfälle till olika former av förströelse samt möjlighet att följa vad som ' händer i omvärlden genom tidningar, radio m.m. Inskränkningar i så- dana rättigheter bör inte ske i andra fall än då det framstår som nöd- vändigt, och inskränkningarna bör då göras så snäva som möjligt.

I princip bör den ordningen råda att häktet i mån av resurser tillhan- dahåller den intagne tidningar, tidskrifter, böcker och andra medel till förströelse och att den intagne därutöver själv ges vissa möjligheter att på egen bekostnad skaffa sig eller eljest utifrån motta sådant som häktet inte förser honom med. Den sist anförda synpunkten avspeglas i den nu- varande bestämmelsen i 7 5 häkteslagen där det anges att häktad får an- skaffa eller motta underhåll och bekvämlighet utöver vad som eljest be- stås honom, i den mån det är förenligt med god ordning och i övrigt inte föranleder olägenhet.

En särskild fråga i detta sammanhang är i vad mån häktena bör ha tillgång till radio— och televisionsmottagare för de intagnas räkning. All- mänt sett framstår det som önskvärt att häktena har en sådan utrustning att envar intagen har möjlighet att lyssna på radio. Det är sedan en an- nan sak att utredningsskäl undantagsvis kan föranleda förbud mot att lyssna på radio (se härom vidare i det följande). Vanligen torde häktena numera ha tillgång till små transistorapparater som delas ut till_intagna som så önskar. Användningen av dessa apparater har dock fört med sig vissa olägenheter: förbrukningen av batterier är kostsam och apparater- na utsätts inte sällan för åverkan eller skadas på annat sätt. Dessutom - kan de medföra andra nackdelar såtillvida att en hög ljudnivå inte bara kan vara störande för andra utan även kan försvåra kontrollen av de in- tagna. Det skulle därför vara en fördel att i stället för transistorappara- ter ha centralradioanläggningar med i cellväggarna inmonterade högta- lare som kan regleras av häktespersonalen. Av byggnadstekniska skäl torde sådana anläggningar kunna installeras bara i de nyaste häktena.

F.n. torde endast undantagsvis förekomma att häktade får se TV-pro- gram. Man kan inte heller räkna med att de häktade under överskådlig tid mera allmänt skall kunna få tillgång till TV-apparater. I den mån ge- mensamhetsutrymmen kan tillskapas bör dock häktena inom ramcn'för tillgängliga resurser kunna förse sådana utrymmen med "PV-apparater.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975/76: 90 131

Den biblioteksverksamhet som sedan ett antal år förekommer vid kri— minalvårdsanstalterna i samarbete med de kommunala biblioteken har numera utsträckts till att omfatta även häktena. Det är angeläget att denna verksamhet får utvecklas ytterligare. '

Häktade bör kunna beredas förströelse även i andra former än genom böcker, tidningar, tidskrifter, radio och television. Tillfälle bör sålunda ges till sådana tidsfördriv som schack, labyrintspel m.m. En ökad ge- menskap mellan de intagna ger vidgade tillfällen till sådana aktiviteter. Det bör också vara möjligt att utrusta häkten med ett eller annat mo- tionsredskap, t.ex. motionscyklar. Bristen på därför lämpliga utrymmen lägger dock ofta praktiska hinder i vägen för en mera omfattande fysisk träning bland de intagna.

Författningsbestämmelserna på förevarande område hör av olika skäl omarbetas. Bl.a. bör de utformas så, att de bättre än nuvarande be- stämmelser understryker vikten av att de häktade genom häktets försorg — om hinder inte möter — i rimlig utsträclming tillhandahålls tidningar m.m. och olika former av förströelse. Så långt möjligt bör bestämmel- serna anpassas till motsvarande regler i KraL (145 första stycket och 24 å). Sålunda bör i 6 5 nya lagen — i ett första stycke —— tas in bestäm- melser som anger att om kollusionsfara, dvs. risk för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras, inte föranleder annat, häktad bör ges möjlighet att i den utsträckning det lämpligen kan ske genom tidningar och, där så är möjligt, genom radio och television följa vad som händer i omvärlden. Vidare bör föreskrivas atthäktads behov av ' annan förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Därefter bör i ett andra stycke av 6 5 nya lagen intas en bestäm- melse som anger att häktad under förutsättningar som anges i första stycket, själv får skaffa sig eller motta böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom förströelse.

Enligt 9 & tillämpningskungörelsen kan den som-är intagen på grund av misstanke om brott'förbjudas att läsa tidskrifter eller tidningar eller att inneha radioapparat. Sådant förbud' kan ibland vara påkallat om det föreligger s. k. kollusionsfara. Självfallet bör förbud i görligaste mån gö— ras endast partiellt. En bestämmelse i ämnet, som bör ha sin plats i 6 & tredje stycket nya lagen, bör utformas så att detta tydligt framgår. I be- stämmelsen bör också uttryckligen anges på vilken grund inskränkning i den häktades rätt får göras. Lämpligen bör bestämmelsen innehålla att i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott inskränk- ningar hclt eller delvis får göras i hans rätt att ha tillgång till tidskrifter, tidningar, radio och television, om det är påkallat för att undvika att be- vis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

Det bör understrykas att sådana inskränkningar som avses med före- varande bestämmelse bör tillämpas med-största återhållsamhet. När det gäller inskränkningar i rätten att läsa tidningar bör vidare uppmärk-

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975/76: 90 132

sammas möjligheten att låta den häktade få del av vissa sidor, t. ex. sportreferat eller utlandsnyheter, som inte kan-antas innehålla något som av utredningsskäl ej" bör komma till hans kännedom. '

Beslutsrcglerna när det gäller inskränkning i häktads ,rätt att ha till- gång till tidningar m.m. behandlas i avsnitt 12 .

Av vad som tidigare anförts under avsnitt 5.3 framgår att bestämmel- serna i 25 andra stycket förslaget till ny lag kommer att reglera frågan om omhändertagande av farliga föremål, pengar, värdesaker och legiti- mationshandlingar. Rätten för häktad att skaffa sig eller motta böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom förströelse kom- mer däremot enligt här gjorda överväganden att regleras i 6 5. Vad se- dan angår häktads rätt att motta försändelser avses frågan — liksom f.n. är fallet — bli reglerad i samband med föreskrifterna om brevväxling, se följande avsnitt 9. Det bör framhållas att nu angivna bestämmelser inte är avsedda att uttömmande reglera häktads rätt att inneha personliga tillhörigheter eller att skaffa sig varor. Att närmare bestämma i vilken utsträckning sådan rätt tillkommer honom utöver vad nämnda bestäm- melser innehåller torde få ske i administrativ ordning. I den nya lagen bör i detta syfte och i viss likhet med 24 å andra stycket KraL införas en bestämmelse som ger utrymme för en sådan administrativ. reglering. Bestämmelsen, som bör placeras i 7 5, bör lämpligen ange att i den mån inte annat följer av lagen, häktad får inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt särskilda bestämmelser.

Med hänsyn till de sålunda i förevarande avsnitt föreslagna bestäm- melserna i nya lagen synes det obehövligt att i nya lagen införa en be- stämmelse av samma innehåll som 7 & nuvarande lagen. Inte heller tor- de i tillämpningsförordningen behöva införas några bestämmelser mot- svarande dem som är intagna i 9 % tillämpningskungörelsen. Särskilt bör framhållas att föreskriften om att intagen får beredas tillfälle till to- baksrökning i den utsträckning det kan ske utan olägenhet ger uttryck för vad som numera kan anses självklart. Förbud mot tobaksrökning bör ifrågakomma endast om den intagne är i sådant tillstånd att han inte kan antas handha eld på ett betryggande sätt.

9.2. KAIK

Genom ett förslag om jämkning av den nuvarande lagbestämmelsen om häktads brevväxling har KAIK avsett att ge uttryck för en något mindre restriktiv hållning i frågan. Vidare understryker KAIK att till- lämpningen av hithörande bestämmelser bör vara omsorgsfullt nyanse— rad. De kontrollåtgärder som erfordras i form av läsning av brev och ställningstagande från åklagares sida bör ske med sådan skyndsamhet att inte tidsutdräkten leder till en faktisk inskränkning i den häktades rätt.

9.3. Överväganden och förslag

Som framhållits under förarbetena till 1958 års häkteslag bör den som är intagen i häkte i princip inte ha rätt att utan särskilt tillstånd avsända eller motta brev eller annan försändelse. En sådan ordning kan i första hand motiveras av säkerhetsskäl. Risken för insmuggling av vapen, nar- kotika och andra otillåtna varor måste därvid tas i betrakatande, liksom risken för att intagen genom brevväxling planerar och leder brottslig verksamhet eller förbereder rymning. I fråga om den som är intagen i häkte på grund av misstanke om brott bör vidare vid tillståndspröv-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975/76: 90 135

ningen beaktas om fara föreligger att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras. Däremot får tillstånd inte vägras på den grund att brev till avfattning eller innehåll är anstötligt eller i övrigt olämpligt.

De sålunda angivna principerna bakom bestämmelserna i 8 & häktes- lagen om häktads brevväxling torde alltjämt böra gälla. Dock bör ge- nom en något ändrad utformning av bestämmelserna ges uttryck för en mindre restriktiv hållning i fråga om häktads rätt i förevarande hän- seende. Vidare bör det relativt vaga begreppet ”fara för ordning och så- kerhet” ersättas med uttrycket ”fara från säkerhetssynpunkt”. Lämp- ligen torde den nya föreskriften i ämnet därför böra ange att häktad får avsända eller motta brev eller annan försändelse om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjs eller utred- ning om brott eljest försvåras. Bestämmelserna bör få sin plats i 9 & nya lagen.

I likhet med vad som gäller f.n. enligt 8 & häkteslagen bör häktad ha rätt att utan prövning avsända skrift till sin offentlige försvarare och vissa angivna myndigheter. I uppräkningen av myndigheter som omfat- tas av förevarande bestämmelse bör riksåklagaren och åklagarmyndig- het ingå. Detsamma gäller rikspolisstyrelsen vilken i likhet med krimi- nalvårdsstyrelsen har ställning som tillsynsmyndighet över vissa förva- ringslokaler. Samtidigt bör länsstyrelserna utgå ur uppräkningen. I en- lighet härmed föreslås en bestämmelse i 9 % nya lagen som anger att brev från häktad till hans offentlige försvarare, justitiekanslern, riks- åklagaren, justitieombudsman, åklagarmyndighet, kriminalvårdsstyrelsen eller rikspolisstyrelsen skall vidarebefordras utan föregående gransk- ning. Denna bestämmelse bör lämpligen få sin plats i första stycket av paragrafen.

Särskilda överväganden är påkallade när det gäller frågan hur till- ståndsprövningen vid brevväxling skall vara anordnad. De nuvarande bCStämmelserna härom i 12 % tillämpningskungörelsen innebär att varje brev eller försändelse (här bortses från den granskningsfria kretsen av brev) som intagen vill avsända eller som ankommer till honom skall kVarhållas men att brevet eller försändelsen inte får läsas eller öppnas utan den intagnes medgivande. Om det efter sådant medgivande visar sig att brevet eller försändelsen inte innehåller något som kan äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras, får tillstånd att avsända eller motta brevet eller försändelsen inte vägras.

Regeln att brev eller annan försändelse till eller från häktad inte får i kontrollsyfte öppnas utan dennes medgivande innebär visserligen en skillnad i förhållande till vad som gäller för dem som undergår påföljd i

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975/76: 90 136

kriminalvårdsanstalt (27 & KraL). Skillnaden synes emellertid vara moti- verad med hänsyn till de allmänna principer som bör gälla för behand— lingen av dem som omfattasav häkteslagen. Den angivna regeln om för- bud mot öppning av brev eller annan försändelse utan den häktades medgivande bör därför stå fast. .

Däremot kan ifrågasättas om det är nödvändigt att under alla förhål- - landen upprätthålla principen att tillstånd beträffande brev inte får ges utan att brevet först har öppnats. Beträffande flertalet intagna torde s.k. kollusionsfara inte vara aktuell och den enda grunden för att-kunna väg- ra tillstånd är då att brevet bedöms innebära fara från säkerhetssyn- punkt. Erfarenheten visar också att det ifråga om en inte obetydlig del av de personer som av olika skäl är intagna i häkten inte finns någon bärkraftig grund för antagande att en rätt att utan föregående gransk- ning avsända eller motta brev skulle kunna medföra någon fara från sä- kerhetssynpunkt. Vad nu sagts torde i vissa fall även äga giltighet bc- träffande andra försändelser än brev.

Mot bakgrund härav synes bestämmelserna i tillämpningsförord- ningen (7 5) böra utformas så, att det framgår att sådant tillstånd som det här är fråga om skall kunna ges även utan att brevet eller försändel- sen har öppnats och granskats och att brev eller andra försändelser följ- aktligen skall kvarhållas endast i sådana fall då tillstånd" inte kan ges utan föregående granskning.

Av vad som nu sagts framgår att de sålunda föreslagna bestämmel- serna i princip inte bara skall gälla brev utan också andra försändelser, t.ex. gåvopaket till häktade. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 9.1 föreligger emellertid inte sällan stor risk att narkotika kan smugglas in i häktena genom sådana försändelser. Det finns sålunda betydande möj- ligheter att i livsmedelspaket m.m. förpacka narkotika på sådant sätt att den inte upptäcks vid en vanlig granskning av försändelsen. Smugglings- risken gäller i viss utsträckning också andra otillåtna varor än narkotika. Möjlighet bör därför finnas att i administrativ ordning vid behov före- skriva förbud helt eller delvis för häktade att ta emot försändelser av annat slag än brev. I viss likhet med motsvarande bestämmelse i 24å andra stycket KraL torde böra anges att om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor införs i förvaringslokal, får föreskrivas förbud helt eller delvis för häktade att motta försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling. Bestämmelsen bör ha sin plats i 9 % tredje ' stycket nya lagen. .

Reglerna om beslut i fråga om brevväxling m.m. behandlas i avsnitt 12 .

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975/76: 90 137

10. Besök, telefonsamtal

1.0.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

I fråga om besök föreskrivs i 8 & häkteslagen — i överensstämmelse- med vad som f.n. gäller i fråga om brevväxling — att häktad inte får motta besök om det inte prövas kunna ske utan att äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras. När det gäller rätt för försvarare att samman- träffa med den som är häktad hänvisas i paragrafen till bestämmelser därom i RB.

Enligt 11% tillämpningskungörelsen ankommer det på föreståndaren för förvaringslokalen att meddela tillstånd för intagen att motta besök. Vidare krävs tillstånd av undersökningsledaren eller åklagaren i fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott samt av veder- börande polismyndighet i fråga om den som tagits i förvar enligt utlän- ningslagen. I 135 samma kungörelse anges att besök inte får vägras i annat fall än då besöket kan antas äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest för- svåras. Tiden för besöket bestäms av föreståndaren i samråd med myn- dighet vars tillstånd krävs enligt 11 %. Om det anses behövligt, kan före— ståndaren låta en eller flera personer närvara vid besöket.

RÅ har i förutnämnda cirkulär C 72 meddelat följande råd och anvis- ningar för åklagares tillämpning av besöksreglerna.

[ fråga om besök måste hänsyn tas till vem den besökande är. Starka skäl måste kunna åberopas för att hindra den häktade att på detta sätt upprätthålla kontakt med sin familj eller andra nära anhöriga. När det gäller andra personer finns det i allmänhet skäl till större återhållsam- het. Emellertid är att uppmärksamma de initiativ som under senare år har tagits för att söka mildra den isolering som häktning innebär. I cir- kulär C 55 har jag informerat om den andliga vården vid häktena och därvid rekommenderat åklagarna att generellt medge besök hos häktad av resesekreterare och ledamöter av anstaltens nämnd för den andliga vården. Vidare förekommer numera i. organiserad form en försöksverk— samhct med anstaltsbesökare som också omfattar de häktade. Verk- samheten bedrivs i samarbete med olika frivilliga organisationer! Röda korset Och övervakarföreningar). Häktesförcståndaren utser lämpliga personer att vara anstaltsbesökare. och svarar för att dessa får erforder- liga anvisningar och informationer. För att Skapa ökad sysselsättning och förströelse för de häktade planeras dessutom att till häktena ut- sträcka den biblioteksverksamhet som sedan ett antal år förekommer vid kriminalvårdens anstalter i samarbete med de kommunala biblioteken. Härvid förutsätts att tjänstemän från biblioteken får tillfälle till samtal med de intagna om lämpligt bokval. Verksamhet av nu angivet slag bör enligt min mening understödjas. Jag vill därför rekommendera åkla- garna att generellt medge besök hos häktade av ifrågavarande anstalts- besökare och bibliotekspersonal samt att göra undantag härifrån bara i fall där Särskild anledning finns att helt hindra besök.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975/76: 90 138

10.2. KAIK

KAIK föreslår en jämkning i den nuvarande lagbestämmelsen om be- sök i syfte att ge uttryck för en mindre restriktiv hållning i frågan. KAIK framhåller att utrednings- och andra skäl ofta talar mot att besök tillåts. Inte minst är det risken för insmuggling av narkotika och andra berusningsmedel som gör det vanskligt att driva en generösare besökspo- litik. Det bör dock enligt kommitténs mening understrykas att tillämp- ningen bör vara omsorgsfullt nyanserad.

10.3. Överväganden och förslag

Frågan under vilka förutsättningar och i vilken utsträckning häktad bör få ta emot besök måste bedömas med hänsyn till en rad faktorer. Sålunda är det till en början tydligt att besök inte kan tillåtas om det kan befaras äventyra säkerheten. Så är fallet t. ex. om besöket medför risk för rymning, våldsutövning eller insmuggling av vapen eller narko- tika. Är den intagne misstänkt för brott, kan i vissa fall situationen också vara sådan att hinder för besök föreligger på grund av kollusions- fara, dvs. risk för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest för- svåras.

Vissa praktiska förhållanden måste även beaktas när det gäller att reg- lera möjligheterna för häktad att ta emot besök. Sådana faktorer som tillgången på lämpliga lokalutrymmen, dagsrutiner, tider för bespisning rn. m. samt personaltillgång påverkar givetvis besöksmöjlighetcrna.

Från allmän synpunkt sett synes emellertid den ordningen böra gälla att i den mån hinder för besök inte föreligger med hänsyn till fara för säkerheten eller kollusionsfara, besök bör tillåtas så långt detta är möj— ligt med hänsyn till de rent praktiska förutsättningarna för mottagning av besök.

Särskilt angeläget är att häktade inte hindras från att ta emot besök av närstående annat än om starka skäl motiverar det. För att den häk- tade skall kunna klara påfrestningarna bättre under frihetsberövandet är det sålunda i regel betydelsefullt att hans kontakt med familjemedlem- mar och andra närstående kan upprätthållas i så stor utsträckning som möjligt.

F.n. är besökstiderna på många håll korta. En strävan bör därför vara att söka utöka dessa tider, så att besökens syfte inte motverkas ge- nom tidsbrist. En speciell svårighet därvidlag utgör bristen på besöks- rum. Lämpliga rum för besök saknas f. n. i de flesta häkten, vilket med- för att besök kan tillåtas endast undantagsvis. I den mån man genom lo— kalmässiga omdisponeringar kan förbättra förutsättningarna för besök vid befintliga häkten, bör möjligheterna härtill tillvaratas. Vid planering av nya häkten bör behovet av besöksrum naturligen också ägnas tillbör- lig uppmärksamhet.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975/76: 90 139

En organiserad besöksverksamhct förekommer numera i vissa häkten bl. a. genom särskilda anstaltsbesökare (Röda korset och övervakareför- eningar), NAV-ledamöter (anstaltens nämnd för den andliga vården), m. fl. Även de besök som görs av bibliotekspersonal som ett led i bokut- låningen bör nämnas i detta sammanhang. Dessa skilda slag av besöks- verksamhet har från olika synpunkter visat sig ha ett obestridligt värde för att underlätta de häktades situation och bör därför understödjas i möjlig utsträckning.

Besök av närstående och andra privata besök sker f. n. praktiskt taget alltid under bevakning. Bland häktespersonal anses detta ha bidragit till att man i stort sett lyckats hålla häktena fria från insmuggling av narko- tika m.m. I ett häkte (häktesavdelningen på Hall) har man dock enligt uppgift sedan år 1972 i stor utsträckning tillåtit obevakade besök. Erfa- renheterna därav uppges i det väsentliga ha varit goda.

Det är av flera skäl önskvärt att besök hos häktade kan äga rum utan bevakning i så stor utsträckning som möjligt. Fördelarna härmed måste dock vägas mot de risker som obevakade besök kan innebära. Framför allt gäller det faran för att den besökande smugglar in vapen, narkotika m.m. Även kollusionsfara måste beaktas i förevarande sammanhang. Om man genom lagstiftning skulle söka begränsa möjligheterna till be- vakade besök skulle konsekvensen därför kunna bli att man såg sig nödsakad att helt vägra besök i större utsträckning än f. 11. En sådan ut— veckling skulle naturligtvis vara olycklig. Liksom hittills bör det därför finnas möjlighet att låta besök hos häktade äga rum under bevakning.

I KraL (29 5) har införts en möjlighet att som villkor för besök av sä- kerhetsskäl föreskriva att den besökande underkastar sig kroppsvisita- tion. Syftet med bestämmelsen är att söka hindra insmuggling av narko- tika, vapen e. d. Även om insmugglingsrisken hittills inte varit något större problem vid häktena, talar övervägande skäl för att införa en motsvarande bestämmelse om kroppsvisitation även i den nya häktesla— gen. Möjligheten att visitera besökande kan sålunda bl. a. tänkas under- lätta en ökad förekomst av obevakade besök. Den besökande kan då i vissa fall ställas inför valet att antingen undergå kroppsvisitation och i så fall få göra besöket obevakat eller att avstå från kroppsvisitation med den följden att besöket får ske under bevakning. Oberoende härav kan omständigheterna ibland också tänkas vara sådana att kroppsvisitation av den besökande framstår som nödvändigt av säkerhetsskäl för att be- söket över huvud taget skall tillåtas. En möjlighet att kräva kroppsvisita- tion kan då ha den fördelen att besöket i regel inte kan vägras med hän- visning till risken att den besökande bär "på sig otillåtet föremål, t. ex. vapen. Även i fall då det föreligger kollusionsfara kan det vara till för- del att kunna föreskriva kroppsvisitation som villkor för besök.

De synpunkter som framförts i det föregående motiverar en omarbet- ning av bestämmelserna om besök. Bestämmelserna, som bör ha sin

• Sida 140
•  Original

Prep. 1975/76: 90 140

plats i 10 & häkteslagen, torde böra utformas efter förebild av besöksreg- lerna i 29 & KraL, med de modifieringar som är påkallade med hänsyn till de båda lagarnas olika tillämpningsområden.

Sålunda bör i 10 % första stycket föreskrivas att häktad får motta be- sök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Vidare bör föreskrivas att han inte får ta emot besök som kan medföra fara från säkerhetssyn- punkt och att den som är häktad på grund av misstanke om brott inte heller får motta besök som kan medföra fara för att bevis undanröjs el- ler utredning om brott eljest försvåras.

I fråga om bevakning bör i 10 å andra stycket föreskrivas att tjänste- man vid förvaringslokalen skall vara närvarande vid besök, om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

En bestämmelse om kroppsvisitation m. m. bör införas i tredje stycket av 10 5 nya lagen. Bestämmelsen bör ange att under förutsättningar som anges i andra stycket av paragrafen kan som villkor för besök föreskri- vas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller medger un- dersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Sådan kroppsvisitation av besökande som avser att hindra insmugg- ling av vapen och andra metallföremål bör i största möjliga utsträck— ning inskränka sig till undersökning med hjälp av elektrisk metalldetek- tor eller liknande teknisk anordning.

Den i 8 5 andra stycket häkteslagen intagna hänvisningen till bestäm- melser om rätt för försvarare att sammanträffa med den som är häktad bör med i sak oförändrat innehåll få sin plats i ett fjärde stycke av 10 5 nya lagen. '

Det bör erinras om att frivårdspersonal under tjänstgöring i häkte inte är underkastad besöksreglerna.'Detsamma torde gälla personundersö- kare. Däremot torde besöksreglerna i princip vara tillämpliga på lek- mannaövervakare och förtroendeman liksom på socialvårdstjänsteman och tjänsteman vid arbetsförmedling.

Bestämmelser motsvarande 13 & tillämpningskungörelsen torde inte behöva införas i tillämpningsförordningen.

F. n. kan häktade endast i mycket begränsad utsträckning ha telefon- samtal med personer utanför förvaringslokalen. I den mån sådana sam- tal ändå förekommer torde de i regel ske från telefonapparat i tjänste- rum som disponeras av häktespersonal. '

Med de begränsningar som är nödvändiga med hänsyn till kollusions- ' fara och fara från säkerhetssynpunkt synes det önskvärt att möjlighe- terna för häktade att telefonera ökas genom att flera telefonappa'rater installeras i häktena. '

På motsvarande sätt som i fråga" om kriminalvårdsklientelet (305 KraL) torde i nya häkteslagen därförböra införas bestämmelser som

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975/76: 90 141

reglerar häktades rätt att ha telefonsamtal. Bestämmelserna. som bör ha sin plats i 11 5, bör utformas i nära överensstämmelse med vad som av- ses gälla i fråga om besök, varvid reglerna om bevakade besök bör mot— svaras av regler om avlyssning av telefonsamtal.

Sålunda bör i första stycket av 11 5 nya lagen föreskrivas att telefon- samtal mellan häktad och person utom förvaringslokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske, att den häktade skall förvägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt samt att den som är häktad på grund av misstanke om brott inte heller får ha te- lefonsamtal som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller utred- ning om brott eljest försvåras.

I andra stycket av 11 & samma lag bör föreskrivas att tjänsteman på lämpligt sätt skall avlyssna telefonsamtal om det är påkallat av säker- hetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras. Dock bör av integritetsskyddshänsyn samtidigt föreskrivas att avlyssning får äga rum endast med den häktades vetskap. Med beaktande av de i 21 kap. 9 & RB angivna principerna för offentlig försvarares rätt att i enrum meddela sig med den häktade bör vidare an- ges att telefonsamtal med dennes offentlige försvarare inte får avlyssnas.

Den föreslagna regeln att telefonsamtal skall vägras om fara från sä- kerhetssynpunkt föreligger, innebär bl. a. att om ett påbörjat samtal ut- vecklar sig därhän att sådan fara föreligger, samtalet skall avbrytas.

Vidare bör påpekas att det förhållandet att telefonsamtal med offent- lig försvarare inte får avlyssnas självfallet inte hindrar att tjänsteman vid påringningen kontrollerar att samtalet verkligen äger rum med den offentlige försvararen. Detsamma gäller givetvis i fall då medgivande till telefonsamtal endast avsett viss myndighet eller enskild person.

Reglerna om beslut i frågor om besök och telefonsamtal behandlas i avsnitt 12 .

11. Permissioner

11.1 Nuvarande bestämmelser m. 'm.

I 9 & häkteslagen finns en bestämmelse som anger att häktad får med- ges att besöka närstående som är svårt sjuk eller bevista närståendes be- gravning. Han kan också i annat fall då synnerliga skäl föreligger få medges att lämna förvaringslokalen för viss kort tid. En gemensam för- utsättning för meddelande av tillstånd enligt denna paragraf är att miss- bruk inte kan befaras. Tillstånd meddelas enligt 11 & tillämpningskungö- relsen av föreståndaren för förvaringslokalen. Vidare krävs tillstånd av förundersökningsledaren eller åklagaren i fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott samt av vederbörande polismyndighet i fråga om den som tagits i förvar enligt utlänningslagen.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975/76: 90 142

I förut nämnda cirkulär C 72 har RÅ meddelat följande råd och an- visningar rörande åklagarens tillämpning av ifrågavarande bestämmel- ser.

Att en häktad person hindras att besöka närstående som är svårt sjuk eller att bevista närståendes begravning kan av humanitära skäl knap- past ifrågakomma annat än i undantagsfall. Vill häktad för annat ända- mål lämna förvaringslokalen för viss kort tid, får frågan om tillstånd skall ges bedömas med hänsyn till styrkan av de skäl han anför till stöd för sin begäran och övriga omständigheter. Även om det är en viktig an- gelägenhet som den häktade vill sköta, är det inte givet att en permission är påkallad; ärendet kan kanske uppskjutas eller ombesörjas av någon annan. Det måste beaktas, att riskerna för att den häktade missbrukar permissionen kan vara stora. Åklagaren bör i allmänhet ställa som vill— kor för tillstånd till permission att denna sker med bevakning.

11.2. KAIK

KAIK föreslår en mera generell avfattning av den nuvarande lagbe- stämmelsen om permission i syfte att antyda något ökade möjligheter att medge sådan. Enligt förslaget skulle häktad få beviljas tillstånd att lämna förvaringslokalen för viss kort tid för att sköta personlig angelä- genhet av synnerlig vikt, om missbruk inte kan befaras.

11.3. Överväganden och förslag

Liksom f. n. bör det endast i speciella fall vara möjligt att ge häktad tillstånd att lämna förvaringslokalen för viss kort tid (s.k. permission). De viktigaste hithörande fallen gäller besök hos närstående som är svårt sjuk eller närvaro vid närståendes begravning. Även i andra situationer kan det emellertid tänkas föreligga synnerliga skäl för att ge häktad till- stånd att lämna förvaringslokalen för viss kort tid. En gemensam förut- sättning för medgivandet bör liksom f.n. vara att missbruk inte kan be- faras.

Med hänsyn till det anförda bör i nya häkteslagen (12 å) införas be- stämmelser som i sak överensstämmer med bestämmelserna i 9 & nuva— rande lag. Dessutom bör i det nya lagrummet anges att den häktade un- der vistelsen utom förvaringslokalen skall vara ställd under bevakning. om inte sådan tillsyn av särskilda skäl kan antas vara obehövlig. I all- mänhet torde bevakning inte kunna underlåtas.

Reglerna om beslut i fråga om permission behandlas i avsnitt 12.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975/76: 90 143

12. Prövningen av vissa tillståndsfrågor m. m.

12.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

Som framgår av redogörelserna i tidigare avsnitt (8.1, 9.1, 10.1 och 11.1) innehåller tillämpningskungörelsen bestämmelser om tillståndsgiv- ningen i vissa ärenden enligt häkteslagen. Sålunda föreskrivs i 11å nämnda kungörelse att föreståndaren för förvaringslokalen meddelar tillstånd för intagen att avsända eller ta emot brev eller annan försän- delse eller att ta emot besök eller att jämlikt 9 & häkteslagen lämna för- varingslokalen. Dessutom krävs enligt samma paragraf i fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott tillstånd av undersök- ningsledaren eller, om förundersökningen har avslutats, åklagaren samt i fråga om den som tagits i förvar jämlikt utlänningslagen tillstånd av vederbörande polismyndighet. Vidare innehåller 95 tillämpningskungö- relsen en bestämmelse enligt vilken undersökningsledaren eller, om för- undersökningen har avslutats, åklagaren äger föreskriva att den som är intagen på grund av misstanke om brott inte får läsa tidskrifter eller tid- ningar eller inneha radioapparat.

RÅ har i förut nämnda cirkulär C 72 anfört följande synpunkter på åklagares tillämpning av förevarande bestämmelser.

Av ___— framgår att åklagaren i varje särskilt fall måste ta ställ- ning till i vilken utsträckning den häktade skall vara avskuren från kon- takt med yttervärlden.

Av betydelse för åklagarens prövning är i första hand grunderna för häktningen. Det är främst när kollusionsfara anses föreligga som det finns skäl för åklagaren att inskränka den häktades möjligheter till kom- munikation med yttervärlden. I bestämmelserna om behandlingen av häktade och anhållna anges som grund för inskränkning beträffande brevväxling och besök förutom kollusionsfara Också äventyrande av ordning och säkerhet. Vad som inbegrips under detta begrepp är oklart. Därmed torde emellertid avses inte endast ordning och säkerhet inom anstalten utan även andra förhållanden. Det bör enligt min mening i första hand ankomma på häktesförseståndaren att beakta ordnings— och säkerhetssynpunktcrna'. Men även åklagaren, som oftast har den bästa kännedomen om den misstänkte och omständigheterna kring brottet, har vid sin prövning att beakta sådana synpunkter. Det kan t. ex. vara fråga om att hindra planering av rymning eller ny brottslighet. Oavsett an- svarsfördelningen mellan häktesföreståndaren och åklagaren är det emellertid naturligt att man tillhandagår varandra med upplysningar av betydelse för den häktades behandling.

Vid den avvägning åklagaren har att göra mellan å ena sidan betydel- sen av att den häktade kan upprätthålla kontakter med yttervärlden och å andra sidan risken för att sådana kontakter missbrukas måste såväl brottets beskaffenhet som den häktades person och personliga förhållan- den beaktas. Bedömningen får grundas på det material som kommit fram i ärendet och på andra för åklagaren kända omständigheter. För- utsättningarna för att tillåta kontakt med yttervärlden måste vidare be-

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975/76: 90 144

dömas något olika beroende på vilken form av kontakt som det är fråga om. Vad som gäller brevväxling och besök behöver t. ex. inte gälla rät- ten att inneha radioapparat.

12.2. Överväganden och förslag

Nuvarande ordning innebär att föreståndaren för förvaringslokalen (i det följande kallad häktesföreståndaren) har att meddela beslut i olika frågor som regleras i häkteslagen och tillämpningskungörelsen. Detta gäller t. ex. tillstånd till brevväxling, besök och permission. I fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott krävs dessutom i nämnda frågor tillstånd av förundersökningsledaren eller åklagaren. Denne beslutar också ensam om förbud för den intagne att ha tillgång till tidskrifter, tidningar eller radioapparat.

Det är inte i författning uttryckligen angivet huruvida häktesförestån- daren eller åklagaren (vad som sägs i det följande om åklagare gäller även förundersökningsledare) vid sin tillståndsprövning var för sig har att beakta alla eller endast en del av de faktorer som är avgörande för om visst tillstånd skall ges eller inte. När det gäller kollusionsfaresyn- punkter, dvs. frågan om hinder för tillstånd föreligger på grund av fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras, är det uppenbart att åklagaren ligger närmast till att ta ställning i frågan. Vad däremot gäller ordnings- och säkerhetssynpunkter torde det närmast an- komma på häktesföreståndaren att beakta sådana synpunkter. Även åklagaren torde dock enligt gällande regler ha ett visst ansvar i sådana frågor. Hur det närmare förhåller sig med ansvarsfördelningen mellan häktesföreståndaren och åklagaren synes i viss mån vara oklart.

Det synes mot bakgrund av vad som nyss sagts önskvärt att frågan om ansvarsfördelningen mellan häktesföreståndare och åklagare i till- ståndsgivningsfrågor regleras klarare än vad som f.n. är fallet. Lämp- ligen bör därvid den ordningen gälla att åklagarens avgörande endast skall avse åtgärdens tillåtlighet från kollusionsfaresynpunkt. Med denna begränsning bör det vara häktesföreståndaren som i övrigt beslutar i - fråga om sådana åtgärder som brevväxling, besök och telefonsamtal. Därav följer att åklagaren i fortsättningen inte skall pröva om viss åt- gärd skall tillåtas med hänsyn till säkerhetssynpunkter. Åklagarens funk- tion i detta avseende bör begränsas till en skyldighet att hålla häktesfö— reståndaren underrättad om förhållanden som har betydelse från säker- hetssynpunkt för behandlingen av den häktade.

I 5 & häkteslagen finns en bestämmelse som anger att läkares anvis- ning rörande vården av den som är sjuk skall beaktas. Enligt vad som föreslås i avsnitt 13.3 kommer en bestämmelse med likalydande innehåll att införas i den nya lagen. Som JO anfört i ett nyligen avgjort ärende (802/74) torde under bestämmelsen inrymmas bl. a. läkares föreskrift

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975/7(: 90 145

angående placering av häktad tillsammans med annan intagen. Att så- dan föreskrift skall beaktas vid häktesföreståndarens prövning av ge- mensamhetsvistelse enligt 3 & andra stycket nya lagen bör uttryckligen framgå av författningstexten.

Enligt gällande regler har vederbörande polismyndighet —— jämte häk- tesföreståndaren -— att besluta beträffande brevväxling, besök och per- mission i fråga om den som tagits i förvar enligt utlänningslagen . På motsvarande sätt som beträffande åklagare bör polismyndighetens be- slutsfunktion ersättas med en skyldighet att underrätta häktesförestånda- ren om förhållanden som är av betydelse från säkerhetssynpunkt. Un- derrättelseskyldigheten bör åligga vederbörande polischef.

Häktesförcståndaren utövar f. n. beslutsfunktionen när det gäller per- mission, dvs. tillstånd för intagcn att lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Prövningen av sådan fråga är ofta av särskilt känslig natur. Lämpligen bör därför beslut i frågan meddelas av högre chef, nämligen chef för kriminalvårdsregion eller polischef beroende på vilket slag av häkte eller annan förvaringslokal det är fråga om. Det bör även an- komma på nu angivna befaltningshavare att meddela föreskrifter i fråga om förbud för intagna att ta emot försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling.

Mot bakgrund av övervägandena i det föregående bör författnings- bestämmelserna i fråga om förfarandet vid tillståndsprövningen omarbe- tas. I 15 5 nya häkteslagen bör tas in bestämmelser som reglerar åklaga- res funktion i detta hänseende. Sålunda bör i paragrafens första stycke föreskrivas att beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott det ankommer på undersökningsledaren eller åklagaren att dels avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 5 andra styc- ket (gemenskap) eller 9—12 55 (brev och annan försändelse, besök, tele- fonsamtal, permission) möter på den grund att åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras och dels avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 & tredje stycket (tidningar m.m.).

Av hänsyn till den häktades berättigade intressen bör vidare i ett andra stycke av 15 5 nya lagen föreskrivas att om avgörande enligt förs- ta stycket innebär hinder för medgivande eller eljest inskränkning i häktads rätt, avgörandet skall omprövas så ofta anledning därtill upp- kommer.

De ytterligare bestämmelser som krävs på förevarande område bör lämpligen tas in i tillämpningsförordningen. Sålunda bör i Gå första stycket anges att med de begränsningar som följer av 15 5 nya häktesla- gen föreståndaren för förvaringslokalen beslutar i frågor om tillstånd för intagen att avsända eller motta brev eller annan försändelse, motta be- sök eller att ha telefonsamtal. Vidare bör föreskrivas att detsamma gäl- ler i fråga om tillstånd för intagen att vistas tillsammans med en eller

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975/76: 90 146

flera andra intagna, varvid dock i förekommande fall läkares anvisning rörande vården av den som är sjuk skall beaktas.

Dessutom bör i 65 andra stycket tillämpningsförordningen föreskri- vas att i fråga om tillstånd för intagen att enligt 125 nya lagen lämna förvaringslokalen (permission) beslutar med i första stycket första punk- ten angivna begränsningar (1) chef för kriminalvårdsregion beträffande den som är intagen i allmänt häkte, häktesavdelning vid lokalanstalt inom regionen eller häktesavdelning vid riksanstalt som är geografiskt belägen inom regionen och (2) polischefen beträffande den som är in- tagen i polisarrest.

I paragrafens tredje stycke bör intas en bestämmelse som anger att föreskrifter i fråga om förbud för intagna att ta emot försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling meddelas av i andra stycket angivna befattningshavare.

Bestämmelser om underrättelseskyldighet bör ges i fjärde stycket av paragrafen. Där bör föreskrivas att undersökningsledaren eller åklaga- ren skall utöver vad som följer av 15 5 nya häkteslagen hålla förestånda- ren underrättad om förhållanden som har betydelse från säkerhetssyn— punkt för behandlingen av den som är intagen på grund av misstanke om brott. Vidare bör anges att sådan underrättelseskyldighet åligger även vederbörande polischef i fråga om den som tagits i förvar enligt ut- länningslagen.

13 Sjukvård m. 111.

13.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

I 5 % häkteslagen anges bl. a. att vid behandlingen av häktad person erforderlig hänsyn skall tas till hans hälsotillstånd och att läkares anvis- ning rörande vården av den som är sjuk skall beaktas. De närmare be- stämmelser i ämnet som finns intagna i 5 & tillämpningskungörelsen in- nehåller följande. Om intagen företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas, skall han undersökas av läkare så snart det kan ske, om inte omständigheterna föranleder att sådant är utan gagn. Behö- ver intagen sjukhusvård, skall sådan beredas honom, så snart det kan ske. Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus el- ler förlossningshem. Kostnad för sjukvård får inte åläggas intagen. Slut- ligen föreskrivs i paragrafen att underrättelse ofördröjligen skall lämnas närstående om intagen avlider eller träffas av svårare sjukdoms— eller olycksfall.

I 6 % tillämpningskungörelsen regleras den situationen att kvinna vid intagning medför spätt barn eller efter intagningen föder barn. Före- ståndaren för förvaringslokalen kan då efter samråd med läkare medge henne att behålla barnet hos sig under amningstiden. Har sådant medgi-

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975/76: 90 147

vande lämnats eller vägrats, skall barnavårdsassistenten i länet omedel- bart underrättas. RÅ har i cirkulär den 19 december 1969 (C 58) anfört följande rö- rande behandlingen av häktad som överförts till allmänt sjukhus.

I 55 tillämpningskungörelsen till lagen ( 1958:213 ) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. föreskrivs att om intagen är i behov av sjukhusvård sådan skall beredas honom så snart ske kan. Därvid försö- ker man i första hand tillgodose vårdbehovet inom anstalt, som står un- der kriminalvårdsstyrelsens överinseende. Kan erforderlig undersökning eller behandling inte lämpligen ske inom sådan anstalt, överförs den in- tagne till allmänt sjukhus. Även efter det att den intagne sålunda över- förts till allmänt sjukhus, svarar kriminalvården för att han står under. erforderlig tillsyn. Det åligger därför styresmannen att vid behov i sam- råd med chefen för sjukvårdsinrättningen anordna bevakning under vis- telsen utom anstalten. Möjligheterna att anordna tillfredsställande be- vakning torde dock i regel av praktiska skäl vara begränsade. Det är också förståeligt att den ansvarige läkaren av hänsyn till den intagnes hälsotillstånd och till övriga patienters trivsel ofta inte är benägen att medge några långtgående bevakningsanordningar inom sjukhuset. Av dessa skäl kan det bara i undantagsfall förekomma att den intagne på sjukhuset bevakas av kriminalvårdspersonal. Bortsett från speciella fall. t. ex. psykiskt sjuka personer vilka bedöms som farliga, kan några egent- liga bevaknings- eller kontrollåtgärder bara i ringa utsträckning påräk- nas från sjukhuspersonalens sida.

När det gäller en intagen som är häktad är det av vikt att åklagaren, som bäst känner skälen till häktningen och har att meddela föreskrifter om besök, brevväxling m.m., blir underrättad om överförandet till all- mänt sjukhus. Underrättelsen bör såvitt möjligt lämnas före överföran- det. Vid akuta sjukdomsfall o. dyl. låter detta sig dock inte alltid göra. I sådana fall bör åklagaren underrättas så snart det kan ske efter överfö- randet. Kriminalvårdsstyrclsen har förklarat sig ämna utfärda anvis- ningar härom till styresmänncn vid fångvårdsantalterna och de all- männa häktena.

Syftet med underrättelsen till åklagaren är främst att bereda denne tillfälle att anföra synpunkter på bevakningsfrågan. Åklagaren bör så- lunda med beaktande av det ovan anförda överväga om det kan anses nödvändigt att den intagne också på sjukhuset bevakas av kriminal- vårdspersonal och han kan verka för de möjligheter till övervakning genom sjukhuspersonalen som kan stå till buds blir tillvaratagna. Åkla- garen bör under alla förhållanden lämna häktespersonalen de upplys- ningar om den häktade som är av betydelse för bedömning av bevak- ningsfrågan. Är häktad, vilken befunnits vara i behov av psykiatrisk sjukhusvård, att bedöma som farlig, bör åklagaren söka utverka att den häktade blir överförd till sjukhus med specialavdelning för sådana pa- tienter. Underrättelsen kan vidare ge åklagaren anledning att överväga huruvida det med hänsyn till den häktades hälsotillstånd är nödvändigt eller lämpligt att låta det straffprocessuella frihetsberövandet bestå. An- ledning kan också finnas att upphäva eller ändra meddelade föreskrifter om besök, brevväxling m. m.

I anslutning till RÅ:s nu nämnda cirkulär har kriminalvårdsstyrelsen i rundskrivelse den 21 december 1972 (nr 116/1972) föreskrivit följande.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975/76: 90 148

Styresman vid fångvårdsanstalt och allmänt häkte skall ombesörja att vederbörande åklagare underrättas då fråga uppstår om överförande av anhållen eller häktad till allmänt sjukhus. Såvitt möjligt skall samråd med åklagaren äga rum före överförandet. Endast i undantagsfall, vid akuta sjukdomsfall och liknande, kan det godtas att åklagaren underrät- tas i efterhand. Styresmannen skall även se till att åklagaren snarast möjligt erhåller en skriftlig bekräftelse på överförandet.

Vid förflyttning till sjukhus utom anstalt åligger det styresmannen att i samråd med åklagaren och vederbörande läkare vid sjukhuset vid be- hov anordna bevakning och i samband därmed meddela erforderliga föreskrifter rörande brevväxling, besök och liknande. — _—

13.Z KAIK

KAIK förordar att frågan om häktads sjukvård i sin helhet regleras i tillämpningskungörelse.

13.3. Överväganden och förslag

De nuvarande bestämmelserna om vården av häktad som är sjuk torde i sak väsentligen kunna lämnas orubbade. Dock bör den bestäm- melse som reglerar förutsättningarna för läkarundersökning av häktad ändras såtillvida att den ger uttryck för en något mer vidsträckt skyldig- het att föranstalta om sådan undersökning än f. n. I formellt hänseende bör såväl denna bestämmelse som vissa andra bestämmelser som nu finns i tillämpningskungörelsen föras över till nya häkteslagen där de tillsammans med nuvarande lagens bestämmelser i ämnet bör placeras i 4 &. Samtidigt bör vissa redaktionella ändringar i författningstexten vid- tas.

I enlighet härmed bör i 4 5 första stycket nya lagen föreskrivas att vid behandlingen av häktad erforderlig hänsyn skall tas till hans hälsotill- stånd och att häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att lä— kare skall tillkallas, så snart det kan ske skall undersökas av läkare. om inte sådan undersökning uppenbarligen är obehövlig. Därefter bör i andra stycket av paragrafen intas gällande bestämmelser om att läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall beaktas och att om den häktade behöver sjukhusvård, sådan skall beredas honom så snart det kan ske.

I anslutning till sistnämnda bestämmelse bör här påpekas att hinder inte föreligger mot att i första hand placera den sjuke på sjukavdelning vid kriminalvårdsanstalt under förutsättning att erforderlig undersök- ning eller behandling där kan ske och han i övrigt där kan ges den be- handling som anges i häktesförfattningarna. (Frågan är behandlad av 10 i ett den 30 april 1974 meddelat beslut, Dnr 802/74.) .

I ett tredje stycke av 4 & nya lagen bör intas nuvarande bestämmelse om att förlossning av häktad kvinna såvitt möjligt skall ske på sjukhus

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975/76: 90 149

eller förlossningshem. Slutligen _bör i fjärde stycket av paragrafen —— i viss överensstämmelse med 37 & KraL —— införas en bestämmelse som anger att den som enligt andra eller tredje stycket vistas utom förva— ringslokalen skall stå under bevakning, om anledning föreligger därtill.

Nuvarande bestämmelse i 5 & tillämpningskungörelsen att kostnad för sjukvård inte får åläggas intagen torde framstå som så självklar att nå- gon motsvarighet till den inte behöver tas med i den nya förordningen. Däremot bör införas vissa nya bestämmelser om underrättelseskyldighet. Dessa bestämmelser bör ha sin plats i 4 & tillämpningsförordningen. Så— lunda bör föreskrivas att om intagen förs över till allmänt sjukhus med tillämpning av 4 5 nya lagen, föreståndaren för förvaringslokalen genast skall underrätta sjukhusdirektören eller styresmannen för sjukhuset om arten av det frihetsberövande som den intagne är underkastad samt om övriga förhållanden av betydelse för hans vistelse på sjukhuset. Vidare bör paragrafen innehålla en bestämmelse som anger att underrättelse om överförandet till allmänt sjukhus av den som är intagen på grund av misstanke om brott snarast möjligt skall lämnas till undersökningsleda- ren eller åklagaren.

I enlighet med det anförda kommer av nuvarande bestämmelser i 5 & tillämpningskungörelsen att överföras till den nya förordningen endast den föreskrift som anger att underrättelse ofördröjligen skall lämnas närstående om intagen avlider eller träffas av svårare sjukdoms- eller olycksfall.

Möjlighet att ge häktad kvinna tillstånd att ha spädbarn hos sig under amningstiden föreligger f.n. enligt 6 & tillämpningskungörelsen. Den del av bestämmelserna härom som reglerar de materiella förutsättningarna för sådant tillstånd bör med viss jämkning av innehållet föras över till nya lagen (jämför 415 KraL) och där placeras i 13 5, medan de for- mella reglerna om tillståndsprövningen bör finnas i 8 & tillämpningsför- ordningen. Vad f. n. är föreskrivet om underrättelseskyldighet till barna- vårdsassistenten i länet avser numera barnavårdskonsulenten. Författ— ningstexten bör ändras i enlighet härmed.

14. Fängsel

14.1. Nuvarande bestämmelser

Enligt 2 & första stycket häkteslagen får häktad beläggas med fängsel endast om det prövas erforderligt för att förekomma flykt eller eljest är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet. Beläggs intagen "med fängsel, skall enligt 2 & tillämpningskungörelsen anteckning om åtgärden göras i särskild liggare. Anteckningen skall innehålla uppgift om fängs- lets art, tiden då fängslet anbragtes och då det borttogs samt uppgift om

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975/76: 90 150

skälen till åtgärden. Den som beordrat åtgärden Skall underskriva an- teckningen.

I detta sammanhang bör också nämnas att i 24 kap. 2 5 andra stycket brottsbalken finns bestämmelser om rätt att bruka våld mot häktade rn. fl. som rymmer eller sätter sig till motväm.

14.2. KAIK

I sitt förslag till häkteslag har KAIK tagit in en bestämmelse enligt vilken häktad får beläggas med fängsel endast om det är oundgängligen påkallat för att hindra flykt eller eljest med hänsyn till ordning och sä- kerhet. I motiven till bestämmelsen anförs att man vid behandlingen av de häktade m. fl. inte alltid har så goda möjligheter att hindra flykt eller ordningsstörande beteende genom placering i lämplig anstalt eller an- staltsavdelning. Det föreslås därför att fängsel bör få användas även i sådant syfte och inte enbart när säkerheten i sträng bemärkelse kräver det.

14.3. JO:s framställning

I en framställning till Kungl. Maj:t den 12 juli 1973 har 10 föreslagit en ändring i 2 & tillämpningskungörelsen. Enligt JO:s mening bör be- stämmelserna i förevarande paragraf om intagens beläggande med fäng— sel kompletteras med föreskrift om läkarens hörande i sådana fall, i överensstämmelse med de motsvarande bestämmelserna i 73 och 74 55 lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt. I skrivelsen yttrade JO:

Vid en jämförelse mellan dessa bestämmelser i häkteslagen och dess tillämpningskungörelse samt motsvarande stadganden i behandlingsla- gen faller det i ögonen att man i häktesfallen saknar motsvarighet till behandlingslagens uttryckliga föreskrifter om läkares hörande etc. En- ligt min mening kan den här föreliggande skillnaden mellan behand- lingslagen och häkteslagen inte sakligt försvaras. Snarare skulle till och med än starkare skäl kunna anföras för kravet på att läkare skall höras vid anbringande av fängsel på häktade och i detta hänseende därmed jämställda omhändertagna. Dessa är ju i allmänhet, på grund av de i re- gel kortare tiderna för omhändertagandet och den stora omsättningen av intagna på häktena, mindre kända för personalen än de intagna på en fångvårdsanstalt, vilka senare ju också enligt 24 5 andra stycket behand- lingslagens tillämpningskungörelse (1964: 630) snarast efter intagningen skall bli föremål för undersökning av hälsotillståndet (jfr även 38 % kri- minalvårdsstyrelsens cirkulär nr 2/1968 om vård i anstalt, vari föreskri- vits att intagen snarast möjligt efter ankomsten till anstalten skall under- sökas av dennas läkare). Då det dessutom på många håll saknas sär- skilda häkten och de häktade i stället förvaras på fångvårdsanstalt, upp- står den situationen att man på fångvårdsanstalt inte är tvungen att höra läkare vid anbringande av fängsel på häktad intagen men däremot

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975/76: 90 151

beträffande vanliga intagna. En sådan ordning måste anses djupt otill- fredsställande och kan svårligen försvaras. Inte heller synes det förelig- ga större svårigheter att få kontakt med läkare från ett häkte än från en fångvårdsanstalt. Det intryck jag fått vid mina inspektioner på allmänna häkten har snarast varit att man där haft lättare att lösa läkarfrågorna än vad som varit fallet på många fångvårdsanstalter. Jag vill också till— lägga att jag vid sådana inspektioner kunnat iaktta, att man trots att ut- trycklig föreskrift därom saknats ändå kunnat ha som regel att i de fall som här avses ta kontakt med läkare.

14.4. Överväganden och förslag

Starka skäl talar för att häktade m.fl. inte bör beläggas med fängsel annat än i rena undantagssituationer, då omständigheterna gör det nöd- vändigt att tillgripa en så ingripande tvångsåtgärd. Det är därför angelä- get att förutsättningarna för användningen av fängsel preciseras så noga som möjligt i författningstexten så att tillämpningen blir tillräckligt re— striktiv.

Enligt nuvarande bestämmelser får häktad beläggas med fängsel en- dast om det är erforderligt för att förekomma flykt eller i övrigt är nöd- vändigt med hänsyn till ordning och säkerhet. Innebörden härav är bl. a. att flyktfara kan få motivera att den intagne beläggs med fängsel inte bara i transportsituationer utan också när han befinner sig i häktet eller annan förvaringslokal. Även om man inte alltid har så goda möjligheter att placera häktade m. fl. i en helt rymningssäker lokal, kan det starkt ifrågasättas om detta bör kunna föranleda att man tillgriper en så långt- gående åtgärd som fängsel. Övervägande skäl talar i stället för att man på samma sätt som i KraL (23 5 andra stycket och 42 å andra stycket) begränsar tillåtlighetcn av fängsel så, att flyktfara inte skall kunna. moti— vera beläggning med fängsel annat än i transportsituationer. Även i öv- rigt synes reglerna böra ansluta sig till den mer restriktiva regleringen i nyssnämnda lag.

Med hänsyn till det anförda föreslås att i 14 & nya häkteslagen tas in bestämmelser som anger att häktad får beläggas med fängsel (1) vid transport om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt (2) i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel vi- sar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Som JO anfört i sin framställning till Kungl. Maj:t bör en bestäm- melse införas om skyldighet att höra läkare rörande åtgärd som innebär att häktad beläggs med fängsel. Bestämmelsen härom bör utformas i överensstämmelse med vad som gäller enligt KraL. Skyldigheten bör alltså inte omfatta transportsituationer. I andra stycket av 145 nya la- gen bör därför föreskrivas att läkare skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt samma paragraf första stycket 2.

Den föreslagna bestämmelsen om läkares hörande föranleder att i till-

• Sida 152
•  Original

Prop. 1975/76: 90 152

lämpningsförordningen (10 &) bör införas en föreskrift som anger att an- teckning om beläggning med fängsel skall innehålla bl. a. läkares ytt- rande, där sådant skall inhämtas. Anteckningen bör i transportsituatio— ner ske på transportsedel och i övrigt i protokoll som särskilt upprättas för ändamålet.

15. Övriga frågor rörande författningsregleringen

Häkteslagen inleds med en paragraf (1 5) som anger att häktad skall behandlas med tillbörlig hänsyn så att skadliga verkningar av frihetsför- lusten såvitt möjligt förebyggs. I 25 andra stycket föreskrivs, i över- ensstämmelse med vad i 24 kap. 11 & RB är föreskrivet rörande anhål- len, att häktad inte får underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet. Även i den nya häkteslagen bör finnas bestämmelser som ger uttryck för de grundsatser som bör gälla i fråga om behandlingen av häktad. Dessa bestämmelser bör lämpligen ha sin plats i 1 %. Därvid bör i paragrafens första stycke anges att den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning inte får underkastas mera omfattande in- skränkningar i sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet. Därefter bör paragrafens andra stycke inle- das med en föreskrift som anger att erforderliga åtgärder skall vidtas för att motverka att frihetsberövandet får skadliga verkningar för den häk- tade. Därtill bör knytas den i avsnitt 4 föreslagna bestämmelsen rörande tillgodoseende av häktads behov av personligt stöd eller annan hjälp.

I 5 % häkteslagen anges att vid behandlingen av den som häktats cr- forderlig hänsyn skall tas till hans ålder, kön och hälsotillstånd. Som framgår av avsnitt 13 föreslås att i den nya häkteslagens bestämmelser om sjukvård rn. rn. tas in en motsvarande bestämmelse såvitt avser hän- synstagandet till den häktades hälsotillstånd. En särskild föreskrift om att hänsyn också skall tas till den häktades ålder och kön torde kunna undvaras i den nya lagen. Att sådant hänsynstagande ändå skall ske är självklart.

Enligt 7 & tillämpningskungörelsen skall intagen, som kvarhållits längre än ett dygn, dagligen vistas utomhus minst en timme, om inte hinder möter. En bestämmelse i ämnet bör lämpligen ha sin plats i nya häkteslagen och utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i 13 å andra stycket KraL. Det föreslås därför att i 8 5 nya häkteslagen tas in en bestämmelse som anger att häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om inte synnerligt hinder möter där» emot. .

Genom det valda uttryckssättet att möjligheten till uto'mhusvistelse skall gälla ”dagligen”, markeras att bestämmelsen i princip avser fri- '

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975/76: 90 153

hetsberövanden som sträcker sig över längre tid'än'ett dygn. Även vid kortare frihetsberövanden—bör dock behovet av utomhusvistelse tillgodo- ses i möjlig utsträckning.

Enligt 10% häkteslagen har de i lagen upptagna bestämmelserna om häktad motsvarande tillämpning på den som anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott. Detsamma bör gälla också den som inta- gits i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt samt den som tillfälligt placerats i häkte med stöd av 43 5 första stycket tredje punkten KraL. Bestämmelser härom bör tas in i den nya häktesla- gen och där placeras i 16 %. Vidare bör i 17 % nya lagen tas in en mot- svarighet till 115 nuvarande lag rörande häkteslagens tillämpningsom- råde i övrigt. '

I 12 & första stycket häkteslagen finns en bestämmelse som anger att Kungl. Maj:t meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen. Eftersom tillämpningsföreskrifter kan utfärdas i administrativ ordning även utan stöd av ett i lag givet bemyndigande kan en lagbe- stämmelse i ämnet undvaras. Det föreslås därför att i nya häkteslagen inte införs någon motsvarighet till 12 5 första stycket nuvarande lag.

I 3 % första stycket tillämpningskungörelsen föreskrivs att visitation av kvinna inte får verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller lä- kare. En ny bestämmelse i ämnet, som bör få sin plats i 3 & första styc- ket tillämpningsförordningcn, bör lämpligen ange att visitation av inta- gen endast får verkställas och bevittnas av läkare, sjuksköterska eller person av samma kön.

Nuvarande bestämmelser om transport'av intagen i 14 & tillämpnings- kungörelsen bör med vissa jämkningar överföras till tillämpningsförord- ningen och där placeras i 9 5.

16. Avslutande synpunkter

Som förut anförts ( avsnitt 3 ) förutsätter ett fullständigt genomförande av de i promemorian föreslagna principerna för behandlingen av häkta- de m. fl. vissa rcsursförstärkningar, särskilt i fråga om häktenas bygg- nadsmässiga utformning. Frågan om sådana resursförstärkningar måste av flera skäl tas upp i olika etapper. En viss försiktighet i bedömningen är också påkallad med hänsyn till den pågående utredningen om över- syn av bestämmelserna om häktning m. 111. Vid sådant förhållande synes det bli nödvändigt med en prioritering som i första hand tillgodoser de mest angelägna behoven. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas de häkten som har det största antalet intagna med långa häktningstider.

Även om det sålunda inte kan förväntas att förändringar i fråga om häktenas utformning kan realiseras på kort tid, föreligger som förut nämnts anledning att redan nu genomföra den i promemorian före-

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975/76: 90 154

slagna nya lagstiftningen om behandlingen av häktade m.fl. Ett sådant tillvägagångssätt kan visserligen få till följd att vissa materiella bestäm- melser om behandlingens utformning i en del fall inte redan från början kommer att kunna tillämpas i avsedd utsträckning utan först små- ningom i takt med förändringar i häktesbeståndets utformning. Särskilt gäller detta de vidgade möjligheterna för häktade att vistas tillsammans med andra intagna. Nämnda olägenheter bör dock kunna accepteras med hänsyn till det angelägna i att få till stånd en ny lagstiftning som är bättre ägnad än den nuvarande att främja ett positivt utvecklingsarbete på förevarande område. Under ett övergångsskede bör det ändå i ej obe— tydlig utsträckning vara möjligt att utnyttja befintliga lokaliteter på ett sätt som kan underlätta de häktades situation i överensstämmelse med intentionerna bakom den nya lagstiftningen. .

l—llr—l mxl omar

125 Zst. —

• Sida 155
•  Original

Prop. 1975/76: 90 155

Förslaget till Gällande tillämpningsförordning tillämpningskungörelse 1 5 1 5 2 & —- 3 5 3 5 4 & 1 o. 2 st. — 4 & 3 st. 5 5 2 st. 5 5 8 & 2 o. 3 st. 6 €; 11 5 7 & 12 5 8 5 6 & 9 5 14 & 10 5 2 å 11 5 10 5 mg 15

(I!)

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975/76: 90