Prop. 1966:98

('med förslag till virkes- mätningslag',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

1

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till virkes-

mätningslag; given Stockholms slott den 25 mars 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till virkesmätningslag.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny virkesmätningslag ersätter den nuva­ rande lagen om virkesmätning från år 1947. Enligt förslaget skall, liksom hittills gällt, både kvantitets- och kvalitetsmätning av köpvirke utföras ef­ ter skogsstyrelsens föreskrifter. I övrigt föreslås åtskilliga förenklingar i regleringen av virkesmätningen. Bestämmelserna avses gälla endast i fråga om sågtimmer av barrträd samt massaved. En långtgående liberalisering föreslås för att underlätta mätningsreglernas anpassning till olika bransch­ intressen. Det nuvarande systemet med statlig auktorisation av virkesmät- ningsorgan föreslås upphävt liksom det officiella besvärsinstitutet med kontrollnämnder.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 98

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

¹ §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall ut­ föras enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantagas från till- lämpningen av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat slag än som anges i första stycket.

2

§•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot 1 §, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över auktoriserad mätning som verkställts före den nya lagens ikraftträdande äga äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

4

berör lagstiftningen om virkesmätning. I betänkandet framlagda förslag dels till omorganisation i skogsstyrelsen dels i vissa frågor om tillsyn och under­ visning m. m. avser jag inte att beröra i detta sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Gällande bestämmelser

Mätning av virke innebär i regel att man med särskilda redskap bestäm­ mer yttermåtten på avverkat virke och med ledning av erhållna värden be­ räknar kubikinnehållet exempelvis i ett antal stockar eller en trave massa­ ved (kvantitetsmätning). Mätningen innefattar tillika ett bedömande av virkets beskaffenhet (kvalitetsmätning).

Försäljning av avverkat virke sker här i landet sedan länge i stor ut­ sträckning på det villkor att köpeskillingen utgår i förhållande till virkets mängd och kvalitet. Vid försäljningen avtalas då att virket senare skall in­ mätas för fastställande av köpeskillingens belopp.

Under tiden före sekelskiftet och årtiondena närmast därefter företogs mätning av försålt virke mera sällan av säljare och köpare gemensamt eller av mätare som representerade dem båda. Mätningen kom efter hand allt­ mera att ombesörjas av särskilda sammanslutningar av trävarubolag och andra större virkesköpare, s. k. virkesmätningsföreningar. En sådan för­ enings främsta uppgift var att verkställa mätning av virke som inköpts av föreningens medlemmar (köpvirke). Medlemmarna ägde genom föreningen erhålla mätning även av sådant virke som de avverkat på egna fastigheter eller på skog där de förvärvat avverkningsrätt (eget virke). Virkessäljama var emellertid inte representerade inom virkesmätningsföreningarna eller deras styrelser. Detta förhållande väckte med tiden allt större missnöje, eftersom prisbildningen på virke har samband med mätningsförfarandet och det ansågs att även säljarna av virket borde ha inflytande på mät­ ningen. Med anledning av dessa förhållanden stadgades i lagen den 20 juni 1935 (nr 369) om virkesmätning, att Kungl. Maj :t ägde förordna att viss mätning fick ombesörjas endast av virkesmätningsnämnd, bestående av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt opartisk ord­ förande.

Under de närmaste åren efter tillkomsten av denna lag ändrade virkes­ mätningsföreningarna sin organisation så att företrädare för virkessäljama och virkesköparna blev lika representerade i föreningarnas styrelser. Efter­ som huvudsyftet med lagstiftningen härigenom nåddes, blev lagen inte satt i tillämpning.

De grundläggande bestämmelserna om virkesmätning är nu meddelade i lagen den 20 juni 19^7 (nr 270) om virkesmätning. Denna lag ersatte såväl 1935 års virkesmätnmgslag som den av kristidsförhållandena under andra

6

ningsnämnd, för vilken Kungl. Maj :t äger utfärda reglemente. Lagens be­ stämmelser om auktoriserad mätning gäller även mätning som utförs av sådan nämnd (1 § första stycket och 3 §). Har förordnande om auktorise­ rad målning meddelats, skall även annan mätning av virke än som om­ fattas av förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning, om det på­ fordras (4 §).

Något förordnande om att mätning skall ske genom virkesmätningsnämnd har hittills inte meddelats. Däremot har samtliga virkesmätningsföreningar i landet, f. n. tolv till antalet, erhållit auktorisation enligt lagen.

Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 271) med förordnande jämlikt lagen den 20 juni 1947 om virkesmätning, m. m. (förordnandekungörelsen) har Kungl. Maj :t förordnat att mätning av vissa angivna virkesslag skall ske enligt skogsstyrelsens föreskrifter, dels i fråga om köpvirke, när mät­ ningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket, dels i fråga om virke som virkesförädlare avverkat på grund av avverk­ ningsrätt, när mätning erfordras för att bestämma avverknings- eller trans­ portkostnad eller därmed jämförlig kostnad. I kungörelsen stadgas vidare att mätningen skall, med visst undantag för brännved, ske såsom auktori­ serad mätning, om det begärs av någon vars rätt berörs av mätningen.

I övrigt upptar kungörelsen bestämmelser om kostnader i anledning av auktoriserad mätning samt bestämmelser om att närmare föreskrifter an­ gående tillämpningen av virkesmätningslagen meddelas av skogsstyrelsen och att styrelsen även äger meddela vissa undantag från kungörelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Skogsstyrelsens utredning

Nuvarande förhållanden

Inledningsvis nämner skogsstyrelsen att den årliga avverkningen i landet av gagnvirke, huvudsakligen sågtimmer och massaved, numera uppgår till omkring 50 milj. skogskubikmeter, representerande ett värde av inemot 3,4 miljarder kr. Omkring två tredjedelar av denna virkesmängd inmäts genom de förutnämnda virkesmätningsföreningarna. Återstående tredjedel utgörs av köpvirke, som är föremål för mätning genom parternas försorg (privat mätning), samt av virke från industriföretagens egna skogar och avverk­ ningsrätter där föreningsmätning inte påkallas. Den virkesmätning som för­ eningarna ombesörjer motsvarar över 220 000 mätningsuppdrag varje år. Huvuddelen härav utgörs av s. k. frivillig föreningsmätning medan den auktoriserade mätningen upptar en obetydlig andel, under perioden 1957— 1963 endast 25 uppdrag per år. Med ledning av statistiska uppgifter från virkesmätningsföreningarna beräknar styrelsen att säljares och köpares

att det endast är sådan mätning som kan överklagas genom hänvändelse till kontrollnämnd.

Virkesmätningsrådet som bildades år 1941 är ett enskilt organ för vid­ gat samarbete mellan mätningsföreningarna och andra intressenter på virkesmatningens område. I en redogörelse för rådets sammansättning och funktioner meddelar styrelsen att varje virkesmätningsförening i rådet har företrädare for köpare och säljare. I rådet ingår även representanter för domänstyrelsen, skogsindustrin, skogsägarföreningarna och sågverken. Rå­ det har under de gångna åren bedrivit en omfattande verksamhet för att bl. a. främja ändamålsenlig virkesmätning och stimulera en god virkesvård och är särskilt inriktat på att därvid beakta de krav som utvecklingen inom skogsbruket och skogsindustrin föranleder. Rådet utför eller medverkar i utredningar och undersökningar av betydelse för virkesmätningen samt re­ presenterar virkesmätningens intressen inför myndigheter och organisa­ tioner.

Bland skogsstyrelsens huvuduppgifter på virkesmätningens område in­ går främst att utfärda nya eller ändrade mätningsföreskrifter. De föregås enligt styrelsen i regel av ingående utredningar och andra förberedelser så­ som överläggningar med representanter för köpare och säljare, provmät­ ningar, provsågningar, försökskokningar av massaved och andra tekniska undersökningar. Mätningsföreskrifterna publiceras i tryckta cirkulär som distribueras till myndigheter och enskilda intressenter. Föreskrifterna om­ arbetas tid efter annan, i allmänhet efter förslag av virkesmarknadens par­ ter.

Undantag från bestämmelserna om virkesmätning får i viss utsträck­ ning meddelas av skogsstyrelsen. Dispensverksamheten betingas enligt sty­ relsen i regel av köpares eller säljares speciella önskemål i fråga om virket. Dispensärendena brukar tillfälligt öka i antal i samband med att nya mät­ ningsföreskrifter utfärdas. Antalet dispensärenden är i genomsnitt omkring 60 per år.

Behovet av mätningsregler

I betänkandet redovisar skogsstyrelsen det huvudsakliga utfallet av två brett upplagda enkäter i frågor om virkesmätningslagstiftningen och dess tillämpning. I den ena har ett stort antal av virkesmätningen berörda myn- digheter, organisationer och övriga intressenter uttalat sig med anledning av- förfrågningar som gjordes av 1955 års skogsvårdsutredning. I den andra har skogsstyrelsen under åren 1962—63 ånyo inhämtat upplysningar från hu­ vudparten av dessa intressenter.

Inledningsvis erinrar skogsstyrelsen om att det i förarbetena till den nu­ varande virkesmätningslagen betonas att mätningen är av intresse inte en­

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ningen hade säljarnas, köparnas och arbetstagarnas förtroende. Flertalet instanser hade betonat att lagregleringen i avsevärd grad bidragit till att skapa ordning och reda på virkesmätningens område. Utredningen påpeka­ de även att vissa undersökningar och ändringar av mätningsmetoderna som skogsstyrelsen verkställt medfört att industrin kunnat tillföras avsevärda kvantiteter fullgod råvara som på grund av olämpliga mätningsregler tidi­ gare blivit liggande kvar i skogen.

Materialet i den av skogsstyrelsen år 1962—63 genomförda enkäten ut­ visar enligt styrelsen att de av virkesmätningen direkt berörda intresse­ grupperna genomgående anser att ordning och reda på ifrågavarande om­ råde även i fortsättningen befrämjas av att det existerar gemensamma, i görligaste mån enkla mätningsregler. Dessa bör gälla landet i dess helhet eller delar darav, omfatta de viktigaste virkessortimenten samt anpassas till utvecklingen inom skogsbruk och skogsindustri och till parternas behöriga intressen. Lämpligt utrymme för överenskommelser i mätningshänseende mellan parterna anses emellertid böra finnas.

Skogsstyrelsen uttalar att den för egen del i det väsentliga ansluter sig till den uppfattning som dels framförts av 1955 års skogsvårdsutredning och dels kan utlasas i de senaste enkätsvaren. De i förarbetena till den nuvarande virkesmätningslagstiftningen gjorda uttalandena om nyttan i skilda avseenden av ordnade mätningsförhållanden finner styrelsen alltjämt i huvudsak vara aktuella. Styrelsen anser sålunda att mätningsregler av i huvudsak den allmänna innebörd som anförts bör vara ägnade att befordra och vidmakthålla tillfredsställande förhållanden på virkesmarknaden till gagn för både de närmaste intressenterna och det allmänna. En återgång till gamla tiders fria matning kan inte försvaras med några bärande skäl. Reglerande enhetliga mätningsbestämmelser hör således enligt styrelsens mening alltjämt finnas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Behovet av fortsatt lagstiftning

Mot bakgrunden av nyssnämnda uttalanden och de resultat som ifråga­ varande enkäter gett diskuterar skogsstyrelsen i betänkandet behovet &av en fortsatt lagstiftning på virkesmätningens område. I betänkandet anförs därvid i huvudsak följande.

Tiden efter tillkomsten av 1947 års lag om virkesmätning kännetecknas av att både skogsbruket och skogsindustrin genomgått en mycket stark ut­ veckling. Skogsbruket har genom mekaniseringen trätt in i en fas som allt­ mer skiljer sig från tidigare förhållanden. De mindre skogsägarnas intresse för och kunskap om skogsvård, avverkning och virkesaffärer har avsevärt förbättrats samtidigt som organisationssträvandena inom skogsbruket tagit sig uttryck i en alltmer utbredd samverkan över ägogränserna. Skogsindu­ strin har varit föremål för en genomgripande rationalisering och produk­

12

virkesvårdsmomenten framdeles kan komma att få väsentligt ökad angelä- genhetsgrad med hänsyn till råvarubasens begränsning samt skogsindu­ strins produktionsutvidgningar och växande virkesbehov. Rationell virkes- mätning befrämjar såväl en ekonomiskt och tekniskt riktig framställning av skilda sortiment som en lämplig behandling av virket vid transport och lagring.

På grund av det anförda och med hänsyn till egna erfarenheter under en lång följd av år uttalar skogsstyrelsen som slutsats att virkesmätningsverk- samheten i landet även i fortsättningen bör beredas den fasthet som vinns genom särskilda lagstiftningsåtgärder.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Skogsstyrelsen utgår från att det huvudsakliga innehållet i nuvarande lag alltjämt bör kunna tjäna syftet att upprätthålla ett väl avvägt och ut­ format system av såvitt möjligt stabila och ändamålsenliga regler för vir- kesmätning. Enligt styrelsen bör lagen alljäint ha karaktär av en fullmakts­ lag med befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att virkesmätning skall utföras i enlighet med föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller skogs­ styrelsen. Lagen bör avse endast sådan mätning som skall ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket. Den nuvarande bestämmelsen om att från avverkningsrätt härrörande virke som är avsett för egen förädling skall mätas enligt utfärdade föreskrifter har på grund av utvecklingen kom­ mit att sakna nämnvärd praktisk betydelse. Styrelsen föreslår därför att denna bestämmelse i lagen utgår. Definitionen av mätningsbegreppet bör moderniseras men mätningen liksom enligt nuvarande lag fortfarande avse bestämmande av såväl kvantitet som kvalitet. Möjligheten för Kungl. Maj :t att under vissa omständigheter föreskriva obligatorisk mätning genom auk­ toriserad mätare eller särskilt tillsatt virkesmätningsnämnd anser styrelsen inte längre erforderlig. Auktorisationsinstitutet bör dock enligt styrelsens förslag bibehållas och begreppet auktoriserad mätning utvidgas. Vidare bör möjligheten att överklaga sådan mätning finnas kvar medan helt nya, av statsmedel bekostade organ bör inrättas för att pröva besvären.

De många ändringar som skogsstyrelsen sålunda anser bör göras i gäl­ lande lagstiftning har styrelsen närmare redovisat i förslag till en ny lag om virkesmätning samt till en ny kungörelse i ämnet. Dessa författnings- förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Som framgår av styrelsens författningsförslag avses att styrelsen liksom hittills skall bemyndigas utfärda de närmare reglerna om hur virkesmät- ningen skall utföras. Oaktat den föreslagna lagtexten har en sådan utform­ ning att Kungl. Maj :ts bemyndigande omfattar allt slags virke, föreslås i be­ tänkandet en begränsning av de virkessortiment för vilka reglerna skall gälla. Styrelsen anför.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 98 år 1966

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Förutom bestämmelser om måttagning och volymberäkning har mätnings- föreskrifterna hittills innehållit regler även i fråga om kvalitetsbedömning. Fastställande av virkets beskaffenhet, vari som en viktig del ingår kvalitets­ bedömning och kvalitetsbehandling, torde vara en virkesmätares svåraste uppgift. Att med hjälp endast av yttre tecken på en stock eller i vissa fall genom borrning kunna någorlunda tillförlitligt avgöra utbredning och kon­ sistens av invändiga fel ställer störa krav på mätarens kunnighet och er­ farenhet särskilt i fråga om sågtimmer. Man kan därför inte begära lika god säkerhet i denna bedömning som i måttagningen. Emellertid är en stocks kvalitet till betydande del avgörande för dess värde som råvara. Kvalitets­ bedömning av massaved är i allmänhet lättare än i fråga om sågtimmer. Proceduren är där mindre tidskrävande och verkar knappast fördyrande på mätningen. Det är enligt styrelsen således nödvändigt att behålla kvalitets­ bedömningen med dess ofullkomligheter som en del av virkesmätningen.

Styrelsen anser vidare att övervägande skäl principiellt talar för att till- lämpa kvalitetsbedömning på allt saluvirke för vilket mätningsbestämmel- ser utfärdas. I enkätsvaren och i andra sammanhang har emellertid från flera håll uttalats att det är onödigt kostsamt med en ingående kvalitetsbe­ handling av sågtimmer när kvalificerade parter kommit överens om en er­ sättning för virket som grundar sig på förenklad kvalitetsbedömning. Skogs­ styrelsen anser dock att även reglerna om kvalitetsbedömning i princip bör vara tvingande. Liksom f. n. måste möjlighet till individuell dispensgivning finnas. För att enklare kunna tillmötesgå nyssnämnda önskemål bör dock styrelsen för hela eller delar av landet kunna medge generella undantag från föreskrivna regler i fråga om kvalitetsbedömning av sågtimmer. Som förutsättning härför bör gälla att parterna dels uttryckligen avtalat om ett enklare förfarande dels fyller andra kvalifikationsvillkor som det kan finnas skäl att uppställa.

Skogsstyrelsens förslag innefattar, som tidigare framgått, även ett upp­ hävande av möjligheten för Kungl. Maj :t att förordna om obligatorisk v i r- kesmätning genom auktoriserat organ. Styrelsen konsta­ terar till en början att Kungl. Maj :t hittills inte funnit anledning att på­ bjuda sådant obligatorium i vidare mån än som följer av 3 § förordnande­ kungörelsen, där det stadgas att virkesmätning enligt skogsstyrelsens före­ skrifter skall ombesörjas av auktoriserad virkesmätare, om det påfordras av den vars rätt berörs av mätningen. Med sistnämnda undantag föreligger således, påpekar styrelsen, full frihet för vem som helst att utföra virkes­ mätning enligt gällande mätningsregler. Det skulle, säger styrelsen,

rimma

illa med strävandena att förenkla mätningslagstiftningen att nu slopa denna frihet och förordna om ett ovillkorligt obligatorium. Någon formlig framställning om sådant förordnande har inte gjorts sedan lagens tillkomst och det finns, framhåller styrelsen, sannolikt inte inom intressentkretsen något underlag för en så omvälvande reform. Med hänsyn härtill bör det enligt styrelsens uppfattning inte heller längre vara nödvändigt att bibe­ hålla möjligheten till obligatorisk auktoriserad mätning.

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Om sålunda nämnda bestämmelse i lagen slopas såsom obehovlig bor, fortsätter styrelsen, i stället vissa åtgärder vidtas för att utveckla och stödja den ordnade, frivilliga mätningen. Med hänsyn till den betydelse virkesmät- ningsföreningarna kan beräknas fa i framtiden for att vidmakthålla och ut­ veckla en god ordning på virkesmätningens område och det angelägna i att virkesmätning utförs av opartiska organ i största möjliga utsträckning anser styrelsen att dessa föreningar alltjämt bör beredas stöd från det allmanna via ett fortsatt statligt auktoriseringsförfarande. Auktorisationsinstitutet torde nämligen vara en värdefull tillgång för att bevara stadga och för­ troende på virkesmarknaden. Bland villkoren för auktorisation bör då enligt styrelsen ingå bl. a. skyldighet att i fråga om de sortiment som berörs av regleringen utföra virkesmätning på begäran av envar vars ratt berörs av

mätningen.

Såvitt styrelsen kan bedöma finns det inte längre anledning att upprat - hålla nuvarande ordning med den av auktoriserad förening utförda föi- fattningsmässigt reglerade mätningen uppdelad i två typer, frivillig resp. auktoriserad. Varje slags mätning genom föreningen bör självfallet ut­ föras med samma sakkunskap, omsorg och oväld. Styrelsen föreslår där­ för att all virkesmätning som utförs av auktoriserat organ och som måste följa författningsenligt utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som auktoriserad. Enligt förslaget är sålunda mätning som utförs av auktorise­ rat organ inte att anse som auktoriserad, om mätningen avser virkessorti- ment eller virke från virkespost som inte omfattas av lagstiftningen.

Redan tidigare har nämnts att virkesmätningsföreningarna utövar egen kontroll av mätningar utförda av deras personal. Denna kontroll- och till­ synsverksamhet torde enligt skogsstyrelsen i det väsentliga fungera till­ fredsställande. Styrelsen anser att verksamheten får ökad betydelse om all författningsreglerad föreningsmätning skall utgöra auktoriserad mätning.

Oaktat en mätningsförrättning i regel berör motstående intressen och ofta innebär avgöranden av stor ekonomisk räckvidd har, som redan nämnts, en­ ligt redogörelsen i betänkandet auktoriserad mätning kommit till använd­ ning i relativt sett mycket liten utsträckning och antalet fall av klagan över dylik mätningsförrättning varit så få att besvarsinstitutet i reali­ teten upphört alt fungera. Bland orsakerna härtill framhålls i betänkandet dels att klagoproceduren är väl omständlig och alltför tidskravande dels att den förutnämnda interna kontrollen inom virkesmätningsföreningarna är rätt ingående. Virkesmätning är, fortsätter styrelsen, en i och för sig sa pass krävande uppgift alt inte ens påtagliga fel alltid kan undvikas. Härtill kommer alt felmöjligheterna ökas genom att mätarna måste bedriva sitt arbete i raskt tempo för att hålla kostnaderna nere samt att arbetsplatser­ na i regel är mycket spridda. Tillgång till en besvärsmöjlighet bör därför finnas. Skogsstyrelsen, som på anförda skäl avvisar tanken att återgå till den i 1943 års lag föreskrivna ordningen med skogsstyrelsen som fullföljds-

16

instans, framlägger i betänkandet ett förslag om att ombilda kontrollnämn­ den och ge den en rörligare form. På sätt närmare framgår av de till betän­ kandet togade författningsförslagen skall all mätning som auktoriserat organ utför enligt föreskrifter grundade på lagen, dvs. all auktoriserad mät­ ning, få överklagas till en särskild s. k. skiljenämnd. De nuvarande kon- trollnamnderna, en vid varje auktoriserad förening, ersätts med fyra över landet fördelade fristående skiljenämnder, varje nämnd sammansatt efter ärendets beskaffenhet i det enskilda fallet. Rätt att föra talan mot auk­ toriserad mätning skall enligt förslaget tillkomma envar utan begränsning och klaganden skall inte behöva visa att han har ett rättsligt intresse i sa­ ken. Styrelsen anser att det inte föreligger någon risk för att klagorätten än­ dock skall missbrukas. Rätten att föra talan är däremot, som nämnts, in­ skränkt till auktoriserad mätning. Besvär skall således inte få föras över mätningsförrättning som annan än auktoriserad virkesmätare utfört eller som avser virkessortiment eller virkespost som inte skall inmätas efter de tvingande regler som utfärdats med stöd av virkesmätningslagstiftningen. Bevärstiden töreslås bli tio dagar efter förrättningens avslutande. Liksom enligt nuvarande lag skall enligt förslaget s. k. mätbesked upprättas över auktoriserad mätning. Besvärstiden skall räknas från det sådant mätbesked utfärdats och avsänts till sakägarna från den auktoriserade sammanslut­ ningen.

I fråga om kostnaderna för besvärsförfarandet anför styrelsen följande.

Med hänsyn till att den föreslagna s. k. skiljenämndens arbete avser att utgöra en kontroll över uppdrag som enskilt organ utfört på beställ­ ning av virkesköpare eller virkessäljare skulle det ligga nära till hands att nämndens kostnader i huvudsak bestreds av den som påkallat prövning. Kostnaderna, som omfattar arvoden, dagtraktamenten och reseutgifter m m kan emellertid många gånger beräknas uppgå till belopp som inte står i rim­ lig proportion till det inmätta virkespartiets värde och framför allt inte till vad den klagande avser att vinna genom besvären. Skulle klaganden kunna bli skyldig till att svara för dessa kostnader, finns det anledning anta att overklagningsmöjligheten inte skulle utnyttjas av dem som är intresserade av resultatet av dylik mätning. Särskilt gäller detta virkespartier som inte representerar ett större värde. Styrelsen anser med hänsyn härtill och till svårigheten att vinna en praktiskt lämplig lösning av frågan om parts an­ svar för skiljenämndens kostnader och möjligheten att av motparten er­ hålla ersättning för utgifter att skiljenämndens kostnader bör bestridas av statsmedel. En sådan lösning synes också ligga i linje med det allmännas in­ tresse av att opartisk mätning utförs i största möjliga utsträckning. Sty­ relsen räknar dock inte med att något mera betydande antal besvär är att emotse.

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

18

somehrifrahdM""r “V FÖr deSSa StOI“ virkesoverlätelser finns inga som helst enhetliga regler ens för bestämmande av den ungefärliga kuhikmassan. Mättagningen sker pi ef, ej kontrollerbar, sa„ och sälånda “e

säkerhet som pa något sätt motsvarar mätningen vid överlåtelser

enl etefTslV1 t" fFOrblmdert Ullägger d°Ck att det 1 0ch med en lagstiftning

gt förslaget finns en försäljningsform som ger trygghet för korrekt

matnmg, nämligen leveransvirkesalternativet. Det är enligt förbundet sam- tidi t angelaget att tillämpningen av lagen inte påverkar eller snedvrider valet av leveransform.

Begränsningen av antalet virkessortiment, för vilka tvingande vTt2 rn terf,Ska11 UtfärdaS’ tm sågtimmer av barrträd samt massa- ved tillstyrks av de flesta remissinstanserna. För att förhindra kringgående

v vir esma mngslagstiftningen anser virkesmätningsrådet m. fl. det emel­ lertid nödvändigt, att de avsedda sortimenten klar" definiera/ i lagtexten

och att därvid lagstiftningens räckvidd bl. a. utsträcks något utöver de tra- trJHr gTanfSerna for Begreppet sågtimmer. Även ULF och Svenska Last-dennieraT ^ UnderStryker vikten - «« berörda sortiment klart

mening 1 frå«a om kvalet av virkes-

sortiment. Skånes handelskammare anser, med instämmande av kommersför ZUm’ aatt ,tVmgande föreskrifter för kvantitetsbestämning bör gälla

Z

t ^t/Tⁱnar volymen ligger till grund för bestämmande av veder­

laget. Detta skulle förhindra oreda inom virkeshandeln samt fördyring och

ZrgZlniZa °T ™keSredovisning- Skogsvårdsstyrelsen i Krono-

rundvirke och f ^ ^ ^ ^ tiU nytta bäde för handeln med

undv rlre och för alla som skall erlägga eller motta ersättning för avverk-

g eller transport av rundvirke, om det fanns vissa grundläggande regler för volymmatnmg av allt rundvirke vilka hade en genom författning befäst stallning. Svenska Propsexportörernas Förening anser att enhetlig mätning ar av största vakt vid export, eftersom den utländske köparen förväntar sig att likartade sortiment är inmätta efter samma principer, oavsett från vilket

^thstnk, varorna skeppas. Mätningsföreskrifterna

nL,e

därför

uZpas

oggrant och enhetligt inom hela landet vid mätning även av exportvirke

Skånes handelskammare föreslår däremot med hänsyn till de skilda mät' nmgssystem som förekommer i olika länder att exportmätning helt undan- tas från lagens tillämpning. ö

.Vorrft0»e/!s och Västerbottens läns handelskammare anser att möjlighet till utökning av sortimenten hör tilläggas skogsstyrelsen,

över de riktlinjer som i betänkandet dragits upp för mätningsreg- er nas omfång uttalas stor tillfredsställelse från de flesta remist

s anseina. I nagra fall betonas därvid vikten av vad styrelsen även an fort om att nya eller ändrade regler utformas i nära samarbete med intres­ sentgrupper pa virkesmarknaden.

Svenska sågverksföreningars riksförbund föreslår att skogsstyrelsen ut-

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

19

foimar normativa regler för de sortiment, som inte omfattas av tvångs­ reglering, i all den utsträckning representativa parter så önskar. Tekniskt bör, anser förbundet, normreglerna utformas så att de träder i kraft om parterna i enskilt avtal inte bestämt annorlunda. Även Svenska Propsexportörernas körening anser det vara av värde för virkeshandeln om skogssty­ relsen utfärdar normerande mätningsregler för andra sortiment av betydel­ se för branschen.. Samma uppfattning har skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län.

I fråga om kvalitetsbedömningen vid virkesmätningen fram­ håller Svenska sågverksföreningars riksförbund, som endast yttrat sig om sågtimmerbestämmelserna, att skäl redan nu kan anföras för att utesluta kvalitetsbedömningen från de tvingande bestämmelserna och låta norme­ rande regler träda i dessas ställe. Skälen för att bibehålla även kvalitetsreg- leringen i föreslagen utsträckning synes dock förbundet alltjämt böra till­ mätas större vikt, varför förbundet ansluter sig till utredningens förslag. Förbundet framhåller dock att det av lagtextens formulering klart bör fram­ gå att de tvingande bestämmelserna skall gälla endast i den mån mätning­ en är avsedd att ligga till grund för vederlagsberäkning.

Virkesmätningsrådet m. fl. ställer sig tveksamma till skogsstyrelsens ut­ talanden om undantag från reglerna för kvalitetsbedömning och anför.

Det är överraskande att styrelsen inte anser sig böra räkna med gene­ rella undantag från föreskrivna regler beträffande massaved under i vart fall samma betingelser som i fråga om sågtimmer. De svåra spörsmål om vilka förutsättningar som skall stipuleras för att undantag skall kunna medges är inte tillräckligt belysta i betänkandet. Detta gäller t. ex. frågan om vilka parter som i sammanhanget kan anses som kvalificerade. __ En­ hetliga och tvingande kvalitetsföreskrifter bör utfärdas endast för sådana sortiment som blir föremål för privat mätning i större utsträckning, såsom sågtimmer. Beträffande massaved, som i fråga om vederlagsmätning nära nog hundraprocentigt inmäts genom mätningsföreningarna, bör det vara naturligt att i de fall enighet i kvalitetsfrågorna föreligger mellan virkes- marknadens parter inom ett större område kvalitetsföreskrifterna utformas i enlighet med parternas mening.

Skogsindustriernas samarbetsutskott ansluter sig till detta yttrande men betonar nödvändigheten av enhetliga regler inom pris- och mätningsom- råden. Virkesmätningsrådets m. fl. uppfattning delas av Skånes handels­ kammare och, i fråga om massaveden, även av Svenska sågverksföreningars riksförbund. Skogshögskolan erinrar om att enligt förslaget generella till­ stånd till en enklare kvalitetsbedömning bör kunna ske beträffande såg­ timmer. Högskolan tillägger att det, med den utformning kvalitetsbesläm- melserna nu har för massaveden, med fog kan hävdas alt dispens skall kunna ges även beträffande kvalitetsbestämmelserna för massaved. Kvali­ tetskravet på ved råvaran kan nämligen vara helt olika för skilda typer av massainduslrier.

Norrbottens och t Österbottens låns handelskammare anser det önskvärt

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

20

att närmare föreskrifter om befrielse från kvalitetsbedömning intas i för­ fattningstexten så att man undviker systemet med generella tillstånd eller dispenser. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län förordar att de tvingande reg­ lerna för kvalitetsbestämning ersätts av normerande bestämmelser och skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anser att ett slopande av de tvingande kvalitetsreglerna bör övervägas.

I fråga om virkes mätning genom auktoriserat organ görs ingen invändning mot skogsstyrelsens förslag att slopa den nuvarande bestämmelsen om obligatorisk auktoriserad mätning. Likaså är tanken att ändock behålla rätten för främst virkesmätningsföreningarna att även fram­ gent vinna auktorisation bedömd som riktig på de flesta håll. Även det där­ med nära sammanhängande förslaget att all föreningsmätning enligt för­ fattningsenligt utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som auktori­ serad mätning godtas av huvuddelen av remissinstanserna. Kommerskolle­ gium avstyrker dock förslaget och anför.

Utvecklingen inom skogsbruket till koncentration av avverkningar, ökad mekanisering samt den allt allmännare övergången till lastbilstransport av virket medför att tiden för mätningar blir allt knappare. Det kan svårligen undvikas att felaktigheter uppkommer vid mätningsförrättningar. Ofta är felen bagatellartade. Då felaktigheter i auktoriserad mätning kan till­ rättas endast efter överklagande hos skiljenämnd, innebär förslaget att utvidga denna mätning en försämring i förhållande till nu gällande ord­ ning. Möjligheten att i första hand anlita frivillig mätning samt därefter i förekommande fall auktoriserad sådan anser kollegiet smidigare än det i betänkandet förordade systemet.

Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att förslaget i denna del innebär att större krav måste ställas på förrättningens utförande främst i fråga om den kvalitativa sågtimmerklassificeringen, där förbundet anser att en genomgripande ändring av kvalitetsindelningen är nödvändig för att nå tillfredsställande samstämmighet med sågningsresultatet. Handelskamma­ ren i Göteborg finner att förslaget innebär en uppklassning av förenings- mätningen i förhållande till den privata mätningen. Utan att ta ställning till frågan om en sådan, åtminstone formellt ökad kvalitetsdifferentiering mellan de olika slagens mätning är befogad eller ej, understryker handels­ kammaren vikten av att föreningsmätarnas kompetens ägnas speciell upp­ märksamhet efter ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen. En liknande uppfattning uttalar Svenska Propsexportörernas Förening. För­ eningen ifrågasätter om inte formella krav på mätningspersonalens kom­ petens bör införas.

Den i betänkandet gjorda uppdelningen mellan auktoriserad virkesmät- ning utförd av auktoriserat organ och annan mätning utförd av sådant organ ogillas av handelskammaren i Karlstad, skogshögskolan, skogsvårdssty­ relsen i Kronobergs län samt Svenska sågverks föreningarnas riksförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

22

nämnd, tio dagar efter förrättningens avslutande, vara alltför knappt tillta­ gen och i praktiken innebära att en köpare endast i undantagsfall har möjlig­ het att klaga. Svenska Lasttrafikbilägareförbundet framhåller att klagotiden tio dagar ur transportintressenternas synpunkt är för kort med hänsyn till att i mätningsförrättning även ingår bedömning och ställningstagande till upplags- och vägfrågor. Uppdagas missförhållanden, sker det nästan un­ dantagslöst minst tio dagar efter mätningsförrättningens avslutande, ofta intill ett halvt år eller mera efter mätningens avslutande, och vid helt skilda klimatiska förhållanden än när denna ägde rum. Förbundet vill med skär­ pa understryka behovet av att hos skiljenämnd få föra klagan, vilken skall upptas till behandling beträffande uppläggning av virke samt klassning av transportväg till och från upplagsplats, oaktat klagan ej framförts inom föreskrivna tio dagar. Svenska sågverksföreningars riksförbund anser att det i Götaland behövs minst två skiljenämnder eller en skiljenämnd med flera divisioner för att inte handläggningen skall fördröjas i onödan. För­ bundet förordar vidare att vid avgörande i ärende, där köparen är ett såg- verksföretag, som huvudsakligen baserar sin fångst på köpt skogsråvara, en ledamot i nämnden skall representera denna köparkategori.

I fråga om den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet av en ny lag, den 1 juli 1967, framhålls i yttrandet från virkesmätningsrådet m. fl. att alla nö­ diga förberedelser för genomförande av en under år 1966 beslutad ny lag­ stiftning inte med säkerhet kan hinnas med till denna tidpunkt. I varje fall anser rådet det principiellt riktigast att den nya lagen träder i kraft vid bör­ jan av nytt räkenskaps- och arbetsår för mätningsföreningarna, eller den 1 september.

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Departementschefen

Virkesmätningen har sedan länge varit föremål för särskild lagstiftning. Denna har vid olika tillfällen omarbetats i anslutning till den fortgående ut­ vecklingen inom skogsnäringen. F. n. gäller lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning.

Expansionen inom näringslivet under senare år har i hög grad omfattat även skogsbruket och skogsindustrin. Dessa svarar tillsammans för ett årligt bruttoproduktionsvärde som överstiger 10 miljarder kr. och för omkring en tredjedel av landets hela export. Huvuddelen av allt avverkat virke blir före­ mål för mätning i en eller annan form. Enhetlig och korrekt mätning har stor betydelse för en sund prisbildning på skogsprodukter. Inom skogsbru­ ket pågår en intensiv utveckling och rationalisering, som till stor del berör avverkningsmetoderna. I takt därmed har även teknik och metoder för vir­ kesmätningen utvecklats. Det har mot denna bakgrund befunnits lämpligt att ompröva även lagstiftningen på området.

24

Som skogsstyrelsen framhållit kan regleringen i en krissituation behöva utvidgas till att avse även andra virkessortiment än de nyssnämnda. Å and­ ra sidan kan utvecklingen inom virkesmätningen också föranleda behov aA begränsningar. Genom särskild bestämmelse i lagen bör Kungl. Maj :t därföi få befogenhet att förordna om ändring i fråga om sortimenten.

Liksom gällande lag bör den nya lagen vidare innehålla en definition as begreppet virkesmätning. Skogsstyrelsens förslag i denna del har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. I nära anslutning till förslagei förordar jag en bestämmelse av innehåll att med virkesmätning avses be­ stämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedö­ mande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

I frågan huruvida virkesmätning alltid måste omfatta även bedömande av virkets kvalitet är meningarna delade. Vissa företrädare för bl. a. sågverks­ industrin hävdar att reglerna i detta hänseende bör vara dispositiva och så­ ledes träda i tillämpning endast i den mån kvaliteten på ett virkesparti en­ ligt köpeavtal skall ligga till grund för beräkningen av priset på virket. Från andra håll påyrkas stor frihet för branschens egna organisationer att inom större pris- och mätningsområden själva bestämma i vad mån avtalsfrihet bör råda i fråga om kvalitetsmätningen. Den meningen har även framförts att tvingande kvalitetsmätningsregler skall gälla endast för sortiment som till stor del brukar mätas även utom virkesmätningsföreningarna.

Skogsstyrelsen har i sitt betänkande dragit upp de huvudprinciper som styrelsen anser sig böra följa när den fastställer nya eller ändrade föreskrif­ ter för virkesmätningen. Styrelsen har därvid bl. a. funnit det möjligt att lämna större spelrum för enskilda överenskommelser. Över dessa riktlinjer har remissinstanserna undantagslöst uttalat sin stora uppskattning. Även enligt min mening är tiden nu inne att genomföra en rätt långt gående libe­ ralisering. Styrelsen kan därvid givetvis bl. a. föreskriva att mätningsreg- lerna i viss omfattning inte är tvingande för parterna. En sådan lättnad bör, som påpekats från branschhåll, komma i fråga särskilt i fall när

tillämpning

av bestämmelser om kvalitetsbedömning är obehövlig med hänsyn till inne­ hållet i avtalet mellan säljare och köpare. Jag vill också med hänsyn till de betydande kostnaderna för virkesmätningen understryka angelägenheten av att föreskrifterna inte framtvingar användning av mer komplicerade mät- ningsmetoder än som är oundgängligen nödvändigt. I likhet med ett antal remissinstanser anser jag att sådana undantagsbestämmelser inte bör med­ delas som anknyter till speciella kvalifikationer hos de enskilda parterna.

Enligt gällande lag äger Kungl. Maj :t förordna att virkesmätning skall ut­ föras av auktoriserat organ. Lagen upptar vidare regler för meddelande av auktorisering och om klagorätt över auktoriserad mätning. Med stöd av be­ myndigandet har Kungl. Maj :t förordnat att virkesmätning skall utföras av auktoriserat organ, om det påfordras av den vars rätt är beroende av mät­ ningen. Samtliga virkesmätningsföreningar har auktoriserats. Den helt över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som ar amnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall ut- loras enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

2 §•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantas från till- lampnmgen av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat slag an som anges i 1 §.

4 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot bestämmelsen i 1 8 domes till dagsböter.

Denna lag trader i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över

auktoriserad matnmg som verkställts före ikraftträdandet äga äldre be- stammelser alltjämt tillämpning.

28

personer, vilka företräda virkessäljar-, virkesköpar-, skogsarbetar- och transportintressena.

Ordföranden utser bland de sålunda förordnade för varje särskilt ären­ de, med hänsyn till partsställningen och ärendets beskaffenhet samt övriga förhållanden, dem som skola inträda i nämnden.

Om omröstning i nämnden skall gälla vad i lag finnes stadgat rörande om­ röstning beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Ledamöterna och av nämnden anlitad sakkunnig skola åtnjuta ersätt­ ning av statsmedel enligt grunder, som Konungen bestämmer.

6

§•

Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogssty­ relsen.

7 §.

Åsidosätter någon vad på honom ankommer till fullgörande av mätnings- regel, som meddelats med stöd av denna lag, eller ombesörjer någon sådan i lagen avsedd mätning som han icke är berättigad verkställa, straffes med dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som visar vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt lagen.

Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning, som är straffbar enligt brottsbalken.

8

§•

Bestämmelser om antalet skiljenämnder, skiljenämnds verksamhetsom­ råde samt närmare föreskrifter i övrigt angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogs­ styrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr 270) om virkesmätning upphör att gälla.

Skogsstyrelsens förslag

till

kungörelse med förordnande jämlikt lagen om virkesmätning, m. m.

Med stöd av lagen den om virkesmätning förordnas som följer.

1 §•

De bestämmelser om mätning av virke, som meddelas i denna kungörelse, avse sågtimmer av barrträd samt massaved.

2

§•

Mätning av sådant virke, som omförmäles i 1 §, skall utföras i enlighet med av skogsstyrelsen meddelade föreskrifter där mätningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket. Finnes så påkallat, må skilda föreskrifter utfärdas för olika delar av riket.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 mars 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet L^ind, justitierådet

Y.

S^öderlund,

regeringsrådet Å^björnsson,

justitierådet B^runnberg.

Enligt lagrådet den 16 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 4 mars 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat för­ slag till virkesmätningslag.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av kanslirådet P. K. Hildebrand.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1 §•

Enligt 1 § är lagen direkt tillämplig endast beträffande sågtimmer av barrträd eller massaved. I 3 § har emellertid KungL Maj :t tillagts befo­ genhet att förordna om ändring i fråga om sortimenten, bl. a. så att lagen skall omfatta virke även av annat slag än som omnämns i 1 §. Enligt straff­ bestämmelsen i 4 § skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen i 1 § dömas till dagsböter. Uppenbarligen är avsikten att när Kungl. Maj :t meddelat förordnande enligt 3 § den ändring av sortimen­ ten, som därigenom gjorts, även skall beaktas vid tillämpning av 4 §. Enligt lagrådets uppfattning skulle detta tydligare framgå om bestämmelsen i 3 § överförs till 1 §. Förslagsvis kan bestämmelsen upptas som ett andra stycke i 1 §. I det nya andra stycket skall hänvisningen avse första stycket. Vidare skall 4 § erhålla beteckningen 3 §. Lagrådet hemställer att dessa ändringar vidtas.

2

§•

Enligt 1 § skall virkesmätning, som avser närmare angivna virkesslag och är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, utföras en­ ligt meddelade föreskrifter. Innebörden härav synes vara att om över huvud taget virkesmätning skall äga rum i samband med en överlåtelse, den skall ske på föreskrivet sätt. Hinder torde däremot icke föreligga mot att verk­

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^änge, K^ling, E^denman, J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, lagrådets den 21 mars 1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 mars 1966 remitte­ rade förslaget till virkesmätningslag.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Enligt 1 § tredje stycket i gällande lag om virkesmätning förstås med vir- kesmätning bl. a. bestämmande av virkets stycketal och dimensioner såvitt det sker genom räkning och mätning. Dessa två metoder motsvarade vid lagens tillkomst vad som då allmänt brukades när det gällde att bestämma kvantiteten av olika virkesposter. De senaste årens snabba utveckling inom skogsbruket och skogsindustrin har emellertid omfattat också metoderna för virkesmätning. Ett intensivt arbete bedrivs f. n. inom branschen med försök och utveckling av helt nya sådana metoder. Allteftersom dessa visar sig ge godtagbara resultat för bestämmande av virkets kvantitet bör de få komma i tillämpning. Likaväl som de konventionella metoderna bör de nya tillämpas enhetligt och följa de föreskrifter skogsstyrelsen efter samråd med berörda branschintressenter kan finna skäl att meddela. På grund härav har såväl i skogsstyrelsens förslag som i det till lagrådet remitterade för­ slaget begreppet virkesmätning i fråga om kvantiteten utformats så att där­ med förstås bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt, medan de metoder varigenom kvantiteten bestäms inte särskilt an- getts i lagtexten. Innebörden av det remitterade förslaget är således att, om över huvud taget kvantiteten skall bestämmas i samband med en överlåtelse av virke, detta bestämmande skall ske på föreskrivet sätt. Lagrådet har emellertid uttalat, att enligt det remitterade förslaget hinder inte torde före­ ligga mot att verkställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter helt genom fri uppskattning utan användande av någon metod som brukas vid virkesmätning, samt förordat att metoderna mätning, räkning eller väg-

33

ning skulle anges i lagtexten. Härvid är emellertid att märka att just upp­ skattning ehuru enligt noggrant bestämda normer utgör ett viktigt inslag i de moderna metoderna för kvantitetsbestämning. Det kan förväntas att detta inslag kommer att öka i snabb takt under den fortsatta utvecklingen av vir- kesmätningstekniken och därvid behöva kombineras också med andra me­ toder än dem som nu brukas vid virkesmätning. Något behov av särskilt ut­ rymme för en helt fri uppskattning synes inte föreligga, och önskemål här­ om har inte heller uttalats i lagstiftningsärendet. Jag är således inte beredd att tillstyrka någon inskränkning av metodurvalet i enlighet med vad lag­ rådet förordat. Den nyss angivna innebörden av det remitterade förslaget kommer enligt min mening klart till uttryck i den föreslagna lagtexten. I sammanhanget kan ånyo betonas vad skogsstyrelsen anfört om att sty­ relsens nya tillämpningsbestämmelser skall omfatta endast grundreglerna för mätningen och att de inte kommer att göras mera ingripande än som är oundgängligen nödvändigt.

Lagrådets hemställan under 1 § om viss redaktionell jämkning kan jag däremot biträda. Vidare bör viss redaktionell jämkning göras i den nya 3 §.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att anta lagförslaget med den ändring som sålunda har angetts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Ur protokollet:

Ulf Lönnqvist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660241