Prop. 1967:121

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egen\xad dom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.',)

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

1

Nr 121

Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egen­ dom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

t ) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156 ) om vissa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanför- hållande i fråga om fast egendom,

3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290), 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar, som syftar till att i viss omfatt­ ning avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans av ärenden enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gru­ va eller aktier i vissa bolag m. fl. lagar. Vidare föreslås en uppmjukning av förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt vissa jämkning­ ar i syfte att bringa lagstiftningen i närmare överensstämmelse med 1965 års jordförvärvslag.

Förslag framläggs också om vissa ändringar, som står i samband med in­ förandet av lagstiftningen om vad som är fast egendom och om företagsin­ teckning och med förslaget om lagstiftning om kommunal förköpsrätt. Lag­ ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1967 utom i fråga om de änd­ ringar som sammanhänger med lagstiftningen om kommunal förköpsrätt, vilka ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1968. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 121

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

1) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, dels att 19 § lagen den 30 maj 1916 om \issa in­

skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag1 skall upphöra att gälla, dels att 1, 2, 4, 5, 7—9, 17 och 18 §§

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Utländsk medborgare må ej utan

tillstånd för varje särskilt fall här i

riket förvärva fast egendom eller för­

värva eller bearbeta inmutad mine­

ralfyndighet eller idka gruvdrift, ej

heller i något fall härstädes inmuta

mineralfyndighet.

Vad sålunda--------------------- ;--------

Tillstånd som nyss nämnts må,

där fråga är om utländsk medborga­

res förvärv av fast egendom samt

skal mot tillståndet icke föreligger

med hänsyn till allmänt intresse eller

sökandens personliga förhållanden,

lämnas av Konungens befallningsha-

vande i det län, där egendomen är

belägen, under förutsättning

1. att egendomen utgör bostads­

fastighet, avsedd för en eller ett få­

tal familjer, eller tomt, lämpad att

bebyggas med ett mindre bostadshus,

samt med egendomens förvärvande

huvudsakligen avses att bereda bo­

stad åt sökanden och hans familj;

eller i

(Föreslagen lydelse)

Utländsk medborgare må ej utan

tillstånd för varje särskilt fall här

i riket förvärva fast egendom eller

inmuta mineralfyndighet eller för­

värva eller bearbeta inmutad mine­

ralfyndighet eller idka gruvdrift.

— och stiftelser.

Tillstånd för utländsk medborga­

re att förvärva fast egendom må,

om skäl mot tillståndet icke förelig­

ger med hänsyn till allmänt intres­

se eller förvärvarens personliga för­

hållanden, lämnas av länsstyrelsen

1. om egendomen förvärvas hu­

vudsakligen för att bereda förvär­

varen och hans familj

a) stadigvarande bo och hemvist

samt egendomen är bostadsfastighet,

avsedd för en eller ett fåtal famil­

jer, eller tomt, lämpad att bebyggas

med ett mindre bostadshus,

b) bostad för fritidsändamål samt

egendomen är lämpad därför,

i Senaste lydelse av 1, 5, 7 och 9 §§ se 1948: 275, av 2 § se 1934: 238 samt av 18 § se 1951: 315.

3

Kuiigl. Maj.ts proposition nr 121 år\W67

2. att sökanden förut ägt svenskt medborgarskap samt med egendo­ mens förvärvande avses att åt ho­ nom bereda utkomst genom jord­ bruk och han kan antagas komma att själv ägna sig åt detta.

(Nuvarande lydelse)

I övriga---------------------- -

2. om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han kan anta­ gas komma att själv ägna sig, samt förvärvaren förut varit svensk med­ borgare eller sedan två år har hem­ vist i Sverige,'

3. om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst ge­ nom annan näringsverksamhet, som han fått tillstånd att driva med stöd av förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad nä­ ringsfrihet och för vilken egendo­ men prövas behövlig, samt förvär­ varen sedan två år har hemvist i

Sverige,

4. om förvärvaren är fångesman­ nens make eller om förvärvaren el­ ler, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, adoptivbarn, sys­ kon eller adoptivbarns eller syskons avkomling. av Konungen.

(Föreslagen lydelse )

Svenskt handelsbolag, ——- -Samma lag — —; —- _ —---- —^ — Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll, varom i andra stycket är stadgat, må ej vid­ tagas utan Konungens medgivande.

2

§•

--------- tillstånd därtill. ------ — i 18 §.

Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll, varom i andra -'stycket är stadgat, må ej vidtagas ■ Utah ! medgivande av

Kontingén eller myndighet som Ko­ nungen bestämiher.

Utan hinder ———~..— Den i denna paragraf stadgade prövning åligger Konungens befallningshavande i det län, där den fasta egendomen är belägen.

4 §•

tjugufem hektar.*

Den.Ä denna paragraf stadgade prövning'åligger länsstyrelsen.

Äskas sådan prövning som i 4 § sägs, eller vill någon jämlikt 1 eller 2 § söka tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan jämte fång­ eshandlingen eller bestyrkt avskrift

i 5 §• :

Ansökan'må'tillstånd till förvärv av fäst egendom enligt 1 eller 2 § eller om prövning enligt 4 § ingives till länsstyrelsen i det län där egen­ domen eller del av denna är be-

4

Kttngl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

därav ingivas till Konungens befall-

ningshavande inom tre månader

från det fånget skedde. Försittes den

tid, eller prövas fall Som i 4 § avses

icke vara för handen och varder ej

heller, om tillstånd sökes, sådant be­

viljat, vare fånget ogillt.

(Nuvarande lydelse)

Sökes tillstånd i fall, som enligt

vad ovan sägs ankommer på Konung­

ens prövning, åligger Konungens be-

fallningshavande att insända hand­

lingarna jämte eget utlåtande till

Konungen.

Över Konungens befallningshavan-

des beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som

för ekonomimål i allmänhet är stad­

gad.

Närmare föreskrifter rörande den

utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshauandes

prövning i sådant ärende, meddelas

av Konungen.

lägen. Ansökan göres skriftligen före

fånget eller inom tre månader från

det fånget skedde. I ärendet bör

fångeshandlingen eller, om sådan

ännu ej upprättats, fångesmannens

skriftliga samtycke till ansökningen

företes i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift. Har det ej skett och är ej

fråga om förvärv på auktion som

avses i 8 §, må sökanden föreläggas

att avhjälpa bristen vid äventyr att

ansökningen eljest avvisas.

Angår ansökan som avses i första

stycket förvärv av fast egendom ge­

nom köp eller byte, får ansökningen

ej prövas, innan det blivit slutligt

avgjort huruvida förköp enligt för­

köpslagen den

1967

(nr ) äger rum. Vad nu sagts

äger ej tillämpning, om det är up­

penbart att förköpsrätt icke förelig-

ger.

Göres ej ansökan om tillstånd till

förvärv som avses i första stycket

inom föreskriven tid och på före­

skrivet sätt eller vägras tillstånd, är

fånget ogillt. Detsamma gäller, om

ansökan om prövning enligt 4 § läm­

nas utan bifall och beslutet härom

vinner laga kraft samt tiden för an­

sökan om tillstånd enligt första styc­

ket utgått.

Sökes tillstånd i fall, som enligt

vad ovan sägs ankommer på Konung­

ens prövning, åligger länsstyrelsen

att insända handlingarna jämte eget

utlåtande till Konungen.

Över länsstyrelses beslut i ären­

de, som nu sagts, må klagan föras i

den ordning, som för ekonomiinål i

allmänhet är stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den

utredning, som må erfordras för

länsstyrelses prövning i sådant ären­

de, meddelas av Konungen.

(Föreslagen lydelse)

— fast egendom.

5

Kungl. J\laj:ts propoi

(Nuvarande lydelse)

7

Fast egendom, som förvärvats en­ ligt vad i 6 § sägs, skall åter avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän tre år förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, därest ej dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka inroparen icke ägt att utan tillstånd köpa egendomen annorledes än å exekutiv auktion, upphört eller in­ roparen erhållit tillstånd att behålla egendomen. Har sagda tid av tre år tilländalupit och visas ej att dess­ förinnan nämnda förhållanden upp­ hört eller inroparen erhållit tillstånd att behålla egendomen, då skall, om ej av lagfarts protokollet framgår, att egendomen är avyttrad, Konungens befallningshavande, med iakttagan­ de av vad i 0 § stadgas, förordna, att egendomen skall säljas å offent­ lig auktion efter vad nedan sägs. Å sådan auktion må egendomen ej åter inropas av samma köpare. Om vad sålunda stadgats skall erinran infö­ ras i det köpebrev, som utfärdas i anledning av den exekutiva auktio­ nen.

Av Konungens befallningshavande meddelat förordnande, som nu år nämnt, vare gällande, ändå att egen­ domen finnes hava varit av inropa­ ren avyttrad eller sedermera avytt­ ras. I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så för­ faras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens försäljning till gäl­ dande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall försälj­ ning ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider. Vad i fråga om fast egendoms försälj­ ning och köpeskillingens fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu sägs, lämpas till egendomens ägare, och skall denne vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med

§•

Fast egendom, som förvärvats ge­ nom inrop på exekutiv auktion un­ der sådana förhållanden, att till­ stånd enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid vanligt köp, skall åter avyttras inom två år efter det ati auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit till­ stånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon inroparens fordran eller rättighet, för vilken egendomen häftar på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken, äger länssty­ relsen på ansökan medgiva skäligt anstånd med egendomens avyttran­ de, om sannolika skäl visas att i an­ nat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ej egendomen inom före­ skriven tid, skall länsstyrelsen för­ ordna att egendomen skall säljas på offentlig aiiktiöft enligt bestämmel­ serna i 8 § eller, om särskilda skäl tala däremot, hänskjuta frågan till Konungens prövning.

Anteckning om bestämmelserna i första och andra styckena skall gö­ ras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktio­ nen och, när lagfart sökes, införas i fastighetsboken, om sökanden icke visar att avyttringsskyldigheten upp­ hört.

■ition nr 121 åt 1967

(Föreslagen lydelse)

6

Kungl, Maj:ts proposition nr 121 år 1967

198 § utsökningslagen gäidas ur den

försålda egendomen.

I avseende å meddelande av till­

stånd enligt denna paragraf att be­

hålla fast egendom skall vad i 1 och

2 §§ stadgas om tillstånd att förvär­

va sådan egendom äga motsvarande

tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

8

Har inrop av fast egendom, var­

om i 6 § sägs, skett för skyddande

av någon inroparens fordran eller

rättighet, varför egendomen häftar

på grund av inteckning eller jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken, och visas

sannolika skäl, att egendomen ej

kunnat av inroparen utan förlust

avyttras, äge Konungen på därom

gjord ansökan medgiva anstånd med

egendomens avyttrande efter ty skä­

ligt prövas.

Ansökan enligt 7 eller 8 § om till­

stånd att behålla inropad fast egen-

(Föreslagen lydelse)

1 fråga om tillstånd att behålla

fast egendom äga bestämmelserna

om tillstånd till förvärv av sådan

egendom i 1 och 2 §§ motsvarande

tillämpning. Äger länsstyrelsen icke

själv avgöra ärendet, skall länssty­

relsen med eget utlåtande överläm­

na ansökningen till Konungen. Med

förordnande enligt andra stycket

skall i sådant fall anstå till dess an­

sökningen prövats.

Finnes, sedan förordnande med­

delats enligt 7 §, att inroparen dess­

förinnan eller senare avyttrat egen­

domen, äger länsstyrelsen besluta

att förordnandet ej skall gå i verk­

ställighet.

1 övrigt skall så anses och med

ärendet i tillämpliga delar så för­

faras, som om egendomen utmätts

för fordran med bästa förmånsrätt

däri efter, i förekommande fall, så­

dana rättigheter som besvärade

egendomen redan vid den exekutiva

auktionen och hava förmånsrätt

framför alla befintliga fordringar.

Egendomen må ej säljas till den som

är skyldig att söka tillstånd därtill

enligt 1 eller 2 § eller enligt jordför­

värvslagen den li maj 1965 (nr

290) men icke erhållit sådant till­

stånd. Avgives vid auktionen bild som

sålunda må antagas, skall försälj­

ning ske även om innehavare av

fordran bestrider det. Vad utsök­

ningslagen i fråga om fast egendoms

försäljning och köpeskillingens för­

delning stadgar beträffande gäldenä-

ren skall i ärende som nu avses gälla

egendomens ägare. Bestämmelsen i

126 § 3 mom. samma lag äger icke

tillämpning i fråga om egendomens

försäljning. 9

9 §•

Kommer försäljning ej till stånd

vid auktion enligt 8 §, äger länssty-

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

/

dom eller om anstånd med sådan egendoms avyttrande skall sist inom tre år från det den exekutiva auk­ tionen vunnit laga kraft ingivas till Konungens befallningshavande, som, i fall där Konungens befallningsha­ vande icke äger själv avgöra ären­ det, med eget utlåtande överlämnar ansökningen till Konungen; och skall med förordnande, som enligt 7 § ankommer på Konungens be­ fallningshavande, anstå till dess an­ sökningen prövats.

(Nuvarande lydelse)

relsen inom två år efter det att auk­ tionen vunnit laga kraft förordna om ny auktion. Avgives ej heller vid den senare auktionen bud som må antagas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion, som ej lett till försäljning, skall be­ talas av statsmedel.

(Föreslagen lydelse)

17

Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller förvärvat eller bearbetar inmutad mineralfyndighet eller idkar gruv­ drift, vare, om han ej är i riket bo­ satt, pliktig att hava ett i orten bo­ satt ombud, som är svensk medbor­ gare och skall vid de tillfällen, då huvudmannen icke vistas i riket, äga att i angelägenheter, som röra fas­ tigheten eller gruvan, å huvudman­ nens vägnar mottaga stämningar, kallelser och andra delgivanden samt svara vid domstolar och hos andra ämbetsmyndigheter. Det ålig­ ger ock utländsk medborgare, som nu är nämnd, att hos Konungens be­ fallningshavande i det län, där den fasta egendomen eller gruvan är be­ lägen, göra anmälan angående om­ budets namn och vistelseort samt be­ träffande ombyte av ombud. Iakttages ej vad sålunda är stadgat, äge

Konungens befallningshavande i fö­ rekommande fall att med laga verkan utse ombud å utlänningens vägnar.

Vad i första stycket stadgas om utländsk medborgare äge motsva­ rande tillämpning beträffande ut­ ländsk samfällighet eller stiftelse.

18

De i denna lag föreskrivna in­ skränkningarna i rätten att förvärva fast egendom eller inmutad mineral-

Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller in­ mutat mineralfyndighet eller förvär­ vat eller bearbetar inmutad mineral- fyndighet eller idkar gruvdrift och som ej är bosatt i riket, skall hava ett i orten bosatt ombud. Ombudet skall vara svensk medborgare och skall hava fullmakt att, när huvud­ mannen icke vistas i riket, på hans vägnar mottaga stämningar, kallelser och andra meddelanden samt svara vid domstolar och hos andra äm­ betsmyndigheter i angelägenheter som röra fastigheten eller gruvan.

Huvudmannen skall hos länsstyrel­ sen i det län där den fasta egendo­ men eller gruvan ligger anmäla om­ budets namn och vistelseort samt giva upplysning om byte av ombud. Försummas detta äger länsstyrelsen i förekommande fall utse ombud.

Bestämmelserna i första stycket om utländsk medborgare äga mot­ svarande tillämpning beträffande ut­ ländsk samfällighet eller stiftelse.

§•

De i denna lag föreskrivna in­ skränkningarna i rätten att förvärva fast egendom eller inmutad mineral­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

fyndighet eller gruvlägenhet skola ej

äga tillämpning å förvärv genom bo­

delning, arv eller testamente.

(Nuvarande lydelse)

Vad denna

fyndighet eller gruvlägenhet skola ej

tillämpas på förvärv genom bodel­

ning, arv, testamente eller fusion en­

ligt 17A § lagen den 1A september

19AA (nr 705) om aktiebolag.

--------------lagens tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

19 g.

Vad utöver bestämmelserna i den­

na lag är stadgat angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att

förvärva fast egendom skall fortfa­

rande gälla.

Denna lag utom 5 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträf­

fande förvärv av fast egendom som skett dessförinnan skall äldre bestäm­

melser fortfarande tillämpas.

5 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämp­

ning på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 2, 4 och 7 §§ lagen den 18 juni 1925 om

bulvanförhållande i fråga om fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges, dels att i 3, 8 och 12 §§ samma lag orden Konungens

befallningshavande skall utbytas mot ordet länsstyrelsen.

(Nuvarande lydelse)

2

Av överexekutor i enlighet med

bestämmelserna i 1 § meddelat be­

slut om egendomens försäljning vare

gällande, ändå att egendomen finnes

hava varit avyttrad eller sedermera

avyttras. I övrigt skall så anses samt

med ärendet i tillämpliga delar så

förfaras, som hade enligt 28 § ut-

sökningslagen meddelats förordnan­

de om egendomens försäljning till

gäldande av fordran, som däri äger

bästa förmånsrätt; och skall försälj-

1 Senaste lydelse av 12 § se 1937: 455.

(Föreslagen lydelse)

§•

Finnes, sedan förordnande medde­

lats enligt 1 § andra stycket, att

egendomen dessförinnan eller senare

avyttrats, äger överexekutor besluta

att förordnandet ej skall gå i verk­

ställighet. I övrigt skall så anses och

med ärendet i tillämpliga delar så

förfaras, som om egendomen utmätts

för fordran med bästa förmånsrätt

däri efter, i förekommande fall, så­

dana rättigheter som besvärade egen­

domen redan innan bulvanförhållan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

ning ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider. .1 auk­ tionen må egendomen ej inropas av bulvanen eller den, för vars räkning bulvanförhållandet ingåtts. Vad i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning utsökningslagen i övrigt stadgar be­ träffande gäldenären skall i ärende, varom nu sägs, lämpas till bulvanen; och skall denne vara pliktig att beta­ la kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen.

(Nuvarande lydelse)

4

Den, som med kännedom om för­ bud enligt 3 § överträder detsamma, straffes med böter från och med tjugufem till och med femtusen kro­ nor. Innefattar förseelse, varom nu är fråga, förbrytelse jämväl mot 24 kapitlet allmänna strafflagen eller mot någon angående skogsvården å enskild mark gällande författning, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kapitlet 1 § strafflagen är för lik­ artat fält stadgat.

7

Böter, som ådömas enligt 4 §, skola tillfalla kronan. Saknas medel till deras fulla gäldande, skall för­ vandling ske enligt allmänna straff­ lagen.

Genom försäljning----------------------

det inträdde och hava förmånsrätt framför alla befintliga fordringar. Egendomen må ej inropas av bulva­ nen eller den för vars räkning bul­ vanförhållandet ingåtts. Avgives vid auktionen bud som sålunda må an­ tagas skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det.

Vad utsökningslagen i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskil­ lingens fördelning i övrigt stadgar beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses gälla bulvanen. Denne skall även vara pliktig att betala kostnad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighet med 198 § utsökningslagen. Bestämmel­ sen i 126 § 3 mom. samma lag äger icke tillämpning i fråga om egendo­ mens försäljning.

(Föreslagen lydelse)

Den, som med kännedom om för­ bud enligt 3 § överträder detsamma, dömes till böter.

--------tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. Har överexekutor dessförinnan meddelat beslut enligt 1 §, skall försäljningen ske enligt de äldre bestäm­ melserna.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

3) Förslag

till

Lag

om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Fast egendom,------- - — —-----------

Förvärvstillstånd fordras —-------

5. om förvärvaren är fångesman­

nens make och ej heller om förvär­

varen eller, när makar förvärva ge­

mensamt, endera av dem är fånges­

mannens eller också, om denne är

gift, hans makes avkomling, adop­

tivbarn, syskon eller adoptivbarns

eller syskons avkomling, allt under

förutsättning att fångesmannen ej

enligt 12 § är skyldig att avyttra

egendomen;

6. om fånget---------------------------■ —

2

Har förvärvstillstånd-------------------

5

Förvärvstillstånd må---------------- - —

Tillstånd må — —- ----------------- —

1. om tillstånd sökes till förvärv

på auktion som avses i 13 §; 2

2. om fångesmannen

(Föreslagen lydelse)

§•

— om aktiebolag.

---------------- — avyttra densamma;

5. om förvärvaren är fångesman­

nens make och ej heller om förvär­

varen eller, när makar förvärva ge­

mensamt, endera av dem är fånges­

mannens eller också, om denne är

gift, hans makes avkomling, adop­

tivbarn, syskon eller adoptivbarns

eller syskons avkomling, allt under

förutsättning att fångesmannen ej

är skyldig att avyttra egendomen

enligt 12 § eller enligt 7 § lagen den

30 maj 1916 (nr 156) om vissa in­

skränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller grava eller ak­

tier i vissa bolag;

— av aktier.

§•

----- eljest avvisas.

Ansökan om tillstånd att förvärva

fast egendom genom köp eller byte

får ej prövas, innan det blivit slut­

ligt avgjort huruvida förköp enligt

förköpslagen den

1967 (nr

) äger rum. Vad nu sagts äger ej

tillämpning, om det är uppenbart att

förköpsrätt icke föreligger.

§•

----- — — och ägoanordning.

första stycket

1. om tillstånd sökes till förvärv

på auktion som avses i 13 § eller i

8 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)

om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag;

----- - -------- i förklaringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

11

Denna lag utom 2 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträf- tande förvärv som skett dessförinnan skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

2 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämp­ ning på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas att 1 §, 6 § den 3 juni 19381 skall erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

1

Envar äger —------------—-------------Angående förbud för utländska medborgare samt vissa bolag, för­ eningar, andra samfällighet er och stiftelser att inmuta mineralfyn­ dighet samt om Vissa inskränkning­ ar i rätten att förvärva eller bear­ beta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift är särskilt stadgat.

6

3 inom. Vid ansökningen------------

3) där sökanden är svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening eller där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller 9) Konungens tillstånd erfordras för inmutning, handlingar utvisande sö­ kandens rätt att verkställa inmut­ ningen eller, om sökanden icke inne­ har sådan rätt, till Konungen ställd ansökning om tillstånd att verkstäl­ la inmutningen;

4) en ansökningsavgift---------------- 2

3 mom. och 9 § 2 mom. gruvlagen lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§• eller magnesit.

Angående vissa inskränkningar i rätten att inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruv­ drift är särskilt stadgat.

- medgivande lämnats;

3) där sökanden är bolag eller eko­ nomisk förening, eller utländsk med­ borgare, samfällighet eller stiftelse, eller där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller 9) Konungens tillstånd er­ fordras för inmutning, handlingar utvisande sökandens rätt att verk­ ställa inmutningen eller, om sökan­ den icke innehar sådan rätt, till Konungen ställd ansökning om till­ stånd att verkställa inmutningen; -----------------10 § stadgas.

2 mom. Ansökningen skall avslås: 1) om, enligt vad därom är sär­ skilt stadgat, sökanden icke äger här i riket inmuta mineralfyndighet eller om, där Konungens tillstånd till in­ mutning erfordras, sådant blivit sö­ kanden förvägrat;

2) om den---------------------------- ------

2 mom. Ansökningen skall avslås: 1) om, där Konungens tillstånd till inmutning erfordras, sådant blivit sökanden förvägrat;

må beviljas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1963:626.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

9 december 1966.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i la­

gen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvär­

va fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. in. och anför.

Genom den år 1963 tillsatta departementsutredningen pågår en undersök­

ning av möjligheterna att begränsa departementens och departementsche­

fernas arbetsuppgifter till i huvudsak frågor som kräver departementsche­

fens personliga ställningstagande (se 1964 års riksdagsberättelse, s. 71). Ut­

redningen har att undersöka om inte en längre gående delegering och de­

centralisering av olika ärendegruppers handläggning än som f. n. förekom­

mer är möjlig.

Med skrivelse den 8 juni 1966 har utredningen (Decentraliseringsgrup-

pen) överlämnat en promemoria nr 65 (Stencil Ju 1966: 11) angående be­

slutanderätten i ärenden om tillstånd för utlänningar och vissa bolag att

förvärva fast egendom, m. m. I promemorian framläggs förslag som syftar

till att i viss omfattning avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans

av ärenden enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, hädanefter kallad 1916

års lag.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av lantbruksstyrel-

sen, lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registeringsverket,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges lantbruksförbund, Sportstugefrämjandet samt Sveriges advo­

katsamfund.

Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Jön­

köpings, Kronobergs, Värmlands samt Göteborgs och Bohus län. Flera läns­

styrelser har bilagt yttranden från överlantmätaren och lantbruksnämnden

i länet samt från handelskammare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

13

Med anledning av vissa åtaganden som Sverige gjort genom anslutningen till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssamman­ slutningen (EFTA) och vissa påpekanden av lagrådet i samband med granskningen av jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) har inom jus­ titiedepartementet upprättats en promemoria (Stencil Ju 1966: 10) med för­ slag till vissa ändringar i 1916 års lag, m. in. I promemorian föreslås en uppmjukning av förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt ett undantag från tillståndsplikten i 1916 års lag beträffande fastighetsför­ värv genom fusion av helägt dotterbolag med dess moderbolag. Vidare före­ slås vissa jämkningar i 1916 års lag i syfte att bringa lagen i närmare över­ ensstämmelse med 1965 års jordförvärvslag. I detta sammanhang föreslås också vissa ändringar i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhål- landen i fråga om fast egendom, i jordförvärvslagen och i gruvlagen.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, kommerskollegium, bankinspektionen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Kop­ parbergs, Stockholms och Västerbottens län, aktiebolagsutredningen, gruv- rättsutredningen, fullmäktige i riksbanken, Sveriges lantbruksförbund, Riks­ förbundet Landsbygdens folk, Jernkontoret, Sveriges industriförbund samt Sveriges advokatsamfund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga bergmästare, Svenska gruvföreningen samt flertalet handelskammare i riket. Flertalet länsstyrelser har bilagt yttranden från överlantmätaren, länsarkitekten, lantbruksnämnden, handelskammaren eller bergmästaren i länet. Sveriges industriförbund har avgivit sitt yttrande efter samråd med Sveriges all­ männa exportförening.

1 väntan på en mer omfattande revision av 1916 års lag, som kan bli er­ forderlig bl. a. om vårt land skulle komma att delta i en vidgad europeisk ekonomisk gemenskap, anhåller jag att få ta upp de nu framlagda lagför­ slagen till behandling.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

I. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag

1. Förvärv av fast egendom

Gällande rätt m. m.

Enligt 1 § första stycket 1916 års lag får utländska medborgare inte utan

tillstånd i varje särskilt fall förvärva fast egendom. Sådant tillstånd krävs

enligt lagrummet även i vissa andra fall, nämligen för att förvärva eller

bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Mineralfyndighet

får inte i något fall inmutas av utländsk medborgare.

Med utländsk medborgare jämställs i lagen utländska bolag, föreningar,

andra samfälligheter och stiftelser (1 § andra stycket).

Enligt 1 § tredje stycket får — om skäl mot sådan åtgärd inte föreligger

med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens personliga förhållanden

—• tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egendom i vissa fall

lämnas av länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen. Länsstyrelsen

äger sålunda medge förvärv av bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal

familjer, eller av tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostads­

hus, under förutsättning att förvärvet sker huvudsakligen för att bereda

bostad åt sökanden och hans familj. Vidare kan utlänning, som tidigare

ägt svenskt medborgarskap, av länsstyrelsen 1'å tillstånd att förvärva jord­

bruksfastighet, om han avser att bereda sig utkomst av jordbruket och

själv kan antas komma att bedriva detta.

\r

I övriga fall ankommer det på Kungl. Maj :t att lämna tillstånd (1 §

fjärde stycket).

Enligt 2 § gäller vissa inskränkningar i bl. a. svenskt aktiebolags rätt att

förvärva fast egendom. Beträffande bolag, vars aktiebrev får ställas till in­

nehavaren, gäller enligt första stycket att det inte får förvärva fast egen­

dom utan att Kungl. Maj :t ger tillstånd därtill. T fråga om bolag vars aktie­

brev är ställda till viss man fordras enligt andra stycket förbehåll av viss

minsta omfattning i bolagsordningen beträffande andelen aktier, som får

förvärvas av utländska rättssubjekt. Förvärv av aktie i strid mot sådant

förbehåll är ogiltigt (3 § första stycket). Ytterligare bestämmelser om

ogiltighet vid förvärv av vissa aktier finns i lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Kompletterande be­

stämmelser till 1916 års lag avsedda att hindra kringgående av lagens be­

stämmelser finns även i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhål­

lande i fråga om fast egendom.

Enligt 4 § äger länsstyrelse, när svensk juridisk person förvärvat hus,

tomt, upplagsplats m. m., under vissa förutsättningar förklara att särskilt

tillstånd till förvärvet inte fordras.

Jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) reglerar rätten att förvärva

15

jordbruksfastighet. I princip fordras förvärvstillstånd. I 1 § 6. jordförvärvs­ lagen föreskrivs dock, att om köp av jordbruksfastighet skall prövas enligt 1916 års lag, särskilt förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen inte krävs.

Av 5 § 1916 års lag framgår att utlännings eller bolags ansökan om för­ värv av fast egendom skall jämte fångeshandlingen ges in till länsstyrelsen inom tre månader från det fånget skedde. I övrigt gäller beträffande hand­ läggningen av sådant ärende i praxis följande.

Länsstyrelsen inhämtar från polisen uppgifter om sökandens person och om hans ekonomiska förhållanden. Är sökanden bosatt utomlands skall i ärendet finnas ett vandelsintyg från polismyndighet e. d. i sökandens hem­ land. Avser ansökan förvärv av jordbruksfastighet inhämtas yttrande från kommunalnämnd, lantmätare, ibland överlantmätare, och lantbruksnämnd. Vid frågor om förvärv av fast egendom inom stadsplanelagt område inhäm­ tas yttrande från drätselkammaren, som i sin tur ofta hör byggnadsnämn­ den och fastighetskontoret. Om ärendet bedöms ligga inom länsstyrelsens kompetens enligt 1 § tredje stycket 1916 års lag och länsstyrelsen anser sig böra bifalla ärendet, beslutar länsstyrelsen i ärendet. Annars ankommer det på länsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande.

Kungl. Maj :t inhämtar före beslut i ärende som gäller här i landet bosatt person yttrande från statens utlänningskommission. Har lantbruksnämnden eller länsstyrelsen avstyrkt ansökan om förvärv av jordbruksfastighet in­ hämtas ofta yttrande från lantbruksstyrelsen eller lantmäteristyrelsen eller från båda. Beredningen av ärende om förvärv av fast egendom sker inom justitiedepartementet. Om yttrande föreligger från lantbruksstyrelsen eller lantmäteristyrelsen, sker beredningen gemensamt med jordbruksdeparte­ mentet.

Utredningen

Utredningen redovisar resultatet av en undersökning ay de un- der år 1964 prövade ansökningarna om tillstånd enligt 1 § 1916 års lag.

Enligt utredningens uppgifter prövade Kungl. Maj :t år 1964 sammanlagt 86 ansökningar om tillstånd enligt 1 § 1916 års lag för utländsk medbor­ gare eller utländskt företag att förvärva fast egendom. År 1965 var antalet ärenden 93. Av 1964 års ärenden inkom 79 från utländska fysiska personer medan övriga sju ingavs av dansk sportfiskeförening, kommun i Danmark, Engelska Episcopalförsamlingen i Stockholm, Australiens ambassad och ut­ ländskt bolag (två ansökningar).

Av de under år 1964 sammanlagt 86 underställda ärendena enligt 1 § bi­ fölls ansökningen i 75 fall, medan sex av ansökningarna avslogs. I fyra av återstående fem ärenden påkallades inte någon Kungl. Maj :ts åtgärd, enre­

Kungl. Mcij.ts proposition nr 121 år 1967

16

dan sökanden under mellantiden blivit svensk medborgare. Det femte

ärendet återförvisades till länsstyrelsen för prövning.

Av de 75 bifallna framställningarna gällde efter vad utredningen fram­

håller ungefär hälften förvärv av jordbruksfastighet och återstoden förvärv

av annan fastighet. På jordbruksfastigheterna avsåg sökanden i omkring 15

fall att bedriva jordbruk eller binäring till jordbruk. Övriga förvärv av jord­

bruksfastighet skedde i allmänhet för att ge förvärvaren en fritidsbostad

eller helårsbostad. I omkring tio av de bifallna ärendena var sökandens av­

sikt att på fastigheten bedriva sådan rörelse, handels- eller fabriksrörelse,

hantverk eller annan hantering, för vilket näringstillstånd fordras enligt

§ 26 mom. 1 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad

näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen).

I ett av de sex ärenden, där ansökningen avslogs, gällde förvärvet fastig­

het, som ansågs behövlig för närliggande jordbruks rationalisering. I ett

annat fall avsåg en dansk sportfiskeförening alt förvärva fiskevatten och

i ett tredje fall söktes förvärvstillstånd för bostadsfastighet av en person,

som flyttat från landet och som här i landet redan ägde fastigheter av

sistnämnda slag. Övriga tre avslagsärenden gällde köp av sportstugetomt

inom område, för vilket förordnande enligt strandlagen gällde.

I de av Kungl. Maj :t under år 1964 avgjorda ärendena om tillstånd för ut­

ländsk person att förvärva fast egendom enligt 1 § 1916 års lag följde Kungl.

Maj :t vad vederbörande länsstyrelse föreslagit i samtliga fall utom fyra. I

de sistnämnda hade länsstyrelsen avstyrkt, medan Kungl. Maj :t biföll.

Under år 1964 prövade Kungl. Maj :t endast ett förvärvsärende avseende

sådant svenskt rättssubjekt, som nämns i 2 § 1916 års lag. Detta ärende

bifölls.

Vid övervägande av frågan om delegering och decentralisering av ären­

den angående tillstånd till förvärv av fast egendom

erinrar utredningen inledningsvis om att länsstyrelsen med stöd av 1 §

tredje stycket 1. och 2. 1916 års lag i viss utsträckning äger meddela så­

dant tillstånd under förutsättning att de generella villkoren härför är upp­

fyllda. Om ärendet visserligen är av den huvudsakliga karaktär som anges

i nämnda lagrum, men länsstyrelsen anser att någon eller några av de i

lagrummet särskilt angivna förutsättningarna inte föreligger, eller läns­

styrelsen av annan grund finner att ärendet inte bör bifallas, ankommer

det på länsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl.

Maj :t för avgörande. Härvid hänvisar länsstyrelsen enligt utredningen

mera sällan till att »allmänt intresse» (planläggningssynpunkt, militära in­

tressen, jordbrukets rationalisering etc.) eller »sökandens personliga för­

hållanden» utgör skäl mot tillstånd. Flertalet underställningar motiveras i

stället med att fastigheten (markområdet) med hänsyn till sin storlek inte

är att betrakta som »tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus»

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

17

eller med att förvärvet inte kan anses ha tillkommit för att bereda sökan­ den och hans familj bostad.

När det gäller områdets storlek som grund för underställning framhåller utredningen att praxis varierar i olika delar av landet. En del länsstyrelser i södra Sverige har satt en maximigräns vid 10 000 m2 för sin egen till- ståndsgivning. Avser en ansökan förvärv av större område, underställs ären­ det alltid Kungl. Maj :ts prövning. Ibland underställs emellertid Kungl. Maj :t ärenden, som gäller betydligt mindre områden än 10 000 m2. Andra länsstyrelser upprätthåller inte någon motsvarande gränsdragning utan tar i varje särskilt fall hänsyn till förhållandena på platsen, såsom topografi, markbeskaffenhet, befintliga byggnaders omfattning och belägenhet etc. I praxis har förvärvstillstånd därvid beviljats för områden upp till 25 000 m2, undantagsvis ännu större. I sådana fall har en stor del av området bestått av mindre värdefull mark.

I fråga om länsstyrelses lagenliga rätt att medge förvärv av mark för bo­ stadsändamål (helårsbostad eller fritidsbostad) finner departementsutred­ ningen det otillfredsställande ätt vissa länsstyrelser satt en bestämd gräns för områdets storlek, över vilken gräns underställning alltid anses böra äga rum. Såsom sker redan nu hos flertalet länsstyrelser bör avgörande hänsyn tas till betingelserna i det särskilda fallet. Utredningen föreslår sådan änd­ ring i 1916 års lag, att länsstyrelsen uttryckligen bemyndigas att ge till­ stånd till förvärv av för fritidsändamål lämpad fastighet under förutsätt­ ning att med förvärvet huvudsakligen avses att bereda sökanden och hans familj fritidsvistelse.

Emellertid finner utredningen att även om en sådan ändring sker ett stort antal ärenden om tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egen­ dom kommer att ligga under Kungl. Maj :ts prövning i första instans. Detta gäller förvärv av dels jordbruksfastighet, om sökanden inte tidigare varit svensk medborgare eller avsikten inte är att han skall söka sin utkomst ge­ nom jordbruk på egendomen, dels större hyresfastighet, dels byggnad eller mark, som inte skall användas till egen fritidsbostad eller helårsbostad, dels fastighet där annan rörelse än jordbruk skall drivas. Utredningen anser därför en ytterligare decentralisering önskvärd och även möjlig att genom­ föra med beaktande av den praxis som numera bildats genom Kungl. Maj :ts tillämpning av lagen. Olika vägar för en sådan decentralisering är tänk­ bara. Departementsutredningen utgår för sin del från att en decentralise­ ring är naturlig i fråga om sådana tillståndsärenden, där praxis är klar och starka skäl bedöms föreligga för att förvärvstillstånd skall meddelas. Motsättningsvis bör beslutanderätten i första instans ligga kvar hos Kungl. Maj :t i sådana grupper av ärenden, där praxis inte är entydig och syftet med 1916 års lag gör det tveksamt om ansökningen bör bifallas.

Departementsutredningen föreslår att länsstyrelse — utom i de fall som avses i nuvarande 1 § tredje stycket 2. — bemyndigas att, när skäl mot en

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 121

18

sådan åtgärd inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökan­

dens personliga förhållanden, meddela tillstånd för utländsk medborgare

att förvärva fast egendom, under förutsättning att sökanden har hemvist

här i riket sedan två år samt att med egendomens förvärvande avses

att åt sökanden bereda utkomst genom jordbruk och han kan antas komma

att själv ägna sig åt detta. Tillika bör länsstyrelse i fråga om utländsk med­

borgares förvärv av fast egendom bemyndigas att — under villkor som nyss

angetts när det gäller sökandens hemvist — ge förvärvstillstånd när sökan­

den avser att på fastigheten driva rörelse, vartill han erhållit tillstånd en­

ligt näringsfrihetsförordningen, och fastigheten prövas behövlig för verk­

samheten.

Utredningen framhåller härefter, att Kungl. Maj :t årligen prövar ca tio

ärenden om tillstånd för utländsk medborgare att genom köp eller gåva

förvärva fast egendom, vartill köparen respektive gåvotagaren till följd av

släktskap med säljaren respektive givaren skulle ha varit arvsberättigad

vid den sistnämndes död. Det är i dessa fall ofta fråga om släktgårdar som

överlåtaren inte har möjlighet att själv behålla. Överlåtelsen sker då för

att egendomen skall bevaras i släktens ägo. Kungl. Maj :t brukar i praxis

alltid bifalla ansökningar av denna art.

Enligt departementsutredningens förslag skall länsstyrelsen få medge

utländsk medborgare rätt att genom köp, byte eller gåva förvärva fast

egendom här i landet i sådana fall som avses i 1 § 5. jordförvärvslagen,

dvs. om förvärvaren är förenad i nära släktskap med överlåtaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Såvitt nu är i fråga har utredningsförslaget tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av nästan alla remissinstanser. I fråga om behovet av den före­

slagna reformen framhåller lantmäteristyrelsen att de föreslagna ändring­

arna i 1916 års lag inte syftar till någon saklig ändring utan endast till en

administrativ rationalisering genom att beslutanderätten i vissa grupper

av ärenden flyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna. Mot en sådan de­

centralisering finner styrelsen i princip ingenting att erinra. Uttalanden av

samma innebörd har gjorts av lantbruks styrelsen, länsstyrelserna i Blekinge

län, Gotlands län, Göteborgs och Bohus län, Uppsala län samt Älvsborgs

län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att bestämmelserna

i 1 § tredje stycket 1. 1916 års lag tidigare erbjudit vissa tolkningssvårighe-

ter, då fråga varit om mark för fritidsändamål, vilka nu torde kunna und­

vikas. Även länsstyrelserna i Kopparbergs och Uppsala län hälsar med till­

fredsställelse att den rådande oklarheten beträffande länsstyrelsens möj­

lighet att ge tillstånd till förvärv av fast egendom för fritidsändamål avses

försvinna.

19

Beträffande utlännings förvärv av fritidsfastigheter anser länsstyrelsen i

Malmöhus län att vissa synpunkter som överlantmätaren i länet framfört

hör beaktas. Överlantmätaren framhåller att dessa förvärv tenderar att

avse allt större arealer. Överlantmätaren erinrar om att lantmäteristyrel-

sen i utlåtande till Kungl. Maj :t den 12 juni 1964 ansåg sig inte böra till­

styrka förvärvstillstånd avseende en dansk medborgares förvärv av ett om­

råde om ca 15 ha att avstyckas till tritidsfastighet, om inte förvärvsområ-

det begränsades till att avse en för det tilltänkta användningssättet lämplig

tomtplats. Bättre kommunikationer och större trängsel på kontinenten kan

enligt överlantmätaren väntas öka intresset för de förhållandevis billiga

markerna norrut. Förvärv av mark för fritidsanläggningar i större format

kan sa småningom väntas. Även om ett område består av »mindre värde­

full mark» kan det vara angeläget att det inte genom utlännings förvärv

förvandlas till privat fritidsområde.

Även lantmäteristyrelsen tar upp frågan om den framtida fritidsbebyg­

gelsen och betonar, att den föreslagna ändringen i 1916 års lag härvidlag

kan aktualisera ett lagstiftningsproblem av stort principiellt intresse. Lant-

mäteristyrelsen anför.

En inte oväsentlig del av tillståndsärendena vare sig de prövas av Kungl.

Maj:t eller tillstånd lämnas av länsstyrelsen torde i framtiden avse förvärv

av mark för fritidsändamål. På grund av den betydande efterfrågan på mark

för fritidsändamål som råder i stora delar av landet uppstår i stor utsträck­

ning svårigheter att få erforderlig reglering av bebyggelsen. Inte minst har

under senare år problem uppstått beträffande markanvändningen i glesbyg­

den. En ökande konkurrens om mark för såväl fritidsbebyggelse som rörligt

friluftsliv har under senare år kunnat konstateras. De från enskilda personer

- inte minst utlänningar — framställda önskemålen om avstyckningar

av betydande markområden för fritidsändamål har därvid främst i de södra

delarna av landet kommit att utgöra ett svårbemästrat problem för fastig­

het sbildningsmyndigheterna. Även eljest kan förvärv vara så beskaffade

att hinder mot ett fullföljande genom fastighetsbildning föreligger. Det sy­

nes därvid vara önskvärt att tillståndsfrågans behandling samordnas med

fastighetsbildningsfrågans så att motslridande beslut inte uppkommer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte länsstyrelse bör äga

meddela avslag på ansökan, när klar anledning finns därtill.

2. Ändring av bolagsordning

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag får ändring av bolagsordning i vad

den innefattar förbehåll som avses i 2 § andra stycket inte vidtas utan med­

givande av Kungl. Maj :t. Bestämmelsen har tillkommit för att den särskilda

prövning av vissa rättssubjekts förvärv av fast egendom som föreskrivs i la­

gen inte skall kunna kringgås. Bolag med förbehåll enligt 2 § andra stycket

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 121

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

20

1916 års lag berörs inte av bestämmelserna om förvärvstillstånd enligt den­

na lag, men om förbehållet slopas, kan bolagets aktier och därmed indirekt

dess fasta egendom förvärvas av envar.

I praxis har bestämmelsen i 2 § tredje stycket 1916 års lag tolkats så att

Kungl. Maj :ts tillstånd fordrats endast när den avsedda ändringen skulle

innebära att lagens minimikrav inte längre uppfylldes. Medger Kungl. Maj :t

en ändring av sådan innebörd, får bolaget fortsättningsvis inte utan be­

hörigt tillstånd förvärva fast egendom och får inte heller genom teckning

eller överlåtelse förvärva bundna aktier. Å andra sidan får bolagets aktier

förvärvas fritt av envar.

Ansökan om medgivande till ändring av bolagsordning i vad gäller föi'be-

håll som avses i inskränkningslagen lämnas direkt till Kungl. Maj :t. Ansö­

kan skall vara åtföljd av, förutom bolagsordningen, utdrag ur protokoll, som

visar att bolagsstämman beslutat om sådan ändring i bolagsordningen, att

minimikraven i 2 § andra stycket inskränkningslagen inte längre är uppfyll­

da. Till skrivelsen skall vara fogad uppgift (intyg av revisor) om bolagets

innehav av fast egendom eller bundna aktier.

Kungl. Maj :t inhämtar före beslut i ärende som här avses yttrande från

patent- och registreringsverket samt, om bolaget äger naturtillgångar av

större värde, från kommerskollegium.

Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 § 1916 års lag får svenskt bolag eller

svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, mindre

grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt om egen­

domen efter prövning av länsstyrelsen anses behövlig för bolagets eller för­

eningens verksamhet (4 § jfrd m. 5 §).

Utredningen

Utredningen upplyser att Kungl. Maj :t under år 1964 prövade samman­

lagt 47 framställningar om medgivande till ändring av bolagsordning i vad

gäller förbehåll enligt inskränkningslagen. Samtliga framställningar bifölls.

Under år 1965 var antalet ärenden 107.

I ca 30 av de under år 1964 prövade ärendena saknade bolaget fast egen­

dom eller bundna aktier i andra bolag, medan i omkring tiotalet fall sökan­

debolag direkt eller indirekt ägde endast sådan fast egendom, beträffande

vilken länsstyrelsen äger ge förvärvstillstånd enligt 4 § i 1916 års lag.

Enligt vad utredningen framhåller har bestämmelsen om förbud för ut­

ländsk medborgare att förvärva aktier i vissa bolag inte tillkommit för att

kontrollera förvärv av bolaget som sådant. Den syftar i stället till att hind­

ra att lagens föreskrifter om fastighetsförvärv kringgås genom att fast

egendom förvärvas av juridisk person i utländsk ägo. Fråga om tillstånd att

ändra bolagsordning skall alltså i vad gäller förbehåll enligt 2 § 1916 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

21

lag prövas främst med beaktande av om bolaget förfogar över fast egendom, antingen genom att själv stå som ägare därav eller genom att inneha aktier eller andelar i företag, som äger fast egendom.

I de fall då sökandebolaget över huvud taget inte förfogar över någon fast egendom eller förfogar endast över sådan fast egendom, som avses i 4 § 1916 års lag, anser utredningen att ärenden om ändring av bolagsord­ ningen i vad gäller förbehåll enligt 2 § i lagen inte är av sådan omfattning och vikt att de måste avgöras av Kungl. Maj :t i första instans. Beslutande­ rätten i sådana ärenden bör i stället enligt utredningens uppfattning utövas av patent- och registreringsverket, som är central registreringsmyndighet för bl. a. aktiebolagsärenden. Förfogar bolaget inte över någon fast egendom anses prövningen vara en ren formalitet, varvid endast fordras att bolags­ stämman i laga ordning fattat beslut om ändring av bolagsordningen. För­ fogar bolaget över fast egendom och det finns anledning anta att det endast är fråga om sådan egendom som avses i 4 § 1916 års lag, ankommer det på den prövande myndigheten att i första hand kontrollera att egendomen verkligen är av sådan beskaffenhet. Eftersom sökandebolaget har förbe­ håll enligt 2 § nämnda lag torde i de fall, då bolaget direkt eller indirekt förfogar över fast egendom, förvärvet i regel ha skett med stöd av 3 § i den numera av jordförvärvslagen ersatta 1925 års bolagsförbudslag. Utredningen anser att en jämförelse mellan 3 § bolagsförbudslagen och 4 § 1916 års lag ger anledning förmoda, att förvärvsrätten enligt förstnämnda lagrum gick längre än enligt sistnämnda. I praxis har emellertid, framhåller utred­ ningen, båda lagrummen bedömts täcka varandra såvitt angår de vanligaste förvärven, nämligen fastighet med fabriks- och kontorslokaler samt tomt och upplagsplats.

Eftersom ärenden om förvärv enligt 4 § 1916 års lag prövas av länsstyrel­ sen — liksom även tidigare ärenden om fastighetsförvärv enligt 3 § bolags- törbudslagen — anser utredningen att patent- och registreringsverket före beslut i ärende om ändring av bolagsordningen för bolag, som äger fast egendom, skall höra vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen bör därvid i tveksamma fall samråda med överlantmätaren för att fastställa om egen­ domen är av beskaffenhet som sägs i 4 §. Finner patent- och registrerings­ verket att egendomen är av beskaffenhet som avses i 4 § 1916 års lag och delar länsstyrelsen denna uppfattning, bör enligt utredningen patent- och registreringsverket äga avgöra ärendet. Om patent- och registreringsverket och länsstyrelsen däremot är av olika uppfattning huruvida egendomen är av beskaffenhet som avses i 4 § 1916 års lag, bör patent- och registreringsver­ ket överlämna ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande. Sådant överlämnan­ de bör även äga rum om patent- och registreringsverket finner ansökan inte böra bifallas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Patent- och registreringsverket förutsätter att numera tillämpad praxis

i fråga om när tillstånd fordras till ändring av bolagsordning, nämligen en­

dast när lagens minimikrav på förbehållet inte längre är uppfyllda, kom­

mer att tillämpas i fortsättningen.

Om sökandebolaget äger bundna aktier i annat bolag kan enligt verkets

uppfattning medgivande enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag inte lämnas

och detta även om sökandebolaget inte förfogar över någon fast egendom.

Om förbehållet i bolagsordningen upphävs eller ändras så, att det inte läng­

re uppfyller minimikraven i 2 § andra stycket, blir sökandebolaget ett för­

bjudet rättssubjekt i vad gäller förvärv genom teckning eller överlåtelse av

bundna aktier i andra bolag. Ett fortsatt innehav av sådana, visserligen en

gång giltigt förvärvade, bundna aktier måste anses strida mot lagens grun­

der. Det synes därför enligt verket nödvändigt, att innehavet av bundna ak­

tier i annat bolag avvecklas antingen genom utbyte mot fria aktier, där så

låter sig göra, eller genom överlåtelse, innan medgivande enligt 2 § tredje

stycket 1916 års lag kan lämnas. Om innehavet av bundna aktier inte av­

vecklas, anser sig patentverket böra överlämna ärendet till Kungl. Maj :t.

Någon särskild bestämmelse härom anser verket emellertid inte erforderlig.

II. Ändringar i 1916 års lag beträffande inmutningsrätt, förvärv genom

fusion och offentlig auktion

1. Inmutningsrätten

Gällande bestämmelser

Enligt gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 3H) kan var och en genom inmut­

ning få rätt att på egen eller annans mark undersöka och bearbeta fyndig­

heter av sådana mineral, som uppräknas i lagen. Bland dessa ingår våra

vanligaste malmer. Rätten till fyndighet tillkommer den som först söker

inmutning. Ansökan görs hos bergmästaren, som vid bifall till ansökning­

en utfärdar mutsedel. Inmutningen medför ensamrätt att under tre år utföra

undersökningsarbete inom det inmutade området. Rätt till fortsatt bearbet­

ning, gruvdrift, kan erhållas genom särskild utmålsförrättning.

I fråga om rätten till inmutning enligt gruvlagen gäller vissa begräns­

ningar. Utländskt rättssubjekt får sålunda enligt 1 § i 1916 års lag inte göra

inmutning i vårt land. Detta förbud är indispensabelt. Enligt lagen den 6

december 1963 (nr 599) om inskränkning i rätten till inmutning i Norrbot­

tens län, vilken lag äger giltighet till och med år 1972, gäller vidare alt en-

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

23

dast kronan kan beviljas inmutningsrätt inom nämnda län utan Kungl.

Maj :ts tillstånd.

Staten är berättigad att till hälften delta i gruvföretag, som föranleds av

annans inmutning (kronoandel). Begagnar staten sig inte av denna rätt,

bar inmutaren ensamrätt till företaget. I gruvor som tillkommit före år

1940 kvarstår jordägarens rätt till halv andel i företaget (jordägareandel).

Alla fyndigheter i jorden kan inte inmutas. Rätten att eftersöka och be­

arbeta stenkols-, salt- och gas- samt alunskifferfyndigheter förutsätter i all­

mänhet särskilt tillstånd (koncession) av Kungl. Majt med stöd av lagen

den 28 maj 1886 (nr 46 s. 1) ang. stenkolsfyndigheter in. m. När fråga är om

Myndigheter av uranhaltigt mineral in. m. meddelas i allmänhet undersök-

ningstillstånd av kommerskollegium på grund av uranlagen den 2 decem­

ber 1960 (nr 679), och för fortsatt bearbetning av sådan gruva krävs kon­

cession. Enligt lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln äger

staten rätten att utforska sockeln och utvinna dess naturtillgångar. Denna

rätt kan dock i fråga om bestämt område för viss tid överlåtas till annan

genom särskilt tillstånd.

Promemorian

I promemorian framhålls, att Sveriges inträde år 1960 i Europeiska fri­

handelssammanslutningen (EFTA) innebar ett erkännande av vissa i

EFTA-konventionen inskrivna regler beträffande rätten till etablering inom

medlemsländerna. 1 promemorian hänvisas till artikel 16 i konventionen,

där det stadgas, att restriktioner i fråga om etablering och drift av ekono­

miska företag inom en medlemsstats område inte bör tillämpas på sådant

sätt, att de fördelar som väntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron

av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna

motverkas genom en mindre gynnsam behandling av andra medlemsstaters

rättssubjekt än av vederbörande medlemsstats egna rättssubjekt. Stadgan­

det, som syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom och vissa natur-

tillgångar, anses enligt vad som framhålls i promemorian innebära förbud

för medlemsstat att genom lagstiftning eller administrativ praxis diskrimi­

nera andra medlemsstaters rättssubjekt.

Enligt ett tilläggsprotokoll (Record of Understandings) skall artikel 16

dock inte hindra en medlemsstat att utöva kontroll över bl. a. äganderätten

till sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte

visas motverka de väntade fördelarna av frihandelsområdet.

I promemorian hänvisas härefter till följande uttalande av chefen för

handelsdepartementet i proposition med förslag om Sveriges anslutning till

EFTA (prop. 1960:25 s. 54).

Sedan gammalt har i vårt land fästs stort avseende vid möjligheten att

bevara en viss kontroll över äganderätten till naturtillgångarna. Under för-

24

handlingarna har det också rått enighet om att konventionens bestämmel­

ser om etableringsrätt i princip icke skall hindra en sådan kontroll. För vårt

vidkommande föreligger sålunda icke något hinder enligt konventionen att

bibehålla den kontroll över utlänningars förvärv av fast egendom och vissa

naturtillgångar som koncessionsförfarandet enligt 1916 års lag om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag innebär. Vid tillståndsgivningen enligt lagen får emellertid

i förekommande fall konventionens bestämmelser om nationell likabehand­

ling beaktas. En anpassning vid tillämpningen av 1916 års lag efter konven­

tionens föreskrifter torde, såvitt nu kan bedömas, icke medföra någon fara

för att naturtillgångar skall övergå i utländsk ägo i någon omfattning av

betydelse. Så länge de produkter som härrör från ifrågavarande naturtill­

gångar är fritt tillgängliga för köpare i övriga medlemsstater torde nämligen

kontrollen över själva äganderätten icke kunna anses motverka de fördelar

som väntas av handelns frigörelse. Vad gäller skogstillgångarna vill jag

också i detta sammanhang erinra om att möjligheterna att förvärva skog

även för svenska företag och enskilda personer är starkt beskurna genom

1925 års lag om förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att för­

värva fast egendom samt genom 1955 års jordförvärvslag. Beträffande våra

mineraltillgångar må framhållas, att staten äger en ansenlig del av de in­

mutade fyndigheterna. Nya fyndigheter kan enligt 1916 års lag icke inmu­

tas av utlänningar. Detta hinder är indispensabelt och det torde därför få

övervägas att införa en möjlighet för Kungl. Maj :t att bevilja dispens i detta

avseende. Några olägenheter av en sådan ordning kan nu icke förutses.

Med hänsyn till att någon dispensmöjlighet, motsvarande den som i öv­

rigt gäller med avseende på förvärv enligt 1 § 1916 års lag, inte föreligger

i fråga om inmutningsrätten föreslås i promemorian att lagen ändras på

sådant sätt, att Kungl. Maj :t får samma utrymme att meddela dispens som

i fråga om förvärv av fast egendom. Som en följd härav föreslås vissa

smärre justeringar i 1916 års lag och i gruvlagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

De förslag promemorian i denna del innehåller har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge liksom Jernkontoret erinrar om att

det indispensabla imnutningsförbudet infördes genom en lagändring år

1899. Såvitt framgår av förarbetena, yttrar hovrätten, torde ändringen ha

berott på att man ville förebygga de konflikter som kunde uppkomma, om

kapitalstarka utländska företag fick möjlighet att göra inmutningar i Sve­

rige. Däremot ville man inte utestänga en utländsk företagsamhet på gruv­

driftens område, vilken hänförde sig till redan inmutade fyndigheter för

vilka preciserade villkor kunde uppställas vid dispensgivningen. Hovrätten

anser att något skäl numera inte föreligger att skilja mellan inmutningar

och förvärv av inmutad mineralfyndighet.

Griivrättsutredningen erinrar om att den vid sin allmänna översyn av

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

25

gruvlagstiftningen bl. a. har att beakta de europeiska ekonomiska integra­ tionssträvandena (jfr 1964 års riksdagsberättelse I Ju 62). Skulle utred­ ningens arbete leda till en omläggning av gruvlagstiftningen i riktning mot ett koncessionssystem — en fråga vartill utredningen ännu inte tagit stånd­ punkt ■—- torde ändring av lagens regler i vad avser gruvegendom bli ofrån­ komlig.

Utredningen förutsätter att dispensfallen blir sällsynta och anser sig därför inte behöva befara att den förordade anpassningen av 1916 års lag till EFTA-konventionen skall medföra att mineralfyndigheter i riket i nå­ gon större omfattning kommer i utländska händer. Gruvrättsutredningen har därför för sin del ingenting att erinra mot att den föreslagna ändringen genomförs utan avvaktan på den lagstiftning vari utredningens arbete kan utmynna.

2. Förvärv genom fusion

Gällande bestämmelser

Enligt aktiebolagslagen kan ett aktiebolag utan att träda i likvidation uppgå i annat aktiebolag. Förfarandet kallas fusion. Lagen upptar två olika slag av fusion. I 174 § behandlas det fallet att ett s. k. helägt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Dotterbolaget upplöses därvid utan likvidation och alla dess tillgångar och skulder övertas av moderbolaget. I 175 § regleras det fall då ett aktiebolag — mot vederlag i pengar eller aktier i bolaget — övertar ett annat aktiebolags alla tillgångar och skulder, varefter det senare bolaget avvecklas genom skifte av vederlaget enligt samma regler som gäl­ ler för likvidation.

Enligt 2 § 1916 års lag äger —• som tidigare antytts — bl. a. svenskt aktie­ bolag, vars aktier får ställas till innehavaren, inte förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift i riket utan att Kungl. Maj :t gett bolaget tillstånd därtill. Detsamma gäller i fråga om svenskt aktiebolag, vars aktiebrev skall vara ställda till viss man, om bolagsordningen inte innehåller särskilt förbehåll angående aktieöverlåtelse.

Förbehåll kan enligt 177 § aktiebolagslagen göras om att aktier, som ställs till viss man, inte får genom teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag, andra samfälligheter eller stiftelser eller av vissa slag av sådant rättssubjekt eller av annan än svensk medborgare. Enligt detta lagrum kan förbehållet avfattas så att bara viss del av aktierna avses med den i förbe­ hållet bestämda begränsningen, varvid aktierna kallas bundna. Aktier, som inte berörs av förbehållet, kallas fria.

För att ett aktiebolag genom förbehåll av nu nämnt slag skall bli befriat

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

från den i 1916 års lag föreskrivna tillståndsplikten vid fastighetsförvärv

måste förbehållet uppfylla vissa villkor i 2 § samma lag. Har aktierna lika

röstvärde måste sålunda mindre än en femtedel av dem vara fria. Har de

olika röstvärde skall de fria aktierna motsvara mindre än två femtedelar

av aktiekapitalet, samtidigt som röstetalet för dem skall utgöra mindre än

en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier. Aktieförvärv i strid

mot förbehåll enligt 2 § är enligt 3 § samma lag ogiltigt.

1916 års lag omfattar alla slags fång utom förvärv genom bodelning, arv

eller testamente. Om ett svenskt aktiebolag, som enligt vad förut sagts till­

hör de tillståndspliktiga rättssubjekten, genom fusionsavtal med annat ak­

tiebolag önskar förvärva exempelvis fast egendom, som ingår bland detta

senare bolags tillgångar, måste således tillstånd till förvärvet sökas.

Enligt 1 § 1965 års jordförvärvslag, vilken lag ersatt både 1925 års bolags-

förbudslag och jordförvärvslagen den 3 juni 1955 (nr 272), gäller såsom hu­

vudregel att fast egendom, som är taxerad såsom jordbruksfastighet, inte

får förvärvas utan särskilt tillstånd av lantbruksnämnd. Bland fång för

vilka förvärvstillstånd krävs nämns fusion enligt 175 § aktiebolagslagen.

Fusion enligt 174 § aktiebolagslagen nämns däremot inte bland de tillstånds­

pliktiga fången.

Promemorian

I promemorian erinras till en början om att redan i samband med till­

komsten av vissa följ dförfattningar till aktiebolagslagen den frågan upp­

märksammades, huruvida de nya reglerna om fusion av aktiebolag påkal­

lade ändring i då gällande föreskrifter om inskränkning i rätten för bolag

att förvärva fast egendom. Så ansågs inte vara fallet. Frågan om inte 1925

års bolagsförbudslag borde kompletteras med föreskrift om att vid fusion

av moderbolag och helägt dotterbolag tillstånd för moderbolaget inte skulle

behövas för förvärv av dotterbolagets fasta egendom föranledde emellertid

särskild tvekan. I propositionen (1947:228) utgick dåvarande chefen för

justitiedepartementet från att Kungl. Maj :t i det åsyftade fallet med stöd

av gällande lagbestämmelser regelmässigt skulle lämna tillstånd till den

i realiteten mera formella ändringen i äganderätten till egendomen. Då det

vidare syntes mindre ändamålsenligt att införa en särbestämmelse för det

fall att det överlåtande bolagets samtliga aktier ägdes av ett annat bolag, an­

sågs en ändring i 1925 års lag överflödig. Inte heller ansågs ändring böra

ske i 1916 års lag eller i den då gällande jordförvärvslagen från år 1945.

I promemorian erinras om att frågan på nytt aktualiserades vid den re­

vision av jordförvärvslagstiftningen, som resulterade i 1965 års jordför­

värvslag. Det påpekas att lagrådet vid granskningen av lagförslaget fann

att förslagets ståndpunkt till frågan om aktiebolags förvärv av jordbruks­

fastighet genom fusion var följdriktig (prop. 1965:41 s. 92). Lagrådet ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

27

talade i samband därmed att motsvarande spörsmål syntes böra observeras

vid en eventuell revision av 1916 års lag.

Ett aktiebolag som inte gjort förbehåll enligt 2 § 1916 års lag kan — fram­

hålls det i promemorian — i allmänhet inte förvärva alla aktier i ett bolag,

som gjort sådant förbehåll och på grund därav fritt kan förvärva fast egen­

dom. Det förra bolaget kan förvärva högst 2/5 av aktiekapitalet i det senare

bolaget. Förutsättningar för fusion mellan bolagen enligt 174 § 1 mom.

aktiebolagslagen kan då inte uppfyllas. Ett moderbolag måste nämligen

äga minst nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag för att kunna påkalla

inlösen enligt 2 mom. nämnda lagrum och därefter ansöka om fusion. Man

torde därför kunna räkna med att, när ett moderbolag genom fusion över­

tar ett fastighetsägande dotterbolag, moderbolaget regelmässigt har motsva­

rande förbehåll i sin bolagsordning som dotterbolaget. Med hänsyn härtill

föreslås i promemorian att tillstånd inte skall krävas för fastighetsförvärv

genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen. En bestämmelse av denna inne­

börd synes lämpligen kunna tas in i 18 § första stycket 1916 års lag.

En sådan lagändring anses i promemorian inte heller behöva möta några

betänkligbeter för det fall att förvärvstillstånd redan givits ett dotterbolag,

i vilket aktierna är fria eller i vars bolagsordning intagits ett förbehåll av

mindre omfattning än som sägs i 2 § 1916 års lag. Kungl. Maj :t har i sådant

fall redan prövat tillståndsfrågan och man torde då kunna utgå från att

dotterbolagets innehav av fast egendom eller gruvrätt är av mindre om­

fattning och att därför även med bibehållande av nuvarande regler för­

värvstillstånd vid fusion regelmässigt skulle ha getts moderbolaget.

1 detta sammanhang nämns i promemorian, att även ekonomisk förening

kan komma att förvärva fast egendom genom fusion med annan sådan för­

ening. Ekonomisk förening hör till de rättssubjekt, som i princip omfattas

av 1916 års lag. Den nya jordförvärvslagen upptar emellertid inte förvärv

genom fusion av ekonomiska föreningar bland de tillståndspliktiga fången.

Efter vad som framhålls i promemorian har fusionsinstitutet i lagen den

1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar (96—98 §§) utformats

efter förebild av aktiebolagslagens fusionsregler men företer vissa olikheter

i jämförelse med dessa regler, betingade av de ekonomiska föreningarnas ka­

raktär av personsammanslutningar. Till följd av de föreningsrättsliga fu-

sionsbestämmelsernas enhetlighet kan man enligt promemorian inte göra

någon skillnad mellan olika slag av fusion. I promemorian erinras om att

lagrådet (prop. 1965:41) bl. a. på grund härav fann att det borde godtas,

att ekonomisk förenings fastighetsförvärv genom fusion helt föll utanför

jordförvärvslagens regler om förvärvstillstånd. Departementspromemorian

upptar med anledning av det anförda inte något förslag till ändrade regler

såvitt nu är i fråga.

28

Kungl. Maj:ts proposition, nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Förslaget att förvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen av fas-

tighetsägande dotterbolag med dess moderbolag skall undantas från till-

ståndsplikten i 1916 års lag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Bankinspektionen pekar emellertid på promemorians ut­

talande att man torde kunna räkna med att, när ett moderbolag genom

fusion övertar ett fastighetsägande dotterbolag, moderbolaget regelmässigt

har motsvarande förbehåll i sin bolagsordning som dotterbolaget och un­

derstryker att detta inte alltid är förhållandet. Inspektionen har lagt märke

till motsatsen i samband med ett par fondstämpelärenden. I dessa fall hade

moderbolaget visserligen intagit förbehåll i sin bolagsordning, men detta

förbehåll hade tillkommit före ikraftträdandet av ändringen i 1916 års lag

den 7 juni 1934 (den s. k. Bolidenlagen), varför det inte uppfyllde de nu­

mera i 1916 års lag uppställda villkoren, medan dotterbolaget hade fullstän­

digt förbehåll enligt sistnämnda lag. Det är enligt inspektionen uppenbart

att en sådan kombination skulle kunna användas för att kringgå syftet

med 1916 års lag. I de anmärkta fallen var det inte fråga om fastighetsför­

värv genom fusion utan förvärv av aktier i ett tredje bolag. Inspektionen

har inte verkställt undersökning om ytterligare sådana fall finns men

detta anses inte uteslutet. Denna omständighet bör dock enligt inspektio­

nen inte utgöra tillräckligt skäl för att avstå från den förenkling som ett

undantagande från tillståndsplikten vid fastighetsförvärv genom fusion

enligt 174 § aktiebolagslagen utgör.

Gruvrättsutredningen framhåller i sitt yttrande, att motiveringen till för­

slaget att undanta förvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen från

förvärvstillstånd helt går förbi det fallet att dotterbolaget var helägt av

moderbolaget redan före 1916 och redan då var ägare av fast egendom eller

gruvrättighet. Då ett bolag som saknar förbehåll emellertid under alla om­

ständigheter måste ha tillstånd för att idka gruvdrift torde förslaget enligt

utredningen inte kunna medföra några olägenheter för gruvfallen.

Aktiebolag sutredning en erinrar om att dess uppgift är att i samarbete

med delegationer från övriga nordiska länder söka åstadkomma så stor

samstämmighet som möjligt mellan de olika ländernas aktiebolagslagstift-

ning. I anslutning till de tankegångar som ligger bakom detta arbete skall

bl. a. även undersökas möjligheten att till förmån för medborgare i de

nordiska länderna undanröja eller minska de nu föreliggande legala hind­

ren för utlänningar att förvärva aktier i nordiska bolag. Detta skulle nöd­

vändiggöra vissa ändringar i aktiebolagslagen och 1916 års lag. Utredningen

har emellertid utgått från att denna fråga inte skall lösas i förevarande sam­

manhang.

Vad som uttalats i promemorian om tillståndsplikt vid förvärv av fast

egendom genom fusion mellan ekonomiska föreningar finner Sveriges lant-

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

29

bruksförbund otydligt. Förbundet förutsätter att vid sådan fusion tillstånd fordras endast om den övertagande föreningen är av annat slag än som anges i undantagsregeln i 18 § 1916 års lag.

3. Offentlig auktion

Gällande bestämmelser

1916 års lag innehåller särskilda bestämmelser om förvärv på exekutiv auktion av fast egendom, inmutad mineralfyndighet och gruvlägenhet. En­ ligt 6 § krävs inte tillstånd enligt lagen för inrop på exekutiv auktion. In­ ropad fast egendom skall emellertid enligt 7 § avyttras inom sådan tid, att lagfart på fånget kan sökas inom tre år från det auktionen vann laga kraft, om inroparen inte dessförinnan upphört att vara tillståndspliktigt rättssub­ jekt eller erhållit tillstånd att behålla egendomen. Anteckning om avytt- ringsskyldigheten skall göras i det köpebrev som utfärdas i anledning av den exekutiva auktionen. Har treårsperioden gått till ända utan att till- ståndsplikten upphört eller förvärvstillstånd meddelats och är egendomen fortfarande inte avyttrad, skall länsstyrelsen förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion. Om inrop skett för att skydda fordran eller rättighet och egendomen inte kunnat avyttras utan förlust, kan Kungl. Maj :t enligt 8 § medge anstånd med avyttringen.

Enligt 7 § andra stycket andra punkten 1916 års lag skall vid den offent­ liga auktionen förfaras, som om förordnande meddelats om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt. För­ säljning skall ske även om innehavaren av fordringen bestrider det.

Enligt 1 § i 1925 års bulvanlag kan, om det visar sig att någon genom anlitande av bulvan kringgått i lag stadgat förbud att utan tillstånd för­ värva eller behålla fast egendom, domstol på talan av åklagare förordna att egendomen genom överexekutors försorg skall säljas på offentlig auk­ tion. Reglerna i 2 § om förfarandet vid sådan auktion överensstämmer nära med nyssnämnda bestämmelser i 7 § i 1916 års lag.

Liksom 1916 års lag innehåller 1965 års jordförvärvslag speciella regler om förvärv på exekutiv auktion. Enligt 1 § andra stycket 7. jordförvärvsla­ gen är förvärv genom inrop på exekutiv auktion inte ett tillståndspliktigt fång. I 12 § stadgas emellertid att egendom, som köpts på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp, åter skall avyttras inom två år efter det auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit lantbruksnämndens tillstånd att behålla egendomen. Länsstyrelsen kan dock medge skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om den inropats för att skydda fordran eller rättighet och sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

30

Avyttras inte egendom inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på fram­

ställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på of­

fentlig auktion. Om denna auktion stadgas i 13 § andra stycket, att man i

tillämpliga delar skall förfara som om egendomen blivit utmätt för fordran

med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egen­

domen vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt framför alla be­

fintliga fordringar. Även om lägsta budet uppnås får försäljning dock inte

ske om inte köpeskillingen täcker det värde som åsatts egendomen av ut­

mätningsmannen eller särskilt utsedda värderingsmän. Vidare får egendo­

men säljas endast till den som erhållit förvärvstillstånd eller som får för­

värva egendomen utan sådant tillstånd. Kommer försäljning inte till stånd

äger lantbruksnämnden inom två år påkalla ny auktion hos länsstyrelsen.

Framställs inte sådan begäran eller avges inte heller vid den senare auk­

tionen antagbart bud är frågan om egendomens försäljning förfallen.

Promemorian

I promemorian framhålls inledningsvis att bestämmelserna i 7 § 1916

års lag oförändrade övertagits från 6 § lagen den 4 maj 1906 (nr 21 s. 1)

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egen­

dom i den lydelse paragrafen hade sedan en lagändring år 1912. Motsva­

rande bestämmelser i 1925 års bolagsförbudslag liksom i bulvanlagen fick

också samma innehåll som 6 § i 1906 års lag.

Promemorian uttalar, att reglerna om förfarandet vid offentlig auktion

i 7 § andra stycket 1916 års lag innebär, att egendomen skall anses utmätt

för fordran med bästa rätt däri. Lägsta budet kommer därför att ligga när­

mast före inteckningen med bästa förmånsrätt. Motsvarande regel i 1925

års bolagsförbudslag anslöt nära till 1916 års lag. Även 1955 års jordför­

värvslag hade ett stadgande av huvudsakligen samma innebörd.

När bestämmelsen i 1955 års lag överfördes till 1965 års jordförvärvs­

lag skedde emellertid, framhålls det i promemorian, en omformulering

i avsikt att förebygga illojala förfaranden som A'isat sig möjliga vid tillämp­

ningen av den tidigare gällande regeln. Om fastigheten besvärades av nytt­

jande-, avkomst- eller annan sådan rättighet och ingen fordran fanns som

— vare sig på grund av inteckning eller direkt på grund av lag — gällde

med bättre förmånsrätt, innebar de äldre reglerna att en försäljning inte

fick ske annat än med förbehåll om rättighetens bestånd. Denna stånd­

punkt har bekräftats genom ett avgörande av högsta domstolen år 1961

(NJA s. 511). I promemorian återges detta på följande sätt.

Två omyndiga barn hade på exekutiv auktion förvärvat en jordbruksfas­

tighet, som de på grund av bestämmelsen i 12 § 1955 års jordförvärvs­

lag var skyldiga att åter avyttra inom två år. Vid den offentliga auktio­

nen befanns det att fastigheten besvärades, förutom av fordringsinteck-

ningar, av en efter den exekutiva auktionen fastställd inteckning till säker­

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1967

31

het för livstids undantagsförmåner åt barnens föräldrar. Då fastigheten i enlighet med nyssnämnda bestämmelse jämfört med utsökningslagens reg­ ler utropades med ovillkorligt förbehåll om beståndet av nämnda rättig­ het, avgavs inte något bud och fastigheten förblev osåld.

I promemorian erinras härefter om vissa uttalanden i förarbetena till jordförvärvslagen, enligt vilka det i och för sig kunde vara önskvärt att jämka stadgandena i 7—9 §§ i 1916 års lag så att de kom att närmare överensstämma med motsvarande paragrafer i jordförvärvslagen men att det i det berörda sammanhanget inte ansetts nödvändigt att föreslå sådana jämkningar. Enligt lagrådets mening vid granskningen av förslaget till jord­ förvärvslag borde frågan om ändring av stadgandet i 2 § andra punkten 1925 års bulvanlag upptas till prövning vid lämpligt tillfälle. Därvid borde ändring övervägas även i fråga om stadgandena i 7 § andra stycket 1916 års lag.

I departementspromemorian föreslås att bestämmelserna i 7 § andra styc­ ket i 1916 års lag och 2 § bulvanlagen får en lydelse som motsvarar 13 § jordförvärvslagen. Enligt sistnämnda lagrum skall bara sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och ha för­ månsrätt framför alla befintliga fordringar falla inom lägsta budet. Den avgörande tidpunkten är således den exekutiva auktionen. I 1916 års lag bör förhållandet, efter vad som framhålls i promemorian, vara detsamma. Vad angår bulvanlagen synes i stället tidpunkten för bulvanförhållandets upp­ komst böra vara avgörande. Endast sådana rättigheter, som intecknats in­ nan bulvanförhållandet uppkom, bör alltså få falla inom lägsta budet. För­ slaget i departementspromemorian har utformats i enlighet härmed.

Promemorian upptar ytterligare en del förslag till ändringar i 1916 års lag, vilka syftar till att skapa större överensstämmelse mellan regelsyste­ met i den nya jordförvärvslagen och i 1916 års lag.

I promemorian erinras om att i 19 § i 1916 års lag finns en bestäm­ melse att vad som utöver bestämmelserna i denna lag är stadgat angå­ ende förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom fortfarande skall gälla. Denna bestämmelse syftar i första hand på den numera upphävda bolagsförbudslagen av år 1925 men har också haft av­ seende på jordförvärvslagstiftningen. Förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet och som skall prövas enligt 1916 års lag, är emellertid numera uttryckligen undantaget från tillståndsplikten i jord­ förvärvslagen. Något behov av den nuvarande bestämmelsen i 19 § före­ ligger därför inte längre. I promemorian föreslås därför att bestämmelsen utgår.

Övriga förslag i promemorian redovisas i en specialmotivering.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

De i promemorian i förevarande avsnitt framlagda förslagen har såvitt

nu är i fråga tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser.

I fråga om förslaget att 19 § skall upphöra att gälla anför gruvrätts-

utredningen. Förslaget för tanken till en i viss mån analog fråga, näm­

ligen förhållandet mellan å ena sidan 1916 års lag och å andra sidan

stenkolslagen, uranlagen och kontinentalsockellagen. Av lagstiftningen fram­

går inte otvetydigt, huruvida en utlänning, som fått koncession eller till­

stånd att bearbeta mineralfyndighet enligt de nämnda koncessionslagarna

också är skyldig att söka tillstånd för gruvdrift enligt 1 § 1916 års lag.

Oaktat lagarna har skilda syften synes det, med hänsyn till den allsidiga

prövning som får förutsättas ske enligt berörda koncessionslagar, innebära

onödig omgång att kräva prövning även enligt 1916 års lag. Att sådan

prövning inte erfordras antas i uttalanden i prop. 1960: 160 s. 66 och 68

samt SOU 1965: 66 s. 98. Man skulle, i anslutning till förevarande revision

av sistnämnda lag, kunna tänka sig ett tillägg i 18 § av innehåll att till­

stånd inte erfordras, om rätten att idka gruvdrift skall prövas av Kungl.

Maj :t enligt bestämmelser i stenkol slagen, uranlagen eller kontinental­

sockellagen. Å andra sidan kan man inte bortse från möjligheten att 1916

års lag kan ha viss tillämpning i fråga om händelser efter koncessionsgiv-

ningen. Med hänsyn härtill och då 1916 års lag måhända anses ge möjlig­

het till befogade ingripanden i den mån detta inte kan ske med stöd av

koncessionsvillkor, vill utredningen inte yrka att något sådant tillägg

görs.

III. Departementschefen

1. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag

Enligt 1916 års lag måste utländska medborgare och utländska juridiska

personer ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom eller

rätt att utnyttja gruvfyndighet. Även för vissa svenska juridiska personer,

bl. a. aktiebolag, i vilka utlänningar har eller kan få mera betydande in­

flytande, gäller tillståndsplikt.

Ärende om tillstånd till förvärv av fast egendom enligt nämnda lag prö­

vas i princip av Kungl. Maj :t. I två fall kan dock i sådant ärende tillstånd

ges av länsstyrelse, nämligen dels om förvärvet avser mindre bostadshus

eller tomtplats för sådant hus, som sökanden ämnar använda till bostad för

sig och sin familj, dels om förvärvaren tidigare varit svensk medborgare

och önskar förvärva jordbruksfastighet i försörjningssyfte. Som ytterligare

förutsättning för att länsstyrelse skall få lämna förvärvstillstånd gäller att

hinder däremot inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökan­

dens person.

Ett svenskt aktiebolag, vars aktier är ställda till innehavaren, måste ha

tillstånd enligt 1916 års lag till fastighetsförvärv utom i vissa närmare an­

givna undantagsfall. Detsamma gäller som huvudregel för aktiebolag med

aktier ställda till viss man. För den senare kategorien av aktiebolag krävs

emellertid inte tillstånd, om större delen av aktierna enligt förbehåll i bo­

lagsordningen är bundna på så sätt att de inte får förvärvas av iitländska

rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska juridiska personer. Lagen krä­

ver att minst fyra femtedelar av aktierna skall vara bundna eller, om de har

olika röstvärde, minst tre femtedelar av aktierna, vilka då också måste

representera minst fyra femtedelar av röstetalet. Ändring av bolagsordning,

som innebär att lagens minimikrav inte längre kommer att vara uppfyllda,

förutsätter tillstånd av Kungl. Maj :t. Någon möjlighet för Kungl. Maj :t att

delegera denna tillståndsgivning till underordnad myndighet föreligger inte.

Till följd av den ökade samfärdseln länderna emellan och den stora in­

vandring som under de senaste decennierna ägt rum till vårt land har an­

talet tillståndsärenden som Kungl. Maj :t årligen prövar på grundval av

lagens bestämmelser stigit väsentligt.

Som ett led i arbetet att befria Kungl. Maj :t från rutinbetonade och

mindre väsentliga ärenden (jfr prop. 1965: 65, SU 105, rskr 295) har de-

partementsutredningen framlagt förslag om vissa ändringar i 1916 års lag.

Förslaget går ut på att utöver vad som nu sker ytterligare vissa grupper av

förvärvsärenden skall handläggas i första instans av länsstyrelsen och att

Kungl. Maj:t skall få möjlighet att delegera en del ärenden angående änd­

ring av bolagsordning till patent- och registreringsverket.

De fall då länsstyrelsen har bemyndigande att lämna utländsk medbor­

gare tillstånd till förvärv av fast egendom är angivna i

1 § tredje stycket i lagen. För frågan i vilken utsträckning en ytterligare

överflyttning av beslutanderätten kan ske från Kungl. Maj :t till länsstyrel­

serna är av betydelse dels hur nämnda bestämmelser f. n. tillämpas av läns­

styrelserna, dels i vad mån bestämmelserna kan kompletteras så att sådana

fall kan överflyttas där Kungl. Maj :ts praxis är otvetydig och starka skäl

föreligger för förvärvstillstånd.

Vad beträffar den första frågan gäller att en stor del av de tillstånd till

förvärv av fast egendom som nu lämnas av länsstyrelserna avser förvärv

av mark för helårsbostad eller fritidsbostad. I åtskilliga fall anser sig emel­

lertid länsstyrelsen på grund av vad lagtexten innehåller (1 § tredje styc­

ket 1) inte kunna fatta beslut i ärendet utan underställer detta Kungl.

Maj :ts prövning. Tveksamhet anses ofta råda, huruvida markområdet utgör

»tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus, samt med egen­

domens förvärvande huvudsakligen avses att bereda bostad åt sökanden

och hans familj».

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

33

34

Utredningen har konstaterat att vissa länsstyrelser har satt en bestämd

gräns för det ifrågavarande markområdets storlek, över vilken gräns under­

ställning alltid anses böra äga rum. Utredningen bedömer denna praxis som

otillfredsställande och framhåller, att hänsyn bör tas till samtliga betingel­

ser i det särskilda fallet. Vidare har utredningen påpekat att oklarhet råder

beträffande länsstyrelses möjlighet att ge tillstånd till förvärv för fritids­

ändamål. Utredningen anser därför att bemyndigande för länsstyrelsen att

bevilja sådana tillstånd uttryckligen bör upptas i ifrågavarande bestäm­

melse.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad utredningen

anfört. Någon har dock uttalat farhågor för att utlänningars inköp av mark

för fritidsändamål inom landet skulle kunna rubba förutsättningarna för

ett rationellt utnyttjande av större områden för fritidsanläggningar.

För egen del instämmer jag i utredningens uttalanden. Vid tillstånds­

prövningen bör främst beaktas huvudsyftet med förvärvet men också så­

dana faktorer som platsens läge och lämplighet för sitt ändamål, områdets

topografi, markens beskaffenhet, däribland dess odlingsbarhet och even­

tuella användning för jordbruk. Med anledning av de uttalade farhågorna

beträffande utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål vill

jag framhålla, att de utländska förvärven får antas vara av ganska under­

ordnad betydelse i förhållande till de inhemska förvärven. I vilken utsträck­

ning allmänna planeringssynpunkter bör inverka vid länsstyrelsens till­

ståndsprövning är bl. a. med hänsyn härtill en fråga, som lämpligen bör

prövas i ett större sammanhang.

Jag vill framhålla, att en ansökan om förvärvstillstånd i och för sig bör

kunna bifallas av länsstyrelsen, även om områdets areal är större än som

kan anses erforderligt för bostadsändamål, om det överskjutande området

uppenbarligen inte behövs för jordbruksrationalisering eller det består av

mindre värdefull mark eller av mark som inte kan utnyttjas friliggande.

För att underlätta uppkomsten av en praxis i huvudsaklig överensstäm­

melse med de nu anförda synpunkterna har utredningen föreslagit, att läns­

styrelsen, om inte allmänna synpunkter talar mot det, skall kunna meddela

förvärvstillstånd, om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda

förvärvaren och hans familj antingen bostad för fritidsändamål och egen­

domen lämpar sig därför eller stadigvarande bo och hemvist och egendomen

är en bostadsfastighet, som är avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller en

tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus. Remiss­

instanserna har i sak inte haft något att erinra mot de sålunda föreslagna

ändringarna. Jag tillstyrker att de vidtas. Till vissa detaljer i utformningen

återkommer jag i specialmotiveringen.

Utredningen har framhållit att det är naturligt att sträva efter en decen­

tralisering i fråga om sådana ärenden, där hittillsvarande praxis är otve­

tydig och starka skäl normalt föreligger för förvärvstillstånd, medan Kungl.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

35

Maj :t bör behålla beslutanderätten i de fall där praxis är mer oklar och där syftet med 1916 års lag gör ärendet tveksamt. En lämplig urvalsgrund anser utredningen vara att tillmäta sökandens bosättning viss betydelse, såsom nu sker vid prövning av näringstillstånd enligt näringsfrihetsförordningen. Vid sidan härav bör syftet med förvärvet tillmätas stor betydelse. En sådan inställning stöds av hittillsvarande praxis, som är mycket liberal i sådana fall, då sökanden har hemvist här i landet och vill förvärva egendomen för att där söka sin utkomst av jordbruk eller annan rörelse.

Under åberopande av de nu anförda synpunkterna bär utredningen före­ slagit att länsstyrelsen får pröva frågan om förvärv i det fall, att en utlän­ ning, som sedan två år har hemvist i Sverige, avser att leva på jordbruk i egen regi på fastigheten eller fått tillstånd enligt näringsfrihetsförord­ ningen att idka näringsverksamhet i riket och behöver fastigheten för sin verksamhet. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och även jag anser mig kunna biträda detta. Beträffande tillämpningen av bestäm­ melsen vill jag endast framhålla, att det i regel kan antas att sökanden genom sin bosättning och den avsedda näringsutövningen i landet fått så fast anknytning till Sverige att tillstånd bör kunna beviljas.

Utredningen har vidare föreslagit att länsstyrelsen skall äga lämna till­ stånd till förvärv, där förvärvaren är nära anhörig till fångesmannen. En­ ligt gällande praxis ges regelmässigt tillstånd till sådana förvärv. Jag för­ ordar, att även denna grupp av ärenden i enlighet med förslaget flyttas över från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ifrågasatt om inte länsstyrelsen bör äga meddela avslag på ansökan när klar anledning finns därtill. Jag anser emellertid att en ändring av sådan principiell innebörd inte f. n. bör genom­ föras.

Den nu förordade överflyttningen av beslutanderätten i förvärvsärenden innebär en rationalisering, som bör vara till fördel inte bara för arbetet inom justitiedepartementet utan även för sökandena. Någon ökad belast­ ning för länsstyrelserna behöver inte befaras, eftersom dessa redan nu har hand om utredningen i hithörande ärenden. Det förberedande arbetet torde snarare kunna genomföras smidigare, om beslutanderätten får utövas av länsstyrelserna själva. Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis betona, att vad jag nu föreslagit inte innebär någon ändring i sak beträffande tillämpningen av 1916 års lag. Förslaget syftar således inte till att rubba den praxis i fråga om tillståndsgivningen, som utbildats under senare tid.

Vad härefter angår frågan om tillstånd till ändring av bo­ lagsordning vill jag till en början erinra om att ett bolag utan hinder av den generella tillståndsplikten kan förvärva hus, tomt, upplagsplats m. m., om egendomen anses behövlig för bolagets verksamhet (4 § 1916 års lag). Den behovsprövning varom här är fråga verkställer länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen.

36

Utredningen anser att fråga om ändring av bolagsordningen bör kunna

prövas av patent- och registreringsverket, om sökandebolaget endast för­

fogar över egendom, som avses i 4 § 1916 års lag eller inte innehar någon

fast egendom. Jag delar utredningens uppfattning att sådana ärenden inte

är av den omfattning och vikt att de bör prövas av Kungl. Maj:t. Jag an­

sluter mig till utredningens förslag att Kungl. Maj :t enligt lagen får en

generell befogenhet att delegera ärenden av detta slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

2. Ändringar i 1916 års lag beträffande inmutningsrätt, förvärv genom fusion

och offentlig auktion

Enligt 1916 års lag har utländska medborgare inte rätt att verk­

ställa inmutning i vårt land av vissa mineralfyndigheter, däribland

av våra vanligaste malmer. Dispens från förbudet kan inte ges.

Den av Sverige år 1960 tillträdda konventionen om upprättandet av den

europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) innehåller i artikel 16

bestämmelsen, att en medlemsstat inte får tillämpa restriktioner i fråga om

etablering och drift av ekonomiska företag på sådant sätt att fördelarna

med avskaffandet av tullar och kvantitativa restriktioner motverkas ge­

nom att andra medlemsstaters rättssubjekt blir sämre behandlade än det

egna landets. Bestämmelsen syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom

och gruva. Enligt ett tilläggsprotokoll skall konventionen emellertid inte

hindra en medlemsstat från att utöva kontroll över bl. a. äganderätten till

sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte visas

motverka de väntade fördelarna av tullavvecklingar och avvecklingen av

kvantitativa restriktioner inom frihandelsområdet. I propositionen med för­

slag om Sveriges anslutning till EFTA framhöll därför chefen för handels­

departementet bl. a. att konventionen inte hindrade att tillståndsförfaran-

det enligt 1916 års lag bibehålls.

Lagens bestämmelser om förvärv av fast egendom får alltså anses vara

avfattade på sådant sätt att de med hänsyn till möjligheten att erhålla

dispens från förvärvsförbudet kan tillämpas utan lagändring i huvudsaklig

överensstämmelse med konventionens innebörd. Men någon motsvarande

dispensmöjlighet finns inte i fråga om inmutningsrätten. För att lagstift­

ningen skall bättre harmoniera med tankegångarna bakom EFTA-konven-

tionen, bör det ovillkorliga förvärvsförbudet uppmjukas. Skäl synes för

övrigt inte numera föreligga att bibehålla en formell skillnad mellan inmut-

ningsfallen och fall av utlännings förvärv av fast egendom. I överensstäm­

melse med promemorieförslaget, som härvidlag inte mött någon erinran från

remissinstanserna, förordar jag därför att Kungl. Maj :t får samma utrym­

me att meddela dispens i fråga om inmutning som i fråga om förvärv av

fast egendom.

37

Forslaget förutsätter vissa följdändringar i gruvlagen. Vad jag nu har

föreslagit innebär inte någon ändring i de bestämmelser, som förutsätter

särskilt tillstånd för utlänning, som önskar förvärva gruva eller idka gruv­

drift här i riket.

Jag övergår härefter till frågan om aktiebolags förvärv av fast egendom

eller gruva genom fusion med annat bolag, som äger sådan egendom.

Aktiebolagslagen upptar två fall av fusion. I 174 § behandlas det fall, att

ett helagt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Det andra fallet, som reg-

leias i 175 §, föreligger när ett bolag mot vederlag övertar annat aktie­

bolag. I båda fallen upplöses det övertagna bolaget utan likvidation.

öm ett aktiebolag, som i bolagsordning inte har förbehåll beträffande

aktieförvärv av minst den omfattning, som föreskrivs i 2 § 1916 års lag,

övertar ett fastighetsägande aktiebolag genom fusion, fordras utom till­

stånd till själva fusionen också särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till det

fastighetsförvärv, som fusionen innebär. Detta gäller oavsett om fusion

äger rum med stöd av 174 eller med stöd av 175 § aktiebolagslagen.

Till jämförelse kan nämnas att 1965 års jordförvärvslag bland sådana

fång för vilka lantbruksnämndens tillstånd fordras, upptar förvärv genom

fusion endast enligt 175 § aktiebolagslagen. Motsättningsvis framgår härav

att tillstånd inte behövs vid fusion enligt 174 § samma lag. Vid behandling­

en av förslaget till den nya jordförvärvslagen framhöll lagrådet, att det fick

anses följdriktigt att inte kräva särskilt förvärvstillstånd i det fall att ett

helagt dotterbolag uppgår i moderbolaget genom att dotterbolaget utan lik­

vidation upplöses och alla dess tillgångar och skulder övertas av moder­

bolaget. Lagrådet påpekade också att motsvarande spörsmål borde obser­

veras vid en eventuell revision av 1916 års las

o*

I departementspromemorian föreslås nu att förvärv som sker genom

dotterbolags uppgående i moderbolag undantas också från den tillstånds­

plikt, som gäller enligt 1916 års lag. Remissinstanserna har i allmänhet

inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Några remissinstanser

har emellertid påpekat att det finns bolag, som bildats före tillkomsten av

de nmarande reglerna i 2 § 1916 års lag och som inte har så långtgående

förbehåll i sina bolagsordningar, som lagen föreskriver. De fall där möj­

lighet av denna anledning skulle komma att finnas att kringgå lagens

syfte torde emellertid vara få. Man bör därför inte av denna anledning-

avstå från den föreslagna förenklingen vid tillämpningen av 1916 års lag.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag att den föreslagna lagänd­

ringen genomförs.

Enligt 1916 års lag utgör den allmänna tillståndsplikten inte hinder för

en utlänning att på exekutiv auktion inropa fast egendom. Om han emeller­

tid inte därefter erhåller förvärvstillstånd eller blir svensk medborgare

måste han avyttra egendomen inom tre år. Annars säljs den på of fen t-

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 121

lig auktion. Vid auktionen skall förfaras som om egendomen utmätts

för fordran med bästa rätt.

Bestämmelser motsvarande de nu återgivna fanns i de jordförvärvslagar,

som föregick 1965 års jordförvärvslag. I ett mål som avgjordes av högsta

domstolen år 1961 (NJA 1961: 511) uppmärksammades emellertid att syftet

med avyttringsskyldigheten kunde kringgås, om fastighetsägaren före den

offentliga auktionen lät inteckna egendomen för annan rättighet än ford-

ringsrätt. Eftersom t. ex. en intecknad nyttjanderätt eller avkomsträtt

måste förbehållas vid auktionen, kunde resultatet av en sådan inteck­

ning bli att egendomen inte gick att sälja. Risken för förfaranden a\ detta

slag föranledde att de regler, som i den nya jordförvärvslagen motsvarar

förevarande bestämmelser i 1916 års lag, fick en utformning, som uteslu­

ter möjligheten att kringgå lagen på detta sätt. Lagen innebär sålunda,

att bara sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exe­

kutiva auktionen och ha förmånsrätt före alla fordringar skall falla inom

lägsta budet.

I promemorian föreslås nu att reglerna om offentlig auktion i 1916 års

lag får i huvudsak samma lydelse som motsvarande bestämmelser i jord­

förvärvslagen. Förslaget har inte föranlett några erinringar från remiss­

instansernas sida, och för egen del finner jag det angeläget, att den nuva­

rande skillnaden mellan de båda lagarna avlägsnas. Dessutom bör, såsom

föreslagits i promemorian, 1925 års bulvanlag ändras på motsvarande sätt.

Här bör emellertid på skäl som redovisas i promemorian tidpunkten för

bulvanförhållandets uppkomst vara avgörande i st. f. tidpunkten för den

exekutiva auktionen.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Vid sidan av de nu förordade ändringarna har i promemorian föreslagits

en rad mindre jämkningar i 1916 års lag. Jämkningarna är för­

anledda av en önskan att skapa större överensstämmelse mellan 1916 års

lag och den nya jordförvärvslagen. Vissa smärre följdändringar föreslås

också i den sistnämnda lagen, i bulvanlagen och i gruvlagen.

I promemorian har erinrats om att förvärv av fast egendom, taxerad som

jordbruksfastighet, vilket skall prövas enligt 1916 års lag, genom till­

komsten av jordförvärvslagen uttryckligen undantagits från tillstånds-

plikten i denna lag. Under åberopande av att något behov av den nuvarande

bestämmelsen i 19 § 1916 års lag därför numera inte föreligger, har i pro­

memorian föreslagits, att nämnda bestämmelse skall utgå. Jag delar denna

uppfattning.

Gruvrättsutredningen har anfört att viss tvekan måhända kan råda huru­

vida det skall krävas tillstånd enligt 1916 års lag i vissa ärenden, där kon­

cession eller tillstånd att bearbeta mineralfyndighet redan meddelats av

Kungl. Maj :t. För min del vill jag framhålla att sådana ärenden regelmäs­

sigt torde bli föremål för en omfattande prövning från Kungl. Maj :ts sida.

39

Därvid kan även sådana synpunkter som ligger till grund för 1916 års lag

beaktas. En särskild prövning enligt denna lag förefaller därför tämligen

överflödig. Emellertid kan 1916 års lag få betydelse i fråga om händelser

som ligger senare än koncessionsgivningen. Något uttryckligt undantag för

de nu berörda fallen bör därför inte göras.

Till övriga lagändringar återkommer jag i en specialmotivering.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om inte 1916 års lag bör un­

derkastas en mer genomgripande revision i syfte att materiellt och formellt

bättre anpassa den till jordförvärvslagen. Av många skäl kan en sådan

revision av den ganska föråldrade lagen synas påkallad. Denna fråga sam­

manhänger emellertid mycket intimt med den framtida utformningen av

aktiebolagsrätten och gruvrätten i vårt land. Inom båda dessa rättsområ­

den pågår f. n. offentligt utredningsarbete. Vid en revision av 1916 års lag

bör också hänsyn tas till utvecklingen av de europeiska integrationssträ­

vandena och den betydelse dessa kan få på förevarande område, om Sverige

skulle komma att delta i en större ekonomisk marknadssammanslutning

än f. n. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes en mer omfattande

revision av 1916 års lag t. v. böra anstå.

De nu förordade ändringarna i 1916 års lag torde böra träda i kraft den

1 juli 1967.

På grundval av vad jag sålunda anfört har inom departementet upprät­

tats förslag till lag angående ändring i lagen den

30

maj

1916

(nr

156)

om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller ak­

tier i vissa bolag, förslag till lag angående ändring i lagen den

18

juni

1925

(nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den H maj 1965 (nr 290)'

samt förslag till lag om ändring i gruvlagen den

3 juni 1938 (nr 31/f).

Jag anhåller nu att få till närmare behandling uppta dessa lagförslag,

vilka torde få fogas som bilaga1 till protokollet i detta ärende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

IV. Specialmotivering

1. Förslaget till lag om ändring i 1916 års lag

1

§.

I denna paragraf överensstämmer första stycket med förslaget i justitie­

departementets promemoria. Paragrafens tredje stycke motsvarar departe-

mentsutredningens förslag. I övrigt är bestämmelsen oförändrad.

1 Förslaget, som i allt väsentligt är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget 1)

har uteslutits här.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena. För det fall ett förvärv inte avser hel fastighet bör för-

värvstillståndet enligt länsstyrelsen i Uppsala län -— i likhet med vad som

föreskrivs i 8 § jordförvärvslagen — göras beroende av att fånget leder till

avstyckning eller sammanläggning. I konsekvens härmed bör fordras att in­

tyg om egendomens beskaffenhet skall företes i tillståndsärendet. Även

lantmäteristyrelsen uttalar sympati för tanken att i 1916 års lag införa en

motsvarighet till 8 § i den nya jordförvärvslagen.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om inte tillståndsgivning be­

träffande förvärv av jord och skogsmark bör på det regionala planet sam­

manföras till en enda myndighet, lantbruksnämnden, i enlighet med de prin­

ciper som ligger till grund för jordförvärvslagens bestämmelser i detta hän­

seende. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att en bestämmelse bör utfärdas

om skyldighet för länsstyrelse att höra lantbruksnämnd, vederbörande kom­

munala myndighet samt överlantmätare i frågor om förvärv av jordbruks­

fastighet. Länsstyrelsen erinrar därvid om att 1925 års bolagsförbudslag in­

nehöll en sådan bestämmelse.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser tveksamt vad som skall förstås

med mindre bostadshus och finner önskvärt att lagrummet ges en klarare

lydelse i denna del. Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att uttrycket tomt i

1916 års lag anses beteckna ägoslaget tomt och inte det rättsliga begreppet

tomt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ordet tomt lämpligen bör ut­

bytas mot tomtplats. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att även

i 4 § införa begreppet tomtplats i stället för tomt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om utrymme inte kan ges

för en smidigare och mera liberal tillämpning genom att obebyggd egendom

inte låses vid begreppet tomt. Det kan nämligen då det gäller bosättning på

landsbygden ibland vara önskvärt och lämpligt att fastigheten får ha en

större areal än vad som i allmänhet anses böra vara en tomt eller tomtplats.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tar i sitt yttrande upp frågan om förvär­

varens hemvist. Enligt gällande rättsordning kan en person samtidigt äga

hemvist såväl i Sverige som i utlandet, s. k. dubbelt hemvist. Utredningens

förslag innebär att länsstyrelsen är behörig att pröva ansökningar från i ut­

landet bosatta personer, om sökanden sedan två år ägt hemvist även i vårt

land. Detta kan vara fallet när exempelvis en från Västtyskland inflyttad

person återvänder till sitt hemland och lämnar familjen i Sverige. Han får

då hemvist såväl i Sverige som i Västtyskland. På sätt framgår av utred­

ningens förslag bör sökandens bosättning tillerkännas betydelse. Länsstyrel­

sen föreslår därför att uttrycket »hemvist» ersätts med orden »stadigvaran­

de vistats».

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter med anledning av ytt­

rande från lantbruksnämnden, huruvida inte de föreslagna villkoren att för­

värvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år haft hemvist i

Sverige kan utgå.

41

Departementschefen. Vid prövning av tillståndsärende enligt 1916 års lag

bör som jag redan antytt hänsyn tas bl. a. till sådana förhållanden, som har

samband med jordförvärvslagstiftningen. Några uttryckliga regler i lagen

om hur Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen i detalj bör förfara i syfte att få ett

förvärv säl ende tillräckligt sakligt och allsidigt belyst torde emellertid inte

vara behövliga. Inte heller förefaller det från de intressen, som lagen har

att tillgodose, nödvändigt att göra ett förvärvspliktigt fång beroende av att

avstyckning eller sammanläggning äger rum.

Med hänsyn till de ganska speciella intressen som 1916 års lag skall till­

godose, synes det inte lämpligt att splittra tillståndsgivningen på alltför

manga olika organ. Jag delar därför inte den uppfattning, som länsstyrelsen

i Värmlands län framfört om att lantbruksnämnden bör överta tillstånds­

givningen betiäffande förvärv av jord och skogsmark. Någon bestämmelse

om remissförfarande av det slag länsstyrelsen i Uppsala län föreslagit an­

ser jag inte behövlig.

Några remissinstanser anser uttrycket toint i första paragrafens tredje

stycke under 1 mindre lämpligt, eftersom därmed kan förstås såväl det

i ättsliga begreppet tomt som ägoslaget tomt. Enligt min mening kan det

inte råda tvekan om att ordet tomt i förevarande sammanhang har den se-

naie betydelsen. Inte heller anser jag att i lagtexten närmare behöver anges

vad som innefattas i begreppet mindre bostadshus.

Paragrafens tredje stycke upptar under 2 det fall, då förvärv sker av jord­

bruksfastighet. För att länsstyrelsen i sådant fall skall kunna meddela till­

stånd till förvärv krävs enligt gällande ordning att sökanden förut varit

svensk medborgare. Utredningsförslaget innebär att tillstånd skall kunna

lämnas även den som inte varit svensk medborgare under förutsättning att

han sedan två år liar hemvist i Sverige. Denna utvidgning av länsstyrelsens

kompetens vill jag förorda. Under 3 i samma stycke regleras förvärv av

lastighet som behövs för annan näringsverksamhet än jordbruk. Här före­

slår utredningen som villkor för länsstyrelsens prövning att förvärvaren

lått tillstånd enligt näringsfrihetsförordningen till näringsutövningen och

att han sedan tva år har hemvist i Sverige. Även denna reglering godtar

jag.

I fi aga om utfoinmingen av kravet på hemvist i Sverige har länsstyrelsen

i Nonbottens län papekat att tall kan förekomma då en person har hemvist

både i Sverige och utlandet. Länsstyrelsen förordar därför att såsom förut­

sättning föi tillstand anges att sökanden stadigvarande vistats i Sverige i

två år. Sådana fall av dubbel bosättning, som nyss nämnts, torde förekom­

ma så sällan att det enligt min mening inte finns skäl att utforma lagtex­

ten med hänsyn till dem. Kan sökanden med mantalsbevis styrka att han

har hemvist i Sverige sedan minst två år tillbaka bör tillstånd alltså kun­

na lämnas. I departementsförslaget har 1 § tredje stycket utformats i en­

lighet med vad jag nu anfört.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

42

Härutöver förordar jag att orden Konungens befallningshavande i denna

paragraf liksom i övrigt i lagen utbyts mot ordet länsstyrelsen.

2

§.

Beträffande denna paragraf hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

5 §•

Genom föreslagna ändringar anpassas bestämmelserna till vad som gäl­

ler enligt jordförvärvslagen.

Promemorian. Vid offentlig auktion enligt 7 § 1916 års lag kan det tänkas,

att egendomen inropas av annan som sedermera inte kan få förvärvstill-

tillstånd. Det kan inträffa att en serie offentliga auktioner på samma egen­

dom får hållas. Vid offentlig försäljning enligt jordförvärvslagen behöver

man inte befara ett sådant resultat. Egendomen får nämligen endast säl­

jas till person, som antingen i förväg erhållit förvärvstillstånd eller kan

förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Det föreslås därför i promemo­

rian att 5 § 1916 års lag jämkas på sådant sätt, att ansökan om förvärvs­

tillstånd kan prövas redan innan fånget sker.

Departementschefen. Jag finner de föreslagna ändringarna välmotiverade.

Genom att möjlighet till f ö r h a nd sp r ö v ni n g införs kan man undvika för-

mögenhetsdispositioner, som sedermera visar sig onyttiga på grund av att

tillstånd till förvärvet inte kan meddelas. Även av andra skäl kan det vara

till fördel för avtalsparterna att i ett tidigt skede kunna få besked i till­

ståndsfrågan. Redaktionellt ansluter det föreslagna stadgandet nära till

motsvarande regler i 2 och 9

§i§

jordförvärvslagen.

7 §•

I denna paragraf har sammanförts de regler som angår avyttringsskyl-

dighet, förordnande om offentlig auktion samt tillstånd att behålla inropad

egendom. Till denna paragraf har sålunda överförts bestämmelserna i

nuvarande 8 och 9 §§ 1916 års lag. Innehållsmässigt kommer den föreslag­

na paragrafen därigenom att i allt väsentligt motsvara 12 § jordförvärvs­

lagen.

Promemorian. Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till 1906 års lag

angående förbud i vissa fall för bolag eller förening att förvärva fast egen­

dom skulle fastighet som inropats på exekutiv auktion avyttras inom två

år från det auktionen vunnit laga kraft. På lagrådets hemställan bestäm­

des emellertid tidrymden i lagen till tre år (prop. 1906:62 s. 37). Tids­

fristen är densamma i 1916 års lag. 1 1965 års jordförvärvslag föreskrivs

däremot en tvåårig frist från det auktionen vann laga kraft. I promemo'

rian föreslås, att tidsfristen skall vara tvåårig även i 1916 års lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

43

Även i andra hänseenden, som har visst samband med reglerna om den

offentliga auktionen, kan 1916 års lag bringas till närmare överensstäm­

melse med jordförvärvslagen. De! föreslås bl. a. att anteckning om avytt-

ringsskyldighet skall göras inte bara i det köpebrev som utfärdas med an­

ledning av den exekutiva auktionen utan också, när lagfart söks, i fastig-

hetsboken. Vidare bör ärende angående anstånd med avyttring av egen­

dom, som inropats till skyddande av fordran eller rättighet, lämpligen kunna

överflyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelsen.

Avyttras egendom inte inom föreskriven tid, måste länsstyrelsen enligt

1916 års lag förordna om offentlig auktion. Enligt jordförvärvslagen är så­

dant förordnande beroende av framställning från lantbruksnämnden. Det

föreslås att möjlighet införs för länsstyrelsen att i ärende enligt 1916 års

lag hänskjuta fråga om försäljning på offentlig auktion till Kungl. Maj :t,

om särskilda skäl föreligger mot en sådan försäljning.

Remissyttrandena. Sveriges advokatsamfund finner det naturligt att paral-

lellitet eftersträvats med jordförvärvslagen men ifrågasätter om inte den

nuvarande treårsfristen bör bibehållas. Advokatsamfundet anför härom.

Prövning av ärende om förvärvstillstånd kan komma att ske i flera in­

stanser. Tidsutdräkten för erhållande av lagakraftvunnet beslut i ärendet

kan erfarenhetsmässigt bli betydande. Vid ett för förvärvaren negativt beslut

skall i första hand frivillig försäljning eftersträvas. Försäljningsövervä-

gandena kan vara svåra och försäljningsarbetet omfattande. Starka skäl

talar således för att tidsfristen för försäljning bibehålls vid tre år. Det är

så mycket angelägnare att lämna en förvärvare tidsmässigt gott utrymme

för frivillig försäljning som förslaget även innefattar regler av den inne­

börden att vid den offentliga tvångsauktionen endast sådana, som redan

erhållit förvärvstillstånd eller inte är i behov av sådant, äger rätt att in­

köpa fastigheten. Införandet av sådana bestämmelser kan innebära viss

risk för rättsförlust för förvärvaren. Därför bör tidrymden som står till

buds för frivillig försäljning inte inskränkas till två år.

Göta hovrätt anser, att möjlighet bör införas för länsstyrelsen att till

Kungl. Maj :t hänskjuta fråga huruvida en egendom skall säljas på offent­

lig auktion. Hovrätten framhåller emellertid att det inte klart framgår vad

Kungl. Maj :ts beslut skall innehålla — förordnande om uppskov tills vi­

dare med försäljning eller till äventyrs förordnande om att frågan om egen­

domens försäljning skall vara förfallen — eller under vilka förutsättningar

beslut kan meddelas. Detta bör framgå av lagtexten.

Departementschefen. De av advokatsamfundet uttalade farhågorna för tids-

utdräkt vid handläggningen av tillståndsärendena och vid eventuell frivil­

lig försäljning synes mig väsentligen överdrivna. Jag biträder därför det i

promemorian framlagda förslaget. Det synes inte erforderligt att i lagtex­

ten närmare ange förutsättningarna för att Kungl. Maj :t skall kunna med­

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

44

dela beslut i anledning av att länsstyrelsen hänskjutit frågan huruvida för­

säljning på offentlig auktion bör ske. Vad beslutet skall innehålla får gi­

vetvis avgöras med hänsyn till omständigheterna. Båda de av Göta hovrätt

angivna alternativen är tänkbara.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

8

§.

Den föreslagna 8 § i justitiedepartementets promemoria har i gällande rätt

sin närmaste motsvarighet i 7 § andra stycket i 1916 års lag. Genom infö­

randet av vissa nya bestämmelser kommer paragrafen i vissa avseenden att

ansluta till 13 § första och andra styckena jordförvärvslagen.

Promemorian. Länsstyrelse bör få möjlighet att inhibera beslut om auk­

tion, om det efter beslutet om sådan visar sig att egendomen avyttrats. Vi­

dare föreslås att inropare på offentlig auktion måste ha förvärvstillstånd

eller vara person som inte behöver sådant tillstånd. I det senare fallet måste

inroparen emellertid enligt förslaget ha förvärvstillstånd enligt jordför­

värvslagen, om egendomen är av det slag att sådant tillstånd krävs.

Departementschefen. Om egendom som förvärvats på exekutiv auktion inte

avyttras inom föreskriven tid har länsstyrelsen enligt gällande ordning att

på eget initiativ förordna om egendomens försäljning på offentlig auktion.

Skulle det visa sig att egendomen faktiskt redan är såld har länsstyrelsen

ingen laglig möjlighet att inhibera auktionen. Enligt jordförvärvslagen har

däremot lantbruksnämnden, på vars framställning försäljningen äger rum,

möjlighet att i här avsedda fall återkalla sitt yrkande. En möjlighet för läns­

styrelsen att inhibera offentlig auktion bör införas i 1916 års lag.

I den föreslagna paragrafen har införts en från jordförvärvslagen häm­

tad bestämmelse, enligt vilken egendomen vid den offentliga auktionen inte

får säljas till den som måste ha förvärvstillstånd enligt 1916 års lag eller

enligt jordförvärvslagen men saknar sådant tillstånd.

Till lagrådet har den 30 september 1966 remitterats förslag till vissa änd­

ringar i utsökningslagen in. in., vilka främst är föranledda av den lagstift­

ning om vad som är fast egendom och om företagsinteckning, som avses

träda i kraft under år 1967. Bl. a. föreslås regler, som innebär, att inrop

på auktion av exekutivt försåld lös eller fast egendom inte får godtas, om

auktionsförrättaren finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan upp­

nås. Vid lagrådsremissen uttalade jag, att de föreslagna ändringarna i ut­

sökningslagen inte borde bli tillämpliga på offentlig auktion enligt 1916 års

lag, då en sådan ordning skulle strida mot syftet med lagen (s. 141). Jag-

föreslog därför en uttrycklig regel i motsvarande paragraf i lagen (7 §), en­

ligt vilken undantag från de föreslagna bestämmelserna i 126 § 2 mom. ut­

sökningslagen skulle gälla. Motsvarande bestämmelse har nu överförts till

förevarande paragraf, överensstämmelse med jordförvärvslagen, som inne­

håller regler om förbud mot försäljning under det värde som åsatts i sär­

skild ordning, kan alltså inte nås i detta hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

45

9 §•

Paragrafen motsvarar 9 § i förslaget i justitiedepartementets promemoria.

Den saknar motsvarighet i 1916 års lag men anknyter nära till 13 § tredje

och fjärde styckena jordförvärvslagen.

Departementschefen. Det kan tänkas att en offentlig auktion av olika an­

ledningar inte leder till försäljning. Enligt 13 § jordförvärvslagen äger lant­

bruksnämnden i sådant fall påkalla ny auktion inom två år från det den

första auktionen vann laga kraft. Avges inte heller vid den senare auktio­

nen antagbart bud är frågan om försäljning av egendomen förfallen. Jag

förordar att motsvarande regler införs också i 1916 års lag. I likhet med

vad som stadgas i jordförvärvslagen bör kostnad i samband med auktion,

som inte lett till försäljning, betalas av statsmedel.

17

§•

Den i justitiedepartementets promemoria föreslagna ändringen i fråga om

inmutningsrätten i 1 § 1916 års lag har medfört en jämkning i 17 §. I sam­

band härmed har texten i övrigt undergått viss modernisering.

Remissyttrandena. I sak har remissinstanserna inte haft något att erinra

mot promemorieförslaget. Göta hovrätt har emellertid ansett att de föreslag­

na språkliga moderniseringarna i 1916 års lag inte är så fullständiga som

måhända varit önskvärt. Som exempel anför hovrätten att senare delen av

17 § kunde ha omformulerats till partiell överensstämmelse med 12 kap.

14 § rättegångsbalken och i vart fall ordet »delgivanden» ha utbytts mot

»meddelanden».

Departementschefen. Såsom jag tidigare anfört är jag inte nu beredd att

göra någon mera omfattande översyn av 1916 års lag varken i sakligt eller

språkligt hänseende. Med anledning av vad Göta hovrätt anfört har jag

emellertid gjort vissa redaktionella jämkningar i texten.

18 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

Övergångsbestämmelse. Vid övergången till den nya lagstiftningen, som

föreslås träda i kraft den 1 juli 1967, bör gälla att förvärv av fast egendom,

som skett redan före lagstiftningens ikraftträdande, skall prövas enligt de

äldre bestämmelserna. Ärenden som inte avser sådana fång, torde däremot

kunna behandlas enligt de nya reglerna, även om de anhängiggjorts före

lagstiftningens ikraftträdande.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

2. Förslaget till lag om ändring i bulvanlagen

Remissyttrandena. Göta hovrätt erinrar om att överexekutor enligt 1 § har

att pröva huruvida egendom skall säljas på offentlig auktion, medan läns­

styrelsen enligt 2 § första stycket i den föreslagna lydelsen äger besluta att

förordnande om försäljning inte skall gå i verkställighet. Dessa skilda pröv­

ningar bör enligt hovrättens åsikt göras av samma myndighet, och hovrät­

ten föreslår därför att ordet länsstyrelsen i den föreslagna ordalydelsen

byts ut mot ordet överexekutor.

Departementschefen. Till grund för den föreslagna lydelsen av 2 § ligger ett

förslag om vissa ändringar i samma paragraf, som den 30 september 1966

remitterats till lagrådet. Vad Göta hovrätt anfört bör beaktas och jag före­

slår att lagtexten utformas i enlighet härmed.

Härutöver förordar jag att i lagen orden Konungens befallningshavande

på samtliga ställen utbyts mot ordet länsstyrelsen. Vidare synes det lämp­

ligt att i förevarande sammanhang modernisera straffbestämmelserna i 4

och 7 §§ så att de överensstämmer med brottsbalkens terminologi.

3. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ för jordförvärvslagen

Departementschefen. Enligt 1 § andra stycket 5 jordförvärvslagen fordras

inte förvärvstillstånd vid transaktioner mellan vissa slag av anhöriga un­

der förutsättning att fångesmannen inte är avyttringsskyldig enligt 12 §

samma lag. Jag föreslår att som ytterligare förutsättning uppställs att fång­

esmannen inte heller är avyttringsskyldig enligt motsvarande bestämmel­

ser i 1916 års lag. I annat fall kan den jordpolitiska kontrollen kringgås

genom att en utlänning ropar in en fastighet på exekutiv auktion och sedan

överlåter den på en svensk anhörig.

Förvärvstillstånd får enligt 5 § jordförvärvslagen vägras, om egendomen

anses böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter

med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Tillstånd får dock inte väg­

ras, om ansökan avser förvärv på offentlig auktion som avses i 13 §. Den­

na bestämmelse föreslås nu kompletterad med en föreskrift, enligt vilken

tillstånd inte heller får vägras, när fråga är om förvärv på offentlig auktion

enligt 1916 års lag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

47

4. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Promemorian. Den nuvarande hänvisningen i 1 § andra stycket till inmut-

ningsförbudet i 1916 års lag föreslås utgå.

Departementschefen. Den i promemorian föreslagna ändringen i 1 § är en

direkt följd av att det indispensabla inmutningsförbudet i 1916 års lag fö­

reslås bli upphävt. Av samma anledning föreslår jag jämkningar även i 6

och 9 § § gruvlagen.

Y. Hemställan

I enlighet med vad jag nu anfört föreligger förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa in­

skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanför-

hållande i fråga om fast egendom,

3) lag om ändrad Igdelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj

1965 (nr 290),

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 december 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 15 december 1966 tillhandakommet utdrag av pro­

tokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 9 december 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916

(nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni

1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om

ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)

och 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av hovrättsrådet Nils Åke A:son Åhström.

Lagrådet yttrade: För lagrådet har upplysts att förslagen till lag angåen­

de ändring i 1916 års lag och till lag angående ändring i 1925 års lag om

bulvanförhållande under det fortsatta lagstiftningsarbetet kommer att sam­

ordnas med de i protokoll över justitieärenden den 30 september 1966 om-

förmälda förslagen till ändringar i samma lagar.

Lagrådet finner att den nya lydelsen av 1 § 5 jordförvärvslagen icke skall

tillämpas beträffande fång som skett innan den nu föreslagna ändringen

träder i kraft utan att äldre lag gäller härvidlag.

I övrigt föranleder de remitterade förslagen ingen erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

49

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 31 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter

dels lagrådets den 15 december 1966 avgivna utlåtande över de till lag­

rådet den 30 september 1966 remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag, och

2) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221)

om bulvanförhållandet i fråga om fast egendom,

dels lagrådets den 20 december 1966 avgivna utlåtande över de till lag­

rådet den 9 december 1966 remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa in­

skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvan-

förhållande i fråga om fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj

1965 (nr 290), och

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

dels ock lagrådets den 30 mars 1967 avgivna utlåtande över de till lagrå­

det den 20 januari 1967 remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag,

2) lag om ändrad lydelse av 2 § jordförvärvslagen den 14 maj 1965

(nr 290).

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtanden och anför.

Till lagrådet har under de senast månaderna i tre skilda sammanhang

remitterats förslag till ändringar i 1916 års lag m. fl. lagar. Dessa förslag

50

har här samordnats. Lagrådets utlåtande den 15 december 1966 har fogats

vid prop. 1967: 16 angående ändringar i utsökningslagen m. m., och dess

utlåtande denna dag har fogats vid prop. 1967: 90 angående lagstiftning om

kommunal förköpsrätt.

Det den 30 september 1966 remitterade förslaget till ändrad lydelse av

7 § 1916 års lag och 2 § 1925 års lag avsåg vissa smärre justeringar med

anledning av de ändringar i utsökningslagen och konkurslagen som före­

slagits med anledning av den nya lagstiftningen om vad som är fast egen­

dom och om företagsinteckning (se prop. 1967:16 resp. 1966:23 och 24;

SFS 1966:453, 454, 645, 646). Lagrådet gjorde endast det påpekandet att

i den tillagda sista punkten i de båda paragraferna momentbeteckningen

skulle ändras från 126 § 2 mom. till 126 § 3 mom., om lagrådets förslag

till lydelse av 126 § utsökningslagen skulle vinna bifall. I prop. 1967:16

har föreslagits ändring i 126 § utsökningslagen i enlighet med lagrådets

förslag. Jag förordar därför att momentbeteckningen ändras i överens­

stämmelse med lagrådets uttalande.

I fråga om de den 9 december 1966 remitterade förslagen har lagrådet,

såvitt nu är i fråga, endast konstaterat, att den nya lydelsen av 1 § 5

jordförvärvslagen icke skall tillämpas beträffande fång som skett innan

den nu föreslagna ändringen träder i kraft, utan att äldre lag gäller här­

vidlag. I anslutning härtill föreslår jag för tydlighets skull en övergångs­

bestämmelse av samma innehåll som föreslagits i fråga om 1916 års lag.

De den 20 januari 1967 remitterade förslagen till ändringar i 1916 års

lag och jordförvärvslagen sammanhänger med det förslag till lagstiftning

om kommunal förköpsrätt som anmälts tidigare i dag. Som jag anfört

kräver en samordning av kommunens prövning av förköpsfrågan med

tillståndsprövningen enligt 1916 års lag eller motsvarande prövning enligt

jordförvärvslagen vissa ändringar i sistnämnda lagar (se lagrådsremissen

den 20 januari 1967 s. 147 resp. 149). Lagrådet har inte haft något att

erinra mot de föreslagna ändringarna.

De ändringar i 1916 års lag in. fl. lagar som sammanhänger med lag­

stiftningen om vad som är fast egendom och om företagsinteckning bör

träda i kraft samtidigt med denna lagstiftning, den 1 juli 1967. Vid sam­

ma tidpunkt bör de ändringar träda i kraft som avses med det förslag som

remitterats till lagrådet den 9 december 1966. De ändringar i 1916 års lag

och jordförvärvslagen som sammanhänger med lagstiftningen om kom­

munal förköpsrätt bör däremot inte bli tillämpliga förrän den 1 januari

1968, då nämnda lagstiftning träder i kraft.

Vissa smärre redaktionella jämkningar bör göras i lagtexten.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

riksdagen att antaga

1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvan-

förhållande i fråga om fast egendom,

3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290),

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

51

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 66062