Prop. 1967:73

('med förslag till lag angå\xad ende ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. in.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

1

Nr 73

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå­

ende ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. in.; given Stockholms slott den 17 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in.,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 1 § samt 19 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

3

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro mantalsskrivna i riket.

Såvitt angår — —---------------- —

§•

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket. ------ första stycket.

Inom folkpensioneringen — — — Basbeloppet fastställes av Konung­ en för varje månad och utgör fyra­ tusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet mel­ lan det allmänna prisläget under tredje månaden före den som bas­ beloppet avser och prisläget i sep­ tember 1957. Ändring av nämnda tal må ej föranleda ändring av basbe­ loppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av bas­ beloppet vidtogs. Det sålunda beräk­ nade basbeloppet avrundas till när­ maste hundratal kronor.

----------- ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konung­ en för varje månad och utgör fyra­ tusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet mel­ lan det allmänna prisläget under andra månaden före den som bas­ beloppet avser och prisläget i sep­ tember 1957. Ändring av nämnda tal må ej föranleda ändring av basbe­ loppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av bas­ beloppet vidtogs. Det sålunda beräk­ nade basbeloppet avrundas till när­ maste hundratal kronor.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 1 § se 1964:156 och av 19 kap. 1 § se 1966:350.

1 *—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1907

(Nuvarande lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § sista stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare eller mantalsskriven härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares -—-------------------- - —

(Föreslagen lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § sista stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket. -— — stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Den nya lydelsen av 1 kap. 6 § skall dock tillämpas vid fastställande av basbelopp för tid från och med augusti 1967.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före den 1 januari 1968.

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla samt att

11 § nämnda lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förord­ nar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring gälla att folk­ pension i form av ålderspension, hel förtidspension eller änkepension skall för år räknat utgöra tretusentvåhundras juttio kronor eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpension i form av ål­ derspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda lag samt fall som nedan i tredjeeller fjärde stycket sägs ej är för handen, tvåtusenfemhundratrettiofem kronor.

De i första stycket angivna pen­ sionsbeloppen skola för varje mång­ fald av tre, varmed pensions pristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni 1968 skall i stället för bestämmel­ serna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtidspension eller änkepension skall för år räknat utgöra åttiosex och en halv procent av basbeloppet enligt nämnda lag eller, där den för­ säkrade är gift och hans make åtnju­ ter folkpension i form av ålderspen­ sion eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket samma lag samt fall som nedan i andraeller tredje styc­ ket sägs ej är för handen, sextiosju och en halv procent av basbeloppet.

Senaste lydelse av It § se 1966:237.

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som i första stycket sägs sextiofem kro­ nor och för annan pensionsberätti­ gad åttiofem kronor för år; dock skola indextillägg, vilka motsvara så många mångfalder av tre som pen­ sions pristalet 136 överstiger 100, ut­ göra för gift pensionsberättigad fyr­ tio kronor och för annan pensions­ berättigad femtio kronor för år samt indextillägg, vilka motsvara så många hela mångfalder av tre som pensions pr istalet för juni månad 1965 överstiger 136, utgöra för gift pensionsberättigad sextio kronor och för annan pensionsberättigad sjut­ tiofem kronor för år. Därest pen­ sions pristalet, efter att hava stigit med hel mångfald av tre, åter ned­ går, skola indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge pen­ sions pristalet överstiger närmast läg­ re hela mångfald av tre.

Åtnjuter den ---------------- —• — ------------------- - — nämnda lag. Åtnjuta makar------- — —-------- -------- — allmän försäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. Utan hinder av denna lag skall folkpension utgå med lägst det belopp som skolat utgå för juli 1967, om äldre lag gällt med den ändringen att de i 11 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring angivna beloppen tretusentvåhundrasjuttio kronor och tvåtusenfemhundratrettiofem kronor i stället utgjort tretusenfyrahundrafyrtio kronor och tvåtusensex- hundrasextiofem kronor.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtids­ pension och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående infö­ rande av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionen höjas med belopp motsvarande pensionsförhöjning som för- anledes av denna lag.

Pensionspristal skall sista gången fastställas för juli 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2b feb­

ruari 1967.

Närvarande: Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

, statsråden

S

träng

, L

ange

, K

ling

, E

denman

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-

E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen om allmän försäkring, m. m. och anför.

Riksförsäkringsverket har på Kungl. Maj :ts uppdrag utrett dels förut­ sättningarna för att som villkor för försäkringstillhörighet enligt 1 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring för personer, som inte är svenska medborgare, byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett krav på bosättning, dels förutsättningarna för att för svenska medborgare mjuka upp ett i 5 kap. 1 § samma lag uppställt mantalsskrivningskrav samt lagt fram förslag i dessa ämnen. Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, Svenska arbets­ givareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cen­ tralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Försäkringskasseförbundet.

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har vidare föreslagits standardhöjning och basbeloppsanknytning av folkpensionerna den 1 juli 1967. Förslagen för­ anleder viss lagändring.

Slutligen har inom socialdepartementet utarbetats en promemoria (stencil S 1966: 6) i vilken föreslagits viss ändring i bestämmelserna angående be­ räkning av arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. ö7er promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av riksförsäkrings- ve> bet, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO, TCO, SACO, Riksför­ bundet Landsbygdens Folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Svensk industriförening.

11

Kravet att utlänning skall vara mantalsskriven för att bli försäkrad har mjukats upp i stor utsträckning genom konventioner mellan Sverige och olika främmande stater. Utländska medborgare är likställda med svenskar enligt särskilda konventioner med Danmark, Finland, Island och Norge (SFS 1956: 491), med Italien (SFS 1957: 458) samt med Storbritannien och Nord­ irland (SFS 1957: 154). Medborgare i de ifrågavarande länderna skall skri­ vas in hos försäkringskassa redan vid bosättning i Sverige. Samma likställd­ het med svenska medborgare följer av Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 118) angående utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet (SFS 1964: 57). Denna konvention gäller för Sveriges del i förhållande till Guatemala, Israel, Jordanien, Norge, Syrien, Madagaskar, Nederländerna, Indien, Centralafrikanska Republiken, Irland och Tunisien. Enligt en provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande (SFS 1955:563), inträder likställdhet med svensk medborgare när en utlänning som omfattas av överenskommelsen bosatt sig i Sverige och uppehållit sig här i minst sex månader, såvida han inte blivit mantals­ skriven här tidigare. Överenskommelsen gäller för Sveriges del i förhållande till Belgien, Frankrike, Grekland, Luxemburg och Västtyskland samt en del av de länder för vilka de övriga konventionerna gäller.

Inom tilläggspensioneringen grundas rätt till tilläggspension på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst beräknas för år då vederbörande varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket (11 kap. 1 §). För att en utlänning skall få räkna inkomst som pensionsgrundande för ett visst år måste han alltså ha varit mantalsskriven för det året.

Enligt 1 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL (förordningen omtryckt 1962:395, ändrad 1966:244) skall pensionsgrundande inkomst för försäk­ rad som är bosatt eller mantalsskriven i Sverige bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tj änstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit bosatt i Sverige eller inte haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad skall pensionsgrundande inkomst bestämmas av den lokala skattemyndig­ heten i Stockholm. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst sker enligt 2 och 3 §§ med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, i vissa fall, redares kontrolluppgift eller särskild uppgift från arbets­ givaren.

Enligt AFL är rätten till folkpension i princip förbehållen svensk medborgare, som är mantalsskriven i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dess­ förinnan. Barn med svenskt medborgarskap som till följd av sin ålder inte blivit mantalsskrivet har ändå rätt till folkpension i form av barnpension och vårdbidrag (5 kap. 1 §). 2*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

Kungl. Majrts proposition nr 73 år 1967

13

prövning av bosättningsfrågorna utan helt rättar sina avgöranden om in­ skrivning efter folkbokföringsmyndigheternas beslut i kyrkobokföringsfrå- gan. Ett sådant tillvägagångssätt skulle medföra lättnader för sjukförsäk­ ringens administration utan att betunga folkbokföringens organ mera än vad nu är fallet. En förutsättning för en sådan ordning är att bosättningsbegrep- pet inom folkbokföringen bedöms efter enhetliga regler och på ett sätt som motsvarar sjukförsäkringens behov. Verket erinrar om att centrala folkbok­ förings- och uppbördsnämnden i betänkande med förslag till ny folkbok- föringsförordning m. m. (SOU 1966:16) upplyst, att nämnden framdeles kommer att företa en genomgripande överarbetning av förordningen. Denna kommer främst att innefatta en översyn av bosättningsbegreppet. För den allmänna försäkringens del är det enligt verkets mening angeläget, att över­ synen kommer till stånd snarast och att den företas under medverkan av verket såsom tillsynsmyndighet för försäkringskassorna. Först därefter blir det möjligt att föreskriva att försäkringskassornas beslut i bosättningsfrå- gor i princip skall grundas på folkbokföringsorganens motsvarande beslut.

Sammanfattningsvis uttalar riksförsäkringsverket, att några avgörande hinder inte synes föreligga mot att som villkor för utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett krav på bo­ sättning. Verket förordar att så sker.

Inom tilläggspensioneringen gäller att pensionsgrundande in­ komst beräknas för en utlänning, som invandrar till och börjar arbe la i Sverige, först sedan han blivit mantalsskriven här. Riksförsäkringsverket anser att olägenheterna av att pensionsgrundande inkomst inte beräknas för invandringsåret kan bli betydande för många utlänningar både när det gäller deras egenpension och i fråga om familjepension. Vad nu anförts lik­ som den omständigheten att arbetsgivaravgift erläggs för lön till anställd ut­ länning, vare sig denne är mantalsskriven eller inte, talar enligt verkets me­ ning för att mantalsskrivningskravet slopas. I stället bör man ställa upp ett annat kriterium på närmare anknytning till Sverige och detta bör väljas på sådant sätt, att det förorsakar så ringa administrativt besvär som möjligt. Därvid kan knappast något annat alternativ komma i fråga än ett krav på bosättning i Sverige. Från verkets synpunkt föreligger inga principiella eller organisatoriska hinder att som förutsättning för tillgodoräknande av pen­ sionsgrundande inkomst byta ut mantalsskrivningskravet mot ett krav på bosättning.

En försäkrads pensionsgrundande inkomst bestäms av de lokala skatte­ myndigheterna. Dessa bör enligt riksförsäkringsverkets mening inte själv­ ständigt bedöma om bosättning skett eller inte. Denna fråga bör i stället avgöras på grundval av folkbokföringsmyndigheternas beslut om kyrko­ bokföring. Verket erinrar om att de på bosättning grundade beslut, som meddelas och registreras av folkbokföringsmyndigheterna, avser kyrkobok­ föring och mantalsskrivning. Uppgift härom finns hos de lokala skatte­ myndigheterna. På de avtryckskort av länsstyrelsernas tryckande register,

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

15

melserna är otillfredsställande. Olägenheterna skulle undanröjas, om man- talsskrivningskravet i 5 kap. 1 § första stycket AFL för den som inte upp­ fyller det särskilda villkoret om mantalsskrivning mellan 57 och 62 års, ålder byttes ut mot ett krav på bosättning i Sverige. Verket förordar en sådan ändring. Vissa folkpensionsförmåner regleras i lagen om hustru­ tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Av bestämmelserna i nämnda lag följer att ändringen i 5 kap. 1 § AFL medför motsvarande utvidgning av rätten till hustrutillägg men däremot inte av rätten till kom­ munalt bostadstillägg.

Riksförsäkringsverket påpekar att utbytet av mantalsskrivningskravet mot ett krav på bosättning får verkningar också för andra svenska medbor­ gare än sådana som återvänder till Sverige från vistelse utomlands. Det kan vara fråga om enstaka personer som trots stadigvarande vistelse i landet inte är folkbokförda någonstans, t. ex. vagabonder. I sådana fall kan sociala skäl tala för att de får folkpension. Verket anser därför inte motiverat att begränsa utvidgningen av pensionsrätten till utlandssvenskar som återvänder till Sverige.

Det gällande mantalsskrivningskravet medför inte enbart eu begränsning av rätten till folkpension utan också en rätt till sådan pension för vissa svenska medborgare, som är mantalsskrivna i Sverige men som inte anses bosatta här enligt praxis inom den allmänna försäkringen. Vidare gäller att pensionsrätt efter avflyttning till utrikes ort nu faller bort först sedan mantalsskrivningen upphört. Den förordade ändringen kan medföra en viss försämring av pensionsrätten för dessa kategorier svenska medborgare. Riksförsäkringsverket framhåller med anledning härav att det finns möj­ ligheter att låta den som redan beviljats pension få behålla pensionen. Att med hänsyn till eventuella övriga, säkerligen mycket sällsynta fall kompli­ cera lagstiftningen är enligt verkets mening inte påkallat.

Här bosatta svenska barn har enligt 5 kap. 1 § andra stycket AFL rätt till folkpension i form av barnpension och vårdbidrag även om de inte hunnit bli mantalsskrivna. Verket framhåller att detta stadgande blir obehövligt, om den förordade ändringen i paragrafens första stycke genomförs.

Riksförsäkringsverket anför slutligen att de ekonomiska verkningarna av förslaget blir mycket begränsade. Någon anslagsuppräkning påkallas därför inte.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverkets förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Behovet av reformen har understrukits från många håll. I flera yttranden framhålls vikten av att den av verket förordade översynen av bosättningsbegreppet kommer till stånd snarast.

Centrala folkbokförings- och vppbördsnämnden anser att förslaget inne­ bär en önskvärd utbyggnad av socialförsäkringen och tillstyrker det därför,

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

17

del av sjukförsäkringens förmåner. För tilläggspensioneringens del innebär mantalsskrivningskravet att utlänning inte tillgodoräknas pensionsgrun- dande inkomst för invandringsåret.

Det gällande mantalsskrivningskravet för utlänning har genom inter­ nationella överenskommelser i stor utsträckning satts ur kraft i vad avser sjukförsäkringen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att det största antalet utländska invandrare till Sverige, bl. a. medborgare i de nordiska länderna, inte behöver avvakta mantalsskrivning. De blir sjukförsäkrade vid bosättningen i Sverige. För den som endast kan åberopa den provisoriska europeiska överenskommelsen och det är bl. a. fallet med en förhållandevis stor grupp av invandrare, nämligen medborgare i Väst­ tyskland, gäller dock en väntetid på sex månader såvida han inte blir mantalsskriven dessförinnan.

Vid behandlingen i prop. 1966:59 av utlänningars ställning inom til­ läggspensioneringen gav jag uttryck för uppfattningen att starka skäl talar för att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringens och til­ läggspensioneringens del. Riksförsäkringsverket har undersökt de admi­ nistrativa konsekvenserna av ett sådant steg och funnit att det inte förelig­ ger något hinder att ersätta mantalsskrivningskravet med ett krav på bo­ sättning i Sverige. Verkets förslag har vunnit allmän anslutning vid remiss­ behandlingen. Jag förordar att det genomförs. I enlighet härmed bör ändring göras i 1 kap. 3 § och i 19 kap. 1 § AFL.

Riksförsäkringsverket har relativt utförligt behandlat frågan om bosätt- ningsbegreppet inom den allmänna försäkringen och folkbokföringen. Enligt verkets mening är det angeläget att man får ett såvitt möjligt enhetligt bosättningsbegrepp, som tillgodoser både den allmänna försäkringens och folkbokföringens behov. En i betänkandet Ny folkbokföringsförordning in. m. (SOU 1966: 16) aviserad översyn av bosättningsbegreppet bör enligt verkets mening ske utan dröjsmål och under medverkan av verket. Jag delar verkets uppfattning men vill framhålla, att översynen inte bör för­ anleda att den nu föreslagna reformen skjuts upp. Jag förordar att lagänd­ ringarna träder i kraft den 1 januari 1968.

I avvaktan på att bosättningsbegreppet blir föremål för översyn torde försäkringskassorna för sjukförsäkringens del få följa den praxis som de hittills tillämpat, när de haft att bedöma försäkringstillhörigheten för invandrad utlänning som omfattas av en internationell överenskom­ melse. Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas av de lokala skattemyndigheterna i efterhand för föregående kalenderår. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att de lokala skattemyndig­ heterna regelmässigt bör kunna bedöma frågan om en utlänning varit bosatt i Sverige under någon del av nämnda år med ledning av kyrkobok­ föringen. Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och centrala folkbok­

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

19

Standardhöjning och basbeloppsanknytning av folkpensioner

Gällande bestämmelser in. m.

Statsmakternas ställningstaganden år 1958 i fråga om den framtida folk- pensionsnivån innebär att folkpensionerna fram till år 1968 skall höjas suc­ cessivt så att ålderspensionen kommer att uppgå för en ensam pensionär till 3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar till 5 400 kr., allt uttryckt i 1957 års penningvärde. De hittills genomförda standardhöjningarna i kro­ nor räknat framgår av följande tablå.

Den 1 juli år

Ensam pensionär

Makar

1958

150

240

1960

250

350

1962

350

500

1964

300

450

1965

150

230

1966

170

260

Enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § AFL utgör ålderspensionen för en ensam pensionär 90 % av basbeloppet och för var och en av två pensionsberättigade makar 67,5 % av basbeloppet. Hel förtidspension och full änkepension utgår med samma belopp som ålderspensionen (7 kap. 4 § och 8 kap. 4 §).

Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad. Basbeloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet mellan det all­ männa prisläget under tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får ej föranleda änd­ ring av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller gått ner med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet. Vid basbe- loppsberäkningen sker avrundning till närmaste hundratal kronor (1 kap. 6 §). Vid beräkning av det allmänna prisläget utgår man enligt kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 383) från konsumentprisindex. Beräkningen utförs av statistiska centralbyrån, som skall redovisa resultatet av beräkningen senast den 25 i månaden efter den som beräkningen avser. Basbeloppet utgör fr. o. in. april 1967 5 700 kr.

Reglerna om ålderspensionens, förtidspensionens och änkepensionens anknytning till basbeloppet har ännu inte trätt i kraft. För tiden intill ut­ gången av juni 1968 skall, om inte Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar an­ norlunda, en äldre metod för indexregleringen tillämpas. Inte heller har den i AFL angivna pensionsnivån uppnåtts ännu.

Bestämmelser om pensionsbelopp och indexreglering under övergångs­ tiden finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen

21

förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestäms av konsument­ prisindex. Det finns nu möjlighet att byta ut den nuvarande anordningen med indextillägg mot den form av värdesäkring som anges i AFL och som innebär att pensionernas totalbelopp står i relation till det vid varje tidpunkt gällande basbeloppet. Jag förordar att så sker fr. o. in. den 1 juli 1967.

De i AFL angivna andelarna av basbeloppet — 90 resp. 135 % — är av­ sedda att nås år 1968 sedan de standardhöjningar som statsmakterna uttalat sig för genomförts i sin helhet. Procentandelen av basbeloppet bör vid bas- beloppsanknytning den 1 juli 1967 lämpligen avvägas så att den med det senast fastställda basbeloppet 5 700 kr. ger i stort sett samma pensionsbe-1 lopp som vid 23 indextillägg skulle ha utgått för juli 1967 enligt äldre lag­ stiftning vid eu standardhöjning med 170 kr. resp. 260 kr., dvs. 4 925 kr. för en ensam pensionär och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Detta resultat nås om pensionen för en ensam pensionär bestäms till 86,5

%

av basbeloppet och för var och en av två makar till 67,5 % av bas­ beloppet, dvs. för makarna tillhopa 135

%.

Under angiven förutsättning blir,

med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 4 920 kr. för en ensam pensionär och 7 680 kr. för ett pensionärspar. Det procenttal som avsetts för makar fr. o. m. juli 1968 skulle man alltså nå redan den 1 juli 1967. Detta beror på att den i AFL angivna relationen mellan pensionen för en ensam pensionär och pensionen för två makar inte överensstämmer med den nu gällande. Enligt AFL skall pensionen till två pensionsberättigade makar mot­ svara 150

%

av det för ensam pensionär' gällande beloppet. F. n. utgör pen­

sionen för två makar omkring 156

%

av det för ensam pensionär gällande

beloppet. Pensionsförsäkringskommittén har- i uppdrag att ompröva den i AFL angivna relationen mellan pensionsbeloppen för en ensam pensionär och för makar. I tilläggsdirektiv till utredningen har jag uttalat att det torde stå klart att denna relation bör justeras.

Jag föreslår att pensionen för tiden intill utgången av juni 1968 för en ensam pensionär bestäms till 86,5

%

av basbeloppet. För pensionen till var

och en av två pensionsberättigade makar bör den i AFL angivna procent­ satsen 67,5 gälla. Förslaget kräver ändring av 11 § första stycket lagen an­ gående införande av AFL. Den andel av basbeloppet, varmed pensionen för pensionsberättigade makar skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1968, får man ta t;tällning till när pensionsförsäkringskommittén lagt fram sitt förslag i denna fråga.

Bestämmelserna om fastställande av pensionspristal i 10 § lagen angående införande av AFL, om indextillägg i 11 § andra stycket samt om beräkning och utbetalning av folkpension i vissa fall i 12 § blir obehövliga efter bas- beloppsanknytningen. Jag föreslår därför att 10 och 12 §§ upphävs samt att andra stycket utesluts ur 11 §.

Skulle konsumentprisindex stiga på så sätt att ett tjugofjärde indextillägg enligt nuvarande regler utlöses under tiden t. o. m. den månad då basbelopps-

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

23

Beräkning av arbetsgivaravgifter

Gällande bestämmelser

Arbetsgivare skall enligt AFL för varje år erlägga avgift till sjukförsäk­ ringen och till försäkringen för tilläggspension på de löner som han betalat till sina anställda (19 kap. 1 §). Avgiftsprocenten till sjukförsäkringen är angiven i AFL (19 kap. 4 §) medan procentsatsen för avgiften till försäk­ ringen för tilläggspension fastställs särskilt. Senast har detta skett i lagen den 31 maj 1963 (nr 192) angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension. Enligt sistnämnda lag stiger procentsatsen årligen.

De administrativa bestämmelserna om arbetsgivaravgifterna finns i för­ ordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgif­ ter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (omtryckt 1962:396). Enligt förordningen avses med arbetsgivaravgift summan av arbetsgivarens avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. in. Med avgiftsunderlag menas belopp varpå arbetsgivaravgift skall beräknas för arbetsgivaren och med utgiftsår det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas (2 §).

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket (16 §). Uppgår ar­ betsgivaravgiften till högst 1 000 kr., skall avgiften, om verket inte bestäm­ mer annorlunda, påföras i samband med slutlig skatt enligt bestämmel­ serna i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272). Verket kan be­ stämma att också högre avgift skall påföras på samma sätt (17 §). Av­ gifter för övriga arbetsgivare skall uppbäras av riksförsäkringsverket (18 §). Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning på den slutliga avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift (19 §).

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbets­ givarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. År de för utgifts­ året gällande procentsatserna för avgiftsuttaget enligt AFL högre eller lägre än procentsatserna för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn tas härtill vid bestämmande av den preliminära avgiften (20 § första stycket).

Har slutlig avgift som avses i 20 § första stycket inte påförts arbetsgivaren, skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall denna bestämmas till belopp, som beräknas så nära som möjligt komma att mot­ svara den slutliga avgiften (20 § andra stycket).

25

lägre än procentsatsen för det år den slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att preliminär avgift för exempelvis år 1967 skall erläggas med be­ lopp motsvarande den slutliga avgiften för år 1965 med den höjning som motiveras av att avgiftsprocenten inom tilläggspensioneringen är 8,5 i stäl­ let för 7,5. Den preliminära avgiften för år 1967 beräknas alltså på grund­ val av den sammanlagda lönesumma som arbetsgivarna redovisat i de i början av år 1966 till de lokala skattemyndigheterna avlämnade arbets- givaruppgifterna för år 1965. För varje år ligger lönesummorna två år tidigare till grund för avgiftsberäkningen. I promemorian framhålls att det är uppenbart att en sålunda bestämd preliminär avgift för visst år ofta måste komma att i betydande mån avvika från den slutliga avgiften för samma år, vilken ju grundas på det av arbetsgivaren under året faktiskt utgivna lönebeloppet.

En undersökning som gjorts inom riksförsäkringsverket visar att de slut­ liga arbetsgivaravgifterna för åren 1960—1964 uppgått till avsevärt högre belopp än summan av de för samma år preliminärt beräknade avgifterna. Skillnaden mellan de båda avgiftssummorna under sagda år -— här benämnd regleringsavgifterna — framgår av följande tabell, i vilken också redovisas det för år 1965 beräknade avgiftsutfallet. Beloppen är angivna i milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Utgiftsår Slutlig avgift

Preliminär

avgift

Regleringsavgift

(kol. 2—kol. 3)

Regleringsavgift i % av prelimi­

när avgift

1

2

3

4

5

1960

858,6

642,3

216,3

33,7

1961

1187,0

824,8

362,2

43,9

1962

1 578,9

1 205,3

373,6

31,0

1963

2 288,6

1 702,4

586,2

34,4

1964

2 757,01

2 153,3'

603,7'

28,0

1965

3 178,92

2 514,61

664,32

26,4

1 provisorisk siffra 2 uppskattat belopp

Av tabellen framgår att regleringsavgifterna motsvarat i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära arbetsgivaravgifterna.

I promemorian framhålls vidare att ett flertal omständigheter medverkat till att regleringsavgifterna blivit så stora. Vad angår åren 1960 och 1961 erinras om att särskilda schablonregler då måste tillämpas för beräkningen av de preliminära avgifterna. Dessa kan ha lett till att den preliminära av­ giften blivit för låg. Höjningen av lönetaket för beräkning av arbetsgivar­ avgift till sjukförsäkringen från 15 000 till 22 000 kr. fr. o. m. den 1 janu­ ari 1963 kan vidare ha betytt mera än som beräknats vid debiteringen av de preliminära avgifterna för åren 1963 och 1964.

Orsaker som i övrigt bidragit till regleringsavgifternas storlek anges vara

27

I några yttranden anförs vissa synpunkter på de grunder efter vilka ar­ betsgivaravgifterna bör räknas upp med hänsyn till den allmänna löne­ utvecklingen. LO erinrar om att en officiell förhandsbedömning av löne­ utvecklingen lämnas varje år i statsverkspropositionen. Några särskilda åt­ gärder behöver därför inte vidtas för att få ett underlag för avgiftsberäk- ningen. Svenska arbetsgivareföreningensamt Sveriges hantverks- och in­ dustriorganisation anser att anpassningen av avgiftsunderlaget till den all­ männa löneutvecklingen bör kunna ske genom en anknytning till basbelop­ pet. Svenska landstingsförbundet påpekar att den förbättrade statistiken över löneutvecklingen och beräkningen av avtalsrörelsernas resultat kan tjäna som ledning. Svenska stadsförbundet önskar att förbundet bereds till­ fälle att yttra sig om de generella grunder, efter vilka uppräkning avses skola ske.

Departementschefen

Arbetsgivares avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk yrkesskade­ försäkring i riksförsäkringsverket m. m. debiteras och uppbärs gemensamt. Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på grundval av ett av verket för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket motsvarar summan av faktiskt utgivna löner m. in. efter vissa avdrag. För debitering och uppbörd tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften på arbetsgivarens skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma ordning som skatten. En­ ligt den andra debiteras avgiften på en särskild räkning som verket till­ ställer arbetsgivaren och avgiften uppbärs direkt av verket. Huvudregeln är att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda avgiften uppgår till högst 1 000 kr. och den senare i övriga fall. Verket kan dock göra undan­ tag i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneut­ gifter m. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året före sistnämnda år. Om avgiftsprocenten enligt AFL för det år då den pre­ liminära avgiften tas ut är större eller mindre än för det år som den så­ lunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att den slut­ liga avgiften för t. ex. år 1966 debiteras år 1967 och erläggs under år 1968. Från den slutliga avgiften dras den preliminära avgiften för år 1966 av. Denna preliminära avgift är normalt lika med den slutliga avgift som debi­ terats år 1965 och som alltså avser år 1964. Härav framgår att till grund för den preliminära avgiften för ett visst år ligger i princip lönesummorna två år tidigare.

Erfarenheten har visat att de gällande beräkningsreglerna leder till att

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

29

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de under 1) och 2) upptagna förslagen för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Bilagan liar här uteslutits. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

31

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, E^denman, J^ohansson,

H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, O^dhnoff, W^ickman.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 mars 1967 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 24 februari 1967 remitterade förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkringoch lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran och anför.

Folkpensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kost­ nader för folkpensioner för budgetåret 1967/68 beräknas enligt följande sammanställning.

Beräknat antal personer

Statens kostnader 1967/68 milj. kr.

Pensionsförmån

Jan. 1967

1966/67

Jan. 1968

1967/68

Förändring

Ålderspension..................

873.000

898.000

+

25.000 4.130

Förtidspension.................. 163.000

167.000

~r

4.000

760

Hustrutillägg.................... Änkepension

44.000

45.000

+

1.000

117

huvudfall...................... 57.500

64.000

+

6.500

303

övergångsfall................ 32.500

29.000

3.500

115

Barnpension m. m. ...... Invaliditetser-

34.500

34.000

—

500

63

sättning m. m....................

9.000

9.500

+

500

47

Summa

1.213.500 1.246.500

+

33.000 5.535

33

1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959 ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål under­ steg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren 1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda över­ steg 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning (prop. 1965: 45, L2U 41, rskr 229).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare överföring av medel till fonden. Verket upplyser, att arbetsgivaravgifterna för åren 1965 och 1966 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas överstiga försäk­ ringskassornas utgifter för detta ändamål med omkring 35 respektive 20 milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni 1966 uppgick till 343,4 milj. kr.

Riksförsäkringsverket anser att intet talar emot att den nämnda 60-pro- centregeln tillämpas även för åren 1965 och 1966. Verket förordar att till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivar­ avgift för åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning för anställda över­ stiger 60

%

av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för sådan sjukpenning.

Allmänna sjukförsäkringsfonden bar till syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, överskott av den art som riksförsäkringsverket redogjort för har hittills överförts till fonden. Någon anledning att överge denna praxis föreligger inte. Jag förordar att till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivar­ nas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för vart och ett av åren 1965 och 1966 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning under de angivna åren.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga de i det föregående nämnda lagförslagen samt det vid stats­ rådsprotokollet den 24 februari 1967 fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angå­ ende uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.,

dels besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras de belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för vart och ett av åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning, överstiger 60 % av de under nämnda år i de allmänna försäkringskassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967