2

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

I tillvalsämnena tyska och franska föreslås två kurser. Varje tillval ger likvärdig

behörighet till fortsatta studier på det gymnasiala skolstadiet. Vidare föreslås att

eleverna under två veckotimmar i var och en av årskurserna 7—9 skall få ägna sig

åt s. k. fritt valt arbete. Det fritt valda arbetet avses få en sådan utformning att det

får en klar anknytning till elevernas intressen och att synpunkter rörande tillvalets

betydelse för framtida studie- och yrkesambitioner inte får ett avgörande inflytan­

de. Antalet lärartimmar för det fritt valda arbetet föreslås bli dubbelt så stort som

antalet elevtimmar.

Undervisning i engelska blir obligatorisk för samtliga elever fr. o. m. årskurs 3.

De estetiskt-praktiska ämnenas ställning förstärks. Teckning, slöjd och musik blir

obligatoriska på högstadiet. Vidare föreslås på högstadiet en ökning av timtalet för

ämnena hemkunskap och gymnastik. Både flickor och pojkar får undervisning i

textil- samt trä- och metallslöjd på mellanstadiet.

I propositionen berörs även frågor rörande arbetstrivsel, elevvård och skolde­

mokrati. Dessa viktiga frågor har nyligen behandlats i särskilda av Kungl. Maj:t

utfärdade riktlinjer för skolöverstyrelsens fortsatta utredningsarbete på detta om­

råde.

I vissa ämnen förekommer enligt förslaget fler lärartimmar än elevtimmar. Över­

skjutande antal lärartimmar föreslås på högstadiet i viss utsträckning få disponeras

inte enbart för lärarinsatser i form av undervisning i grupper eller undervisning med

flera samverkande lärare, utan också som en form av statligt ekonomiskt stöd för

andra insatser, t. ex. medverkan av annan personal och användande av läromedel.

Statsbidrag föreslås utgå i sådana fall enligt schabloniserade normer.

Kommunerna får ökade möjligheter till inflytande över timplanens tillämpning.

Bl. a. skall skolstyrelsen ha att besluta om utformningen av det fritt valda arbetet.

Lärarbehovet blir i den nya grundskolan mindre än i den nuvarande. Ändringen

i behovet varierar dock mellan ämnena och sammanhänger med hur eleverna kom­

mer att välja tillvalsämnen. Lärarbehovet på högstadiet kommer att minska som en

följd av förenklingen.

Övergången till den reviderade läroplanen föreslås ske successivt med början i

årskurserna 1, 4 och 7 läsåret 1970/71. Den nya läroplanen kommer då att vara

fullt genomförd läsåret 1972/73.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 juni

1968.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

änge

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ils

­

son

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om revidering av läroplan för

grundskolan och anför.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag har avgetts av länsskolnämnderna i

Stockholms. Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Väster-

norrlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka länsskolnämnder hört ett an­

tal kommuner med en längre tids erfarenhet av grundskola, lärarhögskolorna i Göte­

borg, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala, folkskoleseminarierna i Falun, Gävle,

Haparanda, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Landskrona,

Linköping, Luleå, Skara, Stockholm, Strängnäs, Uppsala och Växjö, seminarierna

för huslig utbildning i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala, slöjdlärarsemina-

riet, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, försvarets skolnämnd, social­

styrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, lant-

bruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmark­

nadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, domkapitlet i Uppsala, vida­

re —• efter hörande av ett antal underställda lärosäten — universitetskanslersämbe-

tet, musikaliska akademiens styrelse, akademien för de fria konsterna — efter hö­

rande av konsthögskolans lärarråd —, teater- och orkesterrådet, samarbetsnämn-

den för socialhögskolorna, centrala studiehjälpsnämnden, statens läroboksnämnd,

personalutbildningsnämnden, konsertbyråutredningen, yrkesutbildningsberedningen,

utredningen angående lärarnas arbetsförhållanden, utredningen rörande social- och

samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet, 1965 års musei- och ut-

ställningssakkunniga, 1965 års musikutbildningskommitté, kompetensutredningen,

konstutbildningssakkunniga, överbefälhavaren, statens konsumentråd, finsk- svenska

utbildningsrådet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet samt — i gemensamt yttrande ■—- Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF) och Sveriges industriförbund, Handelns arbetsgivareorganisation, Landsor­

ganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akade­

mikers centralorganisation (SACO), som överlämnat yttranden från Skolledarför-

bundet och Lärarnas riksförbund (LR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

som överlämnat yttranden från Sveriges Lärarförbund och Svenska facklärarför­

bundet, Sveriges radio aktiebolag, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Koope­

rativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisa­

tion, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Direktionen för handels­

högskolan i Stockholm, Hermods korrespondensinstitut, Arbetarnas bildningsför­

bund (ABF), Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Stiftelsen Svenska film­

institutet, Målsmännens riksförbund (MR), Sveriges elevers centralorganisation

(SECO), Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoför­

bund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund, Sve­

riges socialdemokratiska ungdomsförbund, Svenska slöjdföreningen, vidare — i ge­

mensamt yttrande — A-pressens samorganisation, Tidningarnas arbetsgivareför­

ening och Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges riksidrottsförbund, Arbets­

gruppen för fostran och utbildning inom socialistisk debatt, Biologilärarnas för­

ening, representanter för styrelsen för Swedish Council of the International Reading

8

Bland betydelsefulla arbetsuppgifter och problemställningar för den närmast

följande tiden nämner överstyrelsen personal- och elevvårdsfrågor samt frågor

som rör skolans trivsel och arbetsförhållanden. Arbetet i B-skoloma hör också till

de uppgifter som enligt överstyrelsens mening nu måste äga förtur liksom även

frågor som rör skolsituationen för elever med speciella skolsvårigheter, t. ex. de

svagpresterande elevernas situation på högstadiet. Vidare anser överstyrelsen, att

undervisning i ett andra främmande språk på mellanstadiet bör prövas, att arbets-

områdesprincipen bör prövas även i andra ämnen än orienteringsämnen, att försök

med längdsnitt i orienteringsämnen bör göras, att utformningen av metoder och

läromedel för nya ämnen och förändrade huvudmoment bör ägnas fortlöpande in­

tresse samt att särskild uppmärksamhet också framgent måste ägnas frågor röran­

de betyg och betygsättning på olika stadier (LÖ s. 82).

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

10

forum bl. a. när det gäller att diskutera och framlägga förslag beträffande skolans

regelsystem.

Överstyrelsen framhåller att skolans allmänna trivsel och ordning främjas genom

att eleverna själva får delta i vissa av skolans beslut och ges medansvar. Över­

styrelsen understryker i detta sammanhang elevrådens betydelse men framhåller

samtidigt att frågan om elevernas medansvar hör mycket nära samman med den

totala pedagogiska situationen i skolan. Ett äkta elevansvar växer svårligen fram i

en skola, om undervisningen där i det hela karakteriseras av en auktoritärt präglad

pedagogik. Överstyrelsen finner det därför angeläget att skolarbetet i det hela ut­

formas så, att förutsättningarna för en god elevdemokrati efter hand byggs upp

från de första lågstadieåren till högstadiets sista årskurs.

Överstyrelsen förklarar, att det i början av skoltiden bör vara de vuxna, som

fastställer ramar och regler och arbetsmetoder. När detta sker på saklig grund,

känner de flesta barn det som en trygghet. Men efter hand som barnet mognar och

får större erfarenhet, bör de meningar och uppfattningar det har få större och större

inflytelse i skolan, på arbetsformer, ramar, regler och lagar. Eleverna bör då i klass-

diskussioner och elevråd kunna ta upp alla de förhallanden och problem, som de

önskar belysta eller behandlade. De bör då också få allt större möjligheter att delta

i planeringen av undervisningens innehåll och arbetsformer samt i utvärderingen av

dess resultat (LÖ s. 11).

Sammanfattningsvis framhåller överstyrelsen att högstadiefrågorna vid den nu

aktuella översynen av grundskolans läroplan inte enbart bör diskuteras från orga­

nisatoriska och administrativa utgångspunkter. Det är nu mer angeläget än förr att

överväga, hur högstadieundervisningen bör vara beskaffad för att verkligen engagera

tonåringarna för de mål som skolan strävar mot anser överstyrelsen och anför att

inte bara här i landet utan också utomlands åtskilliga bedömare av samhälls- och

skolsituationen har menat, att skolan både disciplinmässigt och kunskapsmässigt

kommer att ställas inför allt mer svårbemästrade problem, om vi inte rätt förstår att

göra ungdomarna delaktiga i skolarbetet pa ett mera funktionellt sätt och därige­

nom fostrar dem till medansvar.

De åtgärder och anordningar som överstyrelsen i syfte att engagera tonåringarna

i skolarbetet föreslår och tar initiativ till vid denna läroplansöversyn går samman­

fattningsvis ut på

att genom en omstrukturering av vissa ämnens kursinnehåll, konkretare anvis­

ningar och bättre läromedel underlätta och effektivera skolarbetet för både lärare

och elever,

att ge förutsättningar för koncentrationsåtgärder i skolarbetet i avsikt att mot­

verka den nuvarande splittringen i fråga om både arbetstid och arbetsuppgifter för

lärare och elever,

att på olika sätt öka förutsättningarna för elevernas medverkan vid skolarbetets

planering och i vardagsuppgifter i skolsamvaron,

att medverka till att elevvården och elevrepresentationens uppgifter kan genom­

föras med ökade resurser,

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

att ge skolans lärare och ledning betydande frihet och ökade befogenheter i fråga

om resursernas alternativa användning både när det gäller tid och anslagsmedel,

att genomföra en viss tyngdpunktsförskjutning inom den obligatoriska ämnes­

kretsen på högstadiet, så att eleverna får ökad stimulans till fritidsaktiviteter, som

kan intressera dem och främja deras utveckling samt

att inom ett förenklat och mera lättöverskådligt tillvalssystem tillskapa bättre

förutsättningar än nu för ett engagerande arbete i tillvalsämnen (LÖ s. 12).

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

H

2.2 Yttranden

Ett mycket stort antal remissinstanser har berört frågan om trivsel- och

arbetsförhållanden i skolan. Remissinstanserna vitsordar att un­

dervisningens resultat påverkas av miljöfaktorerna samt att förutsättningarna för

arbetstrivsel och arbetstillförsikt är beroende av i vilken utsträckning skolarbetet

framstår som meningsfullt för eleverna och förmår att engagera dem. Socialsty­

relsen konstaterar att en rad välbetänkta åtgärder föreslås i syfte att skapa trygghet

och trivsel för dem som arbetar i skolan. Styrelsen saknar dock i detta samman-

hang en analys av disciplinproblemet och hur man skall komma till rätta med detta

särskilt pa högstadiet samt förordar att hithörande frågor snarast tas upp till be­

handling.

De sv a ^presterande elevgruppernas problem behandlas av

några remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Västmanlands län, som anser

att den starkare teoretiseringen kommer att medföra ökade anpassningsproblem

för dessa elevgrupper och finner det angeläget att de avvikande elevernas problem

angrips. Socialstyrelsen framhåller beträffande dessa elever.

Trots alla försök till individualisering m. m. i undervisningen torde åtskilliga

elever aven i fortsättningen få svårt att tillfredsställande kunna anpassas till skol­

arbetet. Socialstyrelsen finner det olyckligt, att situationen för elever med speciella

anpassningssvårigheter inte närmare utretts. Detta borde ha bedömts som särskilt

angelaget mot bakgrund av att överväganden ägnade att på olika vägar fånga ele­

vernas engagemang och åstadkomma arbetsro alltid varit en primär målsättning i

oversynsarbetet.

&

Tnvseln och atmosfären i skolmiljön sammanhänger i hög grad med varie skol-

enhets förutsättningar att lösa de svagpresterande och dåligt anoassade elevernas

individuella behov. Kan problematiken rörande denna grupp av elever inte lösas

pa ett tillfredsställande sätt, föreligger uppenbara risker, att stora delar av den an­

givna målsättningen äventyras.

Även LR framhåller att olägenheter kan uppstå för elever som kommer att finna

det av överstyrelsen föreslagna högstadiet mindre väl anpassat till deras behov och

intressen.

Flera remissinstanser tar upp frågan om betygsättningen. Länsskol-

nämnden i Malmöhus län förklarar att betygen inverkar i hög grad menligt på arbe­

tet i skolan. Liknande synpunkter framförs av skolstyrelsen i Malmö*Länsskol-

nämnden i Stockholms län anser att betygen är dåliga instrument för bedömning av

12

elever och för information till hemmen samt ifrågasätter om inte en ytterligare be­

gränsning av betygsgivningen borde göras. Folkskoleseminariet i Karlstad föreslår

en omedelbar utredning om möjligheterna att på låg- och mellanstadierna slopa be­

tygen redan i samband med den aktuella läroplansöversynen.

De uttalanden överstyrelsen gjort om lärarnas arbetssituation och

fördelningen av resurserna för undervisningen och om betydelsen av ökade elev-

vårdsinsatser har rönt ett mycket positivt mottagande från många remissinstanser.

LR understryker vikten av att åtgärder för att förbättra lärarnas arbetssituation

vidtas i samband med övergången till den nya läroplanen.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig angående specialundervis­

ningen, anser att överstyrelsen i förslaget till läroplansöversyn i alltför liten ut­

sträckning behandlat de problem, som är förknippade med nämnda undervisning,

samt att dessa frågor bör lösas innan den nya läroplanen tas i bruk och nya be­

stämmelser och anvisningar införs i denna. Bland frågor som måste lösas nämner

länsskolnämnden i V ästernorrlands län uttagningsförfarandet, omfattningen av skol­

styrelsernas möjligheter att anpassa timplanen i hjälpklass efter elevernas intressen

och förmåga, grundskolans insatser för hjälpklasselevernas yrkesanpassning samt

organisationen av specialundervisningen, främst hjälpundervisningen i glesbygd.

Länsskolnämnden finner det önskvärt med en förenkling av bestämmelserna om

stödåtgärder samt föreslår att ett antal lärartjänster motsvarande exempelvis högst

15 % av antalet tjänster i normalklass skall få användas för specialundervisning

eller andra åtgärder för elever som på grund av intellektuella eller fysiska handi­

kapp, sjukdom, byte av tillvalsgrupp eller andra speciella skäl behöver stöd från

skolan. Inom denna ram skulle rymmas ej blott specialklasser utan även sådana

åtgärder som att ge enskild undervisning åt en elev, som kommit på efterkäl­

ken, att låta en elev slippa skolarbetet i sin vanliga klass en tid för att i stallet gå i

skolverkstaden etc. Skolledningen skulle därigenom också från terminens början

kunna disponera en eller flera lärare fritt för att agera där det behövs, på alla sta­

dier och alla skolanläggningar.

Folkskoleseminariet i Luleå noterar med tillfredsställelse att skolöverstyrelsen

ämnar bereda bättre förutsättningar för stödundervisning åt elever som

är i behov av sådan hjälp. För att denna skall bli effektiv och meningsfull för eleven,

bör den enligt seminariet helst handhas av klassläraren, som känner elevens pro­

blem och undervisningssituation. F olkskoleseminariet i Haparanda framhåller att

stödundervisning och specialundervisning skall ges åt alla elever som är

i behov därav. En utbyggnad av systemet med observationskliniker är enligt folk-

skoleseminariet i Stockholm nödvändig för att ge elever med påtagliga arbetssvårig­

heter tillgång till individuell studiehjälp och möjlighet att i en mindre grupp skaffa

sig ett gynnsammare utgångsläge. Socialstyrelsen framhåller att frågan om special­

undervisningens utformning och dess samordning med normalklassernas undervis­

ning är av stor betydelse.

Vikten av att klassföreståndaren får möjlighet att ägna sig åt elev­

vårdande uppgifter understryks av bl. a. länss kolnämnderna i Stockholms, Göte­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

på ett tidigt stadium lär sig respektera och inse värdet av demokratins spelregler

och de demokratiska arbetsformerna samt att hos dem väckes solidaritetskänsla och

vilja att ta ansvar.

Universitetskanslersämbetet framhåller den praktiska lärarutbildningens roll för

att ge lärarkandidaterna underlag för en undervisning i demokrati.

SECO framhåller att de för den enskilde eleven viktigaste besluten i skolan, de

som rör stoffdisposition och arbetsformer fattas inom klassrummets fyra väggar.

SECO finner det därför angeläget att dessa frågor förs ut till diskussion mellan

läraren och eleven med början redan i de första årskurserna. Endast genom ett

samspel mellan lärare och elev, där läraren är mera av arbetsledare än en kunskaps­

förmedlare, kan skolan enligt SECO uppfylla sin målsättning att fostra till själv­

ständiga och ansvarstagande medborgare.

Länsskolnämnden i Örebro län delar skolöverstyrelsens uppfattning att eleverna,

speciellt tonåringarna, mera medvetet måste engageras i skolarbetet men ifrågasät­

ter om engagemanget skall innebära deltagande i den översiktliga planeringen av det

egna kunskapsinhämtandet. Socialstyrelsen framhåller att tonåringarna på ett na­

turligt och organiskt sätt måste inlemmas i vuxenvärlden genom att successivt ges

ökat ansvar. Styrelsen framhåller vidare att det är skolans uppgift att förebygga en

isolering av tonåringarna i ett specifikt tonårssamhälle.

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Malmöhus län samt folkskoleseminariet i

Härnösand önskar att i framtiden elevlokaler för elevernas vila, avkoppling

och fritidsaktiviteter skall finnas i skolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

15

3. Förslag till reviderad läroplan för grundskolan

3.1 Skolöverstyrelsen

3.1.1 Den nuvarande grundskolan

Det fria tillvalet (LÖ s. 13)

I det utskottsutlåtande som låg till grund för 1962 års riksdags beslut om infö­

rande av grundskolan (SäU 1962: 1) fastslogs i inledningen, att den obligatoriska

skolans mål och uppgifter mer än förr borde inriktas på den enskilde elevens allsi­

diga utveckling och fostran. I sin strävan mot detta mål borde skolan intensifiera

sin samverkan med hemmen och med samhället utanför skolan. Som en för grund­

skolans utformning fundamental princip — och som en radikal avvikelse från tidi­

gare tradition inom svenskt skolväsen — betecknades den anordningen, att eleven

fick följa sin studieväg genom högstadiet på grundval av ett fritt successivt studieval.

Läroplanen för grundskolan presenterar med beaktande av dessa förutsättningar

en pedagogisk grundsyn, som skall prägla all verksamhet i den obligatoriska skolan.

Den underbygger och främjar på olika sätt en individualisering i det inre arbetet

på alla skolstadier. Den förutsätter, att läraren väljer lärostoff och verksamhets­

områden i undervisningen inom vissa fastställda ramar (huvudmoment) med hän­

syn till elevernas förutsättningar. Eleven bör beredas möjlighet att allt efter förmåga

och intresse välja överkursuppgifter som komplement till studiet av en viss, för alla

gemensam kurs. Läraren kan välja arbetssätt med hänsyn till den föreliggande elev­

situationen och uppställa mål för undervisningen. Eleven skall efter hand fostras till

att självständigt planera, genomföra och värdera både ett ålagt och ett fritt valt

arbete.

Utöver den nämnda individualiseringen i det inre skolarbetet tillkommer på hög­

stadiet dessutom ett organisatoriskt tillval av vissa ämnen, organiserade inom till­

valsgrupper och linjer. Även detta tillval har ytterst ett individualiserande syfte.

Föräldrarna har att i samråd med eleven inom de givna ramarna själva bestämma

valet av studieväg. Tillvalet skall föregås av erforderlig studie- och yrkesoriente­

ring. Möjlighet till omprövning av tillvalet skall medges, dvs. det fria tillvalet ge­

nomförs som ett upprepat tillval (LÖ s. 13).

Förekommande tillvalsalternativ samt det siffermässiga utfallet av elevernas fria

val i årskurserna 7—9 under perioden 1962/63—1967/68 redovisas i följande

tabeller (LÖ s. 17 samt Statistiska meddelanden U 1968: 2). Procentandelarna i tabel­

lerna är medelvärden för vederbörande årskurs i grundskolan i hela landet. Tillvals­

siffrorna i angivna tabeller speglar inte alltigenom korrekt elevernas förstahands­

val, bl. a. på grund av skolstadgans bestämmelser angående villkoren för att bilda

tillvalsgrupper i årskurserna 7 och 8 samt särskilda klasser av linjer i årskurs 9.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Val av tillvalsgrupp i årskurs 7

Tillvalsgrupp

och antal

valalternativ

Ämne (5 vtr)

Andel i % av antalet elever i årskursen

1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68

7:1 a—b

(2 alternativ)

7:2 a—f

(6 alternativ)

Tyska eller Franska ..

Tyska eller Franska

samt Svenska och/eller

50,4

52,0

53,0

51,6

51,6

53,7

7:3 a—b

Matematik ..................

Tyska eller Franska

13,6

12,9

14,3

16,3

17,1

16,3

(2 alternativ)

7:4 a—f

(6 alternativ)

samt Maskinskrivning .

Slöjd eller Maskinskriv­

ning samt Svenska och/

7,8

10,6

11,6

13,0

13,7

12,9

eller Matematik..........

25,0

22,0

19,0

16,9

15,6

15,0

7:5

(1 alternativ)

Slöjd ............................

3,2

2,5

2,1

2,2

2,0

1,8

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

99,7

Val av tillvalsgrupp i årskurs 8

Tillvalsgrupp och

Ämne (7 vtr)

Andel i % av antalet elever i årskursen

antal valalternativ

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68

8:1 a—b

(2 alternativ)

Engelska, Tyska, Franska

51,7

51,7

52,3

51,3

50,8

8:2 a—b

(2 alternativ)

8:3 a—b

Engelska, Tyska, Franska

Engelska, Tyska, Franska,

4,3

4,9

3,7

3,3

3,3

(2 alternativ)

8:4

Maskinskrivning ..............

Engelska, Teknisk oriente-

11,4

13,9

16,3

18,2

20,0

(1 alternativ)

8:5 a—b

ring ..................................

Engelska, Tyska, Franska,

11,7

10,9

10,0

9,6

8,9

(2 alternativ)

8:6 a—b

Handelskunskap ..............

Engelska, Hemkunskap,

3,8

4,3

4,2

4,8

3,5

(2 alternativ)

8:7

Musik, Teckning..............

Engelska, Maskinskrivning,

1,3

1,8

1,7

1,6

1,5

(1 alternativ)

8:8 a—c

(3 alternativ)

Slöjd..................................

Maskinskrivning, Slöjd,

Hemkunskap, Musik, Teck-

8,0

5,4

4,6

4,6

4,6

8:9 a—b

ning ..................................

Verkstadsarbete, Hemkun-

3,3

2,7

2,3

1,8

2,0

(2 alternativ)

skap ..................................

4,5

4,4

4,9

4,8

5,4

Summa val av tillvalsgrupp med engelska

92,2

92,9

92,8

93,4

92,6

Summa val av övriga tillvalsgrupper

7,8

7,1

7,2

6,6

7,4

Totalsumma

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Den sammanhållna klassen

Den sammanhållna klassens princip är ett av fundamenten i grundskolebyggna-

den. I vilken utsträckning sammanhållna klasser i den nuvarande högstadieorgani-

sationen verkligen får tillfälle att fungera i sin helhet i årskurserna 7 och 8 belyser

överstyrelsen med en sammanställning ur timplanen för högstadiet i läroplan för

grundskolan (LÖ s. 20), vilken visar att eleverna undervisas i odelad klass under

jämförelsevis liten del av det totala timtalet.

I årskurs 9, för vilken föreskrift om sammanhållning inte gäller, sker en ännu

mer genomgripande splittring av klassen på linjer med hänsyn till elevernas tillval.

Eleverna skils ofta från sina klasskamrater vid uppflyttning från årskurs 8 till års­

kurs 9. Den för alla elever i denna årskurs gemensamma kärnan av ämnen är liten.

Överstyrelsen framhåller dock att bilden, beroende på utfallet av elevernas val,

kan variera rätt avsevärt från skola till skola.

Den förberedande yrkesinriktade utbildningen (LÖ s. 20)

Överstyrelsen redovisar vissa uttalanden som 1946 års skolkommission och

1957 års skolberedning gjort angående högstadieundervisningens inriktning. Över­

styrelsen framhåller, att de snabba förändringarna i arbetslivet, orsakade bl. a. av

nya betingelser för produktionen och samhällslivet överhuvudtaget, successivt för­

anlett skolan att mer och mer lägga huvudvikten vid att utrusta eleverna med kun­

skaper och färdigheter, som de kan ta i bruk inom ett så stort fält som möjligt inom

och utom arbetslivet. Specialiseringsgraden i skolans undervisning har steg för steg

minskats på grund av samhällsutvecklingen och i takt med att en konkretiserande

och individualiserande metodik börjat vinna insteg och förverkligats mer än förr i

skolans allmänna ämnen.

Behovet att behålla den nuvarande organisatoriska differentieringen i årskurs

9 påverkas enligt överstyrelsen i hög grad av den ökande omfattning, i vilken ele­

verna omedelbart efter den obligatoriska skoltidens slut övergår till fortsatt ut­

bildning. En redogörelse härför återfinns i 1968 års långtidsbedömning (publicerad

i överstyrelsens petita för budgetåret 1968/69), ur vilken följande tabell är hämtad.

Intagningskapaciteten i första årskursen av gymnasium, fackskola och yrkesskola

åren 1961—1972 i procent av årskullen 16-åringar

År

Gy

Fa

Ysk

Summa

1961

21,3

21,0

42,3

1962

23,0

—

22,0

45,0

1963

24,6

1,2

24,0

49,8

1964

27,1

2,7

24,5

54,3

19651

29,5

6,2

27,8

63,5

1966

30,4

9,8

30,8

71,0

1967

30,7

12,1

31.5

74,3

1968

30,7

14,5

33,0

78,2

1969

31,4

17,6

34,5

83,5

1970

33,0

21,5

35,0

89,5

1971

33,0

21.6

35,0

89,6

1972

33,0

22,0

35,0

90,0

1 Uppgifterna fr. o. m. 1965 enligt 1968 års långtidsbedömning.

20

för att åstadkomma en ändrad inriktning av undervisningen föreslås. Överstyrelsen

finner det befogat att med denna undervisning ytterligare söka stimulera eleverna

till utvecklande fritidsaktiviteter i anslutning till deras egna intressen och förut­

sättningar (LÖ s. 24).

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

3.1.3 Högstadiets uppbyggnad (LÖ

s.

26)

Det fria tillvalets system har enligt överstyrelsens bestämda åsikt varit av omist­

ligt värde vid uppbyggnaden av grundskolan under den gångna femårsperioden.

Överstyrelsen anser emellertid att det fria tillvalet från vissa synpunkter inte lett till

helt tillfredsställande resultat. Eleverna har enligt överstyrelsens bedömning med

största sannolikhet inte genomgående valt tillvalsgrupp och linje med hänsyn till

intresse. Den stora omfattningen av valet av ett andra språk tyder på, att tillvalet

ofta har skett i ett mera långsiktigt utbildningsperspektiv, aktualiserat och moti­

verat av föräldrarna och skolans företrädare. Överstyrelsen förklarar att detta i

och för sig ändå kunde vara välbetänkt både från den enskilde elevens och från

samhällets synpunkt, om valet inte samtidigt förde med sig negativa verkningar

exempelvis på elevens motivation för hela skolarbetet under högstadieåren. Indirekt

kan också valet av språk förhindra att eleven får tillfälle att utveckla en mera

accentuerad begåvning inom ett annat område än det språkliga, som kunde vara

gynnsammare för hans personlighetsutveckling under de första tonåren. Ur samhäl­

lets synvinkel är det enligt överstyrelsen en dålig användning av tillgängliga under­

visningsresurser att undervisa elever som av yttre omständigheter tvingats till ett

tillval. Andra negativa effekter av det tillämpade tillvalssystemet är att de många

tillvalsalternativen är svåra att överblicka, vållar administrativa svårigheter och

blir ekonomiskt betungande för samhället utan att på avsett sätt och i avsedd

omfattning bidra till att förverkliga de mål som uppställts för verksamheten i grund­

skolan.

Överstyrelsen erinrar om att det redan vid tillkomsten av grundskolebeslutet

förutsågs, att en översyn av tillvalssystemet skulle komma att fordras.

Med ledning av de erfarenheter som vunnits av verksamheten på högstadiet

under den förflutna femårsperioden anser sig överstyrelsen kunna bekräfta, att en

reducering av tillvalsaltemativen nu är klart motiverad. I dagens läge är vidare

en linjedelning i årskurs 9 inte längre den bästa lösningen (LÖ s. 26).

Beträffande de s. k. praktiska linjerna inom den nionde årskursen fram­

håller överstyrelsen att det inte sällan framförda påståendet att dessa klasser skulle

utgöra en särskilt lämplig miljö för s. k. skoltrötta elever med ett för dem väl av­

passat lärostoff och med för dem lämpliga arbetsformer ingalunda är oomstritt.

Erfarenheterna visar nämligen, att dessa klasser i många fall innehåller elever, som

gjort ett i förhållande till de s. k. teoretiska tillvalsaltemativen negativt val. Enligt

överstyrelsen kan förutsättningarna för skolarbetet inte förbättras genom en

gruppering av eleverna som skapar en prestigeladdad motsättning mellan »teore­

tiker» och »praktiker». Överstyrelsen föreslår därför i stället för den nuvarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

21

linjedelningen i årskurs 9 sammanhållna klasser med visst utrymme för spe­

cialisering genom tillval. (LÖ s. 31).

Under översynsarbetets gång har en rad förslag till lösningar av tillvalsproble­

men övervägts inom överstyrelsen.

Vägledande princip har därvid varit dels att eleven bör få tillfälle att välja till­

valsalternativ med hänsyn till sina personliga intressen och anlag, dels att valet så

litet som möjligt bör binda eleven vid ett senare val av studieväg eller yrkesin­

riktning. Tillvalssystemet bör vara så beskaffat att det medger en fördjupning inom

för eleven redan bekanta områden och vidare genom ämnesinnehåll och arbetsfor­

mer får en positiv effekt på elevens val av fritidsaktiviteter. Slutligen bör även inom

denna fria sektor av ämneskretsen samhällets behov av insatser inom olika områ­

den av arbetslivet vägas in vid en slutbedömning av tillvalssystemets innehåll och

funktion (LÖ s. 27).

Överstyrelsen har vid sin bedömning av vilka sakområden och skolaktiviteter

som bör vara företrädda inom tillvalssystemet utgått ifrån att en högstadieunder-

visning utan inslag av undervisning i s. k. B-språk (tyska eller franska) inte kan

godtas. Överstyrelsen anser det emellertid — ehuru i och för sig önskvärt -—- för

närvarande inte möjligt att anordna obligatorisk undervisning i B-språk främst av

två skäl. Den totala omfattningen av språkundervisningen i varje årskurs på högsta­

diet skulle ställa många elever inför betydande motivations- och inlämingsproblem

och lärarna skulle därmed ställas inför mycket svårbemästrade undervisningssitua­

tioner. Ett tillfredsställande utrymme för en obligatorisk undervisning i ett andra

främmande språk skulle också för många elever medföra reducering i timtalen för

övriga obligatoriska ämnen av en sådan omfattning, att anordningen enligt översty­

relsens uppfattning för närvarande inte kan accepteras. Slutsatsen av dessa bedöm­

ningar blir att undervisning i B-språk måste ingå som tillvalsalternativ på högstadiet.

Vidare konstaterar överstyrelsen att tillvalssiffrorna för den gångna femårsperioden

ger vid handen att två sakområden dominerar frekvenstabellerna, nämligen det tek­

niska och teknisk-praktiska ämnesområdet samt det social-merkantila och hushålls-

och handelstekniska ämnesområdet. Överstyrelsen anser därför att de två sistnämn­

da tillvalsalternativen bör ingå i det reviderade tillvalssystemet.

Därutöver finner överstyrelsen att ytterligare ett sak- och aktivitetsområde bör

införlivas med ett reviderat tillvalssystem, nämligen en orientering inom det este­

tiska ämnesområdet. Överstyrelsen framhåller bl. a. att många elever finner verklig

tillfredsställelse i att få utföra något med sina händer och att se konkreta resultat

av en manuell verksamhet. Ett sådant arbete är liksom ett mera fritt skapande

under emotionellt engagemang av betydelse för den unga människans personlig-

hetsutveckling. Det har också bedömts, att sådana skolaktiviteter skapar ett bättre

underlag för en aktiv kulturkonsumtion både under och efter skoltiden.

Sammanfattningsvis konstaterar överstyrelsen sålunda, att fyra breda sektorer

av sakstoff och aktiviteter bör ingå i tillvalsalternativen. Överstyrelsen föreslår,

med hänsyn till önskemålet om korta och för elev- och föräldrainformationen

hanterliga benämningar, att de tre sist nämnda alternativen kallas teknik, eko­

nomi och konst.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Med hänsyn till att möjligheterna att ge en individualiserad undervisning nu

är större än när grundskolebeslutet fattades år 1962 anser överstyrelsen att det

timplanemässiga utrymmet för tillvalet kan reduceras väsentligt.

I de många förslag till konstruktion av tillvalssystemet, som diskuterats inom

överstyrelsen under översynsarbetets gång, kan urskiljas tre principiellt olika

typer. Enligt den första av dem erbjuds eleven att i var och en av årskurserna

på högstadiet göra ett tillval av konst, teknik eller ekonomi (tillval 1) och att

därjämte i årskurserna 8 och 9 göra ytterligare ett tillval (tillval 2), omfattande

i första hand ett B-språk. Eftersom det ansetts mindre lämpligt att pressa alla

elever i årskurserna 8 och 9 till ett val av B-språk föreslås, att elever, som

inte önskar göra ett sådant tillval, får utökad tid för tillval 1, dvs. för konst,

teknik eller ekonomi. Enligt den andra typen vill man också organisera ett

mindre antal valalternativ i början av högstadiet än i dess senare del, men man

erbjuder eleven endast ett tillval i varje årskurs. Enligt den tredje uppläggning­

en vill man låta eleven välja mellan lika många alternativ i var och en av hög­

stadiets årskurser och göra ett tillval i varje årskurs.

Beträffande den första av dessa tillvalsmodeller framhåller överstyrelsen som

en fördel att även språkbegåvade elever kan få tillfälle till fördjupning inom

den ämneskrets, som representeras av konst, teknik och ekonomi. Anordningen

med två tillval i årskurserna 8 och 9 skulle emellertid få till följd en otillfreds­

ställande reducering av tiden antingen för de obligatoriska ämnena eller för

språktillvalet. Att utan undantag hänvisa även språkbegåvade elever till en två­

årig studiegång i B-språk är enligt överstyrelsen också mindre ändamålsenligt.

Ännu en negativ faktor ligger i att omval till B-språk i årskurs 9 måste anses

uteslutet. Efter en ingående bedömning av fördelar och nackdelar med denna

tillvalsmodell har överstyrelsen funnit, att de senare överväger och att förslaget

inte för närvarande kan läggas till grund för högstadiets organisation.

I fråga om den andra av nyss angivna tillvalsmodeller diskuterar överstyrelsen

tre underalternativ. Enligt det första av dessa skulle eleverna i årskurserna 7, 8

och 9 erbjudas ett fritt val inom tidsramen 3 + 4 + 7 veckotimmar med tre al­

ternativ i årskurs 7, tre alternativ i årskurs 8 och åtta alternativ i årskurs 9.

Överstyrelsen avvisar dock denna lösning och anför som skäl härför bl. a. att en

ännu längre gående förenkling av tillvalssystemet bör eftersträvas och att den

beskrivna tillvalsmodellens utformning i årskurs 9 sannolikt kommer att med­

föra betydande kostnader för undervisning av små grupper i de mindre högsta­

dieskolorna.

Enligt det andra alternativet av samma huvudtyp skulle eleverna i årskurs 7

få välja mellan konst, teknik och ekonomi samt i årskurserna 8 och 9 mel­

lan B-språk, konst, teknik och ekonomi. Beträffande dettta förslag framhåller

överstyrelsen att anordningen skulle försvaga B-språkens ställning på ett icke

försvarbart sätt. Den skulle förhindra en treårig studiegång i B-språk och ute­

sluta varje möjlighet för eleverna att göra ett omval till B-språk inom högstadiet.

Förslaget kan därför, enligt överstyrelsens mening, inte läggas till grund för hög­

stadiets utformning.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Några organisatoriska svårigheter att i gymnasiet och fackskolan ta emot elever,

som i grundskolan valt att studera annat tillvalsalternativ än B-språk, föreligger

enligt överstyrelsen inte. De vanskligheter, som kan föreligga på det pedagogiska

planet inom de språkliga utbildningsalternativen, anser överstyrelsen inte behöva

vara avgörande för elevens val i grundskolan. Vill eleven välja trespråkiga tillvals­

grupper inom gymnasiala skolformer, måste han läsa två nybörjarspråk (C-språk)

i gymnasiet eller fackskolan. Erfarenheten visar, att elevgrupperna för undervis­

ning i C-språk för närvarande blir mycket små och att undervisningen därför kan

bli särskilt effektiv. Även om nu antalet elever i gymnasiet med enbart engelska i

sin grundskoleutbildning skulle öka genom att också de språkliga tillvalsalterna­

tiven öppnas på sätt som föreslagits, bör elevantalet i grupperna — i varje fall

den ena C-språksgruppen — bli litet. I den generellt medgivna stödundervisningen

i fackskolan och gymnasiet har man dessutom ett instrument till hjälp, om det

visar sig, att det blir alltför arbetsamt för eleverna att tillgodogöra sig undervis­

ning i två C-språk på den härför anslagna tiden.

Överstyrelsen räknar med följande fördelning i årskurs 7 av eleverna på de före­

slagna tillvalsgrupperna (LÖ s. 131).

Årskurs 7:

Tillvalsgrupp

tyska

(la)

40 %

»

franska

(lb)

15 %

»

konst

(2)

10 %

»

teknik

(3)

25 %

»

ekonomi

(4)

10 %

I årskurs 8 antas en mindre övergång ske till tillvalsgrupperna tyska och franska.

3.1.4 Förslag till timplaner (LÖ s. 24, 44, 92 och 100)

I fråga om lågstadiet anser överstyrelsen att den nuvarande tidsmässiga avväg­

ningen mellan färdighetsämnen, orienteringsämnen och ämnen för estetisk-praktisk

och fysisk fostran bör bibehållas. Detta kan ske, även om den innehållsmässiga för­

ändringen företas, att undervisning i engelska införs med två veckotimmar i års­

kurs 3. Även övriga av överstyrelsen föreslagna ändringar i fråga om lärostoff

och arbetssätt kan genomföras inom de nu givna tidsramarna (LÖ s. 24).

Beträffande mellanstadiet föreslår överstyrelsen att ämnena för estetisk-praktisk

och fysisk fostran på mellanstadiet skall förstärkas med sammanlagt två vecko­

timmar. Alla elever föreslås på låg- och mellanstadiet få samma undervisning i de

båda förekommande slöjdarterna, vilket föranlett utökad tid. På högstadiet föreslås

däremot eleverna få välja slöjdart. En föreslagen obligatorisk undervisning i hem­

kunskap i avsikt att hos eleverna grundlägga en aktiv inställning till utformningen

av den egna miljön och till mera realistiska bedömningar i fråga om den egna kon­

sumtionen är ett annat skäl för ökning av tiden. Utrymmet för timplanens specifika

färdighetsämnen minskas något och en viss omfördelning mellan årskurserna sker.

26

bokstaviga linjer innebär detta en ökning av undervisningstiden med två veckotim­

mar. En betydande förstärkning av de pedagogiska resurserna för undervisningen

i denna ämnesgrupp föreslås, bl. a. för undervisning i mindre och större grupper,

för expert-, assistent- och biträdesmedverkan, samt för användning av lärarersät-

tande hjälpmedel. I det hela betyder dessa förstärkningar, att resurserna, omräk­

nade i antal lärartimmar, för undervisningen av en klass av normal storlek minskas

med endast en halv lärartimme per vecka.

Beträffande undervisningen i orienteringsämnen framhåller överstyrelsen, att det

efter hand blivit allt mer tydligt, att frågan om lärostoffets struktur i kursplaner

och läroböcker måste ägnas betydligt större uppmärksamhet om man vill bygga på

elevernas självständiga aktivitet än om en meddelande undervisning får vara den

dominerande. Kursplanerna och studieplansdispositionerna måste utformas bl. a. med

hänsyn till att de bör leda läraren och läromedelskonstruktören till att lägga fram

stoffet i sådana helheter som eleverna kan uppfatta och bearbeta, det senare i stor

utsträckning utan lärarens direkta ledning. I enlighet härmed framhåller översty­

relsen att man i undervisningen bör eftersträva vad överstyrelsen kallar en exempli­

fierande struktur. Detta leder överstyrelsen till att i fråga om kursuppläggningen

i högstadiets orienteringsämnen föreslå att det i varje årskurs skall förekomma dels

vissa bestämda ämnesbundna och samlade arbetsområden, dels några fritt valda

och ordnade arbetsområden. Eleverna skall genom att närma sig och fördjupa sig

i dessa arbetsområden lättare skaffa sig en överblick över lärostoffet och inrikta

arbetet mot närliggande delmål, vilket underlättar ett självständigt och individuali­

serande arbetssätt. Större möjligheter för eleverna att delta i arbetets planering

kommer också att föreligga.

Även kurserna i tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi föreslås uppbyggda

enligt arbetsområdesprincipen.

En förstärkning föreslås av undervisningen beträffande miljö- och samlevnads­

frågor, trafik, naturvård, bruket av tobak, alkohol och narkotika samt internatio­

nella företeelser och problem.

Beträffande behovet av ökat utrymme för obligatoriska ämnen för estetisk-prak-

tisk och fysisk fostran på högstadiet framhåller överstyrelsen, att det hos ungdomar

i tonåren normalt finns ett utvecklingsbart behov av engagemang i fysiska aktivi­

teter och i musik, bildkonst och andra estetiska ämnen.

Enligt överstyrelsen måste skolan i sin fostran försöka ge alla ungdomar möj­

lighet att utveckla det estetiska intresse, som de har läggning för. Skolan måste

också på olika sätt medverka till att eleverna under de första tonåren får förenings­

kontakter och kontakter med andra fritidsaktiviteter, som kan intressera dem och

främja deras utveckling och som sannolikt också kan få betydelse för dem längre

fram.

Den av överstyrelsen föreslagna ökningen av tiden för obligatoriska undervis­

ningen i ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran utgör under årskurserna

7—9 vid jämförelse med timplanen för de nuvarande enbokstaviga linjerna sam­

manlagt fyra veckotimmar och med timplanen för de tvåbokstaviga linjerna sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

²⁸

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Högstadiet, klasstyp A

Ämne

Veckotimmar i årskurs

Förändring på högsta­

diet i förhållande till

7

8

9

enbokstavig

linje

Ivåbokstavig

linje

Antal vtr

Antal vtr

Antal vtr

E

L

E

L

E

L

E

E

Obligatoriska ämnen

Svenska ......................

3

4

3

4

4

5

—1

+ 1

Maskinskrivning ........

2

2

2

2

+2

+2

Matematik ..................

4

4

4

4

4

4

+4

Engelska ....................

3

3

3

3

3

3

+ 5

+5

Orienteringsämnen:

Kristendomskunskap

Samhällskunskap .

Historia ..............

Geografi ............

10

13

10

13

10

13

—5

+2

Biologi ................

Kemi....................

Fysik ..................

Musik ..........................

2

2

1

1

1

1

Teckning ....................

2

2

1

1

2

2

+ 2

+4

Slöjd ............................

Hemkunskap ..............

2

2

2

3

2

3

1

2

li+i

+ 1

+ 1

Gymnastik ..................

3

3

3

3

3

3

+ 1

+ 1

Tillvalsämnen ............

4

5

5

-- J

Summa

1 35

35

35

±0

±0

I timplanen har upptagits gemensam tid för samtliga orienteringsämnen på res­

pektive stadium i avsikt att ge förutsättningar för en bättre samordning i under­

visningen. Fördelningen av den gemensamma undervisningstiden pa olika ämnen

föreslås ske så att kristendomskunskapen får sammanlagt 17 veckotimmar, dvs.

samma timtal som enligt nuvarande läroplan gäller för den som i årskurs 9 väljer

enbokstavig linje, de samhällsorienterande ämnena (hembygdskunskap, samhälls­

kunskap, historia och geografi) ca 31 veckotimmar och de naturorienterande äm­

nena (biologi, kemi och fysik) ca 24 veckotimmar.

I undervisningstiden för ämnet hemkunskap har skolöverstyrelsen inräknat tid

för undervisning i barnkunskap med en halv veckotimme i årskurs 9.

Utöver den i timplanen upptagna tiden för ämnet musik föreslår skolöverstyrel­

sen att liksom nu frivillig undervisning för elever på alla stadier skall få anordnas i

körsång, solosång och instrumentalmusik.

Överstyrelsen föreslår att i kommun med även finskspråkig befolkning finska skall

få ingå som kompletterande tillvalsämne i årskurserna 7, 8 och 9 och enligt rektors

bedömande i samråd med vederbörande elev ersätta annat tillvalsämne eller obli­

gatoriskt ämne med högst två veckotimmar per årskurs. I denna undervisning

föreslås även elever från låg- och mellanstadierna kunna fa delta. Detsamma före­

slås kunna gälla även i fråga om annat minoritetsspråk.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vidualisering sker genom insats av olika läromedel, medför enligt överstyrelsen en

betydande reducering av lärarbehovet.

Tillämpandet av arbetsområdesprincipen i högstadiets orienteringsämnen samt i

tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi gör det lättare för överstyrelsen att styra

in läromedelsproduktionen på centrala områden. Effekten av kursuppläggningen

blir också, enligt de erfarenheter som nu föreligger, ett ökat elevengagemang och

ett ökat utbyte för eleverna av den arbetstid, som de ägnar dessa studier.

Den föreslagna omorganisationen av den nionde årskursen möjliggör en effekti­

vare planering av studierna i vissa ämnen för alla elever på högstadiet. Kurspla­

neringen blir för närvarande högst otillfredsställande i ämnena svenska, matematik,

kristendomskunskap, historia, kemi och fysik, som helt saknas eller förekommer i

reducerad omfattning i de nuvarande tvåbokstaviga linjerna. Det måste nu planeras

dels en avslutad tvåårig studiegång för alla elever i kurserna 7 och 8, dels en kom­

pletterande ettårig studiekurs för elever på enbokstaviga linjer i årskurs 9. Också

läromedelsproduktionen för de nämnda ämnena underlättas genom omorganisatio­

nen av årskurs 9.

Överstyrelsen framhåller att de föreslagna förenklingarna av tillvalssystemet på

högstadiet väsentligt reducerar personal- och lokalkostnaderna för verksamheten

inom tillvalssektorn. Arbetet med schemaläggningen vid högstadieskolorna under­

lättas enligt överstyrelsen betydligt och möjligheterna att därvid komma fram till

från pedagogisk synpunkt fullgoda lösningar ökas. En mindre splittrad studiesitua­

tion för eleverna blir följden.

Överstyrelsen anför vidare att nuvarande bestämmelser för delning av klass i

grupper vid undervisning i slöjd och hemkunskap samt vid undervisning i nybörjar-

språk på högstadiet nästan alltid leder till mindre tillfredsställande lösningar av

veckoschemat för parallellagda klasser. Den i timplanerna föreslagna möjligheten

att för klass med lägst 17 elever respektive lägst 21 elever på ett friare sätt än förr

få disponera det ökade antalet lärotimmar per vecka avser att öppna nya vägar

för att — där så exempelvis från lokalsynpunkt är lämpligt — utnyttja den ökade

resurstilldelningen för att ordna ett bättre schema för eleverna. I stället för att dela

klassen i två grupper kan man bedriva undervisningen i hel klass med användande

av erforderlig assistans av annan lärare eller av lärarassistent. Ett visst utnyttjande

av lärarersättande läromedel bör enligt överstyrelsen också vara möjligt i dessa fall.

Motsvarande möjlighet som i slöjd och hemkunskap, nämligen att inom anvisade

gränser få disponera ett ökat antal lärartimmar per vecka, skall enligt förslaget

föreligga för grupp med lägst 17 elever i konst, teknik och ekonomi.

Timplanerna upptar som framgår av det föregående för varje årskurs antalet

elevtimmar per vecka (E) och antalet lärartimmar per vecka (L). I vissa

fall är antalet lärartimmar större än antalet elevtimmar. Skillnaden utgör

s. k. resurstimmar. Dessa överskjutande lärartimmar har tidigare utnyttjats

enbart för delning av klass i grupper för att på så sätt underlätta en indivi­

dualiserande undervisning och olika slag av särskilt handledningskrävande

verksamheter. Överstyrelsen förklarar att en sådan användning av resurstimmarna

i vissa fall alltjämt är den mest ändamålsenliga, t. ex. vid den grundläggande fär­

skolan. För näringslivet har åtagandet att ordna för pryoverksamheten och ge den

ett meningsfullt innehåll inneburit en både ekonomisk och personell insats av be­

tydande omfattning. Bl. a. har det varit nödvändigt att ställa för pryon lämpliga

handledare till förfogande med uppgift att planera och organisera lämpliga arbets­

uppgifter för de enskilda eleverna och för att ge information och vägledning.

Med hänsyn till verksamhetens vidgade omfattning och de stora insatser som

krävs från både näringslivets och arbetsmarknadsverkets sida anser överstyrelsen

stt det kan ifrågasättas, om pryon har så stor betydelse för den enskilde eleven,

för skolan och för samhället, att den är värd de stora insatser som här angivits. En

av yrkesvägledningsnämnden (ett samarbetsorgan mellan överstyrelsen och arbets­

marknadsstyrelsen) företagen utredning, som bl. a. haft till uppgift att ge svar på

denna fråga, har efter omfattande kontakter med olika berörda parter och efter

att ha övervägt egna och andras undersökningar funnit, att det föreligger en ganska

entydig uppfattning om att pryon alltjämt bör vara ett obligatoriskt inslag i sko­

lans verksamhet. Till denna uppfattning har de båda ämbetsverken kunnat ansluta

sig, och överstyrelsen framhåller att man också synes kunna påräkna näringslivets

stöd för samma uppfattning. Under utredningsarbetets gång har emellertid vissa

förslag till ändringar framställts i fråga om såväl pryons mål som dess uppläggning

och utformning, vilka förslag utredningen haft att beakta vid utformningen av sina

förslag.

Framför allt från näringslivets sida har framhållits, att det förelegat vissa svå­

righeter att ge pryon lämpligt innehåll och ordna lämpliga arbetsuppgifter för de

deltagande eleverna på grund av att de varit för unga och omogna. Det har därför

allvarligt ifrågasatts om inte pryon borde senareläggas och uppskjutas till det sista

skolåret i grundskolan. Det har också framhållits, att antalet valmöjligheter borde

begränsas. I samband med dessa förändringar har man ansett att tiden för pryon

kunde avkortas till två veckor, som för den enskilde eleven borde uttas i ett samman­

hang. Härigenom skulle antalet utplaceringar väsentligt kunna begränsas och ackvi-

sitionsförfarandet förenklas. Utredningen, som funnit de här anförda skälen för

vissa förändringar i pryons organisation väl underbyggda, har för sin del enat sig

om att förorda en avkortning av den obligatoriska pryon till två veckor, förlagda

till höstterminen i årskurs 9.

Genom denna anordning förlorar skolan emellertid vissa fördelar av pedagogisk

art, bl. a. den möjlighet man nu har att i undervisningen i årskurserna 8 och 9 —

framför allt i den samhällsorienterande undervisningen i övrigt — kunna knyta an

till och utnyttja elevernas erfarenheter från pryon i årskurs 8. Utredningen finner

emellertid att denna förlust åtminstone till viss grad skulle kunna elimineras genom

en utbyggnad av studiebesöken i årskurs 8, som då borde utformas som besök på

arbetsplatser för att ge en viss orientering rörande arbetslivet och näringslivet och

på så sätt utgöra en förberedelse till pryon i årskurs 9 och berika samhällsoriente-

ringen i högstadiets två sista årskurser.

Slutligen har man framför allt från skolhåll och med tanke på skolans elevvår­

dande verksamhet uttryckt önskemål om att få möjlighet till ytterligare någon eller

några pryoperioder för elever, som av olika anledningar kan ha behov härav. Detta

³²

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

utsättningarna starkt har förskjutits genom att ungdomen i oväntat snabb takt fått

ökat intresse för frivillig påbyggnad till den obligatoriska skolan. Vidare framhålls

att behovet av teoretiska kunskaper ökat även i flera s. k. praktiska yrken. Organi­

sationerna anser det därför riktigt att linjeindelningen slopas och att det trots

därmed förenade svårigheter skapas ett sammanhållet högstadium.

Folkskoleseminariet i Stockholm, Socialdemokratiska lärarföreningen i Stock­

holm och Arbetsgruppen för fostran och utbildning inom Socialistisk debatt vill

gå längre än överstyrelsen föreslagit och förordar övergång till ett helt odifferen­

tierat högstadium. Liknande synpunkter framförs av 1965 års musikutbildnings-

kommitté, LO, ABF och SSU, vilka betraktar skolöverstyrelsens förslag som en

temporär lösning på vägen mot ett helt sammanhållet högstadium.

Flera remissinstanser, bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län,

lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm, folkskoleseminariet i Kalmar, Sven­

ska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Skol-

ledarförbundet, Sveriges lärarförbund och Folkpartiets kvinnoförbund, är emeller­

tid tveksamma beträffande möjligheterna att med den föreslagna utformningen av

högstadiet tillgodose de s. k. praktiskt inriktade elevernas in­

tressen.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att tillräckliga skäl att slopa

samtliga linjer i årskurs 9 ej föreligger. I varje fall bör enligt nämnden linjer eller

tillvalsgrupper av den typ som de tvåbokstäviga linjerna representerar behållas.

Länsskolnämnden i Västmanlands län förklarar att linjedelningens avskaffande är

ett riktigt förslag om de praktiskt inriktade eleverna i stället — speciellt under av­

slutningsåret — erbjuds tillvalsalternativ, som för dem ter sig meningsfulla. Nämn­

den anser att överstyrelsens förslag ej uppfyller detta villkor samt avstyrker för­

slaget i vad avser den avslutande årskursen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att möjligheten att i årskurs 9 i un­

dantagsfall för vissa elever kunna få reducera andelen teoretiska lektioner och er­

sätta dem med praktiska övningar inom hemkunskap eller teknik förmodligen vore

av värde. Nämnden föreslår att införandet av en sådan möjlighet övervägs med

hänsyn till de ökade kostnader som härigenom uppstår. Länsskolnämnden i Gävle­

borgs län förklarar att läroplanen bör erbjuda möjligheter för skolstyrelsen att an­

ordna undervisning i praktiska ämnen för deciderat praktiskt inriktade elever i

större utsträckning än som förutsätts i överstyrelsens förslag.

Folkskoleseminariet i Uppsala ställer sig synnerligen tveksamt till förslaget att

linjedelningen i årskurs 9 i nuvarande läge helt avskaffas och ersätts med äm-

nestillval. Seminariet framhåller att det fortfarande finns en elevkategori, som fin­

ner sig bäst till rätta med ett betydande inslag av praktisk utbildning. En sam­

manslagning av alla elevkategorier skulle enligt seminariet också på grund av ökad

spännvidd i studieförutsättningarna inom klasserna komma att medföra en avsevärt

försämrad studiesituation för de gymnasieinriktade.

Högerns ungdomsförbund tar helt avstånd från förslaget om en enda linje i års­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

35

kurs 9. Förbundet vill i stället ha en gymnasieförberedande och en yrkesförbere-

dande linje samt en linje avsedd för den som skall fortsätta i fackskolan.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund vill inte heller

biträda principen om en mer sammanhållen undervisning på grundskolans hög­

stadium. Resultatet måste enligt fakulteten bli, att duktigare elever ännu mer än

för närvarande hindras av övriga elever i klassen, så att resultatet i stället blir

sämre kunskaper hos de duktigare eleverna än tidigare.

Förslag om att försöksverksamhet skall anordnas innan beslut fattas angående

utformningen av årskurs 9 eller att konstruktionen av årskurs 9 bör bli föremål

för nya överväganden framförs av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Göteborgs

och Bohus samt Västmanlands län, lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm,

SACO och LR.

SACO anser att skolöverstyrelsen inte presenterat erforderliga materiella förut­

sättningar för en förnyelse av skolans inre arbete. SACO anser vidare att grund­

skolans anknytning till den gymnasiala utbildningen måste behandlas mer ingåen­

de. Dessa skäl talar enligt SACO för att en försöksverksamhet beträffande kon­

struktionen av årskurs 9 och en utvärdering av denna föregår ett slutgiltigt beslut.

SACO förklarar att man härvid bl. a. kan överväga att pröva en modell med

obligatoriskt B-språk och ett av de av överstyrelsen föreslagna ämnena konst, tek­

nik och ekonomi. De timmar som fordras för att realisera detta alternativ anses

kunna tas från t. ex. hemkunskap och slöjd.

Skolledarförbundet tillstyrker begränsningen av antalet tillvalsämnen i års­

kurserna 7 och 8 samt slopandet av linjedelningen för årskurs 9. Förbundet un­

derstryker emellertid att de pedagogiska problemen troligen blir svårbemästrade,

särskilt i årskurs 9. Förbundet anser det därför angeläget att överstyrelsen snarast

igångsätter en försöksverksamhet i syfte att ge de antydda problemen sådana lös­

ningar, som tillgodoser alla elevers behov av en efter deras intressen och förut­

sättningar upplagd studiegång inom de olika ämnena.

Lärarhögskolan i Göteborg betonar med skärpa nödvändigheten av vetenskap­

lig försöksverksamhet och produktion av utvärderade läromedel för skilda elev­

kategorier. Lärarhögskolan anser emellertid att det finns risk för att inte ens en

utprövad metodik och lämpliga läromedel kan lösa problemen med de skoltrötta

eleverna. Okonventionella lösningar, t. ex. praktisk yrkesverksamhet, bör enligt

lärarhögskolan övervägas.

Statistiska centralbyrån finner det angeläget att förenkla det nuvarande tillvals­

systemet. Centralbyrån understryker emellertid svårigheten att ta ställning till de

framlagda förslagen i avsaknad av det organisatoriska och pedagogiska utred­

ningsmaterial som fem års grundskola borde ha kunnat ge upphov till.

Ett stort antal remissinstanser ställer sig kritiska till den av skolöverstyrelsen

föreslagna utformningen av tillvalssystemet. Vad remissinstanserna främst reage­

rar mot är att B-språk ställs som alternativ till övriga till­

val. Remissinstanserna anser i allmänhet att en betydligt större andel av eleverna

än överstyrelsen räknat med kommer att välja B-språk. Övriga tillvalsalternativ

36

väntas med den föreslagna utformningen av tillvalssystemet främst komma att väl­

jas av elever som ej anser sig ha förutsättningar för studier i B-språk. Denna nack­

del med tillvalskonstruktionen framhålls av bl. a. länsskolnämnderna i Östergöt­

lands, Malmöhus och Skaraborgs län, lärarhögskolan i Malmö, jolkskoleseminarier-

na i Kristianstad, Linköping och Stockholm, seminarierna för huslig utbildning i

Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå, yrkesutbildningsberedningen, LO,

Skolledarförbundet, TCO, Sveriges grossistförbund, SHIO, Målsmännens riksför­

bund, SECO, SSU och KLYS.

Enligt TCO.s bedömning förefaller det sannolikt att man med det av skolöver­

styrelsen föreslagna tillvalssystemet får ungefär samma frekvens för B-språket

som nu för de teoretiska tillvalen, dvs. ca 80 procent. Med en sådan tillvalssituation

skulle de övriga alternativen — konst, teknik och ekonomi — ha att dela på de

återstående ca 20 procenten. Man skulle då för de estetisk-praktiska tillvalsalter­

nativen få ett utfall med vad man tidigare har kallat för ett negativt urval. För de

elever detta gäller kommer enligt TCO säkerligen tillvalen att i och för sig be­

dömas som positiva i den meningen att de i regel väl svarar mot denna elevgrupps

intressen och möjligheter. Men man får med systemet den allvarliga negativa effek­

ten att de språkintresserade har att avstå från de estetisk-praktiska tillvalen, om de

—- som man kan förutse — anser sig göra klokast genom att välja B-språk. TCO

anser att däri ligger det av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalssystemets mest otill­

fredsställande följder, eftersom det uppenbarligen är så att den sist nämnda elev­

gruppen lika väl som de andra måste vara intresserade av att få ägna sig åt estetisk-

praktiska aktiviteter inom tillvalets ram och att det även för dessa elevers utveck­

ling är lika väsentligt som för övriga att de bereds tillfälle härtill.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län förklarar att inför utsikten att börja gym­

nasiet med två C-språk kommer praktiskt taget ingen elev eller förälder att välja

annat än B-språk för tillvalet på högstadiet.

Högstadiemetodiklektorerna vid lärarhögskolan i Malmö anser att det föreslagna

tillvalssystemet har föga anknytning till föräldrars och elevers önskemål. Även

övriga tillvalsgrupper borde ha utrymme för B-språk. En mera följdriktig slutsats

hade varit ett starkare sammanhållet högstadium med val av B-språk i större och

mindre kurs. Förslaget anses vara en halvmesyr, snart färdig för revision.

Obligatorisk undervisning i B-språk föreslås av bl. a. folk-

skoleseminariet i Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå, LO, Måls­

männens riksförbund, SECO och SSU. SACO vill att obligatorisk undervisning i

B-språk skall prövas. SECO, som vill ha obligatorisk undervisning i B-språk från

årskurs 5, framhåller beträffande inlärningsproblemen vid obligatorisk undervis­

ning i B-språk att inlärningssvårigheterna skulle vara oändligt mycket större för

de elever, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle ställas inför uppgiften att på

två-tre år läsa in två nybörjarspråk, när de från icke-språklig tillvalsgrupp kom­

mer till gymnasiets årskurs 1. SSU bedömer det också som avsevärt svårare att

senare inhämta de kunskaper och färdigheter som följer av att välja tillvalsgrupper

med B-språk än med övriga tillvalsgrupper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

kurs 9 välja B-språk eller matematik-naturvetenskap för dem som tidigare gjort

annat tillval och föreslår för tillvalet tre veckotimmar i årskurs 7, fyra veckotimmar

i årskurs 8 och sju veckotimmar i årskurs 9.

Även Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening och

A-pressens samarbetsorganisation framhåller fördelarna med ett tillvalssystem med

alternativen B-språk, matematiskt-naturvetenskapligt samt allmänt tillval.

Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår i likhet med skolstyrelsen i Kalmar att

tillvalen konst, teknik och ekonomi får en mera praktiskt inriktad variant b i års­

kurs 9 för elever som ämnar från grundskolan söka sig till yrkesskola eller direkt

ut i näringslivet. Denna variant b bör enligt förslaget tillföras ytterligare antal

veckotimmar genom att svenska avstår en veckotimme, engelska en veckotimme,

orienteringsämnen tre veckotimmar, musik en veckotimme, teckning två vecko­

timmar och hemkunskap två veckotimmar. Variant b anses böra bibehållas i års­

kurs 9, tills de föreslagna nya arbetsformerna i årskurserna 7 och 8 visat sig kunna

bättre än nuvarande undervisning bemästra skolleda och disciplinsvårigheter och

höja färdighets- och kunskapsnivån. Även jolkskoleseminariet i Kalmar föreslår

att man för de mindre studieinriktade eleverna prövar en alternativ uppläggning

av undervisningens innehåll med rent praktisk inriktning inom konst, teknik och

ekonomi.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län föreslår att skolstyrelsen skall äga rätt

att besluta att vid undervisning i tillvalsämnet teknik eleverna skall kunna välja

mellan dels en variant med huvudinriktning på manuellt arbete, dels en mera all­

män variant.

Facklärarförbundet vill begränsa timtalet för tillvalsämnen från 14 till 11 vecko­

timmar. Två av dessa timmar läggs till ett obligatoriskt ämne, teknisk kunskap i

årskurs 8 och en veckotimme till barnkunskap i årskurs 9.

SHIO anser att det bör övervägas, dels om kombinationer inom gruppen till­

valsämnen kan få väljas, dels om inte endera av tillvalsämnena kan bytas ut mot

något av ämnena musik, teckning eller slöjd.

Folkpartiets kvinnoförbund vill ha fler tillvalsmöjligheter i årskurs 9 så att elever,

som önskar en mer praktiskt inriktad studiegång har möjlighet att få detta.

Ett nytt tillvalsalternativ, natur, föreslås av bl. a. länsskolnämnden i Göte­

borgs och Bohus län, lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Kristianstad,

styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, Sveriges riksidrottsförbund, RLF,

Lantbruksförbundet, Fiskefrämjandet, Biologilärarnas förening, Svenska gymna­

stikläraresällskapet, Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges fältbiologiska ung­

domsförening. Som motivering för förslaget anförs bl. a. att ett sådant tillvalsalter­

nativ skulle svara mot ett stort, spontant elevintresse för aktivitet i naturen och

förena detta med vuxensamhällets intresse av miljövård och av naturen som re­

kreationskälla. Några remissinstanser, däribland styrelsen för gymnastik- och idrotts­

högskolorna samt Sveriges riksidrottsförbund, föreslår att också fysisk fostran skall

ingå i detta tillvalsalternativ.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

3.2.3 Förslag till timplaner

De föreslagna förändringarna av låg- och mellanstadiet har i stort sett mottagits

positivt av remissinstanserna.

Förslaget om införande av obligatorisk undervisning i engelska på

lågstadiet tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i

Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorr-

lands län, lärarhögskolorna i Göteborg, Stockholm och Uppsala, folkskolesemina-

rierna i Haparanda, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Linköping, Skara och Sträng­

näs, LO, SACO, TCO, Sveriges lärarförbund, Svenska facklärarförbundet, SECO,

SHIO, ABF och SSU. Lärarhögskolan i Göteborg framhåller emellertid att infö­

randet måste föregås av utökad försöks- och forskningsverksamhet samt utbild-

ningskomplettering.

Flera remissinstanser, däribland universitetskanslersämbetet, länsskolnämnden i

Östergötlands lätt, lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Stockholm, LO,

SACO, LR, Skolledarförbundet, Hermods och Högerns ungdomsförbund, ifråga­

sätter om inte undervisning i engelska kan påbörjas tidigare än i årskurs 3. Uni­

versitetskanslersämbetet föreslår att kommuner, som har tillgång på kompetenta

lärare i engelska, medges rätt att införa ämnet i årskurs 2. Lärarhögskolan i Upp­

sala föreslår att systematiska försök omgående startas med undervisning i engelska

i årskurserna 1, 2 och 3 i syfte att pröva ut dels lämplig tidpunkt för påbörjandet

av obligatorisk undervisning i engelska, dels alternativa metoder för nybörjarun-

dervisning. Länsskolnämnden i Östergötlands län, folkskoleseminariet i Härnösand,

LO och Skolledarförbundet framhåller som en nackdel med att undervisningen i

engelska på lågstadiet begränsas till årskurs 3, att vederbörande lärare kan komma

att undervisa i ämnet endast vart tredje år.

Folkskoleseminariet i Kristianstad avstyrker däremot införandet av engelska i års­

kurs 3 och de därav föranledda ändringarna av timplanerna för denna årskurs och

för mellanstadiet. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet beklagar

att skolöverstyrelsen inte redovisat de pedagogiska fördelarna med den föreslagna

omdisponeringen av undervisningstiden i engelska (införande på lågstadiet, viss

minskning på mellanstadiet). Remissinstanserna har därför inte fått tillfälle att

väga de pedagogiska vinsterna mot den kraftigt dimensionerade och dyrbara kom­

pletteringsutbildning som blir nödvändig för lågstadielärarna.

Den i samband med införandet av undervisning i engelska på lågstadiet före­

slagna minskningen av undervisningstiden i svenska kritiseras av

länss kolnämnderna i Kronobergs, Kalmar och Gävleborgs län, lärarhögskolorna i

Göteborg, Malmö och Stockholm, folkskoleseminarierna i Falun, Härnösand, Jön­

köping, Uppsala, Växjö, Karlstad och Linköping, TCO och Sveriges lärarförbund.

Folkskoleseminarierna i Falun och Härnösand samt TCO föreslår att undervis­

ningstiden i orienteringsämnen i stället skall minskas med en veckotimme. Sveriges

lärarförbund vill i stället för den föreslagna minskningen av undervisningstiden i

svenska med två veckotimmar på lågstadiet ha en minskning av undervisningstiden

42

betänkligheter mot detta förslag. Även seminarierna för huslig utbildning i Göte­

borg, Umeå och Uppsala samt Skolledarförbundet och Facklärarförbundet ställer

sig positiva till införandet av ämnet hemkunskap i årskurs 6. Samtidigt framhålls

emellertid att ett slopande av hemkunskapen i årskurs 7 vore olyckligt.

Flertalet av de remissinstanser som ställt sig kritiska till införandet av ämnet

hemkunskap på mellanstadiet föreslår att undervisningen skall inarbetas i sam­

hällskunskapen. Lärarhögskolan i Stockholm anför t. ex. som skäl för sin tvek­

samhet bl. a. att huvudmomenten torde vara i stort sett desamma som i hem-

bygdskunskap på lågstadiet och i samhällskunskap på mellanstadiet. Som argu­

ment mot införandet av hemkunskap på mellanstadiet framhålls vidare av bl. a.

TCO att införandet skulle medföra betydande svårigheter och extra kostnader efter­

som mellanstadieskolorna inte alltid kan förfoga över vare sig lokaler och utrust­

ning för undervisningen eller över kompetenta lärare. Det anses inte heller vara sär­

skilt meningsfullt att lägga in en enda veckotimme i hemkunskap i årskurs 6.

På högstadiet skall enligt överstyrelsens förslag undervisning i engels-

k a, utformad inom en allmän och en särskild kurs om tre veckotimmar i varje

årskurs, bli obligatorisk för alla elever, dock med vissa möjligheter till befrielse i

särskilda fall i årskurs 9. Förslaget att undervisning i engelska skall vara obligatorisk

på högstadiet tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i

Stockholms, Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands län, folk-

skoleseminariet i Skara, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Skol­

ledarförbundet, TCO och Sveriges lärarförbund. Fölkskoleseminariet i lönköping

finner det skäligt att möjligheten till befrielse från undervisning i engelska hålls

öppen och att bestämmelserna härom får en liberal skrivning och tolkning. Sve­

riges lärarförbund tillstyrker att det skall finnas vissa möjligheter till befrielse från

undervisningen i engelska i årskurs 9.

Flertalet remissinstanser har inte heller något att erinra mot uppdelningen av

engelska i en allmän och en särskild kurs.

Sammanförandet av allmän och särskild kurs i matematik till en kurs till­

styrks av universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i Östergötlands, Krono­

bergs, Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, lärarhög­

skolan i Stockholm, LO, SECO och SSU. Flera av de remissinstanser som tillstyrker

förslaget framhåller emellertid som en förutsättning för förslagets genomförande

att väl strukturerad och individualiserande studiemateriel finnes tillgänglig. Några

remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län, folkskole-

seminariet i Linköping, SACO och LR vill ha kvar uppdelningen i allmän och sär­

skild kurs i matematik. Televerket anser att man bör hålla möjligheten öppen att

— om det visar sig påkallat — återgå till det gamla systemet med två matematik­

kurser.

Förslaget att ökat utrymme skall ges för estetisk-praktisk och fy­

sisk fostran tillstyrks av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Västmanlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län, lärarhög­

skolan i Stockholm, folkskoleseminarierna i Jönköping, Kalmar och Uppsala, se­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

44

fysik och kemi. Svenska kemistsamjundet förklarar att förslaget går helt emot det

under senare år alltmer ökade behovet av naturvetenskaplig grundundervisning.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges kemiska industrikontor.

Arbetsmarknadsstyrelsen önskar att försöksverksamhet med utökad teknisk och

naturvetenskaplig undervisning för alla elever igångsätts i lämplig omfattning.

Överbefälhavaren och Föreningen lärare i samhällskunskap beklagar att under­

visningstiden för samhällskunskap krymper från fem till fyra veckotimmar.

Historielärarnas förening finner det orimligt att historia, geografi och samhälls­

kunskap fått sin andel av timtalet hårdare beskuren än någon annan ämnesgrupp.

Garantier måste därför enligt föreningen skapas för att en s. k. lärartimme kommer

vartdera av ämnena tillgodo.

Länsskolnämnden i Västmanlands län finner argumenteringen för minskningen

av färdighetsämnena mindre övertygande och anser det angeläget att frå­

gan härom ytterligare prövas.

Införandet av obligatorisk undervisning i maskinskriv­

ning tillstyrks av universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i Stockholms,

Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs och Gävleborgs län, folkskoleseminarierna i

Jönköping, Kalmar, Skara och Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Slcolledarförbundet, Sveriges

lärarförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO, SECO, Centerns kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, SSU och RLF. Lärarhögsko­

lan i Stockholm ifrågasätter däremot om för det stora flertalet det praktiska värdet

av maskinskrivning är så stort att ämnet bör göras obligatoriskt.

I fråga om undervisningen i maskinskrivning i årskurserna 8 och 9 anser läns­

skolnämnden i Västmanlands län att man måste komma fram till andra anordning­

ar, som ej verkar förryckande på det övriga skolarbetet.

Obligatorisk undervisning i musik tillstyrks av länsskolnämn­

den i Stockholms län, musikaliska akademien, 1965 års musikutbildningskommitté,

TCO, Svenska facklärarförbundet, Högerns kvinnoförbund och Konsertbyråutred-

ningen. TCO framhåller emellertid att inget annat ämne fått tillnärmelsevis en så­

dan ökning. Organisationen anser det inte — med den nuvarande låga valfrekven­

sen för ämnet — vara klokt att med ens göra en så kraftig ökning som skolöversty­

relsen föreslagit och föreslår därför en ökning med två veckotimmar i stället för

av överstyrelsen föreslagna fyra veckotimmar. Länsskolnämnden i Göteborgs och

Bohus län föreslår högst en veckotimme i årskurs 7. Länsskolnämnden i Väst­

manlands län är tveksam om undervisningen bör vara obligatorisk. LR anser att

undervisning i musik, teckning och slöjd skall vara obligatorisk endast i årskurs 7

och att eleverna i årskurserna 8 och 9 skall få välja två av dessa ämnen med två

veckotimmar i varje ämne.

Länsskolnämnden i Malmöhus län framhåller, att det är inom ämneskretsen för

estetisk-praktisk fostran som eleverna haft möjlighet till ett i verklig mening fritt

val i det nuvarande högstadiet. Detta fria val har i synnerhet »gått ut över» ämnet

musik. I det nu framlagda förslaget är samtliga ämnen obligatoriska. Enligt nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

46

rationalisering av arbetet inom skolan ej får bedrivas på ett sådant sätt att skolans

personlighetsfostran försvagas.

Skolöverstyrelsens förslag om en omläggning av dags-och vecko­

schemat i skolan har tilldragit sig ett mycket stort intresse bland remissinstan­

serna, av vilka flertalet är positiva till en fortsatt utökad försöksverksamhet.

Länsskolnämnden i Stockholms län framhåller, att det redan efter något års för­

söksverksamhet är klart bevisat, att detta nya dagsschema gör skolan till en riktig

arbetsplats, som utmärks av ett lugnt arbetstempo, av minskad oro och oordning,

av ett rationellt utnyttjande av arbetstiden och av en större möjlighet att tillämpa

i läroplanen rekommenderade arbetspass. Liknande synpunkter framförs av läns­

skolnämnden i Gävleborgs län, som dock ifrågasätter systemets värde på lågstadiet

då eleverna på detta stadium är i behov av ofta återkommande raster.

Andra remissinstanser anser att försöken med längre sammanhängande arbets­

pass bör fortsätta och breddas innan man kan dra några bestämda slutsatser av

dem. Bland dem som framfört en sådan mening kan nämnas länsskolnämnderna i

Östergötlands och Örebro län, högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhög­

skolan i Malmö, lärarhögskolan i Uppsala samt folkskoleseminarierna i Kalmar

och Linköping. Vissa av dessa instanser har även påpekat de lokalmässiga problem

som kan uppstå vid införandet av ett system av denna art samt understrukit vikten

av att dessa problem beaktas vid försöksverksamheten.

Några remissinstanser framhåller olika nackdelar med längre arbetspass. Läns­

skolnämnden i Västmanlands län påpekar t. ex. att de långa arbetspassen ger trött—

hetssymptom och andra olägenheter, som skolläkarna måste få ge sin syn på. Kri­

tiska synpunkter framförs även av folkskoleseminariet i Kristianstad, som fram­

håller att skollokalerna i regel inte är utrustade med sådana luftkonditioneringsan-

ordningar att undervisning kan bedrivas i dem mer än en 45-minuterslektion i

sträck utan utrymning och vädring. Seminariet befarar också ökade disciplinära

problem vid längre arbetspass.

Med anledning av skolöverstyrelsens förslag i fråga om undervisningen i mate­

matik påpekar länsskolnämnden i Västmanlands län att de rekommenderade

IMU- och SIM-systemen enligt mångas erfarenhet ej är så lätta att arbeta med för

studiehämmade elever. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Linköping anser att per­

sonalbesparingen av matematiklärare vid användandet av IMU-metoden ej blir så

stor som skolöverstyrelsen räknat med. Pedagogiskt-p sy kologiska institutionen vid

lärarhögskolan i Malmö framhåller att elevernas prestationsresultat vid IMU-me-

toden kontra annan metod i dag ej är kända samt att då det gäller elevernas upple­

velser av IMU-metoden i storklass det finns såväl positiva som negativa effekter att

ta fasta på.

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot att arbetsom-

rådesprincipen tillämpas för vissa ämnen på högstadiet. Det framhålls

emellertid att adekvata läromedel måste tillskapas, att lärarna kan få ökad arbets­

börda genom planeringsarbetet samt att risk föreligger för att luckor kan uppstå i

elevernas kunskapsförråd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vecka skall förläggas till vårterminen i årskurs 8 och två veckor förläggas till höst­

terminen i årskurs 9. Folkskoleseminariet i Jönköping framhåller att det blir lättare

att tillmötesgå elevernas önskemål om den praktiska yrkesorienteringen uppdelas

på två perioder.

Länsskolnämnden i Örebro län ifrågasätter om det inte på mindre orter kan bli

nödvändigt att föra över viss del av den praktiska yrkesorienteringen till början av

vårterminen för att undvika en överbelastning av arbetsmarknaden. Även pedago-

gisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan i Malmö uppmärksammar svå­

righeterna att få fram tillräckligt antal arbetsplatser, där eleverna verkligen blir

omhändertagna av lämpliga handledare och insatta i en meningsfull verksamhet.

Institutionen ifrågasätter lämpligheten av att den praktiska yrkesorienteringen skall

vara obligatorisk i de fall man på en ort inte kan få fram tillräckligt antal arbets­

platser med handledare eller verksamhet som fyller rimliga krav på lämplighet

resp. meningsfullhet.

Förslaget att en särskild praktisk yrkesorientering (»tilläggs-

pryo») skall erbjudas vissa elever har upptagits positivt av flera remissinstanser,

däribland länsskolnämnderna i Kronobergs och Skaraborgs län, lärarhögskolan i

Göteborg, TCO och Högerns kvinnoförbund. Länsskolnämnden i Skaraborgs län

framhåller att denna möjlighet särskilt kommer att tas i anspråk av dels special-

klasselever och dels av de elever som avser att gå ut i arbetslivet direkt från års­

kurs 9.

Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm samt Arbetsgruppen för fostran

och utbildning inom Socialistisk debatt avvisar däremot tanken på att förlängd

praktisk yrkesorientering skulle få anordnas för vissa elever.

Flera remissinstanser, företrädesvis representerande arbetsmarknadens organisa­

tioner, understryker att den förlängda yrkesorienteringen ej får komma att använ­

das som någon sorts korrektionsmedel inom skolan.

Förslaget att studiebesök skall anordnas på arbetsplatser för eleverna i

årskurs 8 har fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna, som anser studie­

besöken vara en god metod att ge eleverna dels en viss allmänorientering om yr­

keslivet och dels en illustration till skilda ämnen i skolan. Det poängteras dock av

länsskolnämnden i Stockholms län samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoför­

bund att studiebesöken bör ske i mindre grupper. Vidare framhålls av några remiss­

instanser att studiebesöken måste organiseras på ett sådant sätt att eleverna får ett

reellt utbyte av dem.

Folkpartiets kvinnoförbund undrar emellertid om inte skolöverstyrelsen under­

skattat de praktiska svårigheterna med att anordna meningsfyllda studiebesök för

tusentals elever i årskurserna 8 och 9.

⁴⁸

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Överstyrelsen har vid sina beräkningar jämfört lärarbehovet vid fullt utbyggd

grundskola dels enligt gällande, dels enligt föreslagen läroplan. Eftersom grund­

skolan exempelvis i årskurs 9 läsåret 1967/68 omfattar endast 75 % av årskul­

len elever, blir förändringarna i förhållande till det nuvarande lärarläget i reali­

teten inte så stora som tablån utvisar. Överstyrelsen nämner som exempel, att

antalet tjänstgörande behöriga yrkeslärare den 1 januari 1966 utgjorde endast

ca 325.

Överstyrelsen räknar med att lärare i vissa ämnen, som reduceras kraftigt eller

som utgår ur läroplanen, skall utnyttjas inom andra tjänstgöringsområden på sätt

som framgår av följande sammanställning (LÖ s. 61).

Några lärarkategoriers tjänstgöringsområden

Lärarkategori

Ämnen som reduceras kraftigt

eller som utgår ur läroplanen

för grundskolan

Förslag till nya ämnen vid

läroplansöversynen

Hushållslärare

Hemkunskap som tillvalsämne

på högstadiet 9ht

Yrkesämnen i 9ht

Hemkunskap i åk 6

Tillvalsämnet ekonomi

Lärare i teknisk orientering

Teknisk orientering

Tillvalsämnet teknik

Yrkeslärare

V erkstadsarbete

Yrkesämnen i 9tp

Yrkesämnen i 9pr

Tillvalsämnet teknik

Handelslärare

Yrkesämnen i 9ha

(Sv, Hr, Hl, Bf, Av)

Handelskunskap

Tillvalsämnet ekonomi

Maskinskrivning

Lärare i handelsyrken

Yrkesämnen i 9ha

(Ms, Bf, Kt)

Tillvalsämnet ekonomi

Maskinskrivning

I fråga om lärare för specialundervisning räknar överstyrelsen

med att behovet under de närmaste åren blir oförändrat eller ökar.

Beträffande huvudlärartjänsterna på högstadiet föreslår skolöver­

styrelsen att behörighet till två ämnen inom en ämnesgrupp skall ge behörighet

till huvudlärarförordnande på arvodestjänst i hela ämnesgruppen. Som motivering

för detta förslag anför skolöverstyrelsen bl. a. att huvudlärarens viktigaste uppgift

är av allmän metodisk karaktär och att förslaget till ändrade tim- och kursplaner

kommer att medföra en ökad samverkan mellan olika lärargrupper.

Överstyrelsen anför att den föreslagna läroplanen medför att arbetsuppgifterna

för yrkesvalsläraren i viss mån förändras, men att behovet av befatt­

ningshavare med i huvudsak motsvarande uppgifter i stort sett kommer att bli det­

samma som i den nuvarande grundskolan. De förändringar, som överstyrelsen av­

ser, orsakas av bl. a. färre tillvalsaltemativ, förändrad organisation för praktisk

yrkesorientering och elevernas benägenhet att fortsätta studierna efter grundskolan.

En tyngdpunktsförskjutning i arbetsuppgifternas placering inom högstadiet kom­

mer att bli nödvändig, varvid de mest omfattande momenten kommer in i de av­

slutande årskurserna.

Överstyrelsen framhåller att det för vissa arbetsuppgifter, som inte nödvändigtvis

behöver utföras av lärare, fordras nya personalkategorier. Lärome-

52

praktiskt inriktad. Överstyrelsen förklarar att yrkeslärarnas fortbildning bör inrik­

tas mot att ge den teoretiska bakgrunden för undervisning i teknik. Överstyrelsen

är emellertid inte nu beredd att framlägga definitivt förslag i denna fråga. En nog­

grann analys av undervisningssituationen i ämnet skall först göras.

Viss utbildning erfordras även av experter, assistenter och biträdespersonal.

Överstyrelsen avser att när tillräckliga erfarenheter av den reviderade läroplanen

vunnits återkomma med en precisering av arbetsuppgifterna för dessa personal­

kategorier och ett förslag till utbildningsprogram för dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

4.1.2 Lokaler (LÖ s. 66)

Överstyrelsen har med utgångspunkt i den väntade fördelningen av eleverna

på olika tillvalsgrupper (s. 22) överslagsmässigt beräknat förändringarna i lokal­

behovet.

Överstyrelsen räknar med att lokaltillgången i befintliga högstadieskolor är till­

räcklig för den nya läroplanens förverkligande, om i 6- och 7-parallelliga skolor

rum för handel inreds för maskinskrivning, ett rum utöver musiksal delvis an­

vänds för musik och ämnesrum delvis utnyttjas för teckning.

Kraven på gemenskapsaktiviteter och skolsociala åtgärder har aktualiserat be­

hovet av samlingssal. Överstyrelsen förklarar att det måste anstå till en senare

tidpunkt att pröva, om behov föreligger av en sådan lokal i högstadieskolor. Man

bör emellertid enligt överstyrelsen inte bortse från att återinförandet av samlings­

sal på lokalprogrammet kan bli nödvändigt.

Arbetssättet i de obligatoriska ämnena föreslås bli sådant att lokalerna i stort

sett är användbara i sin nuvarande utformning. På högstadiet skall man emellertid,

enligt förslaget, mer än nu anordna koncentrationsläsning och samlad undervis­

ning. Detta medför att en viss marginal i fråga om utrymmen måste beräknas.

Överstyrelsen förklarar att denna marginals storlek inte kan bestämmas innan full­

ständigare erfarenheter av undervisningen vunnits och att det därför är för tidigt

att göra gällande att den föreslagna läroplanen medför i vissa avseenden minskade

lokalbehov, även om det är troligt att så är fallet.

Vidare finner överstyrelsen att en ökad tillgång på utrymme för såväl läromedel

som pågående elevarbeten kommer att krävas. Detta gäller generellt för alla äm­

nen, kanske främst ämnet konst. Överstyrelsen konstaterar även att skolverk­

städernas utrustning kommer att delvis bli överflödig, när man inför undervisning

i teknik. Antalet svarvar och fräsar kan minskas och ersättas med billigare ut­

rustning.

Klassrummen i lågstadieskolor samt klassrummen med tillhörande grupprum

i mellanstadieskolor är enligt överstyrelsen i sin nuvarande utformning användbara

för de nya eller i större utsträckning förekommande aktiviteter, som förutsätts

i förslaget. Överstyrelsen framhåller emellertid att ökat behov av utrymme för

läromedel och pågående elevarbeten kommer att uppstå även här, bl. a. därför att

de timmar i ekonomi, som inte förläggs till hemkunskapslokaler, kan förläggas

till andra lärosalar.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

4.1.4 Kostnader (LÖ

s.

76)

Överstyrelsen räknar med att de föreslagna förändringarna av läroplanen kom­

mer att medföra en årlig besparing i fråga om kostnader för lärarlöner på ca

43 milj. kr. vid tillämpning av den reviderade läroplanen i samtliga årskurser.

Under det läsår, då den föreslagna läroplanen endast tillämpas i årskurserna 1, 4

och 7, räknar dock överstyrelsen med att vissa ökade kostnader uppkommer

på grund av förändringar i timplanen på högstadiet för ämnet hemkunskap. Under

ifrågavarande läsår beräknas därför inte någon besparing uppkomma, utan en

viss merkostnad kan i stället uppstå.

De inbesparingar som görs i samband med läroplansöversynen bör enligt över­

styrelsens mening utnyttjas bl. a. för att förstärka skolans personal- och elevvård.

Överstyrelsen räknar med att utbildningskomplettering i engelska för ca 400

småskollärare per år kostar i runt tal 500 000 kr. Behovet av sådan fortbildning

beräknas föreligga minst fem år och kostnaderna uppgår således till sammanlagt

lägst 2,5 milj. kr.

För fortbildning av lärare som skall undervisa i matematik räknar över­

styrelsen med en materialkostnad på ca 2,2 milj. kr.

Även andra personalkategorier berörs som tidigare nämnts av fortbildning och

en del av de inbesparade medlen vid läroplansöversynen uppvägs av kostnader

för detta ändamål.

Överstyrelsen räknar inte med att några av läroplansrevisionen betingade kost­

nader för nya lokaler blir aktuella. Genom att antalet lärartimmar minskar i de

flesta ämnen och organisationen blir förenklad torde enligt överstyrelsen tvärtom

kostnaderna sannolikt bli förhållandevis något lägre än för närvarande per ny­

byggd högstadieskola.

Förslaget att endast ett språk skall krävas för inträde i gymnasiala skolformer

medför ökade kostnader för undervisning i C-språk på gymnasium och fack­

skola. Överstyrelsen räknar med att ca 80 skolenheter, vid vilka nu endast före­

kommer undervisning i ett C-språk, måste anordna undervisning i två C-språk.

De ökade kostnaderna härför beräknas till ca 480 000 kr. Det kan också visa

sig nödvändigt att elever som måste läsa två nybörjarspråk får viss stödunder­

visning.

Överstyrelsen förklarar att som ett led i arbetet med införandet av den nya

läroplanen för grundskolan måste ingå en omfattande informationsverksamhet

och att denna i huvudsak kan bygga på erfarenheterna från informationen kring

grundskolans införande. Kostnaderna för denna informationsverksamhet beräknas

totalt bli ca 1,2 milj. kr., varav ca 600 000 kr. för det första året och ca 300 000 kr.

för vart och ett av de två följande åren.

Överstyrelsen avser att i samband med sina förslag till anslagsäskanden för

budgetåret 1969/70 och därefter återkomma till här behandlade frågor och när­

mare redovisa de anslagsminskningar och anslagsökningar som följer av den

föreslagna läroplansrevisionen.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

Till de synpunkter överstyrelsen anför rörande läromedelskonsulen-

ter, experter, assistenter och biträden ställer sig remissinstan­

serna genomgående positiva. Särskilt läromedelskonsulentens betydelse betonas

av skolstyrelserna. Några remissorgan understryker behovet av personal för

skolans elevvård.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Västmanlands och Stockholms län samt lärar­

högskolorna i Göteborg och Uppsala och pedagogisk-psykologiska institutionen

vid lärarhögskolan i Malmö understryker behovet av fortbildning. Sveriges

lärarförbund framhåller att överstyrelsens förslag ställer starkt ökade anspråk på

fortbildningsinsatser och betonar att ifrågavarande utbildning av berörda lärare

måste vara genomförd, när reformen införs. Länsskolnämnden i Gävleborgs län

understryker att förstärkningen av ämnet musik blir en realitet först när behöriga

lärare finns att tillgå i erforderlig omfattning. Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet framhäver också att kraftfulla åtgärder behövs för att tillgodose

behovet av lärare i ämnet musik och påpekar att knappheten på erforderligt ut­

bildad personal inte är begränsad till den reguljära skolan utan även är kännbar

vid de kommunala musikskolorna och inom frivillig musikbildningsverksamhet i

övrigt.

4.2.2 Lokaler

Många remissinstanser anser att överstyrelsens bedömning att lokaltillgången i

befintliga skolor skulle vara i stort sett tillräcklig för införandet av den nya

läroplanen är alltför optimistisk. Folkskoleseminariet i Jönköping framhåller att

den nya läroplanen medför behov av rum för storklassundervisning, samlingssal,

centrala förvaringsutrymmen för läromedel, arbetsrum för lärare, studierum för

elever, uppehållsrum för elever och utrymmen för klubbverksamhet. Liknande

synpunkter framförs av flera andra remissinstanser. LR anser att alla skolor, som

finns idag och som man beräknar att använda under överskådlig framtid, måste

bli föremål för kraftiga ombyggnader om läroplansrevisionen skall kunna föras

ut i det praktiska skolarbetet. Även Skolledarförbundet och länsskolnämnden i

Västmanlands län anser att förslaget medför omfattande och kostnadskrävande

ändringar i befintliga skollokaler.

Länsskolnämnderna i Kronobergs och Östergötlands län, Svenska kommunför­

bundet och Svenska stadsförbundet samt Skolledarförbundet anför att nya lokal­

normer snarast måste utarbetas med hänsyn både till de skolor som planeras

och till nu befintliga skolor. Lärarhögskolan i Stockholm, pedagogisk-psykologiska

institutionen vid lärarhögskolan i Malmö, länsskolnämnderna i Kronobergs och

Gävleborgs län, seminarierna för huslig utbildning i Göteborg och Stockholm samt

skolstyrelsen i Växjö betonar behovet av flexibilitet i lokalernas konstruktion. Även

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet framhåller att skolbyggan-

det bör ske på ett sätt som ger goda förutsättningar för framtida anpassning till

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

57

nya behov föranledda bl. a. av den pedagogiska utvecklingen. Förbunden påpekar

att hänsyn härtill måste tas i den reglering som på statsbidragsbestämmelsernas

grund och eljest sker av skolbyggandet.

4.2.3 Läromedel

Remissinstanserna tillmäter genomgående läromedlen stor betydelse för möjlig­

heten att nå de mål, som eftersträvas i grundskolan, och framhåller att ökade in­

satser för läromedelsproduktion är av väsentlig betydelse. Flera remissinstanser

framhåller att det erfordras ett visst mått av central styrning för att inrikta läro­

medelsproduktionen på angelägna områden och för att åstadkomma ett önskvärt

samarbete mellan olika läromedelsproducenter. Flärigenom bedöms också möjlig­

heterna att ta vara på de kontinuerliga resultaten av utvecklingsarbetet bli bättre.

Behovet av information rörande läromedel har uppmärksammats särskilt av

skolstyrelserna. Skolstyrelserna i Boden, Uppsala, Ljusnarsberg, Emmaboda och

Oland vittnar om att betydande svårigheter föreligger att överblicka, bedöma

och göra ett urval ur läromedelsproduktionen. Även statens läroboksnämnd fin­

ner det nödvändigt att man på olika sätt underlättar för skolledare och lärare att

informera sig om befintliga och nytillkomna läromedel och anser att en varu­

deklaration kan vara av värde.

4.2.4 Kostnader

Några remissinstanser, bl. a. länsskolnämnden i Kronobergs län, skolstyrelserna

i Partilie och Markaryd samt Sveriges lantbruksförbund framhåller beträffande

överstyrelsens kostnadsberäkningar att samtliga kostnader på grund av de i

förslaget förordade förändringarna borde ha beräknats och redovisats. Samhälls­

vetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet är ej övertygad om att de avsedda

besparingarna verkligen kommer till stånd. Fakulteten framhåller bl. a. att den

nya läroplanen kan medföra ökade kostnader för den gymnasiala och postgymna­

siala utbildningen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län nämner att flera kommuner uttalat stor

oro över att förslaget skall innebära statliga besparingar genom minskat lärarbehov

men kommunala utgiftsökningar genom krav på ändringar av vissa lokaler, behov

av nya läromedel, nya insatser för arbetstrivseln i skolorna, elevvården, utökad

icke statsbidragsberättigad personal etc. Nämnden finner kommunernas oro för­

klarlig och tillstyrker i likhet med bl. a. statskontoret, länsskolnämnderna i Upp­

sala, Östergötlands, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län samt Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet förslaget att statsbidrags-

reglerna omarbetas så att rationalisering och kostnadsbesparande åtgärder

främjas utan att huvudmännen gör förluster i statsbidrag. Även länsskolnämnden

i Malmöhus län anför att statsbidragsreglerna måste ändras om reformen skall

kunna verka engagerande på kommunerna.

58

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Stockholms län, seminariet för huslig

utbildning i Göteborg och LO tillstyrker att den rationaliseringsvinst som görs i

samband med läroplansöversynen används för att förstärka de faktorer, som är

av avgörande betydelse för skolväsendets kvalitativa utveckling, och för bl. a.

elev- och personalvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

60

genomförandet uppskjuts till en senare tidpunkt. Lärarhögskolan uttalar också

att en övergång till sammanhållen undervisning i klass 9 ej bör göras förrän

effekten därav kan överblickas. Även lärarhögskolan i Uppsala föreslår att för­

söksverksamhet anordnas och utvärderas innan en ny läroplan börjar tillämpas.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs och Västernorrlands

län anser att kommun bör kunna få tillstånd att övergå redan från och med höst­

terminen 1969 till att använda den nya läroplanen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län förutsätter att läromedel hinner produceras

i tillräcklig omfattning till övergången. Länsskolnämnden i Östergötlands län anser

att tidpunkten för tillämpningen av den reviderade läroplanen bör bli beroende

av tillgången på läromedel och lokaler. Flera skolstyrelser betonar att tillgången

på lokaler, läromedel och utbildad personal utgör en förutsättning för övergången.

Även läroboksnämnden understryker att ett av villkoren för en övergång till den

reviderade läroplanen enligt det föreslagna tidsschemat är att erforderliga läro­

böcker hunnit framställas.

Länsskolnämnderna i Stockholms, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands

län tillstyrker förslaget att vissa mindre förändringar i läroplanen skall kunna få

genomföras tidigare än den reguljära tidsplanen medger.

Betydelsen av information inför de kommande förändringarna under­

stryks av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Skara­

borgs, Västmanlands och Gävleborgs län, psykologisk-pedagogiska institutionen

vid lärarhögskolan i Malmö, folkskoleseminarierna i Falun, Jönköping, Kalmar,

Karlstad och Luleå, seminariet för huslig utbildning i Umeå, arbetsmarknadssty­

relsen, rikspolisstyrelsen, Svenska facklärarförbundet och SSU.

De speciella övergångsåtgärder som överstyrelsen föreslagit beträffande vissa

ämnen har av de remissinstanser som yttrat sig häröver i huvudsak lämnats

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

utan erinran.

62

skolreform har samma tyngd i dag som det hade år 1950 och år 1962. Detta är

utgångspunkten för det utredningsarbete som skolöverstyrelsen bedrivit och som

lett fram till överstyrelsens förslag till revidering av grundskolans läroplan. Förslaget

syftar inte till någon ändring av målsättningen. Vad det gäller är att på grundval av

vunna praktiska erfarenheter under de gånga åren bättre anpassa utformningen till

målsättningen. De förändringar jag i det följande med utgångspunkt i skolöversty­

relsens förslag förordar innebär att grundskolan blir en i allt väsentligt sammanhål­

len skola av allmän karaktär. Reformen blir därmed ett viktigt led i strävandena

att förverkliga kravet på demokrati och jämlikhet i samhället.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

6.2 Skolans trivsel- och arbetsförhållanden

Skolöverstyrelsens förslag till revidering av grundskolans läroplan inleds med

överväganden rörande skolans trivsel- och arbetsförhållanden. Även om detta av­

snitt i stort sett endast redovisar allmänna överväganden, anser jag det äga en cen­

tral betydelse. Vid remissbehandlingen av förslaget har också frågorna om arbets-

trivseln, demokratin och elevvården i skolorna rönt mycket stor uppmärksamhet.

Genomgående anser man en lösning av dessa frågor vara en förutsättning för att

uppnå skolans mål. I avsnittet redovisas med utgångspunkt i den gällande läropla­

nens mål och riktlinjer synpunkter på skolan som arbetsplats för lärare och elever.

Samarbete mellan olika kategorier i skolan, elevvård, elevansvar och aktiv elev­

medverkan i skolans verksamhet är några betydelsefulla frågor som behandlas i

detta avsnitt och som bildar en viktig del av underlaget för den efterföljande läro-

plansöversynen.

Beträffande de olika delfrågor som överstyrelsen tar upp i detta avsnitt, såsom

anordningar för att förbättra lärarnas arbetssituation, uppbyggandet av en funge­

rande elevdemokrati, ökade insatser för elevvård, bl. a. genom klassföreståndarens

medverkan, gäller att dessa frågor inte kan lösas tillfredsställande utan noggranna

analyser och härpå grundade försök. Inom överstyrelsen pågår arbete som i huvud­

sak omfattar dessa spörsmål. Kungl. Maj:t har på mitt förslag den 17 maj 1968

meddelat riktlinjer för det fortsatta arbetet härmed. Beslutet fogas såsom bilaga till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

I dessa riktlinjer framhålls att skolan bör, för att eleverna skall kunna utvecklas

till ansvarstagande och samarbete, genom sina arbetsformer och sin organisation

fungera som ett demokratiskt samhälle. Vidare understryks att individens mognad

till en fri, självständig och harmonisk människa förutsätter en positiv elevvård.

Bland de arbetsuppgifter som innefattas i nyssnämnda riktlinjer bör i första hand

nämnas arbetssituationen och arbetstrivseln i skolan varmed avses inte bara beteen­

deproblem utan också den inställning som elever, föräldrar, lärare och övrig per­

sonal i skolan samt de lokala skolmyndigheterna har till skolans mål, arbetsformer,

kursinnehåll och yttre organisation. I nära sammanhang härmed står de problem

som rör skoldemokrati och elevernas medansvar och medinflytande. Häri ingår

frågan om formerna för elevernas inflytande vid val av arbetsstoff, arbetsmaterial

64

mål i 1962 års skolreform. De båda huvudprinciper som här antytts och som har

sin motsvarighet i de principer som är vägledande för det pedagogiska arbetet i

grundskolan syftar till utveckling av eleverna dels som enskilda individer, dels

som människor i en social gemenskap.

Vad den gångna tiden har visat är att de yttre anordningar i form av tillvals­

möjligheter och andra differentieringsanordningar som tillskapats i individualise-

ringssyfte inte i den form de fått kommit att svara mot önskemålen. Den redogörel­

se som skolöverstyrelsen lämnat för utfallet av elevernas val av tillvalsgrupper och

linjer hittills visar att en huvudpart av eleverna inriktat sitt val på de teoretiska

studiealternativen medan övriga alternativ efterfrågats i liten utsträckning. Denna

utveckling har inneburit att den obligatoriska skolans karaktär av en för alla ge­

mensam skola förstärkts. Samtidigt har högstadiets tillvals- och linjeuppbyggnad

kommit att framstå såsom mer splittrad och därigenom även blivit mer resurskrä-

vande än vad som betingas av föreliggande behov och önskemål.

Den nu aktuella revisionen av grundskolans läroplan är sålunda i hög grad ett

högstadieproblem. Några förslag om genomgripande organisatoriska förändringar

på låg- och mellanstadierna förs däremot inte fram. Dessa stadier berörs emellertid

av överstyrelsens omprövning av avvägningen mellan olika ämnen, en fråga som

jag återkommer till i samband med behandlingen av timplanen.

Redan i diskussionen kring 1962 års grundskolebeslut höjdes röster för ett mer

sammanhållet högstadium än vad skolberedningen hade föreslagit. Dåvarande de­

partementschefen uttalade att även om de principiella grunderna för högstadiets

utformning gav stöd åt önskemålen om en starkare sammanhållning av stadiet

fann han detta av pedagogiska skäl inte genomförbart vid den tidpunkten. Det be­

dömdes dock inte osannolikt att utvecklingen skulle komma att leda till att vissa

tillval och linjer blev ianspråktagna i endast begränsad utsträckning, vilket i sinom

tid kunde ge anledning till översyn av läroplanen.

Utvecklingen har gått i den riktning som detta uttalande förutskickade och den

revidering av grundskolans läroplan som nu är aktuell gäller därför i hög grad

frågan om en mer sammanhållen lärogång på högstadiet.

Överstyrelsens förslag om slopande av linjedelningen i årskurs 9 innebär att

ämnena svenska, matematik och gymnastik samt orienteringsämnen och estetisk­

praktiska ämnen ges samma omfattning och innehåll för alla elever. Samtidigt före­

slås att engelska, som f. n. är tillvalsämne i årskurserna 8 och 9, blir obligatoriskt

ämne, ehuru med två alternativa kurser på högstadiet.

Jag finner skolöverstyrelsens förslag utgöra ett av utvecklingen och grundskolans

allmänna målsättning logiskt betingat steg och tillstyrker liksom praktiskt taget alla

remissinstanser att högstadiet ombildas till ett i huvudsak sammanhållet stadium i

alla årskurser.

Den fråga som utvecklingen och ställningstagandet för ett mer sammanhållet hög­

stadium aktualiserar är om konstruktionen med tillval bör behållas. Det fria till­

valet har det klart positiva syftet att ge den enskilde eleven möjligheter att tillvara­

ta sina intressen och anlag. Detta syfte har också den individualiserade undervisningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

C, (-;

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

anordning förutsätts f. ö. redan beträffande ämnet engelska när detta nu föreslås bli

obligatoriskt ämne. I själva verket får man räkna med att en differentiering blir

nödvändig även om B-språket utgör tillvalsämne, med hänsyn till den stora andel

av eleverna som kan antas välja B-språk.

Det är emellertid osäkert om införande av två kurser i B-språk skapar en så

gynnsam pedagogisk situation att B-språk kan läsas obligatoriskt. Skolöversty­

relsen ställer sig tveksam. Ännu förfogar inte skolan över sådana metoder och läro­

medel som behövs för att undervisning i B-språk av hela eller i stort sett hela

årskullen skall bli framgångsrik. Ett intensivt pedagogiskt utvecklingsarbete har

emellertid igångsatts. Inom en inte alltför avlägsen framtid bör därför finnas ut­

arbetade metoder och material som gör det möjligt införa obligatorisk undervisning

i B-språk om elevernas val motiverar detta.

Såsom jag tidigare framhållit finns anledning att även i en mycket starkt sam­

manhållen grundskola erbjuda eleverna ett utrymme för fritt valda, intressestyrda

aktiviteter. Valet av sådan aktivitet bör dock av skäl som framgått i det föregående

även vara möjligt förena med val av B-språk.

Med hänvisning till det anförda förordar jag att på högstadiet läroplanen utfor­

mas så att eleverna erbjuds ett tillval med den uppbyggnad skolöverstyrelsen före­

slagit, dvs. val av ett av ämnena B-språk, konst, teknik eller ekonomi, samt att

därjämte inom timplanen bereds utrymme för ett ytterligare val, som jag vill be­

nämna fritt valt arbete. Genom en sådan anordning blir det alltså möjligt för en

elev att kombinera t. ex. val av B-språk med aktiviteter inom andra valfria områ­

den. Vidare säkerställer konstruktionen med fritt valt arbete att det, oavsett vilken

utveckling som sker i fråga om de av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalen, alltid

kommer att finnas möjlighet till intressestyrda val i grundskolan. Jag tillstyrker

skolöverstyrelsens förslag att alla tillvalsalternativ skall ge likvärdig behörighet

vid ansökan om inträde i gymnasial skola. Denna förändring utgör en mycket be­

tydelsefull del av den nu aktuella reformen och är ett av uttrycken för strävande­

na att skapa jämlikhet inom skolväsendet.

Det är angeläget att det fritt valda arbetet verkligen får en klar anknytning till

elevernas intressen och inte utformas så att synpunkter rörande tillvalets betydelse

för framtida studie- och yrkesambitioner får ett avgörande inflytande. Detta bör

markeras bl. a. genom att särskilt betyg inte ges i det fritt valda arbetet. Vidare bör

den för detta arbete avsedda tiden inte få användas för kompletterande undervis­

ning i övriga ämnen. Jag räknar med att det kommer att finnas utrymme för många

skiftande elevaktiviteter inom ramen för de resurser som ställs till förfogande.

Det fritt valda arbetet bör kunna bedrivas i grupper sammansatta av elever från

högstadiets alla årskurser och klasser. De kommunala skolstyrelserna bör — efter

samråd med personal och elever — få fritt utforma dessa aktiviteter. Det

torde inte bli ovanligt att dessa aktiviteter ryms inom det praktiskt-estetiska

ämnesområdet. Skolöverstyrelsen bör stå kommunerna till tjänst med lämpliga för­

slag. I fråga om motiven för anordningen med fritt valt arbete vill jag ytterligare

hänvisa dels till vad jag tidigare anfört beträffande skolans trivsel- och arbetsför-

68

Skolöverstyrelsens förslag i fråga om högstadiet innebär som tidigare framhållits

en stark förskjutning till ökad grad av gemensamhet i utbildningen främst i och med

att linjedelningen slopas. En vidgning av den estetiska ämnesgruppens utrymme

föreslås medan å andra sidan utrymmet på timplanen minskar för orienterings­

ämnena.

Jag har i det föregående framhållit vikten av att inom den obligatoriska skolan

ge ett inte obetydligt utrymme för intresseanknutna elevaktiviteter. Min lösning

innebär att eleverna dels skall ha att välja mellan vissa i timplanen angivna tillval,

nämligen de av skolöverstyrelsen föreslagna B-språken -— med två kurser — samt

ekonomi, konst och teknik, dels skall ges möjligheter till fritt valt arbete. För att

det senare skall framstå som meningsfullt för både elev och skola och för att en

ändamålsenlig organisation skall kunna anordnas bör utrymmet för det fritt valda

arbetet inte sättas lägre än till ² veckotimmar per årskurs. Även om flera skäl

skulle kunna tala för att gå ännu längre anser jag att man bör avvakta erfarenhe­

ter av den förordade verksamheten innan frågan om ytterligare utrymme för ända­

målet tas upp.

Mitt förslag om fritt valt arbete med sammanlagt ⁶ veckotimmar på högstadiet

innebär att, om tiden för de obligatoriska ämnena inte ändras, ⁸ veckotimmar skulle

återstå av det utrymme på timplanen som skolöverstyrelsen räknat med för tillval.

Detta utrymme torde vara allt för knappt tilltaget bl. a. därför att man vid avväg­

ningen av utrymmet för tillvalsämnen måste ta hänsyn till att ett av dessa ämnen

skall vara ett nytt främmande språk. Å andra sidan bör man i så liten omfattning

som möjligt göra ingrepp i de av överstyrelsen föreslagna gemensamma ämnena.

Med beaktande av dessa omständigheter har jag stannat för att tillvalsämnena bör

ges ett utrymme av 11 veckotimmar, fördelade på resp. årskurser med 4, 3 och 4

veckotimmar. På vilket sätt detta skall realiseras framgår av mina förslag i det föl­

jande. Mitt ställningstagande leder till att kärnan av för alla elever gemensamma

ämnen kommer att omfatta ⁸⁸ mot f. n. 71 av högstadiets 105 veckotimmar.

Som nyss nämnts innebär skolöverstyrelsens förslag en väsentlig förstärk­

ning av de estetiskt-praktiska ämnenas ställning. Det är glädjande att läroplans-

översynen har gett möjlighet att tillmötesgå önskemålet om ökat utrymme för dessa

ämnen. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag om att teckning, slöjd och musik

skall vara obligatoriska på högstadiet liksom den av skolöverstyrelsen föreslagna

timtalsökningen för ämnena hemkunskap och gymnastik. Beträffande ämnet musik

har tvekan uttalats av flera remissinstanser om den föreslagna förstärkningen,

varvid man har hänvisat dels till bristen på behöriga lärare, dels till att endast

en mindre andel av eleverna valt musik på nuvarande högstadium. För egen del

ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning att musik utgör en viktig del av

den för samtliga elever gemensamma undervisningen på högstadiet. I fråga om om­

fattningen av den obligatoriska musikundervisningen räknar jag med att ämnet

bör ha sammanlagt 3 veckotimmar, varav 2 veckotimmar i årskurs 7. Tveksamhet

kan råda om den lämpliga förläggningen av återstående veckotimme. För en för­

läggning till årskurs ⁸ talar bl. a. det förhållandet att man härigenom inte får något

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

70

överstyrelsen framhållit — levandegöra de bärande idéerna i den demokratiska

livssynen. I en objektiv undervisning ligger att låta skilda meningsriktningar kom­

ma till tals. Eleverna skall själva söka sig fram till en samhällsåskådning och jag vill

i detta sammanhang understryka att dagstidningar och andra nyhetsmedier liksom

ungdomsorganisationerna och de fackliga organisationerna kan tillföra skolunder­

visningen ett stimulerande material.

En annan specialfråga gäller den av skolöverstyrelsen föreslagna möjligheten

att i kommun med finskspråkig befolkning låta finska ingå som kompletterande till­

valsämne med högst ² veckotimmar per årskurs av högstadiet i utbyte mot annat

tillvalsämne eller obligatoriskt ämne. Valet görs av föräldrarna efter samråd med

eleverna och sedan upplysningar lämnats av skolan. Motsvarande utbytesmöjlig-

het har föreslagits även i fråga om annat minoritetsspråk, där behov av och förut­

sättningar för undervisning i sådant språk bedöms föreligga. Detta förslag innebär

en avsevärd förbättring i fråga om minoriteternas möjligheter att få undervisning

i modersmålet för sina barn och jag finner det utrymme som skolöverstyrelsen till­

mätt utgöra en lämplig avvägning. I likhet med finsk-svenska utbildningsrådet för­

utsätter jag att undervisningen i finska liksom undervisningen i annat minoritets­

språk normalt bör utformas som undervisning i ett modersmål och inte som nybör-

jarundervisning i ett främmande språk. Det ankommer på skolöverstyrelsen att

genom anvisningar närmare klarlägga hur denna utbytesmöjlighet skall kunna

förverkligas under hänsynstagande till det önskvärda i att samläsning i minoritets­

språk kan anordnas för elever från skilda klasser. Vad överstyrelsen föreslagit i

fråga om möjlighet för elever på låg- och mellanstadierna att delta i här avsedd

undervisning tillstyrker jag. Elevstrukturen i en kommun eller avståndet till hög­

stadieskolan kan emellertid motivera att denna undervisning ordnas enbart för

barnen på dessa lägre stadier.

Jag har i det föregående framhållit betydelsen av att de kommunala skolstyrelser­

na ges vidgade möjligheter att påverka skolans inre pedagogiska verksamhet. En så­

dan möjlighet bör vara att kommunerna får ansvar för utformning av det fritt valda

arbetet. Jag vill understryka att detta självfallet skall ske inom ramen för de all­

männa riktlinjer för denna verksamhet som jag här tidigare redovisat. Skolöver­

styrelsen bör också såsom nämnts stå kommunerna till tjänst med förslag om hur

fritt valt arbete kan utformas. Även i ett annat avseende bör enligt min mening

skolstyrelserna få ett vidgat ansvarsområde. Det bör öppnas en möjlighet för skol­

styrelse att göra smärre timplanemässiga jämkningar mellan årskurserna, i första

hand inom stadiet. Exempelvis bör skolstyrelse kunna besluta att undervisning i

ämnet engelska skall påbörjas tidigare än i årskurs 3. Sådana ändringar i timplanen

skall dock vidtas inom ramen för det totala timantalet för ämnet.

Jag vill i detta sammanhang beröra skolöverstyrelsens förslag om s. k. resurs­

timmar på högstadiet, dvs. lärartimmar utöver antalet veckotimmar för eleverna en­

ligt timplanen. Dessa resurstimmar bör enligt skolöverstyrelsens förslag kunna ges

en vidare användning än enbart i form av lärarinsatser. Skolöverstyrelsens förslag

utgör enligt min mening ett värdefullt uppslag för den fortgående pedagogiska ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

72

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

utgå för icke lärarbundna insatser. Enligt min mening bör man sträva efter att

åstadkomma en lösning som ger kommunerna en schablonersättning för sådana

överskjutande lärartimmar som ej används för lärarinsatser samt för lärartimmar

i fritt valt arbete. Överläggningar härom har ägt rum med företrädare för Svenska

kommunförbundet och Svenska stadsförbundet vilka anslutit sig till denna upp­

läggning. Detaljutformningen av statsbidragsreglerna bör underställas riksdagen i

ett senare sammanhang. Jag vill redan nu framhålla att min tanke är att de medel

som kommunerna kommer att erhålla skall — på samma sätt som då det gäller

statsbidrag till timmar till förfogande i gymnasiet — utan redovisningsförfarande

användas för avsedda ändamål. Det positiva intresse som kommunerna visar för

skolans utveckling utgör en tillräcklig garanti för att medlen kommer att användas

i enlighet med mina i det föregående skisserade riktlinjer.

I pedagogiskt och metodiskt avseende bygger skolöverstyrelsens förslag i hög

grad på de principer som präglar nu gällande läroplan för grundskolan. Överstyrel­

sens uppläggning av t. ex. undervisningen i svenska, matematik och orienterings­

ämnen är uttryck för en strävan att inom den sammanhållna klassens ram skapa

ökade möjligheter för en individualisering i skolarbetet, en mer konkret förank­

ring av ämnesstoffet i elevernas intresse- och erfarenhetsvärld och en bättre sam­

ordning med övriga ämnen. Jag vill här erinra om bl. a. överstyrelsens förslag om

den s. k. arbetsområdesprincipen.

Den utveckling som överstyrelsen illustrerat måste självfallet växa fram succes­

sivt, i takt med resultaten av de betydande insatserna för pedagogiskt forsknings-

och utvecklingsarbete. Skolöverstyrelsen har föreslagit en reviderad kursplan i ma­

tematik vilken innebär en angelägen förnyelse av matematikundervisningen. Be­

träffande låg- och mellanstadierna förordar överstyrelsen en sådan modifikation,

att nuvarande kursuppläggning skall få användas parallellt med den nya under en

kortare övergångsperiod. Denna senare anordning kan jag inte biträda. Inom ra­

men för läroplanens mål och huvudmoment har den enskilde lärare att själv ut­

välja stoffet och dess presentation. Målet och huvudmomenten i ett ämne bör ges en

relativt vid utformning för att rymma olika variationer av undervisningen. Själv­

fallet är det emellertid angeläget att utvecklingen leds i positiv riktning och att man

i undervisningen tillgodogör sig nya uppslag och erfarenheter, inte minst internatio­

nella. En anordning med två parallella studieplansuppläggningar skulle snarast

hindra en sådan utveckling och på ett olyckligt sätt binda lärarna i deras arbete.

Även andra skäl talar mot den föreslagna anordningen. Skolöverstyrelsens förslag

att på högstadiet skall finnas endast en kurs i ämnet matematik förutsätter att lämp­

ligt studiematerial finns tillgängligt samt att detta material och därmed förbundna

undervisningsmetoder är utprövade innan de mera allmänt tas i bruk. Till dess

denna förutsättning är uppfylld torde tills vidare två kurser på högstadiet alltjämt

få bibehållas. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i denna fråga.

Den av skolöverstyrelsen förordade uppläggningen av undervisningen i framför

allt orienteringsämnena enligt arbetsområdesprincipen bör kunna väsentligt bidra

till att läroplanens mål och riktlinjer förverkligas. Uppläggningen ligger helt i linje

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

73

med gällande allmänna anvisningar för skolans verksamhet. För att bl. a. närmare

studera metodens praktiska konsekvenser är ett fortsatt utvecklingsarbete av stor

betydelse.

Skolöverstyrelsen har för att ge förutsättningar för en bättre samordning i un­

dervisningen i sitt förslag till timplan upptagit gemensam tid för samtliga oriente­

ringsämnen på respektive stadium. Mot detta har jag inte något att erinra.

Vad gäller skolöverstyrelsens förslag om försök med varierande arbetspass i

grundskolan, omfattande även högstadiet, vill jag erinra om att en sådan möjlighet

öppnats genom en nyligen företagen ändring av skolstadgan. Denna försöksverk­

samhet med varierande arbetspass kräver vissa justeringar i timplanen för grund­

skolan. Det rör sig här om en fortsatt försöksverksamhet på grundval av förslag i

prop. 1968: 64 angående skolans arbetstider (SU 107, rskr 258). Jag är nu inte

beredd att ta ställning till skolöverstyrelsens förslag om bemyndigande till översty­

relsen att fastställa alternativa timplaner att tillämpas vid undervisning i längre arbets­

pass.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp skolöverstyrelsens förslag om att ele­

vernas schemabundna tid — liksom nu är fallet i årskurs ¹ — under högst fyra

veckor skall reduceras kraftigt i början av årskurs 4 och 7. Skolöverstyrelsen har

som argument för denna åtgärd anfört att lärarna bör beredas ökade möjligheter att

lära känna eleverna, när dessa övergår till ett nytt stadium. Även om vissa skäl

talar för skolöverstyrelsens förslag kan man emellertid inte — bl. a. med hänsyn

till erfarenheter i fråga om den första årskursen — bortse från de besvärande

barntillsynsproblem som denna anordning generellt tillämpad skulle komma att

medföra. Även skolorganisatoriska skäl kan anföras mot förslaget. Något gene­

rellt medgivande av det slag överstyrelsen åsyftat bör nu inte ges. Om en kommun

vill bedriva försöksverksamhet och därvid tillfredsställande kan lösa tillsynsproble-

met bör detta emellertid kunna ordnas efter medgivande av skolöverstyrelsen.

Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om betygsgivningen, i första hand

på låg- och mellanstadiet. Den nuvarande ordningen kritiseras och önskemål finns

om att man slopar betygen på dessa stadier. Som framgår av det föregående ingår

frågor rörande betygsättningen på olika stadier bland de arbetsuppgifter som över­

styrelsen avser ägna särskild uppmärksamhet. Det finns enligt min mening motiv

för att i det arbetet pröva nya former för underrättelser till hemmet och mottagan­

de skolor om elevernas arbete.

Det finns slutligen anledning att behandla en fråga som av många remissinstan­

ser diskuterats vid behandlingen av tillvalssystemet, nämligen de s. k. svagpres-

terande elevernas situation. I debatten har hävdats att dessa elevers skolproblem

skall och kan lösas genom ett tillvals- och linjesystem av i stort sett det slag som

finns i den nuvarande grundskolan. En huvuduppgift för grundskolan är att ta

tillvara det unika hos varje elev och att anpassa lärostoff och arbetssätt till hans

eller hennes förutsättningar. Alldeles frånsett att nuvarande definitioner och möj­

ligheter till identifiering inte medger någon särskilt säker gränsdragning mellan nor-

malpresterande och svagpresterande elever har det inte påvisats att en sådan indi-

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

74

Kung!. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

viduaiisering bäst sker genom yttre organisatoriska åtgärder. Utvecklingen går

tvärtom, som jag i det föregående framhållit, i riktning mot individualisering ge­

nom pedagogiskt-metodiska insatser på det inre planet. Detta bör gälla även för

den här avsedda elevgruppen. Härvid är vidare att räkna med de möjligheter till

hjälp åt dessa elever som specialundervisningen i olika former erbjuder. Jag vill

framhålla betydelsen av att dessa frågor uppmärksammas i det pedagogiska forsk­

nings- och utvecklingsarbetet.

Under rubriken undervisningsrationalisering har skolöverstyrelsen i ett sam­

manhang redovisat skilda förslag rörande ändringar av kvalitativ natur. I åtskilliga

avseenden utgör dessa förslag sådant som ingår i skolöverstyrelsens betänkande i

övrigt. Det gäller bl. a. åtgärder för att förbättra skolans trivsel- och arbetsförhål­

landen, försök med ändrat dags- och veckoschema, förändringar i fråga om kurs­

innehåll och kursuppläggning i bl. a. matematik och orienteringsämnen samt en

friare användning av tillgängliga resurser. I andra delar av betänkandet har över­

styrelsen behandlat rationaliseringsfrågor av kvantitativt slag, i första hand sådana

som sammanhänger med skolans personalbehov.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsframställningar under de senaste budgetåren

redovisat omfattningen och inriktningen av den kvalitativa och kvantitativa un-

dervisningsrationaliseringen. Jag vill för egen del vitsorda den betydelse som dessa

aspekter bör tillmätas med hänsyn till den omfattning som ungdomsskolan i dag har.

Ett fortlöpande utvecklingsarbete bedrivs på detta område. De förslag som

överstyrelsen nu har fört fram är i princip av två slag. Den ena gruppen av åtgär­

der avser skilda förslag om delningsbestämmelser etc. till vilka ett ställningstagande

nu krävs. Jag har tidigare redovisat min ståndpunkt till dessa förslag. Den andra

gruppen gäller däremot åtgärder som successivt växer fram, ofta som en följd av

det pedagogiska utvecklingsarbetet. Något ställningstagande i dessa frågor erfordras

inte nu av Kungl. Maj:t.

Skolöverstyrelsen grundar sitt förslag om en förändring av den praktiska yrkes­

orienteringens utformning i viss utsträckning på utvecklingen inom grundskolan

själv men framför allt på de praktiska problem som varit förbundna med att för­

verkliga denna yrkesorientering i dess nuvarande form. Den hittillsvarande verk­

samheten har visat sig vara ett värdefullt inslag i grundskolan. Förutsättningarna för

att anordna en meningsfull praktisk yrkesorientering har emellertid varit skiftande

och svårigheterna på sina håll betydande. Detta sammanhänger till en del med den

tidsmässiga förläggningen till två perioder under årskurs ⁸ vilket betyder att över

200 000 utplaceringar av elever i yrkesorientering måste ordnas varje år. Med hän­

syn främst till dessa praktiska omständigheter tillstyrker jag skolöverstyrelsens för­

slag om förläggning av yrkesorienteringen till årskurs 9. Vad skolöverstyrelsen

föreslagit i fråga om anordnande av studiebesök i årskurs ⁸ finner jag värt att ta

fasta på men vill framhålla att en verksamhet av detta slag måste utformas och

dimensioneras under hänsynstagande till de reella förutsättningarna att förbereda,

anordna och följa upp studiebesöken. Förändringen av den praktiska yrkesoriente­

ringen liksom av högstadiets utformning i övrigt påverkar organisationen för stu­

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

ganska kraftig minskning, vilken dock delvis uppvägs av att sådana lärare skall en­

gageras i de föreslagna tiilvalsämnena teknik och ekonomi. Även om jag för min

del räknar med att ett lägre antal elever än vad överstyrelsen antagit kan väntas

välja dessa tillvalsämnen, blir det fråga om ett inte obetydligt lärarbehov i dessa

ämnen. Den inriktning som det fritt valda arbetet i många fall torde få mot det

praktiskt-estetiska intresseområdet medför också behov av insatser från här be­

rörda lärarkategorier.

Behovet av en viss lärarkategori kan självfallet inte heller bedömas utifrån hur

utvecklingen gestaltar sig för enbart en skolform. Utbildningsväsendet i dess hel­

het genomgår ständigt förändringar. För här senast nämnda lärargruppers del finns

det dessutom skäl att erinra om den växande omfattningen av den arbetsmarknads-

betingade vuxenutbildningen. Det ankommer på utbildningsmyndighetema att noga

följa utvecklingen på detta område och ta erforderliga initiativ, t. ex. i fråga om

dimensioneringen av den grundläggande utbildningen för här berörda lärargrupper.

Vad jag här berört har gällt de mera varaktiga effekterna av den nya läroplanens

införande. I anslutning härtill måste man dessutom räkna med temporära problem

av olika slag. Dessa kan innebära exempelvis att det på vissa orter kan uppkomma

svårigheter att bereda tjänstgöring för behöriga lärare även av sådana kategorier

vars underlag totalt sett inte påverkas nämnvärt av reformen. Detta kan aktualise­

ra behovet av förflyttning och kan också föranleda vissa hänsynstaganden i fråga

om anställning av nya lärare under övergångstiden fram till dess reformen genom­

förs. Andra exempel på temporära övergångsproblem utgör det fallet att ett ämne

förläggs till en annan årskurs än f. n., varigenom en tillfällig minskning av tjänst-

göringsunderlaget kan uppstå. Detta gäller i särskilt hög grad ämnet hemkun­

skap. Det är nödvändigt att noggrann kartläggning sker av de övergångspro­

blem som kan uppkomma. Detta arbete bör bedrivas i nära samverkan mellan skol­

myndigheterna och personalorganisationerna. På grundval av kartläggningen bör

man gemensamt söka komma till ändamålsenliga lösningar. Jag räknar med att ett

i tid insatt arbete på dessa frågor skall kunna leda till en kraftig begränsning av de

organisatoriska och personella problem som eljest skulle kunna uppkomma.

Invändningar har rests mot överstyrelsens förslag till ändrade regler i fråga om

behörighet till arvodestjänst som huvudlärare. Jag är inte nu beredd att föreslå

Kungl. Maj:t någon ändring av gällande behörighetsregler.

Den förändring av läroplanen för grundskolan som jag här förordat ställer

självfallet krav på en intensifiering av lärarfortbildningen. Jag vill här erinra om

att det i samband med 1962 års beslut om en grundskolereform angavs som en

viktig förutsättning för reformens genomförande att fortbildningsverksamheten gavs

ökad omfattning. Denna verksamhet har också sedan år 1962 vidgats mycket kraf­

tigt. Emellertid måste de olika reformbesluten ses inte som fristående företeelser

utan som led i en fortgående pedagogisk utveckling. Skolans innehåll och arbets­

former är något som kontinuerligt utvecklas och därför förutsätter ständig fortbild-

ningsverksamhet. Denna måste organiseras så att den på smidigaste sätt och med

bästa möjliga utnyttjande av resursinsatserna låter sig kombineras med skolans

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

hetsbedömning. Det är givetvis angeläget att nytillkommande lokaler utformas så

att en så nära överensstämmelse som möjligt uppnås med de krav den nya läro­

planen ställer. Därjämte får man räkna med att allteftersom erfarenheter vinns

av den nya läroplanen ytterligare justeringar i gällande normer för lokalbehov och

lokalutformning kan visa sig vara erforderliga. Totalt sett bör dock de nu aktuella

förslagen inte leda till ökade anspråk för skolbyggnadsändamål.

Skolöverstyrelsen har i sitt förslag gett en beskrivning av olika utvecklingsprojekt

när det gäller läromedel. En lovande aktivitet på detta område har inletts under de

senaste åren. Inom det pedagogiska utvecklingsarbetet har, som jag anfört i annat

sammanhang, särskild vikt lagts vid projekt med syfte att utveckla och framställa

undervisningssystem, i vilka komponenterna metod, material och organisation

bringas att effektivt samverka. Upprättandet av det nya allmänna läromedelsföre-

tag, varom riksdagen nyligen beslutat (prop. 1968: 63, SU 96, rskr 219), liksom

läromedelsutredningens fortsatta arbete bör också kunna ge väsentliga bidrag för

att åstadkomma en god försörjning av läromedel för skolans bruk.

Det är angeläget att framställningen av erforderliga nya läromedel forceras så att

så mycket som möjligt härav kommer fram i tid före tillämpningen av den nya lä­

roplanen. Jag vill på denna punkt erinra om de åtgärder som vidtagits från kom­

munförbundens sida — efter förslag av läromedelsutredningen —- för att förhindra

förseningar i skolboksleveranserna.

Det är förenat med svårigheter att redan nu i detalj överblicka de kostnads-

mässiga effekterna av den förestående reformen. Den beräknade minskningen

av personalbehov leder till en sänkning av kostnaderna. Skolöverstyrelsen har emel­

lertid anmält att också nya utgiftsbehov kan uppstå. Ställning härtill bör tas i sam­

band med att överstyrelsens årliga anslagsframställning redovisas för riksdagen.

Överstyrelsen har också framhållit angelägenheten av en översyn av statsbidrags­

systemet inom skolväsendet. Jag vill med anledning härav anmäla att ett förbere­

dande arbete på detta område har inletts inom utbildningsdepartementet.

6.5 Övergången till den reviderade läroplanen

Remissinstanserna har med några få undantag anslutit sig till skolöverstyrelsens

uppfattning att den nya läroplanen bör införas läsåret 1970/71 med början i års­

kurserna 1, 4 och 7. Jag accepterar skolöverstyrelsens förslag. Det betyder att den

nya läroplanen kommer att vara fullt genomförd i och med läsåret 1972/73. En

fråga som bör uppmärksammas är konsekvenserna för specialskolan, särskolan och

nomadskolan, vilka skolformers läroplaner i allt väsentligt anknyter till grundsko­

lans. En anpassning av bestämmelserna för dessa skolformer krävs sålunda.

Tillämpningen av den nya läroplanen kräver förberedande åtgärder inom samt­

liga delar av skolväsendet. Skolöverstyrelsen har framhållit det stora informations­

behovet och förklarat sig ha för avsikt att återkomma i annat sammanhang härtill.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

79

Jag har i det föregående förordat att kommunerna ges vidgade möjligheter att med­

verka i utvecklingen av skolans inre verksamhet. Det har över huvud framstått som

angeläget att stimulera huvudmännens intresse att aktivt verka för skolans framåt­

skridande. Det är mot denna bakgrund betydelsefullt att de kommunala instanser­

na på ett tidigt stadium vidtar förberedelser för att möta den delvis förändrade

situationen.

Vissa övergångsbestämmelser kommer att krävas vid genomförandet av läro-

plansreformen. Skolöverstyrelsen har önskat hålla öppen en möjlighet att i vissa

fall övergå till den nya läroplanen redan hösten 1969. Jag vill inte utesluta

att en sådan övergång i särskilda fall kan visa sig vara motiverad men vill uttala,

med hänsyn till reformens omfattning, att stor återhållsamhet bör iakttas. Beslut

om sådan tidigare övergång bör fattas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

Däremot bör mindre förändringar av det slag skolöverstyrelsen redovisat kunna

få ske, t. ex. tidigareläggning av samma undervisning för pojkar och flickor i slöjd.

Även andra modifikationer i läroplanen — t. ex. i engelska för eleverna i årskurs

4 under de tre första åren — kan visa sig behövliga. Även i ämnet hemkunskap

kan — som jag tidigare framhållit — vissa övergångsanordningar bli nödvändiga

för att undvika stora svängningar i lärarbehovet. Det ankommer på Kungl. Maj:t

att besluta om erforderliga justeringar i läroplanen bl. a. för att uppnå en jämn

försörjning av skolväsendet med lärare i samband med övergången till den nya

läroplanen.

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

7.

Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

¹. godkänna

a) att grundskolans högstadium skall vara i huvudsak samman­

hållet i alla årskurser,

b) att läroplanen för högstadiet skall uppta ett begränsat ut­

rymme för tillval och fritt valt arbete utformat enligt av mig för­

ordade grunder, samt

c) att grundskolans läroplan i övrigt får i sina huvuddrag den

utformning och det innehåll, som jag förordat,

2. godkänna att den nya läroplanen införs läsåret 1970/71

med början i årskurserna 1, 4 och 7 med möjlighet för Kungl.

Maj:t att besluta om tidigare övergång i visst fall,

3. anta det inom utbildningsdepartementet upprättade försla­

get till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962

(nr 319).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Andersson

82

Kungl. Maj:t$ proposition nr 129 år 1968

gående anser man en lösning av dessa frågor vara en förutsättning för uppnående

av skolans mål.

Till regeringen har även i andra sammanhang kommit framställningar om för­

bättring av arbetsmiljön i skolorna. Sålunda har personalorganisationer m. fl. yrkat

på åtgärder för åstadkommande av bättre skoldisciplin. Från elevhåll har krävts

ökad demokrati i skolan. Sammanslutningar av olika slag har gjort framställningar

om reformer inom undervisningsarbetet. Förslag och önskemål om förbättringar

i fråga om arbetssättet och trivseln i skolorna har också framställts i riksdagsmotio­

ner samt i tidningar och andra massmedia. De förhållanden som avses i dessa fram­

ställningar och yrkanden har tidigare varit föremål för överväganden i skilda

sammanhang och för åtgärder av många slag. I grundskolan, gymnasiet och andra

skolformer har sålunda införts anordningar av skiftande art för att främja arbets-

trivseln, demokratin och elevvården. Att nämna alla skulle bli en omfattande redo­

görelse. Jag nöjer mig här med att erinra om ämnes-, klass- och elevvårdskonfe-

renserna, biblioteksnämnderna, samarbetsnämnderna med representanter för skol­

ledningen, lärarna och eleverna, specialundervisningen för elever med särskilda

skolsvårigheter, skolhälsovården samt skolpsykolog- och skolkuratorsverksamheten.

Även om det alltså på olika sätt är sörjt för demokratiska samlevnadsformer,

goda arbetsförhållanden och omvårdnad om eleverna i skolorna, är förbättringar på

dessa områden angelägna. Det gäller att få de anordningar som tillskapats att fun­

gera effektivt. Vidare måste utveckling och anpassning till ändrade samhällsförhål­

landen alltid förekomma. De problem som sammanhänger härmed tas upp till be­

handling i olika sammanhang. De blir sålunda föremål för kontinuerlig behandling

i det pedagogiska utvecklingsarbetet och bör vara ett angeläget verksamhetsfält för

de försöksskolor som kommer att finnas knutna till lärarhögskolorna. Vid den

försöksverksamhet, som i stor omfattning bedrivs inom skolväsendet, undersöks

och prövas olika uppslag. Det åligger alla organ inom skolväsendet, såväl kommu­

nala skolstyrelser som statliga myndigheter, att söka främja utvecklingen också på

de här åsyftade områdena. Att svara för utvecklingen ankommer särskilt på skol­

överstyrelsen, som har anslag och personal för ändamålet. Enligt detta åliggande

har överstyrelsen den 19 februari 1968 tillsatt en utredningsgrupp för att över­

lägga om och utarbeta förslag rörande frågor, som sammanfattas under beteck­

ningen samverkan i skolan. I gruppen ingår representanter för organisationer, som

företräder elever, personal, skolans huvudmän och administration samt föräldrar.

Frågans stora vikt, understruken i de nämnda förslagen, yttrandena och opinions­

yttringarna, ger anledning till mera omfattande och djupgående undersökningar av

rådande förhållanden och till särskilda överväganden om ytterligare åtgärder bör

vidtas. Det är naturligt och ändamålsenligt att denna uppgift fullgörs av skolöver­

styrelsen. Det är emellertid angeläget att från Kungl. Maj:ts sida riktlinjer och an­

visningar ges beträffande denna arbetsuppgift, som i vid bemärkelse sammanhänger

med arbets- och trivselförhållanden, elevvård, personalvård och skoldemkorati

inom det utbildningsväsen som är underställt överstyrelsen. Utredningsarbetet bör

grundas på kartläggning och analys av rådande förhållanden. Vidare bör uppslag

till nya åtgärder prövas.

Den erforderliga kartläggningen och analysen av existerande förhållanden bör i

första hand ta sikte på arbetssituationen och arbetstrivseln i

grundskolan och de gymnasiala skolformerna. Därmed avses inte bara beteende­

problem utan också den inställning som elever, föräldrar, lärare och övrig personal

i skolan samt de lokala skolmyndigheterna har till skolans mål, arbetsformer, kurs­

innehåll och yttre organisation. Vid kartläggningen och analysen bör samman­

ställningar av tidigare insamlat material kunna i viss omfattning användas och rön

S4

demokratiska arbetsformer behöver studeras. Normbildningen och de faktorer

som påverkar relationerna mellan dem som arbetar i skolan kan behöva under­

sökas mer ingående. Det är av vikt att undersöka hur eleven påverkas av nya ar­

betsformer, varvid elevernas attityder och utveckling vid en värdering av bl. a.

metodmaterielsystem behöver uppmärksammas. Kanske radikalt nya former för

elevernas medagerande i skolan bör prövas. Om detta kombineras med en konti­

nuerlig analys och övervakning av försöksutfallet kan även mycket långt gående

försök vara motiverade. Man kan också tänka sig att koncentrera insatser av för­

utnämnda olika slag på begränsade försöksområden, varvid effekten i form av

attitydförändringar sannloikt kommer att öka. Mot en sådan försöksmodell kan

invändas att resultaten inte skulle kunna tillämpas i större skala eftersom resurs­

kraven skulle bli för stora. Å andra sidan bör försök av denna typ kunna ge sådana

upplysningar om interaktionsmönstren inom en skola att delresultat av stort värde

skulle kunna tillämpas på många skolor.

De explorativa försöken kanske i vissa fall leder till fältutprövningar i större

skala eller forskningsprojekt på längre sikt. Oberoende av försöksverksamheten böl­

den första kartläggningen och analysen kunna leda till en serie omedelbara åtgär­

der av praktisk natur. Ibland kanske det blir fråga om rekommendationer från

överstyrelsen, i vissa fall direkta förändringar, i andra fall en påverkan genom lä­

rarutbildning. Effekten av varje förändring behöver studeras. Bland konkreta åt­

gärder kan ifrågakomma nya personalkategorier eller utnyttjande av tillgänglig

personal i skolan på annat sätt. De mera omedelbara åtgärderna bör följas upp med

en långsiktig planläggning av såväl forsknings- och utvecklingsarbete som av de

konkreta förändringarna.

Då mer permanenta åtgärder planeras för hela skolväsendet eller en stor del

därav måste självfallet de resursmässiga konsekvenserna noga beaktas. Det är ange­

läget att man söker finna lösningar så utformade att deras genomförande under­

lättas genom omfördelning av tillgängliga resurser.

I sitt arbete bör överstyrelsen i lämplig omfattning ta kontakt med andra statliga

och kommunala organ inom skolväsendet samt inom barna- och ungdomsvården

och även beakta utländska erfarenheter och undersökningar.

Vad jag i det föregående angett som olika möjligheter till forskning och försök

är inte avsett att vara egentliga direktiv för överstyrelsens arbete utan är huvud­

sakligen en exemplifiering. Överstyrelsen bör alltså vara oförhindrad att använda

de verksamhetsformer och uppslag som överstyrelsen finner lämpliga. För detta

ändamål kan i en del fall behövas att undantag från stadgor och andra bestämmel­

ser medges av Kungl. Maj:t.

Vad angår kostnaderna för det här avsedda arbetet vill jag först erinra om de

anslag som redan står till skolöverstyrelsens förfogande. I den mån för undersök­

ningar och expertutredningar behövs medel utöver vad överstyrelsen disponerar

för sådana ändamål bör kostnaderna efter prövning i varje särskilt fall kunna beta­

las från åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Mer kostnadskrävande projekt som

fordrar särskilda anslag får efter framställning av överstyrelsen prövas i vanlig

ordning. Jag räknar också med att kommunerna och andra huvudmän för skolorna

är intresserade och villiga att medverka i det här avsedda arbetet, även om vissa

kostnader skulle uppstå för dem.

Skolöverstyrelsen bör fortlöpande hålla Kungl. Maj:t underrättad om de åtgär­

der som vidtas för att främja goda arbetsförhållanden i skolorna. Undersökningar

och analyser samt resultaten av försöken bör vidare av överstyrelsen bringas till

allmän kännedom på lämpligt sätt.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöver­

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning

1.1 Utredningsarbete och remissbehandling................................................ 5

1.2 Allmänna förutsättningar för en översyn av läroplanen för grundsko­

lan ............................................................................................................. 7

2. Skolans trivsel- och arbetsförhållanden ......................................................... 9

2.1 Skolöverstyrelsen

............................................................................. 9

2.2 Yttranden .................................................................................................. H

3. Förslag till reviderad läroplan för grundskolan ............................................ 15

3.1 Skolöverstyrelsen

............................................................................. 15

3.1.1 Den nuvarande grundskolan......................................................... 15

3.1.2 Allmänna synpunkter beträffande behovet av en revidering av

läroplanen för grundskolan ......................................................... 19

3.1.3 Högstadiets uppbyggnad ............................................................. 20

3.1.4 Förslag till timplaner ................................................................... 24

3.1.5 Undervisningsrationalisering ....................................................... 29

3.1.6 Den praktiska yrkesorienteringen .............................................. 31

3.2 Yttranden .................................................................................................. 23

3.2.1 Allmänna synpunkter.................................................................... 33

3.2.2 Högstadiets uppbyggnad ............................................................... 33

3.2.3 Förslag till timplaner.................................................................... 40

3.2.4 Undervisningsrationalisering ....................................................... 45

3.2.5 Den praktiska yrkesorienteringen .............................................. 47

4. Resursbehov och kostnader............................................................ 49

4.1 Skolöverstyrelsen .......................................................... 49

4.1.1 Personal ......................................................................................... 49

4.1.2 Lokaler ......................................................................................... 52

4.1.3 Läromedel ..................................................................................... 53

4.1.4 Kostnader ..................................................................................... 54

4.2 Yttranden ............................ 55

4.2.1 Personal ......................................................................................... 55

4.2.2 Lokaler ......................................................................................... 56

4.2.3 Läromedel ..................................................................................... 57

4.2.4 Kostnader....................................................................................... 57

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

87

Sid.

5. övergången till den reviderade läroplanen.................................................... ⁵⁹

5.1 Skolöverstyrelsen ..................................................................................... ⁵⁹

5.2 Yttranden .................................................................................................. 50

⁶. Departementschefen ......................................................................................... ⁵²

6.1 Inledning .................................................................................................. ⁵²

6.2 Skolans trivsel- och arbetsförhållanden ................................................ ⁶³

6.3 Reviderad läroplan för grundskolan...................................................... ⁶³

6.4 Resursbehov och kostnader................................................................... ⁷⁵

6.5 Övergången till den reviderade läroplanen........................................... ⁷⁸

7. Hemställan ........................................................................................................ g⁰

Bilaga ........................................................................................................................ g 2