2

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Handlingar vilka av läkare eller

hos socialstyrelsen eller på läkares

eller styrelsens föranstaltande upp­

rättats till utredning i mål eller ären­

de hos domstol eller i ärende som

avses i giftermålsbalken; handlingar

vilka upprättats vid psykologisk un­

dersökning som utförts för forsk­

ningsändamål eller i samband med

inskrivning av värnpliktiga eller yr­

kesvägledning, arbetsvärd eller om­

skolning eller i ärende om anställ­

ning eller upphörande av anställ­

ning hos myndighet eller i ärende

om uttagning av anställd hos myn­

dighet till viss utbildning eller tjänst­

göring; läkarutlåtanden i ärenden

om statlig personalpensionering;

handlingar i ärenden rörande hälso­

vård, sjukvård, socialhjälp, under­

stöd vid barnsbörd, samhällets bar­

navård och ungdomsskydd eller el­

jest barnavårdsnämnds och barna-

vårdsmäns verksamhet, rätt för en­

skilda att inköpa alkoholhaltiga

drycker, behandling av alkoholister

eller eljest nykterhetsnämnds verk­

samhet, folkpensionering eller eljest

pensionsstyrelsens eller pensions-

nämnds verksamhet, försäkring för

olycksfall i arbete eller eljest riks-

1 Senaste lydelse av 14 § se 1968:586.

Handlingar vilka av läkare eller

hos socialstyrelsen eller på läkares

eller styrelsens föranstaltande upp­

rättats till utredning i mål eller ären­

de hos domstol eller i ärende som

avses i giftermålsbalken; handlingar

vilka upprättats vid psykologisk un­

dersökning som utförts för forsk­

ningsändamål eller i samband med

inskrivning av värnpliktiga eller yr­

kesvägledning, arbetsvärd eller om­

skolning eller i ärende om anställ­

ning eller upphörande av anställning

hos myndighet eller i ärende om

uttagning av anställd hos myndighet

till viss utbildning eller tjänstgö­

ring; läkarutlåtanden i ärenden om

statlig personalpensionering; hand­

lingar i ärenden rörande hälsovård,

sjukvård, socialhjälp, understöd vid

barnsbörd, samhällets barnavård

och ungdomsskydd eller eljest bar­

navårdsnämnds och barnavård smäns

verksamhet,

sådan familjerådgivning

som står under statlig tillsyn,

rätt

för enskilda att inköpa alkoholhaltiga

drycker, behandling av alkoholister

eller eljest nykterhetsnämnds verk­

samhet, folkpensionering eller eljest

pensionsstyrelsens eller pensions-

nämnds verksamhet, försäkring för

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 36 kap. 5 § rättegångsbalken1 skall erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse

)

36 kap.

5 §•

Ämbets- eller tjänsteman-------------

Ej heller må advokat, läkare, tand­

läkare, barnmorska eller deras bi­

träden höras angående något, som

på grund av denna deras ställning

förtrotts dem eller de i samband

därmed erfarit, med mindre det är

i lag medgivet eller den, till vilkens

förmån tystnadsplikten gäller, sam­

tycker därtill.

Rättegångsombud, biträde

Utan hinder —- -—-----------

Om tystnadsplikt-----------

— iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare, tand­

läkare, barnmorska,

kurator för så­

dan familjerådgivning, som står un­

der statlig tillsyn,

eller deras biträden

höras angående något, som på grund

av denna deras ställning förtrotts

dem eller de i samband därmed er­

farit, med mindre det är i lag med­

givet eller den, till vilkens förmån

gäller, samtycker

tystnadsplikten

därtill.

----------------må yppas.

----------------två år.

— förhållanden erfarit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Senaste lydelse av 36 kap.5 § se 1964:166.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

och ungdomsvård eller rådgivningsbyrå inom den abortförebyggande verk­

samheten (2 §). Till verksamheten bör knytas dels två eller flera läkare

som konsulter, dels två eller flera kuratorer (4 §). Verksamheten skall stå

under tillsyn av socialstyrelsen (9 §). Dåvarande medicinalstyrelsen har den

31 oktober 1962 fastställt normalinstruktion för den statsunderstödda fa­

miljerådgivningen (MF nr 94).

I september 1968 fanns sammanlagt 22 familj er ådgivningsbyråer för vilka

utgick statsbidrag. En av byråerna hade två filialer. Alla byråerna drevs av

landstingskommun eller stad som inte tillhörde landstingskommun. Vid

tio av byråerna lämnades även abortrådgivning. Dessa var förlagda till sjuk­

hus och stod under ledning av läkare. De återstående tolv byråerna var fri­

stående byråer utan abortrådgivning och stod under ledning av kurator. Vid

varje byrå liksom vid filialerna fanns anställd minst en kurator. Det sam­

manlagda antalet kuratorer uppgick till 51.

Gällande regler om sekretesskydd

Handlingssekretess.

Enligt 14 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249, ändrad

senast 1968: 586) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­

lingar (den s. k. sekretesslagen) får handlingar i ärenden rörande hälso­

vård och sjukvård i princip inte lämnas ut, i vad de angår enskilds person­

liga förhållanden, utan hans samtycke tidigare än 70 år efter handlingens

datum. Bestämmelsen gäller i regel inte myndighets beslut som meddelats

särskilt eller tagits upp i protokoll. Beslut i ärenden som rör tillämpning av

lagen den 17 juni 1938 (nr 318, ändrad senast 1964: 172) om avbrytande av

havandeskap (den s. k. abortlagen) skall dock hemlighållas enligt samma

regler som gäller handlingar i abortärende. Någon särskild sekretessbestäm­

melse beträffande familjerådgivning finns inte.

Tystnadsplikt.

Enligt socialstyrelsens normalinstruktion för den statsun­

derstödda familjerådgivningen får vad personalen iakttagit eller erfarit i

tjänsten rörande enskildas personliga förhållanden inte yppas för obehö­

riga. I fråga om den abortrådgivande verksamheten gäller dessutom enligt

8 § abortlagen, att den som har prövat förutsättningarna för avbrytande av

havandeskap eller verkställt sådan åtgärd eller den som har biträtt vid ut­

redningen eller verkställandet inte får i oträngt mål yppa vad som har före­

kommit därvid.

Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen (TF) skall det

stå envar fritt att i alla de fall då annat inte är föreskrivet i förordningen

meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentlig­

görande i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om det finns

särskild redaktion för skriften, till denna eller till företag för yrkesmässig

förmedling av nyheter till periodiska skrifter. I 1 kap. 3 § föreskrivs att

ingen får dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet för missbruk av tryck­

8

i förtroende till myndighet eller i annat fall liar trätt i förtrolig förbindelse

med myndighet, allmän handling som innehåller sådant meddelande eller

uppgifter om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med anledning

av den förtroliga förbindelsen samt allmän handling som annars har sam­

band med denna hållas hemlig upp till 50 år i fall som anges i tillämpnings-

förteckningen. Enligt tillämpningsförteckningen skall den nu återgivna be­

stämmelsen tillämpas bl. a. på handlingar som har inkommit eller upprättats

som ett led i medling i äktenskap eller rådgivning i frågor om samlevnad,

familjeplanering eller andra personliga förhållanden.

I fråga om vittnesplikt har kommittén föreslagit delvis nya regler i 30

kap. 5 § RB som bl. a. innebär att befattningshavare eller tjänstepliktig inte

skall få höras under andra förutsättningar än som gäller för advokater, lä­

kare m. fl. när fråga är om förtroligt meddelande i personlig angelägenhet

eller därav föranledda iakttagelser eller åtgärder av sådan art att, om uppgift

därom influtit i allmän handling, denna skulle ha varit hemlig enligt den

förutnämnda sekretessbestämmelsen i 2 kap. 8 § TF.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i de nu angivna hänse­

endena inte mött någon kritik i sak.

Av skäl som inte har någon beröring med de här aktuella frågorna kan

offentlighetskommitténs betänkande inte läggas till grund för lagstiftning.

Frågan om en allmän översyn av lagstiftningen om offentlighet och sekre­

tess kommer att göras till föremål för ny utredning.

Framställningen från Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familje­

rådgivare

Föreningen framhåller att en framgångsrik familjerådgivning kan be­

drivas endast om klienterna är fullt förvissade om att vad de anförtror fa­

miljerådgivarna inte blir tillgängligt för obehöriga. Det är vanligt att par­

terna i en äktenskapskonflikt lämnar familjerådgivaren upplysningar av

ytterst intim karaktär. Rådgivaren måste också i sitt arbete sträva efter att

få tillgång till så ingående upplysningar som möjligt om parterna och deras

situation för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet. Föreningen anser

det därför nödvändigt att rådgivaren kan garantera klienterna att vad de

meddelar honom inte kan komma andra till del. Arbetsmetodiken inom fa­

milj erådgivningsverksamheten nödvändiggör att samtalen mellan klienter

och rådgivare nedtecknas så noggrant som möjligt och förvaras i akter. Vi­

dare måste skriftväxling förekomma dels med klienten, dels med myndig­

heter. Eftersom de upplysningar som nedtecknats inte lagligen kan skyddas

för insyn, föreligger det alltid risk för att klienten drar sig undan samarbete

eller rent av bryter kontakterna med familjerådgivningen.

Föreningen framhåller att de förslag som lagts fram av offentlighetskom­

mittén i stort sett tillfredsställer föreningens önskemål. Föreningen utgår

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

10

bedrivna familjerådgivningen visserligen alltjämt är en försöksverksamhet.

Eftersom man emellertid torde kunna räkna med att verksamheten kommer

att fortsätta under en inte alltför begränsad tid, synes det inte vara skäl att

skjuta sekretessregleringen på framtiden. Utan en sådan reglering torde för

övrigt försöksverksamheten inte ge rättvisande utslag.

Hovrätten för Nedre

Norrland

anser att det bör övervägas att redan nu vidta erforderliga juste­

ringar i gällande bestämmelser med tanke på den betydelse det begärda sek­

retesskyddet får anses ha för ifrågavarande verksamhet. Enligt hovrättens

mening gör sig betänkligheter av den art som vanligen anmäler sig vid par­

tiella reformer inte gällande här. Hovrätten anser inte heller att lagänd­

ringar i det angivna syftet behöver medföra följdändringar eller andra lag­

tekniska problem.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare

förklarar sig ha svårt att bedöma om frågan är så angelägen att den bör tas

upp till särbehandling, eftersom föreningen inte känner till några fall där

det har kommit fram direkt påvisbara nackdelar.

Svenska kommunförbun­

det

framhåller att de framställda önskemålen kan beaktas vid det fortsatta

arbetet med offentlighetskommitténs förslag. Om lagändringar med anled­

ning av kommitténs förslag inte kommer att genomföras inom den närmas­

te tiden, anser förbundet att det föreligger starka skäl för att tillmötesgå

framställningen.

Förslaget att införa handlingssekretess i familj er ådgivnings-

ärenden genom att göra 14 § sekretesslagen tillämplig på handlingar i sådana

ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom

socialstyrelsen, som anser att 14 § sekretesslagen är tillämplig på familj e-

rådgivningsverksamhet redan i sin nuvarande lydelse.

Sveriges advokatsamfund

delar helt uppfattningen att en framgångsrik

familjerådgivning inte kan bedrivas, om inte klienterna kan vara fullt för­

vissade om att vad de anförtror familjerådgivaren förblir en av denne be­

varad hemlighet och inte kommer till obehörigas kännedom. Mot denna bak­

grund finner samfundet det i hög grad otillfredsställande att sekretesslagen

inte bereder sekretesskydd åt de handlingar som upprättas hos eller inkom­

mer till de statsunderstödda familjerådgivningsbyråerna. Det är enligt sam­

fundets mening orimligt att vem som helst skall ha laglig rätt att få ta del

av dessa handlingar. Samfundet tillstyrker därför den föreslagna utvidg­

ningen av 14 § sekretesslagen.

Liknande uttalanden görs av

hovrätten för Nedre Norrland, Svenska kom­

munförbundet

och

Sveriges socionomförbund.

Förslaget om begränsning av vittnesplikten för familjeråd­

givare tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. En­

ligt

hovrätten för Nedre Norrland,

som anser att starka skäl talar för att

familjerådgivningsverksamheten bereds sekretesskydd, genomförs begräns­

ningen lämpligast genom tillägg till 36 kap. 5 § andra stycket RB. Hovrätten

framhåller att det visserligen skulle kunna ifrågasättas att befattningsha­

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

12

ligt JK:s mening bör frågan härom kunna anstå till dess familjerådgivning­

en fått en mera definitiv utformning. Vidare kan det bli aktuellt att över­

väga en begränsning i vittnesplikten även för personal inom andra verksam­

hetsgrenar. JK framhåller att det kan vara lämpligt att frågan om ändring

av 36 kap. 5 § RB tas upp i ett sammanhang.

Socialstyrelsen

anser att bestämmelsen i 36 kap. 5 § första stycket RB i

förening med tystnadspliktsbestämmelserna i abortlagen och styrelsens nor­

malinstruktion befriar all personal vid abortbyrå och familj erådgivnings-

byrå från vittnesplikt.

Hovrätten för Nedre Norrland

och

Sveriges advokatsamfund

behandlar

även frågan om tystnadsplikt och meddelarskydd för fa­

miljerådgivare. Advokatsamfundet menar att man visserligen kan ut­

gå från att rådgivningspersonalen i stort sett är lojal mot byrån och dess

klienter och inte meddelar uppgifter som omfattas av tystnadsplikt till pres­

sen men att man inte a priori kan utesluta enstaka fall av illojalitet. Enligt

samfundets mening ligger det något principiellt oegentligt i en ordning som

innebär grundlagsskyddad rätt att vara illojal. Advokatsamfundet ifråga­

sätter om inte tiden möjligen kan vara inne att reglera familj er ådgivnings-

verksamheten i lag, varvid det kunde övervägas att skriva in tystnadsplik­

ten i lagen. Enligt hovrättens mening kan det inte gärna komma i fråga att i

detta sammanhang ta upp en fråga som innefattar så svåra avvägningar och

är av så stor räckvidd som frågan om tystnadsplikten och meddelarskyddet.

Hovrätten föreställer sig också att behovet av en reform på denna punkt inte

är särskilt påtagligt såvitt gäller familjerådgivningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Departementschefen

Familjerådgivning i organiserade former är en tämligen ny företeelse i

vårt land. Till en början bedrevs sådan rådgivning av enstaka enskilda för­

eningar och sammanslutningar, men under 1950-talet började även kom­

munerna anordna familjerådgivning. Verksamheten har fått fastare former

genom 1960 års kungörelse om statsbidrag till försöksvis anordnad familje­

rådgivning. Enligt kungörelsen skall statsbidrag kunna utgå till familjeråd­

givning som är anordnad av landstingskommun eller stad som inte tillhör

landstingskommun. När det finns särskilda skäl får statsbidrag ges också

för familjerådgivning som drivs av annan primär kommun eller av enskild.

I september 1968 fanns 22 familjerådgivningsbyråer, för vilka det utgick

statsbidrag. Till en av byråerna fanns två filialer. Huvudman för byråerna

var i tre fall stad som inte tillhör landstingskommun och i övriga fall lands­

tingskommun.

Enligt statsbidragskungörelsen skall familjerådgivningen avse rådgivning

och behandling i samband med konfliktsituationer i äktenskap och familj

samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. Rådgivningen får ock­

handlingar i ärenden rörande sådan familjerådgivning som står under stat­

lig tillsyn.

Likaså anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att familjeråd­

givare och deras biträden i regel inte hör få höras som vittnen om vad de

erfarit i samband med rådgivningen. JK har ifrågasatt om man inte borde

vänta med en lagändring på denna pnnkt tills familjerådgivningen funnit

sin definitiva form. Det är visserligen riktigt att den kommunala, statsunder­

stödda familjerådgivningen f. n. bedrivs som försöksverksamhet. Oavsett

hur familjerådgivningens organisatoriska frågor kommer att lösas slutligt

står det emellertid redan nu klart att familjerådgivning i det allmännas regi

än en verksamhet som kommer att bli bestående. Under sådana förhållanden

bör man enligt min mening inte vänta med en lagändring som allmänt an­

ses behövlig för att familjerådgivningen skall kunna bedrivas på ett sätt

som är fullt betryggande från de rådsökandes synpunkt.

Begränsningen av vittnesplikten kan lämpligen åstadkommas genom att

familjerådgivare och deras biträden likställs med läkare och deras biträden.

Härigenom kommer samma regler att gälla i fråga om viltnesplikt för famil­

jerådgivare och deras biträden, vare sig rådgivaren är läkare eller kurator

och vare sig rådgivningen gäller abortfråga eller inte. Jag föreslår att be­

stämmelsen i 36 kap. 5 § andra stycket RB får omfatta även kurator för så­

dan familjerådgivning, som står under statlig tillsyn, och biträde till denne.

Av 38 kap. 8 § RB och 38 § andra stycket sekretesslagen följer att denna

ändring dessutom får den konsekvensen att handling i familjerådgivnings-

ärende i princip inte får företes som bevis i rättegång.

Frågan om förhållandet mellan familjerådgivarnas tystnadsplikt och

tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om ansvarsfrihet för dem som

lämnar meddelanden til! press, radio och nyhetsbyråer bör enligt min me­

ning inte tas upp nu. De lagändringar som jag har förordat här ger de råd-

sökande hos familjerådgivningsbyråerna samma skydd för privatlivet som

vårdsökande i allmänhet har i sina relationer till läkare. Det måste anses

vara tillräckligt i detta sammanhang.

Jag föreslår att de nu förordade ändringarna i sekretesslagen och rätte­

gångsbalken får träda i kraft den 1 januari 1970.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­

rättats förslag till

1)

lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2)

lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som

bi­

laga.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regeringsfor­

men över förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har uteslutits

här.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1969

15

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 april 1969.

Närvarande:

f.d. justitierådet L^ind,

justitierådet

A^lexanderson,

regeringsrådet R^ingdén,

justitierådet

C^onradi.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över ju-

stitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 april

1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till

lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Jan Hultgren.

Lagrådet

lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

17

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

9 maj 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^träng, A^ndersson K^ling, H^olmqvist,

A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer,

M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat förslaget utan erinran.

Under framhållande att hinder ej synes möta mot att ärendet behandlas

under riksdagens höstsession hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t

genom proposition föreslår riksdagen att antaga

dels

det av lagrådet granskade lagförslaget,

dels

det vid statsrådsprotokollet den 11 april 1969 fogade förslaget till

lag

om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690270