2

kerna skall tillämpas av postbanken. Vidare föreslås riktlinjer för kapital­

bildning i postbanken, avkastningskrav och skatt. I samband därmed före­

slås att 25 milj. kr. anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1969/70.

Den föreslagna lagen om postbanken avses träda i kraft den 1 januari

1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

företag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan

anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifond-

bevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Medverkar postbanken vid emission av aktier eller förlagsbevis på den

allmänna marknaden, får banken förvärva aktie eller förlagsbevis som in­

går i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall banken dock

avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet.

Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen förlänga denna frist.

6

§

För att skydda fordran får postbanken dels på offentlig auktion eller

fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller

pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart att postbanken annars

skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för ford­

ringen pantsatt eller annan egendom. Utgöres köpt eller övertagen egendom

av fastighet, gruva, fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg, får

postbanken i utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom för­

värva aktie i bolag, som bildats för att förvalta egendomen eller för att fort­

sätta en med denna driven verksamhet, eller förlagsbevis, som utfärdats

av sådant bolag. Postbanken får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket

postbanken enligt detta stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar fara är

att postbanken annars skulle lida förlust.

Har postbanken enligt första stycket förvärvat aktie i bolag eller av aktie­

bolag utfärdat förlagsbevis, får postbanken, om aktiebolaget överlåter sina

tillgångar på annat aktiebolag, byta ut aktien eller förlagsbeviset mot aktie

i det andra aktiebolaget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.

Egendom som postbanken förvärvat enligt denna paragraf skall av­

yttras så snart det lämpligen kan ske och senast när avyttring kan äga ram

utan förlust för postbanken.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos bankin­

spektionen.

7 §

Postbanken skall till täckning av de risker som är förenade med bank­

rörelsen ha kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till

postbankens tillgångar och till garantiförbindelser som banken ingått (pla­

ceringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följan­

de fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos

riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kom­

mun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrätt­

ning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan un­

der A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag eller

försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller ford­

ran, som anges under A 1—3, och

5

.

garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehand­

ling eller fordran, som anges under A 1—4,

5

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkrings­

företag än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt

till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade vär­

det av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad

som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen (1966: 701) om för­

månsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg-

ningar, om förmånsrätten får göras gällande på postbankens föran­

staltande,

4. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehand­

ling eller fordran, som anges under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller

tvåfamilj shus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostads­

lån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäker-

heten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjut­

tiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den

fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till

tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­

striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio

procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i

fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till

tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofem­

tusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i form av vär­

dehandling, fordran eller borgensförbindelse som anges under C 1,

D.

övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt

femte och sjätte styckena skall avräknas från postbankens risktäc­

kande kapital.

För placeringar, som anges under A, fordras ej risktäckande kapital. I

övrigt skall postbanken vid varj e tidpunkt ha risktäckande kapital till lägst

ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som anges under B,

fyra procent av summan av placeringar, som anges under G, och

åtta procent av summan av placeringar, som anges under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt

nominella belopp.

Med postbankens risktäckande kapital avses stamkapital, statsverkslån,

dispositionsfond och balanserade vinstmedel.

Från postbankens risktäckande kapital skall avräknas det bokförda vär­

det av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat

in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Så­

dan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare.

Har postbanken väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslu-

-|-1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 15S

Kungl. Mcij:ts proposition nr 158 år 1969

6

tande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att

bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sam­

manhängande behov, skall från postbankens risktäckande kapital avräknas

åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbo­

laget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot

bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som postbanken bestämt på grund­

val av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av stats­

medel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppfö­

rande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskatt­

ningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet

för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl

föranleder annat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

8

§

Postbanken skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning

tillräcklig kassareserv.

Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kan förvandlas

i pengar och skall tillsammans med inneliggande kassa uppgå till lägst ett

belopp som svarar mot tio procent av postbankens samtliga förbindelser

med undantag av lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i sam­

band med återlån enligt fondens reglemente och garantiförbindelser. Ned­

går kassareserven tillfälligt under föreskrivet belopp, skall den snarast ökas

till detta.

Är tillgång som anges i andra stycket pantsatt, får den ej räknas in i

kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som postbanken

ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det belopp, som banken en­

ligt avtalet har rätt att ytterligare erhålla vid anfordran.

9 §

Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egen­

dom eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett

sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av

summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver

får kredit utan säkerhet beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 7 § första stycket A 2 eller 3, samt ut­

ländskt bankföretag,

2. samfällighet som avses i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsan-

läggningar, såvida krediten ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åt-

njutes på grund av lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt

nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på postbankens föran­

staltande,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier

eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien

noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis, som

utfärdats av sådant bolag.

10

§

Postbanken skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan om­

fattning, att fara kan uppkomma för bankens säkerhet, icke lämnas till sam­

ma låntagare eller till låntagare, som är förbundna med varandra i väsentlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

7

ekonomisk intressegemenskap, eller mot säkerhet av aktier eller förlagsbe­

vis, som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som är förenade i

sådan gemenskap som nu nämnts.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan garan­

tiförbindelse till postbanken.

11

§

Om jäv i kreditförhållanden i postbanken meddelas bestämmelser av

Konungen.

12

§

Bestämmelserna om kredit i 9—11 §§ äger motsvarande tillämpning på

garantiförbindelse som postbanken ikläder sig.

13 §

Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall postbanken förbehålla sig rätt

att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid.

Utan förbehåll enligt första stycket får postbanken

1. bevilja återlån enligt reglementet (1959: 293) angående allmänna pen­

sionsfondens förvaltning med längre löptid än ett år,

2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till ett

sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugofem pro­

cent av summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning efter

avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med

återlån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villko­

ren för postbankens förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke

ställas på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts

säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetal­

ning i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.

Postbanken skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra

stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet

försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet

icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Denna paragraf äger icke tillämpning på lån, för vars fulla gäldande sta­

ten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar. Tredje stycket

första punkten gäller dock även sådant lån.

14 §

Postbanken får ej vid avtal om kredit eller annars i sin rörelse förbehålla

sig andel i vinst på affär som banken själv icke har rätt att avsluta.

Ej heller får postbanken, om det ej är fråga om utdelning på aktier eller

vad som annars kan tillkomma banken som ägare av aktier, på annat sätt

beredas andel i vinst på verksamhet som banken själv icke får driva.

15 §

När postbanken beviljar kredit, får banken ej göra förbehåll att kreditbe­

loppet eller del av detta skall sättas in hos banken för längre tid än sex må­

nader eller på längre tids uppsägning än sex månader.

16 §

Postbanken får ej utfärda tryckt eller graverad, till innehavaren eller

till viss man eller order ställd förbindelse eller ikläda sig ansvarighet för

sådan förbindelse.

8

Motbok eller annat bevis, som postbanken utfärdar om tillgodohavande på

räkning, skall ställas till viss man och innehålla att överlåtelse får ske en­

dast till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos banken.

Postbanken får ej träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betal­

ning till annan än rätt innehavare av motbok.

Om efterlysning och dödande av förkommen motbok finns särskilda be­

stämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

17

§

18 §

Innan postbanken inrättar bankkontor som uteslutande är avsett för ban­

kens rörelse, skall postbanken inhämta yttrande från nämnden för bankkon-

torsetablering.

Inrättas bankkontor, skall det omedelbart anmälas hos bankinspektionen.

19 §

Omyndig får utan förmyndares tillåtelse förfoga över medel som den

omyndige själv satt in hos postbanken efter det att han fyllt sexton år. Utan

den omyndiges samtycke får postbanken ej betala ut sådana medel till för­

myndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhänder­

taga medlen och företett bevis på detta hos postbanken, får den omyndige

ej längre förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall

antecknas på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken fö­

retes hos banken.

Medel som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken får,

utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan

överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll om detta skett enligt 15 kap.

9 § andra stycket balken. överförmyndaren kan när som helst förordna, att

förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i

motbok, som utfärdats om insättningen, överförmyndare, förmyndare och

god man har på begäran rätt att erhålla bevis om beloppet av de medel, som

sättes in eller står inne, och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd

icke utnyttjats.

Årsredovisning

20

§

Postbanken avger för varje räkenskapsår redovisning för förvaltningen av

bankens angelägenheter genom att upprätta balansräkning avseende ban­

kens ställning vid räkenskapsårets utgång, vinst- och förlusträkning samt

förvaltningsberättelse med förslag om hur vinst eller förlust skall dispone­

ras.

Räkenskapsåret omfattar kalenderåret.

Balansräkningen, vinst- och förlusträkningen samt förvaltningsberättel­

sen fastställes av Konungen.

Den fastställda årsredovisningen skall av postbanken kungöras på lämp­

ligt sätt och hållas tillgänglig på postanstalterna.

21

§

I fråga om postbankens balansräkning gäller följande.

Tillgångar får icke tagas upp vare sig över verkliga värdet eller till

10

Har tillgång som är avsedd till stadigvarande bruk för postbanken skrivits

upp för räkenskapsåret, skall redogörelse lämnas för grunden till uppskriv­

ningen, för det belopp varmed uppskrivning skett och för användningen av

beloppet. Att upplysning skall lämnas i fråga om andra tillgångar, som upp­

tagits till högre belopp än kostnaderna för deras anskaffning, föreskrives i

21 § tredje stycket.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Särskilda bestämmelser

25 §

Enskilds förhållande till postbanken får ej obehörigen yppas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Genom lagen upphäves förordningen (1922:277) angående postsparban­

ken, förordningen (1924:378) angående postgirorörelsen och reglementet

(1968: 683) om förvaltningen av postbankens medel.

Vid bokslut som sker för tidigare verksamhetsår än 1975 får svenska, full­

goda, räntebärande obligationer förvärvade före den 1 januari 1970 och rän-

tebundna lån beviljade före nyssnämnda dag värderas enligt 48 § första

stycket 1 och 2 lagen (1955: 416) om sparbanker i dess lydelse före den 1 ja­

nuari 1969.

I fråga om avgivande, fastställande och kungörande av redovisningshand­

lingar som avser verksamhetsåret 1969 gäller äldre bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

11

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern

P^{alme ,} ministern ^för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^rig N^ilsson,

G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öfberg,

L^idbom, C^arlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om postban­

ken, in. m., och anför.

1. Inledning

Kreditinstitututredningen föreslog i sitt betänkande Samordnad banklag­

stiftning (SOU 1967: 64) ett i princip enhetligt system av rörelseregler för

affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Enligt utredning­

ens mening borde dessa rörelseregler gälla också för postbanken. Utredning­

en ansåg att postbankens verksamhet skulle bedrivas på i huvudsak samma

konkurrensvillkor som övriga bankinstitut och att postbanken samtidigt skul­

le ges en självständigare ställning. Detta skulle kunna åstadkommas på ett

naturligt sätt om postbanken ombildades till ett aktiebolag som ägdes av

postverket. Utredningen som endast skisserade sitt förslag förutsatte att de

närmare undersökningar av organisatorisk och teknisk art som måste före­

gå en reform utfördes av postverket. I remissbehandlingen av utredningens

betänkande framfördes stark kritik mot den föreslagna ändringen av post­

bankens organisationsform.

I proposition (1968: 143) angående ändringar i banklagstiftningen före­

slogs på grundval av kreditinstitututredningens betänkande en samordning

och liberalisering av rörelsereglerna för affärsbanker, sparbanker och jord­

brukets kreditkassor. Samordningen innebar att rörelsereglerna för spar­

banker och kreditkassor i allt väsentligt utformades efter mönster av af­

färsbankernas bestämmelser. För postbankens del framlades däremot inget

förslag. I propositionen uttalade jag att enligt min ståndpunkt alla bankin­

stitut skall drivas på i princip likartade villkor och att detta skall gälla

även postbanken. Jag förklarade emellertid att jag först sedan viss ytter­

12

ligare utredning företagits ämnade anmäla frågan om postbankens ställ­

ning och uppgifter på kreditmarknaden. Propositionen godkändes av riks­

dagen (BaU 60, rskr 368). Den nya banklagstiftningen trädde i kraft den

1 januari 1969 (SFS 1968: 601—606).

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 mars 1968 tillkallade jag

statssekreteraren i finansdepartementet K.-O. Feldt som utredningsman

med uppdrag att utreda formerna för samarbete mellan postbanken och

Sveriges Kreditbank (kreditbanken). För att postbanken inte skulle kom­

ma i ett sämre konkurrensläge i förhållande till övriga bankinstitut före­

slog jag i avvaktan på att utredningsarbetet skulle slutföras vissa jämk­

ningar i bestämmelserna för postbanken. Kungl. Maj:t utfärdade härefter

reglementet (1968:683) om förvaltningen av postbankens medel, vilket

gäller från ingången av år 1969.

Utredningsmannen har den 6 december 1968 överlämnat en promemoria

(Stencil Fi 1968: 10) Samarbete postbanken—kreditbanken. Vidare har post­

styrelsen den 9 april 1969 till chefen för finansdepartementet överlämnat

en promemoria Postbanken—Utredning med författningsförslag. Över pro­

memoriorna har yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,

bankinspektionen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), fullmäktige i riks­

banken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska

sparbanksföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska postförbun­

det, Postverkets tjänstemannaförbund och Posttjänstemännens förening.

Jag anhåller nu i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

att få ta upp i promemoriorna framförda förslag om samarbete mellan post­

banken och kreditbanken, ändrad organisation av postverket, nya rörelse­

regler för postbanken och vissa kapitalbildningsfrågor. Poststyrelsen har

samtidigt med sin promemoria Postbanken—Utredning och författningsför­

slag till chefen för justitiedepartementet överlämnat en promemoria med

förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen

handling. Denna fråga har tidigare anmälts av chefen för justitiedeparte­

mentet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

2. Samarbets- och organisationsfrågor

2.1 Postbankens och kreditbankens nuvarande organisation, arbetsformer

och verksamhet

2.1.1 Organisation

Postbanken, som är den sammanfattande benämningen för postsparban­

ken och postgirot, utgör organisatoriskt en av postverkets tre huvudenheter:

driftenheten, ekonomienheten och postbanken. Samma organ som ombe­

sörjer den allmänna poströrelsen utför postbanksgöromål. Postbankens

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

dessutom centralstyrelsens ordförande, vice verkställande direktör och ytter­

ligare fyra tjänstemän i banken.

2.1.2 Inlåning och utlåning

Postbankens två rörelsegrenar, postsparbanken och postgirot, har genom

postsparbanks- resp. postgiroförordningen tilldelats särskilda funktioner.

Postsparbankens huvuduppgift är sålunda att »befordra sparsamhet genom

att under statens garanti till förräntning mottaga penningar». Genom den­

na bestämmelse accentueras inlåningsrörelsen och därmed postsparban­

kens karaktär av sparbank eller folkbank. Huvuduppgiften för postgirot,

som inrättades år 1925, anges vara »att underlätta betalningsrörelsen och be­

främja sådana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska användan­

det av kontanta penningar». Postsparbanken och postgirot betjänar del­

vis olika kundkategorier. Kontoinnehavarna i postsparbanken är till största

delen småsparare. Inlåningen på de vanliga postsparbanksböckerna med en

sammanlagd behållning av 6,6 miljarder kr. är den dominerande inlå-

ningsformen för postsparbanken. I postgirot, som svarar för ca 90 % av

giromarknaden i landet, utgörs däremot den mest betydelsefulla delen av

kontoinnehavarna av statliga och kommunala institutioner samt privata

företag och organisationer.

Kreditbanken drivs i likhet med övriga affärsbanker efter rent affärs­

mässiga grunder och är som tidigare nämnts underkastad samma regler

som gäller för det privata bankväsendet.

På inlåningssidan har postbanken och kreditbanken i stort sett en lik­

värdig service. Skillnader finns dock. Exempelvis är postgirot avsevärt mer

vittförgrenat än den bankgirorörelse, i vilken kreditbanken deltar tillsam­

mans med övriga affärsbanker, sparbankerna och jordbrukskasserörelsen.

Samtidigt bör nämnas att postbanken inte mottar inlåning på checkräk­

ning.

Både postbanken och kreditbanken är genom sin storlek väsentliga fak­

torer på kreditmarknaden. Vid utgången av 1967 uppgick postbankens in­

låning till 12,8 miljarder kr., varav ca 5 miljarder kr. hänförde sig till post­

girot. Kreditbankens inlåning uppgick vid samma tidpunkt till 4,7 mil­

jarder kr. Detta innebär att de statliga bankerna tillsammans svarade för

omkring 1/5 av all inlåning i bankinstituten. Nämnas bör också att post­

banken ensam har större inlåning än något annat svenskt bankinstitut.

Postgirot förmedlade under 1967 betalningar för 788 miljarder kr. An­

talet konton var 688 000. Bankgirot förmedlade samma år betalningar för

ca 53 miljarder kr. Till bankgirot är över 200 000 konton anslutna.

I fråga om placeringssidan förelåg före ikraftträdandet av det nuvarande

placeringsreglementet för postbanken (SFS 1968: 683) väsentliga skillnader

mellan postbankens och kreditbankens möjligheter att göra insättarmedlen

ränteavkastande. Postbanken var sålunda hänvisad till viss specificerad

placering, nämligen i tillgångar som skattkammarväxlar och fullgoda obliga­

15

tioner, fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfäl­

lighet svarar som gäldenär, garant eller borgensman, fordringar mot säker­

het av fullgoda svenska obligationer eller av inteckning i fast egendom

eller tomträtt, fordringar mot annan fullgod säkerhet samt fordringar hos

riksgäldskontoret, bankaktiebolag, utländskt postgiro eller utländsk pen­

ninginrättning. Kreditbanken har alla de placeringsmöjligheter som står

en affärsbank till buds. Postbankens utlåning är till ca 85 % av långfristig

natur. Denna placeringsstruktur är emellertid historiskt betingad och mot­

svarar inte den nuvarande placeringsinriktningen. Kreditbankens placering­

ar är däremot i princip kortfristiga.

Finansieringen av bostadsbyggandet är en viktig faktor såväl i postban­

kens som i kreditbankens utlåning. Under år 1967 beviljades nya krediter

av postbanken till ett belopp av 1,4 miljarder kr. och av kreditbanken med

något över en miljard kr. De båda bankerna svarade därmed tillsammans

för finansieringen av nära 1/4 av hela det under året igångsatta bostads­

byggandet.

En annan viktig sektor i de båda bankernas utlåningsverksamhet är kom­

munlånen. Dessa uppgick vid slutet av år 1967 i postbanken till 2 565

milj. kr. eller mer än 20 % av placeringarna. Beloppet motsvarar ca 1/6

av de totala kommunkrediterna. Postbanken är därmed vid sidan av spar­

bankerna den största kreditgivaren till kommunerna. Kreditbankens ut­

låning till kommunerna uppgick samma år till 119 milj. kr., dvs. ca 4 %

av utlåningen. Av större betydelse är emellertid kreditbankens förmedlings­

verksamhet i fråga om långfristiga krediter till kommunerna.

Tyngdpunkten i kreditbankens placeringar ligger på näringslivskrediter.

Dessa uppgick år 1967 till 1,4 miljarder kr. motsvarande drygt 45 % av

bankens utlåning. För postbankens del inskränker sig näringslivskredi-

terna till ett förhållandevis blygsamt innehav av obligationer emitterade av

industri- och trafikbolag.

2.1.3 Övriga rörelsegrenar

Vid sidan om in- och utlåningsverksamheten driver de båda bankerna

en rad andra rörelsegrenar. Viktiga sådana grenar är betalningsförmedling,

utlandsrörelse, datatjänst, ställande av bankgaranti, värdepappershandel,

medverkan vid obligations- och aktieemissioner och notariatverksamhet.

Av dessa rörelsegrenar driver postbanken endast de tre förstnämnda.

2.2 Samarbetspromemorian

2.2.1 Allmänna synpunkter

Utredningsmannen berör i sitt betänkande inledningsvis utvecklingsten­

denserna på kreditmarknaden. Det anförs i betänkandet att kraven på kre­

ditmarknadens förmåga att finansiera stora enskilda projekt skärps. Det­

ta sammanhänger med den ökande takten i näringslivets koncentra-

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

16

tionsprocess. Vid sidan härav krävs ökad kapacitet för att åstadkom­

ma samlade lösningar över större områden och med flera företag in­

vecklade. De nämnda förändringarna i näringslivets finansieringsbehov

har delvis mötts av ekonomisk-politiska åtgärder såsom tillskapandet av

Sveriges investeringsbank AB och har också påverkat den strukturella ut­

vecklingen på kreditmarknaden och de olika kreditinstitutens politik.

Samarbete mellan flera banker eller kreditinstitut, sammanslagningar av

institut samt tillkomsten av nya institutioner är ett uttryck för detta.

Den antydda koneentrationsprocessen har skapat problem beträffande

möjligheterna att upprätthålla en effektiv konkurrens på kreditmarknaden

och att ge de lånesökande företagen en reell valmöjlighet mellan olika kre­

ditgivare. Risk finns att låntagarnas möjligheter att välja mellan olika

kreditinstitut inskränks eller vid större projekt t. o. m. försvinner. Utred­

ningsmannen håller dock för troligt, att andra faktorer har avsevärt större

betydelse än själva koncentrationstendensen för begränsningar av konkur­

rensen och bristen på valmöjligheter för kreditkunderna. Dessa faktorer

sammanhänger med den bundenhet, som skapas av de traditionella rela­

tionerna mellan banker och låntagare samt av de olika finansiella kombi­

nationer, vari en stor del av det svenska näringslivet ingår.

Vid en jämförelse av postbankens och kreditbankens roller på kredit­

marknaden finner utredningsmannen, att dessa bankers inlåningsverksam-

het i stort sett är likartad, men att då det gäller utlåningssidan stora skill­

nader finns. Postbanken är enligt sitt placeringsreglemente hänvisad till

viss specificerad utlåning av huvudsaklig långfristig karaktär. Postbanken

spelar således en stor roll för bostadsbyggandets finansiering och har en

snabbt växande kommunal utlåning och annat slags finansiellt samarbete

med kommunerna. Banken har alltså hittills betraktats som till övervägande

del ett kapitalmarknadsinstitut med verksamheten begränsad till angivna

sektorer.

Kreditbanken däremot lyder under de liberalare rörelsereglerna i bank­

lagen och har därför i likhet med övriga affärsbanker större möjligheter

till differentiering av sina placeringar än postbanken, framför allt i fråga

om affärs- och näringslivskrediter.

Utredningsmannen har utgått från att postbankens rörelseregler kom­

mer att liberaliseras och samordnas med de rörelseregler som i proposition

till 1968 års höstriksdag (prop. 1968: 143) föreslagits gälla för affärsban­

ker, sparbanker och jordbrukskasserörelsen. Om en sådan samordning sker

får postbanken formellt möjlighet att driva samma typ av utlåningsverk-

samhet som kreditbanken.

2.2.2 Samarbete postbanken—kreditbanken

Mot bakgrund av utvecklingen mot större och slagkraftigare enheter på

kreditmarknaden och med tanke på det orationella i en samtidig uppbygg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

17

nåd av två statliga banker med likartade funktioner är det, framhåller ut­

redningsmannen, angeläget att möjligheterna till samverkan tas till vara

också inom den statliga banksektorn. Den allmänna målsättningen för de

statsägda instituten bör vara att verka för ökad konkurrens och bättre val­

möjligheter på kreditmarknaden. De nya krav som utvecklingen inom nä­

ringslivet ställer på kreditmarknaden inskärper ytterligare behovet av en

aktiv statlig politik i dessa hänseenden. Därvid bör det vara av stor be­

tydelse att kunna utnyttja den samlade styrkan och kapaciteten hos de två

statliga bankerna.

Samverkan mellan bankerna bör i första hand inriktas på områden, där

ett gemensamt utnyttjande av resurserna och ett direkt praktiskt samar­

bete kan stärka båda bankernas konkurrensförmåga samt befrämja deras

utvecklings- och förnyelsearbete. De kan därigenom bidra till att öka

kreditmarknadens effektivitet — bl. a. när det gäller att tillgodose stora

enskilda kreditbehov. En förstärkt statlig bankgrupp skulle också kunna

erbjuda nya valmöjligheter för kreditmarknadens kunder.

Samarbetet måste givetvis utformas så att det leder till ekonomiskt ut­

byte för båda bankerna. Det bör bygga på affärsmässiga principer och präg­

las av jämställdhet mellan de två instituten. Samarbetet mellan de två

instituten bör ske med utgångspunkt från de angivna målen och drivas så

att det leder till ett från företagsekonomisk synpunkt optimalt utbyte för

bankerna själva och uppfyller de allmänna krav som samhället ställer.

2.2.3 Former för samverkan

Samarbetet mellan de statsägda bankerna bör enligt utredningsmannens

förslag i första hand gälla utlåningssidan. Angivna områden för samarbete

samt motiv och former för en samverkan är i huvudsak följande.

Ett visst samarbete i fråga om bostadskreditgivning förekommer redan

nu mellan postbanken och kreditbanken. Vid stora byggnadsprojekt

har bankerna gått samman i konsortier för att gemensamt säkerstäl­

la kreditbehovet. En fortsättning och utökning av denna samarbets-

form är naturlig och önskvärd. De statsägda bankernas ambitionsnivå på

detta område måste vara hög och deras kreditgivning bör koordineras med

de bostadspolitiska målsättningarna. I sin byggnadskreditgivning bör ban­

kerna driva en aktiv priskonkurrens som syftar till en allmän nedpress-

ning av kostnaderna för byggnadskrediter. Ett led i en sådan politik bör

vara att bankerna prövar möjligheterna att genomföra en formellt eller

reellt integrerad bostadsfinansiering i första hand för det industriella byg­

gandet genom kreditarrangemang som täcker både byggnadstiden och den

långfristiga finansieringen i linje med de tankegångar som framförts av

delegationen för bostadsfinansiering.

Vad beträffar den långfristiga kredit som ersätter den kortfristiga bygg-

nadskrediten när byggnadsföretaget färdigställts, är de båda bankerna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

18

stor utsträckning beroende av att få byggnadskrediterna avlyftade till nå­

got bostadsfinansierande institut. Kreditbanken är delägare i ett kredit­

aktiebolag, Svensk Fastighetskredit AB, och får sina avlyft genom detta

företag eller genom Bostadskreditkassan.1 Postbanken däremot är i fråga

om avlyft väsentligen hänvisad till det senare institutet. För att de statliga

bankerna skall kunna förverkliga den målsättning på bostadskreditgiv-

ningens område som utredningsmannen skisserat och inom den statliga

bankgruppen åstadkomma en önskvärd integrering av bostadskrediter bör

det övervägas att de båda bankerna gemensamt bildar ett bolag för emission

av bostadsobligationer och avlyft av byggnadskrediter. Därigenom bör den

statliga bankgruppens kapacitet som kreditgivare till bostadsbyggandet vä­

sentligt kunna förstärkas.

Ett väsentligt mål i samarbetet mellan postbanken och kreditbanken bör

vara att ge ett effektivt bidrag till kreditgivningen till näringslivet. Utred­

ningsmannens motiv härför är främst det allmänna kravet på ökad kon­

kurrens och en större valfrihet på detta område samt ett rent företagseko­

nomiskt önskemål om en ökad differentiering av postbankens utlånings-

struktur. En förutsättning för att en samverkan skall komma till stånd är

att möjligheter skapas för postbanken att lämna näringslivskrediter. Som

redan nämnts, har utredningsmannen utgått från att sådana ändringar

kommer att göras i de författningar som reglerar postbankens verksamhet

att banken får i princip samma rörelseregler som övriga bankinstitut.

Det är emellertid, anförs det, inte rimligt att postbanken bygger upp en

fullständig organisation för sådan kreditgivning. Därför bör ett samarbete

etableras som innebär att kreditbankens kreditorganisation utnyttjas av

båda bankerna. Samarbetet bör utformas så att båda bankernas behov av

kundkontakt och fördelar på inlåningssidan kan tillgodoses.

På betalningsförmedlingens område representerar postbanken och kredit­

banken olika system (postgiro resp. bankgiro). I fråga om löneutbetalning

(postlön resp. checklön) är det enligt utredningen angeläget att åstadkom­

ma en ordning där de statliga bankerna ger en service som innebär tillgång

till de båda bankernas löneutbetalningssystem. I de fall att löneutbetalning­

en på ett arbetsställe i princip kommer att baseras på postlön hos postban­

ken (resp. checklön hos kreditbanken) bör alltså den enskilde löntagaren

ges valfrihet att i stället välja checklön hos kreditbanken (resp. postlön hos

postbanken) som alternativ. De närmare förutsättningarna härför bör ut­

redas av bankerna själva.

Vad gäller frågan om förhållandet mellan postgiro och bankgiro ter det

sig, med utgångspunkt från det orationella att arbeta med två girosystem,

lika angeläget att en samverkan också på detta område kommer till stånd

mellan postbanken och kreditbanken. En reglering av detta torde emeller­

tid kräva en allsidig översyn av hela betalningsförmedlingen i landet.

1 Fr. o. m. 1.1.1969 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

20

som övriga banker. Den nuvarande postbanksdelegationen bör ersättas av en

styrelse för postbanken.

Utredningsmannen föreslår att de båda bankernas ledningsfunktioner

samordnas i viss utsträckning. Kreditbankens styrelse får enligt bolagsord­

ningen bestå av högst tolv ledamöter. F. n. bestäms riktlinjerna för post­

bankens rent bankmässiga verksamhet (placerings- och räntefrågor m. in.)

av den s. k. postbanksdelegationen som består av fyra personer, nämligen ge­

neraldirektören i postverket, postbankschefen och två sakkunniga i fråga om

bank- och kreditväsendet. Samordningen bör ske genom att ett visst antal

styrelseledamöter är gemensamma för postbanken och kreditbanken. Den

grupp av ledamöter som skall vara gemensam för båda styrelserna bör bestå

av sex personer, nämligen generaldirektören och postbankschefen från post­

banken, styrelseordföranden och verkställande direktören från kreditbanken

samt därutöver ytterligare en ledamot från vardera bankstyrelsen.

Postbankens styrelse bör bestå av sju personer med generaldirektören i

postverket som ordförande, de övriga tre ledamöter som nu ingår i post­

banksdelegationen samt tre ledamöter från kreditbankens styrelse. I kredit­

bankens styrelse bör enligt förslaget ingå tre ledamöter från postbankens

styrelse.

I samband med dessa förändringar bör befogenheterna för postbankens

ledning väsentligt utvidgas. Detta gäller bl. a. i fråga om postbankens inre

organisation. Även huvudlinjerna i bankens organisation, vilka f. n. är fast­

ställda av statsmakterna, bör salunda fa fastställas av bankens styrelse.

För att postbanken skall kunna konkurrera med det privata bankväsendet

om dugande krafter för ledande poster i banken bör den vidare ges rätt att

själv kontraktsanställa viss personal. Postbankens styrelse bör också själv

få fastställa bankens vinst- och förlusträkning samt besluta om disposition

av vinstmedlen.

För att trygga den samverkan mellan postbanken och postverket, som ut­

redningsmannen förutsatt beslå, bör som f. n. viss identitet föreligga mellan

postbankens och postverkets ledning. Som nämnts består postverkets styrelse

av generaldirektören, ordförande, och sex ledamöter.

Den för postbanken och postverket gemensamma gruppen bör liksom f. n.

bestå av generaldirektören och två ledamöter. Med den skisserade organisa­

tionen kommer nyssnämnda styrelse närmast att få karaktären av ett sty­

relseorgan för den allmänna poströrelsen.

Vissa frågor, bl. a. sådana som rör postanstalts- och lantbrevbärarorgani-

salionen — t. ex. riktlinjer för kontorsetablering, öppethållande, personal-

dimensionering, sortimentsntveckling och redovisningssystem — är emeller­

tid angelägenheter som är gemensamma för allmänna poströrelsen och post­

banken. Dessa frågor bör behandlas i en för verket gemensam styrelse. I

denna styrelse bör ingå de speciella styrelseorganen för allmänna poströrel­

sen och postbanken. Den gemensamma styrelsen, som kommer att bestå av

totalt elva ledamöter, bör enligt förslaget benämnas poststyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

21

För att klarlägga hur samarbetet på verkställighetsplanet skall bedrivas

och utformas bör en samarbetsdelegation tillsättas. I delegationen bör ingå

de främsta medlemmarna i resp. banks direktion. Delegationen bör i sin tur

kunna tillsätta arbetsgrupper för speciella frågor. Ansvaret för sammankal­

landet av dessa organ kan lämpligen växla för ett år i taget. Det bör ankom­

ma på bankerna själva att finna formerna för detta samarbete.

2.4 Tidpunkt för genomförandet

Samarbetet bör enligt förslaget komma till stånd så snart det är möjligt.

Enligt utredningsmannens mening är det inte nödvändigt att avvakta den

förordade omorganisation av bankerna vartill såvitt gäller postbanken riks­

dagens medgivande behövs. Utredningsmannen föreslår därför att bankerna

snarast utser den förordade samarbetsdelegationen så att samarbetet på de

för detta mest näraliggande områdena snabbt kan komma igång. Samtidigt

härmed bör de ändringar göras i placeringsreglementet för postbanken, vilka

är nödvändiga för att samarbetet på utlåningssidan skall kunna påbörjas.

2.5 Remissyttrandena

2.5.1 Allmänna synpunkter

Utredningsmannens beskrivning av förhållanden och utvecklingstenden­

ser på kreditmarknaden samt av postbankens och kreditbankens nuvarande

rörelseinriktning har inte mött några gensagor från remissinstanserna.

Förslaget om ett vidgat samarbete mellan postbanken och kreditbanken

tillstyrks av nästan alla remissinstanser, nämligen statskontoret, riksrevi­

sionsverket, NO, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Svenska sparbanksföreningen och Postverkets tjänstemannaförbund. En­

dast Posttjänstemännens förening avstyrker ett samarbete i föreslagna for­

mer, medan bankinspektionen och Svenska bankmannaförbundet inte tar

ställning i huvudfrågan. Svenska bankföreningen motsätter sig inte en »na­

turlig samordning» av de båda bankerna.

Frågan huruvida det föreslagna samarbetet skapar ökade förutsättningar

för fri konkurrens på kreditmarknaden tas upp av några remissinstanser.

Statskontoret anser att kreditbanken kommer att få vissa konkurrensför­

delar jämfört med övriga affärsbanker genom samarbetet med Postbanken,

men finner inte detta olämpligt eller riskabelt. NO ser vissa risker för kon­

kurrenshämningar genom samarbetet och betonar vikten av att ledningarna

för de båda kreditinstituten beaktar de statliga bankernas betydelse som

aktiv konkurrensfaktor. Sparbanksföreningen finner det tvivelaktigt om

samverkan leder till en för kreditmarknaden nyttig konkurrensstimulans.

Fördelarna med en samordning ligger snarare på det företagsekonomiska

planet.

Riksbanksfullmäktige bedömer de omedelbara fördelarna av samarbetet

•|-3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158

22

som tveksamma, men finner det möjligt att samarbetet i framtiden kan bli

företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt fruktbart.

2.5.2 Former för samverkan

Utredningsmannens förslag för utformningen av samarbetet mellan post­

banken och kreditbanken diskuteras i sina delar av remissinstanserna.

Av de remissinstanser som yttrat sig om förslaget om inrättande av ett

nytt emissionsbolag tillstyrker riksrevisionsverket, bankinspektio­

nen, riksbanksfullmäktige, Svenska bankmannaförbundet och Posttjänste­

männens förening, medan Svenska bankföreningen och Svenska sparbanks­

föreningen avstyrker. De sistnämnda två instanserna anser att några nya

resurser skulle inte skapas genom något nytt bolag, och sparbanksförening­

en betvivlar att ett nytt institut skulle kunna bedriva någon aktiv priskon­

kurrens. En ytterligare uppdelning av marknaden skulle bara medföra ad­

ministrativa merbelastningar.

De flesta remissinstanserna lämnar utredningsmannens förslag om ett

samarbete vad gäller krediter till näringslivet utan erinran.

Riksrevisionsverket anser att det torde bli nödvändigt för postbanken att ha

personal på fältet som kan ge råd och anvisningar i åtminstone enklare kre-

ditgivningsfrågor. Detta bör särskilt beaktas i samarbetsdelegationens kom­

mande arbete. Riksbanksfullmäktige finner det rimligt att samarbetet främst

bör avse stora projekt, medan kreditbanken bör ansvara för utlåningen till

mindre och medelstora företag. Fullmäktige anför att fördelarna med en

samverkan är störst i vad gäller stora projekt och att en sådan inriktning

också bäst överensstämmer med postbankens organisatoriska uppbyggnad

och centraliserade kreditgivning.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att postbankens inriktning

på långfristiga kapitalplaceringar inom bostadsfinansiering och kommuner­

nas finansiering delvis dirigeras över till den affärs- och företagsmässiga

kreditmarknaden. Det är enligt föreningens mening på det förra området vi

ännu har en utpräglad bristsituation. Den administrativa merbördan som

skulle resultera för postbanken kan knappast heller anses rimlig.

Även bankinspektionen och riksgäldsfullmäktige anser att postbankens

huvudsakliga karaktär av kapitalmarknadsinstitut bör bibehållas.

Utredningsmannens förslag att postbanken och kreditbanken skall sam­

arbeta vad gäller löneutbetalningssystem tas upp av några re­

missinstanser. Sålunda finner statskontoret det naturligt att postbanken sö­

ker utvidga samarbetet att gälla samtliga affärsbanker. Svenska sparbanks­

föreningen och Svenska bankmannaförbundet begränsar inte samarbetet till

enbart affärsbankerna. Förbundet tillägger att postbanken bör acceptera

bankgiroanvisningar. Posttjänstemännens förening anför att svårigheter kan

uppkomma av konkurrensskäl om postbanken och kreditbanken får full in­

syn i bankgirot resp. postgirot.

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

23

Vad beträffar samverkan på dataområdet ställer sig Svenska bank-

mannaförbundet positivt. Riksbanksfullmäktige erinrar om att datatjänster

bedrivs enligt olika system i de båda bankerna, vilket åtminstone på kort

sikt försvårar ett samarbete.

Vad beträffar samverkan i övrigt anför riksbanksfullmäktige att fullmäk­

tige inte kan finna några skäl för att postbanken skulle delta i arbitrage-

verksamhet.

Däremot tillstyrker denna remissinstans, liksom riksgäldsfullmäktige och

riksrevisionsverket postbankens deltagande i obligationsemissioner. Svenska

bankföreningen finner det varken behövligt eller rationellt att postbanken

deltar i emissions-, fondhandels- eller notariatverksamhet.

I övrigt anser riksbanksfullmäktige att postbanken och ej enbart kredit­

banken skall få ställa bankgarantier.

2.5.3 Samarbetets organisation

Flera remissinstanser framför alternativa förslag i fråga om organisatio­

nen av samarbetet. Riksgäldsfullmäktige har emellertid inte prövat organi­

sationsfrågan, medan Svenska bankföreningen inte har någon erinran mot

utredningsmannens förslag.

Riksrevisionsverket och NO (förstahandsyrkande) anser att samarbetet

kan utövas genom den föreslagna samarbetsdelegationen utan att någon

omorganisation görs. Riksrevisionsverket föreslår att vardera postverket

och kreditbanken utser endast en ledamot i det andra företagets styrelse

för att tillgodose behovet av information och insyn.

Poststyrelsen har i sin inledningsvis nämnda promemoria föreslagit att

vardera postbanken och kreditbanken utser två ledamöter i det andra fö­

retagets styrelse. Flera remissinstanser ansluter sig till detta förslag. Så är

fallet med NO (andrahandsyrkande), Riksbanksfullmäktige och Postverkets

t jänstemannaförbund.

Posttjänstemännens förening och statskontoret anser också att endast

två ledamöter i postbankens styrelse bör komma från kreditbankens styrel­

se. Som motivering för sitt ställningstagande anför statskontoret att det kan

vara olämpligt att kreditbanken, som mera direkt konkurrerar med de pri­

vata affärsbankerna, får ett alltför dominerande inflytande i postbankens

styrelse. NO menar att en styrelseidentitet enligt utredningsmannens förslag

är ägnad att försvaga de båda bankernas möjligheter att var för sig verka

för ökad konkurrens och bättre valmöjligheter på kreditmarknaden. Riks­

banksfullmäktige framhåller att då »ingen fullständig identitet eftersträvas

mellan ledningarna för de två bankerna synes det också enligt fullmäktiges

mening vara fullt tillräckligt ur sam arbets synpunkt med sammanlagt fyra

gemensamma ledamöter».

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

2.5.4 Övriga frågor

Riksrevisionsverket anser att ägaren/staten bör fastställa postbankens ba­

lansräkning och vinst- och förlusträkning samt fatta beslut om disposition

av bankens vinst. Bankinspektionen anser att detta bör åligga postverkets

styrelse.

Riksrevisionsverket är vidare av den meningen att postbanksstyrelsen inte

skall få bestämma huvudlinjerna i bankens organisation samt att frågan om

kontraktsanställning, som gäller alla affärsverk, bör lösas i ett större sam­

manhang.

Postverkets tjänstemannaförbund ansluter sig till förslag som syftar till

rationell organisation, men kan inte biträda förslag som kan försämra nu­

varande anställningsvillkor för postbankens personal. Förbundet har ingen

invändning mot kontraktsanställning av personal i ledande ställning men

kan inte acceptera någon »utjämning» av anställningsvillkor mellan post­

banken och kreditbanken.

2.5.5 Tidpunkt för genomförandet

Riksrevisionsverket anser liksom utredningsmannen att den förordade

samarbetsdelegationen kan starta sitt arbete och att samarbetet mellan de

två bankerna på utlåningssidan kan påbörjas utan att den föreslagna om­

organisationen av bankerna behöver genomföras.

Bankinspektionen framhåller att samarbetet kan inledas och ta form

utan avvaktande av statsmakternas beslut om ny förordning för postban­

ken.

2.6 Departementschefen

2.6.1 Allmänt

Strukturrationaliseringen och utvecklingen av nya produkter och pro­

duktionsprocesser inom näringslivet leder till att kreditefterfrågan delvis

ändrar karaktär. Kraven på långfristiga krediter ökar och behov uppkom­

mer av krediter av en storleksordning i enskilda fall som man tidigare haft

att räkna med endast undantagsvis. Kreditväsendet har i betydande ut­

sträckning anpassats till denna utveckling bl. a. genom tillskapande av nya

kreditkanaler och genom samverkan emellan bestående kreditinstitut. De

viktigaste nya kreditkanalerna har tillkommit genom Allmänna pensions­

fonden och Sveriges investeringsbank AB. För finansiering av stora projekt

förekommer det vidare inte sällan att flera affärsbanker förenar sina resur­

ser. Samverkan mellan affärsbankerna kan också ta sig uttryck i gemensamt

ägda institut för långfristig bostadsfinansiering.

I promemorian om ökat samarbete mellan postbanken och kreditbanken

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

25

föreslås samverkan på ett flertal konkreta områden. Principen bör enligt

promemorian vara att samverkan mellan de båda bankerna i första hand

inriktas på områden där ett gemensamt utnyttjande av resurserna och ett

direkt praktiskt samarbete kan stärka båda bankernas konkurrensförmåga

samt främja deras utvecklings- och förnyelsearbete. Förslaget utgår från

att postbanken behåller sin företagsform och även i fortsättningen utgör

en huvudenhet inom postverket samt att postbanken i princip ges samma

rörelseregler som övriga kreditinstitut.

Förslaget om ett vidgat samarbete mellan de båda statliga bankerna har

tillstyrkts av nästan alla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Några

remissinstanser anser det tveksamt om förslaget leder till ökad konkur­

rens och understryker vikten av att ledningarna för de båda bankerna be­

aktar de statliga bankernas betydelse som konkurrensfaktor.

Mot bakgrund av de utvecklingstendenser jag nyss kort skisserade fram­

står ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna som ett naturligt

led i en politik som syftar till att anpassa organisationen av kreditgivningen

till utvecklingen inom näringslivet och byggnadsverksamheten. De båda

statliga bankerna svarar tillsammans för en kreditgivningskapacitet som

betydligt överstiger något av de privata institutens. De kommer därför i sam­

verkan att erbjuda ett slagkraftigt alternativ till de privata instituten och

därigenom aktivt bidra till en utveckling av kreditmarknaden i riktning mot

bättre funktionsduglighet och kundservice. Samarbetspromemorians förslag

bör enligt min mening i allt väsentligt genomföras.

En förutsättning för det ökade samarbetet är att postbankens rörelse-

regler anpassas till de regler som gäller för övriga bankinstitut. Jag avser

att i det följande lägga fram förslag med denna innebörd.

Promemorian utgår från att postbanken organisatoriskt även i fortsätt­

ningen skali utgöra en huvudenhet inom postverket. Övervägande skäl,

bl. a. de nära relationerna mellan postverket och postbanken, talar enligt

min mening för att postbankens nuvarande ställning inom postverket inte

ändras. Den bör alltså även i fortsättningen ingå som en huvudenhet inom

postverket.

Förslaget nödvändiggör vissa organisatoriska ändringar i ledningsorga­

nen för postverket och postbanken. Huvuddragen i den nuvarande organi­

sationen har beslutats av riksdagen. Jag återkommer i det följande till

dessa frågor, som bör underställas riksdagen. Samarbetets närmare inne­

håll bör utformas i samråd mellan de båda bankerna och inte regleras ge­

nom beslut av statsmakterna.

2.6.2 Samarbetets innehåll

Samarbetet mellan postbanken och kreditbanken skall enligt samarbets-

promemorian i första hand gälla utlåningssidan. Någon mera genomgri­

pande förändring i postbankens traditionella inriktning på bostads- och

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

kommunkrediter åsyftas inte. Jag anser det angeläget att samarbetet utfor­

mas enligt de riktlinjer som förordats i promemorian. Dessa är i korthet

följande.

Ett viktigt område för samarbetet är bostadskreditgivningen. Det fram­

står som ett starkt önskemål att det samarbete mellan de båda bankerna

som redan finns fortsätts och utökas. Det är angeläget att kreditgivningen

anpassas till de bostadspolitiska målen och att bankerna genom en aktiv

priskonkurrens bidrar till en allmän nedpressning av kostnaderna för bygg-

nadskrediter. Möjligheterna att i första hand för de stora fleråriga bostads­

projekten tillhandahålla bostadskrediter som täcker både byggnadstiden och

den långfristiga finansieringen bör prövas. Bankerna bör bl. a. med hänsyn

härtill och till storleken av deras engagement på bostadskreditgivningens

område tillsammans bilda ett bolag för emission av bostadsobligationer och

avlyft av byggnadskrediter.

De ändrade rörelsereglerna som jag i det följande förordar kommer att

möjliggöra för postbanken att i större utsträckning än f. n. lämna krediter

till näringslivet. En ökad sådan lcreditgivning bör komma till stånd i det

dubbla syftet att öka konkurrensen på denna del av kreditmarknaden och att

av företagsekonomiska skäl ytterligare differentiera postbankens utlåning.

För denna utlåning bör postbanken utnyttja kreditbankens kreditprövnings-

organisation.

I fråga om betalningsförmedling representerar postbanken och kredit­

banken olika system, postgiro resp. bankgiro. I fråga om löneutbetalningen

har de båda bankerna genomfört olika system, postlön resp. checklön. Det

är önskvärt att en ordning genomförs som ger den enskilde löntagaren möj­

lighet att välja mellan dessa alternativ. Den enskilde löntagaren bör alltså

kunna välja postlön även om arbetsgivarens löneutbetalning baseras på

checklön och vice versa. De närmare förutsättningarna för detta får utre­

das av bankerna själva.

De båda bankerna bör eftersträva ett samarbete på dataområdet. Ett sam­

arbete på detta område kan innebära möjligheter till rationaliseringsvins­

ter. Med hänsyn till att postbanken och kreditbanken var för sig redan byggt

upp moderna dataanläggningar torde emellertid ett närmare samarbete på

detta område kunna förverkligas först efter en viss tid.

Samarbete bör inledas på alla områden där det kan ge ekonomiskt ut­

byte för båda bankerna. Detta kan bl. a. gälla utlandsrörelsen. I de fall den

ena bankpartnern tillhandahåller tjänster som inte ingår i den andra

partnerns verksamhet får resp. bank inrikta sig på en aktiv försäljning av

partnerns sortiment. Som exempel kan anges ställande av bankgarantier,

medverkan vid aktieemissioner, notariatverksamhet m. m.

28

organisation fastställs enligt nuvarande ordning av statsmakterna. Beslu­

tanderätten i sådana frågor föreslås i fortsättningen ligga hos styrelsen. Den­

na skall enligt förslaget fastställa bankens vinst- och förlusträkning och be­

sluta om disposition av vinstmedel. För att effektivt kunna konkurrera med

det övriga bankväsendet förordas att styrelsen ges rätt att kontraktsanställa

personal i ledande befattningar.

Postbanken skall enligt förslaget även i forsättningen vara anknuten till

postverket som en enhet inom detta. Många frågor, t. ex. riktlinjer för kon-

torsetablering, öppethållande och personaldimensionering, kommer därför

att vara gemensamma för den allmänna poströrelsen och postbanken. Frå­

gor av denna typ bör behandlas i en gemensam styrelse, sammansatt av post­

verkets och postbankens styrelse. Denna kommer enligt förslaget att ha

elva ledamöter, dvs. sju från vardera styrelsen, varav tre är gemensamma.

Den närmare utformningen av samarbetet mellan de båda kreditinstitu­

ten föreslås åligga en särskild samarbetsdelegation, i vilken de främsta med­

lemmarna i resp. banks direktion skall ingå.

Som jag tidigare redovisat har nästan alla remissinstanser tillstyrkt att

postbanken och kreditbanken inleder ett närmare samarbete. Många har

emellertid synpunkter på sammansättningen av styrelserna för de båda kre­

ditinstituten. Vissa instanser anser att samarbetet kan åstadkommas genom

den nyssnämnda samarbetsdelegationen och att följaktligen några för de

båda instituten gemensamma styrelsemedlemmar inte behöver utses. Fler­

talet remissinstanser ansluter sig emellertid till förslaget om en delvis ge­

mensam personsammansättning, även om åsikterna om antalet gemensam­

ma ledamöter varierar.

För egen del anser jag att samarbetet bäst tryggas genom att de båda ban­

kerna tillförsäkras en tillräckligt omfattande representation i resp. beslu­

tande organ. Det av vissa remissinstanser framförda förslaget att bankernas

samarbete skulle utformas uteslutande i en samarbetsdelegation kan jag

därför inte biträda. Det är tvärtom enligt min mening väsentligt att de båda

bankerna i största möjliga utsträckning blir representerade i varandras sty­

relser för att även i formellt beslutande organ dra upp riktlinjerna för sam­

arbetet. Den ömsesidiga representationen bör alltså vara så stor som möjligt.

Jag tillstyrker därför förslaget om att antalet gemensamma ledamöter skall

vara sex. Postbanken bör således ledas av en styrelse bestående av sju leda­

möter, nämligen generaldirektören i postverket, tillika ordförande, post-

bankschefen, två ledamöter i styrelsen för den allmänna poströrelsen med

sakkunskap i bank- och kreditfrågor samt tre ledamöter från kreditbankens

styrelse. Jag vill i detta sammanhang anmäla att den i promemorian

föreslagna samarbetsdelegationen redan börjat sitt arbete. Jag ämnar senare

föreslå Kungl. Maj :t att utse ordförande i delegationen. Mot förslaget om

ett gemensamt styrelseorgan för den allmänna poströrelsen och postbanken

har jag inte heller någon erinran. Denna styrelse bör i enlighet med förslaget

bestå av elva ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

30

vudsak i 10—12 §§. I postsparbanken innestående medel skall styrelsen

förvalta och fruktbargöra enligt grunder som Kungl. Maj :t bestämmer. För

att tillgodose tillfälligt penningbehov för banken får styrelsen begagna kre­

dit i checkräkning hos riksbanken eller svensk bank eller ta upp lån på an­

nat sätt. Styrelsen har också rätt att i samband med återlån ta upp lån hos

allmänna pensionsfonden. Styrelsen skall vidare varje år upprätta särskilt

bokslut för rörelsen. Vinst på rörelsen skall tills vidare avsättas till en re­

servfond.

I övrigt innehåller PbF föreskrifter om dödande av förkommen motbok,

ombud för postsparbanksrörelsen, ränta på insatta medel, preskription, viss

portofrihet och om tystnadsplikt.

Ändamålet för postgirorörelsen, som startade år 1925, anges i 1 § PgF vara

att underlätta betalningsrörelsen och befrämja sådana betalningsmetoder

som är ägnade att minska användandet av kontanta medel. Förutom före­

skrifter om vilka avgifter och villkor i övrigt som gäller för innehavare av

postgirokonto innehåller PgF i övrigt motsvarande bestämmelser som PbF

om förvaltning av innestående medel, upptagande av lån, tystnadsplikt och

avsättning av vinst till reservfond. I fråga om avsättning till reservfond

gäller dock den begränsningen att av vinsten får efter Kungl. Maj :ts bestäm­

mande årligen högst hälften föras till fonden.

MplR som trädde i kraft den 1 januari 1969 samtidigt med nya rörelse-

regler för övriga bankinstitut, innehåller fyra paragrafer. MplR är gemen­

samt för postsparbanks- och postgirorörelserna, vilket framgår av uttrycket

postbanken. Detta används nämligen sedan år 1965 som samlingsbegrepp för

båda rörelsegrenarna.

1 1 § MplR anges efter mönster av den nya banklagstiftningens kapital-

täckningsbestämmelser hur postbankens tillgångar får placeras eller m. a. o.

vilken kreditgivning som banken får bedriva. — Kapitaltäckningsbestämmel-

serna är utformade som placeringsregler differentierade i fyra grupper A—D

efter den med placeringarna förenade förlustrisken. Grupp A omfattar pla­

ceringar med ingen eller ringa förlustrisk, exempelvis fordringar hos riks­

banken och riksgäldskontoret, guldkantade obligationer och fordringar för

vilka staten, kommun eller bank svarar. Till grupp B har förts tillgångar

som bedömts innefatta relativt obetydliga men ändock större riskmoment

än placeringar som förts till grupp A. Grupp B omfattar exempelvis full­

goda obligationer, fordringar hos utländsk bank och fordringar mot be­

tryggande inteckningssäkerhet. Grupp C och D omfattar mer riskbetonade

placeringar, exempelvis fordringar med säkerhet av inteckningar i industri­

fastighet eller aktier och fordringar utan formell säkerhet.

Postbanken får enligt 1 § punkterna 1—3 och 6 MplR i princip placera

medel endast i tillgångar som är att hänföra till grupperna A och B en­

ligt kapitaltäckningsbestämmelserna. Två undantag gäller emellertid. Post­

banken får lämna ut lån dels enligt 1 § punkten 4 mot annan säkerhet

Kungl. Maj ds proposition nr 158 år 1969

32

förslaget att den statsgaranti som nu gäller för insättarmedlen skall slo­

pas och att postbanken i stället i fortsättningen skall vara underkastad

samma kapitaltäckningskrav som övriga bankinstitut. Dessa krav inne­

bär kort uttryckt att mot bankens placeringar och den förlustrisk de med­

för skall i banken stå ett riskkapital av viss minsta storlek. Poststyrelsen

framhåller i detta sammanhang att principen om möjligast lika villkor

för konkurrerande statliga och privata företag förverkligas bättre och säk­

rare om det statliga företaget underkastas samma krav som ställs på kon­

kurrenterna. I vissa hänseenden är förhållandena så olika för det stat­

liga företaget och dess konkurrenter, att samma regler inte kan tillämpas,

men i fråga om kapitaltäckningsreglerna för banken finns enligt styrelsens

mening inget hinder för gemensamma regler.

Poststyrelsen har övervägt i vad mån förordningen om postbanken i lik­

het med banklagarna vid sidan av rörelsereglerna skall innehålla också

andra bestämmelser. Därvid har styrelsen diskuterat bl. a. om en motsva­

righet till banklagarnas årsredovisnings- och balansvärderingsregler bör in-

flyta i förordningen. Postbanken upprättar f. n. årsredovisning i huvud­

sak enligt föreskrifter, anvisningar och praxis, som gäller för affärs-

verksredovisning. De balansvärderingsregler som gäller för andra bankinsti­

tut är av delvis annat innehåll och de utgör dessutom en förutsätt­

ning för tillämpningen av bestämmelserna om kapitaltäckning. Enligt des­

sa skall tillgångarna beräknas efter sina bokförda värden. Banklagarnas

värderingsregler är också avsedda att garantera att tillgångar tas upp till

betryggande värden. Poststyrelsen anser med hänsyn till det anförda nöd­

vändigt att i förordningen om postbanken ta in bestämmelser om årsredo­

visning motsvarande de som finns i övriga banklagar.

Enligt poststyrelsens mening bör postbanken i likhet med övriga bank­

institut vara underkastad tillsyn av bankinspektionen. Föreskrift härom

bör tas in i förordningen. Revisionen av postbanken bör som f. n. om­

besörjas av riksrevisionsverket.

Sammanfattningsvis innebär poststyrelsens förslag att postbanken skall

redovisa kapital i samma utsträckning som andra banker och ha balans­

värderingsregler, som föranleder nedskrivningar av tillgångar med fluk­

tuerande värden till en nivå, som kan anses betryggande från vanliga

bankmässiga synpunkter. Härigenom kan den formella statliga garantin

mot insättarna slopas. Poststyrelsen förutsätter att postbanken kommer

att bli så konsoliderad att banken i händelse av att den träffas av för­

luster, liksom andra bankinstitut skall kunna täcka förlusterna med egna,

dolda och öppet redovisade kapitalreserver utan statsmakternas mellan-

komst. Härigenom och genom lagstiftningens utformning i allmänhet kom­

mer postbanken inte att på samma sätt som f. n. behöva repliera på statens

ansvar för bankens förbindelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

34

riskkapital. Detta krav på kapitaltäckning, som i fråga om övriga bankinsti­

tut motiverats av en önskan att skydda insättarna för eventuella förluster i

bankernas kreditgivningsverksamhet, motsvaras för postbankens del f. n.

av att staten garanterar insättarmedlen. Poststyrelsen föreslår att denna

garanti skall slopas.

I övrigt innehåller förslaget om nya rörelseregler i huvudsak bestämmel­

ser om årsredovisning och balansvärdering efter mönster av vad som gäller

för affärsbankerna och föreskrift om att postbanken i likhet med övriga

bankinstitut skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

Förslaget om nya rörelseregler för postbanken har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Bankinspektionen

och bankföreningen har emellertid uttalat viss tveksamhet. Bankinspektio­

nen, som inte är övertygad om behovet att nu införa den föreslagna förord­

ningen, framhåller att postbanken redan med nuvarande regler har förut­

sättningar för ett samarbete med kreditbanken. Bankföreningen ifrågasät­

ter med hänsyn till den betydelsefulla roll som postbanken spelar och även

i framtiden bör spela på marknaden för långfristiga krediter om det är

önskvärt att inordna postbanken i det system av enhetliga rörelseregler som

gäller för övriga bankinstitut. Riksbanksfullmäktige, som hör till de remiss­

instanser som tillstyrker förslaget, anför i viss mån liknande synpunkter

som bankföreningen och förklarar att den ökade frihet som den föreslagna

förordningen skulle innebära inte får tas till intäkt för något radikalt av­

brott i postbankens traditionella utlåningsinriktning.

Jag har tidigare i den proposition som låg till grund för den samordnade

banklagstiftningen uttalat att alla bankinstitut bör drivas på i princip lik­

artade villkor och att detta skall gälla även postbanken (se prop. 1968: 143

s. 66). Detta innebär att varje bankinstitut skall ha legal rätt att driva

alla inom bankväsendet förekommande rörelsegrenar och vara underkastat

samma krav på kapitaltäckning och likviditet. Något som ändrar min stånd­

punkt i denna fråga har inte förekommit. Tvärtom talar också det samarbe­

te mellan postbanken och kreditbanken som jag tidigare föreslagit för att

postbanken inordnas i systemet av enhetliga rörelseregler för bankinstitu­

ten. Om så inte sker skulle samarbetet i fråga om vissa projekt kunna häm­

mas genom att postbanken inte hade formell rätt att delta i projektet.

De balansvärderingsregler, som föreslås gälla för postbanken, hör intimt

samman med de föreslagna kapitaltäckningsbestämmelserna och innehåller

preciserade krav på hur bankens tillgångar skall värderas. Enligt dessa vär­

deringsregler, som motsvarar dem som tillämpas av övriga bankinstitut,

skall för att ta ett exempel postbankens obligationsportfölj tas upp till högst

det verkliga värdet, dvs. marknadsvärdet. Så sker inte nu och postbanken har

f. n. ett betydande nedskrivningsbehov för sina långfristiga placeringar. Till-

lämpningen av kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna kom­

mer otvivelaktigt, som också poststyrelsen framhållit, att medföra en nyttig

Kungl. Maj:ts proposition nr t58 år 1969

35

och nödvändig konsolidering av postbanken. Konsolideringen förutsätter

emellertid en viss kapitaluppbyggnad av postbanken. Till kapitaltäcknings-

frågan och problem som hör samman därmed återkommer jag i det följan­

de.

På grundval av det anförda förordar jag att i princip de rörelse- och ba­

lansvärderingsregler som gäller för övriga bankinstitut skall gälla också för

postbanken. Slopandet av den statliga garantin för insättarmedel är enligt

min mening att uppfatta som eu formell ändring. Staten kommer givetvis

också i fortsättningen att reellt ansvara för de medel som satts in i post­

banken.

I vilken omfattning postbanken kommer att kunna utnyttja de nya rörel­

sereglerna är svårt att förutse. Några drastiska förändringar av den verk­

samhet som f. n. är karaktäristisk för postbanken kan knappast antas in­

träffa. Marginella förskjutningar i rörelsen och i förhållande till övriga

bankinstitut är däremot sannolika. Sådana marginella förskjutningar är en­

ligt min uppfattning av väsentlig betydelse för möjligheten att åstadkomma

en bättre fungerande kreditmarknad. Störningar på kreditmarknaden av

den typ, som riksbanken varnar för, skall inte tillåtas uppkomma som följd

av de liberaliserade rörelsereglerna för postbanken eller av samarbetet mel­

lan de statliga bankerna.

Poststyrelsens förslag om att postbanken skall stå under tillsyn av bank­

inspektionen instämmer jag i. Tillsynen behövs visserligen inte enligt det ti­

digare sagda till skydd för insättarnas medel men det är av stort värde att

postbanken underkastas tillsyn från samma utgångspunkter som övriga

bankinstitut, inte minst med tanke på samarbetet med kreditbanken.

Eftersom den nya författningen om postbanken är avsedd att beslutas av

Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt bör den betecknas lag. Till frågor

om den närmare utformningen av lagen återkommer jag i det följande.

4» Kapitalbildning, avkastning m. in.

4.1 Gällande ordning

Postbanken ingår som tidigare nämnts organisatoriskt i postverket. Det

statskapital, som verket förvaltar och som i rikshuvudboken är upptaget som

Postverkets fond, bildas genom investeringsanslag över kapitalbudgeten i

riksstaten för förvärv av tillgångar av i huvudsak två slag, fastigheter och

fordon. Finansiering av andra investeringar, t. ex. sorteringsmaskiner, da­

torer och andra kontorsinventarier, sker med verkets löpande inkomster.

För postbankens verksamhet upprättas särskilt bokslut. I detta redovi­

sas dock f. n. inte någon del av postverkets statskapital och de mot detta

svarande tillgångarna. Däremot redovisas där kapital av annat slag, näm­

ligen en reservfond, som har bildats genom avsättning av i postbankens

rörelse uppkommen vinst. Reservfonden uppgår till 25,4 milj. kr. Senaste

avsättningen till fonden skedde år 1949.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

36

För postverket anses gälla samma avkastningsskyldighet som för fler­

talet andra affärsverk, nämligen att det till statsverket inlevererade över­

skottet skall motsvara en tillfredsställande avkastning på det disponerade

statskapitalet, dvs. det kapital, som staten tillskjntit över kapitalbudgeten.

I genomsnitt för den gångna delen av 1960-talet har nettoöverskottet utgjort

ca 11 % av disponerat statskapital.

Genom internfakturering mellan postverkets olika verksamhetsområden

betalar postbanken för samtliga ianspråktagna tjänster. I ersättningen in­

går ränta på den del av statskapitalet som är bundet i tillgångar vilka ut­

nyttjas av banken. Härigenom fullgör banken sin del av avkastningsskyl-

digheten. Hittills under 1960-talet har därutöver en särskild vinstleverans

på 14 milj. kr. skett för verksamhetsåret 1963. I övrigt har överskotten dis­

ponerats för nedskrivning av bankens placeringar.

4.2 Tidigare förslag

Kreditinstitututredningen, vilken jag berört i inledningen, har bl. a. be­

handlat frågan om postbankens kapital och avkastning. Utredningen anför­

de att en utjämning av skillnaderna mellan postbanken och övriga bankin­

stitut i fråga om krav på eget kapital skulle kunna ske genom att redan be­

fintlig reservfond ökas. Den formella statsgarantin för insättarmedel skulle

härvid avvecklas. Kravet på eget kapital skulle kunna kombineras med ett

krav på avkastning av bankens kapital motsvarande förslagsvis lägst den

normalränta efter vilken avkastningen av statens kapitalfonder beräknas.

I beskattningshänseende skulle i någon mån likställdhet kunna åstadkom­

mas genom att postbanken ålades att inleverera viss andel av årsvinsten till

statsverket.

Utredningen ansåg dock att frågan om eget kapital, avkastning, beskatt­

ning etc. enklast skulle kunna lösas för postbanken som ett fristående före­

tag och förordade att postbanken skulle ombildas till ett aktiebolag. I sam­

band därmed borde postbankens reservfond konverteras till aktier, till vilka

postverket skulle bli ägare. Utredningen förutsatte att bankens vinst vid de

före bolagsbildandet liggande boksluten skulle avsättas till reservfond. Det

ytterligare kapital som skulle komma att erfordras för att motsvara kapital­

kravet, kunde erhållas dels genom utgivande av förlagsbevis, vilka enligt

utredningens förslag i viss utsträckning borde få jämställas med eget kapi­

tal i kapitaltäckningshänseende, dels genom anslag över kapitalbudgeten.

Utredningen påpekade att en från konkurrenssynpunkt väsentlig fördel med

den föreslagna aktiebolagsformen skulle vara att postbanken som aktiebo­

lag i fråga om skattskyldighet skulle underkastas samma regler som andra

aktiebolag.

Mot utredningens förslag att ombilda postbanken till aktiebolag reserve­

rade sig tre ledamöter. Även flertalet remissinstanser var negativa till detta

förslag och ansåg att kraven på kapital, avkastning etc. skulle kunna till­

godoses med bibehållen företagsform för postbanken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

37

4.3 Poststyrelsens förslag

4.3.1 Kapitalredovisning och avkastningsskyldighet

Poststyrelsen anför att en samordning med andra banker av regelsyste­

met i fråga om kapitaltäckning jämte tillämpning av samma balansvärde­

ringsregler är både möjlig och lämplig. Poststyrelsen anser sig — med stöd

av bl. a. uttalande i prop. 1968: 143 — i princip böra utgå från att de nya

enhetliga rörelsereglerna skall tillämpas även för postbanken. Detta inne­

bär att banken skall uppfatta sig som ansvarig direkt mot insättarna på

samma sätt som andra banker. Postbanken blir härigenom i behov av ka­

pital och av konsolidering för att själv kunna garantera insättarnas säkerhet

och därmed fylla sin uppgift enligt det nya systemet.

Poststyrelsen framhåller att en riktpunkt måste vara, att postbanken i

fråga om kapitaluppbyggnad, avkastning m. m., ges sådana villkor att den

vid en allsidig värdering kan sägas bli varken gynnad eller missgynnad i för­

hållande till konkurrerande bankföretag. Enligt styrelsens mening talar

tungt vägande skäl för att de företagsekonomiska och övriga riktlinjer, som

framlagts av affärsverksutredningen (SOU 1968:45) skall tillämpas för

postbanken i den mån inte bankverksamhetens särpräglade förutsättningar

kan kräva en särreglering.

I frågan om tillgodoseende av kapitalbehovet till följd av kapitaltäck-

ningsreglerna anser poststyrelsen att kapital i princip bör anskaffas på två

olika sätt, nämligen genom tillskott av statsmedel eller genom avsättning

av vinstmedel. Styrelsen finner det naturligt med tanke på postbankens

ställning som en del av ett statligt affärsverk, att tillskott av statsmedel ut­

går till kapitaluppbyggnaden i banken. Enligt poststyrelsen bör anslag över

kapitalbudgeten, såsom hittills, beviljas för att finansiera sådana anlägg­

ningstillgångar, som erfordras för postbankens verksamhet. Styrelsen an­

ser det även ligga i linje med de allmänna principiella synpunkter, som

framförts av bl. a. kreditinstitututredningen och affärsverksutredningen, att

anslag över kapitalbudgeten i mån av behov också skall kunna anvisas så­

som särskilda kapitaltillskott för att banken skall kunna uppfylla de krav

som kapitaltäckningsreglerna uppställer.

Med de termer som affärsverksutredningen använder föreslår poststyrel­

sen att postbankens statskapital skall utgöras av dels verkskapital, dels

statsverkslån, och att banken skall erlägga utdelning på verkskapitalet och

ränta på statsverkslånet samt därutöver viss motsvarighet till statlig in­

komstskatt.

Poststyrelsen föreslår också att — med ändring av gällande ordning —

en särredovisning görs i postverkets räkenskaper så att i postbankens ba­

lansräkning bokförs de tillgångar som används av banken och den del av

statskapitalet som svarar mot dessa tillgångar, samt att banken direkt skall

38

svara för de ekonomiska förpliktelser, som är förenade med ifrågavarande

kapitaltillskott från statens sida.

Vad beträffar kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel i rö­

relsen anför poststyrelsen följande. Avsättning bör kunna ske vid faststäl­

lande av årsbokslutet i den mån behov och möjlighet föreligger att dispo­

nera tillgängliga överskottsmedel för här ifrågavarande ändamål. Härvid

bör hälften av överskottsbeloppet tillföras verkskapitalet och kunna be­

traktas som beskattade vinstmedel. Återstoden bör anses som skattemotsva-

righet, vilken emellertid automatiskt återlånas och bokförs som statsverks­

lån.

Poststyrelsen påpekar också att enligt affärsverksutredningens förslag

skall affärsverkens fondcringar användas som finansieringskälla vid an­

skaffning av tillgångar och minska eljest erforderligt investeringsbemyn-

digande. Med tanke på syftet med den föreslagna speciella befogenheten att

göra avsättningar anser styrelsen en annan regel böra gälla. Frågan om och

i vad mån gjord avsättning skall påverka investeringsbemyndigande bör

enligt poststyrelsens mening prövas av statsmakterna vid närmast komman­

de tillfälle då äskande framställs om anslag över kapitalbudgeten för ban­

kens behov.

Styrelsen förordar vidare att postbanken bör äga rätt att balansera vinst­

medel och avsätta dylika medel till dispositionsfond, varvid förutsätts att

skattemotsvarighet erläggs till staten. På dispositionsfond och balanserade

vinstmedel bör enligt poststyrelsens uppfattning avkastning till statsverket

inte utgå.

Styrelsen anser att verkskapital, statsverkslån, dispositionsfond och ba­

lanserade vinstmedel bör räknas till postbankens risktäckande kapital.

Poststyrelsens förslag vad gäller kapitalbildning, avkastning m. m. byg­

ger som framgår av det nämnda i stor utsträckning på affärsverksutred­

ningens förslag. Styrelsen anser emellertid att dess förslag kan tillämpas

även om affärsverksutredningens förslag i dessa avseenden inte kommer

att genomföras för affärsverken i allmänhet.

4.3.2 Kapitalbehov

Poststyrelsens beräkningar visar att det kapital som skulle erfordras, om

kapitaltäckningsreglerna tillämpats på postbankens placeringar per den

31 december 1968, uppgår till ca 60 milj. kr. Om bankens rörelse antas växa

i samma takt som under de senaste 10 åren (= 8 % per år) kommer be­

hovet av kapital vid oförändrad placeringsstruktur att stiga till drygt 95

milj. kr. 1975 och till nära 140 milj. kr. år 1980. Ett ökat krav uppkommer

givetvis vid en inriktning mot mera riskbetonade krediter, vilket de nya rö­

relsereglerna medger.

I sammanhanget berör poststyrelsen behovet av att skriva ned vissa av

bankens placeringar. En mycket betydande del av bankens placeringar löper

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

39

med fast ränta och nedskrivningsbehovet fram till år 1975 inklusive ned­

skrivning av nytillkommande placeringar uppskattas av styrelsen (i april

1969) till ca 150 milj. kr.

Vad beträffar möjligheten att tillgodose kapitalbehovet genom anslag

över kapitalbudgeten för finansiering av anläggningstillgångar för post­

bankens behov redovisar poststyrelsen ett omfattande nybyggnadsprogram,

för vilket kostnaden fram t. o. m. år 1972 beräknas uppgå till 63 milj. kr.

För en senare etapp, som möjligen kan påbörjas före 1975, kan endast

en grov approximation av kostnaderna till ca 50 milj. kr. göras.

Man kan enligt poststyrelsens uppfattning inte räkna med att bankens

behov av risktäckande kapital helt kan tillgodoses genom att banken till­

förs statskapital genom investeringsanslag till byggnadsändamål. Styrelsen

anser sålunda att man vid en realistisk bedömning bör utgå ifrån att den

erforderliga kapitaluppbyggnaden måste ske antingen genom att anslag

anvisas över kapitalbudgeten såsom kapitaltillskott, vilket disponeras som

förlagsmedel, eller genom att vinstmedel jämte skattemotsvarigheten här­

till avsättes för ökning av statskapitalet eller genom att båda dessa två

former för att höja det risktäckande kapitalet utnyttjas.

Enligt poststyrelsens mening bör postbankens strävan vara att successivt

bygga upp det risktäckande kapitalet genom avsättning av vinstmedel jämte

skattemotsvarigheten härtill, varvid dock måste beaktas det ackumulerade

nedskrivningsbehovet fram till år 1975 på ca 150 milj. kr. Under den senas­

te tioårsperioden har postbanken redovisat ett genomsnittligt årligt överskott

på 44 milj. kr. Då poststyrelsen föreslår att de nya reglerna om avkastnings-

skyldighet, kapitaltäckning och balansvärdering skall börja tillämpas på

banken först efter en viss övergångstid, som utgår den 31 december 1974 och

om man utgår ifrån att banken under övergångstiden kan redovisa årliga

överskott av angiven storlek, kommer banken att fram till år 1975 kunna

disponera medel som väl förslår till att göra såväl nödvändiga nedskrivning­

ar som för kapitaluppbyggnaden erforderliga avsättningar.

I anslutning härtill framhåller styrelsen att möjligheten att kunna redovisa

årliga överskott av nämnda storlek emellertid är starkt beroende av ränte­

nivåns utveckling under åren fram till 1975. Detta sammanhänger med att

postbanken har en mycket betydande andel räntefasta placeringar, varför

räntenivåns fortsatta utveckling i hög grad påverkar postbankens ekonomi.

En över en längre period stigande räntenivå leder till påtaglig försämring av

årsresultatet och en påtaglig ökning av nedskrivningsbehovet. Därest ut­

vecklingen av räntenivån skulle komma att gå i den antydda riktningen, kan

följden enligt styrelsen bli att postbanken under perioden fram till år 1975

inte förmår konsolidera sin ställning i sådan omfattning, att banken uppfyl­

ler de kapitaltäcknings- och balansvärderingsregler, som enligt förslaget då

skall träda i kraft vid nämnda års ingång. I ett sådant läge aktualiseras frå­

gan att begära särskilda anslag över kapitalbudgeten för att såsom kapital­

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

40

tillskott tillföras det risktäckande kapitalet, så att detta uppgår till erforder­

lig storlek. Vidare får prövas i vilken utsträckning fortsatt anstånd med till-

lämpning av balansvärderingsreglerna kan påkallas.

Poststyrelsen har även sökt uppskatta storleken av avkastningsskyldig-

heten, nedskrivningsbehovet på grund av nytillkommande placeringar och

behovet av kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel för varje år

under senare hälften av 1970-talet. De verkställda beräkningarna visar att

det sammanlagda beloppet för nämnda ändamål — vid måttliga förändring­

ar av räntenivån — uppskattas till inemot 30 milj. kr. per år.

4.3.3 Övergångsbestämmelser

Poststyrelsen föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1

januari 1970. Styrelsen framhåller att det överensstämmer med gällande

rättsliga principer att medge bankföretag rådrum för att anpassa sig efter

sådana skärpningar i villkoren för verksamheten som ökade kapitaltäck-

ningskrav innebär. Det senaste exemplet härpå erbjuder 1968 års lagar om

ändringar i sparbankslagen och jordbrukskasselagen. Båda dessa lagar in­

nehåller i övergångsbestämmelserna stadganden om uppskov med tillämp­

ningen av de nya reglerna för kapitaltäckning och kassareserv under en fem­

årsperiod för sparbanker och centralkassor trots att omställningen för dessa

är mycket mindre genomgripande än för postbanken.

Poststyrelsen anser att postbanken under en övergångstid bör få lättnader

i de skyldigheter, som den skall fullgöra när de nya reglerna och principer­

na skall tillämpas fullt ut. Lättnaderna bör innebära befrielse från att under

övergångstiden redovisa risktäckande kapital i den utsträckning, som ka-

pitaltäckningsreglerna kräver och dessutom dispens från de för bankinsti­

tuten i allmänhet gällande balansvärderingsreglerna.

Poststyrelsen föreslår att övergångstiden bestäms till fem år och att

bankens överskott under övergångstiden utnyttjas dels för att fullgöra de

tidigare eftersatta nedskrivningarna, dels för att öka bankens risktäckande

kapital. Sistnämnda syfte uppnås enligt styrelsens förslag genom avsätt­

ningar till bankens reservfond. Vid övergångstidens slut föreslås reservfon­

den tillsammans med den andel av postverkets fond, vilken då enligt styrel­

sens förslag skall redovisas på postbanken, bli konverterade till statskapital,

vilket skall ligga till grund för tillämpningen av avkastningsskyldigheten

samt kapitaltäcknings- och balansvärderingsreglerna på banken. Styrelsen

påpekar att avkastningsskyldigheten under övergångstiden skall såsom hit­

tills fullgöras via postverket.

4.4 Remissyttrandena

4.4.1 Allmänt

Poststyrelsens förslag, att affärsverksutredningens grundtankar tilläm­

pas även på postbanken, tillstyrks utan reservation av statskontoret. Flera

remissinstanser, riksrevisionsverket, bankinspektionen, riksbanksfullmäk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

41

tige, riksgälds fullmäktige och Posttjänstemännens förening, tillstyrker för­

slaget men anser att affärsverksutredningens förslag bör slutbehandlas in­

nan man diskuterar dess tillämpning på postbanken.

Vissa principiella betänkligheter mot att postbanken underkastas krav på

eget kapital m. m. uttalas av bankinspektionen och bankföreningen.

Bankinspektionen anser att det inte är möjligt att etablera en sådan ord­

ning, att postbanken konkurrerar med övriga bankinstitut på lika villkor

och att postbanken redan i nuvarande företagsform kan inleda ett samarbete

med Sveriges Kreditbank. Inspektionen avstyrker därför de föreslagna be­

stämmelserna om eget kapital och kapitaltäckning i postbanken. Den anser

att postbankens överskott i stället tills vidare bör användas för nedskriv­

ningar och avsättningar till reservfonden. Enligt bankföreningens uppfatt­

ning är full likställdhet i fråga om konkurrensvillkor inte möjlig mellan å

ena sidan postbanken och å andra sidan övriga bankinstitut. Anledningen

härtill anges vara postbankens ställning och funktioner som en del av post­

verket. Bankföreningen finner det lämpligt att postbankens regler moderni­

seras i vissa hänseenden men ifrågasätter om det är önskvärt att gå så långt

att postbanken inordnas i det system av enhetliga rörelseregler, som gäller

för övriga bankinstitut.

Sparbanksföreningen hävdar att det bästa sättet att åvägabringa konkur­

rens på lika villkor är att ombilda postbanken till ett helägt dotterbolag till

postverket. Därigenom skulle banklagens regler komma att gälla för post­

banken. Om detta inte kan ske, kunde i stället sparbankslagen göras till­

lämplig på postbanken.

4.4.2 Avkastningskrav

De avkastningskrav som bör ställas på postbanken diskuteras inte direkt

av remissinstanserna. Emellertid hävdar bankföreningen att de av post­

styrelsen utarbetade reglerna om kapitaltäckning m. m. är ägnade att mins­

ka postbankens nuvarande konkurrensfördelar framför övriga bankinstitut.

Postbanken skulle enligt bankföreningens uppfattning genom att automa­

tiskt få kapitaltillskott från staten fortfarande ha betydande fördelar i fråga

om kapitalanskaffningen samtidigt som banken skulle undgå de betydande

skatte- och utdelningskrav, som affärsbankerna har att räkna med.

Sparbanksföreningen hävdar att postbanken bör betala motsvarigheten

inte endast till statlig inkomstskatt utan även till kommunalskatt.

4.5 Departementschefen

4.5.1 Inledning

I den för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor med

verkan fr. o. m. den 1 januari 1969 genomförda samordnade banklagstift­

ningen ingår krav på eget kapital som en viktig beståndsdel. I avsikt att

åstadkomma en utjämning av skillnaderna i konkurrensförutsättningarna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

42

fråga om skyldighet att redovisa eget kapital föreslog kreditinstitututred­

ningen att postbanken skulle ombildas till aktiebolag. Av vad jag tidigare

anfört framgår att jag inte kan biträda detta förslag. Jag förordar emellertid

att samma kapitaltäckningsbestämmelser som för andra bankinstitut ändå

skall tillämpas för postbanken. Det är därför nödvändigt att lösa frågorna

om kapitaluppbyggnad, avkastning och beskattning på annat sätt än kredit­

institututredningen förutsatt. Jag delar den uppfattning, som framförts av

poststyrelsen och vid remissbehandlingen av kreditinstitututredningens be­

tänkande av ett flertal remissinstanser, att dessa frågor kan lösas i nuva­

rande affärsverksform för postverket.

Vad jag i det följande kommer att förorda om kapitalbildning, avkast­

ning m. m. bygger i stor utsträckning på affärsverksutredningens förslag

(SOU 1988:45). Jag har ännu inte tagit ställning till detta, .lag anser i

likhet med poststyrelsen men i motsats till vad vissa remissinstanser anfört

att utredningens förslag i dessa hänseenden i princip bör kunna tillämpas

på postbanken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

4.5.2 Kapitalbildning

Poststyrelsen har föreslagit att kapitalbehovet till följd av kapifaltäck-

ningsreglerna skall tillgodoses dels genom tillskott av statsmedel, dels genom

avsättning av vinstmedel i rörelsen. Med tillskott av statsmedel avses dels

kapitaltillskott avseende anläggningstillgångar för vilka anslag anvisats

över kapitalbudgeten, dels sådana särskilda kapitaltillskott över denna bud­

get vilka därutöver kan bli nödvändiga för att banken skall kunna uppfylla

de krav som kapitaltäckningsreglerna uppställer.

Kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel i rörelsen bör enligt

poststyrelsen kunna ske i den mån det finns behov och möjlighet att dispo­

nera tillgängliga överskottsmedel för ändamålet. Styrelsen har föreslagit att

hälften av det nödvändiga överskottsbeloppet därvid tillförs den del av stats­

kapitalet som poststyrelsen liksom affärsverksutredningen betecknat som

verkskapital. Den andra hälften skall automatiskt kunna återlånas. Ett så­

dant lån bör enligt förslaget betecknas som statsverkslån. Den föreslagna

metoden är avsedd att tillämpas när kravet på kapitaltäckning gör det nöd­

vändigt med en ökning av postbankens kapital och behovet inte kan tillgodo­

ses genom tillskott i form av anslag över kapitalbudgeten för investeringar i

anläggningstillgångar för postbanken. Denna typ av kapitaluppbyggnad är

avsedd att ersätta ett särskilt kapitaltillskott över statsbudgeten enbart för

att uppfylla kraven på kapitaltäckning i postbanken. Poststyrelsen har vidare

föreslagit att postbanken efter erforderliga nedskrivningar och fullgjord av-

kastningsskyldighet skall få möjlighet att balansera vinstmedel och att även

avsätta sådana medel till dispositionsfond. Styrelsen har därvid förutsatt att

motsvarighet till statlig inkomstskatt erlagts.

43

Jag finner de av poststyrelsen föreslagna principerna lämpliga för att till­

godose kapitalbehovet i postbanken och anser att de bör kunna läggas till

grund för bankens kapitalbildning. Denna skall alltså i första hand ske ge­

nom att anvisade investeringsanslag för anläggningstillgångar i postbanken

bokförs hos banken. I andra hand avses behovet av kapitalökning bli till­

godosett genom att erforderlig andel av årsvinsten i samband med bokslutet

avsätts direkt till statskapitalet. Sådan avsättning bör först efter särskilt

beslut av statsmakterna avräknas från eljest erforderligt investeringsbe-

myndigande. I tredje hand får behovet fyllas genom särskilt kapitaltillskott

för postbankens räkning över statsbudgeten. På längre sikt torde man kun­

na räkna med att kapitaluppbyggnaden helt eller delvis kommer att ske ge­

nom att vinstmedel balanseras eller avsätts till dispositionsfond. Jag föror­

dar således att kapitalbildningen för postbanken skall ske i huvudsaklig

överensstämmelse med det anförda.

Det kapital, som bildas i postbanken antingen genom direkta anslag över

kapitalbudgeten eller genom direkt avsättning av vinstmedel till statska­

pitalet, bör delas upp på det sätt poststyrelsen föreslagit. Halva statskapita­

let bör således betraktas som lån och den andra hälften som eget kapital.

Lånedelen vill jag benämna statsverkslån. Jag anser det naturligt att post­

banken skall betala ränta på sitt upplånade kapital och att ränta på stats-

verkslånet skall betraktas som en ovillkorlig kostnad på samma sätt som

andra bankinstituts räntekostnader för upplånat kapital. Statsverkslånet i

postbanken kan närmast jämföras med förlagslån i övriga bankinstitut.

Den del av kapitalet som skall betraktas som eget kapital bör för att und-

vilka förväxlingar betecknas som stamkapial. Stamkapitalet i postbanken

blir närmast att jämföra med det kapital som tillförs affärsbank genom ny­

emission.

Jag återkommer i det följande till frågan om räntenivå och utdelnings-

norm samt till hur kapitalet skall delas upp på stamkapital och statsverks­

lån vid övergångstidpunkten.

4.5.3 Kapitalbehov

När det gäller frågan om i vilken omfattning de olika formerna för upp­

byggnad av kapital i postbanken kan komma att utnyttjas har poststyrelsen

framhållit svårigheterna att göra en någorlunda säker framtidsbedömning

på grund av ovissheten om vissa för postbankens ekonomi väsentliga fakto­

rer, t. ex. räntenivåns utveckling.

Poststyrelsen har föreslagit att den nya lagstiftningen skall träda i kraft

den 1 januari 1970 men samtidigt ansett en övergångstid på fem år nödvän­

dig under vilken de föreslagna kapitaltäcknings- och balansvärderingsbe-

stämmelserna ej skall tillämpas. Avkastningsskyldigheten under övergångs­

tiden skall enligt poststyrelsens förslag som hittills fullgöras via postverket i

övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

44

Poststyrelsen räknar med att postbanken genom fastighetsförvärv och

byggnation fram t. o. in. år 1972 kommer att ha tillförts kapital med minst

63 milj. kr. genom anslag över kapitalbudgeten. Styrelsen har vidare beräk­

nat, att postbanken fram till år 1975, då övergångstiden löper ut, skall kunna

disponera överskottsmedel, som förslår till att göra nödvändiga avsättningar

för kapitaluppbyggnad utöver nämnda 63 milj. kr. Överskotten beräknas

också ge möjlighet till erforderliga nedskrivningar av bankens placeringar

under förutsättning att nedskrivningsbehovet utgör högst ca 150 milj. kr.

och att de årliga överskotten genomsnittligt uppgår till ungefär samma stor­

lek som under de senaste tio aren, dvs. 44 milj. kr. Styrelsen har emellertid

framhållit, att möjligheterna att uppnå sådana överskott för avsättningar

under den aktuella perioden är starkt beroende av räntenivåns utveckling.

Efter det poststyrelsen avgett sitt förslag har förutsättningarna för be­

räkningarna av överskott och nedskrivningsbehov väsentligt ändrats. Detta

beror främst på de förändringar i ränteläget som skett sedan förslaget lä­

des fram. Ränteutvecklingen påverkar nämligen i hög grad bankens ned­

skrivningsbehov och rörelseöverskott.

Enligt min mening är det angeläget att så snart som möjligt åstadkomma

konkurrens på i stort sett lika villkor mellan postbanken och övriga bank-

institut. Av detta följer att de nya rörelsereglerna både i den del de avser

liberaliseringar och i den del de innebär ökade skyldigheter för postbanken

helst bör träda i kraft samtidigt. Jag är därför inte benägen att medge så

vittgående undantag från kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestäm-

melserna som poststyrelsens förslag innefattar. Jag förordar i stället att

postbanken dels tillförs nytt kapital, som gör det möjligt för banken att

llPPfylla kapitaltäckningskravet, dels tillåts att under en övergångstid av

fem år tillämpa de balansvärderingsregler i fråga om obligationer och ränte-

bundna lån som före den 1 januari 1969 gällde för sparbankerna och som

övergångsvis fortfarande gäller för vissa av dem. Härigenom blir det möj­

ligt att sätta de nya rörelsereglerna för postbanken i kraft redan den 1

januari 1970. I fråga om innebörden av de nämnda värderingsreglerna vill

jag härnäsa till prop. 1968: 143 s. 251.

Jag förutsätter att postbanken under tiden fram t. o. m. år 1974, sedan

avkastning erlagts enligt vad jag i det följande föreslår, kommer att behöva

använda sina överskott för nedskrivningar av placeringarna så att fr. o. m.

år 1975 samma balansvärderingsregler som gäller för övriga bankinstitut

kan tillämpas också av postbanken.

Enligt vad jag inhämtat beräknas kapitalbehovet i postbanken den 1

januari 1970 på grund av kapitaltäckningsreglerna till drygt 60 milj. kr.

Behovet av risktäckande kapital kan delvis tillgodoses genom att den nu­

varande reservfonden på 25,4 milj. kr. tas i anspråk. Denna fond bör för att

undvika förväxlingar i fortsättningen betecknas dispositionsfond och inte

bli föremål för avkastningsplikt. I samband med framtida finansiella över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1369

45

syner kan fråga uppkomma att konvertera dispositionsfonden till stamka­

pital.

Den del av postverkets fond, som tillkommit genom investeringsanslag för

tillbyggnad av postgirohuset och därtill hörande markförvärv, kan den 1

januari 1970 beräknas uppgå till 12 milj. kr. Jag föreslår i likhet med post­

styrelsen att tillgångarna och den mot tillgångarna svarande delen av post­

verkets fond redovisas i postbankens balansräkning. Denna del av fonden

bör i överensstämmelse med vad jag tidigare föreslagit i fråga om framtida

kapitaltillskott fördelas lika på stamkapital och statsverkslån.

För att kapitaltäckningskravet på drygt 60 milj. kr. skall kunna uppfyllas

den 1 januari 1970 bör på kapitalbudgeten under postverkets fond för bud­

getåret 1969/70 anvisas ett särskilt anslag på 25 milj. kr. Också detta till­

skott skall i postbankens balansräkning fördelas lika på stamkapital och

statsverkslån.

Den förordade lösningen innebär att postbankens risktäckande kapital

den 1 januari 1970 får följande utseende:

Statsverkslån ca 18,5 milj. kr.

Stamkapital ca 18,5 milj. kr.

Dispositionsfond 25,4 milj. kr.

Under första halvåret 1970 kan det risktäckande kapitalet beräknas öka

med ca 12 milj. kr. genom investeringsanslag för den fortsatta tillbyggnaden

av postgirohuset. Detta tillskott till det risktäckande kapitalet kommer att

skapa utrymme för ytterligare expansion av postbankens verksamhet.

4.5.4 Avkastningskrav

Vad jag i det föregående föreslagit beträffande kapitaluppbyggnad i post­

banken ligger i linje med min uppfattning att kravet på avkastning bör till-

lämpas för postbanken fr. o. m. den 1 januari 1970, då de nya rörelseregler­

na föreslås skola gälla för banken. Jag förordar ett avkastningskrav för

postbanken i vilket skall ingå ränta på statsverkslånet, utdelning på stam­

kapitalet och motsvarighet till skatt på vinsten i huvudsak enligt de princi­

per som föreslagits av affärsverksutredningen.

Statsverkslånet bör ha en löptid och en ränta som motsvarar vad som

gäller för förlagslån som ges ut av övriga bankinstitut.

I fråga om utdelning på stamkapitalet kommer denna att bero på ut­

vecklingen av postbankens rörelse. Jag anser att riktpunkten tills vidare

bör vara en utdelning på 5 %.

Postbanken är f. n. befriad från skyldighet att erlägga inkomstskatt. För

att i möjligaste mån skapa konkurrenslikhet med övriga bankinstitut vill

jag förorda att postbanken till statsverket erlägger en motsvarighet till den

statliga inkomstskatten. Skattemotsvarigheten bör vara 40 % av den redo-

46

visade vinsten, vilket motsvarar statsskatten för afärsbankerna. Jag anser

däremot inte att postbanken skall åläggas att betala kommunal inkomst­

skatt.

I likhet med vad affärsverksutredningen föreslagit för affärsverken i all­

mänhet anser jag att bestämmelser analoga med dem som finns i den s. k.

Annellagen bör tillämpas för postbanken. Detta innebär att utdelning upp

till 5 % på nytillskjutet stamkapital, även sådant som bildats genom direkt

överföring av vinstmedel, blir avdragsgill under en 10-årsperiod.

I ett par remissyttranden har framförts, att poststyrelsens förslag skulle

tillförsäkra postbanken betydande konkurrensfördelar framför övriga bank­

institut i fråga om kapitalanskaffning och kostnader för det egna kapitalet.

I anledning härav vill jag framhålla att det är svårt att göra rättvisande

jämförelser i dessa avseenden mellan bankinstitut som verkar i skilda asso-

ciationsrättsliga former. Jag vill dock hävda att de förpliktelser som kom­

mer att åvila postbanken enligt vad jag förordat beträffande kapitalupp­

byggnad och avkastning i stort sett torde vara jämförliga med dem som åvi­

lar andra kategorier av bankinstitut.

Kung!. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

5, Lagförslag

På grundval av det anförda har inom finansdepartementet, i samråd med

chefen för kommunikationsdepartementet, upprättats förslag till lag om

postbanken.

6. Specialmotivering

Departementsförslaget bygger väsentligen på poststyrelsens författnings-

förslag och innehåller liksom detta fyra avsnitt rubricerade Inledande be­

stämmelser, Rörelsen, Årsredovisning och Särskilda bestämmelser. De in­

ledande bestämmelserna, 1—3 §§, anger postbankens ändamål, kapitalupp­

byggnad och tillsyns- och revisionsmyndigheter. Härefter följer avsnitten om

rörelsen, 4—19 §§, och om årsredovisning, 20—24 §§. Dessa stämmer med

vissa avvikelser överens med vad som gäller för övriga bankinstitut enligt

lagen (1955:183) om bankrörelse, BL, lagen (1955:416) om sparbanker,

SpL, och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, JkL. Lagförslaget

avslutas med en föreskrift om tystnadsplikt. Till skillnad från poststyrel­

sens förslag innehåller departementsförslaget inga bestämmelser om post­

bankens ställning inom postverket. Bestämmelser av detta innehåll hör

enligt min mening hemma i instruktionen för postverket. I departements-

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

47

förslaget finns en bestämmelse om bankkontorsetablering, 18 §, som saknar

motsvarighet i poststyrelsens författningsförslag. I den mån departements-

förslaget innehåller bestämmelser och uttryckssätt som har sin motsvarig­

het i övrig banklagstiftning har särskilda kommentarer ansetts onödiga och

jag vill i dessa fall hänvisa till bl. a. prop. 1968: 143.

Inledande bestämmelser

1

§

Paragrafen, som ersätter 1 § PbF och 1 § PgF, anger ändamålet för post­

bankens verksamhet. I PbF anges postsparbankens ändamål vara »att be­

fordra sparsamhet genom att under statens garanti till förräntning mottaga

penningar». Eftersom den sparfrämjande uppgiften måste anses ingå i ut­

trycket »driva inlåningsrörelse» har den inte tagits in i ändamålsparagrafen.

2

§

Paragrafen innehåller bestämmelser om postbankens kapital och har ut­

förligt behandlats i avsnittet om kapitalbildning.

3

§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn och revision. Som jag

framhållit i den allmänna motiveringen bör bankinspektionens tillsyn ha

samma innehåll som i fråga om övriga bankinstitut. Vissa avsteg från denna

princip måste emellertid göras med hänsyn till postbankens företagsform.

De bestämmelser som fordras i fråga om tillsynen är avsedda att behandlas

i tillämpningsföreskrifter som Kungl. Maj :t kan meddela utan riksdagens

medverkan. Såväl bankinspektionen som riksrevisionsverket har framhållit

behovet av att gränserna mellan myndigheternas granskningsuppgifter klar­

läggs. Jag anser i likhet med de båda myndigheterna att dessa gränsdrag-

ningsproblem bör kunna lösas av myndigheterna själva efter samråd.

Rörelsen

Avsnittet motsvaras av 54—68 och 70 §§ BL, 23—35 c §§ SpL och 31—42

d§§ JkL.

4—5 §§

Dessa paragrafer reglerar postbankens rätt att förvärva egendom. De har

ingen motsvarighet i gällande lagstiftning för postbanken men stämmer

överens med 54—55 §§ BL, 23—24 §§ SpL och 31—32 §§ JkL med vissa av­

vikelser som sammanhänger med postbankens ställning som huvudenhet

inom ett statligt affärsverk.

48

4 § innebär att postbanken för egen räkning får driva handel med eller

förvärva guld, mynt, växlar, checkar, anvisningar, obligationer och andra

för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, dock inte förlagsbevis.

Bestämmelserna i 5 § bör ses mot bakgrund av att postbanken är under­

kastad de allmänna regler som gäller för statliga affärsverks investeringar.

Härvid krävs för investeringar i fast egendom, fordon m. m. att investe-

ringsanslag anvisas över kapitalbudgeten i riksstaten. Detta innebär att in­

vesteringarna i fråga skall godkännas av Kungl. Maj:t och riksdagen. I

förevarande paragraf föreslås emellertid att postbanken får göra vissa för­

värv med rörelsemedel, dvs. huvudsakligen insättarmedel. De förvärv som

avses är aktier eller förlagsbevis i bolag, som uteslutande har till syfte att

förvalta fast egendom eller tomträtt som anskaffats för banklokaler eller

därmed sammanhängande behov. Vidare avses bostadsrätt till lägenhet, om

den skall användas för nyss nämnt ändamål eller för att bereda bostad åt

någon som är anställd i banken, samt inventarier som anskaffas för rörelsen

eller till fastighet eller lokaler över vilka banken disponerar. Efter särskilt

tillstånd av Kungl. Maj :t skall postbanken också kunna förvärva aktier,

garantifondbevis eller förlagsbevis i sidobolag', vars ändamål kan anses vara

gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. Slutligen avses postbanken

också få rätt att, när banken medverkar vid emission av aktier eller för­

lagsbevis på den allmänna marknaden, få förvärva värdepapper som in­

går i emissionen. Papperet skall dock avyttras så snart det lämpligen kan

ske och normalt senast ett år från förvärvet. Om synnerliga skäl föreligger,

skall bankinspektionen kunna förlänga denna frist.

Paragrafen motsvarar som jag tidigare nämnt de bestämmelser som gäl­

ler för övriga bankinstitut. Den innehåller emellertid inte, till skillnad från

banklagarnas regler, någon rätt för postbanken att direkt förvärva fast

egendom eller tomträtt. Sådana förvärv skall alltså också i fortsättningen

ske med anlitande av investeringsanslag över kapitalbudgeten och godkän­

nas av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Riksrevisionsverket har under remissbehandlingen framhållit att verket

anser att all fast egendom som anskaffas för postbankens räkning, också

om det sker via fastighetsbolag, i princip bör förvärvas medelst investerings­

anslag. Även förvärv av inventarier med ej alltför lågt inköpsvärde och med

lång livslängd bör enligt verket betraktas som anläggningstillgångar och

anskaffas genom investeringsanslag. Verket vill dock ej motsätta sig att

postbanken när speciella omständigheter föreligger får anskaffa anlägg­

ningstillgångar med rörelsemedel.

För egen del anser jag att postbanken när det gäller förvärv av tillgångar,

som anges i den nu behandlade paragrafen, bör ha samma rätt till förvärv

som övriga bankinstitut och att detta avsteg i förhållande till övriga statliga

affärsverk är motiverat med hänsyn till arten av den rörelse som postbanken

bedriver. Förvärv av tillgångar med stöd av paragrafen bör emellertid, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

riksrevisionsverket påpekat, lämpligen anmärkas i postbankens förvaltnings­

berättelse.

Enligt poststyrelsens förslag skulle Kungl. Maj :t besluta om förlängning

av den tid under vilken postbanken får inneha värdepapper som ingår i

emission i vilken postbanken medverkar. Enligt min mening bör frågan

om eventuell förlängning av fristen bedömas av bankinspektionen som har

motsvarande uppgift i fråga om andra bankinstitut.

6

§

Paragrafen ger postbanken rätt att förvärva egendom ifall förvärvet

är nödvändigt för att undvika förlust för banken. Paragrafen svarar mot 2 §

MplR, 56 § BL, 25 § SpL och 33 § JkL. De tre banklagarnas bestämmelser

skiljer sig i vissa hänseenden. Den viktigaste skillnaden är att affärsban­

kerna men inte sparbanker och kreditkassor har rätt att ordna förvaltning

genom förvaltningsbolag av förvärvad egendom som utgörs av gruva, fabrik

eller annan liknande anläggning eller fartyg, varvid banken får förvärva

aktier i förvaltningsbolaget och förlagsbevis som detta utfärdat. Med hänsyn

till att postbanken enligt mitt förslag i den allmänna motiveringen skall

bedriva ett nära samarbete med kreditbanken har paragrafen utformats i

nära överensstämmelse med de regler som gäller för affärsbanker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

49

7 §

Paragrafen, som svarar mot 57 § BL, 26 § SpL och 34 § JkL innehåller

kapitaltäckningsbestämmelser för postbanken. För postbanken har som

nämnts redan i den allmänna motiveringen hittills inte gällt några kapital-

täckningskrav. I banklagarnas kapitaltäckningsbestämmelser anges ända­

målet med bestämmelserna vara att skydda insättarna. Poststyrelsen har

framhållit att postbankens insättare torde kunna räkna med att de hålls

skadeslösa av staten/ägaren, varför kravet på kapital för postbankens del

bör motiveras med att detta skall tjäna som risktäckning i allmänhet.

Jag ansluter mig till poststyrelsens uppfattning och paragrafen inleds där­

för med föreskrift om att postbanken till täckning av de risker som är för­

enade med bankrörelsen skall ha kapital till visst lägsta belopp. Postban­

kens kapitaluppbyggnad har utförligt behandlats i den allmänna motive­

ringen.

Det risktäckande kapitalet utgör för postbankens del stamkapital, stats­

verkslån, dispositionsfond och balanserade vinstmedel.

De kapitalkrav som ställs på postbanken stämmer överens med kraven på

kapital hos övriga bankinstitut. Även i övrigt har bestämmelserna utformats

efter mönster i banklagarna. Kapitaltäckningsbestämmelserna har utförligt

kommenterats i prop 1968: 143, s. 95—151 och 230—234.

Bestämmelsen i paragrafens femte stycke om avräkning från det risk­

50

täckande kapitalet av tillskott till andra bankföretag än sådana där staten

är delägare innebär att postbanken i de fall då staten direkt och inte via

exempelvis postbanken eller kreditbanken äger del i företag, som här avses,

jämställs med övriga bankinstitut i kapitaltäckningshänseende

8

§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kassareserv. Den har mot­

svarigheter i 58 § BL, 27 § SpL, 35 § JkL och i 4 § MplR.

Enligt banklagarna gäller i fråga om kassareserv dels en kvalitativ regel,

som ålägger instituten att hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfatt­

ning tillräcklig kassareserv, dels en kvantitativ regel. Denna anger som mini­

mum för kassareservskyldigheten ett belopp som svarar mot 10 procent av

samtliga förbindelser med undantag av förlagslån, lån i egen fastighet, lån

i samband med återlån samt garantiförbindelser. För postbanken gäller en­

ligt 4 § MplR samma kvalitativa regel som för bankinstituten men i kvanti­

tativt hänseende gäller att banken förutom en kassareserv som svarar mot

10 procent av inlåningen i postsparbanken skall ha kassareservmedel till

lägst ett belopp som svarar mot summan av 10 procent av den genomsnitt­

liga kontobehållningen i postgirot under de senaste 12 månaderna och en

del av kontobehållningen som vid varje tidpunkt överstiger genomsnittet.

Poststyrelsen har föreslagit att samma kassareservbestämmelser skall

gälla för postbanken som för övriga bankinstitut.

Paragrafen har i departementsförslaget utformats efter mönster av kassa-

reservbestämmelserna för övriga bankinstitut. Den jämkningen har emeller­

tid gjorts att förlagslån och lån mot inteckning i egen fastighet inte nämns

bland de förbindelser som får undantas vid beräkning av kassareservskyl­

digheten. Postbanken kan inte ta upp förlagslån och lär inte heller komma

att belåna fastighet som banken förfogar över. Lika med poststyrelsen och

bankinspektionen anser jag det onödigt att behålla den specialregel som f. n.

gäller för postgiromedel. Av den kvalitativa regeln i paragrafen följer att

postbanken skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning till­

räcklig kassareserv. Detta medför att postbanken måste beräkna kassa­

reserven med hänsyn till tillfälliga inlåningstoppar på postgirot. Att vaka

över att denna beräkning sker med betryggande marginaler tillkommer

bankinspektionen som tillsynsmyndighet.

9—12 §§

Dessa paragrafer handlar om kreditgivningen och motsvaras av 59—62 §§

BL, 28—31 §§ SpL och 36—39 §§ JkL.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ stämmer i sakligt hänseende överens med

motsvarande föreskrifter i banklagarna med den skillnaden, att banklagar­

nas förbud att som pant ta emot bl. a. förlagsbevis, som bankinstitutet självt

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

51

utfärdat, inte finns i lagen om postbanken, eftersom banken inte kommer

att utfärda förlagsbevis.

I 11 § lämnas bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser

om kredit jäv.

För de andra bankinstituten finns bestämmelser om jäv i kreditförhållan­

den i banklagarna. Jävsbestämmelserna för affärsbanker och sparbanker rik­

tar sig dels mot personer som utövar direkt befogenhet med avseende på kre-

ditgivningen, dels mot vissa andra personer, som utan att ha sådan befogen­

het genom sin ställning kan öva inflytande på banken. Jävsbestämmelserna

gäller också den som är gift med jävig person samt bolag, förening eller an­

nan sammanslutning, vari personen i fråga eller dennes make i egenskap av

delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse. Jävsreglerna för

jordbrukets kreditkassor är mindre omfattande än reglerna för affärsban­

ker och sparbanker. F. n. gäller inga bestämmelser om kreditjäv för post­

banken.

Poststyrelsen har anfört att jävsregler hittills har saknat aktualitet för

postbankens del dels därför att bankens placeringsregler inte lämnat så

stort utrymme för kreditgivningen, dels för att postbankens ledning som

arbetar under ämbetsansvar i praktiken tillämpat banklagarnas jävsregler.

Styrelsen har vidare framhållit att situationen i viss mån förändrats genom

de friare medelsplaceringsreglerna som numera gäller men anser ändå

inte att regler om kreditjäv behöver meddelas för postbanken. Om sådana

regler skulle införas bör de enligt styrelsens mening meddelas av Kungl.

Maj :t.

Bankinspektionen har under remissbehandlingen framhållit att ämbets­

ansvar inte är en fullgod ersättning för jävsbestämmelser och förordar att

det för postbanken meddelas sådana bestämmelser av i princip samma inne­

håll som bankernas och sparbankernas. Inspektionen har i sitt remissyttran­

de vidare erinrat om de bestämmelser i instruktionen för bankinspektionen

som föreskriver att tjänsteman hos inspektionen, som tar upp kredit hos in­

stitut som står under inspektionens tillsyn, skall ha särskilt tillstånd till det­

ta. Eu liknande regel är enligt inspektionens mening ett minimikrav, såvitt

gäller de funktionärer inom riksrevisionsverket som kommer att svara för

den externa revisionen av postbanken.

Riksrevisionsverket har under remissbehandlingen med anledning av de

erfarenheter verket har av revisionsarbete framhållit att det är önskvärt att

regler om kreditjäv meddelas för postbanken.

I likhet med bankinspektionen och riksrevisionsverket anser jag att be­

stämmelser om kreditjäv bör finnas för postbanken. Enligt min uppfatt­

ning bör dessa bestämmelser kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan riks­

dagens medverkan. Bestämmelserna bör enligt min mening i stort sett ha

samma innehåll som de som gäller för affärsbankerna. Dessutom bör kredit­

jäv gälla också för ledamöterna i styrelsen för allmänna poströrelsen och för

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

de tjänstemän som för riksrevisionsverkets räkning svarar för revision av

postbanken.

Enligt 12 § skall bestämmelserna om kredit tillämpas också på garanti­

förbindelse som postbanken ikläder sig.

13 §

Paragrafen behandlar krediters löptid och stämmer överens såväl med

vad som nu gäller för postbanken enligt 3 § MplR som med banklagarnas

bestämmelser (63 § BL, 32 § SpL och 40 § JkL).

14—15 §§

Dessa paragrafer saknar motsvarighet i gällande författningar för post­

banken men stämmer överens med bestämmelserna i 64 och 65 §§ BL, 33

och 34 §§ SpL samt 41 och 42 §§ JkL.

16 §

Enligt denna paragraf får postbanken inte ge ut tryckta eller graverade

förbindelser av löpande natur eller ikläda sig ansvarighet för sådana för­

bindelser. Bestämmelser av samma innehåll finns för övriga bankinstitut

i 66 § BL, 35 § SpL och 42 a § JkL. I banklagarna görs undantag för ränte­

bärande förlagsbevis på minst 100 kr. och beträffande sparbank även för

s. k. sparmärken. För postbanken är förbudet undantagslöst.

17

§

I denna paragraf ges föreskrifter om motbok och annat tillgodohavande

på räkning.

I 2—3 och 5—7 §§ PbF finns bestämmelser om motbok, insättning och

uttagning av medel, granskning av och ränteanteckning i motbok, överlå­

telse av motbok, förlust av motbok samt dödande och efterlysning av för­

kommen postsparbanksbok. Bestämmelserna i lagen (1927: 85) om dödande

av förkommen handling är f. n. inte tillämpliga på postsparbanksböcker.

De föreslagna reglerna stämmer överens med bestämmelserna i 67 § BL,

35 a § SpL och 42 b § JkL.

Paragrafen hänvisar liksom motsvarande bestämmelser i banklagarna till

12 § lagen om dödande av förkommen handling som innehåller bestämmel­

ser om dödande av motbok med bank. Tidigare denna dag har till lagrådet

remitterats ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om änd­

ring i denna lag. Förslaget innebär bl. a. att reglerna om dödande av motbok

med bank görs tillämpliga även på postsparbanksbok.

18 §

Enligt denna paragraf skall postbanken höra nämnden för banlckontors-

etablering, innan banken inrättar bankkontor som uteslutande är avsett för

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

bankens rörelse. Dessutom skall banken anmäla till bankinspektionen när

sådant bankkontor inrättas.

Paragrafen svarar mot 68 § BL, 35 b § SpL och 42 c § JkL.

Postbankens rörelse är integrerad i det övriga postverket och drivs endast

i något enstaka fall från kontor som uteslutande sysslar med bankrörelse.

I poststyrelsens förslag har därför inte tagits in någon bestämmelse om

skyldighet för postbanken att inhämta yttrande från nämnden för bank-

kontorsetablering när bankkontor inrättas.

Frågan om kontorsetablering har under remissbehandlingen tagits upp

av bankinspektionen och sparbanksföreningen, som båda föreslagit att lika

regler skall gälla för postbanken som för övriga bankinstitut också i detta

hänseende. Jag är av samma uppfattning och har därför i departemenis-

förslaget i fråga om etablering av bankkontor utan postal verksamhet före­

skrivit skyldighet för postbanken att inhämta yttrande från nämnden för

bankkontorsetablering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1060

53

19 §

I denna paragraf finns bestämmelser om omyndigs medel. I sak motsvarar

de vad som redan gäller för postsparbanken enligt 2 § 3 mom. och 4 § PbF.

Paragrafen stämmer överens med 70 g BL, 35 c § SpL och 42 d JkL.

Årsredovisning

Detta avsnitt behandlar postbankens årsredovisning. Reglerna är med vis­

sa avvikelser utformade efter mönster av 89—94 §§ BL.

20

§

I paragrafen anges de redovisningshandlingar som postbanken skall upp­

rätta för varje räkenskapsår/kalenderår. Vidare föreskrivs att Kungl. Maj:t

skall fastställa årsredovisningen och att denna skall av postbanken kungö­

ras på lämpligt sätt. Paragrafen har motsvarigheter i 89 och 90 §§ BL, 47 §

SpL, 43 § JkL, 11 § PbF samt i instruktionen (1965: 841) för postverket.

Att årsredovisningen skall fastställas av Kungl. Maj :t har närmare behand­

lats i den allmänna motiveringen. Tidpunkten för avlämnande av årsredo­

visningen bör enligt min mening i möjligaste mån stämma överens med vad

som i detta hänseende gäller för affärsbankerna. Föreskrift härom bör

emellertid inflyta i instruktionen för postverket.

21

§

Denna paragraf innehåller balansvärderingsregler. Motsvarande bestäm­

melser finns i 91 § BL, 48 § SpL och 44 § JkL. Enligt föreskrifter i bank­

lagarna skall vid sidan av balansvärderingsreglerna bokföringslagens be­

54

stämmelser gälla för redovisningshandlingar. Jag har ej ansett det lämpligt

att i lagen för postbanken föra in motsvarande hänvisning till bokförings­

lagen. Jag utgår från att nödvändiga föreskrifter i fråga om postbankens

bokföring kommer att meddelas av bankinspektionen.

Förevarande paragraf är indelad i åtta stycken varav andra—sjätte styc­

kena ger regler om hur tillgångarna skall värderas. Av dessa stämmer and­

ra—fjärde styckena i sakligt hänseende överens med motsvarande regler för

affärsbankerna. Femte stycket behandlar räntebundna fordringar. Post­

bankens utlåning är som nämnts i det föregående i hög grad av räntebunden

natur. I jämförelse med affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kredit­

kassor är andelen räntefasta placeringar väsentligt större. Värderingen av

dessa fordringar bör som också poststyrelsen och bankinspektionen påpekat

ske med hänsyn till det allmänna ränteläget. På förslag av bankinspektionen

har jag därför i femte stycket tagit in samma föreskrift som gäller för spar­

bankerna enligt 48 § punkten 2 SpL, nämligen att värdet för fordran, som

förfaller eller av postbanken kan sägas upp till betalning först efter längre

tid än ett år, inte får sättas liögre än att avkastning erhålls efter en räntefot

som svarar mot det allmänna ränteläget.

I den allmänna motiveringen har jag föreslagit att postbanken under en

övergångstid av fem år skall få tillämpa de balansvärderingsregler i fråga

om obligationer och räntebundna lån som före den 1 januari 1969 gällde för

sparbankerna.

Sjunde stycket innehåller förbud mot att redovisa förvaltningskostnader

som tillgång.

I sista stycket bemyndigas bankinspektionen att ge tillämpningsföreskrif­

ter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

22

§

Denna paragraf motsvarar 92 § 1 och 3 mom. BL.

23 §

Motsvarighet till första stycket av denna paragraf, som gäller postbankens

vinst- och förlusträkning, finns i 93 § BL.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke är speciell för postbanken. Den

knyter an till det avräkningsförfarande som tillämpas vid fördelningen av

postverkets kostnader mellan den allmänna poströrelsen och postbanks-

rörelsen och innebär att avräkningen skall ske efter företagsekonomiska

grunder samt att de belopp, som därvid påförs postbanksrörelsen, skall tas

upp som kostnad i vinst- och förlusträkningen för banken.

Bankföreningen har betonat angelägenheten av att den ersättning som

postbanken skall utge verkligen beräknas enligt företagsekonomiskt riktiga

grunder. Sparbanksföreningen har sagt sig betvivla möjligheten av att ange

vad som i detta sammanhang är objektivt riktig självkostnad. Föreningen

55

anför att det enda hållbara kriteriet på att ersättningen utgår efter mark-

nadsmässiga grunder är att ersättningsgrunderna och ersättningsbeloppen

regelbundet redovisas öppet samt att postverket inom de områden där verket

bär monopolställning åläggs att erbjuda samma service på samma villkor

också till övriga bankinstitut. Bankinspektionen har framhållit att det är

svårt att till grund för prissättningen få ett entydigt mått på kostnaderna

för de skilda rörelsereglerna i en verksamhet som poströrelsen, vilken i hög

grad kännetecknas av samproduktion och där de gemensamma kostnaderna

är förhållandevis stora. I vilken utsträckning de gemensamma kostnaderna

i postverket skall få ett uttryck i ersättningen till verket för tjänster, upp­

drag etc. kan, påpekar inspektionen, enligt ett företagsekonomiskt betraktel­

sesätt bli beroende av bl. a. konkurrensförhållanden. Kostnadsfördelningen

kan enligt inspektionens mening bli intrikat med tanke på postbankens kon­

kurrenssituation och den omständigheten att bankrörelsen på postanstal­

terna är inflätad i en verksamhet, som till väsentlig del är skyddad av ett

lagfäst monopol. Av dessa skäl finner inspektionen det önskvärt att den

ersättning, som postbanken debiteras för att postverket handhar bankrörel­

sen, blir föremål för en opartisk bedömning. Inspektionen för därför fram

tanken att ersättningen skall prövas av en granskningskommission, vari

bankinspektionen och riksrevisionsverket är representerade.

Fördelningen av kostnaderna inom olika rörelsegrenar i postverket och be­

stämmandet av den del därav, som skall anses utgöra ersättning för post­

bankens utnyttjande av postkontor snätet och för annan service till banken,

bör enligt min mening avgöras genom förhandlingar mellan postverket och

postbanken. Detta bör givetvis inte hindra att bankinspektionen i sin till­

synsverksamhet och riksrevisionsverket vid sin revision granskar den före­

tagsekonomiska bedömningen. Av vad nu sagts följer att jag f. n. inte vill

förorda att en särskild granskningskommission inrättas för ändamålet.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om postbankens förvaltningsberät­

telse. Den svarar mot 94 § förslå och tredje styckena BL. Som jag nämnt

vid behandlingen av 5 § i departementsförslaget bör av förvaltningsberättel­

sen framgå bl. a. i vad mån förvärv av i 5 § avsett slag skett under verk­

samhetsåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Särskilda bestämmelser

25 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt som f. n. finns i

15 § PbF och 14 § PgF. Bestämmelsen kompletteras av 30 § lagen (1937: 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, enligt vil­

ken handling, varav enskilds förhållande till postsparbanken eller postgiro­

56

rörelsen framgår, ej får utlämnas förrän efter 20 år. Denna bestämmelse och

den här behandlade paragrafen i departementsförslaget utgör motsvarighet

till banklagarnas sekretessbestämmelser i 192 § BL, 98 § SpL och 89 § JkL.

övergångsbestämmelser

Som tidigare nämnts föreslås ändringarna i lagen om postbanken träda

i kraft den 1 januari 1970.

I avsnittet om kapitalbildning har jag förordat att postbanken under en

övergångstid av 5 år skall få rätt att tillämpa balansvärderingsregler som

tidigare gällt för sparbanker och som fortfarande övergångsvis gäller för någ­

ra av dem. Bestämmelse av denna innebörd har tagits in i övergångsbestäm­

melserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

7. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t före­

slår riksdagen att

1) antaga förslag till lag om postbanken,

2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för sam­

arbete mellan postbanken och Sveriges Kreditbank,

3) medge att postverket omorganiseras efter i huvudsak

de riktlinjer som jag förordat och att postbanken får de av

mig förordade befogenheterna i fråga om sin organisation,

4) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för kapi­

talbildning i postbanken och för postbankens skyldigheter i

fråga om avkastning och utgivande av skattemotsvarighet,

5) till Posthus in. in. på tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1969/70 anvisa ett investeringsanslag av

25 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt för­

ordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690584