2

Den direkta engångsutgiften för omläggningen till en ny registreringsor-

ganisation har preliminärt uppskattats till ca 40 milj. kr. och de årliga

driftkostnaderna för den nya organisationen till ca 26 milj. kr., vilket unge­

fär motsvarar driftkostnaderna för den nuvarande organisationen. Omlägg­

ningen beräknas ske successivt under åren 1972 och 1973.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Utdrag av protokollet över kommnnikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange,

K^ling, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, G^ustafsson,

G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson.

T. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Geijer, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rikt­

linjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m.m., och

anför. I.

I. Inledning

Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1964 tillkallade

chefen för kommunikationsdepartementet den 2 juli 1964 överdirektören

K. S. Edström att såsom sakkunnig verkställa utredning angående fordons­

registreringen och därmed sammanhängande spörsmål. För utredningen an­

togs benämningen bilregisterutredningen. Sedan Edström på egen begäran

entledigats, uppdrog departementschefen den 15 mars 1966 åt landssekre­

teraren S. N. S. Swanstein att fortsätta utredningsarbetet. Genom beslut

den 10 februari 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret att i samråd

med bilregisterutredningen utföra för utredningen erforderligt systemut­

vecklingsarbete avseende automatisk databehandling.

Bilregisterutredningen har i juni 1968 avgivit principbetänkandet Bil-

registrering (SOU 1968: 23). Häri framläggs förslag hur fordonsregistrering­

en i stort bör utformas med ADB-tekniken såsom hjälpmedel. I samman­

hanget behandlas de grundläggande frågorna om registreringsorganisatio-

nen, registrets användning etc. Syftet med redovisningen är att ge underlag

för ett ställningstagande i den principiella frågan om och på vad sätt ADB-

tekniken bör användas inom fordonsregistreringen. Utredningen avser att

i ett senare betänkande framlägga förslag, hur registreringsverksamheten

mera i detalj bör organiseras och utformas.

6

Fordon skall enligt 16 § VTF registreras hos länsstyrelsen i det län där

fordonet har sin hemort. I 17 § VTF finns vissa bestämmelser om vem

skyldigheten att söka registrering åvilar, vilka tider som gäller för ansökan

om registrering, i vilken form ansökan skall göras och vilka uppgifter den

skall innehålla. Bl. a. föreskrivs i 17 § 4 mom. att ansökan skall vara åt­

följd av vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg, intyg om att for­

donet inte undergått ändring i förhållandet till uppgifterna i instrumentet

eller intyget, bevis om trafikförsäkring när ansökan gäller trafikförsäkrings-

pliktigt fordon samt stadgad registreringsavgift.

Trafikförsäkringsplikt föreligger enligt 1 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon för motorfordon, som är registrerat i

landet eller utan registrering här brukas i trafik. Med motorfordon avses i

sammanhanget även gummihjulsförsedda traktorer.

Enligt 1 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt före­

ligger skyldighet att erlägga sådan skatt för motorfordon och släpvagn som

registrerats här i landet. Enligt 3 § förordningen inträder skatteplikt med

den kalendermånad, under vilken fordonet första gången införs i bilregister

eller, om fordonet före registreringen tagits i bruk lika med registrerat for­

don, från och med den kalendermånad under vilken det tagits i bruk. Enligt

5 § kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) angående uppbörd av auto­

mobilskatt m. m. skall, när motorfordon eller släpvagn anmäls till registre­

ring, den skatt betalas som belöper på tiden från skattepliktens inträde till

årets slut. Bevis om registrering får inte utlämnas förrän skatten betalts.

Om registreringsansökan godkänns skall fordonet införas i länsstyrelsens

bilregister. Närmare föreskrifter om förfarandet i samband härmed åter­

finns i 30__33 §§ VTK. Enligt dessa bestämmelser skall bl. a. sökanden er­

hålla ett exemplar av besiktningsinstrumentet eller typintyget med bevis

om registreringen och uppgift om det tilldelade registreringsnumret. Be­

siktningsinstrument eller typintyg förvaras i original vid registret och utgör

fordonets registerkort. I registret är korten ordnade i särskilda grupper för

personbilar, bussar , lastbilar, motorcyklar, traktorer och släpfordon. Inom

varje grupp ordnas korten i löpande följd efter registreringsnummer. En­

ligt 34 och 35 §§ VTK förs bilreservregistret efter samma principer.

Enligt 18 § VTF skall anmälan göras till registret när ändring skett i

vissa registrerade förhållanden, exempelvis avseende ägarbyte, registrerings-

besiktning efter ändring av fordon, ny trafikförsäkring, ändring i fråga om

fordons hemort eller ägares namn, hemvist eller postadress etc.

I 19 § VTF föreskrivs anmälan för tillfällig eller för definitiv avregistre­

ring. Tillfällig avregistrering kan ske när fordon för viss tid eller tills vidare

inte skall brukas. Anmälan för definitiv avregistrering skall ske när fordon

förstörts eller med fordon eljest vidtagits sådan åtgärd att det kan antas att

fordonet inte vidare kommer att brukas här i landet som registreringsplik-

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

8

planläggning. Säker och aktuell information från registret krävs så­

lunda bl. a. för den verksamhet, som bedrivs av biluttagningsmyndighelen,

samt för den krigstransportplanläggning och planläggning av viss drivme-

delsransonering, som handhas av länsstyrelserna och transportnämnden.

Bilregistret bildar underlag för olika fisk alis k a åtgärder. For­

donsskatten debiteras på grundval av noteringarna i registret. Genom detta

sker även kontroll över att skatten betalas. Tillgång till noteringarna krävs

även vid avgöranden i andra skatteärenden. Kontrollstyrelsen behöver för

vissa övervakningsändamål uppgifter angående särskilda typer av fordon.

Genom registret skall skyldigheten att ta och vidmakthålla trafikför­

säkring kunna kontrolleras. Registret måste därför innehålla uppgifter

om de trafikförsäkringar som gäller för registrerade fordon.

Bilregistret bildar underlag för åtskillig statistik. På grundval av

uppgifter i centrala bilregistret utarbetar statistiska centralbyrån en officiell

fordonsstatistik för kvartal och för år. Statistiken har stor betydelse för

allmän samhällsplanering och trafikpolitik. Registreringen måste därför

organiseras så att statistikbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt

sätt.

Registret är i princip offentligt. Det är med hänsyn härtill viktigt, att det

utformas så att allmänhetens rätt att ta del av materialet i registret såvitt

möjligt tillgodoses.

Enligt utredningen kan de krav som sålunda ställs på ett effektivt bil­

register inte tillfredsställande tillgodoses med nuvarande registreringsorga-

nisation. Registret ger sålunda f. n. inte tillräckligt omfattande information

om de registrerade fordonen. Bl. a. saknas åtskilliga upplysningar angående

besiktningsförhållandena. Stora brister föreligger även i fråga om aktuali­

teten hos registrerade uppgifter. Särskilt gäller detta redovisningen av

äganderättsförhållandena.

Det angivna behovet för polisen att snabbt få tillgång till uppgifter ur

registret kan inte tillgodoses i önskvärd utsträckning, vartill kommer att

sökning efter fordon i praktiken endast kan ske efter registreringsnum­

mer.

Det är enligt utredningen uppenbart, att nuvarande system för uppbörd

av fordonsskatt från olika synpunkter inte är tillfredsställande. Statsverket

undandras varje år betydande belopp i sådan skatt. En ändring av organisa­

tionen av bilregistreringen kan ge grund för bättre kontroll att fordons­

ägare fullgör sin skyldighet.

Kontrollen genom registret över att trafikförsäkringsskyldigheten fullgörs

är f. n. inte tillräckligt effektiv, och undersökningar har visat att försäk-

ringsskyldigheten eftersätts i betydande omfattning. Nuvarande bilregister

kan inte heller på ett tillfredsställande sätt bilda underlag för en aktuell

fordonsstatistik eller tillgodose andra krav på statistisk information.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ADB inom bilregistreringen

Av den föregående redovisningen framgår att arbetet i bilregistret är

mycket omfattande samt i stor utsträckning rutinbetonat. Entydiga regler

kan uppställas för handläggningen av de flesta slag av registreringsärenden.

En sådan verksamhet lämpar sig väl för ADB. Av utredningen gjorda kost­

nadsberäkningar — som närmare redovisas i det följande — visar att de

årliga kostnaderna för en registreringsorganisation med ADB-teknik inte

kommer att överstiga årskostnaderna för nuvarande organisation och att

personalkostnaderna väsentligt kommer att sjunka. Samtidigt ger ett ADB-

system av lämplig utformning möjligheter till större snabbhet inom bil­

registreringen och därmed också till större aktualitet i den registrerade in­

formationen. Även andra väsentliga fördelar uppnås. Framför allt får man

förutsättningar för en betydligt förbättrad kontroll över fordonsbeståndet.

De krav som måste ställas på registret i fråga om snabb och aktuell in­

formation gör det nödvändigt att ta i anspråk en mycket avancerad data­

teknik med någon form av s. k. direktminnen. Utredningens närmare över­

väganden i fråga om valet av maskinutrustning och arbetsmetodik behand­

las i ett särskilt avsnitt i det följande. I den principiella frågan om man bör

välja ett datasystem med en centralt placerad datamaskin eller ett decentra­

liserat system med flera maskiner placerade hos exempelvis lokala registre-

ringsmyndigheter gäller enligt utredningen bl. a. följande. Den omständig­

heten att ett centraliserat datasystem tillämpas behöver inte medföra en

centraliserad administrativ handläggning. Vid ADB-teknik kan information

överföras längre eller kortare distanser över det allmänna telefon- eller

telexnätet eller över särskilt uppkopplade förbindelser. Kommunikations­

linjerna kan kopplas direkt till datamaskinen. Med ett datakommunikations­

nät av tillräckligt stor kapacitet och med anlitande av s. k. direktminnen,

som möjliggör att lagrad information nås direkt, kan registreringsmyndig-

heter, polismyndigheter och andra organ — oberoende av var de befinner

sig — snabbt få upplysningar ur registret. Med en så avancerad datateknik

spelar maskinanläggningens placering inte någon avgörande roll för utform­

ningen av registreringsorganisationen i övrigt. Vissa andra allmänna syn­

punkter kan emellertid anföras på valet mellan central eller lokal maskin­

anläggning.

En organisatorisk fördel med ett centraliserat system är att man slipper

ett omfattande arbete med överföring av uppgifter mellan olika register

när fordons hemort ändras. En annan viktig faktor är att polismyndigheter­

nas ofta brådskande behov av upplysningar om fordon är svårt att tillgodose

på ett tillfredsställande sätt annat än genom ett riksomfattande register.

Av stort intresse för systemvalet är givetvis kostnaderna. Större maskin­

anläggningar arbetar vanligen med en lägre kostnad per bearbetad enhet,

särskilt om hänsyn även tas till kostnader för driftpersonal, lokaler etc. En

12

Trafikförsäkringsföreningen anför vissa allmänna synpunkter på bilregist­

rets utformning med hänsyn till möjligheterna att uppnå en effektivare

kontroll av att fordonsägarna fullgör sin skyldighet att hålla trafikförsäk­

ring. Överbefälhavaren, försvarets materielverk och transportnämnden fram­

håller betydelsen av ett effektivt fungerande bilregistreringssystem för den

militära och civila beredskapsplanläggningen på transport- och fordons-

området. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bil-

grossistförening uppehåller sig slutligen vid bl. a. motorbranschens behov av

snabbare och mera aktuell information från bilregistret.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt eller lämnat utan erinran ut­

redningens förslag att själva registreringen i for sättningen skall

hållas skild från kontrollen över fordonsbeståndet och

sålunda ej innefatta krav på att fordonet godkänts vid föreskriven besikt­

ning, att trafikförsäkring tecknats och att fordonsskatt erlagts. Som när­

mare redovisas i det följande har statens trafiksäkerhetsverk och länssty­

relsen i Stockholms län endast gjort den reservationen, att de anser att kra­

vet på besiktningsinstrument eller typintyg bör bibehållas för att säker­

ställa en tillfredsställande identifiering av fordonet vid registreringstillfäl-

let. — Remissinstanserna har också allmänt godtagit utredningens förslag

att den beteckning som tilldelas fordonet vid registreringen skall följa det

under hela dess livstid.

Med ett enda undantag — länsstyrelsen i Östergötlands län — har re­

missinstanserna genomgående biträtt utredningens förslag om övergång

till central registerföring med tillämpning av ADB-

teknik. I remissyttrandena framhålls allmänt de fördelar som med hän­

syn till registreringsverksamhetens karaktär — mängden av registrerade

och behandlade data och registreringsarbetets i stor utsträckning rutin-

betonade art — kan uppnås med en omläggning till ADB. I flera yttranden

påpekas också den större flexibilitet och de samordningsmöjligheter bl. a.

i datahänseende som kan vinnas genom en centralisering av registerföring-

en. Statskontoret har för sin del också vitsordat rimligheten i utredningens

beräkning av kostnadsskillnaden mellan ett centraliserat och ett decentrali­

serat datasystem.

Endast länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter lämpligheten av

ett centralt ADB-system för bilregistreringen. Allmänt beklagar länssty­

relsen förhållandet, att det vid övergång till elektronisk databehandling

ofta blir datamaskinen som bestämmer arbetsformerna inom administra­

tionen och påverkar dennas lokalisering och struktur. Ett vanligt inslag i

bilden är att övergången till ADB-förfarande ofta tas till intäkt för kraf­

tiga centraliseringsåtgärder, som i sin tur leder till ökad storstadskoncentra-

tion. Länsstyrelsen säger sig överhuvud hysa en viss tveksamhet till den

av utredningen förordade ADB-lösningen och ifrågasätter om man inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

tjäna allmänheten och fatta beslut i olika ärenden. Då samtidigt tekniska

och ekonomiska skäl talar för en centraliserad registerföring, bör de lo­

kala registreringsmyndigheterna vara utrustade med direkta förbindelser

till det centrala registret. Genom en sådan utformning av organisationen

kan man tillgodose såväl tekniska och ekonomiska som administrativa och

servicebetonade krav.

I fråga om huvudmannaskapet framhåller utredningen, att det f. n. sak­

nas en sammanhållande central instans för bilregistreringen. Det löpande

arbetet bedrivs enligt givna författningsbestämmelser och i viss utsträck­

ning enligt rekommendationer från olika centrala myndigheter, såsom sta­

tens trafiksäkerhetsverk, riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, biluttag-

ningsmyndigheten, transportnämnden och statistiska centralbyrån. Den om­

ständigheten att en huvudman saknas för registreringsverksamheten i dess

helhet kan i viss mån ha påverkat förutsättningarna för en enhetlig hand-

läggningspraxis men torde sannolikt haft större inverkan på möjligheterna

att rationalisera och förbättra arbetsmetoder. Vid ADB-teknik skärps kra­

ven på enhetlighet i handläggningen av olika ärenden och på att ändringar

i arbetsformerna genomförs likformigt i hela den lokala organisationen.

Den del av arbetet som inte automatiseras avser till viss del förberedelser

för den maskinella behandlingen. Också dessa arbetsuppgifter måste regle­

ras mycket noga och mera i detalj än vad som är nödvändigt vid manuella

arbetsrutiner.

På grund av anförda omständigheter förordar utredningen, att den nya

organisationen för bilregistrering i central instans hålls samman av en myn­

dighet med ansvar och direktivrätt inom hela arbetsområdet.

Den centrala registreringsmyndigheten

På den centrala registreringsmyndighet, som enligt det föregående bör

finnas, skall ankomma att leda och övervaka verksamheten inom bilregist­

reringen, att utfärda föreskrifter och anvisningar — i förekommande fall

efter samråd med andra av registreringsverksamheten berörda myndighe­

ter — att fastställa formulär och blanketter inom verksamhetsområdet,

att ansvara för det system- och programmeringsarbete som krävs för regist­

ret, att svara för erforderliga utbildnings- och rationaliseringsaktiviteter

etc.

Utredningen —som anser att det måste finnas starka skäl om man skall

tillskapa en ny central myndighet för angivna uppgifter — betonar att pla­

ceringen av själva maskinen inte har någon större betydelse för frågan var

den centrala registreringsfunktionen skall ligga. Likaså gäller att möjlig­

heterna att erhålla uppgifter ur registret endast i ringa utsträckning beror

på var registret är placerat.

Det erinras om att nuvarande centrala bilregister är förlagt till statis­

16

arbetsuppgifter av helt annan karaktär än den som f. n. ankommer på

ifrågavarande distriktsorganisation. Denna skulle därför behöva byggas ut

och tillföras en personal, som i realiteten skulle innebära tillskapandet av

en helt ny regional registreringsorganisation.

Om alternativet med en anknytning av registreringsuppgifterna till AB

Svensk bilprovnings lokala organisation och då närmast till dess besikt-

ningsstationer kan sägas, att verksamheten vid dessa är av utpräglat tek­

nisk art, vartill kommer att stationernas verksamhetsområden i många fall

är så pass begränsade att de inte kan bilda underlag för en rationell regist­

reringsorganisation.

I fråga om en anknytning till polisväsendet torde det enligt utredningen

vara svårt att på basis av de relativt många — ca 120 — och i åtskilliga fall

mycket små polisdistrikten skapa effektiva och rationella arbetsenheter för

bilregistreringen. Beaktas bör i sammanhanget att registreringsverksamhe-

ten är väsensskild från ordinärt polisarbete och innefattar en del arbetsupp­

gifter, som inte lämpligen bör fullgöras av polispersonal. Poliskontoren

måste därför tillföras personal —- främst på kontorssidan — om de skall

tjänstgöra som lokala registreringsmyndigheter. I praktiken skulle det in­

nebära att registreringsarbetet fick anförtros åt någon form av registre-

ringskontor, som endast mer eller mindre formellt blev knutna till poliskon­

toren.

Vad slutligen angår länsstyrelserna konstaterar utredningen att man ge­

nom en anknytning av den lokala registreringsverksamheten till dessa på

en gång får goda möjligheter till service gentemot allmänheten och samti­

digt tillgodoser behovet av arbetsenheter av sådan storlek och struktur att

de blir rationella och effektiva. Betydelsefullt är vidare att det redan nu hos

länsstyrelserna finns personal, som har utbildning för och erfarenhet av

den ifrågavarande administrationen och ärendeprövningen. Att ha tillgång

till den är av särskilt värde inte bara vid övergången till den nya registre-

ringsorganisationen utan även vid dennas fortsatta verksamhet. Utredning­

en föreslår därför, att bilregistreringens lokala funktioner liksom hittills

knyts till länsstyrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 1969

Remissyttranden

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utred­

ningens organisationsförslag. Vissa remissinstanser har förordat andra lös­

ningar. Ett par remissinstanser anser sålunda att statens trafiksäkerhets­

verk skall ha hand om både de centrala och lokala registreringsfunktioner-

na. Någon remissinstans finner skäl tala för att polisväsendet får hela an­

svaret för bilregistreringen. Ett par remissinstanser slutligen anser, att sta­

tistiska centralbyrån bör vara central registreringsmyndighet.

Bland de remissinstanser som intagit en allmänt positiv ståndpunkt till

18

Den finner starka skäl för att det centrala körkortsregistret förläggs till

trafiksäkerhetsverket.

Statens trafiksäkerhetsverk förordar en organisatorisk lösning, som inne­

bär att bilregistreringens såväl centrala som lokala

funktioner knyts till trafiksäkerhetsverket. Härvid

påtalas de många fördelar som ligger i att ha hela verksamheten förlagd till

en och samma myndighet, bl. a. från direktivsynpunkt. Verket har också

en lokal organisation, som — inräknat stationsorterna — omfattar ett stör­

re antal orter än vad länsstyrelseorganisationen gör. Det har vidare på det

lokala planet ett långt drivet samarbete med olika lokala myndigheter, po­

lisväsendet och företrädare för bilhandeln. Trafiksäkerhetsverket är i och

för sig medvetet om att vissa rekryterings- och andra personalproblem kan

uppstå. Fördelarna anses dock överväga de härmed sammanhängande olä­

genheterna.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistför-

ening anser, att mycket talar för att trafiksäkerhetsverket blir den centralt

sammanhållande myndigheten. Beträffande den lokala verksamheten ifråga­

sätter organisationerna, om inte utredningen övervärderat behovet av en

decentraliserad registreringsorganisation, särskilt med hänsyn till de möj­

ligheter som finns att telefon- och brevledes kommunicera med en central

registreringsinstans. Det behov som likväl kan finnas av lokala organ med

möjlighet att informera om registreringsproceduren, att tillhandahålla an­

mälningsblanketter och att vid behov förmedla kontakter mellan allmän­

heten och det centrala bilregistret borde kunna tillgodoses med anlitande

av trafiksäkerhetsverkets regionala organisation. Även AB Svensk bilprov­

nings stationsnät skulle härvidlag kunna utnyttjas.

En lösning som innebär att den centrala registrering s-

funktionen knyts till statistiska centralbyrån för­

ordas av statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Öre­

bro län.

Statistiska centralbyrån har — som framgår av det föregående — betonat

vikten av att det centrala bilregistret integreras med andra av centralbyrån

förda samhällsinformativa register. Redan detta utgör ett starkt skäl för att

den centrala registreringsfunktionen knyts till centralbyrån. Härtill kom­

mer att det centrala bilregistret skall tjäna olika och inbördes artskilda än­

damål. Detta medför att den myndighet som har ansvaret för registret måste

ta hänsyn till i vissa fall motstridande krav från avnämarnas sida. Genom

sin allmänna servicekaraktär har centralbyrån ingående erfarenhet av de

problem som härvid uppstår. Det förhållandet att den har ställning av ett

neutralt databehandlingsverk innebär en särskild fördel, då det gäller att

lösa dem. Med hänsyn till angivna förhållanden föreslår centralbyrån i

första hand, att den blir central myndighet för bilregistreringen. Det fram­

hålls, att detta i princip inte hindrar att vissa befogenheter — om så anses

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år t969

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

IV. Kontroll över fordonsbeståndet

Utredningen

Gällande bestämmelser om besiktning m. m.

Ett fordon kan i princip underkastas två slag av besiktning. Det ena ut­

görs av den registrerings- och typbesiktning som behandlas i 14 och 15 §§

VTF och som är en förutsättning för att fordon första gången skall få tas upp

i bilregistret. Enligt 10 § 5 mom. VTF äger registreringsbesiktning rum även

då fordon undergått sådan ändring att det inte längre stämmer överens med

uppgifterna i besiktningsinstrument eller typintyg. Det andra slaget, den

s. k. löpande kontrollen, utgörs av den kontrollbesiktning som enligt olika

bestämmelser kan ske efter registreringen. Kontrollbesiktning kan vara an­

tingen en periodiskt återkommande kontroll av vissa fordon eller fordons-

slag eller också en kontroll i det enskilda fallet enligt särskilt beslut av

myndighet eller förrättningsman.

Reglerna om periodisk kontrollbesiktning finns i 24 § VTF. Enligt detta

stadgande skall kontrollbesiktning med regelbundna mellanrum ske av vis­

sa fordon som används i yrkestrafik eller uthyrningsrörelse, vidare av vissa

andra fordon såsom brandfordon, ambulanser etc. Annat registrerat motor­

fordon och annan registrerad släpvagn skall, om fordonet är minst tre år

gammalt, årligen undergå kontrollbesiktning i den mån Kungl. Maj:t inte

förordnar annat.

Kontrollbesiktning kan även vara föranledd av särskilt beslut av myndig­

het eller förrättningsman. Föreläggande om kontrollbesiktning kan beträf­

fande motordrivna fordon och släpfordon meddelas av länsstyrelse enligt

22 § VTF och av förrättningsman vid flygande inspektion enligt 23 § VTF.

Åtlyds inte föreläggande om kontrollbesiktning inträder automatiskt kör-

förbud för fordonet. Automatiskt körförbud inträder enligt 24 § 4 mom.

VTF även i sådana fall när fordon inte inställs till vederbörlig periodisk

kontrollbesiktning. Från automatiskt inträdande körförbud är att skilja

körförbud som direkt meddelas beträffande ett fordon. Sådant förbud kan

meddelas av förrättningsman som utför flygande inspektion, inspektion hos

försäljare enligt 23 a § VTF eller kontrollbesiktning. För att gällande kör­

förbud skall upphöra fordras att fordonet inställs för kontrollbesiktning.

I samband med sådan besiktning kan besiktningsmannen godkänna fordo­

net, meddela nytt föreläggande om kontrollbesiktning eller meddela nytt

körförbud. Ett annat slag av besiktning är den särskilda lcopplingsbesikt-

ning, som föreskrivs i 24 a § VTF.

Närmare bestämmelser om den löpande kontrollen finns i 52—56 §§ VTK.

Bl. a. stadgas här om den rapportering, som i hithörande frågor skall ske

sådana körförbud som automatiskt inträder om fordon inte inställs till

kontrollbesiktning.

För att önskemålen om information i registret skall kunna uppfyllas

måste en viss utvidgning ske av den rapporteringsskyldighet, som olika

organ har till registreringsmyndigheterna. Den härmed följande arbetsök­

ningen behöver inte bli särskilt omfattande, eftersom vissa andra i betän­

kandet specificerade uppgifter kan falla bort. Med den utvidgade rapporte­

ringsskyldigheten växer givetvis också arbetsbelastningen för registrerings­

myndigheterna. Genom att registret samtidigt automatiseras blir emellertid

verkningarna härav inte av någon väsentlig praktisk betydelse.

Enligt utredningen visar också omfattningen av undandragen fordons­

skatt och av ej erlagda bilförsäkringspremier att det finns betydande brister

i nuvarande övervakning. I betänkandet redovisas uppskattningar som ty­

der på att årligen cirka 8 milj. kr. i fordonsskatt undandras statsverket. Det

hänvisas vidare till vissa av försäkringsinspektionen gjorda beräkningar,

enligt vilka antalet bilägare som undandrar sig att fullgöra trafikförsäk-

ringsskyldigheten uppgår till drygt 100 000 och att premiebortfallet torde

uppgå till 40—50 milj. kr. per år. Delvis kan angivna brister hänföras till

faktorer, som det faller utanför utredningsuppdraget att behandla. Till en

del sammanhänger de emellertid med en otillräcklig aktualitet och tillför­

litlighet hos uppgifterna i registret och med det förhållandet att kontrollen

från detta inte är tillräckligt effektiv. Det är emellertid i dessa fall inte pri­

märt fråga om en mera omfattande redovisning av uppgifter i registret.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1960

Särskilda åtgärder för effektivisering av kontrollen

En effektiv kontroll förutsätter en såvitt möjligt fullständig redovisning

av besiktnings-, skatte- och trafikförsäkringsförhållandena. Kontrollen som

sådan kan i praktiken tänkas ske genom ett förfarande för efterlysning eller

efterspaning av ägare till fordon, hos vilka brister konstaterats i registret.

Ett efterlysningsförfarande tillämpas redan nu t. ex. när trafikförsäkring

avanmälts utan att ny sådan antecknats i registret. Att mera allmänt till-

lämpa förfarandet som kontrollinstrument i anslutning till ett utbyggt och

effektiviserat register anser sig utredningen dock inte kunna tillstyrka. Bl.a.

de väsentligt ökade anspråk som därmed skulle ställas på polismyndigheter­

na talar mot ett sådant arrangemang. Inte heller kan det — med utred­

ningens grundsyn på registreringens innebörd — bli fråga om en lösning

som innebär exempelvis att registreringsskyltarna avlägsnas vid underlå­

tenhet att fullgöra vissa skyldigheter. En bättre lösning är då att tillämpa ett

system med kontrollmärken, vilket i princip kan tänkas fungera på följan­

de sätt.

Kontrollmärkena, som avses anbringade på viss bestämd plats på fordo­

net, bör anknyta till en viss kontrollperiod — lämpligen kalenderår — och

fungera. Kontrollen av skattskyldighetens fullgörande kan ju i och för sig

avse skatten för det år vid vars slut märket sänds ut. Märket är då ett tecken

på att anteckningar inte finns i registret om restföring av skatt.

De angivna märkena förutsätts i första hand bli utlämnade av den centrala

registreringsmyndigheten och av länsstyrelserna. Det kan därutöver över­

vägas att låta AB Svensk bilprovning lämna ut märken i vissa fall.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen, att nuvarande form av

kontrollmärken avskaffas och att i stället ett kontrollmärkesystem införs

som möjliggör övervakning av såväl besiktnings- som fordonsskatte- och

trafikförsäkringsskyldighetens iakttagande. Den närmare utformningen av

det föreslagna systemet är beroende av mera detaljerade undersökningar av

bl. a. systemteknisk art och kommer därför att redovisas i utredningens

slutbetänkande.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Remissyttranden

Vad utredningen i anslutning till frågan om kontrollen över fordonsbe-

ståndet allmänt anför om behovet av ett mera aktuellt, till­

förlitligt och fullständigt register material som un­

derlag för fordonskontrollen i olika hänseenden vitsordas allmänt av re­

missinstanserna.

Utredningens mera konkreta förslag i fråga om en utökning av de regi­

strerade uppgifterna avser främst fordonens besiktningsförhållanden. AB

Svensk bilprovning konstaterar, att utredningens förslag i denna del för

bolaget innebär, att utfallet av varje kontrollbesiktning måste rapporteras

till registret. Rapporteringen blir sålunda avsevärt mera omfattande än för

närvarande. Några principiella svårigheter att verkställa den föreligger dock

inte. Bolaget anser också, att en fullständig rapportering om fordonens be­

siktningsförhållanden med åtföljande kontroll från bilregistret torde kom­

ma att innebära en effektivisering av fordonsövervakningen. Länsstyrelsen

i Blekinge län anser för sin del, att det beträffande den årliga kontrollbe­

siktningen bör räcka att registret underrättas om godkända besiktningar

och meddelade körförbud, möjligen även om att förelägganden om ny be­

siktning ej efterkommits inom inställelseterminen. Däremot synes det knap­

past fylla någon funktion att belasta registret med anmälningar om åter-

besiktningar. En godtagbar kontroll i fråga om dessa torde kunna ordnas

inom besiktningsorganisationen.

Utredningens förslag om införande av ett kontrollmärkesystem

som medel att övervaka fordonens besiktnings-,

skatte- och försäkringsförhållanden har i princip till­

styrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. I åtskilliga

fall har dock reservation gjorts för systemets utformning i skilda hänse­

26

konstateras innebära, att ett fordon som vid slutet av ett kalenderår upp­

fyller kraven för brukande erhåller märke för det därpå följande kalender­

året. Om fordonet under året inte inställs till kontrollbesiktning, får visser­

ligen bilägaren och polisen meddelande härom, men fordonet behåller likväl

sitt märke. Den praktiska kontrollen kommer under sådana förhållanden

att ske först i den mån fordonet påträffas t. ex. vid flygande inspektion. En­

ligt bolagets mening torde dock ett meddelande från bilregistret om att for­

donet inte genomgått föreskriven besiktning i de flesta fall resultera i att

fordonsägaren fullgör besiktningsskyldigheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar, att anledningarna till att ett

motorfordon kan komma att sakna föreslaget kontrollmärke inte är likvär­

diga. Skälet kan vara antingen att fordonet inte är i ett från trafiksäker­

hetssynpunkt godtagbart skick eller att ägaren inte fullgjort vissa ekono­

miska förpliktelser. Lämpligheten av att genom avsaknad av kontrollmärke

utvisa så artskilda brister kan ifrågasättas. Trafikfarliga fordon bör så­

lunda helst utmärkas på annat sätt än de fordon för vilka skatt eller försäk­

ringspremie ej erlagts. Om en sådan ordning inte går att genomföra inom

ramen för ett kontrollmärkesystem, synes tillfredsställande säkerhet kunna

rinnas endast om polisen hos den centrala registreringsmyndigheten vid

varje tillfälle efterforskar anledningen till att fordon saknar kontrollmärke.

Vissa synpunkter på kontroll märkesystemets funktion

från trafikförsäkringssynpunkt har anförts av främst försäk-

ringsinspektionen samt länsstyrelsen i Stockholms län.

Försäkringsinspektionen framhåller, att medan kontrollmärke inte skall

kunna erhållas vid nyregistrering med mindre trafikförsäkringsbevis kan

uppvisas, det vid förändring av äganderätten till fordon ej föreligger ett

sådant incitament att teckna trafikförsäkring. Med tanke på den stora fre­

kvensen i fråga om äganderättsförändringar anser inspektionen det ange­

läget, att åtgärder vidtas för att motverka underlåtenhet i nämnda hänse­

ende. Detta kan exempelvis ske genom att märkets giltighetstid begränsas,

förslagsvis till ett kvartal. En sådan begränsning minskar överhuvud möj­

ligheterna att bruka ett fordon som är oförsäkrat, oavsett om ägarbyte ägt

rum eller ej . — Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det ifrågasättas,

huruvida försäkringsavtal som regel bör få tecknas för kortare tid än ett

eller ett halvt år, detta för att förhindra att fordon under löpande kontroll­

period framförs utan att gällande trafikförsäkring finns. Tvingande före­

skrift därom kan antingen införas i lagen om trafikförsäkring eller också

kan försäkringsinspektionen utfärda en rekommendation i ämnet. Erläg­

gande av försäkringspremie synes däremot kunna uppdelas på flera termi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

ner.

28

område. Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock, att kravet på att besikt-

ningsinstrunient skall medföras under färd bör bibehållas. Möjlighet vinnes

då bl. a. att ute i trafiken kontrollera alt ett registreringsnummer är an­

bringat på rätt fordon.

Flera remissinstanser understryker angelägenheten av att kontrollmär­

kena utformas så att olovlig hantering och användning av dem motverkas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Y. Fordonsskatten

Utredningen

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om fordonsskatt finns i automobil-

skatteförordningen. Enligt denna föreligger — med vissa i förordningen

angivna undantag — skattskyldighet för registreringspliktiga motorfordon

och släpvagnar. Skatt utgår med visst årligt belopp, vilket varierar för skil­

da slag och storlekar av fordon. Skattepliktigt fordon får inte brukas, förrän

skatten erlagts.

Skattskyldigheten inträder i princip med den kalendermånad då fordon

första gången införs i bilregister och upphör med utgången av den månad då

fordon avförts ur bilregister. Skattskyldig är för visst kalenderår den som

vid årets början varit eller bort vara antecknad i bilregistret som ägare av

fordonet eller vid nyregistrering under kalenderåret, den som därvid an­

tecknats som ägare.

I kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) angående uppbörd av auto-

mobilskatt m. m. finns bestämmelser bl. a. om debitering, uppbörd, indriv­

ning och redovisning av fordonsskatt samt om skattekvitton och redovisning

av dessa. Enligt kungörelsen skall fordonsskatt i registret påföras den skatt­

skyldige första gången vid registreringen och därefter i princip för varje

kalenderår så länge fordonet är underkastat skatteplikt. Uppbörd av skatt

för fordon, som är införda i registret vid kalenderårets början, sker genom

postverkets försorg. Uppbördsterminen infaller under februari—mars. Re-

gistreringsmyndigheten sänder i god tid före terminens början mot post­

förskott ut skattekvitton till de skattskyldiga. Postverket sätter in influtna

skattebelopp på statsverkets checkräkning i riksbanken för resp. registre-

ringsmyndighets räkning och avger senast den 15 april redovisning över in­

lösta och inte inlösta skattekvitton. I bilregistret noteras restföring av obetald

skatt.

När ansökan görs om registrering av skattepliktigt fordon skall den skatt

som belöper på tiden från skattepliktens inträde till årets slut betalas in till

registreringsmyndighet. Inbetalningen är därvid en förutsättning för att be­

vis om registrering skall lämnas ut. Om anmälan sker av förhållande som

30

förenat med stora kostnader att framställa de databärare, som krävs för

att registret skall kunna aktualiseras beträffande erlagd skatt. Även andra

olägenheter — bl. a. av juridisk-teknisk art — uppkommer.

Utredningen anser, att angivna nackdelar kan undvikas och väsentliga

fördelar uppnås från data- och redovisningstekniska samt kostnadsmässiga

synpunkter, om man väljer det andra huvudalternativet, dvs. ett system

där skatt betalas efter personlig avisering av de skattskyldiga. Utredningen

förutsätter härvidlag att aviseringen sker genom utsändande av inbetal­

ningskort, vilka framställs genom det centrala registrets försorg. Först med

ett aviseringssystem kan man till fullo utnyttja de möjligheter till förbätt­

ringar av skatteuppbörden som en automatisering av registret ger. För det

fall ett sådant system kommer till användning — vilket utredningen för­

ordar — bör följande beaktas.

Debitering. Om bilregistreringen förläggs till ett centralt register,

måste detta givetvis innehålla sådana data att man på grundval därav kan

verkställa debitering av fordonsskatt. Ett förfarande måste finnas, som

motsvarar nuvarande skattedebitering. Markeringar i registret av data an­

gående skatt förutsätter beslut av myndighet, och varje ändring måste före­

gås av nytt beslut. Dessa beslut måste kunna överklagas i samma utsträck­

ning som nu. I enlighet med utredningens principiella uppfattning att mate­

riella åtgärder i största möjliga utsträckning bör ankomma på länsstyrel­

serna och då avgöranden i andra registreringsfrågor kan ha stor betydelse

för skattskyldigheten, anser utredningen att beslut i skatteärenden även

framgent skall fattas regionalt av länsstyrelserna. — Ansvaret för riktig­

heten av markeringarna följer samma regler som i övrigt gäller för in­

föringen i registret. Om fel skulle uppstå i markeringar eller i utskrifter som

gjorts på grundval av dessa bör möjlighet finnas att erhålla rättelse. Sådan

bör ske genom beslut av länsstyrelse.

Skattekvitto. Enligt 9 § automobilskatteförordningen skall skatte-

kvitto medföras under färd för att på anmaning av polisman kunna visas

upp för denne. Företes inte kvitto, inträder straffansvar om inte särskilda

omständigheter föreligger. I 6 § kungörelsen angående uppbörd av automo-

bilskatt m. m. finns vissa bestämmelser bl. a. angående utseendet på skatte­

kvitto.

Om uppbörd av fordonsskatt i enlighet med utredningens förslag sker

centralt genom inbetalningskort, uppstår vissa frågor beträffande skatte­

kvitto. Dettas funktion har ett nära samband med frågan om kvitto även i

framtiden skall behöva medföras under färd. Härvidlag anser utredningen

att — med de framtida möjligheterna att genom det centrala registret erhålla

snabb och aktuell information och med ett kontrollmärkesystem, som med­

ger att man i regel direkt på fordonen kan se om vissa skyldigheter bl. a.

skattskyldigheten fullgjorts — något behov inte föreligger av en bestämmel­

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

se att skattekvitto skall medföras under färd. Om detta krav bortfaller,

torde det vara tillräckligt att låta ett vanligt postkvitto tjäna som bevis på

att fordonsskatt erlagts.

Restitution. I princip bör nuvarande ordning tillämpas även i den

framtida organisationen. När anmälan gjorts hos länsstyrelse av något för­

hållande som medför skattebefrielse eller skattelindring, eventuellt i för­

ening med särskild ansökan om restitution, kontrollerar myndigheten i det

centrala registret om skatten betalats. Myndigheten kan sedan meddela be­

slut, enligt vilket anmälan till registret godtas och ansökan om restitution

bifalls. Beslutet rapporteras till registret, genom vilket utbetalningskort

framställs på maskinell väg.

Indrivning och redovisning. I det uppbördssystem som utred­

ningen förordar skall restlängden utskrivas maskinellt efter uppbördster-

mins slut. Längden bör på vanligt sätt vidarebefordras till verkställighet. Ut­

redningen kommer i sitt slutbetänkande att närmare behandla förfarandet

vid indrivning av resterande fordonsskatt ävensom sättet för redovisning av

influten fordonsskatt.

Tid för uppbörd. För bilregistreringen är det — från arbetsbe-

sparingssynpunkt och med hänsyn till kontrollmärkesystemets funktion —•

önskvärt att uppbörden i princip är förlagd till en enda termin per år. Kon-

trollmärkesystemet kan emellertid anpassas till en ordning med uppbörden

uppdelad på flera terminer.

I sammanhanget uppehåller sig utredningen vid nuvarande anståndsbe-

stämmelser, som i vissa avseenden är svåra att sammanjämka med ett sy­

stem där uppbörd av skatt sker genom inbetalningskort. Dessa svårigheter

ligger delvis i att anstånd medges på den enskildes initiativ. En annan svå­

righet är att det anstånd som lämnas inte avser viss bestämd tid utan viss

längsta tid. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att rätt till anstånd

görs oberoende av skattskyldigs eget initiativ. Uppdelning bör sålunda alltid

på visst sätt ske av de skattebelopp, som skall erläggas för de av anstånds-

bestämmelserna berörda fordonskategorierna, och uppbörden av de fast­

ställda delbeloppen verkställas genom att inbetalningskort sänds ut till den

skattskyldige.

Utredningen konstaterar, att åtskilliga mer detaljbetonade problem åter­

står att lösa i fråga om fordonsskatten vid en omläggning av bilregistre­

ringen. Dessa kommer utredningen att behandla i sitt slutbetänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

31

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Remissyttranden

De remissinstanser, som yttrat sig över utredningens förslag beträffande

fordonsskatten, har i stort inte haft något att invända. I ett par fall

har reservation gjorts för enskildheter i förslaget.

Bilskatteutredningen framhåller, att den från de synpunkter den har att

beakta inte har något att invända mot den föreslagna utformningen av upp-

bördssystemet eller av debiterings-, restitutions- och indrivningsförfaran-

dena. Beträffande frågan om utformningen av reglerna för anstånd med

erläggande av fordonsskatt hänvisar bilskatteutredningen till sina nyligen

framlagda förslag i ämnet. Den har i och för sig intet att erinra mot att

reglerna om uppdelning av fordonsskatten görs obligatoriska i stället för

som nu fakultativa. Som framgår av det följande uttalar bilskatteutred­

ningen viss tveksamhet vad avser förslaget om slopande av skattekvittot och

skyldigheten att medföra sådant kvitto vid färd.

Enligt riksrevisionsverket — som anser att centraliseringen av bilskatte-

uppbörden bör omfatta också debitering, redovisning och bokföring — torde

omläggningen komma att innebära, att verket befrias från sina f. n. tämligen

omfattande bestyr med bilskatten. Verket understryker vikten av att man

vid utformningen av skattesystemet tillser, att intern kontroll och revision

av skatteuppbörden blir ändamålsenligt anordnade samt att skatteuppbör-

den på lämpligt sätt inordnas i statsverkets ekonomiskt-administrativa

system.

Länsstyrelsen i Stockholms län påtalar otympligheten hos det nuvarande

uppbördssystemet och anser att i jämförelse med detta utredningens förslag

innebär väsentliga fördelar. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bil­

industri- och bilgrossistförening understryker också nackdelarna med nu­

varande uppbördsordning och finner att problemen skulle ytterligare accen­

tueras, om den bibehålls i ett nytt registreringssystem. De angivna tre re­

missinstanserna berör också frågan om övergång till en drivmedelsbeskatt-

ning. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län skulle en övergång till enbart

drivmedelsbeskattning sannolikt medföra ännu större fördelar än fordons­

skatten med dess av utredningen föreslagna utformning. — Motororganisa-

tionernas samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares riksorganisation

förklarar sig inte heller ha något att invända mot utredningens förslag till

uppbördssystem. Inte heller har de något att erinra mot den av utredningen

förordade utformningen av bestämmelserna om anstånd med erläggande av

fordonsskatt.

Beträffande sättet för inbetalning av fordonsskatten framhåller postver­

ket, att verket alltid förordat ett uppbördssystem som baserar sig på giro-

inbetalningar. För det fall distributionen av kontrollmärken på något sätt

skall samordnas med fordonsskatteuppbörden, blir förfarandet beroende av

om kontrollmärke skall behöva kvitteras eller inte. Behövs inte kvitto, kan

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

VI. Förfarandet vid registrering

Utredningen

Förfarandet vid nyregistrering

Ansökans form och innehåll. Ansökan om registrering bör

även i framtiden ha skriftlig form. Omfattningen av de uppgifter som skall

lämnas vid ansökan sammanhänger nära med de krav som ställs på inne­

hållet i registret. Vissa bedömningar härvidlag har redovisats i det föregå­

ende vid behandlingen av frågan om kontrollen över fordonsbeståndet, och

ytterligare överväganden kommer att redovisas i slutbetänkandet.

Tid inom vilken re g istrering san sökan skall in­

ges. Enligt 17 § VTF skall ansökan om registrering i princip göras inom

tre veckor från det fordonet förvärvats. Även i andra fall — då fordon åter

tas i bruk efter att tidigare ha avförts ur registret eller då fordon får hem­

ort i annat län etc. — uppställs en treveckor sfris t för registreringsansökan.

Utredningen konstaterar, att fristerna i utlandet för ansökningar om re­

gistrering vanligen är kortare än i vår land. Kortast synes de i regel vara

i länder där biltäthet och trafikintensitet är störst och där följaktligen be­

hovet av aktualitet i de registrerade uppgifterna gör sig särskilt gällande.

Skälen för en förkortning av nuvarande frister gör sig främst gällande i

fråga om olika anmälningar till registret. Vad avser ansökan om registre­

ring kan ifrågasättas om någon frist över huvud blir nödvändig vid ett ge­

nomförande av utredningens förslag i övrigt. Med den nya registrerings-

organisationen kommer det att vara ett starkt intresse för var och en som

förvärvar och vill bruka ett fordon att snarast ansöka om registrering. Ett

av skälen härtill är att registreringsskyltar avses utlämnade genom myndig­

hets försorg. Vidare kommer kontrollmärkesystemet att göra det angeläget

för den som vill bruka ett fordon att tillse att fullständiga och riktiga upp­

gifter finns om fordonet i registret. Det är emellertid av principiell bety­

delse att en frist finns även för registreringsansökningar. En sådan kan

lämpligen bestämmas till en vecka, vilket motsvarar vad som föreslås i fråga

om anmälningar till registret.

I fråga om bestämmelserna vem som skall fullgöra registreringsskvldig-

heten har utredningen inte funnit skäl att föreslå någon ändring.

Forum för ingivande av registreringsansökan.

Enligt 16 § VTF skall fordon registreras hos länsstyrelsen i det län där det

har sin hemort, och enligt 17 § VTF förutsätts att ansökan skall inges till

den länsstyrelse där registreringen skall ske. Härvidlag föreslår utredningen

med hänsyn till den nya registreringsorganisationen och registreringens

ändrade karaktär — central registerföring, registreringsbeteckningarnas av­

rimsregistreringen kan för samma år uppskattas motsvara ca 30 årsarbets­

krafter.

Systemet med interimsregistrering uppges främst ha värde för bilhandeln,

eftersom det gör det möjligt att tillhandahålla fordon, som praktiskt taget

omedelbart kan användas i trafiken. Från polismyndigheternas sida har

framhållits systemets personal- och kostnadskrävande karaktär.

Utredningens förslag till framtida registreringsorganisation innebär att re­

gistrering och övriga åtgärder som krävs för att fordon skall få brukas kan

vidtas på mycket kort tid. Registreringsförfarandet kan sålunda förutsättas

regelmässigt ta i anspråk endast obetydligt längre tid än den som f. n. åtgår

för interimsregistrering. Med hänsyn härtill och för att undvika de admini­

strativa och kostnadsmässiga olägenheter, som följer med dubbla registre­

ringsförfaranden, föreslår utredningen att systemet med interimsregistrering

avvecklas.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Remissyttranden

Vad utredningen föreslagit i fråga om förfarandet vid regist­

rering har — bortsett från vissa detalj synpunkter — allmänt lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Sålunda görs inga invändningar mot ut­

redningens förslag att förkorta fristen för ansökan om registrering från tre

veckor till en vecka, inte heller mot förslaget att ansökan skall få göras hos

valfri länsstyrelse.

I fråga om ansökans form och innehåll har utredningen inte tagit slutlig

ställning till vilka uppgifter som registreringsansökan skall innehålla. Vissa

synpunkter att beaktas vid utredningens fortsatta överväganden anförs här­

vidlag av försvarets materielverk, försäkringsinspektionen, exekutionsväsen­

dets organisationsnämnd samt Motorbranschens riksförbund och Sveriges

bilindustri- och bilgrossistförening. Sistnämnda båda remissinstanser un­

derstryker också vikten av att registreringshandlingarna i möjlig mån an­

passas till rutinerna såväl hos registrerings- och besiktningsinstanserna som

inom bilbranschen.

Beträffande förutsättningarna för att registreringsansökan skall bifallas,

följer av remissinstansernas tidigare redovisade allmänt positiva inställning

till fordonsregistreringens ändrade innebörd att de i princip också är posi­

tiva till utredningens förslag att registrering skall få ske utan att besikt-

ningsinstrument eller typintyg åtföljer ansökan och utan att försäkrings-

och skattskyldigheten fullgjorts. Statens trafiksäkerhetsverk och länsstyrel­

sen i Stockholms län anser dock, att man bör bibehålla kravet på att be-

siktningsinstrument eller typintyg skall företes. Enligt trafiksäkerhetsver-

ket visar nämligen erfarenheten, att fordonsägarna ofta inte kan avgöra till

vilken kategori ett visst fordon hör och att de ofta sammanblandar chassi­

nummer och motsvarande med andra beteckningar på ett fordon etc. Det

föreligger därför stora risker för att de uppgifter som lämnas vid registre­

ringen blir felaktiga.

38

interimsregistrering torde därför vara nödvändig även i framtiden. Samma

ståndpunkt intar statens trafiksäkerhetsverk, som framhåller att om verkets

förslag till lokal organisation accepteras interimsregistrering bör kunna er­

hållas genom hänvändelse till verkets personal på stations- eller mottag­

ningsorterna.

Statskontoret anser, att frågan om interimsregistrering är av så stor be­

tydelse i dagens läge att man ej utan vidare kan slopa möjligheten till så­

dan registrering. Statskontoret har under hand erfarit från utredningen, att

en lösning på problemet är under utarbetande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1960

VII. Anmälningsskyldigheten

Utredningen

Omfattningen av anmälningsskyldigheten. I 18 § VTF

återfinns gällande bestämmelser om fordonsägares skyldighet att anmäla

ändringar i vissa registrerade förhållanden, exempelvis avseende ägarbyte,

registreringsbesiktning efter ändring av fordon, ny trafikförsäkring, änd­

ring i fråga om fordons hemort eller ägares namn, hemvist eller postadress

etc.

Utredningen framhåller, att registrets användbarhet direkt beror på dess

aktualitet och tillförlitlighet. Samtidigt gäller det att undvika de olägenhe­

ter som följer med en alltför omfattande anmälningsskyldighet. Detta stäl­

ler krav på att skyldigheten verkligen avser förhållanden som är av betydelse

för rätten att bruka fordonet och som är väsentliga för att kontrollsystemet

skall fungera. Härvidlag har utredningen funnit, att den i princip kan anslu­

ta sig till de bedömningar som ligger till grund för gällande bestämmelser

om anmälningsskyldighetens omfattning. — I syfte att i vissa hänseenden

begränsa fordonsägarnas anmälningsskyldighet överväger utredningen möj­

ligheten av en utökad rapportering från försäkringsbolagen till bilregistret,

vidare förutsättningarna för ett utnyttjande av vissa anmälningar som görs

till postverket och till centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Tid inom vilken anmälan skall göras. Enligt 18 § VTF

skall ny ägares anmälningsskyldighet fullgöras inom tre veckor från för­

värvet av fordonet. Även i andra fall uppställs en treveckorsfrist för an­

mälningar avseende ändring i vissa registrerade förhållanden.

Enligt utredningen är fristerna utomlands i allmänhet kortare än mot­

svarande svenska. Ofta synes fristerna vara kortast i de länder där biltät­

heten och trafikintensiteten är störst. Utredningen framhåller, att redan

fordonsbeståndets omfattning och den därmed följande trafikintensiteten i

vårt land ställer stora krav på aktualitet i bilregistret. Det är dess uppfatt­

40

lera uppgifterna om denne. Överlåtarens skyldigheter bör begränsas till att

han skall efterfråga uppgifterna och underkasta dem en viss granskning.

Han bör kunna godta dem för anmälan, om de inte är uppenbart felaktiga

eller orimliga. Anmälningarna från överlåtare kommer sannolikt i huvudsak

att vara korrekta. Det kan dock inte uteslutas, att överlåtare i vissa fall

lämnar felaktiga uppgifter i olika avseenden. Med hänsyn härtill bör den

uppgivne förvärvaren, i de fall anteckning sker efter anmälan enbart från

överlåtaren, underrättas om den vidtagna åtgärden och få tillfälle att inom

viss tid rätta överlåtarens uppgifter eller göra invändningar mot den på­

stådda överlåtelsen. Något underrättelseförfarande synes däremot inte be­

hövligt, om anmälan kommit in bara från förvärvaren. — De anförda syn­

punkterna på förfarandet är enligt utredningen att betrakta som prelimi­

nära, eftersom förfarandet i viss mån kan komma att påverkas av den sy­

stemlösning som väljes.

Det angivna systemet kan i och för sig medföra, att antalet ärenden i

registret ökar. Detta betyder emellertid inte, att arbetsbördan ökar i mot­

svarande mån. Såväl överlåtarens som förvärvarens anmälan avser samma

fordon och kan oftast behandlas samtidigt. Det arbetsmoment som tillkom­

mer är utsändandet av anmaningar och uppföljning av dessa. Det finns emel­

lertid skäl anta, att den ökade arbetsbelastningen uppvägs av betydande för­

delar från arbetsorganisatorisk synpunkt. Antalet äganderättsutredningar

kommer att minska. En ökad aktualitet medför på lång sikt i andra avseen­

den en arbetsminskning även för registreringsmyndigheterna.

Någon nämnvärd ökning i arbetsbelastningen för polis och åklagare ge­

nom en utvidgad anmälningsskyldighet i nämnda hänseende bedöms inte bli

aktuell vid den av utredningen förordade ordningen innebärande att både

överlåtarens och förvärvarens anmälningsskyldighet skall anses fullgjord om

föreskriven anteckning kunnat ske efter anmälan från endera parten.

Anmälans form m. m. Anmälan bör även i fortsättningen vara

skriftlig. Liksom föreslagits i fråga om registreringsansökan bör underlåten­

het att betala anmälningsavgift inte medföra att sökt åtgärd vägras. I fråga

om forum för ingivande av anmälan bör likaledes i överensstämmelse med

vad som föreslagits beträffande registreringsansökningar gälla, att anmäl­

ningar skall få inges till valfri länsstyrelse.

Sanktioner vid underlåtenhet att göra anmälan. An­

mälningsskyldigheten över huvud måste även i fortsättningen förbindas med

sanktioner i någon form. Dessa kan i större eller mindre utsträckning utgö­

ras av straffansvar. Med hänsyn till önskvärdheten att avkriminalisera det

berörda rättsområdet kan det enligt utredningen även i detta fall övervägas

att ge länsstyrelserna större möjligheter än nu att använda vitesföreläggan­

den gentemot tredskande fordonsägare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

41

Remissyttranden

Vad utredningen föreslagit beträffande anmälningsskyldigheten har —

bortsett från frågan om utformningen av sanktionsbestämmelserna i anslut­

ning till en utvidgad skyldighet att anmäla förändringar i fordonens ägare­

förhållanden — allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissin­

stanserna.

Det gäller förslaget att förkorta fristen för anmälningar från tre veckor

till en vecka. Televerket framhåller dock de kostnader och olägenheter som

därigenom kan vållas ägare av stora fordonsparker och som i vissa fall kan

motivera dispenser från enveckasregeln. Även förslaget att anmälan skall få

göras hos valfri länsstyrelse lämnas utan erinran, vidare förslaget att slopa

kravet på erlagd anmälningsavgift som förutsättning för sökt åtgärd.

I anslutning till frågan om omfattningen av anmälningsskyldigheten beto­

nar riksåklagaren önskvärdheten av att utredningen i sitt fortsatta arbete

närmare undersöker möjligheterna att i vissa fall tillföra bilregistret upp­

gifter utan medverkan av fordonsägarna. Därmed uppnås en lättnad för

dessa och skapas ökade möjligheter till en avkriminalisering på detta om­

råde.

Utredningens förslag att skyldighet att anmäla överlåtelse

av äganderätt till fordon skall åvila inte bara förvärvare utan

även överlåtare av fordon har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Endast länsåklagarmyn-

digheterna i Hallands samt i Västernorr lands och Jämtlands län har uttalat

tveksamhet. Beträffande utformningen av de till ifrågavarande anmälnings­

skyldighet knutna sanktionsbestämmelserna har vissa remissinstanser haft

en från utredningen avvikande uppfattning.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt utredningens förslag om en ut­

vidgad anmälningsskyldighet i berörda hänseende eller förklarat sig inte ha

något att invända mot detsamma återfinns riksåklagaren jämte överåklagar­

na i Stockholm och Malmö, försvarets materielverk, statskontoret — som

dock finner att en dubbel anmälningsskydlighet i vissa fall kan vara onödig

— länsstyrelserna i Stockholms och i Blekinge län, Motorbranschens riks­

förbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Flera av de an­

givna remissinstanserna betonar vikten av att åtgärder vidtas för att säkra

aktualiteten i bilregistrets uppgifter om fordonens ägarförhållanden och

framhåller det värde som en utsträckt anmälningsskyldighet med hänsyn

härtill har. I ett par remissyttranden påtalas det administrativa merarbete

som följer med en sådan ordning och hänvisas till möjligheten att i viss ut­

sträckning begränsa detta genom ett blankettförfarande med gemensam an­

mälan av överlåtare och förvärvare.

I fråga om utformningen av de till ifrågavarande anmälningsskyldighet

42

knutna sanktionsbestämmelserna har vissa av de angivna remissinstanserna

— närmast riksåklagaren, överåklagaren i Stockholm samt statskontoret —

vänt sig mot den av utredningen tänkta ordningen, som innebär att ur på-

följdssynpunkt både överlåtarens och förvärvarens anmälningsskyldighet

skall anses fullgjord, om föreskriven anteckning kunnat ske i registret efter

anmälan från ena parten. Därmed följer att straffansvaret görs beroende av

en annan persons handlande, vilket anses otillfredställande. Statskontoret

och överåklagaren i Stockholm anser för sin del, att straffansvaret skall fin­

nas kvar för den försumlige oavsett om den andra parten fullgjort sin an­

mälningsskyldighet. Riksåklagaren föreslår, att straffansvaret begränsas till

förvärvaren, som bör ha huvudansvaret för att anmälan sker i behörig ord­

ning. Andra omständigheter bör kunna påverka överlåtaren att se till att han

blir avförd ur bilregistret som ägare. Bl. a. skulle strikt ansvar för parlce-

ringsförseelser — som förordats i annat sammanhang — kunna få betydelse

härvidlag.

Länsåklarmgndigheterna i Hallands samt i Västernorrlands och Jämt­

lands län — som överhuvud ifrågasätter värdet av en utvidgad anmälnings­

skyldighet i angivna hänseende — delar de nyssnämnda remissinstansernas

kritiska syn på sanktionsbestämmelsernas utformning. Enligt sistnämnda

länsåklagarmyndighet bör ett lika och ovillkorligt straffansvar gälla för par­

terna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

VIII. Reservregistrering och definitiv avregistrering

Utredningen

Reservregistrering

Gällande bestämmelser. Enligt 19 § 1 mom. VTF kan ägare

av registrerat motorfordon eller registrerad traktor, när han har för avsikt

att under viss tid eller tills vidare inte bruka fordonet, göra anmälan till

registreringsmyndigheten för fordonets överföring till det reservregister,

som enligt 10 § 1 inom. skall finnas hos länsstyrelse. Sådan anmälan kan

också göras av ägare till registrerat släpfordon, om han avser att inte vidare

låta fordonet dras av bil. Reservregistrerat fordon behåller sitt registrerings­

nummer. Det är undantaget från skatte- och försäkringsplikt.

Skall reservregistrerat fordon åter tas i bruk skall ansökan göras om re­

gistrering av detta. Som förutsättning för sådan gäller de i 10 § 4 mom.

VTF uppställda kraven på att ansökan skall åtföljas av besiktningsinstru-

ment eller typintyg, viss skriftlig försäkran och trafikförsäkringsbevis samt

att stadgad avgift ävensom fordonsskatt enligt automobilskatteförordningen

erläggs.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Definitiv avregistrering

Gällande bestämmelser. Definitivt avförande av fordon ur re­

gister eller reservregister kan enligt 19 § 2 mom. och 20 § 2 och 3 mom.

VTF ske dels efter anmälan åtföljd av intyg om skrotning eller motsvarande

förfarande och dels utan sådan anmälan om registreringsmyndigheten eljest

fått kännedom om att skrotning eller annan åtgärd som medför att fordon

skall avföras ur registret ägt rum. Registrerat fordon kan vidare enligt 20 §

2 mom. VTF avföras ur bilregistret, om skatt inte kunnat tas ut för fordo­

net under viss tid. Reservregistrerat fordon skall jämlikt 20 § 3 mom. VTF

i princip avföras ur reservregistret om det varit infört i detta under viss

tid.

Utredningens överväganden. Då en grundtanke i betänkan­

det är att registrerade fordon under hela sin existens skall vara införda i

registret och underkastade de därigenom föreliggande möjligheterna till

kontroll är det enligt utredningen av vikt, att reglerna om avförande av for­

don ur registret får en betryggande utformning. Avregistreringen kan tän­

kas knuten till en anmälan åtföljd av t. ex. skrotningsintyg. Utredningen

vill emellertid gå ett steg längre och föreslår, att fordon som tagits in i re­

gistret skall stå kvar till dess inte bara anmälan skett för avregistrering

utan även fordonets skyltar återlämnats. Därmed uppnås också att skyltar­

na inte kan anbringas på andra fordon än dem för vilka de är avsedda. För

det fall skyltarna förstörts eller förkommit bör möjlighet finnas att ge in ett

intyg eller försäkran om förlusten av dem. Med det föreslagna arrangeman­

get och med hänsyn till att uppgifterna i anmälan lämnas under straffan­

svar torde anledning saknas att bibehålla kravet på intyg om skrotning eller

motsvarande förfarande.

Registreringsmyndigheten kan givetvis på annat sätt än genom anmälan

från fordonsägaren få kännedom om att fordon är skrotat eller eljest bör

avföras ur registret. Möjlighet måste finnas att ur registret avföra både

sådana fordon och fordon, som under längre tid inte kunnat anträffas t. ex.

för uttagande av fordonsskatt. I dessa fall kommer registreringsskyltarna

inte att återlämnas. Olika kontrollåtgärder, bl. a. kontrollmärkesystemet,

kommer dock att väsentligt minska möjligheterna till missbruk.

Remissyttranden

Utredningens förslag att ersätta nuvarande reservregistrering

med särskilda beslut om befrielse från besiktnings-, skatte- och försäkrings­

plikt och med ett förfarande, som innebär att kontrollmärke återlämnas,

har allmänt lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistför-

ening ifrågasätter dock, om inte behovet av kontroll bättre tillgodoses med

ett arrangemang enligt vilket — då fordon tas ur bruk — registrerings-

46

minnas. En bättre lösning är då att bilda sådana genom en annan kombina­

tion av bokstäver och siffror än den som nu används.

En fråga av stor betydelse i sammanhanget är i vad mån man skall an­

vända registreringsbeteckningen även för andra ändamål än den rena iden­

tifikationen av ett fordon, såsom för att ange dess hemort. En sådan an­

vändning begränsar de kombinationsmöjligheter som eljest finns.

Såsom framgår av det föregående bör i det av utredningen föreslagna

registreringssystemet varje fordon registreras endast en gång och därefter

för hela sin livstid vara intaget i registret under en och samma beteckning.

En sådan ordning förutsätter att registreringsbeteckningen ej innefattar

exempelvis länsangivelse, som måste ändras när fordonets hemort flyttas

från ett län till ett annat. Därmed uppnås att de bokstäver och siffror, som

skall ingå i beteckningarna, kan kombineras fritt.

Utredningen understryker, att registreringsbeteckningarna bör innehålla

så få tecken som möjligt. För att detta krav skall kunna samordnas med

kravet på tillräckligt många kombinationsmöjligheter är det nödvändigt att

beteckningarna bildas av en kombination av bokstäver och siffror. Det rik­

tiga i en sådan uppläggning styrks av bl. a. en undersökning, som på kom­

munikationsdepartementets uppdrag utförts av psykotekniska institutet

vid dåvarande Stockholms högskola. Av rapporten över undersökningen

framgår bl. a. vidare, att det inte är tillrådligt att bygga ut det nuvarande

systemet med en bokstav jämte fem siffror till ett system med sju tecken,

t. ex. en bokstav jämte sex siffror eller två bokstäver jämte fem siffror.

Enligt de prov som institutet verkställt skulle en bättre lösning vara att välja

kombinationer innefattande två bokstäver jämte fyra siffror eller tre bok­

stäver jämte tre siffror.

Utredningen framhåller att om man använder en beteckning med tre bok­

stäver och tre siffror och utgår från 25 användbara bokstäver erhålls under

vissa angivna förutsättningar ungefär 14 milj. beteckningar. Utgår man

från 23 användbara bokstäver erhålls i motsvarande lägen ungefär 12 milj.

beteckningar.

Utredningen har begärt in yttrande i frågan av väg- och vattenbyggnads­

styrelsen och rikspolisstyrelsen, vilka myndigheter förklarat sig kunna bi­

träda ett förslag om en registreringsbeteckning bestående av tre bokstäver

följda av tre siffror.

Med hänsyn till det anförda förordar utredningen en sådan utformning

av registreringsbeteckningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Tillverkning och distribution av registreringsskyltar

Var och en har rätt att tillverka och sälja registreringsskyltar. Kontroll

över att skyltarna är i överensstämmelse med gällande författningsbestäm­

melser utövas endast i samband med den allmänna kontrollen över fordon

och deras utrustning. I olika sammanhang har föreslagits att bestämmelser

48

Enda undantaget utgör länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser att

de nya registreringsbeteckningarna med deras avsaknad av hemortsanknyt-

ning kommer att medföra vissa olägenheter. Bl.a. kommer polisens spa­

ningsarbete sannolikt att försvåras. Med hänsyn härtill bör enligt länssty­

relsen sådana modifikationer i systemet övervägas att en klar och synlig

hemortsanknytning bibehålls.

Statens trafiksäkerhetsverk påpekar, att betänkandet med sin principiella

uppläggning inte lämnar besked, om för olika fordonsslag — bilar, motor­

cyklar, släpfordon och traktorer —- skall finnas skilda nummerserier samt

skyltar med olika utseende. Motorredskapsutredningen anser för sin del

att registreringsbeteckningarna kan tillämpas jämväl i fråga om traktorer

och motorredskap i den mån dessa blir registreringspliktiga.

Svenska transportarbetareförbundet framhåller, att även om det nya bil­

registret kan förväntas innehålla tillräckliga uppgifter om fordon i yrkes­

mässig trafik och även om tillgång till dessa uppgifter lätt kan erhållas

det i många fall föreligger behov av en snabb identifiering av sådana fordon

ute på vägarna eller på andra arbetsplatser. Det kan exempelvis omedelbart

behöva avgöras, om tillstånd finns att utöva åkeriverksamhet eller att be­

driva linje- eller beställningstrafik avseende personbefordran. Förbundet

föreslår därför, att de av utredningen förordade registreringsbeteckningarna

kompletteras med särskilda beteckningar för fordon som har tillstånd att

bedriva någon form av yrkesmässig trafik. Detta kan exempelvis ske på så

sätt att den ordinarie registreringsskylten förses med en tilläggsskylt, som

genom en lämplig kombination av bokstäver och siffror anger det län där

tillstånd beviljats samt tillståndets art eller nummer.

I fråga om tillverkning och distribution av registre­

ringsskyltar har remissinstanserna allmänt tillstyrkt eller lämnat

utan erinran utredningens förslag att tillverkningen av sådana skyltar skall

ställas under statlig kontroll ävensom att tillhandahållandet av skyltarna

skall ske under statlig tillsyn. Utredningens preliminära förslag att bil­

handeln skall utnyttjas för den lokala distributionen har emellertid väckt

delade meningar.

Positiva till tanken på medverkan från bilhandelns sida är bl. a. länssty­

relserna i Östergötlands och Örebro län. Sistnämnda länsstyrelse framhåller

i sammanhanget, att åtskilliga skäl talar för att bilhandeln bör rekvirera

skyltarna direkt från central instans —- möjligen den centrala registerings-

myndigheten — och för att länsstyrelserna i samband med registrering till­

delar registreringsbeteckningar med ledning av förteckningar över utsända

skyltar. Om en sådan lösning väljes, kan de frågor som har samband med

förvaring och bevakning av skyltar lösas efter enhetliga principer och anta­

let led i distributionen nedbringas. — Positiva är också Motorbranschens

riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, vilka anser att

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1969

49

företag inom den reguljära bil- och traktor handeln bör kunna utlämna re­

gistreringsskyltar redan i anslutning till att komplett registreringsanmälan

insänds till registreringsmyndigheten. Enligt organisationerna bör själv­

fallet tillstånd att utlämna skyltar föregås av noggrann prövning av veder­

börande företags allmänna lämplighet för uppgiften.

Negativa till förslaget om bilhandelns medverkan i distributionen är

främst rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, överåklagaren i

Stockholm, länsåklagarmyndigheten i Hallands län samt Svenska transport-

arbetareförbundet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, överåklagaren i Stockholm

och Svenska transportarbetareförbundet anser en lämpligare lösning vara

att låta polismyndigheterna ombesörja den lokala distributionen. Rikspolis­

styrelsen framhåller, att även om den inte är beredd att tillstyrka att den

lokala distributionen överlåts åt bilhandeln den kan tänka sig arrangemang

som innebär att bilhandeln ges rätt att hos de lokala registreringsmyndighe-

terna ta ut registreringsskyltar för kunders räkning. — Riksåklagaren stäl­

ler sig också tveksam till bilhandelns medverkan och anser, att distributio­

nen åtminstone till en början bör handhas av myndighet. Erfarenheten får

sedan visa, om en delegation är lämplig.

Statens trafiksäkerhetsverk, som enligt det föregående föreslagit att den

lokala registreringsverksamheten knyts till verkets regionala organisation,

finner det inte uteslutet att verket kan handha distribution av skyltar på

orter, där verkets tjänstemän har regelbundna mottagningar för körkorts­

prov.

Statskontoret anser för sin del, att det av utredningen redovisade mate­

rialet är otillräckligt som underlag för en bedömning av frågan om formerna

för tillverkningen och distributionen av registreringsskyltar.

Flera remissinstanser har i fråga om utformningen av tecken

och skyltar understrukit vikten av att denna sker på ett sådant sätt

att falskskyltning och annat missbruk försvåras. Ett par remissinstanser

— närmast länsstyrelsen i Stockholms län och televerket — har ställt sig

tveksamma till den av utredningen antydda möjligheten att anbringa de

föreslagna kontrollmärkena på registreringsskyltarna. Med hänsyn till ris­

kerna för att skyltar från andra bilar utnyttjas vid fordonstillgrepp, anses

det vara en bättre lösning att anbringa kontrollmärkena på insidan av for­

donens vindrutor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 30

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

X. Val av maskinutrustning och arbetsmetodik

Utredningen

Maskinutrustning

I det föregående har utredningen förordat att registerföringen centrali­

seras med tillämpning av ADB-system men att registreringsverksamheten i

övrigt även i fortsättningen blir decentraliserad och knuten till länsstyrel­

serna. En sådan ordning ställer särskilda krav på maskinutrustningen.

Utredningen konstaterar i sammanhanget, att bilregistret i mitten av 1970-

talet beräknas innehålla uppgifter om mer än 3,5 miljoner fordon, innebä­

rande att ca 1,5 miljarder tecken skall lagras i datamaskinens minne. Som

exempel på de anspråk som kommer att ställas anges vidare att länsstyrel­

serna varje dag beräknas komma in med 50 000 frågor till registret, vartill

skall läggas de under hela dygnet inkommande frågorna från polisväsendet.

Antalet dagliga meddelanden som påverkar registerinnehållet bedöms uppgå

till ca 50 000. Det anförda visar, att dataöverföring och direkt maskinell be­

arbetning av det som överförs kommer att ske i betydligt större utsträck­

ning än i något nu befintligt ADB-system inom statsförvaltningen.

Beträffande den närmare utformningen av maskinutrustningen anges

följande. För att överföringen av information mellan den centralt placerade

datamaskinen och länsstyrelserna skall kunna ske snabbt och störningsfritt

erfordras ett av televerket uppkopplat fast kommunikationsnät, därvid

kommunikationslinjerna ansluts direkt till datamaskinen. Hänsyn måste i

sammanhanget även tas till polismyndigheternas behov av direkta förfråg­

ningar i registret. Utredningen har räknat med att möjlighet skall finnas att

över en fast förbindelse anknyta rikspolisstyrelsens telexnät och centrala

datamaskin till den centrala registreringsmyndighetens datamaskin.

Vidare måste länsstyrelserna utrustas med s. k. terminaler för kontakten

med registret. Terminalerna skall ha två funktioner. Den ena är att i an­

slutning till den mot centralregistret riktade frågeverksamheten göra den

från registret erhållna informationen tillgänglig i läsbar form. Den andra

är att tjäna som inmatningsmedium vid överföring av ändringsuppgifter från

länsstyrelserna till registret. I valet mellan de närmast aktuella terminalty­

perna — informationsskärmar och fj ärr skri vmaskiner — har utredningen

gjort en sammanvägd bedömning av terminalernas anskaffnings- och drift­

kostnader samt kapacitetsförhållanden ävensom beaktat det förhållandet att

huvudparten av de frågor som ställs till registret ej föranleder utskrift av de

erhållna svaren. Utredningen har härvidlag funnit, att informationsskärmar-

na — gom representerar ungefär samma anskaffningskostnad som fj ärr-

skrivmaskinerna — genom sin högre kapacitet och sina klart lägre drift­

51

kostnader bäst tillgodoser de krav som frågeverksamheten ställer. Detta talar

för att terminalerna huvudsakligen utgörs av informationsskärmar. I mind­

re utsträckning bör dock även fj ärr skrivmaskiner finnas för att tillgodose

behovet av omedelbar utskrift av uppgifter från registret.

I fråga om överföring av ändringsuppgifter till det centrala registret kon­

staterar utredningen, att ändringarna till större delen kommer att ske i an­

slutning till handlingar som framställts vid en tidigare maskinell behandling

antingen vid bilregistret eller exempelvis hos försäkringsbolagen. Sådana

handlingar bör ges en utformning, som medger att de blir direkt maskinellt

läsbara. I övriga fall — exempelvis vid nyregistreringar, anmälningar om

ägarbyten m. m. — krävs en manuell inmatning av uppgifterna. Detta kan

ske antingen genom hålkorts- eller hålremsstansning eller genom de in­

formationsskärmar som enligt det föregående bör finnas hos länsstyrelser­

na för frågeverksamhet. Utredningen har härvidlag funnit, att anskaffnings-

och operatörskostnaderna i och för sig är desamma för hålkortsstansar och

informationsskärmar. De skärmar som krävs för frågeverksamheten har

emellertid med hänsyn till den ojämna arbetsbelastningen en viss överkapa­

citet som kan utnyttjas för här ifrågavarande ändamål. Detta innebär att

tillskottet av skärmar — utöver vad som erfordras för frågeverksamheten —

kan kraftigt begränsas i förhållande till det antal stansar som behöver an­

skaffas. Med hänsyn främst härtill förordas även i detta fall användning av

informationsskärmar. Det sammanlagda anskaffningsbehovet i fråga om så­

dana skulle därmed uppgå till 112 enheter, vartill kommer 25 fj ärr skrivma­

skiner.

I fråga om den centralt placerade datamaskinen konstaterar utredningen,

att länsstyrelserna för att kunna bedriva sin verksamhet utan egna register

måste ha möjlighet att när som helst och mycket snabbt få uppgifter ur

vilken del av det maskinella registret som helst. Härför krävs att hela bil­

registret lagras i till datamaskinen anslutna direktminnen. Även de anspråk

polismyndigheterna ställer på registret motiverar sådana. — Vidare måste

höga krav ställas på anläggningens driftsäkerhet, särskilt som visuella re­

gister kommer att saknas. Ett driftavbrott under kontorstid gör att en stor

del av länsstyrelsernas registreringspersonal inte kan fullgöra sina ordinarie

arbetsuppgifter och att frågor från myndigheter och allmänhet inte kan be­

svaras. För att skydda mot tillfälliga driftstörningar bör därför vissa av da­

tamaskinens centrala enheter dubbleras. Likaså bör viss extrakapacitet fin­

nas i direktminnesenheterna. Av driftsäkerheten motiverade åtgärder be­

räknas höja kostnaderna för datamaskinen med ca 20 %.

Det är enligt utredningen angeläget att utröna lämpligheten av att i en

större nytillskapad maskinanläggning låta utföra bilregistreringen jämsides

med andra arbetsuppgifter. Driftkostnaderna kan därigenom förutsättas bli

lägre. Under hänvisning till de problem som kan uppkomma vid ett sådant

arrangemang — exempelvis i fråga om prioritering — understryker utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

52

ningen, att en samköming endast bör komma till stånd, om det kan visas att

den i bilregistreringen erforderliga snabbheten inte eftersätts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Registeruppbyggnad

I betänkandet lämnas även en redogörelse för det centrala registrets tänk­

ta uppbyggnad. Bl. a. med hänsyn till behovet av att kunna söka i registret

med ledning av inte bara registreringsnummer utan även andra identifika-

tionsdata anses bilregistret i datamaskinen böra organiseras i fyra delre­

gister. Dessa skulle vara dels ett fordonsregister ordnat efter registrerings­

beteckning och innehållande tekniska och fordonsspecifika uppgifter, dels

ett ägareregister ordnat efter personnummer eller för juridiska personer i

annan tillämplig ordning, dels ett chassiregister som möjliggör att man med

hjälp av bilmärke och chassinummer får fram registreringsbeteckningen,

dels slutligen ett referensregister. Beträffande det närmare innehållet i de

olika delregistren hänvisas till betänkandet.

Remissyttranden

I fråga om utredningens förslag avseende val av maskinutrust­

ning erinrar statskontoret om att statskontoret enligt uppdrag av Kungl.

Maj :t har att i samråd med bilregisterutredningen utföra erforderligt system­

utvecklingsarbete avseende automatisk databehandling för ett centralt bil­

register. Härav följer att statskontoret står bakom den principiella utform­

ningen av datamaskinsystemet.

Statistiska centralbyrån konstaterar, att utredningen inte tar upp frågan

om ett billigare och mindre ambitiöst alternativ till ADB-system än det före­

slagna. Exempelvis kunde man måhända tänka sig ett ADB-system med ter­

minaler av telextyp jämte en billigare och långsammare typ av direktaccess-

minnen. Bortsett härifrån anser centralbyrån att det skulle vara av värde

om man kunde genomföra en försöksverksamhet avseende en uppläggning av

registreringssystemet i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag. Centralbyrån är beredd att medverka i en sådan försöksverksamhet,

som kan begränsas till ett lämpligt län, exempelvis Örebro län. Därvid kan

den datamaskinanläggning, som skall installeras i Örebro för centralbyråns

räkning, användas som centralenhet för försöket. Erforderlig kompletteran­

de utrustning torde kunna skaffas på hyresbasis. Att på så sätt genomföra

ett nytt registreringssystem — låt vara på försök — i ett enda län torde ligga

i linje med utredningens förslag till successivt införande av systemet.

Rikspolisstyrelsen understryker vikten av att data- och kommunikations­

systemet ges en sådan utformning att polismyndigheterna får möjlighet att

via telex eller på annat lämpligt sätt skaffa upplysningar ur registret dygnet

runt. Statskontoret anser, att frågan om möjligheterna för utomstående

53

myndigheter, organisationer och enskilda företag — exempelvis försäkrings­

bolag — att via terminaler kommunicera med den centrala datamaskinen

närmare bör undersökas.

En del remissinstanser har anfört synpunkter på möjligheterna

och lämpligheten att samordna ett centralt dataregister

för bilregistreringen med vissa andra dataregister.

Körkortsutredningen uppger, att det redan nu kan anses klart att den

kommer att föreslå en centraliserad och på ADB-teknik baserad register-

föring på körkortsområdet. Flera skäl talar för att ett sådant register sam­

ordnas med ett centralt bilregister. Det konstateras, att bilregisterutred­

ningen för sin del föreslagit en registreringsorganisation med statens trafik­

säkerhetsverk som central registreringsmyndighet och med länsstyrelserna

som lokala förvaltningsorgan. En motsvarande organisatorisk lösning torde

körkortsutredningen komma att föreslå för registreringsuppgifterna på kör­

kortsområdet. Härigenom skapas förutsättningar för ett gemensamt utnytt­

jande av datamaskinutrustning, kommunikationsnät och terminaler med

lägre investerings- och driftkostnader som följd. För en samordning ta­

lar bl. a. också de fördelar som kan uppnås vid uppbyggnaden av registret,

exempelvis genom tillskapande av ett gemensamt personregister. Vid över­

läggningar som ägt rum mellan körkorts- och bilregisterutredningarna har

man varit ense om att förutsättningarna för en samordning närmare bör

prövas. Körkortsutredningen har också i skrivelse till statskontoret i juni

1968 anhållit, att statskontoret i sina fortsatta överväganden rörande bil­

registreringen beaktar samordningsaspekten. Det understryks i samman­

hanget, att det inte möter något hinder att en datamaskin anskaffas för bil­

registrets behov redan innan ställning tas till ett eventuellt samgående mel­

lan bil- och körkortsregister. Den dataanläggning som bilregisterutredningen

planerat kan nämligen vid en senare tidpunkt utan svårighet kompletteras

med den ytterligare utrustning som fordras för körkortsregistreringen. —

Statkontoret delar uppfattningen, att man så långt möjligt bör söka sam­

ordna den tekniska utformningen av de båda registren.

Statistiska centralbyrån betonar vikten av att ett centralt bilregister sam­

ordnas med andra av centralbyrån förda samhällsinformativa register. Det

erinras om direktiven för bilregisterutredningen, vari uttalas att det kunde

bli aktuellt med integration av bilregistret med andra register — såsom

befolknings- och körkortsregistren — för statistiska samhällsplanerande och

kommersiella ändamål. Sedan dess har uppbyggnaden av samhällsregister

och deras integration förts ett väsentligt stycke framåt. Inom centralbyrån

pågår sedan år 1964 en omfattande utredning om det s. k. arkivstatistiska

systemet, vars syfte är att åstadkomma ett samordnat lagringssystem av

individuella data från olika källor för såväl statistik som administrativa

uttag av individuella uppgifter. I ett sådant system spelar däri ingående re­

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

54

gister en nyckelroll. Härvidlag gäller att det redan nu inom centralbyrån

finns ett flertal basregister — förutom nuvarande centrala bilregister ett

centralt företagsregister, ett lantbruksregister, ett register över totalbefolk­

ningen etc. — vartill kommer olika special-, hjälp- och arkivregister. Det

arkivstatistiska systemets målsättning är bl. a. att möjliggöra datauttag

för samhällsinformation och samhällsplanering. I detta sammanhang är ett

centralt bilregister av stort intresse. Särskilt inom den fysiska samhälls­

planeringen har underlagsdata för trafikplanering och bostads- och miljö­

planering efterfrågats, där nuvarande möjligheter att erhålla fordonsdata

visat sig otillräckliga.

Även Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgros-

sistförening framhåller önskvärdheten av att bilregistret samordnas med

andra statliga register rörande befolkning, företag etc.

Enligt försvarets materielverk bör utformningen av ADB-systemet för

bilregistreringen ske i nära samarbete med den arbetsgrupp inom verket

som har att svara för utredning angående ADB-system för fordonsuttag-

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

XI. Kostnadsberäkningar

Utredningen

Nuvarande kostnader

Enligt uppgifter från länsstyrelserna var under budgetåret 1967/68 sam­

manlagt 340 fast anställda tjänstemän knutna till bilregistret. Därutöver

fanns medel anslagna för hel- eller deltidsarbetande extrapersonal i en ut­

sträckning som motsvarade löner för 246 heltidsarbetande tjänstemän. Vid

landskontoren placerad kassapersonal anlitades i en omfattning, som år

1965 beräknades motsvara heltidsarbete för 26 tjänstemän. — Vid statistiska

centralbyrån sysselsätts ungefär 11 heltidsarbetande tjänstemän med upp­

gifter sammanhängande med centrala bilregistret. Polisens hantering av

interimslicenser och interimsskyltar motsvarar enligt rikspolisstyrelsens

uppskattning arbete för 20 heltidsarbetande tjänstemän. — Utredningen har

beräknat statsverkets kostnader för angiven personal — inklusive pensions-,

lokal- och kontorskostnader etc. — till 18 650 000 kr.

Härtill kommer de beräknade årskostnaderna för datamaskinbearbetning

vid centrala bilregistret med ca 325 000 kr., för postverkets uppbörd av for­

donsskatt med ca 3,8 milj. kr., för tryckning och distribution av skattekvit-

ton med 175 000 kr. och för hantering — inklusive framställning och distri­

bution — av nuvarande kontrollmärken med 1 milj. kr.

De sammanlagda kostnaderna för nuvarande registreringsorganisation

blir enligt de angivna beräkningarna omkring 24 milj. kr. per år. Utred­

55

ningen konstaterar, att de av allmänheten till länsstyrelserna betalade re­

gistrerings- och anmälningsavgifterna för budgetåret 1966/67 uppgick till

drygt 15 milj. kr.

Då i det följande kostnaderna för den föreslagna organisationen beräk­

nats utifrån den förutsatta ärendefrekvensen år 1970, har av jämförelseskäl

en viss omräkning gjorts av de angivna kostnaderna för nuvarande organisa­

tion, vilka avser förhållandena år 1967 eller tidigare. Utredningen har där­

vid — på grundval av en försiktig bedömning av ökningen av fordonsbe-

ståndet — funnit det motiverat att räkna med en tioprocentig ökning av

kostnaderna fram till 1970. Dessa skulle därmed uppgå till 26,3 milj. kr.

angivna år.

Engångskostnader vid övergång till ny organisation

Utredningen framhåller, att det i och för sig är möjligt att ha en datar

maskinanläggning, som kan användas för såväl bilregistrering som vissa

andra ändamål. Kostnaderna för bilregistreringen kan därigenom bli lägre

än om man för denna utnyttjar en särskild anläggning. I avvaktan på bl. a.

statskontorets överväganden om möjligheterna till samutnyttjande i någon

form har utredningen vid sina kostnadsberäkningar tills vidare utgått från

alternativet med en för bilregistreringen särskilt disponerad anläggning. Be­

räkningarna utgår vidare från att datamaskin, kommunikationsnät och ter­

minalanläggningar ges den principiella utformning som beskrivits i det före­

gående. De preliminärt uppskattade engångskostnaderna framgår av föl­

jande sammanställning.

milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Datamaskin med »kringutrustning» inkl. direktminnen........................ 20

Terminalutrustning för länsstyrelserna..................................................... 4

Installation av maskinanläggningen........................................................... 3

Systemutveckling, programmering, omläggning av nuvarande regis­

ter, utbildning och information................................................................ 6

Viss befintlig personal som övergångsvis kommer att finnas kvar

under en del av omläggningstiden........................................................... 4

Nya registreringshandlingar till bilägare, kurser för berörd personal

m. m.................................................................................................................. 3

Sammanlagt beräknas engångskostnaderna sålunda till omkring 40 milj.

kr.

Registreringsskyltar. Av det föregående framgår att utredningen

finner det angeläget både att ändra nuvarande system för registreringsbe­

teckningar och att skapa möjligheter för myndigheterna att övervaka till­

verkning och distribution av registreringsskyltar. Omläggningen i detta

hänseende förutsätter att nya standardiserade skyltar framställs och delas

ut till fordonsägarna. Denna åtgärd medför en betydande engångskostnad,

56

uppskattningsvis ca 25 milj. kr. Åtgärden är dock i och för sig oberoende av

om den föreslagna registreringsorganisationen kommer till stånd eller inte.

Det är därför inte riktigt att vid bedömning av den nya organisationens lön­

samhet medräkna angivna kostnad.

Driftkostnader vid en ny organisation

Med hänsyn till att arbetsrutinerna i den föreslagna organisationen ännu

inte i detalj utformats har utredningen gjort en försiktig beräkning av de

personalbesparingar som kan uppnås. Den erforderliga personalen vid läns­

styrelserna har därvid uppskattats till omkring 300 tjänstemän och perso­

nalen för den centrala verksamheten innefattande bl. a. datamaskindriften

till ca 55 tjänstemän. De beräknade driftkostnaderna framgår av följande

sammanställning.

Löner jämte pensions- och omkostnadspålägg......................................

Hyra för kommunikationsnät, tekniskt underhåll av maskinutrust-

ning och övriga omkostnader i samband med datamaskindriften

Avskrivningar av engångskostnader, räntor ........................................

Framställning och distribution av kontrollmärken............................

Sammanlagt beräknas driftkostnaderna sålunda till omkring 26 milj. kr.

De bör i princip tas ut av fordonsägarna.

Registreringsskyltar. Kostnaderna för årlig nyanskaffning av

skyltar har beräknats till ca 2,5 milj. kr., och de bör liksom nyssnämnda

kostnader för registreringsverksamheten tas ut av fordonsägarna. Detta gäl­

ler även de i det föregående angivna engångskostnaderna för skyltar. I sist­

nämnda fall kan två alternativa lösningar tänkas. Avgift för nya skyltar

kan utkrävas av varje fordonsägare vid övergången till det nya systemet.

Eventuellt kan avgiften tas ut i samband med närmaste skatteuppbörd. Al­

ternativt kan kostnaderna fördelas på flera år genom ett avskrivningsför-

farande. Med hänsyn tagen även till avskrivningen anger utredningen den

årliga kostnaden för skyltar till 4,8 milj. kr.

Den nya organisationens lönsamhet

Den årliga kostnadsbesparingen med den nya organisationen blir enligt

de redovisade beräkningarna endast några hundra tusen kronor, kostnader­

na för registreringsskyltarna oräknade. I fråga om personalkostnaderna

medför förslaget — främst genom mekaniseringen av rutinerna — en be­

sparing om 7 milj. kr. per år. Personalbesparingen blir givetvis successivt

större i takt med att verksamheten växer.

Härutöver bör följande beaktas. Enligt tillgängliga prognoser kommer

fordonsantalet att fortsätta att öka betydligt. Den tekniska utrustning som

väljs kommer dels att vara tillräcklig för att utan komplettering möta den

ökning av fordonsantalet som inträffar under åren närmast efter omlägg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

milj. kr.

11,5

2,3

5,7

6,5

57

ningen, dels medge en relativt sett billig utbyggnad allteftersom fordons-

antalet ytterligare stiger. Detta innebär att den framtida kostnadsstegringen

vid maskinell registrering blir mindre än vid manuell, eftersom i senare

fallet en stor del av kostnaderna växer i takt med fordonsantalet.

Allmänt vill utredningen emellertid understryka, att den ojämförligt

största vinsten ligger i den förbättrade effektivitet i registreringen som de

framlagda förslagen kommer att medföra.

Utredningen framhåller slutligen, att om en maskinanläggning tillskapas

enbart för bilregistreringen den under vissa tider torde kunna utnyttjas för

andra bearbetningar jämsides med registreringen. Uppskattningsvis kan

intäkterna genom sådana arrangemang anges till ett par miljoner kronor

per år. I sammanhanget erinras vidare om erfarenheterna från nuvarande

bilregister, som visar att man för kommersiellt utnyttjande kan vänta stor

efterfrågan på adresser och andra uppgifter ur registret. Det bedöms realis­

tiskt att även i detta hänseende räkna med en årlig nettointäkt om ett par

miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Remissyttranden

I fråga om de av utredningen redovisade kostnadsberäkning­

arna säger sig statskontoret kunna biträda utredningens bedömning av

anskaffningskostnaderna för den föreslagna maskinutrustningen inkl.

»kringutrustning» och direktminnesenheter ävensom bedömningen av de år­

liga kostnaderna för driften av datasystemet. Statskontoret understryker

emellertid kostnadsberäkningarnas ungefärliga karaktär. I sammanhanget

erinras om de besparingar som troligen kan göras om det framtida kör-

kortsregistret systemtekniskt och organisatoriskt anknyts till bilregistret.

Statistiska centralbyrån framhåller, att den saknat underlag för att granska

de kostnader som beräknats för övergången till det nya systemet.

Allmänt

sett förefaller de vara lågt beräknade. Bl. a. torde kostnaderna för anskaff­

ning av maskinutrustning som motsvarar de av utredningen uppställda kra­

ven överstiga angivna 20 milj. kr. Även omläggningskostnaderna kan visa

sig vara betydligt högre. Oförutsedda svårigheter och dimensioneringspro-

blem kan också tillstöta.

Körkortsutredningen har i samråd med företrädare för statskontoret och

bilregisterutredningen försökt beräkna dels de ökade maskinanskaffnings­

kostnader som uppstår om körlcortsregistret placeras på bilregistrets data­

anläggning, dels anskaffningskostnaderna för ett system med särskild an­

läggning för körkortsregistret. Beräkningarna har grundats på i stort sett

samma förutsättningar som ligger till grund för bilregisterutredningens

kostnadsberäkningar, dvs. dygnsbevakning, möjligheter till snabb kopiering

av registren och direktaccess. Merkostnaderna i förra fallet har uppskattats

till ca 4 milj. kr. I beloppet ingår i huvudsak kostnader för extra kärnmin-

5 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 30

nen och direktaccessminnen samt sex extra bildskärmar med kontrollenheter

ävensom tull, frakt och omsättningsskatt. I det senare fallet — dvs. alter­

nativet med en särskild anläggning — har kostnaden för den centrala an­

läggningen uppskattats till 12,7 milj. kr. Därvid har bl. a. förutsatts an­

vändning av en billigare men något långsammare typ av direktaccessmin­

nen ävensom anskaffning av viss ytterligare »kringutrustning» för att kun­

na ställa viss ledig kapacitet till förfogande för utomstående. Utöver den

centrala anläggningen tillkommer behov av 24 bildskärmar och 24 fj ärr­

skrivmaskiner. Med hänsyn tagen även härtill ävensom till tull, frakt och

omsättningsskatt blir totalkostnaden drygt 16 milj. kr. Förutom angivna

kostnadsskillnader på anskaffningssidan är att beakta de skillnader i drift­

kostnader som de båda alternativen representerar.

I fråga om sättet att finansiera kostnaderna för

övergången till det nya registreringssystemet kon­

staterar Motor organisationernas samarbetsdelegation och Sveriges trafik­

bilägares riksorganisation att det nya systemet medför inte obetydliga kost­

nadsminskningar och intäktsökningar. Med hänsyn till dessa bör övergångs­

kostnaderna i sin helhet kunna finansieras av bilskattemedel på sådant sätt

att några nya särskilda avgifter inte behöver uttas av fordonsägarna.

I anslutning till frågan om den nya organisationens lön­

samhet har ett flertal remissinstanser understrukit utredningens utta­

lande att det ojämförligt största värdet med omläggningen ligger i den större

effektivitet i registreringen som denna kommer att medföra.

Ett par remissinstanser har slutligen uppehållit sig vid de av utredningen

påtalade möjligheterna att använda registret kommer­

siellt.

Statistiska centralbyrån understryker vikten av att nettokostnaden för

bilregistret hålls nere. Från denna synpunkt är det angeläget att man tar

till vara den efterfrågan på information ur registret, som går utöver vad

som är att hänföra till registrets primärt specificerade, med statsanslag fi­

nansierade syften. Centralbyrån kan vitsorda, att det föreligger ett påtagligt

behov av sådan information för vilken konsumenterna också är beredda att

betala. Erfarenheterna pekar dock på att det ekonomiska utbytet av infor­

mationsverksamheten i hög grad blir avhängigt av möjligheterna att göra

datauttag ur bilregistret och andra register i kombination.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistför-

ening framhåller, att branschen har stort intresse av att ur bilregistret få

tillgång till statistik och annan information om såväl registreringar som be­

stånd av bilar och traktorer. Denna statistik bör i stor utsträckning kunna

samordnas med den offentliga statistiken på området och kompletteras med

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

59

uppgifter om bl. a. ägarförändringar och utrangeringar. För vad som er­

fordras utöver den offentliga statistiken bör avgifter debiteras på självkost-

nadsbasis. Det kan dock ifrågasättas, om inte privatpersoners och företags

önskemål om enstaka äganderättsuppgifter kan tillgodoses utan särskild de­

bitering. Sådan information är av väsentlig betydelse för konsumenternas

köptrygghet, och kostnaderna för inkassering av eventuella avgifter torde

bli oproportionerligt stora.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

XII. Övergången till det nya registreringssystemet

Utredningen

Formerna för övergången till det nya registreringssystemet

Uppläggningen av det nya registret. Utredningen an­

ser sig inte kunna förorda en ordning, som innebär att det vid uppläggningen

av det nya registret föreskrivs en formell nyregistrering av alla fordon, där­

vid varje fordonsägare åläggs att lämna in fullständiga nyregistreringshand­

lingar beträffande det eller de fordon han äger. I stället förordas att register­

uppläggningen i princip sker genom att uppgifter förs över från nuvarande

register. För att i möjlig mån öka tillförlitligheten hos detta fram till den

tidpunkt då övergången beräknas ske föreslås i det följande vissa omedel­

bara ändringar i gällande bestämmelser.

Vissa uppgifter i det nya registret måste emellertid hämtas från annat

håll. Uppgift om personnummer torde enklast kunna erhållas från fordons-

ägarna själva. Med hjälp av personnumret kan man få namn- och adress­

uppgifter från de maskinellt läsbara personregistren hos länsstyrelsernas

datakontor. En annan tänkbar källa för uppgifter till det nya registret —

närmast vissa tekniska uppgifter om fordon — är det nuvarande centrala

bilregistret, som också är maskinellt läsbart.

I de båda sistnämnda fallen kan överföringen av uppgifter till det nya

bilregistret ske med hjälp av magnetband. Uppgifterna från nuvarande re­

gionala bilregister och från fordonsägarna själva måste däremot omvandlas

till maskinellt läsbar form, innan de kan matas in i registret. Omvandlingen

kan ske på olika sätt — genom hålkorts- och hålremsstansning, genom

klartextläsning eller genom överföring med informationsskärmar. Utred­

ningen — som enligt det föregående föreslagit att informationsskärmar skall

finnas hos länsstyrelserna för att användas för frågeverksamhet och ordi­

narie inmatningsrutiner — har med hänsyn till bl. a. detta förhållande för­

ordat att angivna omvandling sker med anlitande av informationsskärmar.

Utlämning av skyltar m. m. Enligt utredningens förslag skall

nya registreringsbeteckningar införas och registreringsskyltar med de nya

60

beteckningarna lämnas ut genom myndighets försorg. Vid övergången till

det nya systemet skall därför nya registreringsskyltar tillställas varje for­

donsägare.

Av de data, som skall ingå i det nya registret och som inte finns i det nu­

varande, måste uppgift om personnummer — eventuellt även andra upp­

gifter —- inhämtas från fordonsägarna. Det förefaller lämpligt att sådana

uppgifter samlas in i samband med att de nya skyltarna lämnas ut. För att

de insamlade uppgifterna skall vara så aktuella som möjligt måste insam-

lingsförfarandet koncentreras till kort tid och ske i omedelbar anslutning

till överföringen av resp. register. För att förenkla förfarandet för fordons­

ägarna bör antalet utlämningsställen vara tämligen stort.

Metod för övergången. Övergången till det nya systemet medför

omfattande organisatoriska problem. I princip kan man välja mellan att låta

det nya systemet träda i funktion samtidigt över hela landet eller successivt

med ett eller flera län i varje etapp.

En registeruppläggning som sker samtidigt över hela landet och som följs

av en samtidig övergång till nytt system kräver, att en stor mängd experter

och materiel tas i anspråk på en gång. Utredningen anser, att svårigheterna

därvid blir så stora att metoden inte kan komma ifråga. Vid successiv re­

gisteruppläggning följd av samtidig övergång till nytt registreringssystem

uppstår bl. a. den betydande olägenheten att man under hela övergångstiden

måste föra dubbla register. En inte oväsentlig nackdel är också, att myndig­

heterna delvis måste arbeta med dubbla registreringsbeteckningar för de

fordon som förts in i nya registret.

Nackdelen med en successiv övergång ligger främst i att man under över­

gångstiden måste bruka skilda registreringssystem och bestämmelser i olika

delar av landet. Samarbetet mellan länsstyrelser, trafiksäkerhetsverket och

andra berörda myndigheter kan till vissa delar behöva ske enligt särskilda

övergångsbestämmelser. För en successiv övergång talar framför allt att

behovet av personal och materiel blir mindre koncentrerat i tiden och där­

igenom lättare att täcka. En annan fördel med en successiv övergång är att

det nya systemet blir utprovat i mindre skala, varvid de gjorda erfarenhe­

terna sedan kan tillämpas under övergångens senare skeden.

Sistnämnda fördelar anser utredningen överväga, och den föreslår så­

lunda att övergången sker successivt med ett eller flera län i varje etapp.

Omläggningen till det nya registret bör enligt utredningen kunna inledas

under år 1970. Om den för registreringen avsedda maskinen skall hinna

installeras och trimmas i tid krävs att preliminärt beslut om maskinbeställ­

ning föreligger under 1968. Eftersom detaljutformningen av registrerings­

systemet och övergångsrutinerna inte skett, har utredningen försiktigt räk­

nat med att omläggningstiden inte blir kortare än ett år.

Utredningen framhåller behovet av kursverksamhet för den berörda per­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

61

sonalen i samband med omläggningen och understryker vikten av att all­

mänheten i god tid informeras om omläggningens innebörd.

Förslag till omedelbara ändringar i gällande bestämmelser

Det är av väsentlig betydelse för övergången till det föreslagna registre­

ringssystemet att innehållet i länsstyrelsernas bilregister är aktuellt och

tillförlitligt. Som tidigare nämnts föreligger f. n. stora brister i dessa hän­

seenden, framför allt beträffande redovisningen av äganderättsförhållan­

dena. Utredningen anser, att det med hänsyn härtill skulle vara av stort

värde om man redan nu kunde genomföra vissa av de förslag som lagts

fram i syfte att höja registrets aktualitet. I enlighet härmed förordar utred­

ningen, att fristerna för ansökningar om registrering och anmälningar till

registret förkortas från tre veckor till en vecka utan att omläggningen av­

vaktas. Detsamma gäller förslaget om skyldighet för inte bara förvärvare

utan även överlåtare av fordon att anmäla överlåtelsen till bilregistret.

Författningsförslag i berörda hänseenden har redovisats i särskild bilaga

till betänkandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Remissyttranden

Vad avser övergången till det nya registreringssyste-

m e t har flertalet remissinstanser tillstyrkt eller lämnat utan erinran ut­

redningens förslag, att övergången sker successivt med ett eller flera län i

varje etapp. Bl. a. statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna i Blekinge

län och i Örebro län betonar omläggningens arbetslcrävande och tekniskt

komplicerade karaktär, vilket anses tala för en successiv omläggning med

de möjligheter som därvid erbjuder sig att i mindre skala utprova systemet

och efter hand anpassa detsamma med hänsyn till de i ett inledande skede

vunna erfarenheterna.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter, om man inte med hänsyn till de

uppkommande påfrestningarna — utöver det etappvisa genomförandet av

det nya registreringssystemet i de olika länen — bör vidta ytterligare åtgär­

der för att underlätta övergången. En möjlig lösning kunde härvidlag tän­

kas vara att fordonsägarna under förslagsvis en treårsperiod endast skulle

vara skyldiga att låta registrera fordon i det nya registret vid ny- och om­

registreringar, äganderättsförändringar och byten av försäkringsbolag. Efter

övergångstidens slut skulle ägare till fordon, som fortfarande var registre­

rade enligt det gamla systemet, åläggas att inom viss kortare tid låta över­

föra fordonen till det nya registret.

Försvarets materielverk ifrågasätter, om inte en samtidig övergång till

det nya registreringssystemet är att föredra. Motorbranschens riksförbund

och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening — vilka understryker vik­

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

ten av att man så snart som möjligt kommer från nuvarande bristfälliga

ordning — föreslår att det nya systemet genomförs på en gång för samt­

liga nyregistreringar, förslagsvis från den 1 januari 1971. Införingen av det

befintliga fordonsbeståndet i systemet anses däremot kunna ske successivt

efter angivna tidpunkt.

Enligt statistiska centralbyrån torde utredningens bedömning att om­

läggningen skall kunna inledas under år 1970 och bli klar på ett år vara

alltför optimistisk. Det är den redan med hänsyn till den tid som åtgår för

beslutsprocessen och till de erforderliga förberedelserna. Härtill kan kom­

ma oförutsedda svårigheter på grund av att mera ingående erfarenhet sak­

nas av det föreslagna systemet med direktminnen och terminaler. Även an­

passningen av manuella rutiner till ADB kan skapa vissa problem.

I fråga om de närmare formerna för omläggningen anför centrala folk­

bokförings- och uppbördsnämnden vissa synpunkter på registerupplägg­

ningen. Postverket framhåller, att distributionen av nya registreringsskyltar

till fordonsägarna i samband med omläggningen kan vara en lämplig upp­

gift för verket. I sammanhanget hänvisas till postens adressregister, som

kan utnyttjas vid iordningställandet av försändelserna, och till nätet av

postanstalter vilka kan användas som utlämningsställen.

Med ett par enstaka undantag har remissinstanserna tillstyrkt eller läm­

nat utan erinran utredningens förslag att man genast och alltså utan att

avvakta omläggningen i övrigt skall dels förkorta fris­

terna för ansökningar om registrering och anmäl­

ningar till registret från tre veckor till en vecka, dels ålägga

inte bara förvärvare utan även överlåtare av fordon skyldig­

het att anmäla överlåtelse till registret.

Försvarets materielverk och länsstyrelsen i Stockholms län — som anser

att angivna ändringar omedelbart bör genomföras — framhåller att dessa

kan förutsättas leda till en ökad arbetsbelastning för de nuvarande bilre­

gistren och medföra behov av personalförstärkning. Enligt Motororganisa­

tionernas samarbetsdelegation och Sveriges trafikbilägares riksorganisation

— som likaledes tillstyrker utredningens förslag i denna del — kommer de

kortare tidsfristerna inte att bli meningsfyllda, om inte motsvarande tids­

vinster uppnås genom avkortning av handläggningstiderna hos länsstyrel­

serna. Detta förutsätter att ökade resurser i viss utsträckning ställs till

länsstyrelsernas förfogande.

Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossist-

förening, som i och för sig tillstyrker den angivna förkortningen av tids­

fristerna och utsträckningen av anmälningsskyldigheten, anser dock att

ändringarna härvidlag bör anstå till dess omläggningen i övrigt sker till det

nya registreringssystemet. Enligt organisationerna är några speciella olä­

genheter inte förenade med ett sådant dröjsmål, då de ifrågavarande änd­

63

ringarna inte räcker för att komma till rätta med nuvarande allvarliga bris­

ter i fråga om bilregistrens aktualitet och tillförlitlighet.

I fråga om olika remissinstansers synpunkter på sanktionsbestämmelser-

nas utformning vid underlåtenhet att anmäla överlåtelse av fordon hänvisas

till den förut lämnade redovisningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Departementschefen

Den registrering av olika slags motorfordon, som sker i länsstyrelsernas

bilregister, skall tjäna flera ändamål, vilka vart och ett ställer sina särskilda

krav på registrens utformning. Genom registreringen skall sålunda skapas

ett informationsunderlag, som i första hand kan utnyttjas inom trafiksäker­

hetsområdet för skilda slag av utrednings- och planeringsaktiviteter samt

för kontroll av fordonsbeståndet i olika hänseenden. Snabb och aktuell in­

formation ur registren är av väsentlig betydelse för polisen i dess trafik­

övervaknings- och spaningsarbete. Registerinnehållet skall också tjäna som

underlag för beredskapsplanläggningen på fordons- och transportområdet.

Det utgör vidare bl. a. underlag för debitering och uppbörd av fordonsskatt

och för kontroll av att trafikförsäkringsskyldigheten fullgörs. Registren lig­

ger slutligen — genom den rapportering som sker från länsstyrelserna till det

centrala bilregistret inom statistiska centralbyrån — till grund för central­

byråns fordonsstatistik.

De krav som sålunda ställs på bilregistren har under senare år inte kun­

nat tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Förseningar har uppstått i hand­

läggningen av registrerings- och anmälningsärenden. Till stor del har de

berott på att bilregisterorganisationen med dess manuella administrativa

rutiner inte på ett rationellt sätt kunnat anpassas till den med fordonsbe-

ståndets utveckling successivt ökande arbetsvolymen. Förseningarna och

det förhållandet att tillräckligt verksamma incitament saknats för fordons-

ägarna att iaktta sin anmälningskyldighet vid inträffade förändringar i re­

gistrerade förhållanden har haft till följd att bilregistren kommit att känne­

tecknas av bristande aktualitet och tillförlitlighet. Särskilt gäller detta i fråga

om äganderätten till fordonen. Den bristande aktualiteten och även en

viss ofullständighet i uppgiftsmaterialet — närmast i vad avser fordonens

besiktningsförhållanden — har begränsat möjligheterna att genom registren

utöva kontroll över att fordonsägarna fullgör sina skyldigheter i besiktnings-,

skatte- och försäkringshänseende. Länsregistrens bristfällighet och förse­

ningar i rapporteringen till centrala bilregistret har också medfört, att sta­

tistiska centralbyråns fordonsstatistik inte kan göras tillräckligt aktuell och

detaljerad.

Angivna förhållanden har föranlett en översyn av bilregistreringssystemet.

Översynen har handhafts av bilregisterutredningen, som i ett principbetän­

64

kande dragit upp riktlinjer för bilregistrets framtida administration, utform­

ning och användning.

En grundläggande förutsättning för ett effektivt registreringssystem är

enligt utredningen, att själva registreringen i fortsättningen ges en

ändrad innebörd såtillvida att den hålls skild från kontrollen över

fordonsbeståndet. Den bör sålunda ske oberoende av om betingelserna för

rätt att bruka ett fordon är uppfyllda, dvs. utan krav på att fordonet god­

känts vid besiktning, att trafikförsäkring tecknats och att fordonsskatt er­

lagts. Vidare bör enligt utredningen gälla, att den beteckning som tilldelas

fordonet vid registreringen följer det under hela dess tid. — Jag kan helt

ansluta mig till en sådan ordning. Det är sålunda ett väsentligt intresse att

uppgifter om registreringspliktiga fordon så snart som möjligt kan införas

i registret så att dessa blir underkastade den fortlöpande kontroll som avses

utövad via registret. I fråga om förslaget avseende registreringsbeteckningar­

na är dess genomförande i viss mån en förutsättning för att vissa andra, i

det följande behandlade åtgärder skall kunna vidtas som syftar till förenk­

ling och rationalisering av registreringsförfarandet.

En annan grundläggande förutsättning för en rationell registreringsord-

ning är enligt utrednigen, att A D B -1 e k n i k kommer till användning. De

skäl som utredningen härvidlag anfört är övertygande. Sålunda synes re-

gistreringsverksamheten med dess omfattning och i huvudsak rutinbetonade

karaktär i särskild grad lämpa sig för ADB-teknik. Denna torde överhuvud

vara en förutsättning för att man rationellt och ekonomiskt skall kunna

klara den växande registrerings- och anmälningsvolymen på ett sätt som

både beaktar allmänhetens behov av snabb service och kraven på aktualitet

i den registrerade informationen.

En särskild fråga är sedan, om man skall ha en centraliserad, till en enda

dataanläggning knuten registerföring eller en decentraliserad sådan. Härvid­

lag kan konstateras att — med den avancerade ADB-teknik som ifrågakom-

mer och med de kommunikationsmöjligheter som därvid erbjuder sig — en

centraliserad registerföring väl låter sig förenas med en fortsatt decentrali­

serad administrativ handläggning. Med hänsyn härtill och eftersom an­

skaffnings- och driftkostnaderna för datautrustning vid alternativet med

centraliserad registerföring blir väsentligt lägre biträder jag utredningens

förslag om en sådan lösning.

I fråga om registreringsorganisationen anser jag vägande

skäl — inte minst servicesynpunkter — tala för att även i fortsättningen ha

en decentraliserad handläggning av registrerings- och anmälningsärenden.

Jag finner också en fortsatt lokal anknytning till länsstyrelserna klart vara

att föredra framför de i betänkandet alternativt diskuterade lösningarna.

Genom länsstyrelserna tillgodoses på en gång såväl allmänhetens anspråk

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

65

på en geografiskt någorlunda utspridd service som kraven på att verksam­

heten vid de lokala registreringsorganen får en omfattning som medger

ekonomiskt och administrativt rationella arbetsformer. Av värde är givetvis

också att det redan nu hos länsstyrelserna finns personal, som har rutin i

handläggningen av ifrågavarande ärenden.

Beträffande den centrala organisationen är en utgångspunkt, att det nya

centrala registret i första hand är ett administrativt register som därutöver

skall kunna bilda underlag för statistikproduktion. Med hänsyn till denna

registrets administrativa karaktär och till det förhållandet att en av re­

gistrets primära uppgifter är att tjäna trafiksäkerhetsintresset finner jag

i likhet med utredningen skäl tala för att statens trafiksäkerhetsverk blir

centralt ansvarig instans för registreringsverksamheten. I sådan egenskap

har verket att på olika sätt verka för en enhetlig tillämpning av författ­

ningar angående bilregistrering, att i nära samråd med andra berörda

myndigheter meddela anvisningar för registreringsarbetet, att fastställa

formulär och blanketter inom verksamhetsområdet etc.

Själva driften av anläggningen bör ankomma på statistiska central­

byrån. I varje fall till en början torde nämligen fördelar stå att vinna om an­

svaret för anläggningen kan åläggas en myndighet som redan tidigare dri­

ver dataanläggningar och som med hänsyn till verksamhetens inriktning

har möjligheter att samordna handhavandet av ifrågavarande anläggning

med driften av maskinparken i övrigt. Med en sådan lösning skapas också

förutsättningar för att mera effektivt utnyttja den reservkapacitet, som an­

läggningen kan rymma.

Utifrån vad sålunda allmänt förordats i fråga om ansvars- och arbetsför­

delningen mellan olika myndigheter bör det ankomma på utredningen att i

sitt fortsatta arbete överväga den närmare utformningen av registrerings-

organisationen. I sammanhanget bör uppmärksamhet även ägnas frågan om

den lämpliga lokaliseringen av dataanläggningen. En utgångspunkt bör där­

vid vara, att denna — om särskilda skäl inte talar emot en sådan lösning —

bör förläggas utanför Stockholmsområdet.

En väsentlig uppgift för utredningen har varit att ge registreringssystemet

en sådan utformning att möjligheter skapas för en effektivare kontroll

över fordonsbeståndet. En grundläggande förutsättning härför är

att man har tillgång till ett register, som innehåller erforderliga data och

som är aktuellt och tillförlitligt. 1 förstnämnda hänseende har utredningen

funnit, att brister föreligger närmast i fråga om registrets redovisning av

fordonens besiktningsförhållanden. Det förslag till en fullständigare redovis­

ning på detta område, som utredningen framlägger, kan jag i princip anslu­

ta mig till. 1 fråga om aktualiteten och tillförlitligheten hos de registrerade

uppgifterna kan en väsentlig förbättring väntas bli följden av de snabbare

handläggningsförfaranden som datatekniken möjliggör, vidare av olika i det

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

66

följande förordade åtgärder, såsom förkortning av registrerings- och anmäl­

ningsfristerna, utvidgning av anmälningsskyldigheten vid fordonsöverlå-

telser etc.

Beträffande utformningen av själva kontrollen har utredningen föreslagit

införandet av ett kontrollmärkesystem. F. n. finns ett sådant med anknyt­

ning till den periodiska kontrollbesiktningen. Detta har i viss mån haft en

provisorisk karaktär i avvaktan på omläggningen av bilregistreringen. Det

nu föreslagna systemet avses möjliggöra en kontroll inte enbart i fråga om

kontrollbesiktningen utan även i vad avser fordonsskatte- och försäkrings­

plikten.

De tänkta kontrollmärkena, som skall anbringas på viss bestämd plats

på fordonet, bör enligt utredningen knyta an till en viss kontrollperiod —

lämpligen kalenderår — och märkenas färg avses variera för varje period.

Strax före ingången av en ny kontrollperiod skall registret genomgås maski­

nellt och märken skall sändas ut till fordonsägare beträffande vilkas fordon

registret visar att fordonsskatt erlagts och föreskriven kontrollbesiktning

fullgjorts. En förutsättning skall vidare vara, att ingen anteckning finns om

att trafikförsäkring upphört att gälla eller att körförbud inträtt. I de fall det

under löpande kontrollperiod inträffar händelser, som medför att fordon

inte får brukas, tänker sig utredningen en ordning innebärande att kontroll­

märkena avlägsnas. I andra fall då rätten att använda fordon tidsmässigt

eller eljest begränsas anges en lämplig lösning vara att på fordonen an­

bringa interimistiska märken av särskilt utseende.

I stort kan jag ansluta mig till tanken på ett kontrollmärkesystem av an­

givet slag. Genom systemet kan man få en kontroll av de registrerade fordo­

nen direkt i trafiken med de fördelar detta innebär från övervakningssyn-

punkt. Fordonsägarna kan också —- som utredningen framhållit — med en

sådan ordning väntas i betydligt större utsträckning än nu finna det an­

geläget att fullgöra sina skyldigheter och även att göra vederbörliga anmäl­

ningar till registret om ägarförhållanden etc.

Beträffande de fortsatta övervägandena av märkesystemet vill jag fram­

hålla följande. Vad först angår kontrollmärkeperioden synes anknytningen

till kalenderåret mindre lämplig, eftersom detta inte har ett naturligt sam­

band vare sig med skatte-, försäkrings- eller besiktningsskyldigheten. En

bättre lösning synes vara att anknyta den årliga distributionen av kontroll­

märken till tiden för den ordinarie fordonsskatteuppbörden. Därmed upp­

nås att kontrollmärkena för det stora flertalet fordon blir ett tecken på att

fordonsskatten verkligen erlagts. Skatteavier och märken kan framställas

och distribueras i ett sammanhang. En förutsättning för distributionen av

kontrollmärken är att en maskinell genomgång av registret visat att för­

säkrings- och besiktningsskyldigheten fullgjorts och att körförbud inte

gäller. Brister det härvidlag kan skatteavi sändas ut tillsammans med ett

meddelande om att kontrollmärke kommer att distribueras, sedan ifråga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

67

varande skyldighet fullgjorts. Under den löpande kontrollmärkeperioden

kan givetvis inträffa att fordonsägare underlåter att inställa sig till en före­

skriven besiktning eller att teckna en ny försäkring, sedan den gamla upp­

hört att gälla. I sådana fall kan från registret utgå anmaningar enligt riss

fastställd ordning. Ett sådant anmaningsförfarande torde i flertalet fall

bli verksamt. I sista hand gäller givetvis, att man vid ingången av nästa

märkesperiod har möjlighet att hålla inne kontrollmärke rid försummelse

i något hänseende.

Med den angivna skissen, som inte beaktar alla de tekniska och admini­

strativa problem som måste lösas vid den närmare utformningen av kontroll-

märkesystemet, har jag närmast velat illustrera en grundsyn, nämligen den

att utformningen av systemet bör ske med sikte på att fånga in så stora delar

av fordonsbeståndet som möjligt i ensartade och automatiskt verkande för­

faranden. Speciallösningar avpassade för speciella fordonskategorier och spe­

ciella situationer bör om möjligt undvikas, då systemet härigenom blir svå­

rare att administrera ock säkerligen mindre effektivt.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att ett rätt utformat kontrolhnär-

kesystem kan bli ett verksamt hjälpmedel i den kontroll som skall utövas

via bilregistret.

För utredningens förslag om slopande av kravet på att besiktning s-

handlingar och skatte kvitto skall medföras vid färd kan vid ett

införande av det nya registreringssystemet vägande skäl anföras, åtminstone

såvitt avser personbilar. Det slutliga ställningstagandet i denna fråga bör

dock anstå till behandlingen av utredningens slutbetänkande.

Vad utredningen anfört om fordonss katteförfarandet — de­

bitering, uppbörd, restitution, indrivning och redovisning — kan jag i prin­

cip ansluta mig till. Åtskilliga tekniska problem återstår emellertid, vilka ut­

redningen kommer att överväga i sitt fortsatta arbete.

Vad utredningen föreslagit i fråga om förfarandet vid regist­

rering kan jag biträda. Sålunda bör som ett led i strävandena att öka

aktualiteten i de registrerade uppgifterna fristen för registreringsansökning-

ar förkortas från tre veckor till en vecka. Detta bör dock ske först i sam­

band med omläggningen av registreringssystemet i övrigt och inte dessför­

innan som ett led i förberedelserna inför omläggningen, vilket utredningen

förutsatt. Vidare bör — med hänsyn till den nya registreringsorganisationen

och registreringens ändrade karaktär — ansökan om registrering få göras

hos valfri länsstyrelse.

Förslaget att slopa den nuvarande, av polisen handhavda interimsregist-

reringen har motiverats med de snabbare handläggningsförfaranden som

kan påräknas efter omläggningen till det nya registreringssystemet. Där­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

68

vid beräknas registrering och övriga åtgärder, som krävs för att fordon

skall få brukas, ta obetydligt längre tid i anspråk än vad som f. n. åtgår

för interimsregistreringen. Under angivna förutsättningar och i betrak­

tande av de administrativa och ekonomiska olägenheter som följer med

dubbla registreringsförfaranden kan jag i princip ansluta mig till utred­

ningens förslag. Med hänsyn till bl. a. den oro för en inträdande mera påtag­

lig serviceförsämring, som vissa remissinstanser gett uttryck åt, är jag dock

beredd förorda, att interimsregistreringen övergångsvis bibehålls till dess det

nya registreringssystemet varit i tillämpning under någon tid och visat sig

fungera på det sätt som förutsatts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

I fråga om skyldigheten att anmäla ändringar i vissa

registrerade förhållanden biträder jag utredningens förslag om

en förkortning av anmälningsfristen från i princip tre veckor till en vecka.

Även i detta fall bör — på samma sätt som i fråga om den förordade förkort­

ningen av fristen för registreringsansökningar — förslaget genomföras i sam­

band med omläggningen av registreringssystemet i övrigt och inte dessför­

innan, som utredningen förutsatt.

Med hänsyn till den bristande aktualitet och tillförlitlighet som f. n. känne­

tecknar bilregistrets redovisning av fordonens ägarförhållanden förordar jag-

vidare i likhet med utredningen, att anmälningsskyldigheten vid fordonsöver-

låtelser utvidgas så att den omfattar inte bara förvärvaren av ett fordon utan

även den förre ägaren. I detta fall föreligger — som utredningen framhållit

— skäl att vidta ändringen mera omedelbart som ett led i förberedelserna in­

för omläggningen till det nya registreringssystemet. Härigenom skapas näm­

ligen förutsättningar att i ett väsentligt hänseende öka aktualiteten hos det

nuvarande bilregistret, som i samband med omläggningen kommer att ligga

till grund för uppdateringen av det nya centrala bilregistret.

Jag föreslår alltså, att 18 § 1 mom. VTF ändras med tillämpning från den

1 januari 1970 så, att förre ägaren åläggs att anmäla när äganderätt till re­

gistrerat fordon övergår pa annat sätt än genom arv eller testamente. För­

slaget innebär, att registreringsmyndigheterna i princip kommer att få upp­

gifter från två hall om samma förhallande. Den ökade arbetsbörda för myn­

digheterna detta i och för sig skulle kunna leda till kan motverkas genom att

blanketter för gemensamma uppgifter från förre och nye ägaren tillihanda-

hålls på lämpligt sätt.

Jag delar i princip utredningens uppfattning, att underlåten anmälan inte

bör beläggas med straff i större omfattning än syftet med anmälningsskyl­

digheten kräver. Enligt min mening bör bestämmelserna i 65 § 4 mom. VTF

utformas så, att förre ägaren blir fri från ansvar, om nye ägaren — genom

anmälan eller ansökan om ny registrering — inom föreskriven tid inkom­

mit till registret med riktiga uppgifter om sitt namn och sin adress. Där­

emot bör, med hänsyn till bl. a. att anmälan av nye ägaren är belagd med

69

avgift och skall åtföljas av bevis om försäkring, denne inte befrias från på­

följd för försummad anmälan, även om registret fått de nödvändiga upp­

gifterna från förre ägaren.

På innehållet i anmälan av förre ägaren bör ställas samma krav som an­

ges i 18 § 1 mom. fjärde stycket i fråga om ny ägares anmälan. Enligt 65 §

5 mom. första stycket dömes till straff endast för lämnande av veterligen

oriktiga uppgifter i anmälan. Med denna bestämmelse kan, som utredningen

funnit, överlåtaren inte i och för sig anses skyldig att försäkra sig om rik­

tiga uppgifter genom att kräva legitimation av förvärvaren. Däremot kan

han inte undgå ansvar genom att till registreringsmyndigheten vidarebe­

fordra uppgifter som han förstår måste vara felaktiga.

Reservregistreringi dess nuvarande form kan ej bibehållas vid

ett införande av det nya registreringssystemet. Utredningen har i stället

föreslagit ett motsvarande arrangemang, som innebär att beslut fattas —

och noteras i det centrala registret — om befrielse under viss tid från skyl­

dighet att verkställa kontrollbesiktning, erlägga fordonsskatt och hålla tra­

fikförsäkring.

Utan att i detta sammanhang ta ställning till frågan i vad mån ett verk­

ligt behov föreligger av arrangemang innefattande temporär befrielse från

bl. a. fordonsskatt kan jag preliminärt godta förslaget som teknisk lösning.

Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag i fråga om förfarandet

vid definitiv avregistrering. Vid det fortsatta arbetet på den­

na fråga bör dock uppmärksamhet ägnas möjligheterna att skapa tillräck­

ligt verksamma incitament för att fordonsägarna anmäler fordonen till av­

registrering.

Utredningens förslag i fråga om utformningen av registrerings­

beteckningar innebär, att dessa efter omläggningen till det nya regi­

streringssystemet i princip skall bildas av tre bokstäver åtföljda av tre siff­

ror samt sakna hemortsangivelse. Jag har inte något att erinra mot försla­

get, som synes tillgodose såväl kravet på en tillfredsställande läsbarhet som

behovet av ett tillräckligt stort antal kombinationsmöjligheter. Frågan om

den närmare utformningen av tecken och skyltar bör göras till föremål för

närmare överväganden av utredningen i dess fortsatta arbete.

Jag delar utredningens uppfattning, att tillverkningen av registrerings­

skyltar skall ställas under statlig kontroll. I vilken form detta skall ske —

genom statlig tillverkning eller genom tillverkning hos ett eller flera

auktoriserade företag — får närmare övervägas. Jag är också ense med

utredningen, att distributionen av skyltarna bör handhas av statligt organ

eller stå under statlig tillsyn. Utredningen har härvidlag visat på olika

lösningar, som närmare får prövas under det fortsatta arbetet. Jag vill i

sammanhanget peka på ytterligare en lösning, som inte nämnts i betän­

kandet men som kan innebära administrativa och ekonomiska fördelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

70

Jag syftar därmed på en ordning som innebär att registreringsskyltarna

distribueras direkt från det centrala bilregistret. Därmed möjliggörs en

centraliserad och från säkerhetssynpunkter tillfredsställande lagerhållning

och hantering av skyltarna samtidigt som distributionen kan samordnas

med registrets rutiner i övrigt vid registreringsförfarandet. Från service­

synpunkt behöver detta inte innebära några olägenheter, om exempelvis bil­

handeln tillämpar en ordning, som innebär att fordonen normalt tillhanda­

hålls i registrerat skick.

För att den föreslagna registreringsorganisationen skall kunna fungera

på ett tillfredsställande sätt ställs särskilda krav på den maskinella

utrustningen. Registrets innehåll skall lagras i direktminnen, som är

anslutna till datamaskinen, och ett fast uppkopplat kommunikationsnät

upprättas mellan det centrala registret och länsstyrelserna. Dessa utrustas

med terminaler — informationsskärmar och fj ärr skrivmaskiner — för kon­

takten med registret. Kapaciteten bör dimensioneras med hänsyn till vad

som krävs för dataöverföringen och den maskinella bearbetningen. Den

centrala dataanläggningen bör därjämte ges en viss extra kapacitet för att

öka anläggningens driftsäkerhet.

Kostnaderna för den angivna maskinutrustningen har av utred­

ningen preliminärt beräknats till 24 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser

datamaskinen med »kringutrustning» och 4 milj. kr. terminalutrustningen

för länsstyrelserna. Härtill kommer 2 milj. kr. i installationskostnader.

Beställningen av datamaskinen avses utlagd i början av budgetåret 1969/

70 för beräknad leverans under hösten 1971. Något särskilt bemyndigande

att beställa den ifrågavarande dataanläggningen behöver i detta samman­

hang inte begäras av riksdagen förutsatt att riksdagen lämnar Kungl. Maj :t

det bemyndigande att beställa datamaskinutrustningar, som på föredrag­

ning av chefen för finansdepartementet begärts i innevarande års statsverks-

proposition (bil. 9 s. 106).

Utöver den angivna anskaffnings- och installationskostnaden om 26 milj.

kr. tillkommer enligt utredningens beräkningar ytterligare engångskost­

nader i samband med omläggningen till ett nytt registreringssystem. Sålun­

da erfordras 16 milj. kr. för systemutveckling, programmering, utbildning

och information etc. De direkta engångskostnaderna uppgår sålunda till

sammanlagt cirka 40 milj. kr. Vid sidan härav tillkommer — i samband

med övergången till nya registreringsbeteckningar — en utgift om 25 milj.

kr. av engångskaraktär för framställning av registreringsskyltar.

De årliga driftkostnaderna för den nya registreringsorganisationen, in­

beräknat avskrivningar och räntor, har för år 1970 beräknats till ca 26 milj.

kr., i vilket belopp inräknats en personalbesparing i storleksordningen 7

milj. kr. De angivna årskostnaderna motsvarar ungefär de årliga driftkost­

naderna för nuvarande organisation. Det bör emellertid framhållas, att med

det växande fordonsbeståndet och med den kapacitet som det nya systemet

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

71

inrymmer detta kommer att visa en väsentligt gynnsammare driftkostnads­

utveckling än vad nuvarande organisation skulle ha gjort. Vidare bör be­

aktas, att kostnadsberäkningen bygger på att det för bilregistreringen an­

skaffas en särskild datamaskin. För det fall ett samutnyttjande i någon

form ordnas — exempelvis med ett blivande centralt körkortsregister —

kommer den på bilregistreringen fallande kostnaden att minska. Allmänt

vill jag emellertid i likhet med utredningen understryka, att den största

vinsten ligger i den förbättrade service och kontroll, som den nya registre-

ringsordningen kommer att möjliggöra.

I anslutning till frågan om driftkostnaderna för bilregistreringen vill jag

erinra om att dessa f. n. täcks genom olika avgifter som tas ut i registre-

ringsverksamheten. Detta avgiftssystem måste nu anpassas med hänsyn

till den ändrade utformning som bilregistersystemet enligt förslaget kom­

mer att få. Utformningen av avgiftssystemet bör ske med sikte på att nytt-

jarna debiteras alla de kostnader — inklusive avskrivning och ränta på vad

som investerats i maskinutrustning och nedlagts i programmeringsarbete —

som är förenade med bilregistreringsverksamheten. Jag avser att i annat

sammanhang för Kungl. Maj :t anmäla fråga om att ge bilregisterutred­

ningen i uppdrag att utreda denna fråga ävensom frågan om den lämpliga

utformningen av debiteringsförfarandet.

Den aktuella tidsplanen för omläggningen av registreringsorganisa-

nisationen innebär, att omläggningen börjar genomföras någon gång i bör­

jan av år 1972, varefter den sker successivt med ett par län i taget för att

vara helt genomförd kring mitten av år 1973. Tidsangivelserna kan själv­

fallet endast vara ungefärliga. Med det omfattande förberedelsearbete som

måste föregå omläggningen kan sålunda förskjutningar i tidsplanen in­

träffa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1969

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t in­

hämtar riksdagens yttrande över

dels de allmänna riktlinjer för omorganisationen av bil­

registreringen som jag framlagt i det föregående,

dels ett inom kommunikationsdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1969

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .........................................................

1

Författningsförslag .............................................................................................

3

I. Inledning ....................................................................................................

4

Utredningsuppdraget m. m......................................................

4

Gällande bestämmelser om bilregistrering m. m.............................."

5

II. Pricipiella synpunkter på bilregistreringen..................................

7

Utredningen .........................................................................................

7

Remissyttranden ....................................................................................... n

III. Ny registreringsorganisation .......................................................................

13

Utredningen ................................................................................................

13

Remissyttranden ....................................................................................... 16

IV. Kontroll över fordonsbeståndet............................................................. 20

Utredningen ................................................................................................ 20

Remissyttranden ....................................................................................... 24

V. Fordonsskatten ......................................................................................... 28

Utredningen ............................................................................................... 28

Remissyttranden .......................................................................................

32

VI. Förfarandet vid registrering ....................................................................

34

Utredningen ................................................................................................

34

Remissyttranden .......................................................................................

36

VII. Anmälningsskyldigheten .........................................................................

38

Utredningen ................................................................................................

38

Remissyttranden .......................................................................................

41

VIII. Reservregistrering och definitiv avregistrering................................ 42

Utredningen ................................................................................................ 42

Remissyttranden .......................................................................................

44

IX. Registreringsbeteckningar ......................................................................

45

Utredningen ................................................................................................

45

Remissyttranden .......................................................................................

47

X. Val av maskinutrustning och arbetsmetodik.................................... 50

Utredningen ................................................................................................ 50

Remissyttranden ....................................................................................... 52

XI. Kostnadsberäkningar ................................................................................

54

Utredningen ................................................................................................ 54

Remissyttranden ....................................................................................... 57

XII. övergången till det nya registreringssystemet.................................. 59

Utredningen ................................................................................................ 59

Remissyttranden ....................................................................................... 61

Departementschefen ........................................................................................... 63

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 1 07