SOU 1970:26

Körkort och körkortsregistrering

Till Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1967 uppdrog chefen för kom- munikationsdepartementet den 18 maj sam— ma år åt verkställande direktören Rune Hermansson att såsom sakkunnig inom de- partementet utreda frågan om centralt kör- kortsregister m.m. och därmed samman- hängande spörsmål. Till experter förordna- des den 9 juni 1967 departementsrådet A. Börje Alpsten, förste länsassessorn Bo G. Blomquist, redaktören Martin Sahlin och avdelningschefen hos statskontoret C. Fred- rik J. Trotzig, den 30 september 1967 byrå- direktören hos statskontoret Karl-Erik A. Wahlström samt den 11 juni 1969 byrådi- rektören hos statens trafiksäkerhetsverk S. Olof K. Lindqvist.

Till sekreterare förordnades den 9 juni 1967 byrådirektören Jaan Raud. Sedan Raud den 2 april 1968 på egen begäran ent- ledigats från uppdraget förordnade departe- mentschefen samma dag numera länsasses- sorn Göran B. G. Öhlin till ny sekreterare. Raud förordnades samma dag att'vara ex- pert åt utredningsmannen.

Utredningen har antagit namnet körkorts— utredningen.

Härmed överlämnas betänkandet ”Kör- kort och körkortsregistrering”. Beträffande körkortsregistret innehåller betänkandet al- lenast principförslag. Skälen för detta är följande.

Enligt direktiven omfattar utredningsar- betet två huvudfrågor, nämligen körkortets utformning och utredning rörande centralt körkortsregister.

I fråga om körkortsregistret innebär för- slaget i betänkandet att ett centralt kör- kortsregister skall baseras på automatisk da- tabehandling (ADB). Förarbetet för och ge- nomförandet av ett ADB-system är mycket tids- och kostnadskrävande. Den närmare utformningen av ADB-systemet är beroen- de av vilka principlösningar som beslutas. Härtill kommer att vissa frågor inte bör lö- sas förrän trafikmålskommitténs förslag be- träffande omprövning av körkortsinnehav föreligger och centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens utredningsuppdrag rö- rande ett centralt befolkningsregister har slutförts. Med hänsyn till det sagda har ar- betet med det centrala körkortsregistret och vissa därav beroende frågor funnits böra uppdelas i två etapper, av vilka den första utmynnar i det nu framlagda principförsla- get till utformning av det centrala körkorts- registret och därmed sammanhängande frå— gor och den andra avser detaljutformning- en av registret jämte arbetsrutiner m.m.

Frågan om körkortets utformning är inte direkt beroende av hur det centrala regist- ret kommer att gestaltas. Förutsättningarna är i allt väsentligt givna genom 1967 års riksdagsbeslut och den nya vägtrafikkon- ventionen av år 1968. I denna del kan där- för nu redovisas ett slutligt förslag, inne- fattande även författningsförslag. Detta är dock utformat för tiden till dess ett centralt körkortsregister kan tas i bruk. Författ- ningstextens slutliga utformning är i viss mån beroende av statsmakternas beslut om körkortsregistret. Den påverkas också av

trafikmålskommitténs blivande förslag. För- Utredningsarbetet fortsätter med andra slag till författningstextens slutliga utform- etappen av utredningen rörande körkortsre— ning kommer därför att läggas fram samti- gistret jämte utarbetande av det slutliga för— digt som andra etappen av arbetet med kör- slaget till författningstext. kortsregistret redovisas. Stockholm den 20 maj 1970

Rune Hermansson

/ Göran Öhlin

1. Sammanfattning

Enligt direktiven omfattar utredningsupp- draget två huvudfrågor, nämligen dels kör- kortets utformning och dels utredning rö— rande ett centralt körkortsregister. Beträf- fande körkortets utformning redovisas i be- tänkandet ett slutligt förslag. I fråga om körkortsregistret läggs ett principförslag fram som innebär att ett centralt körkorts- register skall inrättas, baserat på automatisk databehandling (ADB). Systemarbetet för detta är så kostsamt och tidskrävande att det bör sättas i gång först när statsmakter— nas principbeslut föreligger. Detaljerna be- träffande registret kommer att behandlas i ett slutbetänkande.

Förslagen rörande körkortet behandlas 1 kap. 3 i betänkandet.

Utredningen har haft i uppdrag att före- slå hur de differentierade körkort som i princip beslöts av 1967 års riksdag närma- re skall utformas. Riksdagsbeslutet innebär att fem olika klasser av körkort skall fin- nas, nämligen en för traktor och fyra för motorfordon. Av motorfordonskörkorten skall ett gälla för motorcykel, ett för per— sonbil och lätt lastbil (högst 3 500 kg total- vikt), ett för tung lastbil och ett för buss. Körkorten för tung lastbil och buss skall också berättiga till förande av bil i yrkes- mässig personbefordran och med tillkopplat släpfordon, oavsett hur tungt detta är. Den som har körkort för personbil och lätt last- bil måste däremot undergå ett särskilt prov för att få köra i yrkesmässig personbeford-

ran eller med släpfordon som är tyngre än 750 kg eller, under vissa omständigheter, 1 500 kg. Sådan rätt skall enligt riksdagsbe- slutet anges på körkortet med en särskild påteckning. — Körkorten för motorfordon skall också gälla för traktor och alla bil- körkorten även för motorcykel. Körkortet för tung lastbil skall gälla för alla andra fordonsslag utom buss, medan busskörkor- tet skall omfatta samtliga körkortspliktiga fordon.

Som en följd av riksdagsbeslutet kom- mer det nuvarande trafikkortet att försvin- na och ersättas av körkort för det fordon som används i den yrkesmässiga trafiken och, när det gäller innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil och rör sig om yrkesmässig personbefordran, körkort med påteckning att innehavaren har befo- genhet för sådan trafik.

Enligt direktiven skall körkortet också i huvudsak stämma överens med 1949 års vägtrafikkonvention, som innehåller regler om hur ett körkort skall vara beskaffat för att godtas utomlands. Efter direktivens ut— färdande har emellertid en ny vägtrafik- konvention undertecknats år 1968 av bl. a. Sverige. För att körkortsutformningen inte skall behöva ändras på nytt när 1968 års konvention träder i kraft föreslås att de nya körkorten skall utformas i enlighet med denna, vilket också medför att körkorten kommer att stå i bättre överensstämmelse med 1949 års konvention än f.n.

1968 års konvention föreskriver bl. a. att den fordonskategori eller de fordonskatego- rier som omfattas av ett körkort skall ut- märkas på detta med en eller flera bokstä— ver. Härvid betyder A motorcykel, B per- sonbil och lätt lastbil, C tung lastbil, D buss och E tyngre släpfordon. Konventionen reg- lerar däremot inte hur rätt att köra i yrkes- mässig personbefordran skall utmärkas. En- ligt förslaget skall ordet ”TAXI” användas för detta.

Enligt direktiven ingår det i utrednings— uppdraget att undersöka hur körkortet skall kunna skyddas mot förfalskning. Detta fö- reslås ske genom att körkortet framställs i form av en fotografisk kopia. Denna skyd- das ytterligare genom en speciell vatten- stämpel och ett fluorescerande pigment samt tryck i sedelmönster på båda sidor i tre färger. Körkortet skall lackas på fram- sidan och förses med plastfolie på baksi- dan. Ett sålunda framställt kort är enligt den av bankerna och postverket tillsatta arbetsgruppen för utredning om legitima- tionshandlingar det som erbjuder det bästa förfalskningsskyddet. Några bättre metoder för förfalskningsskydd synes f. n. inte före- ligga. Detta kort anses bli avsevärt svårare att förfalska än det nuvarande.

Med denna utformning kan påteckning inte ske på körkortet. Man måste därför —— för att följa riksdagsbeslutet och 1968 års konvention — ha sju klasser av körkort för motorfordon, nämligen A motorcykel; AB personbil och lätt lastbil, dock inte i yrkesmässig personbefordran eller med tyngre släpfordon, samt motorcykel; personbil och lätt lastbil, även i yrkesmässig person- befordran, samt motorcykel; personbil och lätt lastbil, även med tyngre släpfordon, samt motorcykel; personbil och lätt lastbil, även med tyngre släpfordon och i yrkesmässig personbe- fordran, samt motorcykel; AB TAXI ABE ABE TAXI

ABCE tung lastbil, personbil och lätt lastbil samt motorcykel; ABCDE buss, tung lastbil, personbil

och lätt lastbil samt motor- cykel.

På körkortet skall bokstav — dock inte TAXI — som inte ingår i körkortsklassen anges med en asterisk. Körkortsklassen an- ges alltså: A****, AB***, AB*** TAXI, AB**E, AB**E TAXI, ABC*E resp. ABCDE.

Det påpekas att antalet körkortsklasser kan minskas till fem om gemensamt fö- rarprov kan inrättas och gemensam kom- petens därmed införas för rätt att köra i yrkesmässig personbefordran och för rätt att köra med tyngre släpfordon. Det ingår emellertid inte i utredningsuppdraget att föreslå ändring i riksdagsbeslutet i detta avseende.

Utöver dessa körkort för motorfordon skall liksom f.n. ett särskilt körkort för traktor finnas. Det skall enligt riksdagsbe- slutet inte gälla för traktor som utgörs av ombyggd bil.

Den metod för förfalskningsskydd som föreslås gör det nödvändigt att körkortet byts ut vid ändring av kompetensen eller innehavarens namn liksom när körkortets text måste ändras på grund av beslut i frå— ga om villkor för körkortet.

Den föreslagna utformningen av körkor- tet kräver att körkorten tillverkas centralt. Som tillverkare förordas AB ID-kort i Strängnäs som just har påbörjat tillverk- ningen av ett legitimationskort, utformat enligt arbetsgruppens metod. Priset för till- verkningen beräknas i nuvarande penning— värde och med den föreslagna höjningen av mervärdeskatten till 7: 30 kr. per kort.

För att det färdiga kortet skall kunna an- ses som en originalhandling måste det efter tillverkningen förses med' en stämpel av utfärdande myndighet. Tillverkningen mås- te också ske under övervakning och kon- troll av en myndighet. Dessa uppgifter före- slås åligga trafiksäkerhetsverket.

Frågan om vilken myndighet eller vilka myndigheter som i övrigt skall pröva kör-

kortsärenden har inte uttryckligen ingått i utredningsuppdraget. I ett viktigt avseende, nämligen när det gäller återkallelse av kör- kort och annan omprövning av körkortsin- nehav, övervägs denna fråga av trafikmåls- kommittén, som väntas lägga fram förslag senare under året. I avvaktan på dess be- tänkande bygger körkortsutredningens för- slag på förutsättningen att länsstyrelserna liksom f. 11. skall vara körkortsmyndigheter. Förslaget kan dock lätt anpassas till en an— nan organisation.

I fråga om länsstyrelsernas prövning av körkortsansökningar föreslås endast den ändringen att länsstyrelserna vid bifall till ansökningen skall meddela detta till tra— fiksäkerhetsverket, som har att låta tillver- ka körkortet och att formellt utfärda det i enlighet med länsstyrelsens beslut.

Körkortet föreslås bestå av ett skärt kort i format A 7 (74 )( 105 mm) och på num- rerade rader innehålla uppgift om inneha- varens efternamn, förnamn och födelsedag, utfärdande myndighet, dvs. trafiksäkerhets- verket, ort för utfärdandet, tid för fömyel- se samt körkortsklassen. Utformningen byg- ger i huvudsak på bestämmelserna i 1968 års vägtrafikkonvention. Den närmare ut- formningen framgår av ett till betänkandet fogat provkort, vilket dock inte är skärt.

Vidare skall körkortet innehålla inneha- varens namnteckning och fotografi, even- tuella särskilda villkor eller erinran om att sådana meddelats samt trafiksäkerhetsver- kets stämpel, innehållande dagen för utfär- dandet. Körkortsnumret bör utgöras av in- nehavarens personnummer och anges på körkortet.

Vid sidan av sin egentliga funktion som behörighetshandling används körkortet i mycket stor utsträckning som legitimations- handling vid posten, banker m.m. Detta är det viktigaste skälet till att körkortet bör förfalskningsskyddas. Men därutöver bör körkortet för att det rätt skall kunna fylla denna uppgift vara försett med fotografi och namnteckning, med hjälp varav inne— havaren kan identifieras. Detta gör det nöd— vändigt att med vissa mellanrum byta ut fotografiet och namnteckningen, vilket med

det föreslagna förfalskningsskyddet förut- sätter att hela körkortet byts ut. Med hän- syn härtill föreslås att körkorten skall för- nyas vart tionde år. Ytterligare skäl för detta är att omloppstiden för obehörigen åtkomna körkort nedbringas, att skadade körkort blir utbytta och att körkortsinne- havaren alltid kommer att ha en någorlun- da aktuell legitimationshandling. Som på- följd för den som kör motorfordon utan att ha förnyat sitt körkort föreslås penningbö- ter. Straffrihet bör inträda om utbyte sker inom 14 dagar. I betänkandet upptas inte något förslag om förarkontroll i samband med förnyelsen. Detta ingår inte i utred- ningsuppdraget. Förslaget medför emeller- tid att möjligheterna att införa sådan kon- troll förbättras.

Beträffande traktorkörkort föreslås ing- et särskilt förfalskningsskydd. Det behöver därför inte tillverkas centralt eller förnyas. Inte heller behövs fotografi. Det kan utfär- das av länsstyrelsen och föreslås bli vitt till färgen.

De nuvarande duplettkörkorten föreslås avskaffade. I stället skall körkort förnyas för en ny period av tio år vid förlust eller skada på körkortet eller vid namnbyte. Detsamma föreslås gälla vid meddelande, borttagande eller ändring av vissa särskilda villkor för körkortet, vilket kräver ändring av texten på detta.

Turistkörkorten som numera knappast torde ha någon praktisk betydelse föreslås avskaffade.

Beträffande vissa s.k. militära körkort föreslås att de utfärdas i förenklad form på motsvarande sätt som traktorkörkorten.

Körkortsregistret behandlas i kap. 4. Bristerna i de nuvarande länsvisa körkorts- registren har länge varit uppenbara och har påtalats i flera tidigare sammanhang. Kritiken kan sammanfattas i följande punk- ter.

1. Det kan inte utan avsevärd omgång fastställas om en person har körkort och hos vilken länsstyrelse körkortsinnehavet är registrerat.

2. Körkortsregistren är i vissa avseen-

den inaktuella. De upptar avlidna perso- ner. Namnändringar har inte alltid registre- rats.

3. Uppgift om aktuell bostadsadress sak- nas.

4. Uppgift om identitetsbeteckning i folk- bokföringen saknas beträffande körkortsin- nehav från tiden före den 1 januari 1952. Vidare saknas sista siffran i personnum— ret, den s.k. kontrollsiffran, i fråga om körkortsinnehav från tiden före den 1 ja- nuari 1968.

5. Registren blir alltmer omfattande och svårhanterliga.

6. Uppgifter saknas om olovlig körning och andra brott och förseelser som begås av körkortslösa — såväl dem vilka aldrig haft körkort som dem vilkas körkort är återkallade — och som är av betydelse vid prövning av körkortsansökan och vid åter- fall i trafikbrott.

7. Registren är knappast till någon nytta vid polisens arbete med trafikkontroller. I alldeles särskilt hög grad gäller detta kväl- lar och nätter och över huvud taget utom länsstyrelsernas arbetstid.

8. Undersökningar, t. ex. för att klarläg- ga olika gruppers relativa farlighet i trafi- ken eller för att göra prognoser för ut- vecklingen av körkortsbeståndet i hela lan- det eller i vissa landsändar till ledning för trafiksäkerhetsarbetet, kan knappast ske med användande av de nuvarande regist- ren. Enligt direktiven, som förutsätter att ett centralt körkortsregister skall skapas, är det primära kravet på detta att det skall ge möjlighet att snabbt ta reda på om en per- son har körkort och, om så är fallet, i er- forderlig utsträckning lämna uppgifter om registrerade förhållanden. För att tillgodose dessa krav men även för att möjliggöra samordning med vissa andra register föreslås att ett centralt re- gister baserat på ADB inrättas. Uppgifter- na i registret bör lagras på direktminnen för att uppgift skall kunna fås omedelbart vid förfrågan. Trafiksäkerhetsverket föreslås vara cen-

tral registermyndighet. Registreringen skall dock alltjämt i huvudsak ombesörjas av länsstyrelserna som i enlighet med vad ti- digare anförts förutsätts vara körkortsmyn- digheter. Länsstyrelserna föreslås för detta ändamål få direkt förbindelse med registret med bildskärmar, vilket gör det möjligt för dem att snabbt och säkert göra anteck- ningar i och hämta uppgifter från regist— ret.

Polisen bör kunna utnyttja sina förbindel- ser via telex eller bildskärmar med riks- polisstyrelsens datasystem för att hämta uppgifter ur körkortsregistret. Härigenom kan varje polismyndighet få omedelbar till- gång till registret. Vid trafikkontroller o. d. kan polisen via radioförbindelse till polis- myndighet sålunda mycket snabbt kontrol- lera körkortsinnehav och andra i registret antecknade förhållanden.

Körkortsregistret föreslås placerat på samma datamaskinanläggning som det av riksdagen beslutade centrala bilregistret. Polisen kommer härigenom att samtidigt kunna hämta uppgifter om både förare och bil. En ytterligare fördel är att uppgifter om personnummer, namn och adress i stor utsträckning är gemensamma i dessa båda register, eftersom flertalet bilägare även har körkort. Det förutsätter att datamaski- nell förbindelse skall finnas mellan rikspo- lisstyrelsens system samt bil- och körkorts- registrens datamaskin.

Även andra avnämare som kan ha be- hov därav, såsom tullen, domstolar, åkla- gare och enskilda, kommer på detta sätt att från egen terminal eller via terminal- försedd myndighet snabbt kunna hämta uppgifter ur registret.

Med den föreslagna uppläggningen av registret kommer goda möjligheter även att skapas för statistikproduktion och andra undersökningar.

De nuvarande körkortsregistren innehål- ler i huvudsak tre olika typer av uppgifter, nämligen data om körkortsinnehavarens person (persondata), data om körkortet (körkortsdata) samt data rörande vissa brott, förseelser o.d. (belastningsdata).

Beträffande persondata föreslås att —— ut-

över nuvarande uppgifter om körkortsin— nehavares namn, personnummer och hem- ort —— även bostadsadressen skall finnas i registret. Uppgifterna skall hämtas från och hållas aktuella genom meddelanden från länens befolkningsregister. I varje fall un- der en övergångstid torde även icke kör- kortsinnehavare som fyllt 15 år böra ingå i registret, möjligen med undantag för de yngsta och äldsta årsklasserna, där kör- kortsfrekvensen är ringa. Om ett centralt befolkningsregister utrustat med direktmin- nen kommer till stånd, kan det dock befin- nas mera rationellt att hämta uppgifterna därifrån via datamaskinell förbindelse.

I fråga om de körkortsdata som skall ingå i registret, dvs. uppgifter om körkortsklas- sen och körkortets giltighet m. m., föreslås endast smärre ändringar.

Belastningsdata föreslås till övervägande del utgå ur det egentliga körkortsregistret. Anledningen härtill är att dessa i stor ut- sträckning ingår i andra register, kriminal- registret, rikspolisstyrelsens personregister som skall ersätta nuvarande polisregister samt kontrollstyrelsens straffregister, vilka avses höra till rättsväsendets informations- system (RI) som f.n. är under uppbygg- nad. Avsikten är att domstolar, åklagare och polismyndigheter skall lämna uppgif- ter om domar och beslut till RI. Därifrån skall sedan information om domen eller beslutet lämnas till alla som skall ha så- dan, dvs. bl.a. till körkortsmyndighet, när det är fråga om en uppgift som har bety- delse i körkortshänseende, i form av ma— skinellt framställda registermeddelanden.

Belastningsdata kommer alltså ändå att lämnas till RI och, i den mån de skall ingå i nämnda register, registreras där. Den nu- varande dubbelregistreringen föreslås upp- höra genom att dessa uppgifter registreras endast inom RI och hämtas därifrån även för körkortsändamål. En stor del av de be- lastningar som f.n. antecknas i körkorts- registren ingår dock inte i de nu nämnda registren. Detta gäller framför allt trafikför- seelser som föranlett lägre bötesstraff än 25 dagsböter. RI kommer emellertid att få information även om dessa förseelser. För

att inte splittra belastningsregistren föreslås att även dessa förseelser registreras enbart inom RI och alltså utgår ur det egentliga körkortsregistret.

Vissa belastningar av betydelse i kör- kortshänseende kommer emellertid inte att meddelas till RI. Detta gäller anmälan från länsläkare eller förste stadsläkare, fram— ställning från polismyndighet enligt 81 & VTK och meddelande från nykterhets- nämnd enligt 80 ä 3 mom. andra stycket VTK. Dessa uppgifter bör i stället liksom hittills registreras i det egentliga körkorts— registret.

Någon ändring av omfattningen av be- lastningsdata föreslås inte i avvaktan på trafikmålskommitténs förslag.

Samma belastningsdata som för körkorts- innehavare bör registreras inom RI även för dem som inte har körkort, vare sig de aldrig haft något eller fått sitt körkort åter- kallat. Syftet är att dessa belastningar skall kunna beaktas vid ansökan om körkort och i mål om trafikförseelser.

De belastningsdata som skall registreras inom RI föreslås belagda med sekretess. Anledningen härtill är främst att de mera graverande av dessa uppgifter ingår i andra register inom RI som är sekretessbelagda och att det inte är tillfredsställande att den som inte har rätt att få dem från dessa re- gister skall ha fri tillgång till dem, om han blott motiverar sin begäran med att han önskar dem för körkortsändamål. Sekretess- skyddet för hithörande uppgifter bör inte vara beroende av för vilket ändamål upp- gifterna begärs. Sekretess föreslås även för de belastningsuppgifter som för körkorts- ändamål skall registreras inom RI utan att ingå i något av de övriga register som hör dit. Om dessa lindrigare belastningar vore offentliga men de svårare brotten —— som har större betydelse för trafiksäkerhetsbe- dömningen — sekretessbelagda, skulle den öppna delen av registret eljest ge en ofull- ständig och felaktig bild.

Sekretessen skall gälla endast för utläm- nande av uppgifter ur registret. Utdrag rö- rande belastningar som ingår t. ex. i en akt i ett körkortsärende skall liksom t. ex. ut—

drag ur kriminalregistret i en domstolsakt vara offentliga.

I likhet med vad som gäller beträffande övriga i RI ingående register bör beträf- fande de belastningsdata som ingår i RI införas någon form av rehabiliteringsreg- ler, dvs. regler som innebär att en uppgift inte får lämnas ut sedan viss tid förflutit. Denna tid bör inte vara längre än vad som i andra fall gäller för respektive register. Hur lång tiden skall vara kan dock inte be— stämmas förrän i samband med att ställ- ning tas till trafikmålskommitténs komman- de förslag.

De uppgifter inom RI som har betydelse i körkortshänseende och som är sekretess— belagda bör utlämnas endast till justitie- kanslern, justitieombudsmannen, rikspolis- styrelsen, polismyndighet, allmän åklagare, domstol och länsstyrelse samt annan myn- dighet, om och i den mån Kungl. Maj:t bestämmer. Trafiksäkerhetsverket skall i egenskap av central registermyndighet ha tillgång till uppgifterna som också, utan angivande av de enskilda personernas namn, skall kunna användas för statistiska under— sökningar.

Nu nämnda regler om sekretess och re— habilitering avser enbart de uppgifter som skall ingå i RI. I fråga om det egentliga körkortsregistret föreslås inga motsvaran— de begränsningar i rätten att erhålla upp- gifter. Detta register skall alltså vara of- fentligt i sin helhet. Envar skall äga rätt att utan avgift få persondata och körkorts- data, t.ex. uppgift om körkortsklass och körkortets giltighet, beträffande viss per- son. Uppgifter om en grupp personer med gemensam bestämning, t.ex. alla körkorts- innehavare i ett visst område, bör däremot lämnas ut endast i den mån de tekniska re- surserna, däribland program för den data- behandling som behövs, så medger. I dessa fall bör dessutom en kommersiellt beräk- nad avgift tas ut.

F.n. saknas skyldighet för myndighet att till länsstyrelse anmäla belastningar be- träffande innehavare av utländska körkort. I betänkandet förordas att anmälan skall ske även om dessa belastningar. Vidare fö-

reslås att omprövning och andra åtgärder beträffande utländska körkort skall anteck- nas i körkortsregistret. För att förenkla och rationalisera handläggningen av ärenden beträffande ingripande mot innehavare av utländska körkort föreslås att samtliga så- dana ärenden skall handläggas av länssty- relsen i Stockholms län. Vidare föreslås att polis- och åklagarmyndighet ges uttryck— lig rätt att omhänderta utländska körkort på samma sätt som f.n. gäller för svenska.

Även i fråga om handläggningen av ären- den beträffande svenska körkort förordas vissa ändringar. Införandet av ett centralt register medför nämligen att det inte längre finns anledning att bibehålla den nuvaran- de ordningen enligt vilken omprövning av körkortsinnehav skall handläggas av den länsstyrelse som utfärdat körkortet. Denna ordning medför att sådana ärenden ofta handläggs av en länsstyrelse långt borta från körkortsinnehavarens aktuella bostads- ort, vilket försvårar kontakten mellan den enskilde och myndigheten liksom utredning— en i ärendet. Som huvudregel föreslås att inte bara ansökan om körkort utan även omprövning av körkortsinnehav skall prö— vas av länsstyrelsen i det län där körkorts- innehavaren är mantalsskriven. Om sökan- den eller körkortsinnehavaren vistas i an— nat län bör ärendet dock kunna handläggas hos länsstyrelsen i detta län.

Förslagen beträffande körkortsregistre- ringen kräver naturligen också omfattande ändringar beträffande förfarandet vid hand— läggningen av körkortsärenden. I kap. 5 redovisas ett principförslag beträffande för— farandet i det nya systemet.

En allmän målsättning har varit att med bibehållande av nuvarande materiella reg- ler utnyttja de möjligheter till effektivise— ring, kostnadsbesparing och ökad snabbhet som datatekniken erbjuder. Hänsyn har även tagits till säkerheten och allmänhetens intressen.

En grundläggande skillnad i förhållan- de till vad som nu gäller beträffande ansö— kan om körkort är att blanketter för läkar— intyg och lämplighetsintyg samt den hand- ling som skall utgöra underlag för tillverk-

ningen av körkortet, det s.k. körkortsun- derlaget, enligt förslaget fylls i med per- sondata m.m. så fullständigt som möjligt av datamaskinen redan i samband med att ansökningsförfarandet inleds. Dessa blan- ketter måste i allmänhet rekvireras av sö- kanden men kan vid periodisk förnyelse och namnbyte skickas ut automatiskt. Hand- lingarna skall skickas till sökandens per- manenta bostadsadress.

Läkarintygets giltighetstid föreslås i en- lighet med bilförarutredningens förslag för- längd från nuvarande tre till sex månader före anmälan till förarprov.

Beträffande polisens lämplighetsprövning, som genom tillkomsten av RI kommer att kunna förenklas i viss utsträckning, föreslås att resultatet av prövningen meddelas till det centrala körkortsregistret samt att be- sked om prövningen skrivs ut i datamaski- nen och skickas till sökanden.

I samband med förarprovet skall sökan- den skriva sitt namn på körkortsunderla- get och ge in samtliga ansökningshandling- ar till den som anställer provet. Denne ut- färdar kompetensbevis och vidarebefordrar sedan handlingarna till länsstyrelsen. Om ansökningshandlingama inte är kompletta inom tre månader efter det förarprovet god- kändes är ansökningen förfallen.

Länsstyrelsen har att pröva om körkort skall utfärdas eller om ansökan skall av- slås. I förstnämnda fall sänds körkortsun- derlaget till trafiksäkerhetsverket, som i en- lighet med vad tidigare sagts har att svara för tillverkningen och utfärda körkortet i enlighet med länsstyrelsens beslut. I anslut— ning till tillverkningen skall trafiksäkerhets- verkets stämpel anbringas på körkortet.

Det färdiga körkortet skickas sedan till polismyndigheten i sökandens mantalsskriv- ningsort. Sökanden skall genom datamaski— nen aviseras om att körkortet finns att häm- ta. Körkortet bör utlämnas till sökanden personligen på den polisstation inom dis- triktet som är bekvämast för honom. Un— dantagsvis bör körkortet även kunna läm- nas ut från station inom annat polisdistrikt. I samband med utlämnandet skall polisen uppbära expeditionsavgiften.

Polisen kommer enligt det angivna förfa- randet att medverka vid identitetsprövning- en genom kontroll i samband med utläm- nandet av körkortet.

Även i fråga om handläggningen av om- prövningsärenden föreslås vissa ändringar. Dessa utgör emellertid huvudsakligen en följd av införandet av maskinellt framställ- da registermeddelanden.

Kap. 6 behandlar utbyte av de nuvaran- de körkorten och övergången till ett cen- tralt register.

De nuvarande körkorten föreslås utbyt- ta mot körkort av den nya typen. Detta mo— tiveras bl. a. med att man härigenom ren- sar bort förfalskade körkort, att utbytet är den bästa vägen att få reda på personnum- mer för innehavare av körkort i fråga om vilka uppgift därom saknas i registret, att de nuvarande förfalskningsmöjlighetema annars skulle kvarstå i flera decennier och att det är risk att två helt olika typer av svenska körkort inte godtas i utlandet.

Utbytet som förutsätter att det centrala registret tagits i bruk kan påbörjas tidigast år 1973 och föreslås pågå under en tre- eller fyraårsperiod. Ca 3,3 milj. körkort av den äldre typen beräknas finnas vid utby- tets början. Körkortsinnehavaren bör avise- ras i god tid före utbytet genom att data- maskinellt utskrivna ansökningshandlingar sänds till honom. De nya körkorten skall i likhet med vad tidigare föreslagits lämnas ut av polisen. I samband med utbytet bör de gamla körkorten makuleras.

Påföljden för underlåtenhet att byta ut körkort av den gamla typen mot nya fö— reslås vara densamma som i fråga om pe- riodisk förnyelse, dvs. penningböter samt Straffrihet om utbyte sker inom 14 dagar.

Vid utbytet bör innehavare av äldre kör- kort få körkort av den nya typen med mot— svarande behörighet. Det vanliga bilkörkor- tet skall alltså bytas ut mot körkort klass AB, som gäller för personbil och lätt last- bil. Innehavaren får alltså inte som f.n. köra tyngre fordon. Däremot får han köra lättare fordon i yrkesmässig trafik som inte avser personbefordran. Den som har tra- fikkort får körkort för tung lastbil (klass

ABCE) eller, om trafikkortet berättigar till förande av buss, för buss (klass ABCDE). Den som under sammanlagt minst 21 må- nader, därav minst ett år före de nya be- stämmelsernas ikraftträdande, kört tyngre fordon (eller personbil eller lätt lastbil med tyngre släpfordon) eller som före nämnda dag undergått utbildning som kan antas ha gett motsvarande erfarenhet och kör- vana skall också få körkort klass ABE, ABCE eller ABCDE.

Kostnaden för utbyte, som bör betalas av körkortsinnehavarna, beräknas i nuva- rande prisläge till 13 kr. per körkort inbe— räknat ersättningen för körkortets tillverk— ning.

För att ett centralt register skall kunna byggas upp så snabbt som möjligt föreslås att stansningen av uppgifter från nuvaran- de körkortsregister påbörjas redan år 1971. Arbetet, som kan utföras på länsstyrelser- nas datakontor, beräknas pågå under två år. Alla uppgifter behöver inte stansas. Så- lunda skall persondata hämtas från läns- styrelsernas befolkningsregister eller från ett centralt befolkningsregister. Huvuddelen av belastningsdata kommer att finnas inom RI och behöver alltså inte heller föras över. Det centrala körkortsregistret kan som sagt beräknas vara i funktion tidigast under år 1973.

Körkortsreformens genomförande behand- las i kap. 7. För att inte onödigtvis fördrö- ja införandet av de differentierade körkor- ten som motiverats med trafiksäkerhetsskäl föreslås att dessa införs redan innan det centrala registret tas i bruk. Som tidpunkt för införande av de nya körkorten föreslås den 1 juli 1971.

Tills det centrala registret kan tas i bruk, dvs. åtminstone till år 1973, blir vissa av- vikelser beträffande körkortets utformning och ansökningsförfarandet nödvändiga.

Sålunda måste de körkort som utfärdas under denna tid innehålla även det nuva- rande körkortsnumret.

Vidare kan förslagen beträffande ansök— ningsförfarandet inte tillämpas i full ut- sträckning under denna tid. Bl.a. kommer

ansökningsblanketter inte att kunna skrivas ut i datamaskin. Vissa modifieringar i för- farandet föreslås därför.

Särskilda övergångsregler föreslås beträf- fande de förare som f. n. kör tung lastbil eller buss eller tyngre släpfordon i icke yr- kesmässig trafik. Enligt nuvarande bestäm- melser behöver dessa förare endast kör- kort för bil. Enligt den nya ordningen kom- mer det emellertid att krävas körkort för tung lastbil (klass ABCE) eller buss (klass ABCDE) eller tyngre släpfordon (klass ABE). Beträffande dessa förare föreslås att de skall äga rätt att köra ifrågavarande fordon till den 1 juli 1972 samt att de som önskar köra sådant fordon efter denna tid- punkt skall inneha ett av polis eller, i fråga om dem som är anställda hos statlig eller kommunal myndighet eller vissa större ar- betsgivare, av arbetsgivaren utfärdat bevis om körvana. Detta bevis kommer att tjänst- göra som ett slags trafikkort till dess kör- kortet skall bytas ut och vid utbytet berät- tiga till körkortsklass ABE, ABCE eller ABCDE. Den som före den 1 juli 1971 undergått särskild körutbildning som kan anses ge samma erfarenhet och körvana skall också få köra tyngre fordon och få sitt körkort utbytt mot körkort för sådana fordon. Bevis skall i dessa fall utfärdas av trafiksäkerhetsverket.

Kostnadsberäkningarna redovisas i kap. 8. Bl.a. som grundval för dessa har gjorts en prognos som redovisas i bilaga 4. Enligt prognosalternativ 2 som ligger till grund för kostnadsberäkningarna kommer antalet körkortsinnehavare — som beräknas ha uppgått till 3,2—3,3 milj. i början av år 1968 — att år 1980 ha vuxit till drygt 4,5 milj., dvs. en genomsnittlig nettoökning på drygt 100000 körkortsinnehavare per år. Det antal körkort som måste tillverkas blir dock betydligt större med hänsyn till kom- petensändringar, namnbyten, förlust av kör- kort m.m. Det genomsnittliga antalet kör— kort som måste tillverkas per år uppskattas till 220 000—230 000.

I kostnadsberäkningarna förutsätts i öv— rigt en minskning av personalbehovet från

f. n. 164 tjänstemän till ca 120. Kostnader- na för det nya körkortsregistret under de första åren efter dess införande uppskattas i 1970 års lönenivå — exklusive kostnader för lämplighetsutredning och förarprov vil- ka inte i någon större utsträckning påverkas av förslaget — till 7,8 milj. kr. enligt nu- varande system och 7,6 milj. kr. i det nya systemet. Den betydande effektivisering, sär- skilt av trafiksäkerhetsarbetet, som försla- get i fråga om körkortsregistreringen med- för, bör alltså enligt dessa beräkningar kun— na vinnas utan någon kostnadsökning och med en kraftig minskning av personalbe- hovet.

Kostnaderna för körkortens utfärdande ökar däremot. De beräknas f. n. uppgå till 1 milj. kr. om året i 1970 års lönenivå och uppskattas i det nya systemet bli 1,9 milj. kr., vartill kommer kostnaden för själva körkortstillverkningen, f.n. 7: 30 kr. per körkort inberäknat den föreslagna höjning- en av mervärdeskatten. Denna kostnadsök- ning är nödvändig för att körkortet skall få det förfalskningsskydd och den säkerhet i övrigt såsom legitimationshandling som för- slaget innebär.

Beräkningen av engångskostnaderna vid övergången till det centrala körkortsregistret utgår från att samma datamaskinanläggning skall användas för körkortsregistret som för bilregistret. Kostnaderna för utbyggnaden m.m. av den datamaskin som skall anskaf- fas för bilregistret för att den skall kunna användas även för körkortsregistret beräk- nas till 12 milj. kr.

Kostnaderna för utbytet av de gamla körkorten mot de nya beräknas till 16 milj. kr. Dessa kostnader, som bör betalas av körkortsinnehavarna, motsvarar som tidiga- re nämnts 13 kr. per körkort inklusive till— verkningskostnaden.

Körkortsavgifterna har beräknats till 50 kr. för körkort klass A och AB, 30 kr. för körkort för högre kompetens (sökanden har då redan körkort), 15 kr. för traktorkörkort och 15 kr. för förnyelse av körkort. Dessa avgifter, som inkluderar tillverkningskostna- den, kan uppskattas ge en intäkt som ger samma täckning av statens utgifter för kör-

kortsregistret och körkortsärendena som de nuvarande avgifterna.

Förslag till författningsändringar, avseen- de vägtrafikförordningen och förordningen angående yrkesmässig trafik, läggs fram i kap. 9 och bilaga 7. De avser tiden till dess det centrala körkortsregistret tas i bruk.

Körkortsutredningen fortsätter sitt arbete med detaljutformningen av körkortsregist- ret och därtill hörande rutiner samt med utarbetande av slutliga författningsförslag.

2 Direktiven m. 111.

2.1 Direktiven

Direktiven meddelades av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet, statsrå- det Palme, i anförande till statsrådsproto— kollet den 3 mars 1967 (riksdagsberättelsen 1968 K: 54).

Departementschefen erinrar i direktiven om de förslag rörande differentierade kör— kort som lagts fram i prop. 1967: 55 samt om bestämmelserna i 1949 års vägtrafik- konvention om körkortets utformning. Här- efter anför departementschefen.

Den nya utredningen bör i hela dess vidd un- dersöka frågan om körkortets utformning och framlägga därav föranledda förslag.

Departementschefen påpekar vidare att frågan om en central körkortsregistrering behandlats i flera utredningar och även av Kungl. Maj:t och riksdagen. Senast har spörsmålet undersökts av bilförarutredning- en som i sitt betänkande ”Körkortet och trafikutbildningen” (SOU 1965: 42) föresla— git ett ändrat registreringssystem.

Efter redogörelse för bilförarutredningens sammanfattning av bristerna i nuvarande system och dess förslag om ett s.k. data- kontorsregister, där uppgift om alla kör- kortsinnehav återfinns men som förutsätter att länsvisa körkortsregister fortfarande förs, och för remissbehandlingen av förslaq get fortsätter departementschefen.

Olägenheterna med det nuvarande registre- ringssystemet är betydande och ett nytt system

bör därför införas. De invändningar som rik— tats mot bilförarutredningens förslag är enligt min mening av sådan tyngd att en ny utred- ning bör tillsättas för att ytterligare utreda frågan. Inom statsförvaltningen pågår f.n. på skilda områden undersökningar rörande cen- tralisering och samordning av registersystem på ADB-basis.

Härefter anger departementschefen vilka register han avser och uttalar att läget nu uppenbarligen är från åtskilliga synpunkter gynnsammare än tidigare för överväganden rörande ett centralt körkortsregister. Han erinrar vidare om att en omprövning vän- tas beträffande länsförvaltningsorganisatio— nen inom vilken de nuvarande körkortsre- gistren förs och fortsätter.

Denna prövning kan komma att i viss mån ändra förutsättningarna för bilförarutredning— ens förslag om bibehållen decentraliserad re- gistrering. Oberoende härav har jag emeller- tid funnit sådana fördelar med ett centralre- gister att jag anser att det bör föredragas framför andra alternativ. Den nya utredningen bör därför ske med sikte på en lösning med ett centralt körkortsregister.

Efter vissa uttalanden om detaljer i ut— redningsuppdraget fortsätter departements- chefen.

Utredningen bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som ansluter till det utredningsuppdrag jag angett i det föregående. Självfallet bör utredningen samråda med myn- digheter och andra som kan beröras.

(Ej återgivna delar av direktiven citeras eller refereras i kap. 3 och 4.)

2.2. Överlämnade skrivelser

Till utredningen har från chefen för kom- munikationsdepartementet för att tagas i beaktande vid uppdragets fullgörande över- lämnats följande skrivelser:

]. Överståthållarämbetets skrivelse den 27 februari 1965 med hemställan om åtgärder för att komma till rätta med vissa missför- hållanden beträffande körkort.

2. Rikspolisstyrelsens skrivelse den 3 maj 1965 med hemställan om nya bestämmelser i fråga om körkortets utförande.

3. Nationalföreningens för Trafiksäker- hetens Främjande skrivelse 23 augusti 1965 angående angivande på körkort av inneha— varens blodgruppstillhörighet.

4. Överståthållarämbetets skrivelse den 21 april 1966 med hemställan om införande av viss underrättelseskyldighet beträffande in- nehavare av utländska körkort.

5. Arbetsgruppens för utredning om legi- timationshandlingar skrivelse den 27 feb- ruari 1967 med förslag till åtgärder beträf- fande körkortets utformning.

6. Länsstyrelsens i Östergötlands län skri- velse den 26 juni 1967 med förslag till mins- kande av anmälningsplikten till körkortsre- gistret i vissa fall.

2.3 Samband med andra utredningar m.m.

Körkortsutredningen har nära samband med flera andra pågående eller avslutade utredningar m.m.

Bilförarutredningen lade i sitt betänkande ”Körkortet och trafikutbildningen" fram förslag beträffande differentiering av förar- bevis, körkortsålder, förarutbildning, förar- prov, trafikundervisning i skolorna och kör- kortsregistrering m.m. Förslagen, bortsett från förslaget om körkortsregistrering, be— handlades i prop. 1967: 55 . I propositionen uttalades emellertid att ställning inte kan tas till tidpunkten för genomförande av en körkortsreform förrän spörsmålen om kör- kortsregistrering och om körkortens utform- ning lösts. Propositionen godtogs av riksda- gen (tredje lagutskottets utlåtande nr 31 och riksdagens skrivelse nr 208).

Trafikmålskommittén (direktiv se riks— dagsberättelsen 1961: I Ju 46, jämför även Svensk Juristtidning 1966 s. 428) har till uppgift att utreda bl.a. frågan om kör- kortsåterkallelser. Hit hör spörsmålen om vilken myndighet som skall vara besluts- myndighet i återkallelseärenden samt om införande av ett s.k. point system. Båda dessa spörsmål har stor betydelse för kör- kortsutredningens arbete. Kommittén räk- nar med att lägga fram förslag i bl. a. dessa delar först under senare delen av år 1970. Resultatet av kommitténs arbete har därför inte kunnat avvaktas.

Bilregisterutredningen har i sitt princip- betänkande ”Bilregistrering” (SOU 1968: 23) föreslagit inrättande av ett centralt bilre- gister på ADB-basis. Förslaget som behand- lades i prop. 1969: 30 har godtagits av riks- dagen (statsutskottets utlåtande nr 42, tredje lagutskottets utlåtande nr 30 och bevill- ningsutskottets utlåtande nr 32, samt riks- dagens skrivelser nr 131, 132 och 136).

Samarbetsorganet för ADB inom rätts- väsendet, som har att bereda fråga om om— läggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor, har bl.a. föresla- git en samordning av i första hand de cen— trala brottsregistren —— rikspolisstyrelsens, kriminalvårdsstyrelsens och kontrollstyrel- sens register — och de allmänna polisre- gistren inom ett gemensamt system för hela rättsväsendet, rättsväsendets informations- system (RI). Körkortsmyndigheterna skall erhålla information om brott och förseelser genom RI i stället för såsom f. n. från dom- stolar, åklagare och polismyndigheter m. fl.

Arbetsgruppen för utredning om legiti— mationshandlingar _ bestående av repre— sentanter för poststyrelsen, rikspolisstyrel- sen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län, Svenska Bankföreningen och Svenska Sparbanksföreningen — har verkställt utredning angående identitets— prövning och utformningen av identitets- kort. Resultaten av utredningen redovisades i ”Promemoria 14.11.1966 ang. identitets- prövning vid utfärdande av legitimations- handlingar, m.m.”, i ”Promemoria 12.12.

1967 ang. förslag till teknisk utformning av nytt identitetskort" samt i ”Slutrapport 13.11.1968 med sammanfattning och för- slag”.

Motorredskapsutredningen (direktiv se riksdagsberättelsen 1968 K: 53 och 1969 K: 45) har till uppgift att överse bestäm- melserna om motorredskap och utreda vis- sa närliggande frågor. I dess utrednings- uppdrag ingår bl. a. att undersöka körkorts- frågan när det gäller traktorer. Något för- slag har ännu inte framlagts.

Centrala folkbokförings— och uppbörds- nämnden (CFU) som är centralt lednings- och tillsynsorgan för folkbokförings- och uppbördsverksamheten i riket har utfört en ”Förstudie 6.5.1969 avseende anpassning av ADB-systemet för folkbokföring och upp- börd för att bättre tillgodose samhällets ökade behov av uppgifter ur systemets re- gister”. I förstudien konstateras bl.a. att det föreligger ett akut behov av ett centralt personregister samt att möjligheten att till- skapa ett sådant bör utredas som ett första steg i en total översyn av registerföring och informationsgivning inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Vidare sägs att ett sådant personregister med relativt långt gående integrationsmöjligheter bör fungera senast den 1 januari 1972 samt att ett prin— cipbetänkande därför bör framläggas senast under första kvartalet 1970.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 ok— tober 1969 har medel ställts till CFU:s för- fogande för utredning om ett centralt per— sonregister.

Det sagda innebär att man inom en nära framtid kan vänta ett förslag som kan få stor betydelse för uppläggningen av kör- kortsregistret. Innan frågan om ett centralt personregister lösts kan därför en del frå- gor, dock huvudsakligen av systemteknisk karaktär, inte lösas.

Ett ämbetsmannautskott i Nordiska rådet har i förslag (Nordisk utredningsserie 1969: 7) till regeringarna i Danmark, Fin- land, Norge och Sverige förordat vissa ge— mensamma regler beträffande giltighet av körkort. För Sveriges del innebär förslaget till en början att ett i annat nordiskt land

utställt förarbevis skall ges giltighet i Sve- rige i överensstämmelse med sitt innehåll, även med hänsyn till eventuella begräns- ningar i giltighetstiden och även efter att vederbörande tagit fast hemvist i Sverige. Vidare föreslås, att en övre åldersgräns för förarbevisens allmänna giltighet införs och fastställs till fyllda 70 år. dock att speciella regler må gälla för tiden därefter, att förar- bevisen utfärdas i enlighet med de kör- kortsklasser som anges i 1968 års vägtrafik- konvention samt att åldersgränsen för för- värv av körkort för klass A (motorcykel) och klass B (personbil och lätt lastbil) be- stäms till 18 år. I sistnämnda hänseende anges dock att man bör ha ett särskilt kör- kort för lätt motorcykel, om åldersgränsen för sådant fordon bestäms till 16 år. För- slaget har remissbehandlats men ännu inte föranlett något ställningstagande.

Trafikolycksstatistikkommittén (direktiv se riksdagsberättelsen 1970 K: 30) har till uppgift att verkställa en översyn av trafik- olycksstatistiken för att tillgodose behovet av ett säkrare och mera kvalificerat statis- tiskt informationsunderlag.

Under utredningens gång har samråd ägt rum med trafikmålskommittén, bilregister- utredningen, samarbetsorganet, arbetsgrup— pen. motorredskapsutredningen, CFU och trafikolycksstatistikkommittén. Kontakt har också hållits med rikspolisstyrelsen och tra- fiksäkerhetsverket.

2.4. Organisationsfrågan

Frågan om vilken myndighet eller vilka myndigheter som skall handlägga ärenden om ansökan om körkort ingår inte uttryck- ligen i utredningsuppdraget. I ett väsentligt avseende berörs däremot denna fråga av det utredningsarbete som uppdragits åt tra- fikmålskommittén. Denna har nämligen till uppgift att utreda bl.a. frågan om kör- kortsåterkallelser, en fråga som också be- rör spörsmålet om vilken myndighet som skall handlägga sådana ärenden. Trafik- målskommitténs förslag beräknas som nämnts bli framlagt under år 1970, d.v.s. i sådan tid att det kan beaktas när slutlig

ställning skall tas till körkorts- och kör- kortsregisterfrågorna.

Både körkortsansökningar och ompröv- ning av körkortsinnehav handläggs f.n. av länsstyrelse. De förslag som läggs fram i det följande gör det inte nödvändigt att flytta prövningen av körkortsansökningarna från länsstyrelserna. Frågan om var om- prövning av körkortsinnehav skall handläg- gas har stor betydelse för förläggningen av körkortsansökningarnas prövning. Det före- faller därför inte lämpligt att ta upp frågan om organisationen när det gäller körkorts- ansökningarna, förrän det står klart vem som skall handha omprövningsärenden. Denna organisationsfråga behandlas följ- aktligen inte i detta betänkande utom i vis- sa mer formella avseenden. Förslagen i be- tänkandet bygger på förutsättningen att länsstyrelserna fortfarande skall vara kör- kortsmyndigheter. Om trafikmålskommit- téns förslag och det fortsatta utredningsar- betet leder till att prövningen av körkorts- ansökningar bör förläggas till annan myn- dighet eller andra myndigheter, kan försla- gen dock tillämpas med endast vissa mindre ändringar.

3. Körkortet

3.1. Direktiven

Av direktiven framgår att utredningen skall ske mot bakgrund av det beslut som 1967 års riksdag på grundval av prop. 1967: 55 fattade om ändrad indelning av förarbevi— sen (tredje lagutskottets utlåtande nr 31, riksdagens skrivelse nr 209). Denna överens- stämmer i huvudsak med föreskrifterna i 1949 års vägtrafikkonvention.

I direktiven anförs rörande detaljerna i utredningen om körkortets utformning.

Utredningen bör — — — inte utan starka skäl föreslå avvikelse från bestämmelserna i vägtrafikkonventionen, eftersom sådan avvi- kelse kan medföra risk att körkortet inte god- tas i annat konventionsland. Utredningen är oförhindrad att föreslå att uppgifter tas in i körkortet i hänseenden som konventionen inte reglerar, t.ex. om folkbokföringsnummer. Inte heller möter hinder att körkort för traktor ut- färdas på särskild blankett. Utredningen bör överväga om anteckning skall kunna ske på körkortet — om ökad kompetens eller om återkallelse eller annat — eller om i sådana fall körkortet skall bytas ut mot nytt. Om utredningen stannar för att körkorten skall la- mineras torde utbyte vara att föredra. I denna fråga bör samråd ske med trafikmålskommit- tén. Vid sina överväganden om körkortets ut- formning bör utredningen söka nå en lösning som så långt möjligt hindrar förfalskning. Ut- redningen bör även undersöka vilka villkor som bör uppställas för att få duplettkörkort. Därvid bör särskilt beaktas att nuvarande reg- ler inte torde effektivt hindra att duplettkör- kort erhålls oaktat originalkörkortet inte för- kommit eller förstörts.

Slutligen bör utredningen även pröva frågan

huruvida våra nuvarande förarbevis bör bytas ut mot nya eller om de skall få finnas kvar vid sidan av de nya. Den internationella en- hetligheten är vid den bedömningen av stor betydelse men utredningen måste också sär- skilt beakta de faktiska möjligheterna till ut- byte, vad det kostar i pengar och arbetskraft m.m.

3.2 Historik

Sveriges första förordning om automobil- trafik tillkom år 1906. Enligt denna fick au- tomobil framföras endast av den som fyllt 18 år och som styrkt sig vara fullt förtrogen med automobils konstruktion, skötsel och manövrering. Bevis härom utfärdades av be- siktningsman. För att föra bil i yrkesmässig trafik krävdes särskilt tillstånd. Hur beviset eller tillståndet skulle se ut framgick dock inte av författningen.

I 1916 års förordning om automobiltra- fik föreskrevs att automobil fick framföras endast av den som därtill innehade gällan- de tillstånd (körkort). Enligt 1916 års kun- görelse om formulär till körkort för auto— mobilförare m.m. skulle körkortet innehål- la länsbokstav, körkortets nummer, inneha- varens namn, födelsedatum, yrke och hem— vist, vidare ort och datum för utfärdande samt underskrift av utfärdande tjänsteman. Körkortet skulle vara av lämpligt kartong- papper och kunna vikas på mitten. Storle— ken angavs till omkring 12>(13 cm. Körkor- tet skulle förses med beläggningsstämpel.

Något fotografi av innehavaren krävdes inte.

Krav på fotografi infördes genom 1923 års kungörelse om formulär till körkort för automobilförare m.m. Enligt denna kungö- relse skulle i körkortet även anges vilken besiktningsman som utfärdat körkortet samt datum härför.

I övergångsbestämmelserna till 1923 års förordning om motorfordon föreskrevs skyl- dighet för innehavare av körkort av den äld- re typen att inställa sig hos polismyndighe- ten för att få fotografi anbringat i körkor- tet. ' I 1930 års kungörelse angående formulär till körkort och trafikkort för förare av mo- torfordon m.m. angavs även trafikkortets utformning. I fråga om körkortets utform- ning upptog kungörelsen inga mer väsent- liga nyheter. 1937 års kungörelse angående körkort och trafikkort innebar inte några större förändringar i förhållande till 1930 års kungörelse.

3.3 Gällande ordning m.m.

3.3.1 Gällande ordning Gällande bestämmelser om körkort åter- finns i huvudsak i vägtrafikförordningen (1951: 648) — VTF — och vägtrafikkun- görelsen (1951: 743) — VTK. F.n. förekommer körkort med tre olika grader av behörighet, nämligen för bil, mo- torcykel och traktor samt dessutom turist- körkort och internationella körkort. Bilkör- kortet gäller även för motorcykel och trak- tor. Den som har körkort för motorcykel får också köra traktor. Internationella kör- kort omfattas inte av utredningsuppdraget. Enligt förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. — YTF — krävs för att tjänstgöra som förare av bil i yrkesmässig trafik förutom körkort för bil även särskilt tillstånd, trafikkort. Detsamma gäller i fråga om traktortåg. Buss — vartill räknas även fordonståg i vilket fordonen är byggda för befordran av tillhopa flera än åtta personer utöver föraren — får i sådan trafik föras endast av den som har trafik—

kort på vilket särskilt angivits att det berät- tigar därtill. Med yrkesmässig trafik avses, med vissa undantag, trafik i vilken bil jämte förare mot ersättning tillhandahålls allmän- heten för person- eller godsbefordran.

Formulär till körkort fastställs av Kungl. Maj:t (32 & 2 mom. andra stycket VTF). Enligt 70 & VTK skall körkort utformas i huvudsaklig överensstämmelse med bilaga nr 21 till VTK och därtill givna anvisningar (se bilaga 1 till betänkandet). Blanketter till körkort tillhandahålls av trafiksäkerhets- verket. De trycks på riksbankens sedeltryc- keri.

Körkortet skall innehålla uppgift om kör- kortets littera (länsbokstav) och nummer, ange om körkortet avser bil, motorcykel el- ler traktor, uppta innehavarens namn och födelsedatum, ort och datum för utfärdande samt myndighetens underskrift och stämpel. I förekommande fall skall även finnas an- teckningar om att körkortet intill den dag, då innehavaren fyller 18 år, gäller endast för lätt motorcykel och traktor samt vidare anteckning om särskilda villkor som medde- lats vid körkortets utfärdande eller erinran om att särskilda villkor meddelats. På blan- ketten finns utrymme för införande av änd- rat namn m.m. På körkortet skall vidare dels innehavarens fotografi, dels belägg- ningsstämpel anbringas samt stämpelbelop- pet antecknas. Sedan den 1 januari 1968 skall även innehavarens personnummer an- ges på körkortet. Körkortet skall vara av lämpligt kartongpapper eller papper fodrat med linneväv eller annat lämpligt material. Kortet skall kunna vikas på mitten. Måtten skall vara omkring 12Xl3 cm. Beträffande fotografiet föreskrivs i 31 5 1 mom. andra stycket c) VTF att det skall vara välliknan- de samt så beskaffat att det lämpligen kan anbringas på körkortet. Enligt anvisningar, utfärdade år 1960 av väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen, skall fotografiets format vara ca 40X50 mm, d.v.s. detsamma som pass- foto.

Körkort utom turistkörkort (och interna- tionella körkort) utfärdas av länsstyrelse. Även trafikkort utfärdas av länsstyrelse.

Turistkörkort för bil eller motorcykel kan

utfärdas för den som tillfälligt vistas i Sve- rige utan hinder av att han inte har i Sve- rige gällande nationellt eller internationellt körkort (37 5 2 mom. VTF). Turistkörkort utfärdas av polismyndighet och gäller för ett år från utfärdandet. Numera utfärdas tu- ristkörkort i mycket liten utsträckning. Tu- ristkörkortet skall enligt 77 & VTK utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med bilaga nr 22 till VTK med därtill givna anvisningar (se bilaga 2 till betänkandet). Turistkörkor- tet behandlas närmare i avsnitt 3.14.

Trafikkortet, som enligt 27 ä 3 mom. nionde stycket YTF gäller endast tillsam— mans med gällande körkort för bil, skiljer sig från körkortet bl.a. därigenom att det saknar fotografi. Även formulären till tra- fikkortet fastställs av Kungl. Maj:t (27 ä 3 mom. elfte stycket YTF). I detta avseende gäller fortfarande kungörelsen (1937: 51) an- gående körkort och trafikkort. På trafikkor- tet anges utöver trafikkortets nummer även innehavarens körkortsnummer. Om trafik- kortet gäller även för förande av buss, skall detta uttryckligen anges på kortet. Beträf- fande den närmare utformningen av trafik- kortet se bilaga 3 till betänkandet.

Duplettkörkort utfärdas när körkort för- störts eller förkommit eller undergått sådan förändring, att det inte lämpligen kan an— vändas. Även vid namnändring och i vissa andra fall kan duplettkörkort utfärdas. Duplettkörkort utfärdas efter ansökan hos den länsstyrelse som utfärdat körkortet. Det skiljer sig från annat körkort därigenom att ordet "duplett” skall finnas på kortet. Be- stämmelserna om duplettkörkort finns i 32 5 4 mom. VTF. En närmare redogörelse läm- nas i avsnitt 3.13.

Föreskrifterna i VTF äger motsvarande tillämpning beträffande utfärdande av dup- lettrafikkort (27 5 3 mom. tolfte stycket YTF). Fotografi behÖVS dock inte.

S. k. militära körkort utfärdas enligt 15 & militära vägtrafikkungörelsen (1954: 636) för militär och civilmilitär personal, som er— hållit förarutbildning genom militär myn- dighets försorg eller genom frivillig för- svarsorganisations försorg. Framställning om utfärdande av sådant körkort görs en—

ligt 18 å samma förordning av vederböran- de regementschef eller försvarsområdesbe— fälhavare. Körkorten utfärdas enligt samma formulär som övriga körkort. När körkort för bil utfärdas för den som inte fyllt 18 år skall på körkort antecknas att kortet till dess gäller för bil och tung motorcykel endast vid genomförande av militära operationer eller'under övningar vid krigsmakten.

Även de s.k. militära körkorten utfärdas av länsstyrelse efter framställning av veder- börande förbandschef eller försvarsområ- desbefälhavare.

3.3.2 Antalet körkort rn. rn.

På grund av de ofullständigheter som vidlå- der den nuvarande registreringen har någon exakt beräkning av antalet gällande körkort och trafikkort inte kunnat göras. På grund- val av uppgifter från länsstyrelserna har emellertid antalet gällande körkort för bil uppskattats till omkring 3,1 milj. vid in- gången av år 1968. Härtill kommer de kör- kort som gäller endast för motorcykel eller traktor. Antalet sådana körkort har emeller- tid inte kunnat beräknas med ledning av in- hämtade uppgifter från länsstyrelserna, bl. a. eftersom man inte vet i vilken utsträckning ifrågavarande körkort ersatts av körkort för högre behörighet. Med hänsyn till den kraf- tiga minskningen av registrerade motorcyk- lar, till att flertalet motorcykelkörkort i allmänhet torde ersättas av körkort för bil samt till att antalet nytillkomna motorcy- kelkörkort under år 1968 enligt vad nedan anges utgjorde endast ca 4 500 torde emel- lertid det totala antalet motorcykelkörkort knappast överstiga 50000. Antalet traktor- körkort beräknas till högst 20 000. Det sam- manlagda antalet gällande svenska körkort torde således enligt denna beräkning kunna uppskattas till 3,1—3,2 milj. Antalet trafik- kort som gällde vid början av år 1968 har med ledning av uppgifter från länsstyrel- serna uppskattats till ca 230 000.

Antalet utfärdade och återkallade körkort under den senaste tioårsperioden framgår av nedanstående tabell.

Tabell över utfärdade och återkallade körkort under åren 1959—19691

Utfärdade Återkallade 1959 128 948 8 678 1960 130 940 8 257 1961 146 948 7 900 1962 152 396 8179 1963 160107 7 271 1964 171491 7 696 1965 178 186 7 578 1966 174 814 8 409 1967 167 088 9 401 1968 146 806 9 102 1969 153 483 9 378

1 Uppgifterna, som avser endast körkort inte trafikkort, har hämtats från statistiska cen- tralbyrån, dock att uppgiften för år 1969 hämtats direkt från länsstyrelserna.

Av de under år 1968 utfärdade körkorten har beräknats att ca 4 500 avsåg motorcykel, ca 2 500 traktor och återstoden bil. Antalet under samma år utfärdade trafikkort be- räknas till omkring 9000. Härtill kommer drygt 40000 duplettkörkort, varför det to- tala antalet under år 1968 utfärdade körkort och duplettkörkort kan beräknas till om- kring 195 000.

För att ge en uppfattning om de föränd- ringar i körkortsbeståndet som kan väntas under den närmaste tioårsperioden har gjorts en prognos (se bilaga 4 till betänkan- det) för utvecklingen fram till årsskiftet 1979/80 av dels antalet körkortsinnehavare, dels antalet tillverkade körkort.

Av prognosen, som bygger på annat ut- gångsmaterial än ovan nämnda uppgifter från länsstyrelserna, framgår till en början att antalet körkortsinnehavare i början av år 1968 beräknats till 3258 000 — ett antal som ganska väl svarar mot de 3,1—3,2 milj. som framräknats med ledning av länsstyrel— sernas uppgifter. Man torde sålunda kunna räkna med att det i början av år 1968 fanns ca 3,2 milj. svenska körkort.

I prognosen har tillväxten av antalet kör- kortsinnehavare fram till ingången av år 1980 beräknats enligt tre olika alternativ. Av det första alternativet som endast förut- sätter en automatisk ökning uppgår antalet körkortsinnehavare vid periodens slut till drygt 4 milj. Nettotillskottet per år skulle uppgå till i genomsnitt 64000. I det andra

alternativet antas ökningen uppgå till 1% per år i de mest aktiva åldrarna. Det totala antalet körkortsinnehavare uppgår enligt detta alternativ till ca 4,5 milj. vid ingången av år 1980. Detta innebär som framgår av bilagan bl. a. att 82—83 % av befolkningen i åldern 18—47 år skulle ha körkort samt att antalet körkortsinnehavare skulle öka med i medeltal 105 000 per år. Det tredje alter- nativet slutligen förutsätter en i det närmas- te dubbelt så stor ökningsfrekvens. Antalet körkortsinnehavare vid periodens slut skulle enligt detta alternativ uppgå till nära 5 milj., vilket innebär att 95 % av hela befolkning— en i åldern 18—47 år hade körkort samt att nettotillväxten i genomsnitt per år skul- le uppgå till ca 140000 körkortsinnehavare.

Av de angivna alternativen synes det and- ra vara det mest sannolika. En något stör— re ökning kan dock inte uteslutas.

Vägplaneutredningen har i sitt betänkan— de "Vägplan 70” (SOU 1969: 56 s. 90) pub- licerat beräkningar enligt vilka antalet bilar i Sverige skulle öka från 2230 000 år 1968 till 4 milj. år 1980. Med oförändrad relation mellan antalet bilar och körkortsinnehavare skulle detta motsvara över 5 milj. körkorts— innehavare år 1980. Det måste emellertid antas att antalet bilar ökar betydligt has- tigare än antalet körkort.

I prognosen har vidare beräknats det an— tal körkort som kommer att utfärdas i ge- nomsnitt per år under perioden. Denna be- räkning har gjorts med hänsyn till de för— slag som framläggs i betänkandet. Enligt de för prognosalternativ 2 angivna grunder- na kan det genomsnittliga antalet utfärda- de körkort per år uppskattas till 166000, vartill kommer ca 60 000 körkort vid namn- byten, förlust eller skada på det tidigare körkortet m.m. Totalt måste alltså i ge- nomsnitt 220 000—230 000 körkort utfär— das årligen under tiden fram till år 1980.

Anmärkas bör slutligen att prognosen ut- visar en stark ökning av antalet körkortsin- nehavare i åldern 78 år och däröver. År 1980 torde man nämligen kunna vänta sig att antalet körkortsinnehavare i den högsta åldersklassen ökat till över 70000 mot ca 10 000 år 1968.

3.4 1967 års riksdagsbeslut om ny indelning av förarbevisen

1967 års riksdagsbeslut om differentierade körkort innebär att följande fyra slag av körkort skall finnas för motorfordon (trak-

Körkort för A. Motorcykel

B. Personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil) dock ej vid yr- kesmässig personbefordran '

C. Lastbil med totalvikt som överstiger 3500 kg (tung lastbil)

D. Buss

tor är enligt vägtrafikförordningens termino- logi ej motorfordon). Bokstavsbeteckningar- na ingår inte i riksdagsbeslutet utan hänför sig till 1968 års vägtrafikkonvention.

Behörighet dessutom

För motorcykel samt för personbil och lätt lastbil med tillkopplat släpfordon med en to- talvikt av högst 750 kg eller — under förut— sättning att den sammanlagda totalvikten ej överstiger 3 500 kg1 — 1 500 kg. För personbil, lätt lastbil och motorcykel samt vid yrkesmässig personbefordran och för per- sonbil och lastbil med tillkopplat släpfordon, oavsett dettas vikt.

För övriga fordon samt vid yrkesmässig per- sonbefordran och för personbil, lastbil och buss med tillkopplat släpfordon oavsett dettas vikt.

Körkort för motorfordon skall också gälla för traktor.

Härutöver skall innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil efter särskild prövning kunna få tillstånd att föra sådant fordon dels i yrkesmässig personbefordran och dels med tillkopplat släpfordon med högre totalvikt än enligt B ovan. Detta skall enligt riksdagsbeslutet anges på körkortet. Yrkesmässig personbefordran har samma in- nebörd som i gällande bestämmelser.

Dessutom skall ett särskilt körkort finnas för traktor. Detta ger inte behörighet att föra motorfordon. Traktorkörkortet skall inte längre gälla för traktor som utgörs av ombyggd bil. För sådan traktor skall ford- ras körkort för personbil eller lastbil be- roende på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden (prop. s. 60). Vilket körkort som skall krävas för traktortåg avgjordes inte av riksdagen. Frågan utreds av motor- redskapsutredningen (prop. s. 61).

Fem olika typer av körkort skall alltså utformas, fyra för motorfordon och ett för traktor.

Därjämte skall anges hur behörighet att föra fordon i yrkesmässig personbefordran eller fordon med tillkopplat tyngre släpfor- don skall utmärkas på körkorten för person- bil och lätt lastbil. Det framgår inte uttryck-

ligen av riksdagsbeslutet huruvida det här är fråga om en enda behörighetskategori, om- fattande både yrkesmässig personbefordran och tyngre släpfordon, eller om avsikten är att en innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil också skall kunna få tilläggs- behörighet antingen enbart att föra sådana fordon i yrkesmässig personbefordran eller enbart att föra dem med tillkopplat tyngre släpfordon.

Bilförarutredningen synes emellertid ha avsett att det skulle bli fråga om skilda be- hörighetskategorier för förande i yrkesmäs- sig personbefordran och för förande av bil

1 Enligt propositionen skulle ytterligare en förutsättning vara att visst förhållande råder mellan dragfordonets och släpfordonets vikt. Något sådant förhållande har dock inte fast- ställts. I direktiven sägs att denna fråga tor- de få lösas när ställning tas till betänkandet ”Fordonskombinationer” (SOU 1966:41). Där behandlas emellertid förhållandet mel- lan dragfordonets och släpfordonets vikt en- dast i samband med bestämmelser om has- tighetsbegränsningar (56 & VTF). Körkorts— kravet berörs inte i betänkandet, inte heller i prop. 1967: 160 där fordonskombinationer- na behandlas. Härav torde man kunna dra den slutsatsen att tanken på att ställa krav på visst förhållande mellan dragfordonets och släpfordonets vikt tills vidare frånfallits.

med tyngre släpfordon. För erhållande av sådan behörighet skulle enligt utrednings- förslaget (betänkandet s. 32) fordras att sö- kamden undergått Viss särskild prövning in- för bilinspektör. Beträffande prövningen fö- reslogs vissa olikheter i fråga om de båda kategorierna (s. 164 och 165).

Provet för behörighet att föra fordon i yrkesmässig personbefordran skulle få en utformning och ett innehåll som skulle nära ansluta till proven för körkort för tung last- bil och buss. Körprovet skulle ske med per- sonbil.

För den som ville ha rätt att föra fordon med tillkopplat tyngre släpfordon skulle den teoretiska delen av provet nära anknyta till motsvarande prov för tung lastbil och buss. Sökanden skulle vid provet visa sig ha till— räckliga kunskaper om bromssystemens funktion och skötsel, om draganordningens funktion etc. Han skulle vidare ha klart för sig vilka olycksrisker som kan uppstå om fel uppkommer i släpfordonets bromssystem, kopplingsanordning, fjädrar etc. Vid det muntliga förhöret skulle han kunna redo- göra för de särskilda riskmoment som alltid är förenade med körning av en fordons- kombination. Vid det praktiska provet skul— le särskild vikt fästas vid hans förmåga att under olika trafik- och vägförhållanden på ett säkert sätt manövrera en fordonskom- bination m.m.

Departementschefen har i propositionen (s. 95) — där nu angivna förslag beträffan- de förarprovens närmare utformning åter- ges (s. 92) — förklarat att han kan ansluta sig till de förslag som utredningen framlagt därom.

Olika prov skall alltså finnas för inneha- vare av körkort för personbil och lätt last- bil, när han vill ha behörighet att föra så- dana fordon i yrkesmässig personbefordran och när han önskar behörighet att föra dem med tillkopplat tyngre släpfordon. Det mås- te följaktligen vara möjligt att utfärda kör- kort som gäller endera av dessa behörighe- ter. Den som fått den ena måste kunna få även den andra utan att behöva underkasta sig prov för körkort för tung lastbil eller buss. I annat fall måste han ställa tung last-

Riksdagsbeslutet torde alltså innebära att tre olika tilläggsbehörigheter skall kunna utmärkas på körkorten för personbil och lätt lastbil, nämligen dels rätt att föra sådant fordon i yrkesmässig personbefordran, dels rätt att föra sådant fordon med tillkopplat tyngre släpfordon, dels rätt att föra sådant fordon både i yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat släpfordon. Enligt riks- dagsbeslutet skall sålunda sju olika behörig- hetskategorier kunna förekomma för mo— torfordon.

3.5 1949 och 1968 års vägrrafikkonvenlioner

1949 års vägtrafikkonvention är i fråga om körkorten konstruerad så att varje stat som ansluter sig till konventionen förbinder sig att godkänna körkort som utfärdats i annan till konventionen ansluten stat. Förutsätt- ning härför är dels att föraren uppfyller vissa krav i fråga om sin ålderl, dels att körkortet överensstämmer med ett till kon- ventionen fogat formulär.

Enligt formuläret skall körkortet kunna vikas i tre lika stora delar om 74X105 mm och vara ljusrött till färgen. På utsidorna skall anges det utfärdande landets namn, handlingens rubrik ”Körkort” samt den franska texten ”Permis de conduire”. Vidare skall på utsidorna finnas plats för anteck- ningar av behöriga myndigheter i det land där körkortet utfärdats.

Enligt art. 24 i konventionen har även annan fördragsslutande stat än den som ut- färdat körkortet rätt att göra viss anteck- ning på körkortet om rätten att bruka kör- kortet i den staten fråntas innehavaren. Nå- got särskilt utrymme härför finns dock inte reserverat på formuläret.

Av de tre insidorna upptas en av numre- rade rader för följande uppgifter: 1. Till- namn, 2. Förnamn, 3. Födelsedag och —ort, 4. Hemvist, 5. Utfärdande organ, 6. Utfär- dandeort och -dag samt 7. Giltighetstid. På

1 Minimiåldern är 18 år. Fördragsslutande stat kan emellertid godkänna körkort för motor- cykel och invalidfordon även om föraren är under 18 år.

samma sida skall vidare finnas ett fotografi av innehavaren samt hans namnteckning (eller tumavtryck), körkortets nummer, myndighetens underskrift och dess sigill el- ler stämpel.

En andra insida är reserverad för anteck- ningar om ombyte av bostad och eventuella tilläggsuppgifter av myndigheter i det land som utfärdat körkortet, däri inbegripet för- nyelser.

På den tredje insidan anges fem olika fordonskategorier. För varje kategori finns plats för ett sigill eller en stämpel. Genom anbringande av sigill eller stämpel anges den kategori som körkortet avser. Katego- rierna är: A. Motorcykel, B. Personbil och lätt lastbil, båda jämte ett lätt släpfordon (d.v.s. släpfordon vars tillåtna maximivikt inte överstiger 750 kg), C. Tung lastbil jäm- te lätt släpfordon, D. Buss jämte lätt släp- fordon och E. Personbil, lastbil eller buss med släpfordon vars tillåtna maximivikt överstiger 750 kg.

Sverige är sedan den 25 januari 1952 an— slutet till 1949 års vägtrafikkonvention. Ef- ter direktivens utfärdande har en ny väg- trafikkonvention den 8 november 1968 un- dertecknats av bl.a. Sverige. Denna kon- vention är avsedd att ersätta 1949 års väg- trafikkonvention. Den har ännu inte trätt i kraft.

1968 års vägrrafikkonvention är konstrue- rad på principiellt samma sätt som den äld- re konventionen. Anslutna stater åtar sig bl.a. att godta gällande nationellt körkort om innehavaren uppfyller vissa ålderskrav1 och körkortet är utformat enligt föreskrif- terna i en bilaga till konventionen (se bilaga 4 till betänkandet). Enligt bilagan skall kör- kort bestå antingen av ett ark i format A 7 (74X105 mm) eller av ett dubbelt eller tre— dubbelt ark, som kan vikas till det formatet. Färgen skall vara skär. Handlingen skall bära rubriken ”Permis de conduire” och får dessutom ha motsvarande rubrik på andra språk. Två sidor av körkortet skall — utom i det fall som anges nedan — överensstäm- ma med ett till konventionen fogat formu— lär. Enligt formuläret skall en sida på num- rerade rader uppta: 1. Efternamn, 2. För-

namn, 3. Födelsedag och födelseort, 4. Ad- ress, 5. Utfärdande myndighet, 6. Utfärdan- deort och -dag samt 7. Giltighetstid. På samma sida skall finnas ett fotografi av innehavaren samt myndighetens underskrift, stämpel eller sigill. Vidare finns utrymme för innehavarens namnteckning (eller tum- avtryck) som dock får utelämnas.

Sidan 2 i formuläret innehåller fem bok- stavsbetecknade fordonskategorier. Dessa är i huvudsak desamma som i 1949 års kon- vention, nämligen

A. Motorcykel. B. Personbil och lätt lastbil samt sådant fordon med tillkopplat släpfordon om släp- fordonets totalvikt inte överstiger 750 kg; släpfordonets totalvikt får dock vara större under förutsättning dels att det inte översti- ger dragfordonets tjänstevikt och dels att fordonens sammanlagda totalvikt är högst 3 500 kg.

C. Tung lastbil, d.v.s. lastbil med total- vikt som överstiger 3500 kg, samt sådant fordon med tillkopplat släpfordon om släp— fordonets totalvikt inte överstiger 750 kg.

D. Buss samt buss med tillkopplat släp— fordon om släpfordonets totalvikt inte över- stiger 750 kg.

E. Fordonskombination i vilken det dra- gande fordonet tillhör någon av kategorier- na B, C eller D men som sammantagen inte faller under någon av dessa kategorier.

Sidan 2 innehåller vidare för varje kate- gori ett utrymme för sigill eller stämpel. Av- sikten är, liksom i 1949 års konvention, att den utfärdande myndigheten skall ange vil- ken fordonskategori körkortet avser genom att sätta sin stämpel eller sitt sigill i utrym- met för denna. Den nya konventionen till- låter emellertid att sidan 2 helt utgår, om i stället en rad 8. införs på sidan 1 av körkor- tet och på denna rad anges bokstaven eller bokstäverna för den eller de fordonskate— gorier som körkortet avser jämte en asterisk för varje kategori för vilken körkortet icke gäller (t. ex. ”8. Kategori AB***”).

Formuläret innehåller också en sida 3

1 Minimiåldern är 18 år beträffande motorcy- kel, personbil och lätt lastbil samt 21 år be- träffande övriga fordonskategorier.

med plats för anteckningar om förnyelse av körkortet. Enligt konventionen får den sidan uteslutas. Konventionen ger fördragsslutan- de länder rätt att under vissa förhållanden omhänderta körkort utfärdat i annan stat men innehåller ingen regel om anteckning på körkortet av annan stat än den som ut- färdat det.

Körkortet skall utfärdas på det utfärdan- de landets språk och med latinska bokstä— ver eller med s. k. engelsk stil.

Körkort för traktor behandlas inte i kon- ventionerna. Ingen av dessa hindrar dock att ett land har körkortsklasser utöver dem som anges i konventionen. Ett sådant kör- kort är emellertid konventionsländerna inte skyldiga att godta.

3.6 Förhållanden i några andra länder Följande framställning bygger på uppgifter som under hösten 1968 med bistånd av ut- rikesdepartementet inhämtats från Dan- mark. Finland, Norge, Belgien, Frankrike. ltalien, Nederländerna, Polen, Schweiz, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Förbunds- republiken Tyskland, Österrike, Förenta Sta- terna, Japan och Kanada. De nationella körkorten i de tillfrågade länderna som alla är anslutna till 1949 års vägtrafikkonvention företer skiljaktigheter i ett flertal hänseenden såväl sinsemellan som i förhållande till de bestämmelser om kör- kortets utformning som ges i vägtrafikkon- ventionen. Av de 16 länder från vilka svar erhållits är det endast i följande sju som det natio— nella körkortet är anpassat till vägtrafikkon- ventionen, nämligen Danmark, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Tjecko-

slovakien och Österrike. Smärre avvikelser ' förekommer dock. I Norge avser man att inom kort övergå till en körkortsmodell som nära ansluter till konventionen. Körkorten i övriga tillfrågade länder fö- reter i flera fall mycket betydande avvikel- ser från konventionen. Bl.a. saknas fotogra- fi i de engelska och kanadensiska körkor- ten. Så är även fallet beträffande körkort från somliga delstater i Förenta Staterna.

Det engelska körkortet består av en liten bok i vilken i samband med förarprovet klistras in en blankett upptagande inneha- varens namn och adress, datum för utfär— dande och giltighetstidens utgång samt in- nehavarens egenhändiga namnteckning. Tryckt på blanketten finns även körkortets nummer och vilken myndighet som utfärdat körkortet.

Även det rent tekniska utförandet av kör- korten skiljer sig betydligt i olika länder. Någon form av förfalskningsskydd före- kommer i allmänhet. Sålunda använder fle— ra länder syntetiskt eller annat specialpap- per med eller utan vattenmärkning. Plastin- bakning förekommer i några fall. Körkorts— blanketterna är ofta numrerade. De färdiga körkorten förses i allmänhet med stämpel av utfärdande myndighet.

I samtliga tillfrågade länder utom Dan— mark, Polen, Japan och några provinser i Kanada krävs körkortsinnehavarens namn- teckning på körkortet.

Körkortet används i praktiken i de flesta länder som legitimationshandling även om det formellt sett endast utgör en behörig- hetshandling. Undantag utgör Belgien, Po- len, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. I Belgien gäller körkortet inte ens som behörighetshandling om inte legiti— mationshandling samtidigt företes.

I flertalet av de tillfrågade länderna är körkortets giltighetstid begränsad på olika sätt. I Danmark gäller körkortet som hu- vudregel tills innehavaren fyller 70 år. För personer som fyllt 65 år utfärdas körkortet för en begränsad tid avhängig av förarens ålder vid utfärdandet. Vid förnyelse bestäm— mer polismyndigheten om ny prövning skall ske. I Finland är körkortets giltighetstid be— gränsad till fem år. För förnyelse krävs an- tingen utredning om att sökanden genom fortlöpande bilkörning uppehållit sin kör- skicklighet eller att förarprov avlagts; även annan utredning kan krävas. Om sökanden fyllt 50 år eller det eljest befinns erforderligt fordras även läkarintyg. I Norge gäller kör- kortet i allmänhet tio år från utfärdandet, utom för äldre förare för vilka giltighetsti- den är kortare. Vid förnyelse skall teoretiskt

prov avläggas. Även praktiskt prov kan fö- rekomma. I Nederländerna gäller körkortet som regel i fem år. Vid förnyelse krävs bl. a. hälsodeklaration. Giltighetstiden för körkort i Storbritannien är tre år. Körkor- tet kan förnyas när som helst under en tio- årsperiod räknat från förfallodagen om vis- sa formella krav uppfylls. I Italien gäller körkort för motorcykel och personbil tio år och för övriga fordon fem år. Nytt prov synes krävas vid förnyelse. I flertalet av delstaterna i USA gäller körkortet två eller tre år, i något fall fem år. Det vanligaste kravet vid förnyelse är ögontest. I Kanada varierar giltighetstiden mellan två och fem år, olika i de skilda provinserna. Kraven vid förnyelse torde huvudsakligen vara av for- mell natur. I Japan slutligen gäller körkortet i tre år. Vid förnyelse prövas syn, hörsel och körförmåga.

3.7 Kritik mot det svenska körkortet

Det nuvarande svenska körkortet avviker väsentligt i fråga om bl.a. innehåll, format och färg från bestämmelserna i 1949 års vägtrafikkonvention. Dessa avvikelser kan medföra risk att körkortet inte godtas i an- nat konventionsland. Trots avvikelserna godtas emellertid det svenska körkortet f.n. i ett stort antal länder.

En väsentlig svaghet med det nuvarande körkortet är att det är förhållandevis lätt att förfalska. Utbyte av fotografi, ändring av namn och falsktryck av formulär före- kommer i stor utsträckning. Från trafiksä— kerhetssynpunkt är det naturligen angeläget att stävja möjligheterna att förfalska kör- kort.

Härtill kommer emellertid att körkortet vid sidan av sin egentliga funktion som be- hörighetsbevis har fått mycket stor betydel- se som legitimationshandling. Enligt vad den förut omnämnda arbetsgruppen för utred- ning om legitimationshandlingar uppger är körkortet den vanligaste legitimationshand- lingen vid allmänhetens kontakter med pos— ten, bankerna och andra penninginstitut. En- ligt en av poststyrelsen under år 1963 gjord

undersökning används körkortet som legiti- mationshandling vid 22,9 % av alla registre— rade betalningstillfällen. Körkorten nyttjas vidare som legitimation vid betalning med check i affärer och på restauranger, bensin- stationer m.m. Förfalskade körkort används i stor utsträckning som legitimationshand- lingar. En av poststyrelsen för år 1962 och 1963 gjord undersökning angående sådana legitimationshandlingar som förekommit vid postbedrägerier visar att främst körkorten användes vid sådana brott. Procentsiffran för körkort var 22,9 resp. 30,8. Körkorten synes mer och mer ha blivit en handelsvara bland kriminella personer.

Självfallet är det en betydande olägen- het att en legitimationshandling som an- vänds i så stor omfattning kan förfalskas förhållandevis enkelt.

Till nackdelarna med det nuvarande kör- kortet måste också räknas att fotografiets likhet med körkortsinnehavaren efter hand blir mindre och mindre på grund av de för- ändringar som dennes utseende i allmänhet undergår med åren. Detta, som är en följd av att körkortets giltighet i princip är obe- gränsat till tiden, kan avsevärt försvåra och ibland omöjliggöra en effektiv kontroll av identiteten.

Vidare har alla namnändringar inte in- förts i körkorten, därför att skyldigheten en- ligt 32 53 5 mom. VTF att anmäla namnänd- ring inte alltid iakttas.

Det i identifikationssammanhang betydel- sefulla personnumret saknas med få undan- tag på körkort som utfärdats före den 1 ja— nuari 1968.

Som en brist i vårt nuvarande körkort, särskilt från legitimationssynpunkt, kan även betecknas att det saknar innehavarens namnteckning. Frånvaron härav underlättar förfalskning och försvårar identifierings- möjligheterna. För att ha avsett värde bör namnteckningen heller inte vara alltför gammal.

Slutligen är materialet i det nuvarande körkortet av så dålig kvalitet att körkortet lätt går sönder efter förhållandevis kort tid. Texten är också helt oskyddad och utplånas lätt vid förslitning eller ovarsam hantering.

3.8 Förfalskningsskyddet Körkortets primära uppgift är att tjäna som bevis om att innehavaren är behörig att föra viss kategori av körkortspliktiga fordon. Körkortet är således i första hand en behö- righetshandling. Som redan framhållits är det i och för sig angeläget att motverka för- falskning av en sådan handling.

De starka krav som rests på att körkortet skall förses med ett effektivt förfalsknings- skydd sammanhänger emellertid huvudsakli- gen med att körkortet vid sidan om sin egentliga funktion i stor utsträckning tjänst- gör även som legitimationshandling. Det kan naturligen ifrågasättas i vad mån hän— syn skall tas till denna funktion vid bestäm- mande av körkortets utformning. Kraven på förfalskningsskydd och därmed även kost- naderna för tillverkning av körkortet blir nämligen större än om körkortet enbart skall tjäna som behörighetshandling.

Principiellt riktigast vore att körkortet brukades endast som behörighetsbevis och att identifiering skedde genom en speciell legitimationshandling. Så länge det inte finns en allmän legitimationshandling1 torde det inte vara lämpligt att hindra att körkor- tet används som legitimationshandling. Här— för talar inte bara den omständigheten att körkortet av hävd godtagits som legitimation och att en stor och ökande del av den vuxna befolkningen har körkort utan även att post, banker, affärer m.fl. av serviceskäl inte går- na torde vägra att godta körkort som legi- timation. Den riktiga utvägen synes därför vara att utforma körkortet så att det även kan tjäna som en godtagbar legitimations- handling. Arbetsgruppen för utredning om legitimationshandlingar har också föreslagit att så skall ske. För körkortsinnehavarna måste det vara en fördel att behöva an- skaffa endast en handling vilken tjänar bå— de som behörighets- och som legitimations- handling.

Med hänsyn till det anförda bygger för- slagen i det följande på förutsättningen att körkort också i fortsättningen skall tjäna som legitimationshandling samt att kraven på körkortet skall fastställas med hänsyn även till denna funktion.

De vanligaste metoderna för förfalskning av körkort är att fotografiet byts ut eller att vissa uppgifter i körkortet genom rade- ring eller på annat sätt tas bort och ersätts med andra. En annan metod är totalför— falskning på stulna eller tillverkade blan— ketter. Samtliga dessa metoder kan mot- verkas om körkortet erhåller en lämplig teknisk utformning.

F. n. förekommer två huvudtyper av iden- titetshandlingar, nämligen dels sådana som utgörs av en identitetsbandling med person- uppgifter och ett på handlingen fäst foto- grafi, dels sådana som helt består av en fo- tografisk kopia av både fotografi och blan— kett med personuppgifter. En mellanform bildas genom en patentskyddad metod som innebär att innehavaren och kortets text fotograferas samtidigt, varefter det samman— hängande fotografiet av personen och tex- ten fästs pä identitetsbandlingen som alltså kommer att innehålla samma text två gång— er, dels i originalet och dels som fotokopia på fotografiet av innehavaren. Syftet är att skapa säkerhet för att fotografiet inte byts ut eller texten ändras. Alla slagen av kort kan förses med laminering, d.v.s. bestrykas med eller fästas vid ett eller flera plastskikt.

I en utredning som statens provningsan- stalt företagit på begäran av arbetsgruppen för utredning om legitimationshandlingar sägs att den typ av körkort som helt består av en fotografisk handling utgör det från förfalskningssynpunkt säkraste identitets- kortet under förutsättning att det använda fotopappret är av speciellt slag och inte är tillgängligt i allmänna handeln. Provnings— anstalten, som undersökt förfalskningssä- kerheten hos ett stort antal i marknaden förekommande legitimationskort och funnit att inte något av dem ger ett fullgott för-

1 Förslag om införande av allmän legitima- tionshandling har behandlats flera gånger i riksdagen senast med anledning av motio— nerna 1968:I:441 och 11:555. I enlighet med beredningsutskottets utlåtande nr 56 anhöll riksdagen i skrivelse nr 393 till Kungl. Maj:t om utredning och förslag rörande det allmännas medverkan för utfärdande av en allmän identitetshandling. Skrivelsen har hit- tills inte föranlett någon Kungl. Maj:ts åt- gärd.

falskningsskydd, lämnade ett detaljerat för- slag beträffande det tekniska utförandet av ett sådant kort. Av provningsanstaltens utta- lande framgår bl.a. att det f.n. ofta använ- da förfarandet med laminering eller inplast- ning, som i och för sig är önskvärt på grund av det skydd av kortet som plasten medför, underlättar förfalskning genom att inplast- ningen döljer skador som uppkommer vid t. ex. utbyte av fotografi.

Rikspolisstyrelsen som biträtt arbetsgrup- pen med testning av olika typer av identi— tetskort har tillstyrkt den av provningsan- stalten förordade metoden för framställning av identitetskort.

Arbetsgruppen har på grundval av utred- ningen föreslagit, att ett nytt identitetskort för i första hand bankernas och postverkets behov men om möjligt även körkort fram- ställs enligt en metod, som innebär att handlingen i sin helhet utgörs av en foto- grafisk kopia av fotografi och originaltext. Kopian föreslås bli framställd på ett papper som är försett med speciell vattenstämpel. På båda sidor av kopian bör tryckas ett se- delmönster i tre färger, varefter kortet lac- kas på framsidan och anbringas på en plastfolie. I kortet skall också fluoresceran- de pigment inläggas som lyser vid bestrål- ning med ultraviolett ljus.

I en kommentar till förslaget har arbets- gruppen anfört följande:

Den föreslagna metoden kan synas omständ- lig, men det bör framhållas att det komplice- rade i metoden helt ligger på den tekniska si- dan och att arbetet för resp. utfärdare inte ökas.

Arbetsgruppen anser det här föreslagna sys- temet för framställning av identitetskortet in- nebära en mycket hög grad av säkerhet. — _—

Med stöd av de erfarenheter, som erhållits under arbetet med att söka få fram en säkrare identitetshandling, får arbetsgruppen framhål- la, att det sannolikt inte är möjligt att fram- ställa ett identitetskort, som är helt omöjligt att förfalska. Ett identitetskort som framställes enligt den föreslagna metoden synes emeller- tid ha en så hög grad av säkerhet som man med nuvarande möjligheter kan nå med rim- liga kostnader. För att kunna förfalska ett identitetskort av den föreslagna typen fordras stor teknisk skicklighet och så stora tekniska resurser att lyckade förfalskningar ter sig osan- nolika.

Inom arbetsgruppen har även diskuterats om kortet bör förses med ytterligare en säk- ring bestående av en radioaktiv isotop som kan avläsas i ett speciellt kontrollinstrument. Radioaktiviteten, vars varaktighet kan be- stämmas till önskat antal år, är enligt upp— gift helt ofarlig. Inom arbetsgruppen har olika meningar rätt beträffande värdet av en sådan isotop. Arbetsgruppen har därför inte avgett något förslag i detta hänseende utan ansett att denna fråga bör lösas efter varje beställares egna önskemål.

Ett kort av den typ som arbetsgruppen förordat finns, när betänkandet tryckes, inte på den svenska marknaden. Ett nybildat bo- lag — AB ID-kort, vari staten äger andel genom AB Ceaverken, AB Atomenergi och postverket — har emellertid under hösten 1969 träffat avtal med postverket, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksför- eningen och Sveriges Jordbrukskasseförbund om produktion av ett legitimationskort som i allt väsentligt är tillverkat enligt den av arbetsgruppen angivna metoden. Produktio- nen avses starta under våren 1970.

Statens provningsanstalt har under år 1967 på bolagets begäran undersökt prov- kort av den typ som bolaget framställer och prov på det papper som används för kor- ten. I utlåtande den 8 september 1969 har provningsanstalten uttalat att, trots att nå- got helt färdigt identitetskort då ännu ej uppvisats, proven synes med vissa smärre justeringar, som närmare anges i utlåtandet, väl svara mot de krav som arbetsgruppen förordat.

I övrigt har såvitt kunnat utrönas några förbättrade metoder för förfalskningsskydd inte utvecklats som har betydelse för kör- kortet. Från det enda företag som i Sverige tillverkar legitimationskort enligt den metod där innehavaren och kortets text fotografe— ras tillsammans, AB Rollfilm, har dock uppgivits att man där är i färd med att åstadkomma en ny metod för förfalsknings- skydd av ett sådant kort. Av konkurrens- skäl har företaget emellertid inte ännu velat lämna några närmare upplysningar om den- na metod. Den torde dock, liksom företa- gets nuvarande metod, kräva att fotografe—

l »

ringen sker hos myndighet.

Någon ytterligare utredning om förfalsk- ningsskyddet utöver den grundliga under- sökning som arbetsgruppen gjort synes inte påkallad. AB ID-korts metod ger utan tvivel ett gott förfalskningsskydd. Den har accep- terats för tillverkning av legitimationskort inom viktiga områden. Någon annan metod som är jämbördig med den finns f.n. inte.

Vissa nackdelar följer emellertid med en metod vilken, såsom AB ID-korts, ger ett kort som är en fotografisk kopia och som skyddas av ett lackskikt.

Metoden i fråga innebär att körkortet inte kan färdigställas av den länsstyrelse som prövar ansökningen. Det måste sändas till en särskild anläggning för tillverkning av korten. Detta kan beräknas medföra att den tidpunkt då körkortssökanden får sitt körkort förskjuts med tre, någon gång fyra arbetsdagar.

Metoden innebär vidare att körkortet blir endast en fotografisk kopia av en original- handling. Detta förefaller inte lämpligt. Ko- pian torde emellertid kunna göras till en originalhandling genom att den förses med en originalpåskrift av utfärdande myndighet eller genom att denna anbringat sin stäm- pel på kopian.

Den föreslagna metoden medför också att anteckning inte kan ske på körkortet. Vid ändring av behörigheten liksom vid vissa ändringar beträffande särskilda villkor mås- te därför utbyte av körkortet ske. Körkorts— byte av sådana skäl torde i det nya syste- met kunna uppskattas till ca 20 000 om året. Också när körkortsinnehavare ändrar namn, vilket för närvarande i flertalet fall anteck- nas på körkortet, måste i det nya systemet körkortet alltid bytas ut. Dessa fall kan be- räknas till drygt 40 000 om året. Anskaffan- de av nytt körkort vid namnändring kan, om ett centralt ADB-register inrättas, un- derlättas genom att de handlingar som kör- kortsinnehavaren behöver tillställs honom automatiskt när namnändring skett.

Den kostnad för körkortets tillverkning som uppstår genom den föreslagna skydds- metoden — och som i princip bör betalas av körkortssökanden — uppgår i nuvarande

prisläge, inklusive den mervärdeskatt som föreslagits fr.o.m. den 1 januari 1971, till något över 7 kronor, vartill kommer kostna- der för administration och kontroll. Vid by- te av körkort får körkortsinnehavaren där- utöver kostnader för nytt fotografi.

Det dröjsmål med körkortets utfärdande som förfalskningsskyddet medför, nödvän— digheten att i vissa fall byta ut körkortet samt kostnadsökningarna och besväret för den enskilde kan inte anses vara av sådan betydelse att det angivna förfalskningsskyd- det inte bör införas. Det nya körkortet bör därför tillverkas enligt AB ID-korts metod.

Vad beträffar isotopmärkningen är kost- naden för denna förhållandevis obetydlig, den torde röra sig om 10—20 öre per kör- kort. Kontrollinstrument är däremot, i var- je fall än så länge, ganska dyra, omkring 600—700 kronor per instrument. Denna kostnad faller dock helt på den som önskar vidta sådan kontroll.

För körkortets funktion som behörighets- handling förefaller isotopmärkning knappast behövlig. De föreslagna säkerhetsåtgärderna torde vara tillräckligt betryggande för att förekomma förfalskning. Kontrollen blir också så pass omständlig att det kan ifråga- sättas om den får någon större användning vid trafikövervakning. Däremot kan disku- teras om inte körkortets funktion som legi- timationshandling motiverar att det förses med i princip samma förfalskningsskydd som andra vanligen förekommande identi- tetskort. Blir isotopmärkning av sådana kort vanlig och anskaffas kontrollinstrument mera allmänt av t.ex. banker och posten, kan det därför vara lämpligt med isotop- märkning även av körkorten. Hur utveck- lingen kommer att bli kan inte förutses nu. Man kan bl. a. inte helt bortse från att ra- dioaktiviteten hos isotopen — även om den är helt ofarlig — kan väcka sådan oro hos allmänheten att man bär med sig isotop- märkta kort endast i undantagsfall. Ställ- ningstagandet i denna fråga bör därför upp- skjutas tills vidare. Finner man senare att isotopmärkning bör införas, kan detta ome- delbart ske beträffande alla körkort som tillverkas därefter. Isotopmärkningen får då

visserligen endast begränsad betydelse men om det förslag om periodisk förnyelse av körkorten som läggs fram i det följande blir genomfört får åtgärden full effekt inom 110 är.

3.9 Periodisk förnyelse av körkort

Frågan om en begränsning av körkortens giltighetstid nämns inte i direktiven. Denna fråga har emellertid väsentlig betydelse för utredningen och bör därför diskuteras. Spörsmålet har behandlats vid ett flertal tillfällen1. Den närmaste anledningen har varit att man övervägt en periodisk ompröv- ning av förarens lämplighet ur trafiksäker- hetssynpunkt. Huvudsakligen har en perio- disk hälsokontroll diskuterats. Förslagen har emellertid avvisats främst med hänsyn till att vinsten ur trafiksäkerhetssynpunkt inte bedömts stå i rimlig proportion till de kost- nader och besvär som skulle uppstå.

Bilförarutredningen föreslog stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet efter beslut av Kungl. Maj:t. Departements- chefen ( prop. 1967: 55 ) fann inte förhållan- dena vara sådana att en sådan prövning borde genomföras. Han förklarade sig emel- lertid inte vara främmande för att, om för- hållandena framdeles ger anledning därtill, förorda beslut om sådan prövning.

Trafiksäkerhetsverket har i program den 16 december 1968 för arbetet för ökad trafiksäkerhet under tiden den 1 januari 1969 till den 30 juni 1970 uppgivit att man i samråd med socialstyrelsen undersöker de praktiska möjligheterna att stickprovsvis genomföra en prövning av förarens hälso- tillstånd, trafikkunskaper och körskicklighet. En sådan verksamhet anges även ge erfa- renheter för en periodisk kontroll.

Frågan om införande av periodisk förar— kontroll ingår emellertid som sagt inte i körkortsutredningens uppdrag. I betänkan- det behandlas därför inte detta spörsmål? Det finns dock anledning att ta upp frågan om körkortens giltighetstid från andra ut- gångspunkter än som ett medel att genom- föra periodisk förarkontroll.

Varken 1949 eller 1968 års vägtrafikkon-

vention innehåller några uttryckliga bestäm- melser om körkortens giltighetstid. Enligt de formulär till körkort som finns intagna i konventionerna skall emellertid giltighets- tidens utgång anmärkas på körkortet. Även om konventionerna således synes förutsätta att giltighetstiden skall begränsas, torde den- na omständighet inte kunna tolkas som ett uttryckligt krav på en sådan begränsning.

I de flesta europeiska länder förekommer emellertid någon form av begränsning av giltighetstiden. Endast 8 av 23 undersökta europeiska länder saknar i likhet med Sve- rige helt begränsning. Så är fallet i Belgien, Frankrike, Polen, Rumänien, Schweiz, Tjec- koslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Samtliga dessa länder är än- slutna till 1949 års konvention. I de länder som har periodiska körkort krävs i allmän—

1 1927 års motorfordonssakkunniga (SOU 1929: 16), prop. 1934: 208 , andra lagutskot- tets utlåtande 1934: 35, 1934 års vägtrafik- sakkunniga (SOU 1935: 23), 1945 års trafik- säkerhetskommitté ( SOU 1948:20 ), 1944 års trafikförfattningssakkunniga (SOU 1948: 34), prop. 1951: 30 , 1953 års trafiksäkerhetsutred— ning (SOU 1957: 18), bilförarutredningen (SOU l965:42), prop. 1967: 55 , tredje lagut— skottets utlåtande 1967: 31, samt tredje lag- utskottets utlåtande 1968: 13 i anledning av motionerna 1:82 och 11: 124 (likalydande) samt II: 518. Även vid 1970 års riksdag har motion väckts (II: 1072). Periodiska körkort är icke att förväxla med provisoriska kör- kort. Förslag om införande av provisoriska körkort har vid flera tillfällen avvisats av riksdagen senast i tredje lagutskottets utlå- tande 1969:6 i anledning av motionerna II: 102 samt I: 149 och II: 164 (likalydande). Motion i ämnet har även väckts vid 1970 års riksdag (I:250). Denna fråga behandlas inte i betänkandet. Påpekas kan emellertid att under senare tid framkommit omständigheter som aktualise- rat behovet av någon form av periodisk syn- kontroll av fordonsförarna. I denna riktning pekar bl.a. en av Motormännens Riksför- bund m.fl. under 1968 genomförd under- sökning. Obligatorisk synkontroll vart femte år och efter 60 års ålder vartannat år har förordats av Economic Commission of Euro— pe. I yttrande över förslaget har socialsty— relsen anfört att man anser det tveksamt om kontroll bör ske med så täta intervaller samt att det är önskvärt att synkontroll samord- nas med frågan om eventuell förnyelse av körkort. I detta sammanhang kan även erin- ras om den starka ökning av antalet äldre körkortsinnehavare som kan förväntas i framtiden (jämför avsnitt 3.3).

I:!

het någon form av prövning vid förnyelse. Något sådant krav förekommer dock inte i Storbritannien.

För att körkortet skall kunna rätt fylla sin uppgift som behörighets- och legitima- tionshandling måste innehavarens identitet snabbt och säkert kunna fastställas med hjälp av körkortet. Härför krävs i enlighet med vad tidigare anförts bl. a. att körkortet innehåller ett välliknande fotografi av inne- havaren. Med hänsyn till att en persons ut- seende förändras avsevärt med åren bör fotografiet, för att kunna tjänstgöra som identifieringsmedel, inte vara alltför gam- malt. De nuvarande körkorten, som kan in- nehålla inemot 50 år gamla fotografier, upp- fyller inte detta krav. En allt större andel av körkorten kommer att tas av 18—19-åringar. Utan förnyelse kommer därför en växande andel av körkorten att innehålla så gamla fotografier att det endast med svårighet el- ler inte alls går att fastställa om fotografiet verkligen föreställer körkortsinnehavaren.

Till stor nytta vid kontrollen är också om körkortet är försett med körkortsinnehava— rens namnteckning. Namnteckningen under- går ofta förändringar under årens lopp. Om man inför en namnteckning på körkortet — vilket föreslås i det följande — bör man därför se till att den inte blir för gammal så att den inte fyller avsedd uppgift. Skall fo- tografi och namnteckning på körkortet tjäna sitt syfte på avsett sätt, måste de bytas ut med vissa mellanrum. Någon annan prak- tiskt genomförbar metod för detta än att byta ut hela körkortet, d.v.s. föreskriva periodisk förnyelse, föreligger inte.

I detta sammanhang bör nämnas att det finns en annan utväg som bl.a. skulle till- godose kravet på aktualitet i fråga om foto- grafi och namnteckning utan att körkort behöver bytas ut. Körkortet skulle då vara en fristående handling utan fotografi och namnteckning men gälla endast i förening med en godkänd legitimationshandling, vil- ken som de flesta sådana byts med vissa mellanrum. Personnumret skulle utgöra för- bindelselänken mellan de båda handlingar- na. Även andra handlingar kunde på mot— svarande sätt anknytas till legitimations-

handlingen som tjänstekort, blodgivarkort, försäkringsbesked, ett eventuellt hälsokort, köpkort m.fl. Fördelen med ett sådant sy- stem är att man har endast en legitimations- handling i stället för den stora mängd som f.n. florerar. Det skisserade systemet är emellertid inte förenligt med bestämmelser- na i vare sig 1949 eller 1968 års vägtrafik- konvention. Dessa förutsätter nämligen att körkortet innehåller i varje fall fotografi. Med hänsyn härtill bör denna utväg inte väljas.

Det finns även andra omständigheter som talar för en periodisk förnyelse av körkor- ten. Omloppstiden för eventuellt obehörigen åtkomna duplettkörkort nedbringas. Skada- de körkort blir utbytta. För körkortsinne— havarna innebär det även en fördel att all- tid ha en aktuell legitimationshandling.

Redan önskemålet att körkortet skall ut- göra en fullgod legitimations- och behörig— hetshandling samt de ovan anförda om- ständigheterna synes i och för sig utgöra tillräckliga skäl för att införa periodisk förnyelse av körkortet. Härtill kommer emellertid att en sådan förnyelse skapar ökade möjligheter att införa någon form av periodisk förarkontroll genom att kon- trollen kan anknytas till förnyelsen. En så— dan kontroll torde visserligen kunna ske även utan förnyelse av körkorten. Men svå- righeter uppkommer i så fall dels när det gäller att definiera de omständigheter som skall föranleda förarkontroll och att fast- ställa att sådana omständigheter verkligen föreligger i det konkreta fallet — medan detta ger sig självt om_ proven knyts till för- nyelsen — dels i fråga om kontrollen av att alla undergått föreskrivna prov, vilken där- emot blir mycket enkel om förnyelsen är ett bevis om godkänt prov. Periodisk för- nyelse av körkorten ger alltså en mycket större handlingsfrihet i fråga om periodisk förarkontroll. Även detta synes vara ett skäl som kan åberopas till stöd för införande av periodisk förnyelse av körkorten.

På grund av det ovan anförda föreslås att körkorten skall förnyas periodiskt. Om detta förslag inte skulle antas, bör alltså körkor- ten liksom nu gälla tills vidare, i princip för

innehavarens livstid. Även med en sådan ordning kan förslagen i övrigt i betänkandet tillämpas.

När det gäller att bestämma den tid inom vilken körkortet skall förnyas spelar ett fler- tal faktorer in. Om förnyelsen skall ske hu- vudsakligen för att möjliggöra en effektiv identitetskontroll bör körkortet bytas med någorlunda jämna, inte alltför långa mellan- rum.

Arbetsgruppen för utredning om legiti- mationshandlingar har utan närmare moti- vering föreslagit att det för bankerna och posten gemensamma identitetskortet skall få en giltighetstid av fem år. Denna tid- rymd synes vara den vanliga i fråga om handlingar som enbart tjänar som legiti- mation. De nya passen avses dock få en giltighetstid av tio år mot nuvarande feml. Avgörande för längden av intervallerna mel- lan utbyten måste vara å ena sidan kraven på kortet som fullgod legitimationshandling och å andra sidan kostnaderna för utbyte. Inte minst med hänsyn till kostnaderna och besväret för den enskilde och den administ- rativa arbetsbelastningen synes tio år vara en lämplig tidrymd när det gäller körkor- tet, i varje fall så länge förnyelsen endast avser att tillgodose legitimationssynpunkter. Om förnyelsen kombineras med någon form av prövning av hälsotillstånd, trafik- kunskaper eller körskicklighet, kan en an- nan tidrymd bli aktuell. Eventuellt kan då även varierande perioder för olika körkorts- klasser komma i fråga. En avtrappning av giltighetstiden sedan föraren uppnått viss ålder i enlighet med förslag från Nordiska Rådet kan också tänkas liksom en kortare tid under den första delen av körkortsinne— havet. Jag har dock inte haft anledning att gå närmare in på dessa frågor.

Tidpunkten för förnyelsen kan anknyta t.ex. till tiden för utfärdandet, till inneha- varens födelsedag eller -månad eller till an- nat begrepp. Lämpligast synes vara att tio- årsperioden räknas från dagen för utfär- dandet av det tidigare körkortet. För att möjliggöra en rationell tillverkning bör pe- rioden kunna bli en eller annan dag längre eller kortare än exakt tio år. Om förnyelse-

dagen inträffar på t.ex. en lördag eller helgdag bör i enlighet med bestämmelserna i lagen (1930: 171) om lagstadgad tid för- nyelse ske senast den första arbetsdagen därefter.

För att göra förfarandet vid förnyelsen effektivt och samtidigt undvika onödiga rättsförluster för körkortsinnehavarna samt minska deras besvär bör de aviseras om den förestående förnyelsen i god tid. Om ett centralt körkortsregister placeras på da- tamaskin är en sådan avisering möjlig till förhållandevis obetydliga kostnader. Giltig- hetstiden för det förnyade körkortet bör räknas från den ursprungliga förnyelseda- gen.

Förnyelse av körkort förutsätter medver- kan från körkortsinnehavarna. Det kan sä- kerligen antas att flertalet innehavare kom- mer att lojalt vidta de åtgärder som krävs av dem. Särskilt gäller detta om körkorten inte blir godtagna som legitimationshand- ling, t.ex. av posten och bankerna, när förnyelse inte skett. Men man måste räkna med att alla inte kommer att förnya sina körkort. I en del fall kan underlåtenheten bero på att innehavarna inte längre har nå- gon användning av körkortet, vare sig som behörighetshandling eller legitimationshand- ling. I andra fall kan det bero på försum— melse. Det kan även förekomma att inne- havaren på grund av sjukdom e.d. är för- hindrad att ombesörja utbyte i rätt tid. Frå- ga uppkommer om vilken påföljd som skall knytas till underlåtenhet att förnya kör- kortet.

Om någon form av prövning, förestavad av trafiksäkerhetsskäl, skall utgöra förut- sättning för förnyelse, bör underlåtenheten få till följd att innehavaren förlorar rätten att föra motorfordon och att förande efter giltighetstidens utgång betraktas som olovlig körning.

Om förnyelsen däremot sker endast för att möjliggöra utbyte av fotografi och namnteckning, synes underlåten förnyelse knappast böra leda till att vederbörande för- lorar rätten att föra motorfordon. Förnyel-

1 Se Betänkande angående giltighetstiden för pass (1966: 1, stencil, justitiedepartementet).

sen motiveras då inte av något förhållande som har samband med innehavarens förmå- ga att föra motorfordon. Skälet till förnyel- se är i detta fall enbart önskemålet att för- bättra möjligheterna att med hjälp av kör- kortet kontrollera innehavarens identitet. Den som inte vidare önskar föra motorfor- don bör inte råka ut för straff för att han inte förnyar sitt körkort. Påföljd bör inträda endast om någon kör motorfordon utan att ha förnyat sitt körkort. En sådan förseelse framstår närmast som en ordningsförseelse av samma art som underlåtenhet att med- föra körkort vid färd. Penningböter bör därför utgöra tillräckligt straff och proce- duren sålunda kunna begränsas till straff- föreläggande eller ordningsföreläggande. Be- frielse från straff bör inträda om körkorts— innehavaren inom viss tid, lämpligen 14 da- gar efter förseelsen, får körkortet förnyat.

Kostnaderna för förnyelse av körkorten utan reell prövning kan preliminärt beräk- nas till högst 15 kronor per körkort, varav drygt sju kronor i framställningskostnad samt återstoden för arbetstid, porto, data- maskinskostnad m.m. Beloppet bör i prin- cip tas ut av de enskilda körkortsinnehavar- na i form av en avgift. För körkortsinne- havarna tillkommer dessutom kostnaden för fotografi.

Av körkortet bör framgå när det skall förnyas.

Om körkortet inte förnyas inom föreskri- ven tid, bör vid en senare förnyelse den nya tioårsperioden beräknas med utgångspunkt från den tid då förnyelsen senast skulle ha skett. Har hela tioårsperioden gått ut, bör tiden räknas från den dag då den senaste förnyelsen skulle ha skett. Skälet till detta är att den som underlåter att förnya sitt körkort i rätt tid inte bör få åtnjuta den förmån som det skulle innebära om tiden räknas från den faktiska förnyelsen. En annan ordning skulle motverka intresset av att alla körkort som skall användas blir förnyade.

Den föreslagna ordningen innebär att även körkort som inte förnyats kan åter- kallas. Innehavaren kan meddelas varning och ändring av villkor kan förekomma om

upplysning som kommit länsstyrelsen till- handa ger anledning därtill. Detta är kon- sekvensen av att förnyelsen motiveras en- bart med identifieringsskäl. Även vid åter- kallelse av körkort som inte förnyats, bör delgivning ske i vanlig ordning, eftersom körkortet alltjämt är ett bevis om att inne- havaren i och för sig är lämplig att föra motorfordon. Om förarprövning knyts till förnyelsen, blir läget som framgått ovan annorlunda.

3.10. Organisation

F.n. utfärdas körkorten av länsstyrelsen i det län där sökanden är mantalsskriven el- ler — om han inte är mantalsskriven i Sve- rige — där han vistas (32 & VTF). Frågan om vilken myndighet som skall utfärda kör- korten ingår inte bland de uppgifter som uttryckligen ålagts utredningen. Som tidi- gare angivits tas denna fråga heller inte upp i detta betänkande, vilket utgår från att länsstyrelserna fortfarande skall vara körkortsmyndigheter.

Den tillverkningsmetod för körkortet som föreslagits i det föregående kräver en central anläggning för körkortens tillverkning. Or- ganisationen bör med hänsyn härtill ändras i ett, närmast formellt, avseende. Enligt för- slaget skall körkorten i samband med till- verkningen förses med den utfärdande myn- dighetens stämpel för att få karaktären av originalhandling. Det vore opraktiskt att enbart för detta ändamål återsända körkor- ten till länsstyrelserna. Detta skulle för- dröja handläggningen med minst en dag och även försvåra rationaliseringen av arbetet med anbringandet av stämpel. I stället bör en myndighet svara för — eller ha tillsyn över — körkortstillverkningen och utfärda körkorten genom att sätta sin stämpel på dem. Formellt kan detta få den formen att länsstyrelsen har att avgöra om körkort skall utfärdas eller ej, medan den andra myn- digheten har att utfärda körkorten i över- ensstämmelse med länsstyrelsens beslut och därvid förse dem med sin stämpel.

Den centrala myndighet som ligger när- mast till hands för detta är uppenbarligen

statens trafiksäkerhetsverk. Verket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör säkerheten i trafiken och skall bl.a. om- händerha förarproven och utöva tillsyn över trafikskolorna. I verket finns en körkorts- byrå. Alternativet vore att uppdra körkorts- tillverkningen eller tillsynen över denna till en länsstyrelse. Med hänsyn till vad som i det följande anförs rörande platsen för till- verkningen av körkorten synes detta dock inte ge några fördelar. Jag föreslår därför att trafiksäkerhetsverket får svara för kör— kortens utfärdande.

En annan fråga berör organisationen för körkortens tillverkning. Man torde kunna räkna med att i genomsnitt ca 220000 kör- kort måste tillverkas årligen. Om körkorten skall förnyas vart tionde år, tillkommer i ge- nomsnitt drygt 300000 kort per år, ett an— tal som successivt kommer att stiga till un- gefär 400000. Dessa kvantiteter är för små för att det skall vara lönsamt med en sär- skild anläggning för dem. Körkorten blir otvivelaktigt billigare att tillverka om ma— skinparken också kan utnyttjas för pro- duktion av identitetskort. AB ID-kort har tillräcklig kapacitet att vid sidan av de iden- titetskort, som bolaget skall producera en- ligt träffade avtal, också tillverka körkorten.

Skall körkortstillverkningen anförtros ett företag, måste den myndighet som har an- svaret för körkortens utfärdande, d.v.s. tra- fiksäkerhetsverket, kunna utöva kontroll över tillverkningen. Verket måste också få tillfälle att i så nära anslutning till tillverk- ningen som möjligt förse körkorten med sin stämpel. Båda dessa förutsättningar torde utan svårighet kunna uppfyllas om körkorts- tillverkningen uppdras åt AB ID-kort.

Jag föreslår alltså att med AB ID-kort träffas avtal om tillverkning av körkorten och att trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att övervaka tillverkningen. Verket måste för detta ändamål ha en organisatorisk en— het på tillverkningsstället. Med denna lös- ning saknas anledning att närmare utreda kostnaderna för tillverkning av körkorten i statlig regi.

Med den föreslagna organisationen är det inte nödvändigt att länsstyrelsen handlägger

ärenden om utfärdande av körkort efter namnbyte eller i samband med den perio- diska förnyelsen. Någon prövning förekom— mer inte i dessa fall. Sådana ärenden bör därför läggas direkt på trafiksäkerhetsver- ket. Sökanden bör alltså sända handlingarna till detta verk.

Förslaget innebär att tillverkningen av körkorten kommer att ske i Strängnäs, dit AB ID-korts verksamhet är förlagd. Trafik- säkerhetsverket måste alltså ha den enhet, som skall utföra tillsynen och utfärda kör- korten, förlagd dit.

3.11. Körkortets utformning

Sverige är som tidigare nämnts fortfarande bundet av 1949 års vägtrafikkonvention. Det skulle därför ligga nära till hands att. som anges i direktiven, anpassa körkortets utformning efter denna. Men man måste utgå från att 1968 års konvention så små— ningom kommer att bli gällande i stället för den äldre. För att undvika en ny ändring av körkorten efter några år är det därför önskvärt att körkorten nu utformas enligt den nya konventionen. Det nuvarande svenska körkortet avviker väsentligt från bestämmelserna i 1949 års konvention. Ef— tersom reglerna om körkortets utformning i de båda konventionerna stämmer nära överens, kommer en anpassning till kraven i den nya konventionen samtidigt att inne— bära en bättre anpassning till kraven i den äldre. Det svenska körkortet bör därför ut- formas enligt bestämmelserna i 1968 års konvention.

Körkortsformater skall enligt 1968 års konvention sammanfalla med det interna- tionella standardformatet A7 (74X105 mm). Detta, som är ett praktiskt plånboks- format, bör inte frångås utan starka skäl. Sådana finns inte och det konventionsenliga formatet bör alltså väljas.

Enligt konventionen kan körkortet vara antingen enkelt eller dubbelt eller tredub- belt. De dubbla körkorten är avsedda att möjliggöra bl.a. att behörigheten anges ge- nom sigill eller stämpel i särskilda rutor för varje fordonskategori. Detta kräver större

utrymme än det enkla formatet men å and- ra sidan behöver inte nytt körkort utfärdas vid ändring t.ex. av behörigheten. Ett vikt kort är emellertid mindre behändigt än ett enkelt. Med ett två- eller tredubbelt körkort riskerar man vidare, även med den nyss föreslagna tillverkningsmetoden, att det ef— ter en tid delas i två eller tre delar. Härtill kommer att med det förfalskningsskydd som föreslås påteckning inte kommer att kunna ske på det svenska körkortet. De mo- tiv som föranlett att konventionen öppnar möjlighet till dubbla kort föreligger följakt— ligen inte i Sverige om denna metod väljs. Det enkla körkortet bör redan av dessa skäl väljas.

Enligt konventionen skall körkortet skri- vas på stående A7 format. Om underlaget för körkort skall skrivas ut i datamaskin, vilket föreslås i avsnitt 5.2, kan emellertid i vissa fall krävas ett större utrymme för kör- kortsinnehavarens för- eller efternamn än vad som ryms på stående A 7 format. För att få större utrymme kan man i stället skriva körkortet på liggande A 7 format. I konventionen sägs att körkortet skall god— tas i andra konventionsländer även om det avviker i smärre detaljer. Liggande A 7 format bör därför kunna användas för det nya körkortet utan risk för att det inte godtas i andra länder.

Fotografiets format i det nuvarande svenska körkortet är 40X50 mm, d.v.s. det- samma som för passfoto. Enligt konventio- nen skall fotografiet mäta 35X45 mm. Någ— ra tekniska svårigheter för fotobranschen att tillverka fotografier i sistnämnda storlek torde inte finnas. Ett större format skulle in- kräkta på textutrymmet i alltför hög grad. Det i konventionen angivna formatet bör därför väljas. Närmare regler om vilka krav som skall ställas på fotografiet föreslås i avsnitt 5.2. Färgfoto föreskrives inte i kon- ventionen och synes inte nödvändigt.

Enligt konventionen skall körkortets färg vara skär, oavsett vilken behörighet kortet ger. Färgen på det nuvarande svenska kör- kortet för bil är blått, för motorcykel rött och för traktor brunt. Trafikkortet är gult. Även om det kan vara praktiskt att ha olika

färger för olika behörighet torde detta inte utgöra tillräckliga skäl att frångå konven- tionen. Det nya körkortet bör alltså få skär färg. Detta behöver dock inte gälla för traktorkörkortet, varom mera nedan. Enligt AB ID-kort är det tekniskt fullt möjligt att göra körkortet skärt även om det består av en fotografisk kopia.

I enlighet med konventionen bör vidare det nya körkortets rubrik innehålla både den franska texten för körkort, "Permis de conduire”, ordet ”Körkort” och igenkän- ningsmärket ”S” inom en oval ram för Sverige jämte landets namn.

Körkortet: nummer. Hur detta skall vara beskaffat anges inte i konventionen. Per- sonnumret — som i samband med övergång till ADB-teknik kommer att användas som identifieringsbegrepp i olika register av be- tydelse i körkortssammanhang och även i bilregistret — kommer att användas för samma ändamål i körkortsregistret. Det bör därför, liksom f.n., anges i körkortet. An- ledning att vid sidan av personnumret ha särskilt körkortsnummer saknas om ett cent- ralt körkortsregister införs. Det nuvarande körkortsnumret, inklusive länsbokstaven, bör därför ersättas med personnummer.

Avsikten med konventionens föreskrift om radnumrering är att man med en sådan internationellt gällande uppställning lättare skall kunna utläsa körkortets innehåll även i länder där man inte förstår det språk som körkortet är utfärdat på. Radnumrering bör införas i det nya körkortet.

Körkortsinnehavarens efternamn och för- namn bör i enlighet med konventionen an— ges på två skilda rader. Någon föreskrift om angivande av innehavarens titel finns inte i konventionen. Den behöver inte heller an- ges enligt nuvarande regler. Anledning att införa titel saknas.

Födelsedatum finns även på det nuvaran- de svenska körkortet. Födelsedatum ingår också i personnumret. Det kan därför kan- ske synas onödigt att särskilt ange födelse- . datum. I andra länder som saknar person- nummer eller har motsvarande begrepp upp- lagt efter annat system kan det emellertid vara svårt att utläsa födelsetiden ur våra

svenska personnummer. Enligt konventionen gäller vissa åldersgränser i fråga om skyl- digheten att godta utländskt körkort. Med hänsyn härtill och för att inte onödigtvis frångå konventionen bör födelsetiden sär- skilt anges på körkortet.

Uppgift om födelseort saknas i det nuva- rande svenska körkortet men skall enligt konventionen finnas på rad 3 i körkortet omedelbart efter födelsedatum. Uppgiften torde avse att underlätta identifiering av körkortsinnehavare. Eftersom det svenska körkortet, enligt vad ovan föreslås, skall in— nehålla personnummer behövs dock födel- seorten inte för identifieringen.

Med födelseort torde beträffande perso- ner som fötts i Sverige böra förstås det- samma som födelsehemort i 25 & folkbok— föringsförordningen (1967: 198), d.v.s. en- ligt huvudregeln den församling där mo- dem vid barnets födelse var kyrkobokförd. Födelsehemorten finns registrerad i läns- styrelsernas dataregister och kan således hämtas därifrån. Den består av länskod och församlingsnamn och upptar samman- lagt 14 tecken.

Enda anledningen att ange födelseorten i körkortet skulle vara att man inte bör frångå konventionen. Att utelämna födelse- orten torde emellertid vara en så obetydlig avvikelse att den inte kan antas föranleda att körkortet inte godtas i andra länder. Fö- delseorten synes därför kunna utelämnas ur körkortet.

Körkortsinnehavarens adress behöver inte antecknas på det nuvarande svenska kör- kortet. Något behov av att ha adressen i körkortet kommer inte att föreligga i det nya systemet. Aktuell adress kommer näm- ligen lätt att kunna hämtas ur det centrala körkortsregistret. Enligt konventionen skall emellertid adressen anges på körkortet.

För att adressen skall fylla något rimligt ändamål bör varje adressändring antecknas på körkortet. Med det föreslagna förfalsk- ningsskyddet måste körkortet då bytas ut. Att kräva utbyte av körkortet vid adress- ändring föranleder emellertid kostnader och besvär främst för den enskilde som inte motsvarar nyttan av åtgärden. Man brukar

räkna med att omkring 10% av befolk- ningen flyttar varje år, vilket skulle inne- bära att minst 300000, senare ca 400000 körkort, måste bytas varje år enbart på grund av adressändringar.

En möjlighet att undvika direkt avvikelse från konventionen är att ange adressen vid utfärdandet men att inte kräva utbyte vid adressändring. Adressen kommer emeller— tid då att bli inaktuell i många fall, vilket inte bara innebär att adressangivelsen i des— sa fall helt saknar värde, utan även att den är direkt missvisande. Angivna möjlighet synes därför mindre lämplig.

Någon risk att körkortet inte godtas i andra länder om man väljer att inte ange adressen synes knappast föreligga. Adressen torde nämligen sakna intresse för utländska myndigheter. Utelämnas adressen blir där- emot rad 4 tom om man inte på något sätt utmärker att adressen inte anges. Detta möter svårigheter och det synes enklast att utelämna hela raden. Med den föreslagna utformningen av körkortet torde den om— ständigheten att rad 4 överhoppats inte väcka särskild uppmärksamhet.

På grund av det anförda förordas att adressen inte anges på körkortet, vilket in- nebär ett avsteg från konventionen, som dock synes godtagbart.

Den utfärdande myndighetens namn, d.v.s. statens trafiksäkerhetsverk, och den ort där körkorten utfärdas bör anges på detta.

Förnyelsetidpunkten. Motsvarighet härtill saknas på det nuvarande svenska körkortet. som inte är tidsbegränsat. I det föregående föreslås att körkortet skall periodiskt för- nyas vart tionde år. Den tid då förnyelse senast skall ha skett bör framgå av körkor- tet genom att sista dagen därför anges. Skulle förslaget om periodisk förnyelse inte godtas. torde med ett streck kunna marke— ras att giltighetstiden är obegränsad. Kon- ventionen ger ingen föreskrift härvidlag.

För angivande av behörigheten skall, om ett enkelt kort väljs, det nya körkortet för- ses med en rad 8, där behörigheten utmärks genom angivande av bokstav eller bokstä- ver för den eller de fordonskategorier kör-

kortet avser och en asterisk för den eller de kategorier det inte omfattar, exempel ”8. Klass A****” för körkort för motorcykel.

Av en jämförelse mellan 1967 års riks— dagsbeslut och 1968 års konvention fram— går att vissa olikheter föreligger mellan de av riksdagen beslutade körkortsklasserna och fordonskategorierna i konventionen. Sålunda är de lättare släpfordonen något annorlunda definierade enligt riksdagsbe- slutet än enligt konventionen. Om dragfor- donets tjänstevikt understiger 1500 kg och dess totalvikt inte uppgår till 2 000 kg, tillå— ter de svenska reglerna ett släpfordon med 1500 kg totalvikt, medan släpfordonet en- ligt konventionen inte får ha större total— vikt än dragfordonets tjänstevikt. Behörig- heten kan alltså vara vidare enligt riks- dagsbeslutet. Om å andra sidan dragfordo— nets tjänstevikt är större än 1500 kg, kan släpfordonet enligt konventionen få ha en högre totalvikt än i Sverige tillåtna 1500 kg försåvitt dragfordonets totalvikt inte uppgår till 2000 kg. Här kan alltså behö- righeten vara något vidare enligt konven- tionen. Dessa olikheter torde inte ha sådan praktisk betydelse att de bör föranleda av- vikelser från riksdagsbeslutet.

Olikheter föreligger också beträffande klasserna C och D, där körkorten för tung lastbil och buss enligt riksdagsbeslutet skall innefatta även behörighet att föra fordon med tillkopplat släpfordon som är tyngre än vad som ingår i körkort klass B. Enligt konventionen däremot omfattar klass C och D endast lätta släpfordon. I dessa avseen- den kan full överensstämmelse uppnås ge- nom att körkort klass C och D i Sverige alltid utfärdas med angivande av att behö- righeten också omfattar E, som enligt kon- ventionen skall användas för tilläggsbehö- righet för fordonskombination med tyngre släpfordon.

Ännu en olikhet består i att behörighet att föra fordon vid yrkesmässig personbe- fordran i motsats till i riksdagsbeslutet inte behandlas i konventionen. Denna olikhet synes sakna betydelse i praktiken.

Det förtjänar för övrigt också påpekas att de nya svenska reglerna skiljer sig från

1968 års konvention i fråga om ålderskra- vet för tillstånd att föra tung lastbil, vilket enligt 1967 års riksdagsbeslut skall vara 19 år medan 1968 års konvention ger konven- tionsländerna rätt att vägra godta sådant tillstånd för den som är under 21 år. Mot- svarande gäller för körkort för lätt motor- cykel som i Sverige kan utfärdas för den som fyllt 16 år. Enligt konventionen behö— ver man ej godta den som är under 18 år som förare av motorcykel.

Avvikelserna torde emellertid inte vara av större betydelse än att den av riksdagen beslutade klassindelningen bör kunna an- vändas för de svenska körkorten utan att man riskerar att dessa inte accepteras i and- ra till vägtrafikkonventionen anslutna län- der.

För att innehavare av körkort för person— bil eller lätt lastbil (klass AB) skall få föra fordon med tillkopplat tyngre släpfordon eller i yrkesmässig personbefordran krävs enligt riksdagsbeslutet särskild prövning och angivande härav på körkortet. Påteckning på körkortet blir inte möjlig med den ut- formning av körkorten som föreslås. Nya körkort måste därför utformas för dem som får rätt att köra med tyngre släpfor- don eller i yrkesmässig personbefordran el- ler bådadera.

Det sagda innebär att man får tre olika tilläggsbehörigheter till körkort för person- bil och lätt lastbil. Detta synes vara en ofrånkomlig konsekvens av 1967 års riks- dagsbeslut. Det kan dock ifrågasättas om det är lämpligt att införa två speciella kör- kortsklasser utöver dem som konventionen upptar. Om gemensamt prov kunde infö- ras för behörighet att köra med tyngre släpfordon och att köra i yrkesmässig per- sonbefordran, skulle denna behörighet kun- na betecknas klass ABE. Endast fem kör- kortsklasser för motorfordon skulle då be— hövas. Samma resultat uppnås om man bi- behåller trafikkortet för rätten att köra i yrkesmässig personbefordran. Det ingår emellertid inte i utredningsuppdraget att föreslå ändringar i dessa hänseenden, var- om riksdagen redan fattat principbeslut.

Behörighet att föra fordon med tillkopp-

lat släpfordon, vilket inte omfattas av klass AB, bör som nyss framgått betecknas med bokstaven E.

Rätt att föra personbil och lätt lastbil i yrkesmässig personbefordran — som inte behandlas i konventionen och alltså inte faller under någon av de där angivna bok- stavsbeteckningarna — kan utmärkas med tillägget ”TAXI”, alltså ”AB*** TAXI”. Detta internationellt kända ord torde inte behöva vålla något besvär vid körkortskon- troll i utlandet, vilket däremot inte kan ute- slutas om en bokstav som inte finns i kon- ventionen anges på körkortet.

Behörighet att föra personbil och lätt lastbil både i yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat tyngre släpfordon bör i konsekvens härmed betecknas '*AB**E TAXI”.

Enligt konventionen skall samtliga de ka- tegorier som omfattas av innehavarens be- hörighet anges på körkortet. Detta innebär bl.a. att endast klass A (körkort för mo- torcykel) kommer att anges med bara en bokstav. I övriga fall omfattar behörighe— ten alltid två eller flera klasser. Körkort för buss, som omfattar alla slag av fordon, skall innehålla alla fem bokstäverna. För alla körkortsklasser som innefattar rätt att föra tillkopplat tyngre släpfordon skall bok- staven E finnas med. Beteckningen TAXI, som inte har någon betydelse enligt konven- tionen, behöver dock tas med endast när det gäller personbil och lätt lastbil.

Man får alltså följande sju körkortsklas— ser för motorfordon.

A, AB, AB TAXI, ABE, ABE TAXI, ABCE, ABCDE,

På körkorten skall angivelsen av klassen kompletteras med en asterisk på platsen för bokstav som inte skall anges på körkortet, utom i fråga om ”TAXI”.

Körkortsklassen kommer alltså att anges på körkortet enligt följande.

A**åHf, AB***, Ant-** TAXI, AB**E, AB**E TAXI, ABCtE, ABCDE.

Det kunde i och för sig vara lämpligt att på körkortets baksida ta in en förklaring av vilken behörighet som omfattas av resp. bokstav. Med hänsyn till att indelningen kan ändras synes detta dock inte tillrådligt.

På körkortet anges f.n. att behörigheten i fråga om motorcykel för den som inte fyllt 18 år gäller endast lätt motorcykel och traktor. Detta kan i och för sig anges på det nya körkortets baksida. Med den för- ordade framställningsmetoden skulle emel- lertid denna begränsning av behörigheten för ett litet fåtal körkort komma att anges på samtliga körkort, vilket förefaller föga lämpligt. Begränsningen skulle naturligtvis även kunna skrivas på körkortets framsida. Detta möter dock vissa svårigheter med hänsyn till utrymmet. På grund härav synes uppgift om behörighetsbegränsningen för innehavare av motorcykelkörkort som inte fyllt 18 år böra utgå. I stället bör vid förar- prov för körkort för motorcykel särskilt kontrolleras att sökande som är under 18 år är fullt på det klara med att han inte får köra tung motorcykel, innan han upp- når nämnda ålder.

Den nya klassindelningen av körkortet medför att trafikkortet försvinner och er- sätts av körkort för det fordon som an- vänds. I fråga om yrkesmässig personbe- fordran med personbil eller lätt lastbil krävs körkort för sådana fordon med tillägget för tung lastbil eller buss.

Körkortsinnehavarens namnteckning (el- ler tumavtryck) kan enligt konventionen utelämnas. Namnteckning saknas i det nu- varande svenska körkortet men finns i fler- talet utländska körkort. För införande av namnteckning talar dels att körkortet blir svårare att förfalska, dels att såväl behö- righets- som legitimationskontrollen blir säkrare. Det sistnämnda gäller i synnerhet

om periodisk förnyelse av körkortet införs så att namnteckningen inte hinner bli allt- för föråldrad. I arbetsgruppens för utred— ning om legitimationshandlingar förslag till identitetskort har också innehavarens namn- teckning medtagits. Med det förfarande som föreslås i det följande kan körkortsinneha- varens namnteckning på körkortet erhållas utan alltför stor omgång. Namnteckningen bör därför tas in i körkortet.

Förekomsten av särskilda villkor bör an- ges på körkortets framsida. Detta kan dock begränsas till villkor som är av den art att de bör kunna kontrolleras av polisen vid trafikkontroll. Villkor av denna art är t. ex. skyldighet att bära glasögon eller att ha bi- len utrustad på visst sätt. Villkor som inte är sådana att de bör kunna kontrolleras av polisen, t.ex. skyldighet att vid vissa tid— punkter inge nytt läkarintyg eller nytt kom- petensbevis. behöver däremot inte anges på körkortet. De kontrolleras enbart av läns— styrelsen. Genom att inte ta med dem på körkortet undviker man att körkort måste bytas ut vid ändring av sådana villkor.

Om villkoret innebär skyldighet att bära glasögon, vilket är det vanligaste villkoret, bör det räcka om ordet ”glasögon” anges på körkortet. I övriga fall, där villkor skall anmärkas på körkortet, bör en hänvisning lämnas till den skrivelse vari villkoret finns intaget. För att undvika att körkort skall behöva bytas ut vid ändring av villkor bör angivelsen ske på sådant sätt. t.ex. genom länsbokstav och ett löpande nummer, att skrivelsen kan bytas ut utan att texten på körkortet behöver ändras. En förklaring till angivelsens innebörd bör finnas på körkor— tets baksida. Att kontaktlinser kan använ- das i stället för glasögon torde inte behöva anges.

I konventionens körkortsformulär finns plats för myndighetens underskrift eller stämpel eller sigill. Såsom förut anförts bör körkortet förses med den utfärdande myndighetens, d.v.s. trafiksäkerhetsverkets stämpel. Denna kan, lämpligen i form av en reliefstämpling, anbringas på körkortets undre del i anslutning till tillverkningen.

Enligt konventionen behöver datum för

utfärdande av körkortet inte anges på detta. Detta datum, som skall finnas på det nu- varande svenska körkortet, kommer i det nya systemet att registreras i körkortsre- gistret och där lätt kunna tillgås. Med hän- syn härtill och till att förnyelsetidpunkten anges på körkortet är det knappast nödvän- digt att dagen för utfärdande också finns där. Den kan emellertid lätt tas in i trafik- säkerhetsverkets stämpel. Det förefaller lämpligast att så sker.

Även beträffande layout avviker det nu— varande svenska körkortet från bestämmel— serna i konventionen. Bl.a. skall enligt konventionen körkortsnummer anges när- mast under de numrerade raderna, medan på det svenska körkortet numret anges i huvudet. Den i konventionen angivna pla— ceringen bör väljas. Där bör alltså person- numret anges.

Med den nya utformningen av körkortet kan detta inte förses med beläggningsstäm- pel. Enligt 24 å expeditionskungörelsen (1964: 18) kan undantag göras från skyl- digheten att förse handling med stämpel. Sådant beslut bör fattas i fråga om kör— kortet. Expeditionsavgiftens storlek bör framgå av körkortet.

Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande har i skrivelsen den 23 augusti 1965 föreslagit att möjligheterna att ange innehavarens blodgruppstillhörighet på kör- kortet skall utredas. Som motivering här- för anfördes bl. a. att det särskilt vid tra- fikolyckor är värdefullt att få ett aukto- ritativt besked om blodgruppstillhörighet. Frågan har också tagits upp i motioner i riksdagen (1967: I: 668, 1967: I: 670, 1967: II: 847 och 1967: 11: 463). Allmänna bered- ningsutskottet som åberopade yttranden från medicinalstyrelsen, professor Birger Broman vid statens rättskemiska laborato- rium, överståthållarämbetet m.fl., anförde i utlåtande 1967: 21:

Utskottet vill först framhålla att resurserna torde vara otillräckliga för att man på kortare sikt skall kunna genomföra blodgruppsbestäm- ning för en större del av befolkningen. Redan härigenom torde frågan om en obligatorisk fö- reskrift få starkt begränsas, t.ex. till att avse nytillkommande körkort.

PERMIS DE CONDUIRE © SVE R I G E KO R KO RT för 1. Efternamn 2. Förnamn 3. Född lnnehavarens namnteckning . 5. Utf. av STATENS TRAFIKSÄKERHETSVEFIK 6. [ STRÄNGNÄS 7. Förnyas 8. Klass !Nr Villkor Exp.avg.

Körkortets framsida

Om ordet "glasögon" står på raden för villkor är Ni skyldig att använda glasögon (linser) som ger Er tillräcklig synskärpa, när Ni kör. Står det något annat på raden för villkor, gäller särskilda villkor för körkortet. Dessa villkor finns intagna & en skrivelse från kör— konsmyndigheten. Ni är skyldig att medföra skrivelsen, när Ni kör.

Körkortets baksida

Emellertid har i inhämtade yttranden utta- lats betänkligheter inför de risker i form av felskrivningar och andra förväxlingar som kan uppstå vid överförande av blodgruppsuppgift från originalhandling till t.ex. körkort. Säker- hetskravet synes sålunda f. n. kunna anses till- fredsställande uppfyllt endast genom original- intyg. I medicinalstyrelsens yttrande har emel- lertid anförts att man kan överväga att förse körkort med Skyddsfodral där viktiga uppgif- ter om innehavaren kan förvaras, såsom blod- gruppsintyg enligt fastställt formulär.

Medicinalstyrelsen har även framhållit möj- ligheten att i livshotande situationer ge 0 Rh negativt blod, vilket kan ske utan föregående blodgruppsbestämning. Tillgång till säker för- handsuppgift om blodgrupp synes därför kun- na bli av värde främst vid omfattande kata- strofsituationer, då tillgången på universalblod och resurserna för snabba blodgruppsbestäm- ningar kan vara otillräckliga. I den mån dylika problem kommer att tagas upp till bedömning synes detta böra ske i ett vidare sammanhang och icke nödvändigtvis med anknytning till körkorten.

Utskottet hemställde att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. vilket också blev riksdagens beslut.

Med hänsyn till de argument som an- förts i riksdagsbeslutet saknas anledning att nu föreslå att körkorten förses med upp— gift om innehavarens blodgrupp.

Förslaget innebär att körkortsformuläret får den utformning som anges på s. 42.

Ett provexemplar av det nya körkortet, dock utan den skära färgen, bifogas betän- kandet. För att skydda körkortet mot sli- tage o. d. bör det förses med plastfodral.

3.12 Traktorkörkort

Körkort för bil och motorcykel gäller även för traktor. Särskilt körkort för traktor ut- färdas f. n. för den som fyllt 16 år eller, om särskilda skäl föreligger, 15 år. Kortet ut- färdas på en blankett av samma utformning som för övriga körkort; som nämnts är dock blanketten för traktorkörkort brun till färgen. Antalet traktorkörkort uppgår f.n. till högst 20000. Under år 1968 utfärdades ca 2 500 sådana kort. Traktorkörkorten kan beräknas bli färre till följd av strukturför- ändringen inom jordbruket.

1967 års riksdagsbeslut medför ingen för— ändring i fråga om den behörighet som traktorkörkort ger och inte heller beträf- fande den behörighet att föra traktor som innehav av annat körkort medför, utom i vad avser traktor som utgörs av ombyggd bil. Dessa ändringar påverkar dock inte kör- kortets utformning.

Traktorkörkort nämns inte i konventio- nen. Det kan därför utformas utan hänsyn till denna. För att det förfarande som be— skrivs i avsnitt 5.2 i lämpliga delar skall kunna användas även vid utfärdande av traktorkörkort. vilket torde medföra ar— betsbesparing, bör detta i huvudsak följa vad som föreslagits för andra körkort. Vis— sa förenklingar kan dock ske.

Traktorkörkort innehåller f.n. innehava- rens fotografi. Detta förefaller knappast nödvändigt och jag föreslår att det utgår. Traktorkörkortet kan då inte användas som legitimationshandling. Det behöver därför inte förnyas och förfalskningsskydd behövs inte och följaktligen inte heller central till- verkning. Det kan i stället liksom nu utfär— das av länsstyrelsen och, försett med dess underskrift. sändas direkt från denna till sökanden. Det bör ha annan färg än det vanliga körkortet och kan enklast vara vitt. I stället för bokstavsbeteckning angivande körkortsklass kan på rad 8 skrivas ”TRAK- TOR". Förslaget innebär bl.a. att traktor- körkortet kan göras billigare än andra kör- kort samt att det lätt kan skiljas från dessa. Traktorkörkort bör av länsstyrelsen förses med plastfodral.

3.13. Duplettkörkort

Enligt direktiven skall undersökas vilka vill- kor som bör uppställas för erhållande av duplettkörkort. Därvid bör enligt direktiven särskilt beaktas att nuvarande regler inte torde effektivt hindra att duplettkörkort er— hålls, oaktat originalkörkortet inte förkom— mit eller förstörts.

Enligt 32 Q 4 mom. VTF kan duplettkör- kort utställas om körkort förstörts eller för- kommit eller undergått sådan förändring att det inte lämpligen kan användas.

Duplettkörkort skall förses med påteckning av ordet ”duplett”. Duplettkörkort utställs av den länsstyrelse som utfärdat det för- störda, förkomna eller förändrade körkor- tet.

Duplettkörkort utfärdas efter ansökan. Vid denna skall fogas fotografi. Om sö- kandens identitet inte på annat sätt tillför- litligen styrks, skall fotografiet på baksidan vara försett med intyg av trovärdig person att fotografiet föreställer sökanden. Ansö- kan skall vidare, om körkortet förstörts el- ler förkommit, innehålla försäkran om för- lusten av kortet. Enligt en nyligen genom- förd ändring av blanketten för ansökan om duplettkörkort skall i ansökan lämnas en re- dogörelse för hur förlusten eller förstöringen tillgått. Finns körkortet i behåll skall det bi- fogas ansökningen. Skulle förlorat körkort komma till rätta, skall ettdera kortet — vil- ket körkortsinnehavaren föredrar — oför- dröjligen återställas till länsstyrelsen. Erin- ran härom skall intas i körkortet.

32 ä 5 mom. VTF föreskriver skyldighet för körkortsinnehavare som ändrar namn att inom tre veckor från det ändringen skedde göra anmälan därom till den läns- styrelse som utfärdat körkortet. Länsstyrel- sen skall antingen införa det nya namnet på körkortet eller utfärda duplettkörkort uppta- gande detsamma. I sistnämnda fall skall det tidigare utfärdade körkortet överlämnas till länsstyrelsen.

Duplettkörkort utfärdas i praktiken — ehuru särskilda regler härom saknas —— även vid borttagande eller ändring av tidigare meddelade villkor.

Den som i samband med ansökan om duplettkörkort lämnar veterligen oriktig uppgift i fråga om körkort bestraffas med dagsböter (665 2 mom. första stycket VTF). För åsidosättande av skyldighet att till läns- styrelsen återställa förlorat körkort som kommit till rätta och underlåtenhet att inom föreskriven tid anmäla namnändring är straffet böter, högst 500 kronor (66 ä 2 mom. andra stycket VTF).

Enligt uppgifter från länsstyrelserna in— kom under månaderna oktober—november 1968 2791 ansökningar om duplettkörkort

på grund av att det tidigare utfärdade kör- kortet förstörts eller förkommit och 2816 ansökningar på grund av att det tidigare körkortet undergått sådan förändring att det inte lämpligen kunde användas, t.ex. var föråldrat eller förslitet. Under samma tid in- kom 5021 anmälningar om namnändring. Av dessa föranledde endast 1 191 utfärdan- de av duplettkörkort, övriga anmälningar synes endast ha medfört ändring i körkortet. Utslaget på hela året torde detta motsvara drygt 40000 utfärdade duplettkörkort, var— av ca 17000 på grund av att körkortet för- kommit eller förstörts, och ungefär lika många på grund av att körkortet förändrats och ca 7 000 till följd av namnändring, samt 23 000 anmälningar om namnändringar som inte föranledde utfärdande av duplettkör- kort. Det är att märka att många körkorts- innehavare inte anmäler namnändring.

Det är sedan länge känt att det förekom- mer missbruk av möjligheten att erhålla duplettkörkort. Det vanligaste förfaringssät- tet torde vara att en person, som känner sitt körkortsinnehav hotat på grund av nå- gon förseelse, ansöker om duplettkörkort under förebärande att originalkörkortet för- kommit eller förstörts. Vid en eventuell återkallelse kan sedan duplettkörkortet över- lämnas men originalkörkortet behållas. En annan form av missbruk är att en person ansöker om duplettkörkort sedan original- körkortet överlåtits till annan person för att efter förfalskning användas som behö- righetshandling eller än vanligare som legi- timationshandling.

1 vilken utsträckning missbruk förekom- mer är svårt att avgöra. Vissa uppgifter ty- der på att missbruket är betydande. Sålunda uppgav överståthållarämbetet i skrivelsen den 27 februari 1965 med förslag till åtgär- der för att försvåra obehörig åtkomst av duplettkörkort m.m. att ämbetet konstaterat en betydande ökning av antalet duplettkör- kort som utfärdats i sådana fall då tidigare körkort uppgivits vara förstörda eller för- komna; från år 1956 till år 1964 ökade det totala antalet sådana utfärdade duplettkör- kort i Stockholm med 116 0/0 —- från 1 900 år 1956 till 4 100 år 1964 — medan det to-

tala antalet utfärdade körkort i Stockholm ökats med 70 0/0 — från 167 550 till 285 630.

Trafikmålskommittén bedrev under hös- ten 1965 viss försöksverksamhet i olika de- lar av landet. Av 6585 kontrollerade kör- kort befanns vid kontroll hos körkortsmyn- dighet att 24 av dessa var återkallade samt att duplett utfärdats i 9 fall trots att origi— nal uppvisats.

ifrågavarande uppgifter är inte aktuella men ingenting tyder på att missbruket skul- le ha minskat under senare år. Tendensen torde snarare vara den motsatta.

Överståthållarämbetet föreslog i sin ovan- nämnda skrivelse att polisanmälan alltid skulle krävas i de fall körkortet uppgavs vara förlorat eller förstört.

Om en anmälningsskyldighet skall fylla något ändamål, måste den innebära att po- lisutredning skall göras i syfte att klarläg- ga huruvida anmälningen är riktig eller in- te. Det kan emellertid knappast förväntas att en sådan utredning skall leda till klar- läggande resultat annat än i rena undan- tagsfall. Det ligger i sakens natur att även den som faktiskt förlorat sitt körkort ofta kan lämna endast mycket vaga upplysningar om hur förlusten skett. Vanligen torde det inte heller vara möjligt att åberopa vittnen eller annan bevisning. Polisen blir alltså i stort sett hänvisad till körkortsinnehavarens egna uppgifter. Och den omständigheten att hans uppgifter är vaga och osäkra kan knappast ge tillräcklig grund för misstanke att anmälningen är oriktig.

Ytterligare bör framhållas att polisen, i varje fall i nuvarande personalsituation, med hänsyn till sina resurser knappast kan väntas göra effektiva utredningar i ärenden om an- mälningar om förlust av körkort. Det kan antas att sådana utredningar får stå tillbaka för viktigare arbetsuppgifter. Om resultatet av polisutredning skulle avvaktas innan du- plettkörkort utfärdas, kan det alltså befa- ras att de som verkligen förlorat sitt kör— kort —— och det torde vara majoriteten — skulle utsättas för olägenheter i form av dröjsmål med utfärdande av det nya kör- kortet.

Mot bakgrund av de begränsade möj- ligheterna att klarlägga hur det förhåller sig med förlusten eller förstöringen kan det knappast heller förväntas att skyldighet att göra polisanmälan skulle få någon avhållan— de effekt på dem som önskar skaffa sig duplettkörkort i illegalt syfte.

För den händelse körkortsinnehavaren påstår att körkortet är förlorat därför att han räknar med att det inom kort skall bli återkallat, skulle utredningen emellertid i stället kunna ta sikte på att klarlägga huru- vida körkortsinnehavaren nyligen varit in- blandad i någon händelse av beskaffenhet att ge honom anledning räkna med ompröv- ning av körkortsinnehavet. Polisen kan via polisregistret sannolikt lätt ta reda på om någon sådan händelse inträffat, dvs. om misstanke föreligger att körkortsinnehavaren begått gärning som kan föranleda återkal- lelse av körkort. Om så är fallet skulle poli- sen kunna underrätta länsstyrelsen härom och länsstyrelsen skulle då kunna vänta med att utfärda duplettkörkortet till dess det visat sig huruvida fråga om omprövning av körkortsinnehavet uppkommer eller till dess denna fråga avgjorts. Detta skulle dock inte hindra att körkortsinnehavaren, om hans anmälan var osann, fortfarande hade sitt gamla körkort kvar. Han kan nämligen ha omöjliggjort dess omhändertagande ge- nom att påstå att det förlorats. Man vinner alltså inte huvudsyftet, nämligen att för- hindra att körkortsinnehavaren behåller sitt körkort trots att det återkallats. Dessutom skulle den föreslagna underrättelsen inne- bära att misstanke för brott mot viss per- son lämnades till länsstyrelsen och hos den- na härigenom blev offentlig vilket inte sy- nes tillfredsställande.

Mot bakgrund av dessa överväganden synes det inte tillrådligt att införa obligato- risk polisanmälan och polisutredning vid förlust eller förstöring av körkort. Det nu- varande missbruket av duplettkörkorten kommer emellertid att nedbringas av andra skäl.

När det gäller de fall där körkortet är av- sett att användas i bedrägligt syfte eller att förfalskas torde det nya körkortets utform-

ning med både fotografi och namnteckning samt förfalskningsskyddet medföra att ris- kerna och svårigheterna blir så stora att så- dana förfaranden knappast behöver befaras i fortsättningen. Det centrala registret med- för också utökade kontrollmöjligheter och därmed större risker för upptäckt, om nå- gon skaffar sig ett duplettkörkort när risk för omprövning av körkortsinnehav förelig- ger. Om körkorten skall periodiskt förnyas kan den minskade omloppstiden antas ytter- ligare nedbringa intresset för missbruk av duplettkörkort.

I sin tidigare nämnda skrivelse har över- ståthållarämbetet även föreslagit en skärp- ning av straffansvaret för lämnande av orik- tig uppgift vid ansökan om duplettkörkort. Ämbetet har föreslagit att i stället för bö— tesstraff enligt 66 & 2 mom. första stycket VTF bestämmelsen om osann försäkran i 15 kap. 10 &" första stycket brottsbalken skall tillämpas. I straffskalan för detta brott ingår även fängelse. Enligt andra stycket i förevarande bestämmelse är även vårdslös försäkran straffbelagd, om gärningen sker av grov oaktsamhet. För att nämnda be- stämmelser skall bli tillämpliga krävs att försäkran om förlust av körkortet avges un- der edlig förpliktelse eller på heder och sam- vete eller under annan dylik försäkran.

En höjning av straffmaximum torde i och för sig ha begränsat värde. Ifrågavarande brott torde nämligen sällan ha den karaktä- ren att det ensamt förskyller fängelse. Av större betydelse synes vara att straffansvar införs även för grov oaktsamhet. Härigenom öppnas en möjlighet att komma till rätta med åtminstone vissa av de fall där uppsåt inte kan bevisas. Emellertid bör betydelsen av straffets storlek inte överskattas, eftersom risken för upptäckt torde vara den starkast återhållande faktorn. Det synes också mera sällan vara möjligt att mot någons bestri- dande visa att han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, även om det upptäcks att han har kvar det som för- lorat anmälda körkortet. Det är nämligen svårt att motbevisa ett påstående från hans sida att körkortet var förlorat vid tiden för ansökan om körkort men sedan återfunnits.

Svårigheterna att med straffbud motver- ka anskaffande av duplettkörkort i illegalt syfte torde alltså mera ligga i bevisnings- möjligheterna än i straffets storlek. Det sy- nes därför inte finnas anledning att föreslå någon ändring av nuvarande straffbestäm- melser.

Framställning av duplettkörkort kan ske på olika sätt. En möjlighet är att ta en ny kopia av negativet till det tidigare körkortet, en annan att ta ett nytt fotografi av under- laget till detta. En tredje möjlighet slutligen är att tillverka ett helt nytt körkort med nytt fotografi och ny namnteckning.

De båda förstnämnda metoderna är de från administrativ synpunkt enklaste. Tar man en kopia av negativet möter dock vissa tekniska svårigheter att få med ordet duplett på det nya körkortet. Att framställa en ko- pia av underlaget för körkortet kräver att samtliga underlag arkiveras på sådant sätt att de snabbt kan tas fram. Kostnaderna för att hålla ett dylikt arkiv med tioårig lag- ringstid torde enligt uppgift från AB ID- kort preliminärt kunna beräknas till ca 40 öre per kort. Dessa metoder förutsätter att körkortet förnyas periodiskt eftersom det inte är lämpligt att utfärda kopior av äldre körkort. Körkort framställda enligt någon av dessa båda metoder kan vidare utfärdas endast för den tid som återstår av körkor— tets giltighetstid. Slutligen kan dessa meto- der inte användas om någon ändring skall vidtas i körkortet, t. ex. vid namnbyte eller vid ändring av villkor.

Den tredje metoden — innebärande att på samma sätt som vid förnyelse nytt kör- kort med ny namnteckning och nytt foto- grafi alltid utfärdas —— medför ökade kost- nader och besvär för den enskilde som bl.a. måste skaffa nytt fotografi. Å andra sidan kan ett dylikt körkort utfärdas för en ny tioårsperiod, vilket är en fördel sär— skilt om endast kort tid återstår av det tidi- gare körkortets löptid. Att i enlighet här- med utfärda körkort för en ny tioårsperiod är dock inte lämpligt om förnyelsen skall förenas med någon form av förarkontroll. Man torde nämligen inte kunna kräva att en person i förtid skall underkasta sig ny

kontroll endast för att han måste byta körkort i samband med t.ex. namnändring eller förlust av körkortet. En sådan kontroll är inte motiverad av trafiksäkerhetsskäl och innebär en onödig belastning både för det allmänna och den enskilde. Om någon form av förarkontroll införs i samband med den periodiska förnyelsen måste man därför väl- ja en metod som möjliggör att det nya kör- kortet utfärdas för den tid som återstår till dess ordinarie förnyelse skall ske.

Införs inte periodisk förarkontroll synes det däremot lämpligt att det nya körkortet utfärdas för tio år, oavsett hur lång tid som återstår till dess det tidigare körkortet skul- le ha förnyats. Utfärdandet kommer på det- ta sätt att få formen av förnyelse. Vidare kommer antalet utfärdanden att på längre sikt bli det lägsta möjliga.

Av det sålunda förnyade körkortet synes inte behöva framgå att det är ett duplett- körkort. Angivandet på körkortet att det är duplettkörkort synes redan f.n. ha så ringa praktisk betydelse att det i varje fall om ett centralt körkortsregister införs före- faller onödigt. I de fall polisen kan behöva upplysning om att körkortet är ett duplett- körkort för att kontrollera att ingen har två eller flera körkort, d.v.s. då det äldre kör- kortet inte överlämnats, bör detta framgå av körkortsregistret.

3.14 Turistkörkort

Enligt 37 & VTF kan turistkörkort för bil eller motorcykel utfärdas för person som kommer till Sverige för tillfällig vistelse här i riket. Turistkörkort utfärdas av polismyn- dighet och gäller för ett år från utfärdandet. För att erhålla sådant körkort krävs att ve- derbörande med intyg av svensk konsul eller polismyndighet i land där han tidigare vis- tats eller av konsul som företräder detta land här i riket eller eljest på tillförlitligt sätt styrker att han äger rätt att föra bil eller motorcykel i det främmande landet. Anteckning om utfärdande av turistkörkort skall göras i pass eller motsvarande legiti- mationshandling för sökanden. Över utfär-

dade turistkörkort skall polismyndighet föra särskilt register. Turistkörkort skall liksom andra körkort medföras under färd. Bestäm- melserna i 33—35 55 VTF om återkallelse och omhändertagande av körkort samt om varning gäller i tillämpliga delar i fråga om turistkörkort. Beslut om återkallelse eller varning kan meddelas av envar länsstyrelse. Närmare bestämmelser som utformningen av turistkörkort, registrering m.m. ges i 77 och 78 åå VTK.

Efter tillkomsten av kungörelsen (1962: 277) om godkännande av vissa utländska körkort torde turistkörkorten i det närmaste ha förlorat sin praktiska betydelse. Enligt kungörelsen godtar nämligen Sverige under vissa förutsättningar nationella körkort från samtliga länder, alltså även från de länder som inte är anslutna till 1949 års vägtrafik- konvention. Sverige går därmed ett steg längre än vad som krävs enligt konventio- nen. Även beträffande körkortets utform- ning intar Sverige en mera liberal inställ- ning. Det enda krav i detta hänseende som ställs enligt 1962 års kungörelse (4 &) är att föraren skall vara försedd antingen med in- tyg om körkortets äkthet och giltighetstid eller med översättning av körkortet, om detta inte är utfärdat på vissa angivna språk!.

Enligt uppgift från polismyndigheterna i Stockholm, Malmö och Göteborg utfärdas turistkörkort numera endast i några få fall per år. I hela landet torde uppskattningsvis endast något eller några tiotal kort utfär- das varje år. Det enda fall då turistkörkort numera torde äga någon tänkbar praktisk betydelse är när innehavare av utländskt körkort förlorat detta.

Det anförda talar enligt min mening för att turistkörkortet kan avskaffas. Någon internationell överenskommelse som utgör hinder härför föreligger inte.

Jag förordar således att bestämmelserna om turistkörkort i VTF och VTK utgår.

1 Engelska, franska, holländska, italienska, spanska eller tyska.

Körkort kan utfärdas på ansökan av militär myndighet, vilket bl.a. innebär att kör- kortet utfärdas utan avgift. Bestämmelser- na beträffande dessa körkort avviker i viss utsträckning från reglerna i VTF. Detta medför bl. a. att de bestämmelser som före- slagits beträffande körkortets utformning inte i alla delar kan tillämpas beträffande dessa körkort. Enligt uppgift från trafiksä- kerhetsverket erhåller ca 1 000 personer om året körkort genom militär försorg.

Enligt 15 ä 1 mom. första stycket militära vägtrafikkungörelsen (1954z636) må utan hinder av bestämmelserna i 29 ä 3 mom. VTF, där så befinnes erforderligt för ut— bildningens ändamålsenliga bedrivande och om vederbörande fyllt 16 år, körkort för bil utfärdas för militär och civilmilitär per- sonal, som erhållit förarutbildning genom militär myndighets försorg, och för perso- nal som erhållit förarutbildning genom fri- villig försvarsorganisations försorg. När körkort för bil utfärdas för person, som inte fyllt 18 år, skall enligt 15 & 1 mom. andra stycket militära vägtrafikkungörel— sen på körkortet antecknas, att kortet intill den dag då innehavaren uppnår nämnda ålder gäller för bil och tung motorcykel en- dast vid genomförande av militära operatio- ner eller under övningar vid krigsmakten.

Någon anteckning på körkortet om nämn- da begränsning i rätten att föra fordon kan inte lämpligen ske på det nya körkortet. En möjlighet att komma till rätta med detta spörsmål är att körkort, som efter militär förarutbildning tilldelas person vilken inte uppnått den ålder VTF föreskriver för kör- kortet, utfärdas i förenklad form på mot- svarande sätt som föreslagits beträffande körkort för traktor. På körkortet kan då förslagsvis antecknas ”Militärt körkort”. Fotografi eller förfalskningsskydd kommer således inte att krävas. Detta torde också sakna betydelse med hänsyn till det begrän— sade användningsområdet och det ringa an- talet körkort det här rör sig om. Periodisk förnyelse behövs ej heller, körkortet kan ut- färdas av länsstyrelsen. Sådant körkort gäl-

När körkortsinnehavaren uppnår föreskri- ven ålder bör han äga ansöka om förnyelse av körkortet och då få ett körkort av den typ som han är berättigad till.

Körkort för motorcykel efter militär fö— rarutbildning för personer som inte fyllt 18 år berörs inte av förslaget om körkortens utformning. Sådant körkort gäller visserli- gen enligt 15 5 2 mom. militära vägtrafik- kungörelsen vid genomförande av militära operationer eller under övningar vid krigs— makten också för tung motorcykel även om innehavaren inte fyllt 18 år, men anteckning härom behöver inte ske på körkortet. Kör- kort efter militär förarutbildning för motor— cykel kan således utformas på samma sätt som de vanliga körkorten. Detsamma gäller övriga typer av körkort efter militär förar— utbildning, när sökanden uppnått den ålder som VTF föreskriver.

Behövs ytterligare generella undantag för rätt att köra under militära operationer eller övningar vid krigsmakten synes de kunna ut- färdas utan att det berör körkortens ut- formning.

3.16. Förslag beträffande körkortet

Åtta olika klasser av körkort föreslås in- förda, sju för motorfordon och en för trak- tor. Körkorten för motorfordonen föreslås indelade i fyra olika klasser med hänsyn till fordonens art, varjämte skall förekomma dels en klass för personbil eller lätt lastbil i yrkesmässig personbefordran, dels en klass för sådant fordon med tillkopplat tyngre släpfordon och dels en klass för sådant for- don i yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat tyngre släpfordon. Körkortsklasserna för motorfordon skall anges på körkortet med en bokstav för var— je fordonskategori som omfattas av inneha- varens behörighet. Härvid betecknas i över- ensstämmelse med 1968 års vägtrafikkon- vention motorcykel med A, personbil och lätt lastbil med B, tung lastbil med C samt buss med D. Tyngre släpfordon betecknas med E. Bokstav som inte är aktuell ersätts med en asterisk. Därutöver används beteck-

ningen "TAXI” för rätt för innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil att köra i yrkesmässig personbefordran. Detta innebär att klasserna kommer att utmärkas på körkorten enligt följande:

A**** motorcykel;

AB*** personbil och lätt lastbil, dock ej i yrkesmässig personbeford- ran och ej heller med tillkopp- lat släpfordon vars totalvikt överstiger 750 kg eller — om fordonens sammanlagda total- vikt är högst 3 500 kg— 1 500 kg, samt motorcykel;

AB*** TAXI personbil och lätt lastbil, även i yrkesmässig personbefordran men ej med tillkopplat tyngre släpfordon än som ingår i klass AB, samt motorcykel;

AB**E personbil och lätt lastbil, även

med tillkopplat släpfordon, oavsett dettas totalvikt, men ej i yrkesmässig personbeford- ran, samt motorcykel;

AB**E TAXI personbil och lätt lastbil, även

i yrkesmässig personbefordran eller med tillkopplat släpfor- don, oavsett dettas totalvikt, samt motorcykel;

ABC*E annat motorfordon än buss,

även i yrkesmässig personbe- fordran eller med tillkopplat släpfordon, oavsett dettas vikt;

ABCDE motorfordon av alla slag, även

i yrkesmässig personbefordran eller med tillkopplat släpfor- don, oavsett dettas vikt.

Bestämmelserna om trafikkort i YTF ut- går och ersätts med de nya bestämmelserna om körkort. Vid utökning av behörigheten utfärdas nytt körkort.

För att körkortet skall kunna användas som en fullgod identitetshandling skall det — utan att innehavaren behöver undergå något prov — förnyas vart tionde år. För någon motorfordon som omfattas av kör- kortet utan att ha förnyat detta, är straffet penningböter, om han inte inom fjorton da- gar visar att förnyelse skett.

Har körkort förstörts eller förkommit el- ler undergått sådan ändring att det inte lämpligen kan användas, eller ändras kör-

kortsinnehavarens namn, skall duplettkör- kort inte längre utfärdas. I stället skall kör- kortet förnyas för tio år. Körkortet skall också förnyas vid meddelande av särskilda villkor efter körkortsutfärdandet eller vid borttagande eller ändring av sådana villkor, om det leder till ändring av texten på kör- kortet.

I fråga om prövningen av körkortsan- sökningar föreslås att länsstyrelserna skall besluta huruvida körkort skall utfärdas samt vid positivt beslut meddela trafiksäker- hetsverket detta. Trafiksäkerhetsverket skall sedan låta tillverka och utfärda körkort i enlighet med länsstyrelsens beslut. Periodisk förnyelse och förnyelse vid namnändring skall handläggas av trafiksäkerhetsverket utan länsstyrelsens medverkan.

Körkortets närmare utformning framgår av bild på s. 42. Det skall bestå av ett skärt kort i format A7 (74 >(105 mm) och på numrerade rader, 1—3 och 5—8, enligt kon- ventionens bestämmelser innehålla uppgift om:

1. körkortsinnehavarens efternamn,

2. hans förnamn,

3. hans födelsedag,

5. utfärdande myndighet, d.v.s. trafik- säkerhetsverket,

6. ort för utfärdandet,

7. tid för förnyelse,

8. körkortsklassen. Vidare skall körkortet innehålla inneha- varens namnteckning och fotografi, even- tuellt särskilda villkor eller erinran om att sådana meddelats, trafiksäkerhetsverkets stämpel, innehållande dagen för utfärdan- det, samt expeditionsavgiftens storlek. Kör— kortsnumret utgörs av innehavarens per— sonnummer och anges på körkortet.

Körkortet skall förfalskningsskyddas ge- nom att det framställs i form av en foto- grafisk kopia. Denna skyddas ytterligare ge- nom en speciell vattenstämpel och ett fluo- rescerande pigment samt tryck i sedelmöns- ter på båda sidor i tre färger. Kortet lackas på framsidan och förses med plastfolie på baksidan.

Samtliga körkort för motorfordon berätti- gar till förande av traktor. Undantag gäller

dock för traktor som utgörs av ombyggd bil.

Körkort för traktor bibehålls. Det skall utfärdas på samma blankett som övriga kör- kort men vara vitt. Det skall inte förses med innehavarens fotografi och inte för- falskningsskyddas. Det utfärdas av länssty- relsen och behöver inte förnyas vart tion- de år. Det gäller inte för traktor som utgörs av ombyggd bil.

Turistkörkort avskaffas. För vissa militära behov föreslås ett för- enklat körkort som utfärdas av länsstyrel- sen.

4. Körkortsregistret

4.1 Direktiven

Som tidigare anförts uttalar departements- chefen att utredningen bör ske med sikte på en lösning med ett centralt körkortsregister. Beträffande detaljerna i utredningen fort- sätter han:

Det primära kravet på körkortsregistret är att det skall ge möjlighet att snabbt utröna om en person har körkort och, om så är fal- let, i erforderlig utsträckning lämna uppgifter om registrerade förhållanden. Det är alltså i första hand polisiära intressen registret skall tillgodose. Registret måste emellertid självfallet tjäna även andra ändamål. Iänsstyrelser, åkla- gare, domstolar, trafiksäkerhetsmyndigheter, militära myndigheter, läkare m.fl. är för sin verksamhet i högre eller lägre grad beroende av uppgifter ur registret. Även arbetsgivare, yrkesorganisationer och enskilda kan behöva uppgifter ur registret. Det kan också behöva användas för statistiska ändamål. Skilda be- hov av uppgifter ur registret måste vägas mot de åtgärder som krävs för att tillgodose beho- ven och kostnaderna därför. I anslutning till prövningen av vad registret sålunda bör ge upp- lysning om har utredningen att överväga bl. a. hur länge uppgifter bör kvarstå i registret. Denna fråga har ett visst samband med inom trafikmålskommittén pågående utredningsarbe- te om att även i vårt land införa ett s.k. point system.

Mot bakgrund av de syften registret skall tjäna har utredningen att bedöma hur registret bör vara organiserat och hur arbetsrutinerna bör utformas för att registret smidigt skall kun- na förses med uppgifter och snabbt kunna ge önskade upplysningar. Tänkbara vägar för rapportutväxling mellan registret och uppgifts- lämnande myndigheter bör kartläggas. Därvid bör beaktas att medverkande myndigheter be- lastas i minsta möjliga utsträckning utan att

kravet på aktualitet hos registret eftersätts. Vi- dare bör undersökas i vilken utsträckning upp- gifter skall kunna fås direkt hos det centrala registret och i vilka hänseenden man måste vända sig till annan myndighet.

I körkortsregistren görs nu anteckningar om brott och förseelser som också registreras i po- lisens, kriminalvårdsstyrelsens och kontrollsty- relsens register. F.n. pågår arbete på samord- nad databehandling inom rättsväsendet. Kör- kortsregistret bör på lämpligt sätt samordnas med rättsväsendets register.

I vilken omfattning ADB-teknik bör komma till användning bör klarläggas. Behovet av och möjligheterna till integration med andra re- gister måste också, som jag nyss antytt, under- sökas. Detta förutsätter nära kontakt med ut- redningar rörande de centralregistersystem som jag förut nämnt. Integration med andra register kan föranleda att uppgifter som enligt 73— 75 && VTK nu skall tas in i registren ej längre behövs eller att nya uppgifter bör tillkomma.

I körkortsregister antecknas inte brott eller förseelser som begås av person som inte har körkort. Denna ordning är inte tillfredsställan- de. Jag behöver bara erinra om att t. ex. olovlig körning är av betydelse dels vid bedömande av om körkort skall utfärdas, dels för den straff- rättsliga reaktionen mot den som tidigare gjort sig skyldig till sådan förseelse. Det är f.n. mer eller mindre en slump om kännedom kan er- hållas om sådant förhållande. Utredningen bör undersöka möjligheterna att i registret införa uppgifter om olovlig körning och andra brott och förseelser av körkortslösa som, om de be- gåtts av någon som har körkort, föranleder an- teckning i körkortsregister.

Departementschefen uttalar också att ut- redningen bör undersöka om det är lämpligt att avgiftsbelägga uppgifter ur registret.

Genom 1906 års förordning om automobil- trafik infördes krav på ett av besiktnings— man utfärdat bevis för att få framföra bil och på särskilt tillstånd för att föra bil i yr- kesmässig trafik. Förordningen innehöll in- te några föreskrifter om registrering av be— visen eller tillstånden. Sådana föreskrifter infördes först genom 1916 års förordning om automobiltrafik, varigenom utfärdandet av bevisen flyttades till länsstyrelserna. I denna föreskrevs att länsstyrelsen skulle föra anteckning över utfärdade körkort i särskild liggare eller i kortregister. För varje körkort skulle antecknas körkortets nummer, dag för utlämnandet, innehavarens namn, födelseår, födelsedag, yrke och hemvist. Även beslut om återkallelse och om upphävande eller ändring av sådant beslut skulle antecknas i liggaren eller kortregistret och genom läns- styrelsens försorg kungöras för rikets polis- myndigheter.

Motorfordonsförordningarna av 1923 och 1930 innebar inte några väsentliga ändringar beträffande registrering av körkort. I 1930 års förordning föreskrevs dock att läns- styrelse skulle föra anteckning över numret på utfärdade trafikkort och dagen för dess utlämnande ävensom beslut om återkallelse i den liggare eller det kortregister som skulle föras över körkorten. Genom 1936 års mo- torfordonsförordning infördes skyldighet att i registret anteckna de förseelser som be- gåtts vid förande av motorfordon och var— om anmälan inkommit till länsstyrelsen. Ge- nom 1940 års förordning angående yrkes- mässig automobiltrafik bröts bestämmelser- na om trafikkort och registrering av dessa ut ur motorfordonsförordningen. Någon ändring i sak innebar detta emellertid inte.

4.3. Gällande ordning

Enligt 32 ä 6 mom. VTF skall länsstyrelsen föra körkortsregister över utfärdade körkort. Närmare bestämmelser om körkortsregister finns i 72—75 åå VTK.

Körkortsregister skall enligt 72 & VTK fö- ras i form av kortregister eller liggare. Rea

gistret förs numera i form av kortregister hos samtliga länsstyrelser. Registerkortens utförande och format växlar mellan olika länsstyrelser. På en del länsstyrelser har re- gisterkorten olika färg för skilda typer av körkort, medan på andra håll alla register- kort har samma färg. Några länsstyrelser för särskilda register för olika körkorts- typer, medan andra sammanhållet alla ty— per i ett enda register. Registerkorten för- varas i kortlådor och är sorterade efter körkortsinnehavarens namn.

Hos de flesta länsstyrelser finns dessutom ett särskilt nummerregister. Detta, som inte är föreskrivet i författning, tjänar huvud- sakligen som hjälp- eller sökregister och ut- görs mestadels av en liggare med körkorts— numren i löpande följd samt uppgift om körkortsinnehavarens namn och dagen för körkortets utfärdande. På några håll förs detta register på så sätt att genomslagsko- pior av registerkorten insorteras i pärmar i nummerordning.

I samband med utfärdande av körkort skall enligt 73 å VTK på särskilt register- kort (eller upplägg) föras körkortets bok— stavsbeteckning och nummer, dagen för ut- färdandet, innehavarens fullständiga namn, hemort och personnummer samt eventuella särskilda villkor. I vissa fall skall utdrag ur registret inhämtas från annan länsstyrelse och uppgifterna överföras till det nya re- gisterkortet. Så är fallet när den som tillde- lats körkort förut innehar körkort av annat slag, utfärdat av annan länsstyrelse, liksom när efter återkallelse nytt körkort utfärdats av annan länsstyrelse än den som återkallat det tidigare körkortet.

Följande uppgifter skall enligt 74 & VTK antecknas på registerkortet:

a) inkommen uppgift om personnummer; Personnummer antecknas på registerkortet från och med den 1 januari 1968. Under åren 1952—67 antecknades identitetsbeteckningen enligt folkbokföringsförordningen. Identitetsbe- teckningen avviker från personnumret så till vida att sista siffran i personnumret, den s.k. kontrollsiffran, saknas. Identitetsbeteckning el- ler folkbokföringsnummer saknas i huvudsak beträffande äldre körkort men kan ha införts i registret i samband med att annan anteckning skett på registerkortet.

b) utställande av duplettkörkort;

Duplettkörkort utställs, när ]) körkort förkommit eller förstörts (32 & 4 mom. första stycket VTF);

2) körkort undergått sådan förändring, att det inte lämpligen kan användas (32 5 4 mom. första stycket VTF);

3) körkortsinnehavaren ändrat namn (se c) nedan).

c) anmäld namnändring;

Enligt 32 ä 5 mom. VTF skall körkortsinne- havare som ändrar namn inom tre veckor an- mäla detta till länsstyrelsen vilken skall införa det nya namnet på körkortet eller utfärda duplettkörkort upptagande det nya namnet.

d) beslut om återkallelse av körkort även- som beslut, varigenom återkallelse av kör- kort efter anförda besvär upphävts eller ändrats, samt beslut varigenom efter åter- kallelse föraren återfått sitt körkort eller nytt körkort utfärdats för honom;

Bestämmelserna om återkallelse finns i 33 & VTF. I 2 mom. anges de fall då länsstyrelsen skall återkalla körkortet. Enligt 3 mom. skall länsstyrelsen i vissa fall återkalla körkortet interimistiskt, d.v.s. tills vidare i avvaktan på det slutliga beslutet.

5 mom. innehåller regler om utfärdande av nytt körkort efter återkallelse och om återfåen- de av återkallat körkort. Innehavaren kan åter- få körkortet när återkallelsen grundats på om- ständighet som anges i 2 mom. 7. eller 8. (sjuk- dom, skada e. d. eller underlåtenhet att efter- komma föreläggande av länsstyrelsen att förete lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetens- bevis eller att ställa sig till efterrättelse före- skrifter som meddelats i samband med sådant föreläggande) och ansökan görs inom ett år efter återkallelsen, I övriga fall måste ansökan göras om nytt körkort.

e) beslut om varning enligt 34 & eller om- händertagande av körkort enligt 35 & VTF;

Enligt 34 & VTF kan länsstyrelse i vissa fall meddela körkortsinnehavare varning i stället för att återkalla körkortet.

Har förare vid färd med motordrivet fordon ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppen- bar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på på- verkan av starka drycker eller annat ämne, eller har förare till följd av sjukdom, skada eller dy- likt förlorat förmågan att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt skall polismyn- dighet eller åklagare skyndsamt besluta om om- händertagande av körkort. Detsamma gäller om förare vid färd med motorfordon eller trak-

tortåg misstänks för rattfylleri eller rattonykter- het och blodundersökning visar att föraren un- der färden haft en alkoholkoncentration i blo- det av minst 0,5 promille. Under vissa förut- sättningar skall omhändertagande dock under- låtas om alkoholkoncentrationen inte uppgick till 0,8 promille. Beslut om omhändertagande skall snarast möjligt översändas till den läns- styrelse som utfärdat körkortet. Beslutet gäller till dess länsstyrelsen förordnat hur med kör- kortet skall förfaras (35 å VTF).

f) delgivning av beslut som avses under d) och e);

Beslut om återkallelse skall enligt 33 ä 4 mom. första stycket VTF delges den som av- ses med beslutet.

Beslut om varning eller omhändertagande skall enligt 34 & tredje stycket resp. 35 & tredje stycket VTF delges körkortsinnehavaren.

Enligt 76 & VTF är beslut om återkallelse el- ler omhändertagande av körkort inte gällande förrän den som avses med beslutet erhållit del av detta.

g) körkorts överlämnande jämlikt 32 & 3, 4 eller 5 mom., 33 ä 4 mom. andra stycket eller 35 & VTF;

I 32 ä 3 mom. föreskrivs för det fall att kör- kort tilldelas någon som förut innehar körkort av annat slag, att han efter anmaning skall återlämna det tidigare körkortet till den läns- styrelse som utfärdat det nya körkortet.

Enligt 32 ä 4 mom. skall, om duplettkörkort utställts på grund av att körkort förkommit och det förlorade körkortet kommit till rätta, ettdera kortet ofördröjligen återställas till läns- styrelsen.

När duplettkörkort utfärdas efter namnänd- ring skall enligt 32 5 5 mom. det tidigare ut- färdade körkortet överlämnas till länsstyrelsen.

Har återkallelse skett, åligger det enligt 33 ä 4 mom. andra stycket föraren att efter anma- ning överlämna körkortet till länsstyrelsen.

När beslut meddelats om omhändertagande av körkort, skall körkortsinnehavaren enligt 35 å tredje stycket efter anmaning överlämna körkortet till den som meddelat beslutet.

h) förhållande som anmälts enligt 80 & VTK:

]) Har körkort tilldelats någon, som förut innehar av annan länsstyrelse utfärdat körkort av annat slag, skall enligt 1 mom. underrättelse översändas till denna länsstyrelse med angivan- de av det nya körkortets bokstavsbeteckning och nummer samt dagen för dess utfärdande.

2) Har körkort återkallats och utfärdas där- efter nytt körkort av annan länsstyrelse än den, som meddelat återkallelsen, skall enligt 1 mom.

sistnämnda länsstyrelse underrättas på samma sätt. 3) Enligt 2 mom. skall domstol eller, när be- slut fattats av befattningshavare vid krigsmak- ten, denne sända avskrift av dom eller beslut med uppgift om körkortsnumret till den läns- styrelse som utfärdat körkortet, när körkortsin- nehavaren funnits skyldig till något av de brott som anges nedan under a—f. Motsvarande gäl- ler i fråga om strafföreläggande för åklagare (10 & strafföreläggandekungörelsen /1970: 60/) och beträffande ordningsföreläggande för riks- polisstyrelsen (12 & ordningsbotskungörelsen /1968:199/) samt när domstol meddelar dom eller beslut i mål vari lägre instans haft att sända avskrift. a. Brott mot lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott vilket begåtts vid förande av motordrivet fordon (personbil, lastbil, buss, motorcykel, traktor, motorredskap och moped), d. v. s. vårdslöshet i trafik, grov vårdslöshet i trafik, hinder i trafiken (brott mot 2 & trafikbrotts- lagen), olovlig körning, grov olovlig körning, åsidosättande av föreskrift (d.v.s. särskilt vill- kor) som meddelats vid utfärdande av kör- kort, tillåtande av olovlig körning,

rattfylleri,

rattonykterhet (brott mot 4 & 2 mom. trafik- brottslagen), smitning (brott mot 5 & trafikbrottslagen).

b. Annat brott vid förande av motordrivet fordon, d.v.s. i huvudsak brott mot VTF, med undantag för stannande eller uppställning av fordon vid vägkorsning, framför vägmärke, på eller före övergångsställe för gående eller inom eller nära särskild filmarkering (49 ä 2 mom. första stycket c—f), för parkering på vissa platser på väg (49 ä 3 mom.) och för brott mot lokal föreskrift enligt 61 5 1 mom. första styc- ket b) om parkering eller annan uppställning eller stannande av fordon; hit hör dock även andra brott som begåtts vid förande av mo- tordrivet fordon, t.ex. jakt från motorfordon.

c. Olovligt tillgrepp av motordrivet fordon. d. Fylleri och motsvarande berusning av an- nat än alkoholhaltiga drycker (16 kap. 15 9 och 21 kap. 15 & brottsbalken ).

e. Övergivande av post och onykterhet i tjänsten (21 kap. 13 och 14 55 brottsbalken) vid vars begående körkortsinnehavaren varit beru- sad, så att det framgått av hans åtbörder eller tal.

f. Under förutsättning att annan påföljd än böter ådömts vissa brott mot brottsbalken även om de inte begåtts vid förande av motorfordon, nämligen

mord (3 kap. 1 5), dråp (3 kap. 2 5), misshandel (3 kap. 5 5), grov misshandel (3 kap. 6 5), vållande till annans död (3 kap. 7 5), vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 &) framkallande av fara för annan (3 kap. 9 5), försök eller förberedelse till mord, dråp eller misshandel som ej är ringa, stämpling till mord, dråp eller grov misshandel och under- låtenhet att avslöja sådant brott (3 kap. 10 å), brott mot frihet eller frid enligt 4 kap., d.v.s. människorov, olaga frihetsberövande, försättande i nödläge. olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott, olaga intrång, ofredande, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar, försök, förberedelse eller stämpling till män- niskorov, olaga frihetsberövande eller för- sättande i nödläge, underlåtenhet att av- slöja sådant brott samt försök eller förbe- redelse till olaga tvång som är grovt, våldtäkt eller våldförande (6 kap. 1 €), frihetskränkande otukt (6 kap. 2 5), försök till våldtäkt eller våldförande (6 kap. 10 &) rån (8 kap. 5 5), grovt rån (8 kap. 6 5), försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån (8 kap. 12 å), allmänfarliga brott enligt 13 kap., d. v. s. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, allmänfarlig vårdslöshet, spridande av gift eller smitta, förgöring, vårdslöshet med gift eller smittämne, underlåtenhet att avvärja allmänfara. försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabo- tage, grovt sabotage, spridande av gift eller smitta eller förgöring. våld eller hot mot tjänsteman (17 kap. 1 5), förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 5), våld, hot eller förgripelse mot den som är eller varit kallad att biträda tjänsteman som avses i 17 kap. 1 och 2 55 (17 kap. 3 €), våldsamt motstånd (17 kap. 4 ä). 4) Enligt 2 mom. skall vidare allmän under- rätt underrätta länsstyrelsen, om åtal nedläggs eller den tilltalade frikänns i fall då interimis-

tisk återkallelse skett eller omhändertagande av körkortet beslutats.

5) 2 mom. föreskriver dessutom att den myn- dighet som har att förbereda talan mot förare skall underrätta länsstyrelsen, om förundersök- ning nedläggs eller beslut meddelas att åtal ej skall väckas i fall körkortet återkallats interi- mistiskt eller beslut om körkortets omhänderta- gande sänts till länsstyrelsen.

6) Enligt 3 mom. skall nykterhetsnämnd med angivande av körkortsnumret underrätta läns- styrelsen om nämnden beslutat ställa körkortsinnehavare under över-

vakning enligt 15 5 lagen om nykterhetsvård eller till annan länsstyrelse än den, som utfär-

dat körkortet, ingivit ansökan om att kör— kortsinnehavaren måtte intagas på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. När nyk- terhetsnämnd gör sådan framställning hos länsstyrelse, som utfärdat körkortet, skall körkortsnumret uppges i ansökningen. 7) Finner nykterhetsnämnd i fall då under- rättelseskyldighet enligt 6) inte föreligger att rätten för viss person att inneha körkort bör omprövas till följd av dennes alkoholmissbruk, skall nämnden enligt 3 mom. andra stycket sända meddelande därom med uppgift om kör- kortets nummer till länsstyrelsen.

8) 4 mom. behandlar turistkörkort som enligt förslag i avsnitt 3.14 inte vidare skall finnas.

i) annan omständighet, vars anmärkande anses erforderligt för kontrollen över kör- kortsinnehavare;

Hit hänförs bl. a.

1) Anmälan från länsläkare (förste stadslä- kare) enligt medicinalstyrelsens cirkulär nr 31 den 26 april 1965 angående anmälan till läns- läkare (förste stadsläkare) av vissa sjukdoms- tillstånd hos förare av motorfordon, luftfartyg m. m. Enligt cirkuläret bör, då läkare hos per- son som innehar eller kan antas inneha körkort upptäcker sjukdomar eller defekttillstånd av den art, att de uppenbarligen kan medföra synnerlig fara för trafiksäkerheten vid förande av motorfordon, anmälan härom ske till ve- derbörande länsläkare resp. förste stadsläkare. Enligt cirkuläret har läkaren själv att bedöma i vilka fall anmälan bör göras och bör därvid ge särskild akt på sjukdomstillstånd som med- för risk för mer eller mindre hastigt påkom- mande förlust av medvetandet m.fl. motoriska rubbningar samt psykiska abnormtillstånd.

Anmälan bör göras skriftligen. Länsläkare resp. förste stadsläkare har sedan att hos ve- derbörande länsstyrelse göra anmälan om för- hållandet på särskild blankett.

Till ledning vid bedömningen lämnas i cirku- läret exempel på avsedda sjukdomstillstånd.

2) Framställning från polismyndighet enligt

81 & VTK om denna finner anledning före-- komma till återkallelse av körkort m.m.

3) Icke författningsreglerade uppgifter, t.ex. anmälan från enskild.

Dessa omständigheter antecknas endast om länsstyrelsen anser anteckningen behövlig för kontrollen.

j) trafikkort med angivande av dess num- mer och dag för utfärdandet;

k) innehav av svenskt luftfartscertifikat eller certifikat som avses i 80 & luftfarts- kungörelsen eller av här i riket meddelat godkännande av utländskt luftfartscertifikat.

Anmälan rörande certifikat görs av luftfarts- styrelsen. Enligt 160 & luftfartskungörelsen (1961: 558) skall den länsstyrelse som utfärdat körkortet, om körkortsinnehavaren tillika inne- har luftfartscertifikat, meddela luftfartsstyrelsen om körkort för motorfordon återkallas eller om nykterhetsnämnd ställt körkortsinnehavaren un- der övervakning enligt lagen om nykterhetsvård eller till länsstyrelsen ingivit ansökan om intag- ning av honom på allmän vårdanstalt för al- koholmissbrukare eller om eljest förekommer förhållande som enligt länsstyrelsens mening bör föranleda att luftfartscertifikat återkallas.

Enligt 75 & VTK skall länsstyrelsen efter anteckning i registret ur detta avföra kör- kortsinnehavare, när denne av annan läns- styrelse tilldelats körkort av annat slag, samt förare som av annan länsstyrelse erhållit nytt körkort efter återkallelse. Körkortsin- nehavare skall vidare efter anteckning av- föras ur registret när tillförlitlig uppgift vunnits om att han avlidit eller när 90 år förflutit från hans födelse.

Enligt 33 5 8 mom. VTF skall beslut om återkallelse av körkort kungöras för po- lismyndigheterna liksom beslut varigenom återkallelse av körkort, efter anförda be- svär, upphävts eller ändrats eller varigenom föraren återfått körkort eller nytt körkort utfärdats för honom. I 79 & VTK föreskrivs att detta skall ske genom att sådant beslut av länsstyrelsen delges rikspolisstyrelsen som har att skyndsamt kungöra detsamma för polismyndigheterna. Delgivningen till rikspolisstyrelsen sker på en särskild blan- kett.

I 27 & 4 mom. YTF föreskrivs att läns- styrelsen skall antingen föra särskild för—

teckning över utfärdade trafikkort eller göra anteckning om dem i körkortsregistret. Hos samtliga länsstyrelser görs anteckning om trafikkorten på registerkorten i körkortsre— gistret.

Enligt 27 ä 4 mom. YTF skall nummer på trafikkortet samt dagen för dess utfär- dande antecknas i körkortsregistret (eller i förteckningen över trafikkort, om sådan förs). Enligt 5 mom. samma paragraf skall här även antecknas beslut varigenom tra— fikkort återkallats. Beslut om återkallelse skall enligt 44 & tredje stycket YTF delges den som avses med beslutet. Föreskrift om anteckning i registret av sådan delgivning saknas emellertid.

Registren har med tiden blivit alltmer omfattande. Antalet körkortsinnehavare be- räknas i början av år 1968 ha uppgått till omkring 3,2 milj. Registerkortens antal tor- de emellertid vara avsevärt större. Av upp— gifter som erhållits från länsstyrelserna framgår att det sammanlagda antalet regis- terkort för bil, motorcykel och traktor upp- gick till drygt 3,6 milj. vid samma tid. An- talet trafikkort vid nyssnämnda tidpunkt har beräknats till omkring 230000 medan antalet registrerade innehav uppgår till ca 250 000.

Den främsta anledningen till att register- korten överstiger antalet gällande körkort är att registerkort för avlidna i allmänhet inte utsorteras. Registerkort beträffande kör- kortsinnehavare som fyllt 90 år tas enligt uppgift bort ur registret antingen vid full- ständig genomgång av detta eller allt efter- som de påträffas i samband med annat re— gistreringsarbete. Detta innebär att vissa länsstyrelser fortfarande kan ha kvar regis— terkort beträffande personer som fyllt 90 år. Dubbla registerkort torde vidare före- komma i viss omfattning, t.ex. därför att vissa länsstyrelser vid utfärdande av kör- kort för högre behörighet eller av nytt kör- kort efter återkallelse lagt upp ett nytt re- gisterkort men sparat det gamla och häftat det vid det nya registerkortet.

4.4 Nuvarande organisation och arbetsbe- lastning m.m.

Handläggning och registrering av körkorts- ärenden sker inom planeringssektionen på länsstyrelsens landskansli. Chef för lands- kansliet är landssekreteraren och för plane- ringssektionen en förste länsassessor. Före- dragningsskyldighet och beslutandefunktion fördelas enligt arbetsordning som fastställs av länsstyrelsen med ledning av en normal- arbetsordning. Denna fördelning kan dock vara mycket olika på skilda länsstyrelser beroende på arbetets omfattning och andra omständigheter. Utfärdande av körkort första gången är enmansärende och beslut fattas i allmänhet av tjänsteman i lands- kanslistkarriären — förste länsassistent, länsassistent, förste landskanslist eller lands- kanslist.

Vid ansökan om nytt körkort efter åter- kallelse eller vid begäran om förhandsbe- sked eller vid omprövning av körkortsinne- hav handläggs ärendet av både föredragan- de och beslutande, båda i allmänhet juris- ter. Som föredragande tjänstgör vanligen länsassessor, förste länsnotarie eller länsno- tarie. Beslutande är i allmänhet sektions- chefen eller länsassessor. I några län är landssekreteraren eller dennes ställföreträ- dare beslutande. Det förekommer även att beslut fattas av landshövdingen.

Arbetet i övrigt —— diarieföring, bered- ning, utskrift, registrering och expediering — utförs i allmänhet av kansliskrivare och kontorsbiträden; dock att beredning i åter- kallelseärenden i stor utsträckning utförs av mer kvalificerad personal.

Med hänsyn till att en stor del av per- sonalen, särskilt de mera kvalificerade tjäns- temännen, använder endast en del av sin ar— betstid åt körkortsärenden är det svårt att exakt beräkna hur stor personal som är sysselsatt med körkortsärenden. På grund— val av de svar som erhållits på en hos samt- liga länsstyrelser den 12 september 1968 gjord förfrågan kan emellertid den arbets- styrka som under år 1968 beräknades syssel- satt med körkortsärenden uppskattas mot- svara 164 heltidsanställda tjänstemän, varav

81 handlade ärenden angående utfärdande av körkort och trafikkort, 73 ärenden an— gående omprövning av körkortsinnehav samt 10 övriga ärenden såsom utfärdande av registerutdrag o.d. I angivna tal ingår inte kassapersonal från landskontoret, inte heller andel i administration eller vaktmäs- tare, städning e. d. I avrundade tal beräknas beträffande utfärdande av körkort 5 perso- ner sysselsatta med diarieföring, 17 med be- redning, 3 med föredragning, 8 med beslut, 19 med utskrift, 10 med registreringsupp- gifter, 6 med expediering och 13 med övriga uppgifter såsom besvarande av telefonför- frågningar m.m. I fråga om ärenden angå— ende omprövning av körkortsinnehav be— räknas en arbetsstyrka motsvarande 9 hel- tidsanställda personer sysselsatta med dia- rieföring, 17 med beredning, 6 med före- dragning, 4 med beslut, 14 med utskrift, 3 med expediering, 13 med registreringsupp- gifter och 7 med övriga uppgifter. Beträf- fande övriga ärenden beräknas 4 personer sysselsatta med utfärdande av registerutdrag och 6 med besvarande av telefonförfråg- ningar, huvudsakligen avseende uppgifter ur registret.

Det sammanlagda antalet under år 1968 diarieförda kör- och trafikkortsärenden ut- gjorde enligt uppgifter som länsstyrelserna lämnat till civildepartementet 56 026. I detta antal ingår enligt gällande diarieplan ären- den angående omprövning av körkortsinne- hav, ansökningar som fordrar särskild ut- redning såsom ansökan om förhandsbesked, återfående av körkort eller erhållande av nytt körkort efter återkallelse samt vissa andra ärenden, särskilt besvärsärenden.

Enligt uppgift från länsstyrelserna med- delas under första halvåret 1968 3 296 för- handsbesked vilket bör motsvara 6000— 7 000 under hela året. Från länsstyrelserna har vidare inhämtats att under tvåmåna- dersperioden oktober—november 1968 in- kom 1 158 beslut om omhändertagande av körkort, närmare 37 000 uppgifter angåen- de belastningar, varav 7181 domar, 7 684 strafförelägganden, 21 352 ordningsföreläg- ganden samt 511 uppgifter från nykterhets- nämnd, polismyndighet och länsläkare m. fl.

Av domarna diariefördes, d.v.s. upptogs till saklig prövning, 2832, av strafföreläg- gandena 1 819 och av ordningsföreläggan- dena 1 226. Så gott som samtliga uppgifter från nykterhetsnämnd etc. torde ha diarie- förts.

Under förutsättning att ifrågavarande uppgifter kan anses representativa för hela året innebär detta att till länsstyrelserna un- der år 1968 inkom över 220000 uppgifter angående belastningar samt att drygt 38 000 av dessa föranledde närmare undersökning och utredning. Under år 1968 återkallades 9102 körkort. Varning meddelades under samma år i 7869 falll. Detta innebär att närmare hälften av de upptagna ärendena föranledde åtgärd.

Under ovan angivna tvåmånadersperiod utfärdades sammanlagt närmare 8700 re- gisterutdrag av länsstyrelserna. Huvuddelen av dessa, över 6000, beställdes av åklagar— myndighet medan domstolar och polismyn- dighet rekvirerade endast omkring 700 var- dera. Antalet telefonförfrågningar beträf- fande registrerade förhållanden utgjorde un- der samma tid närmare 23 000, varav över 16 000 från polisen. Man torde således kun- na räkna med att länsstyrelserna årligen ut- färdar omkring 50000 registerutdrag och besvarar närmare 140000 telefonförfråg- ningar beträffande registrets innehåll, varav inemot 100000 från polisen. Härtill kom- mer ett okänt antal besök vid registret. I viss omfattning förekommer också att poli- sen besöker registret vid tider när någon personal inte finns där.

4.5 Förhållanden i några andra länder

Följande framställning bygger på uppgifter som under hösten 1968 inhämtats från Danmark, Finland, Norge, Belgien, Frank- rike, Italien, Nederländerna, Polen, Schweiz, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Förbunds- republiken Tyskland, Österrike, Förenta Staterna, Japan och Kanada.

I alla de länder som tillfrågats förekom-

1 Enligt Motormännens Helnykterhetsför- bunds statistik, som bygger på uppgifter från länsstyrelserna.

mer någon form av körkortsregistrering. Central registrering av samtliga körkort sker endast i Frankrike och Japan. I Fören- ta Staterna och Kanada finns dock ett cen- tralt register i varje delstat eller provins. I Danmark, Finland, Italien och Storbritan- nien föreligger förslag om införande av centralt körkortsregister.

Flera länder, såsom Belgien, Danmark, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, har ett centralt register över tra- fikförseelser, återkallelser av körkort e.d. I Förenta Staterna finns ett liknande re- gister för hela landet, the National Driver Register.

I flera länder används ADB-teknik för re- gisterföringen. Så är fallet i t.ex. Belgien, Japan, Norge, Kanada och många delstater i Förenta Staterna. I ett antal andra länder överväger man att övergå till ADB-teknik. Detta är förhållandet i Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbri- tannien, Tjeckoslovakien, Förbundsrepubli- ken Tyskland och Österrike.

Samordning mellan ett centralt körkorts- register och andra centrala register såsom befolkningsregister eller bilregister förekom- mer endast i vissa delstater i Förenta Sta- terna, där bilregister och körkortsregister och någonstädes även beskattningsregister placerats på samma datamaskin.

I det följande lämnas en redogörelse för körkortsregistreringen i några av de länder som tillfrågats.

4.5.1. Finland

Körkort utfärdas av polismyndighet som även för körkortsregister. I körkortsregistret antecknas bl. a. trafikbrott och trafikförseel- ser. Central registrering eller samordning med andra register förekommer inte. Infö- rande av centralt körkortsregister på ADB- basis övervägs f.n.

4.5.2. Danmark

I landet finns 86 registreringsdistrikt, vilka till stor del sammanfaller med polisdistrik— ten. I varje distrikt finns ett körkortskontor, som är underställt polismästaren men i praktiken arbetar mycket självständigt. Vid

detta handläggs körkortsärenden och ären- den angående registrering av motorfordon. Körkort utfärdas enligt huvudregeln av kör- kortskontoret i det distrikt där sökanden har sin hemvist. Före utfärdandet sker en kon- troll med riksregistraturen i Köpenhamn. I detta register antecknas varje återkallelse av körkort genom dom eller administrativt be- slut, varje avslag på ansökan om körkort samt vissa andra uppgifter av betydelse för bedömande av en persons lämplighet som förare. En genomslagskopia av körkortet används som registerkort och förvaras i kortkartotek hos körkortskontoret.

Man överväger att införa ett centralt re- gister på ADB-basis över samtliga körkort i landet. Det centrala registret skall ersätta de lokala registren. Körkorten skall dock alltjämt utfärdas och utskrivas av körkorts- kontoren.

4.5.3. Norge

Körkort utfärdas och registreras enligt hu- vudregeln hos polismyndigheten i sökandens hemort. I landet finns 51 polisdistrikt. Det har emellertid även upprättats ett centralt register över återkallade körkort. Registret som är baserat på ADB förs vid Vegdirekto- ratet som sorterar under Samferdseldeparte- mentet. Uppgift om indragning av körkort tillställs Vegdirektoratet av polismästaren i det distrikt där körkortet utfärdats. Före ut- färdande av körkort kontrollerar polismyn- digheten bl.a. med registret över återkalla- de körkort om något hinder mot utfärdande av körkort föreligger.

4.5.4. Förbundsrepubliken Tyskland

Landet är indelat i omkring 600 registre- ringsdistrikt. Den lokala registreringsmyn- digheten ingår organisatoriskt i kommunal- förvaltningen. Körkorten utfärdas av och registreras hos dessa myndigheter. Ett för förbundsrepubliken centralt register förs över avslag på ansökan om körkort, åter- kallelser av körkort, körförbud och domar i trafikmål. Från och med år 1969 införs även trafikförseelser i detta register. Det centrala registret förs ännu manuellt men en övergång till ADB är planerad i sam-

band med att personnummer införs. Regist- reringsmyndigheterna lämnar uppgifter till det centrala registret på särskilda blanket- ter. Före utfärdande av körkort inhämtar även registreringsmyndigheten uppgift om sökanden från det centrala registret. Detta meddelar även registreringsmyndigheten när en person dömts för minst tre trafikförse— elser.

4.5 .5 Frankrike Utfärdande och registrering av körkort sker regionalt hos prefekturerna i vart och ett av de 95 departementen. Det förekommer emel- lertid även ett centralt körkortsregister. Det- ta omfattar huvudsakligen endast datum för utfärdande, körkortets nummer och typ av körkort. Man överväger att inrätta ett ADB- baserat centralt register i vilket skall ingå uppgifter om belastningar av olika slag.

4.5.6 Storbritannien Körkort utfärdas och registreras av 183 10- kala myndigheter (County Councils och County Borough Councils). Något centralt register finns f.n. inte. Nyligen har emellertid förslag framlagts om ett centralt ADB-baserat register över samtliga körkortsinnehavare. Det centrala registret föreslås omfatta bl.a. alla trafik- förseelser. Uppgifterna kommer att sparas i tre år utom beträffande rattfylleri och rattonykterhet, i vilka fall lagringstiden blir tio år. I övrigt kommer registret att inne- hålla en rad detaljerade uppgifter av bety- delse i körkortshänseende.

4.5.7 Förenta Staterna Som tidigare nämnts förekommer någon form av central registrering av körkort i alla amerikanska delstater. Olika system tilläm- pas i skilda delstater. Körkortsärenden handläggs som regel vid lokala registreringskontor. I de flesta del- staterna finns det centrala registret hos den centrala polismyndigheten, ”the State High- way Patrol” eller motorfordonsdepartemen- tet. Kommunikationen mellan det centrala registret och den lokala polismyndigheten, körkortsmyndigheten m.fl. upprätthålls

med telefon, radio och/eller teleprinter. I några stater har hos de lokala myndighe- terna installerats bildskärmar, vilka möjlig- gör omedelbar avläsning av data från det centrala registret. Samordning mellan bil- och körkortsregister förekommer i viss ut- sträckning. Polisen har i sådana fall möj- lighet att vid kontroller omedelbart erhålla samtidiga uppgifter om såväl föraren som fordonet.

I de delstater som tillämpar ADB-teknik förekommer i regel s.k. point system eller pricksystem. Systemet innebär att varje be- lastning i form av domar o.d. som regist- reras i datamaskinen renderar föraren ett visst antal prickar. När föraren belastats med ett givet prickantal underrättas kör- kortsmyndigheten automatiskt. Myndighe- ten har sedan att pröva frågan om någon åtgärd skall vidtas med körkortet. Systemet är i varje fall i någon stat kombinerat med att varning automatiskt meddelas efter visst antal uppnådda prickar.

För att förhindra att en person, som t. ex. fått sitt körkort återkallat i en delstat, utan vidare erhåller nytt körkort i en annan del- stat inrättades år 1961 ett centralt register för hela landet, the National Driver Regis- ter. Detta register som är baserat på ADB erhåller fortlöpande uppgifter från samtliga delstater om avslag på ansökningar om kör- kort och andra beslut rörande körkorts gil- tighet. Vid utfärdande av nya körkort kon- trolleras genom förfrågan till det centrala registret om sökanden tidigare fått avslag på ansökan om körkort i annan delstat eller fått körkortet återkallat. Uppgifter till och från det centrala registret utväxlas i regel på hålkort eller magnetband.

4.5.8. Kanada

Utfärdande och återkallelse av körkort är en provinsiell angelägenhet. Var och en av provinserna har därför sitt centrala register. Något centralt register för hela landet finns inte.

Registren i samtliga provinser är basera- de på ADB. Systemen är emellertid något olika utformade i skilda provinser. Det vanligaste tillvägagångssättet vid utfärdan-

de av körkort synes vara att sökanden an- söker om körkort hos en lokal registre- ringsmyndighet. Denna överför erforderliga uppgifter via hålkort eller annorledes till det centrala registret. I detta sker en auto- matisk kontroll av att hinder mot utfärdan- de av körkort inte föreligger. Körkortet skrivs sedan ut datamaskinellt och sänds till sökanden.

4.5.9. Japan

I Japan finns sedan år 1966 ett centralt re- gister över samtliga körkort i landet. Sedan oktober 1968 registreras även alla trafikför- seelser i detta register. ADB-teknik tilläm- pas vid registreringen.

Utfärdande och registrering av körkort handhas av regional myndighet i det distrikt där vederbörande är bosatt. Vid utfärdande av körkort meddelas data via teleprinter till det centrala registret. Detta innehåller för- utom alla data som behövs om körkortet även uppgift om trafikförseelser och trafik- olyckor. Point system kommer att införas under år 1969. Någon samordning med andra register förekommer inte.

4.6 Enkät rörande behovet av uppgifter ur körkortsregistret

Körkortsregistret är i första hand en för- teckning över utfärdade körkort. För att kunna bedöma vilka uppgifter som därut- över kan behövas i registret har en enkät gjorts hos tänkbara avnämare av sådana uppgifter]. Svaren på de båda enkätfrågor som tog sikte på registrets innehåll kan sammanfattas enligt följande.

De båda frågorna löd: ]. Vilka uppgifter önskar Ni tillgång till ur ett centralt körkortsregister?

2. För vilket ändamål önskar Ni dessa uppgifter?

Rikspolisstyrelsen

]. a) Fullständigt namn — för kvinna även hennes namn som ogift — samt natio— nalitetsbeteckning för utlänning

b) Personnummer

c) Kyrkobokföringsadress

e) Slag av körkort — mc, bil etc.

f) Datum för körkortets utfärdande

g) Särskilda villkor som kan ha medde- lats vid utfärdandet

h) Om duplettkörkort utfärdats och da- tum därför

i) Om tidigare körkortet inte återställts

j) Datum för anmälan om förlust av kör- kort

k) Om förlorat körkort kommit till rätta ]) Datum för beslut om omhändertagan- de, varning och återkallelse samt datum för delgivning av sådant beslut

m) Sjukdom eller lyte som kan göra ve- derbörande olämplig som körkortsinneha- vare

n) Sprit- och narkotikamissbruk 0) Dom eller beslut i övrigt som skall an- tecknas i körkortsregistret

2. Polisen har behov av uppgifter ur ett centralt körkortsregister dels för den yttre tjänsten, främst trafikövervakning, dels i den utredande verksamheten, främst vid tra- fikolyckor, rattfyllerier och annan spanings- verksamhet, dels vid handläggning av polis- myndighetsärenden, bl.a. utfärdande av lämplighetsintyg och andra intyg och till- stånd. Vid trafikkontroll eller annan tra- fikövervakning skall kunna kontrolleras om förare, som inte kan förete körkort, innehar sådant. Detsamma gäller vid misstanke att körkortet är förfalskat eller återkallat men inte återlämnat. F.n. har polisen stora svå- righeter att vid trafikkontroller kontrollera körkortets giltighet på annat sätt än genom att undersöka om det förekommer i förteck- ningen över återkallade körkort.

Riksåklagaren

1. Uppgifter om aktuella beslut av kör- kortsmyndighet. Uppgifter angående belast-

1 Uppgifter har inte inhämtats från länssty— relserna. Anledningen härtill är främst att länsstyrelserna förutsätts få omedelbar till- gång till i stort sett samma information som i dag finns i körkortsregistren samt att frå- gan om omprövning av körkortsinnehav, bl.a. vilket underlag som behövs i sådana ärenden, är föremål för utredning av trafik- målskommittén. Visst samråd har dock ägt rum med länsstyrelserna i annan ordning.

ningar torde i framtiden kunna erhållas från rättsväsendets informationssystem.

2. Utdrag rekvireras regelmässigt inte om strafföreläggande utfärdas. Om målet går till domstol rekvireras däremot i allmänhet utdrag. Enligt överenskommelse mellan åklagarmyndigheten i Stockholm och råd— husrätten rekvireras utdrag för de fem se- naste åren. Riksåklagaren ifrågasätter om utdrag är erforderligt i alla fall.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare

1. Datum för utfärdande, körkortsnum- mer, belastningar och eventuella indrag— ningar.

2. För bedömning av påföljdsfrågan bl. a. i mål rörande förseelser mot VTF, trafik- brottslagen och trafikförsäkringslagen samt för domstolarna åliggande underrättelseskyl- dighet enligt VTK.

Statens trafiksäkerhetsverk

1. Samtliga belastningar samt beslut om varning och återkallelse beträffande kör- kortsinnehavare som är godkänd som före- ståndare, lärare eller instruktör vid trafik- skola. Verket önskar fortlöpande informa- tion om uppgifter som införs i registret be- träffande sådan personal.

2. Verket har övertagit de uppgifter i frå- ga om godkännande av trafikskolepersonal som tidigare åvilade länsstyrelserna.

Statens trafiksäkerhetsråd

1. Namn, folkbokföringsnummer, kör- kortsnummer, tidpunkt för körkortets ut- färdande, civilstånd, yrke, aktuell adress, olycksbelastning, straff eller påföljd.

2. Kan komma till användning vid enkät- och andra undersökningar av den mänskliga faktorn i trafiken. Civilstånd och yrke är av intresse vid uppdelning på förarkatego— ner.

Socialstyrelsen

1. Frekvensen av trafikolyckor beträffan- de personer som varit föremål för utredning i styrelsen.

2. Uppföljning av hur de personer som

erhållit körkort först efter socialstyrelsens prövning klarat sig i trafiken..

Statistiska centralbyrån

l. Personnummer, körkortstyp, datum för utfärdande, uppgift om hur körkortet för- värvats, t.ex. i militärtjänst, särskilda Vill- kor, trafikförseelser med angivande av art, datum och åtgärder, samt återkallelse av körkort med angivande av datum, orsak m.m.

2. Statistiska bearbetningar för t.ex. tra- fiksäkerhetsfrågor, samhällsplanering, mark- nadsplanering etc.

Luftfartsverket

Inga uppgifter behöver infordras. Verket synes dock förutsätta att länsstyrelserna allt- fort skall underrätta verket vid återkallelse av körkort enligt 160 & luftfartskungörelsen. Domstolarna påstås nämligen inte alltid iakttaga sin underrättelseskyldighet enligt 159 & luftfartskungörelsen.

Värn pl iktsverket

1. Vilka manliga personer i åldern 18— 47 år som har körkort samt uppgift om återkallelse för denna kategori.

2. För att rätt kunna utnyttja personalen. Verket uppger sig svara för delgivning till andra organ inom krigsmakten.

Generallullstyrelsen

1. Uppgifter om körkortsinnehavarens namn, hemort och personnummer, körkor- tets nummer och utfärdandedag, särskilda villkor, namnändringar, återkallelser och belastningar.

2. För tullverkets brottsbekämpande verk- samhet samt för legitimationskontroll.

Televerket

1. Trafikförseelser av allvarlig art. 2. Vid rekrytering av bilförare.

Statens järnvägar

1. Körkortsnummer samt grunderna för återkallelsebeslut och varningar. 2. För prövning av lämplighet för tjänst-

göring i säkerhetstjänsten samt för eventuell kontroll vid nyanställning.

Transportnämnden

]. Samtliga de belastningar som f. n. finns i körkortsregistren.

2. För att kunna företa den prövning som fordras enligt 3 & kungörelsen (1951: 491) angående vissa transporter till eller från ut— landet med motorfordon m.m.

Arbetsgruppen för utredning om legitima- tionshandlingar

1. Namn, personnummer m.m. Beskriv- ning av fotots utseende.

2. Legitimationskontroll vid utbetalning o.d. från post och banker samt vid betal- ning med check.

F Örsäkrin gsb ol aget A nsvar

1. Uppgift om helnykterhet (framgår av läkarintyget), personnummer, namn, adress, civilstånd och om möjligt telefonnummer.

2. För att kunna nå en selekterad mark- nad.

Motorbranschens Riksförbund

1.Personnummer, namn och eventuellt körkortsålder.

2. För kontroll av körkortsinnehav hos personal och vissa spekulanter samt möjli- gen för direktreklam.

Motororganisationernas Samarbetsdelega- tion

1. Allvarligare trafikförseelser.

2. För utdelande av trafiksäkerhetsbelö- ningar för "hänsynsfull och omdömesgill körning”. Detta bedöms som ett ej oväsent- ligt bidrag att höja trafiksäkerheten.

AB Storstockholms Lokaltrafik

1. 74 & a)—j) VTK.

2. Vid kontroll i samband med nyanställ- ning o.d. samt för att få kännedom om be- fattningshavare efter anställningens början förlorar sitt körkort.

Svenska A rbetsgivarefören ingen

]. Uppgifter som belyser förarens lämp- lighet såsom brott mot VTF, YTF m.m.

2. a) I samband med intagning till yrkes- utbildning hinner lämplighetsintyg för tra- fikkort ofta inte anskaffas i tid till intag- ningsprövningen.

b) Vid anställning av förarpersonal.

Sveriges Biluthyrares Riksförbund

]. Körkortsnummer, födelsedatum, utfär- dandedatum, fullständigt namn och aktuell adress.

2. Kontroll om kunden glömt eller tappat sitt körkort.

Sveriges Läkarförbund

1. Rattonykterhet, vårdslöshet i trafik och grövre trafikbrott.

2. Vid sådan medicinsk prövning av lämpligheten att inneha körkort, speciellt vid psykiska sjukdomar, som företas av länslä- kare eller psykiatrisk expertis.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation

1. I stort sett samma uppgifter som poli- sen behöver för yttrande över ansökningar om tillstånd till yrkesmässig trafik.

2. För erhållande av taxiförarlicens, lämplighetskontroll vid nyanställning samt för utmärkelse för skade- och prickfri kör- ning.

Sveriges Trafikskolors Riksförbund

]. Namn, olycksbelastning, trafikförseel- ser, återkallelse av körkort, orsak till åter- kallelsen m.m.

2. För att kunna följa upp resultatet av olika utbildningsmetoder vid utbildning av personer som fått körkortet återkallat samt vid antagande av aspiranter för utbildning till trafikpedagoger.

S kadeförsäkringsbolagens Service Aktiebolag

1. Uppgifter som möjliggör kontroll av körkortsinnehav och eventuella särskilda fö- reskrifter.

2. För att vid skadereglering kunna kon- trollera om föraren innehade körkort vid olyckstillfället. Uppgifterna skulle också kunna användas vid riskgranskningsarbete.

4.7. Rättsväsendets informationssystem (RI)

Ett stort antal av de belastningsuppgifter som f. n. registreras i körkortsregistren finns också upptagna i andra register, framför allt allmänna kriminalregistret, polisregister och det hos kontrollstyrelsen förda särskilda straffregistret rörande fylleri och vissa and- ra brott.1

Vissa trafikbrott, såsom grov vårdslöshet i trafik, grov olovlig körning och rattfylleri, föranleder ofta frihetsstraff eller annan på- följd som medför att anteckning skall ske i det allmänna kriminalregistret. De brotts- balksbrott som enligt 80 ä 2 mom. VTK skall antecknas i körkortsregistret om kör- kortsinnehavare döms till annan påföljd än böter för dem torde i sådana fall alltid an- tecknas också i allmänna kriminalregistret.

I ännu större omfattning innehåller po- lisregistren anteckningar om brott och för— seelser som också återfinns i körkortsre- gister. I polisregister (rikspolisstyrelsens personregister) antecknas t. ex. alla som ådömts påföljd eller genom godkänt straff- föreläggande bötfällts för brott mot brotts- balken, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning, rattfylleri, rattonykterhet eller olovligt avvikande från olycksplats. Dess- utom antecknas där alla andra domar och strafförelägganden om påföljden är dags- böter, lägst 25, eller normerade böter, lägst 1 000 kr., eller om annan påföljd än böter ådömts. Detta innebär att endast en del, om än kvantitativt den större delen, av de tra- fikförseelser som skall antecknas i körkorts- register saknas i polisregistret. Huvudsakli- gen torde detta gälla trafikförseelser som in- te föranleder högre straff än 25 dagsböter.

Kontrollstyrelsens särskilda straffregister innehåller bl. a. uppgifter om domar för fyl- leri och om beslut att ställa någon under övervakning enligt lagen om nykterhetsvård eller om tvångsintagning på allmän vård- anstalt för alkoholmissbrukare. Fyllerido- mar och övervakningsbeslut antecknas ock- så i körkortsregister. I fråga om fylleri och övervakning föreligger alltså fullständig överensstämmelse mellan kontrollstyrelsens register och körkortsregister. En olikhet

mellan de båda registren föreligger dock så— tillvida att kontrollstyrelsens register inne- håller fylleristraff endast i fall då berus- ningen skett med alkoholhaltiga drycker, medan anteckning i körkortsregister skall göras oavsett vilket berusningsmedel som använts. Om länsstyrelse som utfärdat kör- kort för viss person beslutar om tvångsin- tagning av denne på allmän vårdanstalt tor- de detta vanligen antecknas i körkortsregist- ret, ehuru uttrycklig föreskrift därom sak- nas, varför i praktiken de båda registren torde stämma överens i detta hänseende. I kontrollstyrelsens register saknas däremot de anteckningar som skall göras i körkortsre- gistret när nykterhetsnämnd gjort ansökan om att körkortsinnehavaren skall intas på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Fylleristraffutredningen har i sitt betän- kande "Bot eller böter” (SOU 1968: 55) fö- reslagit att straffet för fylleri skall avskaf- fas. I stället skall den som anträffas så be- rusad att han bedöms vara i behov av ome- delbar vård omhändertas och föras till sär- skild klinik eller, om så ej kan ske, till lokal för förvaring av berusade. Sådant omhän- dertagande föreslås ske vare sig alkoholhal- tiga drycker eller annat besrusningsmedel använts. Förslaget innebär inte att fylleri el- ler förseelse mot andra stycket i 16 kap. 15 5 resp. 21 kap. 15 & brottsbalken— som avser det förhållande att ruset orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker —- undan- dras körkortsmyndigheternas prövning. Fyl- leristraffutredningen förordar att de rätts- verkningar som nu knyts till straff för så- dan förseelse i fortsättningen i stället hän- förs till omhändertagande för berusning. För att länsstyrelserna skall få kännedom om sådant omhändertagande föreslås att ve- derbörande polisbefäl så snart som möjligt efter det att någon, som veterligen innehar körkort, blivit omhändertagen skall anmäla detta till länsstyrelsen. Fylleristraffutred— ningen förordar vidare att omhändertagande skall anmälas till kontrollstyrelsens särskilda

1 Se lagen (1963: 197) om allmänt krirninalre- gister, lagen (1965: 94) om polisregister samt kungörelsen (19551513) om särskilt straff- register rörande fylleri och vissa andra brott.

straffregister. Förslaget innebär att beslut om omhändertagande skall ersätta fylleri- dom när det gäller körkortet. Om förslaget antas, kan alltså vad som nyss sagts om fyl- leriförseelser i stället tillämpas på omhän- dertaganden för berusning.

Arbete pågår f.n. för att skapa ett stort informationssystem, rättsväsendets informa- tionssystem (RI), med huvudsyfte att för- enkla och förbättra informationsutbytet in- om och mellan rättsväsendets myndigheter samt andra myndigheter som behöver upp- gifter från rättsväsendet. I RI skall ingå bl.a. allmänna kriminalregistret, rikspolis- styrelsens personregister, vilket byggs ut för att delvis kunna ersätta de register som förs hos andra polismyndigheter, och kontroll- styrelsens särskilda straffregister.

RI bygger till stor del på ADB-teknik. I RI ingår flera olika register angående brott och personer som begått brott. Varje upp- gift kommer dock att lagras endast på ett ställe även om den behövs i flera register. I praktiken blir det endast reglerna för ut- lämnande av uppgifter som skiljer de olika registren åt. I RI kommer alltså att finnas uppgifter om alla de förhållanden som en- ligt vad nyss framhållits nu finns både i körkortsregistret och de andra registren.

System för brottmålsprocessen är f.n. un- der uppbyggnad inom RI. Flera rutiner är redan i bruk, bl.a. en ordningsbotsrutin som avser en stor mängd förhållanden vilka föranleder anteckning i körkortsregistren. Beträffande utvecklingen av andra rutiner som berör dessa register kan följande näm- nas.

En ADB-rutin för strafföreläggande togs i bruk på försök i oktober 1969. Den om- fattar hela landet fr. o. m. den 1 april 19701. Ett försök med databehandling av domar i brottmål påbörjades den 1 juni 1969 vid ett antal underrätter2. ADB-rutiner för do- mar i brottmål beräknas vara i bruk i hela landet någon gång under år 1970. Systemen för ordningsföreläggande, strafföreläggande och domar i brottmål integreras samma år. Under detta år beräknas kriminalregistret och rikspolisstyrelsens personregister kunna samordnas i tekniskt avseende. Utdrag ur

dessa register skall framställas maskinellt när den tekniska samordningen avslutats. I slutet av år 1970 beräknas systemen för ordningsföreläggande, strafföreläggande och domar i brottmål göra det möjligt att maski- nellt framställa meddelanden för en rad oli- ka ändamål, t.ex. för kontrollstyrelsens straffregister. De data som ingår i dessa meddelanden (maskinellt framställda regis- termeddelanden) sparas på maskinläsbart medium för successiv uppbyggnad av and- ra registersystem.

RI innebär således inte bara att uppgif- terna i de olika registren förs samman. Det betyder också en avsevärd lindring i upp- giftslämnarnas besvär med lämnande av uppgifter åt olika håll, vilket som framgått påverkar sättet för uppgiftslämnande till körkortsregistret. Avsikten är nämligen att uppgift skall behöva lämnas endast till RI, som på maskinell väg därefter framställer alla de besked som skall lämnas till olika instanser och sänder dem dit. Även uppgift till körkortsregistret skall följaktligen kom- ma via RI beträffande domar, strafföreläg- ganden och ordningsförelägganden.

4.8 Kritik mot de nuvarande körkortsregist- ren och tidigare förslag

1945 års trafiksäkerhetskommitté (SOU 1948: 20) fastslog som en väsentlig brist i det rådande systemet att polismyndighet el- ler nykterhetsvårdande myndigheter knap- past hade möjligheter att mot en persons bestridande få reda på om han hade kör- kort. Olägenheterna härav skulle bortfalla om körkortsgivningen centraliserades. Po- lis— och andra myndigheter skulle då ome- delbart från den centrala körkortsmyndig— heten kunna få önskade besked. Kommittén föreslog inrättande av en central myndighet, benämnd trafiksäkerhetsstyrelsen, för utfär- dande och återkallelse av körkort. Denna myndighet skulle även föra ett centralt kör-

1 Kungörelsen (1969: 506) om försöksverksam- het beträffande automatisk databehandling av strafföreläggande. ? Lagen ( 1969:101 ) om ändring i rättegångs— balken samt kungörelsen ( 1969:102 ) om ikraftträdande av denna.

kortsregister. Bland övriga fördelar med ett centralt register nämndes att man fick stör- re möjlighet till fortlöpande forskning rö- rande olika gruppers relativa farlighet i trafiken, till orsaksanalys rörande trafik- olyckorna och till en bättre kontroll av att sinnessjuka och alkoholister inte betroddes med körkort.

1944 års trafikförfattningssakkunniga (SOU 1948: 34) ansåg att den främsta för- delen med en centralisering låg i de ökade kontrollmöjligheterna, men att dessa kunde vinnas utan en så genomgripande åtgärd som centralisering av körkortsärendena. De sakkunniga förordade i stället ett centralt körkortsregister med karaktär av sökregis- ter. Med ledning av detta skulle närmare uppgifter kunna erhållas i länsstyrelsernas körkortsregister. Det centrala registret skulle endast innehålla medborgarnummer och namn samt länsbokstav och nummer för ut- färdat körkort. För genomförande av ett sådant system måste emellertid förutsättas att länsstyrelsernas körkortsregister gallrats och kompletterats med medborgarnummer (personnummer).

I prop. 1951: 30 uttalade departements- chefen, att även enligt hans uppfattning skäl fanns som talade för inrättande av ett cen- tralt körkortsregister. Frågan härom borde dock ej upptas i de sammanhang, som eljest behandlades i propositionen. Klart syntes emellertid vara, att inrättandet av ett så- dant register skulle i hög grad underlättas, om körkortsregistren kompletterades med uppgifter om körkortsinnehavarnas identi- tetsbeteckningar i folkbokföringenl.

Även 1949 års trafiknykterhetsutredning (SOU 1953: 20) framhöll att tillkomsten av ett centralt körkortsregister skulle innebära betydande fördelar.

1953 års trafiksäkerhetsutredning (SOU 1957: 18) ansåg att ett centralt sökregister skulle förbättra möjligheterna att spåra upp olämpliga förare men avstyrkte likväl ett så- dant register därför att det skulle bli så stort och svårbemästrat. Utredningen föreslog i stället att körkortsinnehav skulle markeras i länsbyråernas för folkbokföring tryckande register. Markeringen skulle tjäna som upp-

lysning om att vederbörande erhållit kör- kort och om den körkortsmyndighet från vilken närmare upplysningar kunde erhållas. Registreringen skulle tillgå så att när kör- kortsmyndigheten utfärdade ett körkort skulle uppgift härom lämnas till vederbö- rande länsbyrå, som markerade innehavet i plåten, förslagsvis genom inprägling av läns- bokstaven för den utfärdande myndigheten. Därefter skulle nya avtryckskort framställas för det alfabetiska registret och för num- merregistret hos folkbokföringen. En nack- del med denna metod var emellertid att den som ville erhålla uppgift ur registret måste känna till vederbörandes kyrkoskriv- ningsort för att veta hos vilken länsbyrå förfrågan skulle göras.

I prop. 1958: 69 framhöll departements- chefen, att utredningens förslag pekade på en framkomlig väg, även om man därmed inte uppnådde alla de fördelar, som ett centralt register skulle medföra. På grund av vissa påtalade brister i förslaget ansåg emellertid departementschefen att utred- ningens förslag inte kunde förverkligas utan vissa närmare undersökningar. Bl.a. borde med hänsyn till att arbetet på länsbyråerna inte var jämnt fördelat på år och månader undersökas vilka åtgärder som kunde vidtas för att få registreringsarbetet förlagt till lämplig tidpunkt. Om registreringen skulle kombineras med skyldighet att förete kör- korten för avstämpling borde vidare över- vägas om uppvisandet skulle ske för polis- myndighet, såsom föreslagits, eller om det med större fördel kunde förläggas t. ex. till postanstalterna.

Statistiska centralbyrån, som fick i upp- gift att verkställa utredning i frågan, redo- visade uppdraget i en promemoria av den 29 juli 1960. Centralbyrån avstyrkte central registrering. I fråga om länsbyråregistre- ringen —— markering i länsstyrelsernas tryc- kande register av körkortsinnehav — före- slogs att länsbyråerna skulle få uppgift om

1 Som anges i avsnitt 4.3 infördes identitets- beteckning i registret beträffande körkorts- innehav som registrerats efter den 1 januari 1952 och personnummer beträffande dem som registrerats efter den 1 januari 1968.

vilka personer som har körkort genom att körkortsinnehav skulle anmälas på mantals- uppgift för visst år. Promemorian jämte re- missyttranden överlämnades till bilförarut- redningen.

1957 års trafiknykterhetskommitté berör— de registreringsfrågan i sitt betänkande (SOU 1963: 72). Utan att avge något för- slag antecknade kommittén att registrerings- systemet inte ger möjlighet att frånkänna person som inte har körkort rätten att un— der viss tid förvärva sådant, såvida inte un- derrättelser om brott eller förseelser sänds till samtliga 25 körkortsmyndigheter. Olä- genheterna härav kunde enligt kommittén endast undanröjas genom en central regist- rering, som även skulle ge garanti mot att en person skaffar sig körkort vid flera läns- styrelser.

Justitieombudsmannen föreslog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1960 (Ämbetsberättelsen 1961 s. 225) att stad- gandet i 80 ä 2 mom. VTK ändras därhän, att där föreskriven skyldighet för domstol att till körkortsmyndigheten översända av- skrift av domar rörande vissa angivna för- seelser utsträcks att gälla även i fråga om den som fått sitt körkort återkallat. Enligt stadgandets ordalydelse avser skyldigheten nämligen endast den som innehar körkort. Som skäl för framställningen åberopades att det för domstol vid prövning av åtal för trafikförseelse är av betydelse — särskilt ur straffmätningssynpunkt —— att äga kän- nedom om de förseelser av liknande slag som den tilltalade låtit komma sig till last. Vidare anfördes att även för länsstyrelse är kännedom om sådana förseelser av be- tydelse vid prövning av fråga om nytt kör- kort för den som fått äldre sådant återkal— lat.

Skrivelsen jämte remissyttranden över- lämnades av Kungl. Maj:t till 1957 års tra- fiknykterhetskommitté. Frågan utreds nu- mera av trafikmålskommittén.

Bilförarutredningen (SOU 1965: 42) sam- manfattade bristerna med nuvarande regist- reringssystem på följande sätt:

a. Det kan inte utan avsevärd kontrollom- gång fastställas om en person har körkort och

hos vilken länsstyrelse körkortsinnehavet är registrerat.

b. Registren är redan nu, och blir alltmer, in- aktuella på så sätt dels att de upptar avlidna personer, dels att registeruppgifterna om kör- kortsinnehavare är föråldrade (namnbyten och adressförändringar anmäles ej), och dels att re- gistren upptar körkortsinnehav som inte längre utnyttjas eller kommer att utnyttjas på grund av sjukdom, ålder eller andra omständigheter. Befintliga register kan ej hellcr sägas ge en rättvisande bild av körkortsinnehaven i länen, eftersom körkortsinnehavaren som regel för- blir registrerad hos den körkortsutfärdande länsstyrelsen utan att anteckning om körkorts- innehavet finnes i det län, där han efter flytt- ning är bosatt.1

c. Beträffande körkortsinnehav från tiden före den 1 januari 1952 saknas i registren upp- gift om det numera i andra identifikations- sammanhang allmänt vedertagna folkbokfö- ringsnumret.

d. Det nuvarande registreringssystemet med- för att registren för varje år blir — förutom allt inaktuellare _ alltmer omfattande och svårhanterliga.

Utredningen diskuterade tre alternativa lösningar för att ernå en förbättrad registre— ring av körkortsinnehaven:

1. Ett centralt körkortsregister som i princip innehåller alla de uppgifter som nu finns i kör- kortsregistren och som sålunda ersätter dessa.

2. Ett centralt sökregister i vilket samtliga körkortsinnehavare registreras men som upptar endast vissa grunduppgifter om körkortsinne- havarna. De närmare uppgifterna kvarligger i länsvisa körkortsregister.

3. Datakontorsregister —— d.v.s. länsbyråre- gister — där uppgift om alla körkortsinnehav för i registret förekommande personer åter- finns men som förutsätter att länsvisa körkorts- register fortfarande förs.

Utredningen förordade det tredje alterna- tivet, datakontorsregistrering. Ett centralt sökregister ansågs visserligen ge ungefär samma effekt som datakontorsregistreringen men utmönstrades, eftersom sistnämnda al— ternativ var enklare. I valet mellan ett cen- tralt körkortsregister och datakontorsregist- rering fann utredningen övervägande skäl tala för det senare alternativet. Utredningen

1 Även andra inaktuella uppgifter torde före- komma. Som exempel kan nämnas att under Utredningsarbetet påträffats ett registerkort med anteckning om dom för äktenskapsbrott och ”löslöpande hund”.

ansåg visserligen att ett centralt register i sin fulländning sannolikt erbjuder de bästa möj— ligheterna att spåra upp och hålla samman hela antalet körkortsinnehavare men kräver en betydande administrativ apparat. Data- kontorsregistreringen kräver en måttfull ad- ministrativ insats men anses ändå ge i stort sett samma resultat.

Vid remissbehandlingen av bilförarutred- ningens förslag förordades mer eller mindre direkt ett centralt körkortsregister från fle- ra remissorgan, bl.a. rikspolisstyrelsen, sta- tens trafiksäkerhetsråd, statskontoret, statis- tiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, trafikmålskommit- tén, Nationalföreningen för Trafiksäkerhe- tens Främjande, Svenska Arbetsgivareför- eningen, Biltrafikens Yrkesnämnd och Sve— riges Läkarförbund. I allmänhet fann des- sa organ argumenten mot ett centralt re- gister överdimensionerade. Det betecknades som en brist att utredningen byggt sina för- slag på ett bibehållande av manuell regis— terföring och att förutsättningarna för ett centralregister inte prövats systemtekniskt. Vidare framfördes krav på förnyad pröv- ning med sikte på att skapa ett centralt, dygnsbevakat körkortsregister uppbyggt på ADB-system och integrerat med andra re- gister, som har anknytning till körkortsre- gistret.

I prop. 1967: 55 anförde departementsche- fen följande:

Olägenheterna med det nuvarande körkorts- registreringssystemet har länge varit uppenbara. Ställningstagande till tidigare i skilda samman- hang framlagda förslag till förbättringar har ansetts böra anstå i avvaktan på bl.a. viss omläggning inom folkbokföringen. En sådan omläggning håller nu på att genomföras. Med hänsyn härtill och även till de numera genom datatekniken väsentligt förbättrade betingel- serna för rationell registerteknik är det moti- verat att nu ompröva systemet för körkorts- registrering.

Utredningens förslag om datakontorsregistre- ring har mött invändningar från vissa remiss- instanser som finner övervägande fördelar för- knippade med ett centralregister och därför har framfört krav på förnyad prövning av frå- gan.

Jag har vid mina överväganden funnit åt- skilliga skäl tala för en prövning av frågan

med sikte på ett centralregister. På skilda håll inom statsförvaltningen pågår f.n. omlägg- ning till eller utreds förutsättningarna för om- läggning till central registrering med utnyttjan- de av ADB-system. Detta gäller bl.a. fordons- registreringen. Väntade reformer på länsför- valtningens område kan vidare komma att inte oväsentligt förändra den organisation, på Vilken utredningen grundat sitt förslag i registerfrå- gan. För prövning av utredningens förslag be- träffande körkortsregistreringen erfordras un- der alla förhållanden vissa ytterligare utred- ningar om arbetsrutiner, registerakternas upp- läggning och innehåll, kostnader m.m. Jag har tidigare i dag erhållit bemyndigande att till- kalla en sakkunnig för förnyad prövning av registerfrågan och i samband därmed även frå- gan om körkortens utformning. I fråga om körkortsregistreringen skall utredningen enligt direktiven sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister. Som ett krav på registret an- ges att det skall ge möjlighet att utan alltför stor omgång få reda på om en person har kör- kort och vilken länsstyrelse som utfärdat det- samma. Registret skall kunna tjäna i första hand polisen men även länsstyrelser, åklagare. domstolar, nykterhets— och socialvårdsorgan m.m.

Utredningen bör pröva om och i vilken om- fattning ADB-teknik bör användas och vilka ömsesidiga fördelar, som kan ernås genom integration mellan körkortsregistret och andra register. Av Vikt är att utredningen belyser hur samverkan skall ske mellan körkortsregist- ret och länsstyrelserna. Utredningen bör också undersöka möjligheterna att centralt registrera sådana brott och förseelser av körkortslösa som för dem som har körkort föranleder an- teckning i körkortsregistret.

Utredningens överväganden avses utmynna i förslag till huvudmannaskap och organisation för registret samt till arbetsrutiner, jourtider och bemanning för detsamma. Vägar för rap- portutväxling mellan registret och uppgifts- lämnande myndigheter skall av utredningen kartläggas. Utgångspunkten bör därvid vara arbetsinsatser av minsta möjliga omfattning utan att kravet på aktualitet hos registret ef- tersätts.

Krav på ett centralt körkortsregister har även framställts genom motioner i riksda- gen. I motionerna 1967: 11: 809 och 1967: I: 642 hemställdes om utredning rörande in- rättande av dels ett rikscentralt register över utfärdade körkort, dels ett rikscentralt register över personer som utan att ha inne- haft körkort dömts för olovlig körning. Syftet med motionerna uppgavs vara dels att

förhindra att en person som förnekar kör- kortsinnehav undgår körkortspåföljd, dels att möjliggöra en effektivare tillämpning av straffpåföljden för grov olovlig körning. Olovlig körning beträffande person som ald- rig haft körkort registreras nämligen inte i körkortsregistret och som regel inte heller i kriminalvårdsstyrelsens register, varför möj- ligheterna att vinna utredning om en sådan person tidigare dömts för olovlig körning är begränsade. Motionerna föranledde inte någon åtgärd av riksdagen (tredje lagutskot- tets utlåtande nr 31, riksdagens skrivelse nr 209).

I utredningsdirektiven behandlas denna fråga mera allmänt. Den utvidgas där till att avse alla brott och förseelser av kör- kortslösa som skulle ha föranlett anteck- ning i registret, om de begåtts av en kör- kortsinnehavare. Skälen är att dessa brott och förseelser är av betydelse dels vid be- dömande av om körkort skall utfärdas, dels för den straffrättsliga reaktionen mot den som tidigare gjort sig skyldig till sådan för- seelse. Det uttalas att det f.n. är mer eller mindre en slump om kännedom kan erhål- las om sådant förhållande.

Utöver vad som sålunda framhållits kan påpekas att till olägenheterna med det nu- varande systemet även hör att uppgifter i princip kan fås endast under länsstyrelsernas arbetstid. Framför allt har polisen vid tra— fikkontroll men även vid trafikolyckor o. d. ofta behov av att erhålla information även under annan tid på dygnet. I allmänhet lö- ses detta problem så att polisen under den tid länsstyrelserna har stängt har tillgång till de lokaler där registret förvaras. En polis- man måste då bege sig till länsstyrelsen för att där ta reda på uppgifterna, ett tidsödan- de och föga rationellt förfarande.

I registren saknas vidare uppgift om kör- kortsinnehavarens bostadsadress. För kör- kortsmyndigheterna är emellertid detta inte något större problem eftersom aktuell adress i allmänhet finns i den utredning som ligger till grund för varje ärende såsom dom, an- sökan e. d. För andra myndigheter, särskilt polisen, kan adressen dock ha stort värde.

Kritiken mot nuvarande register kan sammanfattas i följande punkter.

1. Det kan inte utan avsevärd omgång fastställas om en person har körkort och hos vilken länsstyrelse körkortsinnehavet är registrerat.

2. Körkortsregistren är i vissa avseenden inaktuella. De upptar avlidna personer. Namnändringar har inte alltid registrerats.

3. Uppgift om aktuell bostadsadress sak- nas.

4. Uppgift om identitetsbeteckning i folk- bokföringen saknas beträffande körkortsin— nehav från tiden före den 1 januari 1952. Vidare saknas sista siffran i personnumret, den s.k. kontrollsiffran, i fråga om kör- kortsinnehav från tiden före den 1 januari 1968.

5. Registren blir alltmer omfattande och svårhanterliga.

6. Uppgifter saknas om olovlig körning och andra brott och förseelser som begås av körkortslösa — såväl dem vilka aldrig haft körkort som dem vilkas körkort är åter- kallade — och som är av betydelse vid pröv- ning av körkortsansökan och vid återfall i trafikbrott.

7. Registren är knappast till någon nytta vid polisens arbete med trafikkontroller. I alldeles särskilt hög grad gäller detta på kvällar och nätter och över huvud taget utom länsstyrelsernas arbetstid.

8. Undersökningar, t.ex. för att kunna klarlägga olika gruppers relativa farlighet i trafiken eller för att göra prognoser för ut- vecklingen av körkortsbeståndet i hela lan- det eller i vissa landsändar till ledning för trafiksäkerhetsarbetet, kan knappast ske med användande av de nuvarande registren.

4.9. Allmänna synpunkter på körkorts- registret

Körkortsregistret synes från början ha till- kommit närmast i ordningens intresse för att körkortsmyndigheterna skulle kunna hål- la reda på vilka körkort de utfärdat och vil- ka som var giltiga. Av de krav som numera ställs på körkortsregistret och de synpunkter som framförts rörande registreringens an-

ordnande framgår emellertid att ett modernt körkortsregister inte kan begränsas till en- bart en förteckning över utfärdade körkort. Körkortsregistrets uppgift har utvecklats så att det sedan lång tid tillbaka är ett hjälp— medel i trafiksäkerhetsarbetet. Detta ger ut- gångspunkten för arbetet med registrets ut- formning; det bör å ena sidan inom en rim- lig ekonomisk ram organiseras så att det blir till största möjliga nytta för trafiksä- kerhetsarbetet och å andra sidan bör det inte utan starka skäl belastas med uppgifter — varken data eller arbetsuppgifter —— som inte behövs för trafiksäkerhetsarbetet eller bättre kan läggas på någon annan.

Anknytning till trafiksäkerhetsarbetet är emellertid ett alltför allmänt rekvisit för att ge tillräcklig ledning vid bedömningen av detaljer i fråga om körkortsregistrets in- nehåll och organisation. Det finns därför anledning att söka något närmare analysera detta allmänna krav.

Trafiksäkerhetsarbete är i första hand verksamheten hos de myndigheter som har att påverka trafikmiljön, att övervaka och ordna trafiken samt att reagera på händel- ser, framför allt brott och förseelser, som inträffar i denna. Det är alltså, som fram- hålls i direktiven, först och främst fråga om polisiära uppgifter, övervakning av trafiken och utredning av trafikförseelser. Vidare hör hit körkortsmyndigheternas prövning av körkortsansökningar och omprövning av körkortsinnehav, trafiksäkerhetsverkets och andra organs propaganda och regleringar i syfte att göra trafikmiljön säkrare samt för- beredelsearbetet för statsmakternas faststäl- lande av regler för trafiken och riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetet.

Även andra än myndigheter som direkt arbetar med trafiksäkerheten kan behöva information i trafiksäkerhetens intresse. Den som skall anställa annan som förare av kör- kortspliktigt fordon eller på annat sätt, t. ex. under militärtjänstgöring, uppdra åt någon att föra sådant fordon behöver ha upplys- ning om vederbörandes körkortsförhållan- den. Detsamma gäller den som skall hyra eller låna ut sitt fordon.

Statistik kan ha till direkt syfte att skapa

underlag för trafiksäkerhetsarbetet och det faller otvivelaktigt inom körkortsregistrets huvuduppgift att lämna uppgifter för sådan statistik och för andra undersökningar för trafiksäkerhetsarbetet. Skall körkortsregist- ret innehålla speciella uppgifter eller ges en särskild organisation för att kunna utgöra grundval för statistik eller undersökningar med annat syfte, bör tillräckligt starka skäl föreligga, t.ex. i form av ett samhälleligt behov som inte kan fyllas på annat sätt el- ler av kostnadstäckning från den som öns- kar uppgifterna. Sådant arbete får inte in- kräkta på trafiksäkerhetsarbetet.

Detsamma gäller om registret skall inne- hålla annan information som inte behövs för trafiksäkerhetsarbetet men önskas av kommersiella eller liknande skäl.

Självklart är att registret inte kan inne- hålla alla uppgifter som behövs för trafik- säkerhetsarbetet. Det är för det första en— dast ett register och har alltså inte någon mer omfattande uppgift än att lämna upp- lysning om vissa grundläggande data och i övrigt ge hänvisning till akter o. d. där full- ständigare upplysning finns. Det avser vi- dare körkort och bör begränsas till uppgif- ter som har anknytning till körkortsinneha- vet. Det finns t.ex. ett särskilt bilregister och körkortsregistret behöver följaktligen inte omfatta bilinnehavet. I den mån re- gistret skall innehålla uppgifter som inte behövs för trafiksäkerhetsarbetet bör endast uppgifter som har en naturlig anknytning till registrets innehåll i övrigt komma i fråga.

I huvudsak är det tre typer av data som hör till körkortsregistret. Först och främst är det de uppgifter om körkortsinnehava- rens person som behövs för identifiering av honom m.m. För det andra är registret en förteckning över utfärdade körkort med angivande av den behörighet de medger och de eventuella särskilda Villkor som kan gälla samt data rörande körkortsmyndighetens beslut om utfärdade körkort och deras gil- tighet. En tredje typ är anteckning rörande förhållanden, framför allt belastningar, som har eller kan få betydelse för körkortsinne- havet och den straffrättsliga reaktionen,

t. ex. trafikförseelser, nykterhetsförhållanden och sjukdomar.

Principiellt bör det inte föreligga hinder att i registret göra anteckningar rörande per— soner som inte fått körkort eller vilkas kör- kort är återkallat om de förhållanden som kan inverka på prövningen av en framtida ansökan om körkort eller bedömningen av återfall i trafikbrott. Även detta ingår i tra- fiksäkerhetsarbetet.

Innehållet i körkortsregistret behandlas närmare i avsnitt 4.10. Här skall dock yt- terligare framhållas att körkortsregistret inte bör innehålla uppgifter som lättare eller lika lätt kan fås från annat håll. Över hu- vud taget måste en avvägning ske mellan å ena sidan det intresse som finns för att få uppgifter ur registret och uppgifternas be- tydelse för trafiksäkerhetsarbetet samt å andra sidan det arbete och de kostnader som uppgifternas införskaffande och utläm- nande medför. Dubbelregistrering bör und- vikas. F.n. förekommer som framgått dub- belregistrering i stor utsträckning, t. ex. be- träffande brott och nykterhetsförhållanden som anses ha betydelse för körkortsinneha— vet och trafikrättsskipningen.

Självklara krav på registret är att det skall vara fullständigt och aktuellt samt fungera på ett tillförlitligt sätt. Uppgifterna skall vara lättillgängliga så att de kan återfinnas och lämnas ut inom den tidrymd som syftet med dem kräver. Omedelbart utlämnande av uppgifter, t.ex. —— som bl.a. polisens och tullens önskemål innebär —— inom nå- gon minut och vid vilken tid på dygnet som helst, ställer sig avsevärt dyrare än en mera långsam hantering. Principen bör vara att större kostnader inte läggs ned på att lämna uppgifterna snabbt än som för varje slag av uppgifter och varje typ av avnämare är nödvändigt.

Enligt direktiven skall utredningen ta sik- te på ett centralt körkortsregister. Det finns därför ingen anledning att undersöka alter- nativ med enbart regionala register. Den fortsatta diskussionen bygger alltså på för- utsättningen att det skall finnas ett centralt register.

4.10 Körkortsregistrets innehåll

I avsnitt 4.3 anges närmare vilka uppgifter som f.n. ingår i körkortsregistren. De kan indelas i följande grupper.

I . Persondata

Körkortsinnehavarens fullständiga namn jämte anmälda namnändringar, hemort vid tiden för körkortets utfärdande och person- nummer eller identitetsbeteckning i folk- bokföringen.

2. Körkortsdata

Körkortets bokstavsbeteckning och num- mer, dagen för utfärdandet, körkortets om— fattning (behörigheten) och ändringar häri, eventuella särskilda villkor jämte ändringar häri, utställande av duplettkörkort, beslut om återkallelse av körkort eller trafikkort inklusive upphävande eller ändring av så- dant beslut, beslut om återfående eller ut— färdande av nytt körkort efter återkallelse. beslut om varning eller om omhändertagan- de av körkort. delgivning av beslut, över- lämnande av körkort samt innehav av tra- fikkort och luftfartscertifikat.

3. Belastningsdata

Brott och förseelser av betydelse i körkorts- hänseende, nykterhetsförhållanden, uppgift om sjukdom eller lyte samt annan omstän- dighet som kan vara av betydelse för om— prövning av körkortsinnehavet.

Den enkät som gjorts ger vid handen att några större avvikelser från körkortsre- gistrets nuvarande innehåll inte är påkalla- de. De synpunkter och önskemål i fråga om behovet av uppgifter ur körkortsregist- ret som framkommit vid enkäten avser praktiskt taget enbart utökningar av regist- rets innehåll. De förslag som i det föregå- ende läggs fram rörande körkorten medför vissa ändringar i registerinnehållet. huvud- sakligen utökningar.

Som redan antytts bör krav på utökning tillgodoses endast om den önskade uppgif-

ten är så väsentlig att de ökade kostnader för registret som den föranleder är rimliga. Möjligheten att begränsa registrets omfång bör utnyttjas. Bl.a. gör övergång till ett centralt register sådana anteckningar över- flödiga som sammanhänger med register som förs länsvis.

Körkortsregistrets innehåll behandlas i det följande för varje nyss nämnd grupp av data för sig. De förslag som läggs fram bygger på förutsättningen att andra i be- tänkandet gjorda förslag godtas. Om så inte blir fallet kan vissa justeringar behöva göras. Även i övrigt kan vissa ändringar i eller tillägg till registrets innehåll behöva göras under det fortsatta utredningsarbetet.

l . Persondata

Önskemål har framkommit att registret — jämte fullständigt namn och personnummer som uppenbarligen måste bibehållas — skall kunna lämna uppgift om bostads- adress, aktuell adress, civilstånd. yrke, tele- fonnummer, helnykterhet samt om gift kvinnas namn som ogift och om utlännings nationalitet.

Bostadsadressen, d.v.s. den hos kyrko- bokföringsmyndigheterna registrerade per- manenta adress som en person anmält och som. ligger till grund för kyrkobokföringen, är den mest aktuella adress som myndig- heterna normalt har kännedom om. Den är av väsentligt intresse för polisen i många fall, t.ex. om föraren avviker i samband med trafikolycka eller rattfylleri. Tillgång till adressen ger ökade möjligheter att fast- ställa en persons identitet. Detsamma gäl- ler beträffande körkortets äkthet. Personer med förfalskade körkort torde nämligen som regel inte känna till den ursprunglige körkortsinnehavarens adress. Att adressen finns i registret är vidare en förutsättning för det tillvägagångssätt vid utfärdande av körkort och förnyelse av körkort som före- slås i avsnitt 5.2.

Skall adressen hållas aktuell rör det sig emellertid om ett stort antal anteckningar. Om närmare 50% av befolkningen har körkort, vilket kan väntas vara fallet om ett

antal år, kan det med den flyttningsfre— lil/6115 av omkring 10 0/0 av befolkningen som f. n. föreligger med tiden bli ca 400 000 anteckningar eller mera per år om ändrad bostadsadress för körkortsinnehavare. Om samtliga eller flertalet personer över 15 år skall finnas i registret, stiger detta antal till över 600000 anteckningar.

Adressändringar kan emellertid förhål- landevis enkelt och till rimliga kostnader fås från länsstyrelsernas befolkningsregister. Härtill kommer att den samordning med bilregistret som förordas i det följande med- för att aktuell adress ändå kommer att fin- nas beträffande en stor del av körkortsin- nehavarna, nämligen för dem som samtidigt är bilägare. Den aktuella bostadsadressen bör därför ingå i registret.

Eftersom polisens lämplighetsutredning i samband med körkortsansökningar skall omfatta en tidrymd av två år bör utom den aktuella mantalsskrivningsorten även de två föregående årens mantalsskrivningsorter tas med i registret, i varje fall för dem som inte är körkortsinnehavare.

Födelseorten, som enligt förslaget om körkortens utformning inte skall ingå i kör- kortet, behöver inte finnas i registret.

Uppgift om yrke kan ha betydelse vid handläggningen av vissa ärenden; det kan t. ex. vid omprövning av lämpligheten vara av värde att veta om körkortsinnehavaren är yrkeschaufför. Sådan uppgift torde emel- lertid kunna fås ur handlingarna i ärendet. Inte heller i övrigt synes trafiksäkerhetsar- betet motivera att uppgift om yrke tas in i registret. Detsamma gäller beträffande upp- gift om civilstånd som torde kunna hämtas ur andra register.

Körkortsinnehavares telefonnummer eller uppgift om han i samband med körkortsan- sökningen angett sig vara helnykter bör inte heller ingå i körkortsregistret. Dessa data, som önskas av kommersiella skäl, kan svår- ligen hållas aktuella. De torde ha sin största användning i fråga om nyblivna körkorts- innehavare och kan — om de skall tillhan- dahållas av myndigheterna — lämnas direkt ur ansökningshandlingarna.

Om körkortsinnehavare eller person som

tidigare haft körkort byter namn — även genom giftermål — synes både det nya och det tidigare namnet böra framgå av regist- ret för att äldre anteckningar med säkerhet skall kunna hänföras till rätt person. Vid utfärdande av lämplighetsintyg bör polisen också ha tillgång till uppgift om eventuella namnändringar under den tid som utred- ningen normalt avser, d.v.s. de två senaste åren. Om i övrigt uppgifter om namnbyten behövs t. ex. för den del av polisens arbete som inte avser trafiksäkerheten, torde det ligga närmare till hands att de hämtas från annat håll, i den mån det inte är tillräckligt att känna till personnumret.

Om utländsk medborgare har svenskt körkort önskar polisen att hans nationalitet framgår av registret. Sådan uppgift kan hämtas från länsstyrelsernas personregister. Uppgiften behövs dock inte för trafiksäker- hetsarbetet och bör därför heller inte ingå i körkortsregistret. För att kontrollera om någon som använder utländskt körkort har rätt därtill behövs inte uppgift om hans na- tionalitet men väl om den tid han har vis- tats i Sverige och huruvida han har svenskt körkort.

Med hänsyn till körkortets omfattande användning som legitimationshandling har uttalats önskemål att en beskrivning av körkortsfotot skulle registreras för att kun- na anlitas vid legitimationskontroll. Denna uppgift ligger dock utanför registrets nor- mala funktion. Med det förfalskningsskydd som föreslås kommer körkortet i framtiden att bli betydligt bättre skyddat mot för- falskning än f.n. Behovet att anlita regist- ret för legitimationskontroll bör därför bli förhållandevis litet. Även utan registrering av data om körkortsfotot torde för övrigt registret kunna användas vid legitimations- kontroll genom att uppgifter om utfärdat körkort och persondata lämnas. Uppgifter om fotografiet bör således inte ingå i re- gistret.

Enligt förslaget i det följande skall, i varje fall under en övergångstid, från regist- ret kunna hämtas uppgift om alla eller fler- talet personer som är i körkortsåldern, även om de inte har körkort. Om så sker bör i

princip samma persondata finnas för dem som inte har körkort som för dem som är körkortsinnehavare.

Det sagda innebär att följande person— data behövs:

a) fullständigt namn jämte ändringar häri under de två senaste åren; för personer som har eller haft körkort skall namnändringar dock kvarstå i registret;

b) personnummer;

c) aktuell bostadsadress;

d) mantalsskrivningsort för året och, i varje fall för dem som inte har körkort, för de två åren närmast dessförinnan.

Även immigration beträffande den som har eller haft körkort bör registreras.

2. Körkortsdata

Som en följd av förslaget om avskaffande av de särskilda körkortsnumren kommer dessa att utgå ur registret.

Även trafikkorten försvinner och några nya anteckningar om dem behövs inte längre.

I övrigt bör registret innehålla uppgift om körkortsklassen liksom ändringar häri samt eventuella särskilda villkor jämte ändringar. Det torde vara tillräckligt att registret, lik- som f.n. vanligen är fallet, innehåller upp- gift om förekomsten av särskilda villkor samt hänvisning till den skrivelse vari vill- koret finns angivet. Det vanligaste villkoret — skyldighet att bära glasögon _ bör fram- gå direkt av registret. Däremot synes upp- gift om sjukdom eller lyte inte behöva ingå i detta. I de fall av körkortet framgår att särskilt villkor gäller och körkortsinnehava- ren inte medför den skrivelse vari villkoret finns angivet kan uppgift om detta vid be- hov hämtas från den länsstyrelse som före- skrivit det.

Polisen önskar uppgift om datum för an- mälan om förlust av körkort och för an- mälan om att förlorat körkort kommit till rätta. Dessa önskemål bör tillgodoses. An- sökan om förnyelse av körkort därför att detta förlorats bör alltså registreras så att det framgår att detta förlorats.

Dag för delgivning torde behöva regist-

reras endast i de fall då delgivningen enligt 76 & VTF innebär att körkortsinnehavaren förlorar rätten att föra körkortspliktigt for- don, varjämte dagen för delgivning av var- ning bör antecknas. Detta innebär att del- givning skall registreras, utom när det gäller varning, i fråga om omhändertagande av körkort samt om återkallelse, när beslutet härom inte föregåtts av beslut om omhän- dertagande eller av interimistisk återkallelse, medan däremot delgivning av beslut, varige- nom återkallelse av körkort, efter besvär, upphävts eller ändrats, eller varigenom fö- raren återfått sitt körkort efter återkallelse, inte behöver registreras.

Även uppgift om innehav av luftfartscer- tifikat _ som medför att luftfartsverket un- derrättas om eventuella åtgärder beträffan- de körkortet — bör liksom nu finnas i re- gistret.

Trafiksäkerhetsverket önskar att av regist- ret skall framgå när körkortsinnehavare är godkänd som föreståndare, lärare eller in- struktör vid trafikskola. Anledningen här- till är att verket skall kunna övervaka dessa personer kontinuerligt. Härför krävs fort- löpande information från det centrala re- gistret. Antalet godkända föreståndare, lä- rare och instruktörer — som alla har kör- kort —— uppgår f.n. till ca 3 000. Det synes lämpligt att ta in nämnda uppgifter i re- gistret. Från trafiksäkerhetsverket har se- dermera av samma anledning framställts önskemål om att även anställning hos ver- ket som trafik- eller bilinspektör eller tra- fikassistent -— vilka också alla har körkort —— skall anmärkas i registret. Även detta önskemål bör tillgodoses, eftersom speciel- la krav i trafiksäkerhetsavseende måste stäl- las på dessa tjänstemän.

Skall körkorten förnyas periodiskt, bör tidpunkten för nästa förnyelse kunna utlä- sas ur registret.

Om nytt körkort utfärdats tidigare än för— nyelse normalt skall ske och det äldre kör— kortet inte överlämnats till körkortsmyndig- heten, bör detta framgå av registret.

Det nya förfarandet medför vidare att även vissa andra körkortsdata bör registre- ras.

Följande körkortsdata skall framgå av re- gistret:

a) ansökan om körkort eller förnyelse; söks förnyelse därför att körkort förkom- mit eller förstörts skall detta framgå;

b) beslut i anledning av ansökan om för- handsbesked;

c) beslut i anledning av körkortsansökan;

d) utfärdande av körkort, även i samband med förnyelse; har flera körkort utfärdats skall datum för dem alla finnas;

e) behörigheten och ändringar i denna; det bör alltså framgå vilken behörighet som gällt vid resp. tidpunkt;

f) besked om lämplighetsutredningen och hänvisning till eventuellt företagen särskild utredning;

g) särskilda villkor för körkortet och änd- ringar däri; det bör framgå vilka villkor som gällt vid varje tidpunkt och vilken länsstyrelse som beslutat om villkoret, i varje fall om detta inte enbart avser glas- ögon;

h) upptagande av ärende om omprövning av körkortsinnehav, inklusive fråga om nytt villkor eller ändring eller upphävande av villkor;

i) beslut om återkallelse, såväl interimis- tiskt som slutligt, av körkort och om upp- hävande eller ändring av sådant beslut;

j) beslut om återfående av körkort efter återkallelse;

k) beslut om varning; ]) beslut om omhändertagande av kör- kort;

m) delgivning av beslut om återkallelse, varning eller omhändertagande; delgivning av beslut om återkallelse — slutligt eller in- terimistiskt — registreras dock ej, om om- händertagande beslutats, och delgivning av slutligt beslut om återkallelse ej heller om interimistiskt återkallelsebeslut meddelats;

n) överlämnande av körkort till myndig- het (även i fall då förlorat körkort anmäls återfunnet);

0) om periodisk förnyelse av körkort in- förs, datum då förnyelse senast skall ske;

p) innehav av luftfartscertifikat;

q) godkännande som föreståndare, lärare eller instruktör vid trafikskola;

r) anställning som trafik— eller bilinspek- tör eller trafikassistent hos trafiksäkerhets- verket.

I flertalet fall skall givetvis den dag då förhållandet inträffat framgå av anteck- ningen. En del av dessa data skall regi— streras även beträffande utländska körkort.

3. Belastningsdata

Belastningsdata registreras bl. a. för att lig- ga till grund för körkortsmyndigheternas prövning av frågor om omprövning av kör- kortsinnehav, d.v.s. åtgärder med körkort i form av varning, återkallelse eller nya el— ler skärpta särskilda villkor. Omprövnings- institutet är under utredning av trafikmåls- kommittén. Innan dess förslag lagts fram och prövats av statsmakterna bör någon ändring inte ske i omfattningen av de be- lastningsdata som skall registreras för att stå till förfogande för körkortsmyndighe- terna i omprövningsärenden. De förslag som — bl.a. i länsstyrelsens i Östergöt- lands län skrivelse — har lagts fram om begränsning av anmälningsskyldigheten till körkortsregistren bör därför prövas först när trafikmålskommitténs förslag förelig— ger. De fortsatta övervägandena utgår alltså från förutsättningen att registreringen av belastningar i form av förseelser tills vidare skall äga rum i samma omfattning som f.n. Om trafikmålskommitténs kommande för— slag leder till begränsning av registreringens omfattning kan detta utan svårighet genom- föras.

Såsom framgår av redogörelsen för RI förekommer f.n. dubbelregistrering av en mängd av de belastningsuppgifter som skall antecknas i körkortsregistret. Möjligheten att undvika denna dubbelregistrering har kommit i ett nytt och gynnsammare läge genom arbetet med RI. Förutsättningarna för att samordna körkortsregistret med RI har därför undersökts.

Olika former kan tänkas för en sådan samordning. En utväg vore att helt inordna även körkortsregistret i RI. En annan är att fortfarande ha ett särskilt körkortsregister men underlåta att i detta göra anteckningar

om de belastningar som antecknas i regis- ter som ingår i RI och vid behov hämta uppgift om dem från RI. Formellt kan detta även tänkas få den formen att kör— kortsregistret består av två delar, av vilka den ena, belastningsdelen, ingår i RI. Båda alternativen har sina fördelar.

Någon ökning av antalet data som passe- rar RI torde ingetdera alternativet innebä- ra. Redan för att uppgifter skall kunna sän- das till körkortsmyndigheterna om ådömda påföljder måste finnas tillgång till de data som behövs för att detta skall kunna ske, cl. v. s. upplysning om körkortsinnehav och huruvida belastningen är av beskaffenhet att böra antecknas i körkortsregister el- ler ej.

En samordning med RI bör därför inne- bära att de f.n. dubbelregistrerade uppgif- terna registreras enbart inom RI vare sig körkortsregistret ingår däri eller ej. Även i det senare fallet bör uppgifter ur körkorts- registret och om belastning kunna lämnas efter hänvändelse enbart till körkortsregist— ret. I varje fall om körkortsregistret place— ras på en datamaskin och lämplig förbin- delse till RI anordnas kan detta ske utan någon fördröjning av uppgifternas utläm- nande.

Dubbelregistreringen av de belastnings- uppgifter som f.n. förekommer såväl i all- männa kriminalregistret, rikspolisstyrelsens person- och belastningsregister eller kon- trollstyrelsens särskilda straffregister som i körkortsregistret bör alltså upphöra genom att dessa belastningar utgår ur körkortsre- gistret och registreras enbart inom RI.

Som tidigare framgått finns det en stor grupp belastningsdata av betydelse i kör- kortshänseende som f.n. inte ingår i något av de register som skall höra till RI. Detta gäller främst domar, strafförelägganden och ordningsförelägganden, som föranlett lägre bötesstraff än 25 dagsböter (eller normera- de böter under 1000 kronor), d.v.s. i hu- vudsak det stora flertalet trafikförseelser.

Om dessa uppgifter skall finnas i kör- kortsregistret, medan de grövre förseelserna finns endast inom RI, kommer körkortsre- gistret att uppvisa en egendomligt splittrad

bild. De nu ifrågavarande uppgifterna kom- mer att lämnas till RI från domstolar, åkla- gare och polis bl.a. för vidare befordran till körkortsregister och körkortsmyndighet i den mån så är föreskrivet. Det förefaller därför lämpligast att även domar, strafföre- lägganden och ordningsförelägganden som f.n. inte ingår i nämnda register men som skall registreras i körkortsregister tas upp enbart inom RI på samma sätt som de för— ut nämnda belastningarna.

Även domar o.d. som inkommer från utlandet och som har betydelse i körkorts- hänseende bör registreras inom RI.

Övervakning enligt lagen om nykterhets- vård samt tvångsintagning på allmän Vård- anstalt för alkoholmissbrukare registreras i kontrollstyrelsens straffregister och senare inom RI. Uppgift därom synes därför inte behöva registreras även i körkortsregistret, i varje fall inte sedan kontrollstyrelsens re- gister förts in i RI. De nykterhetsbelast— ningar som inte antecknas i kontrollstyrel- sens eller annat nu nämnt register är dels straff enligt 16 kap. 15 5 eller 21 kap. 15 & brottsbalken för berusning som orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker, t.ex. nar- kotika, dels uppgift om ansökan om tvångs— intagning på allmän vårdanstalt för alko- holmissbrukare. Straff av nyss nämnt slag bör även fortsättningsvis registreras för kör- kortsändamål, lämpligen inom RI. Om fyl- leristraffutredningens förslag om ersättande av fylleristraffet med omhändertagande för berusning genomförs, bör sådant omhänder- tagande i stället registreras. Uppgift härom skall enligt fylleriststraffutredningens för- slag finnas i kontrollstyrelsens straffregister och kan alltså hämtas från RI. Härigenom torde det behov som kan finnas ur trafik- säkerhetssynpunkt av uppgifter angående narkotikabelastning få anses tillgodosett. I fråga om polisens önskemål om sådana uppgifter kan erinras om att dessa som i dag saknas i körkortsregistren — utom be- träffande dem som dömts enligt 16 kap. 15 5 eller 21 kap. 15 & brottsbalken för nar— kotikaberusning — kan fås från allmänna kriminalregistret eller rikspolisstyrelsens personregister, d.v.s. från RI.

Ansökan om tvångsintagning görs hos länsstyrelse. Särskilt meddelande om ansök- ningen skall sändas till körkortsregister en- dast om körkortsinnehavet är registrerat i annat län. I annat fall förutsätts länsstyrel- sen svara för meddelande till den sektion inom länsstyrelsen där körkortsfrågan skall prövas; nykterhetsnämnden skall då i an- sökningen uppge körkortsnumret. Om i stål- let den länsstyrelse, där ansökan om intag- ning görs, åläggs att pröva även körkorts- frågan — vilket med den uppläggning av körkortsregistret som föreslås är fullt möj- ligt (jämför avsnitt 4.20) — torde behovet av särskilda anteckningar som nu görs om sådana ansökningar falla bort. När ansökan föranleder beslut om tvångsintagning, re- gistreras detta i kontrollstyrelsens register och finns således att hämta från RI, om körkortet inte skulle återkallas i samband med behandlingen av intagningsansökning- en och fråga om omprövning av körkorts- innehavet senare uppkommit.

Övriga uppgifter av betydelse för kon- trollen av körkortsinnehavare, d.v.s. främst anmälan från länsläkare (förste stadsläkare), framställning från polismyndighet enligt 81 & VTK och meddelande från nykterhets- nämnd enligt 80 å 3 mom. andra stycket VTK, bör fortfarande registreras i körkorts- registret enligt samma grunder som f.n.

RI kommer att börja fungera före det centrala körkortsregistret. Redan innan det centrala körkortsregistret inrättas kan RI användas för att minska körkortsmyndig- heternas arbete med registret. Anmälan till länsstyrelse för bl.a. anteckning i körkorts- registret kommer, som redan antytts, att sändas från RI. Detta kommer att ske i form av maskinellt framställda registermed— delanden. d.v.s. en av datamaskinen ut- skriven handling med uppgift om person- data och den aktuella belastningen. Sådant meddelande kan göras kumulativt, d.v.s. omfatta alla belastningar som antecknats i RI efter den tidpunkt då system härför upp- rättades. Dessa uppgifter behöver i så fall inte antecknas på registerkortet i körkorts- registret utan registermeddelandet kan läg- gas som en bilaga till detta. När ny anmä-

lan kommer in, byts den förutvarande bila— gan ut mot det nya registermeddelandet. Detta besparar länsstyrelserna arbete, var- för registermeddelandena bör göras kumu- lativa.

Enligt direktiven för utredningen skall möjligheterna undersökas att i registret in- föra uppgifter om olovlig körning och and- ra brott och förseelser av körkortslösa som, om de begåtts av någon som har körkort, föranleder anteckning i körkortsregister. Syftet är att göra det möjligt att ta hänsyn därtill både vid prövning av ansökan om körkort och vid bestämmande av den straff- rättsliga reaktionen vid återfall. Justitieom- budsmannen har som tidigare framgått ta- git upp samma fråga beträffande dem som fått sitt körkort återkallat.

Det kan knappast råda någon tvekan om att det är riktigt att alla belastningar som är av sådan att att de registreras beträffan- de en körkortsinnehavare också bör vara tillgängliga vid prövningen av en körkorts- ansökan och vid bedömande av senare tra- fikbrott eller -förseelser. I den mån sådana belastningar registreras i allmänna krimi- nalregistret eller i det centrala polisregistret är detta möjligt att åstadkomma redan i dag. Detta gäller framför allt olovlig kör- ning. I likhet med vad ovan anförts beträf- fande körkortsinnehavare kommer emeller- tid uppgifter angående samtliga kriminella belastningar av betydelse i körkortshänse- ende att passera RI även beträffande kör- kortslösa. Dessa uppgifter kan registreras där för att vid behov hämtas därifrån. Vil- ka uppgifter detta bör gälla är beroende av vilka belastningar som skall tillmätas betydelse vid prövning av körkortsansökan — både beträffande dem som aldrig haft körkort och beträffande dern vars körkort återkallats — och ärende om omprövning av körkortsinnehavet. Båda dessa frågor är under övervägande av trafikmålskommittén. Ståndpunkt till frågan beträffande vilka be- lastningar som skall registreras för körkorts- lösa bör därför inte tas förrän dess förslag föreligger. Registreringen torde dock under alla omständigheter böra begränsas till brott och förseelser som begåtts vid förande av

motordrivet fordon. Fotgängares och cyklis- ters trafikförseelser bör alltså inte registre- ras men däremot t. ex. mopedisters.

Det sagda innebär alltså att följande be- lastningar m.m. skall registreras i körkorts- registret beträffande innehavare av körkort:

a) anmälan från länsläkare (förste stads- läkare);

b) framställning från polismyndighet en- ligt 81 å VTK;

c) meddelande från nykterhetsnämnd en- ligt 80 ä 3 mom. andra stycket VTK;

d) annan omständighet vars anmärkande är nödvändigt för kontrollen över körkorts- innehavare.

Belastningar enligt dom, strafföreläggan- de och ordningsföreläggande samt beslut om övervakning enligt lagen om nykterhets- vård och länsstyrelses beslut om tvångsin- tagning på allmän vårdanstalt registreras enbart inom RI. Genomförs fylleristraffut- redningens förslag om avkrirninalisering av fylleriet, registreras omhändertagande för fylleri och motsvarande enbart inom RI. Huruvida dessa data skall anses utgöra en del av körkortsregistret eller ej undersöks under det fortsatta utredningsarbetet. Frå- gan om inordning av körkortsregistret i RI behandlas i avsnitt 4.19.

I vilken omfattning ifrågavarande belast- ningar skall registreras får prövas sedan trafikmålskommittén lagt fram sitt förslag.

Belastningar skall på samma sätt som för körkortsinnehavare registreras även för körkortslösa, både de som aldrig haft kör- kort och de som fått körkort återkallat. Även i fråga om denna registrering får omfattningen prövas när trafikmålskom- mitténs förslag föreligger.

Vissa övriga data

Statistiska centralbyrån önskar bl.a. upp- gift om hur körkort förvärvats, t. ex. i mi- litärtjänst. Anledningen härtill anges vara att man skall ha möjlighet att statistiskt un— dersöka sambandet mellan olika utbild- ningsmetoder och senare belastningar. Sta- tistik av detta slag förs f.n. hos trafiksä- kerhetsverket. Underlag för denna statistik

behöver därför inte tas in i körkortsregist- ret. Det kan dock inte uteslutas att det un- der det fortsatta utredningsarbetet befinns lämpligt att inordna även dessa uppgifter i körkortsregistret.

Från vissa håll har önskemål framställts om att registret skall innehålla uppgifter rörande antalet trafikolyckor beträffande viss körkortsinnehavare eller vara så upp- lagt att det ger möjligheter till samkörning för detta syfte med ett eventuellt allmänt trafikolycksregister. Med den angivna upp- läggningen kommer körkortsregistret inom ramen för RI endast att inrymma uppgift om de trafikolyckor som föranlett straff, vilket endast torde vara en mindre del av det totala antalet olyckor. Frågan om re- gistrering av trafikolyckor är emellertid f.n. föremål för utredning inom den inled- ningsvis omnämnda trafikolycksstatistik- kommittén, varför spörsmålet inte behand- las i detta betänkande.

4.ll Uppgiftsskyldighet till registret

För att körkortsregistret skall få det innehåll som anges i avsnitt 4.10 måste föreskrivas vem som skall lämna uppgifterna till regist- ret och hur de skall lämnas.

Persondata, d.v.s. namn, personnummer, bostadsadress samt mantalsskrivningsort kan erhållas från länsstyrelsernas datakontor eller från CFU om ett centralt befolknings- register inrättas.

Körkortsdata skall i huvudsak lämnas till registret av länsstyrelserna. I vissa fall måste emellertid uppgifterna lämnas av annan myndighet. Sålunda skall, som närmare be- skrivs i avsnitt 5 .2, ansökningsförfarandet kunna inledas genom hänvändelse, förutom till länsstyrelsen, även till polismyndighet eller den centrala registermyndigheten. Po- lismyndighet skall vidare enligt förslaget i nyss nämnda avsnitt lämna besked om re- sultatet av lämplighetsutredningen samt om beslut om omhändertagande av körkort och delgivning av sådant beslut. Detta bör gälla även när omhändertagandebeslutet fattas av åklagare. På den centrala registermyndighe- ten bör ankomma att registrera datum för

utfärdande av körkort samt uppgift om god- kännande av viss trafikskolepersonal och vissa anställningar inom trafiksäkerhetsver- ket. Det synes lämpligt att uppgift från luft- fartsverket om innehav av luftfartscertifikat lämnas direkt till registermyndigheten och att denna svarar för att uppgiften registre- ras.

De belastningsdata som har betydelse i körkortshänseende och som skall ingå i RI kommer att lämnas från RI till körkorts- myndigheterna i form av ett maskinellt framställt registermeddelande.

Beträffande dessa belastningsdata kom- mer således domstolar, åklagare, polismyn- digheter och nykterhetsnämnder sedan RI tagits i bruk i full omfattning inte att be- höva sända särskild information till kör- kortsregistret. Beträffande ansökan av nyk- terhetsnämnd om tvångsintagning på all- män vårdanstalt för alkoholmissbrukare be- hövs över huvud ingen anmälan till kör- kortsregistret. När sådan ansökan kommer in kan länsstyrelsen lätt i registret konsta- tera om den som ansökningen rör har kör- kort.

Vissa belastningsuppgifter måste emeller- tid även framdeles anmälas direkt till kör- kortsregistret. Sålunda måste nykterhets- nämnd, som av annan anledning än över- vakningsbeslut eller ansökan om tvångsin- tagning finner att körkortsinnehavet bör om- prövas till följd av alkohohnissbruk (80 5 3 mom. andra stycket VTK), alltjämt göra anmälan härom. Anmälan bör liksom nu ske till den länsstyrelse som skall företa om- prövningen. Det bör ankomma på länssty- relsen att registrera förhållandet i det centra- la körkortsregistret.

Beträffande anmälan från länsläkare (förste stadsläkare) och framställning från polismyndighet enligt 81 & VTK liksom icke författningsreglerade uppgifter, t. ex. anmä- lan från enskild gäller enligt 74 5 i) VTK att anteckning skall ske i registret beträffan- de omständighet, vars anmärkande finnes erforderligt för kontrollen över körkortsin- nehavare. Det ankommer alltså i dessa fall på körkortsmyndigheten att avgöra i första hand om uppgiften skall registreras eller ej

och i andra hand om körkortsinnehavet skall omprövas. Det synes lämpligt att anmälan i dessa fall sker till länsstyrelsen i det län där vederbörande är mantalsskriven, om anmä- laren känner till denna, och i andra hand till den länsstyrelse som är bekvämast för anmälaren. I sistnämnda fall skall länssty- relsen vidarebefordra anmälningen till läns-

Uppgift 1. Persondata jämte ändringar häri.

2. Körkortsdata a) ansökan om körkort eller förnyelse;

b) beslut i anledning av ansökan om för— handsbesked;

c) beslut i anledning av körkortsansökan;

d) utfärdande av körkort;

e) behörigheten och ändringar däri;

f) besked om lämplighetsutredning;

g) särskilda villkor och ändringar däri;

h) upptagande av omprövningsärende;

i) beslut om återkallelse av körkort och om upphävande eller ändring av sådant beslut;

j) beslut om återfående av körkort;

k) beslut om varning; ]) beslut om omhändertagande av körkort;

m) delgivning av beslut om återkallelse, var- ning eller omhändertagande;

n) överlämnande av körkort;

o) datum då periodisk förnyelse skall ske;

p) innehav av luftfartscertifikat;

q) godkännande av trafikskolepersonal;

r) anställning som trafik- eller bilinspektör eller trafikassistent;

3. Belastningsdata

a) anmälan från länsläkare (förste stadslä- kare);

b) framställning från polismyndighet enligt 81 & VTK;

c) meddelande från nykterhetsnämnd enligt 80 5 3 mom. andra stycket VTK;

d) annan omständighet vars anmärkande är erforderligt för kontrollen över körkortsinne- havarna.

4.12. Sekretess

Alla uppgifter i körkortsregistren är f.n. offentliga. Den som önskar kan alltså ta del av en körkortsinnehavares samtliga belast- ningar i körkortshänseende. Detta gäller även sådana uppgifter som är sekretessbe- lagda i andra register, t.ex. kriminell be- lastning och nykterhetsbelastning.

Frågan om sekretessbeläggning av kör- kortsregistret har berörts i tidigare samman-

styrelsen på mantalsskrivningsorten. Denna har sedan att lämna uppgift till det centrala registret om anmälningen har betydelse i körkortshänseende.

Med ledning av det anförda kan följande tabell över uppgiftsskyldigheten till registret göras.

Uppgiftslämnare befolkningsregister

länsstyrelse, polismyndighet eller den centrala registermyndigheten länsstyrelse

länsstyrelse trafiksäkerhetsverket länsstyrelse polismyndighet länsstyrelse länsstyrelse länsstyrelse

länsstyrelse länsstyrelse

polismyndighet (även vid beslut av åklagar- myndighet) polismyndighet eller länsstyrelse

länsstyrelse eller polismyndighet (kan beräknas av datamaskinen) den centrala registermyndigheten den centrala registermyndigheten den centrala registermyndigheten

länsstyrelse länsstyrelse länsstyrelse

länsstyrelse

hang, bl. a. av offentlighetskommittén som i betänkandet ”Offentlighet och sekretess” (SOU 1966: 60 s. 158) yttrade:

Flertalet av de i körkortsregistret intagna uppgifterna synes vara sådana att något behov av hemlighållande inte kan sägas föreligga. Vad som kan i någon mån tala för sekretess är att anteckning skall göras om vissa person- liga förhållanden som enligt särskilda stadgan- den skall anmälas till den registerförande myn- digheten (vissa brott, vissa beslut jämlikt NvL o. s. v). Enbart dessa omständigheter utgör

dock enligt kommitténs mening icke tillräckligt motiv för att hålla registret i dess helhet hem- ligt. Kommittén vill framhålla att det mot önskemålet om skydd för de registrerade kan anföras starka skäl för insyn i körkortsregist- ret. Ett skäl är att det har ålagts länsstyrelse att i registret anteckna, utöver vissa särskilt angivna förhållanden, ”annan omständighet, vars anmärkande finnes erforderligt för kon— trollen över körkortsinnehavare” (74 5 i VTK). På det hela taget är det önskvärt att framdeles som hittills sörja för insyn i underlaget för avgörandena av de viktiga ärendena om in- dragning av körkort m.m.

Med den föreslagna uppdelningen av kör- kortsregistret på en belastningsdel, som re- gistreras inom RI, och återstoden, som bil- dar det egentliga körkortsregistret, kommer saken i ett nytt läge. Det blir tänkbart att behandla de båda delarna av registret olika i sekretessavseende. Vad offentlighetskom- mittén anför gäller framför allt person- och körkortsdata. Beträffande belastningsdata däremot kan det finnas anledning att över— väga införande av sekretessregler.

Det skäl som framför allt kan åberopas för sekretess när det gäller belastningsupp- gifter i registret är hänsynen till den enskil- des privatliv. Detta skäl är i och för sig lika starkt när uppgifterna hämtas ur körkorts- registret som när samma uppgifter tas ur kriminalregistret, rikspolisstyrelsens person- register eller kontrollstyrelsens straffregister där de f.n. är sekretessbelagda. Detta för- hållande accentueras ytterligare om, såsom nu föreslås, dessa uppgifter inte längre skall ingå i det egentliga körkortsregistret utan hämtas från RI, där de lagras gemensamt för nämnda sekretessbelagda register och körkortsregistret. Med oförändrade sekre- tessregler skulle resultatet bli att sekretessen blir beroende av det ändamål som uppgif- ten begärs för. Även en enskild skulle alltså kunna få tillgång till sekretessbelagda upp— gifter ur kriminalregistret, rikspolisstyrelsens personregister eller kontrollstyrelsens straff- register, om han blott begärde dem via kör- kortsregistret. Detta skulle inte vara till- fredsställande.

Med en central registrering kommer Vida- re möjligheterna att få uppgifter om en per- son att vidgas, eftersom man inte längre be-

höver veta vilken länsstyrelse som utfärdat körkortet för att få uppgifterna. Även den- na omständighet talar för sekretessbelägg- ning.

Skälen mot sekretessbeläggning är främst hänsynen till trafiksäkerheten och kontrollen över körkortsmyndigheterna. I förstnämnda hänseende avses möjligheten för den som vill anförtro åt någon annan att köra bil att kontrollera dennes lämplighet därför. Körkortsregistret är emellertid, även om be- lastningsuppgifterna är offentliga, inte helt lämpat för detta. Dels framgår därav inte alls i vilken omfattning körkortsinnehavaren har fört bil, dels torde flertalet trafikolyckor inte finnas registrerade däri. Det åligger vi- dare körkortsmyndigheterna att tillse att en körkortsinnehavares belastningar på ett ade- kvat sätt påverkar hans rätt att föra motor- fordon. Varning och återkallelse skall till- gripas när belastningsfrekvensen ger till- räckliga skäl. Körkortsdata bör alltså vara tillräckliga för att man skall kunna bedöma en körkortsinnehavarens lämplighet att föra motorfordon.

När det gäller kontrollen över körkorts- myndigheternas åtgärder, torde det i alla de fall då ärende om omprövning tagits upp vara tillräckligt att akten i ärendet är offentlig. Intresset knyter sig alltså närmast till fall då en uppgift om belastning inte föranlett något ärende om omprövning av lämpligheten. Sådana ärenden tas enligt de beräkningar som tidigare redovisats upp i mera än dubbelt så många fall som de som föranlett åtgärd beträffande körkortsinne- havet. I praktiken bör detta vara tillräckligt för att en tillfredsställande kontroll över körkortsmyndigheterna skall upprätthållasl.

Skälen för att belastningsuppgifterna skall vara sekretessbelagda i registret synes alltså överväga. Det sagda avser närmast innehål-

1 I sammanhanget må även erinras om det förslag som bl.a. upptagits av justitiekans- lern i skrivelse den 17 april 1969 till länssty— relserna i Uppsala och Malmöhus län. Han föreslår att i ärenden om körkortsåterkallel- se en representant för det allmänna skall be- vaka dess intressen och i förekommande fall överklaga länsstyrelsens avgörande. Denna fråga behandlas av trafikmålskommittén.

let i allmänna kriminalregistret, rikspolissty- relsens personregister och kontrollstyrelsens särskilda straffregister. I fråga om övriga uppgifter som enligt vad som föreslås skall registreras i RI för körkortsregistrets räk- ning, d.v.s. i stort sett trafikförseelser som föranlett lägre straff än 25 dagsböter, är skälen för sekretess mindre starka. Det skul- le emellertid kunna ge en ofullständig och felaktig bild av körkortsinnehavares lämp- lighet, om man finge reda på de lindrigare förseelser han begått men inte sådana som har större betydelse för trafiksäkerhetsbe- dömningen. Sekretess bör därför i princip gälla även för dessa belastningsdata.

Det bör tilläggas att det sagda gäller en- dast när uppgifter önskas ur registret. När uppgifter lämnats från registret för att ingå i akten till ett ärende, gäller naturligtvis vanliga regler, d.v.s. uppgifterna är i prin- cip offentliga. I varje fall i körkortsärenden där fråga om återkallelse eller varning tagits upp kommer belastningarna att kunna åter- finnas med anledning av beslut som är öp- pet registrerade.

Vissa uppgifter av belastningskaraktär kommer som tidigare framgått att stå kvar i körkortsregistret. Detta gäller anmälan från länsläkare (förste stadsläkare), medde- lande från nykterhetsnämnd enligt 80 ä 3 mom. andra stycket VTK, framställning från polismyndighet enligt 81 å VTK samt annan icke författningsreglerad anmälan el- ler framställning. Dylika uppgifter förekom- mer förhållandevis sällan, f.n. ca 3 000 om året. De torde i allmänhet föranleda ärende om omprövning av körkortsinnehavarens lämplighet och således redan av detta skäl bli registrerade i det öppna körkortsregistret. Det finns därför _ även om dessa uppgif- ter kan vara graverande för den enskilde —— inte tillräcklig anledning att enbart för dem införa särskilda sekretessregler för det i öv- rigt offentliga körkortsregistret. Det bör dock tillses att sådana uppgifter inte anteck- nas på ett onödigt diskriminerande sätt; det bör t. ex. inte direkt anges att körkortsinne- havaren är intagen för mentalvård utan en- dast hänvisas till anmälningen. Inte heller

synes enskild anmälare normalt behöva nämnas i registret.

Den föreslagna sekretessen synes kräva lagstiftning. Förslag härom skall läggas fram i slutbetänkandet.

4.13. Rehabiliteringsregler

Enligt direktiven ingår det i utredningsupp- draget att överväga hur länge uppgifter skall stå kvar i körkortsregistret.

Beträffande vissa register finns föreskrif- ter, s.k. rehabiliteringsregler, som innebär att en belastningsuppgift inte längre utläm- nas sedan viss tid förflutit.

I allmänna krirninalregistret är huvudre- geln att i registerutdrag inte medtas anteck- ning om dom etc. sedan tio år förflutit från den dom eller det beslut som anteckningen avsett. Om dom eller beslut som föranlett ny anteckning inträffat inom tioårsperioden medtas dock båda anteckningarna.

För polisregister m.m. gäller i princip samma rehabiliteringsregel i fråga om upp- gift till enskild: när tio år förflutit utan ny dom eller nytt beslut meddelats tas upp- giften inte med i utdrag ur registret.

För kontrollstyrelsens särskilda straffre- gister är rehabiliteringstiden fem år. Har, efter det en person upptagits i registret, för- flutit en sammanhängande tid av minst fem år utan att någon ny händelse inträffat som skall redovisas i utdrag i registret, skall de tidigare anteckningarna inte tas med i registerutdrag. Kontrollstyrelsen kan dock ta med sådana anteckningar om särskilda skäl föreligger.

Någon rehabiliteringsregel finns inte för körkortsregistret. I praktiken förekommer dock ofta viss begränsning. Åklagarna, som rekvirerar det utan jämförelse största anta- let utdrag ur körkortsregistret, begär i fler- talet fall endast utdrag för de två senaste åren. Rådhusrätten i Stockholm vill ha upp- gifter för de fem senaste åren. S. k. fullstän- digt utdrag förekommer emellertid i stor utsträckning, enligt uppgift från en länssty- relse i inemot hälften av fallen. Bl. a. torde regeringsrätten i regel begära fullständigt ut- drag i körkortsärenden som fullföljts dit.

Vid den förut omnämnda enkäten begär- des också svar på frågor hur gamla upp- gifter om inaktuella beslut av körkortsmyn- dighet eller belastningar o.d. som man öns- kar tillgång till. Tre av dem som besvarat frågan önskade endast aktuella uppgifter, en ville ha uppgifter från den senaste tre— årsperioden medan flertalet eller tio, bland dem riksåklagarämbetet, rikspolisstyrelsen och föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, ansåg att uppgifter från de senaste fem åren skulle vara tillräck- liga. Endast två förordade en längre tid än fem år, nämligen socialstyrelsen, som ut- talat sig för tio år, och statistiska central- byrån, som ansåg uppgifter behövliga för mycket lång tid. Dessutom önskades för utdelande av trafiksäkerhetsbelöningar upp- lysning om ”alla förseelser”.

De skäl som åberopats för rehabiliterings- regler anges i prop. 1963: 39 s. 44 med för- slag till lag om allmänt kriminalregister på följande sätt:

Vad som däremot bör förhindras är, att brott även sedan lång tid förflutit utan att den dömde varit föremål för nya kriminalvårdan- de ingripanden fortfar att i olika sammanhang utgöra en belastning för honom. Ur de rätts- vårdande organens synvinkel måste långt till- baka liggande brottspåföljder sakna intresse vid val av påföljd och vid straffmätning, om ej fråga är om fortsatt kriminalitet av den art, att brotten ingår som länkar i en samman- hängande kedja. Och i de speciella fall, där andra än de rättsvårdande myndigheterna får del av registrerade uppgifter om ådömda på- följder, torde enstaka gamla påföljdsbeslut ej vara av sådan självständig betydelse, att de be- höver redovisas.

Dessa skäl gäller också i fråga om belast- ningsanteckningar beträffande körkortsinne- havare. Från trafiksäkerhetssynpunkt synes det inte nödvändigt att ta hänsyn till för- seelser och brott som inträffat för många år sedan, i varje fall inte om flera år förflutit utan att något inträffat som föranlett an- teckning.

En rehabiliteringstid synes därför böra in- föras även för utlämnande för körkortsän- damål av uppgifter från RI om belastningar. För uppgifter som ingår i register med sär- skilda rehabiliteringsregler bör rehabilite-

ringstiden inte vara längre än som i andra fall gäller för respektive register. Man bör således inte för trafiksäkerhetsändamål få ut en uppgift från t. ex. kriminalregistret, som man inte kan få därifrån i annat samman- hang. Lämpligt torde vara att samma reha- biliteringstid gäller för alla körkortsbelast- ningar, alltså även för dem som inte finns i andra register. Hur lång tid denna skall vara torde dock böra bestämmas i samband med att ställning tas till trafikmålskommitténs betänkande.

För statistiska och liknande ändamål, då körkortsinnehavarens namn inte lämnas ut, bör alla uppgifter som finns bevarade kun- na utnyttjas.

Även när det gäller anteckningar om var- ning eller återkallelse liksom för de be- lastningar som registreras i körkortsregistret kan de nyss återgivna skälen för införande av en rehabiliteringstid åberopas. Situatio- nen är visserligen när det gäller beslut om omprövning av körkortsinnehavet något an- norlunda än i fråga om belastningarna. Sek— retess föreslås inte för dessa uppgifter och behovet av upplysningar för att tillgodose trafiksäkerheten talar i viss mån mot be- gränsning av uppgiftslämnandet rörande körkortsmyndigheternas beslut. Uppgifterna torde vidare vanligen inte vara av samma personligt diskriminerande slag som t.ex. uppgifter i det allmänna kriminalregistret. En följd av att dessa uppgifter är offentliga blir emellertid att man med ledning av dem kan få tillgång till akten och ur denna hämta uppgifter om sådana belastningar som enligt förslaget eljest skall vara sekre- tessbelagda. I den mån uppgifter ingår i en akt är de nämligen i princip offentliga.

Även beträffande dessa uppgifter gäller dock att deras betydelse för bedömningen ur trafiksäkerhetssynpunkt minskar alltef- tersom tiden går. Detta framgår också av enkäten som visar att uppgifter som är mer än fem år gamla oftast anses onödiga. För den som skall uppdra åt någon att föra motorfordon torde som anges i föregående avsnitt körkortsdata vara tillräckliga och nu ifrågavarande data över huvud inte behövas.

Självklart är emellertid att en begränsning

av uppgiftsutlämnandet i varje fall inte kan gälla alla slag av anteckningar i körkorts- registret. Vissa uppgifter, såsom datum för utfärdande av gällande körkort, särskilda villkor som gäller för detta och den behörig- het det ger, måste stå kvar hur gamla de än är. Anteckning om varning och återkal- lelse borde däremot kunna tas bort efter viss tid. Om uppgift om återkallelse inte får läm- nas ut, måste emellertid detsamma gälla alla andra uppgifter om det återkallade körkor- tet, även t. ex. utfärdandedatum. I annat fall framgår det indirekt av utdrag ur registret att körkortet återkallats.

En rehabiliteringsregel kan alltså inte be- gränsas till omprövningsbeslut och belast- ningar. Den måste för att få någon mening också avse vissa andra uppgifter som i och för sig inte träffas av de principiella skälen för rehabiliteringsregeln.

Eftersom körkortsregistret är offentligt måste rehabiliteringsregler ges antingen i form av föreskrifter om utgallring av vissa uppgifter ur registret eller såsom sekretess- regler. Någon motsvarighet härtill synes in- te förekomma för andra offentliga register.

Till det sagda kommer att frågan har så nära samband med trafikmålskommitténs arbete att den inte bör prövas förrän dess förslag föreligger. Några rehabiliteringsreg- ler föreslås därför inte nu för andra upp— gifter än de belastningar som ingår i RI. Även dessa får närmare utformas i slutbe- tänkandet.

4.14. Vilka skall få uppgifter ur registret?

Eftersom körkortsregistren f.n. är helt of- fentliga, kan vem som önskar få ta del av uppgifterna däri. Om sekretessregler införs måste också avgöras vem som skall få ta del av de sekretessbelagda uppgifterna.

De uppgifter inom RI som har betydelse i körkortshänseende och som enligt förslaget skall vara sekretessbelagda bör kunna tillgås av polis, åklagare, domstolar och tullverket. Dessa myndigheter har redan tillgång till uppgifter ur de övriga register där samma information finns. Även körkortsmyndighe—

terna behöver uppgift om de sekretessbe- lagda belastningarna; uppgift om nytill- kommande belastningar skall f.ö. liksom f. n. delges dem. Statens trafiksäkerhetsverk, som har att pröva frågor om godkännande av föreståndare, lärare och instruktörer vid trafikskolor, bör för detta ändamål ha till- gång till belastningsuppgifter beträffande personer som söker sådant godkännande. Detsamma bör gälla i fråga om dem som söker tjänst hos trafiksäkerhetsverket som trafik- eller bilinspektör eller trafikassistent. Verket bör vidare i fråga om dem som fått sådant godkännande eller har sådan tjänst få besked om belastning som har be- tydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Vid enkäten har framställts ytterligare krav på tillgång till belastningsdata som en- ligt förslaget skall sekretessbeläggas dels för statistiska ändamål av trafiksäkerhetsverket, statens trafiksäkerhetsråd och statistiska centralbyrån, dels för prövning av körkorts- innehavares lämplighet som bilförare m.m. av televerket, statens järnvägar, AB Stor- Stockholms Lokaltrafik, Svenska Arbetsgi- vareföreningen, Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation och transportnämnden, dels för utdelande av trafiksäkerhetsbelö- ningar för ”hänsynsfull och omdömesgill körning”, dels för uppföljning av hur de personer som erhållit körkort först efter so- cialstyrelsens prövning klarat sig i trafiken, dels för medicinsk prövning av lämpligheten att inneha körkort, speciellt vid psykiska sjukdomar, av Sveriges Läkarförbund, dels ock för uppföljning av resultatet av olika ut— bildningsmetoder av Sveriges Trafikskolors Riksförbund.

Registrerade uppgifter bör, som redan an- tytts, även om de är sekretessbelagda kunna ligga till grund för statistiska undersökning- ar av betydelse för trafiksäkerhetsarbetet. Det bör alltså vara möjligt att lämna ut uppgifter ur registret för sådana ändamål. Utlämnande bör, liksom gäller för allmänna kriminalregistret och polisregister, ske utan att körkortsinnehavarens namn anges.

När det gäller arbetsgivares önskemål om uppgifter för att kunna bedöma en persons lämplighet som förare synes det inte nöd-

vändigt att lämna sekretessbelagda uppgifter om belastningar. Det torde vara tillräckligt för arbetsgivaren att ha tillgång till körkorts- myndighetens bedömning av förarens lämp- lighet från trafiksäkerhetssynpunkt, d.v.s. om han har gällande körkort och vilken be— hörighet detta omfattar. Den som efter ve- derbörlig prövning tilldelas körkort för viss behörighet får vid den tiden antas ha varit skickad att föra sådana fordon som behö- righeten avser. Det får vidare förutsättas att de belastningar han ådrar sig föranleder adekvata åtgärder från myndigheternas sida i fråga om hans behörighet. Om ärende an- gående omprövning tas upp, d. v. s. diarie- förs. framgår detta av en icke sekretessbe- lagd uppgift i registret.

Uppgifter om belastningar ur körkorts- registret bör inte begagnas för prövning av om han ur andra synpunkter lämpar sig för viss anställning.

En anledning till att man från arbetsgivar- håll önskar tillgång till belastningsdata vid intagning till yrkesutbildning anges vara att sökanden i flertalet fall inte hinner skaffa lämplighetsintyg för trafikkort i tid till ut- tagningsprövningarna. Om sådant intyg inte kan företes är det önskvärt att man redan vid denna tidpunkt får underlag för att be- döma vederbörandes möjlighet att få sådant intyg. I annat fall måste kanske en dyrbar utbildning avbrytas. I det nya systemet med differentierade körkort krävs motsvarande lämplighetsintyg vid ansökan om körkort för yrkesmässig personbefordran, tyngre släpfordon, tung lastbil eller buss. Spörsmå- let torde böra lösas i samband med att ställ- ning tas till en framställning av den 1 feb- ruari 1967 som Biltrafikens Arbetsgivareför- bund och Svenska Transportarbetareförbun- det gjort hos Kungl. Maj:t om förlängning av giltighetstiden för lämplighetsintyg vid yrkesförarutbildning vid yrkesskolor. Fram- hållas kan dock att lämplighetsintyg ofta torde kunna utfärdas betydligt snabbare än f.n. när tillämpliga uppgifter samlats inom RI samt att man genom tillkomsten av RI och det nya registret kommer att få möjlig- het att kontrollera om något inträffat efter utfärdandet av lämplighetsintyget.

Utmärkelser för viss tids prickfri körning värderas högt av många förare. Det torde emellertid kunna ifrågasättas om dessa be— löningar har sådant värde från trafiksäker- hetssynpunkt att de utgör tillräckligt skäl för att ge tillgång till sekretessbelagda belast- ningar ur körkortsregistret. De i det före- gående skisserade rehabiliteringsreglerna medför dessutom att uppgifter om belast— ningar inte kan avse mera än en begränsad tidrymd. I den mån utdelning av sådana ut- märkelser alltjämt skall ske, torde de därför såvitt rör körkortsregistret kunna grundas på de offentliga uppgifterna i detta.

Socialstyrelsen bör ha tillgång till sekre- tessbelagda belastningsuppgifter beträffande de personer i fråga om Vilka socialstyrelsens prövning av deras lämplighet att få körkort inhämtats. De belastningsdata som länslä- kare eller annan expertis kan behöva till- gång till i ett körkortsärende finns normalt i akten. I förekommande fall kan länsstyrel- sen komplettera med uppgifter om belast- ningsdata.

Trafikskolornas önskemål om uppgifter för uppföljning av resultat av olika utbild- ningsmetoder torde tillgodoses genom statis- tiska uppgifter.

För meddelande av trafiktillstånd för yr— kesmässig trafik behöver länsstyrelser och trafiknämnder tillgång till uppgifter som be- lyser sökandens erfarenhet och lämplighet. För den lämplighetsprövning som sålunda fordras krävs i praktiken samma uppgifter som vid utfärdande av lämplighetsintyg, vil- ket i och för sig kan synas något egendom- ligt eftersom trafiktillstånd kan utfärdas även för juridiska personer. Polismyndighe- terna, som verkställer utredningen för tra- fiknämndernas räkning, bör emellertid även för detta ändamål äga inhämta uppgift om sekretessbelagda körkortsbelastningar från RI beträffande personer som söker trafik- tillstånd. Detsamma bör gälla för trans- portnämnden i fråga om dess tillståndsgiv- ning. '

I övrigt bör befogenhet finnas att i sam- ma omfattning som gäller för allmänna kriminalregistret medge utlämnande av sek- retessbelagda uppgifter, d.v.s. för veten-

skapliga ändamål och när de begärs av ut- ländsk myndighet.

Medgivande eller samtycke från enskild bör i princip inte föranleda att uppgifter be- träffande honom själv lämnas ut. Sekretess— bestämmelserna kan i så fall delvis sättas ur spel, t. ex. om arbetsgivare kräver medgi- vande från platssökande som villkor för an- ställning. Offentlighetskommittén (SOU 1966: 60 s. 101) som hävdar samma upp- fattning föreslår att registeruppgifter inte skall omfattas av den eljest föreslagna be- stämmelsen om verkan av enskilds samtycke.

Beträffande de icke sekretessbelagda upp- gifterna, d. v. s. persondata och körkortsdata som skall finnas i det egentliga körkortsre— gistret, liksom de belastningsuppgifter som skall registreras där, gäller de vanliga offent- lighetsreglerna. Den som så önskar bör allt- så få ta del av dem. Detsamma gäller själv- fallet allmänna handlingar i en akt till ett körkortsärende.

4.15. Hur snabb tillgång behövs till körkorts- registret?

I enkäten har även frågats hur snabbt de olika avnämnarna behöver tillgång till upp- gifterna och om uppgifter behöver inhämtas på annan tid än statsmyndigheternas norma- la tjänstgöringstid.

Anspråk på omedelbar tillgång till upp- gifter vid alla tider på dygnet har därvid ställts av polisen, tullen, arbetsgruppen för utredning om legitimationshandlingar och Sveriges Biluthyrares Riksförbund. Även trafiksäkerhetsverket, Motorbranschens Riksförbund och Sveriges Läkarförbund an— ser det önskvärt att vissa uppgifter kan lämnas omedelbart, dock endast under dag- tid. Statistiska centralbyrån framhåller att det av produktionsplaneringsskäl kan bli aktuellt att inhämta uppgifter nattetid. I öv- rigt önskar flertalet få uppgifterna inom 2— 3 dagar. Riksåklagarämbetet anser det till- räckligt att få uppgifterna inom en vecka och några, bland dem värnpliktsverket, an- ger tiden 1—2 veckor.

De kvantitativt största anspråken på upp- gifter kommer från polisen som uppskattar

sitt behov till 300 000—500 000 uppgifter per år, varav en mycket stor del behövs ome- delbart vid förfrågan.

Polisen behöver omedelbar tillgång till uppgifter främst i den yttre tjänsten, t.ex. i samband med trafikkontroller. annan tra- fikövervakning, utredning på platsen för en just inträffad trafikolycka samt vid utfär- dande av ordningsföreläggande. Med ome- delbar tillgång förstås antingen att registret är direkt fysiskt tillgängligt eller att sådan förbindelse med registret föreligger att upp- gifter ur detta kan fås omgående.

Vid särskilt anordnad trafikkontroll, ru- tinkontroll av förare som stoppats av poli- sen eller upptagande av personuppgifter på en trafikolycksplats skall förare av körkorts- pliktigt fordon förete körkort för polisen. F.n. har polisen ingen annan möjlighet att kontrollera körkortets giltighet, t. ex. om det är återkallat eller inte, än att antingen un- dersöka om det är upptaget i förteckningen över återkallade körkort eller att via radio- förbindelse med polisstation och därifrån per telefon ta kontakt med den länsstyrelse som utfärdat körkortet. Nämnda förteck- ning kan dock inte hållas dagsaktuell och är inte heller särskilt praktisk att handskas med. Den information som erhålls ur för- teckningen är dessutom ur kontrollsynpunkt mycket begränsad. Att per radio och telefon inhämta uppgifter från vederbörande läns- styrelse är mycket tidsödande. I praktiken torde ofta minst 15—20 minuter gå innan svar kan fås. Förfarandet förutsätter att man vet vilken länsstyrelse som utfärdat körkortet, vilket inte säkert är fallet om fö- raren uppger att han glömt att ta med sitt körkort. Vidare kan sådan uppgift i princip bara fås under länsstyrelsens arbetstid. Ome- delbar tillgång till uppgifter ur ett centralt körkortsregister medger avsevärt vidgade möjligheter att fastställa en persons identi- tet. Personer med förfalskade körkort kän- ner som regel inte till alla den ursprunglige körkortsinnehavarens persondata. Falska och förfalskade körkort kan således av- slöjas snabbt. Detsamma gäller personer som uppger sig ha glömt körkortet men som i realiteten aldrig haft något körkort eller

vilkas körkort återkallats. Om polisen får möjlighet att omedelbart hämta uppgifter ur ett centralt körkortsregister, kommer därför olovlig körning att kunna avslöjas i helt annan utsträckning än f.n. Vidare får polisen förutsättningar som i dag saknas att omhänderta de körkort som borde ha åter- ställts efter återkallelse- eller omhänderta— gandebeslut.

Polisen kan även behöva omedelbar till- gång till förarens adress för att snabbt kun- na sätta igång spaning efter honom, t.ex. när han avvikit i samband med trafikolycka eller rattfylleribrott.

Av det anförda framgår att polisen —— för att på bästa sätt kunna utnyttja de för- delar ett centralt register ger —— behöver omedelbar tillgång till i första hand full- ständigt namn, personnummer, bostads- adress och den behörighet körkortet om- fattar. Vidare behövs omedelbar uppgift om datum för beslut om omhändertagande eller återkallelse jämte datum för delgivning av sådant beslut. Om det finns möjlighet att viss person innehar ett körkort illegalt, t. ex. när hans körkort har omhändertagits eller återkallats men inte överlämnats till myn- dighet eller när körkortet förnyats därför att det uppges förstört eller förkommet be— hövs också uppgift därom. För att polisen skall kunna konstatera att särskilda villkor som meddelats för körkort efterlevs, bör även uppgift om förekomsten av sådana villkor kunna inhämtas. Samtliga här nämn- da uppgifter bör kunna erhållas omedelbart.

Polisen önskar att varje polisstation som har telex- eller dataförbindelse med riks- polisstyrelsens register skall ha möjlighet att inhämta uppgifter ur det centrala kör— kortsregistret. Sådan telexförbindelse finns f.n. i samtliga polisdistrikt och dataförbin- delser planeras efter hand införda i åtskilliga distrikt.

Polismannen på fältet bör per radio kun- na ta kontakt med polisstationen. Denna vi- darebefordrar spörsmålet till registret via telex eller dataförbindelse. Stor snabbhet är nödvändig om man skall kunna utnyttja sys- temet vid t. ex. en större trafikkontroll, då ett stort antal bilar stoppas i tät följd. Blir

väntetiden för lång bildas kö vid kontroll- stationen, varvid allmänheten besväras i onödan och färre bilister hinner kontrol- leras.

Det kan i detta sammanhang påpekas att vissa av de nu angivna uppgifterna kan an- vändas av polisen även i sammanhang som inte har direkt samband med trafiken, fram— förallt vid polisens spanings- och utrednings- arbete i övrigt. Eftersom många personer använder körkort för att inför polisen styr- ka sin identitet kan uppgifterna i registret i stor omfattning användas för identitets- kontroll utan samband med trafikkontroll. För polisen är det ibland också värdefullt att snabbt kunna skaffa adressuppgifter, bl. a. vid personeftersökning i samband med delgivningar. Även för sådana användnings- områden som de nu exemplifierade är det ofta av stor betydelse att få tillgång till uppgifterna omedelbart.

Det kan således fastställas att möjligheten för polisen att få omedelbar tillgång till ovan angivna uppgifter från ett centralt körkortsregister underlättar och effektivise- rar polisens arbete, framför allt med trafik- övervakning, i mycket stor utsträckning.

Också tullverket har behov av att snabbt kunna få uppgifter ur registret. En mycket stor del av varusmugglingen, särskilt nar- kotikasmugglingen, utförs med motorfor- don. Vid bekämpningen av varusmuggling liksom annan brottsbekämpning är fast- ställande av identiteten ett av de viktigaste momenten. I och med att passtvånget av- skaffas i förhållande till de nordiska län- derna, har körkortet kommit att spela en mycket väsentlig roll som identitetshandling. Om tullverket får möjlighet att från tullplats omedelbart i samband med tullkontroll häm- ta uppgifter från ett centralt körkortsregis- ter kommer möjligheterna att fastställa iden- titeten hos körkortsinnehavare att öka avse- värt. Med hänsyn till det anförda synes det vara angeläget att också tullen får omedel- bar tillgång till registret. Detta förutsätter dock att lämplig förbindelse med det centra- la registret ordnas från i vart fall de större tullplatserna, en fråga som inte ingår i ut- redningsuppdraget.

Länsstyrelserna som förutsätts handlägga både ansökningar om körkort och ärenden om omprövning av körkortsinnehav behö- ver ha fortlöpande tillgång till uppgifter ur registret. I vissa fall måste beslut fattas så snabbt att uppgift behövs praktiskt taget omedelbart, t. ex. vid meddelande att kör- kort omhändertagits. Men även i många andra fall synes det av praktiska skäl nöd- vändigt att länsstyrelserna snabbt kan få tillgång till person- och körkortsdata. Om maskinellt framställda registermeddelanden enligt förslag i avsnitt 5 .2 utöver uppgift om belastningar skall innehålla uppgift även om körkortsdata, kommer visserligen länsstyrel- serna inte att behöva rekvirera uppgifter i dessa fall. Omprövning av körkortsinnehav kan emellertid aktualiseras även på annat sätt. Vidare kan i ansökningsårende förelig- ga behov av att snabbt få uppgifter ur re- gistret. Att hänvisa länsstyrelserna till att be- ställa utdrag ur registret i dessa fall och se- dan avvakta utdragen samt sortera dessa på de olika ärendena torde inte vara prak- tiskt möjligt annat än i undantagsfall. Även länsstyrelserna bör därför ha omedelbar tillgång till uppgifter ur registret. Detta bör gälla alla uppgifter som behövs för hand— läggningen av körkortsärenden, d.v.s. samt— liga uppgifter i registret, möjligen med un— dantag av uppgift om godkännande av viss trafikskolepersonal, anställning av viss per- sonal vid trafiksäkerhetsverket och innehav av luftfartscertifikat.

För att tillgodose kravet på en snabbare handläggning av trafikmål kan det även tän- kas att domstolarna, eller vissa av dem, lik— som åklagarmyndigheter framdeles kan komma att förhållandevis snabbt behöva in- hämta registrerade uppgifter.

Arbetsgruppen för utredning om legitima- tionshandlingar anser att banker och posten men även affärer, restauranger, bensinsta- tioner m.fl. behöver omedelbar tillgång till ett centralt register för att kunna kontrolle- ra att namn, personnummer m.m. på kör- kortet överensstämmer med motsvarande uppgifter i registret. Behovet av sådan kon- troll torde minska avsevärt i och med att körkortet med det föreslagna förfalsknings-

skyddet blir avsevärt svårare att förfalska än f. n. Möjlighet till kontroll synes emeller— tid ändå böra finnas. Sådan kontroll bör, för att ha avsedd effekt, kunna ske snabbt.

Slutligen bör även beaktas de önskemål som framförts av biluthyrare, bilfirmor o.d. om snabb tillgång till registrerade data. Det torde nämligen också vara ett trafiksäker- hetsintresse att dessa ges möjlighet att kon— trollera körkortsinnehav. I likhet med vad ovan anförts bör en dylik kontroll kunna ske snabbt för att tjäna avsett ändamål.

Av det sagda framgår att ett centralt re- gister bör organiseras så att praktiskt taget samtliga uppgifter i registret kan utlämnas omedelbart. Hur detta tekniskt sett skall lösas behandlas närmare i avsnittt 4.19.

Vad nu anförts avser normalt inte de be- lastningar som kommer att ingå i RI. I några fall kan dock körkortsmyndigheterna behöva ha omedelbar tillgång även till dessa uppgifter. Så kan vara fallet när underrät- telse om omhändertagande av körkort kom— mer in från åklagare eller polismyndighet och länsstyrelsen snabbt måste ta ställning till frågan hur det skall förfaras med kör- kortet. Åtminstone i vissa fall behövs för detta avgörande tillgång till körkortsinneha— varens belastningar. Även andra interimis- tiska återkallelser av körkort kan någon gång vara brådskande och uppkomma utan att den underrättelse som ger anledning till ärendet kommer via RI eller körkortsre- gistret. I övrigt synes det emellertid tillräck- ligt att uppgift om belastningarna i RI kan utlämnas med samma varsel som avses gäl- la beträffande övriga uppgifter därifrån.

Flertalet av de nu nämnda avnämarna, i synnerhet polisen och tullen, men även bil— uthyrare, bensinstationer, restauranger m. fl. samt i viss utsträckning också posten, ban- ker och affärer m.fl. har behov av att häm- ta uppgifter även under annan tid än stats- myndigheternas normala tjänstgöringstid. För att fördelarna med ett centralt register skall kunna utnyttjas till fullo måste uppgif- ter därför kunna lämnas i princip när som helst under dygnet. Körkortsregistret bör alltså vara dygnsbevakat.

4.16 Avskiljande av uppgifter ur registret

Som tidigare omtalats skall körkortsinne— havare enligt nu gällande regler (75 & VTK) avföras ur registret när tillförlitlig uppgift vunnits om att han avlidit eller då 90 år förflutit från hans födelse.

Särskilda regler om avförande ges också i nämnda stadgande för det fall att körkorts- innehavare av annan länsstyrelse tilldelas körkort av annat slag eller när efter åter- kallelse nytt körkort utfärdas av annan läns- styrelse. Regler i nämnda hänseenden be- hövs inte i ett centralt körkortsregister.

Den nuvarande nittioårsregeln har till- kommit för den händelse körkortsregistret inte får uppgift om dödsfall, vilket särskilt torde vara fallet om körkortsinnehavare ef- ter att han erhållit körkort flyttar till annat län. Med det system som nu föreslås kom- mer uppgifter om bl.a. samtliga dödsfall att levereras till det centrala körkortsregist- ret från länsstyrelsernas befolkningsregister. Anledning saknas därför att behålla den nuvarande nittioårsregeln, som i och för sig är oegentlig, eftersom körkortsinneha- varen har kvar rätten att föra körkorts- pliktigt fordon. Regeln bör därför utgå.

Särskilda bestämmelser måste dock finnas beträffande personer som flyttat från Sve- rige. De kan naturligen inte avföras ur re— gistret vid avflyttningen, eftersom man inte vet om och när de återvänder. Om körkor- ten skall periodiskt förnyas utan förarkon— troll, bör underlåten förnyelse inte medföra att innehavaren avförs ur registret även om han emigrerat. Han har fortfarande kvar sin rätt att föra motorfordon och kan få sitt körkort förnyat. De anteckningar rörande honom som finns i körkortsregistret bör därför kvarstå till dess man kan räkna med att förnyelse inte längre är aktuell. Blir kör- korten inte periodiska, bör anteckningarna också finnas kvar till dess de blir inaktuella.

Det måste dock finnas regler som gör det möjligt att avföra utflyttade personer efter viss tid, eftersom man beträffande dessa i allmänhet inte kan räkna med att få upp- gift om dödsfall. Regeln om avförande ur registret av körkortsinnehavare som fyllt 90

år bör därför stå kvar för dem som emigre- rat eller av annat skäl inte finns kyrkobok- förda i Sverige. Emigration bör alltså re- gistreras.

4.17 Registrering och handläggning av ären- den rörande utländska körkort

Hittills har endast svenska körkort behand- lats. Sverige har genom sin anslutning till 1949 års vägtrafikkonvention åtagit sig att godta körkort som i enlighet med konven- tionen utfärdats i andra konventionsländer. Anslutning till 1968 års konvention medför samma skyldighet. Enligt 37 Q 1 mom. VTF har också innehavare av utländska körkort medgivits rätt att på vissa villkor föra mo- torfordon här i landet. Bestämmelser här- om finns i kungörelsen (1962: 277, ändrad 1967: 861) om godkännande av vissa ut- ländska körkort och kungörelsen (1956: 522) med vissa bestämmelser i anledning av över- enskommelser mellan Sverige samt Dan- mark, Finland och Norge angående ömse- sidigt godkännande av körkort samt av re- gistrering av motorfordon m.m. Dessa be- stämmelser går längre än vad konventioner- na kräver.

Enligt 1962 års kungörelse äger innehava- re av i främmande stat utfärdat och där gällande körkort (utländskt nationellt kör- kort) samt innehavare av i främmande stat utfärdat internationellt körkort (utländskt internationellt körkort) av den lydelse som avses i 1949 års vägtrafikkonvention i Sve- rige föra motorfordon av det slag för Vilket körkortet gäller. Körkortet skall vara utfär- dat på något av vissa i kungörelsen uppräk- nade språk eller vara försett med intyg om körkortets äkthet och giltighetstid eller med auktoriserad översättning. Utländskt kör- kort gäller emellertid inte om innehavaren under de sist förflutna tre åren vistats i Sverige mer än två år eller innehar gällande svenskt körkort eller under de sist för- flutna tre åren innehaft svenskt körkort, vilket återkallats eller omhändertagits. Ut- ländskt körkort gäller vidare inte för fram- förande av i Sverige registrerat motorfordon i yrkesmässig trafik eller för förande av

svenskregistrerad buss eller lastbil under yr- kesutövning som förare för annans räkning. Om Villkoren för erhållande av körkort inte längre uppfylls eller om sådant förhållande föreligger som medför återkallelse av svenskt körkort, äger länsstyrelse besluta att körkortet under viss tid inte skall medföra rätt att föra motorfordon här i riket. Med- delas sådant beslut skall länsstyrelse om- händerta körkortet intill utgången av den tid, för vilken innehavaren fråntagits rätten att bruka detsamma, eller intill den tid- punkt dessförinnan, då innehavaren lämnar Sverige. Anteckning om beslutet skall, om så lämpligen kan ske, göras på körkortet, varjämte anmälan om beslutet, innefattan- de uppgift om förarens namn och adress, skyndsamt skall göras till kommunikations- departementet (6 å). Även varning kan komma i fråga.

Föreskriften om anteckning av beslutet på körkortet grundar sig på art. 24 p. 5 i 1949 års konvention som innehåller en sär- skild bestämmelse härom. Motsvarande rätt att göra anteckning ges enligt art. 42 l. i 1968 års konvention endast beträffande in— ternationella körkort.

Enligt 1956 års kungörelse gäller i Dan- mark Finland och Norge utfärdat körkort samt tillståndshandling, avseende tillstånd för innehavaren att under tillfällig vistelse föra motorfordon, för förande av veder- börande slag av motorfordon vid tillfälligt uppehåll i Sverige under tillståndsbevisets giltighetstid, i fråga om körkort dock högst ett år, samt vid yrkesmässig trafik endast om fordonet inte är registrerat i Sverige.

Enligt ordalydelsen innebär denna be— stämmelse ett mindre långtgående medgivan- de för innehavare av nordiska körkort än för innehavare av utomnordiska körkort, för vilka tvåårsregeln gäller. Enligt uttalan- de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1962 bör emeller- tid stadgandet inte tolkas så att medborgare i nordiskt land kommer i sämre ställning beträffande giltighetstiden än innehavare av annat utländskt nationellt körkort. Om till- ståndsbevisets innehavare har eller tar sta- digvarande hemvist i Sverige gäller inte

beviset. Om villkoren för erhållande av till- ståndsbevis uppenbarligen inte längre upp- fylls eller om tillståndshavaren gjort sig skyldig till förseelse som medför återkallel- se av svenskt körkort, äger länsstyrelse väg- ra godkännande av tillståndsbeviset för viss tid. Även varning kan förekomma. Vägras godkännande av tillståndsbevis skall länssty- relse omhänderta beviset. När slutligt beslut meddelats eller, om innehavaren dessförin- nan lämnat Sverige, när länsstyrelsen erhål- lit vetskap därom, skall länsstyrelsen sända beviset till den myndighet som utfärdat det- samma. Därvid skall även orsaken till det vägrade godkännandet anges. På beviset skall göras anteckning om den tid, för vil- ken godkännandet vägrats. Underrättelse om varning skall även lämnas till nämnda myn— dighet med angivande av orsaken till var- ningen (4 5).

F. n. saknas skyldighet för myndighet att till länsstyrelse anmäla belastningar be- träffande innehavare av utländska körkort. Sålunda omfattar domstols anmälningsskyl- dighet enligt 80 Q 2 mom. VTK endast in- nehavare av svenska körkort. Detsamma gäller nykterhetsnämnds anmälningsskyldig- het enligt 80 Q 3 mom. VTK. Även cirku- läret angående anmälan till länsläkare (förs- te stadsläkare) av vissa sjukdomstillstånd hos förare av motorfordon, luftfartyg m.m. omfattar endast innehavare av svenska kör- kort. Detsamma gäller även framställning från polismyndighet enligt 81 å VTK.

Nämnda förhållande påtalades av över- ståthållarämbetet i skrivelsen den 21 april 1966. Ämbetet hemställde om sådan ändring av gällande bestämmelser att underrättelse- skyldighet jämväl kommer att innefatta in- nehavare av utländska körkort. I skrivelsen anförs bl.a. att ingripanden i körkortshän- seenden mot innehavare av utländskt kör- kort sker mer eller mindre slumpmässigt och i huvudsak är begränsade till de fall då po- lis- eller åklagarmyndighet jämlikt 35 & VTF omhändertagit vederbörandes körkort och insänt det till länsstyrelsen.

Förslaget innebär dessutom att underrät- telse i fråga om utlänning som är mantals- skriven här i landet skall tillställas länssty-

relsen i det län där vederbörande är bosatt, varigenom sörjs för att brottet blir känt för den länsstyrelse som äger utfärda svenskt körkort för utlämningen. I övriga fall skall underrättelsen ske till länsstyrelsen i det län där vederbörande vistas.

Framställningen tillstyrktes eller lämnades utan erinran vid remissbehandling av samtli- ga hörda myndigheter till vilka den remitte- rats — riksåklagarämbetet, rikspolisstyrel- sen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län. Rikspolisstyrelsen som ansåg att det även krävs en central registrering av under- rättelserna förklarade sig beredd att föra ett centralt sökregister, baserat på uppgifter från länsstyrelserna.

Det måste anses vara ett angeläget önske- mål ur trafiksäkerhetssynpunkt att möjlig- heterna till kontroll av och ingripande mot innehavare av utländska körkort vidgas. Den alltmer ökande trafiken över gränserna torde göra behovet av kontrollmöjligheter än större i framtiden. Nämnas kan att an- talet arbetsanmälda utlänningar den 1 juli 1969 uppgick till över 183 000, av vilka ett stort antal torde inneha körkort, som utfär- dats i vederbörandes hemland. Genomförs förslaget om utvidgad underrättelseplikt skulle otvivelaktigt möjligheterna att ingri- pa mot ifrågavarande trafikanter med ut- ländska körkort öka avsevärt samtidigt som man finge ett bättre underlag för prövning av ansökningar om svenskt körkort från in- nehavare av utländska körkort.

I skrivelsen nämns inte uttryckligen något om registrering av inkommande anmälning- ar eller därav föranledda beslut. En sådan registrering synes emellertid förutsatt. För att möjliggöra en samordnad redovisning i de fall upprepade anmälningar mot en per- son förekommer torde det nämligen vara nödvändigt att anmälningarna registreras i någon form. Detsamma gäller körkortsmyn- dighetens beslut. Registreringen möjliggör också för körkortsmyndigheten att vid en eventuell ansökan om svenskt körkort få kännedom om tidigare belastningar och

beslut. Anmälningar avseende utländska körkort och därav föranledda beslut bör registreras centralt. Skälen för central re- gistrering är minst lika starka som i fråga om svenska körkort eftersom forumregler saknas beträffande utländska körkort. En dylik registrering kan genomföras förhållan- devis enkelt med hjälp av RI. Uppgifterna i polisregister samt kriminalvårdsstyrelsens och kontrollstyrelsens register är nämligen telsen i fråga om utlänning som är mantals- inte begränsade till enbart svenska medbor- gare utan omfattar även utlänningar som begått brott o.d. här i landet. Vissa belast- ningsdata skall således redan av andra skäl lagras inom RI.

Information kan lämnas direkt till kör- kortsmyndighet allt eftersom den inkommer på samma sätt som föreslagits beträffande svenska körkort. I det centrala körkortsre- gistret måste emellertid registreras dels alla beslut av körkortsmyndighet som rör inne- havare av utländska körkort, dels sådana belastningar beträffande dessa innehavare som inte registreras inom RI, d.v.s. i hu- vudsak anmälningar från länsläkare (förste stadsläkare), vissa uppgifter från nykter- hetsnämnd (80 ä 3 mom. andra stycket VTK) samt framställning från polismyndig- het enligt 81 & VTK.

Tillämpningen av 1956 och 1962 års för- fattningar vållar enligt uppgift länsstyrel- serna en hel del problem. Eftersom forum- regler saknas, uppkommer ofta fråga om vilken länsstyrelse som skall meddela be- slut. I allmänhet torde beslut fattas av läns- styrelsen i det län där körkortsinnehavaren är kyrkobokförd eller där han vistas eller där ingripandet ägde rum. I många fall tor- de emellertid särskilt vistelseorten vara svår att utröna. Det kan därför förekomma att beslut på grund av olika förseelser av sam- ma körkortsinnehavare och t.o.m. på grund av samma förseelse fattas av två el- ler flera länsstyrelser oberoende av var- andra. Den förordade centrala registrering- en torde visserligen i någon mån avhjälpa detta missförhållande men betydande svå- righeter att åstadkomma en önskvärd sam- ordning torde alltjämt kvarstå.

Olägenheter följer också av att ärenden av hithörande slag, särskilt på mindre läns- styrelser, är förhållandevis ovanliga. Hand- läggningen blir därför ofta besvärlig och tidsödande. Betydande skiljaktigheter i praxis vid handläggningen olika länsstyrel- ser emellan torde även föreligga. Svårigheter med tolkning kan också uppstå.

Nämnda omständigheter utgör enligt min mening starka skäl för att handläggningen av ärenden rörande tillämpning av 1956 och 1962 års kungörelser knyts till en enda myn- dighet. Härigenom uppnås ett mera ratio- nellt handläggningsförfarande samt en en- hetligare tillämpning. Vidare uppkommer inte heller några problem beträffande vilken länsstyrelse som skall vara rätt forum.

En centralisering av handläggningen för- svårar dock en närmare kontakt mellan kör- kortsmyndigheten och körkortsinnehavaren. Särskilt i ärenden rörande ingripanden, var- om här är fråga, har detta betydelse. Med hänsyn bl. a. till det förhållandevis ringa an— talet ärenden torde emellertid denna om— ständighet inte uppväga fördelarna med en central handläggning, som även kan under- lätta användandet av tolkar.

Beträffande frågan om vilken myndighet som skall handlägga hithörande ärenden kan olika möjligheter tänkas. I avvaktan på trafikmålskommitténs förslag förutsätts i detta betänkande att såväl beslut om ut- färdande av körkort som omprövning av körkortsinnehav liksom hittills skall ankom- ma på länsstyrelserna.

Det anförda talar enligt min mening för att handläggningen av ärenden rörande ut- ländska körkort bör handhas av en enda länsstyrelse. Länsstyrelsen i Stockholms län torde ha den största erfarenheten av hithö- rande ärenden. Jag föreslår därför att hand- läggningen av samtliga ärenden enligt 1956 och 1962 års kungörelser överförs till den- na länsstyrelse. Detta innebär bl. a. att samt- liga uppgifter rörande innehavare av ut- ländska körkort bör tillställas länsstyrelsen i Stockholms län, som även har att svara för att uppgifter om körkortsåtgärder blir registrerade.

I detta sammanhang bör även uppmärk-

sammas en annan omständighet som har visst samband med ovan nämnda förslag och som påtalades av åklagarmyndigheten i Malmö vid remissbehandlingen av över- ståthållarämbetets förslag.

F. n. saknas uttryckliga bestämmelser om polis- och åklagarmyndighets rätt att om— händerta utländskt körkort eller motsvaran— de tillstånd. Överståthållarämbetet anförde härom att bestämmelserna i 35 & VTF an- setts analogivis tillämpliga. Åklagarmyndig- heten i Malmö uppgav emellertid att man där tillämpar en motsatt praxis, d.v.s. kör- kortet omhändertas inte utan man tillställer i stället länsstyrelsen underrättelse om vad som förevarit. Anledningen härtill angavs vara att ett så kraftigt ingripande som om- händertagande inte ansågs böra ske utan direkt stöd i lag eller författning.

Spörsmålet har berörts även av trafik- målskommittén. Denna anförde i sitt be- tänkande ”Förundersökning” (SOU 1967: 59 s. 56) att man i och för sig anser det moti— verat att en rätt att omhänderta utländskt körkort bör finnas men att det är ytterst tveksamt om 35 å VTF kan tillämpas i dessa fall. Med hänsyn till att det också i prakti- ken synes råda olika uppfattningar i frågan hos de rättstillämpande organen föreslog kommittén att det genom lagstiftning när- mare regleras på vad sätt och i vad mån utländskt körkort bör omhändertas.

Kommitténs förslag tillstyrktes av rikspo- lisstyrelsen, länspolischeferna i Blekinge och Kopparbergs län och länsstyrelserna i Jön- köpings, Örebro och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Stockholms län anförde att enligt länsstyrelsens och tidigare överståt- hållarämbetets sedan lång tid tillämpade praxis är 35 & VTF analogt tillämplig på utländska körkort samt att denna praxis godkänts av regeringsrätten. Länsstyrelsen hade inte något emot att denna praxis lag- fästs.

Den skiftande praxis som nu förekommer är i och för sig otillfredsställande. I likhet med trafikmålskommittén anser jag att rätt att omhänderta utländskt körkort bör fin- nas. Härtill kommer emellertid att om hand- läggningen av ärenden rörande utländska

körkort överflyttas till länsstyrelsen i Stock— holms län måste polis- och åklagarmyndig- heter ges samma befogenhet att omhänderta utländska körkort som de nu har beträffan- de svenska körkort. Om alla omhänderta— ganden måste avgöras centralt torde nämli- gen de faktiska möjligheterna att omhän— derta körkort att i annat fall bli praktiskt taget obefintliga. Med hänsyn härtill och då varken 1949 eller 1968 års konvention synes utgöra hinder häremot föreslås att 4 & i 1956 års kungörelse och 6 5 i 1962 års kungörelse ändras så att 35 & VTF blir till— lämplig även i fråga om utländska körkort.

4.18 Omfattningen av ett centralt körkorts- register

I det följande har gjorts ett försök att upp- skatta storleksordningen av antalet till ett centralt körkortsregister inkommande upp— gifter, antalet i registret befintliga uppgifter samt antalet från registret utgående uppgif- ter. Beräkningarna baserar sig huvudsakli- gen på besked från länsstyrelserna avseende förhållandena under år 1968 och den gjorda prognosen (bilaga 4). I förekommande fall har emellertid hänsyn tagits till att det nya systemet och vissa andra omständigheter, såsom tillkomsten av RI, kan medföra vissa förändringar av antalet uppgifter. Bl. a. har antalet domar och andra kriminella belast- ningar inte beaktats. Uppgiftsnivån har i den mån inte annat anges beräknats med hän- syn till den antagna årliga genomsnittsfrek- vensen under tiden närmast efter det regist- ret tidigast kan tas i bruk, d.v.s. år 1973. Med hänsyn till angivna omständigheter är det naturligt att vissa uppgifter är mycket osäkra.

4.18.1. Antalet till inkommande

uppgifter

registret

Hit hör i första hand uppgifter om utfär- dande av nya körkort. På grund av den gjorda prognosen kan detta antal beräknas till genomsnittligt ca 165 000 om året. Häri ingår ändring av behörigheten och utfär- dande av nytt körkort efter återkallelse. Förnyelse av körkort vid förlust av eller

skada på det tidigare utfärdade körkortet och vid namnbyten kan beräknas till ca 60 000 om året.

Vid utfärdande av körkort kommer regist- ret i allmänhet att beröras vid minst fyra tillfällen, nämligen i samband med att an- sökningsförfarandet inleds, vid utfärdande av lämplighetsintyg, vid slutprövningen av ansökningen, vid vilket tillfälle också upp- gift om eventuella särskilda villkor för kör- kortet lämnas till registret, och vid det slut- liga utfärdandet av körkortet. Samtliga des- sa fyra tillfällen medför anteckning i regist- ret. Uppgiftsflödet i samband med utfär- dande av körkort är alltså till antalet i stort sett fyra gånger så stort som antalet utfär- dade körkort.

Vid förnyelse av körkort när det tidigare körkortet förkommit eller förstörts behövs dock inte lämplighetsutredning. I dessa fall berörs alltså registret tre gånger. Inte heller vid namnändring krävs lämplighetsutred- ning. Om registret baseras på ADB så att ansökningsblanketter kan sändas ut automa- tiskt vid namnändring krävs anteckning en— dast vid utfärdandet i dessa fall. Ändring eller upphävande av särskilda villkor eller meddelande av nytt villkor föranleder för- nyelse av körkortet, vilket medför anteck- ning vid minst två tillfällen. Sistnämnda fall är dock förhållandevis sällsynta.

Även förhandsbesked samt avslag på kör- kortsansökningar måste registreras, liksom besked om lämplighetsutredning även om ärendet inte fullföljs. Antalet kan beräknas till 6000 om året. Förhandsbesked kräver två extra anteckningar och avslag på kör- kortsansökningen tre anteckningar. När lämplighetsutredning utförts utan att ären- det fullföljs blir antalet anteckningar i ären— det två.

Antalet återkallelser och varningar, som år 1968 uppgick till sammanlagt ca 17 000, torde komma att öka i takt med att kör- kortsbeståndet växer och trafikbevakningen skärps. F.n. prövas omkring 35 000 sådana ärenden om året, av vilka alltså ungefär hälften leder till återkallelse eller varning. Trafikmålskommitténs förslag kan dock leda till att antalet sådana ärenden ökar.

Anteckning i registret skall ske när ärendet tas upp, när beslut fattas och, om återkal- lelse eller varning beslutas, när delgivning av beslutet skett. Särskild uppgift till registret krävs också när körkortet överlämnas. Vida- re krävs uppgift vid upphävande eller änd- ring av återkallelsebeslut liksom när körkort återfås. Hithörande fall är dock förhållan- devis få.

Antalet omhändertaganden av körkort en- ligt åklagares eller polismyndighets beslut beräknas till omkring 8 000 om året. Både sådana beslut och delgivning av dem skall tas in i registret, men i gengäld behöver i sådana fall delgivningen av återkallelsebe— slutet inte registreras.

Även en del belastningsdata skall ingå i registret, nämligen vissa anmälningar från länsläkare (förste stadsläkare), meddelanden från nykterhetsnämnd och framställning från polismyndighet enligt 81 & VTK. An- talet sådana uppgifter beräknas till knappt 3 000 per år.

Godkännande av trafikskolepersonal och anställning av viss personal vid trafiksäker- hetsverket ävensom utfärdande av luftfarts— certifikat skall också antecknas i registret.

I registret skall vidare intas uppgift om sådana innehavare av utländska körkort som erhållit varning eller nekats rätt att framföra fordon i Sverige. Antalet sådana fall torde dock vara förhållandevis litet. An- teckning skall ske om beslutet och delgiv- ning härav och, i förekommande fall, om körkortet omhändertagits.

Den gjorda uppskattningen leder till an- tagandet att sammanlagt omkring 750000 —800 000 uppgifter kan väntas komma in till det centrala registret under ett år.

I kap. 6 föreslås att de nuvarande kör— korten skall bytas ut under en tre— eller fyra- årsperiod med början tidigast år 1973. Ut- byte medför en anteckning i registret och antalet uppgifter till detta beräknas i sam- band med utbytet att öka med totalt ca 3 milj.

Om körkorten enligt förslaget skall för- nyas periodiskt tillkommer ett stort antal uppgifter. Sådan förnyelse kan dock inte påbörjas förrän tidigast år 1981, d.v.s. tio

år efter det de nya korten införts. Under de första utbytesåren kan antalet utbyten beräknas motsvara ungefär det antal kort som utfärdades tio år tidigare. När tio år förflutit från utbytet av kortet kommer däremot förnyelserna att stiga kraftigt 1 an- tal. Under de tre eller fyra år som infaller tio år efter utbytet kan förnyelserna beräk- nas bli inemot 1 milj. om året. Periodisk förnyelse kräver endast en anteckning, näm— ligen vid utfärdandet av körkortet, och antal anteckningar blir alltså lika många som an- talet förnyelser.

4.18.2 Antalet i registret befintliga uppgifter Registret föreslås — i varje fall under en övergångstid — uppta eller ha tillgång till persondata, d.v.s. namn, personnummer, bostadsadress och mantalsskrivningsort för tre år, för samtliga personer i körkortsåldern möjligen med undantag för vissa yngre och äldre åldersgrupper, alltså även för personer som saknar körkort. Om dessa skall upptas i registret kommer antalet registrerade per- soner att uppgå till 6 å 6,5 milj. år 1973. För körkortsinnehavarna, som år 1973 be- räknas uppgå till ca 3,7 milj., skall finnas uppgift om bl.a. behörigheten och even— tuella särskilda villkor samt dagen för ut- färdande av körkort och datum för even- tuell förnyelse. För körkortsinnehavarna skall vidare i förekommande fall finnas an- teckning om beslut om återkallelse, varning, omhändertagande eller annan åtgärd med körkortet eller om delgivning av beslut och överlämnande av körkort samt om vissa meddelanden från nykterhetsnämnd, anmä- lan från länsläkare (förste stadsläkare) och framställning från polismyndighet. Anteck- ningar av denna art kan f.n. uppskattas förekomma beträffande en mycket liten del av körkortsinnehavarna. Vidare skall upp— gift om innehav av luftfartscertifikat, god— kännande av personal vid trafikskolor och anställning av viss personal vid trafiksäker— hetsverket finnas. Det rör sig här om sam- manlagt ca 10 000 anteckningar.

4.183. Antalet från registret utgående upp— gifter

Belastningsdata kommer i huvudsak att för- svinna ur registret. Domstolar och åklagare torde emellertid ändå i stor utsträckning begära utdrag ur körkortsregistret för att få kännedom om körkortsdata. Övergången till strafföreläggande och ordningsbot torde dock medföra en viss nedgång av rekvisitio— nerna. Antalet rekvisitioner uppskattas till storleksordningen 50 000 per år.

Rikspolisstyrelsen har vid en grov upp- skattning beräknat antalet förfrågningar per år från polisen till 300 000—500 000. Dessa förfrågningar kommer i huvudsak att ske via polismyndigheternas data- eller telexter— minaler.

Även vissa andra statliga myndigheter —— däribland tullverket, trafiksäkerhetsverket, värnpliktsverket, socialstyrelsen — behöver uppgifter om enskilda personer. Av dessa torde värnpliktsverket behöva det största antalet.

Statistiska centralbyrån, trafiksäkerhetsrå- det m.fl. kommer att inhämta uppgifter av statistiskt intresse. I dessa fall torde det dock i allmänhet inte bli fråga om förfrågningar beträffande enstaka personer.

Enskilda, föreningar och sammanslutning- ar — t. ex. försäkringsbolag, biluthyrare, arbetsgivare, trafikbilägare och motororga- nisationer — väntas inhämta en hel del upp- gifter i form av registerutdrag eller telefon- förfrågningar.

Slutligen kommer körkortsmyndigheterna att inhämta ett avsevärt antal uppgifter i samband med handläggningen av ärenden angående omprövning av körkortsinnehav samt i vissa fall vid utfärdande av körkort. Om meddelanden från RI om körkortsbe- lastningar skall lämnas till länsstyrelserna efter samma grunder som f.n. även i fort- sättningen — vilket beror på trafikmåls- kommitténs förslag och statsmakternas be- slut i anledning därav måste de komplet- teras med uppgifter från körkortsregistret till ett antal av 200 000—300 000 per år.

Det sagda ger vid handen att det sam- manlagda antalet förfrågningar per år till

ett centralt register torde betydligt överstiga 1 milj.

Härtill kommer —— om körkortsregistret baseras på ADB — utskrift och utsändande av blanketter för ansökan om körkort i ca 220000 fall om året. Utbytet av de nuva- rande körkorten torde vidare kräva totalt 3——4 milj. blanketter under en tre— eller fyra- årsperiod i mitten av 1970-talet. Om perio- disk förnyelse införs tillkommer inemot ] milj. blanketter per år under en tre- eller fyraårsperiod varje decennium med början i mitten av 1980-talet.

4.19 Val av nytt system

Som tidigare nämnts skall enligt direktiven någon form av central registrering införas. En sådan lösning utgör också en förutsätt- ning för att huvuddelen av de krav som bör ställas på registreringen skall kunna tillgo- doses. Det saknas alltså anledning att pröva något system som inte bygger på central registrering.

Enligt direktiven skall vidare klarläggas i vilken omfattning ADB-teknik bör komma till användning. Tre olika alternativ kan alltså komma ifråga, nämligen dels ett helt manuellt centralt register, dels ett helt ADB- baserat centralt register, dels ett centralt re- gister som delvis är manuellt och delvis da- tamaskinellt.

4.19.1 Allmänt om manuella och ADB- system I ett manuellt register finns data antecknade i konventionell skrift i liggare eller på kort eller liknande. I ett större register som kör- kortsregistret torde det vara nödvändigt att föra registret på kort som tas fram från sin plats vid införing av data eller avläsning av registret. Data kan alltså läsas visuellt. Tillförande av nya uppgifter och ändring av befintliga uppgifter sker genom hand- skrift eller maskinskrift. Hanteringen av ett manuellt register kan underlättas genom mekanisering och andra anordningar. Ge- nom att fästa korten i roterbara cylindrar eller sätta kortlådor i kortrotundor eller liknande anordningar kan man underlätta

korthanteringen, så att en person kan sköta ett mycket stort antal kort, 100000 eller mera.

Olika metoder kan också användas för att snabbt finna det kort man söker. Vilken metod som skall användas beror i första hand på vilket sökbegrepp, t. ex. namn eller personnummer, man vill använda. Att sor— tera korten i bokstavsordning efter perso- nernas namn har vissa nackdelar, framför- allt beroende på att namn som uttalas på samma sätt kan stavas olika, t.o.m. med olika begynnelsebokstav, och på att för- namnens ordningsföljd kan kastas om. Sam- ma problem möter dock även i ett datare- gister.

Inom Stockholms Allmänna Försäkrings— kassa, där man har en kortstock på ungefär 650 000 kort, används en annan metod. Kor- ten är ordnade efter numret på den dag i månaden då personen är född. På detta sätt ordnas korten upp i 31 grupper. Inom varje grupp sorteras därefter korten först efter födelsemånaden och därefter efter födelse- året. Genom denna metod kan ett sökt kort snabbt återfinnas.

I ett ADB-system lagras data i elektronisk form och varken införing av data eller av- läsning av registret kan ske på konventionell väg. Anteckning i ett dataregister, s.k. in- matning av data, kräver särskilda anord- ningar i form av hålkort eller hålremsa som stansas efter en för maskinen avpassad kod. Inmatning kan också ske med hjälp av en optisk läsare, som kan tyda text, uppställd efter ett särskilt formulär och skriven med ett bestämt typsnitt. Dessutom kan för in- matning användas tangentbord av vanlig skrivmaskinstyp. Detta kan förbindas med en bildskärm (informationsskärm), på vilken texten kan läsas visuellt i vanlig skrift, eller en skrivmaskin där texten skrivs ut i sådan skrift. Avläsningen kan ske efter det texten slagits in men innan den matas in i maski- nen eller på så sätt att den ändring som skett i registret visas på skärmen eller skrivs ut i skrivmaskinen. Inmatning kräver alltså vanligen manuellt förarbete. Det är dock möjligt att koppla en hålkorts- eller hålrems- stans till en vanlig skrivmaskin, så att stans-

ningen sker automatiskt samtidigt som ett beslut, t. ex. om beviljande eller återkallande av körkort. skrivs ut. Detta ställer sig emel- lertid dyrbart om beslut skall skrivas på många olika platser. Man kan också utfor- ma besluten så att de blir lämpade för en optisk läsare, vilket gör det möjligt att an- vända en kopia av beslutet för inmatningen.

För avläsning av registret måste de i elektronisk form lagrade data översättas till visuellt läsbar text. Denna s.k. utmatning av data kan ske på olika sätt utan manuellt arbete. En möjlighet är att text automatiskt skrivs ut i en till datamaskinen anknuten skrivmaskin eller i en s.k. radskrivare, där utskrift kan ske med mycket hög hastighet. Avläsning kan också ske på bildskärm, vil- ken kan vara förbunden med en skrivma- skin så att man, efter att ha läst texten på skärmen, kan få en utskrift om man så önskar. Utmatning av data kan slutligen ske i form av hålkort, hålremsa eller magnet- band vilket kräver ytterligare bearbetning för att data skall kunna läsas visuellt.

Databearbetningen, d.v.s. lagringen av data i maskinen och sökningen efter data samt in- och utmatningen, sker enligt pro- gram som också matas in i maskinen. Upp- rättande av dessa är oftast mycket arbets- krävande.

I datamaskinen lagras uppgifterna i elek- tronisk form i s.k. dataminnen, bestående av magnetband, trummor eller skivor. Med hänsyn till de bearbetningsmetoder som minnena medger skiljer man mellan sekvens— minnen och direktaccessminnen. I ett sek— vensminne såsom magnetband måste samt- liga data genomgås i den ordning de är lag- rade till dess man finner den sökta uppgif- ten. Detta kan ta upp till 5—10 minuter, vartill kommer den tid det tar att finna rätt minne. I ett direktaccessminne däremot kan man ta fram den uppgift man önskar prak- tiskt taget utan att behöva gå igenom andra data, vilket gör att det är möjligt att få fram begärda upplysningar inom en tid som kan räknas i bråkdelar av en sekund. Trummin- ne och skivminne medger såväl direktac- cess som sekvensbearbetning.

Innehållet i ett minne kan ändras, upp-

gifter kan avföras ur minnet och nya upp- gifter kan tillföras detta.

Datamaskinen kan anordnas för olika slag av bearbetning. Man skiljer således mellan realtidssystem, vilket innebär att maskinen omedelbart utför en önskad uppgift så snart denna begärs, och satsvis bearbetning, då ett flertal uppgifter för maskinen samlas för att utföras vid en senare tidpunkt. En data— maskin kan vidare vara så anordnad att den kan utföra flera arbetsuppgifter samtidigt genom s.k. multikörning eller multipro- grammering. Den kan alltså inrättas så att den kan utnyttjas av flera samtidigt utan att de i praktiken stör varandra.

Information kan överföras till eller häm- tas från ett ADB-baserat register även på längre distanser. Medelst terminaler i form av skrivmaskiner, radskrivare eller bildskär- mar kan alltså även den som befinner sig på långt avstånd från själva datamaskinen hämta uppgifter från denna eller föra in uppgifter i det datamaskinella registret utan direkt medverkan av personal vid maskinen. Som förbindelse används det allmänna tele- fon- eller telexnätet eller särskilt uppkoppla- de linjer. Kommunikationslinjerna kan kopplas direkt till datamaskinen. I större maskinanläggningar kan vanligen ett stort antal kommunikationslinjer användas sam- tidigt. Ju snabbare förbindelser man önskar och ju längre avstånden är, desto större blir kostnaderna.

Mellan skilda datamaskiner kan direkt förbindelse, s.k. datamaskinell förbindelse, anordnas. Genom en sådan förbindelse kan en maskin, under pågående arbete för att t. ex. besvara en förfrågan, hämta data från en annan maskin. Kostnaderna för datama- skinella förbindelser ökar med avståndet mellan maskinerna och kraven på hastighe- ten i förbindelserna.

4.19.2 För- och nackdelar med ett manuellt resp. ett ADB-baserat centralt körkortsre- gister Som framgår av föregående avsnitt kommer ett centralt körkortsregister att bli av be- tydande omfattning. Stora mängder data kommer att tillföras registret och lämnas ut

från detta, ca 1 milj. poster i vardera rikt- ningen årligen. Registret kommer att inne- hålla ett mycket stort antal poster, först drygt 3 men så småningom ca 4 milj.. even- tuellt omkring 6 milj. i varje fall under en övergångstid. Antalet olika slag av data är emellertid begränsat och arbetet med dem i stor utsträckning enkelt och rutinbetonat. Enkla och entydiga regler kan ställas upp för praktiskt taget hela massan av data. Detta är en verksamhet som erfarenhets- mässigt lämpar sig väl för ADB. Även ma- nuell hantering torde kunna användas men kräver stor insats av arbetskraft och arbetet blir så rutinmässigt och av sådan enahanda karaktär att man måste befara svårigheter när det gäller att rekrytera och behålla den arbetskraft som behövs.

Som tidigare framgått behöver polisen — vars behov är det viktigaste skälet till införande av ett centralt körkortsregister — omedelbar tillgång till en stor del av upp- gifterna i registret för sitt arbete med trafik- kontroll. Ju snabbare dessa uppgifter kan erhållas desto effektivare och mindre stö- rande för vägtrafiken blir trafikkontrollen. Om registret är manuellt, får man från tra- fikkontrollen ute på vägen via radio ta för- bindelse med polisdistriktets central. Från detta kan man telefonera till det centrala re- gistret och få muntligt besked. Vid större trafikkontroller kan man ha en eller flera linjer ständigt uppkopplade. Man kan ock— så göra förfrågan på telex och få svar på samma sätt. Därefter får uppgiften per ra- dio lämnas till trafikkontrollen. Snabbhe- ten — utom av förbindelsehastigheten — blir avhängig av hur fort man kan finna rätt kort i det centrala registret. Detta är i sin tur beroende på registrets organisa- tion, tillgången på arbetskraft m.m. Det är emellertid uppenbart att det även med en mycket god organisation ibland kan ta flera minuter att finna korten.

Med ett register som är upplagt på data- maskin kan förbindelse ske på samma sätt, d.v.s. genom muntlig förfrågan per telefon från polisdistriktets central eller via telex. Telexmeddelande kan emellertid tas emot vid registret och besvaras från detta utan

manuell hantering där. Förbindelsen kan dessutom ske via terminal hos polisdistrik— tets central i form av skrivmaskin, radskri- vare eller bildskärm. Polisen har redan minst en telexförbindelse från alla polisdi- strikt till rikspolisstyrelsen och ett fåtal bild- skärmsterminaler. Man avser att öka anta- let bildskärmsförbindelser. Med bildskärm eller radskrivare kan den sökta uppgiften inom några få sekunder finnas hos polis— distriktet. Detta förutsätter dock datama- skinell förbindelse mellan rikspolisstyrelsens datamaskin, som används av RI, och kör- kortsregistrets maskin eller direktförbindel— ser mellan polisdistriktet och båda maski- nerna. Snabbheten är oberoende av perso- nalstyrkan i registret.

Polisen behöver dessutom tillgång till re- gistret dygnet runt. Vare sig registret är manuellt eller baserat på ADB innebär det- ta att det måste vara bemannat hela dygnet. Detta kräver emellertid en betydligt större personalinsats vid ett manuellt än vid ett datamaskinellt register. Vid datasystem stäl- ler det dock speciella krav på anläggningens funktionssäkerhet, varom mera nedan.

Ett manuellt register måste uppenbarligen föras av den myndighet hos vilken registret finns, eftersom korten måste plockas fram för hand både när data skall skrivas på dem och när avläsning skall ske. I den mån registret skall bygga på data som härrör från annat håll måste dessa tillföras myn- digheten genom något sorts rapporterings- system. Arbetet med omprövning av kör- kortsinnehav, sådant det f.n. är anordnat, torde i praktiken knappast vara möjligt att utföra hos annan myndighet än den som handhar det centrala körkortsregistret om detta är manuellt, eftersom beställning av uppgifter från registret och sammanföran- de av inkomna uppgifter med övriga hand- lingar i ärendet blir alltför arbets- och tids- krävande. I ett centralt ADB-register där- emot kan länsstyrelserna via terminaler bå- de lämna uppgifter till och hämta uppgif- ter från detta i princip minst lika enkelt och säkert som från de nuvarande länsre— gistren.

Dessa olikheter får betydelse även i fråga

om riskerna för brister i registrets funk- tionssäkerhet. Åtgärderna för att garantera denna säkerhet blir därför helt olika. I frå- ga om ett manuellt register torde riskerna främst hänföra sig till möjligheterna för fel vid överföringen till eller från registret och till möjligheten att ett kort kommer bort eller placeras på fel plats så att det inte kan återfinnas. Även i ett ADB-system finns risker för fel i överföringen. Övriga risker med ett sådant system torde huvudsakligen avse programmeringsfel och maskinfel.

Felmöjligheter föreligger varje gång en uppgift skall manuellt föras över från en handling till en annan eller till ett datame- dium. Likaså finns en viss risk att en hand- ling som skall sändas från en plats till en annan försvinner på vägen. Om registret är manuellt måste vid införing i registret först en rapport upprättas över det förhållande som skall antecknas. Rapporten sänds se- dan till registret, där registeranteckningen sker från rapporten. I vissa fall bör det kunna räcka med en manuell operation. Anteckningar i registret kan nämligen ibland ske från en kopia av originalhand- lingen som tillställs registerföraren. Änd- ringar i persondata kan vidare ske från da- tamaskinellt upprättade listor. Men oftast torde två manuella operationer behövas med de felrisker som detta medför. Dess- utom måste alltid en handling sändas till registret, vilket också är en risk. I ett ADB- register kan införingen ske från en terminal med skrivmaskin eller informationsskärm i omedelbar anslutning till framställningen av originalhandlingen. Riktigheten av de inma- tade uppgifterna kan omedelbart kontrolle- ras mot originalhandlingen genom utskrift eller på skärmen innan data matas in i re- gistret eller sedan ändring gjorts i regist— ret. Med få undantag torde alltså endast en manuell operation behövas, vilket begrän- sar felriskerna. Överföring från en datama- skin till en annan, t. ex. av persondata, kan ske utan manuellt arbete. Någon risk för att uppgifter skall komma bort på vägen finns inte i någondera fallet.

Kraven på riktighet och exakthet i alla detaljer synes i regel större vid datamaski-

nell behandling än vid manuell. Om en uppgift som lämnas för införing i registret är felaktig, kan detta vid en manuell han— tering upptäckas inom rimliga gränser och rättas till före införingen, t.ex. om uppgif— ten innehåller en bokstav som uppenbarli- gen inte passar in i sammanhanget. Vissa fel är sådana att den person som granskar uppgiften knappast kan undgå att obser- vera felet och att det också genast framgår vad som är den rätta texten. Motsvarande kontroll och rättelse kan emellertid även ske i en datamaskin i den mån felen kun- nat förutses och ett kontroll— och rättelse- förfarande kunnat programmeras in, vilket kräver ett omfattande arbete. När så kun- nat ske, kan dock kontrollen, t.ex. av rik— tigheten av ett personnummer, ske mycket enklare och snabbare i ett datamaskinsys- tem än i ett manuellt system.

Med manuell hantering ligger det nära till hands att anta att införing av ändrings— uppgifter i registret kommer att ta längre tid än i ett datamaskinellt system, d.v.s. att registret blir mindre aktuellt.

Risken för att ett kort skall komma bort i ett manuellt system, genom att placeras på fel plats eller på annat sätt, eller att data registreras på fel kort torde öka med re- gistrets omfattning. Att upptäcka ett sådant fel torde knappast vara praktiskt möjligt annat än genom en slump. Att helt undvika en sådan risk torde inte vara möjligt. Möj- ligheterna att eliminera fel av denna art är betydligt större i ett ADB-system.

Risk för att ett register skall helt eller delvis förstöras, t.ex. genom brand, före- ligger redan beträffande de nuvarande läns- registren. Men denna risk blir av större be- tydelse vid ett centralt register. Vissa möj- ligheter torde dock finnas att skydda regist- ren mot en sådan risk.

Det synes knappast möjligt att ha en dub- bel uppsättning av registerkorten i ett ma- nuellt register. Uppgifterna i ett sådant register bygger emellertid på skriftliga med- delanden. Om dessa arkiveras minst under så lång tid som uppgifter från dem skall kvarstå i registret och de förvaras på annan plats än själva registret, kan alltså registret

rekonstrueras med hjälp av de arkiverade handlingarna. Gäller det hela eller en stör- re del av registret torde detta dock vara en mycket tids- och arbetskrävande uppgift. Ett ADB—register kan garderas mot förstöring på betydligt enklare sätt. Det går vanligen till så att man med jämna mellanrum, t. ex. en gång i veckan eller en gång i månaden, tar en kopia av registret på magnetband, vilket i en datamaskin är en förhållandevis enkel åtgärd. Denna kopia förvaras sedan på annan plats än själva registret. Man ko- pierar vidare alla förändringar i registret ef- ter det kopian togs. Även denna kopia för- varas på annat plats. Med hjälp av dessa kopior kan registret snabbt och enkelt re- konstrueras, om det skulle bli förstört.

I ett register upplagt på datamaskin upp- kommer ytterligare en risk. Fel kan uppstå på maskinen och händelser kan inträffa som gör den obrukbar. Givetvis måste resurser finnas för snabba reparationer. Men det är också nödvändigt att utforma anläggningen så att den inom rimliga ekonomiska gränser är skyddad mot tillfälliga driftstörningar. Detta innebär att vissa av datamaskinens centrala enheter måste dubbleras, så att re- gistrets verksamhet kan fortgå även om nå- gon enhet skulle drabbas av driftstopp. Ut- över den vinst för driftsäkerheten som detta medför blir det också möjligt att sköta den fortlöpande tekniska tillsynen av maskinen utan avbrott i registrets utnyttjande. Den överkapacitet som på detta sätt uppkom- mer — och som givetvis innebär en fördy- ring av anläggningen —— bör åtminstone del- vis kunna utnyttjas för databehandlings- uppdrag som inte är mera tidsbundna än att de kan anpassas efter registrets behov.

En fördel med ett ADB-register som helt saknas vid ett manuellt register är att data- maskinen kan skriva ut en del av texten i de olika blanketter och intyg och andra handlingar som behövs i körkortsärenden av olika slag. Detta innebär inte bara en lätt- nad i arbetsbördan för dem som skall ut- färda intygen eller fylla i blanketterna utan ökar dessutom säkerheten. Man har också full garanti för att de ifyllda data är riktiga, t. ex. att personnummer och namn helt över-

ensstämmer med de officiella registren. Det blir vidare möjligt att vid namnbyte och periodisk förnyelse inleda förfarandet auto- matiskt genom att sända ut ansökningsblan- ketterna utan begäran från körkortsinneha- varen.

Om det befinns att uppgifter skall kunna lämnas ur registret, oavsett om man känner till bara den registrerades personnummer eller enbart hans namn, måste man i ett ma- nuellt register ha korten sorterade efter det ena av dessa identifieringsbegrepp och en särskild förteckning eller uppsättning av re- gisterkort, där de registrerade personerna är ordnade efter det andra begreppet. Vid an- vändning av det sistnämnda identifierings- begreppet måste man alltså — om man inte skall ha två fullständiga register med dub— belföring av alla data — söka först i den särskilda förteckningen eller kortuppsätt- ningen för att finna det andra identifierings— begreppet och därefter söka fram det rätta kortet i huvudregistret. I ett ADB-register är det möjligt — under förutsättning av till- räckligt minnesutrymme och adekvat pro- grammering — att använda endera identi— fieringsbegreppet utan någon praktiskt märkbar förlängning av bearbetningstiden.

Vid valet mellan ett manuellt system eller ett ADB-system bör också beaktas att ett centralt körkortsregister kommer att ha nä- ra beröring med vissa andra register. Tidi- gare har föreslagits att en stor del av upp— gifterna i de nuvarande körkortsregistren, i stort sett alla belastningsdata, skall registre- ras inom RI. Persondata beträffande samt- liga körkortsinnehavare finns redan i be— folkningsregistren. Centrala folkbokförings— och uppbördsnämnden undersöker f.n. möj- ligheterna att inrätta ett centralt befolk- ningsregister. Om ett sådant register kom- mer till stånd _ vilket skulle medföra för- delar och sannolikt lägre kostnader för ett databaserat centralt körkortsregister — kommer det att kunna innehålla alla de persondata som behövs för körkortsregistret. Det på grundval av bilregisterutredningens förslag av riksdagen i princip beslutade bil- registret kommer att innehålla ett ägarere- gister som till stor del sammanfaller med

ett register över körkortsinnehavare, efter- som de flesta bilägare samtidigt har kör- kort.

Givetvis bör dubbelregistrering undvikas i så stor utsträckning som möjligt. I den mån så inte kan ske är det ett väsentligt intresse att information om ett förhållande som fö- rekommer i två eller flera register har sam- ma innehåll. Detta innebär att ändringar i det register som innehåller grunddata bör föranleda motsvarande ändringar även i andra register. T.ex. bör ändringar i fråga om namn eller adress liksom dödsfall som förs in i ett befolkningsregister medföra motsvarande ändringar i körkortsregistret beträffande körkortsinnehavarna och i bil— registret beträffande bilägarna.

Vidare har myndigheter i vissa fall be- hov av uppgifter ur två eller flera register samtidigt. Polisen behöver vid trafikkontroll snabb tillgång till data ur körkortsregistret, ur bilregistret och från RI för att ta reda på om föraren har körkort, om fordonet är registrerat och om fordonet är stulet eller föraren efterlyst. Ett fullständigt utdrag ur körkortsregistret bör också omfatta kör- kortsbelastningar som finns registrerade in- om RI.

Befolkningsregistren är redan upplagda på datamaskin och riksdagsbeslutet beträffande bilregistret innebär att även detta skall vara ADB—baserat. Registreringen inom RI byg- ger likaså på ADB. Inrättas ett centralt be- folkningsregister kan det förutses att också detta kommer att läggas upp på datamaskin. Om uppgifter skall lämnas till ett manuellt körkortsregister från ett annat register kan detta inte ske på annat sätt än genom att skriftligt underlag skrivs ut och överlämnas till körkortsregistret där det på manuell väg får föras in på registerkorten med den tids- utdräkt. det arbetskraftsbehov och de fel- risker som detta medför. Det synes knap- past tekniskt möjligt att samtidigt och snabbt hämta uppgifter både från t.ex. RI och ett manuellt körkortsregister. Om kör- kortsregistret däremot är datamaskinellt, kan samordning och samarbete med andra ADB-register ordnas förhållandevis enkelt genom datamaskinell förbindelse eller ge-

nom att data lämnas från ett register till ett annat i form av ett magnetband e.d. var- med det andra registret uppdateras. Detta ger stor snabbhet och stor säkerhet i fråga om uppgifternas riktighet. Med datamaski- nell förbindelse blir det också möjligt att vid en förfrågan få svar från flera register samtidigt.

Till slut bör påpekas att ett ADB-baserat register ger möjlighet till statistiska och and- ra bearbetningar av uppgifterna rörande körkorten och körkortsinnehavare som praktiskt taget saknas vid ett manuellt re— gister eller i varje fall där kräver en stor personalinsats.

Personalbehovet i ett manuellt centralt re- gister måste naturligen bli avsevärt större än i ett register som baseras på ADB. Upp- skattningsvis torde närmare 100 personer behövas för registreringsuppgifter, besvaran- de av telefonsamtal m.m. Hänsyn har där- vid tagits till att registret skall vara dygns- bevakat och att viss personal således måste arbeta under kvälls- och nattetid. Härtill kommer arbetsledande personal m.m. En- bart personalkostnaden kan med hänsyn ta- gen till ersättning för obekväm arbetstid, pensions- och omkostnadspålägg m.m., be— räknas överstiga 4 milj. kr. Vidare tillkom- mer en ungefärlig engångskostnad för kort- rotundor om 1 milj. kr.

Driftskostnaderna för ett manuellt regis- ter synes således inte nämnvärt understiga kostnaden för den direkta datamaskindrif- ten så som denna anges 1 kap. 8. Om hän- syn även tas till att ett manuellt register medför avsevärt ökade telefonkostnader för myndigheter och enskilda samt till att någ- ra nämnvärda personalbesparingar hos läns- styrelserna knappast kan åstadkommas om registret är manuellt torde de båda alterna- tiven kostnadsmässigt väga ungefär jämnt.

4.19.3 Slutsats i fråga om manuellt eller datamaskinellt system Enligt direktiven är det primära kravet på körkortsregistret att det skall ge möjlighet att snabbt utröna om en person har kör- kort och, om så är fallet, i erforderlig ut-

sträckning lämna uppgifter om registrerade förhållanden.

Av det ovan anförda framgår att både ett manuellt och ett datamaskinellt centralt körkortsregister ger möjligheter att ta reda på om en person har körkort och få upp— lysningar om de data som registrerats rö- rande honom.

En väsentlig olikhet mellan ett manuellt system och ett datamaskinellt ligger i snabb- heten. Ett manuellt register synes inte stän- digt kunna lämna upplysningar tillräckligt snabbt för att registret skall kunna på ett önskvärt sätt utnyttjas i polisens trafikkon- troll. Så är däremot fallet med ett register som placeras på datamaskin. Ett sådant re- gister kan med lämpliga kommunikations- anordningar och lämplig utrustning i övrigt ge polisen omedelbar tillgång till uppgifter. Detta har stor betydelse för effektiviteten i polisens arbete.

Även i fråga om funktionssäkerheten sy- nes ett ADB-register vara att föredra. Fram- förallt torde detta gälla uppgifternas riktig- het och möjligheterna att hålla registret ak- tuellt.

Ett manuellt register kräver betydligt stör— re personalstyrka. Ett sådant register inne— bär också att en stor mängd enkla och ru- tinbetonade arbetsuppgifter, som knappast kan ge någon arbetstillfredsställelse, prak- tiskt taget helt automatiseras.

Manuell hantering av ett centralt kör- kortsregister gör det vidare omöjligt att på ett tillfredsställande sätt utnyttja alla de för— delar som en centralisering av registerfö- ringen skulle kunna erbjuda. Ett ADB-regis- ter däremot ger rationaliserings- och effek- tivitetsvinster av olika slag både för olika myndigheters arbete med körkortsärenden, för polisens arbete med annat än trafiken och i form av möjligheter att genom statis- tiska och andra undersökningar få fram bättre underlag än f.n. för trafiksäkerhets- arbetet.

En kostnadsjämförelse mellan de båda systemen ger inte klart utslag till förmån för någotdera.

Det kan på grund av det anförda knap- past råda någon tvekan om att körkortsre—

Det sagda äger emellertid inte tillämpning på alla de uppgifter som skall ingå i ett centralt körkortsregister. Om registret delas upp på en manuell och en datamaskinell del, behöver i den datamaskinella delen inte ingå mera än de uppgifter som polisen och andra bör ha omedelbar tillgång till samt möjligen också uppgifter som krävs för statistiska och andra undersökningar. Detta innebär emel- lertid, eftersom huvuddelen av belastningar— na skall hämtas från RI, att det endast blir ett fåtal anteckningar som inte behöver fin— nas i den datamaskinella delen, i huvudsak beslut om varning och. delgivning därav, så- dana belastningar som inte ingår i RI — det är främst anmälningar från länsläkare, framställning från polismyndighet och vissa meddelanden från nykterhetsnämnd — vi— dare uppgift om överlämnande av körkort, behörighet som föreståndare, lärare eller in- struktör vid trafikskola, vissa anställningar hos trafiksäkerhetsverket samt innehav av luftfartscertifikat. Redan den ringa mängden av uppgifter som sålunda skulle hänföras till den manuella delen av registret gör det högst tveksamt om skäl finns för en sådan uppdelning av registret. Denna skulle. dess- utom medföra dubbelregistrering av person- data för alla som skall registreras i den manuella delen. Flertalet av de uppgifter som skulle kunna hänföras till denna del av registret är för övrigt av den beskaffenhet att körkortsmyndigheterna behöver omedel- bar tillgång till dem. Med regionala kör- kortsmyndigheter innebär detta att man skulle bli tvungen att föra den manuella de- len av registret länsvis, vilket inte förefaller lämpligt. Det torde alltså inte finnas skäl att närmare undersöka frågan om en upp- delning av körkortsregistret på en manuell och en datamaskinell del.

4.19.4 Kraven på datamaskinanläggningen I genomsnitt torde man kunna räkna med att för varje person, oavsett om han har körkort eller inte, krävs ett utrymme mot- svarande drygt 100 tecken. För dem som har körkort tillkommer för varje utfärdat

körkort ca 40 tecken. Det sammanlagda an- talet övriga uppgifter torde vara förhållan- devis litet i jämförelse med det nu nämnda. Det erforderliga minnesutrymmet kan se- dan ytterligare variera något beroende på registrets organisation.

Den verkställda utredningen visar att det centrala körkortsregistret kommer att inne- hålla uppgifter rörande till en början åt- minstone 3,7 milj. körkortsinnehavare, ett antal som fram till år 1980 kan väntas öka till 4,5 milj. eller mera. Med ett genomsnitt av 140 tecken per körkortsinnehavare inne- bär detta att i registrets minne år 1980 mås— te finnas utrymme för ca 650 milj. tecken. Om även de personer i körkortsåldern som inte har körkort skall registreras tillkommer ca 200 milj. tecken. Om datamaskinell för— bindelse kan anordnas med ett centralt be- folkningsregister så att persondata inte be- höver ingå i körkortsregistret, minskar an- talet tecken med ungefär hälften.

Antalet nya anteckningar eller ändringar av befintliga anteckningar kan beräknas uppgå till i genomsnitt 4000 per dag. Flödet måste emellertid antas bli ojämnt och vissa dagar kan antalet möjligen uppgå till det dubbla. Även förfrågningarna kan uppskat- tas till omkring 4 000 i genomsnitt per dag. Flödet kan här beräknas vara ännu ojäm- nare. Maskinanläggningen skall dessutom kunna svara för utskrift av upp till ca 5 000 blanketter per dag för ansökan om körkort och förnyelse av körkort.

De krav som framförallt körkortsmyndig- heterna och polisen ställer på omedelbar till- gång till uppgifter ur registret gör det nöd- vändigt att praktiskt taget samtliga data lag- ras i direktaccessminnen. Vissa uppgifter, i huvudsak en del av dem som enligt vad nyss anförts skulle kunna ingå i en manuell del av körkortsregistret, skulle dock kunna lagras på ett billigare sätt i sekvensminnen. Detta rör sig emellertid om en så liten del av registret att de ekonomiska vinsterna av en sådan uppdelning av minnena inte över- väger de tekniska svårigheter som den med- för. Hela registret bör därför ligga på direkt- accessminnen.

i i

4.19.5. Registrets uppbyggnad

Avgörande för uppbyggnaden av körkorts- registret är arten av de frågor som kommer att riktas till registret. En sak har alla ge- mensamt; en fråga berör alltid en bestämd person. Endast i undantagsfall — t. ex. en statistisk undersökning e. d. — berör en fråga ett större antal personer.

I de nuvarande körkortsregistren är regis- terkorten sorterade alfabetiskt.

I det centrala körkortsregistret bör det va- ra möjligt att komma åt registrerade data i första hand med ledning av personnummer. Detta är emellertid inte alltid känt och kan ibland vara felaktigt eller ofullständigt. I andra hand bör därför även namn kunna användas som identifikationsbegrepp.

Mängden och arten av data kan variera högst avsevärt från person till person, men även för en och samma person kan mäng- den data variera med tiden. För att kunna utnyttja minnesutrymmet på bästa sätt bör därför körkortsregistret läggas upp i form av ett personregister, ett ansökningsregister och ett omprövningsregister.

Personnumret måste antas bli den ojäm- förligt vanligaste ingången till registret och därför bör huvudregistret. personregistret, ordnas i personnummerföljd. Vid sidan om detta behövs ett antal s.k. sökregister, där- ibland namnregister, ordnade efter andra in- gångar men med uppgift endast om till— hörande personnummer med ledning av vil- ka data kan hämtas från huvudregistret.

Personregistret skall innehålla personnum- mer, bostadsadress, mantalsskrivningsort samt uppgift om godkännande av trafiksko- lepersonal, om anställning som trafik— eller bilinspektör eller trafikassistent samt om in- nehav av luftfartscertifikat. Dessutom skall registret innehålla hänvisning till ansöknings- registret och i den mån vederbörande före- kommer i omprövningsregistret, även till detta.

Ansökningsregistret skall för varje ansök- ningsårende uppta ansökningens art, t.ex. ansökan om förhandsbesked, nytt körkort eller högre kompetens eller förnyelse av kör- kort, ansökningsaktens arkivnummer samt

lämplighetsintyg och samtliga data om be- slutet i ärendet. Av registret kommer såle- des bl.a. att framgå om en person erhållit körkort och körkortsklassen samt om hans körkort förnyats, t. ex. därför att han för- lorat det tidigare körkortet, och i så fall huruvida detta senare överlämnats till po- lisen.

Omprövningsregistret skall innehålla dels sådana belastningar som skall föras i kör- kortsregistret, d.v.s. uppgifter från läns- läkare, polismyndighet och nykterhetsnämnd liksom annan omständighet som fordras för kontrollen över körkortsinnehavarna, dels för varje omprövningsärende att sådant ärende upptagits och samtliga data om om- prövningsbeslutet. Av detta register fram- går alltså bl. a. om körkortet är eller tidigare varit återkallat.

4.19.6 Förbindelserna med registret Kommunikationerna mellan länsstyrelserna och polisen, å ena sidan, samt registret, å den andra, skall som framgår av det före— gående ske över det allmänna telenätet via terminaler. Bilregisterutredningen (BRU) har för bilregistret diskuterat sådana terminaler i form av bildskärmar (informationsskär- mar) eller fjärrskrivmaskiner. BRU anlägger följande synpunkter på valet av terminaler (SOU 1968: 23 s. 113):

Både informationsskärmar och fjärrskrivma- skiner är försedda med tangentbord för inmat- ning av frågor eller annan information. Ut- matad information Visas på skärmen resp. skrivs på papper i fjärrskrivmaskinen. En in- formationsskärm kan användas på exempelvis följande sätt.

En fråga rörande en uppgift i bilregistret kommer in till länsstyrelsen per telefon. Ope- ratören slår på skärmens tangentbord in re- gistreringsbeteckningen för det fordon som frågan avser samt transaktionskoden, d.v.s. den särskilda beteckningen för den typ av transaktion det gäller, t.ex. Ä för fråga om ägaren till visst fordon. På bildskärmen visas tangentvärdena i takt med nedslagen. Därefter trycker operatören ner sändningstangenten. Därvid går frågan över telenätet till den cen- trala datamaskinen. Svaret sänds automatiskt tillbaka till bildskärmen som efter ägarförfrå- gan visar namn, adress och postadress för äga- ren till det efterfrågade fordonet. Hela för-

loppet går på några få sekunder. Informationen stannar kvar på skärmen till dess en särskild raderingstangent trycks ner. Om frågeställaren vill ha informationen dokumenterad kan opc- ratören slå in dennes namn och adress på skär- men och trycka ner sändningstangcnten, varvid datamaskinen lagrar svaret tillsammans med uppgifterna om frågeställarens namn och adress. Vid dagens slut skrivs svaret ut på en särskild blankett som sedan centralt distribue- ras till frågeställaren. Om frågan framställts vid personligt besök på länsstyrelsen kan ut- skriften ske direkt på länsstyrelsens fjärrskri- vare genom att operatören trycker ncr skriv- tangenten på skärmens tangentbord. Uppgif- terna förs då över till skrivaren.

De vanliga fjärrskrivmaskinerna kan i prin— cip användas på liknande sätt med det undan- taget att utmatningen sker endast i form av utskrift på papper.

BRU redogör härefter för bilregistrets be- hov av utskrifter och fortsätter (s. 114):

Såväl informationsskärmar som fjärrskriv— maskincr finns i åtskilliga utföranden. Särskilt när det gäller skärmarna beror anskaffnings- kostnaden i hög grad på vilket fabrikat och vilken modell som väljs. Utredningens under- sökningar har visat att lämpliga informations- skärmar finns att få till ungefär samma pris som fjärrskrivmaskiner.

BRU anser att bildskärmarnas kapacitet gör att de är att föredra såväl när det gäller inmatning som med avseende på utmatning av information. BRU anför härom:

Utmatning på skärm sker momentant medan fjärrskrivmaskinens utskriftshastighet är rela- tivt låg. I samband med inmatning är skärmar- na 1ätthanterligare vid felskrivning. Ändringar och tillägg kan nämligen göras med några få tangentnedslag medan på fjärrskrivmaskin i allmänhet hela meddelandet måste skrivas om. Utredningen har beräknat att i bilregistrering- ens frågeverksamhet en informationsskärm kommer att ha ungefär 30% högre kapacitet än en fjärrskrivmaskin. Antalet erforderliga terminaler och operatörer blir i motsvarande mån mindre.

BRU föreslår att länsstyrelserna skall för— ses med bildskärmar men att varje länssty- relse dessutom skall ha en fjärrskrivmaskin för att kunna tillgodose behov av omedel- bar utskrift av uppgifter från registret.

Även i körkortsregistret kan flertalet för- frågningar beräknas ske utan att utskrift

behövs. Detta gäller polisens förfrågningar men också de förfrågningar som riktas till länsstyrelserna muntligen eller per telefon. I den mån utskrift behövs kan den i regel beräknas inte vara mera brådskande än att den kan skrivas ut av datamaskinen och sändas till beställaren per post.

Också för körkortsregistret synes därför bildskärmar vara den lämpligaste terminal- typen, varjämte fjärrskrivmaskin även för detta register behövs hos varje länsstyrelse.

4.19.7. Samordning med andra datamaski- nella register

Ett centralt körkortsregister kommer som tidigare framgått att ha nära beröring med andra dataregister, nämligen register som skall ingå i RI, ett eventuellt centralt befolk- ningsregister och det av riksdagen i princip beslutade bilregistret. En samordning av körkortsregistret med något av de nämnda registren i den formen att båda registren placeras på samma datamaskinanläggning kan väntas minska antalet dubbelregistre- ringar samt spara dyrbart minnesutrymme och andra delar av anläggningen.

En sådan samordning mellan RI och kör- kortsregistret är i och för sig tänkbar. Vis— serligen har i stort sett alla körkortsbelast- ningar redan förutsatts ingå i RI men trots detta torde dock några nämnvärda ytterli- gare fördelar inte stå att vinna på att dit föra även övriga körkortsdata. Bortsett från belastningarna föreligger nämligen knappast något inbördes samband mellan körkorts- data och de data som avses ingå i system inom RI för brottmålsprocessen. Person- uppgifter finns visserligen registrerade både inom RI och i körkortsregistret beträffande dem för vilka körkortsbelastningar anteck- nats. Dessa utgör dock endast en mindre del av de personer som finns registrerade i körkortsregistret; körkortsbelastningar be- räknas f. n. finnas registrerade endast för ca 20 0/0 av körkortsinnehavarna. Polisens ter- minalförbindelser med RI är självfallet ett skäl för den nu diskuterade samordningen Men dessa förbindelser kan utan svårighe- ter användas även för förbindelser med ett körkortsregister på annan datamaskin. Vid

arbetet med RI har man också utgått från att ett särskilt körkortsregister skall finnas utanför RI.

Något centralt befolkningsregister finns f.n. inte. Som nämns ovan pågår dock för- beredelsearbete för ett sådant register på ADB—basis. Om det införs, torde det i första hand komma att innehålla de data som ingår i länsstyrelsernas nuvarande befolkningsre- gister, bl. a. persondata som skall ingå i kör- kortsregistret. Förläggs detta till samma da- tamaskinanläggning som befolkningsregist- ret. kan alltså dessa data lagras gemensamt för de båda registren.

Även om ett centralt befolkningsregister skulle upprättas inom överskådlig framtid, vilket inte torde komma att avgöras ännu på en tid, är det emellertid i hög grad osä- kert om man behöver ställa så stränga krav på ett maskinsystem för befolkningsregistret som på en anläggning för körkortsregistret. Om en samordning av de båda registren skulle ske, kan nämnda krav leda till en onödig fördyring av driften av befolknings- registret. En samordning av körkortsregist- ret med ett centralt befolkningsregister skul— le vidare leda till ett datasystem som skulle inrymma en mycket stor mängd data utan inbördes samband. Skulle ett centralt be— folkningsregister inrättas och läggas på di— rektaccessminnen, kan samordning mellan de båda registren tänkas ske så att person- data inte registreras i körkortsregistret utan i varje konkret fall på datamaskinell väg hämtas från befolkningsregistret.

För en samordning med bilregistret talar -— förutom ovan nämnda samband mellan ägareregister och ett register över körkorts- innehavare _ även den omständigheten att polisen, som svarar för flertalet uppgifts- hämtningar ur körkortsregistret, ofta har behov av att samtidigt snabbt få uppgifter ur båda registren. I sådana fall måste det vara enklare och billigare att kunna rikta båda förfrågningarna till en anläggning. Härtill kommer att riksdagsbeslutet om bil— registret (prop. 1969z30) innebär bl.a. att länsstyrelserna, som skall svara för bilre- gistreringen, kommer att få terminalförbin- delser med det centrala bilregistret. Ett ge-

mensamt nyttjande av detta förbindelsenät måste innebära en inte oväsentlig bespa- ring. Övervägande skäl synes därför tala för en samordning mellan bil- och körkorts- register i den formen att de placeras på samma datamaskinanläggning.

Som nyss nämnts behöver polisen vid tra— fikkontroll snabb tillgång till data både ur körkortsregistret, ur bilregistret och från RI samtidigt. Länsstyrelserna kan i vissa fall — t. ex. när det gäller att ta ståndpunkt till ett av polis eller åklagare fattat beslut om omhändertagande av körkort eller fråga om interimistisk återkallelse — behöva ome- delbar tillgång inte bara till de data som finns i själva körkortsregistret utan även till belastningsuppgifter från RI. Detta innebär att datamaskinell förbindelse bör finnas mel- lan körkortsregistret och RI. Sådan förbin- delse avses ändå finnas mellan RI och bil- registret och bör kunna användas även för körkortsregistret, möjligen under förutsätt- ning av en viss utökning av kapaciteten. Om ett centralt befolkningsregister inrättas och persondata för körkortsregistrets räkning skall hämtas därifrån, måste datamaskinell förbindelse finnas även med befolkningsre- gistret.

Med sådan förbindelse mellan datama- skinanläggningarna blir det nödvändigt med anordningar som gör det omöjligt för en avnämare att inhämta sekretessbelagda upp- gifter, om han inte har rätt därtill. Tekniskt är detta fullt genomförbart.

4.19.8. Anläggningens placering

Beträffande lokaliseringen av bilregistrets anläggning förordas i propositionen att den- na bör förläggas utom Stockholmsområdet, om särskilda skäl inte talar emot en sådan?” lösning. Den förordade samordningen med körkortsregistret ger inte anledning till an- nan bedömning. Det bör emellertid framhål- las att kostnaderna för en datamaskinell för— bindelse, t.ex. mellan bil- och körkortsre- gistermaskinen och anläggning för RI, ökar bl.a. vid växande avstånd mellan anlägg- ningarna samt vid ökande krav på snabb- het i dataöverföringen.

4.19.9 Offentlighetsreglernas tillämpning på det datamaskinella registret Enligt vad som tidigare anförts skall van- liga offentlighetsregler gälla beträffande de icke sekretessbelagda uppgifterna i kör- kortsregistret, d.v.s. persondata och kör- kortsdata som skall finnas i det egentliga körkortsregistret liksom de belastningsupp— gifter som skall registreras där. De praktis- ka möjligheterna att få tillgång till upp— gifter ur registret påverkas emellertid i hög grad om detta placeras på datamaskin. Om registret är manuellt kan korten tas fram och läsas och man kan göra avskrifter av dem eller lämna uppgifter ur dem muntligt eller per telefon, allt på konventionellt sätt. I ett datamaskinellt register kommer där- emot uppgifterna inte att finnas i skriftlig form på ett registerkort. Det krävs en mera kvalificerad medverkan av den myndighet hos vilken man vill få upplysning. Denna måste ge maskinen de rätta impulserna för att önskade uppgifter ur registret skall skri- vas ut i form av en handling eller fram- träda i visuellt läsbar form på en informa- tionsskärm. Program som möjliggör detta måste ha utarbetats och matats in i maski- nen. Samtidigt ger databehandlingen — li- kaså under förutsättning att program här- för finns —— möjligheter som nu inte existe- rar att snabbt sortera fram uppgifter från personer som uppfyller vissa gemensamma bestämningar, t. ex. alla körkortsinnehavare i en viss ålder eller inom ett visst geogra- fiskt område. Med hänsyn till att körkortsregistrets egentliga syfte är att tillgodose trafiksäker- heten bör registret organiseras så att i förs- ta hand polis, länsstyrelser och övriga or- gan med trafiksäkerhetsuppgifter får till- ”)ång till data ur registret. Länsstyrelserna och trafiksäkerhetsverket, som föreslås som central registermyndighet, bör ha förbin- delse med registret via bildskärmar. Polisen och tullen beräknas också få möjlighet att ordna terminalförbindelse med registret. Övriga myndigheter som behöver uppgifter kan inhämta dem genom framställning till registermyndigheten skriftligen, muntligen eller per telefon. I vissa fall kan även över-

lämnande av datamedium, t.ex. magnet- band eller hålremsa, förekomma. Även för- bindelse via terminal kan tänkas, om en myndighet ändå har sådan.

Allmänhetens rätt att ta del av offentliga uppgifter måste också tillgodoses. Myndig- heternas skyldighet att lämna allmänheten tillgång till offentliga handlingar och även eljest tillhandagå den med uppgifter bör tillämpas även på de i datamaskinen lag- rade uppgifterna. I princip kan detta till- gå så att allmänheten får beställa uppgifter ur registret från körkortsmyndighet och eventuellt annan myndighet som har lämp- lig terminalförbindelse med registret eller direkt från den centrala registermyndighe- ten. Man bör även kunna få upplysning muntligen eller per telefon från dessa myn- digheter.

Om framställningen avser viss person, torde uppgift kunna lämnas lika enkelt som f.n., d.v.s. antingen muntligt eller skrift— ligt i form av registerutdrag och utan av- gift. Om beställning från enskild däremot avser ett antal personer som har en viss be- stämning gemensam, t.ex. alla körkortsin— nehavare i en viss ålder, ställer sig saken annorlunda. En sådan beställning kan krä- va bearbetning i datamaskinen efter ett sär- skilt program. Vissa förutsättningar för att lämna uppgifterna kan därför behöva upp- ställas. Uppgifter av denna art bör lämnas endast om de tekniska möjligheterna, t.ex. befintliga program för databehandlingen och maskinanläggningens kapacitet, medger det och det inte medför olägenheter för ar- betet i övrigt. För sådana uppgifter bör det vidare vara möjligt att ta ut en rent kom- mersiellt beräknad avgift, om det inte finns särskild anledning att anta att uppgifterna skall användas i rent trafiksäkerhetssyfte. Med rent kommersiell avgift menas en er- sättning som minst täcker de särkostnader uppgiftslämnandet föranleder men som i övrigt bestäms efter vad som kan tas ut på marknaden. Sådan avgift bör i motsvaran- de fall tas ut också av statlig myndighet, t. ex. av statistiska centralbyrån när den in— hämtar uppgift för sin uppdragsverksam- het. Den avnämare som så önskar bör på

egen bekostnad kunna ordna terminalför- bindelse med registret och på så sätt få of- fentliga uppgifter mot en lägre avgift.

4 .20 Organisation Som tidigare nämnts anser jag mig inte böra ta upp spörsmålet om vilken myndighet el- ler vilka myndigheter som skall handlägga körkortsärenden utan utgår från att läns- styrelserna fortfarande skall vara körkorts- myndigheter.

Övervägandena om organisationen kan följaktligen i första hand begränsas till frå- gan om vilken myndighet som skall ha an- svaret för registret, d.v.s. vara central re- gistermyndighet. Det nya registret öppnar emellertid möjligheter till en annan kompe- tensfördelning körkortsmyndigheterna emel- lan som förefaller fördelaktigare för kör- kortsinnehavarna än den nuvarande. Även denna fråga bör tas upp till prövning i det- ta sammanhang.

Den centrala registermyndigheten är som sagt den som har ansvaret för registret. Detta innebär att den skall ansvara för att inkommande uppgifter av beskaffenhet att böra antecknas i registret blir registrerade, att inkomna uppgifter förvaras i registret så länge som är föreskrivet samt att upp- gifter lämnas ur registret i enlighet med gäl- lande regler. Den centrala registermyndig- heten måste också svara för att registre- ringsåtgärder från andra myndigheter, som har att ombesörja registrering i körkorts- registret, framför allt körkortsmyndigheter- na, leder till aVSedda ändringar i registret. Det är alltså den centrala myndigheten som skall se till att nödvändiga system och pro- gram finns. För att arbetet skall kunna fungera effektivt och rationellt bör den cen- trala registermyndigheten vidare ha en re- lativt omfattande direktivrätt gentemot and- ra myndigheter med avseende på registre- ringstekniken. Det centrala registret ställer stora krav på enhetlighet i fråga om läm- nande av uppgifter till och inhämtande av uppgifter från registret. Ändringar i arbets- formerna måste genomföras likformigt i hela den lokala organisationen. Arbetsfor- merna måste regleras mera i detalj än vad

som är nödvändigt vid manuell registerfö— ring. Den centrala myndigheten bör också ta initiativet till åtgärder som behövs för att effektivisera kommunikationerna med registret.

Den centrala myndighetens direktivrätt bör däremot inte avse tillämpningen av be- stämmelser angående prövning av körkorts- ärenden. I denna del bör körkortsmyndig- heterna liksom hittills bära hela ansvaret.

De uppgifter som bör ankomma på den centrala myndigheten kan sammanfattas så att det bör åligga myndigheten

att föra ett centralt körkortsregister och enligt särskilda bestämmelser lämna upp— gift ur detta,

att medverka vid upprättande av ansök- ningsblanketter för körkort,

att meddela föreskrifter och anvisningar i fråga om sättet för lämnande av uppgift till körkortsregistret, för annan myndighets införande av uppgift i detta och för myn- digheternas inhämtande av uppgifter från registret,

att främja en enhetlig tillämpning av be— stämmelser angående körkortsregistrering,

att ta initiativ till rationaliseringar och förbättringar beträffande körkortsregistre- ring,

att leda samarbetet med andra myndighe- ter i frågor som rör registrering av körkort,

att fastställa formulär och blanketter av- sedda för uppgifter som skall registreras i eller hämtas från körkortsregistret,

att ansvara för det system- och program- meringsarbete som krävs för registret,

att planera och handha utbildning inom sitt verksamhetsområde samt

att i övrigt handlägga allmänna frågor rö- rande registrering och tillverkning av kör- kort.

Om den maskinella utrustningen placeras hos myndigheten bör denna även svara för drift och underhåll.

De uppgifter som enligt vad nu sagts bör åligga en central myndighet kan antingen läggas på en redan befintlig myndighet el- ler också kan en ny central myndighet ska— pas. I princip synes det olämpligt att inrätta en ny central myndighet om uppgifterna

utan större olägenhet kan läggas på en re— dan existerande. Denna möjlighet bör där- för undersökas i första hand. Avgörande för val av myndighet bör därvid vara i vil- ken utsträckning myndighetens verksam- hetsområde anknyter till de uppgifter som enligt vad ovan angivits åligger den centra— la registermyndigheten.

Att den centrala registermyndigheten skall föra ett centralt register behöver inte inne- bära att en datamaskin placeras hos myn- digheten. Maskinutrustningen kan i princip placeras var som helst under förutsättning att lämpliga förbindelselinjer till bl.a. poli- sen och körkortsmyndigheterna kan ordnas samt att myndigheten har möjlighet att ut- öva en effektiv kontroll över verksamheten. Behovet av uppgifter ur registret är inte av någon väsentlig vikt när det gäller att be- stämma var ansvaret för det centrala regist- ret skall ligga. Huvudvikten bör i stället läggas vid andra omständigheter än de som har samband med datamaskinutrustningen. Av betydelse är särskilt myndighetens möj- ligheter att effektivt kunna fullgöra sina uppgifter.

Som tidigare nämnts är körkortsregistre- ringens viktigaste syfte att vara ett hjälp- medel i trafiksäkerhetsarbetet. Med hänsyn härtill kan det te sig naturligt att knyta de centrala funktionerna till en myndighet som handhar trafiksäkerhetsfrågor. De myndig- heter som därvid främst kommer ifråga är trafiksäkerhetsverket och rikspolisstyrelsen.

Trafiksäkerhetsverket är central förvalt- ningsmyndighet för ärenden som rör säker- heten i trafiken och inte hör till annan myndighet. Bland annat åligger det verket enligt dess instruktion (1967: 654) att verka för lämplig samordning av trafiksäkerhets- arbetet, att informera allmänheten i trafik- säkerhetsfrågor och samverka med andra myndigheter och enskilda organisationer i trafiksäkerhetsfrämjande syfte samt att om— händerha förarprov och att utöva tillsyn över trafikskolorna. Verket har en styrelse bestående av sex ledamöter med verkets generaldirektör som ordförande. Verket är indelat i fyra byråer, därav en körkorts— byrå.

Enligt rikspolisstyrelsens instruktion (1965: 674) utövar styrelsen som central förvaltningsmyndighet högsta inseendet över polisväsendet. I fråga om polisverk- samheten åligger det styrelsen särskilt att ha inseende över att verksamheten bedrivs rationellt och effektivt, att ange den all— männa inriktningen av trafikövervakningen och annat trafiksäkerhetsarbete inom polis- väsendet, att tillse att bevakningstjänsten i övrigt är ändamålsenligt anordnad samt på grundval av vunna erfarenheter utarbeta och anvisa lämpliga bevakningsmetoder, att bedriva informationsverksamhet såväl inom polisorganisationen som i förhållande till andra myndigheter m.m. samt att samverka med andra organ vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Styrelsen skall även föra centralt polisregister och centralt passregis- ter. Chef för styrelsen är en rikspolischef. I styrelsen ingår vidare en överdirektör och minst fem av Kungl. Maj:t utsedda leda- möter. Styrelsen består av tre avdelningar, som var och en förestås av en avdelnings— chef. Inom avdelningarna finns sju byråer samt en enhet för datafrågor. Styrelsen har även en dataanläggning. Denna har emel— lertid inte tillräcklig kapacitet för att klara körkortsregistrets behov och motsvarar inte heller i övrigt de krav som ställs på ett cen- tralt körkortsregister.

Vid ett första påseende synes det ligga närmast till hands att förorda rikspolissty— relsen som huvudman för registret med hänsyn till att polisen är den myndighet som — utöver körkortsmyndigheterna — har det största behovet av uppgifter ur re- gistret. Som förut nämnts är emellertid denna synpunkt av underordnad betydelse. Rikspolisstyrelsens uppgifter inskränker sig huvudsakligen till det rent polisiära områ- det. Trafiksäkerhetsverket sysslar med or- ganisation och planering av trafiksäkerhets- frågor på ett vidare fält än rikspolisstyrel- sen och har också hand om frågor som rör körkort och trafikutbildning. Organisato- riskt och funktionsmässigt ligger därför tra- fiksäkerhetsverket närmare till än rikspolis— styrelsen att svara för körkortsregistrering— en. Verket har de administrativa förutsätt-

ningarna att klara de uppgifter i övrigt som skall åvila den centrala myndigheten.

Härtill kommer att trafiksäkerhetsverket enligt principbeslut av riksdagen skall vara huvudman för det centrala bilregistret. Om körkortsregistret, som förordas i föregåen- de avsnitt, skall placeras på samma data- maskin som bilregistret talar naturligen starka skäl för att de båda registren har samma huvudman.

På grund av det anförda förordas att tra- fiksäkerhetsverket blir central registermyn- dighet. Verket skall som tidigare föreslagits också ha ansvaret för tillverkningen och det formella utfärdandet av körkorten. Det bör Vidare åligga verket bl.a. att meddela bindande bestämmelser för de lokala regist- reringsmyndigheterna i frågor som gäller registreringen av körkort.

Återstår frågan om vem som skall svara för drift och underhåll av dataanläggning- en. Som tidigare framhållits kan anlägg- ningen placeras hos annan myndighet än den som har ansvaret för registret förut- satt bl.a. att lämpliga förbindelselinjer kan ordnas till i första hand polisen och kör- kortsmyndigheterna.

Som nyss nämnts föreslås att körkortsre- gistret och bilregistret skall ha gemensam datamaskin. I propositionen angående bil- registret förordas att driften av bilregistrets dataanläggning skall ankomma på statistis— ka centralbyrån. Som skäl härför anför de- partementschefen att fördelar i varje fall till en början torde stå att vinna om ansva- ret för anläggningen kan åläggas en myn- dighet som redan tidigare driver dataan- läggningar och som med hänsyn till verk- samhetens inriktning har möjligheter att samordna handhavandet med driften av maskinparken i övrigt. Det påpekas också att med en sådan lösning skapas förutsätt- ningar att mera effektivt utnyttja eventuell reservkapacitet. Dessa skäl är tillämpliga även beträffande körkortsregistreringen.

Om bilregistret och körkortsregistret pla- ceras på samma datamaskin och denna för- läggs utanför Stockholmsområdet, synes dock böra övervägas om inte ett särskilt från trafiksäkerhetsverket och statistiska

centralbyrån fristående organ bör inrättas med uppgift att vara registermyndighet för de båda registren och svara för drift och underhåll av dataanläggningen. Denna frå- ga behöver emellertid inte behandlas förrän statsmakterna tagit ståndpunkt till förslaget: i detta betänkande.

Vad angår kompetensfördelningen mellan länsstyrelserna skall f.n. enligt 32 5 1 mom. första stycket VTF ansökan om körkort gö- ras i det län, inom vilket sökanden är man- talsskriven, eller, om han icke är mantals- skriven i riket, hos länsstyrelsen i det län där han vistas. Samma regel gäller vid an- sökan om nytt körkort efter återkallelse el- ler om återfående av körkort (33 Q 5 mom. andra stycket VTF). Mantalsskrivningsor- ten kontrolleras i samband med lämplig- hetsutredningen.

Enligt 33 ä 2 mom. första stycket VTF skall fråga om återkallelse prövas av den länsstyrelse som utfärdat körkortet. Av 34 & VTF följer att samma kompetensregel gäl- ler i fråga om varning.

Inrättandet av ett centralt körkortsregis- ter skapar helt andra förutsättningar än f. n. för fastställande av forum för ansökan om körkort och för omprövning av kör- kortsinnehav. Samtliga länsstyrelser kom- mer att via terminaler kunna inhämta upp- gifter om registrerade förhållanden beträf— fande alla körkortsinnehavare och göra an- teckningar i registret. Enligt det system som föreslås kommer länsstyrelsen vid ansökan om körkort och vid ifrågasatt omprövning av körkortsinnehav att i särskild ordning er- hålla uppgift om relevanta data ur körkorts- registret. Uppgiften kan lika enkelt skickas till t.ex. länsstyrelsen i det län där kör- kortsinnehavaren är bosatt som till den läns- styrelse som beslutat om körkortets utfär- dande.

Från teknisk synpunkt möter således in- tet hinder att förlägga beslutsfunktionerna till vilken länsstyrelse som helst. Kompe— tensreglerna kan därför utformas med hän— syn endast till allmänna ändamåls- och lämplighetssynpunkter.

Ett väsentligt intresse bör vara att all— mänhetens möjligheter att ta personlig kon-

takt med länsstyrelsen så långt som möjligt underlättas. Detta gäller i synnerhet vid handläggning av ärenden angående om- prövning av körkortsinnehav men även ifrå- ga om vissa ansökningsårenden. Kompe- tensreglerna bör också vara klara och en- tydiga.

Vid prövning av ansökan om kör- kort kan följande alternativa forum tän— kas, nämligen länsstyrelsen i det län där sökanden vistas, där han är kyrkobokförd eller där han är mantalsskriven. En mera radikal utväg är att låta sökanden själv av- göra vilken länsstyrelse som skall pröva an-

sökningen. Det första alternativet — länsstyrelsen i det län där sökanden vistas _ har den

nackdelen att vistelseorten kan vara obe- ständig och svår att kontrollera eftersom den i princip inte är registrerad, varför tve— kan kan uppstå om vilken länsstyrelse som är rätt forum. I praktiken torde ansökan om detta alternativ väljs kunna ställas till valfri länsstyrelse.

Även kyrkobokföringsorten är i viss mån obeständig, då den kan ändras flera gånger under ett år, men är lättare att kontrollera än vistelseorten. En fördel är att den prak- tiskt taget alltid överensstämmer med den faktiska bosättningsorten.

Mantalsskrivningen grundar sig på kyrko- bokföringsorten den 1 november föregåen- de år. En viss eftersläpning i förhållande till den faktiska bosättningsorten kan där- för uppstå. En nackdel är också att perso- ner som t. ex. studerar eller fullgör militär- tjänst ofta vistas på annan ort än den där de är mantalsskrivna. Å andra sidan är mantalsskrivningsorten alltid klar och enty- dig. Den ändras inte mer än en gång varje år. Någon tvekan om vilken länsstyrelse som är behörig behöver inte uppstå om man väljer denna lösning. Flertalet övriga forum- regler anknyter också till mantalsskrivnings- orten.

Att låta sökanden själv bestämma vilken länsstyrelse som skall pröva hans ansökan om körkort synes ur flera synpunkter mind- re lämpligt. Ovidkommande hänsyn kan spela in. Det kan också uppstå onödig om-

gång vid inhämtande av eventuellt erforder- lig ytterligare utredning. Sådan utredning inhämtas nämligen i flertalet fall på sökan- dens mantalsskrivningsort.

På grund av det anförda synes övervä» gande skäl tala för att ansökan om körkort liksom f.n. skall prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är mantalsskriven. Om sökanden inte är mantalsskriven i Sverige bör prövningen fortfarande ankomma på länsstyrelsen i det län där han vistas.

Denna regel kan dock leda till olägenhe- ter i det fall mantalsskrivningslänet inte överensstämmer med det faktiska bosätt- ningslänet. För att komma till rätta härmed bör en särskild undantagsregel införas av innebörd att ärende angående ansökan om körkort på sökandens begäran eller om länsstyrelsen eljest finner skäl därtill skall kunna hänskjutas till länsstyrelsen i det län där sökanden vistas.

Den nuvarande kompetensfördelningen för ärenden om omprövning av körkortsinnehav ären naturlig följd av den regionala registreringen. Varje läns- styrelse prövar ärenden rörande de körkort som är registrerade hos länsstyrelsen. Kom- petensregeln är klar och enkel och av kör- kortet framgår utan vidare vilken länssty- relse som skall handlägga ett körkortsären- de. Man behöver inte heller överföra regis- terkort från ett körkortsregister till ett an- nat. Systemet lider emellertid av uppenbara nackdelar. Så t.ex. kan en stockholmare. som i Stockholm blir dömd för en trafik— förseelse begången i Stockholm, få sitt kör— kortsinnehav omprövat av länsstyrelsen i Malmöhus län för att han var bosatt i Malmö när han en gång erhöll körkort. Om körkortsinnehavaren vill inställa sig person- ligen för att tala om sitt ärende med den handläggande tjänstemannen måste han re— sa till Malmö. Även utredningen, som i stor utsträckning måste inhämtas genom remis— ser till olika myndigheter i Stockholm, för- svåras. Eftersom en stor del av svenska fol- ket, ca 10 %, beräknas flytta årligen, kom- mer — även om en hel del av flyttningarna sker inom länen —— många körkortsinneha— vare att bo i annat län än det där deras

Dessa omständigheter talar mot att, lik- som f.n., förlägga ärenden om ompröv— ning av körkortsinnehav till den länsstyrel- se som prövat körkortsansökningen. Men givetvis är det även när det gäller ompröv- ning av körkortsinnehav av väsentlig bety- delse att det finns klara regler om vilken länsstyrelse som skall handlägga ärendet. Uppgifter till grund för bestämmande av kompetensfrågan kan främst hämtas ur körkortsregistret. Detta kommer att inne- hålla uppgift om bl.a. mantalsskrivnings— ort och bostadsadress, d.v.s. i regel den adress på vilken körkortsinnehavaren är kyrkobokförd.

Eftersom mantalsskrivningsorten är den mest beständiga och därför ger minst ut— rymme för tveksamhet med eventuella kom- petenskonflikter som följd, bör som huvud- regel gälla att även ärenden angående om— prövning av körkortsinnehavet handhas av länsstyrelsen i det län där körkortsinneha- varen är mantalsskriven. Om han inte är mantalsskriven, bör länsstyrelsen i det län där han vistas vara behörig.

På samma sätt som ovan anförs beträf— fande ansökan om körkort bör emellertid i de fall körkortsinnehavaren vistas inom an- nat län än mantalsskrivningslänet på begä- ran av denne eller om länsstyrelsen eljest finner skäl därtill ärendet kunna hänskjutas till länsstyrelsen i det län där körkortsinne- havaren vistas.

Skälen för en sådan undantagsregel är betydligt starkare beträffande omprövning av körkortsinnehav än i fråga om prövning av ansökan, eftersom det i det förra fallet i allmänhet föreligger ett betydligt större be- hov av kontakt mellan den enskilde och körkortsmyndigheten än i det senare.

Skulle, vilket sällan torde inträffa i prak— tiken, ansökan om tvångsintagning av kör- kortsinnehavaren på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare göras hos annan läns- styrelse än i det län där körkortsinnehava- ren är mantalsskriven, bör den länsstyrelse där ansökningen görs ta upp körkortsinne— havet till omprövning.

5. Förfarandet

5.1. Gällande ordning

5.1.1 Utfärdande av körkort m.m.

Gällande bestämmelser om förfarandet i samband med förarprov och utfärdande av körkort återfinns i 31 och 32 55 VTF samt 67—69 55 VTK.

Den som önskar erhålla körkort skall undergå förarprov inför trafikinspektör el- ler bilinspektör. Förarprov för traktor kan dock avläggas även inför annan, av läns- styrelsen särskilt förordnad person.

Vid anmälan till förarprov skall sökan- den förete

1. Åldersbevis, upptagande bl.a. sökan- dens personnummer. För den som inte är kyrkobokförd i Sverige kan annan tillför- litlig utredning om hans fullständiga namn och födelsetid godtas.

2. Läkarintyg enligt särskilt av Kungl. Maj:t fastställt formulär, utfärdat inom tre månader före anmälan till förarprov.

3. Välliknande fotografi av sökanden. Detta skall vara så beskaffat att det lämp- ligen kan anbringas på körkortet. På foto- grafiets baksida skall den läkare som ut- färdat läkarintyget skriva sökandens namn, datum för intyget samt sin namnteckning.

4. Om provet avser bil eller motorcykel bevis om förarutbildning, utfärdat av den som meddelat utbildningen. Sedan sökanden avlagt godkänt prov skall den som har verkställt provet utfärda kompetensbevis. Detta sker numera vanligen

genom påstämpling och påskrift på läkarin- tyget. En särskild blankett för kompetens- bevis finns också men används endast i un- dantagsfall, företrädesvis då körkort med hänsyn till lyte eller liknande skall utfärdas med särskilda villkor.

Om sökanden har utländskt körkort kan han i vissa fall erhålla körkort utan att un- dergå förarprov. Bestämmelser härom finns i 31 ä 6 mom. och 32 ä 1 mom. femte styc— ket VTF och kungörelsen (1962: 262) om rätt för person, som i främmande stat äger framföra motorfordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov.

Ansökan om körkort skall göras skriftli— gen och innehålla upplysning om sökandens fullständiga namn, yrke. hemvist och post- adress ävensom uppgift huruvida sökanden tidigare sökt eller erhållit körkort.

Vid ansökan skall fogas ]. Ovan nämnda åldersbevis, läkarintyg och fotografi.

2. Kompetensbevis, utfärdat månader före ansökningen.

3. Lämplighetsintyg.

Lämplighetsintyget — som utfärdas efter särskild ansökan — skall utvisa huruvida sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden får anses lämplig såsom föra— re av körkortspliktigt fordon. Intyget skall vara utfärdat av polismyndigheten i sökan- dens mantalsskrivningsort inom tre måna- der före ansökan om körkort. Om sökan- den inte är mantalsskriven här i riket kan

inom tre

dock utredning om lämpligheten förebring- as i annan ordning.

Om sökanden varit mantalsskriven i an- nan ort under de senaste två åren skall po- lismyndigheten, innan intyg utfärdas, in- hämta yttrande från polismyndigheten i den andra orten. Sökanden är skyldig att på an- modan förete intyg om sin mantalsskriv— ningsort under de senaste två åren. I de flesta fall torde polisen kontrollera man- talsskrivningsorten hos den lokala skatte- myndigheten.

Före utfärdande av intyg eller avgivande av yttrande skall polismyndigheten kontrol— lera huruvida sökanden förekommer i till- gängliga register över personer, som miss— tänkts eller straffats för brott eller vilkas körkort återkallats. Vidare skall vederbö- rande nykterhetsnämnd höras samt, om så finnes erforderligt, även annan som äger kännedom i saken. Praxis beträffande vilka som hörs vid lämplighetsutredningen torde växla mellan olika polismyndigheter. I en- lighet med departementschefens rekommen- dation i prop. 1958: 69 (s. 55) torde emeller- tid barnavårdsnämnd ofta höras i fråga om yngre personer. Några polismyndigheter tar även regelmässigt kontakt med arbetsgiva- ren, vars namn och telefon skall anges i an- sökan om lämplighetsintyg.

Om det vid denna s.k. registerslagning och den därtill hörande rutinutredningen framkommer anmärkning som inverkar på bedömningen av sökandens lämplighet som förare av körkortspliktigt fordon, skall po- lismyndigheten verkställa en mera ingående utredning. Redogörelse för sådan utredning skall ofördröjligen sändas till vederbörande länsstyrelse. På lämplighetsintyget skall an- ges att sådan redogörelse kommer att sän- das. Åtminstone i något län sänds dock re- dogörelsen till länsstyrelsen först på sär- skild begäran i de fall intyget är ”nega- tivt", d.v.s. anger att sökanden inte anses lämplig att betros med körkort.

Sedan länsstyrelsen prövat de enligt ovan ingivna handlingarna och eventuellt ytterli- gare utredning, äger länsstyrelsen utfärda körkort. Länsstyrelsen skall i vissa fall fast- ställa särskilda villkor för körkortet. I en

del fall utfärdas körkort först efter tillstyr— kan av socialstyrelsen och ibland även tra— fikinspektören. I dessa fall föreskrivs sär- skilda villkor för körkortets giltighet.

Det vanligaste villkoret meddelas när sö- kanden inte har tillräcklig synskärpa utan glasögon. Villkor att han vid förande av körkortspliktigt fordon skall bära nödiga glasögon skall alltid anges på körkortet. I övriga fall är det tillräckligt att på körkortet finns en erinran om att särskilda villkor gäller. Om utrymmet medger, anges villko- ret vanligen på körkortet. I annat fall sker det genom hänvisning till skrivelse som in- nehåller villkoret.

Sökande har möjlighet att, innan han un- dergår förarprov, erhålla förhandsbesked från länsstyrelsen. I sådant fall skall han vid ansökningen foga endast lämplighetsin- tyg samt de handlingar i övrigt han åbero par. Även förhandsbesked i medicinskt hän- seende kan förekomma. Om länsstyrelsen finner att hinder mot utfärdande av kör— kort inte föreligger, skall länsstyrelsen före- lägga sökanden viss tid att inkomma med övriga ansökningshandlingar vid äventyr att ansökningen eljest förklaras förfallen.

För förande av bil i yrkesmässig trafik krävs enligt 27 & YTF särskilt tillstånd, tra— fikkort. Reglerna om förfarandet vid utfär— dande av trafikkort överensstämmer i stort sett med reglerna om utfärdande av kör- kort. Sökanden skall dock ha körkort för bil. Vidare krävs inte fotografi. Bestämmel- serna förbigås här eftersom trafikkort en- ligt l967 års riksdagsbeslut inte längre skall finnas.

Om ett körkort har återkallats och inne- havaren vill ha nytt körkort måste han göra ny körkortsansökan. I vissa fall finns dock möjlighet att, i stället för att ansöka om nytt körkort, återfå tidigare utfärdat kör- kort. Så är fallet om körkort återkallats jämlikt 33 5 2 mom. första stycket VTF punkten 7 (om innehavare på grund av sjukdom, skada e. d. ur trafiksäkerhetssyn- punkt inte bör inneha körkort) eller punk- ten 8 (om länsstyrelsens föreläggande att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis inte efterkommes eller

om föreskrifter som meddelats i samband med sådant föreläggande inte följs) och det förhållande som föranlett återkallelsen upp- hört samt mindre än ett år förflutit från återkallelsen. Ansökan om återfående av körkort skall, liksom ansökan om nytt kör- kort efter återkallelse, ställas till länsstyrel- sen i det län där sökanden är mantalsskri- ven eller i vissa fall där han vistas. Har återkallelsen beslutats av annan länsstyrel- se, skall enligt 33 ä 7 mom. VTF yttrande i ärendet jämte utdrag ur körkortsregistret rörande sökanden inhämtas från denna länsstyrelse.

5.1.2. Omprövning av körkortsinnehav

Enligt 33 5 1 mom. VTF skall länsstyrelse, om den med hänsyn till inkomna underrät— telser finner skälig anledning till antagande att person, för vilken länsstyrelsen utfärdat körkort, inte uppfyller förutsättningarna för erhållande av körkort, ompröva hans lämp- lighet. Länsstyrelsen äger därvid förelägga körkortsinnehavaren att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompe— tensbevis. Denna omprövning kan resultera i återkallelse i vissa i 33 & angivna fall. Är omständigheterna mindre allvarliga kan var- ning enligt 34 å tillgripas i stället för åter— kallelse. I praktiken förekommer även att villkor som föreskrivits för körkortet skärps eller att nytt villkor införs.

De underrättelser som föranleder ärende om omprövning är i huvudsak av följande slag.

1. Dom, strafföreläggande och ordnings- föreläggande, varigenom körkortsinnehavare funnits skyldig till vissa angivna brott.

2. Meddelande från nykterhetsnämnd (80 ä 3 mom. VTK).

3. Anmälan från länsläkare (förste stads- läkare).

4. Framställning från polismyndighet.

5. Beslut om omhändertagande av kör- kort. Har körkort enligt 35 & VTF omhän- dertagits av polismyndighet eller åklagare skall länsstyrelsen skyndsamt förordna hu- ruvida körkortet skall återkallas tills vidare eller återställas till föraren.

Återkallelse eller varning på grund av dom får enligt huvudregeln inte beslutas förrän domen vunnit laga kraft. Detta in- nebär att lagakraftbevis måste inhämtas. Beträffande strafföreläggande och ordnings— föreläggande får återkallelse eller varning ske först sedan föreläggandet godkänts. I praxis synes det inte förekomma att läns- styrelse får besked om strafföreläggande el— ler ordningsföreläggande som inte godkänts.

Om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att slutligt återkallas skall länsstyrelsen återkalla körkortet tills vidare (interimistiskt beslut).

Beslut om återkallelse skall genom läns- styrelsens försorg delges föraren. Det ålig- ger denne att efter anmaning överlämna körkortet till länsstyrelsen. Om återkallelse- beslut efter besvär upphävs skall körkortet återställas till föraren. Detsamma gäller vid interimistiska återkallelser och vid beslut om omhändertagande av körkort när det upplyses att förundersökning eller åtal ned— lagts eller att beslut fattats att åtal ej skall väckas eller att rätten har frikänt körkorts- innehavaren.

5.l.3 Avgiftsuppbörden Enligt kungörelsen (1967: 703, ändrad 1968: 573 och 1969: 349) om förrättnings- taxa för statens trafiksäkerhetsverk skall avgift utgå vid förarprov för körkort och trafikkort. Enligt 83 å andra stycket VTK äger person som av länsstyrelse särskilt för- ordnats att verkställa traktorprov uppbära avgift av sökanden. Vidare skall enligt 5 & expeditionskungörelsen (1964: 618) expedi— tionsavgift utgå för körkort och trafikkort. Enligt 24 & nämnda kungörelse skall kortet förses med stämpel till bevis att avgift er- lagts. Körkort som utfärdas på ansökan av militär myndighet är fritt från avgift. Avgift utgår inte för lämplighetsintyg. Avgift för förarprov erläggs f.n. i an- slutning till provet. Kvitto på avgiften ut- färdas på en avrivbar del av ett blankettset om fem blanketter. Förutom kvitto jämte kopiedel upptar blanketterna, som benämns förarprovsprotokoll, utrymme för uppgifter om teoretiskt och praktiskt prov samt di-

verse andra uppgifter av intresse för trafik- säkerhetsverkets statistik.

Expeditionsavgift erläggs när körkortet lämnas ut. Avgiften uppbärs av länsstyrel- serna antingen i samband med att korten hämtas eller genom tjänstepostförskott.

5.1.4. Nuvarande arbetsmetoder vid länssty- relserna

Rutinerna vid handläggning av körkorts- ärenden torde i brist på enhetliga bestäm- melser variera avsevärt mellan olika läns- styrelser. Nedanstående beskrivning avser endast att i grova drag återge arbetsgången i normalfallen.

Utfärdande av körkort

l. Inkomna ansökningshandlingar stämp- las med dagens datum.

2. Handlingarna granskas. I de fall polis- myndigheten insänt redogörelse för lämplighetsutredningen tas denna fram och fogas till ärendet. Finns sådan re— dogörelse som inte sänts in, rekvireras den.

3. Om körkortsliggare finns antecknas där utfärdandedatum och sökandens namn under det aktuella körkortsnumret.

4. Körkortet och registerkortet skrivs ut.

5. Påskriften på fotografiet granskas. Fo- tografiet klipps vid behov till rätt for- mat och klistras på körkortet samt stämplas.

6. Flertalet ärenden är enmansärenden. I dessa granskar den som har att besluta i ärendet samtliga handlingar, även re— gisterkortet, och skriver sedan under körkortet, om ingen ytterligare utred— ning fordras. Om körkortet tidigare va- rit återkallat handläggs ärendet av två personer. I några fall sker en formlig föredragning. Har återkallelse tidigare skett diarieförs ärendet.

7. Registerkortet sorteras in i registret.

8. Ansökningshandlingarna arkiveras i nummerföljd efter körkortets nummer.

9. Körkortet lämnas till kassören. 10. Om körkortet skall skickas till sökan— den antecknar kassören dennes namn, körkortets nummer och stämpelbelopp

i postförskottsbok. Beläggningsstämpel klistras in i körkortet och makuleras. Körkortet läggs sedan i kuvert på vil— ket innehavarens — eller hans ombuds, som ofta är trafikskolan — namn och adress skrivs ut. Även postförskottsan- visning skrivs ut. — Om körkortet skall hämtas noteras körkortsinnehavarens namn, körkortets nummer och stämpel— beloppet i stämpelliggare (kontantbok). Stämpeln klistras in och makuleras först när körkortet lämnas ut.

Omprövning av körkortsinnehav

l. Underrättelsen inkomststämplas.

2. Förseelsen antecknas på registerkortet. Härvid noteras dom eller beslut, namn på domstol eller annan myndighet, för- seelsens beskaffenhet eller åberopat lag- rum samt straff eller annan påföljd. Även datum för förseelsen antecknas.

3. Handlingarna kompletteras vid behov med uppgift om tidigare belastningar.

4. Om det är klart att omprövning inte kan bli aktuell _— vissa schabloner här- för torde finnas på de flesta länsstyrel- ser — arkiveras handlingarna.

5. I de fall omprövning kan komma ifrå- ga diarieförs ärendet.

6. Diariefört ärende kompletteras i före- kommande fall med polisens förunder- sökning och remitteras till polismyn- dighet, nykterhetsnämnd eller annan. Registerutdrag bifogas. Anteckning om remissen sker i diariet.

7. Anses omprövning fortfarande aktuell, bereds körkortsinnehavaren, som regel per post (rek. med mottagningsbevis), tillfälle att avge yttrande muntligen el- ler skriftligen. Registerutdrag och allt utredningsmaterial av betydelse, även yttranden, bifogas. Anteckning härom sker i diariet.

8. När mottagningsbeviset antecknas detta i diariet.

9. När yttrande inkommer från körkorts— innehavaren eller tiden för avgivande av yttrande löpt ut föredras ärendet för den som har att besluta i detta. In- kommet yttrande diarieförs.

återkommer

10. I fråga om domar infordras lagakraft- bevis. 11. Beslutet skrivs ut och undertecknas samt antecknas på registerkortet och i diariet. 12. Beslutet expedieras. Vid återkallelse används polisdelgivning om det tidi- gare körkortet skall infordras. I övriga fall används postdelgivning. Om åtgärd inte vidtas och körkortsinnehavaren haft tillfälle att yttra sig, underrättas han i brev om utgången. Vid återkal- lelse skickas underrättelse om beslutet till rikspolisstyrelsen på särskild blan- kett. 13. När bevis om delgivning inkommit an- tecknas detta i körkortsregistret samt i diariet. 14. Akten arkiveras.

5.2 Förfarandet i det nya systemet

Det framlagda förslaget innebär bl.a. att körkortet skall erhålla ändrat innehåll och ny utformning, vilket kräver central till- verkning, samt att körkorten skall förnyas vart tionde år.

Vidare förordas att ett centralt körkorts- register på ADB-basis inrättas med trafik- säkerhetsverket som central registermyndig- het samt att detta samordnas med bilregist- ret och placeras på samma datamaskin som detta. I registret skall enligt förslaget finnas i huvudsak uppgifter om körkortsinnehava— ren, körkortet och beslut rörande detta. Be— lastningar skall däremot med få undantag inte ingå i detta register utan i RI. Data- maskinell förbindelse skall finnas mellan system för belastningar i RI och körkorts- registret. I det centrala körkortsregistret skall samtliga data lagras på direktminnen. Polisen, länsstyrelserna och trafiksäkerhets- verket samt eventuellt tullen skall ha möj- ligheter att hämta uppgifter direkt ur regist- ret samt göra anteckningar i detta med hjälp av egna dataterminaler eller via telex. Andra avnämare kan få uppgifter ur re- gistret genom hänvändelse till detta eller till terrninalförsedd myndighet. Det bör dock vara möjligt även för dessa avnämare att

via terminal hämta uppgifter om körkorts- innehavare, körkort och beslut rörande kör— kort, men ej om huvuddelen av belastning— arna, direkt ur registret. Förslagen bygger vidare på förutsättningen att länsstyrelserna skall vara körkortsmyndigheter.

Ifrågavarande förslag kräver naturligen också omfattande ändringar av förfarandet vid handläggning av körkortsärenden. Ne- dan skall lämnas ett principförslag för för- farandet i det nya systemet. Mera ingående systembeskrivningar och detaljerade rutiner i anslutning till det centrala körkortsregist- ret kommer att redovisas i slutbetänkandet.

En allmän målsättning är att med bibe- hållande av nuvarande materiella regler i görlig utsträckning utnyttja de möjligheter till effektivisering, kostnadsbesparing och ökad snabbhet som datatekniken erbjuder. Förenklingar i det nuvarande förfarandet bör överlag eftersträvas. Väsentligt är vida- re att fullgoda garantier för säkerhet skapas i det nya systemet. Stor hänsyn måste även tas till allmänhetens intressen. Förfarandet bör därför utformas så att allmänhetens besvär, kostnader och tidsspillan blir så små som möjligt.

5.2.1 Utfärdande av körkort

Fråga om utfärdande av körkort kan i det nya systemet väckas på olika sätt. I allmän- het måste den enskilde sökanden ta initia- tivet. Så är fallet när sökanden inte tidigare haft körkort eller hans tidigare körkort återkallats. Detsamma gäller om körkorts- innehavare önskar körkort för högre behö- righet eller om han tidigare endast har ut- ländskt körkort. Även när körkortsinneha- vares körkort förstörts, skadats eller för- kommit måste initiativet utgå från honom.

Detta gäller däremot inte när behov upp- kommer att ändra eller upphäva särskilt vill- kor som bestämts vid utfärdande av kör- kort enligt 32 5 2 mom. första stycket, sista punkten VTF. Så kan bli fallet t. ex. när ett handikapp föranlett villkor enligt vilket kör- kortsinnehavaren bara får föra bil med viss utrustning och den tekniska utvecklingen ändrat förutsättningarna för detta. Givetvis kan det också uppstå behov av att införa

ett nytt villkor eller att skärpa ett befintligt. VTF synes inte ta sikte på dessa fall och inte heller trafikbrottslagen, som enligt sina ordalag innehåller straffbestämmelse bara för det fall att någon för körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats vid utfärdande av körkortet (3 5 andra stycket), men inte när föreskrif— ten meddelats under körkortets giltighetstid. Att i sådana fall av formella skäl nödgas gå omvägen över återkallelse och utfärdan- de av nytt körkort synes inte önskvärt. Det torde därför böra öppnas uttrycklig möj- lighet att ändra eller upphäva villkor som gällt för körkort och att när anledning fö- rekommer föreskriva villkor för körkort. Så snart det är fråga om skärpning, sett ur körkortsinnehavarens synpunkt, bör denne självfallet få tillfälle att yttra sig innan be- slut fattas.

I dessa fall tas initiativet i regel av kör- kortsmyndigheten men det kan även före- komma initiativ från körkortsinnehavarens sida.

Oavsett hur initiativet till utfärdande av körkort tas bör vissa gemensamma regler för förfarandet utarbetas. För att namn- teckning skall kunna inhämtas måste sö— kanden skriva sitt namn på körkortsunder- laget. Detta kan lämpligen ske vid ifyl- lande av ansökan om körkort. Fotografi måste också införskaffas från den för vil- ken körkortet skall utfärdas. Fotografiet måste fogas vid en handling som visar vart det hör, lämpligen även här en ansökan om körkort. Något slag av ansökan bör alltså alltid förekomma. Förfarandet i övrigt skil- jer sig dock i flera hänseenden beträffande olika slag av ärenden. I vissa fall krävs bå- de lämplighetsutredning, läkarundersökning och förarprov, i andra fall ställs endast två av dessa krav. Även andra avvikelser före- kommer.

Vid all databehandling är det ett starkt önskemål att uppnå ett så likformigt för- farande som möjligt beträffande behand— lingen av liknande typer av ärenden. Även från andra synpunkter är det förmånligt att så långt möjligt få enhetliga regler för för- farandet. Samtidigt som detta tillgodoses

måste systemet med hänsyn till de angivna skiljaktigheterna vara flexibelt, så att nöd- vändiga möjligheter till avvikelser från hu- vudregeln finns. Förfarandet bör utformas så att det i huvudsak kan tillämpas för samtliga ovan nämnda fall.

För att de enskilda skall få veta hur de skall förfara i olika ärenden bör ansök- ningsblanketterna självklart alltid innehålla lämpliga anvisningar.

De olika krav som alltså bör ställas kan bäst tillgodoses genom att texten till den handling som skall utgöra grundvalen för förfarandet framställs så fullständigt som möjligt av datamaskinen redan i samband med att förfarandet inleds, varefter ansök- ningsblanketterna sänds till sökanden fråi datamaskinen. På detta sätt blir persondata korrekt ifyllda i handlingarna, någon risk t. ex. att ett intyg upptar fel personnummer föreligger inte. Härigenom undanröjs de fel källor som ligger i att sökanden lämnar fel aktiga uppgifter eller att fel sker vid över— föring av persondata. Sådana felkällor kan eljest ge upphov till mycket stora svårighe- ter. På annat håll har bl. a. felaktigt angivna personnummer förorsakat stora komplika- tioner vid databehandling. Systemet tillgo- doser alltså detta säkerhetskrav.

Vidare uppstår en icke obetydlig förenk- ling för intygsgivare och länsstyrelser, vilka inte behöver skriva ut sökandens namn m.m. på intyg eller körkortsunderlag. Det nuvarande personbeviset blir också onödigt, Vilket befriar kyrkobokföringsmyndigheter- na från i genomsnitt ca 150000 expeditio- ner om året. Likaså slipper man skaffa in utredning rörande mantalsskrivningen, vil- ket f.n. i regel sker genom hänvändelse från polisen till den lokala skattemyndighe- ten i åtminstone 200000 fall om året. Slut- ligen motverkar systemet risken för förfalsk- ningar. Datamaskinen kan nämligen pro- grammeras så att körkortsmyndigheterna får besked om en körkortsansökan skulle kom- ma in från någon som inte fått ansöknings— blankett från datamaskinen.

Det angivna förfarandet förutsätter att persondata rörande sökanden är tillgängliga i registret. Verkställda undersökningar tyder

på att detta lämpligast kan åstadkommas genom att körkortsregistret har uppgift om alla personer i körkortsåldern, möjligen med undantag för de yngsta och äldsta års- klasserna där ansökningsfrekvensen är för- hållandevis låg.

Ett alternativ till att i datamaskinen eller i datamaskinell förbindelse med denna ha personuppgifter även beträffande dem som inte har körkort vore att för varje enskild sökande hämta behövliga uppgifter på da- tamedium från befolkningsregistret, när an- sökan görs om körkort. Detta skulle emel- lertid medföra dröjsmål på en vecka eller mera och sålunda inte ge önskvärd snabb- het i förfarandet, om inte ett centralt be- folkningsregister på direktminne upprättas.

Om det angivna systemet vid de fortsatta undersökningarna visar sig lämpligt tänkes förfarandet vid utfärdande av körkort tillgå i stora drag på följande sätt.

1 Rekvisition av ansökningsblanketter m.m.

När sökanden skall ta initiativet bör det ske genom att han per post, per telefon eller vid personligt besök beställer blanketterna hos valfri länsstyrelse som har terminalförbin- delse med registret. Beställningen bör kunna ske även hos polismyndighet som har så- dan förbindelse. Vidare bör beställning kun— na ske direkt hos det centrala registret. Vid beställningen uppger sökanden namn och personnummer, vilken åtgärd han önskar och vilken körkortsklass som avses. Den myndighet som mottagit beställningen kon- trollerar via sin terminal att det uppgivna personnumret svarar mot det uppgivna nam- net. Om så är fallet vidarebefordras beställ- ningen till och registreras i det centrala re— gistret.

Ansökningsblanketterna skrivs ut på rad- skrivare vid dataanläggningen och sänds per post till sökanden under hans i registret an- givna bostadsadress. Sökanden erhåller på detta sätt blankett för läkarintyg och blan- kett för ansökan om lämplighetsintyg samt körkortsunderlag, alla med persondata ifyll- da. Körkortsunderlaget skall i enlighet med vad tidigare anförts användas vid den slut—

liga fotografiska framställningen av kör- kortet. Samtidigt med blanketterna sänds noggranna instruktioner rörande förfaran- det, kraven på fotografiet etc. till sökanden.

Sedan sökanden erhållit ansökningsblan- ketterna kan liksom f.n. tid för läkarun- dersökning och förarprov beställas. Han ger också in ansökningen om lämplighetsintyg till polismyndigheten vid lämplig tidpunkt.

F.n. gäller att läkarintyget får vara ut- färdat högst tre månader före anmälan till förarprov samt att kompetensbevis och lämplighetsintyg vid ansökan om körkort inte får vara äldre än tre månader. I flera sammanhang har fråga väckts om ändring av nuvarande regler.

Bilförarutredningen (s. 35) föreslog så- lunda att läkarintyget skulle kunna vara ut— färdat inom sex månader före anmälan till förarprov. Förslaget, som inte synes ha mött några invändningar vid remissbehandlingen, togs inte upp av departementschefen. An- ledning saknas att dröja med genomföran- det av den föreslagna förlängningen av lä- karintygets giltighetstid. Tiden bör därför bestämmas till sex månader.

Framställningar till Kungl. Maj:t — från Sveriges Trafikskolors Riksförbund den 6 mars 1968 samt från Biltrafikens Arbetsgi— vareförbund och Svenska Transportarbeta- reförbundet den 1 februari 1967 —— om gil- tighetstiden för läkar— och lämplighetsintyg och tidpunkten för deras ingivande är efter remissbehandling föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Ståndpunktstagandet till framställ— ningarna har inte någon avgörande betydel- se för utformningen av det nya förfarandet och tas därför — utöver bilförarutredning- ens förslag om ändring av giltighetstiden för läkarintyget — inte upp i körkortsut- redningen. Det kan emellertid påpekas att tillkomsten av RI ger bättre möjlighet att aktualisera lämplighetsintyg vars giltighets— tid löpt ut. Man kan nämligen genom RI kontrollera om några nya omständigheter av betydelse för körkortsfrågan tillkommit efter lämplighetsintygets utfärdande. Detta kan möjligen vara ett skäl för förlängning av intygets giltighetstid. Uppgift som endast registreras hos nykterhetsnämnd eller barna—

vårdsnämnd kan emellertid f.n. inte fås på detta sätt.

2. Lämplighetsutredningen

Antalet ansökningar om lämplighetsintyg uppgick enligt uppgift från rikspolisstyrel- sen till 315 276 år 1966 och 307 528 år 1967.

När sökanden får ansökningsblanketterna innehåller blanketten för ansökan om lämp- lighetsintyg redan följande uppgifter som skrivits ut i datamaskinen, nämligen sökan- dens fullständiga namn, personnummer, bo— stadsadress och mantalsskrivningsort för det aktuella året och under de två föregående kalenderåren, vilken körkortsklass ansökan skall avse, om han tidigare haft körkort el- ler om lämplighetsintyg utfärdats tidigare samt vilken polismyndighet som skall utfär- da lämplighetsintyg. Av blanketten framgår även vilken länsstyrelse som enligt huvud- regeln skall besluta om körkortet.

Sökanden skall avskilja ansökningsblan- ketten och inge den till den polismyndighet som anges på blanketten. Tidpunkten bör avpassas så att intyget kommer att utfärdas inom tre månader innan ansökan om kör- kort inges.

Sökanden skall komplettera blanketten med vissa uppgifter som polisen behöver vid lämplighetsutredningen. Hit hör uppgift om telefonnummer eller eventuell tillfällig adress samt arbetsgivares namn, adress och telefon. '

När ansökningsblanketten inkommit till polismyndigheten skall denna verkställa den utredning som behövs. Utredningen består i första hand av registerslagning samt hö- rande av nykterhetsnämnd, i förekomman- de fall även annan polismyndighet, barna- vårdsnämnd m.fl. Frågan om ändring av reglerna för lämplighetsutredningen behand- las inte här. Detta kan nämligen knappast ske utan att man samtidigt går in på de ma- teriella förutsättningarna för beviljande av körkort. Dessa spörsmål utreds för närva- rande av trafikmålskommittén. Polisens egen registerslagning kommer genom tillkomsten av RI att ersättas med uppgift från centralt polisregister. Tilläggas kan emellertid att om de uppgifter som f.n. ingår i bl. a. nykter-

hetsnämndernas och barnavårdsnämndernas register i framtiden kommer att registreras i ett centralt ADB-register, kan det finnas anledning att radikalt ompröva de nuvaran- de formerna för lämplighetsprövningen.

Sedan utredningen slutförts skall besked om resultatet lämnas till länsstyrelsen och sökanden.

Uppgift om företagen lämplighetsutred- ning bör registreras i det centrala registret även om körkortsansökan i övrigt inte full- följs. Det synes därför lämpligt att polis- myndigheten via sin dataterminal eller telex meddelar resultatet av prövningen till re- gistret. Besked om lämplighetsprövningen kan då skrivas ut i datamaskinen och där- efter sändas till sökanden. Polisen bespa- ras härigenom arbete med utskrift och av- sändande av intyget. Om beskedet är posi- sitivt men anmärkning förekommer av be- tydelse för bedömning av sökandens lämp— lighet skall polisen sända redogörelse för utredningen till länsstyrelsen. I motsats till vad som nu i allmänhet tillämpas (32 ä 1 mom. åttonde stycket VTF) bör utredning- en inte sändas till länsstyrelsen när intyget är negativt, annat än i de fall länsstyrelsen så begär. Man kan nämligen utgå från att körkortsansökningen inte fullföljs i flertalet sådana fall. Ansökningen om lämplighets- intyg och utredningsmaterial arkiveras hos polismyndigheten utom i de fall handlingar- na i ärendet sänds till länsstyrelsen.

Sedan sökanden erhållit besked om lämp- lighetsutredningen kan han hos länsstyrel- sen ansöka om förhandsbesked.

3 Fotografiet Enligt gällande praxis (jämför uttalanden i SOU 1948: 34 s. 176) bör fotografiet utgö- ras av bröstbild utan huvudbonad samt inte vara för gammalt. Enligt anvisningar från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall fo— tografiet vara välliknande, av lämpligt for— mat och utfört på gott papper som medger påskrift med bläck. Person som vid förande av motorfordon skall bära glasögon behö— ver inte vara fotograferad därmed, såvida inte länsstyrelsen bestämt annat. Vissa krav måste ställas i fråga om foto-

grafiets kvalitet m. m. för att det skall kunna tjäna som underlag vid framställning av körkortet. Vidare måste bilden vara sådan att den tjänar sitt syfte att vara ett hjälp- medel vid identifieringen av körkortsinne- havaren. Enligt 31 5 1 mom. VTF skall fo— tografiet vara välliknande, vilket bl. a. inne— bär att det bör vara någorlunda nytaget. Det synes lämpligt att i likhet med vad som gäller beträffande pass föreskriva att om sökanden stadigvarande bär glasögon, pe- ruk eller liknande skall detta bäras även vid fotograferingen. Fotografiet bör utgöras av bröstbild. Huvudbonad bör inte vara påta- gen. Närmare anvisningar beträffande foto- grafiet bör utfärdas av trafiksäkerhetsver- ket.

4 Läkarundersökningen

Vid besök hos läkare skall sökanden med- föra blanketten för läkarintyg samt fotogra- fi. På blanketten har datamaskinen skrivit ut i stort sett samma data som i ansökan om lämplighetsintyg. I övrigt upptas blanketten på såväl fram- som baksidan av de fråge- formulär som skall besvaras av sökanden och läkaren. Enligt uppgift från socialsty- relsen kan ett gemensamt frågeformulär ut- arbetas för samtliga körkortsklasser. Sedan frågeformulären fyllts i och undersökningen i övrigt avslutats skall läkaren teckna sitt utlåtande på blanketten. Läkaren skall även på fotografiets baksida skriva inte bara som nu sökandens namn och datum för intyget samt sin namnteckning utan även sökan- dens personnummer.

Förhandsbesked i fråga om medicinska hinder förekommer f.n. i praxis men reg- leras inte uttryckligen i VTF. Eftersom vis- sa ändringar i reglerna om förhandsbesked ändå måste ske, bör dessa regler samtidigt anpassas till praxis.

5 Förarprovet

Vid anmälan till förarprov skall läkarintyg inges jämte det av läkaren påtecknade foto- grafiet och, om provet skall avse bil eller motorcykel, utbildningsbevis. Dessutom skall även körkortsunderlag inges. Utgång—

en av lämplighetsprövningen skall registre- ras i det centrala registret. Det kan därför vara tveksamt om beskedet rörande lämp- lighetsutredningen skall behöva inges. Det- ta får undersökas i det fortsatta utrednings- arbetet. Om förarprov som inte avser trak- tor godkänns, skall sökanden skriva sitt namn på körkortsunderlaget.

tör som har verkställt provet. Denne skall även kontrollera att fotografiet föreställer den som avlägger provet och att namn och personnummer på fotografiet stämmer med körkortsunderlaget.

Om förarprovet inte godkänts skall samt— liga handlingar återställas till sökanden. Dessa bör utnyttjas vid förnyat förarprov om de fortfarande är giltiga.

Om provet godkänns skall den som an- ställt provet utfärda kompetensbevis och sända detta till länsstyrelsen jämte de öv- riga handlingar som krävs för ansökan om körkort. Ansökningen om körkort bör an— ses gjord i och med att provet godkänns. Om särskilt lämplighetsintyg skall finnas och ges in i ansökningsårendet, men lämp- lighetsutredningen inte är klar vid denna tidpunkt, vilket torde vara förhållandevis sällsynt, bör handlingarna kvarligga i av- vaktan på komplettering av denna handling. Tiden för kompletteringen bör dock vara begränsad. Är ansökningen inte fullständig inom tre månader — d. v. 5. så lång tid som kompetensbeviset f. n. är giltigt — från kom- petensbevisets utfärdande bör ansökningen vara förfallen och handlingarna återlämnas till sökanden.

Detta är en ändring i förhållande till nu- varande förfarande enligt vilket sökanden själv eller genom trafikskolan ger in hand- lingarna till länsstyrelsen. Anledningarna till den förordade ändringen är följande. Risken för att sökanden före insändande av hand- lingarna till länsstyrelsen byter ut fotografi eller förfalskar kompetensbevis undanröjs. Vidare kan en första kontroll av att samt— liga handlingar inges ske i sökandens när- varo. Namnteckningen kan skrivas på kör- kortsunderlaget i trafik- eller bilinspektö- rens närvaro. Merarhetet för trafiksäker—

Detta skall _ ske i närvaro av den trafik- eller bilinspek—-

hetsverkets lokala organisation torde bli för- hållandevis litet.

6. Länsstyrelsens prövning

I de fall sökanden ansökt om förhandsbe- sked skall beslut härom meddelas och an- tecknas i registret.

I flertalet övriga fall skall länsstyrelsen i enlighet med vad tidigare anförts erhålla läkarintyg, kompetensbevis, körkortsunder- lag. fotografi samt besked om lämplighets- prövningen.

På körkortsunderlaget finns redan utskriv- na samtliga data som fordras i körkortet utom eventuella särskilda villkor, vilka bör tillföras körkortsunderlaget av länsstyrelsen.

Länsstyrelsens första åtgärd är att kon- trollera att handlingarna är fullständiga samt att sökandens namnteckning finns på körkortsunderlaget och läkarens påskrift på fotografiet. Härefter fästs fotografiet på körkortsunderlaget. Detta bör ske på sådant sätt att fotografiet vid behov av kontroll av anteckningarna på dess baksida kan tas bort eller böjas åt sidan utan att skadas.

I flertalet fall utgör de till länsstyrelsen ingivna handlingarna tillräckligt underlag för dess prövning. När de granskats kan vanligen i det centrala registret antecknas att ansökan bifallits. Om särskilt lämplig- hetsintyg inte skall finnas, får länsstyrelsen därvid besked om lämplighetsutredningens resultat. Eftersom detta endast undantagsvis är negativt, förefaller det tillräckligt att in- hämta detta besked på detta sena stadium. Härigenom sparar man en inslagning i re- gistret. I vissa fall måste emellertid ytterli- gare utredning införskaffas. Om handling- arna eller registret utvisar att körkortet ti- digare varit återkallat, bör akten i återkal- lelseärendet vara tillgänglig. Finns den hos annan länsstyrelse bör rekvisition av akten kunna ske automatiskt. Handlingarna i and- ra tidigare ärenden kan tas fram eller rek— vireras med ledning av uppgifterna i regist- ret. I de fall polisen upprättar särskild re- dogörelse angående lämplighetsutredningen måste denna utredning tas fram eller i före- kommande fall rekvireras. Lämplighetsut- redningen kan även behöva kompletteras

med yttrande från myndigheter eller annan. Slutligen skall i de fall som anges i 67 & VTK socialstyrelsen och eventuellt trafik— inspektören höras. Yttrande kan även be- höva införskaffas från länsläkare eller an- nan expertis.

Enligt gällande regler skall vid ansökan om nytt körkort efter återkallelse eller om återfående av körkort yttrande inhämtas från den länsstyrelse som återkallat kör- kortet, om prövningen ankommer på annan länsstyrelse än denna. Endast ett par läns- styrelser avger enligt uppgift yttranden som innebär sakligt ställningstagande. Övriga länsstyrelser hänvisar i yttrandena i huvud- sak endast till handlingarnas innehåll. Med hänsyn härtill samt till att registeruppgifter kan erhållas från det centrala registret torde den nuvarande skyldigheten att inhämta ytt- rande i angivna fall böra utgå. Hinder bör dock naturligtvis inte föreligga mot att läns— styrelse i tveksamma fall inhämtar yttran- de från den länsstyrelse som handlagt åter- kallelseärendet.

Sedan länsstyrelsen gjort den ytterligare utredning som kan behövas och prövat handlingarna, fattas beslut i ärendet. Tidi- gare har föreslagits att trafiksäkerhetsverket skall svara för det formella utfärdandet av körkorten utom i fråga om traktorkörkort. Länsstyrelsen skall däremot stå för den ma- teriella prövning som föregår utfärdandet. Dess beslut bör således innebära antingen att körkort skall utfärdas eller avslag på ansökan.

Enligt 32 Q 2 mom. VTF och 67 & VTK skall länsstyrelsen i vissa fall föreskriva särskilda villkor för körkorts giltighet. Des- sa villkor skall enligt 68 å VTK anmärkas på körkortet. Om de av utrymmesskäl inte kan anges fullständigt skall i stället på kor- tet upptas erinran om att särskilda villkor gäller. Motsvarande bestämmelser bör gälla även vid det nya systemet. Länsstyrelsen bör alltså på avsedd plats på körkortsunderlaget ange villkoret, t. ex. ”glasögon”, eller också att villkoret finns upptaget i särskild skri- velse. Som tidigare anförts bör det inte vara nödvändigt att alltid på körkortet anmärka att villkor föreskrivits. Det bör också ske

på sådant sätt att ändring av villkor inte nödvändigt medför utbyte av körkortet. Villkor bör anges genom användande av särskild stämpel. Om villkoret intagits i sär- skild skrivelse skall denna tillställas sökan- den. Kopia av skrivelsen skall finnas till- gänglig hos länsstyrelsen.

Bifalls ansökningen skall länsstyrelsen sända körkortsunderlaget till trafiksäker- hetsverket. Om ansökningen avslås skall sö- kanden få del av beslutet. Särskilt beslut måste då uppsättas. I båda fallen skall läns- styrelsens beslut registreras i det centrala re- gistret. Om särskilda villkor föreskrivits skall även de registreras.

Förslaget innebär inte några nämnvärda ändringar beträffande diarieföringen på länsstyrelserna. F.n. diarieförs ansökningar endast i de fall då tidigare körkort varit återkallat eller ärendet sänds på remiss eller förhandsbesked begärs. Huruvida diariefö- ringen skall ske på konventionellt sätt eller i det centrala registret får undersökas i det fortsatta systemarbetet.

7 Tillverkning och utfärdande Det tekniska förfarandet vid tillverkning av körkort har tidigare beskrivits. Det innebär att körkortet skall framställas på fotografisk väg på grundval av körkortsunderlaget. Den handling som härigenom tillkommer utgör endast en kopia av originalet. För att denna kopia formellt sett skall kunna betraktas som originalhandling skall den enligt försla— get förses med den utfärdande myndighe- tens, d.v.s. trafiksäkerhetsverkets, stämpel. Denna stämpel bör anbringas av tjänsteman i trafiksäkerhetsverket i direkt anslutning till tillverkningen. I samband med tillverkning- en bör även datum när förnyelse skall ske anges på körkortet utom vid periodisk för- nyelse, då datum har skrivits ut på körkorts- underlaget av datamaskinen. Efter tillverk- ningen registreras uppgift om utfärdandeda— tum m. m. i det centrala registret. Körkortsunderlagen bör arkiveras hos trafiksäkerhetsverket. Under det fortsatta utredningsarbetet skall undersökas om kör- kortsunderlaget skall sparas i original eller som negativ, eller eventuellt i form av mik-

rofilm. I de senare fallen kan namnteck- ningen på fotografiets baksida inte kon- trolleras efter tillverkningen. En sådan möj— lighet finns inte heller f. n. och det bör un- dersökas om den behövs. Dessa frågor får behandlas i slutbetänkandet.

8 Utlämning och avgiftsuppbörd Sedan körkortet tillverkats och utfärdats sänds det till polismyndigheten i sökandens bostadsort. Uppgift om denna kan hämtas hos registret. Datamaskinen sänder varje ar- betsdag automatiskt till varje polismyndig- het en förteckning över de körkort som skall lämnas ut av polismyndigheten med angivande av innehavarnas bostadsadress. Sökanden bör aviseras om att han får häm- ta körkortet hos polismyndigheten. Även aviseringen bör ske datamaskinellt. För att minska riskerna för att körkortet skall kom- ma fel adressat tillhanda bör aviseringen ske till den registrerade bostadsadressen. Utlämning skall kunna ske på den polissta- tion inom distriktet som är bekvämast för sökanden. Undantagsvis bör det även vara möjligt att få körkortet överfört till utläm— ning inom annat polisdistrikt med redovis- ning till polismyndigheten i bostadsorten. Sökanden bör alltså få tillfälle att ange på vilken polisstation han önskar hämta kör- kortet. Enligt uppgift finns det 485 ställen där polisen kan lämna ut körkort. Körkor- tet bör hämtas vid personlig inställelse. Det- ta är väsentligt eftersom polisen skall kon— trollera att körkortet lämnas ut till rätt per— son. I samband med utlämnandet skall po- lisen även ta upp expeditionsavgiften för körkortet. Framställningen av körkortet beräknas kunna ske på en dag. Om härtill läggs en dag för transporten från länsstyrelsen och ytterligare en dag för översändande till po- lismyndigheten, kan det alltså normalt be- räknas ta tre arbetsdagar från länsstyrelsens beslut till dess sökanden kan hämta körkor- tet; skall körkortet lämnas ut på annan ort än centralorten i polisdistriktet kan dock ytterligare en dag fordras. Den förlängning av expeditionstiden som detta innebär bör i någon mån kunna motverkas genom att

länsstyrelsens arbetsbörda minskar med det nya systemet. Man torde därför kunna räk- na med att tiden hos länsstyrelsen kan ned- bringas.

Den nuvarande ordningen med uppbörd av avgifter vid minst två olika tillfällen, dels vid förarprovet och dels vid körkortets utlämnande, förefaller inte helt rationell. Det borde vara en fördel om avgift för fö- rarprov och expeditionsavgift kunde upp- bäras samtidigt. Med hänsyn till att flera förarprov måste avläggas i en del fall, ibland utan att sökanden klarar något prov, vilket alltså föranleder olikheter i det to— tala avgiftsbeloppet, samt att sökanden kanske inte får körkort trots att han klarat förarprovet, varvid svårigheter kan uppstå att driva in avgiften för förarprovet, blir en sådan ordning emellertid så komplicerad att nackdelarna torde överväga fördelarna med en gemensam upphörd. Det synes därför bättre att behålla det nuvarande systemet med separata uppbörder. Anledning att änd- ra den nuvarande formen för uttagande av avgift för förarprov föreligger då inte. Be- träffande expeditionsavgiften förordas där- emot att denna tas ut av polisen i samband med utlämnande av körkortet. Expeditions- avgiftens storlek skall framgå av körkortet. Beloppet kan skrivas ut av datamaskinen på körkortsunderlaget. Redovisning av belop- pet kan ske på grundval av de förteckningar som polismyndigheterna varje dag får ta emot över utfärdade körkort.

9 Vissa särskilda fall

Det här skisserade förfarandet tar i huvud- sak sikte på det fall att sökanden inte har körkort. Övriga fall följer emellertid i stort sett samma rutin även om något eller några led överhoppas. Det har därför inte ansetts erforderligt att i detta sammanhang beskri- va samtliga fall i detalj. Påpekas bör emel— lertid att periodisk förnyelse av körkort och förnyelse vid namnändring inte kräver handläggning av länsstyrelse. I dessa fall kan förfarandet automatiskt sättas i gång med hjälp av datamaskinen genom att blan- ketterna sänds till körkortsinnehavare i god tid innan periodisk förnyelse skall ske eller

sedan uppgift om namnbyte inkommit från befolkningsregister. Avisering om att kör- kortet finns att hämta synes kunna avvaras i dessa fall. Körkortet kan alltid beräknas vara färdigt att lämnas ut en vecka efter det att handlingarna sändes in. Detta kan anges i de anvisningar som tillställs kör— kortsinnehavaren. Vid annan förnyelse än periodisk kan datamaskinen inte förse blan- ketten med datum när förnyelse skall ske. Sistnämnda datum skall då räknas från ut- färdandet och bör därför anges av trafik- säkerhetsverket i samband med tillverkning- en av körkortet.

Förfarandet för utfärdande av körkort för traktor kommer att avvika i vissa avse- enden. Bl.a. skall särskild tillverkning av traktorkörkort inte förekomma. De skall färdigställas av länsstyrelsen och kan sändas direkt till sökanden mot postförskott liksom f. n. De bör också även i fortsättningen för- ses med särskild beläggningsstämpel. Mot— svarande avvikelser förekommer beträffan— de vissa militära körkort. För dem utgår inte heller någon avgift.

10. Identitetsprövningen

Enligt vad som tidigare anges finns i det nya systemet i stort sett samma garantier som f.n. för att det ingivna fotografiet fö- reställer den person som läkarundersökts och undergått förarprovet. Man kan också utgå från att namnteckningen härrör från den som undergått förarprovet. Att namn och personnummer hör ihop är helt klart.

För att fastställa att den person i vars namn handlingarna skrivs ut verkligen är den som undergått läkarundersökningen och förarprovet krävs en identitetsprövning. Ar- betsgruppen för utredning om legitimations— handlingar har lagt fram ett förslag till en- hetliga fordringar vid identitetsprövning. Förslaget innebär följande.

Vid ansökan om legitimationshandling skall identiteten styrkas genom godtagbar le- gitimationshandling eller intyg.

Som godtagbar legitimationshandling an- ges svenskt pass, nuvarande bankidentitets— kort, nuvarande postens identitetskort, det nya identitetskort som f.n. förbereds samt

de nya körkorten om dessa får ett bra ut— förande. Legitimationshandlingen, dock inte körkortet, skall behållas av utfärdaren för ytterligare granskning av handlingens äkt- het.

Om godtagbar legitimationshandling inte kan företes skall identiteten styrkas genom intyg på fotografiets baksida. När intygsgi— varen inte är känd måste han vara upptagen i telefonkatalog. Intygsgivaren skall därför förutom sitt namn uppge titel, adress och telefonnummer i intyget. Den som gör iden- titetsprövningen skall kontrollera dessa upp- gifter i telefonkatalogen samt härefter ringa upp intygsgivaren för närmare kontroll.

Arbetsgruppens förslag torde tillgodose de krav som rimligen kan ställas på identitets- prövningen.

I fråga om körkortet torde risken för att en person skall kunna få körkort i falskt namn få bedömas som liten. Till en början krävs att han beställer ansökningsblanket- ter i annan persons namn och med uppgi- vande av dennes personnummer. Det är nämligen inte möjligt att få ansöknings- blanketter om vid beställningen uppges ett namn som inte existerar i verkligheten el- ler ett personnummer som inte hör sam- man med namnet, eftersom personen mås- te kunna återfinnas i det centrala registret, vilket har tillgång till uppgifter om alla per- soner i körkortsåldern.

Om den person vars namn utnyttjas re- dan har körkort av det slag som ansökning- en avser, sänds inga blanketter ut. En ytter- ligare garanti mot obehörigt nyttjande av annans namn är att ansökningsblanketterna alltid sänds till den i befolkningsregister re- gistrerade bostadsadressen, inte till en sär- skilt angiven adress. Att komma över an- sökningshandlingar i annans namn är så- lunda svårt. Om den vars namn nyttjats se- nare själv söker körkort, blir det obehöriga nyttjandet genast upptäckt. I arkivet finns då ett fotografi av den som fått körkortet i falskt namn, varför det bör finnas ovan- ligt goda möjligheter att fastställa vem den- ne är. Ytterligare garantier ligger slutligen i att avi om att det färdiga körkortet finns att hämta sänds till den registrerade adres-

sen. Den slutliga kontrollen sker genom att körkortet lämnas ut av polismyndighet.

Vid den föreslagna förnyelsen av körkort kan identifieringen inte helt äga rum enligt det nu anförda. Detsamma gäller om sö— kanden inte behöver undergå förarprov på grund av att han har utländskt körkort. I allmänhet kan sökanden i dessa fall identi- fieras med hjälp av det tidigare körkortet. Det bör därför föreskrivas att detta åter- lämnas till polisen i samband med utläm- nandet av det nya körkortet. Detta är dock inte möjligt vid förnyelse när det tidigare körkortet förstörts eller förlorats eller när sökanden grundar sin ansökan på innehav av utländskt körkort. I sistnämnda fall krävs f. n. att fotografiet, om sökandens identitet inte på annat sätt tillförlitligt styrks, på baksidan förses med intyg av trovärdig per- son att fotografiet föreställer sökanden (32 ä 4 mom. andra stycket VTF). Detta synes dock knappast behövligt med det nya syste- met. Ansökningsblanketter kan utom vid ansökan av innehavare av utländskt kör- kort beställas endast i den persons namn som erhållit det tidigare körkortet och med uppgivande av hans personnummer. Blan- ketterna liksom avin om att körkortet finns att hämta sänds till hans bostadsadress. Om dessutom, liksom i övriga fall, utlämnandet sker vid personlig inställelse hos polisen sy- nes kontrollen av att körkortet lämnas ut till den person i vars namn det utfärdats tillräcklig.

11 Sammanfattning av ansökningsförfaran- det

Det föreslagna förfarandet sett från sökan— dens synpunkt kan sammanfattas i följande punkter.

1. Sökanden rekvirerar ansökningsblan- ketter från valfri länsstyrelse, polismyndig- het eller direkt från det centrala körkorts- registret. Vid beställningen uppger han sitt personnummer och namn samt vilken kör- kortsklass ansökan avser. Beställningen kan ske per post eller telefon eller vid besök.

2. I allmänhet följande dag får sökanden ansökningsblanketterna per post till sin bo-

stadsadress. Av dessa framgår vilka intyg eller åtgärder som krävs.

3. Läkarintyg införskaffas. Vid besök hos läkare skall sökanden medföra blanketten för läkarintyg samt fotografi. Läkaren skall förse fotografiet med påskrift och både sö- kanden och läkaren skall skriva på intyget. Om läkarintyget ger anledning därtill har sökanden möjlighet att begära förhandsbe- sked.

4. Sökanden avskiljer blanketten för an- sökan om lämplighetsintyg, fyller i erfor— derliga uppgifter samt sänder ansökningen till angiven polismyndighet. Besked om re- sultatet av lämplighetsutredningen får sö- kanden per post. I förekommande fall kan förhandsbesked inhämtas.

5. Vid anmälan till förarprov inger sö- kanden läkarintyg, fotografi och i förekom- mande fall utbildningsbevis. Sedan förar- prov avlagts skall sökanden, om provet god- känns, i närvaro av den som verkställt pro- vet förse körkortsunderlaget med sin namn- teckning. Den som verkställt förarprovet sänder in handlingarna till länsstyrelsen. Eventuellt måste i förekommande fall be— sked om lämplighetsutredningen avvaktas.

6. När länsstyrelsen fattat sitt beslut och trafiksäkerhetsverket utfärdat körkortet skall sökanden mot föreskriven avgift per- sonligen hämta körkortet hos polisen. Vid förnyelse skall det gamla körkortet lämnas till polisen, om detta finns i behåll, liksom när sökanden redan har körkort av annat slag.

Avvikelser från angivna förfarande före— kommer i huvudsak i följande fall.

Vid periodisk förnyelse av körkort eller vid namnbyte sänds handlingarna automa- tiskt till sökanden. I dessa fall bortfaller även p. 3—5. Ansökan skall vidare ställas direkt till trafiksäkerhetsverket.

Vid förnyelse på grund av att det tidigare körkortet förstörts, skadats eller förkommit måste som tidigare nämnts sökanden ta ini- tiativet. Även här bortfaller p. 3—5. Ansö- kan skall i detta fall ställas till länsstyrelsen som har att besluta om körkortet skall för- nyas.

Körkortssökande som har utländskt kör- kort och på grund härav inte behöver un— dergå förarprov skall rekvirera ansöknings- blanketter samt införskaffa läkarintyg och lämplighetsintyg enligt p. 1—4. När hand- lingarna är kompletta skall sökanden skicka dem direkt till länsstyrelsen.

Den som ansöker om traktorkörkort skall förfara enligt p. 1—5. Fotografi behöver dock inte inges. Körkortet utfärdas av läns- styrelsen som skickar detta direkt till sö- kanden. Denne kan även hämta körkortet hos länsstyrelsen. Motsvarande gäller be- träffande det speciella militära körkortet. Ansökan om sådant körkort görs formellt av militär myndighet men körkortsunder- laget skall självfallet förses med sökandens namnteckning.

Den som fått körkort som gäller endast för militärt bruk och som därefter uppnått föreskriven ålder för erhållande av vanligt körkort behöver för att få sådant endast rekvirera ansökningsblanketter, fylla i dessa samt sända in dem jämte fotografi till läns- styrelsen. Han kan sedan hämta körkortet hos polisen mot avlämnande av sitt militära körkort.

5.2.2 Omprövning av körkortsinnehav Enligt gällande bestämmelser åligger det domstol m.fl. myndigheter att underrätta länsstyrelse om vissa brott m.m. som be- gåtts av körkortsinnehavare. I och med in- rättandet av RI kommer dessa underrättel- ser att tillställas länsstyrelserna i huvudsak via RI i form av maskinellt framställda re- gistermeddelanden. Dessa föreslås skola in- nehålla uppgifter även om eventuell tidigare belastning av betydelse för länsstyrelsens prövning i den mån den finns registrerad hos RI. Det bör övervägas om inte dessa medde- landen, sedan det centrala körkortsregistret tagits i bruk, bör innehålla även de uppgif- ter ur körkortsregistret som fordras för länsstyrelsens bedömning, d. v. s. främst körkortsdata. Länsstyrelsen erhåller då i det övervägande antalet fall den information som behövs för att den skall kunna bedö-

ma om omprövning av körkortsinnehav skall tas upp. Tekniskt kan sådan informa- tion lämnas genom att RI levererar belast- ningsdata till körkortsregistret genom data- maskinell förbindelse eller i form av mag- netband. Vid körkortsregistret kompletteras dessa data med körkortsdata. Den länssty- relse som har att handlägga ärendet får på detta sätt en enda handling som innehåller alla de registeruppgifter som fordras för handläggningen.

När meddelandet inkommer till länssty- relsen har denna att överväga om ompröv- ning skall ske. Om länsstyrelsen tar upp fråga om omprövning av körkortsinnehav, d. v. s. om ärendet enligt nu gällande system skall diarieföras, skall detta registreras i det centrala registret.

Beslutet i ärendet skall likaledes registre- ras i det centrala körkortsregistret. Beslutas åtgärd bör beslutet, innehållande bl. a. mo— tiveringen för åtgärden, skrivas ut i vanlig ordning och delges körkortsinnehavaren. När delgivningsbeviset kommer in skall da- tum för delgivningen meddelas till körkorts- registret, i de fall delgivningen innebär att han förlorar rätten att föra körkortspliktigt fordon. Även datum för delgivning av var— ning skall registreras.

Omhändertagande av körkort bör regist- reras omedelbart genom polismyndighetens försorg.

Arkivering av registermeddelanden bör i princip inte förekomma, eftersom uppgif- terna finns i centralt register. I de fall ären- de om omprövning tagits upp bör dock meddelandet ingå i akten. Särskild under- rättelse till polisen om beslut om återkallel- se m. ni. behöver inte längre ske.

Ovan beskrivna förfarande avser endast de fall i vilka fråga om körkortsåtgärd ak- tualiserats genom maskinellt framställt re- gistermeddelande. Körkortsåtgärd kan emel- lertid initieras på annat sätt. Exempel härpå utgör anmälan från länsläkare (förste stads- läkare) angående vissa sjukdomstillstånd m. m. och framställning från polismyndighet jämlikt 81 & VTK. De föranleder inte ome- delbar registrering. Om anmälningen eller framställningen avser ”annan omständighet,

vars anmärkande finnes erforderligt för kon- trollen över körkortsinnehavare” skall emel- lertid enligt nuvarande regler (74 % VTK) anteckning om förhållandet ske i registret. Det är länsstyrelsens sak att avgöra om nämnda förhållanden skall registreras liksom om de skall föranleda annan åtgärd. Det- samma gäller uppgifter som inte är författ— ningsreglerade, t.ex. anmälan från enskild som inkommer till länsstyrelsen.

I detta sammanhang må slutligen påpekas att det förordade systemet tekniskt sett möj- liggör en framtida övergång till ”point sys- tem”. Det är nämligen förhållandevis enkelt att i systemet inarbeta en rutin enligt vilken t.ex. varning sänds till sökanden eller re- gistermeddelande sänds till körkortsmyndig- heten endast i de fall ett givet antal prickar uppnåtts. Frågan om ett sådant system skall införas behandlas av trafikmålskommittén.

() Övergången

6.1 Utbyte av de nuvarande körkorten

Bilförarutredningen föreslog i sitt betänkan— de (SOU 1965: 42 s. 97 f) följande över- gångsbestämmelser.

Tidpunkten för ikraftträdandet av de nya reglerna beträffande olika körkort och kom- petenskrav torde få bestämmas med beaktande av vad som kan befinnas praktiskt lämpligt för ett genomförande av utredningens i det följan- de framlagda förslag beträffande körkortsre- gistreringen. Enligt utredningens uppfattning bör körkort och trafikkort, som utfärdats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, få äga oförändrad giltighet under en övergångstid av två år. Övergångsbestämmelserna bör alltså ges ett innehåll, som gör det möjligt för flertalet av de förare, som redan före genomförandet av reformen innehar körkort och trafikkort, att utan alltför stora olägenheter verkställa det utbyte av förarbevis som måste bli en följd av reformen. Sådant utbyte bör enligt utredning- ens mening kunna ske utan att föraren under- kastas nytt prov inför bilinspektör (besikt— ningsman).

Den som har förarbevis, utfärdat före be- stämmelsernas ikraftträdande, föreslås sålunda under övergångstiden utan föregående prov kunna — efter ansökan hos den körkortsmyn- dighet där han är registrerad — mot återstäl— lande av sitt förarbevis utfå nytt körkort av närmast motsvarande slag. Körkort för for- donsklassen A1 skall därvid utfärdas till inne- havare av körkort för bil, körkort för fordons- klassen B till innehavare av trafikkort, kör- kort för fordonsklassen C till innehavare av körkort för motorcykel, samt körkort för for- donsklassen D till innehavare av körkort för traktor.

För att körkortsmyndigheten skall beredas tillfälle att under övergångstiden behandla och

avgöra alla hithörande ärenden, föreslås före- skrifter om att ansökan skall vara inkommen till myndigheten senast tre månader före över- gångstidens utgång. Underlåtenhet att inom den föreskrivna tiden inge förarbevis för ut- byte bör enligt utredningens uppfattning med- föra förlust av den rätt att föra fordon som beviset tidigare medfört.

Förare, som utan att ha trafikkort —— exem- pelvis förare av ett industriföretags långtrada- re och dylika fordon för egna transporter —— ändock har flerårig vana vid att föra tyngre lastfordon eller buss, synes ej heller böra be— tungas med nytt prov inför bilinspektör (be- siktningsman) för att få rätt att framdeles föra fordon av detta slag. Antalet förare, som i icke yrkesmässig trafik framför till den föreslagna nya fordonsklassen B hörande fordon utan att ha trafikkort, torde kunna uppskattas till 50 000 ——75 000. Större delen av dessa förare kan an- tas vara starkt beroende av att även framdeles äga körkort, som berättigar dem till förande av tung lastbil eller buss. Krav på nytt prov för denna förarkategori skulle därför medföra kostnader och olägenheter för ett stort antal personer. Därjämte skulle tillsynsmyndigheten under övergångstiden utsättas för starkt ökad belastning. Utredningen har därför stannat för att föreslå att den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar körkort för bil, skall utan att behöva undergå prov kunna på an- sökan erhålla körkort för fordonsklassen B om han med intyg av polismyndighet eller ar- betsgivare eller eljest av två trovärdiga perso-

1 De av bilförarutredningen angivna beteck- ningarna på fordonsklasserna överensstäm- mer inte med vägtrafikkonventionerna. Bil- förarutredningens klass A motsvaras i detta betänkande av körkortsklass AB, klass B av körkortsklass ABCE och ABCDE, klass C av körkortsklass A samt klass D av körkort för traktor.

ner kan styrka, att han under de senaste tre åren i betydande omfattning fört tyngre last- bil eller buss. Tiden tre år har valts för att endast den kategori förare som redan vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande har bety- dande vana vid körning av ifrågavarande for- donsslag skall få den favör som intygsförfa- randet innebär.

Även vid ansökan om sådan anteckning på körkortet, som skall erfordras för rätt att föra fordon, vartill kopplats släpfordon med en to- talvikt överstigande 1500 kilogram,1 bör kör- vana beträffande sådan fordonskombination kunna styrkas med intyg. Detta bör i likhet med övriga berörda intyg vara utfärdat av po- lismyndighet eller arbetsgivare eller eljest av två trovärdiga personer och avse de senaste tre åren.

Intyg om körvana synes dock ej i något fall böra krävas av den som med hänsyn till sär- skild utbildning kan antas besitta nödig erfa- renhet och körvana beträffande det slag av motorfordon, varom fråga är.

Som ovan angivits har utredningen föresla- git, att alla körkort och trafikkort, utfärdade före bestämmelsernas ikraftträdande, skall av innehavarna för utbyte inges till vederbörande körkortsmyndighet. Härigenom skulle en grund- lig inventering av förarbeståndet kunna komma till stånd och myndigheterna beredas tillfälle att aktualisera körkortsregistren.

En annan och kanske väsentligare vinst av ett körkortsutbyte är att därigenom alla kör- kort som nu är i bruk kan ogiltigförklaras från och med viss tidpunkt, varav följer att de inte längre kan användas vare sig som förar- bevis eller som legitimationshandling. Värdet härav får anses särskilt betydande som olag- ligt förvärvade körkort (förfalskade eller på olaga grunder åtkomna körkort och duplett- körkort) förekommer i inte ringa utsträckning.

Vid remissbehandlingen av bilförarutred- ningens betänkande berördes förslaget till övergångsbestämmelser av relativt få re- missinstanser. Utbyte av nuvarande förar- bevis ansågs i några yttranden inte erfor- derligt. Statens biltrafiknämnd förordade att man lät nuvarande bevis gälla tills vidare, dock med rätt att få dem utbytta. Stats- kontoret godtog i och för sig motiven för ett utbyte men ansåg kostnaderna — 0,8 milj. kr. enbart för själva förarbevisen —— så stora att förslagets genomförande ifråga- sattes. Länsstyrelsen i Örebro län fann att man beträffande körkort som var i gott skick kunde nöja sig med påstämpling eller

perforering medan länsstyrelsen i Gävle— borgs län i fråga om bilkörkort fann syftet kunna nås genom att efter en viss över— gångstid förklara dessa giltiga endast i den omfattning som skulle gälla för fordons- klass A.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund fann utbytet inte i och för sig nödvändigt men ville inte motsätta sig detta då en invente- ring av förarbeståndet, en aktualisering av körkortsregistren och en utmönstring av in— te legala körkort syntes önskvärda.

För att få en jämn frekvens i utbyten av körkort borde enligt väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen den föreslagna tvåårstiden ut- sträckas.

Beträffande tidsfristen för giltighet av nuvarande körkort förordade TCO och länsstyrelsen i Älvsborgs län en förlängning till tre år. Överståthållarämbetet och läns- styrelsen i Örebro län trodde att utbytet kanske inte hanns med på två år och att ti— den därför borde förlängas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordade att an— sökningstiden tre månader förlängdes till sex månader.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehöll sig vid frågan om utbildning av de yrkesförare som enligt förslaget inte skulle ha rätt att utan särskild prövning få körkort för tung lastbil och buss. Styrelsen fann att utbild- ningskapaciteten under övergångstiden be- hövde betydande extraresurser. Annars ris- kerade man att bristen på förare kunde leda till att en väsentlig del av nyttotrafiken in- ställs. För att motverka svårigheterna borde den av utredningen föreslagna kvalifika- tionstiden tre år sänkas till två år. KAK, MHF och M föreslog att tiden sattes till ett år. Detta borde gälla även för det särskilda behörighetsbeviset för tyngre släpfordon. Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska omnibusägareförbundet ifrågasatte en reduktion av tiden till två år. Förslaget om intyg angående körvana mötte en viss kritik. Svenska lasttrafikbilägareförbundet fann att viss skepsis erfarenhetsmässigt fö- religger mot intygsgivning i dylika samman-

1 Sådan påskrift motsvaras i detta betänkande av körkortsklass ABE.

hang. Länsstyrelsen i Örebro län konstate— rade svårigheten att rättvist bedöma sådana intyg medan länsstyrelsen i Norrbottens län ansåg att endast polismyndighet borde få utfärda intygen.

I propositionen (s. 86) anförde departe- mentschefen att för utbyte talade bl. a. att det medför en sedan länge önskad invente- ring av förarbeståndet och utmönstring av inte legala förarbevis samt aktualisering av körkortsregistren. Han fann emellertid tid- punkten för införandet av de nya föreskrif- terna om körkortsindelning och kompetens- krav beroende av lösningen av spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens utformning. I avvaktan på utredning i des- sa frågor ansåg han sig inte kunna ta ställ- ning till tidpunkten för en körkortsreforms genomförande.

Enligt direktiven ingår det i utrednings- uppdragen att pröva frågan, huruvida nu— varande körkort bör bytas ut mot nya eller om de skall finnas kvar vid sidan av dessa.

De skäl för utbyte som anförts i bilförar- utredningens betänkande och i propositio- nen äger giltighet även när ett centralt ADB-baserat körkortsregister inrättas. Med ett sådant register blir det dessutom av sär- skild betydelse att registeruppgifterna och uppgifterna i körkorten är helt riktiga. Möj- ligheterna till körkortskontroll bygger näm— ligen i stor utsträckning på att registret och körkorten innehåller identiska data. För en stor del av körkorten föreligger vidare svå— righeter att vid uppläggande av det centrala registret sammanbinda tidigare körkorts- nummer med personnummer, vilket är nöd- vändigt för att man tillräckligt enkelt skall finna anteckningarna i registret. I båda des- sa avseenden når man säkrast önskat resul- tat genom att körkorten byts ut.

Förslaget om körkortens utformning ger ytterligare skäl för utbyte. Det innebär övergång till en från de nuvarande körkor- ten radikalt avvikande typ av körkort. De nya körkorten kommer, om förslaget antas, bl.a. att i motsats till de nuvarande stå i god överensstämmelse med vägtrafikkon- ventionernas föreskrifter och vara avsevärt bättre skyddade mot förfalskning samt ut-

göra fullgoda legitimationshandlingar. Byts de äldre körkorten inte ut kommer det att finnas två helt olika typer av körkort un- der avsevärd tid. Man får räkna med att ett stort antal av de äldre körkorten fortfaran- de kommer att vara i bruk om 40—50 år.

Det nuvarande svenska körkortet godtas som tidigare angivits i många länder, trots att det inte är utformat enligt gällande väg— trafikkonvention. Om Sverige inför ett kon- ventionsenligt körkort, måste man befara att det blir svårt att få konventionsländerna att acceptera den äldre körkortstypen jäm— sides med den nya. Detta bör visserligen vara möjligt för en övergångsperiod men knappast för decennier framöver.

Om utbyte inte sker kommer vidare för- falskningsriskerna att förbli så gott som oförändrade under åtminstone 20—30 år efter det nya körkortets införande. Och även under lång tid därefter kommer en beaktansvärd förfalskningsrisk att kvarstå, fast yngre personer får allt svårare att be— gagna förfalskade körkort.

Under lång tid kommer dessutom inne- havare av äldre körkort inte att kunna an- vända detta som en fullgod legitimations- handling. Efter hand kan det gå därhän att äldre körkort i allt mindre omfattning god- tas som legitimation, vilket alltså tvingar innehavarna av dessa körkort att skaffa sig en särskild identitetshandling.

Starka skäl talar alltså för att de gamla körkorten skall bytas ut. Kostnaderna för utbytet kan —- bortsett från utgiften för fo- tografi —— i nuvarande prisläge beräknas till ca 13 kronor per körkort, vari ingår kost- naderna för förfalskningsskyddet. Detta be- lopp bör kunna tas ut av körkortsinneha— varna, särskilt som dessa genom utbytet också får en fullgod legitimationshandling.

Det sagda gäller dock inte körkort för traktor som inte behöver bytas ut, eftersom det inte skall utgöra legitimationshandling.

Emellertid är det inte möjligt att genom- föra utbytet omedelbart i samband med det nya körkortets införande. Ett utbyte av ca 3 milj. körkort medför nämligen en mycket stor arbetsbelastning såväl för den myndig- het eller de myndigheter som skall admi-

nistrera utbytet som vid tillverkningen av körkorten. En ettårig övergångstid förut- sätter att ca 15000 nya körkort utfärdas, tillverkas och distribueras per dag. Admi- nistrativt förefaller detta knappast möjligt att bemästra och befintliga tillverkningsre- surser medger f. n. inte så stor produktion.

Att i förväg låta tillverka alla nya kör— kort och vid ett och samma tillfälle byta ut dem mot nya är heller inte lämpligt. Det skulle nämligen förutsätta, att man började tillverka de nya körkorten flera år innan utbytet skulle verkställas och att man vore tvungen att hålla beståndet av nya körkort aktuellt, d.v.s. sortera ut återkallade kör- kort, tillverka nya vid namnbyten m.m. Härtill kommer att när nya körkort utfär- das måste alltid två olika kort tillverkas, ett av den gamla typen och ett av den nya. Detta skulle, om det ens vore praktiskt ge- nomförbart, kräva mycken extra personal och dra stora kostnader.

Om körkorten i enlighet med förslaget skall förnyas periodiskt, kan det synas ligga nära till hands att samordna utbytet av de gamla körkorten med den föreslagna ord- ningen för förnyelse av de nya körkorten. Man får härigenom en jämn arbetsbelast- ning under hela övergångstiden och även framgent. Utbytet kan vidare ske efter i stort sett samma regler som förnyelsen. Även från kostnadssynpunkt torde ett dy— likt förfarande innebära vissa fördelar. Det medför emellertid att utbytet kommer att sträcka sig över en så lång tid som tio år. Under hela denna tid kvarstår förfalsk- ningsrisken beträffande de gamla körkorten praktiskt taget obegränsad. Vidare förelig- ger två olika typer av körkort jämsides un- der ca 13 år, d.v.s. från den tidpunkt som föreslås för införandet av de nya körkorten den 1 juli 1971, till dess utbytet tidigast kan vara klart, omkring år 1983. Med hänsyn till det anförda synes en samordning mel- lan förfarandet vid förnyelse och utbyte — trots de praktiska fördelarna _ inte lämp- lig.

Den kortaste tänkbara tidrymd som —— med hänsyn till kravet på administration och teknisk kapacitet — synes möjlig för

ett utbyte är tre år. En treårig utbytestid in- nebär att under vart och ett av dessa tre år måste ca 1 milj. körkort bytas ut samtidigt som den vanliga tillverkningen av över 200000 kort pågår. Detta är praktiskt möj- ligt att genomföra. En nackdel med att byta ut alla körkort under tre år är emellertid att arbetsbelastningen blir ojämn. Man måste kraftigt öka arbetsinsatsen inte bara under de tre år som utbytet tar utan — om periodisk förnyelse införs — även under motsvarande tre år inom varje tioårsperiod. Efter de tre utbytesåren följer nämligen sju år utan förnyelser och härefter en ny tre- årig utbytestid o.s.v. Denna ojämnhet i ar- betsvolymen kommer, ehuru för varje tio- årsperiod i en omfattning som minskar i takt med att nya körkort tillkommer och gamla försvinner, att råda ännu efter år 2000. Förslaget om införande av de nya körkorten redan år 1971 innebär dock att ovan nämnda olägenheter i viss utsträck- ning kan begränsas. De körkort av den nya typen, som utfärdas innan registret kommer till stånd och som självfallet inte behöver bytas ut, skall nämligen, eftersom de utfär- dats tidigare, även förnyas tidigare än de utbytta körkorten.

Betydelsen av ojämnheter i arbetsbelast- ningen bör emellertid inte överdrivas. Som nedan anges behöver länsstyrelserna inte medverka vid utbytet av körkorten. Inte heller de periodiska förnyelserna kräver nå- gon insats av länsstyrelserna, förutsatt att någon form av förarkontroll inte införs. Ojämnheterna i arbetsbelastningen kommer att drabba tillverkaren av körkort, AB ID— kort, den personal från trafiksäkerhetsver- ket som skall pröva förnyelseansökningar- na, ha tillsyn över tillverkningen och utfär- da körkorten samt polisen, som skall hand— ha utlämnandet av körkorten.

Från AB ID-kort har inhämtats att man kan bemästra den ojämna arbetsbelastning- en som uppkommer om utbytet sker på tre år.

Vid en tillverkning av ca 220000 körkort om året torde för prövning, tillsyn och ut- färdande krävas högst åtta personer från trafiksäkerhetsverket. Om produktionen

ökas till 1,2 milj. körkort, d.v.s. om utby- tet sker på tre år, torde detta antal behöva ökas med ca 30 årsarbetare för en treårs- period. En liknande ökning återkommer se- dan under tre år i varje tioårsperiod. Väljer man i stället att göra utbytet under en fyra- årsperiod kan personalökningen beräknas till omkring 20 årsarbetare. Dessa beräk- ningar är visserligen osäkra, eftersom er- farenhet av arbetskraftsbehovet saknas. men även om variationen av personalstyr- kan är betydande, torde den dock utan allt- för stora svårigheter kunna bemästras ge- nom omplacering av personal inom trafik— säkerhetsverket och anställning av extra personal.

Olägenheterna till följd av variationerna i arbetskraftsbehovet synes i varje fall mindre än de nackdelar som uppstår om två typer av körkort skall finnas vid sidan av varandra under en längre period. På grund härav bör de nuvarande körkorten bytas ut under så kort tid som möjligt, helst under en tre- eller fyraårsperiod. Bättre un— derlag för beräkning av arbetskraftsbehov och kostnader kommer att föreligga när tillverkning av de nya körkorten pågått un- der någon del av den i det följande före- slagna övergångstiden, d.v.s. i god tid in— nan utbytet skall ske. Definitivt förslag här- om kommer att läggas fram i slutbetänkan- det.

En fråga som bör diskuteras är i vilken inbördes turordning de nuvarande körkor- ten skall bytas ut. Det är visserligen ännu för tidigt att ta slutlig ställning till detta spörsmål. Dess lösning sammanhänger bl. a. med om körkorten skall periodiskt förnyas och om någon form av förarkontroll skall införas. Frågan torde därför få lösas i det fortsatta utredningsarbetet. Det finns dock skäl att här antyda den lösning som nu fö- refaller mest lämplig.

Om utbytet skall ske under så kort tid som tre eller fyra år är det väsentligt att turordningen bestäms så att en jämn utby- testakt garanteras under hela utbytestiden. Vidare måste det krävas att det av det gam- la körkortet någorlunda enkelt kan utläsas när det skall bytas ut.

För att åstadkomma en jämn utbytestakt bör körkorten på något sätt delas upp i lik- värdiga grupper med en bestämd bytespe— riod för varje sådan grupp. Ju större anta— let sådana grupper är desto jämnare blir arbetsbelastningen.

Bestämmande för utbytestidpunkten bör vara något begrepp i körkortet, t. ex. inne- havarens födelsedatum eller födelseår, kör- kortets nummer eller datum för utfärdan- det. Av dessa torde födelsedatum och fö— delseår vara enklast att hålla reda på för innehavaren och enklast att kontrollera för polisen och vid legitimationskontroll. Da— tum för utfärdande är mindre lämpligt med hänsyn till att det lätt kan förväxlas med datum för utfärdande av duplettkörkort.

Det synes således lämpligast att utgå från innehavarens födelsetid. Födelsedatum är relativt jämnt utspridda under året. En möj— lig utväg synes vara att bestämma utbytes- tidpunkten till innehavarens födelsedag det år då hans levnadsålder är jämnt delbar med tre, d.v.s. då han fyller 21, 24, 27 år o.s.v. Härigenom får man en enkel regel. Den som fyller 21, 24, 27 år o.s.v. skall alltså byta sitt gamla körkort mot ett nytt senast på sin födelsedag. Smärre förskjut— ningar kan inträffa i samband med helger och veckoslut. Den tid varunder det gamla körkortet kan användas förskjuts härvid enligt bestämmelserna i lagen om lagstad- gad tid.

En nackdel är emellertid att nyblivna körkortsinnehavare tvingas att byta sina körkort efter relativt kort tid. Om de nya körkorten i enlighet med förslaget som läggs fram i kap. 7 införs redan ett par år innan utbytet påbörjas, begränsas emel- lertid denna nackdel i viss utsträckning. Ut— byte behöver således inte i något fall ske förrän tidigast två till tre år från utfärdan- det. Med hänsyn även till att kostnaderna för utbytet är ringa och att körkortsinneha- varen dessutom får en fullgod legitima- tionshandling bör därför ifrågavarande olä- genhet kunna godtas. Man kan emellertid, om man vill ytterligare motverka denna olägenhet, föreskriva att de som fått kör- kort under en period av fem är närmast

före de nya körkortens införande inte be- höver göra sitt utbyte förrän året efter de tre utbytesåren. Man får då utbytena upp- delade någorlunda jämnt på fyra år och ingen behöver byta ut sitt körkort förrän han haft det minst sju—åtta år, beroende på övergångstidens längd och den tid då utbytet kan börja.

Ett annat spörsmål är om de gamla kör- korten skall ges in vid utbytet. Om av det gamla körkortet framgår när detta upphör att gälla, t.ex. av födelsedatum, bortfaller en anledning att kräva in det gamla kör- kortet. Kvar står emellertid risken att detta används som förfalskningsobjekt under den tid de gamla körkorten finns kvar. Det tor— de därför vara lämpligt att det tidigare kör- kortet ges in och makuleras i samband med utlämnandet av det nya. Det gamla kortet kan därvid tjäna som identifieringsmedel.

För att i största möjliga utsträckning un- derlätta utbytet för körkortsinnehavarna bör dessa i den mån det är möjligt aviseras i god tid om det förestående utbytet så som föreslagits beträffande periodisk förnyel- se. Detta innebär visserligen att utbytet inte kan börja förrän det centrala registret ta- gits i bruk. Det är emellertid även av andra skäl lämpligt att vänta med utbytet till dess det nya registret är färdigt, bl. a. för att få garantier för att persondata i de nya kör- korten blir riktiga. Aviseringen bör således ske genom att ansökningsblanketter sänds till körkortsinnehavarna. Även förfarandet i övrigt torde i stort kunna tillgå på samma sätt som vid periodisk förnyelse. Som ovan berörts synes det således inte nödvändigt att länsstyrelserna medverkar vid utbytet. Alla för utbytet nödvändiga uppgifter finns i det centrala registret och kan alltså av da- tamaskinen föras in i ansökningsblanketter- na. Om utbytet skall förenas med någon form av prov kan dock en annan ordning tänkas. Liksom förordas beträffande nya körkort och förnyelser bör utbyteskörkor- ten utlämnas av polisen.

Även påföljden för underlåtenhet att by- ta ut körkort av den gamla typen mot den nya bör vara densamma som vid periodisk förnyelse. Om någon för körkortspliktigt

fordon utan att han har bytt ut sitt körkort, bör detta alltså inte betraktas som olovlig körning utan enbart som en ordningsförseel- se och därför endast leda till penningböter. Straffrihet bör inträda om man inom fjor- ton dagar från framförandet visar att utby- te skett. Detta i förening med att de äldre körkorten inte kan användas som legitima- tionshandling efter den tidpunkt då de skul— le ha bytts ut torde utgöra tillräckliga skäl för praktiskt taget alla körkortsinnehavare att byta ut sina körkort. När utbytesperio- den gått till ända bör dock en tidpunkt be- stämmas efter vilken äldre körkort över hu- vud taget inte ger rätt att föra körkortsplik— tigt fordon, d.v.s. då sådant förande anses utgöra olovlig körning.

När det gäller frågan vilket slag av kör— kort av den nya typen som körkortsinneha- vare skall få vid utbytet kan huvudregeln inte gärna vara någon annan än att den som har körkort för motorcykel skall tilldelas körkort klass A och den som körkort för bil körkort klass AB. Den som har trafik- kort måste antas motsvara de krav som skall ställas på innehavare av körkort klass ABCE eller, om trafikkortet berättigar till förande av buss, klass ABCDE.

Såsom bilförarutredningen föreslog bör även körkortsinnehavare som inte har tra— fikkort men som vid de nya bestämmelser- nas ikraftträdande ändå har en viss tids vana att föra tyngre fordon (tyngre släp, tung lastbil eller buss) få utan prov byta ut sitt äldre körkort mot ett nytt, som ger be- hörighet för samma fordon.

Bilförarutredningens förslag innebär att minst tre års körvana med tyngre fordon skall krävas för utbyte mot körkort med mera vidsträckt behörighet. Det skäl som bilförarutredningen åberopat för att sätta tiden till tre år är att endast sådana förare som redan vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande har betydande vana vid kör- ning av ifrågavarande fordonsslag skall få den favör som övergångsbestämmelsen in— nebär. Eftersom bilförarutredningen före- slog att övergångstiden skulle vara två år, ledde detta till kravet på minst tre års kör- vana, d.v.s. minst ett år före de nya be-

För trafikkort uppställs f.n. ett krav på sex eller, för busskort, tolv månaders kör- vana endast med vanlig bil. Enligt de nya reglerna skall för körkort för tyngre släp— fordon eller för tung lastbil eller buss krä- vas tolv månaders körvana med vanlig bil. Med hänsyn härtill synes, såsom från några håll föreslagits i remissyttrandena över bil— förarutredningens betänkande, för utbyte till körkort för tyngre fordon inte behöva krävas så lång tids körvana med tyngre släp, tung lastbil eller buss som utredningen föreslagit. Det synes tillräckligt med ca två års vana, varav minst ett år före det nya systemets början.

Med hänsyn till den kritik mot att grunda prövningen på intyg som framkommit vid remissbehandlingen synes intygsgivningen böra begränsas till polisen och arbetsgivare som är statlig eller kommunal myndighet eller fått särskilt bemyndigande att utfärda intyget. Denna fråga behandlas ytterligare i kap. 7.

Rätt att få mera kvalificerat körkort bör, som bilförarutredningen föreslagit, gälla även för dem som undergått särskild utbild- ning, vilken kan antas ge motsvarande erfa- renhet och körvana som den som annars skall krävas.

Den som har den körvana som alltså skall krävas bör få körkort för fordonska- tegori vilken motsvarar den som han kört. Den som kört buss bör alltså få körkort av klass ABCDE, den som kört tung lastbil körkort klass ABCE och den som kört per- sonbil eller lätt lastbil med tyngre släpfor- don körkort klass ABE.

6.2 Övergången till ett centralt register

Det system för utbyte av nuvarande körkort som skisserats i föregående avsnitt förutsät- ter att ett centralt register redan finns. Med hänsyn till bristerna i det nuvarande syste- met är det angeläget att det centrala regist- ret byggs upp snarast möjligt.

Såsom tidigare angivits skall persondata hämtas från länsstyrelsernas befolkningsre- gister eller, om ett centralt befolkningsre-

gister kommer till stånd, från detta. Att hämta persondata från nuvarande körkorts— register är inte möjligt eftersom i dessa saknas uppgift om aktuell bostadsadress och mantalskrivningsort. Dessutom saknas i stor utsträckning. för ca en tredjedel av körkortsinnehavarna. personnummer eller folkbokföringsnummer. Felaktiga namn — t.ex. därför att namnändring inte anmälts — och ofullständiga eller felstavade namn torde också förekomma, liksom omkastning av förnamnen. Härtill kommer att register- kort beträffande avlidna körkortsinnehava- re inte alltid avförts ur registren. Överfö- ringen av persondata från länsstyrelsernas befolkningsregister som finns lagrade på magnetband kan ske mycket enkelt och på mycket kort tid på datamaskinell väg.

Körkortsdata och de belastningsdata som inte skall föras i RI måste hämtas från de nuvarande körkortsregistren, de senare i den mån rehabiliteringsregler inte införs som gör det onödigt. Även de nuvarande körkortsnumren måste föras över för att göra det möjligt att identifiera anteckning- arna. Överföringen kan ske på olika sätt. Den i och för sig enklaste metoden för överföring av data torde vara att utnyttja bildskärmsterminaler. Med hjälp av dessa kan uppgifter från registerkorten matas di- rekt in i datamaskinen.

Terminaler för överföring av körkorts- data torde emellertid kunna installeras allra tidigast år 1972, d.v.s. samma år som bil- registrets terminaler kan beräknas bli tagna i bruk.

Arbetet med överföringen av körkortsdata kan beräknas bli mycket tidskrävande på grund av den stora mängden registerkort. Med hänsyn härtill samt till att det som ovan nämnts är angeläget att registret kom- mer till stånd så snart som möjligt har övervägts om inte arbetet med överföringen av körkortsdata kan påbörjas tidigare.

Detta innebär emellertid att bildskärms- terminaler — i varje fall till en början —— inte kan utnyttjas för överföringsarbetet. Data från registerkorten måste i stället stansas på hålkort eller hålremsa. Dessa da- ta kan sedan föras över till magnetband,

förslagsvis på länsdatamaskinerna. När den centrala dataanläggningen är klar att tas i bruk, kan de sålunda lagrade uppgifterna föras över från magnetbanden till datama— skinen. Stansningen bör lämpligen ske på de datakontor som finns på varje länssty- relse.

Genom att på detta sätt förbereda över- föringen av data torde åtskillig tid kunna vinnas. Vissa problem uppkommer dock. Sålunda måste man hålla noga reda på vilka uppgifter som förts över. Praktiskt kan det- ta ske genom att på registerkortet markeras vilka uppgifter som förts över. Senare till- komna data, d.v.s. i princip de som anteck— nats efter markeringen, kan föras över i samband med den slutliga uppläggningen av registret. Det sagda kommer inte att föror- saka något merarbete för personalen på länsstyrelsernas körkortsregister.

Överföring av data i enlighet med det sagda bör påbörjas så snart som möjligt. Stansningen kan ske vid tider när länssty- relsernas datakontor har lägre arbetsbelast- ning.

De data som bör föras över är i första hand personnummer eller, om sådant sak- nas, folkbokföringsnummer eller födelseda- tum, behörighet, körkortsnummer, even- tuellt trafikkortsnummer, förekomsten av särskilda villkor med hänvisning till den handling där uppgift om villkoret finns, ut- färdandedatum samt beslut om återkallelse och varning. Körkortsinnehavarens namn behöver däremot inte stansas, eftersom alla namn i samband med registrets uppläggan- de skall hämtas från befolkningsregister. När varken personnummer eller folkbokfö— ringsnummer finns i körkortsregistret måste dock namn stansas för att övriga uppgifter skall kunna identifieras.

Även uppgift om godkännande av trafik- skolepersonal och anställning av viss perso— nal vid trafiksäkerhetsverket samt innehav av luftfartscertifikat måste matas in i det centrala registret i efterhand.

Belastningsdata skall i huvudsak föras i RI. Som tidigare angivits kommer dessa da- ta att sparas på maskinläsbart medium med början under år 1970. Vilka rehabiliterings—

regler som skall gälla är ännu oklart. Det kan emellertid tänkas att dessa regler kom- mer att medföra att uppgift om äldre be- lastningar inte behöver sparas annat än i begränsad utsträckning. Detta skulle innebä- ra att dessa data inte eller endast i begrän- sad omfattning behöver överföras. Denna fråga torde få avgöras sedan ställning tagits till trafikmålskommitténs betänkande.

De belastningsdata som inte kommer att ingå i RI måste föras över till det centrala körkortsregistret. Hit hör anmälan från länsläkare, vissa meddelanden från nykter- hetsnämnd samt framställning från polis- myndighet. Om rehabiliteringsregler införs. kan överföringen av dessa data eventuellt begränsas eller helt undvaras.

För att det nya körkortsregistret skall fungera måste personnumret finnas regist- rerat för varje körkortsinnehavare. Person- nummer eller det tidigare folkbokförings- numret _ som frånsett en siffra är det- samma som personnumret -— saknas emel— lertid som nyss nämnts för ungefär en tred- jedel av körkortsinnehavarna, d.v.s. ca 1 milj. I många fall torde det inte vara möj- ligt att utan tidskrävande utredning fast- ställa personnumret för sådana körkortsin- nehavare. Det är med få undantag inte möj— ligt att komma i direkt kontakt med kör— kortsinnehavarna för att få besked om de- ras personnummer, eftersom deras adress inte finns i de nuvarande körkortsregistren och man ofta inte ens vet i vilket län de bor. [ viss utsträckning torde man dock kunna fastställa personnumren med tillräck— lig säkerhet genom att jämföra länsstyrel— sernas befolkningsregister med körkortsre- gistren. I ett stort antal fall blir detta dock inte möjligt och det går inte på denna väg att med säkerhet utesluta avlidna körkorts- innehavare som står kvar i körkortsregist- ren.

Man måste alltså söka en annan väg att skaffa in uppgift om personnumren från ett stort antal körkortsinnehavare. Den utväg som ligger närmast till hands är att kör- kortsinnehavarna får lämna dessa uppgifter i samband med att körkorten byts ut. Detta har dock vissa nackdelar. Registret blir då

inte fullständigt förrän utbytet är färdigt och till dess är dess användbarhet begrän- sad. Det blir heller inte möjligt att avisera alla körkortsinnehavare om utbytet.

Man måste alltså begagna andra metoder för att få in personnumret från de körkorts- innehavare, vilkas personnummer inte kun- nat fastställas. Man kan tänka sig en inten- siv informationskampanj, man kan t.o.m. bli nödsakad att förklara körkorten ogiltiga om de inte byts ut i rätt tid, vilket skulle innebära att den som därefter kör bil gör sig skyldig till olovlig körning.

En annan möjlighet att inhämta uppgift om personnumren erbjuds emellertid om en av bilregisterutredningen planerad förfrågan till fordonsägarna kommer till stånd. Denna förfrågan avses omfatta alla mantalsskrivna personer över 15 år och innehålla vissa frå- gor angående fordonsinnehav. Kan den ut- sträckas till att innefatta även körkortsinne- hav kan man för en förhållandevis blygsam merkostnad — uppskattningsvis 400000 kr. — få till stånd en anknytning mellan per- sonnummer och körkortsnummer även be- träffande den miljon registerkort som sak- nar person- eller folkbokföringsnummer. Detta synes vara den lämpligaste metoden.

Med den här skisserade överföringsmeto- den torde arbetet med stansning av data från de nuvarande registerkorten kunna på— börjas redan år 1971. I princip bör arbetet påbörjas ungefär samtidigt i alla län för att det skall kunna vara slutfört vid samma tidpunkt. Stansningsarbetet beräknas ta två —tre år och alltså kunna vara slutfört år 1973. Kostnaden för stansningsarbetet be- räknas till sammanlagt ca 350000 kr.

Den slutliga sammanföringen av körkorts- data och persondata torde om inget oförut- sett inträffar kunna ske år 1973. I samband härmed bör under överföringstiden inträffa- de förändringar uppdateras. För detta arbete bör bildskärmsterminaler kunna användas. Det centrala registret bör vara klart att tas i bruk samma år. Visst arbete med att klara ut felaktiga införingar i registret m.m. kom- mer dock att återstå. Hur lång tid detta ar- bete kan beräknas ta är ännu för tidigt att säga.

7. Körkortsreformens genomförande

Enligt 1967 års riksdagsbeslut (prop. s. 86) är tidpunkten för införandet av de nya fö- reskrifterna om körkortsindelning och kom- petenskrav beroende av lösningen av spörs— målen om körkortsregistrering och om kör— kortens utformning. När körkortsutredning- en slutförts skall riksdagen föreläggas för- slag till författningsändringar, som föran- leds av körkortsreformens genomförande. Med hänsyn till att systemarbetet för det nya körkortsregistret är kostnadskrävande bör detta utföras först sedan statsmakterna tagit principiell ställning till registrets ut- formning. På grund härav och då system- arbetet dessutom tar lång tid kan ett cen- tralt körkortsregister inte införas förrän ti- digast under år 1973. Den utformning av de nya körkorten och det förfarande för deras utfärdande som föreslås innebär att kör- kortsreformen i sitt slutgiltiga skick inte kan genomföras förrän det centrala kör— kortsregistret tagits i bruk. Det är inte till— fredsställande att av sådana skäl fördröja körkortsreformens genomförande med flera år. Med hänsyn till trafiksäkerheten är det tvärtom angeläget att de differentierade kör- korten införs så snart som möjligt. Anknyt- ningen till det centrala registret är heller inte vare sig i fråga om körkortens utform— ning eller beträffande detaljerna i förfaran— det så avgörande att körkortsreformen inte kan övergångsvis införas redan innan det centrala körkortsregistret inrättas. Man bör därför börja utfärda körkorten i enlighet

med den nya utformningen så snart som möjligt, vilket torde vara den 1 juli 1971.

1 detta betänkande läggs sålunda, samti- digt med principförslag beträffande kör- kortsregistret, fram förslag om införande av körkortsreformen redan från den 1 juli 1971. Vissa avvikelser i fråga om utform- ningen av körkorten och ansökningsförfa- randet är nödvändiga under en övergångs- tid till dess det centrala registret kan tas i bruk. Dessa avvikelser behandlas i det föl- jande.

Enligt förslaget om körkortens utform- ning skall nuvarande länsbokstav och kör— kortsnummer ersättas med personnummer. Till dess det centrala registret tas i bruk måste emellertid av körkortet framgå vilken länsstyrelse som är registreringsmyndighet. Detta kan enklast ske genom att länsbok- staven anges på körkortet.

Vid sidan om länsbokstav och person— nummer bör emellertid även de särskilda körkortsnumren tills vidare bibehållas. Slo- pas dessa kan man under övergångstiden till dess det centrala registret tagits i bruk återfinna ett registerkort endast med led- ning av körkortsinnehavarens namn. Det torde nämligen knappast vara möjligt att på basis av personnumren föra sådana sär— skilda körkortsliggare, som f.n. förekom— mer hos många länsstyrelser som ett hjälp— medel att återfinna registerkort med ledning av körkortsnumret. Dessa liggare används i inte obetydlig omfattning.

Av körkortet framgår f. n. om det är en duplett. Detta avses inte bli fallet i det nya systemet, där utfärdande av duplettkörkort ersätts av förnyelse. I viss mån samman- hänger detta med de bättre kontrollmöjlig— heter som det centrala registret skapar. Nyt- tan av att särskilt utmärka duplettkörkorten synes emellertid redan i nuvarande system vara ringa. Ordet duplett torde därför kun- na undvaras även under övergångstiden.

På grund av det anförda föreslås således endast den ändringen i förhållande till för- slaget om körkortens utformning att på de körkort som utfärdas innan det centrala re- gistret kommer till stånd skall anges även länsbokstav och körkortsnummer. Dessa anges lämpligen på samma rad som person- numret, omedelbart efter detta med läns- bokstaven först. Detta blir således den enda skillnaden i utformningen mellan de kör- kort som utfärdas före registerreformen och de som utfärdas efter denna.

Innan det centrala registret kommer till stånd kan som ovan nämnts det förfarande som föreslås inte tillämpas i alla delar. För att förslagen om körkortens utformning skall kunna genomföras före upprättandet av registret måste därför i viss utsträckning andra lösningar tillgripas under tiden. Det synes dock önskvärt att de ändringar som inte är direkt beroende av det centrala re- gistret införs så snart som möjligt. Förfa— randet vid utfärdande av körkort intill dess det centrala registret tas i bruk torde kunna ske i enlighet med förslaget om förfarandet med följande avvikelser.

Eftersom endast regionala register kom- mer att finnas under övergångstiden kan inte, såsom föreslagits för det slutliga syste- met, någon ändring av forum för körkorts- ärenden genomföras. Inte heller kan tra- fiksäkerhetsverket besluta om utfärdande av körkort vid namnbyte. Sådant beslut bör därför i detta liksom i övriga förnyelsefall fattas av den länsstyrelse som utfärdat kör- kortet eller beslutat om dess utfärdande. Den föreslagna periodiska förnyelsen av körkort kommer inte att bli aktuell förrän under år 1981. d. v. 5. efter övergångstidens utgång.

Inte heller den förordade aviseringen om förnyelse av körkort vid namnbyte kan ske förrän det centrala registret tas i bruk. Det måste därför ankomma på körkortsinneha- varen att ansöka om förnyelse av körkortet.

Vidare torde lämplighetsutredningen få tillgå på samma sätt som f. n. Förarprovet däremot — som enligt förslaget inte skall till formen nämnvärt avvika från nuvaran- de ordning. oaktat innehållet blir nytt — kan ske enligt de nya reglerna.

[ fråga om förhandsbesked kan de före- slagna nya bestämmelserna tillämpas redan under övergångstiden.

Ansökan om körkort bör — såsom före- slås för det slutgiltiga förfarandet — in- lämnas till den som anställer provet, d.v.s. i allmänhet trafiksäkerhetsverkets lokala or- ganisation, omedelbart efter godkänt förar- prov för att sändas till länsstyrelsen så snart ansökningshandlingarna är kompletta. I de fall förarprov inte behövs bör ansökan, liksom enligt förslaget, lämnas direkt till länsstyrelsen.

Ansökningsblanketter och körkortsunder— lag kan inte fyllas i med persondata m.m. hos registermyndigheten. Detta föranleder också vissa förändringar i förhållande till det föreslagna systemet. Sålunda måste blankett för läkarintyg på samma sätt som nu sker tillhandahållas av läkaren. Den bör ändras så att den kan användas även som ansökan om medicinskt förhandsbesked. Vi- dare måste personbevis med sökandens full— ständiga namn och personnummer bifogas ansökningen. Sökanden måste också styrka sin mantalsskrivning.

Sökandens namnteckning måste inhämtas på annat sätt än det föreslagna. Detta kan lämpligen ske genom att en del av blanket- ten för ansökan om körkort utformas så att den kan tjäna som underlag för det bli— vande körkortet. Sökanden får i likhet med vad som föreslås för det slutliga systemet skriva sitt namn på denna del av blanketten omedelbart efter godkänt förarprov i när- varo av den som anställt provet. I de fall då förarprov inte krävs bör han skaffa en blankett för påskrift. Blanketter bör finnas tillgängliga hos trafiksäkerhetsverket, läns-

styrelse och polismyndighet. Förslag till ut- formning av blanketten finns i bilaga 6 till betänkandet.

Länsstyrelsen har sedan att fylla i den del av blanketten som skall tjäna som körkorts- underlag. De uppgifter som behövs för det- ta finns i handlingarna. Länsstyrelsen har även att anteckna eventuella särskilda vill— kor som skall anmärkas på körkortet samt expeditionsavgiftens storlek.

Någon avisering från datamaskinen när körkortet finns att hämta hos polismyndig— heten i sökandens bostadsort kan inte ske. Med hänsyn härtill bör aviseringen börja först när det centrala körkortsregistret ta- gits i bruk.

Enligt förslaget skall körkorten lämnas ut till sökanden av polisen vid personlig in- ställelse. Anledningen härtill är att polisen skall kunna kontrollera att körkortet lämnas till rätt person. Det är angeläget att denna kontroll kan sättas in redan under över— gångstiden. Polisen skall även uppbära ex- peditionsavgift. För redovisningens skull skall varje polismyndighet tillställas en för— teckning, utskriven av datamaskinen, över de körkort som myndigheten skall utlämna. Någon sådan förteckning kan inte skrivas ut förrän det centrala registret börjat funge- ra. Dessförinnan bör länsstyrelsen skriva ut förteckningar för varje dag över de körkort som länsstyrelsen beslutar skall utfärdas. En förteckning bör skrivas ut för varje po- lismyndighet där körkort skall hämtas. För- teckningen bör skrivas i fem exemplar, av vilka fyra sänds till trafiksäkerhetsverket, och innehålla uppgift om körkortsinneha- varens namn, körkortets nummer och klass, expeditionsavgiftens storlek samt på vilken polisstation inom eller utom distriktet sö- kanden vill hämta ut sitt körkort. Av dessa exemplar sänder trafiksäkerhetsverket två tillsammans med körkorten när dessa skic- kas till polismyndigheten, av vilka denna använder ett för redovisningen. Ett exem- plar återgår från trafiksäkerhetsverket till länsstyrelsen med bevis att körkort utfär— dats och tjänar som underlag för länssty- relsens anteckning i körkortsregistret om körkortets utfärdande. Det fjärde exempla-

ret behålls av trafiksäkerhetsverket. Kör- kortsunderlagen skall efter tillverkningen återställas till vederbörande länsstyrelse för att arkiveras hos denna.

Förslagen om att körkortssökandens namnteckning skall kontrolleras av den som verkställt förarprovet samt att samtliga handlingar för ansökan om körkort skall in- ges till den som anställt förarprovet och vi- darebefordras till länsstyrelsen torde endast i ringa utsträckning föranleda någon ök- ning av arbetsbördan för trafiksäkerhetsver- kets lokala organisation.

För länsstyrelsernas del bortfaller (utom i fråga om traktorkörkorten) arbetet med utsändande eller utlämnande av körkorten till körkortsinnehavarna och uppbörden av expeditionsavgifter. ] stället tillkommer vis— sa uppgifter. Förteckning skall upprättas över de körkort som enligt länsstyrelsens beslut skall utfärdas. Vidare krävs en sär- skild registeranteckning när uppgift inkom- mer om att körkort utfärdats. Någon ök- ning av arbetet vid länsstyrelserna torde förslaget knappast medföra.

Trafiksäkerhetsverkets behov av personal för utfärdande och kontroll av tillverkning- en av 220000 körkort kan uppskattas till högst åtta personer, varav en chef för en— heten, sex tjänstemän för kontors- och kan- sligöromål samt en expeditionsvakt, mot- svarande en årlig kostnad av 400 000 kr. in- klusive 50% tillägg för pensioner, lokal och allmänna omkostnader. För utbildning av denna personal samt för nödvändig in- formation torde trafiksäkerhetsverket redan under budgetåret 1970—71 behöva ca 175 000 kr.

Slutligen kommer polisen att behöva yt— terligare personal för utlämning av körkor- ten. Vid utlämningen skall kontrolleras att fotografiet föreställer körkortsinnehavaren samt att namnteckningen är riktig. Vidare skall expeditionsavgiften uppbäras. I sam- band med förnyelse som i mindre omfatt— ning kan förekomma även under övergångs- tiden, t. ex. vid namnbyte, skall det gamla körkortet tas emot och makuleras. Detta innebär en ökad arbetsbelastning för poli- sen. I vissa distrikt kommer ytterligare ar—

betskraft att krävas. Den ökade personal- kostnaden kan uppskattas till 200000 kr. Därvid förutsätts att utlämnandet i huvud- sak skall ombesörjas av kanslistpersonal.

Förslaget innebär alltså att körkorten skall utfärdas med den nya utformningen från och med den 1 juli 1971. Utbyte av de äldre körkorten kan börja först när det centrala körkortsregistret tagits i bruk, d. v. s. tidigast under år 1973, och tar en tid av minst tre, möjligen fyra år. Detta inne- bär att körkort av den äldre typen, som gäller när de nya bestämmelserna träder i kraft, måste fortsätta att gälla intill dess de byts ut. Bilförarutredningen (s. 97) föreslog, att de skulle få äga oförändrad giltighet un- der en övergångstid av två år. Enligt före- varande förslag måste de äldre körkorten gälla betydligt längre, minst mellan två och fem, eventuellt sex år.

F.n. har innehavare av körkort för bil rätt att köra både tung lastbil och buss bara det inte sker i yrkesmässig trafik. Dessa kör- kort skall vid utbytet ersättas med körkort för personbil och lätt lastbil, för så vitt inne- havaren inte har trafikkort eller styrker att han har viss körvana med eller utbildning på tyngre fordon.

När övergångstiden alltså nu blir så av- sevärt mycket längre än bilförarutredningen antog, blir frågan vilken behörighet äldre körkort skall medföra under tiden till dess de blir utbytta av större betydelse.

Huvudtanken bakom den beslutade kör- kortsreformen är att det av trafiksäkerhets- skäl måste ställas större krav på förare av tyngre fordon än på andra bilförare. En- dast den som uppfyller de högre kraven bör få körkort som medger förande av fordon i yrkesmässig personbefordran eller med tyngre släpfordon eller av tung lastbil eller buss.

Denna princip bör genomföras så snart som möjligt. Önskvärt är att endast den som vid körkortsutbytet skall få mera kvali- ficerat körkort än för personbil och lätt lastbil får fortsätta att köra tyngre fordon efter de nya bestämmelsernas ikraftträdan— de den 1 juli 1971. I praktiken kräver detta en förhandsprövning av någon art. Det är

inte praktiskt möjligt att i varje enskilt fall då innehavare av äldre körkort som inte har trafikkort kör t. ex. tung lastbil göra en utredning för att klarlägga. huruvida han har sådan vana av tyngre fordon att han har rätt att köra fordonet till dess körkortet byts ut.

Bilförarutredningen (s. 97) uppskattade antalet förare, som i icke yrkesmässig trafik förde tung lastbil eller buss utan att inneha trafikkort, till 50 000—75 000. Antalet torde alltså motsvara ungefär hälften av det antal nya körkort som f. n. utfärdas under ett år. Utbyte av en sådan mängd körkort måste beräknas ta åtminstone något år. Utbytet måste verkställas av länsstyrelserna där kör- kortsregistren finns, om det skall ske innan det centrala registret tas i bruk. Någon sä— ker metod att sprida utbytena över t.ex. ett års tid synes inte finnas, eftersom man inte vet vilka dessa körkortsinnehavare är eller var deras körkort är utfärdade. Utbytet skulle därför sannolikt få gå till så att man bestämde en viss sista tidpunkt för ansökan om utbyte och därefter lämnade länsstyrel- serna en tid av ett eller ett par år för att verkställa utbytena, vilka inte kan ske med hjälp av datamaskiner.

Om tiden för ansökan sättes till refor- mens ikraftträdande, skulle alltså utbytet kunna vara färdigt ett eller två år därefter. Dessförinnan skulle ingen begränsning kun- na göras i den behörighet som övriga äldre körkort medför.

Ett administrativt enklare förfarande och en kortare övergångstid synes kunna åstad- kommas, om rätten att föra tyngre fordon under övergångstiden knyts till de intyg om körvana som skall företes vid utbytet för att innehavare av äldre körkort utan trafik— kort skall få nytt körkort med behörighet för tyngre fordon. Detta intyg skulle kunna behandlas som ett slags trafikkort och så- ledes tillsammans med äldre körkort med— föra rätt att föra tyngre fordon som anges i intyget.

I och för sig kan det begäras att sådana intyg skall finnas redan vid reformens ikraftträdande, vilket skulle innebära att övriga innehavare av äldre körkort redan

då skulle förlora rätten att föra tyngre for- don. Detta kan emellertid befaras vålla olä- genheter såväl för yrkeschaufförer utan tra- fikkort. vilka vid ikraftträdandet ännu inte har hela den körtid som krävs, som för transportväsendet och trafikutbildningen. Dessa personer bör beredas tillräcklig tid att skaffa sig antingen den körvana som be- hövs eller nytt körkort med behörighet att föra ifrågavarande fordon. Såsom bilförar— utredningen föreslog bör det inte krävas mera än ett års körvana före ikraftträdan- det. Det totala kravet på körvana synes vi- dare, som tidigare anförts, kunna inskrän- kas till ca två år. Begränsningen av behörig- heten för övriga innehavare av äldre kör— kort skulle med dessa utgångspunkter kun— na införas ett år efter ikraftträdandet. Det- ta innebär en viss, dock icke särskilt bety- dande ökning av antalet förarprov under det första året efter de nya bestämmelser- nas ikraftträdande. Under detta år behöver, utöver det antal förare som f.n. årligen får trafikkort, ca 10000, två årskullar per- soner som f.n. kör tyngre fordon i icke yr- kesmässig trafik och utan trafikkort skaffa sig körkort för sådana fordon. Med en till- strömning av ca 10000 sådana förare om året skulle alltså under det första året unge- fär 30 000 personer mot senare 20 000 behö— va undergå förarprov för körkort för tyngre fordon.

Om intyget rörande körvana skall få ka- raktär av ett slags trafikkort bör det i regel utfärdas av myndighet. Intyget bör därför ges formen av ett bevis som meddelas av polisen. För den som är anställd som bilfö- rare hos statlig eller kommunal myndighet bör beviset i stället kunna meddelas av myndigheten. Även enskild arbetsgivare som har ett stort antal anställda förare bör, efter prövning i varje särskilt fall, kunna av tra- fiksäkerhetsverket bemyndigas att meddela bevis.

Eftersom det inte förefaller möjligt att sprida ansökningarna om sådana bevis hos polisen över någon längre period, bör för- farandet i stället konstrueras så att tidpunk- ten för ansökan om bevis sätts någon tid, t. ex. tre månader, före den tidpunkt då rät-

ten för innehavare av äldre körkort att köra tung lastbil och buss upphör. Man skulle då få en tidtabell som innebär att de nya kör- korten börjar utfärdas den 1 juli 1971, att ansökan om bevis om körvana med tyngre fordon skall göras senast den 3 april 1972 (den 1 april 1972 är en lördag) och att in- nehavare av äldre körkort för bil som inte har trafikkort eller sådant bevis inte får köra med tyngre släpfordon eller med tung lastbil eller buss från och med den 1 juli 1972. För att få bevis skulle alltså krävas en körvana med ifrågavarande typ av for- don som uppgår till minst 21 månader när ansökningen görs.

Det synes inte nödvändigt att länsstyrel— serna meddelar eller prövar bevisen. Läns- styrelserna har små möjligheter att själva göra utredning om deras riktighet; ofta skulle länsstyrelserna få begära utredning hos polisen. Inte heller synes det nödvän- digt att ha tillgång till körkortsregistren för att meddela bevis. Det får givetvis ske endast till dem som har äldre körkort. För att visa detta måste den som vill ha bevis förete sitt körkort. Med hänsyn till faran för upptäckt synes någon nämnvärd risk för att återkallade eller falska körkort skall an- vändas för detta ändamål inte föreligga. Ef— tersom den länsstyrelse, där körkortet är re— gistrerat, måste underrättas om bevisets meddelande — lämpligen genom en kopia av beviset —— för anteckning i registret. får man en efterkontroll av körkortets giltighet.

Tillvägagångssättet med ett av myndighet meddelat bevis som fungerar som ett slags trafikkort synes vara att föredra framför förtida utbyte av ifrågavarande körkort. Det är administrativt enklare, leder till att differentieringen av körkorten snabbare slår igenom och medger att även de äldre körkort, som skall medföra vidsträcktare behörighet, kan bytas ut med hjälp av data- maskinen.

Beviset bör meddelas enligt formulär som trafiksäkerhetsverket fastställer. Det bör in- nehålla innehavarens namn. personnummer och körkortsnummer samt uppgift på den fordonskategori som avses. Beviset bör som nämnts under tiden fram till utbytet fylla

samma funktion som ett trafikkort. Det bör medföras vid färd och uppvisas på samma sätt som gäller för trafikkort. Straff för un- derlåtenhet att medföra beviset bör vara detsamma som i fråga om trafikkort.

Enligt bilförarutredningens förslag skall särskild utbildning som kan antas ge till- räcklig erfarenhet och körvana också med— föra rätt att få mera kvalificerat körkort. Bevis om sådan utbildning bör även i fråga om rätten att föra fordon under övergångs- tiden jämställas med bevis om körvana un— der förutsättning att innehavaren har äldre körkort. Rätten synes böra begränsas till ut- bildning som ägt rum före de nya bestäm— melsernas ikraftträdande. I annat fall torde nytt körkort böra sökas. Beviset bör med- delas av trafiksäkerhetsverket, som är den myndighet som bäst kan kontrollera utbild- ningens standard ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Riksdagsbeslutet innebär också ändringar i fråga om rätten att föra fordon i yrkes— mässig trafik enligt 1940 års förordning. F. n. måste körkortsinnehavare ha trafikkort för att få köra i yrkesmässig trafik. Enligt de nya reglerna krävs särskilda kvalifikatio- ner för sådan trafik endast när det gäller yrkesmässig personbefordran. Körkort för personbil och lätt lastbil (klass AB) medför således rätt att föra sådant fordon i yrkes- mässig trafik som inte avser personbeford- ran. Detsamma gäller om man får rätt att föra fordonen med tillkopplat tyngre släp— fordon (klass ABE). Den däremot som får rätt att föra tung lastbil eller buss (klass ABCE eller ABCDE) får också rätt att köra i all yrkesmässig trafik.

Dessa förändringar synes kunna genom— föras för innehavare av äldre körkort re- dan under övergångstiden. Det nuvarande förbudet för den som inte har trafikkort att föra personbil och lätt lastbil i yrkes- mässig trafik som inte avser personbeford- ran bör alltså upphävas den 1 juli 1971. Har han bevis om körvana med tung last- bil eller om särskild utbildning på sådant fordon får han köra alla fordon utom buss i alla slag av yrkesmässig trafik. Avser be— viset buss får han köra alla slag av fordon i sådan trafik. — Även trafikkort skall själv-

fallet ge oförändrad rätt under övergångs— tiden.

Vissa andra förslag bör också genomfö- ras den 1 juli 1971, nämligen aVSkaffande av turistkörkortet, centraliseringen av hand- läggningen och registreringen av ärenden rö— rande utländska körkort samt införande av bestämmelser om omhändertagande av så- dana körkort.

8. Kostnadsberäkningar

8.1 Nuvarande kostnader

Som tidigare framgått kan med ledning av de uppgifter som inhämtats från länsstyrel— serna antalet tjänstemän som under år 1968 var sysselsatta hos länsstyrelserna med kör- kortsärenden uppskattas till 164 heltidsan- ställda tjänstemän.

Statsverkets kostnader för denna personal kan i 1970 års lönenivå beräknas till om- kring 6,3 milj. kr. Lönerna har därvid be- räknats efter näst högsta löneklass i veder- börande tjänstemans lönegrad. Placering i ortsgrupp 4 har ansetts gälla för persona- len. Kostnaderna för pension samt del i kostnaderna för lokaler, inventarier, kon- torsteknisk utrustning och övriga allmänna omkostnader har, liksom i bilregisterutred- ningen, beräknats till sammanlagt 50 0/0 av den direkta lönen.

Härtill kommer folkbokföringsmyndighe- ternas kostnader för utfärdande av person- bevis samt de lokala skattemyndigheternas kostnader för besked om mantalsskrivning. Om kostnaden för varje personbevis och varje besked om mantalsskrivning uppskat- tas till tre kr., kan dessa två poster tillsam- mans beräknas uppgå till ca 1 milj. kr. per år.

Kostnaderna för körkortsblanketter samt för blanketter för körkortsansökan, läkar— intyg, personbevis och ansökan om lämplig- hetsintyg jämte portokostnaderna för distri-

bution mot tjänstepostförskott av uppskatt- ningsvis 50000 körkort om året kan be— räknas uppgå till ca 0,2 milj. kr. De kör- kort som inte sänds mot postförskott läm- nas ut på länsstyrelsernas kassaexpeditio- ner. Personalen där har inte räknats med vid beräkningen av personalkostnaderna ovan. Om utlämningskostnaderna antas motsvara postförskottskostnaderna uppgår de till 0,2 milj. kr.

Sammanlagt skulle enligt dessa beräk- ningar statsverkets kostnader för körkorts- ärendena i nu angivna hänseenden komma att under år 1970 uppgå till ungefär 7.7 milj. kr.

Utöver de nu angivna beloppen uppkom— mer kostnader hos polisen och hos nykter- hetsnämnder och barnavårdsnämnder m. fl. i samband med lämplighetsutredningen. Ef- tersom denna inte i någon större utsträck— ning påverkas av förslaget — den förenk- ling som sker beror huvudsakligen på infö- randet av RI — har dessa kostnader inte beräknats. Inte heller har trafiksäkerhets— verkets kostnader för förarprov och kom- petensbevis tagits med. Förslaget inverkar inte på dem och de täcks dessutom av särskilda avgifter. Porto- och delgivnings- kostnader i ärenden om omprövning av kör- kortsinnehav ändras ej heller genom försla- get och har följaktligen inte tagits med i beräkningen.

8.2. Uppskattade engångskostnader vid över- gång till ett centralt register

Kostnadsberäkningarna utgår från att sam- ma datamaskinanläggning skall användas för körkortsregistret som för bilregistret. De faktiska engångskostnaderna omfattar allt- så endast kostnaderna för den utbyggnad av datamaskinen med terminalutrustning och kommunikationsnät som behövs för att anläggningen skall kunna användas även för körkortsregistret, samt för ytterligare system-, programmerings- och utbildnings- åtgärder.

Beräkningarna bygger på den utformning av anläggningen som skisserats i det före- gående och har gjorts efter samma grun— der som bilregisterutredningen använt.

Beräkningarna har lett till följande pre- liminära engångskostnader för den utbygg- nad av datamaskinen som behövs för kör- kortsregistret.

Milj. kr. Datamaskin med kringutrustning inklu- sive direktminnen .................. 5 Terminalutrustning för länsstyrelserna . . 1 Fysisk installation av maskinen, jämte tull och import ...................... 0,5 Systemutveckling, programmering, ut- provning av program, utbildning och in- formation samt omläggning av nuvaran- de register .......................... 3 Viss nu befintlig personal som över- gångsvis kommer att finnas kvar under

en del av omläggningstiden .......... 1,25

Kurser för berörd personal, information

till allmänheten m.m. ................ 1,25 12,0

Sammanlagt beräknas alltså engångskost- naderna till 12 milj. kr. För att en jämfö- relse med bilregisterutredningens beräkning— ar skall bli möjlig har uppskattningen grun- dats på 1968 års löner. Lönekostnaderna har så ringa del i totalkostnaderna att en omräkning till 1970 års löner inte medför någon ändring av de preliminära beräkning- arna.

8.3. Uppskattade driftskostnader i den före- slagna organisationen

Beräkningen av driftskostnaderna bygger på antagandet att antalet körkort blir ungefär

det som anges i alternativ 2 i prognosen dvs. 220 000—230 000 per år.

Länsstyrelserna beräknas efter det cen- trala körkortsregistrets införande behöva ar- etskraft motsvarande ca 90 heltidsanställ- da tjänstemän för körkortsärendena, inklu- sive länsstyrelsernas arbete med registre- ringen.

Behovet av arbetskraft i den centrala re- gistreringsorganisationen, utöver den perso- nal som bilregisterutredningen räknat med, kan beräknas motsvara 12 heltidsanställda tjänstemän. Personalen i trafiksäkerhetsver- kets körkortsenhet beräknas, som tidigare angivits, under övergångstiden uppgå till 8 tjänstemän. Vid beräkningen av kostnader- na för denna enhet bör även den personal som behövs under de perioder när de pe- riodiska förnyelserna blir särskilt frekventa tas med, fastän någon sådan period inte in- träder förrän 10 år efter det år då utbytet av de äldsta körkorten påbörjas. Kostnader- na för dem bör slås ut till ett jämnt belopp för varje år, ehuru de i verkligheten kom- mer att variera högst avsevärt. I genom- snitt torde ytterligare 8 tjänstemän behö- vas.

l driftskostnaderna bör också inräknas avskrivning av den tilläggskostnad som nyss har beräknats för maskinanskaffningen, 12 milj. kr, jämte räntor.

Ytterligare uppkommer kostnader i an- ledning av den föreslagna utformningen av körkortet och förslaget om förfarandet i körkortsärendena. Det rör sig här om kost- nader för blanketter, avisering när körkor- ten är färdiga och utlämning av dem. I 1970 års löner och efter de principer i öv- rigt som använts för beräkningen av de nu- varande kostnaderna kan driftskostnader- na för arbetet enligt förslaget med körkorts— ärenden och körkortsregistreringen samt till— verkningen och utfärdandet av körkorten beräknas enligt följande.

Milj. kr.

Löner jämte pensions- och omkostnads- pålägg för länsstyrelsernas personal, mot- svarande 90 heltidsanställda tjänstemän 4 Löner jämte pensions— och omkostnads— pålägg för personal tillhörande den cen—

trala registreringsverksamheten, motsva- rande 12 heltidsanställda tjänstemän . . ._ ] Löner jämte pensions- och omkostnads- pålägg för personal i trafiksäkerhetsver- kets körkortsenhet, motsvarande 16 hel- tidsanställda tjänstemän .............. 0,8 Hyra för kommunikationsnät inklusive förbindelse med RI, tekniskt underhåll av maskinutrustning och övriga omkostnader i samband med datamaskindriften ...... 0,9 Uppdatering av personregister .......... 0,1 Avskrivning av engångskostnader jämte räntor .............................. 1,6 Framställning och distribution av ansök- ningsblanketter, innehållande bl. a. under- lag till körkort, formulär för läkarintyg och blankett för ansökan om lämplighets-

intyg ................................ 0.5 Avisering om färdiga körkort .......... 0,1

Polisens kostnader för utlämning av kör- kort ................................ 0,5 9,5

Papperskostnaden för utdrag ur registret i ärenden om omprövning av körkortsinne- hav har inte medräknats. Dessa kostnader uppstår genom införandet av de maskinellt framställda registermeddelandena från RI, oavsett om det centrala körkortsregistret in- rättas eller ej, och någon nämnvärd ökning av papperskostnaden uppkommer inte om de skall kompletteras med uppgifter ur det centrala körkortsregistret.

8.4. Jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande registreringen och den föreslagna

Det centrala körkortsregistret beräknas inte kunna tas i bruk förrän år 1973. Under de första åren därefter kan antalet utfärdade körkort beräknas uppgå till totalt 220 000— 230 000 i genomsnitt per år, dvs. en ökning från år 1968, då antalet var ca 195000, med ca 15 %. Ökar kostnaderna i samma takt, skulle, räknat med 1970 års löner, kostnaderna under år 1973 vara ca 8,8 milj. kr., om nuvarande organisation när det gäl- ler länsstyrelsernas handläggning av kör- kortsärenden och deras arbete med registre- ringen bibehålls.

Vid en jämförelse mellan kostnaderna för det nuvarande systemet och det före— slagna bör man skilja mellan de kostnader

som hänför sig till körkortsregistret och de som hänför sig till den föreslagna nya me- toden för tillverkning av körkorten. Det centrala körkortsregistret och den nya till- verkningsmetoden kan nämligen införas var för sig.

Av de nyss angivna kostnaderna för det nuvarande systemet under år 1973, 8,8 milj. kr., kan 0,5 milj. kr. av kostnaderna hos länsstyrelserna för löner med tillägg samt hela kostnaden för blanketter, porto och utlämning av körkort anses höra till körkortstillverkningen. Uppräknade med hänsyn till ökningen av antalet körkort kan dessa kostnader för år 1973, i 1970 års lönenivå, beräknas till 1 milj. kr. Återsto- den, 7,8 milj. kr., hänför sig till handlägg- ning och registrering.

Årskostnaderna för den nya organisatio- nen har i föregående avsnitt beräknats till 9,5 milj. kr. De därvid beräknade årliga kostnaderna för löner jämte pålägg till tra- fiksäkerhetsverkets körkortsenhet, framställ- ning och distribution av ansökningsblanket- ter, avisering och polisens utlämning, till- sammans 1,9 milj. kr., avser förslaget om körkortets utformning och tillverkning. Återstoden, 7,6 milj. kr., hänför sig till kör- kortsregistret och handläggningen av kör— kortsärenden.

Det sagda innebär att den betydande ef- fektivisering, särskilt av trafiksäkerhetsar- betet, som förslaget i fråga om körkorts- registret medför enligt dessa beräkningar bör kunna vinnas utan någon kostnadsök- ning och med en minskning av personal- behovet från 164 till ca 120 tjänstemän.

Däremot kommer förslaget beträffande körkortstillverkningen och förfarandet i samband med detta att medföra en årlig kostnadsökning från 1 milj. med nuvaran- de metod till 1,9 milj. kr. enligt den före- slagna metoden, innefattande en ökning av personalbehovet med i genomsnitt 16 tjäns- temän. Denna kostnadsökning är nödvändig för att körkortet skall få det förfalsknings- skydd och den säkerhet i övrigt såsom le- gitimationshandling som föreslås i det före- gående.

8.5. Kostnaderna under övergångstiden

En viss arbetsminskning uppkommer för länsstyrelserna när de nya bestämmelserna träder i kraft. Arbetet med utsändning av körkort, avgiftsuppbörd och avgiftsredovis- ning upphör. Å andra sidan tillkommer vissa uppgifter såsom sortering av körkorts- underlagen, upprättande av redovisningslis- tor och efterbehandling av trafiksäkerhets- verkets returlistor. De besparingar i perso- nalkostnader m.m. som uppkommer ge- nom bortfallet av förstnämnda arbetsupp- gifter torde uppvägas av de tillkommande.

Polisen får fr.o.m. den 1 juli 1971 en ökning i arbetsbördan genom att de nya körkorten skall lämnas ut på polisstationer- na. Kostnaden kan beräknas till 200000 kr. om året under övergångstiden.

Under budgetåret 1971/72 skall polisen dessutom utfärda bevis för personer utan trafikkort som har rätt att i fortsättningen köra med tyngre fordon. Kostnaden för detta kan beräknas uppgå till 300 000 kr.

För trafiksäkerhetsverket tillkommer lö- nekostnader jämte tillägg för pension och omkostnader för körkortsenheten i Sträng- näs. Dessa kostnader kan för åtta personer beräknas uppgå till 400000 kr. om året.

Den personal hos trafiksäkerhetsverket som skall utgöra dess enhet för utfärdande av körkort bör anställas någon tid före den 1 juli 1971 för att hinna utbildas. Anslag behövs alltså redan för budgetåret 1970/71. Det kan beräknas till 50000 kr. till löner m.m., lokalkostnader och omkostnader samt samma belopp för utbildningskostna- der. I samband med införande av de nya reglerna den 1 juli 1971 behövs också in- formation till allmänheten. För detta än- damål bör beräknas 50000 kr. Ett anslag på 150 000 kr. behövs alltså för budgetåret 1970/71 för övergången till central kör- l-;ortsregistrering. Med hänsyn till osäkerhe- ten i beräkningarna bör anslaget vara för- slagsanslag.

Vissa besparingar kan beräknas uppkom— ma redan vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Sålunda behövs inte längre körkortsblanketterna som är förhållandevis

dyra i framställning. Vidare bortfaller kost- naderna för utsändande av de nya körkor- ten i tjänstepostförskott. Tillsammans kan dessa båda poster beräknas uppgå till 200 000 kr. om året.

8.6. Körkortsavgifterna

Expeditionsavgifterna uppgår enligt expe- ditionskungörelsen f. n. till

för körkort för bil eller motorcykel .. 35 kr. för körkort för traktor .............. 15 kr. för duplettkörkort .................. 15 kr. för trafikkort ...................... 25 kr. för duplettrafikkort ................ 15 kr.

Körkort för den som tillhör krigsmakten och under militärtjänstgöring utbildas till förare är fritt från avgift.

Av de drygt 220 000 körkort som beräk- nas komma att utfärdas under år 1973 skul- le enligt nuvarande system ca 2000 vara traktorkörkort, 10000 trafikkort, 60000 duplettkörkort och över 150000 körkort för bil eller motorcykel. Med nuvarande expeditionsavgifter skulle detta ge intäkter på ca 6,5 milj. kr. Av de ovan beräknade kostnaderna om det nuvarande systemet bibehålls, 8,8 milj. kr. i 1970 års lönenivå, skulle alltså ca 2,3 milj. kr. inte täckas av avgifterna.

När det gäller att beräkna avgifterna i det föreslagna systemet synes det inte rik- tigt att utgå endast från de tilläggskostna— der som uppkommer för att bilregistrets da- tamaskin skall kunna användas även för körkortsregistret. I stället bör man utgå från den totala investeringskostnaden för anläggningen och beräkna hur mycket av denna som belöper på vartdera registret. Utvecklingskostnaderna för bilregistersyste— met har av bilregisterutredningen uppskat- tats till 40 milj. kr., Vilken beräkning torde ha godtagits av riksdagen (prop. 1969: 30 s. 70). När härtill läggs tilläggskostnaden för den utbyggnad som preliminärt beräk- nats för körkortsregistret, 12 milj. kr., blir totalkostnaden 52 milj. kr. Denna kostnad har i samråd med bilregisterutredningen för- delats på bilregistret och körkortsregistret i förhållande till vartdera registrets väntade

utnyttjande av maskinen, varvid resultatet blivit att 20 milj. kr. av investeringskostna- den bör falla på körkortsregistret. Detta in- nebär att beloppet för avskrivning av en- gångskostnaden jämte räntor bör uppgå till 3 milj. kr. om året och de driftskostnader som skall ligga till utgångspunkt för be— stämmande av körkortsavgifterna blir alltså sammanlagt 10.9 milj. kr. om året.

För att åstadkomma samma täckning som de nuvarande körkortsavgifterna skulle ge vid oförändrat system bör expeditionsavgif— terna alltså inbringa inemot 9 milj. kr., vartill kommer tillverkningskostnaden för körkorten, i nuvarande priser och med den föreslagna höjningen av mervärdeskatten ca 7: 30 kr. per körkort. Vid beräkningen av avgifterna bör man utgå från det ge— nomsnittliga antalet periodiska förnyelser per år, under den första tiden ca 300000; de stora variationerna mellan olika är i an- talet förnyelser bör inte medföra motsva— rande ändringar av avgiften.

Om 220 000—230 000 körkort, varav ca 2000 traktorkörkort, 20000 körkort som innebär höjning av kompetensen och 60 000 icke periodiska förnyelser, utfärdas samt 300000 periodiska förnyelser förekommer, leder detta — vid 1970 års lönenivå — till en expeditionsavgift på 50 kr. för klass A och AB, 30 kr. för körkort för högre kom- petens (som förutsätter att sökanden redan har körkort), 15 kr. för traktorkörkort och 15 kr. för förnyelse. Efter avdrag för till- verkningskostnaden kan detta uppskattas ge en intäkt av ca 9,4 milj. kr.

Expeditionsavgifterna bör bestämmas till nämnda belopp redan under övergångstiden.

8.7. Kostnaderna för körkortsutbytet

Enligt förslaget skall de nya bestämmelser- na träda i kraft den 1 juli 1971 och kör- kort som utfärdats dessförinnan bytas ut mot körkort med den nya utformningen under en tre- eller fyråårsperiod med början un- der år 1973. Under förutsättning att detta tidsschema kan hållas bör man kunna räkna med att ca 3,3 milj. körkort av den äldre typen finns när utbytet skall börja. Det fö-

refaller emellertid antagligt att alla körkort inte kommer att bytas ut. I en del fall kan körkortsinnehavaren anse sig ha så liten nytta av sitt körkort att han inte vill kosta på sig avgiften för och besväret med utby— tet. I vissa fall går det inte att få körkorts- innehavarens medverkan t.ex. därför att han emigrerat. Följande beräkningar utgår från att ca 2,9 milj. körkort kommer att bytas ut. Kostnaderna kan då beräknas så- lunda.

Milj. kr. Programmering och test .............. 1 Utskrift och distribution av 2,9 milj. kör- kortshandlingar ...................... 2,2 Utredningar rörande oklara utbyteshand— lingar .............................. 0,3 Extrapersonal i trafiksäkerhetsverkets en- het i Strängnäs ...................... 4 Distribution av körkort till polismyndig- heterna .............................. 0,2 Polisens utlämning av körkort ........ 3 Information till allmänheten .......... 4 Reserv .............................. 1,3 16

Enligt denna beräkning kan kostnaden — vid 1970 års lönenivå — för utbyte av 2,9 milj. körkort uppskattas till 13 kr. per körkort inklusive tillverkningskostnaden med nuvarande priser och inberäknat den föreslagna höjningen av mervärdeskatten.

Bättre underlag för beräkning av dessa kostnader kommer att finnas sedan kör— kortstillverkningen pågått någon tid. För- slag i frågan kommer därför att läggas fram i slutbetänkandet.

9 Ändringar i vägtrafikförordningen och förord—

ningen om yrkesmässig trafik

1967 års riksdagsbeslut rörande de differen- tierade körkorten föranleder omfattande ändringar i 29—32 åå VTF. Det kunde därför finnas anledning att grundligt om- arbeta dessa paragrafer. Emellertid berör även trafikmålskommitténs arbete samma bestämmelser. Enligt uppgift överväger kommittén att föreslå att bestämmelserna om förare av motordrivna fordon bryts ut ur VTF till en egen författning. Med hän- syn härtill finns det nu inte anledning att föreslå mera ingripande ändringar i VTF än nödvändigt.

Härtill kommer att den slutliga utform- ningen av dessa delar av VTF inte kan trä- da i kraft förrän det centrala körkortsregist— ret tagits i bruk. För övergångstiden, dvs. för tiden från införandet av de differentie- rade körkorten till dess det nya systemet kan genomföras, måste särskilda bestäm— melser utarbetas. I det följande läggs för— slag fram till de ändringar i VTF som krävs för övergångstiden. Förslag till bestämmel- sernas slutliga utformning kommer att läg- gas fram i slutbetänkandet. Vissa ändringar behövs också i YTF. Dessa tas upp i före— varande betänkande.

Författningsförslagen finns intagna i bi— laga 7.

9.1 VTF

] 5 3 mom.

I fråga om lastbilar införs två nya begrepp, nämligen lätt lastbil och tung lastbil. Dessa

bör definieras i första paragrafen som in— nehåller förordningens definitioner. Det kan lämpligen ske i form av ett nytt stycke mellan andra och tredje styckena i 3 mom. om motorcyklar.

Även i fråga om släpfordon införs en gränsdragning mellan sådana, som kan fö- ras av innehavare av vanligt bilkörkort, klass AB, utan särskild kvalifikation, och sådana som kräver högre körkortsklass. Det går emellertid knappast att göra en enty- dig definition av dessa båda typer av släp- fordon, eftersom gränsen bl.a. är beroen- de av dragfordonets vikt eller slag.

29 £ ] mom.

Enligt förslaget skall körkorten — utom traktorkörkorten och vissa militära körkort — i fortsättningen utfärdas av statens tra- fiksäkerhetsverk i enlighet med beslut av vederbörande länsstyrelse. Detta kräver en ändring i första stycket.

1967 års riksdagsbeslut innebär att trak- torkörkort inte längre skall gälla för bil som ombyggts till traktor. Bilförarutred- ningens skäl för förslaget härom var att så- dana fordon skulle hänföras till den kate- gori där de rätteligen hör hemma. En kon- sekvens härav synes vara att de undantag i fråga om körkortsplikten för traktor som föreskrivs i första och andra styckena inte skall gälla traktor som utgörs av ombyggd bil. Detta föranleder ändring i både första och andra stycket.

29 5 2 mom.

Föreskrifterna om vilka olika slag av kör- kort som skall finnas måste ändras enligt förslaget. Bilförarutredningen använde en terminologi enligt vilken körkort skulle ut- färdas för olika fordonsklasser och enligt vilken rätt att köra med tillkopplat tyngre släpfordon eller i yrkesmässig personbe- fordran skulle utmärkas genom påteckning på körkortet. Sådan påteckning blir som tidigare framgått inte möjlig med den ut- formning av körkorten som föreslås. Sär- skilda körkort måste alltså utfärdas för dem som får rätt att köra med tillkopplat tyngre släpfordon eller i yrkesmässig per- sonbefordran. Sistnämnda rätt kan inte gär— na ingå i begreppet fordonsklass. Det synes därför lämpligare att tala om körkortsklass. Varje klass betecknas med den bokstav el- ler de bokstäver som enligt konventionen svarar mot den behörighet som körkortet ger. För rätt att föra fordon i yrkesmässig personbefordran skall enligt förslaget or- det ”TAXI” användas. Man får som tidi- gare framhållits inte mindre än sju kör- kortsklasser för motorfordon om inte riks- dagsbeslutet ändras. Dessa klasser bör lik- som f. n. definieras i första stycket.

1 ett andra stycke bör liksom f. n. rätten för innehavare av körkort för motorfordon att föra traktor behandlas. Av denna be- stämmelse måste framgå att traktor som utgörs av ombyggd bil kräver samma kör- kort som innan fordonet ombyggdes.

Föreskriften om körkort för traktor före— slås bilda ett nytt tredje stycke. Sådant kör- kort skall enligt riksdagsbeslutet inte gälla för traktor som utgörs av ombyggd bil.

Frågan om körkort för traktortåg bör också behandlas i detta sammanhang. När traktortåg förs i yrkesmässig trafik krävs f.n. bilkörkort och trafikkort. Riksdagsbe- slutet lämnade denna fråga öppen i avvak— tan på motorredskapsutredningens förslag. Intill dess slutlig ståndpunkt tas i frågan synes lämpligast att göra minsta möjliga ändring beträffande traktortåg. Bilkörkort för dessa bör alltså tills vidare krävas i all yrkesmässig trafik, således även när det inte

rör sig om personbefordran. Eftersom det f. n. behövs trafikkort synes därvid vanligt personbilskörkort inte tillräckligt. Körkort för tung lastbil (klass ABCE) eller buss (klass ABCDE) bör få användas liksom även annat körkort med rätt att föra bil med tyngre släpfordon eller i yrkesmässig per- sonbefordran (klass AB TAXI, ABE eller ABE TAXI). I icke yrkesmässig trafik skall det liksom f.n. vara tillräckligt med trak- torkörkort, om dragfordonet inte är en till traktor ombyggd bil.

F.n. finns en regel i 27 % 1 mom. andra stycket YTF enligt vilken trafikkort för buss krävs även för fordonståg där fordo— nen är byggda för befordran av tillhopa flera än åtta personer utöver föraren. Den- na bör föras över till 2 mom. i 29 % VTF som ett fjärde stycke. Vanlig buss kräver busskörkort även när den inte används för personbefordran och detsamma synes böra gälla nu avsedda fordonståg. Regeln inne- bär att även traktortåg som är byggt för flera än åtta passagerare skall betraktas som buss. Detta gäller även f.n. (jfr 1 & andra stycket och 27 5 1 mom. andra styc- ket YTF) men endast i yrkesmässig trafik. Denna begränsning synes böra bibehållas tills vidare i avvaktan på motorredskapsut- redningens förslag.

Definitionen av traktortåg i 41 å andra stycket YTF torde inte,behöva föras över till VTF, där uttrycket fordonståg redan finns i 54 5 utan uttrycklig definition och nu föreslås infört i första stycket av före- varande moment på sådant sätt att miss— förstånd rörande innebörden inte torde be- höva befaras.

29 5 3 mom.

Här finns f.n. ålderskraven för erhållande av körkort. För motorfordon skall dessa enligt propositionen vara 16 år för körkort för motorcykel, 18 år för körkort för per- sonbil och lätt lastbil samt 19 år för öv- riga körkort utom för körkort för buss, där åldersgränsen är 21 år. Dessa regler fö— reslås bilda första stycket. Specialregeln i andra stycket om förbud för innehavare av motorcykelkörkort att föra tung motorcy-

kel före 18 års ålder kan bibehållas med en redaktionell ändring, föranledd av att ål- dersgränserna för traktorkörkort föreslås flyttade till ett nytt tredje stycke.

I propositionen (1969: 25) rörande sänk- ning av myndighetsåldern m.m. förordades (s. 83) att några ändringar i fråga om 21- årsgränserna i trafiklagstiftningen då inte skulle företas med hänsyn till den av riks- dagen beslutade reformen beträffande kör- kortet. Enligt riksdagsbeslutet om de dif- ferentierade körkorten (prop. 1967: 55 s. 71) skall åldern för busskörkortet vara 21 år. Det ingår inte i utredningsuppdraget att föreslå någon ändring i denna del. 21-års- gränsen bibehålls alltså i författningsförsla— get.

29 5 4 inom.

Reglerna om skyldighet att medföra kör- kort vid färd och visa upp det för polis m. fl. samt att hålla körkortet i sådant skick att det kan avläsas utan svårighet, vilka finns i detta moment, kan bibehållas oför- ändrade.

29 é' 5 mom. Momentet har aldrig tillämpats och kan nu utgå. Någon generell hänvisning till YTF synes inte nödvändig i VTF. Med den nya utformningen av körkorten blir gräns- dragningen mellan VTF och YTF den att regler om förarens behörighet att föra for- donet ges i VTF, medan regler om rätten för den som driver yrkesmässig trafik att använda någon som förare i trafiken ges i YTF.

29 5 6 mom. Detta moment bör bibehållas oförändrat. Undantag skall enligt riksdagsbeslutet (prop. s. 60) kunna ske från de för fram- förande av tung lastbil och buss beslutade kompetenskraven men bör begränsas till verkligt angelägna fall. Yrkanden om så- dana undantag redovisas i propositionen dels beträffande värnpliktiga under repeti- tionsövning och förare inom totalförsvaret under beredskapstillstånd och krig samt dels för förande av tunga lastbilar och bussar

inom garageområden och av ersättnings- bussar till plats för bussbyte. Riksdagsbe- slutet om möjlighet till undantag synes inte kräva någon särskild regel. Det undantag från det nuvarande ålderskravet på 21 år för trafikkort som finns i kungörelsen (1969: 691) om trafikkort i vissa fall och som möjliggör att trafikkort för godsbe- fordran utfärdas för den som fyllt 18 år tor- de kunna undvaras, när åldersgränsen för lätt lastbil blir 18 år i yrkesmässig trafik för godsbefordran och 19 år för tung last— bil i all yrkesmässig trafik. Vissa undan— tag finns redan medgivna i den militära vägtrafikkungörelsen som dock torde be- höva anpassas efter de nya reglerna. Dis— pens synes i övrigt kunna meddelas med stöd av 77 % sista stycket VTF.

30 9 1 mom.

30 & innehåller undantagen från körkorts- tvånget i samband med övningskörning. Minimiåldern för övningskörning skall en- ligt riksdagsbeslutet (prop. s. 72) vara den- samma som f. n. med undantag för övnings— körning med personbil och lätt lastbil, som skall vara tillåten vid en ålder av 17 år och 9 månader, samt med buss, som inte får användas för övningskörning förrän vid 20 års ålder. I motsats till vad som f. n. gäller krävs körkort för personbil och lätt lastbil (klass AB) för övningskörning med tung lastbil och buss.

Åldersgränserna bör som nu finnas i 1 mom. första stycket. Strängt taget behövs ingen åldersgräns för tung lastbil, eftersom kravet på körkort klass AB innebär att den som övningskör måste ha fyllt 18 år. För fullständighetens skull bör dock åldersgrän- sen för tung lastbil tas med.

Kravet på körkort för övningskörning med tung lastbil eller buss, Vilket också tor- de böra gälla för övningskörning med for- don med tillkopplat tyngre släpfordon, med- för att den som har till yrke att föra tung lastbil eller buss men som fått körkortet återkallat inte kan vidmakthålla sin kör- skicklighet genom övningskörning under återkallelsetiden. Det synes rimligt att han, liksom andra vilkas körkort är återkallade,

får övningsköra vid trafikskola, särskilt som han enligt riksdagsbeslutet (prop. s. 86) inte skall behöva förete intyg om sin körvana för att få körkort för tyngre for- don (se nedan vid 31 Q 1 mom). Förutsätt- ningen bör dock vara att det inte gått allt- för lång tid, förslagsvis inte mera än tre år, efter återkallelsen. Vissa större arbets- givare torde ha egen utbildning av förar- personal och övningskörning bör få äga rum i sådan utbildning även med den som fått körkortet återkallat. Det bör ankom- ma på trafiksäkerhetsverket att bestämma dels vilken utbildning som skall godtas för sådan övningskörning och dels de villkor som skall gälla för denna.

Under utredningen har framkommit öns— kemål om att övningskörning i vissa fall, t.ex. med tyngre fordon när förarna har vana vid sådana fordon, skall få ske med flera bilar på en gång under uppsikt av en- dast en person. Detta skulle kräva undan- tag från första stycket punkten 3 och even- tuellt från tredje stycket. Det ingår inte i utredningsuppdraget att närmare undersöka denna fråga.

Övningskörning med traktor på väg är f. n. inte tillåten för den som inte har kör- kort. Ändring häri föreslås inte.

31 _9' ] mom.

31 & innehåller föreskrifterna om förar- prov. 1 mom. första stycket, som ger hu— vudregeln att den som vill få körkort skall undergå förarprov och föreskriver vem som får anställa prov, behöver inte ändras.

Andra stycket anger vilka handlingar som skall ges in vid anmälan till förarprov. Vis- sa ändringar behövs i detta stycke. Endast den som fått personnummer bör få under- gå förarprov. Personnummer kan enligt uppgift tilldelas även den som inte är kyr- kobokförd i riket. I sådant fall bör han få förete annan bevisning än personbevis — som åldersbevis numera kallas — om sitt personnummer.

Bilförarutredningen har föreslagit (be- tänkandet s. 35) att formuläret för läkarin- tyget inte skall som f. n. fastställas av Kungl. Maj:t utan av socialstyrelsen efter

samråd med trafiksäkerhetsverket. Detta förslag. som inte mött erinran under re- missbehandlingen, bör genomföras genom ändring i andra stycket b). Såsom tidigare anförts bör också giltighetstiden för läkar- intyget ändras från nuvarande tre till sex månader. I punkten c) bör läggas till att läkaren skall anteckna även sökandens per- sonnummer på fotografiets baksida, var- jämte punkten bör ändras så att det fram- går att fotografi inte behövs för traktor- körkort.

Beviset om förarutbildning bör också ut- färdas enligt formulär. Detta kan faststäl- las av trafiksäkerhetsverket. Punkten d) bör ändras i enlighet härmed.

En ny punkt, betecknad e), föreslås för föreskriften att den som vill undergå förar- prov för annat körkort för motorfordon än klass A eller AB skall förete körkort för bil. I samma punkt bör vidare intas regeln om att den som vill undergå förarprov för sådant körkort skall förete intyg om sin kör- vana. Sådant intyg skall dock enligt riks- dagsbeslutet (prop. s. 86) inte behövas om sökanden med hänsyn till särskild utbild— ning kan antas besitta nödig erfarenhet och körvana för förande av de fordon varom fråga är. Endast sådan utbildning som är godkänd av trafiksäkerhetsverket bör här— vid godtas. Undantag från intygsskyldighe- ten skall enligt riksdagsbeslutet också gälla för den som efter återkallelse på nytt söker få kvalificerat förarbevis. Sökanden bör i sådant fall ej heller behöva först ta kör- kort med lägre kompetens. Undantag bör alltså medges även från skyldigheten av förete körkort. En begränsning av den tid efter återkallelsen under vilken undantaget skall gälla synes dock böra införas för att förebygga missbruk. Samma tid, som före— slås i fråga om övningskörning, tre år, tor- de böra gälla.

Föreskriften om intyget kan utformas med ledning av 27 & 2 mom. andra stycket punkten 3 YTF. Intyget bör utfärdas en- ligt formulär som trafiksäkerhetsverket fast- ställer och utvisa i vilken omfattning sö— kanden kört bil och under vilka förhållan- den det skett. Enligt riksdagsbeslutet skall

intyget, i motsats till vad som f.n. krävs för trafikkort som inte berättigar till fö- rande av buss, avse förhållandena under det senaste året, varmed torde avses de se- naste tolv månaderna.

Tredje stycket innehåller f. n. kraven på synskärpa och hörselförmåga vid förarprov för motorfordon. Motsvarande krav för tra- fikkort finns i kungörelsen (1951: 787) an— gående läkarintyg för erhållande av trafik- kort. Kraven bör för samtliga körkort ut- färdas i samma form och tas in i VTF. De bör delas upp på tre stycken, ett för synkrav för motorfordon utom buss, ett för synkrav för buss och ett för hörselkraven. Enligt riksdagsbeslutet (prop. s. 61) skall de föreskrifter om syn- och hörselförmåga som f.n. gäller för trafikkort resp. trafik— kort för buss ställas upp i fråga om kör— kort för tung lastbil resp. buss. — Det bör påpekas att något särskilt villkor i rea- liteten inte kommer att gälla för hörselska- dade efter den 1 juli 1970 när det gäller personbil och lätt lastbil av 1968 års eller senare modell. I medicinalstyrelsens cirku- lär den 26 april 1965, nr 30, förutsätts att, när sökanden är hörselskadad, fordonet för- ses med spegelanordningar som länsstyrel- sen för ändamålet föreskriver. I praxis har detta tillämpats så att som villkor föreskri— vits att två utvändiga backspeglar skall fin- nas på bil som den hörselskadade för. Fr.o.m. den 1 juli 1970 blir två utvändiga backspeglar obligatoriska på alla bilar av 1968 års modell eller senare. Det förefal- ler därför som om hörselkravet efter hand kunde slopas för körkort för personbil och lätt lastbil (klass AB).

I fråga om traktor innebär riksdagsbe- slutet ingen ändring i förhållande till vad som gäller f. n. Momentets sista stycke, som nu blir det sjätte, kan alltså bibehållas oför- ändrat.

3] 55 2 mom.

Enligt detta författningsrum skall sökanden vid prov för bil eller motorcykel, dvs. mo- torfordon, tillhandahålla lämpligt fordon. Närmare föreskrifter om vilket slag av for- don som skall tillhandahållas vid olika prov

torde kunna utfärdas i de anvisningar om förfarandet vid förarprov som trafiksäker- hetsverket har att meddela. Därvid bör na- turligtvis föreskrivas att prov för körkort för buss skall, liksom f.n. gäller för trafik- kort för buss, ske med buss och att vissa andra prov skall utföras med tung lastbil och med tyngre släp. Någon ändring av 2 mom. synes därför inte nödvändig.

31 f 3 mom.

Beträffande de kunskaper och den kör— skicklighet som sökanden skall visa sig in- neha för att kompetensbevis skall utfärdas innebär riksdagsbeslutet att bilförarutred- ningens förslag i huvudsak godtagits. I frå- ga om kraven på fordonskunskap för kör- kort klass AB skall det emellertid vara till- räckligt att sökanden känner till hur de olika organen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Riksdagsbeslutet innebär vidare att samma krav som för körkort klass ABCDE bör gälla för körkort klass ABCE.

Den ändring beträffande körkort klass AB som riksdagsbeslutet innebär synes inte behöva påverka den av bilförarutredning- en föreslagna textens utformning. Orden "för brukandet erforderlig kunskap om så- dant fordon” bör tillämpas i överensstäm- melse med riksdagsbeslutet.

Redaktionellt synes föreskrifterna för alla körkort för motorfordon kunna samman- föras i fyra punkter, a)—d), varvid olikhe- terna mellan å ena sidan körkortsklasserna A och AB samt å andra sidan övriga kör- kortsklasser markeras under c) och d). I ett nytt stycke i 3 mom. tas sedan upp de krav som enligt riksdagsbeslutet (prop. s. 91, 92 och 95) skall ställas på andra körkort än klass A och klass AB i fråga om förtrogen- heten med konstruktionen och verknings— sättet hos fordonen samt kraven för den som vill ha körkort, medförande rätt att föra fordon med tillkopplat tyngre släpfor- don, om god insikt om de särskilda trafik— säkerhetsrisker som är förenade med föran- de av fordonskombination. På detta sätt

synes olikheterna mellan kraven för de skil- da körkortsklasserna framgå bättre.

Eftersom förhör, t.ex. med utlänningar eller personer med läs- och skrivsvårighe- ter, i vissa fall måste vara enbart skriftligt och i andra enbart muntligt, bör det inte föreskrivas att det alltid skall vara både skriftligt och muntligt.

31 5 4 mom.

Riksdagsbeslutet (prop. s. 86) innebär att bilförarutredningens förslag, som medför en skärpning av kraven på teoretiska kun- skaper för traktorkörkort, godtagits. Kra- ven skall motsvara dem som finns i 3 mom. första stycket under a) och b). Hänvisning- en i 4 mom. bör alltså ändras i överens- stämmelse härmed.

31 5 6 mom.

Momentet innehåller bemyndigande för Kungl. Maj:t att medge att person som har körkort i annat land får svenskt körkort utan att undergå förarprov. Enligt riksdags- beslutet (jfr vid 31 ä 1 mom. fjärde styc- ket ovan) krävs emellertid körkort klass AB för erhållande av körkort med vid- sträcktare behörighet. Detta skulle innebä- ra att en utlänning som i sitt hemland har körkort medförande rätt att köra med till- kopplat tyngre släpfordon eller med tung lastbil eller buss skulle vara nödsakad att i Sverige först skaffa sig körkort klass AB för att därefter omedelbart söka körkort med vidsträcktare behörighet. Detta före- faller att vara en onödig omgång och det bör därför vara möjligt för en utlänning med mera kvalificerat körkort att få ett motsvarande körkort i Sverige, trots att han inte kan förete svenskt körkort klass AB. Kungörelsen (1962:262) om rätt för person, som i främmande stat äger fram- föra fordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov bör alltså ändras så att utlänning kan erhålla mera kvalificerat svenskt körkort utan att förete körkort klass AB, om han visar sig inneha körkort med mera vidsträckt behörighet i utlandet. Be- myndigandet i 6 mom. bör då ändras på motsvarande sätt.

32 59 I mom. 32 & innehåller reglerna om utfärdande av körkort m. m.

Enligt den föreslagna ordningen skall an- sökan om körkort inges till den trafikin- spektör eller bilinspektör som anställt fö- rarprovet eller, om förarprov för traktor anställts av särskilt förordnad person, till denne. Detta bör regleras i 1 mom. första stycket, där också bör föreskrivas att an- sökan skall ställas till länsstyrelsen. Försla- get att ärendet skall kunna flyttas till annan länsstyrelse bör inte genomföras förrän det centrala registret tas i bruk.

I tredje stycket behöver punkten a) inte ändras i sak. Körkort eller intyg om kör— vana eller bevis om särskild utbildning som skall företes vid förarprovet, när detta av— ser mera kvalificerat körkort, behöver inte ges in till länsstyrelsen. Motsvarande gäller f.n. vid ansökan om trafikkort (27 ä 3 mom. tredje stycket YTF). Hänvisningen till 31 & 1 mom. bör ändras till 31 ä 1 mom. andra stycket. I punkten b) kan re- geln om giltighetstiden för kompetensbe- viset utgå, eftersom ansökningstiden sam- manfaller med bevisets utfärdande. Det i punkten c) angivna lämplighetsintyget mås- te kvarstå oförändrat under övergångstiden. Om det senare kan ersättas av registrering i det centrala registret skall prövas under det fortsatta utredningsarbetet.

Fjärde stycket reglerar förfarandet i samband med förhandsbesked. Eftersom körkortsansökningen efter förarprovet skall förses med sökandens namnteckning, synes det inte lämpligt att förhandsbesked såsom f. n. konstrueras som ofullständig ansökan om körkort. I stället bör sökanden göra en särskild ansökan om förhandsbesked.

I praxis förekommer förhandsbesked av två slag: dels i fråga om den personliga lämpligheten, dels i fråga om medicinska hinder. VTF reglerar uttryckligen endast den första typen. Såsom tidigare anförts bör stycket ändras så att även det medi- cinska förhandsbeskedet blir formellt med- givet. Det allmänt begagnade uttrycket ”för- handsbesked” synes vidare böra införas i författningstexten.

Femte stycket innehåller ett bemyndigan- de motsvarande 31 5 6 mom. Stycket bör ändras i överensstämmelse med förslaget beträffande nämnda moment.

Sjätte—tionde styckena innehåller reg- ler om lämplighetsintyg, vilka inte behand- las av körkortsutredningen. Några ändring- ar föreslås inte i dessa stycken.

Däremot bör ett nytt sista stycke, det elfte, införas med föreskrift om skyldighet för den som mottagit ansökan om körkort att, så snart ansökan är fullständig, sända handlingarna till länsstyrelsen. Om sökan- den skulle försumma att komplettera an- sökningen, bör denna inte ligga kvar utan återställas till honom. Detta bör ske då den tid av tre månader, under vilken kompe- tensbeviset f.n. är giltigt, förflutit. Är an- sökningshandlingarna inte kompletta inom tre månader bör ansökningen vara förfal- len.

Om sökanden anser att ansökningen är komplett och alltså inte förfallen, bör han kunna besvära sig hos länsstyrelsen. En sär- skild regel härom bör föras in som ett andra stycke i 76 &. Bifalles besvären, dvs. finner länsstyrelsen att ansökningen var komplett före tremånaderstidens utgång, skall ansökningen alltså tas upp till pröv— ning.

För att undvika att betunga förfarandet med formliga beslut bör besvärstiden räk- nas från den dag då handlingarna sänds tillbaka till sökanden eller i förekommande fall lämnas tillbaka till honom. Givetvis hör han underrättas om skälet till återläm- nandet.

Frågan huruvida lämplighetsintyget är för gammalt synes böra prövas av länssty- relsen. Handlingarna skall alltså sändas in oavsett hur gammalt detta intyg är. Själv- fallet är det dock lämpligt att bilinspektö- ren påpekar en sådan brist för sökanden så att han kan rätta till den i tid.

32 5 2 mom.

Första stycket bör ändras i överensstäm- melse med förslaget om att länsstyrelserna skall besluta om körkortsansökan, varefter trafiksäkerhetsverket — utom i fråga om

traktorkörkort —— skall utfärda körkortet i enlighet med länsstyrelsernas beslut, om detta är positivt.

Andra stycket behöver inte ändras. Tredje stycket, som föreskriver att inne- havarens födelsetid skall anges på körkort, synes kunna utgå. Föreskriften avser endast en av de uppgifter som måste finnas på körkortet. Det förefaller riktigare att hän- visa regleringen av körkortets innehåll helt och hållet till bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t.

Fjärde stycket, som innehåller föreskrift att, när körkort för motorcykel utfärdas för person som inte fyllt 18 år, på körkor— tet skall antecknas att kortet intill dess han uppnår nämnda ålder gäller endast för lätt motorcykel, bör utgå i enlighet med vad som tidigare föreslagits.

Sista stycket, som innehåller regeln om att villkor rörande glasögon skall anmär- kas på körkortet, synes kunna kvarstå oför— ändrat. Regelns lydelse synes inte hindra att endast ordet ”Glasögon” anges på kor- tets framsida, i varje fall om innebörden förklaras på kortets baksida.

32 5 3 mom.

3—5 mom., som innehåller föreskrifter om överlämnande av körkort, om utfärdande av duplettkörkort och om namnändring, bör helt omdisponeras.

] 3 mom. bör föreskrifter om periodisk förnyelse av körkort för motorfordon tas in som ett första stycke. Traktorkörkort skall inte periodiskt förnyas.

För att förenkla det praktiska förfaran- det och regelkomplexet bör även de fall då körkort måste bytas ut utan förändring av behörigheten utformas som förnyelse. Detta — som äger tillämpning även på körkort för traktor — gäller

a) när körkort förstörts eller förkommit,

b) när körkortet undergått sådan föränd- ring att det inte lämpligen kan användas,

c) när innehavaren ändrar namn. Dessa fall bör regleras i ett andra stycke av 3 mom.

Som tidigare anförts bör formell möjlig- het att föreskriva nytt villkor för körkort

införas. F.n. förekommer att duplettkör- kort utfärdas i sådana fall liksom också när villkor ändras eller upphävs. När ett beslut om utfärdande av nytt villkor eller om ändring i eller om upphävande av vill- kor föranleder att texten på körkortet mås- te ändras, blir det med den nya utform- ningen av körkortet — utom traktorkör- kortet — nödvändigt att detta byts ut. Med lämplig utformning av besluten och texten på körkorten bör det vara möjligt att be- gränsa de fall då utbyte måste ske. Såväl ändringar och upphävande av villkor som meddelande av nya villkor bör ske i form av förnyelse i de fall då körkortet måste bytas ut. En regel härom föreslås i tredje stycket.

När förnyelse skall ske därför att texten på körkortet skall ändras måste innehava- ren förmås att medverka. Detta bör tillgå så att han föreläggs att inom viss tid söka förnyelse av körkortet i överensstämmelse med föreläggandet. Om sådant föreläggan- de inte efterkommes bör körkortet återkal- las. En ny grund för återkallelse bör där- för införas i 33 5 2 mom. första stycket. När körkortet återkallas av detta skäl, bör sökanden när som helst ha rätt att få nytt körkort med den förändring i fråga om sär- skilda villkor som länsstyrelsen föreskrivit. — Det kan ifrågasättas om inte förnyelse i dessa fall borde ske utan avgift. Med hän- syn till att körkortet utfärdas för en ny 10- årsperiod och till den låga avgift som fö- reslås synes avgiftsfrihet dock inte påkal- lad.

Enligt 3 5 andra stycket trafikbrottslagen är det en förutsättning för straff för olovlig körning vid åsidosättande av särskilt vill- kor för körkort att det rör sig om en ”före- skrift, som meddelats vid utfärdande av kör- kort”. Den nu föreslagna uppdelningen av körkortsutfärdandet mellan länsstyrelsen, som bl. a. beslutar om föreskrifter, och tra- fiksäkerhetsverket, som utfärdar körkortet enligt länsstyrelsens beslut, synes inte göra det nödvändigt att ändra trafikbrottslagen på denna punkt. Regeln däri synes enligt sina ordalag omfatta villkor som medde- lats i samband med förnyelse av körkortet.

32 5 4 mom.

Fjärde momentet bör innehålla föreskrif- terna om vart ansökan om förnyelse skall ställas. När körkortet förstörts eller för— kommit eller undergått sådan förändring att det inte lämpligen kan användas, bör en viss prövning ske, huruvida förnyelse skall få äga rum. När körkortet förstörts eller förkommit bör, liksom f.n., ansökningen innehålla försäkran om förlusten av kortet. Prövningen bör göras av länsstyrelsen. I övriga fall bör ansökan om förnyelse kun- na göras hos trafiksäkerhetsverket, när det inte gäller traktorkörkort som skall utfär- das av länsstyrelsen. Detta gäller alltså även vid meddelande av nytt villkor eller ändring eller upphävande av villkor. Vilka villkor som skall gälla framgår då av läns- styrelsens föreläggande.

Intill dess det nya körkortsregistret tagits i bruk måste dock förnyelse alltid ske hos den länsstyrelse i vars register körkortet finns antecknat, dvs. den länsstyrelse som beslutat om körkortets utfärdande. Författ- ningsförslaget bör nu utformas med detta innehåll. Beslutet bör, utom beträffande traktorkörkort, i positiva fall gå ut på att trafiksäkerhetsverket skall förnya körkor— tet.

Vid förnyelse måste nytt fotografi in— förskaffas från körkortsinnehavaren utom i fråga om traktorkörkort. Eftersom iden- titetskontrollen enligt förslaget är förlagd till körkortets utlämnande hos polisen, sy- nes något krav på identitetsintyg på foto- grafiet, motsvarande regeln i nuvarande 4 mom. andra stycket, inte behövas.

32 5 5 mom. I 5 mom. bör föreskrifter meddelas om de fall när körkortsinnehavaren skall överläm— na körkort till myndighet. Överlämnandet synes böra ske till polismyndigheten, som enligt förslaget skall lämna ut det nya kör- kortet. Traktorkörkort bör dock lämpligast överlämnas till länsstyrelsen.

Regeln i nuvarande 3 mom. om under- rättelse från en länsstyrelse till en annan i visst fall om överlämnande av körkort sy-

nes kunna överföras till VTK. När det cen- trala registret tas i bruk kan den upphä- vas. Motsvarande gäller i fråga om den skyldighet att underrätta den registerföran— de länsstyrelsen om utfärdande av körkort som bör åligga trafiksäkerhetsverket under övergångstiden.

32 39 6 mom.

Föreskrifterna bör kvarstå oförändrade till dess det centrala körkortsregistret blir in- fört.

33 5 ] mom.

Denna paragraf som innehåller bestämmel- serna om återkallelse m.m. berörs i hu- vudsak inte av körkortsutredningen. 1 mom. innehåller den forumregel som enligt för- slaget skall ändras. Ändringen kan dock inte genomföras, förrän det centrala kör- kortsregistret börjat fungera. Däremot bör 1 mom. underkastas en redaktionell änd- ring i anledning av förslaget att länssty- relsen inte längre skall utfärda körkorten för motorfordon.

33 5 2 mom.

Motsvarande redaktionella ändring som i 1 mom. bör göras i 2 mom. första stycket. Såsom tidigare anförts bör vidare redan nu en ny återkallelsegrund införas i 2 mom. första stycket för det fall att innehavare av körkort inte efterkommer länsstyrelsens föreläggande att ansöka om förnyelse, när särskilda villkor skall ändras eller upphä- vas eller införas. Denna grund kan lämp- ligen införas som punkt 9.

33 5 5 mom.

5 mom. innehåller föreskrifterna om utfär- dande av nytt körkort efter återkallelse el- ler återfående av körkort i vissa fall. När körkort återkallats enligt den nya grunden, skall som tidigare anförts sökanden när som helst kunna förnya körkortet. Detta bör föreskrivas i en sista punkt av första stycket. Detta stycke bör vidare underkas- tas redaktionella ändringar, motsvarande dem som föreslås i 1 och 2 mom. Andra stycket behöver inte ändras.

Bilförarutredningen föreslog (betänkan— det 5. 37) att rätt att föra fordon i yrkes— mässig personbefordran skulle kunna åter- kallas på samma sätt som f.n. ett trafik- kort utan att rätten att föra fordon i övrigt skulle påverkas. Med det nu föreslagna systemet för körkortens utformning kräver detta att nytt körkort utfärdas. Detta bör emellertid kunna ske i förenklad form utan förarprov, dvs. i samma ordning som vid förnyelse av körkort. Det torde dock inte finnas anledning att begränsa denna rätt enbart till rätten att föra fordon i yrkesmäs- sig trafik. Den bör gälla alla körkort som ger vidsträcktare behörighet än körkort för traktor. Om återkallelseskälet inte skulle ha lett till återkallelse av ett körkort med lägre kompetens bör innehavaren ha rätt att få ett körkort med den lägre kompeten- sen. Föreskrifter härom kan införas som ett nytt tredje stycke i 5 mom. Förnyelsen bör prövas av den länsstyrelse som beslu- tat om körkortets utfärdande. Förnyelsen kan alltså ske i den ordning som gäller när körkort undergått sådan förändring att det inte lämpligen kan användas, dvs. det fall av förnyelse som handläggs av länsstyrelse även efter det centrala registrets inrättande.

33 5 7 mom.

Regeln i detta moment om inhämtande av yttrande, innan annan länsstyrelse än den som återkallat ett körkort beslutar att sö- kanden skall få nytt körkort eller återfå sitt körkort, skall enligt förslaget utgå. Det- ta bör dock anstå till dess det centrala kör- kortsregistret tagits i bruk.

33 5 8 mom. Momentet bör ändras redaktionellt på grund av förslaget om uppdelningen av körkorts- utfärdandet.

35 5.

Även i 35 5, som behandlar omhänderta- gande av körkort, bör, ehuru dena para— graf inte berörs av körkortsutredningen, motsvarande redaktionella ändring som i 33 ä 8 mom. göras.

36 å, som ger reglerna för trafikskola, be- rörs heller inte av förslagen. Det må emel— lertid erinras om att riksdagsbeslutet (prop. s. 95) innebär att yrkesskolorna skall få exa- minationsrätt. Enligt riksdagsbeslutet (s. 87) skall också utbildningskort föras för varje elev, oavsett om utbildning sker i trafik— skola eller ej. Vidare skall utbildning av trafikpersonal etableras i det allmännas regi (s. 102). Det ingår emellertid inte i kör- kortsutredningens uppdrag att föreslå för- fattningsbestämmelser i anledning av riks— dagsbeslutet i dessa avseenden.

37 5.

37 & meddelar särskilda föreskrifter för personer som inkommit till riket från ut- landet. I 1 mom. bemyndigas Kungl. Maj:t att meddela förordnande om rätt för per- soner som har körkort i annat land att föra motorfordon i Sverige. Denna regel bör bi— behållas.

2 mom. innehåller reglerna om turistkör- kort. Dessa regler bör som tidigare före— slagits upphävas, varvid 1 mom. bör kvar— stå utan momentbeteckning.

Turistkörkort som utfärdats före ändring— ens ikraftträdande bör uppenbarligen fort- sätta att gälla i enlighet med beslutet och dess utfärdande. Eftersom turistkörkort gäl- ler endast ett år från utfärdandet, innebär detta inte någon längre övergångstid.

66 5 2 mom.

66 & innehåller straffbestämmelser till de paragrafer i fråga om vilka ändringar nu föreslagits.

I 2 mom. första stycket skall straffet för den som för fordon i strid mot förordnan- de, meddelat med stöd av 29 ä 5 mom., utgå, eftersom nämnda moment föreslås upphävt. Den uppgift i 32 ä 4 mom. andra stycket som straffskyddas — dvs. försäk- ran om förlust av körkort —— finns enligt förslaget i 32 ä 4 mom. första stycket. 2 mom. första stycket bör ändras i överens- stämmelse härmed.

Såsom tidigare anförts föreslås gränsdrag- ningen mellan VTF och YTF bli den att

reglerna om förarens behörighet ges i VTF, medan reglerna om rätten att använda fö- rare i yrkesmässig trafik ges i YTF. Den som för bil i yrkesmässig trafik för person- befordran — eller traktortåg i yrkesmässig trafik — utan att inneha körkort som med— för rätt därtill, dvs. körkort klass AB TAXI, ABE TAXI, ABCE eller ABCDE, synes inte göra sig skyldig till olovlig körning en- ligt den nu gällande lydelsen av 3 5 första stycket trafikbrottslagen, som endast avser det fall att någon för körkortspliktigt for- don utan att vara berättigad att föra så- dant fordon, dvs. fordon som inte omfattas av hans körkort — vilket även torde gälla i fråga om tyngre släpfordon. Ej heller en— ligt nu gällande regler lär den som för for— don i yrkesmässig trafik utan att inneha trafikkort göra sig skyldig till olovlig kör— ning. Han straffas enligt 34 g 4 mom. första stycket YTF med dagsböter. Denna straff- bestämmelse bör nu föras över till 66 & 2 mom. första stycket VTF. Det förtjänar påpekas att straffbestämmelsen för olovlig körning efter de differentierade körkortens införande kommer att omfatta ett betyd- ligt större antal fall än f. n. Det ingår inte i utredningsuppdraget att undersöka om detta kräver ändringar i 3 & första styc- ket trafikbrottslagen. Det synes dock möj- ligt att inom ramen för strafflatituden för olovlig körning, lägst 10 dagsböter, beakta olikheterna mellan å ena sidan det fall att någon kör bil utan att inneha körkort, och å andra sidan det fall att någon som har körkort kör ett fordon som inte omfattas av hans behörighet, t.ex. om någon med körkort klass ABE (personbil och lätt last- bil med tillkopplat tyngre släpfordon) kör en tung lastbil.

Även andra stycket av 66 ä 2 mom. be— rörs av de föreslagna ändringarna. Straffet för underlåten anmälan av namnändring enligt 32 5 5 mom. första stycket bör nu avse underlåtenhet att ansöka om förnyelse enligt 32 ä 3 mom. andra stycket c). 37 ä 2 mom. föreslås upphävt och den nuva- rande hänvisningen dit bör alltså utgå. Fö— reskrifterna i 32 ä 3 och 4 mom. om över- lämnande av körkort finns enligt förslaget

i 32 ä 5 mom. och hänvisningen bör alltså ske dit.

Straff i form av böter, högst 500 kronor, bör såsom tidigare anförts också införas för det fall att någon för körkortspliktigt fordon fast han inte förnyat sitt körkort enligt reglerna om periodisk förnyelse. Straffbestämmelsen bör dock begränsas till det fall att han för fordon som hans kör- kort gäller för. För han annat fordon gör han sig skyldig till olovlig körning.

Några straffbestämmelser för det fall att körkortsinnehavaren underlåter att ansöka om förnyelse, när hans körkort förstörts el- ler förkommit eller undergått sådan för- ändring att det inte lämpligen kan använ- das. synes inte behövas. Kör han i sådant fall. är han förfallen till straff för att han inte kan visa körkort resp. för att hans kör- kort är oläsligt.

69 _t'.

69 & innehåller bl.a. regeln om ansvars- frihet för den som kör utan att medföra sitt körkort men som sedan kan visa att han hade körkort. Som tidigare anförts bör den som kör utan att ha förnyat sitt kör- kort enligt reglerna om periodisk förnyelse också vara fri från ansvar om han inom 14 dagar visar att hans körkort sedermera förnyats. Denna regel kan införas som ett nytt andra stycke i 69 &.

76 39. Denna paragraf bör, som närmare motive- ras vid 32 5 1 mom., föreslås utökad med ett nytt stycke som behandlar besvärstalan i fall då körkortsansökan förfallit, därför att den inte kompletterats inom föreskriven tid.

Ikraftträdande

Ändringarna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1971.

Övergångsbestämmelserna

Som tidigare framgått måste äldre körkort fortsätta att gälla jämsides med de nya un- der en tid av åtminstone 5—6 år efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Be-

träffande bilkörkorten skall huvudregeln un- der denna tid enligt förslaget vara att de skall medge den behörighet som följer av körkort klass AB. Detta innebär att inne- havare av sådana körkort — om de inte har trafikkort eller viss körvana — inte får föra fordon med tyngre släp eller tung lastbil eller buss vare sig i yrkesmässig eller an- nan trafik. Denna begränsning kan emel- lertid av tidigare anförda skäl inte införas förrän ett år efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, dvs. den 1 juli 1972. F.n. gäller dessa körkort för alla slag av for- don. dock inte i yrkesmässig trafik. Om kravet på särskilt tillstånd för förande av bil i yrkesmässig trafik upphävs den 1 juli 1971 och begränsningen till körkort klass AB införs först den 1 juli 1972, skulle allt- så innehavare av äldre körkort under ett år bli behöriga att föra även tyngre fordon i yrkesmässig trafik. I övergångsbestäm- melserna bör därför införas en regel som föreskriver att innehavare av äldre körkort inte får köra i yrkesmässig trafik utan att ha trafikkort. Undantag bör dock göras för personbil och lätt lastbil i yrkesmässig trafik som inte avser personbefordran, ef- tersom de äldre körkorten under alla om- ständigheter kan bytas ut mot ett nytt kör- kort som innefattar denna rätt. Huvudregeln bör alltså vara att äldre bilkörkort skall ge samma behörighet som nytt körkort klass AB. Härifrån bör göras undantag för ti- den till den 1 juli 1972 för förande av tyngre fordon utom i yrkesmässig trafik, dock att personbil och lätt lastbil får föras ] yrkesmässig trafik som inte avser person- befordran.

Huvudregeln kan tas in som en första punkt i övergångsbestämmelserna.

I en punkt 2. kan ges regler för tiden före den 1 juli 1972 för den som inte har trafikkort.

Rätten för den som har trafikkort att fortsätta att köra tung lastbil resp. buss fö- reslås reglerad i punkt 3. Den som har trafikkort som inte gäller för buss bör — i likhet med den som inte alls har trafik- kort — få fortsätta att köra buss utom i yrkesmässig trafik till den 1 juli 1972. Det-

ta torde gälla utan särskild regel på grund av bestämmelserna i punkt 2. Punkten 3 kan uppenbarligen inte innefatta någon be- gränsning i den rätt som medges där.

Den som har minst 21 månaders kör- vana med tyngre fordon eller som på grund av särskild körutbildning kan antas ha mot- svarande erfarenhet och körvana skall en- ligt förslaget också få fortsätta att köra sådana fordon. Detta kräver ingen reglering för tiden före den 1 juli 1972 utöver den som föreslås i punkt 2. För tiden därefter tills körkortsutbytet sker måste däremot sär- skilda bestämmelser finnas. Dessa kan tas upp som en punkt 4. I dessa fall skall kör- kortsinnehavaren ha särskilt bevis, medde- lat av polismyndighet eller av statlig eller kommunal myndighet eller annan arbets- givare eller, i fråga om särskild utbildning, trafiksäkerhetsverket. Formuläret för bevi- set bör fastställas av trafiksäkerhetsverket. Underrättelse om meddelande av bevis bör lämnas till den länsstyrelse som utfärdat vederbörandes körkort för anteckning i kör- kortsregistret och samtidig kontroll av kör- kortsinnehavet. Om en person enligt dessa regler skulle ha rätt att få bevis rörande två eller flera olika slag av fordon, bör be- viset självfallet avse det tyngsta av dessa fordon. Detta synes gälla utan särskild fö- reskrift.

Bevisen bör utfärdas utan avgift. Enligt förslaget skall bevisen fungera som ett slags trafikkort. De bör alltså medfö- ras under färd och uppvisas för trafikin- spektör, bilinspektör eller polisman. Bevi- set bör också hållas i sådant skick att det utan svårighet kan avläsas. Bestämmelserna i 29 få 4 mom. — som enligt förslaget inte skall ändras — bör alltså göras tillämpliga på bevisen liksom tillhörande straffbestäm- melse i det ändrade andra stycket av 66 ä 2 mom. och straffrihetsbestämmelsen i 69 5 första stycket, vilken inte föreslås ändrad. Om beviset förstörs eller förkommer eller undergår sådan förändring att det inte lämpligen kan användas bör körkort av den nya utformningen utfärdas. Innehavaren skall alltså söka förnyelse av sitt körkort. Detta kräver en särskild regel. Däremot be-

hövs inga regler för namnändring. I sådant fall skall det gamla körkortet bytas ut mot ett nytt med den nya utformningen och beviset behövs då inte längre.

Besvär över beslut av polismyndighet att inte meddela bevis kan föras enligt 76 _S utan att denna paragraf ändras. Besvär över beslut av annan myndighet bör föras i den ordning som gäller för myndighetens be- slut. Om enskild arbetsgivare som bemyn- digats att utfärda bevis vägrar att göra det- ta, fåi fö1aren vända sig till polismyndig- heten. Han bör alltså inhämta arbetsgiva- rens ståndpunkt i så god tid att han hin- ner göra ansökan hos polisen senast den 3 april 1971.

Reglerna i punkterna 1.—4. innebär att den som inte har nytt körkort och som ef- ter den 30 juni 1972 kör tyngre fordon utan att ha äldre körkort för bil jämte trafik- kort eller bevis som gäller för fordonet gör sig skyldig till olovlig körning. Kör han efter den 1 juli 1971 i yrkesmässig person- beford1an —— eller i fråga om traktortåg i yrkesmässig trafik _ blir 66 å? _ mom. VTF i dess nya lydelse tillämplig, eventu- ellt tillsammans med 3 & trafikbrottslagen. Beträffande annan yrkesmässig trafik inne- håller förslaget till nya bestämmelser ingen särskild straffbestämmelse, eftersom rätten att köra i sådan trafik då knyts till innehav av körkort för det använda fordonet. Detta kommer dock inte att gälla för tiden före den 1 juli 1972. En särskild straffbestäm- melse i detta hänseende behövs alltså för denna tid. Straffbestämmelse, motsvarande 34 ä 4 mom. andra stycket YTF, behövs för den som driver trafiken. Bestämmelsen bör tas in i punkten 2.

Äldre körkort för traktor och motorcy— kel som gäller vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande bör därefter gälla som kör— kort klass A resp. som traktorkörkort en— ligt förordningens nya lydelse. Detta inne- bär ingen annan ändring än att dessa kör- kort inte längre gäller för traktor som ut— görs av ombyggd bil och inte heller för traktortåg när det används i yrkesmässig trafik. Föreskrifter härom föreslås i punkt 5.

Enligt förslaget skall de äldre körkorten

bytas ut mot nya körkort under en tre— el- ler fyraårsperiod med början år 1973. Ut- bytet kan lämpligen ske i den form som föreskrivs för periodisk förnyelse i försla— get. Den närmare tidpunkten kan emeller- tid inte fastställas nu utan bör få bestäm- mas av Kungl. Maj:t. Föreskrifter härom bör tas in som en punkt 6. i övergångsbe- stämmelserna.

l övergångsbestämmelserna bör också regleras vilket körkort innehavare av äldre körkort skall få vid utbytet. Föreskriften härom bör utformas så att den blir tillämp— lig även på andra förnyelser av äldre kör- kort. Den kan bilda punkt 7.

Om äldre körkort förstörs eller förloras eller förändras så att det inte kan använ- das eller om innehavaren ändrar namn el— ler om ändring sker i fråga om villkor, bör körkort med den nya utformningen såle- des utfärdas med stöd av 32 5 3 mom. i den nya lydelsen.

Efter den 1 juli 1971 bör körkort av den äldre typen inte längre utfärdas. Ansök- ningar som gjorts dessförinnan men inte hunnit avgöras bör alltså leda till utfärdan- de av körkort av den nya typen. Detta in- nebär att körkortsunderlag med sökandens namnteckning måste införskaffas. Det sy- nes inte nödvändigt att närmare reglera hur detta skall gå till. I en punkt 8. av övergångsbestämmelserna bör föreskrivas att sådan ansökan skall prövas enligt de nya bestämmelserna.

9.2 YTF

125 Enligt 12 & femte stycket YTF kan till— stånd att medtaga passagerare vid färd med personbil för egen räkning förklaras gälla utan skyldighet att iaktta bl. a. 27 5. dvs. utan att föraren behöver ha trafikkort. En- ligt de nya reglerna måste föraren i stället ha dispens från skyldighet att ha körkort som innefattar rätt att köra i yrkesmässig personbefordran. Detta torde böra regleras genom en kungörelse med stöd av 77 & VTF. Med den utformning av 27 % YTF

som föreslås i det följande bör 12 % femte stycket YTF bibehållas oförändrad.

I 12 & sista stycket YTF finns en bestäm- melse som möjliggör att korttidstillstånd för beställningstrafik för godsbefordran förkla- ras gälla utan skyldighet att använda föra- re med trafikkort. Sådan skyldighet kom- mer inte att föreligga enligt de nya bestäm- melserna. Stycket kan därför upphävas. Nå- gon undantagsregel som gör det möjligt att använda förare som inte har körkort för det fordon som utnyttjas synes inte böra intas i förordningarna. Om i undantagsfall dispens behövs kan den meddelas med stöd av 77 & tredje stycket VTF. Bestämmelsen i 12 5 sista stycket YTF kan dock behövas under tiden fram till den 1 juli 1972, under vilken tid innehavare av vanligt bilkörkort fortfarande inte får köra tyngre fordon i yrkesmässig trafik. Stycket bör alltså upp- hävas fr. o. m. den 1 juli 1972.

27 5 Bestämmelserna om trafikkort kan i och för sig upphävas i sin helhet. Det synes dock lämpligt att de ersätts med en erin- ran att endast den som har körkort som medför rätt att föra det ifrågavarande for- donet i yrkesmässig trafik för personbeford- ran får tjänstgöra som förare i sådan trafik och att motsvarande gäller för traktortåg i all yrkesmässig trafik.

32 5 6 mom.

Buss och tung lastbil får enligt 32 ä 6 mom. YTF i uthyrningsrörelse inte tillhandahållas annan än den som fyllt 21 år. Förhyrd tung lastbil och buss får ej heller föras av någon som inte uppnått denna ålder. Frågan om dessa åldersgränser behandlades i proposi- tionen (1969: 25) om sänkning av myndig— hetsåldern. Departementschefen erinrade om riksdagens principbeslut rörande kör- kortsreformen men föreslog då inte någon ändring i fråga om dessa 21-årsgränser med hänsyn till den reform som förestod. Det synes tillräckligt att de åldersgrän- ser som gäller för erhållande av körkort, dvs. 21 år för buss och 19 år för tung last- bil, gäller även i samband med uthyrning

av bil. Åldersgränserna i 32 5 6 mom. bör därför utgå.

34 9" 4 mom.

34 ä 4 mom. innehåller straffbestämmelser dels för den som kör bil i yrkesmässig trafik utan att vara berättigad därtill och dels för den som använder sådan förare i yrkesmässig trafik.

Straffet för den som kör i yrkesmässig personbefordran utan att inneha körkort som berättigar därtill bör som tidigare nämnts flyttas över till VTF. För annan yrkesmässig trafik skall inte vidare upp— ställas krav på särskilt körkort. Straffbe- stämmelsen för förande av bil i yrkesmäs- sig trafik kan alltså utgå ur YTF. Med hän— syn till 32 ä 6 mom. sista stycket synes Straffbestämmelsen för den som kör för- hyrd bil utan att vara berättigad därtill böra stå kvar, liksom motsvarande bestäm- melse om användande av sådan förare.

Förbudet att använda någon som förare i yrkesmässig trafik bör — utom med av- seende på traktortåg — begränsas till yr- kesmässig trafik för personbefordran, vil- ket föranleder en ändring av andra stycket i fjärde momentet. Om någon använder en förare i yrkesmässig trafik, som inte har körkort för det ifrågavarande fordonet, blir 3 & tredje stycket trafikbrottslagen tillämp- ligt.

353

Hänvisningen till 27 ä 5 mom. andra styc- ket, som föreslås upphävt, bör utgå.

395

Regeln om skyldighet för länsstyrelse eller polismyndighet att göra framställning hos myndighet som kan återkalla bl.a. trafik- kort när anledning därtill finns bör utgå ur paragrafen.

445

I tredje stycket finns föreskrift om delgiv- ning bl.a. av beslut om återkallelse av tra- fikkort. Denna föreskrift bör utgå ur styc- ket.

Denna paragraf, som handlar om verkstäl- lighet av beslut om återkallelse av trafik- kort, kan upphävas.

Ikraftträdande Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1971 utom i fråga om 12 å, som bör gälla i sin äldre lydelse intill den 1 juli 1972.

Övergångsbestämmelser]ta

I fråga om rätten att föra fordon i yrkes- mässig trafik innebär förslaget att trafik- kortet skall försvinna. För att köra i yr- kesmässig trafik som inte avser personbe- fordran skall i fortsättningen endast krävas körkort som omfattar det fordon som an- vänds. För yrkesmässig trafik för person- befordran behövs körkort som innefattar rätt att köra i sådan trafik med det använ- da fordonet. Dessa bestämmelser kan emel- lertid inte träda i kraft omedelbart för dem som har äldre körkort, eftersom det tar viss tid att byta ut dessa körkort mot nya. Vissa övergångsbestämmelser behövs alltså.

Körkort som ger rätt att köra bil i yrkes- mässig personbefordran utfärdas enligt de nya bestämmelserna efter särskild prövning, motsvarande den som f.n. föregår utfär- dande av trafikkort. Intill dess de äldre körkorten byts ut föreslås därför innehava- re av sådant körkort få köra bil i yrkes— mässig personbefordran endast om han har trafikkort eller körvana eller utbildning som enligt riksdagsbeslutet skall ge motsvarande behörighet. Detsamma gäller i fråga om rätt att köra tyngre fordon i annan yrkesmässig trafik. Personbil och lätt lastbil får där- emot föras i yrkesmässig trafik som inte avser personbefordran utan särskilt tillstånd redan från de nya bestämmelsernas ikraft- trädande. Regler härom har föreslagits i övergångsbestämmelserna till VTF, i vilken förordning kraven på körkort i yrkesmäs- sig trafik i fortsättningen skall finnas enligt förslaget. I övergångsbestämmelserna till YTF bör tas in en erinran om dessa reg- ler.

På de äldre trafikkort, som alltså fort- farande skall gälla, bör bestämmelserna om

register över trafikkort, återkallelse av tra- fikkort och skyldighet att medföra och upp- visa trafikkort fortfarande gälla. Dessa be- stämmelser, vilka finns i 27 & 4—6 mom. YTF och till vilka är knuten en straffbe- stämmelse i 35 å som enligt förslaget skall utgå, bör följaktligen övergångsvis gälla för trafikkorten. Om ett trafikkort förstörs el- ler förkommer eller undergår sådan för— ändring att det inte lämpligen kan användas bör körkort av den nya utformningen ut- färdas. Detta kräver ansökan av innehava- ren. En bestämmelse härom bör tas in i övergångsbestämmelserna.

Ändrar innehavare av trafikkort namn skall, som påpekas vid övergångsbestäm- melserna till VTF, körkortet bytas ut mot ett av den nya utformningen genom förny- else. Trafikkortet behövs då ej längre och någon regel om duplettrafikkort föreslås alltså ej för detta fall.

Nuvarandefornunärförkörkort

Um ............................. 1)Nr ............................. & KÖRKORT

för .................................. 3), utfärdat för ..................

Plats för fotografi

................................................................................ 4)

Plats för beläggningsstämpel

5) ........................................................................................................

........................................................................................................ Stämpeln”..........._..... kronor

Anvisningar:

1) Länets bokstavsbeteckning enligt 10 5 3 mom. vägtrafikförordningen. 2) Körkortets nummer i länsstyrelsens körkortsregister. 3) Bil resp. motorcykel eller traktor. 4) Körkortshavarens namn. 5) l erforderliga fall upptages här:

3) anteckning om att körkortet intill den dag, då innehavaren fyller 18 är, endast gäller för lätt motorcykel och traktor;

b) särskilda föreskrifter, som meddelats vid körkortets utfärdande, eller, om dessa före- skrifter av utrymmesskäl ej lämpligen kunna angivas fullständigt, erinran om att sär- skilda föreskrifter meddelats.

6) För införande av ändrat namn m.m.

Körkort skall vara av lämpligt kartongpapper eller av papper fodrat med linneväv eller annat lämpligt material. Kortet skall kunna hopvikas på mitten. Mått omkring 12x13 cm.

Nuvarande formulär för turistkörkort

Nr .................................... 1)

TURISTKÖRKORT (Jämlikt 37 5 2 mom. vägtrafikförordningen.)

För BIL MOTORCYKEL 2), utfärdat för .................................................................................

född .......................................... hemmahörande i ...................................................................

Kortet gäller för ETT ÅR från och med denna dag. ................................................................... den / 19

På tjänstens vägnar:

.......................................................................................................... 3)

Stämpel kr. 8:— Lösen kr. 2:—

__ Detta körkort skall under färd medföras och på Summa kr. 10" tillsägelse uppvisas för besiktningsman eller polisman.

Anvisningar:

1) Körkortets nummer i polismyndighetens register över turistkörkort 2) Det ej tillämpliga överstrykes. 3) Namnunderskrift och stämpel.

Turistkörkort skall vara av lämpligt kartongpapper och kunna hopvikas på mitten. Mått omkring 12x13 cm.

Nuvarande formulär för trafikkort

Litt, ..................................... 1) Nr ....................................... 2)

Nummer å tillståndshavarens körkort

TRAFIKKORT för förande i yrkesmässig trafik av personautomobil eller Iastautomobil ........................ ............................................................................................................................................... 3), utfärdat för ................................................................... ................................................................................................................................................ 4) Detta trafikkort berättigar till förande av omnibus i yrkesmässig trafik. 5)

.................................... i landskansliet den ..."/..... 19

Plats för beläggningsstämpel

Stämpel ........ kronor.

Anvisningar:

1) Den länet utmärkande bokstaven enligt 17 5 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936. 2) Nummer å trafikkort enligt hos länsstyrelsen förd liggare eller kortregister över utfär- dade trafikkort. 3) Gäller trafikkortet endast förande av motorcykel, ifylles här "motorcykel", varjämte "personautomobil eller Iastautomobil" överstrykes. 4) Tillståndshavarens namn och yrke. 5) Utsättes endast i erforderliga fall. 6) För införande av ändrat namn m.m.

Trafikkort skall vara av lämpligt kartongpapper eller av med linneväv eller annat lämpligt material fodrat papper och kunna hopvikas på mitten. Mätt omkring 12x13 cm.

Beräkningarna rörande körkortsbeståndets utveckling har baserats på det på grund av enkäten beräknade antalet körkortsinneha- vare år 1968. Några undersökningar röran- de körkortsbeståndets utveckling före år 1968 har ej gjorts.

1. Antalet körkortsinnehavare år 1968

I mars—april 1968 utförde statistiska cen- tralbyråns utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges Radio en postenkätundersökning med syfte att bl.a. kartlägga allmänhetens intresse för olika radioprogram. Undersök- ningen omfattade även tilläggsfrågor för statens trafiksäkerhetsverks räkning beträf- fande körkortsinnehav.

Undersökningen baserades på ett urval omfattande drygt 10000 slumpmässigt ut- valda personer som enligt 1968 års man- talslängder var bosatta i Sverige och födda åren 1888—1954.

Med ledning av nämnda urvalsundersök- ning och befolkningsfördelningen enligt en inom statistiska centralbyrån utarbetad be- folkningsprojektion har beräknats det to— tala antalet svenska körkortsinnehavare vid ingången av år 1968.

I tabellerna 1—3 anges nämnda antal uppdelat efter innehavarens ålder.

2. Antalet körkortsinnehavare vid början av år 1980

Mot bakgrunden av att någon egentlig

Prognos över antalet körkortsinnehavare rn. m.

stödinformation, som skulle underlätta en beräkning av antalet körkortsinnehavare år 1980, inte föreligger har det ansetts nöd- vändigt att bedöma körkortsbeståndets ut-

veckling utifrån olika antaganden som le- der till tre tänkbara utvecklingsalternativ.

Dessa tre beräkningar — prognoser —- baseras på nedan angivna förutsättningar:

1. Prognosperioden avser tidsintervallen mellan ingången av år 1968 och ingång— en av år 1980.

2. Prognosen avser innehavare av körkort av alla slag.

3. Beräkningarna baseras på en inom sta- tistiska centralbyrån utarbetad befolk- ningsprojektion som sträcker sig fram till år 1980. I den använda projektionen har en årlig nettoimmigration omfattan- de 10 000 individer inkalkylerats. Nedan presenteras de olika prognosalter- nativen samt gjorda antaganden.

Prognosaltemativ ] I detta alternativ räknas med att nuva— rande körkortsinnehavare under prognos- perioden förskjuts automatiskt upp på ål- dersskalan och lämnar plats för nya årskul- lar potentiella körkortsinnehavare. Av de årsklasser som under prognosperioden upp- når körkortsåldern antas lika stor procen- tuell andel bli körkortsinnehavare som vid undersökningstillfället år 1968.

I tabell 1 nedan presenterade beräkning- ar omfattar innehavare av svenska körkort

Tabell 1 . Beräknat bestånd av körkortsinnehavare enligt prognosalternativ 1

Antal Antal körkorts- körkorts- Folkmäng- innehavare Antal körkorts- Folkmäng- innehavare Antal körkorts- den i början i % av innehavarei den i början i % av innehavare i Körkortsinne- av år 1968 folk- början av år av år 1980 folk- början av år havarnas ålder (1 OOO-tal) mängden 1968 (1 OOO-tal) (1 OOO-tal) mängden 1980 (1 OOO-tal) 15—17 332 4 13 345 4 14 18—27 1 234 71 876 1 087 71 772 28—37 922 70 645 1 281 71 910 38—47 1 031 63 650 941 70 659 48—57 1 025 53 543 944 64 604 58—67 893 38 339 955 55 525 68—77 558 20 112 710 42 298 78—w 244 4 10 320 24 77 Summa 6 239 51 3 188 6 583 59 3 859 Tillkommer ut- vandrare 70 170 Totalt 3 258 4 029

som utvandrat eller kan beräknas utvandra under prognosperioden. Vid en bedömning av det totala antalet innehavare av svenska körkort måste även dessa inräknas.

Enligt en överslagsberäkning avseende förhållandena vid ingången av år 1968 upp- gick antalet svenska körkortsinnehavare bo- satta utomlands till 70 000. Vid prognospe- riodens slut har detta antal beräknats till 170 000.

Prognosalternativ 1 kan med fog sägas vara ett minimialternativ. Ökningen av an- talet körkortsinnehavare kan betraktas som automatisk och innebär i princip att nuva- rande benägenhet att skaffa körkort består under hela prognosperioden.

Prognosen visar att totala antalet kör- kortsinnehavare under den 12-åriga pro— gnosperioden fram till början av år 1980 ökar sammanlagt med 771 000 personer (in- klusive utvandrare) eller med 64 000 i me— deltal per år.

Prognosalternativ 2

I detta alternativ antas att utöver den auto- matiska ökningen enligt alternativ 1 sker även en ökning i benägenheten att skaffa körkort. Den ökning av frekvensen som antas ske framgår av nedanstående tablå.

Tillväxt av körkortsinnehavare i % av hela folkmängden i resp. åldersklass Körkorts- innehavarnas För hela I medeltal ålder prognosperioden per år 15—1 7 — _— 18—27 12 1 28—37 12 1 38—47 12 1 48—57 6 0,5 58—67 3 0,25 68—77 -— _ 78—w _ _

Liksom i alternativ 1 har här räknats med de utvandrare som erhåller svenskt körkort.

Såsom framgår av tabell 2 sker en till- växt av antalet körkortsinnehavare under prognosperioden från 3258 000 personer (inklusive utvandrare) till 4516 000, eller 105 000 i medeltal per år.

Prognosalternativ 3

I detta alternativ antas att, utöver den au- tomatiska ökningen av antalet körkortsin- nehavare enligt alternativ 1, det liksom i alternativ 2 även sker en ökning av benä- genheten att skaffa körkort. Denna ökning

Tabell 2. Beräknat bestånd av körkortsinnehavare enligt prognosalternativ 2

Antal Anta] körkorts- körkorts- Folkmäng- innehavare Antal körkorts- Folkmäng- innehavare Antal körkorts- den i början i % av innehavarei den i början i % av innehavarei Körkortsinne- av år 1968 folk- början av år av år 1980 folk- början av år havarnas ålder (1000-tal) mängden 1968(1000-tal) (1 OOO-tal) mängden 1980(1000-tal)

15—17 332 4 13 345 4 14 18—27 1 234 71 876 1 087 83 902 28—37 922 70 645 1 281 83 1 063 38—47 1 031 63 650 941 82 772 48—57 1 025 53 543 944 70 661 58—67 893 38 339 955 58 554 68—77 558 20 112 710 42 298 78—w 244 4 10 320 24 77 Summa 6 239 51 3 188 6 583 66 4 341 Tillkommer ut- vandrare 70 175 Totalt 3 258 4 516

Tabell 3. Beräknat bestånd av körkortsinnehavare enligt prognosalternativ 3

Antal Antal körkorts- körkorts- Folkmäng- innehavare Antal körkorts- Folkmäng- innehavare Antal körkorts- den i början i % av innehavarei den i början i % av innehavare i Körkortsinne— av år 1968 folk- början av år av år 1980 folk- början av år havarnas ålder (1 OOO-tal) mängden 1968 (1 OOO-tal) (1 OOO-tal) mängden 1980 (1 OOO-tal)

15—17 332 4 13 345 4 14 18—27 1 234 71 876 1 087 95 1 033 28—37 922 70 645 1 281 95 1 217 38—47 1 031 63 650 941 88 828 48—57 1 025 53 543 944 76 717 58—67 893 38 339 955 61 583 68—77 558 20 112 710 42 298 78—w 244 4 10 320 24 77 Summa 6 239 51 3 188 6 583 72 4 767 Tillkommer ut- vandrare 70 180 Totalt 3 258 4 947

är dock starkare än i alternativ 2 och fram- går av nedanstående tablå.

Tillväxt av körkortsinnehavare i % av totala folkmängden i resp. åldersklass Körkorts- innehavarens För hela I medeltal ålder prognosperioden per år 15—1 7 — — 18—27 24 2 28—37 24 2 3 8—47 18 1,5 48—57 1 5 1 ,25 58—67 3 0,25 68—77 — — 78—w — —

Alternativ 3 kan betraktas som ett maxi- mialternativ på grund av det höga procen- tuella antalet körkortsinnehavare. Progno- sen ger till resultat en total tillväxt under prognostiden som uppgår till 1,689 miljo- ner körkortsinnehavare (inklusive utvand— rare) eller 141 000 i medeltal per år.

3. Antalet per år utfärdade körkort under prognosperioden

För att få ett mått på det antal körkort som årligen behöver tillverkas räcker det inte, såsom i föregående avsnitt gjorts, med att fastställa storleken av nettotillväxten. Det bör påpekas att denna tillväxt är ett resul— tat av alla ändringar såväl i det befint- liga körkortsbeståndet år 1968 som i det be- stånd som under prognosperioden läggs till antalet körkortsinnehavare. Självfallet bör vid bedömning av resursbehovet för kör- kortstillverkning m. m. beaktas att ca 30 000 körkortsinnehavare avlider1 i genomsnitt per år under prognosperioden och ersätts av nya körkortsinnehavare. Dessutom bör räknas med en inre rörlighet i körkortsbe- ståndet. Den totala mängden körkort som i medeltal måste tillverkas per år under prognosperioden anges i nedanstående sam- manställning.

Frogn. alt. !

Progn. Progn. alt. 2 alt. 3

1. Nettoökning enl. prognoserna

2. Nya körkort som ersätter avlidnas körkort

3. Nya körkort som ersätter återkallel- ser (vid nuvaran- de återkallelse- frekvens)

4. Nya körkort för högre behörighet

5. Nya körkort vid namnbyte och vid förlust av eller skada på tidigare körkort m. rn.

64 000 105 000 141 000

30 000 30 000 30 000

10000 11000 12000

19000 20000 21000

57 000 60 000 63 000

Summa (avrundat till närmaste 10 OOO-tal) 180 000 230 000 270 000

Det bör framhållas att sakunderlaget för de ovan presenterade beräkningarna i stor utsträckning är bristfälligt. Resultaten bör därför användas med försiktighet och be- traktas som relativt grova riktvärden.

1 Beräkningen baserar på dödsriskerna under åren 1950—1959.

1968 års konvention om vägtrafik

Kapitel IV

FÖRARE AV MOTORFORDON

Artikel 41

Giltighet av körkort

1. Avtalsslutande parter skall godtaga: (a) nationellt körkort utfärdat på deras nationella språk eller på ett av deras na- tionella språk eller körkort som ej utfär- dats på sådant språk men till vilket är fo- gat bestyrkt översättning;

(b) nationellt körkort som motsvarar be- stämmelserna i annex 6 till denna konven- tion; och

(c) internationellt körkort som motsva- rar bestämmelserna i annex 7 till denna konvention som giltigt för färd i deras territorier med fordon tillhörande någon av de kategorier körkortet omfattar, förutsatt att körkortet fortfarande gäller och att det utfärdats av annan avtalsslutande part eller dess delstat eller av sammanslutning som vederbörligen bemyndigats därtill av denna andra avtals- slutande part. Bestämmelserna i denna pa- ragraf gäller icke tillstånd för övningskör- ning.

2. Oavsett bestämmelserna i föregående paragraf gäller följande: (a) När körkortets giltighet enligt sär- skild påskrift beror av villkor att inneha-

varen skall begagna vissa hjälpmedel eller att fordonet skall vara utrustat på visst sätt med hänsyn till förarens invaliditet, skall körkortet icke godtagas som giltigt om des— sa villkor ej är uppfyllda.

(b) Avtalsslutande parter får vägra god- känna giltigheten inom sina territorier av körkort som innehas av personer vilka icke fyllt aderton år.

(c) Avtalsslutande parter får vägra god- känna körkort som giltiga inom sina ter- ritorier för färd med motorfordon eller for— donskombinationer tillhörande någon av ka— tegorierna C, D och E enligt annexen 6 och 7 till denna konvention, om körkorten innehas av personer vilka icke fyllt tjugu— ett år.

3. Avtalsslutande parter förbinder sig att vidtaga sådana åtgärder som kan befinnas nödvändiga för att säkerställa, att natio— nella och internationella körkort som sägs i paragraf 1, punkterna (a), (b) och (c), i denna artikel icke utfärdas inom deras ter- ritorier utan rimlig garanti för förarens skicklighet och för hans lämplighet fysiskt sett.

4. För tillämpningen av paragraf 1 och paragraf 2, punkt (c), i denna artikel gäl- ler följande: (a) Motorfordon i kategori B enligt an- nexen 6 och 7 till denna konvention kan vara sammankopplat med ett lätt släpfor-

1 Översättningen är inte officiell.

don,1 det kan också vara sammankopplat med ett släpfordon, vars tillåtna maximi- vikt överstiger 750 kg (1650 lb) men ej motorfordonets olastade vikt, om fordonens sammanlagda tillåtna maximivikter ej över- stiger 3 500 kg (7 700 lb).

(b) Motorfordon i kategori C eller D en- ligt annexen 6 och 7 till denna konvention kan vara sammankopplat med ett lätt släp- fordon utan att den kombination som bil- das upphör att tillhöra kategori C eller D.

5. Internationellt körkort skall utfärdas endast till den som innehar nationellt kör- kort, utfärdat på de minimivillkor som an- ges i denna konvention. Det skall icke gälla efter det att motsvarande nationella kör- kort upphört att gälla och numret på det nationella körkortet skall anges på det in- ternationella körkortet.

6. Bestämmelserna i denna artikel skall ej innebära skyldighet för avtalsslutande parter (a) att godkänna giltigheten av nationella eller internationella körkort utfärdade inom annan avtalsslutande parts territorium för personer, som hade sitt normala hemvist inom deras egna territorier vid tiden för utfärdandet eller vilkas normala hemvist flyttats till deras territorier efter utfärdan- det; eller (b) att godkänna giltigheten av nämnda körkort för förare, vilka vid tiden för ut- färdandet icke hade sitt normala hemvist inom det territorium där körkortet utfärda- des eller vilka efter utfärdandet flyttat sitt hemvist till annat territorium.

Artikel 42 Upphävande av körkorts giltighet

1. Avtalsslutande parter eller delstater un- der dem kan återkalla förares rätt att an- vända sitt nationella eller internationella körkort inom deras territorier, om föraren där gör sig skyldig till förseelse som enligt deras lagstiftning medför förlust av körkort. I sådant fall får den behöriga myndighet under avtalsslutande part eller dess delstat som återkallar rätten att använda körkor- tet:

(a) omhändertaga körkortet till dess åter- kallelsetiden löper ut eller till dess inne- havaren lämnar territoriet, om det sker ti- digare;

(b) underrätta den myndighet som utfär- dat körkortet eller på vars vägnar körkor- tet utfärdats om återkallelsen av rätten att använda det;

(c) såvitt avser internationellt körkort an— teckna på därför avsedd plats att körkortet icke längre gäller inom dess territorier;

(d) om förfarandet enligt punkt (a) i den- na paragraf icke tillämpats begära, i sam- band med underrättelse enligt punkt (b), att den myndighet som utfärdat körkortet eller på vars vägnar körkortet utfärdats del- ger vederbörande det beslut som meddelats såvitt angår honom.

2. Avtalsslutande parter skall vinnlägga sig om att tillkännage beslut som meddelats dem i enlighet med bestämmelserna i pa- ragraf 1, punkt (d), i denna artikel för de personer som beröres av besluten.

3. Avtalsslutande parter eller delstater under dern skall icke genom någon bestäm- melse i denna konvention anses betagna rät- ten att hindra förare med nationellt eller internationellt körkort att köra, om det är uppenbart eller bevisat att hans tillstånd är sådant att han icke är i stånd att köra sä- kert eller om rätten att köra återkallats i den stat där han har sitt normala hemvist.

Artikel 43

Övergångsbestämmelser

Internationella körkort som överensstäm— mer med bestämmelserna i konventionen om vägtrafik, undertecknad i Geneve den 19 september 1949, och som utfärdats inom fem år från dagen för ikraftträdandet av förevarande konvention i enlighet med ar- tikel 47, paragraf 1, skall såvitt gäller till— lämpningen av artiklarna 41 och 42 i den- na konvention behandlas som internatio- nellt körkort enligt denna konvention.

1 Med lätt släpfordon avses enligt konventio- nens artikel 1 (s) släpfordon med totalvikt av högst 750 kg.

ANNEX 6

Nationellt körkort

1. Nationellt körkort skall bestå antingen av ett ark i format A7 (74 X 105 mm — 2,91 X 4,13 tum), eller ett dubbelt (148 X 105 mm —— 5,82 )( 4,13 tum) eller ett tre- dubbelt (222 X 105 mm — 8,78 )( 4,13 tum) ark som kan vikas till förstnämnda format. Färgen skall vara skär.

2. Körkortet skall tryckas på det eller de språk som bestäms av den myndighet som utfärdar körkortet eller som är behö— rig att utfärda det; det skall emellertid ha titeln ”permis de conduire” på franska med eller utan samma titel på andra språk.

3. Handskriven eller maskinskriven text på körkortet skall antingen skrivas enbart med latinska bokstäver eller engelsk kursiv- skrift, eller upprepas i denna form.

4. Två av körkortets sidor skall mot- svara modellsidorna nr 1 och 2 nedan. För— utsatt att inga ändringar har gjorts i defi- nitionerna av kategori A, B, C, D och E enligt artikel 41, paragraf 4, i denna kon- vention eller i bokstavsbeteckningama, el- ler i innehållet i de uppgifter som avser in- nehavarens identitet, skall denna bestäm— melse anses uppfylld även om avvikelser görs från dessa modeller i detaljer. Särskilt nationella körkort som överensstämmer med modellen till annex 9 i den vägtrafikkon- vention som upprättats i Geneve den 19 september 1949 skall anses uppfylla bestäm— melserna i detta annex.

5. Det är en fråga för nationell lagstift— ning att bestämma om modellsida nr 3 skall tas med i körkortet och om körkortet skall innehålla ytterligare uppgifter; .om ett ut- rymme reserveras för adressändringar, skall detta, utom på körkort utformade i enlig— het med modellen i annex 9 i 1949 års kon- vention, vara överst på baksidan av körkor- tets sida 3.

1 På modeller med en vikning (om körkortet är vikt så att första sidan ej är en modell- sida) och på modeller med två vikningar, kan denna text placeras på första sidan. Ange statens namn eller nationalitetsmärke som anges i annex 3 till denna konvention. Not 1 ovan gäller också denna rubrik. 3 Faders eller makes namn kan anges här. 4 Om födelsedatum är okänt ange ungefärlig ålder vid utfärdandet. 5 Om födelseorten är okänd, lämna utrymmet tomt. 6 ”Eller tumavtryck”. Underskriften eller tum- avtrycket, och utrymmet härför, kan uteläm-

nas.

Denna uppgift är valfri på körkort som om- fattar modellsida nr 3. 5 Underskrift och/eller sigill eller stämpel av den myndighet som utfärdar körkortet eller av den sammanslutning som bemyndigats därtill. På modeller med en vikning (om kör- kortet är vikt så att första sidan inte är mo- dellsida) och på modeller med två vikningar, kan sigillet eller stämpeln placeras på första sidan. 9 Sigill eller stämpel av den myndighet som ut- färdat körkortet, och, om det behövs, datum när sigillet eller stämpeln anbringades. Si- gillet eller stämpeln skall anbringas i den högra kolumnen på modellsida nr 2, vid de- finitionerna av fordonskategori, och endast bredvid de fordonskategorier för vilka kör- kortet gäller; samma bestämmelser gäller de uppgifter om förlängning, som skall anges i högra kolumnen på modellsida nr 3. Avtals- slutande stater må, i stället för att anbringa ett sigill eller en stämpel i högra kolumnen på modellsida nr 2, under en ny punkt 8: ”Kategorier”, på modellsida nr 1, ange bok- staven eller bokstäverna för den eller de kategorier körkortet gäller och en asterisk för varje kategori som körkortet inte gäller för (t. ex. ”8. Kategori A, B***”). 10 Utrymme reserverat för andra fordonskate- gorier som bestäms i nationell lagstiftning. 11 Utrymme för eventuella ytterligare anmärk— ningar av behörig myndighet i den utfärdan- de staten, inklusive särskilda villkor för an- vändandet (t.ex. ”Måste bära korrigerings- glas", ”Gäller endast för fordon nr . . .”, ”Fordon måste vara utrustat så att det kan föras av enbent person”). I det fall som an- ges i andra stycket av not 9 ovan, bör dessa ytterligare anmärkningar helst anges på mo- dellsida nr 1. Andra uppgifter kan anges på andra sidor än modellsidor. .]

170 Noter 1—11 på sidan 169.-

er

KÖRKORT1 PERMIS DE CONDUIREl

Nr2

Nr3

v—l

. Efternamn ............................

Kategori av fordon för vilket körkortet gäller

A

N

. Förnamns ..................

M

. Födelsedatum4 och födelseort5 ...............................

Motorcyklar

Giltigt till: Förnyat till:

Motorfordon som ej tillhör kategori A och vars tillåtna maximivikt ej översti— ger 3 500 kg och som ej har fler än åtta sittplatser utöver förarplatsen Förnyat till:

Fotografi 35 x 45 mm (1,37 x 1,75

Innehavarens underskrift "

Motorfordon som användes för gods- transport, vilkas tillåtna maximivikt överstiger 3 500 kg (7 700 lb)

Förnyat till:

tum) D

5. Utfärdat av ..................................................................

Motorfordon som användes för per- sontransport och som har fler än åtta sittplatser utöver förarplatsen

Förnyat till:

6. I . . ........................................................................ 7. Gäller till7 ................................................................... Nr ....................................................................................

Underskrift etc. 9 ....................................................

Fordonskombination där dragfordonet men ej kombinationen tillhör kategori eller kategorier som_ föraren har till- stånd att föra

10

11

Länsstyrelsen

Blankett för körkortsansökan1

Fullständigt namn (texta): ......................................................................................................................................... Bostadsadress: ...................................................................................................................................................... Postnummer och postanstalt: .................... Yrke: ........................................... Tel (bost): .......................................... Tel (arb): .......................................... Mantalsskrivningsort för innevarande år: ....................................................................................................

[] Har aldrig tidigare sökt svenskt körkort (trafikkort) [] Har tidigare sökt svenskt körkort (trafikkort) men fått avslag (ange myndighet, datum och mo-

tivering): .......... . ............................ [:| Har senast erhållit svenskt körkort Litt ............. Nr ................ för (fordonsslag): ................................ [] Har senast erhållit trafikkort Litt ............. Nr ................ för (fordonsslag): ................................ Detta (dessa) kort [] är gällande |:] har återkallats den ............. av länsstyrelsen i..

Körkortet/trafik— [] har förstörtsz eller förkommit3 [:| har undergått sådan förändring att det kortet |] Se baksidan inte lämpligen kan användas |] Nytt körkort önskas p. g. a. namnändring. Tidigare namn: ................................................................ [] Har gällande utländskt körkort (bifogas ansökningen) Veterligen oriktig eller utelämnad uppgift medför ansvar enligt lag.

Fordon för vilket körkort söks [| Traktor [| Motorcykel [:| Personbil och lätt lastbil [[ även i yrkesmässig personbeford-

Följande handlingar bifogas [j Personbevis (i samtliga fall) I:] Läkarintyg (högst 6 mån gammalt vid förarprovet) |:] Fotografi (ej vid traktorkörkort) avsett för körkort och försett med sökandens personnummer och namn på baksidan

ran El även med tillkopplat tyngre släp- [] Lämpl'ighetsintyg (högst 3 mån gammalt när ansö- fordon kan gorS) El Tung lastbil |:] Svenskt körkort [] Trafikkort El Buss [| Utländskt körkort st övriga handlingar

Polisstation där körkortet önskas utlämnat: ................................................................................................

Sökandens underskrift skrives i fältet »Innehavarens .......................................... den ........./...... 19........ namnteckning» nedan. 1 de fall då förarprov skall avläggas får undertecknandet ske först efter godkänt prov och endast i närvaro av den som anställt provet.

KOMPETENSBEVIS

Sökanden har i dag avlagt godkänt förar- prov.

Körkortsklass: ................................................. Villkor: ........................................................ [] forts. se baksida

PERMIS DE CONDUIRE

KÖRKORT för

1. Efternamn

SVERIGE

©

2. Förnamn 3. Född

Innehavarens , _ 5. Ulf. av STATENS TRAFIKSÄKEHHETSVERK 6. l STRÄNGNÄS 7. Färnyas & Klass W—f 3. Villkor Exnavg.

..

Körkortsansökan jämte övriga handlingar lämnas — i de fall då förarprov skall avläggas -— till den som anställt provet. I övriga fall sänds ansökningen jämte övriga handlingar till den länsstyrelse som utfärdat det tidigare körkortet eller —— om sökanden inte tidigare haft körkort — till länsstyrelsen i det län där mantalsskrivningsorten är belägen. På blankettens baksida skall lämnas en redogörelse, som visar på vilket sätt körkortet (trafikkortet) förstörts eller för- kommit. samt anges om polisanmälan gjorts. Veterligen oriktig eller utelämnad uppgift medför ansvar enligt lag. ! Blanketten skall vara i A4 format. Måtten i denna bilaga är därför inte de rätta.

Förslag till Kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951:648)

Härigenom förordnas i fråga om vägtrafikförordningen (1951: 648),1 dels att 29 5 5 mom. skall upphöra att gälla, dels att 1 5 3 mom., 29 5 1—3 mom., 30 Q 1 mom., 31 5 1, 3, 4 och 6 mom., 32 å 1—5 mom., 33 5 1, 2, 5 och 8 mom., 35 5, 37 5, 66 Q 2 mom., 69 å och 76 5 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lå.

3 mom. För motorfordon ——————————————— 400 kilogram. Bilar hänföras _________

Motorcyklar indelas _______

——————————— av bil. Lastbilar indelas i lätt lastbil: lastbil med totalvikt av högst 3 500 kilogram: tung lastbil: lastbil med totalvikt över 3 500 kilogram. — —- -— överstiger 125 kubikcentimeter.

29 5.

1 mom. Motorfordon eller med gummi- hjul försedd traktor får föras endast av den, som genom körkort, utfärdat av läns- styrelse, är berättigad att föra fordonet. Vad sålunda stadgas skall beträffande trak- tor gälla endast för färd på väg.

1 Förordningen omtryckt 1967: 856. Senaste lydelse av 1 & 3 mom. 1968: 13; 30 9 1 mom. 1969z683.

I mom. Motorfordon eller med gummi- hjul försedd traktor får föras endast av den, som genom körkort, utfärdat enligt denna förordning, är berättigad att föra fordonet. Vad sålunda stadgas skall beträf- fande traktor, som icke utgöres av ombyggd bil, gälla endast för färd på väg.

Utan hinder av vad nyss sagts må trak- tor tillfälligt föras kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats eller mel- lan en gårds ägor eller för liknande ända- mål.

2 mom. Körkort utfärdas för bil, för mo- torcykel eller för traktor samt gäller för färd i hela riket.

Körkort för bil berättigar även till fö- rande av motorcykel och traktor. Körkort för motorcykel gäller även för traktor.

& (1 & andra stycket YTF: Vad om automo- bil är i denna förordning stadgat skall i till-

Utan hinder av vad nyss sagts må traktor, som icke utgöres av ombyggd bil, tillfälligt föras kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

2 mom. Körkort för motorfordon finnas i sju klasser med följande beteckningar och medförande den rätt för innehavaren att föra fordon som för varje klass angives ne- dan:

klass A: motorcykel; klass AB: personbil och lätt lastbil, dock ej i yrkesmässig trafik för personbefordran, för vilken tillstånd kräves enligt förord- ningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m, och ej heller med tillkopplat släpfordon, vars totalvikt över- stiger 750 kilogram eller — om fordonens i fordonståget sammanlagda totalvikt är högst 3500 kilogram — 1500 kilogram, samt motorcykel;

klass AB TAXI: personbil och lätt last- bil, även i sådan yrkesmässig trafik som nyss nämnts men ej med annat tillkopplat släpfordon än sådant, som innehavare av körkort klass AB äger föra, samt motor- cykel;

klass ABE: personbil och lätt lastbil, även med tillkopplat släpfordon, oavsett dess totalvikt, men ej i yrkesmässig trafik för personbefordran, samt motorcykel;

klass ABE TAXI: personbil och lätt last- bil, även i yrkesmässig trafik för personbe- fordran eller med tillkopplat släpfordon, oavsett dess totalvikt, samt motorcykel;

klass ABCE: annat motorfordon än buss, även i yrkesmässig trafik för personbeford- ran eller med tillkopplat släpfordon, oav- sett dettas vikt;

klass ABCDE: motorfordon av alla slag, även i yrkesmässig trafik för personbeford- ran eller med tillkopplat släpfordon, oav- sett dettas vikt.

Körkort för motorfordon gäller även för traktor; utgöres traktorn av ombyggd bil, gälla dock samma krav på körkort som om fordonet icke ombyggts. Körkort klass A eller AB gäller icke för förande av traktor-

lämpliga delar gälla jämväl i avseende å traktortåg.)

(27 ä 1 mom. andra stycket andra punk- ten YTF: Med omnibus avses här jämväl annan automobil med ett eller flera till- kopplade släpfordon, därest fordonen äro byggda för befordran av tillhopa flera än åtta personer utöver föraren.)

3 mom. Körkort må meddelas för bil endast den, som fyllt 18 år, och för motor- cykel eller för traktor endast den, som fyllt 16 år. Körkort för traktor må dock, om särskilda skäl därtill äro, även meddelas den, som fyllt 15 år.

Körkort för motorcykel gäller, om inne- havaren icke fyllt 18 år, endast för lätt motorcykel och traktor.

5 mom. Den, som har till yrke att för annans räkning framföra buss eller sådan lastbil, vars totalvikt överstiger 7 ton, eller utryckningsfordon, skall, därest Kungl. Maj:t så förordnar, innehava sådant sär- skilt tillstånd (trafikkort), som avses i 27 5 förordningen angående yrkesmässig auto- mobiltrafik m. m.

tåg i yrkesmässig trafik, för vilken tillstånd kräves enligt förordningen angående yrkes- mässig automobiltrafik m.m.

Körkort finnes vidare för traktor. Kör- kort för traktor gäller icke för traktor, som utgöres av ombyggd bil, och ej heller för förande av traktortåg i sådan yrkesmässig trafik som angives i andra stycket.

Med buss avses vid tillämpningen av det- ta moment även fordonståg, i vilket fordo- nen äro byggda för befordran av samman— lagt flera än åtta personer utöver föraren; i fråga om traktortåg gäller detta dock en- dast, när traktortåget föres i sådan yrkes- mässig trafik som angives i andra stycket.

3 mom. För erhållande av körkort för motorfordon gälla följande nedre ålders- gränser, nämligen för körkort

klass A 16 år; klass AB 18 år; klass AB TAXI, ABE, ABE TAXI och ABCE 19 år;

klass ABCDE 21 år. Körkort för motorcykel (klass A) gäller icke för tung motorcykel, förrän innehava- ren fyllt 18 år.

Körkort för traktor får utfärdas för den, som fyllt 16 år, eller, om särskilda skäl före— ligga, 15 år.

Utgår.

30 ä.

1 mom. Den, som för att erhålla körkort vill förvärva färdighet i körning med mo- torfordon, må, utan hinder av att han icke innehar körkort, föra sådant fordon vid övningskörning under förutsättning

1. att han fyllt 18 år eller, om körningen sker med lätt motorcykel, 16 år;

1 mom. Den, som för att erhålla körkort vill förvärva färdighet i körning med mo- torfordon, må föra sådant fordon vid öv- ningskörning utan hinder av att han saknar körkort eller att hans körkort icke omfattar motorfordonet, under förutsättning

]. att han uppnått följande ålder, nämli- gen för övningskörning med

a. lätt motorcykel 16 år;

2. att körningen sker under uppsikt av person, som fyllt 21 år och sedan minst tre år innehar körkort för fordon av det slag, bil eller motorcykel, körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga om körning med sådant fordon; samt

3. att, såvitt angår körning med bil, den, som utövar uppsikt över körningen, med- följer i bilen vid den körandes sida eller körningen äger rum inom körgård, som är godkänd av statens trafiksäkerhetsverk, och sker i enlighet med av verket meddelade föreskrifter.

Den, vars körkort återkallats eller om- händertagits av därtill behörig myndighet, äger ej föra motorfordon under övnings- körning annorledes än vid trafikskola, var- om i 36 & förmäles.

Den, somhar—__________

b. personbil eller lätt lastbil 17 år 9 må— nader;

c. tung motorcykel eller tung lastbil 18 år; och

d. buss 20 år;

2. att körningen sker under uppsikt av person, som fyllt 21 år och sedan minst tre år innehar körkort för fordon av det slag körningen aVSer, samt har vana och skick- lighet i fråga om körning med sådant for— don;

3. att, såvitt angår körning med bil, den, som utövar uppsikt över körningen, med- följer i bilen Vid den körandes sida eller körningen äger rum inom körgård, som är godkänd av statens trafiksäkerhetsverk, och sker i enlighet med av verket meddelade föreskrifter; samt

4. att, såvitt angår körning med fordon, som icke omfattas av körkort klass AB, han innehar körkort för bil eller inom tre år före övningskörningen innehaft körkort, som omfattade fordon av det slag, med vil- ket övningskörningen äger rum.

Den, vars körkort återkallats eller om— händertagits av därtill behörig myndighet, äger ej föra motorfordon under övnings- körning annorledes än vid trafikskola, var- om i 36 & förmäles, eller, med iakttagande av de föreskrifter trafiksäkerhetsverket meddelat, i annan utbildning, som verket godkänt för ändamålet.

— -— — _ _ — — — — sådan körning.

31 &.

1mom.Den,som—————————

Vid anmälan till förarprov skall sökan- den förete

a) åldersbevis, upptagande jämväl sökan- dens personnummer; dock att annan tillför- litlig utredning om sökandens fullständiga namn och födelsetid må kunna godtagas, om sökanden icke är kyrkobokförd i riket;

b) av läkare enligt formulär, som Ko- nungen fastställer, och inom tre månader före anmälningen utfärdat intyg, innefat- tande redovisning av sökandens hälsotill-

__________ dylika prov.

Vid anmälan till förarprov skall sökan- den förete

a) personbevis, upptagande jämväl sö- kandens personnummer; dock att annan tillförlitlig utredning om sökandens full— ständiga namn, födelsetid och personnum- mer må kunna godtagas, om sökanden icke är kyrkobokförd i riket;

b) av läkare enligt formulär, som social- styrelsen fastställer efter samråd med tra- fiksäkerhetsverket, och inom sex månader före anmälningen utfärdat intyg, innefat-

stånd samt utlåtande, i vad mån sökanden lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som vä- sentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är;

c) välliknande fotografi av sökanden, så beskaffat, att det lämpligen kan anbringas på körkortet; och skall fotografiet på bak- sidan vara av den läkare, som utfärdat det under b) omförmälda intyget, försett med påskrift, upptagande sökandens namn, då- tum för intyget och läkarens namnteckning; samt

d) om provet skall avse bil eller motorcy- kel, bevis om förarutbildning, utfärdat av den, som meddelat denna.

(27 % 2 mom. andra stycket 3. och tredje stycket YTF: se s. 188 f.)

Om förarprovet skall avse bil eller motor- cykel, skall erforderlig synskärpa anses fö— religga, därest med eller utan glasögon an- tingen synskärpan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och minst 0,3 på det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 eller synen på ögat helt sak-

tande redovisning av sökandens hälsotill- stånd samt utlåtande, i vad mån sökanden lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som vä- sentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är;

c) om provet skall avse motorfordon, väl- liknande fotografi av sökanden, vilket på baksidan skall vara av den läkare, som ut- färdat det under b) omförmälda intyget, försett med påskrift, upptagande sökandens namn och personnummer, datum för inty- get samt läkarens namnteckning;

d) om provet skall avse motorfordon, be- vis om förarutbildning, utfärdat av den, som meddelat denna, enligt formulär, som trafiksäkerhetsverket fastställer; samt

e) om provet skall avse annat körkort för motorfordon än klass A eller AB, dels kör- kort för bil för sökanden, dels antingen in— tyg av polismyndighet eller två trovärdiga personer, utfärdat inom tre månader före anmälningen enligt formulär, som trafik- säkerhetsverket fastställer, och utvisande att sökanden under de senaste tolv månaderna fört bil i sådan omfattning och under så- dana förhållanden att han kan antagas äga den erfarenhet och körvana som krävs för det avsedda körkortet, eller bevis, likaledes enligt formulär, som trafiksäkerhetsverket fastställer, om särskild körutbildning, som trafiksäkerhetsverket funnit kunna antagas medföra sådan erfarenhet och körvana och som avslutats inom tre månader före pro- vet; dock kräves varken körkort, intyg eller bevis, om sökanden haft körkort av den klass, som provet skall avse, och mindre än tre år förflutit från den dag, då rätten att föra körkortspliktigt fordon fråntogs ho- nom.

Om förarprovet skall avse annat körkort för motorfordon än klass ABCDE, skall erforderlig synskärpa anses föreligga, därest med eller utan glasögon antingen synskär- pan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och minst 0,3 på det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 el-

nas, synskärpan på det andra ögat uppgår till minst 0,8 samt nedsättningen eller för- lusten av synen på det sämre ögat bestått mer än ett år. Hörselförmågan skall anses tillräcklig, därest åtminstone på det ena örat vanlig samtalsstämma väl uppfattas på 4 meters avstånd.

ler synen på ögat helt saknas, synskärpan på det andra ögat uppgår till minst 0,8 samt nedsättningen eller förlusten av synen på det sämre ögat bestått mer än ett år.

(Jämför fjärde stycket.)

Om provet skall avse körkort klass ABCDE, skall erforderlig synskärpa anses föreligga, därest med eller utan glasögon synskärpan uppgår till minst 1,0 på det ena ögat och minst 0,3 på det andra eller till minst 0,9 på det ena ögat och minst 0,4 på det andra eller till minst 0,8 på det ena ögat och minst 0,5 på det andra eller till minst 0,7 på det ena ögat och minst 0,6 på det andra. Närsynthet eller manifest översynt- het får dock ej överstiga tre dioptrier, ej heller får totalastigmatismen på något öga eller brytningsolikheten mellan ögonen över- stiga två dioptrier. Vidare fordras för så- dant körkort normalt färgsinne.

Hörselförmågan skall anses tillräcklig, om vanlig samtaISStämma väl uppfattas på 4 meters avstånd på åtminstone det ena örat, när fråga är om körkort klass A eller AB, och på vartdera örat, när provet avser an— nat körkort för motorfordon.

Om provet —————————————————— 1 meters avstånd. 3 mom. Förarprov för bil eller motorcy- kel må godkännas endast om sökanden ef- ter prövning under olika trafikförhållanden samt skriftligt och muntligt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt er- forderlig körskicklighet, sinnesnärvaro och omdömesförmåga;

b) äga för brukandet erforderlig känne- dom om det slag av motorfordon, varom fråga är;

3 mom. Förarprov, som avser körkort för motorfordon, må godkännas endast om sö- kanden efter förhör samt prövning vid kör- ning under olika trafikförhållanden befin- nes

a) äga erforderliga insikter om motorfor- donstrafikens utveckling, om trafiksäker- hetsfrågornas betydelse, om trafikolyckor- nas orsaker, omfattning och karaktär samt om vikten av ett ansvarsmedvetet och hän- synsfullt uppträdande i trafiken;

b) hava tillräckliga kunskaper om gällan- de trafikföreskrifter och förmåga att tilläm- pa kunskaperna samt hava tillräcklig kän- nedom om den verkan ur trafiksäkerhets- synpunkt, som sjukdom, uttröttning och sti- mulerande eller bedövande ämnen, särskilt alkoholhaltiga drycker, medföra på den mänskliga organismen;

c) hava nödiga insikter om gällande traa fikföreskrifter samt om den verkan ur tra- fiksäkerhetssynpunkt, som trötthetstillstånd och alkoholhaltiga drycker medföra å den mänskliga organismen;

d) äga kunskaper om de särskilda risker, som äro förenade med omkörning, färd över järnvägskorsning, passerande av barn som uppehåller sig på eller invid vägen, körning under mörker, vid halt väglag eller under andra mera svårbemästrade eller fa- rofyllda trafikförhållanden samt om det körsätt, som förare i olika situationer har att tillämpa för att undgå olyckor; samt

e) hava sådana kunskaper om trafikolyc- kornas omfattning, orsaker och karaktär samt sådana insikter i övrigt, att sökanden kan antagas förstå nödvändigheten av ett varsamt och hänsynsfullt uppträdande i tra- fiken.

4 mom. Förarprov för traktor må god- kännas, om sökanden efter skriftligt och muntligt förhör befinnes äga sådana insik- ter, som i 3 mom. c) sägs.

6 mom. Angående rätt för person, som i främmande stat äger föra motordrivet for- don, att erhålla körkort utan att undergå förarprov gäller vad Konungen förordnar.

c) äga ur trafiksäkerhetssynpunkt erfor- derlig eller, i fråga om körkort klass AB TAXI, ABE, ABE TAXI, ABCE eller ABCDE, god skicklighet att föra fordon, varom fråga är, i landsvägs— och gatutrafik samt hava för brukandet erforderlig kun- skap om sådana fordon; ävensom

d) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt er- forderlig eller, i fråga om körkort klass AB TAXI, ABE, ABE TAXI, ABCE eller ABCDE, god sinnesnärvaro och omdömes- förmåga.

För godkännande av förarprov, som av- ser annat körkort för motorfordon än klass A eller AB, kräves dessutom att sökanden befinnes vara väl förtrogen med konstruk- tionen och verkningssättet hos fordon, som omfattas av det körkort, varom fråga är. För körkort klass ABE, ABE TAXI, ABCD eller ABCDE kräves därutöver att sökan- den visar sig hava god insikt om de sär- skilda trafiksäkerhetsrisker, som äro förena- de med förande av fordon med tillkopplat släpfordon.

4 mom. Förarprov för traktor må god- kännas, om sökanden efter förhör befinnes äga sådana insikter och kunskaper, som av- ses i 3 mom. a) och b).

6 mom. Angående rätt för person, som i främmande stat äger föra motordrivet for- don, att erhålla körkort utan att undergå förarprov eller förete svenskt körkort gäller vad Konungen förordnar.

32 ä.

1 mom. Ansökan om körkort göres hos länsstyrelsen i det län, inom vilket sökan-

1 mom. Ansökan om körkort ställes till länsstyrelsen i det län, inom vilket sökanden

den är mantalsskriven, eller, om han icke är mantalsskriven i riket, hos länsstyrelsen i det län, där han vistas.

Ansökan skall _________

Vid ansökan skola fogas &) de i 31 ä 1 mom. a—c) nämnda hand- lingarna;

b) i 31 ä 5 mom. angivet kompetensbe- vis, utfärdat inom tre månader före ansök— ningen;

c) intyg, utfärdat ________ Önskar någon, innan han undergår fö- rarprov, påkalla länsstyrelsens prövning, huruvida hinder för utfärdande av körkort möter oavsett utgången av provet, må han vid ansökningen foga allenast lämplighets— intyg samt de handlingar i övrigt, som han åberopar. Finner länsstyrelsen att hinder ej möter med hänsyn till de ingivna handling- arnas innehåll eller vad som eljest är känt om sökanden, skall länsstyrelsen förelägga honom viss tid att inkomma med övriga i tredje stycket omförmälda handlingar vid äventyr att ansökningen eljest förklaras för- fallen.

Om ansökan av den, som jämlikt 31 ä 6 mom. äger erhålla körkort utan att under- gå förarprov, gäller vad Konungen förord- nar.

Innan lämplighetsintyg ______ Polismyndighet skall _______ Framkommer anmärkning ______

är mantalsskriven, eller, om han icke är mantalsskriven i riket, till länsstyrelsen i det län, där han vistas. Ansökningen ingives till den, som har anställt förarprovet.

________ erhållit körkort.

Vid ansökan skola fogas

a) de i 31 ä 1 mom. andra stycket a—c) nämnda handlingarna;

b) i 31 5 5 mom. angivet kompetensbe- Vis;

——————————— i riket.

Önskar någon, innan han undergår fö- rarprov, påkalla länsstyrelsens prövning, huruvida hinder för erhållande av körkort möter oavsett utgången av provet, (för- handsbesked) skall han ingiva ansökan därom till länsstyrelsen. Vid ansökningen skall han foga läkarintyg, om denna gäller förhållande, som avses i 31 5 1 mom. andra stycket b), och lämplighetsintyg, om ansök- ningen rör förhållande, som avses i 32 & I mom. tredje stycket c), samt de handlingar i övrigt, som han åberopar. Finner länssty- relsen att hinder ej möter med hänsyn till de ingivna handlingarnas innehåll eller vad som eljest är känt om sökanden, skall läns- styrelsen lämna honom förhandsbesked av innehåll att de omständigheter, som prö— vats, icke utgöra hinder för erhållande av körkort, under förutsättning att ansökan om körkort göres inom tid, som länsstyrel- sen bestämmer.

Om ansökan av den, som enligt bestäm— melser, meddelade med stöd av 31 ä 6 mom., äger erhålla körkort utan att under- gå förarprov eller förete svenskt körkort, gäller vad Konungen förordnar. ___—_____————tvåår. ____________———isaken.

_________ att insändas.

Sökandeär——————————————-———————————tvååren. Lämplighetsintyg är avgiftsfritt.

Lämplighetsintyg är avgiftsfritt. När kompetensbevis meddelats och samt- liga övriga handlingar, som skola fogas vid ansökningen om körkort, inkommit till den, som anställt förarprovet, skall denne genast sända ansökningen med tillhörande hand-

2 mom. Efter prövning av de enligt I mom. ingivna handlingarna och den ytter- ligare utredning, som kan finnas erforder- lig, äger länsstyrelsen att för sökanden ut- färda körkort. Vid prövningen skall särskilt beaktas, huruvida sökanden gjort sig känd för nyktert levnadssätt och om det kan an- tagas, att han såsom förare av körkorts- pliktigt fordon kommer att visa hänsyn till andra, omdöme och ansvar samt respekt för trafikens regler. Den, som sakfällts för fylleri eller olovlig körning, må ej erhålla körkort innan två år förflutit från förseel- sens begående, såvida det ej kan anses up- penbart, att sökanden ändock är att bedö- ma som en skötsam person. För sökande, som lider av sådant lyte, sådan sjukdom el- ler sådan syn— eller hörselnedsättning, som väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är, må körkort utfärdas allenast i de fall och på de villkor, som Konungen bestämmer.

Formulär till ——————————

På körkort skall innehavarens födelsetid finnas angiven.

Då körkort för motorcykel utfärdas för person, som icke fyllt 18 år, skall på kör- kortet antecknas, att kortet intill den dag, då innehavaren uppnår nämnda ålder, en- dast gäller för lätt motorcykel och traktor.

Om sökanden —————————

3 mom. Har körkort tilldelats någon, som förut innehar körkort av annat slag, åligger det honom att efter anmaning överlämna sistnämnda körkort till den länsstyrelse, som

lingar till länsstyrelsen. Aro ansöknings- handlingarna ej fullständiga, när tre måna- der förflutit från den dag, då kompetens- beviset meddelades, är ansökningen förfal- len. Av sökanden ingivna handlingar skola i sådant fall genast återställas till denne med besked härom.

2 mom. Efter prövning av de handlingar, som avses i 1 mom., och den ytterligare ut- redning, som kan finnas erforderlig, äger länsstyrelsen besluta att körkort skall ut- färdas för sökanden. Avser beslutet körkort för motorfordon, skall länsstyrelsen under- rätta trafiksäkerhetsverket, som har att ut- färda körkortet i enlighet med länsstyrel— sens beslut. Körkort för traktor utfärdas av länsstyrelsen. Vid prövningen skall särskilt beaktas, huruvida sökanden gjort sig känd för nyktert levnadssätt och om det kan an— tagas, att han såsom förare av körkorts- pliktigt fordon kommer att visa hänsyn till andra, omdöme och ansvar samt respekt för trafikens regler. Den, som sakfällts för fylleri eller olovlig körning, må ej erhålla körkort innan två år förflutit från förseel- sens begående, såvida det ej kan anses up- penbart, att sökanden ändock är att be- döma som en skötsam person. Lider sö- kanden av sådant lyte, sådan sjukdom el- ler sådan syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är, må länsstyrelsen allenast i de fall och på de villkor, som Konungen bestämmer, besluta att körkort skall utfärdas för honom.

—————————————avKonungen.

Utgår.

Utgår.

———————— nödiga glasögon.

3 mom. Körkort för motorfordon skall, efter ansökan av körkortsinnehavaren, för- nyas vart tionde år.

Körkort skall, efter ansökan av körkorts-

utfärdat det nya kortet. Länsstyrelsen skall, om det tidigare körkortet utfärdats av an- nan länsstyrelse, underrätta denna om kor- tets återställande.

4 mom. Har körkort förstörts eller för- kommit eller undergått sådan förändring, att det icke lämpligen kan användas, må efter ansökan hos länsstyrelse, som utfärdat kortet, duplettkörkort med påteckning av ordet ”duplett” utställas.

Vid dylik ansökan skall fogas fotografi av beskaffenhet, som i 3] (j 1 mom. c) sägs; och skall fotografiet där sökandens identitet icke på annat sätt tillförlitligen styrkes, baktill vara försett med intyg av trovärdig person, att fotografiet föreställer sökanden. Ansökan skall, om körkortet för- störts eller förkommit, innehålla försäkran om förlusten av kortet. Finnes körkortet i behåll, skall detsamma bifogas ansökningen.

Skulle förlorat körkort komma tillrätta, skall ettdera kortet ofördröjligen återställas till länsstyrelsen.

5 mom. Ändrar innehavare av körkort namn, skall han inom tre veckor från det ändringen skedde göra anmälan därom hos den länsstyrelse, som utfärdat körkortet.

Länsstyrelsen skall, där så lämpligen kan ske, på körkortet införa det nya namnet el-

innehavaren, genast förnyas

a) om körkortet förstörts eller förkom- mit;

b) om körkortet undergått sådan föränd- ring, att det icke lämpligen kan användas; eller

c) om innehavaren ändrar namn.

Finner länsstyrelse, att .visst villkor bör gälla för körkort, som enligt länsstyrelsens beslut utfärdats utan sådant villkor, eller att villkor, som gäller för körkort, bör änd- ras eller upphävas, och föranleder beslutet ändring av texten i körkortet, skall länssty- relsen förelägga körkortsinnehavaren att inom viss tid ansöka om förnyelse av kör- kortet i enlighet med föreläggandet.

4 mom. Ansökan om förnyelse göres hos den länsstyrelse, som beslutat om körkor- tets utfärdande. Ansökan enligt 3 mom. andra stycket a) skall innehålla försäkran om förlusten av kortet. Ansökan enligt samma stycke 0) skall göras inom tre vec- kor efter namnändringen. Beslutar länssty- relsen att förnyelse av körkort för motor— fordon skall ske, skall länsstyrelsen under- rätta trafiksäkerhetsverket, som har att för- nya körkortet i enlighet med länsstyrelsens beslut. Körkort för traktor förnyas av läns- styrelsen.

Vid ansökan om förnyelse av körkort för motorfordon skall fogas välliknande foto- grafi av körkortsinnehavaren.

5 mom. När körkort förnyas och när in- nehavare av körkort erhåller körkort av annan klass, skall det tidigare körkortet överlämnas till polismyndigheten eller, när fråga är om körkort för traktor, till den länsstyrelse, som utfärdat det. I fall som

ler ock utfärda duplettkörkort upptagande detsamma. I sistnämnda fall skall det tidi- gare utfärdade körkortet överlämnas till länsstyrelsen.

avses i 3 mom. andra stycket a) skall det tidigare körkortet genast överlämnas till myndighet, som nyss nämnts, om det kom- mer till rätta.

33 ä.

1 mom. Finner länsstyrelse, med hänsyn till inkomna underrättelser om person, för vilken länsstyrelsen utfärdat körkort, skälig anledning till antagande, att denne icke uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet i nykterhetshänseen- de eller de övriga förutsättningar, som gäl- la för erhållande av körkort, skall länssty- relsen skyndsamt upptaga frågan om hans lämplighet till omprövning. Länsstyrelsen äger därvid förelägga föraren att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kom- petensbevis. Föreläggande må förbindas med föreskrift, att den undersökning eller det prov, som föregår utfärdandet av så- dan handling, skall verkställas av viss per- son eller av person med viss sakkunskap eller avse visst förhållande. Länsstyrelsen äger ock själv eller genom polismyndighet införskaffa den utredning angående föra- ren, som finnes erforderlig.

2 mom. I följande fall skall, där annat ej följer av vad i 34 & stadgas, körkort åter- kallas av den länsstyrelse, som utfärdat kör- kortet, nämligen

] mom. Finner länsstyrelse, med hänsyn till inkomna underrättelser om innehavare av körkort, vars utfärdande beslutats av länsstyrelsen, skälig anledning till antagan- de, att denne icke uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet i nykterhetshänseende eller de övriga för- utsättningar, som gälla för erhållande av körkort, skall länsstyrelsen skyndsamt upp- taga frågan om hans lämplighet till om- prövning. Länsstyrelsen äger därvid före- lägga föraren att inkomma med lämplig- hetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis. Föreläggande må förbindas med föreskrift, att den undersökning eller det prov, som föregår utfärdandet av sådan handling, skall verkställas av viss person eller av per- son med viss sakkunskap eller avse visst förhållande. Länsstyrelsen äger ock själv eller genom polismyndighet införskaffa den utredning angående föraren, som finnes er- forderlig.

2 mom. I följande fall skall, där annat ej följer av vad i 34 & stadgas, körkort åter- kallas av den länsstyrelse, som beslutat om körkortets utfärdande, nämligen

1. om föraren gjort sig skyldig till brott ——————— körkortspliktigt fordon;

7. om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon blivit så Vä- sentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han ur trafiksäkerhetssyn- punkt icke vidare bör innehava körkort; eller

8. om föraren icke efterkommer länssty- relsens föreläggande att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompe- tensbevis eller underlåter att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelats honom i samband med sådant föreläggande.

7. om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon blivit så väsentligen minskade genom sjukdom, ska— da eller dylikt, att han ur trafiksäkerhets- synpunkt icke vidare bör innehava körkort;

8. om föraren icke efterkommer länssty- relsens föreläggande att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompe- tensbevis eller underlåter att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelats honom i samband med sådant föreläggan- de; eller

Återkallelse av _________

5 mom. Har körkort återkallats enligt 2 mom. första stycket 1., må nytt körkort ej utfärdas innan två år förflutit från den dag, då rätten att föra körkortspliktigt fordon fråntogs föraren. Där återkallelse skett en- ligt 2 mom. första stycket 2.—6., må nytt körkort ej utfärdas innan ett år förflutit från sagda dag. Om synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen i beslutet om åter- kallelsen föreskriva kortare tid än nu sagts, dock lägst ett år, om återkallelsen sker en— ligt 2 mom. första stycket I., och eljest lägst tre månader. Har körkort återkallats jäm— likt 2 mom. första stycket 7. eller S., äger föraren, så snart det förhållande som för— anlett återkallelsen upphört, ansöka om återfående av körkortet eller, därest ett år eller mera förflutit från återkallelsen, om erhållande av nytt körkort.

Ansökanom——_—_________

8 mom. På sätt Konungen förordnar sko- la för rikets polismyndigheter kungöras be- slut om återkallelse av körkort ävensom be- slut, varigenom återkallelse av körkort, ef- ter anförda besvär, upphävts eller ändrats, eller varigenom, efter återkallelse, föraren

9. om innehavare av körkort icke efter- kommer länsstyrelsens föreläggande enligt 32 ä 3 mom. tredje stycket.

—————— körkortspliktigt fordon.

5 mom. Har körkort återkallats enligt 2 mom. första stycket 1., må beslut om ut- färdande av nytt körkort ej meddelas innan två år förflutit från den dag, då rätten att föra körkortspliktigt fordon fråntogs föra- ren. Där återkallelse skett enligt 2 mom. första stycket 2.—6., må utfärdande av nytt körkort ej beslutas innan ett år förflutit från sagda dag. Om synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen i beslutet om åter— kallelsen föreskriva kortare tid än nu sagts, dock lägst ett år, om återkallelsen sker en- ligt 2 mom. första stycket 1., och eljest lägst tre månader. Har körkort återkallats jämlikt 2 mom. första stycket 7. eller 8., äger föraren, så snart det förhållande som föranlett återkallelsen upphört, ansöka om återfående av körkortet eller, därest ett år eller mera förflutit från återkallelsen, om erhållande av nytt körkort. Körkort, som återkallas enligt 2 mom. första stycket 9., skall förnyas i enlighet med länsstyrelsens föreläggande, när föraren gör föreskriven ansökan därom. ———-—-——————1mom. sägs.

Återkallas körkort klass A, AB, AB TAXI, ABE, ABE TAXI, ABCE eller ABCDE av skäl som icke skulle hava med- fört återkallelse av körkort med mindre vidsträckt rätt att föra fordon, äger den, vars körkort återkallats, utan hinder av be- stämmelserna i första och andra styckena, i den ordning som gäller för förnyelse av kör- kort i fall, som avses i 32 $$ 3 mom. andra stycket b), erhålla körkort med den mindre vidsträckta rätten. Av återkallelsebeslut skall framgå, huruvida sådan rätt förelig— ger.

8 mom. På sätt Konungen förordnar sko- la för rikets polismyndigheter kungöras be- slut om återkallelse av körkort ävensom be- slut, varigenom återkallelse av körkort, ef- ter anförda besvär, upphävts eller ändrats, eller varigenom, efter återkallelse, föraren

återfått sitt körkort eller nytt körkort ut- färdats för honom.

återfått sitt körkort eller ansökan om nytt körkort för honom bifallits.

35 5. Har förare ———————————————————— för handen. Misstänkes förare ——————————————— förstnämnda lagrum. Beslut, som —————————————————— meddelat beslutet. Beslut om körkorts omhändertagande Beslut om körkorts omhändertagande skall snarast möjligt och i fall, som avses i första stycket, inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse, som utfärdat körkor- tet. Vid beslutet skola fogas körkort, som överlämnats i anledning av beslutet, av- skrift av analysbevis samt, där beslutet med- delats enligt första stycket eller enligt andra stycket och alkoholkoncentrationen i föra- rens blod under färden icke uppgått till 0,8 promille, redogörelse för de skäl, som för- anlett åtgärden.

skall snarast möjligt och i fall, som avses i första stycket, inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse, som beslutat om kör- kortets utfärdande. Vid beslutet skola fogas körkort, som överlämnats i anledning av beslutet, avskrift av analysbevis samt, där beslutet meddelats enligt första stycket eller enligt andra stycket och alkoholkoncentra- tionen i förarens blod under färden icke uppgått till 0,8 promille, redogörelse för de skäl, som föranlett åtgärden.

Beslut om körkorts omhändertagande gäller ————— körkortspliktigt fordon.

37 å.

] mom. Angående rätt för person, som i främmande stat äger föra motorfordon, att på grund av internationella överenskom- melser eller eljest föra sådant fordon under vistelse här i riket gäller vad Konungen därom förordnar.

2 mom. Den, som från utlandet inkom— mit i riket för att tillfälligtvis här vistas, må, utan hinder av att han icke jämlikt I mom. är berättigad att här i riket föra mo- torfordon eller innehar körkort, som i 29 & sägs, här föra bil eller motorcykel under förutsättning att han därtill erhållit tillstånd (turistkörkort) enligt vad nedan stadgas.

Turistkörkort utfärdas av polismyndighet. Därest ej särskilda omständigheter annat föranleda, skall turistkörkort för bil eller för motorcykel meddelas den, som med be- hörigt intyg av svensk konsul eller av po- lismyndighet i land, där han tidigare vistats, eller av konsul, som företräder detta land här i riket, eller eljest på tillförlitligt sätt styrker, att han i det främmande landet äger rätt att föra motorfordon av det slag, varom fråga är.

Turistkörkort skall utfärdas enligt for—

Angående rätt för person, som i främ— mande stat äger föra motorfordon, att på grund av internationella överenskommelser eller eljest föra sådant fordon under vistel- se här i riket gäller vad Konungen därom förordnar.

2 mom. utgår.

(Nuvarande lydelse)

mulär, som fastställes av Konungen, och gäller för ett år från utfärdandet.

Angående utfärdande av turistkörkort skall göras anteckning i pass eller motsva- rande legitimationshandling för sökanden.

Över utfärdade turistkörkort skall polis- myndighet föra särskilt register. Närmare bestämmelser om dylikt register meddelas av Konungen eller den myndighet Konung— en därtill förordnar.

Turistkörkort skall under färd medföras och på tillsägelse uppvisas för trafikinspek- tör, bilinspektör eller polisman.

Vad i 33—35 åå stadgas om återkallelse och omhändertagande av körkort samt om varning skall i tillämpliga delar gälla i frå- ga om turistkörkort. Beslut om återkallelse eller varning må meddelas av envar läns- styrelse.

(Föreslagen lydelse)

66 ä.

2 mom. Med dagsböter straffes den, som i strid mot förordnande, meddelat med stöd av 29 & 5 mom., framför buss, lastbil eller utryckningsfordon utan att innehava trafik- kort, så ock den, vilken i fall som avses i 32 5 1 mom. andra stycket eller 4 mom. andra stycket lämnar veterligen oriktig upp- gift i fråga om körkort.

Den, som bryter mot 29 Q 4 mom., 32 ä 5 mom. första stycket eller 37 5 2 mom. sjunde stycket eller åsidosätter i 32 & 3 mom. eller 4 mom. tredje stycket, 33 ä 4 mom. andra stycket eller 35 & tredje stycket stadgad skyldighet att till myndighet över- lämna körkort, straffes med böter, högst femhundra kronor.

Förare, som————————————— Arbetsgivare, som -— — — — —— —— — ——

2 mom. Med dagsböter straffes den, som för bil i yrkesmässig trafik för personbe- fordran eller traktortåg i yrkesmässig trafik utan att innehava körkort medförande rätt därtill, så ock den, vilken i fall som avses i 32 & 1 mom. andra stycket eller 4 mom. första stycket lämnar veterligen oriktig upp- gift i fråga om körkort.

Den, som bryter mot 29 & 4 mom. eller underlåter att ansöka om förnyelse i fall som avses i 32 5 3 mom. andra stycket c) eller, ehuru hans körkort icke förnyats en- ligt 32 5 3 mom. första stycket, för fordon, för vilket körkortet gäller, eller åsidosätter i 32 5 5 mom., 33 ä 4 mom. andra stycket eller 35 & tredje stycket stadgad skyldighet att till myndighet överlämna körkort, straf- fes med böter, högst femhundra kronor.

—— — — — — — förekomma förseelsen.

________ med dagsböter.

69 5.

Om den, ___________

————————— från ansvar. Även den, som ertappats med att föra fordon, för vilket" hans körkort gäller, ehuru körkortet icke förnyats enligt 32 5 3 mom. första stycket, är fri från ansvar, om han

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inom fjorton dagar därefter hos vederbö— rande polismyndighet eller åklagare styrker att hans körkort sedermera förnyats.

76 &. Talan mot ————————————————————— av detta.

Har den, som anställt förarprov, funnit ansökan om körkort förfallen enligt 32 5 I mom. elfte stycket, äger sökanden föra ta- lan genom besvär hos länsstyrelsen. Besvärs- tiden räknas från den dag, då den, som an- ställt förarprovet, enligt samma stycke läm- nade eller sände ansökningshandlingarna till sökanden.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1971.

Ö vergångsb estämmelser

1. Körkort för bil, som är giltigt vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, gäller därefter som körkort klass AB med de undantag som angives i punkterna 2—4 nedan.

2. Under tiden den 1 juli 1971—den 30 juni 1972 gäller äldre körkort för bil för alla slag av körkortspliktiga fordon. Rätt att föra fordon i yrkesmässig trafik, för vilken till- stånd kräves enligt förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m.m., tillkom- mer dock innehavare av sådant körkort endast i den mån sådan rätt följer av punkten 3 nedan eller omfattas av körkort klass AB. Den som i strid mot första stycket för fordon i yrkesmässig trafik, som icke avser personbefordran, straffas med dagsböter. Till samma straff dömes den vilken såsom förare i sådan trafik anställer och brukar den som saknar rätt att föra fordonet däri.

3. Om innehavare av äldre körkort för bil har trafikkort, gäller körkortet som körkort klass ABCE eller, om trafikkortet berättigar till förande av omnibus i yrkesmässig tra- fik, klass ABCDE.

4. Om någon, som har äldre körkort för bil, antingen före den 3 april 1972 under en sammanhängande period, fortgående även efter den 30 juni 1971, av minst 21 månader i betydande omfattning fört tung lastbil eller buss eller annat fordonståg, som icke om- fattas av körkort klass AB, än traktortåg eller ock på grund av särskild körutbildning, avslutad före den 1 juli 1971, kan antagas äga motsvarande erfarenhet och körvana, äger han erhålla bevis enligt andra stycket om förhållandet. För den som har sådant bevis gäller körkortet efter den 30 juni 1972 som körkort klass ABE, om beviset avser personbil eller lätt lastbil med tillkopplat släp- fordon vilket icke omfattas av körkort klass AB, körkort klass ABCE, om beviset avser tung lastbil, och körkort klass ABCDE, om beviset avser buss. Bevis som avses i första stycket meddelas av polismyndigheten i den ort där kör- kortsinnehavaren är mantalsskriven eller, om han icke är mantalsskriven i Sverige, där han vistas, eller, om han vid tidpunkten för bevisets meddelande tjänstgör som bilförare

hos statlig eller kommunal myndighet. av myndigheten. Trafiksäkerhetsverket äger medgiva att bevis meddelas även av annan arbetsgivare som sysselsätter ett stort antal förare av fordon av det slag första stycket angiver. Bevis på grund av särskild körut- bildning meddelas av trafiksäkerhetsverket. Bevis meddelas enligt formulär som trafik- säkerhetsverket fastställer. Den som önskar bevis av polismyndigheten skall göra an- sökan därom senast den 3 april 1972. Om meddelande av bevis skall den länsstyrelse som utfärdat körkortet underrättas. Bevis är avgiftsfritt.

På bevis enligt andra stycket äger vad som föreskrives om körkort i 29 ä 4 mom. jämte därtill knutna bestämmelser i 66 ä 2 mom. andra stycket i dess nya lydelse och i 69 5 första stycket tillämpning. Har sådant bevis förstörts eller förkommit eller under- gått förändring så att det icke lämpligen kan användas, skall innehavaren ansöka om förnyelse av sitt körkort enligt 32 ä 3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen i dess nya lydelse.

5 . Körkort för motorcykel, som är giltigt vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, gäller därefter som körkort klass A.

Körkort för traktor, som är giltigt vid nämnda tidpunkt, gäller därefter som traktor- körkort enligt de nya bestämmelserna.

6. Förnyelse enligt 32 ä 3 mom. första stycket i dess nya lydelse av sådant körkort för motorfordon, vilket fortsätter att gälla efter de nya bestämmelsernas ikraftträdan- de, skall ske vid tidpunkt som Konungen föreskriver.

7. Vid förnyelse skall den som har äldre körkort för motorcykel få körkort klass A och den som har äldre körkort för bil körkort klass AB. Innehavare av körkort för bil som har trafikkort eller bevis enligt punkten 4. äger dock erhålla körkort av den klass som gäller för hans körkort enligt punkten 3.

8. Ansökan om körkort, vilken gjorts före den 1 juli 1971 men ej hunnit avgöras, prövas enligt de nya bestämmelserna.

Förslag till Kungörelse om ändning i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,1

dels att 45 5 skall upphöra att gälla, dels att 12 5, 27 5, 32 ä 6 mom., 34 ä 4 mom., 35 5, 39 å och 44 5 skall ha nedan an- givna lydelse.

12 &. Trafiktillstånd må ———————————————— övrigt lämpligt. Prövning av ——————————————————— och returgods.

1 Senaste lydelse av 12 & 1969:689; 27 ä 1 mom. 1951:653; 27 ä 2 mom. 1967: 324; 3 mom. 1969: 689; 5 mom. 1964: 733; 6 mom. 1967: 324; 6 mom. 19641103; 1951: 653; & 1967: 324; 44 & 1969: 689.

(Nuvarande lydelse)

Trafiktillstånd må ________ Tillståndet skall ————————— Tillstånd att medtaga _______ Tillstånd att för en tid av högst sex må- nader bedriva beställningstrafik för godsbe- fordran eller att för samma tid öka antalet automobiler i dylik trafik må, därest anled— ning föreligger därtill, förklaras gälla utan skyldighet att iakttaga stadgandena i 27 5.

(Föreslagen lydelse)

— — — — — — — — annan sökande.

————— samtrafikens bedrivande.

____________ 29 &.

Utgår.

27 5.

1 mom. Ej må någon tjänstgöra som fö- rare av automobil i yrkesmässig trafik utan att därtill hava erhållit särskilt tillstånd (tra- fikkort).

Trafikkort berättigar icke till förande av omnibus i yrkesmässig trafik, med mindre detta särskilt angivits på trafikkortet. Med omnibus avses här jämväl annan automobil med ett eller flera tillkopplade släpfordon, därest fordonen äro byggda för befordran av tillhopa flera än åtta personer utöver fö- raren.

Trafikkort gäller för trafik inom hela ri- ket.

2 mom. Den som önskar erhålla trafik- kort skall undergå prov inför trafikinspek- tör eller bilinspektör.

Vid anmälan till prov skall sökanden fö- rete

I . körkort, gällande för automobil;

2. av läkare enligt formulär, som Ko- nungen fastställer, och inom tre månader före anmälningen utfärdat intyg, innefat- tande redovisning av sökandens hälsotill- stånd samt utlåtande, i vad mån sökanden lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan nedsättning av syn— eller hörselför- mågan, som väsentligen minskar hans lämplighet att i yrkesmässig trafik tjänst- göra såsom förare av automobil av det slag, varom fråga är;

3. intyg, utfärdat inom tre månader före anmälningen, av polismyndighet eller två trovärdiga personer, att sökanden, om pro- vet avser trafikkort, som berättigar till fö- rande av omnibus, under de senaste tolv månaderna och, om provet avser annat

Ej må någon tjänstgöra som förare av automobil i yrkesmässig trafik för person- befordran eller av traktortåg i yrkesmässig trafik utan att hava körkort som medför rätt att föra fordonet i sådan trafik.

Återstoden av 1 mom. samt 2—6 mom. utgår.

(Nuvarande lydelse)

trafikkort, under de senaste sex månaderna i betydande omfattning fört automobil un- der olika trafikförhållanden; och skall i intyget finnas närmare angivet, i vilken omfattning och under vilka omständighe- ter sökanden fört automobil.

Intyg, som under 3 punkten sägs, erford- ras dock ej, om sökanden med hänsyn till särskild utbildning kan antagas besitta nö- dig erfarenhet och körvana för att i yrkes- mässig trafik föra automobil av det slag, varom fråga är.

För provet skall sökanden tillhandahålla trafikinspektören eller bilinspektören lämp- ligt fordon. Prov för trafikkort, som berät- tigar till förande av omnibus, skall avläg- gas å sådant fordon.

Prov må godkännas endast om sökanden efter prövning under olika trafikförhållan— den samt skriftligt och muntligt förhör be- finnes:

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt god körskicklighet, sinnesnärvaro och omdö- mesförmåga;

b) vara väl förtrogen med verkningssät- tet hos det slag av fordon, varom fråga är;

c) hava för förare i yrkesmässig auto- mobiltrafik erforderliga insikter om gäl— lande trafikföreskrifter samt om den ver- kan ur trafiksäkerhetssynpunkt, som trött- hetstillstånd och alkoholhaltiga drycker medföra å den mänskliga organismen;

d) äga kunskaper om de särskilda risker, som äro förenade med omkörning, färd över järnvägskorsning, passerande av barn som uppehåller sig på eller invid vägen. körning under mörker, vid halt väglag el- ler under andra mera svårbemästrade eller farofyllda trafikförhållanden samt om det körsätt, som förare i olika situationer har att tillämpa för att undgå olyckor; samt

e) hava sådana kunskaper om trafikolyc- kornas omfattning, orsaker och karaktär samt sådana insikter i övrigt, att sökanden kan antagas förstå nödvändigheten av ett varsamt och hänsynsfullt uppträdande i trafiken.

Om godkänt prov skall trafikinspektören

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

eller bilinspektören meddela sökanden be— vis (kompetensbevis). Har provet avsett omnibus, skall detta särskilt angivas i be- viset.

3 mom. Ansökan om trafikkort göres hos den länsstyrelse, som för sökanden utfärdat körkort.

Ansökan skall göras skriftligen och inne- hålla upplysning om sökandens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress samt om nummer å sökandens körkort.

Vid ansökan om trafikkort skall sökan- den foga:

a) läkarintyg, som omförmäles i 2 mom. 2 punkten;

b) i 2 mom. sjätte stycket angivet kom- petensbevis, utfärdat inom tre månader fö- re ansökningen; samt

c) intyg, utfärdat inom tre månader före ansökningen, av polismyndigheten i sökan- dens mantalsskrivningsort, huruvida sökan- den med hänsyn till sina personliga förhål- landen får anses lämplig såsom förare av automobil i yrkesmässig trafik (lämplighets- intyg).

Innan lämplighetsintyg utfärdas, skall po- lismyndigheten inhämta yttrande från polis- myndighet i annan ort, där sökanden må hava varit mantalsskriven under de senaste två åren.

Polismyndighet skall före utfärdande av intyg eller avgivande av yttrande kontrolle- ra, huruvida sökanden förekommer i till- gängliga register över personer, som miss- tänkts eller straffats för brott, ävensom hö- ra vederbörande nykterhetsnämnd samt, om så finnes erforderligt, jämväl annan, som äger kännedom i saken.

Lämplighetsintyg är avgiftsfritt. Framkommer anmärkning av beskaffen- het att inverka på bedömningen av sökan- dens lämplighet som motorfordonsförare, skall polismyndigheten verkställa den mera ingående utredning, som i anledning därav kan anses erforderlig. I fall, som nu avses, åligger det härjämte polismyndigheten i sö- kandens mantalsskrivningsort att ofördröj- ligen till vederbörande länsstyrelse insända

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

redogörelse för den utredning, som föregått intygets utfärdande. På lämplighetsintyget skall polismyndigheten angiva, att sådan re- dogörelse kommer att insändas.

Sökande är skyldig att, där länsstyrelse eller polismyndighet så påfordrar, förete in- tyg om sin mantalsskrivningsort under de senaste två åren.

Efter prövning av de enligt detta moment ingivna handlingarna och efter den ytter- ligare utredning, som må anses erforderlig, äger länsstyrelsen att för sökande, som fyllt 21 år och innehar gällande körkort för bil samt i övrigt befunnits lämplig, utfärda trafikkort, & vilket i förekommande fall ut- tryckligen skall angivas, att det gäller för förande av omnibus. Vid prövningen skall särskilt beaktas, huruvida sökanden gjort sig känd för nyktert levnadssätt och om det kan antagas, att han såsom motorfor— donsförare kommer att visa hänsyn till andra, omdöme och ansvar samt respekt för trafikens regler. Den, som sakfällts för fylleri eller olovlig körning, må ej erhålla trafikkort innan två år förflutit från för— seelsens begående, såvida det ej kan anses uppenbart, att sökanden ändock är att be- döma som en skötsam person.

För sökande, som lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som avses i 2 mom. andra stycket 2, må trafikkort utfär- das endast i de fall och på de villkor, som Konungen bestämmer.

Formulär till trafikkort fastställes av Konungen.

Vad i vägtrafikförordningen stadgas om utfärdande av duplettkörkort skall äga motsvarande tillämpning beträffande ut- färdande av duplettrafikkort, dock att vid ansökan om duplettrafikkort ei behöver fa» gas fotografi.

Om skyldighet för innehavare av trafik- kort att till länsstyrelse göra anmälan om ändring av namn ävensom angående på- följd för uraktlåtenhet härav skall vad för innehavare av körkort är i sådant avseende stadgat äga motsvarande tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

4 mom. Över utfärdade trafikkort skall länsstyrelsen antingen föra särskild förteck— ning eller göra anteckning i den liggare el- ler det kortregister, som, enligt vad särskilt är stadgat, skall föras över utfärdade kör- kort; och skall därvid för varje trafikkort antecknas nummer å trafikkortet samt da- gen för dess utfärdande.

5 mom. Länsstyrelse, som utfärdat tra- fikkort, må, när anledning därtill förekom- mer, återkalla detsamma eller, om det kan antagas, att föraren skall utan sådan åtgärd låta rätta sig, meddela varning. Sådan var- ning må ej överklagas. Beslut om återkal- lelse eller varning skall genom länsstyrel- sens försorg delgivas den, som avses med beslutet. Beslut om återkallelse ävensom be- slut, varigenom återkallelse, efter anförda besvär, upphävts eller ändrats, skall där— jämte delgivas rikspolisstyrelsen, som har att skyndsamt kungöra detsamma för po- lismyndigheterna. Blanketter för dylik del- givning skola genom rikspolisstyrelsens för- sorg tillhandahållas länsstyrelserna.

Har återkallelse skett, åligger det föraren att efter anmaning överlämna trafikkortet till länsstyrelsen.

Varder, efter anförda besvär, beslutet om återkallelsen upphävt, skall trafikkortet återställas till föraren.

Beslut, varigenom trafikkort återkallats, skall antecknas i förteckning, liggare eller kortregister, som i 4 mom. sägs.

6 mom. Om skyldighet att under trafik medföra och på tillsägelse uppvisa trafik- kort för trafikinspektör, bilinspektör eller polisman ävensom angående påföljd för uraktlåtenhet härav skall vad angående kör- kort är i sådant avseende stadgat äga mot- svarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

32 5.

6 mom. Automobil må icke i uthyrnings- rörelse tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker sig innehava gällande körkort för automobil och, då frå- ga är om lastautomobil, vars totalvikt över- stiger 3 500 kilogram, eller omnibus, visar sig hava uppnått 21 års ålder.

6 mom. Automobil må icke i uthyrnings- rörelse tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker sig innehava körkort gällande för det fordon, som till- handahålles.

Förhyrd lastautomobil, vars totalvikt överstiger 3 500 kilogram, och förhyrd om- nibus må icke föras av någon, som icke fyllt 21 år.

Annorstädes än inom stad eller tättbe- byggt samhälle må ej heller förhyrd auto- mobil yrkesmässigt mot ersättning föras av någon för detta ändamål anlitad person.

Utgår.

Annorstädes än inom stad eller tättbe- byggt samhälle må förhyrd automobil ej yrkesmässigt mot ersättning föras av någon för detta ändamål anlitad person.

34 Q.

4 mom. Förer någon automobil i yrkes- mässig trafik eller automobil, som förhyrts i uthyrningsrörelse, utan att vara därtill be— rättigad, straffes med dagsböter.

Till enahanda ansvar gör sig envar för- fallen, vilken såsom förare av automobil i yrkesmässig trafik eller av automobil, som förhyrts i uthyrningsrörelse, anställer och brukar den, som icke äger föra fordonet, ävensom envar, vilken eljest överlämnar åt eller tillåter annan att föra sådan automo- bil utan att denne är därtill berättigad.

4 mom. Förer någon automobil, som för- hyrts i uthyrningsrörelse, utan att vara där- till berättigad, straffes med dagsböter.

Till enahanda ansvar gör sig envar för— fallen, vilken såsom förare av automobil i yrkesmässig trafik för personbefordran el- ler av traktortåg i yrkesmässig trafik eller av automobil, som förhyrts i uthyrnings- rörelse, anställer och brukar den, som icke äger föra fordonet, ävensom envar, vilken eljest överlämnar åt eller tillåter annan att föra sådan automobil utan att denne är därtill berättigad.

35 &.

Med böter från och med tio till och med trehundra kronor straffes den, som åsido- sätter föreskrifterna i 27 5 5 mom. andra stycket eller 29 ä 8 mom.

Med böter från och med tio till och med trehundra kronor straffes den som åsido- sätter föreskriften i 29 Q 8 mom.

39 &.

Finner länsstyrelse eller polismyndighet anledning till återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller trafikkort eller tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmedling eller godkännande el- ler medgivande, varom i denna förordning förmäles, skall myndigheten, därest befo- genhet i sådant avseende icke tillkommer denna, därom göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet.

Finner länsstyrelse eller polismyndighet anledning till återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmed- ling eller godkännande eller medgivande, varom i denna förordning förmäles, skall myndigheten, därest befogenhet i sådant avseende icke tillkommer denna, därom gö- ra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet.

44 5.

Talan mot ___________ Beslut, som __________

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller annat till- stånd, som ovan sagts, eller av trafikkort,

_ __ — — — —- annorlunda förordnas.

_________ beslutets dag.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller annat till- stånd, som ovan sagts, vare ej gällande

vare ej gällande förrän den, som avses med förrän den, som avses med beslutet, därav beslutet, därav erhållit del. erhållit del. I beslut, —————————————————— fastställd tidpunkt. 45 5. Beslut om återkallelse av trafikkort skall, Utgår. där ej länsstyrelsen annorlunda förordnat, gå i omedelbar verkställighet.

Ikraftträdande

Denna kungörelse träder i kraft, såvitt avser 12 å, den 1 juli 1972 och i övrigt den 1 juli 1971.

Övergångsb estämm elser

Trafikkort, som är giltigt vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, medför där- efter den rätt att föra körkortspliktigt fordon som angives i övergångsbestämmelserna till kungörelsen (1900: 000) om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648).

På trafikkort, som gäller efter den 30 juni 1971, äger 27 5 4—6 mom., 34 5 4 mom. andra stycket och 35 å i den äldre lydelsen fortfarande tillämpning. Har sådant trafik- kort förstörts eller förkommit eller undergått förändring så att det icke lämpligen kan användas, skall innehavaren ansöka om förnyelse av sitt körkort enligt 32 ä 3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen i dess lydelse enligt ovannämnda kungörelse.

Y '- _____— ___—_, _

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

Justitiedepartemantet

Riksdagsgrupporna . Regeringsblldningen. [16] Ersättare för riksdagsledamötema. [17] Svensk FN-lag. [19]

Försvarsdepartomentot Värnpliktstiänstgöringons civila meritvärde. [12]

Socialdepartamentot

Uvsmedelsstadgekommlttén. 1. Ny livsmedelamdqa m.m. Del !. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livsmedelsatadca m.m. Del II. Bilagor. [7]

Folktandvården: utbyggande och reglering. [11]

Kommunikationsdepartementet

Snöskotarn —— tordonetpch föraren. [9] Körkort och körkortsregistrering. [26]

Finansdopartomentet

Upphandlin av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Understöd; Örenlnoar. [23] Aspirationer, möjligheter och skattemoral. [25]

Utbildnlngadapartomontot

Om am och kyrka. [2 . Yrkesutbildnin'gaboro ningen. 1. Rorformerad lärarutbild- ning. [4] 1.Y maknlsk ögokoloutbrlldning. [B] Fria läromedel. 101 __

Kompetensutr ingen V. '_Bellonmhet, meritvärdering. studie rognoa; Saeeielunasrselsnmger av kompatamfmgon [20] Utkommer senare.) VI. Vägar ttill högre utbildning. [21] (Utkommer senare.) Pedagogisk utbildning och forskning. [22]

Jordbruksdapartomontot Statligt stöd till tiskahamnar. [5] Handalsdopartomantet Rationell bonainhandel. [24] Inrikesdepartomontet Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) 1. Balans-rad regional utveckling. [3]( 2. Balanserad regio- nal utveckllnq. Bilagor. Del I. [14] a.. Balanserad regional utveckling. Bilagor. Del II. [15] Civildapartamantot Barns utemiljö. [1]

Industridepartementet %yaeiiges anargiföraörlning. Energipoliitik och organisation.

PERMIS DE CONDUIRE

KÖ R KO RT för

, 1. Efternamn KÖR LUND 2. Fornamn EVA MARIA era 1950—12-31

Innehavarens namnteckn g '._;

5. Utf. av STATENS TRWAKÖTSVERK

6. l STRA AS

7. Fornyas 198 _OLI'_30 8. Klass AB * * * ” 501231—123k WWW C 1072

Expavg 5 O : _

Om ordet "glasögon" står på raden för villkor är Ni skyldig att använda glasögon (linser) som ger Er tillräcklig synskärpa, när Ni kör. Står det något annat på redan för villkor, gäller särskilda villkor för körkortet. Dessa villkor finns intagna i en skrivelse från kör- kortsmyndigheten. Ni är skyldig att medföra skrivelsen, när Ni kör.