2

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

allt till inteckningshandlingens form och innehåll samt till sättet för upp­

låtelse av panträtt. Inteckningshandlingen föreslås sålunda ersatt av ett av

inskrivningsmyndigheten utfärdat pantbrev, som inte utgör någon skuld­

förbindelse. Skuldförhållandet skall regleras enbart i omslagsrevers. Pant­

rätten uppkommer genom att fastighetsägaren lämnar över pantbrevet till

fordringshavaren som säkerhet för dennes fordran. Förslaget syftar till för­

enkling och ökad rättssäkerhet.

I 8—11 kap. tas upp regler om arrende. Endast bestämmelserna om jord­

bruksarrende, som återfinns dels i det för arrende gemensamma 8 kap.,

dels i 9 kap., innebär sakliga nyheter. Lagstadgat direkt besittningsskydd

införs vid jordbruksarrende i likhet med vad som tidigare har skett för

bostadshyresgäster och bostadsarrendatorer. Besittningsskyddet föreslås i

princip gälla hela arrendeområdet, alltså även de s. k. sidoarrendena. När

det gäller andra jordbruksarrenden än gårdsax-renden skall dock besitt­

ningsskyddet gälla endast om arrendeavtalet slutits för längre tid än ett år.

Om besittningsskyddet bx-yts på grund av att marken skall användas för an­

nat ändamål än jordbruk, kan arrendatorn under vissa förutsättningar få er­

sättning för att han måste lämna arrendestället. Betydelsefulla nyheter före­

slås i fråga om arrendeställets skick, underhåll, byggnadsskyldighet, fri­

stående förbättringar och avräkning. Tvist om rätt till förlängning av avtalet

för jordbruksarrendator, villkoren för fortsatt arrende eller om ersättning

för vägrad förlängning föreslås skola prövas av en aiTendenämnd, som består

av lagfaren ordförande och två andra ledamöter. Förfarandet föreslås bli det­

samma som gäller för de nya statliga hyresnämnderna. Även kanslimässigt

föreslås att arrendenämndeiuia samordnas med hyresnämnderna. Arrende­

nämndens beslut skall i regel kunna klandras hos fastighetsdomstol. Vissa

begränsningar föreslås i rätten att fullfölja talan mot domstolarnas avgöran­

den i sådana mål.

Den nya hyreslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1969, föreslås med

vissa smärre ändringar infogad som 12 kap. i jordabalken. Klander av hy­

resnämndernas beslut skall dock i fortsättningen ske vid fastighetsdomstol.

I 18 kap. tas bestämmelser upp om godtrosförvärv beträffande fastighet

eller rättighet i fastighet. Under vissa förutsättningar skall den som för­

värvat en fastighet eller fått panträtt eller annan rättighet upplåten åt sig

och därvid i god tro förlitat sig på överlåtarens resp. upplåtarens lagfart

kunna göra ett godtrosförvärv, dvs. förvärvarens rätt får bestå trots att den

som förfogat över fastigheten inte varit dess rätte ägare. Den vars rätt får

vika i nu angivna situationer skall kunna få ersättning av allmänna medel

för sin förlust. Bestämmelserna, som utgör en principiell nyhet för svensk

rätt, syftar till att stärka tilltron till fastighetsbokens innehåll.

Reglerna om inskrivningsväsendet i 19—23 kap. har moderniserats och

systematiserats.

Jordabalken är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

3

Förslag

till

Jordabalk

Härigenom förordnas, att jordabalken i Sveriges rikes lag skall ha följan­

de lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Rättsförhållanden rörande fast egendom

1 KAP.

Fastighet och dess gränser

1 §

Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. Om fastighetsbild­

ning finns särskilda bestämmelser.

Sämjedelning är utan verkan.

2

§

Om allmänt vattenområde och fastighets gräns mot sådant område finns

särskilda bestämmelser.

3 §

Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts på

marken i laga ordning. Kan utmärkningen ej längre fastställas med säker­

het, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättningskarta jäm­

te handlingar, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyf­

tad. Om gränsens sträckning ej utmärkts på marken i laga ordning, har

gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar.

4 §

Har gräns ej blivit lagligen bestämd, gäller de rå och rör eller andra mär­

ken som av ålder ansetts utmärka gränsen.

Om gränsen tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsför-

värv, har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, inne­

hav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.

5 §

Om gräns i vattenområde ej kan bestämmas med ledning av 3 eller 4 §,

har gränsen sådan sträckning att till varje fastighet föres den del av vatten­

4

Del A

området som är närmast fastighetens strand. För mindre holme eller skär

föres dock ej någon del av vattenområdet till fastigheten. Har stranden för­

skjutits, är dess tidigare läge, om det kan fastställas, avgörande för grän­

sens sträckning.

Sträckning av gräns i vattenområde bestämmes efter normalt medelvat­

tenstånd. I Vänern, Vättern och Hjälmaren samt i Storsjön i Jämtland fast­

ställes dock sträckningen efter ett vattenstånd av

i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp,

i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala,

i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen och

i Storsjön 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som ligger till

grund för sjöns reglering.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

6

§

Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde genom att

stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan

fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfatt­

ning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse. Fastig­

hetens ägare har därvid samma rätt som enligt 1 kap. 3 § vattenlagen (1918:

523) tillkommer strandägare.

2 KAP.

Tillbehör till fastighet

1 §

Till fastighet hör

byggnad, ledning, stängsel och annan anläggning som anbragts i eller ovan

jord för stadigvarande bruk,

på rot stående träd och andra växter,

naturlig gödsel.

Till fastighet hör även sådan byggnad eller annan anläggning som är upp­

förd utanför fastigheten, om den är avsedd för stadigvarande bruk vid ut­

övning av servitut till förmån för fastigheten och icke hör till den fastighet

där den finns.

2

§

Till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden blivit för­

sedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av den­

na, såsom fast avbalkning, hiss, ledstång, ledning för vatten, värme, ljus

eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrustning, värme­

Del A

5

panna, element till värmeledning, kamin, kakelugn, innanfönster, markis,

brandredskap, civilförsvarsmateriel och nyckel.

I enlighet med vad som sägs i första stycket hör därjämte i regel till

byggnad, såvitt angår

1. bostad: badkar och annan sanitetsanläggning, spis, värmeskåp och kyl­

skåp samt maskin för tvätt eller mangling,

2. butikslokal: hylla, disk och skyltfönsteranordning,

3. samlingslokal: estrad och sittplatsanordning,

4. ekonomibyggnad till jordbruk: anordning för utfodring av djur och

anläggning för maskinmjölkning,

5. fabrikslokal: kylsystem och fläktmaskineri.

Reservdel och dubblett till föremål som avses i första eller andra stycket

hör ej till byggnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

3 §

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet

hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskin och annan utrustning som

tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på den­

na. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg hör dock icke till fastig­

heten.

4 §

Föremål som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighetsägaren

tillfört fastigheten hör ej till denna, om icke föremålet och fastigheten kom­

mit i samme ägares hand. Detsamma gäller i fråga om föremål som enligt

3 § kan höra till fastigheten och tillförts denna av fastighetsägaren utan att

han ägde föremålet. Har fastighetsägaren tillfört fastigheten föremål som

enligt 3 § kan höra till fastigheten och som han förvärvat under villkor att

överlåtaren har rätt att återtaga föremålet om förvärvaren åsidosätter vad

som åligger honom enligt överlåtelseavtalet, hör föremålet icke till fastig­

heten så länge villkoret gäller.

Ingår föremål, som tillförts fastighet av annan än fastighetsägaren, i före-

tagsintecknad verksamhet och har föremålet och fastigheten kommit i sam­

me ägares hand genom att fastighetsägaren förvärvat verksamheten eller

näringsidkaren förvärvat fastigheten, hör föremålet likväl icke till fastig­

heten, om det icke upphört att svara för inteckningen eller, i det fall närings­

idkaren förvärvat fastigheten, om icke sex månader förflutit från det han

sökt lagfart på sitt fång. Har inteckningshavaren före utgången av angivna

tid väckt talan om betalning och anmält detta till inskrivningsmyndigheten

för det område där fastigheten ligger, hör föremålet ej till fastigheten, om

icke två månader förflutit från det talan avgjorts genom dom eller beslut

som vunnit laga kraft.

G

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

5 §

Förvärvar fastighetsägaren föremål under villkor att överlåtar en har rätt

att återtaga föremålet, om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom

enligt överlåtelseavtalet, eller att äganderätten till föremålet skall förbli hos

överlåtaren till dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, får

villkoret ej göras gällande sedan fastighetsägaren tillfört fastigheten föremå­

let så att det enligt 1 eller 2 § hör till fastigheten.

I fråga om möjligheten att göra avtalet gällande äger första stycket mot­

svarande tillämpning för det fall att avtalet betecknats som hyresavtal eller

betalningen erlagts som vederlag för föremålets bruk och nyttjande, om det

är åsyftat att den som fått föremålet utgivet till sig skall bli ägare av detta.

6 §

Byggnad, stängsel och annan anläggning på område, som besväras av in­

skriven tomträtt, samt anläggning för gruvdrift hör ej till fastigheten även

om de tillhör fastighetens ägare.

7 §

Överlåtelse av föremål som hör till fastighet gäller ej mot tredje man, förr­

än föremålet skiljes från fastigheten på sådant sätt att det ej längre kan an­

ses höra till denna.

3 KAP.

Rättsförhållanden mellan grannar

1 §

Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga skä­

lig hänsyn till omgivningen.

2

§

Tränger rot eller gren in på fastighet från område intill denna och medför

detta olägenhet för fastighetens ägare, får denne taga bort roten eller grenen.

Områdets ägare skall dock beredas tillfälle att själv utföra åtgärden, om

denna kan befaras medföra skada av betydelse för honom.

3 §

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall

vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada

på angränsande mark. Han skall ersätta skada som uppkommer till följd av

Del A

7

att han eller någon som han anlitat underlåtit att vidtaga sådan åtgärd eller

i annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åt­

gärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock er­

sättas. Om det begäres, skall pant eller borgen enligt utsökningslagen (1877:

31 s. 1) ställas hos länsstyrelsen till säkerhet för ersättningen innan arbetet

börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, till

följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan be­

skaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada

med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt källardjup,

skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

4 §

Är grävning eller liknande arbete särskilt ingripande eller medför det av

annan anledning särskild risk för omgivningen, skall den skada som upp­

kommer till följd av arbetet ersättas även om försumlighet icke föreligger.

5 §

Åtgärd för att förebygga skada till följd av grävning eller liknande arbete

får vidtagas på annans mark, om det är nödvändigt för att undvika oskälig

kostnad eller annan synnerlig olägenhet. Skada och intrång skall ersättas,

om markens ägare ej är skyldig att bekosta arbetet. Om det begäres, skall

pant eller borgen enligt utsökningslagen (1877: 31 s. 1) ställas hos länssty­

relsen till säkerhet för ersättningen innan arbetet börjar.

6 §

Ersättning enligt 3 § första eller andra stycket eller enligt 4 eller 5 § skall

nedsättas hos länsstyrelsen. Om fördelning och utbetalning av nedsatt be­

lopp samt verkan därav gäller bestämmelserna om expropriation i tillämpliga

delar. Beloppet får dock utbetalas till ägaren av den angränsande marken

utan att nedsättning sker, om det är väsentligen utan betydelse för innehava­

re av fordran för vilken marken svarar. Har beloppet nedsatts men för­

delning ännu ej skett, får länsstyrelsen utbetala beloppet till den angrän­

sande markens ägare, om medgivanden från fordringshavarna företes hos

länsstyrelsen.

Har beloppet utbetalats utan nedsättning, svarar den ersättningsskyldige

för förlust som till följd därav uppkommer för fordringshavare som anges i

första stycket.

7 §

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så att den skjuter in på an­

gränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring med­

föra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

skyldig att avträda den mark som sålunda tagits i anspråk, förrän anlägg­

ningen avlägsnas eller blir obrukbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om

den som uppförde anläggningen inkräktade på den angränsande marken med

avsikt eller av grov vårdslöshet och, när anläggningen överlåtits till annan,

denne ägde kännedom därom vid sitt förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad till ersättning för det in­

trång som anläggningen medför.

Om trappa som skjuter över gatulinje finns särskilda bestämmelser.

8

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

4 KAP.

Köp, byte och gåva

Köpets form

1 §

Köp av fast egendom slutes genom upprättande av köpehandling som

underskrives av säljaren och köparen. Handlingen skall upptaga köpeskil­

lingen och innehålla förklaring av säljaren att egendomen överlåtes på

köparen. Köpes utom fast egendom även annat mot en gemensam köpe­

skilling, är det tillräckligt att denna anges.

Köp som icke uppfyller föreskrifterna i första stycket är ogiltigt.

2

§

Har köp slutits och upprättas därefter köpebrev eller annan ytterligare

köpehandling angående samma förvärv, äger 1 § första stycket tillämpning

även i fråga om den senare handlingen. Handling som icke uppfyller dessa

föreskrifter är utan verkan som köpehandling.

3 §

Bestämmelse vid köp som ej intages i köpehandlingen är ogiltig, om

den innebär att

1. förvärvets fullbordan eller bestånd är beroende av villkor,

2. säljaren ej skall bära sådant ansvar som avses i 21 §,

3. köparens rätt att överlåta fastigheten eller att söka inteckning eller

upplåta rättighet i fastigheten inskränkes.

Villkorligt köp

4 §

Köps fullbordan eller bestånd får ej göras beroende av villkor under mer

än två år från den dag då köpehandlingen upprättades. Har längre tid av­

talats, är köpet ogiltigt. Om tiden ej bestämts, skall den anses vara två år.

Första stycket äger icke tillämpning på villkor, varigenom förvärvets

fullbordan eller bestånd göres beroende av att köpeskillingen erlägges el­

ler att i 7—9 §§ avsedd fastighetsbildning sker, och utgör ej heller binder

att uppställa villkor som grundas på bestämmelse i lag.

5 §

Har i köpehandlingen föreskrivits att köpebrev skall upprättas, skall det

anses som om förvärvets fullbordan eller bestånd gjorts beroende av köpe­

skillingens erläggande.

6

§

Har enligt köpehandlingen förvärvets fullbordan eller bestånd gjorts be­

roende av villkor och upprättas därefter köpebrev eller annan ytterligare

köpehandling angående förvärvet, beror förvärvets fullbordan eller bestånd

ej längre av villkoret, om icke detta intages även i den senare handlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

9

Köp av del av fastighet

7 §

Köp, som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild ägares

hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med

köpet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter den dag då

köpehandlingen upprättades och, om förrättningen ej är avslutad vid ut­

gången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av köpet.

8

§

Den som köpt andel i fastighet utan villkor att andelen skall utbrytas

genom fastighetsbildning innehar fastigheten under samäganderätt med

den eller de andra delägarna.

Har i köpehandlingen föreskrivits att andelen skall utbrytas äger 7 §

motsvarande tillämpning.

9 §

I fråga om köp av mark som är samfälld för flera fastigheter eller av

fastighets andel i sådan mark äger 7 § motsvarande tillämpning.

Säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser

10

§

Avkastning, som fastigheten frambringar före den dag då tillträde skall

ske, tillkommer säljaren. Denne får dock icke avverka skog annat än

till husbehov och ej heller avhända fastigheten annat än dess vanliga

avkastning.

lf

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 20 Del A

Arrendeavgift, hyra och annan inkomst av fastigheten, som belöper på

tiden före tillträdesdagen, tillkommer säljaren.

Avgift som utgår för fastigheten och belöper på tiden från och med till­

trädesdagen bäres av köparen. I förhållande till säljaren svarar köparen

för stämpelskatt för förvärvet.

11

§

Säljaren står faran för att fastigheten av våda skadas eller försämras

medan den fortfarande är i säljarens besittning. Faran ligger dock på

köparen, om fastigheten ej tillträtts till följd av dröjsmål på köparens

sida.

Har fastigheten skadats eller försämrats på grund av händelse för vilken

säljaren står faran, får köparen göra avdrag på köpeskillingen eller, om ej

skadan är av ringa betydelse, häva köpet. Väckes ej talan om hävning inom

ett år från det tillträdet skedde, är rätten till sådan talan förlorad.

12

§

Har fastigheten efter köpet skadats eller försämrats genom säljarens van­

vård eller vållande, får köparen göra avdrag på köpeskillingen eller häva

köpet. Han har dessutom rätt till ersättning för skada. Om skadan är av

ringa betydelse, får köpet hävas endast om säljaren förfarit svikligt.

Väckes ej talan om hävning inom ett år från det tillträdet skedde, är

rätten till sådan talan förlorad, om ej säljaren förfarit svikligt.

13 §

Underlåter säljaren utan skäl att avträda fastigheten i rätt tid, skall

han ersätta köparen dennes skada. Köparen får även häva köpet, om ej

dröj smålet är av ringa betydelse.

14 §

Undandrager sig säljaren utan skäl att enligt föreskrift i köpehandling

medverka till upprättande av köpebrev eller annan ytterligare köpehand­

ling angående förvärvet eller att fullgöra annat som ankommer på honom

för att bereda köparen möjlighet till lagfart, äger 13 § motsvarande till-

lämpning.

15 §

Kan köparen i annat fall än som avses i 14 § icke erhålla lagfart, har

han rätt att häva köpet och få ersättning för skada, om ej hindret mot lag­

fart beror av köparen eller var känt för honom när köpet slöts. Om skadan

är av ringa betydelse, får köpet hävas endast om säljaren förfarit svikligt.

Väckes ej talan om hävning inom ett år från den dag då tiden för sökande

av lagfart utgick eller, om lagfart då var sökt, den dag då slutligt beslut

i lagfartsärendet vann laga kraft, är rätten till sådan talan förlorad, om ej

säljaren förfarit svikligt.

10

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

11

16 §

Svarar fastigheten på grund av inteckning eller upplåtelse av panträtt

för högre belopp än som förutsattes vid köpet, får köparen av köpeskillingen

innehålla vad som på grund härav kan komma att utgå ur fastigheten.

Om ej så mycket av köpeskillingen återstår att betala och säljaren icke er­

lägger skillnaden inom en månad efter tillsägelse, har köparen rätt att häva

köpet och få ersättning för skada.

Avser inteckning i den överlåtna fastigheten även annan fastighet och

förutsattes ej detta vid köpet, har köparen rätt att häva köpet och erhålla

ersättning för skada, om ej säljaren inom en månad efter tillsägelse om­

besörjt, att det gemensamma ansvaret upplösts.

17 §

Besväras fastigheten av annan rättighet än som avses i 16 § utan att

köparen vid köpet ägde eller hort äga kännedom därom, äger 12 § motsva­

rande tillämpning.

Första stycket gäller även när annan än säljaren ägde byggnad eller

annat som, om det är i samme ägares hand som fastigheten, enligt lag hör

till denna samt köparen var i god tro vid köpet.

18 §

Medför offentlig myndighets beslut att köparen icke förvärvat den rådig­

het över fastigheten som han vid köpet hade skäl att förutsätta, äger 12 §

motsvarande tillämpning.

19 §.

Avviker fastigheten från vad som kan anses utfäst eller från vad som kö­

paren eljest, utan att fall som avses i 16—18 § föreligger, med hänsyn till om­

ständigheterna haft anledning räkna med vid köpet, äger 12 § motsvarande

tillämpning. Ersättning för skada skall dock utgå endast om avvikelsen av­

ser egenskap som kan anses utfäst eller säljaren förfarit svikligt.

20

§

Säljaren skall till köparen överlämna honom tillhöriga kartor och andra

handlingar angående fastigheten vilka är av betydelse för köparen som

ägare av denna. Om handlingarna angår även annan egendom, skall de efter

tillsägelse tillhandahållas köparen.

21

§

Om fastigheten kan frånvinnas köparen efter klander, skall säljaren åter-

bära köpeskillingen och, om köparen var i god tro vid köpet, ersätta köparen

dennes skada.

12

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Är första stycket tillämpligt beträffande endast en del av fastigheten, får

köparen, om han var i god tro vid köpet, häva detta såvitt angår fastigheten

i övrigt. Bestämmelserna i 12 § äger därvid motsvarande tillämpning. Den

tid inom vilken talan om hävning skall väckas räknas dock från det fastig­

hetsdelen frångick köparen.

22

§

Kan säljaren ej erlägga vad som åligger honom enligt 21 §, får köparen

kräva säljarens fångesmän i tnr och ordning i den mån de ej är fria från

ansvar enligt 21 §.

23 §

Har köparen icke erlagt hela köpeskillingen när klandertalan väckes, får

han innehålla återstoden till dess betryggande säkerhet ställes för vad som

säljaren kan åläggas att utge, om talan bifalles.

24 §

Blir köp av fastighet ej bestående på den grund att fastigheten överlåtits

även till annan och denna överlåtelse skall åtnjuta företräde, äger 21 § mot­

svarande tillämpning. Talan om hävning skall dock väckas inom den tid

som anges i 15 §.

Sedan talan om företräde mellan överlåtelserna väckts, äger även 23 §

motsvarande tillämpning.

25 §

I fråga om säljarens rätt till ränta på köpeskillingen äger de i 9 kap. 10 §

handelsbalken angivna grunderna tillämpning.

Om köpet enligt förbehåll i köpehandlingen häves på grund av utebliven

betalning av köpeskillingen, skall köparen ersätta säljaren dennes skada.

26 §

Är förvärvets fullbordan eller bestånd enligt köpehandlingen beroende av

att köpeskillingen betalas och har köparen sedan köpet slöts

blivit försatt i konkurs,

fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs,

vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sina skulder,

om han är köpman, inställt sina betalningar eller

i annat fall funnits vara på sådant obestånd att han måste antagas icke

kunna fullgöra sin betalningsskyldighet mot säljaren,

har säljaren rätt att häva köpet, om ej utan oskäligt uppehåll efter till­

sägelse betryggande säkerhet ställes för köpeskillingen. Häves köpet, skall

köparen ersätta säljaren dennes skada.

Del A

13

27 §

Har köparen erhållit inteckning eller upplåtit panträtt i fastigheten, far

han häva köpet endast när han erlagt så mycket av köpeskillingen att sälja­

ren kan innehålla belopp som svarar mot vad som kan komma att utga ui

fastigheten på grund av inteckningen eller pantsättningen. Om vad som kö­

paren erlagt av köpeskillingen ej förslår, får han häva köpet endast om han

betalar skillnaden. Avser inteckningen även fastighet som icke ingick i kö­

pet, får köparen häva köpet endast om han dessutom ombesörjt, att det ge­

mensamma ansvaret upplösts.

Om köparen upplåtit annan rättighet och denna väsentligt minskar fastig­

hetens värde eller dess användbarhet i säljarens hand eller om eljest fastig­

heten väsentligt försämrats eller på annat sätt nedgått i värde på grund av

åtgärd eller annan omständighet, som är att hänföra till köparen eller beror

av denne, får köparen häva köpet endast om säljaren förfarit svikligt.

Byte

28 §

Bestämmelserna i 1—27 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om byte. Om

fastighet som gått i byte mot annan fastighet kan frånvinnas förvärvaren

efter klander eller frångår honom till följd av omständighet som anges i 24 §,

får han dock icke återtaga den fastighet han lämnade i byte. I stället har

han rätt till ersättning i pengar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Gåva

29 §

Bestämmelserna i 1—3 och 7—9 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga

om gåva.

30 §

Är gåvas fullbordan eller bestånd beroende av villkor under viss tid ut­

över två år från den dag då gåvohandlingen upprättades eller under obe­

stämd tid, gäller villkoret icke mot den till vilken gåvotagaren överlåtit fastig­

heten, såvida icke talan om återgång av gåvan blivit väckt före överlåtelsen.

Kan till följd av att villkoret sålunda icke blir gällande givaren ej återfå

gåvan, har gåvotagaren att till givaren utge gåvans värde.

Om gåva till förmån för ofödda finns särskilda bestämmelser.

31 §

Återgår gåva på grund av villkor som avses i 30 § och skall panträtt eller

annan rättighet som tillkommit efter upplåtelse av gåvotagaren alltjämt be­

stå, skall gåvotagaren ersätta givaren dennes förlust.

14

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

5 KAP.

Verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter klander in. m.

1 §

Avträder någon fast egendom efter klander, skall han dessutom utge er­

sättning för avkastning, som egendomen frambringat under tid efter det att

han fick kännedom om att annan ägde bättre rätt till egendomen eller stäm­

ning delgavs honom. Ersättning skall också utges för arrendeavgift, hyra

och annan inkomst av egendomen, som belöper på nämnda tid. Han får dock

tillgodoräkna sig skälig ersättning för de kostnader han haft för att erhålla

avkastningen och inkomsten samt för att under angivna tid underhålla egen­

domen.

Om avkastningen eller inkomsten på grund av den avträdandes försumlig­

het understigit vad som skäligen kunnat erhållas, skall han ersätta skillna­

den.

2 §

Har egendomen skadats eller på annat sätt minskats i värde till följd av

åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till den som avträder

egendomen, skall denne ersätta värdeminskningen, om och i den mån det

med hänsyn till beskaffenheten av hans förfarande och omständigheterna

i övrigt ej kan anses obilligt.

3 §

Den som vinner egendomen är skyldig att ersätta den som avträder egen­

domen nödvändig kostnad som denne haft utöver vad som fordrats för egen­

domens underhåll under den tid han innehaft denna. Även nyttig kostnad

skall ersättas, om den ej gjorts under tid som anges i 1 §. Ersättning för

nyttig kostnad utgår dock med högst det belopp varmed egendomens värde

höjts genom den åtgärd som kostnaden avser.

4 §

Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt 1—3 § skall väcka

talan inom två år från det egendomen avträddes. Iakttages ej tiden, är rätten

till talan förlorad. Om den ena parten väckt talan i rätt tid, har den andra

parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är förlorad.

5 §

Har den som avträder egendomen haft annan än nödvändig kostnad för

denna och kan vad som sålunda påkostats skiljas från egendomen, får han

föra bort det, om icke den vinnande vill lösa det enligt vad som sägs nedan.

Del A

15

Vill den som avträder egendomen begagna sin rätt enligt första stycket,

skall han inom en månad från den dag då egendomen avträddes eller, om

han före utgången av denna tid väckt talan om ersättning enligt 3 §, från den

dag då dom, varigenom hans talan helt eller delvis lämnats utan bifall, vann

laga kraft, erbjuda den som vunnit egendomen att lösa vad han önskar föra

bort. Vill den vinnande begagna sig av erbjudandet, skall han inom en må­

nad från erbjudandet underrätta den som avträder egendomen därom samt

dessutom, om samtidigt med erbjudandet krävts säkerhet för lösesumman,

ställa betryggande säkerhet för den. Försummar den vinnande något av vad

som sålunda föreskrives, är hans rätt att lösa förlorad.

6

§

Det som ej förts bort inom tre månader efter det att erbjudandet om in­

lösen avvisades eller tiden för dess antagande utgick, tillfaller den vinnande

utan ersättning.

Den som avträder egendomen får ej utan den vinnandes samtycke föra

bort något från egendomen, innan han ställt betryggande säkerhet för vad

han enligt 1 eller 2 § kan vara skyldig att utge eller, om ersättningen blivit

bestämd till beloppet, han betalat detta.

Om den som avträder egendomen fört bort något från denna, skall han

återställa egendomen i dess tidigare skick.

7 §

Bestämmelserna i 1—6 §§ äger motsvarande tillämpning när fast egendom

överlåtits till flera och tvist om företrädet uppstår mellan dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

6 KAP.

Panträtt

Upplåtelse av panträtt

1 §

Ägare av fastighet, som vill upplåta panträtt i denna till säkerhet för ford­

ran, har rätt att i den ordning som anges i 22 kap. hos inskrivningsmyndig­

heten erhålla inskrivning i fastigheten av visst penningbelopp (inteckning).

Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan enligt 22 kap. beviljas i flera fastigheter (gemensam in­

teckning) . Gemensam inteckning kan också uppkomma genom att intecknad

fastighet delas.

16

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

2

§

Panträtten upplåtes genom att fastighetens ägare överlämnar pantbrevet

som pant för fordringen.

Bestämmelser om fastighetsägarens rätt när pantbrev icke alls eller del­

vis utnyttjats för pantsättning (ägarhypotek) finns i 9 §.

Panträttens innebörd

3 §

När myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rätts­

ägare i fastighet, har borgenär rätt att för fordran, som är förenad med pant­

rätt i fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få

betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslår,

erhåller borgenären genom tillägg betalning ur medlen för ränta på kapital­

belopp inom pantbrevets belopp, för skadestånd på grund av förtida betal­

ning samt för ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som

löranledes av fordringsförhållandet. Tillägget får icke överstiga femton pro­

cent av fordringens inom pantbrevets belopp liggande kapitalbelopp jämte

sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag då fastigheten utmättes,

konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som eljest skall fördelas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteck­

ningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra,

skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbre­

vens sammanlagda belopp.

4 §

Borgenär har rätt att få betalning enligt 3 § även om fordringen preskribe­

rats eller icke blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

5 §

Om skyldighet för borgenär att, fastän fordringen ej är förfallen till be­

talning, mottaga betalning ur medel som myndighet skall fördela mellan

rättsägare i fastigheten finns särskilda bestämmelser.

6

§

Försämras fastigheten till följd av vanvård eller naturhändelse eller av-

annan därmed jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas,

får borgenären söka betalning ur fastigheten fastän fordringen ej är för­

fallen till betalning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

17

Upplåtelse av panträtt i vissa fall

7 §

Har fastighet överlåtits och har förre ägaren innan nye ägaren sökt

lagfart upplåtit panträtt i fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid

upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid

sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om äganderättsöverlå-

telsen. Om fastigheten överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu

tillämpning i fråga om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort innan

den förre förvärvaren sökt lagfart.

Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom så­

dant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.

8

§

Frångår fastighet innehavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt

som skett efter det att fastigheten kom ur rätte ägarens hand utan verkan,

om annat ej följer av 18 kap. eller av annan bestämmelse.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när förvärv av fastighet

återgår som ogiltigt eller avtal om sådant förvärv häves av överlåtaren.

Om gåva på talan av givaren återgår till denne på grund av villkor, varav

gåvans fullbordan eller bestånd gjorts beroende under viss tid utöver två

år från den dag då gåvohandlingen upprättades eller under obestämd tid,

gäller dock upplåtelsen, såvida den icke skett efter det att talan väcktes.

Ägarhypotekets innebörd

9 §

Om pantbrev icke överlämnats som pant för fordran, är fastighetens

ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 3 § med den företrä­

desrätt inteckningen medför enligt lag erhålla tilldelning ur medlen med

pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som pant för fordran men

understiger fordringen pantbrevets belopp, är fastighetsägaren berättigad

att ur medlen erhålla skillnaden.

Gemensamt intecknade fastigheters inbördes ansvar

10

§

Ansvaret för inteckning som beviljats i flera fastigheter vilar på var

och en av fastigheterna till det belopp som faller på fastigheten efter för­

hållandet mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värdet av alla

fastigheterna. Som fastighets värde gäller därvid taxeringsvärdet för året

innan inteckningen söktes eller, om särskilt taxeringsvärde då ej fanns för

fastigheten, det taxeringsvärde som därefter först fastställes. Om någon av

fastigheterna skall säljas utmätningsvis och taxeringsvärde som angivits

nu icke finns för var och en av fastigheterna, gäller de värden som överexe-

kutor låter åsätta fastigheterna enligt lagen (

) om exekutiv för­

säljning av fast egendom.

Kan borgenär ej erhålla betalning ur köpeskillingen för intecknad fas­

tighet med det belopp för vilket fastigheten svarar enligt första stycket,

svarar de övriga fastigheterna för återstoden av beloppet med fördelning

efter där angivna grunder. Kan ur någon av dessa fastigheter betalning ej

erhållas för dess andel i återstoden, fördelas bristen på samma sätt mellan

de återstående fastigheterna.

18

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

11

§

Har intecknad fastighet delats, fördelas ansvaret mellan de särskilda

delarna enligt 10 §, om annat ej anges i andra stycket.

Delades fastigheten genom avstyckning och är stamfastigheten och den

avstyckade fastigheten icke längre i samme ägares hand, svarar stamfastig­

heten för hela inteckningen och den avstyckade fastigheten endast för

vad som icke kan utgå ur stamfastigheten. Om flera fastigheter avstyckats

från stamfastigheten, svarar fastighet, på vilken lagfart icke sökts, före fas­

tighet, på vilken lagfart sökts, och fastighet, på vilken lagfart sökts senare,

före fastighet, på vilken lagfart sökts tidigare. Har lagfart sökts på samma

inskrivningsdag eller har lagfart icke sökts på någon av fastigheterna, sva­

rar fastighet som senare övergått till ny ägare före fastighet som* tidigare

övergått till ny ägare. Mellan fastigheter som övergått samma dag fördelas

ansvaret efter de grunder som anges i 10 §.

Andra stycket hindrar icke att borgenären söker betalning samtidigt ur

stamfastighet och avstyckad fastighet.

Bestämmelse om att avstyckad fastighet i vissa fall icke svarar för inteck­

ning i stamfastighet finns i 16 § andra stycket.

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet

12

§

Avser inteckning endast en fastighet och säljes denna på exekutiv auktion,

är inteckningen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen be­

talats, utan verkan till belopp som enligt sakägarförteckningen icke täckes

av köpeskillingen, behållen avkastning eller andra influtna medel, om ej

överexekutor förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Har medel influtit

Del A

19

genom särskild försäljning av tillbehör, är inteckning utan verkan till be­

lopp som ur medlen utfallit på pantbrevets belopp.

Avser inteckning flera fastigheter gemensamt och säljes dessa på exekutiv

auktion enligt gemensam sakägarförteckning, äger första stycket motsvaran­

de tillämpning. Sker försäljningen enligt särskilda sakägarförteckningar,

förlorar inteckningen sin verkan, om ej överexekutor förordnat om fortsatt

inteckningsansvar. Säljes endast någon eller några av fastigheterna, blir in­

teckningen såvitt angår försåld fastighet helt utan verkan, om ej överexeku­

tor förordnat om fortsatt inteckningsansvar, och såvitt angår annan fastig­

het utan verkan till den del medel utfallit på pantbrevets belopp.

13 §

Fördelas medel som är att tillgå vid utsökning utan att fastigheten sålts,

är inteckning utan verkan till den del medlen utfallit på pantbrevets belopp.

Första stycket gäller ej, om innehavaren av pantbrevet avstått från sin

rätt till betalning och, när fråga är om gemensam inteckning, samtycke till

avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fas­

tigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en eller flera av fastig­

heterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

14 §

Avstås intecknad fastighet eller område av sådan fastighet på grund av

expropriation eller liknande tvångsförvärv, är inteckningen utan verkan i

den inlösta egendomen, sedan inlösen fullbordats. Såvitt angår annan av in­

teckningen besvärad egendom är inteckningen utan verkan till belopp som

vid fördelning av medel med anledning av tvångsförvärvet utfallit på pant­

brevets belopp. Härvid äger 13 § andra stycket motsvarande tillämpning.

15 §

Har myndighet i annat fall än som avses i 12—14 § fördelat medel mel­

lan rättsägare i intecknad fastighet, är inteckningen utan verkan till den del

medlen utfallit på pantbrevets belopp. Härvid äger 13 § andra stycket mot­

svarande tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

16 §

Sammanlägges fastighet eller del av fastighet med annan fastighet eller

fastighetsdel, omfattar inteckning som besvärar någon av de i sammanlägg­

ningen ingående fastigheterna eller fastighetsdelarna hela den nybildade fas­

tigheten.

Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet, svarar den av­

styckade fastigheten icke för inteckning i stamfastighet.

17 §

Om inteckning blir utan verkan, är även pantbrevet utan verkan. Ändras

i annat fall inteckning till belopp eller omfattning, erhåller pantbrevet ver­

kan i enlighet med inteckningens ändrade innehåll.

Dödning av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen blir utan

verkan.

20

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

7 KAP.

Allmänna bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft

Bestämmelsernas tillämpningsområde

1 §

Detta kapitel avser arrende, hyra, tomträtt och annan nyttjanderätt samt

servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten upplåtits genom avtal.

Om vissa rättigheter som anges i första stycket finns bestämmelser även

i 8—15 kap.

Förekommer eljest i lag eller annan författning särskilda bestämmelser

om rättighet som avses i detta kapitel, äger de tillämpning.

2

§

Detta kapitel gäller i tillämpliga delar även hyresrätt i hus, som ej hör till

fastighet.

3 §

Av fastighetsägaren åt annan upplåten rätt att avverka skog på fastig­

heten eller att tillgodogöra sig andra alster av fastigheten eller dennas natur­

tillgångar eller att jaga eller fiska på fastigheten är att anse som nyttjande­

rätt, även om med rättigheten icke är förenad rätt att i övrigt nyttja fastig­

heten.

4 §

Bestämmelserna i denna balk om nyttjanderätt avser icke gravrätt, väg-

rätt eller bostadsrätt.

Upplåtelsetiden

5 §

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är ej bindande

längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom

stadsplan är dock ej bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av nytt­

janderätt för någons livstid gäller utan begränsning till viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för

annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

21

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåtes av staten.

Första stycket inverkar ej på nyttjanderättshavares rätt till förlängning av

avtal på grund av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första stycket före­

skrivna längsta tiden för nyttjanderätts bestånd och vill fastighetsägaren

eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan denna tid gått ut, skall

uppsägning ske.

6

§

Upplåtelse av servitut eller rätt till elektrisk kraft får ske utan begräns­

ning till tiden.

Förlängning av tiden för upplåtelsen samt ändringar i och tillägg till

upplåtelseavtalet

7 §

Överenskommelse om förlängning av upplåtelsetiden gäller som ny upp­

låtelse.

Förlängning på grund av lag eller med tillämpning av bestämmelse i upp­

låtelseavtalet innebär ej att ny upplåtelse kommer till stånd.

8

§

Överenskommelse om ändring i eller tillägg till upplåtelseavtalet gäller

som ny upplåtelse i förhållande till ny ägare av fastigheten eller innehavare

av rättighet i denna, om ej annat följer av andra stycket.

Ändring i eller tillägg till nyttjanderättsavtal med tillämpning av bestäm­

melse i lag om rätt till förlängning av sådant avtal innebär ej att ny upplå­

telse kommer till stånd.

Sker ändring i eller tillägg till upplåtelseavtal som upprättats skriftligen,

skall detta anmärkas på handlingen, om fastighetsägaren eller rättighetsha-

varen begär det.

Hinder mot andelsupplåtelse

9 §

Avtal som innebär att i detta kapitel avsedd rättighet skall gälla i andel i

fastighet eller i fastighets andel i mark, som är samfälld för flera fastigheter,

har ej verkan som upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk

kraft.

Rätt till inskrivning

10

§

Nyttjanderätt som upplåtits genom skriftlig handling samt servitut får

inskrivas. Förbehåll som strider häremot är utan verkan utom i fråga om

arrende eller hyra.

Rätt till elektrisk kraft får inskrivas, om ägaren av den fastighet i vilken

rättigheten upplåtits medgivit skriftligen att inskrivning får ske.

22

Del A Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Rättighetens ställning vid fastighetens övergång till ny ägare

11

§

Överlåtes fastighet, som besväras av nyttjanderätt eller servitut, åligger

det överlåtaren i förhållande till rättighetshavaren att vid överlåtelsen göra

förbehåll om upplåtelsen, om ej inskrivning av rättigheten är beviljad. Så­

dant förbehåll medför att upplåtelsen gäller mot den till vilken fastigheten

överlåtes.

Överlåtes fastighet, som besväras av rätt till elektrisk kraft, gäller upp­

låtelsen mot den nye ägaren oberoende av förbehåll.

12

§

Har beträffande skriftlig upplåtelse, som skall äga bestånd mot ny ägare

av fastigheten, träffats överenskommelse som avses i 7 § första stycket eller

8 § första stycket och är överenskommelsen anmärkt på fastighetsägarens

exemplar av upplåtelsehandlingen, gäller överenskommelsen mot den nye

ägaren som om förbehåll skett.

13 §

Även om förbehåll ej skett, gäller upplåtelse som avser arrende eller hyra

mot ny ägare av fastigheten, om upplåtelsen skett genom skriftligt avtal och

tillträde ägt rum före överlåtelsen.

Första stycket gäller ej i fråga om överenskommelse som avses i 8 §. I

fråga om överenskommelse som avses i 7 § gäller första stycket endast om

den förut gällande upplåtelsetiden utgått före överlåtelsen, varvid tillträde ej

skall anses ha ägt rum innan överenskommelsen trätt i tillämpning.

14 §

I annat fall än som avses i 11—13 § gäller upplåtelsen mot den till vilken

fastigheten överlåtits endast om upplåtelsen enligt 17 kap. äger företräde

framför överlåtelsen på grund av inskrivning eller den nye ägaren vid över­

låtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen.

Överlåtes vid arrende eller hyra fastigheten efter rättighetshavarens till­

träde och gäller enligt 11—13 §§ upplåtelsen ej mot den nye ägaren, skall

upplåtelsen likväl bestå mot honom, om han ej uppsäger avtalet inom tre

månader från överlåtelsen.

15 §

Förbehåll som strider mot bestämmelserna i 11—14 §§ om rättighetens

bestånd mot ny ägare av fastigheten är utan verkan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

2å

16 §

Säljes fastighet på exekutiv auktion, gäller upplåtelse av nyttjanderätt,

servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nye ägaren endast om försälj­

ningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt lagen (

)

om exekutiv försäljning av fast egendom eller rättigheten enligt samma lag

är skyddad utan förbehåll.

Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller

hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i lagen

(

) om exekutiv försäljning av fast egendom.

17 §

Överlåtes fastigheten och skall upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller

rätt till elektrisk kraft gälla mot den nye ägaren, är denne berättigad att

uppbära arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten i den mån

vederlaget förfaller till betalning efter det att han tillträtt fastigheten. Efter

nämnda tidpunkt får han även i övrigt utöva de befogenheter som på grund

av upplåtelseavtalet tillkommer fastighetens ägare. På belopp, som förfal­

ler till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett

år efter det att rättighetshavaren erhöll kännedom om överlåtelsen eller

fick skälig anledning till förmodan därom, får rättighetshavaren icke av­

räkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej hel­

ler betalning som rättighetshavaren erlagt till den förre ägaren eller annan

uppgörelse med denne, om icke den nye ägaren ägde eller bort äga känne­

dom därom vid överlåtelsen.

Den nye ägaren har att uppfylla tidigare ägares åligganden i den mån de

skall fullgöras efter det att han tillträtt fastigheten.

Har fastigheten förvärvats på exekutiv auktion, gäller lagen (

) om

exekutiv försäljning av fast egendom i fråga som avses i första och andra

styckena.

18 §

Har den som överlåtit fastigheten försummat att göra förbehåll enligt

11 § första stycket och kommer upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut

till följd därav ej att gälla mot den nye ägaren, skall överlåtaren ersätta

rättighetshavaren dennes skada.

19 §

Säljes fastigheten på exekutiv auktion och kommer upplåtelse av nytt­

janderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ej att gälla mot den nye äga­

ren, skall den från vilken försäljningen ägt rum ersätta rättighetshavaren

dennes skada. Har rättigheten bevarats genom att rättighetshavaren tillskju-

24

Del A

Kurigl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

tit medel enligt lagen (

) om exekutiv försäljning av fast egendom,

har rättighetshavaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i

den mån detta ej överstiger värdet av rättigheten. Om upplåtelsen skett utan

vederlag, äger vad som sagts förut tillämpning endast om fastigheten sålts

för annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av

utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetshavare

som genom överenskommelse vid auktionen låtit rättighetens företrädesläge

försämras, om det ej är uppenbart att rättigheten ändå skulle ha gått för­

lorad.

20

§

Underlåter den nye ägaren att fullgöra vad som anges i 17 § andra stycket,

är överlåtaren skyldig att ersätta rättighetshavaren dennes skada. För er­

sättningen svarar även sådan tidigare ägare av fastigheten mot vilken upp­

låtelsen varit gällande.

För ersättning som den från vilken fastigheten övergått har att utgiva till

rättighetshavare enligt 18 eller 19 §, svarar även sådan tidigare ägare av

fastigheten mot vilken upplåtelsen varit gällande. Rätt till ersättning till­

kommer dock ej rättighetshavare mot sådan tidigare ägare utan vars sam­

tycke han låtit inskrivning av rättigheten dödas eller nedsättas, om det ej,

när fråga är om exekutiv försäljning, är uppenbart att rättigheten ändå skul­

le ha gått förlorad.

Den som är ersättningsskyldig enligt första eller andra stycket blir fri från

ansvar, om ej rättighetshavaren inom sex månader från det han fick känne­

dom om att fastigheten övergått från denne skriftligen anmält att han vill

kunna hålla sig till honom.

21

§

Förbehåll som upphäver eller inskränker rättighetshavarens rätt till er­

sättning enligt 18—20 §§ är utan verkan.

Rättigheters inbördes ställning

22

§

Finns i samma fastighet flera rättigheter som ej är inskrivna och kan de

ej utan förfång för någondera utövas vid sidan av varandra, äger de sins­

emellan företräde efter den tidsföljd i vilken de upplåtits.

Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd de

skett, skall rätten på talan förordna om företrädet mellan dem efter vad

som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

25

23 §

Vid exekutiv auktion äger rättigheter som ej är inskrivna sinsemellan

företräde efter den tidsföljd i vilken de upplåtits. Är upplåtelserna samtidiga

eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd de skett, äger de lika rätt, om ej

annat blivit bestämt enligt 22 § andra stycket.

Första stycket gäller i tillämpliga delar när myndighet i annat fall än

med anledning av exekutiv auktion fördelar medel mellan rättsägare i den

ordning som gäller vid fördelning av köpeskilling för exekutivt försåld fast

egendom.

24 §

När rättighet, som ej utan förfång för annan rättighet kan utövas vid sidan

av denna, skall vika, har rättighetshavaren rätt till ersättning av upplåtaren

för skada, om han vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom om

den andra upplåtelsen.

Rättighetens upphörande i vissa fall

25 §

Bestämmelserna i 6 kap. 8 § äger motsvarande tillämpning i fråga om

nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft.

Är rättighet som upplåtits mot vederlag utan verkan enligt första stycket,

har rättighetshavaren rätt till ersättning av upplåtaren för skada, om han

var i god tro när upplåtelsen ägde rum. Bestämmelser om att rättighets­

havaren i vissa fall kan få ersättning av staten finns i 18 kap.

26 §

Om rättighetens upphörande eller inskränkning på grund av expropriation

eller liknande tvångsförvärv samt om rättighetshavarens rätt till ersättning

med anledning därav finns särskilda bestämmelser.

Verkan av ändring i fastighetsindelningen

27 §

Delas fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut, gäller rättig­

heten i var och en av de nya fastigheterna. Är rättighetens utövning genom

upplåtelseavtalet begränsad till visst område, upphör rättigheten dock att

besvära fastighet som icke omfattar någon del av området.

Delas fastighet, i vilken upplåtits rätt till elektrisk kraft, gäller rättigheten

i den fastighet till vilken den elektriska kraftstationen hör efter delningen.

28 §

Gäller nyttjanderätt eller servitut efter fastighetsdelning i flera fastighe­

ter, skall vederlag som utgår för rättigheten tillkomma ägarna av dessa i

förhållande till belastningen på varje fastighet.

29 §

Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut undergår fas­

tighetsreglering, får rättigheten därefter utövas på område, som genom

regleringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke, om rättighetens

utövning genom upplåtelseavtalet är begränsad till viss del av fastigheten

eller utövning av rättigheten på det överförda området eljest måste anses

strida mot upplåtelsen. Föreskrift om rätt för fastighetsbildningsmyndig-

heten att bestämma nytt område för utövning av nyttjanderätt finns i fas­

tighetsbildningslagen (

).

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark

eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättig­

heten upplåtits. Det åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en

månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. I an­

nat fall gäller avtalet mot honom.

26

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

30

§

Har fastighet som besväras av tomträtt eller servitut genom fastighets­

reglering undergått förändring av betydelse för rättighetens utövning, skall

vederlag som utgår för rättigheten jämkas.

Om fastighet genom fastighetsreglering undergått förändring som medfört

att värdet av annan nyttjanderätt än tomträtt minskats, skall vederlaget

nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren hellre uppsäga av­

talet, får han göra det, om förändringen ej är av ringa betydelse. Innebär

förändringen att nyttjanderättens värde ökas, får fastighetsägaren upp­

säga avtalet, om nyttjanderättshavaren icke medger skälig höjning av

vederlaget.

Talan om jämkning av vederlaget enligt första stycket eller om nedsätt­

ning därav enligt andra stycket skall väckas inom två månader från det

fastighetsbildningsbeslutet vann laga kraft. För uppsägning enligt andra

stycket gäller samma tid. Iakttages ej tiden, är rätten till talan eller upp­

sägning förlorad.

Om rättighetshavares rätt till ersättning i vissa fall vid fastighetsregle­

ring finns särskilda bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

27

8 KAP.

Arrende i allmänhet

Inledande bestämmelser

1 §

Upplåtelse av jord till nyttjande mot vederlag kan enligt bestämmelserna

i detta kapitel och 9—11 kap. ske som jordbruksarrende, bostadsarrende, an-

läggningsarrende eller lägenhetsarrende.

Lägenhetsarrende föreligger när jord upplåtes på arrende för annat ända­

mål än jordbruk och upplåtelsen icke är att anse som bostadsarrende eller

anläggningsarrende.

2

§

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel eller i 9—11 kap.

är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans

ställe, om ej annat anges.

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkän­

nande fordras för giltighet av förbehåll som avses i första stycket eller annat

avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet.

Avslår nämnden framställning om godkännande, förfaller avtalet, om ej

annat överenskommits.

Arrendeavtals ingående

3§

Avtal om jordbruksarrende, bostadsarrende och anläggningsarrende skall

upprättas skriftligen. I handlingen skall samtliga avtalsvillkor anges. Änd­

ring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan. Har arrendatorn

tillträtt arrendestället utan att skriftligt avtal blivit upprättat och har det ej

berott på honom att giltigt arrendeavtal sedermera icke kommit till stånd,

har han rätt till ersättning för skada. Väckes ej talan om ersättning inom

ett år från det jorden avträddes, är rätten till sådan talan förlorad.

Avtal om lägenhetsarrende skall upprättas skriftligen, om ej annat över-

enskommes.

28

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Arrendeavtals upphörande vid uppsägning m. m.

4§

Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad,

upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter upp­

sägningen, om ej rätten eller överexekutor finner skäligt ålägga arrendatorn

att avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.

Om arrendeavtal uppsäges av annan orsak som ger jordägare eller arren-

dator rätt att frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den fardag som

inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen

innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avtalet dock genast att

gälla.

Fardag är den 14 mars.

5§

År vid lägenhetsarrende arrendetiden ej bestämd, upphör avtalet att gälla

på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det uppsägning

skedde. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upp­

hör avtalet dock genast att gälla. Vad som sagts nu gäller ej, om uppsäg­

ningstid avtalats.

6

§

Är jordbruksarrende, bostadsarrende eller lägenhetsarrende upplåtet för

arrendatorns livstid, har vid dennes död hans make rätt att inträda som

arrendator under sin livstid, om äktenskapet ingåtts innan avtalet träffades.

Ingår den efterlevande maken nytt äktenskap, får jordägaren dock uppsäga

avtalet. När avtalet upphör att gälla på grund av arrendatorns eller den ef­

terlevande makens död, skall arrendestället avträdas på den fardag som in­

träffar närmast efter sex månader från dödsfallet.

7§

Infaller dag då arrendeställe enligt lag eller avtal skall tillträdas eller av­

trädas på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde i

stället ske nästa vardag, om ej annat avtalats.

Sättet för uppsägning

8

§

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsäg­

ningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som är behörig att mottaga ar­

rendeavgift på jordägarens vägnar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

29

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock

utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970:000).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i re­

kommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsäg­

ningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen med­

lem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kon­

tor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som an­

givits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan

finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist bär i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga

uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och

Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att arrendeförhållande skall upphöra och

ansökan om vräkning av arrendator gäller som uppsägning när delgivning

skett i behörig ordning.

Hinder i arrenderätten

9§

Har jordägaren i arrendeavtalet uppgivit att arrendeställets ägovidd är

större än den är eller har han i avtalet lämnat liknande oriktig uppgift, har

arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften och ersättning

för skada. Han får även uppsäga avtalet. Är bristen av ringa betydelse eller

har mer än ett år gått från tillträdet, får uppsägning ske endast om jord­

ägaren förfarit svikligt.

10

§

Minskas eller försämras arrendeställets ägor genom vattenflöde, jordras

eller annan sådan händelse och är ej arrendatorn vållande till skadan, har

arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han får även

uppsäga avtalet, om ej förändringen är av ringa betydelse. Uppsägning får

ej ske sedan mer än ett år gått från förändringen eller, om denna inträffade

innan arrendatorn tillträdde arrendestället, från tillträdet.

11

§

Om någon del av arrendestället frångår arrendatorn på grund av att an­

nat förvärv äger företräde eller till följd av omständighet som avses i 7 kap.

25 §, har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften. Arren­

datorn har även rätt att uppsäga avtalet enligt reglerna i 10 §, om han var i

god tro när avtalet träffades. Bestämmelser om ersättning för skada finns i

7 kap.

30

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Betalning av arrendeavgift

12

§

Arrendeavgift skall betalas senast tre månader före varje arrendeårs ut­

gång, om ej annat avtalats.

Besiktning m. m.

13 §

Jordägaren har rätt att erhålla tillträde till arrendestället för besiktning.

Skall arrendestället avträdas, är arrendatorn skyldig att låta det visas på

lämplig tid. Jordägaren skall i god tid underrätta arrendatorn om dagen för

besiktningen eller visningen.

Pant eller borgen

14 §

År pant eller borgen ställd för arrendeavtalets fullgörande och försämras

säkerheten, är arrendatorn skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet med

vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom tre månader, får

jordägaren uppsäga avtalet. Uppsäges avtalet, har jordägaren rätt till ersätt­

ning för skada.

Utmätning och konkurs

15 §

Om fastigheten utmätes före tillträdesdagen eller om före nämnda dag

fordran för vilken panträtt upplåtits i fastigheten fastställes till betalning

ur denna, får arrendatorn uppsäga avtalet. Han har även rätt till ersättning

för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det arrendatorn

fick kännedom om utmätningen eller fastställandet till betalning. Upphäves

utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej

uppsägning ske därefter.

16 §

Bestämmelserna i 15 § äger motsvarande tillämpning, om jordägaren för­

sättes i konkurs före tillträdesdagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

31

17 §

Försättes arrendatorn i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. Jord­

ägaren har därvid rätt till ersättning för skada. Uppsäger ej konkursboet

avtalet inom en månad från utgången av den tid som är utsatt för bevak­

ning av fordringar i konkursen, svarar konkursboet för avtalets fullgörande

till arrendetidens utgång eller, om uppsägning sker efter utgången av först

angivna tid, till dess avtalet upphör att gälla.

18 §

Om vid bostadsarrende, anläggningsarrende eller lägenhetsarrende arren­

datorn försättes i konkurs innan han tillträtt arrendestället, är arrendatorn

skyldig att på anfordran ställa sådan säkerhet för avtalets fullgörande med

vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Ställes ej säkerhet senast dagen efter

det att säkerheten fordrades, får jordägaren uppsäga avtalet.

Uppsäger jordägaren avtalet och är detta träffat för viss tid som ej un­

derstiger tio år, skall jordägaren utge skälig ersättning för arrenderättens

värde, om ej annat avtalats. I annat fall än då avtalet träffats för viss tid

som ej understiger tio år har jordägaren, om han uppsäger avtalet, rätt till

ersättning för skada.

Om jordbruksarrende finns särskilda bestämmelser i 9 kap.

Arrendatorns rätt att upplåta nyttjanderätt

19 §

Arrendatorn får ej utan jordägarens samtycke upplåta nyttjanderätt till

arrendestället eller del av detta. Han får dock, om ej annat avtalats, hyra ut

ledigt utrymme i byggnad eller upplåta område av ouppodlad mark till upp­

lagsplats eller för liknande ändamål, om det kan ske utan olägenhet för

jordägaren.

20

§

Arrendatorn får hyra ut egen byggnad på arrendestället, om det kan ske

utan avsevärd olägenhet för jordägaren och ej annat avtalats.

Bortförande av arrendatorn tillhörig egendom

21

§

Har arrendatorn uppfört egen byggnad på arrendestället eller har han i

övrigt nedlagt kostnad på detta utöver vad som ålegat honom, skall bygg­

naden eller vad som eljest utförts erbjudas jordägaren till inlösen, när ar-

rendatorn frånträder arrendet. Har jordägaren ej inom en månad från det

erbjudandet gjordes förklarat sig villig antaga detta, får arrendatorn föra

bort egendomen. Han skall dock återställa arrendestället i tjänligt skick.

Är ej vad som arrendatorn enligt första stycket får skilja från arrende­

stället bortfört inom tre månader från det arrendestället avträddes eller an­

språk på lösen slutligt ogillades, tillfaller det jordägaren utan lösen.

Har ämnen hämtats från jordägarens fastighet till byggnad eller annan

anläggning, får anläggningen ej tagas bort, innan arrendatorn ersatt jord­

ägaren värdet av vad som tagits från fastigheten.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om annat avtalats.

22

§

Har avträdande arrendator på arrendestället lämnat kvar annan honom

tillhörig egendom än som avses i 21 § och försummar han att inom tre må­

nader efter anmaning föra bort egendomen, tillfaller den jordägaren utan

lösen.

32

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Arrenderättens förverkande

23 §

Arrenderätten är förverkad och jordägaren således berättigad att uppsäga

avtalet,

1. om arrendatorn dröjer med betalning av arrendeavgiften utöver en må­

nad efter förfallodagen,

2. om arrendatorn vid jordbruksarrende undandrager sig att utföra ar­

bete som åligger honom enligt avtalet,

3. om arrendatorn vanvårdar arrendestället eller om han eftersätter vad

som åligger honom enligt 9 kap. 35 § och icke efter tillsägelse vidtager rät­

telse,

4. om arrendatorn nyttjar arrendestället för annat ändamål än som för­

utsatts vid upplåtelsen eller, om viss odlingsplan är fastställd i avtalet eller

detta innehåller annan bestämmelse om hävden, avviker från vad som så­

lunda bestämts och icke efter tillsägelse vidtager rättelse,

5. om arrendatorn i strid med bestämmelserna i denna balk överlåter

arrenderätten eller eljest sätter annan i sitt ställe eller upplåter nyttjande­

rätt,

6. om arrendatorn åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver hans

åligganden enligt denna balk, och det måste anses vara av synnerlig vikt

för jordägaren att skyldigheten fullgöres.

Arrenderätten är icke förverkad, om det som ligger arrendatorn till last

är av ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har jordägaren rätt till ersättning för skada.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

33

24 §

Är arrenderätten förverkad på grund av förhållande som avses i 23 § första

stycket 1—4 men sker rättelse innan jordägaren gjort bruk av sin rätt att

uppsäga avtalet, kan arrendatorn icke därefter skiljas från arrendestället på

den grunden. Detsamma gäller, om jordägaren icke uppsagt avtalet inom

sex månader från det han fick kännedom om förhållande som avses i 23 §

första stycket 5 eller 6.

25 §

Är arrenderätten enligt 23 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjs­

mål med betalning av arrendeavgift och har jordägaren med anledning därav

uppsagt avtalet, får arrendatorn ej på grund av dröjsmålet skiljas från ar­

rendestället, om arrendeavgiften betalas senast tolfte vardagen från upp­

sägningen. I avvaktan på att arrendatorn visar sig ha fullgjort vad som så­

lunda fordras för att återvinna arrenderätten, får beslut om vräkning icke

meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från uppsägningen.

Särskilda bestämmelser

26 §

Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av arrendeförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det arren­

datorn avträdde arrendestället. Om vid jordbruksarrende syn som skall ligga

till grund för avräkning klandras före utgången av tid som angivits nu, får

talan väckas inom två år från det klandret slutligt avgjordes. Iakttages ej

tiden, är rätten till talan förlorad, om ej annat avtalats. Om den ena parten

väckt talan i rätt tid, har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt

till talan är förlorad.

Har skriftligt arrendeavtal upprättats och står arrendatorn i skuld för

arrendeavgift eller ersättning för brist när han skall avträda arrendestället,

får jordägaren kvarhålla så mycket av arrendatorns lösören och byggnader

på arrendestället som svarar mot hans fordran, till dess arrendatorn gör

rätt för sig eller ställer säkerhet. Egendom som enligt 65 § utsökningslagen

(1877: 31 s. 1) skall undantagas från utmätning får dock ej kvarhållas.

27 §

Skulle tillämpning av arrendevillkor uppenbarligen strida mot god sed i

arrendeförhållanden eller eljest vara otillbörlig, får villkoret jämkas eller

lämnas utan avseende.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 20 Del A

34

Del A

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

28 §

Vid jordbruksarrende och bostadsarrende får avtal mellan jordägare och

arrendator, att framtida tvist med anledning av arrendeförhållandet skall

hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna

att klandra skiljedomen, ej göras gällande i fråga om arrendatorns rätt eller

skyldighet att tillträda eller kvarsitta på arrendestället, fastställande av ar­

rendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 § eller be­

stämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §. I övrigt gäller skiljeavtalet ej

såvitt därigenom skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats om skilje­

männens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid skiljenämn­

den. I berörda hänseenden skall lagen (1929: 145) om skiljemän tillämpas.

Vad som sagts nu utgör dock ej hinder för att i skiljeavtalet utse arrende­

nämnden till skiljenämnd eller bestämma kortare tid för skiljemannaåt-

gärdens avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

Förfarandet i arrendetvister

29 §

I varje län skall finnas en arrendenämnd. Konungen kan dock bestämma,

att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för arrendenämnd.

30 §

Arrendenämnd har till uppgift att medla i arrendetvister och att pröva

frågor om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende eller bostads­

arrende, fastställande av villkoren för sådan förlängning och bestämmande

av ersättning enligt 9 kap. 14 § samt övriga frågor som enligt denna balk

ankommer på nämnden. Nämnden kan även vara skiljenämnd i arrende­

tvister. Närmare bestämmelser om arrendenämnd meddelas i särskild lag.

31 §

Om part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om förlängning av ar­

rendeavtal, fastställande av villkoren för sådan förlängning eller bestäm­

mande av ersättning enligt 9 kap. 14 § eller i fråga som avses i 9 kap. 18 el­

ler 21 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra

parten inom två månader från det parten erhöll del av beslutet. Klandras

icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap.

2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § får ej klandras.

32 §

Arrendetvist som ej enligt 30 § ankommer på arrendenämnds prövning

skall, om icke Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdom-

Del A

35

stol inom vars område fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses

i 31 § och ärende enligt 9 kap. 24 § upptages av denna domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom­

stol får återförvisas till nämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1970

33 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av

arrendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 § eller i

fråga som avses i 9 kap. 18 eller 21 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga

om förlängning av arrendeavtal, fastställande av arrendevillkor i fall som

nyss angivits eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §.

9 KAP.

Jordbruksarrende

Inledande bestämmelse

1

§

Detta kapitel avser arrendeavtal, varigenom jord upplåtes till brukande.

Arrendetid

2

§

Avtal om jordbruksarrende skall träffas för viss tid eller för ar renda­

torns livstid. Avser upplåtelsen jord, varöver upplåtaren icke kan förfoga

utöver sin egen besittningstid, får avtal träffas även för sådan tid. Är

arrendetiden icke bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avtalet för fem

år.

Omfattar arrende för viss tid bostad för arrendatorn, skall arrendetiden

utgöra minst fem år eller, om jordägaren är kommun, minst ett år. Har av­

tal träffats för kortare tid, gäller det för den nu angivna minsta tiden.

Om arrendenämnden godkänt avtalet i denna del, gäller det dock för den

överenskomna tiden.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap.

5 och 29 §§, 8 kap. 6, 14 och 23 §§ samt 30, 32 och 33 §§ detta kapitel

återtaga arrendestället eller del därav före arrendetidens utgång gäller

endast om det godkänts av arrendenämnden.

3 §

Vid arrende för viss tid som ej understiger ett år skall uppsägning alltid

ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid arrendetidens utgång. Upp­

sägningen skall ske senast ett år före arrendetidens utgång, om avtalet

träffats för minst fem år, och i annat fall senast åtta månader dessför­

innan.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt tid, anses det förlängt på tid som

motsvarar arrendetiden, dock längst fem år.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arren-

datorn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid för

förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller utan sådant

godkännande.

4 §

Gäller arrendeavtal för viss tid som understiger ett år och har ej för­

behåll gjorts om uppsägning, anses avtalet förlängt på tid som motsvarar

arrendetiden, om arrendatorn fortsatt med brukandet två månader efter

arrendetidens utgång utan att jordägaren anmodat honom att lämna

arrendestället. Vad som sagts nu gäller ej, om annat avtalats.

5 §

Avlider arrendatorn före arrendetidens utgång, får dödsboet uppsäga av­

talet inom sex månader från dödsfallet, om ej annat avtalats.

6

§

Den som skall tillträda arrendeställe har rätt att fjorton dagar före till­

trädesdagen få åt sig upplåten hälften i arrendeställets hus, om ej annat

avtalats.

36

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Rätt till förlängning av arrendeavtalet m. m.

7

§

Bestämmelserna i 8—13 §§ gäller vid arrende för viss tid, utom när

1. arrendetiden uppgår till högst ett år och arrendet icke omfattar bostad

för arrendatorn, eller

2. arrendeförhållandet upphör på den grund att arrenderätten är förver­

kad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till för­

längning gäller, om det godkänts av arrendenämnden.

8

§

Om jordägaren uppsagt arrendeavtalet eller om arrendatorn uppsagt av­

talet enligt 3 § och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på änd­

rade villkor, har arrendatorn rätt till förlängning av avtalet, utom när

1. arrenderätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 8 kap.

14 § utan att likväl jordägaren uppsagt avtalet att upphöra på någon av

dessa grunder,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

37

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att

avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. jordägaren gör sannolikt, att han själv, hans make eller avkomling

eller hans adoptivbarn eller dess avkomling skall bruka arrendestället,

4. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället behövs för en mera ända­

målsenlig indelning i brukningsenheter, och det ej av särskilda skäl är obil­

ligt mot arrendatorn att arrendeförhållandet upphör,

5. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas i enlig­

het med fastställd stadsplan eller byggnadsplan,

6. jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall använ­

das för annat ändamål än jordbruk, och det ej är obilligt mot arrendatorn

att arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträ­

der endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas så­

vitt avser arrendestället i övrigt, har arrendatorn utan hinder av första

stycket rätt till sådan förlängning.

9 §

Vid förlängning av arrendeavtal är arrendatorn skyldig att godtaga den

arrendeavgift som jordägaren fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock

avgiften utgå med skäligt belopp. Annat av jordägaren uppställt villkor

skall gälla, om det ej strider mot god sed i arrendeförhållanden eller eljest

är obilligt. Förlängning skall dock ske för tid som motsvarar arrendetiden,

om denna ej överstiger fem år, och i annat fall för fem år. Förlängning kan

även ske för annan tid än som sagts nu, om detta av särskild anledning

är lämpligare. I den mån ändring av arrendevillkoren ej påkallas, skall

samma villkor som förut gälla.

Träffas vid förlängning av arrendeavtal överenskommelse om villkoren

för det fortsatta arrendet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna

i första stycket, lända till efterrättelse i den mån ej annat följer av bestäm­

melserna i övrigt i denna balk.

10

§

Föreligger tvist om förlängning av arrendeavtalet eller om villkor för så­

dan förlängning, åligger det jordägaren att skriftligen meddela arrendatorn

att denne, om han icke går med på att flytta, har att senast två månader

efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till arrendenämn­

den. Meddelandet skall lämnas i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller för

uppsägning. Bestämmelsen i 8 kap. 8 § tredje stycket tredje punkten gäl­

ler dock ej.

Om jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, har

arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom den i första

stycket angivna tiden. lakttages ej denna, förfaller rätten till förlängning

av avtalet.

38

Del A

11

§

Är fråga om förlängning av arrendeavtalet ännu ej avgjord när arrende­

tiden går ut, har arrendatorn rätt att kvarsitta på arrendestället till dess

frågan är slutligt avgjord. För tid som arrendatorn sålunda kvarsitter skall

de förut gällande arrendevillkoren tillämpas till dess villkor för samma tid

blir slutligt bestämda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

12

§

Bifalles arrendatorns talan om förlängning av arrendeavtalet, skall vill­

koren för det fortsatta arrendet fastställas enligt 9 §.

Dom eller beslut varigenom arrendatorns talan bifalles anses som avtal

om fortsatt arrende.

13 §

Bifalles ej arrendatorns talan om förlängning av arrendeavtalet, får i do­

men eller beslutet skäligt uppskov med avträdet medges, om jordägaren

eller arrendatorn begär det.

Avgöres tvisten efter arrendetidens utgång eller medges uppskov med av­

trädet, skall arrendevillkoren för tiden från avtalets upphörande till avträdet

fastställas enligt 9 §.

14 §

Kommer förlängning av arrendeavtal som omfattar bostad för arrenda­

torn ej till stånd på grund av att förhållande som avses i 8 § första stycket

5 eller 6 föreligger och skall marken efter avtalets upphörande användas för

ändamål som kan antagas lämna väsentligt högre avkastning eller som kan

tillgodoses genom expropriation eller liknande tvångsförvärv, skall jordäga­

ren till arrendatorn utge ett belopp som motsvarar den genomsnittliga ar­

rendeavgiften för ett år under den senaste arrendeperioden. Uppgår arren­

datorns förlust på grund av att arrendeförhållandet upphör till högre belopp,

skall jordägaren i stället i skälig omfattning ersätta förlusten, dock högst

med belopp som motsvarar tre års arrendeavgifter, beräknade så som nyss

angivits.

Första stycket gäller ej, om det av särskilda skäl är obilligt mot jordäga­

ren att han ålägges ersättningsskyldighet.

Underhåll och nybyggnad m. m.

15 §

Arrendatorn skall vårda och underhålla arrendestället. Försämras det ge­

nom att arrendatorn eftersätter vad som sålunda åligger honom, bär jord­

ägaren rätt till ersättning vid avräkning enligt 23 §.

Del A

39

16 §

Avhjälper arrendatorn brist som förelegat vid tillträdet och har han ej

enligt 17 § rätt till ersättning för arbetet så snart det fullbordats, är han

berättigad till ersättning vid avräkning enligt 23 §. Detta gäller dock ej så­

dan del av arrendestället beträffande vilken arrendatorn enligt avtalet är

fritagen från underhållsskyldighet.

17 §

Omfattar arrende bostad för arrendatorn eller hans anställda, skall jord­

ägaren vid tillträdet avlämna bostaden i det skick som föreskrives i hälso­

vårdsstadgan (1958: 663).

Fråga huruvida bostad vid tillträdet är i sådant skick som anges i första

stycket skall prövas vid syn enligt 24—28 §§. Finnes brist föreligga i detta

hänseende, skall synemännen föreskriva vilka åtgärder som skall vidtagas

för bristens avhjälpande samt fastställa beräknad kostnad för dessa. De

skall även utsätta viss tid inom vilken åtgärderna skall vara vidtagna.

Underlåter jordägaren att inom utsatt tid vidtaga föreskriven åtgärd, får

arrendatorn utföra åtgärden i jordägarens ställe. Sedan arbetet fullbordats,

har arrendatorn rätt till ersättning av jordägaren med det vid synen fast­

ställda beloppet. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, får han göra det,

om icke bristen är av ringa betydelse. För den tid arrendestället är i bristfäl­

ligt skick har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften och

ersättning för skada.

Förbehåll som strider mot första—tredje stycket gäller mot arrendatorn,

om det godkänts av arrendenämnden.

18 §

Har byggnad, täckdikning eller annan anläggning utan arrendatorns vål­

lande så skadats eller för slitits att anläggningen för att tjäna sitt ändamål

måste byggas om eller ersättas med en ny, skall jordägaren utföra arbetet.

Sådan skyldighet åvilar dock jordägaren endast om anläggningen behövs

med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrende­

stället.

Om jordägaren ej inom skälig tid efter anmaning avhjälper brist som av­

ses i första stycket, får arrendatorn utföra arbetet i hans ställe. Har kostna­

den för arbetet fastställts av arrendenämnden på sätt som anges i tredje

stycket, är arrendatorn, sedan arbetet fullbordats, berättigad till ersättning

av jordägaren med det fastställda beloppet. Vill arrendatorn hellre uppsäga

avtalet, får han göra det, om ej bristen är av ringa betydelse. För den tid

arrendestället är i bristfälligt skick har arrendatorn rätt till skälig nedsätt­

ning av arrendeavgiften och ersättning för skada.

Fråga om jordägarens byggnadsskyldighet enligt första stycket prövas

av arrendenämnden. Prövning kan påkallas av såväl jordägaren som arren-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

datorn. På begäran av arrendatorn skall nämnden även fastställa beräknad

kostnad för arbete som arrendatorn kan komma att utföra i jordägarens

ställe.

Första—tredje styckena äger ej tillämpning beträffande hägnad eller an­

nan anläggning av sådan art, att ett fullständigt iståndsättande ingår i ar-

rendatorns underhållsskyldighet enligt 15 §, och ej heller beträffande anlägg­

ning som enligt avtalet är undantagen från hans underhållsskyldighet.

Är jordägaren på grund av första stycket andra punkten ej skyldig att

avhjälpa brist som avses i nämnda stycke, har arrendatorn rätt till skälig

nedsättning av arrendeavgiften. Han får även uppsäga avtalet, om ej bristen

är av ringa betydelse. Har ej annat avtalats, äger vad som sagts nu mot­

svarande tillämpning, om anläggning som enligt avtalet är undantagen

från arrendatorns underhållsskyldighet genom brand eller på liknande sätt

utan arrendatorns vållande drabbas av sådan skada som anges i första

stycket.

19 §

Skadas anläggning som avses i 18 § av brand och är skadan mindre om­

fattande än där anges, skall arrendatorn avhjälpa skadan. Om han ej själv

är vållande, har han rätt att av jordägaren erhålla ersättning för den nöd­

vändiga kostnaden sedan arbetet fullbordats.

20

§

Har arrendatorn uppfört ny byggnad i stället för byggnad som han mot­

tagit och är han icke enligt 17 eller 18 § berättigad till ersättning därför,

har han vid avräkning enligt 23 § rätt till ersättning för brist som vid till­

trädet fanns på den mottagna byggnaden, om den nya byggnaden är lämplig

för sitt ändamål eller uppförts enligt plan som godkänts av jordägaren. Av­

drag skall dock göras med kostnaden för avhjälpande av brist på den nya

byggnaden.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om annan anlägg­

ning som ingår i arrendet.

21

§

Utför arrendatorn ny täckdikning, som arrendenämnden funnit behövlig

med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrende­

stället, är han, om ej annat avtalats, efter arbetets fullbordande berättigad

till ersättning av jordägaren med belopp vartill arrendenämnden fastställt

beräknad kostnad för arbetet.

Har arrendatorn anlagt markväg, förbättrat ägoanordningen eller vid­

tagit annan åtgärd som medfört varaktig nytta för jordbruket och ej är

att hänföra till uppförande av byggnad eller till täckdikning, är han vid

avräkning enligt 23 § berättigad till ersättning motsvarande vad arrende­

stället ökat i värde, om ej annat avtalats. Ersättning får dock ej utgå med

högre belopp än som motsvarar den nödvändiga kostnaden.

40

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

41

22

§

Har jordägaren utfört arbete som avses i 18 § eller utgivit ersättning en­

ligt andra stycket i nämnda paragraf eller enligt 21 § första stycket för

arbete som arrendatom utfört och har arrenderättens värde ökat genom

arbetet, är arrendatom skyldig att godtaga skälig höjning av arrendeav­

giften.

Avräkning och syn

23 §

Avräkning mellan jordägaren och arrendatom skall ske, när arrende­

stället avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån

avtal därom träffats. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall

avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från när­

mast föregående avräkning.

Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräknings­

periodens början och slut.

24 §

Syn skall förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden för­

trogna synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats

behöriga att hålla syn. Synemännen skall utses av jordägaren och arrenda-

torn gemensamt. Enas parterna ej om valet, utser rätten synemän. Mot sy-

neman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika meningar, skall flertalets mening gälla. Kan be­

slut ej åstadkommas på sådant sätt, skall, om synemännen är flera än två

samt parterna eller rätten utsett en av synemännen att vara ordförande,

dennes mening gälla som synemännens beslut. Kan ej heller på detta

sätt beslut åstadkommas, skall synemännen välja ytterligare en synemän,

som då blir ordförande. Enas ej synemännen om valet, skall rätten utse

synemännen.

Syn får ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken den

hänför sig och skall vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag,

om ej rätten på begäran av synemännen medger att synen får avslutas se­

nare.

25 §

Synemännen skall utsätta synen till tid då marken är tjänlig samt under­

rätta parterna om dagen. Uteblir part, får synen hållas endast om parten

bevisligen underrättats i god tid före synens påbörjande.

Menar part att synemän är jävig eller icke förtrogen med ortens jord­

bruksförhållanden, skall parten framställa invändning därom innan syne-

gången börjar. Synemännen skall så snart det kan ske besluta över in-

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 20 Del A

42

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

vändningen. Senare får invändning framställas endast i samband med

klander av synen och då endast under förutsättning att parten icke varit

närvarande vid synen innan synegången börjat eller först efter synegångens

början fått vetskap om det förhållande på vilket invändningen grundas.

I fråga om parts rätt att i målet om klander åberopa sådant förhållande

äger dessutom bestämmelserna i rättegångsbalken om jäv mot domare mot­

svarande tillämpning.

26 §

Vid synen skall i den mån det är påkallat med hänsyn till ändamålet

med synen undersökas allt som hör till arrendestället, såsom byggnader,

trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brun­

nar och ledningar. Från synen får dock undantagas viss de! av arrende­

stället, om jordägaren och arrendatorn kommer överens om i vad mån

brist skall tagas i beräkning och anteckning om överenskommelsen göres

av synemännen.

Kan överenskommelse ej träffas om ersättning enligt 21 § andra styc­

ket, 30 § andra stycket eller 31 §, skall synemännen bestämma ersättningen.

Synemännen får anlita sakkunnig eller biträde.

Över allt som förekommer vid synen skall upprättas skriftlig handling,

som undertecknas av synemännen. Om brist föreligger, skall anteckning

göras om bristens beskaffenhet, de åtgärder som behövs för dess avhjälpan­

de samt kostnaden för detta. Tydlig hänvisning skall lämnas om vad den

har att iakttaga som vill klandra synen. Synehandlingen skall inom tre

månader från synens avslutande genom synemännens försorg delges par­

terna i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Bestäm­

melsen i 8 kap. 8 § tredje stycket tredje punkten gäller dock ej.

27 §

Parterna svarar solidariskt för synekostnaden. Sinsemellan svarar de för

hälften var.

28 §

Om part ej godtager syn, som hållits på sätt och inom tid som anges

i 24 §, får parten klandra synen genom att väcka talan mot den andra par­

ten inom två månader från det synehandlingen delgavs honom. Klandras

icke synen, gäller den som fullt bevis för arrendeställets skick den dag till

vilken synen hänför sig. Motbevisning mot synen är i sådant fall ej till­

låten.

Synemännen är skyldiga att i mål om klander avge skriftligt yttrande,

om rätten begär det.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

43

Arrendeavgiften

29 §

Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med

vad som sagts nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp, som är skäligt

med hänsyn främst till parternas avsikter och övriga förhållanden när av­

talet träffades. Om förbehåll att arrendatorn skall utföra arbete finns be­

stämmelser i 36—39 §§.

Arrendatorns konkurs

30 §

Försättes arrendatorn i konkurs, får jordägaren uppsäga avtalet. Inträf­

far konkursen efter det att arrendatorn tillträtt arrendestället, får jordäga­

ren dock ej uppsäga avtalet, om detta innehåller förbehåll om rätt för arren­

datorn att överlåta arrenderätten och konkursboet inom tre månader från

bevakningstidens utgång visar att överlåtelse skett i enlighet med avtalet.

Sker överlåtelse senare men innan jordägaren gjort bruk av sin uppsäg-

ningsrätt, förlorar han denna rätt.

Har arrendeavtalet träffats för viss tid som ej understiger tio år, har

arrendatorn, i fall då jordägaren uppsäger avtalet, vid avräkning enligt

23 § rätt till skälig ersättning för arrenderättens värde, om ej annat av­

talats.

I annat fall än då arrendeavtalet träffats för viss tid som ej understiger

tio år har jordägaren, om han uppsäger avtalet, rätt till ersättning för

skada.

Överlåtelse av arrenderätten

31 §

Arrendatorn får icke överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke,

om ej annat följer av andra och tredje styckena.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får arren­

datorn, om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan med vilken

jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda jordägaren

att återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning enligt 23 §

utge skälig ersättning för arrenderättens värde. Vill jordägaren antaga er­

bjudandet, skall han lämna besked därom inom en månad.

Avlider arrendatorn under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för vilken

44

Del A

tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket tillkommer

arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet till jord­

ägaren skall göras inom sex månader efter dödsfallet.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning på arrende­

rättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller lik­

nande förvärv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Övriga rättigheter och skyldigheter vid nyttjandet av arrendestället

32 §

Överger arrendatorn arrendestället och lämnar det obrukat eller utan

vård, får jordägaren genast återtaga det. Jordägaren har även rätt till er­

sättning för skada.

33 §

Har jordägaren utgivit ersättning för torrläggning av mark enligt vat­

tenlagen (1918: 523) eller för byggande av enskild väg enligt lagen (1939:

608) om enskilda vägar, får jordägaren uppsäga avtalet, om arrendatorn

icke medger skälig höjning av arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom

ett år från det företaget fullbordades.

34 §

Arrendatorn får ej avverka skog eller eljest nyttja skogsmark eller taga

torv från torvmosse som finns på arrendestället. Han får ej heller avhän­

da arrendestället annat, som ej är att hänföra till den årliga avkastningen.

Om arrendatorns rätt till jakt och fiske finns särskilda bestämmelser.

35 §

Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap för att använ­

das på arrendestället och är visst värde bestämt för det som lämnats, skall

arrendatorn hålla sådan egendom på arrendestället under arrendetiden.

Egendomen skall för vartdera slaget i värde motsvara det som han mottagit.

Vad som sättes i stället för det som lämnats tillhör jordägaren utan sär­

skilt förbehåll.

Har jordägaren enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn egendom som

avses i första stycket och är avtalad avgift för användandet av egendomen

förfallen till betalning eller underlåter arrendatorn att avlämna vad som

tillkommer jordägaren, äger 8 kap. 26 § andra stycket motsvarande till-

lämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

45

Arbetsavtal i samband med arrende

36 §

Bestämmelse i arrendeavtal att arrendatorn skall utföra arbete får ej

innefatta skyldighet att utföra arbete utöver fastställt antal dagsverken

eller annat bestämt arbete.

Skall arrendatorn enligt arrendeavtalet utföra dagsverken men är ej be­

stämt, hur de skall fördelas på särskilda tider av året, skall hela antalet

dagsverken jämnt fördelas på årets veckor, i den mån det kan ske. För

varje arrendeår eller, då avtalet föreskriver visst antal dagsverken under

viss tid av året, för varje sådan tid skall jordägaren i god tid lämna arren­

datorn uppgift om de dagar när arbetet skall utföras. Arrendatorn är ej

skyldig att inställa sig till arbete tidigare än på andra dagen efter det att

uppgiften lämnats honom. Arbetet får ej utkrävas på sådant sätt att arren­

datorn hindras att behörigen sköta sitt jordbruk. Jordbruksdagsverken får

dock utan hinder av vad som sagts nu utkrävas enligt den fördelning som

föreskrives i avtalet.

I arrendeavtalet får ej intagas förbud för arrendatorn att utföra arbete

åt annan än jordägaren.

37 §

Är arrendatorn enligt arrendeavtalet eller annat avtal mellan honom

och jordägaren skyldig att utföra arbete, skall ersättning till arrendatorn

utgå efter ortens pris vid tiden för arbetet.

38 §

Tillhandahåller jordägaren ej arbete som arrendatorn enligt arrendeav­

talet eller annat avtal mellan jordägaren och arrendatorn är skyldig att

utföra eller annat för arrendatorn lika förmånligt arbete, får arrendatorn

uppsäga arrendeavtalet. Uppsägning får dock ej ske, om arrendatorns för­

lust av arbetsinkomst är av ringa betydelse, och ej heller sedan arbetet

tillhandahållits arrendatorn. Har jordägaren ej inom en månad från

uppsägningen meddelat arrendatorn att den ej godtages, skall jordägaren

anses ha godkänt uppsägningen.

I fall som avses i första stycket har arrendatorn, vare sig uppsägning sker

eller ej, rätt till ersättning för skada, om icke underlåtenheten att tillhanda­

hålla arbete nödvändiggjorts av ändrade ekonomiska eller tekniska förhål­

landen.

39 §

Bestämmelserna i 36—38 §§ gäller ej, om arrendatorns åliggande är av

ringa betydelse.

46

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

10 KAP.

Bostadsarrende

1

§

Bostadsarrende föreligger när jord upplåtes på arrende för annat ändamål

än jordbruk samt arrendatorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt att på ar­

rendestället uppföra eller bibehålla bostadshus och det ej är uppenbart att

upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat ändamål än att be­

reda bostad åt arrendatorn och honom närstående.

2

§

Avtal om bostadsarrende skall träffas för viss tid, minst fem år, eller för

arrendatorns livstid. Är arrendetiden icke bestämd enligt vad som sagts nu,

gäller avtalet för fem år. Har avtal träffats för kortare tid, gäller det dock

för den överenskomna tiden, om arrendenämnden godkänt avtalet i denna

del.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap. 5

och 29 §§ samt 8 kap. 6, 14, 18 och 23 §§ återtaga arrendestället eller del

därav före arrendetidens utgång gäller endast om det godkänts av arrende­

nämnden.

3 §

Vid arrende för viss tid skall uppsägning alltid ske för att avtalet skall

upphöra att gälla vid arrendetidens utgång. Uppsägningen skall ske senast

ett år före arrendetidens utgång.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt tid, anses det förlängt på fem år.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrenda­

torn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid för för­

längning av avtalet än som anges i andra stycket gäller dock utan sådant

godkännande.

4 §

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om förlängning av arrendeavtal gäller vid

arrende för viss tid, utom när

1. hus som avses i 1 § ej finns på arrendestället då avtalet senast kan

uppsägas från jordägarens sida eller, om sådant hus finns, det då ej åsatts

taxeringsvärde, eller

2. arrendeförhållandet upphör på den grund att arrenderätten är förver­

kad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till förläng­

ning gäller, om det godkänts av arrendenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

47

5 §

Om jordägaren uppsagt arrendeavtalet, har arrendatorn rätt till förläng­

ning av avtalet, utom när

1. arrenderätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 8 kap.

14 § utan att likväl jordägaren uppsagt avtalet att upphöra på någon av

dessa grunder,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att

avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. byggnad på arrendestället uppförts utan byggnadslov i fall då sådant

erfordrats eller i strid med plan eller därmed jämförligt beslut av myndig­

het angående markens bebyggande eller användning,

4. i annat fall byggnad på arrendestället icke står i överensstämmelse med

gällande plan och jordägaren gör sannolikt, att han skall använda marken

i enlighet med planen,

5. jordägaren gör sannolikt, att marken skall användas för bebyggelse av

annat slag än det som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri eller

annan ekonomisk verksamhet, samt intresset för honom att kunna förfoga

över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse

av fortsatt arrende,

6. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeför­

hållandet.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträder

endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt

avser arrendestället i övrigt, har arrendatorn utan hinder av första stycket

rätt till sådan förlängning.

6 §

I fråga om förlängning av arrendeavtal äger 9 kap. 9—13 §§ motsvarande

tillämpning.

7 §

Utan jordägarens samtycke får arrendatorn ej sätta annan i sitt ställe, om

ej annat följer av andra och tredje styckena.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid, får arrendatorn överlåta arrenderät­

ten till annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock

först erbjuda jordägaren att återtaga arrendestället mot erläggande av skä­

lig ersättning för arrenderättens värde. Har arrendatorn uppfört byggnad på

arrendestället eller har han i övrigt nedlagt kostnad på detta och önskar han

att jordägaren skall övertaga vad han utfört, skall även det erbjudas jord­

ägaren till inlösen. Yill jordägaren antaga erbjudande som sagts nu skall

han lämna besked därom inom en månad.

Genom bodelning, arv eller testamente eller genom exekutiv försäljning

eller i arrendatorns konkurs kan arrenderätten övergå till annan med vilken

jordägaren skäligen kan nöjas, utan att erbjudande enligt andra stycket läm­

nats.

Förbehåll som strider mot andra eller tredje stycket gäller mot arrenda-

torn, om det godkänts av arrendenämnden.

48

Del A Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

11 KAP.

Anläggningsarrende

1 §

Anläggningsarrende föreligger när jord upplåtes på arrende för annat

ändamål än jordbruk samt arrendatorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt

att för förvärvsverksamhet på arrendestället uppföra eller bibehålla bygg­

nad, som ej är av endast ringa betydelse för verksamhetens bedrivande.

Har upplåtelsen skett för arrendatorns livstid eller för viss tid som under­

stiger ett år, föreligger dock icke anläggningsarrende.

2

§

Avtal om anläggningsarrende skall träffas för viss tid. År arrendetiden

icke bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avtalet för fem år.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap.

5 och 29 §§ samt 8 kap. 14, 18 och 23 §§ återtaga arrendestället eller del

därav före arrendetidens utgång gäller endast om det godkänts av arrende­

nämnden.

3 §

Har ej annat avtalats, anses arrendeavtal innefatta villkor att, om upp­

sägning ej sker inom rätt tid, avtalet skall anses förlängt på tid som mot­

svarar arrendetiden, dock längst fem år.

Uppsägning skall ske senast sex månader före arrendetidens utgång, om

ej annan tid avtalats.

4 §

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om rätt till ersättning för arrendatorn med

anledning av arrendets upphörande gäller, om ej annat avtalats och ej hel­

ler arrendeförhållandet upphör på den grund att arrenderätten är förver­

kad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger.

5 §

Har jordägaren uppsagt arrendeavtalet och vägrar han att förlänga ar­

rendeförhållandet eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på

den grund att jordägaren för förlängning kräver arrendeavgift som ej är

skälig eller uppställer annat villkor som strider mot god sed i arrendeför­

hållanden eller eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta arren-

datorn dennes förlust på grund av arrendeförhållandets upphörande, om ej

1. arrendatorn åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skä­

ligen kan fordras att jordägaren förlänger arrendeförhållandet,

2. jordägaren gör sannolikt, att marken skall användas för annat ända­

mål än det med upplåtelsen avsedda, och intresset för honom att kunna

förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns

intresse av fortsatt arrende, eller

3. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeför­

hållandet.

Förlust för arrendatorn som har samband med att denne bekostat upp­

förande av byggnad eller utförande av annat arbete på arrendestället skall

beaktas vid ersättningens bestämmande endast om åtgärden vidtagits i en­

lighet med arrendeavtalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

49

6

§

Om arrendatorn icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar jord­

ägaren att han önskar behålla arrendestället, är hans rätt till ersättning

enligt 5 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden,

har jordägaren att inom tre veckor från det meddelandet lämnades un­

derrätta arrendatorn om de villkor han uppställer för att förlänga arrende­

förhållandet eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Un­

derlåter han detta, har arrendatorn rätt till ersättning för förlust som av­

ses i 5 §.

Arrendatorns meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ord­

ning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Är jordägarens underrät­

telse enligt första stycket avsänd i rekommenderat brev under mottagarens

vanliga adress, skall jordägaren anses ha fullgjort vad som ankommer på

honom.

7 §

Har ej annat avtalats, får arrendatorn överlåta arrenderätten till annan

med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Förbehåll varigenom denna rätt

begränsas får ej göras gällande, när överlåtelse sker genom exekutiv för­

säljning eller i arrendatorns konkurs.

Första stycket första punkten äger motsvarande tillämpning på arrende­

rättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller lik­

nande förvärv.

50

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

12 KAP.

Hyra

Inledande bestämmelser

1 §

Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till

nyttjande mot vederlag. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom

tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lä­

genheten, äger detta kapitel tillämpning på avtalet, om jorden skall använ­

das för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än

jordbruk. Förenas tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplå­

telse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, äger kapitlet tillämp­

ning, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen

av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till icke

oväsentlig del användas som bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot

hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Hyresavtals ingående

2

§

Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen

begär det.

Har hyresavtal upprättats skriftligen och träder någon i laga ordning i

hyresgästens ställe, skall anteckning därom på begäran göras på handling­

en.

Hyrestid och uppsägning

3 §

Är hyresavtal träffat för bestämd tid, skall, om hyresförhållandet vid

hyrestidens utgång varat längre än nio månader i följd, uppsägning alltid

ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid hyrestidens utgång.

Innehåller avtal, som skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens ut-

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

51

gång, ej bestämmelse om uppsägningstid, skall uppsägningen ske, om hy­

restiden är

1. längst en vecka, senast en dag i förväg,

2. längre än en men längst två veckor, senast två dagar i förväg,

3. längre än två veckor men längst tre månader, senast en vecka i för­

väg,

4. längre än tre men längst sex månader, senast en månad i förväg,

5. längre än sex månader men längst ett år, senast tre månader i för­

väg,

6. längre än ett men längst fem år, senast sex månader i förväg,

7. längre än fem år, senast ett år i förväg.

Saknar avtalet bestämmelse om verkan av utebliven uppsägning och upp-

säges det ej inom rätt tid, anses det, om hyrestiden överstiger nio måna­

der, förlängt på ett år och i annat fall på tid som motsvarar hyrestiden.

4 §

Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och

har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång icke varat längre än nio må­

nader i följd, anses avtalet förlängt på obestämd tid, om hyresgästen suttit

kvar i lägenheten en månad efter hyrestidens utgång utan att hyresvärden

anmodat honom att flytta.

Är hyrestiden ej bestämd, skall den, om uppsägningstid icke avtalats,

utgå en månad efter uppsägning eller, såvida hyresförhållandet varat läng­

re än ett år, på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från

uppsägningen. Beror hyresförhållandet av annan anställning än som av­

ses i 46 § första stycket 7, har hyresgästen alltid rätt till en uppsägningstid

av minst en månad.

Fardagar är den 1 april och den 1 oktober.

5 §

Avlider hyresgäst som hyrt bostadslägenhet före hyrestidens utgång, får

dödsboet uppsäga avtalet inom en månad från dödsfallet. Avtalet upphör att

gälla en månad efter uppsägningen. Har bostadslägenhet hyrts av makar

gemensamt och avlider den ena av makarna, tillkommer den rätt som an­

givits nu dödsboet och den efterlevande maken i förening.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, får vid dennes död hans

make inträda som hyresgäst under sin livstid, om äktenskapet ingåtts in­

nan avtalet träffades och annat ej avtalats. Ingår den efterlevande maken

nytt äktenskap, får hyresvärden dock uppsäga avtalet att upphöra tidigast

på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

När avtalet upphör att gälla på grund av hyresgästens eller den efterlevande

makens död, skall lägenheten avträdas på den fardag som inträffar närmast

efter en månad från dödsfallet.

52

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

6

§

Uppsäges hyresavtal av orsak som anges i 11—14 eller 16—19 §, upphör

det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §, om ej annat

följer av 44 §.

Om hyresavtal uppsäges av annan orsak som ger hyresvärd eller hyres­

gäst rätt att frånträda avtalet, äger bestämmelserna i 3 § andra stycket och

4 § andra stycket om uppsägningstid och tid för avtals upphörande motsva­

rande tillämpning, om ej annat föreskrivits. Sker uppsägning innan hyres­

gästen tillträtt lägenheten, upphör avtalet dock genast att gälla.

7 §

Infaller dag då lägenhet enligt lag eller avtal skall tillträdas eller avträdas

på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde i stället

ske nästa vardag.

Den som har att avträda lägenhet skall senast klockan 12 avträdesdagen

hålla lägenheten tillgänglig för den som skall tillträda den. Omfattar lä­

genhet som helt eller delvis är uthyrd till bostad minst två rum som är

avsedda för bostadsändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas till­

gänglig klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan

allmän helgdag, klockan 8 avträdesdagen.

Första och andra styckena gäller ej, om annat avtalats.

8

§

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat längre än

nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Upp­

sägningen behöver dock ej vara skriftlig, om skriftligt erkännande av upp­

sägningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som är behörig att mot­

taga hyra på hyresvärdens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock

utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970:000).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i re­

kommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägning­

en skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen med­

lem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kon­

tor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som

angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om

sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga

uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och

Inrikes Tidningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

53

Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall upphöra och

ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning

skett i behörig ordning.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9 §

På tillträdesdagen skall hyresvärden, om ej annat avtalats, tillhandahålla

lägenheten i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten

är fullt brukbar för det avsedda ändamålet.

10

§

Blir lägenheten före den avtalade tidpunkten för tillträdet så förstörd

att den ej kan användas för det avsedda ändamålet, förfaller avtalet. Är

hyresvärden vållande till händelsen eller lämnar han ej utan dröjsmål hyres­

gästen meddelande om denna, har hyresgästen rätt till ersättning för skada.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens be­

skaffenhet förbud mot att använda lägenheten för det avsedda ändamålet,

förfaller avtalet, även om beslutet ej vunnit laga kraft. Beror det förhål­

lande som föranlett beslutet på försummelse av hyresvärden eller lämnar

denne ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om beslutet, har hyresgäs­

ten rätt till ersättning för skada.

11

§

Uppkommer före hyrestidens början ringare skada på lägenheten än

som anges i 10 § första stycket och är skadan ej avhjälpt när lägenheten

skall tillträdas eller är lägenheten eljest, i annat fall än som avses i 13 §,

på tillträdesdagen icke i det skick som hyresgästen har rätt att fordra, får

han avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden underlå­

ter att efter tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen

ej avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att efter tillsägelse

ombesörja åtgärden så snart det kan ske, får hyresgästen uppsäga avtalet.

Uppsägning får dock ske endast om bristen är av väsentlig betydelse. Sedan

bristen blivit avhjälpt av hyresvärden får avtalet ej uppsägas. För den tid

lägenheten är i bristfälligt skick har hyresgästen rätt till skälig nedsättning

i hyran.

I fall som avses i första stycket har hyresgästen även rätt till ersättning

för skada, om hyresvärden ej visar att bristen icke beror på hans försum­

melse.

Första och andra styckena äger tillämpning även när lägenheten uthyrts

i befintligt skick, om lägenheten icke är i sådant skick som anges i 9 § och

liyresgästen ej vid avtalets ingående kände till bristen eller kunnat upp­

täcka den med vanlig uppmärksamhet.

12

§

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens be­

skaffenhet beslut varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyres­

gästen eller denne på annat sätt lider intrång i sin nyttjanderätt, har han

rätt till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränk­

ning i nyttjanderätten, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet

ej vunnit laga kraft. I fråga om ersättning för skada äger 10 § andra styc­

ket motsvarande tillämpning.

13 §

Avser hyresavtalet lägenhet som icke färdigställts vid avtalets ingående

och är lägenheten ännu ej i färdigt skick när tillträde skall ske, har hy­

resgästen rätt till skälig nedsättning i hyran och sådan rätt att uppsäga

avtalet som anges i 11 §. Uppsägning får ske även före den avtalade tid­

punkten för tillträde, om det är uppenbart att lägenheten på tillträdesdagen

ej kan användas för det avsedda ändamålet.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden ej

visar att dröjsmålet icke beror på hans försummelse.

14 §

År lägenheten ej utrymd i rätt tid av den som skall avflytta, har hyres­

gästen rätt till skälig nedsättning i hyran för den tid han ej kan nyttja

lägenheten eller del därav. Undanröjes hindret icke genast efter det att hy­

resvärden underrättats om förhållandet, äger bestämmelserna i 11 § om rätt

för hyresgästen att uppsäga avtalet på grund av brist i lägenheten mot­

svarande tillämpning.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden ej

visar att hindret icke beror på hans försummelse.

15 §

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som

anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden

i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning

och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försäm­

ring genom ålder och bruk. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock

vad som sagts nu endast om ej annat avtalats.

16 §

Skadas lägenheten under hyrestiden och är hyresgästen ej ansvarig för

skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet enligt 15 §

andra stycket eller uppstår på annat sätt utan hyresgästens vållande hin­

54

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

55

der eller men i nyttjanderätten, äger 10—12 §§ motsvarande tillämpning.

Detsamma gäller, om myndighet under hyrestiden meddelar beslut som

avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning

till det, dock ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om

inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning i hyran

för hinder eller men i nyttj anderätten till följd av att hyresvärden låter

utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra

sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat

arbete som särskilt anges i avtalet.

17 §

Bestämmelserna om skada eller brist på lägenheten äger motsvarande

tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten till men för hyresgästen.

I fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är hyresvärden skyl­

dig att vidtaga tjänliga åtgärder för att utrota ohyra, även om hyresgästen

är ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Är hyresgästen utan

ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för nödvändig kostnad som

åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.

18 §

Om någon del av lägenheten frångår hyresgästen på grund av att annat

förvärv äger företräde eller till följd av omständighet som avses i 7 kap.

25 §, har hyresgästen rätt till skälig nedsättning i hyran. Hyresgästen har

även sådan rätt att uppsäga avtalet som anges i 11 §, om han var i god tro

när avtalet träffades. Bestämmelser om ersättning för skada finns i 7 kap.

19 §

Är bostadslägenhet så beskaffad att det är förenat med uppenbar våda

för inneboendes hälsa att använda lägenheten och avhjälper hyresvärden

ej bristen genast efter tillsägelse, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om

han icke har rätt till det enligt annan bestämmelse.

Betalning av hyra m. m.

20

§

Har avtal ej träffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå i

pengar, skall hyran betalas senast sista vardagen före varje kalendermånads

början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad, senast sista

vardagen före början av den tid för vilken hyran beräknas. För bostadslä­

genhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas som rum, får dock

den hyra som belöper på annan kalendermånad än den första betalas senast

sista vardagen före månadens början, även om avtal träffats om tidigare för-

fallodag.

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller på annan plats som

anvisas av honom. Betalning får alltid ske genom postanvisning, postgiro

eller bankgiro. Skall hyran betalas på ort utom riket, är hyresvärden skyl­

dig att svara för de särskilda kostnader detta medför.

Har hyran sänts till hyresvärden från postanstalt inom riket genom

postanvisning eller inbetalningskort till hyresvärdens postgirokonto eller

har innehavare av sådant konto betalat hyran till hyresvärden genom giro-

eller utbetalningskort, anses hyran ha kommit hyresvärden till handa den

dag då postanvisningen eller inbetalningskortet lämnades på postanstalten

eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret. Vid betal­

ning av hyra genom bankgiro på bankkontor inom riket anses hyran ha

kommit hyresvärden till handa den dag då betalningsuppdraget mottogs

av bankkontoret.

56

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

21

§

Anser hyresgästen, att han enligt 11—14, 16—18 eller 26 § har rätt till

nedsättning i hyran eller till ersättning för skada eller för avhjälpande av

brist eller att han har annan motfordran hos hyresvärden, och vill hyresgäs­

ten avdraga motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar, får han nedsät­

ta beloppet hos överexekutor. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämp­

ning, när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar men

ej är till beloppet bestämd i avtalet.

När hyresgästen enligt första stycket nedsätter belopp hos överexekutor,

skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhållandet,

förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffenhet samt

ställa pant eller borgen, som överexekutor finner skälig, för den kostnad

för beloppets utfående som kan åsamkas hyresvärden och för ränta på be­

loppet.

Har hyresgästen sålunda nedsatt hyra hos överexekutor, får hyresvärden

icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det ned­

satta beloppet ej betalats till honom.

22

§

Överexekutor skall ofördröjligen underrätta hyresvärden i rekommen­

derat brev om nedsättning enligt 21 §.

Visar hyresvärden ej inom tre månader från det beloppet förfallit till

betalning och underrättelse om nedsättningen sänts till honom att han

träffat överenskommelse med hyresgästen om att få lyfta beloppet eller

att han väckt talan därom mot hyresgästen, har denne rätt att återfå be­

loppet. Har hyresvärden väckt talan inom angiven tid, får beloppet ej lyftas,

förrän hyresvärdens talan blivit slutligt avgjord.

Nedsatt belopp skall ofördröjligen insättas i bank mot ränta. Räntan

skall betalas till den som får lyfta beloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

57

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

23 §

Hyresgästen får icke använda lägenheten för annat ändamål än det av­

sedda. Hyresvärden får dock icke åberopa avvikelse som är utan bety­

delse för honom.

24 §

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad där­

till hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom hans

vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till

hans hushåll eller gästar honom eller av annan som han inrymt i lägenheten

eller som där utför arbete för hans räkning. För brandskada som han själv

icke vållat är han dock ansvarig endast om han brustit i den omsorg och

tillsyn som han bort iakttaga.

Uppkommer skada eller visar sig brist som ofördröj ligen måste avhjälpas

för att allvarlig olägenhet icke skall uppstå, är hyresgästen skyldig att

genast lämna hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Är hyres­

gästen och medlemmarna i hans hushåll borta när skadan uppkommer eller

bristen visar sig och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att vid be­

hov komma in i lägenheten under bortovaron, är det dock, om lägenheten

utgör del av hus, tillräckligt att hyresgästen omedelbart efter återkomsten

lämnar hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Meddelande om

annan skada eller brist än sådan som angivits förut i detta stycke skall läm­

nas hyresvärden utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att under­

rätta hyresvärden enligt vad som föreskrivits i detta stycke, är han ansvarig

för skada som föranledes av hans försummelse.

Bestämmelserna i första och andra styckena om skada eller brist äger

motsvarande tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten.

Har hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåtit hyres­

rätten eller åt annan upplåtit rätt att begagna lägenheten, är hyresgästen

ansvarig för skada som den nye innehavaren skolat ersätta enligt första,

andra eller tredje stycket, om lägenheten hade varit förhyrd av honom.

Har i fråga om lägenhet, som upplåtits för att helt eller delvis användas

för annat ändamål än bostad, träffats avtal, varigenom hyresgästens an­

svar utsträckts utöver vad som föreskrives i första—fjärde styckena, gäller

avtalet.

25 §

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som

fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Hyres­

gästen skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda åligger honom

själv iakttages även av dem för vilka han svarar enligt 24 § första stycket.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med

ohyra får icke införas i lägenheten.

26

§

Hyresvärden har rätt att utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för

att utöva nödig tillsyn eller utföra förbättringsarbete som ej kan uppskju­

tas idan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen skyl­

dig att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten

låta utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt

hinder eller men i nyttjanderätten. Sådant arbete får dock ej utan hyres­

gästens medgivande utföras under sista månaden av hyresförhållandets

bestånd. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgäs­

ten inom en vecka från det att han erhöll meddelande därom uppsäga av­

talet till upphörande på den fardag som inträffar närmast efter sex må­

nader från uppsägningen. Sådant arbete får icke utan hyresgästens medgi­

vande påbörjas förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestäm­

melserna i detta stycke gäller ej arbete som hyresvärden utfäst sig att ut­

föra åt hyresgästen.

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att

hyresgästen ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt. Skada som åsam­

kas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas av

hyresvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

Hyresgästen är skyldig att tåla inskränkningar i nyttj anderätten, som

föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även

om den av honom hyrda lägenheten icke besväras av ohyra. Därvid äger 17 §

motsvarande tillämpning.

27 §

Underlåter hyresgästen att bereda hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne enligt 26 § har rätt till det, kan överexekutor förordna om hand­

räckning. I fråga om sådan handräckning gäller bestämmelserna om hand­

räckning enligt 191 § utsökningslagen (1877:31 s. 1).

58

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Pant eller borgen

28 §

Är pant eller borgen ställd för hyresavtalets fullgörande och försämras

säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad,

får hyresvärden uppsäga avtalet. I fråga om bostadslägenhet får dock hy­

resvärden uppsäga avtalet endast om det är av väsentlig betydelse för hyres­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

59

värden att sådan säkerhet ställes och det icke är obilligt mot hyresgästen

att hyresförhållandet upplöses.

Utmätning och konkurs

29 §

Om fastigheten utmätes före tillträdesdagen eller om före nämnda dag

fordran för vilken panträtt upplåtits i fastigheten fastställes till betalning

ur denna, får hyresgästen uppsäga avtalet. Han har även rätt till ersättning

för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det hyresgästen

fick kännedom om utmätningen eller fastställandet till betalning. Upphäves

utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej

uppsägning ske därefter.

30 §

Bestämmelserna i 29 § äger motsvarande tillämpning, om hyresvärden för­

sättes i konkurs före tillträdesdagen.

31 §

För sättes hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. Sker ej

uppsägning inom en månad från utgången av den tid som är utsatt för be­

vakning av fordringar i konkursen, svarar konkursboet för avtalets fullgö­

rande till hyrestidens utgång eller, om uppsägning sker efter utgången av

först angivna tid, till dess avtalet upphör att gälla.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar, är hyresgästen skyl­

dig att på anfordran ställa sådan säkerhet för avtalets fullgörande med vil­

ken hyresvärden skäligen kan nöjas. Ställes ej säkerhet senast dagen efter

det att säkerheten fordrades, får hyresvärden uppsäga avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första eller andra stycket, har hyresvärden rätt till

ersättning för skada.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke,

om ej annat följer av 34—36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej be­

sked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen upp­

säga hyresavtalet.

33 §

Bestämmelserna i 32 § äger motsvarande tillämpning på hyresrättens över­

gång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller hu­

vudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans

make, tillagts maken genom bodelning eller skifte med anledning av boskill­

nad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, äktenskapets återgång eller hyresgäs­

tens död, får dock maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan

rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyres­

gästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts

hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo

ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte

hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som

hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägen­

heten hyrts av makar gemensamt.

60

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

34 §

Hyresgäst, som ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet för återstå­

ende hyrestid, får överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sam­

manbor med honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen.

Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med för­

ändringen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om hyresgästen avlider un­

der hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodel­

ägare eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med

honom.

35 §

Hyresgästen får överlåta hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att ge­

nom byte erhålla bostad i annan under hyres- eller bostadsrätt upplåten

lägenhet, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant till­

stånd skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och

detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen

erhållit lägenheten genom byte och innehaft lägenheten mindre än tre år,

får tillstånd dock lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

Första stycket gäller ej, om

1. lägenheten är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens bostad,

3. lägenheten är belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras

varaktigt eller i tvåfamilj shus,

4. upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat längre än nio månader i följd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

61

36 §

Hyresgäst, som hyr lägenhet för att helt eller till väsentlig del använda

den för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet, får

överlåta hyresrätten till den som skall övertaga verksamheten, om hyres­

nämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas,

om hyresvärden ej har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten

överlåtes. Har hyresgästen innehaft lägenheten mindre än tre år, får till­

stånd dock lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

37 §

Tillstånd som avses i 34, 35 eller 36 § kan förenas med villkor.

38 §

Överlåter hyresgästen hyresrätten med samtycke av hyresvärden eller med

tillstånd av hyresnämnden, är han fri från de förpliktelser som hyresavtalet

ålägger honom för tiden efter överlåtelsen, om ej annat villkor fogas till

samtycket eller tillståndet. Den tillträdande hyresgästen svarar jämte den

avträdande för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före överlåtelsen, om

ej annat avtalas med hyresvärden.

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 §

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta

lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i 40 §.

40 §

Hyresgäst, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostads­

lägenhet, får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämn­

den lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hy­

resgästen bär beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har

befogad anledning att vägra samtycke.

Tillstånd enligt första stycket kan begränsas till viss tid och förenas med

villkor.

41 §

Hyresgästen får ej inrymma utomstående personer i lägenheten, om det

kan medföra men för hyresvärden.

62

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Hyresrättens förverkande

42 §

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad att upp­

säga avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar ut­

över två vardagar efter förfallodagen och annat ej följer av 53 §, dock, i fall

då hyran skall betalas i förskott för längre tid än en månad, endast om hy­

resgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande hy­

ran utöver två vardagar efter månadens början eller, såvitt angår hyran för

första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2. om hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyres­

rätten eller eljest sätter annan i sitt ställe eller upplåter lägenheten i andra

hand och ej efter tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

3. om lägenheten användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke

efter tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

4. om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller

lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekom­

mer i lägenheten eller genom underlåtenhet att underrätta hyresvärden där­

om bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller an­

nan, till vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits, åsidosätter

något av vad som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande

eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och

rättelse icke utan dröjsmål sker efter tillsägelse,

6. om i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej

kan visa giltig ursäkt,

7. om hyresgästen åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver

hans åligganden enligt detta kapitel, och det måste anses vara av synnerlig

vikt för hyresvärden att skyldigheten fullgöres.

Hyresrätten är icke förverkad, om det som ligger hyresgästen till last är

av ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

43 §

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första

stycket 1—3, 5 eller 6 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, kan hyresgästen icke därefter skiljas från lä­

genheten på den grunden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt

avtalet inom två månader från det han fick kännedom om förhållande som

avses i 42 § första stycket 4 eller 7 eller hyresvärden icke inom två måna­

der från det han erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke

under 2 tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

63

44 §

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjs­

mål med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav upp­

sagt avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägen­

heten, om hyran senast tolfte vardagen från uppsägningen betalas på

sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller nedsättes hos överexe-

kutor enligt 21 §. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad

som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning

icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från uppsägningen.

Första stycket gäller ej, om skjddighet att flytta inträder inom kortare

tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

Rätt till förlängning av hyresavtalet

45 §

Bestämmelserna i 46—53 §§ gäller vid upplåtelse av bostadslägenhet, om

ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad, eller

3. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

eller förhållande som avses i 28 § föreligger samt annat ej följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överens­

kommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning,

är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hy­

resförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock en­

dast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej har del i hyres­

rätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller över­

enskommelsen mot honom endast om han godtagit den.

46 §

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet, har hyresgästen rätt till förläng­

ning av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 28 § utan

att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grun­

der,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att

avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresför­

hållandet upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att

hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för om­

byggnadens genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hy­

resförhållandet upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är

obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. avtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamiljehus eller lägenhet som

upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att

förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eller kommunal

verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av anställning inom

lantbruket eller för skötsel och tillsyn av fastighet eller av annan anställ­

ning, om den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att för­

foga över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt an­

ställningen har upphört,

8. hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört och det ej

är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om

hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl

för att upplösa hyresförhållandet,

9. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest

är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträ­

der endast en del av lägenheten och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt

avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av första stycket

rätt till sådan förlängning.

64

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

47 §

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av upp­

sägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,

som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av

hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden

skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller

ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grunder. Är

medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att

hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han

den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grund

än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden

bringar hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, upp­

säger hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det att upp­

höra eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av avtalet, är ma­

ken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till förlängning, så­

vida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

65

sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra

på grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmel­

serna i 48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyres­

gästs make.

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makar­

na för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej an­

nat avtalas med hyresvärden.

48 §

Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att godtaga den

hyra som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock hyran

utgå med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den

väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga. Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden

skall dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan

hyres- eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare. I den mån

ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut gälla.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller skall vid tillämpning av

första stycket tredje punkten bortses från lägenhet vars hyra icke är rim­

lig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga

lägenheter i nj^byggda bostadshus.

Träffas vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om villkoren för

det fortsatta hyresförhållandet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmel­

serna i första och andra styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat

följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk.

49 §

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtalet enligt 46 eller 47 § eller om

villkor för sådan förlängning, åligger det hyresvärden att skriftligen med­

dela hyresgästen att denne, om han icke går med på att flytta, har att se­

nast tre veckor efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten

till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning som enligt 8 §

gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten

gäller dock ej.

Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, har

den som fordrar förlängning att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom

den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till

förlängning av avtalet.

50 §

Är fråga om förlängning av hyresavtalet ännu ej avgjord när hyrestiden

går ut, har hyresgästen rätt att kvarbo i lägenheten till dess frågan är slut­

ligt avgjord. För tid som hyresgästen sålunda kvarbor i lägenheten skall de

3

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

20

Del A

förut gällande hyresvillkoren tillämpas till dess hyresvillkoren för samma tid

blir slutligt bestämda.

66

Del A Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

51

§

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren

för den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal

om fortsatt förhyrning.

52 §

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i domen

eller beslutet skäligt uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden

eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet

uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra

på någon av dessa grunder eller är rätten till förlängning förfallen, får på

begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden sam­

tycker till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med av­

flyttningen, skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till av-

flyttningen fastställas enligt 48 §.

53 §

Skall hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut,

är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det

överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då

den högre hyran fastställdes. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att

flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämn­

da dag. På det överskjutande beloppet skall hyresgästen betala sex procent

ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut ut­

gående hyran.

Prövning av förstagångshyra i vissa orter

54 §

Konungen kan förordna, att 55 § skall tillämpas i ort där särskild upp­

märksamhet är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring för bo­

stadslägenhet som icke är godtagbar från samhällssynpunkt.

55 §

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresvärd eller hyres­

gäst begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats vid lägenhetens

upplåtande till hyresgästen eller därefter innan hyresförhållandet varat

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

67

längre än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäller dock icke lä­

genhet som utgör del av upplåtarens egen bostad.

Vid prövning enligt första stycket äger 48 § motsvarande tillämpning.

Nedsättes förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla från och med må­

naden närmast efter den då prövning av hyran påkallades.

Begäres ej prövning av förstagångshyra inom ett år från det hyresförhål­

landet började, är rätten till sådan prövning förlorad.

Rätt till ersättning med anledning av hyresförhållandets upphörande m. m.

56 §

Bestämmelserna i 57—60 §§ gäller för upplåtelse av annan lägenhet än

bostadslägenhet, om ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd, eller

2. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

eller förhållande som avses i 28 § föreligger.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överens­

kommit om villkor som strider mot 57—60 §§, är överenskommelsen gällan­

de. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre

än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyres­

nämnden.

57 §

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyres­

förhållandet eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på den grund

att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig eller uppställer

annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är

obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes förlust på

grund av hyresförhållandets upphörande, om ej

1. hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skä­

ligen kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,

2. huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgäs­

ten uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägen­

het för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen hyresvärden

anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan nöjas eller

hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet skall upphöra på

grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggna­

den skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst, eller

3. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresför­

hållandet.

Förlust för hyresgästen som har samband med att denne bekostat änd­

ring av lägenheten skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om

hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat hyresavtalet

under förutsättning att han skulle få utföra ändringen. Förlusten beräknas

i sådant fall till högst det belopp varmed lägenheten genom ändringen ökat

i värde som hyreslägenhet.

68

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

58 §

Om hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hy­

resvärden att han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning

enligt 57 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden,

har hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades

underrätta hyresgästen om de villkor han uppställer för att förlänga hyres­

förhållandet eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Under­

låter han detta, har hyresgästen rätt till ersättning för förlust som avses

i 57 §.

Hyresgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ord­

ning som enligt 8 § gäller för uppsägning.

59 §

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyres­

värden och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen, får hy­

resnämnden före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen medge den­

ne sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.

Uppskov enligt första stycket får ej medges, om hyresvärden eller an­

nan därigenom skulle tillskyndas betydande skada eller olägenhet eller om

hyresgästen med hänsyn till tidpunkten för uppsägningen erhållit tillräck­

ligt rådrum med avflyttningen.

Medges uppskov enligt första stycket, skall hyresnämnden fastställa skä­

liga hyresvillkor för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen.

60 §

I mål om ersättning enligt 57 eller 58 § skall rätten på yrkande av hyres­

gästen, om hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan

skyldighet fastställts genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyres­

värden att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att

bestämmas.

Första stycket äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förskottet

blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande

om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit sedan

det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslut meddelas, skall parterna beredas tillfälle att yttra sig. Mot beslut som

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

69

meddelats under rättegången skall talan föras särskilt. Mot hovrättens be­

slut får talan ej föras.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda

ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det över­

skjutande beloppet jämte sex procent ränta från dagen för beloppets mot­

tagande.

Särskilda bestämmelser

61 §

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det hyres­

gästen avträdde lägenheten. lakttages ej denna tid, är rätten till talan för­

lorad, om ej annat avtalats. Har den ena parten väckt talan i rätt tid, har

den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är förlorad.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall betalas inom de när­

maste sex månaderna, får hyresvärden kvarhålla så mycket av hyresgästens

lösören inom fastigheten som svarar mot hans fordran, till dess hyresgästen

gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Egendom som enligt 65 § utsöknings-

lagen (1877:31 s. 1) skall undantagas från utmätning får dock ej kvar-

hållas.

62 §

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får

denna, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke in­

trätt, i samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan

av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta.

63 §

Är sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 eller 58 § avsänt

i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden

anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller beträf­

fande sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eller

33 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet är avsänt

på annat ändamålsenligt sätt.

64 §

Skulle tillämpning av hyresvillkor uppenbarligen strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara otillbörlig, får villkoret jämkas eller

lämnas utan avseende.

70

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

65 §

Har någon utnyttjat annans trångmål i följd av det allmänna läget på

bostadsmarknaden till att uppställa villkor om särskilt vederlag för upp­

låtelse av bostadslägenhet i ort, där förordnande enligt 54 § gäller, eller

för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, gäller ej villkoret, och är

han skyldig att återbära vad han mottagit. Talan om återbäring skall väc­

kas inom ett år från det vederlaget mottogs. Iakttages ej denna tid, är rätten

till talan förlorad.

66

§

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst, att framtida tvist med anledning

av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan för­

behåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, får ej göras gällande

i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lä­

genheten, nedsättning av förstagångshyra, fastställande av hyresvillkor i

fall som avses i 51 eller 52 § eller bestämmande av ersättning enligt 57 eller

58 §. I övrigt gäller skiljeavtalet ej såvitt därigenom skiljemän utsetts eller

bestämmelse meddelats om skiljemännens antal, sättet för deras utseende

eller förfarandet vid skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen

(1929: 145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock ej hinder

för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämma

kortare tid för skiljemannaåtgärdens avslutande än den tid om sex månader

som anges i nämnda lag.

67 §

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av

anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hyres­

gästens ställe även om överenskommelsen strider mot bestämmelse i 33

—35, 40, 46, 47, 49—55 eller 66 §, såvida den har formen av kollektivavtal

och på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som enligt

lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom

huvudorganisation.

Förfarandet i hyrestvister

68

§

I varje län skall finnas en hyresnämnd. Konungen kan dock bestämma,

att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för hyresnämnd.

69 §

Hyresnämnd har till uppgift att medla i hyrestvister samt att pröva frå­

gor enligt 49 och 55 §§ samt övriga frågor som enligt detta kapitel ankom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

71

mer på nämnden. Nämnden kan även vara skiljenämnd i hyrestvister. När­

mare bestämmelser om hyresnämnd meddelas i särskild lag.

70 §

Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses i 34—36, 40,

49 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den

andra parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet. Kland­

ras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende enligt 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

71 §

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning och

ej heller rör kollektivavtal skall, om icke Konungen bestämmer annat,

upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Klandertalan som avses i 70 § upptages, om den rör kollektivavtal, av ar­

betsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts.

Fastighetsdomstol skall i hyresmål bestå av ordföranden och den andre

lagfarne ledamoten samt tre nämndemän.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid dom­

stol får återförvisas till nämnden.

72 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om tillstånd som

avses i 34—36 eller 40 § eller i fråga om fastställande av hyresvillkor i fall

som avses i 51 eller 52 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förläng­

ning av hyresavtal eller fastställande av hyresvillkor i fall som nyss an­

givits.

73 §

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin

rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap.

6 § rättegångsbalken.

13 KAP.

Tomträtt

1 §

Nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid kan för visst ändamål

mot årlig avgäld i pengar upplåtas som tomträtt enligt detta kapitel.

I tomträtt får upplåtas panträtt och annan nyttjanderätt än tomträtt

72

Del A

samt servitut och rätt till elektrisk kraft. Till förmån för tomträtt får upp­

låtas servitut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

2 §

Tomträtt får upplåtas i fastighet som tillhör staten eller kommun eller

som eljest är i allmän ägo. Om Konungen för särskilt fall medger det, får

tomträtt upplåtas även i fastighet som tillhör stiftelse.

Tomträtt får ej upplåtas i del av fastighet eller i flera fastigheter ge­

mensamt.

3 §

Avtal varigenom tomträtt upplåtes skall upprättas skriftligen. I hand­

lingen skall uttryckligen anges att upplåtelsen avser tomträtt. Ändring eller

tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan.

4 §

I upplåtelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och det

belopp varmed avgälden skall utgå till dess annat bestämmes. Handlingen

skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens an­

vändning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skall gälla i

fråga om tomträtten.

Finns vid tiden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande

fastigheten i stadsplan eller eljest, anses de ingå i upplåtelsen, om ej annat

avtalats.

5 §

Tomträttsupplåtelse innefattar överlåtelse på tomträttshavaren av bygg­

nad och annan egendom som vid upplåtelsen hör till fastigheten enligt lag.

Vill fastighetsägaren betinga sig ersättning för den överlåtna egendomen,

skall den bestämmas särskilt.

6

§

Tomträttens inträde eller bestånd får ej göras beroende av villkor. Ej

heller får inskränkning ske i tomträttshavarens rätt att överlåta tomträtten

eller att upplåta panträtt eller nyttjanderätt i denna.

7 §

Om överlåtelse av tomträtt och om rättighet i eller till förmån för

tomträtt samt om rättsförhållanden i övrigt angående tomträtt äger be­

stämmelserna rörande fast egendom i första avdelningen av denna balk

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

73

motsvarande tillämpning, om ej annat följer av särskilda bestämmelser om

tomträtt.

8

§

Har fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin rätt eller

åsidosatt sin skyldighet på grund av upplåtelsen, åligger det honom att

återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts och att er­

sätta skada. Avtalet får ej hävas med anledning av vad som någondera sidan

låtit komma sig till last.

9 §

Tomträtt får ej uppdelas på särskilda områden av den fastighet i vilken

den upplåtits.

Bestämmelserna om tillbehör till fastighet äger motsvarande tillämpning

i fråga om tomträtt som inskrivits.

10

§

Avgälden skall utgå med oförändrat belopp under vissa tidsperioder. Om

ej längre tid överenskommes, utgör varje period tio år, den första räknad

från upplåtelsen eller den senare dag som angivits i upplåtelsehandlingen.

11

§

Överenskommelse om ändring av avgälden för den kommande tidspe­

rioden får ej träffas senare än ett år före utgången av den löpande perio­

den.

Väcker fastighetsägaren eller tomträttshavaren under näst sista året av

den löpande perioden talan om omprövning av avgälden, skall rätten på

grundval av det värde marken äger vid tiden för omprövningen bestämma

avgälden för den kommande perioden. Vid bedömande av markvärdet

skall hänsyn tagas till ändamålet med upplåtelsen och de närmare före­

skrifter som skall tillämpas i fråga om fastighetens användning och be­

byggelse.

Har avgälden för den kommande perioden ej bestämts enligt första el­

ler andra stycket, skall den utgå med samma belopp som förut.

12

§

Utan hinder av 10 § får fastighetsägaren och tomträttshavaren överens­

komma om sådan jämkning i avgäldens belopp som påkallas av ändrade

förhållanden rörande tomträttens utövning.

Kommer tomträttens värde att avsevärt minskas till följd av nya eller

ändrade byggnadsbestämmelser eller av annan särskild omständighet som

3f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 20

Del A

icke är att hänföra till tomträttshavaren eller beror av denne, får tomt-

rättshavaren påkalla därav föranledd jämkning i avgäldens belopp.

13 §

Tomträttsavtal får ej uppsägas av tomträttshavaren.

14 §

Genom uppsägning från fastighetsägarens sida kan tomträtt bringas att

upphöra endast vid utgången av vissa tidsperioder. Om ej längre tid över-

enskommits, utgör den första perioden sextio år, räknat från upplåtelsen

eller den senare dag som angivits i upplåtelsehandlingen, samt varje föl­

jande period fyrtio år från utgången av närmast föregående period.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,

får överenskommelse träffas om kortare tidsperioder. Period får dock ej

vara kortare än tjugo år.

Uppsägning får ske endast om det är av vikt för ägaren att fastigheten

användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidi­

gare.

74

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

15 §

Uppsägning av tomträttsavtal skall ske minst två år före periodens ut­

gång, om ej längre uppsägningstid överenskommits. Uppsägning som sker

tidigare än fem år före periodens utgång är utan verkan. Det åligger fas­

tighetsägaren att inom samma tid som gäller för uppsägningen anmäla

denna till inskrivningsmyndigheten för anteckning i tomträttsboken. Om

sådan anteckning ej skett, är uppsägningen ogiltig.

Uppsägning skall ske skriftligen. Därvid bör skälen för uppsägningen an­

ges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga

delar.

16 §

Anser tomträttshavaren att skäl för uppsägning ej föreligger, får han

klandra uppsägningen. Yäckes ej talan inom tre månader efter det att upp­

sägningen antecknades i tomträttsboken, är rätten till talan förlorad.

17 §

Upphör tomträtten på grund av uppsägning, åligger det fastighetsägaren

att lösa byggnad och annan egendom som utgör tillbehör till tomträtten.

Lösesumman skall motsvara egendomens värde vid tomträttens upphöran­

de under antagande av att tomträtten alltjämt skulle bestå med samma än­

damål och i övrigt oförändrade föreskrifter angående fastighetens använd­

ning och bebyggelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

75

Har kostnad som icke varit nödvändig nedlagts på tomträtten efter upp­

sägningen, får värdeökning som uppkommit därigenom icke tagas i be­

räkning vid bestämmande av lösesumman.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggel­

se, får parterna överenskomma att det icke alls eller endast i begränsad om­

fattning skall åligga fastighetsägaren att lösa egendomen.

18 §

När det åligger fastighetsägaren att lösa egendom, skall talan om löse-

summans bestämmande väckas inom ett år efter det att uppsägningen an­

tecknades i tomträttsboken eller, om talan väckts enligt 16 §, inom ett år

efter det att domen i målet vann laga kraft. Om tiden ej iakttages, förfaller

uppsägningen. Talan får väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttsha-

varen.

Sedan dom varigenom lösesumman blivit bestämd vunnit laga kraft, skall

lösesumman inom en månad nedsättas hos länsstyrelsen. Nedsättning be­

höver dock icke ske tidigare än en månad före den dag till vilken uppsäg­

ningen ägt rum. Sker nedsättning ej inom föreskriven tid, skall länssty­

relsen på ansökan låta uttaga beloppet som om betalningsskyldighet ålagts

genom domen. När nedsättning ägt rum, skall länsstyrelsen genast göra

anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i tomträtts­

boken.

Medel som nedsatts skall ofördröjligen insättas i bank mot ränta.

19 §

När den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och löse­

summan nedsatts enligt 18 §, upphör tomträtten med däri upplåtna rät­

tigheter och blir inskrivningar i denna utan verkan. Innan nedsättning

skett, får tillträde ej äga rum utan tomträttshavarens medgivande.

Har tomträtten frånträtts på den genom uppsägningen bestämda tillträ­

desdagen men är lösesumman då ännu icke nedsatt, är fastighetsägaren

skyldig att betala ränta till tomträttshavaren efter sex procent om året

från nämnda dag.

20

§

Det nedsatta beloppet jämte upplupen ränta skall av länsstyrelsen ut­

betalas till den som är berättigad därtill. Utan fastighetsägarens medgivan­

de får utbetalning dock ej ske före tillträdesdagen. Ränta som upplupit

före tillträdesdagen tillfaller fastighetsägaren.

Svarar tomträtten för beviljad eller sökt inteckning, äger bestämmelser­

na om fördelning av köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom mot­

svarande tillämpning. Har rätten bestämt lösesumman till högre belopp än

tomträttshavaren yrkat och uppstår, efter betalning av de fordringar som

skall utgå ur denna, överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, åter-

ställes överskottet till fastighetsägaren.

Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till

sammanträdet sändes genom länsstyrelsens försorg minst två veckor i för­

väg till tomträttshavaren och kända borgenärer som har panträtt i tomträt­

ten. Om borgenär är okänd, införes kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar

och tidning inom orten.

De med fördelningen förenade kostnaderna betalas av fastighetsägaren.

21

§

Har fastighetsägaren och tomträttshavaren sedan tomträtten upplåtits

slutit avtal om utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten

avser eller om ändring av ändamålet med tomträtten eller av de före­

skrifter som i övrigt gäller angående tomträttens utövning eller i fråga

varom överenskommelse är tillåten enligt 11, 12, 14, 15 eller 17 §, gäller

ändringsavtalet mot den som har rättighet i tomträtten endast om inskriv­

ning av avtalet är beviljad eller ansökan därom förklarad vilande i av­

vaktan på att annat hinder än som avses i 21 kap. 5 § andra stycket

undanröjes. Angår avtalet utvidgning eller inskränkning av det område

tomträtten avser, är avtalet för sin giltighet beroende av att fastighets­

bildning kommer till stånd i enlighet med avtalet.

Angående avtal som avses i första stycket gäller i övrigt bestämmelserna

i detta kapitel om upplåtelse av tomträtt i tillämpliga delar.

22

§

Överenskommer fastighetsägaren och tomträttshavaren om tomträttens

upphörande eller kommer tomträtten i fastighetsägarens hand eller över­

går äganderätten till fastigheten på tomträttshavaren och är tomträtten

inskriven, gäller dock tomträtten till dess inskrivningen dödas. Även om

inskrivningen av tomträtten dödas, svarar fastighetsägaren för rättighet

som gäller i tomträtten oberoende av inskrivning.

23 §

Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av upp­

sägning eller bestämmande av lösesumma upptages av expropriationsdom-

stol.

76

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

24 §

Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar

bestämmelserna om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan

inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

77

som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

I mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vid­

kännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid expropriations-

domstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångs­

balken. Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt gäller

med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att fastighetsägaren,

om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv

skall vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas mot­

part genom att fastighetsägaren fullföljt talan.

25 §

När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller

om klander av uppsägning, skall rätten genast göra anmälan därom till

inskrivningsmyndigheten för anteckning i tomträttsboken. Detsamma gäl­

ler när dom eller slutligt beslut i sådant mål vunnit laga kraft.

26 §

Bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1), lagen (

)

om exekutiv försäljning av fast egendom, lagsökningslagen (1946: 808)

och konkurslagen (1921:225) angående fast egendom och rättighet däri

äger motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv som avser tomträtt är

denna likställd med fast egendom.

14 KAP.

Servitut

1 §

Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i

fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan

fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller

på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller

annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande

fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende (servitut).

Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för

den härskande fastigheten och får icke förenas med skyldighet för ägaren

av den tjänande fastigheten att fullgöra annat än underhåll av väg, bygg­

nad eller annan anläggning som avses med servitutet.

Bestämmelserna i detta kapitel avser icke servitut som tillkommit ge­

nom förrättning enligt fastighetsbildningslagen (

) eller genom

expropriation eller liknande tvångsförvärv.

78

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

2

§

Servitut får upplåtas till förmån även för gruvegendom. I fråga om sådan

upplåtelse äger bestämmelserna i detta kapitel om servitut till förmån för

fastighet motsvarande tillämpning.

3 §

Servitut är förenat med äganderätten till den härskande fastigheten och

får ej överlåtas särskilt.

4 §

Servitut får ej avse rätt till skogsfång eller bete.

5 §

Servitut upplåtes skriftligen av den tjänande fastighetens ägare. I upp­

låtelsehandlingen skall anges den härskande och den tjänande fastigheten

samt ändamålet med upplåtelsen. Upplåtelse som icke uppfyller dessa

föreskrifter har ej verkan som upplåtelse av servitut.

6 §

Ägaren av den härskande fastigheten skall vid servitutets utövning för­

fara så, att den tjänande fastigheten icke betungas mer än nödvändigt.

Har den härskande fastighetens ägare på den tjänande fastigheten väg,

byggnad eller annan anläggning, åligger det honom att hålla den i sådant

skick att skada eller olägenhet icke vållas onödigtvis.

7 §

Har den härskande fastighetens ägare överskridit sin rätt eller ägaren

av någondera fastigheten åsidosatt sin skyldighet, åligger det honom att

återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts och att ersätta

skada.

8

§

Är i fall som avses i 7 § vad den ene fastighetsägaren låtit komma sig

till last av väsentlig betydelse för den andre och sker ej rättelse inom

skälig tid efter anmaning, har denne rätt att häva servitutet och att er­

hålla ersättning för skada.

9 §

Skall vederlag utgå för servitut och betalas ej vederlaget inom en må­

nad efter förfallodagen, har den tjänande fastighetens ägare rätt att häva

servitutet och att erhålla ersättning för skada, om försummelsen icke är

av ringa betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

79

10

§

Fastighetsägare som vill häva servitutet enligt 8 eller 9 § skall under­

rätta den andre fastighetsägaren därom utan oskäligt dröjsmål. Sker det

ej, är rätten att häva förlorad.

Servitut får ej hävas, sedan vederlag betalats eller annan rättelse skett.

11

§

Den fasta egendom som servitutet avser får ej belastas utöver vad som

följer av upplåtelsen till följd av ändring i fastighetsindelningen eller an­

nan ändring i förhållandena.

12

§

Sammanlägges den härskande fastigheten med den tjänande, upphör

servitutet att gälla.

13 §

Bortför den härskande fastighetens ägare byggnad eller annan anlägg­

ning som är avsedd för servitutet och som tillhör honom men finns på den

tjänande fastigheten, åligger det honom att återställa marken i tjänligt

skick. Upphör servitutet, är han skyldig att föra bort sådan anläggning

inom ett år därefter. Sker det ej, tillfaller anläggningen den tjänande fas­

tighetens ägare utan lösen.

14 §

Om ändring och upphävande av servitut i fastighet genom fastighets­

reglering finns bestämmelser i fastighetsbildningslagen (

). De äger

motsvarande tillämpning i fråga om ändring och upphävande av servitut

i tomträtt.

15 KAP.

Rätt till elektrisk kraft

1 §

Rätt till elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat sådant ända­

mål får upplåtas i fastighet till vilken elektrisk kraftstation hör. Med elek­

trisk kraftstation avses generator-, transformator-, omformare-, ackumu­

lator- eller kopplingsstation.

80

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

2

§

Avtal om rätt till elektrisk kraft skall upprättas skriftligen. I upplåtelse­

handlingen skall anges den kraftstation från vilken kraften skall tillhanda­

hållas samt den fastighet till vilken stationen hör. Upplåtelse som icke upp­

fyller dessa föreskrifter har ej verkan som upplåtelse av rätt till elektrisk

kraft.

3 §

Rätt till elektrisk kraft får överlåtas. Överlåtaren svarar dock för de

skyldigheter som enligt upplåtelseavtalet åligger honom, om ej upplåtaren

godtager den till vilken rättigheten överlåtits.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättighetens övergång

genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

16 KAP.

Hävd till fast egendom

1 §

Om någon erhållit lagfart på fast egendom, som kommit ur rätte ägarens

hand, och därefter under tjugo år i följd med äganderättsanspråk innehaft

egendomen utan att talan om bättre rätt till egendomen väckts mot honom,

har han på grund av hävden rätt till egendomen framför den andre.

Om innehavet grundas på överlåtelse och innehavaren varken ägde eller

bort äga kännedom om att överlåtaren icke var rätt ägare, gäller första

stycket fastän tiden för innehavet uppgår till endast tio år.

Om egendomen under hävdetiden innehafts av flera efter varandra, äger

första och andra styckena motsvarande tillämpning, varvid kravet på lag­

fart gäller endast den förste innehavarens förvärv. Vid tillämpning av

andra stycket gäller villkoren om att innehavet grundas på överlåtelse och

att innehavaren var i god tro endast den förste innehavaren.

2

§

Vad som följer av lag eller annan författning om verkan av underlåten­

het att inom viss tid väcka talan om bättre rätt till fast egendom äger till-

lämpning endast om det innebär att frihet från rätte ägarens anspråk på

egendomen vinnes tidigare än enligt 1 §.

Om skyldighet att återbära egendom som tillträtts till följd av dödför­

klaring finns särskilda bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

81

17 KAP.

Företräde på grund av inskrivning

Företräde mellan förvärv som grundas på överlåtelse eller på upplåtelse

av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft

1 §

Har fast egendom överlåtits eller nyttjanderätt, servitut eller rätt till

elektrisk kraft upplåtits i egendomen till flera var för sig, har det förvärv

för vilket inskrivning först sökes företräde, om ej annat följer av 2 och 3 §§.

2

§

Inskrivning av överlåtelse av fast egendom ger ej företräde framför ti­

digare överlåtelse av egendomen, om förvärvaren vid förvärvet ägde eller

bort äga kännedom om den tidigare överlåtelsen.

Första stycket gäller ej, om förvärvaren i sin tur överlåtit egendomen

till annan och denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom

om den första överlåtelsen. Har förvärvaren upplåtit nyttjanderätt, servi­

tut eller rätt till elektrisk kraft i egendomen och var den till vilken upp­

låtelsen skedde därvid i god tro beträffande den tidigare överlåtelsen, med­

för förvärvet, utan hinder av första stycket, den verkan att upplåtelsen

har företräde framför överlåtelsen.

Överlåtelse har ej på grund av inskrivning företräde framför sådan

upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som en­

ligt 7 kap. gäller mot förvärvaren.

3 §

Upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft i fast

egendom har ej på grund av inskrivning företräde framför tidigare över­

låtelse eller upplåtelse, om rättighetshavaren vid upplåtelsen ägde eller bort

äga kännedom om denna. Vad som sagts nu med avseende på företräde mel­

lan upplåtelser av rättigheter gäller endast om dessa ej utan förfång för nå­

gondera kan utövas vid sidan av varandra.

4 §

Sökes på samma inskrivningsdag inskrivning av flera förvärv, har de

sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Överlåtelse av

fast egendom har dock företräde framför upplåtelse av nyttjanderätt, servi­

tut eller rätt till elektrisk kraft, om ej annat följer av 7 kap.

Är förvärv avseende överlåtelse av fast egendom samtidiga eller kan det

ej utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan av endera för-

förvärvaren förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hän­

syn till omständigheterna är skäligt. Motsvarande gäller i fråga om före­

trädet mellan förvärv som avser upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller

rätt till elektrisk kraft, om rättigheterna ej utan förfång för någondera kan

utövas vid sidan av varandra.

82

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

5 §

Har överlåtelse av fast egendom företräde framför annat förvärv, med­

för det andra förvärvet icke någon rätt till egendomen. Om företräde

tillkommer nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, får rät­

ten enligt det andra förvärvet utövas endast i den mån det kan ske utan

förfång för det förvärv som har företräde.

Företräde på grund av inteckning

6

§

Inteckning ger företräde i förhållande till annan inteckning efter den tids­

följd i vilken inteckningarna sökes. Inteckningar som sökes på samma in­

skrivningsdag ger lika rätt.

I förhållande till nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ger

inteckning företräde, om den sökes innan inskrivning av rättigheten sökes.

Inskrivning av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ger

företräde framför inteckning som sökes på samma inskrivningsdag.

7 §

Om rätt att göra gällande det företräde som inteckning ger finns be­

stämmelser i 6 kap.

Övriga bestämmelser

8 §

Om möjlighet att bestämma företrädet mellan flera inskrivningar som

sökes på samma inskrivningsdag på annat sätt än som angivits förut samt

om ändring i företrädesordningen genom nedsättning finns bestämmelser i

22 och 23 kap.

9 §

Det företräde som ansökan om inskrivning ger enligt detta kapitel för­

faller, om ansökningen avslås. Visar sig inskrivet förvärv vara ogiltigt eller

Del A

83

kan det av annan anledning än som avses i detta kapitel ej göras gällande

av förvärvaren, förfaller rätten till företräde.

10

§

Detta kapitel äger icke tillämpning beträffande företräde mellan å ena

sidan förvärv av fast egendom, som skett vid exekutiv försäljning, och å

andra sidan upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk

kraft samt ej heller beträffande företräde mellan förvärv som skett vid

exekutiv försäljning och annan överlåtelse utom när egendomen sålts för

annat ändamål än till betalning av fordran, för vilken egendomen svarar

till följd av utmätning eller på annan grund.

I fråga om företräde mellan upplåtelser av nyttjanderätt, servitut eller

rätt till elektrisk kraft vid exekutiv försäljning gäller ej 3 §. I fall då in­

skrivning av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvärvaren

lika rätt, om ej annan företrädesordning fastställts.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar, när myndighet i annat fall än

med anledxring av exekutiv auktion fördelar medel mellan rättsägare i den

ordning som gäller vid fördelning av köpeskilling för exekutivt försåld

fast egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

11

§

Bestämmelserna i 1—10 §§ om överlåtelse och upplåtelse äger motsva­

rande tillämpning på förvärv genom bodelning, arv, testamente eller bo­

lagsskifte och på liknande förvärv, när fråga uppkommer om företräde

mellan sådant förvärv och senare förvärv som avses i 1 § eller om företräde

på grund av inteckning.

18 KAP.

Godtrosförvärv på grund av inskrivning och betydelsen av inskrivning

i vissa andra fall

1 §

Har fast egendom förvärvats genom överlåtelse och var överlåtaren ej

rätt ägare till egendomen på den grund att hans eller någon hans företrä­

dares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren,

är förvärvet likväl giltigt, om lagfart på egendomen vid överlåtelsen var

beviljad för överlåtaren och om förvärvaren vid överlåtelsen eller, när

egendomen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken

ägde eller bort äga kännedom om att överlåtaren ej var rätt ägare.

I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk

kraft, vilken gjorts av den som ej var rätt ägare till egendomen på den

grund att hans eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av

annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, äger första stycket motsvarande

tillämpning, dock endast om den till vilken rättigheten uppläts vid upp­

låtelsen varken ägde eller bort äga kännedom om att upplåtaren ej var

rätt ägare.

Om företräde på grund av inskrivning finns bestämmelser i 17 kap.

2 §

Har panträtt i fast egendom upplåtits och var upplåtaren ej rätt ägare

till egendomen på den grund att hans eller någon hans företrädares åt­

komst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är upp­

låtelsen likväl giltig, om lagfart på egendomen var beviljad för upplåtaren

vid upplåtelsen eller därefter beviljas för honom och om borgenären vid

upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid

sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att upplåtaren ej

var rätt ägare.

84

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

3 §

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger ej tillämpning, om

1. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte

ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är

ogiltig såsom tillkommen under sådant tvång som avses i 28 § lagen

(1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens om­

råde,

2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderätten

grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under inflytande av

rubbad själsverksamhet,

3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven form

eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av

någon vars rätt beröres eller med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av

domstol eller annan myndighet.

4 §

Kommer till följd av 1 eller 2 § förvärv som avses där att gälla mot

rätte ägaren, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust. Har

den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anled­

ning underlåta att vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han

på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersätt­

ningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

Även den vars förvärv till följd av 3 § icke skall gälla har rätt till er­

sättning enligt första stycket, om han vid förvärvet varken ägde eller

bort äga kännedom om att överlåtaren eller upplåtaren icke var rätt

ägare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

85

5 §

Staten företrädes i ärende om ersättning enligt 4 § av den myndighet

som Konungen bestämmer.

Om laga domstol i mål om ersättning enligt 4 § äger bestämmelserna i

rättegångsbalken angående tvist om äganderätt till fast egendom motsva­

rande tillämpning.

6

§

Vill den som är part i mål om äganderätten till fast egendom eller om

beståndet av rättighet i sådan egendom framställa anspråk att, om han

förlorar målet, erhålla ersättning enligt 4 §, skall han antingen till gemen­

sam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersättnings­

anspråk eller på sätt Konungen bestämmer lämna underrättelse om rätte­

gången för att staten skall kunna inträda i denna. Har förberedelsen i öv­

rigt slutförts utan att talan om ersättningsanspråket väckts eller underrät­

telse om rättegången lämnats, skall rätten förelägga parten att vidtaga en­

dera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersättningsanspråket för­

fallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

7 §

Har den som är berättigad till ersättning enligt 4 § haft rätt att utkräva

beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 4 § på grund av domstols dom utbetalas sedan domen

vunnit laga kraft.

8

§

Har ärende angående anteckning enligt 19 kap. 20 § att talan blivit väckt

om äganderätt till fast egendom eller enligt 20 kap. 14 § att ägares rätt att

förfoga över egendomen är inskränkt eller enligt 7 § förköpslagen (1967:

868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upp­

tagits på inskrivningsdag, får den som därefter förvärvat egendomen eller

panträtt eller annan rättighet i denna icke till stöd för beståndet av för­

värvet eller rätten till ersättning enligt 4 § andra stycket åberopa att han

vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om omständighet som

avses med anteckningen. Motsvarande gäller i fråga om anteckning enligt

21 kap. 4 § att tomträttshavares rätt att upplåta servitut eller elektrisk

kraft i tomträtten är inskränkt.

9 §

Talan om bättre rätt till fast egendom kan med laga verkan riktas mot

den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne före ta­

lans väckande överlåtit egendomen. Den till vilken egendomen sålunda

86

Del A

överlåtits har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett

under rättegången.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

10

§

Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill söka

betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits eller

fordran som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt. Om tvist

angående äganderätten är antecknad

i fastighetshoken, kan talan om be­

talning i stället riktas mot den som innehar egendomen med äganderätts­

anspråk.

I fråga om tomträtt gäller första stycket även när fastighetsägaren vill

uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 13 kap. 11 eller 18 §.

ANDRA AVDELNINGEN

Inskrivningsväsendet

19 KAP.

Allmänna bestämmelser om inskrivning

1 §

Inskrivning enligt denna balk sker i fastighetsbok eller tomträttsbok.

Om uppläggande och förande av sådan bok gäller särskilda bestämmelser.

Inskrivningsärenden är ärenden om lagfart, inteckning eller annan in­

skrivning i fastighetsbok eller tomträttsbok samt ärenden om anteckning i

sådan bok på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

2 §

Inskrivningsärende handlägges av inskrivningsmyndighet. Sådan myn­

dighets område är domsaga. Konungen kan dock bestämma annan indel­

ning, om särskilda skäl föreligger.

Inskrivningsmyndighet förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall

vara lagfaren.

3 §

Inskrivningsärende upptages av den inskrivningsmyndighet inom vars

område den fastighet som ärendet rör är belägen.

Om behandlingen av inskrivningsärende gäller bestämmelserna om tvis­

temål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna balk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

87

4 §

Vite som inskrivningsmyndigheten förelägger med stöd av denna balk

får bestämmas till högre belopp än eljest gäller.

Vite utdömes av inskrivningsmyndigheten.

5 §

Inskrivningsärende upptages på inskrivningsdag. Inskrivningsdag hålles

en gång i veckan.

Ansökan som inkommit mellan två inskrivningsdagar anses gjord på

den senare.

Utan hinder av första och andra styckena får ärende som avses i 20 kap.

10 § upptagas på annan dag än inskrivningsdag.

6

§

Hos inskrivningsmyndigheten föres dagbok över inskrivningsärenden.

7 §

Handlingar i inskrivningsärenden sammanföres i akter.

Har sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av be­

tydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verkställts i ären­

det, skall anteckning därom göras i akten. I denna skall även upptagas kal­

lelser, förelägganden och andra beslut som ej skall införas i fastighetsboken

eller tomträttsboken.

Att skälen för vissa beslut skall antecknas i akten framgår av 12 och

17 §§.

8

§

Har ansökan ej gjorts hos rätt inskrivningsmyndighet eller är det förvärv

som sökanden åberopar uppenbarligen av beskaffenhet att ej kunna inskri­

vas, skall ansökningen omedelbart avvisas.

9 §

Skall ansökan ej avvisas enligt 8 § eller omedelbart avslås enligt före­

skrift i 20—23 kap., får ärendet uppskjutas till viss senare inskrivningsdag,

om det är nödvändigt för utredningen. Uppskjutes ärendet, får sökanden

föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall som avses

i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndig­

heten. I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan

ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläg­

gandet.

10 §

Förekommer på grund av särskild omständighet anledning antaga att det

förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller

88

Del ^a Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka annans rätt, skall den

vars rätt beröres beredas tillfälle att yttra sig. I samband därmed får även

sökanden eller annan höras. Finnes sökandens rätt tvistig, kan föreläggande

meddelas honom att inom viss tid väcka talan vid domstol. Efterkommes ej

föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall

intagas i föreläggandet.

11

§■

Ansökan som förklarats vilande enligt föreskrift i 20—23 kap. skall upp­

tagas till ny prövning så snart anledning därtill förekommer. Ansökningen

får dock ej avslås utan att sökanden beretts tillfälle att yttra sig.

I samband med vilandeförklaring eller i ärende som avses i första stycket

får sökanden föreläggas att visa huruvida hinder som föranlett vilandeför-

klaringen blivit undanröjt. I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes

ej föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta

skall intagas i föreläggandet.

12

§

Beslut i inskrivningsärende som enligt därom gällande bestämmelser skall

införas i fastighetsbok eller tomträttsbok meddelas genom införing i boken.

Beslutet skall anses ha det innehåll som framgår av boken. Om beslutet in­

nebär att ansökan ej bifalles, skall skälen för beslutet antecknas i akten.

Bestämmelser om rättelse av införing finns i 17 och 18 §§.

13 §

Har beslut i inskrivningsärende gått emot sökanden eller annan som hörts

i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet i rekommenderat

brev.

I underrättelse som avses i första stycket skall anges de skäl för beslutet

som antecknats i akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har

att iakttaga.

14 §

Talan mot beslut i inskrivningsärende föres i hovrätten. Besvär sinlagan

skall inges till inskrivningsmyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor från den inskriv­

ningsdag till vilken beslutet är att hänföra. Detsamma gäller beslut varige­

nom ansökan förklarats vilande.

Besvär över beslut som införts i fastighetsboken eller tomträttsboken skall

antecknas i denna. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit

laga kraft, skall anteckning ske om innehållet i beslutet.

15 §

Om inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall upptagas till ny

handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall ärendet upptagas på första

inskrivningsdagen efter det att beslutet kommit myndigheten till handa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

89

16 §

Fråga huruvida förvärv som ligger till grund för inskrivning är ogiltigt

eller ej kan göras gällande eller huruvida inskrivningen av annat skäl krän­

ker någons rätt får prövas utan hinder av inskrivningen. Är särskild före­

skrift meddelad rörande rättsverkan av inskrivning eller om tid inom vilken

talan skall väckas, gäller dock denna.

17 §

Om införing i fastighetsboken eller tomträttsboken finnes innehålla uppen­

bar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall infö­

ringen rättas. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller innehavare av

panträtt eller innehavare av rättighet, för vilken inskrivning är beviljad eller

sökt, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter

vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres,

om han är känd, samt myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Beslut i ärende som avses i första stycket meddelas genom införing i fas­

tighetsboken eller tomträttsboken. Skälen för beslutet skall antecknas i

akten.

18 §

Beslut i ärende som avses i 17 § skall snarast möjligt anmärkas på bevis

eller handling som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det

åligger den som innehar sådan handling att på anmodan tillhandahålla den­

na. I föreläggande att fullgöra angivna skyldighet får vite utsättas.

Mot beslut i ärende som avses i 17 § får talan föras även av myndighet

som avses i 18 kap. 5 § första stycket.

När ärende som avses i 17 § upptagits, skall anteckning därom ske i fas­

tighetsboken eller tomträttsboken, om beslut i ärendet ej meddelas samma

dag.

19 §

Lider någon förlust till följd av fel eller försummelse i fråga om hand­

läggning av eller beslut i inskrivningsärende eller vid utfärdande av pant­

brev eller annat bevis på grundval av innehållet i fastighetsbok eller tomt-

rättsbok eller vid uppläggande eller förande av sådan bok utan samband

med handläggning av inskrivningsärende, har han rätt till ersättning av

staten. Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig

anledning underlåta att vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller har

han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersätt­

ningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

Kommer till följd av beslut i ärende som avses i 17 § förlust att tillskyn­

das ägare eller rättighetshavare, har han rätt till ersättning av staten. Er­

sättning utgår dock icke, om han med hänsyn till felets beskaffenhet eller

andra omständigheter hort inse att fel förekommit.

Bestämmelserna i 18 kap. 5 och 7 §§ gäller även i fråga om ersättning

som avses i denna paragraf.

90

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

20

§

Väckes talan om hävning eller återgång av förvärv av fast egendom eller

tomträtt eller om bättre rätt till sådan egendom, skall rätten genast göra

anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets-

boken eller tomträttsboken. Detsamma gäller tvist som angår upplåtelse av

tomträtt.

När dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft, skall rätten genast

göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig-

hetsboken eller tomträttsboken.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om annan tvist som

angår inskrivning.

21

§

Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller fordran, för vilken panträtt

upplåtits, fastställts till betalning ur sådan egendom eller har beträffande

fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den

ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upp­

hävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall

anteckning därom göras i fastighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning

att egendomen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar

köpeskillingens fördelning inkommit.

Om inverkan på inteckning eller inskriven rättighet av exekutiv försälj­

ning eller av expropriation eller liknande tvångsförvärv eller av myndighets

fördelning av medel skall anteckning göras i fastighetsboken eller tomträtts­

boken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet

inkommit.

Förekommer i övrigt i lag eller annan författning bestämmelse om att

visst förhållande skall antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok, gäller

bestämmelsen.

22

§

Kan anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken uppenbarligen ej

längre vara av betydelse, skall anteckningen avföras.

23 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av detta kapitel meddelas av

Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

91

20 KAP.

Lagfart

1 §

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning

av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom från den

döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make som tillskif­

tats egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart på förvärvet utom

när egendomen förut tillhört andra maken.

2

§

Lagfart skall sökas inom tre månader efter det att den handling på vilken

förvärvet grundas (fångeshandlingen) upprättades.

Tiden för sökande av lagfart räknas dock

1. för förvärv som beror av villkor, myndighets tillstånd eller annan så­

dan omständighet, från det förvärvet fullbordades,

2. för dödsbo, i fall som avses i 1 § andra stycket, från det egendomen

överläts eller, om bouppteckning då ej registrerats, från det registrering­

en skedde,

3. för den som är ensam delägare i dödsbo, från det bouppteckningen re­

gistrerades eller, om han först därefter blivit ensam delägare, från det re­

gistreringen skedde, dock, om boets förvaltning omhänderhas av boutred­

ningsman eller testamentsexekutör eller om boet är avträtt till konkurs, ej

i något fall tidigare än från det egendomen utgavs till delägaren,

4. för testamentstagare som tillagts egendom i legat, från det testamen­

tet vann laga kraft och legatet utgavs eller, om bouppteckning då ej re­

gistrerats, från det registreringen skedde,

5. när talan väckts om återgång eller hävande av förvärv innan tiden för

sökande av lagfart utgick, från det dom varigenom talan ogillades vann laga

kraft.

3 §

Sökes ej lagfart inom föreskriven tid, får inskrivningsmyndigheten före­

lägga vite för lagfartsskyldighetens fullgörande.

4 §

Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att föregående äga­

res förvärv lagfares och har tiden för sökande av lagfart på dennes förvärv

börjat löpa, får förvärvaren söka lagfart även på detta förvärv. Företräda­

ren i äganderätten är skyldig att för sådant ändamål tillhandahålla erfor­

derliga handlingar som han innehar.

Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan rätts­

handling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan som har

att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för dennes

räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne göras i fas-

tighetsboken.

92

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

5 §

Den som söker lagfart skall inge fångeshandlingen samt de övriga hand­

lingar som fordras till styrkande av förvärvet. Söker dödsbo eller arvinge

som är ensam delägare i dödsbo lagfart på förvärv av egendom från den

döde, anses inregistrerad bouppteckning efter denne såsom fångeshandling.

6 §

Lagfartsansökan skall avslås, om

1. fångeshandlingen ej ingivits,

2. fångeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives i lag,

3. föi’värvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor,

som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,

4. förvärvet avser del av fastighet och i 4 kap. 7—9, 28 eller 29 § eller

eljest i lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning försuttits eller

ansökan därom avslagits eller sådant förvärv eljest enligt lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning

i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart

ej var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteck­

ning i fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1

eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv,

7. fastigheten på exekutiv auktion sålts till annan än sökanden och för­

säljningen enligt lag äger företräde framför dennes förvärv,

8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets till­

stånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd försuttits

eller ansökan därom avslagits,

9. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller ej kan

göras gällande.

7 §

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan

förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen

icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndig­

het,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

93

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke före­

ligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten

eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu

icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid ex­

propriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt giftermålsbalkens

bestämmelser är beroende av andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens

bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

9. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbild­

ning,

10. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller

vid förköp detta ej är fullbordat,

11. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan

myndighets tillstånd,

12. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser

viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprät­

tades.

8

§

Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att överlåtarens

underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall över­

låtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han an­

ser att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör bristen

i fråga om bevittning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta skall in­

tagas i föreläggandet.

9 §

Har fastighet förvärvats genom expropriation eller liknande tvångsför­

värv eller på exekutiv auktion, vid vilken fastigheten sålts till betalning av

fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan

grund svarar oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lag­

fart utan hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart.

10

§

Kan förvärvare av fast egendom göra sannolikt att hans fångeshand­

ling förkommit eller förstörts, skall inskrivningsmyndigheten på hans

begäran utsätta sammanträde för utredning angående äganderätten till

fastigheten (lagfartssammanträde). Detsamma gäller när bifall till för­

värvarens lagfartsansökan är beroende av att föregående ägares förvärv

lagfares och förvärvaren kan göra sannolikt att dennes fångeshandling

förkommit eller förstörts.

Ansökan om lagfartssammanträde skall göras skriftligen och innehålla

redogörelse på heder och samvete för vad som sökanden vet om hur fånges­

handlingen förlorats, vem som var fångesman, när och hur förvärvet

skedde, handlingens huvudsakliga innehåll samt de övriga omständigheter

som kan vara av intresse för äganderättsfrågans bedömande. Sökanden skall

inge intyg om vad som fastighetslängden utvisar angående äganderätten un­

der de tio åren närmast före ansökningen och den skriftliga utredning i

övrigt som kan finnas tillgänglig.

94

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

11

§

Till lagfartssammanträde skall inskrivningsmyndigheten kalla sökanden

och annan som ärendet kan antagas angå. Inskrivningsmyndigheten kan

vid vite förelägga sökanden eller annan att infinna sig personligen eller

genom ombud. Sammanträde får hållas även om sökanden eller annan som

kallats uteblir.

Kungörelse om sammanträdet anslås i inskrivningsmyndighetens kansli

samt införes i tidning inom orten och i första numret för ett kvartal av

Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sökan­

dens namn och adress samt fastighetens beteckning ävensom erinran om

att sammanträdet syftar till att vinna utredning angående äganderätten till

fastigheten och att lagfart på denna kan komma att meddelas med stöd

av vad som framkommer vid sammanträdet.

Sammanträdet skall utsättas till sådan tid att minst tre månader kom­

mer att förflyta mellan sista kungörandet och dagen för sammanträdet.

12

§

Vid lagfartssammanträde skall upplysningar inhämtas angående förvär­

vet. Såvitt möjligt skall även utredas vem eller vilka som under de tio åren

närmast före ansökan innehaft fastigheten med äganderättsanspråk. Pro­

tokoll skall föras rörande vad som förekommit vid sammanträdet och i

övrigt framkommit i ärendet.

Sedan protokollet uppsatts, skall ansökan om lagfart på egendomen, un­

der åberopande av protokollet såsom fångeshandling, anses gjord på den

inskrivningsdag som infaller närmast därefter.

13 §

Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt fram­

kommit måste antagas, att det påstådda förvärvet ägt rum samt att det är

giltigt och kan göras gällande, skall den omständigheten att endast proto­

kollet kan åberopas som fångeshandling ej utgöra hinder mot lagfart.

Del A

95

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som här­

leder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk un­

der de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till pröv­

ning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast

om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt

till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda

tid.

I ärende som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt, in­

hämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut,

varigenom lagfart beviljats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

14 §

År sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt

att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta rättighet i den­

na, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt genom annans

rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall anteckning om

inskränkningen göras i fastighetsboken när lagfart sökes eller när upp­

lysning om inskränkningen därefter vinnes.

21 KAP.

Inskrivning av tomträtt

Inskrivning av upplåtelse m. m.

1 §

Den som fått tomträtt upplåten till sig skall söka inskrivning av tomt­

rätten inom tre månader efter det att tomträtten uppläts eller, om lagfart

då icke är sökt för upplåtaren, efter det att lagfart söktes. Inskrivning får

sökas även av fastighetsägaren.

Sökes ej inskrivning inom föreskriven tid, får inskrivningsmyndigheten

förelägga vite för inskrivningsskyldighetens fullgörande.

2 §

Ansökan om inskrivning skall avslås, om

1. upplåtelsehandlingen ej ingivits,

2. föreskrifterna i 13 kap. 1—4 och 6 §§ ej iakttagits,

3. lagfart ej är sökt för upplåtaren,

4. inskrivning i fastigheten är beviljad eller sökt,

5. fastigheten är utmätt,

6. det är uppenbart att upplåtelsen på annan grund är ogiltig eller ej

kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare in­

skrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning av tomträt­

ten uppskjutas till samma dag.

96

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

3 §

Förekommer icke omständighet som avses i 2 §, skall ansökan om in­

skrivning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för upplåtaren är vilandeförklarad, eller

2. rättegång pågår om upplåtelsens giltighet eller om hävning eller åter­

gång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna.

4 §

Framgår av upplåtelsehandlingen att tomträttshavarens rätt att upplåta

servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt, skall an­

teckning om detta göras i tomträttsboken när inskrivning sökes.

5 §

Ansökan om inskrivning av avtal om sådan ändring i tomträttens inne­

håll som avses i 13 kap. 21 § får göras av fastighetsägaren eller tomträtts-

havaren sedan tomträtten inskrivits. Om sådan inskrivning gäller i till­

lämpliga delar 2—4 §§ med följande avvikelser.

Är inteckning förut beviljad eller sökt i tomträtten eller är inskrivning

av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft förut beviljad eller

sökt i denna eller sökes sådan inskrivning samma dag, får ansökan om

inskrivning av avtal som avses i första stycket bifallas endast om rättig-

hetshavaren medgivit inskrivning av ändringsavtalet eller detta är väsent­

ligen utan betydelse för rättighetshavarens säkerhet. Om fastigheten eller

tomträtten utmätts före den dag då inskrivning sökes, gäller vad som sagts

nu om rättighetshavaren även utmätningssökanden.

Är avtal som avses i första stycket beroende av att fastighetsbildning

äger rum, får ansökan bifallas endast om nämnda åtgärd kommit till stånd.

I avvaktan på att hinder som anges i andra eller tredje stycket undan-

röjes skall ansökan förklaras vilande.

6

§

Framgår av anteckning i tomträttsboken eller upplyses eljest att tomt­

rätten upphört enligt 13 kap. 19 §, skall anteckning om tomträttens upp­

hörande göras i boken.

Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap.

22 § får ej bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller

om tomträtten är utmätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

Del A

97

Inskrivning av tomträttens övergång till ny innehavare

7 §

Övergår tomträtt till ny innehavare, skall denne söka inskrivning av sitt

förvärv. Om inskrivningen gäller i tillämpliga delar 20 kap. med följande

avvikelser.

Ansökningen skall avslås, om inskrivning av upplåtelsen ej är beviljad

eller sökt eller om förvärvet strider mot 13 kap. 9 § första stycket. Den tid

inom vilken inskrivning skall sökas börjar icke löpa förrän inskrivning av

upplåtelsen blivit sökt. Bestämmelserna i 20 kap. 13 § tredje stycket gäl­

ler ej.

22 KAP.

Inteckning

Inteckning i fast egendom

1 §

Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast

är sökt.

2

§

Ansökan om inteckning skall göras skriftligen av fastighetsägaren. An­

sökningshandlingen skall innehålla uppgift om dels det penningbelopp på

vilket inteckningen skall lyda, dels den eller de fastigheter som avses. Be­

loppet skall vara bestämt i svenskt mynt.

Ansökan får ej avse del av fastighet. Den får avse flera fastigheter ge­

mensamt endast om dessa är i samme ägares hand och belägna inom sam­

ma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som svarar

för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma fasta

egendom som inteckningen och får icke därjämte avse fastighet som ej

svarar för inteckningen.

3 §

Ansökan om inteckning skall avslås, om

1. föreskrifterna i 2 § icke iakttagits,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i fastighetsbo-

ken inteckning ej får beviljas i fastigheten,

3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

4

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 20 Del A

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv auktion eller ge­

nom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5. sökanden är i konkurs eller försättes i konkurs den dag då inteck­

ningen sökes samt fastigheten hör till konkursboet,

6. del av fastigheten är utmätt eller utmätes den dag då inteckningen

sökes,

7. ärende angående anteckning enligt 7 § förköpslagen (1967:868) att

kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits på in­

skrivningsdag och ansökningen göres av den som överlåtit egendomen.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskriv­

ningsdag, skall behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till sam­

ma dag.

98

Del A

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

4 §

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om inteck­

ning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteck-

ningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,

2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten

eller om bättre rätt till denna,

3. sökanden är gift samt andra makens samtycke fordras enligt gifter-

målshalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämn­

da balk icke givits,

4. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndig­

hets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis

om detta (vilandebevis).

5 §•

Föreligger ej hinder enligt 3 eller 4 §, skall inskrivningsmyndigheten be­

vilja inteckning. På grund av ansökan som förklarats vilande får detta dock

ske först sedan vilandebeviset ingivits. När inteckning beviljats, skall pant­

brev utfärdas på grundval av inteckningen.

Om skyldighet för inskrivningsmyndigheten att utfärda nytt pantbrev

eller vilandebevis i stället för dödad sådan handling samt att i visst fall be­

vilja inteckning och utfärda pantbrev när ersättning på grund av brand­

försäkringsavtal tillfallit borgenär som har panträtt för sin fordran gäller

särskilda bestämmelser.

Har efter exekutiv försäljning medel nedsatts som motsvarar pantbrevs

belopp, skall inskrivningsmyndigheten på ansökan av fastighetens nye

ägare utfärda nytt pantbrev på grundval av inteckningen. Det förra pant­

brevet gäller därefter endast rätten till de nedsatta medlen.

Är fråga om nedsättning efter inskrivning av rättighet som besvärar flera

av fastigheterna, äger fjärde stycket tillämpning beträffande var och en av

dem.

100

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

10

§

Inteckning får på ansökan av fastighetsägaren och efter medgivande av

pantbrevets innehavare dödas (dödning). För dödning av gemensam inteck­

ning kräves dock icke att ägare av fastighet som svarar endast enligt 6 kap.

11 § andra stycket biträtt ansökningen.

Om dödning av inteckning när pantbrevet eller vilandebeviset förkommit

finns särskilda bestämmelser.

11

§

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efter

medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av

fastigheterna (relaxation). Besväras fastighet, i vilken inteckningen skall

kvarstå, av panträtt eller annan rättighet som är inskriven och äger rättig­

heten lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen, fordras att innehava­

ren av sådan rättighet medger relaxationen. Svarar fastighet, från vilken

inteckningen skall avlyftas, endast enligt 6 kap. 11 § andra stycket, får

relaxation ske utan att den biträtts eller medgivits av den fastighetens ägare

eller av ägaren av eller rättighetshavare i stamfastigheten eller fastighet

som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastigheten. Fordras ej

fastighetsägares medverkan till relaxationen, får relaxation ske på ansökan

av pantbrevets innehavare.

Svarar fastigheterna för flera gemensamma inteckningar, får en av inteck­

ningarna icke avlyftas från en fastighet utan att sådana åtgärder vidtages

med de övriga inteckningarna att fastigheten icke vidare svarar för dem

gemensamt med någon av de andra fastigheterna.

I fastighet, som bildats genom avstyckning av område vilket förvärvats

av kommun för att ingå i gata eller annan allmän plats inom stadsplan

eller byggnadsplan, får på begäran av kommunen relaxation ske utan hinder

av bestämmelserna i första stycket om att för relaxation fordras medgivan­

de av fastighetsägare och rättighetshavare, om sannolika skäl föreligger för

att områdets värde uppgår till högst två procent av den odelade fastig­

hetens värde och relaxationen är väsentligen utan betydelse för fastighets­

ägarnas och rättighetshavarnas rätt.

12

§

På ansökan av innehavare av pantbrev eller vilandebevis skall anteckning

göras i fastighetsboken om innehavet. Är annan förut antecknad som in­

nehavare, skall inskrivningsmyndigheten sedan anteckning om det nya

3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning

i hans rätt att förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart

ej var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i

fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

5. fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars förvärv enligt

17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv

auktion eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

7. upplåtelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i upplåtelse­

handlingen icke får inskrivas,

8. upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftligt medgivande till

inskrivning icke föreligger,

9. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller att

rättigheten upphört eller av annat skäl ej kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare in­

skrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning uppskjutas

till samma dag.

3 §

Förekommer icke omständighet som avses i 2 §, skall ansökan om in­

skrivning förklaras vilande, om

1. upplåtaren ej har lagfart,

2. rättegång pågår om upplåtelsens giltighet eller om hävande eller åter­

gång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

3. rättigheten är upplåten i del av fastighet, vilken återstår efter förvärv

av område eller av andel som enligt fångeshandlingen skall utbrytas, och

frågan om fastighetsbildning icke blivit slutligen avgjord,

4. upplåtelsen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets

tillstånd.

Kommer i fall som anges i första stycket 3 fastighetsbildning ej till

stånd, anses ansökningen avse den odelade fastigheten.

4 §

Rättighet, som skulle ha företräde framför annan rättighet som avses i

detta kapitel eller utgöres av inteckning, skall vid inskrivningen förklaras

gälla efter den andra rättigheten, om sökanden begär det.

Rättighet som sättes efter annan rättighet gäller efter rättighet med lika

rätt som eller bättre rätt än denna även om detta ej anges i beslutet.

5 §

Inskriven rättighet får på ansökan av rättighetshavaren med fastighets­

ägarens samtycke nedsättas efter annan inskriven rättighet (nedsättning).

Bestämmelsen i 4 § andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

102

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

104

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Det till lagrådet remitterade förslaget1

till

Jordabalk

Härigenom förordnas, att jordabalken i Sveriges rikes lag skall ha föl­

jande lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Rättsförhållanden rörande fast egendom

1 KAP.

Fastighet och dess gränser

1 §

Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. Om fastighetsbild­

ning gälla särskilda bestämmelser.

Sämjedelning av fast egendom är utan verkan.

2

§

Om allmänt vattenområde och fastighets gräns mot sådant område gälla

särskilda bestämmelser.

3 §

Gräns som blivit bestämd enligt lag har den sträckning som utmärkts på

marken i laga ordning. Kan utmärkningen ej längre fastställas med säker­

het, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättningskarta jäm­

te handlingar, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyf­

tad. Har gränsens sträckning ej utmärkts på marken i laga ordning, har

gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar.

4 §

Har gräns ej blivit bestämd enligt lag, gälla de rå och rör eller andra

märken som av ålder ansetts utvisa gränsen.

Om gränsen tillkommit genom överlåtelse av jord eller genom expropria-

1 Förslaget utgör eu sammanställning av de lagförslag, vilka fogats som bilagor till statsråds­

protokollen den 11 februari 1966 (bilaga 1 omfattande 1—7, 13 och 16—23 kap.), den 20 januari

1967 (bilaga 1 omfattande 14 och 15 kap. och bilaga 2 avseende ändring av 13 kap. 10 §) och den

19 september 1969 (bilaga 2 omfattande 8—12 kap. jämte ändring av ett flertal paragrafer i övriga

kapitel).

I den mån till lagrådet remitterad lagtext ändrats genom senare remiss, redovisas lagtexten

i två spalter. I den vänstra spalten tas upp den ursprungliga lydelsen och i den högra den änd­

rade lydelsen.

En översikt över propositionslagtextens motsvarigheter i remitterade förslag och gällande

rätten finns i denna del närmast före innehållsförteckningen.

Utdrag av de nyss nämnda statsrådsprotokollen återfinns i Del B 1 och B 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Del A

105

tion eller liknande tvångsförvärv, har gränsen den sträckning som var av­

sedd vid överlåtelsen eller förvärvet. Föreligger ej tillräcklig upplysning

härom, har gränsen den sträckning som med ledning av innehav och andra

omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.

5 §

Gräns i vattenområde som ej kan bestämmas med ledning av 3 eller 4 §

har sådan sträckning att till varje fastighet föres den del av vattenområdet

som är närmast fastighetens strand. För mindre holme eller skär föres dock

ej någon del av vattenområdet till fastigheten. Har stranden förskjutits

men kan dess tidigare läge fastställas, bestämmes gränsen efter detta.

Sträckning av gräns i vattenområde bestämmes efter normalt medelvat­

tenstånd. I Vänern, Vättern och Hjälmaren samt i Storsjön i Jämtland

fastställes dock sträckningen efter ett vattenstånd av

i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp,

i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala,

i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen och

i Storsjön 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som ligger till

grund för sjöns reglering.

6

§

Om verkan av överenskommelse och om jämkning av gräns i samband

med gränsbestämning gälla särskilda bestämmelser.

7 §

Blir fastighet som är belägen intill vattenområde skild från vattnet till

följd av att stranden förskjutes, äger fastighetens ägare nyttja området

mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa

omfattning och att dess ägare icke lider men av betydelse. Fastighetens

ägare har därvid samma rätt som enligt 1 kap. 3 § vattenlagen tillkommer

strandägare.

2 KAP.

Tillbehör till fastighet

Till fastighet höra

Till fastighet hör

byggnad, ledning, stängsel och an­

nan anläggning som anbragts i eller

ovan jord för stadigvarande bruk,

hus, vattenverk och annan

bygg­

nad,

ledning, stängsel och annan an­

läggning, som anbragts i eller ovan

jord för stadigvarande bruk,

på rot stående träd och andra väx­

ter,

naturlig gödsel.

Till fastighet hör även byggnad eller annan anläggning som är uppförd

utanför fastigheten, om den är avsedd för stadigvarande bruk vid utnytt­

jande av servitut till förmån för fastigheten och icke hör till den fastighet

där den finnes. Vad nu sagts gäller dock ej elektrisk starkströmsledning.

4f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 20 Del A

på rot stående träd och andra väx­

ter,

naturlig gödsel.

Om vad som hör till fastighet, där

elektrisk station eller järnväg finnes,

gälla särskilda bestämmelser.

2

§

Till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden blivit för­

sedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av

denna, såsom fast avbalkning, hiss, ledstång, ledning för vatten, värme,

ljus eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrustning som

höra till ledningen, värmepanna, element till värmeledning, kamin, kakel­

ugn, innanfönster, markis, brandredskap, civilförsvarsmateriel och nyckel.

I enlighet med vad som sägs i första stycket höra därjämte i regel till

byggnad, såvitt angår

1. bostad: badkar och annan sanitetsanläggning, spis, värmeskåp och

kylskåp samt maskin för tvätt eller mangling,

2. butikslokal: hylla, disk och skyltfönsteranordning,

3. samlingslokal: estrad och sittplatsanordning,

4. ekonomibyggnad till jordbruk: anordning för utfodring av djur och

anläggning för maskinmjölkning,

5. fabrikslokal: kylsystem och fläktmaskineri.

Reservdel och dubblett till föremål som avses i första eller andra stycket

höra ej till byggnaden.

106

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

3 §

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet

hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskin och annan utrustning som

tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på den­

na. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg höra dock icke till fastig­

heten.

4

§

Föremål som nyttjanderättshavare

eller eljest annan än fastighetsäga­

ren tillfört fastighet hör ej till denna,

om icke föremålet och fastigheten

kommit i samme ägares hand. Det­

samma gäller i fråga om föremål som

enligt 3 § kan höra till fastigheten

och tillförts denna av fastighetsäga­

ren utan att han ägde föremålet.

Föremål som nyttjanderättshavare

eller eljest annan än fastighetsäga­

ren tillfört fastighet hör ej till denna,

om icke föremålet och fastigheten

kommit i samme ägares hand. Det­

samma gäller i fråga om föremål

som enligt 3 § kan höra till fastighe­

ten och tillförts denna av fastighets­

ägaren utan att han ägde föremålet.

Har fastighetsägaren tillfört fastig­

heten föremål som enligt 3 § kan

höra till fastigheten och som han för­

värvat under villkor att överlåtaren

har rätt att återtaga föremålet om

förvärvaren åsidosätter vad som ålig­

ger honom enligt överlåtelseavtalet,

hör föremålet icke till fastigheten så

länge villkoret gäller.

Ingår föremål, som tillförts fastighet av annan än fastighetsägaren, i före-

tagsintecknad verksamhet och har föremålet och fastigheten kommit i sam­

me ägares hand genom att fastighetsägaren förvärvat verksamheten eller

Del A

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

näringsidkaren förvärvat fastigheten, hör föremålet likväl icke till fastig­

heten, om det icke upphört att svara för inteckningen eller, i det fall närings­

idkaren förvärvat fastigheten, sex månader förflutit från det han sökt lagfart

på sitt fång. Har inteckningshavaren före utgången av angivna tidrymd

väckt talan om betalning och anmält detta till inskrivningsmyndigheten för

det °™råde där fastigheten ligger, hör föremålet ej till fastigheten, om icke

två månader förflutit från det att talan avgjorts genom dom eller beslut

som vunnit laga kraft.

5 §

Förvärvar fastighetsägaren före­

mål under villkor att överlåtaren

äger

återtaga föremålet, om förvär­

varen åsidosätter vad som åligger

honom enligt överlåtelseavtalet, eller

att äganderätten till föremålet skall

förbliva hos överlåtaren till dess be­

talning erlagts eller annan förutsätt­

ning uppfyllts, får villkoret ej göras

gällande, sedan fastighetsägaren till­

fört fastigheten föremålet så att det

enligt 1 eller 2 § hör till fastigheten.

Förvärvar fastighetsägaren före­

mål under villkor att överlåtaren

har rätt att

återtaga föremålet, om

förvärvaren åsidosätter vad som ålig­

ger honom enligt överlåtelseavtalet,

eller att äganderätten till föremålet

skall förbliva hos överlåtaren till

dess betalning erlagts eller annan

förutsättning uppfyllts, får villkoret

ej göras gällande

mot vare sig för­

värvaren eller annan,

sedan fastig­

hetsägaren tillfört fastigheten före­

målet så att det enligt 1 eller 2 § hör

till fastigheten.

I fråga om möjligheten att göra avtalet gällande äger första stycket mot­

svarande tillämpning för det fall att avtalet betecknats som hyresavtal eller

betalningen betecknats som vederlag för föremålets bruk och nyttjande, om

det finnes vara åsyftat att den som fått föremålet utgivet till sig skall bliva

ägare av detta.

6

Byggnad, stängsel och annan an­

läggning på område, som besväras

av inskriven tomträtt

eller som inne­

has enligt lagen den

4

juni 1926 (nr

189) om upplåtelse under åborätt av

viss jord,

samt anläggning för gruv­

drift höra ej till fastigheten även om

de tillhöra fastighetens ägare.

§

Byggnad, stängsel och annan an­

läggning på område, som besväras av

inskriven tomträtt, samt anläggning

för gruvdrift hör ej till fastigheten

även om de tillhör fastighetens ägare.

7 §

Överlåtelse av föremål som hör till fastighet gäller ej mot tredje man,

förrän föremålet skiljes från fastigheten på sådant sätt att det ej längre

kan anses tillhöra denna.

3 KAP.

Rättsförhållanden mellan grannar

1 §

Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga

skälig hänsyn till omgivningen.

108

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

2

§

Tränger rot eller gren in på fastighet från område intill denna och med­

för detta olägenhet för innehavaren av fastigheten, får denne taga bort

roten eller grenen. Områdets ägare skall dock beredas tillfälle att själv ut­

föra åtgärden, om denna kan befaras medföra skada av betydelse för honom.

3 §

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall

vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga

skada på angränsande mark. Han skall ersätta skada som uppkommer till

följd av underlåtenhet att vidtaga sådan åtgärd eller av bristande omsorg

i annat hänseende vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som

åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock

ersättas. Om det begäres, skall pant eller borgen i enlighet med bestämmel­

serna i ut sökningslagen ställas till säkerhet för ersättningen innan arbetet

börjar.

Är byggnad eller annan anläggning på angränsande mark, till följd av

vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet

att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada i anledning

av arbete som icke sträckes nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden be­

kostas av den angränsande markens ägare.

4 §

Är grävning eller liknande arbete särskilt ingripande eller medför det av

annan anledning särskild risk för omgivningen, skall den skada som upp­

kommer till följd av arbetet ersättas även om försumlighet icke föreligger.

5 §

Åtgärd för att förebygga skada till följd av grävning eller liknande arbete

får vidtagas på annans mark, om det är nödvändigt för att undvika oskälig

kostnad eller annan synnerlig olägenhet. Skada och intrång skall ersättas,

om markens ägare ej är skyldig att bekosta arbetet. Om det begäres, skall

pant eller borgen i enlighet med bestämmelserna i ut sökningslagen ställas

till säkerhet för ersättningen innan arbetet börjar.

6

§

Ersättning enligt 3 § första eller andra stycket eller 4 eller 5 § skall ned­

sättas hos länsstyrelsen. Om fördelning och utbetalning av nedsatt belopp

samt verkan därav gälla bestämmelserna om expropriation i tillämpliga de­

lar. Beloppet får dock utbetalas till ägaren av den angränsande marken utan

att nedsättning sker, om det är väsentligen utan betydelse för innehavare av

fordran för vilken fastigheten svarar.

Har beloppet utbetalats utan nedsättning, svarar den ersättningsskyldige

för förlust som till följd därav uppkommer för fordringshavare som anges

i första stycket.

7 §

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så, att den skjuter in på

angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring

medföra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är

Första stycket äger icke tillämpning på villkor, varigenom förvärvet göres

beroende av att köpeskillingen erlägges eller att fastighetsbildning sker, och

utgör ej heller hinder att uppställa villkor som grundas på bestämmelse i

lag.

5 §

Har i köpehandling föreskrivits att köpebrev skall upprättas, beror för­

värvet, om annat icke avtalats, av att köpeskillingen erlägges.

6 §

Är förvärv enligt köpehandling beroende av villkor och upprätta säljare

och köpare därefter köpebrev eller annan ytterligare köpehandling angående

förvärvet, beror förvärvet alltjämt av villkoret endast om detta intages även

i den senare handlingen.

110

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Köp av del av fastighet

7 §

Köp som avser visst område av fastighet eller fastighet med undantag av

visst område är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse

med köpet genom förrättning som avslutas senast sex månader efter den

dag då köpehandlingen upprättades eller som vid utgången av nämnda tid

är sökt under åberopande av köpet eller pågår på grundval av detta.

B §

Den som köpt andel i fastighet utan villkor att andelen skall utbrytas

genom fastighetsbildning innehar fastigheten under samäganderätt med den

eller de andra delägarna.

Har i köpehandlingen bestämts att andelen skall utbrytas, äger 7 § mot­

svarande tillämpning.

9 §

I fråga om köp av fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastig­

heter äger 7 § motsvarande tillämpning.

Säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser

10

§

Avkastning, som fastigheten frambringar före den dag då tillträde skall

ske, tillkommer säljaren. Denne äger dock icke avverka skog annat än till

husbehov och ej heller avhända fastigheten annat än dess vanliga avkastning.

Arrende, hyra och annan inkomst av fastigheten, som belöper på tiden

före tillträdesdagen, tillkommer säljaren.

I förhållande till säljaren svarar köparen för stämpelskatt för förvärvet.

Detsamma gäller i fråga om avgift som utgår för fastigheten och belöper

på tiden från och med tillträdesdagen.

11

§

Säljaren står faran för att fastigheten av våda skadas eller på annat sätt

försämras medan den fortfarande är i säljarens besittning. Faran övergår

dock på köparen, om fastigheten ej tillträdes i rätt tid till följd av dröjsmål

på köparens sida.

Del A

111

Har fastigheten försämrats på grund av händelse för vilken säljaren står

faran, äger köparen göra avdrag på köpeskillingen. Om skadan ej är av

ringa betydelse, äger han i stället häva köpet. Väckes ej talan om hävning

inom ett år från det tillträdet skedde, är rätten till talan förlorad.

12

§

Har fastigheten efter köpet försämrats genom säljarens van vård eller

vållande, äger köparen häva köpet eller göra avdrag på köpeskillingen. Han

äger dessutom erhålla ersättning för skada. Om skadan är av ringa bety­

delse, får köpet hävas endast om säljaren förfarit svikligt.

Väckes ej talan om hävning inom ett år från det tillträdet skedde, är

rätten till talan förlorad, om säljaren icke förfarit svikligt.

13 §

Vägrar säljaren utan skäl att avträda fastigheten i rätt tid, skall han

ersätta köparen för dennes skada. Om dröjsmålet ej är av ringa betydelse,

äger köparen häva köpet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1970

14 §

Undandrager sig säljaren utan giltigt skäl att enligt föreskrift i köpe­

handling medverka till upprättande av köpebrev eller annan handling som

avses i 1 § tredje stycket eller att fullgöra annat som ankommer på honom

för att bereda köparen möjlighet till lagfart, äger 13 § motsvarande till-

lämpning.

15 §

Kan köparen i annat fall än som avses i 14 § icke erhålla lagfart, äger

han häva köpet och erhålla ersättning för skada, om hindret för lagfart icke

beror av köparen eller var känt för honom när köpet slöts. Om skadan är av

ringa betydelse, får köpet hävas endast om säljaren förfarit svikligt.

Väckes ej talan om hävning inom ett år från den dag då tiden för sökan­

de av lagfart utgick eller, om lagfart då var sökt, den dag då slutligt beslut

i lagfartsärendet vann laga kraft, är rätten till talan förlorad, om säljaren

icke förfarit svikligt.

16 §

Svarar fastigheten på grund av inteckning eller upplåtelse av panträtt för

högre belopp än som förutsattes vid köpet, äger köparen av köpeskillingen

innehålla vad som på grund härav kan komma att utgå ur fastigheten. Om

så mycket ej återstår och säljaren icke betalar skillnaden inom en månad

efter tillsägelse, äger köparen häva köpet och erhålla ersättning för skada.

Avser inteckning i den överlåtna fastigheten även annan fastighet och

förutsattes detta ej vid köpet, äger köparen häva köpet och erhålla ersätt­

ning för skada, om säljaren icke inom en månad efter tillsägelse befriat den

överlåtna fastigheten från ansvar för inteckningen.

17 §

Besväras fastigheten av annan rättighet än som avses i 16 § och var köpa­

ren i god tro vid köpet, äger 12 § motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även när annan än säljaren ägde byggnad eller an­

nat som enligt lag hör till fastigheten om det är i samme ägares hand som

denna.

112

Del A

Medför offentlig myndighets beslut att köparen icke förvärvade den rådig-

het över fastigheten, som han vid köpet hade skäl att förutsätta, och var

han i god tro, äger 12 § motsvarande tillämpning.

19 §

Var fastigheten vid köpet behäftad med fel eller brist av väsentlig bety­

delse som köparen icke kände till eller med hänsyn till den normala beskaf­

fenheten hos jämförliga fastigheter och omständigheterna i övrigt rimligen

bort räkna med, äger 12 § motsvarande tillämpning. Ersättning för skada

skall dock utgå endast om säljaren ägde eller bort äga kännedom om felet

eller bristen.

20

§

Innehåller köpehandlingen utfästelse av säljaren i fråga om fastigheten

och motsvarar fastigheten icke utfästelsen, äger 12 § motsvarande tillämp­

ning.

21

§

Säljaren skall till köparen överlämna honom tillhöriga kartor och andra

handlingar angående fastigheten vilka äro av betydelse för köparen såsom

ägare av denna. Om handlingarna angå även annan egendom, skola de efter

tillsägelse tillhandahållas köparen.

22

§

Om fastigheten kan från vinnas köparen efter klander, skall säljaren åter-

bära köpeskillingen och, om köparen var i god tro vid köpet, ersätta hans

skada.

Kan endast en del av fastigheten frånvinnas köparen, äger han häva köpet

i dess helhet enligt bestämmelserna i 12 §, om han var i god tro vid köpet.

Den tid inom vilken talan om hävning skall väckas räknas dock från det

egendomen frångår honom.

23 §

Kan säljaren ej erlägga vad som åligger honom enligt 22 §, äger köpa­

ren kräva säljarens fångesmän i tur och ordning i den mån de ej äro fria

från ansvar enligt 22 §.

24 §

Har köparen icke erlagt hela köpeskillingen när klandertalan väckes,

äger han innehålla återstoden till dess betryggande säkerhet ställes för vad

säljaren kan åläggas att utge, om talan bifalles.

25 §

Har fastigheten överlåtits även till annan och vinner den andra överlå­

telsen företräde, äger 22 § motsvarande tillämpning. Talan om hävning

skall dock väckas inom den tid som anges i 15 §.

26 §

Betalar köparen icke köpeskillingen i rätt tid, äger säljaren rätt till ränta

enligt de grunder som anges i 9 kap. 10 § handelsbalken.

Om köpet enligt förbehåll i köpehandlingen häves på grund av utebliven

betalning av köpeskillingen, skall köparen ersätta säljaren för hans skada.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

18 §

114

Del A

Återgår gåva på grund av villkor som avses i 31 § och skall panträtt eller

annan rättighet som tillkommit efter upplåtelse av gåvotagaren alltjämt

bestå, skall gåvotagaren ersätta givaren dennes förlust.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

32 §

5 KAP.

Verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter klander

1 §

Ålägges någon att avträda fast egendom efter klander, skall han till den

som tillträder egendomen utge ersättning för avkastning som belöper

på tiden efter delgivning av stämning i målet eller den tidigare tidpunkt

då han fick kännedom om att annan ägde bättre rätt till egendomen. Det­

samma gäller om avkastning som egendomen frambringat under samma

tid. Den som avträder egendomen äger dock tillgodoräkna sig skälig ersätt­

ning för de kostnader han haft för att erhålla avkastningen och underhålla

egendomen under samma tid.

Om avkastningen på grund av försumlighet av den som avträder egendo­

men understigit vad som skäligen kunnat erhållas, skall han ersätta skill­

naden.

2

§

Har egendomen skadats eller på annat sätt minskat i värde till följd av

åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till den som avträder

egendomen, skall denne ersätta värdeminskningen.

3 §

Den som vinner egendomen är skyldig att ersätta den som avträder egen­

domen nödvändig kostnad som denne haft utöver vad som fordrats för

att underhålla egendomen under den tid han innehaft denna. Även nyttig

kostnad skall ersättas, om den ej belöper på tid som anges i 1 §. Ersättning

för nyttig kostnad utgår dock med högst det belopp varmed egendomens

värde höjts genom den åtgärd som kostnaden avser.

4 §

Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt 1, 2 eller 3 § skall

väcka talan inom två år från det egendomen avträddes. Om detta ej sker,

är rätten till talan förlorad. Har ena parten väckt talan inom föreskriven tid,

är andra parten dock berättigad till kvittning.

5 §

Har den som avträder egendomen haft annan än nödvändig kostnad för

denna och kan vad som sålunda påkostats skiljas från egendomen, äger

han föra bort det. Vill han föra bort något, skall han dock inom en månad

från den dag då egendomen avträdes eller, om han före utgången av den­

na tid väcker talan om ersättning enligt 3 § och denna talan ogillas, från

den dag då domen vinner laga kraft erbjuda den vinnande att lösa detta.

Det som icke inom föreskriven tid erbjudes till inlösen äger han icke föra

bort.

116

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Panträttens innebörd

3 §

Vid utsökning eller när myndighet i annat fall fördelar medel mellan

rättsägare i fastigheten, äger borgenär som har panträtt för sin fordran, i

mån av tillgång och efter det företräde mellan rättsägare som inteckning­

en medför enligt lag, erhålla betalning för fordringen med högst det be­

lopp som anges i pantbrevet jämte tillägg som följer av andra stycket.

Tillägget uppgår till ett belopp motsvarande dels femton procent av

fordringens kapitalbelopp i den mån detta icke överstiger pantbrevets be­

lopp, dels sex procent årlig ränta på samma belopp från den dag då fas­

tigheten utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som

eljest skola fördelas. Tillägget får tagas i anspråk endast i den mån ford­

ringen överstiger pantbrevets belopp och endast för betalning av ränta på

fordringens kapitalbelopp i den mån detta icke överstiger pantbrevets be­

lopp, av skadestånd på grund av förtida betalning eller av ersättning för

indrivningskostnad eller annan kostnad som föranledes av fordringsför-

hållandet.

4 §

Borgenär äger erhålla betalning enligt 3 § även om fordringen preskri­

berats eller icke blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

5 §

Om skyldighet för borgenär att, fastän fordringen ej är förfallen till be­

talning, mottaga betalning ur medel som myndighet skall fördela mellan

rättsägare i fastigheten gälla särskilda bestämmelser.

6

§

Försämras fastigheten till följd av vanvård eller naturhändelse eller av

annan därmed jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas,

äger borgenären söka betalning ur fastigheten fastän fordringen ej är för­

fallen till betalning.

Vissa fall när upplåtelse av panträtt är utan verkan

7 §

Har efter det att fastighet överlåtits förre ägaren upplåtit panträtt i den­

na, gäller upplåtelsen endast om den nye ägaren ej sökt lagfart när upp­

låtelsen skedde samt borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen där­

efter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägt eller bort äga

kännedom om äganderättsöverlåtelsen.

Om fastigheten överlåtits till två och den tidigare överlåtelsen äger före­

träde trots att lagfart först sökes på den senare överlåtelsen, gäller upp­

låtelse av panträtt från den vars äganderättsförvärv skall vika, endast om

borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits till an­

nan, denne vid sitt förvärv varken ägt eller bort äga kännedom om den

tidigare äganderättsöverlåtelsen.

Del A

117

8

§

Frångår fastighet innehavaren efter klander och har panträtt upplåtits

efter det att fastigheten kom ur rätte ägarens hand, är upplåtelsen utan ver­

kan, om annat ej följer av vad som är föreskrivet i 18 kap. eller av annan

bestämmelse.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när förvärv av fastighet

återgår såsom ogiltigt eller avtal om sådant förvärv häves av överlåtaren.

Om gåva på talan av givaren återgår till denne på grund av villkor som

avser viss tid utöver två år från gåvobrevets dag eller obestämd tid, är dock

upplåtelsen utan verkan endast om den skett efter det att talan väcktes.

Ägarhypotekets innebörd

9 §

Har pantbrev icke utnyttjats för upplåtelse av panträtt eller är sådan

upplåtelse utan verkan mot fastighetsägaren, erhåller denne betalning med

pantbrevets belopp vid sådan fördelning av medel som avses i 3 § i mån av

tillgång och efter det företräde mellan rättsägare som inteckningen medför

enligt lag.

Om borgenär har panträtt för fordran men pantbrevets hela belopp icke

åtgår för betalning av fordringen, erhåller fastighetsägaren betalning för

återstoden av beloppet enligt första stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet

10

§

Omständighet som hänför sig till tillkomsten av inteckning medför ej

ogiltighet av inteckningen.

11

Om fastighet som ensam svarar

för inteckning säljes

på exekutiv

auktion, är inteckningen, sedan auk­

tionen vunnit laga kraft och köpe­

skillingen

erlagts,

utan verkan till

belopp som enligt

borgenärsförteck-

ningen

icke täckes av köpeskillingen.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning i fråga om fastighet som

svarar för inteckning gemensamt

med annan fastighet, om fastighe­

terna säljas vid gemensamt utrop

utan föregående särskilda utrop. Av­

ser auktionen sådan fastighet ensam

eller ske särskilda utrop, svarar fas­

tigheten ej vidare för inteckningen.

Svara flera fastigheter gemensamt

för inteckning och säljes någon eller

några av dem på exekutiv auktion,

svara de övriga ej vidare för belopp

§

Avser inteckning endast en fastig­

het och säljes denna

på exekutiv

auktion, är inteckningen, sedan auk­

tionen vunnit laga kraft och köpe­

skillingen

betalats,

utan verkan till

belopp som enligt

sakägarförteck-

ningen

icke täckes av köpeskillingen,

behållen avkastning eller andra in­

flutna medel, om ej överexekutor

förordnat om fortsatt inteckning san­

svar. Har medel influtit genom sär­

skild försäljning av tillbehör, är in­

teckning utan verkan till belopp som

ur medlen utfallit på pantbrevets

belopp.

Avser inteckning flera fastigheter

gemensamt och säljes dessa på exe­

kutiv auktion enligt gemensam sak-

äg ar för teckning, äger första stycket

motsvarande tillämpning. Sker för-

som utgått ur köpeskillingen för de

fastigheter som sålts.

118

Del A

Kungl. Maj. ts

12

Fördelas enligt utsökningslagen

medel som äro att tillgå vid utsök­

ning,

fastän försäljning ej ägt rum,

är inteckning utan verkan

i den mån

betalning

utfallit på pantbrevets be­

lopp

och utmätningen sökts av bor­

genären.

13

Avstås intecknad fastighet på

grund av expropriation eller liknande

tvångsförvärv,

svarar fastigheten ic­

ke för inteckningen sedan inlösen

fullbordats.

Första stgcket äger motsvarande

tillämpning beträffande område av

fastighet.

14

Har myndighet i annat fall än som

avses i

11, 12 eller 13 §

fördelat me­

del mellan rättsägare i intecknad

fastighet,

svarar denna icke för in-

säljningen enligt särskilda sakägar-

förteckningar, förlorar inteckningen

sin verkan, om ej överexekutor för­

ordnat om fortsatt inteckningsan-

svar. Säljes endast någon eller några

av fastigheterna, blir inteckningen

såvitt angår försåld fastighet helt

utan verkan, om ej överexekutor för­

ordnat om fortsatt inteckningsan-

svar, och såvitt angår annan fastig­

het utan verkan till den del medel

utfallit på pantbrevets belopp.

§

Fördelas medel som är att tillgå

vid utsökning

utan att fastigheten

sålts,

är inteckning utan verkan

till

belopp

som utfallit på pantbrevets

belopp.

Första stgcket gäller ej, om inne­

havaren av pantbrevet avstått från

sin rätt till betalning och, när fråga

är om gemensam inteckning, sam­

tycke till avståendet lämnats av så­

väl ägare till övriga av inteckningen

besvärade fastigheter som innehava­

re av panträtt, om rättigheten gäller

i en eller flera av fastigheterna med

lika rätt som eller sämre rätt än in­

teckningen.

§

Avstås intecknad fastighet

eller

område av sådan fastighet

på grund

av expropriation eller liknande

tvångsförvärv,

är inteckningen, så­

vitt angår den inlösta egendomen,

helt utan verkan sedan inlösen full­

bordats och, såvitt angår annan av

inteckningen besvärad egendom,

utan verkan till belopp som vid för­

delning av medel med anledning av

tvångsförvärvet utfallit på pantbre­

vets belopp. Härvid äger 12 § andru

stycket motsvarande tillämpning.

§

Har myndighet i annat fall än som

avses i

11—13 §§

fördelat medel mel­

lan rättsägare i intecknad fastighet,

är inteckningen utan verkan till be-

proposition nr 20 år 1970

Del A

119

teckningen i den mån betalning ut- lopp som utfallit på pantbrevets be­

fallit på pantbrevets belopp. Detsam- lopp. Härvid äger 12 § andra stycket

ma gäller i fall som avses i 13 § and- motsvarande tillämpning,

ra stycket i fråga om återstoden av

fastigheten. Om betalning utfallit på

grund av gemensam inteckning, är

den eller de återstående fastigheter­

na i samma mån fria från ansvar.

Det sist sagda gäller även när betal­

ning utfallit på grund av gemensam

inteckning i fall som avses i 13 §

första stycket.

Om rättsägare före fördelningen

avstått från sin rätt till betalning, in­

verkar fördelningen icke på inteck­

ningen. I fråga om gemensam inteck­

ning gäller detta dock endast om

samtycke till avståendet lämnats av

såväl ägare till övriga av inteckning­

en besvärade fastigheter som inne­

havare av panträtt eller annan rät­

tighet, som är inskriven, om rättig­

heten gäller i en eller flera av fastig­

heterna med lika rätt som eller säm­

re rätt än inteckningen.

15 §

Inteckning i fastighet som sammanlägges med annan fastighet omfattar

efter sammanläggningen hela den nybildade fastigheten. Detsamma gäller

när del av intecknad fastighet ingår i sammanläggning.

Avstyckas samfällighet eller viss

ägovidd av samfällighet, svarar den

avstyckade fastigheten icke för in­

teckning i stamfastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

16 §

Om inteckning helt eller delvis blir utan verkan, är pantbrevet utan ver­

kan till motsvarande del. Ändras omfattningen av den fasta egendom som

inteckning avser, får pantbrevet ett i motsvarande mån ändrat föremål.

Dödning av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen blir utan ver­

kan.

Särskilda bestämmelser om gemensam inteckning

17

Ansvaret för gemensam inteckning

motsvarar för var och en av de in­

tecknade fastigheterna det belopp

som faller på fastigheten efter för-

§

Ansvaret för gemensam inteck­

ning motsvarar för var och en av de

intecknade fastigheterna det belopp

som faller på fastigheten efter förhål-

120

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

hållandet mellan dennas särskilda

värde och sammanlagda värdet av

alla fastigheterna. Som fastighets

värde gäller därvid taxeringsvärdet

för året innan inteckningen söktes

eller, om särskilt taxeringsvärde då

ej fanns för fastigheten, det

första

taxeringsvärde som

fastställes där­

efter.

Om någon av fastigheterna

skall säljas utmätningsvis och taxe­

ringsvärde icke finnes för

alla

fastig­

heterna, gälla de värden som

utmät­

ningsmannen åsätter

enligt

utsökningslagen.

landet mellan dennas särskilda vär­

de och sammanlagda värdet av alla

fastigheterna. Som fastighets värde

gäller därvid taxeringsvärdet för året

innan inteckningen söktes eller, om

särskilt taxeringsvärde då ej fanns

för fastigheten, det taxeringsvärde

som

därefter först fastställes.

Om

någon av fastigheterna skall säljas

utmätningsvis och taxeringsvärde

som angivits nu

icke finnes för

var

och en av

fastigheterna, gäller de

värden som

överexekutor låter åsätta

fastigheterna enligt

lagen (

)

om exekutiv försäljning av fast egen­

dom.

Kan borgenär ej erhålla betalning ur köpeskillingen för intecknad fastig­

het med det belopp för vilket fastigheten svarar enligt första stycket, svara

de övriga fastigheterna för återstoden av beloppet med fördelning efter där

angivna grunder. Kan ur någon av fastigheterna betalning ej erhållas för

dess andel i återstoden, fördelas felande belopp på samma sätt mellan de

återstående fastigheterna.

fastigheterna

18 §

Har intecknad fastighet delats, fördelas ansvaret mellan de särskilda de­

larna enligt 17 §, om annat ej anges i andra stycket.

Delades fastigheten genom avstyckning och äro stamfastigheten och den

avstyckade fastigheten icke längre i samme ägares hand, svarar stamfas­

tigheten för hela inteckningen och den avstyckade fastigheten endast för

vad som icke kan utgå ur stamfastigheten. Om flera fastigheter avstyckats

från stamfastigheten, svarar fastighet, på vilken lagfart icke sökts, före fas­

tighet, på vilken lagfart sökts, och fastighet, på vilken lagfart sökts senare,

före fastighet, på vilken lagfart sökts tidigare. Av fastigheter på vilka lag­

fart sökts på samma inskrivningsdag och av fastigheter på vilka lagfart icke

sökts, svarar senare överlåten fastighet före tidigare överlåten. Mellan fas­

tigheter som överlåtits samma dag fördelas ansvaret efter de grunder som

anges i 17 §.

Andra stycket hindrar icke att borgenären söker betalning samtidigt ur

stamfastighet och avstyckad fastighet.

19 §

Svarar fastigheter för fordran på

grund av gemensam inteckning och

skall någon av fastigheterna säljas

på exekutiv auktion på begäran av

annan rättsägare än borgenären,

äger denne indraga även en eller fle­

ra av de övriga fastigheterna i för­

säljningen, fastän fordringen ej är

förfallen till betalning. Detta gäller

dock endast fastighet som svarar för

fällighetsrätt som upplåtes i byggnad eller annan anläggning, vilken ej hör

till fastighet, eller i gruvegendom.

122

Del A Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

3 §

Av fastighetsägaren upplåten rätt att avverka skog på fastigheten eller

att tillgodogöra sig andra alster av fastigheten eller naturtillgångar som

finnas där eller att jaga eller fiska på fastigheten är nyttjanderätt även om

rättigheten icke är förenad med annan rätt att nyttja fastigheten.

4 §

Bestämmelserna i denna balk om

nyttjanderätt avse icke

åborätt,

grav­

rätt, vägrätt eller bostadsrätt.

Bestämmelserna i denna balk om

nyttjanderätt avser icke gravrätt,

vägrätt eller bostadsrätt.

5 §

Avtal om upplåtelse av nyttjande­

rätt är ej bindande längre än femtio

år från det avtalet slöts. Gäller upp­

låtelsen

tomt eller annat område

inom stadsplan, är avtalet ej bindan­

de längre än tjugofem år. Upplåtelse

av nyttjanderätt för någons livstid

gäller dock utan begränsning till viss

tid.

Avtal om upplåtelse av nyttjande­

rätt är ej bindande längre än femtio

år från det avtalet slöts. Gäller upp­

låtelsen

mark

inom stadsplan, är av­

talet ej bindande längre än tjugofem

år. Upplåtelse av nyttjanderätt för

någons livstid gäller dock utan be­

gränsning till viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för

annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gälla ej

nyttjanderätt som upplåtes av sta­

ten. Första stycket

gäller ej heller

förlängning av arrendeavtal på grund

av arrendators optionsrätt enligt lag.

Är ngttjanderätt upplåten för läng­

re tid än som anges i första eller

andra stycket och vill fastighetsäga­

ren eller nyttjanderättshavaren från-

träda avtalet när den i nämnda lag­

rum angivna tiden är ute, skall han

underrätta den andre därom.

Första och andra styckena gäller ej

nyttjanderätt som upplåtes av sta­

ten. Första stycket

inverkar ej på ar­

rendators och hyresgästs rätt till

förlängning av avtal på grund av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på

längre tid än den i första stycket

föreskrivna längsta tiden för nytt-

janderätts bestånd och vill fastig­

hetsägaren eller nyttjanderättshava­

ren frånträda avtalet sedan denna tid

gått ut, skall uppsägning ske.

6 §

Upplåtelse av servitut eller sam- Upplåtelse av servitut, samfällig-

fällighetsrätt

är icke begränsad till

hetsrätt

eller rätt till elektrisk kraft

viss längsta tid.

för ske utan begränsning till tiden.

Förlängning av tiden för upplåtelsen samt andra ändringar och tillägg

Överenskommelse om förlängning

av upplåtelsetiden gäller som ny upp­

låtelse.

⁷ §

124

Del A

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970

Rättighetens bestånd vid överlåtelse av fastigheten

11

§

Överlåtes fastighet, vari nyttjanderätt, servitut eller samfällighetsrätt är

upplåten, åligger det ägaren i förhållande till rättighetshavaren att vid över­

låtelsen göra förbehåll om upplåtelsen, om inskrivning för rättigheten ej

är beviljad. Sådant förbehåll gäller mot den till vilken fastigheten överlåtes.

överlåtes fastighet, vari rätt till

elektrisk kraft är upplåten, gäller

upplåtelsen oberoende av förbehåll

mot nye ägaren.

12

§

Har beträffande skriftlig upplåtel­

se, som skall äga bestånd mot ny

ägare av fastigheten, träffats över­

enskommelse som avses i 8 § första

stycket och är överenskommelsen an­

märkt på fastighetsägarens exemplar

av

upplåtelseavtalet,

gäller överens­

kommelsen mot den nye ägaren som

om förbehåll skett.

Har beträffande skriftlig upplåtel­

se, som skall äga bestånd mot ny

ägare av fastigheten, träffats över­

enskommelse som avses i

7 § första

stycket eller

8 § första stycket och

är överenskommelsen anmärkt på

fastighetsägarens exemplar av

upp­

låt el sehandling en,

gäller överens­

kommelsen mot den nye ägaren som

om förbehåll skett.

13 §

Även om förbehåll ej skett, gäller upplåtelse som avser arrende eller hyra

mot ny ägare av fastigheten, om upplåtelsen skett genom skriftligt avtal

och tillträde ägt rum före överlåtelsen.

Första stycket gäller i fråga om

i

överenskommelse som avses i

8 §

första stycket

endast om

tiden för

upplåtelsen förlängts genom överens­

kommelsen och

den förut gällande

upplåtelsetiden utgått före överlåtel­

sen samt rättighetshavaren icke av­

trätt fastigheten vid överlåtelsen.

Första stycket gäller i fråga om

överenskommelse som avses

i 7 §

första stycket

endast om den förut

gällande upplåtelsetiden utgått före

överlåtelsen samt rättighetshavaren

icke avträtt fastigheten vid överlåtel­

sen.

14 §

I annat fall än som avses i 11—13 §§ gäller upplåtelsen mot den till vil­

ken fastigheten överlåtits endast om upplåtelsen enligt 17 kap. äger före­

träde framför överlåtelsen på grund av inskrivning eller den nye ägaren

vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen.

Bestämmelser om verkan av un- Bestämmelser om verkan av un­

derlåtenhet att uppsäga arrende- el- derlåtenhet att uppsäga arrende- el­

ler hyresavtal som ej gäller mot ny ler hyresavtal som ej gäller mot ny

ägare finnas i 8

,11

och 12 kap.

ägare finns i 8 och 12 kap.