2

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildnings ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 januari

1970.

Närvarande:

^{Statsministern} P^alme, ministern för utrikes ärendena N^ilsson, statsråden S^träng,

A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist,

G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öf-

^berg, L^idbom, C^arlsson.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående huvudmanna­

skapet för mellanskolan och anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

3

1. Inledning

1.1 Huvudmannautrednmgen

Frågan om huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna har behandlats

av bl. a. 1960 års gymnasieutredning (GU), yrkesutbildningsberedningen (YB) och

skogsbrukets yrkesutbildningskommitté (SYK). Jag kommer i fortsättningen att

använda ordet mellanskolan för att beteckna den nya skolan som den 1 juli 1971

skall ersätta fackskola, gymnasium och yrkesskola. Detta innebär inte något slut­

ligt ställningstagande i namnfrågan.

I diiektiven för GU framhölls att det mer och mer kunde komma att framstå som

sakligt motiverat att ifrågasätta, om inte statens administrativa huvudmannaskap

för vissa gymnasier borde avvecklas. GU föreslog i sitt huvudbetänkande »Ett

nytt gymnasium» (SOU 1963: 42) primärkommunalt huvudmannaskap för gym­

nasiet och fackskolan. I prop. 1964:171 föreslogs en sådan ordning. Förslaget

godkändes av riksdagen (SäU 1 höstsessionen, rskr 407).

Enligt de för YB utfärdade direktiven fanns anledning för utredningen att om­

pröva, hur huvudmannaskapet skulle vara fördelat, dvs. i vilken omfattning lands­

tingskommunerna eller primärkommunerna skulle vara huvudmän för de kommu­

nala yrkesskolorna. I sitt huvudbetänkande »Yrkesutbildningen» (SOU 1966: 3)

anknöt YB vid sin behandling av huvudmannaskapet för den föreslagna mellan­

skolan till beslutet vid 1964 års riksdag att gymnasiet och fackskolan skulle vara

primärkommunala undervisningsanstalter och fann med hänsyn härtill och till sam­

ordningen med grundskolan övervägande skäl tala för att primärkommunen skulle

vara huvudman även för mellanskolan. YB underströk dock dels att en ompröv­

ning framdeles kunde visa sig påkallad, dels att ställningstagandet inte fick tolkas

så, att varje annan form av huvudmannaskap för yrkesutbildning bedömdes som

olämplig. Kurser av specialkaraktär eller kurser som av olika skäl inte lämpligen

kunde ingå i mellanskolan borde även i fortsättningen kunna organiseras av annan

huvudman än primärkommunen. Vidare föreslog YB, att landstingskommun som

träffat överenskommelse därom med vederbörande kommuner skulle kunna er­

hålla Kungl. Maj:ts medgivande att överta huvudmannaskapet för mellanskolan

i dess helhet inom dessa kommuner.

SYK, som enligt direktiven hade att utreda skogsbrukets yrkesutbildning och

därmed sammanhängande frågor, föreslog i betänkandet »Skoglig yrkesutbildning I»

(SOU 1965: 67), att skogsbruksskoloma skulle ställas under landstingskommunalt

huvudmannaskap samt att skogsskolorna och skogsmästarskolan skulle kvarstå

under statligt huvudmannaskap.

Dåvarande departementschefen ansåg det angeläget att före ett slutligt ställ­

ningstagande till frågan om huvudmannaskapet för gymnasial utbildning klarlägga

de konkreta problem som är förbundna med denna fråga. Därvid borde även över­

4

vägas den grundläggande frågan om valet mellan primärkommunalt och landstings­

kommunalt huvudmannaskap för de gymnasiala skolformerna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 27 september 1967

såsom sakkunniga dåvarande riksdagsmannen Emil Näsström, direktören Sven-

Olof Dahlman, skolrådet Mauritz Hulteberg, riksdagsledamöterna Anna-Lisa

Lewén-Eliasson och Sven Nyman, förbundsdirektören Bengt Olsson samt riksdags­

männen Johan A. Olsson och Gunnar Wallmark, varjämte uppdrogs åt Näs­

ström att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga, som antog benämningen huvudmannautredningen, avgav den 27

november 1968 betänkandet »Eluvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna»

(SOU 1968: 63).

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

1.2 Remissbehandling

Huvudmannautredningens betänkande har remissbehandlats, varvid utlåtanden

avgetts av följande myndigheter och organisationer m. fl., nämligen

skolöverstyrelsen, efter hörande av samtliga länsskolnämnder,

universitetskanslersämbetet, efter hörande av vissa läroanstalter,

rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riks­

revisionsverket, statens planverk och lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, efter hörande av samtliga skogsvårdsstyrelser,

styrelsen för lantbrukshögskolan och styrelsen för skogshögskolan,

arbetsmarknadsstyrelsen och statens avtalsverk,

samtliga länsstyrelser, efter hörande av ett lämpligt antal kommuner såväl med

som utan gymnasium och fackskola,

direktionen för karolinska sjukhuset,

utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden, läromedelsutredningen, organi­

sationskommittén för behandling av vissa frågor rörande jordbrukets, skogsbrukets

och trädgårdsnäringens skolor samt länsdemokratiutredningen,

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet,

samtliga landstingskommuner utom Gotlands läns landstingskommun,

Stor-Stockholms planeringsnämnd och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Stats-

tjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska skolläkarföreningen, Riksförbundet Hem och Skola samt Sveriges sjuk-

sköterskeelevers förbund.

Särskilda skrivelser angående huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbild­

ningen har inkommit från Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund.

6

Kungl. Ma]:ts proposition nr 4 år 1970

ning. Av det 40-tal skolor som f. n. är i verksamhet står de flesta under landstings­

kommunalt huvudmannaskap.

För trädgårdsnäringens behov finns en skola med staten som huvudman. Där­

jämte meddelas undervisning på trädgårdsnäringens område vid Alnarpsinstitutet,

för vilket staten är huvudman.

Yrkesutbildning för skogsbruket sker vid skogsmästarskolan, skogsskolorna och

skogsbruks skolorna. Skogsmästarskolan har staten som huvudman. Av landets

fyra skogsskolor är tre statliga och en enskild. Skogsbruksskolornas antal redu­

ceras successivt och uppgår f. n. till inte fullt ett 40-tal. Samtliga har skogsvårds-

styrelser som huvudmän.

Utbildningen för vårdyrkesområdet äger rum vid såväl primärkommunala som

landsLingskommunala yrkesskolor samt därjämte vid en del enskilda yrkesskolor.

Vissa landsting har inrättat centrala vårdyrkesskolor. Utbildningen avser sjuk­

vårdsbiträden, undersköterskor, assistenter för olika specialområden, läkarsekre-

terare, apotekstekniker m. fl. Sjuksköterskorna utbildas i regel vid fristående sjuk-

sköterskeskolor, sammanlagt ett 35-tal. Större delen av dessa har landstingskom­

muner till huvudmän. Ett 10-tal sjuksköterskeskolor ägs av kommuner eller privata

stiftelser. Personal för tandvården utbildas vid tandsköterske- och tandtekniker­

skolor. Fyra av dessa skolor är statliga och anknutna till odontologisk fakultet.

Tandsköterskeutbildning äger även rum vid det Stockholms stad tillhöriga East-

maninstitutet. Utbildning av arbetsterapeuter sker vid fyra landstingskommunal

och en primärkommunal yrkesskola. Sjukgymnastutbildningen har sedan länge

skett vid sjukgymnastinstitutet i Stockholm och vid sydsvenska sjukgymnast­

institutet i Lund. Sådan utbildning har även startats vid den primärkommunala

yrkesskolan i Göteborg.

Utbildningen av socialvårdspersonal har såväl landstingskommunalt och primär-

kommunalt som enskilt huvudmannaskap. Vidare anordnas kursverksamhet i statlig

regi. Som exempel kan nämnas följande former av utbildning. Ålderdomshems-

föreståndare utbildas vid vissa landstings centrala vårdyrkesskolor. Hemvårdarin-

neutbildningen äger rum vid primärkommunala och landstingskommunal yrkes­

skolor, vid vissa lanthushållsskolor och vid särskilda hemvårdarinneskolor med

enskild huvudman. Socialpedagoger utbildas vid sociala barna- och ungdomsvårds-

seminariet i Stockholm; huvudman är en stiftelse. Barnsköterskor utbildas vid

primärkommunala, landstingskommunal och statsunderstödda enskilda yrkessko­

lor. Även hemsamariter utbildas vid primärkommunala och landstingskommunala

yrkesskolor. Dessutom har skolöverstyrelsen i samarbete med arbetsmarknads­

myndigheterna anordnat kurser för sådan utbildning.

Av det föregående har bl. a. framgått att yrkesutbildning i skiftande former be­

drivs av enskilda organisationer, stiftelser och företag. Dylik yrkesutbildning före­

kommer i skolor för skilda näringsgrenar, branscher och yrken, i företags- och in­

dustriskolor, som lärlingsutbildning samt genom olika slag av kursverksamhet.

Huvudmannaskapet för folkhögskolorna är fördelat mellan landstingskommuner,

organisationer och samfund. Gentemot skolväsendet i övrigt utgör de en fristående

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

avsåg skyldigheten att hålla mark, lokaler och inventarier samt att svara för den

yttre renhållningen. För allmänt gymnasium skulle kommunen därjämte bestrida

kostnaderna för belysning och uppvärmning.

Frågan om huvudmannaskapet för det nya gymnasiet behandlades ingående av

1960 års gymnasieutredning. Enligt dess mening saknades bärande skäl för ett

statligt huvudmannaskap. De motiv som kunde anföras för ett landstingskommu­

nalt huvudmannaskap var enligt nämnda utrednings uppfattning att upptagnings­

området för ett gymnasium som regel omfattar mer än en kommun, att systemet

med interkommunala ersättningar till stor del skulle bli obehövligt samt att en viss

skatteutjämnande effekt skulle ernås. Starka skäl ansågs emellertid tala mot ett

landstingskommunalt huvudmannaskap. En sådan lösning skulle konservera svårig­

heterna att samordna gymnasiet med de primärkommunala skolformerna samt ut­

göra ett avsteg från de grundläggande principerna för vårt skolväsen, nämligen dess

förankring i det medborgerliga intresset som i första hand kommer till uttryck

i kommunmedlemmarnas medverkan i den egna kommunens angelägenheter.

Gymnasieutredningen framhöll, att skolväsendet är uppbyggt med den kommu­

nala grundskolan som bas och att på denna bygger skolformer för vidareutbildning

av olika slag. Undervisnings- och utbildningsverksamheten upp till universitetsnivå

är sålunda avsedd att utgöra en organisatorisk enhet. En enhetlig lokal skol-

administration hade redan genomförts. Enligt gymnasieutredningens mening fram­

stod det som konsekvent och rationellt att även i ekonomiskt avseende genomföra

ett enhetligt huvudmannaskap.

Såsom framhållits i 1.1 godtog riksdagen den i prop. 1964:171 föreslagna för­

ändringen, att gymnasiet i dess helhet i enlighet med utredningsförslaget skulle

kommunaliseras; kommunen blev huvudman för det nya integrerade gymnasiet.

Även utvecklingen inom vuxenutbildningen bör enligt huvudmannautredningen

beaktas i förevarande sammanhang. Det må erinras om att den av arbetsmark­

nadsstyrelsen och skolöverstyrelsen bedrivna omskolningsverksamheten för arbets­

lösa m. fl. från 1957 kraftigt ökat i omfattning. Statliga vuxenskolor för förgymna-

sial och gymnasial utbildning med riksrekrytering inrättades i Norrköping och

Härnösand 1956 resp. 1962. Under 1960-talets förra hälft expanderade kvällsgym-

nasierna snabbt. Flertalet av dem drevs i primärkommunal regi. Genom 1967 års

vuxenutbildningsreform vidgades möjligheterna att bedriva vuxenutbildning. Lokal

vuxenutbildning ingår numera som en del av det primär- och sekundärkommunala

skolväsendet. Därigenom kan ungdomsskolornas lokaler, materiel och personal ut­

nyttjas. Det ankommer på skolöverstyrelsen att fatta beslut om tillstånd för primär-

och sekundärkommun att ordna lokal vuxenutbildning i form av gymnasie-, fack-

skole- och förgymnasiala kurser. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade riktlinjer

äger länsskolnämnden att medge, vilka kurser som för varje läsår får igångsättas.

Av det föregående har framgått att staten samt primär- och sekundärkommuner

är huvudmän för vuxenutbildningen. Även kommunalförbund kan vara huvudman

för dylik verksamhet. Skolstyrelsen är styrelse för kommunal och statlig gymnasial

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

av betydande omfattning även utanför sjukvårdsområdet. Innan statsmakterna kan

ta ställning till frågan om ett överförande av sådan yrkesutbildning till primär­

kommunerna måste de med ett överförande förbundna organisatoriska och eko­

nomiska frågorna närmare klarläggas och förslag läggas fram till lösningar av de

praktiska problem av ekonomisk och organisatorisk art, som kan uppkomma i

samband med en omfördelning av huvudmannaskapet i antydd riktning.

Eftersom delade meningar alltjämt råder i den grundläggande frågan om valet

mellan primärkommunalt och landstingskommunalt huvudmannaskap för de gym­

nasiala skolformerna, ansågs det lämpligt, att utredningen övervägde även denna

fråga. Därvid borde på samma sätt som förordats i fråga om överföring av utbildning

från landstingskommunalt till primärkommunalt huvudmannaskap klarläggas de

organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av en överföring av primärkom­

munal gymnasial utbildning till landstingskommunalt huvudmannaskap.

I utredningsuppdraget skulle enligt de utfärdade direktiven även ingå att över­

väga, om förändringar i huvudmannaskapet borde ske för lantbrukets, skogsbrukets

och trädgårdsnäringens yrkesskolor samt att undersöka dessa förändringars organi­

satoriska och ekonomiska konsekvenser.

3. Utredningens kartläggning

3.1 Datainsamling

Utredningens överväganden grundar sig till en del på uppgifter, som inhämtats i

relevanta bestämmelser, avtal och redogörelser, riksdagstryck, vederbörande myn­

digheters petita, statistiska rapporter och meddelanden, vissa betänkanden, avhand­

lingar o. d. tryckta eller stencilerade källor.

Utredningen fann det emellertid erforderligt att därutöver insamla vissa data för

att närmare kunna klarlägga en del förhållanden. Efter samråd med representanter

för skolöverstyrelsen och kommunförbunden genomförde den därför en särskild

undersökning. Denna omfattade alla i utredningssammanhanget aktuella primär­

kommuner, landstingskommuner m. fl., tillsammans 345 huvudmän för gymnasier,

fackskolor, yrkesskolor, inklusive vårdyrkesskolor och sjuksköterskeskolor, samt

lantbruksskolor, lanthushållsskolor och skogsbruksskolor. Statliga och enskilda

skolor och utbildningsanstalter ingick inte i undersökningen.

Undersökningen avsåg främst att belysa skolorganisatoriska och ekonomiska för­

hållanden. Uppgifter inhämtades sålunda om dels de gymnasiala skolor för vilka

vederbörande är huvudmän, innefattande specificering av skolformer och skolenhe­

ter samt skolorter och elevantal, dels inom ifrågavarande områden befintliga gym­

nasiala skolor av samma eller liknande art men med skilda huvudmän samt dessa

skolors läge i förhållande till varandra. Vidare införskaffades i fråga om skol-

12

gifters fördelning på statliga, landstingskommunal eller primärkommunala organ

ofta bestäms av praktiskt-förvaltningstekniska skäl. Överflyttningen av dessa upp­

gifter från en sektor till en annan kan förekomma i betydande omfattning, och

den offentliga förvaltningen framstår numera som ett sammanhängande helt, vari

statligt och kommunalt samordnats. Så är t. ex. förhållandet inom utbildnings­

väsendet. Undervisning och utbildning pa universitets- och högskolenivå sker nära

nog helt i statlig regi. Den obligatoriska skolan är en primärkommunal angelägen­

het. Det gymnasiala stadiet utgör däremot ett område för gemensamma arbets­

uppgifter- Under senare år har emellertid den hithörande statliga verksamheten i

stor omfattning överflyttats till de båda kommunala sektorerna, främst till primär­

kommunen. Liksom inom åtskilliga andra områden för samhällelig verksamhet

förekommer även inom utbildningsväsendet ett omfattande samarbete. Detta har

form av samverkan mellan primärkommuner, mellan landstingskommuner samt

mellan primärkommuner och landstingskommuner.

Tidigare förhållanden och nuvarande kompetensfördelning beträffande verk­

samheten inom den offentliga sektorn ger en relativt begränsad vägledning om den

lämpligaste framtida fördelningen av de gymnasiala undervisnings- och utbildnings­

uppgifterna. I den mån en ändring av kompetensfördelningen skett på andra om­

råden, har främst ändamålsenligheten i förändringen varit den vägledande princi­

pen. Fragan om de gymnasiala skolornas huvudmannaskap bör enligt utredningens

mening lösas enligt samma grundtanke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

3.3 Skolorganisatoriska, pedagogiska och skolsociala betingelser

Med avseende på relevanta skolorganisatoriska, pedagogiska och skolsociala för­

hållanden har huvudmannautredningen vid sina överväganden i väsentlig omfatt­

ning beaktat Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1968:140 angående riktlinjer för det

frivilliga skolväsendet. I skolorganisatoriskt hänseende innebär propositionen, att

1964 års beslut fullföljs beträffande yrkesutbildningens inre utformning samt att

gymnasium, fackskola och yrkesskola upphör som självständiga skolformer och

ersätts av en sammanhållen skolform.

Huvudmannautredningen framhåller, att utbyggnaden av skolväsendet bör medge

en smidig anpassning till det föränderliga samhällets växlande villkor och krav. Vid

lokalisering av näringslivet måste det vara ett samhällsintresse, att landets tillgångar

av produktionsfaktorer blir utnyttjade och att arbetskraften bereds full sysselsätt­

ning. Samtidigt är det av vikt att en harmonisk miljö skapas, som så långt möjligt

ger människorna — oberoende av var de måste bo för att fullgöra sin uppgift — en

likvärdig standard i fråga om kulturella och sociala anordningar. Tillgången till

undervisnings- och utbildningsmöjligheter utgör därvid en betydelsefull faktor.

Skolplaneringen måste emellertid ske med beaktande av en rad olika betingelser.

Den självklara utgångspunkten utgör den fastställda skolorganisationen och de därav

följande pedagogiska förutsättningarna för undervisning och utbildning. Avseende

14

nasium, fackskola och yrkesskola, även om vissa kompletteringar i regel torde bli

nödvändiga. Så skall t. ex. elever som genomgått en tvåårig yrkesutbildning ha möj­

lighet att vinna inträde i fackskolans första årskurs inom den för bl. a. denna elev­

kategori reserverade kvoten. Beredningen har emellertid även föreslagit, att elever

i yrkesskolan under en tvåårig lärogång jämsides med undervisningen i yrkesteknik

skall kunna inhämta de teorikunskaper som erfordras för att vinna inträde i andra

årskursen av fackskolans tekniska linje. Genom att i princip tillåta varje elev att

utöver timplanen i yrkesskolan välja till vilket som helst av fackskolans ämnen

åstadkommer man enligt yrkesutbildningsberedningens uppfattning en sakligt be­

tingad jämställdhet mellan de båda skolformerna. Beredningen tänker sig en lik­

nande anordning för att underlätta en övergång från yrkesskolan till gymnasiet.

Förslaget i prop. 1968:140 angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet

ansluter sig i princip till grundtankarna i yrkesutbildningsberedningens ovan an­

tydda synpunkter och förslag. Det framhalls emellertid att elevernas tillval av

ämnen väsentligen bör ske under andra aret i yrkesskolan och främst avse ämnen

som stöder yrkesinriktningen (s. 135).

Frågan om huvudmannaskapet har viss betydelse i berörda sammanhang. Huvud­

mannautredningen gör gällande att t. ex. övergången från en skolform till en annan

kan komma att försvåras, om resp. skolenheter har skilda huvudmän. Även ur

här angivna synpunkter finner den att ett förverkligande av en totalintegrerad

gymnasial skola nära nog med nödvändighet måste ha en och samma huvudman för

en anläggning omfattande gymnasium, fackskola och yrkesskola. Däremot ger de

sålunda uppkomna förhållandena enligt utredningens uppfattning ingen vägledning

om vem som i princip skall handha huvudmannaskapet. Från ovan diskuterade

synpunkter kan enligt dess mening ifrågakomma såväl primärkommun som lands­

tingskommun.

Den skolsociala verksamheten omfattar bl. a. studie- och yrkesorientering, skol-

psykologisk och skolkurativ verksamhet samt skolhälsovård. Huvudmannautred­

ningen understryker, att vidgade valmöjligheter samt snabba och ibland svårtydda

förändringar på arbetsmarknaden hos de gymnasiala skolornas stora elevkullar

skapar ett ökat behov av studie- och yrkesorientering, anlagsorientering och enskild

vägledning. I skoistadgan förutsätts att yrkesvägledare, skolpsykolog och skolkura­

tor skall finnas inom varje gymnasium och fackskola.

Studie- och anlagsorienteringen innebär en fortsättning av den yrkesvägledning

som på grundskolans högstadium i första hand lämnats av yrkesvalsläraren. Skol­

psykologorganisationen är under kraftig utbyggnad. Utöver till länsskolnämnderna

knutna skolpsykologer finns i större städer och kommunblock inemot ett hundra­

tal heltidsanställda skolpsykologer. Utvecklingen av skolkuratorsinstitutionen har

först fr. o. m. läsåret 1965—66 skett i snabbare takt. Obligatorisk skolhälsovård

är sedan länge genomförd vid ett flertal skolformer.

Utredningen hävdar, att för den i det föregående summariskt angivna skolsociala

och skolhygieniska verksamheten skulle ett odelat huvudmannaskap för samtliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

norrlands län har övertagit större delen av yrkesutbildningen inom resp. område. I

dessa län är undervisningsnämnden enligt Kungl. Maj:ts medgivande numera central

styrelse även för lantbrukets och skogsbrukets yrkesskolor inom ifrågavarande

regioner. I sin planerings- och utbildningsverksamhet anlitar undervisningsnämn-

derna i växlande omfattning särskilt tillsatta planerings- och yrkesråd.

Lösningen av den regionala styrelsefrågan för jordbrukets yrkesskolor har tillför­

säkrat landstingen ett betydande inflytande på lantbruks- och lanthushållsundervis-

ningen. De regionala skolstyrelserna har i väsentliga delar övertagit uppgifter, som

tidigare tillhörde de lokala skolstyrelserna. De har vidare att organisera samarbetet

mellan skolorna inom resp. region. En skolas normala rekryteringsområde är

nämligen ofta otillräckligt i fråga om de specialiserade yrkeskurser för jordbruket,

som i överensstämmelse med den nu pågående utvecklingen kommer att krävas i

allt större omfattning. Den regionala skolstyrelsen har att i dylika sammanhang

främja samarbetet mellan olika skolor och bidra till att undervisnings- och utbild­

ningsresurserna effektivt utnyttjas.

Huvudmannautredningen erinrar även om lantbruksundervisningens ställning

gentemot länsskolnämnderna. De regionala styrelserna för lantbrukets yrkesskolor,

som i sig själva är länsomfattande organ, är inte underordnade länsskolnämnderna.

Erforderligt samråd i planeringsfrågor m. m. liksom samverkan i olika utbildnings­

frågor underlättas genom att nämnderna är representerade i de regionala styrel­

serna. Vidare framhåller utredningen bl. a., att vissa förändringar i fråga om läns-

skolnämndernas befogenheter med avseende på såväl lantbrukets som trädgårds­

näringens och skogsbrukets yrkesutbildning är att emotse inom en relativt nära

framtid, nämligen i samband med att denna utbildningsverksamhet ställs under

skolöverstyrelsens centrala ledning.

Situationen inom skogsbrukets yrkesutbildning är i vissa hänseenden särpräglad.

I en kortfattad återblick visar utredningen, att det uppkomna läget främst är histo­

riskt betingat. Vad särskilt gäller skogsbruksskolorna fullgör skogsvårdsstyrelserna

f. n. i regel en tredubbel uppgift, nämligen som regionala tillsynsmyndigheter, lo­

kala styrelser och huvudmän, ett förhållande som utredningen betecknar som unikt

inom det svenska skolväsendet.

Omständigheterna kring den lokala skolförvaltningen intar en framskjuten ställ­

ning vid utredningens överväganden angående huvudmannaskapet för de gymna­

siala skolorna. Främst har därvid beaktats den år 1958 inrättade gemensamma

kommunala skolstyrelsen och skolledningen. Delvis som en följd av denna reform

har en vidgad syn på undervisnings- och utbildningsfrågorna växt sig starkare. Det

har blivit alltmera naturligt att betrakta de teoretiska och praktiska utbildningsvä-

garna som en enhet; samverkan mellan den obligatoriska skolan och dess över­

byggnader har underlättats; elevernas möjligheter till val av utbildningsvägar och

övergång från en skolform till en annan har vidgats; tillgängliga resurser har kun­

nat utnyttjas mera effektivt osv. Utredningen erinrar även om att vid förarbetena

till skolstyrelselagen särskilt uppmärksammades, att delegation av beslutanderätten

skulle ske med hänsyn till ärendenas art och utan avseende på skolform, dvs. en

17

vertikal fördelning av ärendena. En dylik fördelningsprincip ansågs ha stor bety­

delse för skolstyrelsens möjligheter att enhetligt leda skolutvecklingen i kommu­

nen och skapa samhörighet inom dess skolväsende.

I ljuset av den starkt ökade tillströmningen till de gymnasiala utbildningsvägarna

har vinsterna av skolstyrelsereformen enligt utredningens mening blivit än mera på-

taglig3- Inte minst värdefull har reformen därvid enligt dess uppfattning visat sig

vara i fråga om medborgarengagemanget. Tillkomsten av den gemensamma kom­

munala skolstyrelsen i förening med breddningen i elevrekryteringen har bidragit till

att det medborgerliga intresset för pedagogiska angelägenheter blivit mera uttalat

även beträffande de gymnasiala skolformerna.

Vad gäller skolledningen i primärkommunen redogör huvudmannautredningen

för organisationen av kommunens skolkansli, principerna för inrättandet av vissa

tjänster, olika befattningshavares arbetsuppgifter o. d. En motsvarande redogö­

relse lämnas även i fråga om skolenheternas ledning och rektorsexpeditionerna,

varvid utredningen för att närmare belysa den nuvarande personaluppsättningen

redovisar vissa beräkningar. Dessa har utförts på grundval av ett genom skolledar-

utredningen under vårterminen 1968 insamlat material, som ställts till huvudman­

nautredningens förfogande.

Framställningen visar, att den primärkommunala skoladministrationen utformats

med hänsyn till den moderna skolans behov av olika befattningshavare och att den

i betydande utsträckning erhållit en sadan omfattning, som huvudmannaskapet för

de gymnasiala skolformerna kan anses kräva.

Beträffande de landstingskommunala utbildningsanstalternas styrelser, skolledare

och rektorsexpeditioner råder i tillämpliga delar väsentligen överensstämmelse med

förhållandena vid primärkommunala gymnasiala skolor med samma eller likartad

inriktning.

Såsom tidigare framhållits har i en del landstingskommuner genom inrättandet

av centrala skolstyrelser en koncentration av styrelsefunktionerna ägt rum. Därige­

nom har också de lokala skolstyrelserna i stort sett blivit överflödiga. Centralise-

ringen har i regel förenats med en liknande koncentration till resp. landstingskansli

av vissa arbetsuppgifter, som tidigare utfördes vid resp. skolors rektorsexpeditioner.

Skogsbruksskolornas lokala styrelsefunktioner utövas såsom förut nämnts av

skogsvårdsstyrelserna.

Utredningen framhåller i detta sammanhang även att yrkesskolorna inom jord­

brukets och skogsbrukets områden är förhållandevis krävande i fråga om förvalt­

nings- och ekonomipersonal men att denna personal vid angivna skolor det oaktat

är föga omfattande, eftersom skolenheterna genomgående är små.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

3.5 Ekonomiska frågor

Huvudmannautredningen redogör sammanfattningsvis för de bestämmelser, enligt

vilka statsbidrag utgår till de gymnasiala skolorna. I anslutning därtill konstaterar

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 4

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

utredningen, att statsbidrag till dessa skolor utgår efter jämförelsevis skiftande

grunder och med belopp, som relativt sett är av varierande storlek. Orsakerna här­

till anges vara flera. Sålunda anförs att bestämmelserna i en del fall utformats med

beaktande av huvudmannens ekonomiska bärkraft, t. ex. skatteunderlaget hos ve­

derbörande kommun, huvudmannens inkomster av fonder, fast egendom o. d.

Vissa hänsyn till resp. utbildnings innehåll samt olika skolformers arbetsmetoder

anses också ha influerat på bidragsgivningen.

De statliga kostnaderna för den gymnasiala undervisnings- och utbildningsverk­

samheten är betydande. Bortsett från statliga och enskilda skolor anvisades enligt

utredningens beräkningar till driften av de gymnasiala skolorna budgetåret 1967/68

omkring 802 milj. kr. och budgetåret 1968/69 omkring 859 milj. kr., vilket mot­

svarar en genomsnittlig kostnad per elev om 3 950 resp. 4 070 kr.

Utredningen erinrar om att bidrag från landstingen f. n. utgår till yrkesutbildning,

som bedrivs med primärkommunalt huvudmannaskap. För läsåret 1967/68 uppgick

bidragsbeloppet till närmare 20 milj. kr.

Vid sina överväganden har utredningen även beaktat förekommande ersättningar

i samband med kommunal samverkan på skolväsendets område. Efter att något ha

berört förarbetena till de utfärdade anvisningarna rörande ersättningar redogör

utredningen för de grundprinciper, enligt vilka ersättningsbeloppen beräknas samt

anger beloppens storlek läsåret 1968/69.

Genom den tidigare omnämnda undersökningen införskaffade utredningen ett

omfattande material angående bl. a. de med huvudmannaskapet sammanhängan­

de ekonomiska förhållandena. Resultaten av de på detta material grundade beräk­

ningarna visar, att primärkommuner och landstingskommuner i samband med

huvudmannaskapet för de gymnasiala skolorna har betydande utgifter. Det må fram­

hållas att utredningen redogör för vissa olikheter mellan primärkommunernas och

landstingskommunernas redovisningsprinciper. De på grund därav uppkomna skill­

naderna synes emellertid vara av mindre vikt i föreliggande sammanhang.

Beträffande investeringarna redovisar utredningen en mångfald om­

kostnadsposter. Här må endast nämnas följande uppgifter, som i första hand är

ägnade att belysa storleksordningen av de primärkommunala och de landstingskom-

munala insatserna. Byggnadskostnaderna för gymnasier, fackskolor och yrkesskolor

med primärkommuner som huvudmän uppgick under åren 1960/67 till 577,7

milj. kr., varav 158 milj. kr. (27,4 %) utgjorde statsbidrag och 419,7 milj. kr.

(72,6 %) huvudmännens investeringar. Det bokförda värdet av primärkommunernas

samtliga gymnasiala skolbyggnader uppgick år 1967 till 1 214,4 milj. kr. De redo­

visade låneskulderna för dessa anläggningar uppgick vid samma tidpunkt till 471,6

milj. kr. Byggnadskostnaderna för gymnasiala skolor med landstingskommuner som

huvudmän uppgick under perioden 1960/67 till 243 milj. kr., varav 83,6 milj. kr.

(34,4 %) utgjorde statsbidrag och 159,4 milj. kr. (65,6 %) huvudmännens investe­

ringar. Det bokförda värdet av landstingskommunernas samtliga gymnasiala skol­

byggnader uppgick år 1967 till 304,6 milj. kr. Låneskulderna för angivna bygg­

nader belöpte sig vid samma tillfälle till 22,6 milj. kr.

väsentligt kunna ändra förhållandena för vissa till skolans undervisnings- och ut­

bildningsverksamhet knutna personalkategorier samt därjämte rubba förutsättning­

arna för vederbörande styrelsers och anslagsbeviljande myndigheters verksamhet.

Däremot förmodas en förändring i huvudmannaskapet åtminstone i ett initialt skede

endast i mindre utsträckning beröra eleverna.

Särskilt på litet längre sikt kan den samlade effekten av ett förändrat huvud­

mannaskap för de gymnasiala skolorna förmodas bli betydande. Enligt utredning­

ens bedömande bör därför varje omfördelning av nämnda huvudmannaskap företas

med varsamhet och genomföras endast i den man det kan anses innebära avgjort

gynnsammare förutsättningar för ifrågavarande undervisnings- och utbildnings­

verksamhet.

Såväl utredningens behandling av relevanta frågor som dess slutliga ställnings­

taganden grundar sig på den nuvarande sekundär- och primärkommunala indel­

ningen, den beslutade och pågående kommunsammanläggningen samt den rådande

kompetensfördelningen mellan berörda myndigheter. Utredningen framhåller, att i

den mån länsindelning, länsförvaltning m. m. reformeras, kan detta komma att

ändra de förutsättningar, som i enlighet med direktiven tjänat som utgångspunkt

för utredningsarbetet.

²⁰

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

4.2

Huvudmannaskapet för jordbrukets, trädgårdsnäringens och

skogsbrukets yrkesskolor samt för vårdyrkesutbildningen

4.2.1 Utredningen

Vissa direkt yrkesinriktade gymnasiala utbildningar måste i en del fall bedrivas

under förhållanden, som kan utgöra allvarliga hinder för deras inlemmande i mellan-

skolan. Så är enligt utredningens mening fallet med yrkesutbildningen för jord­

bruk, trädgårdsnäring och skogsbruk samt vårdyrkesutbildningen. Utredningen har

funnit det lämpligt att vid sitt ställningstagande först behandla huvudmannaskapet

för nämnda utbildningar, eftersom valet av huvudman därvid enligt dess uppfatt­

ning kan träffas relativt oberoende av frågan om huvudmannaskapet för mellan-

skolan i övrigt.

Utredningen framhåller, att yrkesutbildningen för jordbruk, trädgårdsnäring och

skogsbruk kräver speciella skolanläggningar och att redan lokaliseringen av dessa

utbildningsanstalter i flertalet fall utgör ett allvarligt hinder för deras infogande i

den integrerade nya skolan.

Beträffande lantbrukets yrkesskolor är landstingen f. n. huvudmän för flertalet

skolor. Utredningen anser, att det saknas bärande motiv att ändra på detta för­

hållande. Enligt dess mening bör landstingen sålunda i princip vara huvudmän för

jordbrukets yrkesskolor.

Lantbruksundervisningen (lantmästarutbildning) och trädgårdsskolan vid Alnarps-

institutet har liksom trädgårdsskolan i Norrköping staten som huvudman. Nämnda

rekryteringen och främjar fortsatt utbildning av i vårdverksamheten redan engage­

rad personal.

Vårdyrkesutbildningen bedrivs i betydande omfattning skild från övrig gymnasial

yrkesutbildning och är i en del fall förlagd till särskilda skolor. Utredningen fram­

håller, att en sådan anordning ur rekryteringssynpunkt kan medföra mindre gynn­

samma effekter för den expanderande vårdverksamheten, som f. n. har att vid­

kännas viss underbemanning. En utbildning på hemorten eller i dess närhet är från

angivna synpunkt att föredra eftersom ungdomen företrädesvis söker sig till närbe­

lägna utbildningsanstalter.

Utredningen erinrar vidare om att det f. n. råder viss oklarhet angående den

framtida vårdyrkesutbildningens utformning, nämligen huruvida den under första

terminen skall samordnas med konsumtionsteknisk utbildning eller redan från

början bedrivas som en självständig linje.

Med hänsyn till anförda omständigheter finner utredningen att någon enhetlighet

i fråga om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen inte synes påkallad. Den

anser, att vårdyrkesutbildningen i princip bör handhas av huvudmannen för resp.

vårdverksamhet, dvs. främst landstingskommunerna och de landstingsfria städerna.

Enligt utredningens mening bör emellertid även primärkommuner i övrigt där så

visar sig lämpligt kunna svara för sådan utbildning under dess inledande skede.

Uppgörelse om hur den praktiska delen av utbildningen skall ordnas får under

sådana förhållanden träffas med huvudmannen för berörda vårdverksamhet.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda för den i det föregående be­

handlade utbildningsverksamheten,

att jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor ställs under landstingskommunal

huvudman, dock med undantag för Alnarpsinstitutet och anstalterna för skogs-

tekniker- och skogsmästarutbildningen (eller motsvarande utbildning) som i likhet

med trädgårdsskolan i Norrköping förblir statliga, samt

att vårdyrkesutbildningen skall handhas av huvudmannen för resp. vårdverk­

samhet, dvs. främst landstingskommunerna och de landstingsfria städerna, samt i

utbildningens inledande skede då så visar sig lämpligt även av primärkommuner i

övrigt.

Det må tillfogas att utredningen är enhällig i sitt ställningstagande beträffande

huvudmannaskapet för jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets yrkes­

skolor samt för vårdyrkesutbildningen.

4.2.2 Remissyttranden

Frågan om huvudmannaskapet för jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogs­

brukets yrkesskolor samt för vårdyrkesutbildningen behandlas av ett betydande

antal remissinstanser. Nära nog samtliga ansluter sig till uppfattningen, att över­

vägandena angående huvudmannaskapet för nämnda undervisningsverksamhet kan

ske relativt oberoende av ställningstagandena till huvudmannaskapet för mellan-

skolan i övrigt.

²²

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

24

Länsskolnämnden i Jämtlands län anser, att huvudmannaskapet för såväl jord­

brukets som skogsbrukets yrkesskolor skall bedömas från fall till fall enligt lokala

förutsättningar. Två primärkommuner i samma län ger uttryck åt en liknande

uppfattning.

Utredningens förslag att det statliga huvudmannaskapet för Alnarpsinsti-

t u t e t och trädgårdsskolan i Norrköping bör prövas i ett senare

sammanhang tillstyrks eller lämnas utan erinran av nära nog samtliga remiss­

instanser som yttrat sig i frågan. Skolöverstyrelsen framhåller, att vid detta senare

tillfälle bl. a. bör undersökas möjligheterna att samordna trädgårdsskolan i Norr­

köping med de kurser för blomsterdekoratörer som finns vid den kommunala yr­

kesskolan i staden. Denna tanke kommer även till uttryck i utlåtandena från

organisationskommittén JST och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Styrelsen lör lantbrukshögskolan framhåller.

Samverkan mellan högskolan och institutet förekommer i stor utsträckning

inom såväl utbildningsområdet som i vad avser högskolans försöksverksamhet och

denna samverkan underlättas väsentligt genom att samma huvudman företräder de

olika verksamheterna på Alnarp. Det är därför angeläget att det statliga huvud­

mannaskapet för institutet bibehålls.

Kalmar läns norra landsting, Kristianstads läns landsting, Västerlövsta kommun

och styrelsen föi Önnestads lantbruksskola förordar landstinget som huvudman för

trädgårdsnäringens yrkesutbildning. Denna uppfattning delas av länsskolnämnden i

Örebro län som framhåller, att trädgårdsnäringens yrkesskolor liksom jordbrukets

och skogsbrukets yrkesskolor samt vårdyrkesutbildningen i princip bör ha lands­

tingskommunalt huvudmannaskap.

4.22.2 Skogsbrukets yrkesskolor

Utredningens förslag om huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen

biträds av ett stort antal remissinstanser. Ett begränsat antal framför emellertid

avvikande meningar.

Skolöverstyrelsen förordar att inte endast skogsbruksskolorna utan även skogs­

instituten skall erhålla landstingskommunalt huvudmannaskap.

Av länsskolnämnderna ansluter sig 21 nämnder till utredningens förslag, en

nämnd anser att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall avgöras från fall

till fall, en nämnd hävdar att fragan är för tidigt väckt och en nämnd har inte yttrat

sig om huvudmannaskapet för skogsbrukets yrkesutbildning.

Univ er sitet skanslers ämbetet, statskontoret, riksrevisionsverket och arbetsmark­

nadsstyrelsen har intet att erinra mot utredningens förslag om huvudmannaskapet

för den skogliga yrkesutbildningen.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning att ett gemensamt huvud­

mannaskap för lantbruks- och skogsbruksskolorna i vissa fall kan förmodas främja

ett vidgat samarbete mellan skolorna och biträder förslaget.

Skogsstyrelsen, som hört samtliga skogsvårdsstyrelser, diskuterar ingående hu­

vudmannaskapet för skogsbrukets yrkesutbildning och anför sammanfattningsvis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

26

man för skogsbruksskolorna borde ha de bästa möjligheterna både att samordna

utbildningen och tillhandahålla behövliga resurser. Möjligheterna att på ett ratio­

nellt sätt utnyttja skogsbruksskolorna och deras personal för att tillgodose skogs­

brukets mycket omfattande och snabbt ökande fortbildningsbehov för arbetare,

företagare och arbetsledare av olika nivåer, måste underlättas om skolorna har

staten som huvudman.

De elva skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Blekinge,

Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län föreslår oförändrat huvudmannaskap för skogsbruksskolorna. Dessa

styrelser framhåller betydelsen av en näringsansluten utbildning i en tid som känne­

tecknas av snabb utveckling inom skogsbruket. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län

anknyter till skogsbrukets mekanisering och anför.

Övergångsskedet till det helmekaniserade skogsbruket bedöms vara av relativt

kortvarig natur. Hur skogsyrkesutbildningen därefter kommer att vara beskaffad är

svårt att nu överblicka. Styrelsen anser det därför olämpligt att under övergångs­

skedet vidtaga några förändringar av huvudmannaskapet, särskilt då den domine­

rande delen av utbildningsverksamheten, fortbildning-rådgivning samt vidareutbild­

ning, organisationsmässigt bör ligga hos en näringsansluten huvudman, detta sär­

skilt med hänsyn till kraven på anpassning av utbildningsverksamheten till skogs­

brukets behov.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller bl. a.

Förslaget innebär att den skogliga yrkesutbildningen framdeles skall uppdelas på

två huvudmän. Skogsvårdsstyrelsen har i sina yttranden över de av skogsbrukets

yrkesutbildningskommitté avgivna betänkandena pekat på de nackdelar detta skulle

innebära. Den nuvarande ordningen med intim samordning mellan skogsvårds-

styrelsens rådgivningsverksamhet och de olika formerna av yrkesutbildning, grund­

utbildning, vidareutbildning och fortbildning, har visat sig fungera utomordentligt

väl.

Flertalet av de styrelser som förordar ett oförändrat huvudmannaskap föreslår i

andra hand statligt huvudmannaskap. Endast en styrelse anser, att landstinget i

andra hand bör bli huvudman.

Primärkommunalt huvudmannaskap för skogsbruksskolorna föreslås endast av

skogsvårdsstyrelsen i Örebro län. Styrelsen hänvisar till utvecklingen mot helme­

kanisering inom skogsbruket och anför i anslutning därtill.

Mot denna bakgrund synes det tveksamt, om de elever som skall ägna sig åt

skogsarbete skall ställas utanför mellanskolan i sin grundutbildning, såsom föreslås

i utredningen, och därmed undanhållas den vidgade referensram och valfrihet som

mellanskolan avses ge. Utan denna bottenutbildning kommer eventuella framtida

omställningar säkerligen att försvåras. Den skogliga grundutbildningen bör därför

enligt skogsvårdsstyrelsen infogas i mellanskolan och därvid helst integreras i

lämpligt block, t. ex. för maskinförare, och därigenom ställas under primärkommu­

nalt huvudmannaskap.

De återstående nio skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Gotlands,

Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

skogsbruksskolorna. Mot förslaget om statligt huvudmannaskap för skogsinstituten

har länsstyrelsen icke något att erinra.

Ett 20-tal landsting tillstyrker eller lämnar utan erinringar utredningens förslag

om huvudmannaskapet för skogsbrukets yrkesutbildning. Sålunda anser t. ex.

Jämtlands läns landsting att utredningen lagt fram bärande skäl för sina synpunkter

i denna fråga och landstinget ansluter sig därför till utredningens förslag.

Enligt Örebro läns landsting erbjuder ett landstingskommunalt huvudmannaskap

för lantbruks- och skogsbruksundervisningen så uppenbara fördelar i fråga om

utbildningens organisation och innehåll att ett avsteg från det enhetliga huvud­

mannaskapet för det gymnasiala stadiet bör genomföras. Kopparbergs läns lands­

ting anför liknande synpunkter men ifrågasätter om man inte bör uppskjuta det

definitiva avgörandet i frågan i avvaktan på den s. k. skogspolitiska utredningen,

som väntas behandla bl. a. utbildningsfrågorna. Göteborgs och Bohus läns lands­

ting företräder en från övriga landsting avvikande uppfattning och förordar att

skogsvårdsstyrelserna även fortsättningsvis skall vara huvudmän för skogsbruks­

skolorna. Den omständigheten att nämnda styrelsers ekonomiska resurser f. n. är

små bör inte utgöra ett hinder för ett bibehållande av skogsvårdsstyrelsen som

huvudman. Ett enhetligt statsbidragssystem för alla skolformer bör kunna utfor­

mas så, att det ger samma villkor och kommer då även att omfatta den skogliga

yrkesutbildningen. Svenska landstingsförbundet anser att det är tveksamt om

landstingen generellt skall vara huvudmän för jord- och skogsbrukets yrkesut­

bildning, men att ett landstingskommunalt huvudmannaskap kan tänkas för dessa

skolor, där detta bedöms lämpligt och mest rationellt.

Svenska kommunförbundet, Stor-Stockholms planeringsnämnd, TCO och SACO

delar utredningens uppfattning om den skogliga yrkesutbildningens huvudmanna­

skap. Vidare tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinringar av ett 90-tal primär­

kommuner. Två primärkommuner förordar, att skogsvårdsstyrelserna även fortsätt­

ningsvis skall ha hand om skogsbruksskolorna, medan två primärkommuner anser,

att ett primärkommunalt huvudmannaskap för dessa skolor i vissa fall kan utgöra

den lämpligaste lösningen.

Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) framhåller, att den nuvarande gräns­

dragningen mellan jordbruks- och skogsbruksutbildning är mindre tjänlig. De bli­

vande lantbruksföretagarna bör beredas ökade möjligheter att erhålla en integrerad

jordbruks- och skogsbruksutbildning. Därigenom kan även tillgängliga personella

och andra resurser utnyttjas effektivare. Landstingskommunerna bör därför bli

huvudmän även för skogsbruksskolorna. RLF anser vidare, att anpassningen till

skogsbrukets snabba utveckling kräver samordning mellan grundutbildning, vidare­

utbildning och fortbildning. Samtliga dessa utbildningar bör enligt förbundets

mening erhålla landstingskommunalt huvudmannaskap.

Beträffande den skogliga yrkesutbildningen må slutligen nämnas att Föreningen

skogsbrukets arbetsgivare finner det ligga närmast till hands att skogsbruksskolor­

na och deras personal fortfarande knyts till skogsvårdsstyrelserna och skogssty­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

Socialstyrelsen ansluter sig helt till utredningens förslag om huvudmannaskapet

för vårdyrkesutbildningen.

Även om styrelsen i och för sig kan finna skäl som talar för ett enhetligt huvud­

mannaskap för den gymnasiala skolan, anser den en uppdelning av huvudmanna­

skapet på det sätt utredningen förordat f. n. vara från såväl administrativ som

ekonomisk synpunkt lämplig, bl. a. med hänsyn till att landstingen och de lands-

tingsfria städerna svarar för de stora praktikområdena inom hälso- och sjukvår­

den. .— Ett sådant huvudmannaskap får emellertid enligt styrelsens bestämda upp­

fattning inte innebära att socialvårdsutbildningens intressen eftersatts. Denna se­

nare utbildning bör i stället allt starkare integreras med övrig vårdyrkesutbildning.

Direktionen för karolinska sjukhuset hälsar med tillfredsställelse utredningens

förslag om att vårdyrkesutbildningen i princip skall ha samma huvudman som

vårdverksamheten.

Även statskontoret, riksrevisionsverket och arbetsmarknadsstyrelsen biträder ut­

redningsförslaget om vårdyrkesutbildningens huvudmannaskap.

De 20 länsstyrelser som behandlar huvudmannaskapet för berörda utbildning

tillstyrker eller lämnar utan erinringar det av utredningen framlagda förslaget. Läns­

styrelsernas yttranden är i denna del nära nog undantagslöst kortfattade.

Frågan om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen behandlas vidare av

omkring 110 primärkommuner, varav drygt hundratalet biträder utredningsförslaget.

I vissa fall har dessa remissinstanser närmare utvecklat sina synpunkter. Sålunda

anförs t. ex. i yttrandet från Örebro stad.

Den främsta anledningen till en särbehandling av denna utbildning är att större

delen av denna för mycket betydande grupper (exempelvis praktiskt taget all sjuk­

huspersonal) är beroende av den blivande arbetsgivarens lokaler, personal, utrust­

ning och organisation. Det är strängt taget endast bas- och allmänutbildningen som

kan läggas på annan plats. Både special- och färdigutbildning är bundna till vård­

institutionerna. Till detta kommer att inskolningen på arbetsplatserna efter skol­

utbildningen sker vid dessa institutioner.------------Det bör även framhållas att ut­

vecklingen på vårdområdet går mycket snabbt. Nya behov ger sig ständigt till känna

och aktualiserar i sin tur reformer och utbyggnad av utbildningen. Ändringar sker

otvivelaktigt lättast om utbildningen har bästa tänkbara kontakt med arbetsplatsen

och dess personal.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förefaller det mest ändamålsenligt att mer­

parten av vårdutbildningen på sätt utredningen föreslagit har landstingen och de

landstingsfria städerna som huvudmän. I de fall primärkommunerna ordnat grund­

läggande utbildning för vårdyrkena torde man från fall till fall få diskutera det

framtida huvudmannaskapet. Utredningen ger här full frihet.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte en del av vårdyrkesutbildningen på grund

av sin speciella inriktning bör inordnas i ett integrerat primärkommunalt gymnasium.

Drätselkammaren tänker därvid på de delar av denna utbildning, som framför allt

syftar till att tillgodose primärkommunemas egna behov av vårdpersonal inom

socialvården, exempelvis hemvårdarinnor, hemsamariter, ålderdomshemspersonal

osv. En klar gränsdragning mellan olika vårdyrkesutbildningar bör ske med

hänsyn

till deras inriktning att tjäna ett landstingskommunalt eller primärkommunalt behov.

Vidare bör gränsen mellan vårdyrkesutbildningen och annan utbildning klart de­

finieras. Sålunda förefaller starka skäl finnas att hänföra exempelvis utbildningen av

32

landstingets förvaltningsutskott om att vid lämpligt tillfälle föreslå resp. beslu­

tande församlingar att bedriva gemensam yrkesutbildning inom kommunalförbun­

dets ram. Så snart förevarande betänkande behandlats i riksdagen kommer det på­

gående utredningsarbetet inom stadens och landstingets förvaltningar att slutföras

och förslag framläggas.

Landstingen biträder med några undantag i väsentliga stycken utredningens för­

slag om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen. Så anför exempelvis Stock­

holms läns landsting, att det tillstyrker

utredningens förslag beträffande vårdyrkesutbildningen. Denna bör således hand­

has av huvudmannen för resp. vårdverksamhet, dvs. främst landstingskommuner­

na och de landstingsfria städerna samt i utbildningens inledande skede då så visar

sig lämpligt — exempelvis i fråga om sjukvårdsbiträdesutbildning i anslutning till

annexsjukhus — av primärkommunala yrkesskolor.

Östergötlands läns landsting fogar till sin tillstyrkan av utredningens förslag

följande förtydligande tillägg.

Utskottet vill i detta sammanhang meddela att det beträffande vårdyrkesutbildningen

fastställt en planering, som innebär att för varje del av sjukvårdsområdet, som bildar

eget upptagningsområde, skall finnas enheter i Linköping, Norrköping och Motala.

Beträffande utbildningen i Norrköping avser den tillgodose behovet inom Norr­

köpings och Finspångs gymnasieregion och i fråga om Motala motsvarande för

Motala och Mjölby. Därest det kan anses ändamålsenligt vill utskottet dock ej

motsätta sig att det under utbildningens inledande skede på försök kan bedrivas

vårdyrkesutbildning även i Finspång och Mjölby. Det synes dock angeläget att,

innan ett sadant beslut fattas, förutsättningarna finns ordentligt redovisade, hur

det skall kunna organiseras tillsammans med landstingets egen vårdyrkesutbildning.

Det gäller bl. a. hur den praktiska utbildningen skall anordnas för en sådan förbe­

redande utbildning, dels ock de lokalanspråk, som ställs för en sådan utbildning

och möjligheterna att utnyttja lokalerna på ett rationellt sätt. Innan utskottet tar

definitiv ställning i denna fråga, bör således förslag till läroplaner finnas utarbetade

och lokalbehov för sådan utbildning vara redovisade.

Malmöhus läns landsting framhåller.

Vårdyrkesutbildningen bör huvudsakligen anordnas genom sjukvårdshuvud­

männens försorg, med hänsyn till nödvändigheten att rationellt utnyttja de för ut­

bildningen erforderliga praktikplatserna. Om det av praktiska skäl kan visa sig

lämpligt att någon del av denna utbildning ordnas vid primärkommunal skola, bör

överenskommelse härom i enlighet med utredningens förslag träffas mellan veder­

börande landsting och primärkommun. Organiserad samverkan mellan sekundär-

och primärkommun bör dessutom komma till stånd bl. a. vid ordnandet av under­

visning i vissa allmänna ämnen, ingående i de föreslagna nya läroplanerna för

vårdyrkesutbildningen.

Fyra landsting anser, att landstingskommunerna skall ha hand om all vårdyrkes­

utbildning. Sålunda anför exempelvis Örebro läns landsting.

Huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen omfattande även den grundläg­

gande utbildningen bör i sin helhet ligga hos landstingen. Ett landstingskommunalt

huvudmannaskap för vårdyrkesutbildningen är angeläget också för att kraven på

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

Sveriges sjuksköterskeelevers förbund (SSEF) tillstyrker utredningens förslag

men efterlyser

förslag till en gemensam organisation för huvudmännen för att skapa en erforderlig

enhetlighet mellan de olika utbildningsanstalterna för vårdverksamhet

Utredningen erinrar om att det f. n. råder en viss oklarhet angående den fram­

tida vårdyrkesutbildningens utformning, nämligen huruvida den under första ter­

minen skall samordnas med konsumtionsteknisk utbildning eller redan från början

bedrivas som en självständig linje.

SSEF finner det angeläget att undervisningen under denna första termin i största

möjliga män i vissa ämnen integreras med andra grenar inom vårdyrkesutbildningen

för att lägga grunden till en förbättrad kommunikation vårdyrkesgrenar emellan,

såsom socialarbetare, undersköterskor, läkare och psykiatriska skötare.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

4.3 Huvudmannaskapet för mellanskolan i övrigt

4.3.1 Utredningen

Med undantag för i det föregående behandlade utbildningar för jordbruk, träd­

gårdsnäring, skogsbruk och vårdverksamhet anser utredningen det nära nog nöd­

vändigt att sammanhålla den relevanta gymnasiala undervisningen som en admi­

nistrativ enhet med gemensam huvudman. Då tidigare fattade beslut och pågående

utveckling gör det orealistiskt att räkna med ett statligt övertagande kvarstår som

alternativ landstingskommunalt eller primärkommunalt huvudmannaskap.

Vid sitt ställningstagande aktualiserar utredningen först sammanfattningsvis

vissa motiv, som anförts för ett övervägande landstingskommunalt resp. ett över­

vägande primärkommunalt huvudmannaskap för mellanskolan.

För ett övervägande landstingskommunalt huvudmannaskap har bl. a. anförts

följande skäl:

landstingen äger erforderlig överblick över utbildningssituationen, har möjlighet

att anpassa utbildningen efter förändringar i elevernas intresseinriktning och arbets­

marknadens behov samt kan effektivt ordna elevintagningen,

med ett landstingskommunalt huvudmannaskap följer fördelarna av en gemen­

sam besluts- och verkställighetsinstans på regional nivå,

mellanskolan får en starkare kommunaldemokratisk förankring,

systemet med ekonomiska ersättningar från avlämnande till mottagande kom­

muner bortfaller i fråga om mellanskolans elever,

uppförandet av erforderliga elevhem löses bäst vid landstingskommunalt huvud­

mannaskap,

en skatteutjämnande effekt uppnås inom ett landstingsområde,

man förebygger i viss utsträckning behov av ytterligare kommunsammanlägg­

ningar utöver de nu aktuella.

Därjämte har framhållits att det regionala huvudmannaskap som förekommer i

Norge gett positiva resultat.

36

att primärkommunerna visat ett påtagligt intresse att i erforderlig utsträckning

tillgodose uppkommande behov av elevhem samt

att landstingens skatteutjämnande funktion reducerats i samma mån som sam­

hället funnit andra former att i förekommande fall lätta primärkommunernas

skattetryck.

Vid sina slutliga överväganden har utredningen särskilt beaktat följande om­

ständigheter:

inflyttningen till framför allt de större tätorterna i förening med den fortgående

kommunsammanläggningen leder till att en allt större del av befolkningen kommer

att bo inom gymnasiekommuner;

den markerade gräns som tidigare existerade mellan den obligatoriska skolan

och dess överbyggnader försvinner alltmer. Detta förhållande har bl. a. sin grund

i att flertalet ungdomar numera kan erhålla fortsatt undervisning och utbildning

på det gymnasiala stadiet. Förslaget om mellanskolan innebär vidare, att gymna­

sium, fackskola och yrkesskola upphör som självständiga skolformer och ersätts

av en sammanhållen skolform. Med hänsyn till organisation, allmän målsättning,

arbetsformer m. m. utvecklas grundskolan och dess gymnasiala överbyggnad mot

en allt större enhetlighet;

i ljuset av den starkt ökade tillströmningen till de gymnasiala utbildningsvägarna

blir fördelarna med en gemensam kommunal skolstyrelse alltmera påtagliga. Sam­

ordningen i olika avseenden mellan den obligatoriska skolan och dess överbygg­

nader erhåller därmed ökad vikt. För kommuner utan gymnasiala skolor kan

kravet på medansvar och medinflytande tillgodoses genom bildandet av kommu­

nalförbund. En ytterligare form för vidgat medinflytande utgör bl. a. möjligheten

att bilda särskilda samrådsorgan sammansatta av representanter för resp. skol-

kommun och övriga inom berörda område belägna kommuner. Dessa får därige­

nom ett naturligt forum för sina förslag och önskemål rörande gemensamma skol-

angelägenheter. Ett förhållandevis stort antal kommunmedlemmar bereds genom

angivna anordningar tillfälle att fortlöpande ta befattning med olika skolfrågor;

från rationaliserings- och kostnadssynpunkter är det angeläget, att frågan om

huvudmannaskapet får en lösning som främjar ett ändamålsenligt utnyttjande av

skolans samlade personella och materiella resurser. Med ett i princip gemensamt

primärkommunalt huvudmannaskap för hela skolväsendet vidgas möjligheterna

att effektivt utnyttja bl. a. lärare och lokaler samt vissa primärkommunala för-

valtningsrutiner.

Utredningen finner, att de omständigheter som framkommit vid dess arbete och

de motiv som i olika sammanhang anförts angående valet av huvudman för mel­

lanskolan avgjort talar för ett primärkommunalt huvudmannaskap.

I anslutning till detta ställningstagande framhåller utredningen, att dess över­

väganden inte innefattar sådan inom ramen för mellanskolans verksamhet fal­

lande undervisning och utbildning som har statligt eller enskilt huvudmannaskap.

Utredningen understryker vidare, att så länge yrkesutbildning utanför mellan-

skolort förekommer, bör vederbörande yrkesskola stå under huvudmannaskap

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

vudmannaskap. De bedömer det emellertid vara förenat med stora svårigheter

att omedelbart genomföra en sådan förändring. Frågan om huvudman för mel-

lanskolan bör enligt deras mening avgöras först då större klarhet vunnits angå­

ende bl. a. vissa frågor, som behandlats av de olika länsutredningarna. Mellan-

skolan kan enligt reservanternas mening tills vidare förbli primärkommunal, dock

med undantag för den landstingskommunala yrkesutbildningen på mellanskolnivå

i Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län. Denna utbildning bör oförändrat

handhas av resp. landstingskommun i avvaktan på erfarenheter av den nya mel-

lanskolan samt de slutliga ställningstagandena till de övergripande förslagen om

fördelningen av arbetsuppgifterna mellan staten, landstingskommunerna och pri­

märkommunerna.

4.3.2 Remissyttranden

4.3.2.1 Val av huvudman

Med undantag för vissa myndigheter, organisationer m. fl. som är direkt in­

riktade mot den i 4.2 behandlade yrkesutbildningen för jordbruk, trädgårdsnäring,

skogsbruk och vårdverksamhet yttrar sig nära nog samtliga återstående remissin­

stanser över frågan om mellanskolans huvudmannaskap.

De sammanlagt 354 remissinstanser som behandlar frågan fördelar sig enligt

följande: 310 tillstyrker ett primärkommunalt huvudmannaskap för mellanskolan i

enlighet med utredningens förslag, 14 tillstyrker reservanternas förslag, 14 före­

slår landstingskommunalt huvudmannaskap för mellanskolan, 9 anser att huvud­

mannaskapet tills vidare skall förbli oförändrat, medan återstående 7 remissin­

stanser inte tagit någon slutlig ställning i frågan. Antalet reservationer är begrän­

sat och omfattar i förekommande fall oftast med några få undantag en å två le­

damöter.

Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning att

den primärkommunala självstyrelsen ger ett mer gripbart medborgerligt inflytande

än den landstingskommunala. I sammanhanget vill SO framhålla att införandet av

den gemensamma kommunala skolstyrelsen givit mycket positiva resultat. Sålunda

underlättades t. ex. övergången till grundskolan och en mer samlad syn på kom­

munens skolväsende i dess helhet.--------— Utredningen finner att pedagogiska,

planeringsmässiga, organisatoriska, administrativa m. fl. skäl övervägande talar

för att primärkommun skall vara huvudman för den integrerade gymnasiala skolan.

SÖ instämmer i vad utredningen anfört i dessa avseenden och inskränker sig till

att särskilt framhålla följande. Den obligatoriska skolan utgör grunden för de gym­

nasiala skolornas verksamhet. Det samband som i läroplanshänseende föreligger

mellan grundskolan och dess överbyggnader har en motsvarighet i pedagogiskt-

metodiskt avseende. I de gymnasiala skolformerna anknyter man sålunda till och

vidareutvecklar arbetsformer som eleverna tidigare tillämpat i grundskolan. Skol­

väsendet bör därför fungera som en enhet med arbetsformer som utformats efter

elevernas utvecklingsstadier och med en organisation av skolarbetet som bidrar till

att förverkliga målsättningen.------------ SÖ finner att utredningen framlagt överty­

gande skäl för att den integrerade skolan skall ha en huvudman, att denna skola

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

mannaskapet inte bör vidta sådana förändringar som kan antas föregripa ställ­

ningstagandena till föreliggande länsutredningar. Frågan om huvudmannaskapet

borde även penetreras mera ingående. Bl. a. är vår kunskap om medborgarinfly-

tandet inom den kommunala sektorn mycket begränsad, varför det enligt fakulte­

tens mening kan vara skäl att även avvakta resultaten av pågående forskningsarbete

i dessa frågor.

Statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och statens planverk

finner från sina olika utgångspunkter bärande skäl att tillstyrka förslaget om pri-

märkommunalt huvudmannaskap för mellanskolan. Så anför exempelvis stats­

kontoret.

Bland praktiskt administrativa fördelar med ett primärkommunalt huvudmanna­

skap — gemensamt för grundskola och mellanskola — må särskilt beaktas att

lärarpersonal, lokaler och läromedel samt, inte minst, den kommunala förvalt­

ningsapparaten kan utnyttjas på ett rationellt sätt. Ett splittrat huvudmannaskap

för grundskola och mellanskola skulle försvåra denna samordning högst avsevärt.

Samtliga länsstyrelser behandlar frågan om huvudmannaskapet för mellansko­

lan. 23 länsstyrelser tillstyrker utredningsförslaget; en länsstyrelse anser sig inte

kunna ta ställning till frågan.

Vid sitt ställningstagande anför länsstyrelserna främst synpunkter angående pla­

nering och administration samt därav betingade möjligheter till ökat utnyttjande

av tillgängliga resurser. Så framhåller t. ex. länsstyrelsen i Uppsala län.

Primärkommunerna handhar en mängd samhällsplaneringsuppgifter på det

lokala planet. I och med att kommunreformen inom en relativt snar framtid för­

verkligas skapas ökade förutsättningar för den primärkommunala samhällsplane­

ringen. Genom att kommunerna blir större kan de överta ansvaret för uppgifter,

som kräver ett förhållandevis stort befolkningsunderlag. Det måste anses vara till

fördel om så stor del av skolplaneringen som möjligt koncentreras till primärkom­

munerna. Härigenom främjas samordningen av samhällsplaneringen på lokal nivå.

På den regionala nivån ligger ansvaret för skolplaneringen i betydande utsträck­

ning på de statliga länsskolnämnderna. Denna ordning är ägnad att främja sam­

ordningen av den regionala samhällsplaneringen. Från dessa synpunkter kan det inte

vara lämpligt att splittra ansvaret för skolplaneringen inom regionerna.

Från administrativa synpunkter måste det vara stora fördelar med en gemensam

huvudman för grundskola och gymnasiala skolformer. Personal, lokaler och peda­

gogiska hjälpmedel kan utnyttjas effektivt. Skoladministrationen kan göras mera

ekonomisk och rationell. Övervägande skäl från rent förvaltningsmässiga syn­

punkter talar därför enligt länsstyrelsens mening för att primärkommunerna skall

vara huvudmän för den integrerade gymnasiala skolan.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län har utredningen

övertygande redovisat de rationaliseringsvinster, som kan ernås genom enhetlig

resursplanering för den obligatoriska skolan och högre skolformer, beträffande

lokaler, personal, undervisningsmateriel m. m. Huvudmannautredningen har även

utförligt dokumenterat det samband som finns mellan skolplaneringen och plane­

ringen för övrig samhällsservice i kommunerna.

42

kommunalt huvudmannaskap bäst främjar ett ändamålsenligt utnyttjande av till­

gängliga personella och materiella resurser inte bara inom den direkta skolför­

valtningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller.

En starkt bidragande orsak till att man bör eftersträva att låta kommunerna

spelaren central roll i samhällsgestaltningen är att detta är ägnat att ge ökat inne-

hall åt den kommunala demokratin. Möjligheterna för medborgarna att aktivt

medverka i kommunal verksamhet eller få insyn i eller påverka denna är utan jäm­

förelse störst på den lokala nivån.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län berör liknande spörsmål.

Länsstyrelsen har svårt att tro att eventuellt överförande av huvudmannaskapet

till landstinget skulle medföra att skolöverstyrelsens uppgifter avsevärt minskade.

Påståendet att medborgarinflytandet skulle minska om länsskolnämnden och icke

landstingets förvaltningsutskott skulle ha ansvar för den regionala planeringen i

samarbete med primärkommunerna förefaller även det märkligt. Länsskolnämnden

bestar av mo ledamöter, varav fem utses av landstinget, två av Kungl. Maj:t, en av

skolöverstyrelsen och en av länsstyrelsen. De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna

skall representera en arbetsgivar- och en arbetstagarintressena. Staten represente­

ras alltså av två ledamöter utav nio. Det förefaller inte troligt att de berörda med­

borgarna skulle ha nämnvärt större möjligheter att påverka besluten i landstingets

förvaltningsutskott än i länsskolnämnden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig inte kunna ta ställning till frågan

om den integrerade gymnasiala skolans huvudmannaskap. Utredningen skulle

mer ingående än vad som nu skett redovisat för- och nackdelar med de två alter­

nativen samt vägt dem mot varandra. Väl har utredningen, såvitt länsstyrelsen

kunnat finna, uttömmande redovisat de olika skäl som talar för ett primärkommu-

nalt resp. sekundärkommunalt huvudmannaskap. Utredningen har emellertid icke

nämnvärt analyserat de skilda argumenten för och emot det ena eller det andra

huvudmannaskapet. Av särskilt intresse hade uppenbarligen varit att erhålla en

mer inträngande analys av frågan om bevarandet av en bred demokratisk förank­

ring av skolväsendet vid ett sekundärkommunalt huvudmannaskap.

Avslutningsvis framhåller nämnda länsstyrelse.

Kvar står emellertid att ett enhetligt huvudmannaskap för de gymnasiala skol­

formerna i sina huvuddelar bör komma till stånd. Reformen bör som utredningen

anfört tidsmässigt samordnas med införandet av den integrerade gymnasiala skolan

den 1 juli 1971. Viss överarbetning av utredningens material synes emellertid nöd­

vändig för att skapa erforderlig klarhet om huvudmannaskapets lämpliga för­

ankring.

Länsstyrelserna har hört sammanlagt 236 primärkommuner, nämligen 104 med

gymnasium och fackskola samt 132 utan nämnda skolformer. Av förstnämnda

grupp tillstyrker 102 utredningsförslaget, medan 2 anser sig inte kunna ta defini­

tiv ställning till frågan förrän vissa ekonomiska förhållanden i samband med

övertagandet klarlagts. De 132 primärkommunerna utan gymnasium och fack­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

till kan läggas betydelsen av ett ur olika synpunkter värdefullt interkommunalt

samarbete.

Bjärnums kommun gör gällande, att

när den nya kommunreformen genomförts, kommer huvuddelen av befolkningen

att bo i gymnasiekommuner och därigenom genom sina representanter få ett direkt

inflytande på skolfrågorna åtminstone i lika hög grad genom primärkommunen

som genom landstinget.

I yttrandet från Eslövs stad framhålls, att de psykologiska skälen bör särskilt

beaktas. Upplevelsen av

hur kommunens nuvarande skolsystem uppfattas som en närliggande gemensam

angelägenhet av flertalet medborgare är stark. Det medför ett större engagemang

i skolfrågor hos både elever, målsmän, lärare och lokala myndigheter. Det slaget

av förankring bland medborgare i kommunen bör ur demokratisk synpunkt vara

högst eftersträvansvärt.

Reservanternas resonemang om att två kommunala beslutsnivåer engagerar ett

större antal medborgare blir ur den synpunkten tvivelaktigt. Ett fåtal får då regionalt

syssla med gymnasiala skolfrågor, medan det allmänt medborgerliga engagemanget

förbehålls grundskolan. Därmed skulle en av vinsterna med det senaste decenniets

skolreform, det sammanhängande skolsystemet, riskeras.

Alingsås stad finner de av utredningen redovisade skälen för primärkommu-

nalt huvudmannaskap vara sakligt väl motiverade och tillstyrker därför utred­

ningens förslag, att den integrerade gymnasiala skolan erhåller primärkommunalt

huvudmannaskap. I yttrandet omnämns även att Alingsås genom övertagande av

landstingets centrala handelsskola fr. o. m. den 1 juli 1968 kunnat bilda sig en

viss uppfattning om verkningarna av ett förändrat huvudmannaskap för denna del

av yrkesutbildningen. Den nya organisationen har bl. a. möjliggjort ett gemen­

samt utnyttjande av lokaler och utrustning på ett rationellt sätt.

Borås stad klarlägger i sitt yttrande de många förvaltningsrutiner som är ge­

mensamma för grundskola, gymnasium, fackskola och yrkesskola. Att splittra

dessa funktioner på två huvudmän betecknas som föga rationellt.

Även i yttrandet från Vänersborgs stad framhålls rationaliseringsmotiven. Med

exemplifiering i anslutning till ett i staden aktuellt skolbygge hävdar man, att de av

utredningen anförda rationaliseringssynpunkterna måste betecknas som realistiska.

I yttrandet från Eskilstuna stad framhålls bl. a. att erfarenheterna av såväl syste­

met med skilda styrelser och huvudmän för olika skolformer som systemet med

en styrelse och huvudman för den obligatoriska skolan och de gymnasiala skol­

formerna entydigt talar för en enhetlig skolförvaltning. De gjorda erfarenheterna

anses avgjort tala för ett primärkommunalt huvudmannaskap.

Pajala kommun behandlar bl. a. frågan om medinflytande och medansvar för

den gymnasiala skolverksamheten. Sammanfattningsvis framhålls.

Även om bättre garanti skapas mot en av oss befarad negativ utveckling för

yrkesutbildningen i glesbygderna genom landstingets huvudmannaskap, vill vi dock

icke motsätta oss utredningens förslag om primärkommunalt huvudmannaskap för

⁴⁴

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

46

ett landstingskommunalt huvudmannaskap. I avvaktan på beslut angående de över­

gripande länsfrågorna finner man dock, att några genomgripande förändringar

f. n. inte bör genomföras.

Pa grund av den undantagsställning som Örebro, Gävleborgs och Västernorr-

lands län intar i förevarande sammanhang erbjuder remissvaren från primärkom­

munerna inom dessa tre regioner speciellt intresse. Sammanlagt har hörts 25 pri­

märkommuner i de tre länen, nämligen 12 kommuner med gymnasium och fack­

skola samt 13 kommuner utan nämnda skolformer. Av den förstnämnda gruppen

tillstyrker 11 utredningens förslag, medan 1 kommun inte anser sig kunna ta defi­

nitiv ställning till frågan förrän de ekonomiska villkoren i samband med över­

tagandet klarlagts. Av den senare gruppen tillstyrker 8 utredningens och 1 reser­

vanternas förslag, 2 förordar landstingskommunalt huvudmannaskap — i det ena

fallet som försöksverksamhet, medan 2 kommuner anser att huvudmannaskapet

tills vidare bör förbli oförändrat. Följande utdrag må belysa meningsyttringarna

från hörda primärkommuner i de tre länen.

I utlåtandet från Lindesbergs stad framhålls sammanfattningsvis.

I likhet med utredningens majoritet anser skolstyrelsen starka skäl tala för ett

primärkommunalt huvudmannaskap. Såsom speciellt viktiga skäl vill skolstyrelsen

framföra

1. skolplaneringen såsom en del av den samhällsplanering primärkommunen har

ansvar för,

2. den demokratiska förankringen tillgodoses bäst genom primärkommunalt

huvudmannaskap,

3. förtroendemän, föräldrar och målsmän engageras starkare i skolan och dess

problem,

4. att föra grundskolan och gymnasium till skilda huvudmän skulle medföra

mycket komplicerade administrativa konsekvenser,

5. grundskolan och den integrerade gymnasiala skolan samordnade under en

huvudman främjar pedagogisk samverkan, fortbildning av lärare; ett effektivt ut­

nyttjande av lokaler och lärare underlättas.

På grund av anförda skäl uttalar sig skolstyrelsen enhälligt för att den integre­

rade gymnasiala skolan ges ett primärkommunalt huvudmannaskap. Skolstyrelsen

kan icke dela reservanternas mening att yrkesskolorna i bl. a. Örebro län skall

kvarbliva vid landstingskommunalt huvudmannaskap.

Även Örebro stad motsätter

sig bestämt att genomförandet av en integrerad gymnasial skola inom dessa

län fördröjs på sätt reservanterna föreslagit. Ett uppskjutande av beslutet i

denna del för bl. a. Örebro län skulle äventyra reformens genomförande och få

allvarliga pedagogiska och ekonomiska konsekvenser för lång tid framåt.

Utredningens förslag att förorda primärkommunalt huvudmannaskap för den

integrerade gymnasiala skolan ligger enligt Gävle stad i linje med strävandena att

lokalt förankra den kommunala självstyrelsen och därigenom främja medborgar-

intresset och medinflytandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

48

försöksverksamhet varvid det definitiva ställningstagandet bör ansta i avvaktan

på erfarenheterna av försöksverksamheten. Järvsö kommun framhåller bl. a., att

man inte anser sig kunna förorda reservanternas förslag, eftersom detta innebär

delat huvudmannaskap för samma skola. Enligt

fullmäktiges åsikt fyller de av Gävleborgs läns landsting bedrivna undervisnings­

anstalterna mycket stora krav på såväl kvalitet som effektivitet. Det kan därför

med skäl antagas att landstingen med deras stora resurser är väl skickade att

åtaga sig huvudmannaskapet för mellanskolan.

Ockelbo kommun påpekar, att omkring 140 ungdomar från kommunen ar ele­

ver i gymnasiala skolor. Någon form av

kommunalt medbestämmande och medansvar för de gymnasiala skolorna före­

finns dock ej för Ockelbo kommuns vidkommande. Vid ett landstingskommunalt

huvudmannaskap erhåller däremot kommuner, som saknar gymnasiala skolor, ett

visst medinflytande på parlamentarisk grund.

Nora stad och Hässjö kommun förordar båda ett tills vidare oförändrat huvud­

mannaskap. De motiverar sitt ställningstagande med hänvisning till de ännu oklara

förhållandena rörande de övergripande länsfrågorna.

Frågan om huvudmannaskapet för mellanskolan behandlas av 24 landsting, varav

17 tillstyrker utredningens och 4 reservanternas förslag, medan 3 förordar lands­

tingskommunalt huvudmannaskap.

I fråga om de 17 landsting som tillstyrker utredningsförslaget kan anföras föl­

jande. Landstingen i t. ex. Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads,

Hallands, Västmanlands och Gävleborgs län behandlar helt kortfattat frågan om

val av huvudman för mellanskolan. Sålunda begränsar sig exempelvis Blekinge

läns landsting till följande uttalande.

Utskottet tillstyrker utredningens förslag om ett primärkommunalt huvudman­

naskap för den integrerade gymnasiala skolan. Enligt utskottets mening är utred­

ningens argumentering övertygande och som särskilt betydelsefullt vill utskottet

åberopa uttalandet om gymnasieskolans samhörighet med den primärkommunala

grundskolan.

Värdet av ett samordnat huvudmannaskap för grundskolan och mellanskolan

understryks för övrigt även av t. ex. landstingen i Malmöhus, Kopparbergs, Jämt­

lands och Norrbottens län.

I en del utlåtanden erinras vidare om att frågan om huvudmannaskapet för den

gymnasiala undervisningen genom beslutet om mellanskolan kommit i ett delvis

nytt läge. Med utgångspunkt i detta förhållande anför landstinget i Örebro län.

Den fundamentala principen i hela frågan är att det skall vara en och samma

huvudman för hela den integrerade gymnasieskolan. Två möjligheter står därvid

till buds: endera att landstingen från primärkommunema övertar det huvudmanna­

skap, som dessa hittills utövat för gymnasium och fackskola, eller att yrkesunder­

visningen i dess allmänna del helt överförs till primärkommuner. I nuvarande

läge innebär det enligt förvaltningsutskottets mening mindre organisatoriska och

ekonomiska störningar om sålunda även yrkesundervisningen på gymnasienivå i

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

Utskottet vill även hävda, att intentionerna om ett vidgat samarbete mellan sty­

relse, lärare, föräldrar och elever bättre kan förverkligas vid ett primärkommunalt

huvudmannaskap. Beträds vägen med elevrepresentation i skolstyrelsen blir ele­

vernas inflytande närmast en chimär om endast en å två elever från hela lands­

tingsområdet skall deltaga i den centrala skolstyrelsens beslut. En skolstyrelse i

varje primärkommun ger helt andra förutsättningar för ett vidgat elevinflytande.

I anslutning till sitt tillstyrkande av utredningsförslaget framhåller Värmlands

läns landsting bl. a., att beslut angående det framtida huvudmannaskapet för

Kristinehamns Praktiska Skola bör fattas först sedan vissa frågor i samband med

denna skolas verksamhet närmare klarlagts.

Kalmar läns norra landsting och Västerbottens läns landsting tillstyrker båda ett

primärkommunalt huvudmannaskap för den integrerade gymnasiala skolan men

framhåller, att frågan kan komma i ett annat läge med anledning av de förslag

som olika länsutredningar lagt fram.

Landstinget i Skaraborgs län företräder en uppfattning, som närmast synes

sammanfalla med reservanternas förslag. Inledningsvis framhålls i utlåtandet att

landstinget finner det av utredningen redovisade materialet otillräckligt som un­

derlag för ställningstagande till frågor av så grundläggande och principiell natur,

som det här gäller. I likhet med reservanterna anser landstinget det angeläget, att

man inte företar sådana förändringar som kan komma att strida mot eller i avse­

värd grad kan antas föregripa ställningstagandet till de övergripande länsfrågoma.

I fortsättningen heter det.

Landstinget får därför framhålla att trots att vägande skäl synes tala för ett

landstingskommunalt huvudmannaskap för här berörda skolformer och då dessa

frågor tas upp till prövning i samband med slutligt ställningstagande till de skilda

länsutredningarna f. n. ej bör vidtagas genomgripande förändringar i nuvarande

ansvarsfördelning mellan landstingen och primärkommunerna. Landstinget till­

styrker med denna utgångspunkt utredningens förslag om ett i huvudsak primär­

kommunalt huvudmannaskap för de gymnasiala skolformerna, dock under förut­

sättning att de i reservationen framförda synpunkterna vinner erforderligt beak­

tande.

Västernorrlands läns landsting ansluter sig i sitt ställningstagande till reservan­

ternas förslag. I ett omfattande och mot utredningsmajoritetens uppfattning starkt

kritiskt utlåtande gör landstinget gällande, att det material som redovisats för att

belysa de praktiska problemen av organisatorisk och ekonomisk art är ytterst brist­

fälligt. Sålunda borde de fördelar och nackdelar som kan följa av ett primärkom­

munalt och sekundärkommunalt huvudmannaskap ytterligare ha utretts. En genom­

gripande organisationsförändring måste nämligen enligt landstingets mening företas,

därest ett sekundärkommunalt huvudmannaskap skall genomföras. Landstinget

nämner följande alternativa lösning.

Vid ett sekundärkommunalt huvudmannaskap för gymnasieskolan kan exem­

pelvis landstingsområdet delas upp i områden eller regioner. För varje sådant

område tillsätts en styrelse och organiseras en regional förvaltningsapparat med en

central nämnd som handlägger de samordnande och planerande uppgifterna.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

vikten av att det i fråga om huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna icke

föreslås sådana förändringar, som kommer att strida mot eller kan tänkas före­

gripa de principiella ställningstaganden, som de olika länsutredningarna kan ge

anledning till. I konsekvens härmed vill landstinget därför biträda utredningens

reservanter i deras förslag.

Även Uppsala läns landsting anser i likhet med reservanterna

att det slutgiltiga ställningstagandet till huvudmannaskapet bör ske när beslut

fattats om de genomgripande förslag om fördelning av arbetsuppgifter mellan stat,

landsting och primärkommuner som nu liggande administrativa utredningar ak­

tualiserat.

Ett landstingskommunalt huvudmannaskap för mellanskolan förordas av Kalmar

läns södra landsting samt landstingen i Kronobergs och Göteborgs och Bohus län.

Kalmar läns södra landsting anser, att landstingen med hänsyn till planering

och samordning är att föredra som huvudmän. Ett landstingskommunalt huvud­

mannaskap ger därjämte hela vårt lands befolkning demokratisk möjlighet att

sätta sin prägel på hela vårt skolväsende, låt vara att det demokratiska samban­

det kan synas långt.

Sammanfattningsvis finner landstinget,

att den gymnasiala skolan i princip bör läggas under landstingskommunalt huvud­

mannaskap men att frågan icke definitivt bör avgöras förrän i samband med ställ­

ningstagandet till länsdemokratiutredningens förslag.

Kronobergs läns landsting understryker följande skäl för ett landstingskommu­

nalt huvudmannaskap.

a) Landstingskommunalt huvudmannaskap med dess större ekonomiska resurser

har större möjlighet att anpassa utbildningen till arbetsmarknadens behov.

b) Erfarenheter från regional utbildningsverksamhet inom skilda områden under­

lättar den framtida planeringen av en integrerad gymnasial skola under landstings­

kommunalt huvudmannaskap.

c) En gymnasial skola under landstingskommunalt huvudmannaskap blir en

skola, där alla kommunmedlemmar via landstingsrepresentationen ges möjligheter

att påverka åtgärder som främjar alla primärkommuner inom landstingsområdet.

Beslutsprocessen i undervisningsnämnd (central skolstyrelse via förvaltningsutskott

till landsting) garanterar en stark demokratisk förankring med goda möjligheter till

insyn för allmänheten.

d) Gemensamt ägandeskap av mellanskolan under landstingskommunalt huvud­

mannaskap ger via landstingsskatten en rättvis fördelning av utbildningskostna­

derna för samtliga kommunmedlemmar utan administrativt tungrodda interkom-

munala ersättningar och konstruerade kommunförbund.

e) Det synes också centrala skolstyrelsen vara av betydelse att landstingen har

möjlighet att utveckla en framtida större aktivitet inom det kulturella området,

därest landstingen disponerar skollokaler spridda inom ett större område inom

resp. landstingskommuner.

Göteborgs och Bohus läns landsting finner, att behandlingen av de framlagda

länsutredningarna bör avvaktas, innan frågan om huvudmannaskapet för mellan-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

delning av grundskola och gymnasieskola. Utredningen anser dock i likhet med

reservanterna i huvudmannautredningen att ett landstingskommunalt huvudman­

naskap kompenserar vissa sådana nackdelar.

Avslutningsvis framhålls i utlåtandet att frågan om huvudmannaskapet ur flera

synpunkter borde

ses i det vidare sammanhang som avser arbetsfördelningen mellan statliga och

kommunala organ. Det torde därför vara av största vikt att eventuella huvud-

mannaskapsförändringar ej utformas så att ställningstagande till länsdemokrati-

utredningens förslag i övrigt bindes.

Även Riksförbundet landsbygdens folk anser, att principbeslut om det fram­

tida huvudmannaskapet för mellanskolan bör fattas i nyssnämnda större samman­

hang.

Sveriges hantverks- och industriorganisation tillstyrker i princip, att den yrkes­

utbildning, som f. n. har landstingskommun som huvudman, överförs till primär­

kommunal huvudman.

Med hänvisning till den till utredningens betänkande fogade reservationen anser

emellertid Sveriges hantverks- och industriorganisation,

att slutligt ställningstagande till huvudmannaskapet för yrkesutbildningen i Gävle­

borgs, Västemorrlands och Örebro län bör kunna anstå viss tid med hänsyn till

den särskilda utformning som det landstingskommunala huvudmannaskapet fått i

dessa län.

Stor-Stockholms planeringsnämnd och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning till­

styrker i sina i relevanta delar likalydande yttranden utredningsmajoritetens för­

slag om primärkommunalt huvudmannaskap för mellanskolan och framhåller bl. a.

Förutsättningarna inom stor-stockholmsregionen är de bästa för en väl utbyggd

gymnasieskola med god geografisk spridning, då den under överskådlig tid kommer

att vara baserad på tillräckligt befolkningsunderlag och dess handhavande är för­

ankrat i kommunala styrelser som genomgående är mycket utbildningsmedvetna.

Att under sådana omständigheter förorda ett sekundärkommunalt huvudmanna­

skap synes helt uteslutet, i synnerhet om man tar i betänkande de administrativa

och organisatoriska problem av oöverskådlig räckvidd, som en förändring av rå­

dande förhållanden inom regionen skulle medföra. Det är anledning att här under­

stryka att en av de grundläggande principerna för vårt skolväsende är dess för­

ankring i det medborgerliga intresset som i första hand kommer till uttryck i med­

verkan från primärkommunens medlemmar i den egna kommunens angelägenheter.

Utredningen påpekar, att den kommunala självstyrelsen har bidragit till att skapa

samförståndsanda och samhällssolidaritet samt visat sig äga värde som ett medel att

i det moderna samhället främja jämlikhetssträvandena. Utredningens samman­

fattning synes helt riktig, nämligen att medborgerliga insatser samt föräldra- och

målsmannaintressen för de gymnasiala skolornas verksamhet bäst främjas av ett

primärkommunalt huvudmannaskap.

Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget om ett primärkommunalt huvud­

mannaskap för mellanskolan. För en sådan lösning talar enligt förbundets mening

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

som skett i och med tillkomsten av den gemensamma skolstyrelsen den 1 juli 1958

för skolhälsovårdens vidkommande inneburit möjligheter till organisatoriska för­

bättringar.

Läromedelsutredningen (LU) konstaterar,

att läromedelsaktiviteten i dag i hög grad är primärkommunal. För den del av

undervisningsväsendet som är landstingskommunal finns redan nu exempel på hur

man löst sina läromedelsfrågor i samverkan med andra skolformer och huvud­

män. Möjligheter till sådan samverkan bör enligt LU öka i takt med att vi får allt

fler välutrustade läromedelscentraler i framtiden. Utifrån läromedelsaspekt finns

det alltså enligt LU all anledning att vid en integration av de gymnasiala skol­

formerna bygga vidare på redan påbörjad utveckling i primärkommunal regi. LU

vill med vad ovan anförts tillstyrka huvudmannautredningens förslag om att det

gymnasiala skolväsendet med i betänkandet angivna undantag bör ligga under

primärkommunalt huvudmannaskap.

Även skolledarutredningen tillstyrker förslaget om primärkommunal huvudman

för mellanskolan och framhåller sammanfattningsvis,

att den detaljerade vidareutveckling som kommittén i sitt arbete från sina ut­

gångspunkter genomfört av några av de argument huvudmannautredningen anfört

som stöd för ett primärkommunalt huvudmannaskap för mellanskolan, nämligen

kravet på ett effektivt utnyttjande av personella och materiella resurser inom hela

skolväsendet, det starka pedagogiskt-metodiska sambandet mellan grundskola och

gymnasieskola samt möjligheten att i skolförvaltningen utnyttja primärkommu­

nala förvaltningsrutiner, enligt skolledarutredningens mening på ett avgörande sätt

underbygger huvudmannautredningens förslag.

4.32.2 Interkommunal samverkan

Den vikt huvudmannautredningen i olika sammanhang lägger vid att intresset

för undervisnings- och utbildningsfrågor hålls vid makt och ytterligare förstärks

samt att det medborgerliga inflytandet får möjligheter att göra sig gällande upp­

märksammas såsom det föregående i någon mån utvisat med livligt gillande av

ett stort antal remissinstanser. I ett flertal yttranden omvittnas de gynnsamma erfa­

renheter den gemensamma primärkommunala skolstyrelsen gett i detta hänseende.

Stort intresse knyts också till utredningens redovisning av olika alternativ att till­

försäkra kommuner utan egen mellanskola medinflytande vid handhavandet av

vederbörande skola, t. ex. genom bildande av kommunalförbund eller inrättande

av särskilda samrådsorgan sammansatta av representanter för resp. mellanskol-

kommuner och övriga inom berörda område belägna primärkommuner.

Skolöverstyrelsen framhåller, att inflyttningen som i hög grad är riktad mot

gymnasieortema i förening med sammanläggningen av kommunerna inom kom­

munblocken kommer att leda till att säkerligen mer än 75 % av landets befolk­

ning blir bosatta inom mellanskolkommuner. Överstyrelsen nämner vidare de av

utredningen angivna möjligheterna till samverkan genom kommunalförbund och

58

pelvis nämnas länsstyrelserna i Kronobergs och Värmlands län, länsskolnämnderna

i Kristianstads och Jämtlands län samt Kungsbacka stad och Pajala kommun.

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner, att bildandet av kommunalförbund är en

tänkbar samarbetsform mellan kommunerna inom en gymnasieregion men beteck­

nar en sådan organisation som tungrodd och föredrar de av utredningen föreslagna

särskilda samrådsorganen.

Länsskolnämnden i Kristianstads län framhåller, att erforderlig samordning bör

kunna ske genom ett kommunalförbund eller genom överenskommelse mellan resp.

kommuner. Nämnden understryker dock, att sistnämnda anordning bör bli huvud­

alternativet och hänvisar till

de överenskommelser mellan kommuner resp. gymnasieområden — i ett fall

t. o. m. i två samverkande gymnasieregioner — vilka kommit till stånd genom

länsskolnämndens förmedling i fråga om den gymnasiala vuxenutbildningens or­

ganisation i länet.

Liknande tankegångar möter även i yttrandet från länsskolnämnden i Jämtlands

län.

Länsskolnämnden kan inte finna att kommunalförbund med arbetsuppgiften

begränsad till mellanskolan skulle innebära annat än en otymplighet. Man finge en

skolstyrelse (förbundsstyrelse) och cn huvudman för gymnasieskolan och därtill

skolstyrelser och huvudmän för grundskolan i kommunförbundets primärkommu­

ner. Avtalsformen är i dessa sammanhang både smidig och enkel.

Pajala kommun framhåller, att nuvarande förhållanden ur demokratisk syn­

punkt är otillfredsställande. Kommuner utan egen gymnasial utbildning får bära

sin del av kostnaden utan att kunna utöva något medinflytande, såvida inte kom­

munalförbund bildas. Anordningen med kommunalförbund har emellertid en be­

stämd nackdel, den är administrativt besvärlig och kan därför inte anvisas som en

generell lösning på problemet. Den av utredningen angivna

andra möjligheten, särskilda samrådsorgan sammansatta av representanter för

resp. gymnasiekommun och övriga inom berörda område belägna kommuner

är bättre ur administrativ synpunkt, men dessa organ kan icke få beslutande funk­

tioner enligt nuvarande lagstiftning utan blir endast ett forum för överläggningar

En remissinstans anser sig ha så negativa erfarenheter av kommunalförbund,

att de betecknas som direkt olämpliga. Länsskolnämnden i Örebro län framhåller

nämligen, att

de erfarenheter nämnden har beträffande kommunalförbund på skolans område är

negativa. Någon ökad demokratisk insyn blir inte resultatet. Vad medlemskommu-

nerna ständigt klagar över är bristen på insyn och bristen på möjligheter att direkt

påverka besluten.

Trots det mera begränsade inflytande samrådsorgan kan beräknas ge, föredras

denna samverkansform av de flesta remissinstanser som yttrar sig i frågan. Ett

icke obetydligt antal utlåtanden behandlar samrådsorganets betydelse, lämpliga

sammansättning, arbetsformer m. m. Naturligt nog är det främst primärkommuner

Kungl. Ma]:ts proposition nr 4 år 1970

59

utan egna gymnasiala skolor som framför sina synpunkter. Frågan om samråds-

organ behandlas vidare av bl. a. ett fåtal gymnasiekommuner, några länsstyrelser

och landsting samt Stor-Stockholms planeringsnämnd.

Norra Råda kommun anser förslaget om

samrådsorgan vara en smidig och enkel lösning. Den avlämnande kommunen kan

genom sina representanter i detta organ föra fram sina synpunkter. Visserligen

får de ej delta i det formella beslutsfattandet men de torde i praktiken alltid få

lika stort medinflytande som vid en minoritetsställning i ett kommunalförbunds

styrelse och fullmäktige. Största nackdelen med ett samrådsorgan jämfört med ett

kommunalförbund torde vara att i det förra fallet endast skolkommunens medlem­

mar har besvärsrätt medan i det andra fallet sådan rätt tillkommer medlemmarna

i samtliga i förbundet ingående kommuner.

Sunne köping finner det också lättare att realisera tanken på ett samrådsorgan.

Fullmäktige anser

det angeläget, att för att tillgodose behovet av medinflytande över de gymnasiala

skolorna skolsamrådskommittéer inrättas. Varje kommun inom ett gymnasieblock

bör beredas tillfälle att utse en kommunrepresentant till skolsamrådskommittén.

Värdkommunen bör åtaga sig ansvaret för sammankallande och administration

av kommittén och förbinda sig att till kommittén hänskjuta varje skolangelägenhet

av vikt gällande de gymnasiala skolformernas verksamhet för yttrande.

I utlåtandet från Simrishamns stad understryks att instruktionen för samråds-

organet bör inrymma bestämmelser om sammansättning, arbetssätt, kompetens

och befogenheter.

Iggesunds kommun anser, att ett samrådsorgan enligt utredningens förslag ut­

gör ett naturligt forum för kommunerna att få sina förslag och önskemål rörande

den gymnasiala utbildningen framförda och tillägger att för Hudiksvallsregionen

redan har bildats ett dylikt organ, nämligen den för »Bergsjö- och Hudiksvalls-

blocken gemensamma, av de båda blockens samarbetsnämnder redan inrättade

skolkommittén».

Samrådsorganet tillmäts betydelse för interkommunal samverkan inte endast i

fråga om mellanskolan utan även för skolväsendet i övrigt. Så framhåller t. ex.

Svalövs kommun.

Svalövs kommun är själv icke gymnasiekommun. Av denna anledning vill den

gärna framföra den synpunkten att ett bättre samarbete mellan gymnasiekommun

och icke-gymnasiekommun inom gymnasiets upptagningsområde skulle uppnås,

om något slag av samrådsorgan bildades. Detta skulle då handlägga frågor av ge­

mensamt intresse för denna skolregion och kunna medföra ett intimt och fruktbä­

rande samarbete i alla skolfrågor, även om frågor rörande gymnasium, fackskola

och yrkesskola kommer att dominera. Vikten av tillskapandet av ett sådant organ

får starkt understrykas.

Alingsås stad, som anser att ett gemensamt samrådsorgan kan främja mellan-

skolans kommunal-demokratiska förankring och ge samtliga kommuner inom

skolregionen ett reellt inflytande på verksamheten, framhåller likaledes att nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

60

da organ bör ha en vidare syftning. Det bör inte enbart utnyttjas för frågor rö­

rande den gymnasiala utbildningen utan även för andra gemensamma skolange-

lägenheter, såsom skolpsykolog- och skolkuratorsverksamhet, AV-central och

skolsociala åtgärder.

Enligt Stor-Stockholms planeringsnämnd utgör samrådsorganet ett naturligt fo­

rum för berörda kommuner att till gymnasiekommunen föra fram sina förslag och

önskemål rörande ifrågavarande utbildning. Inte minst med hänsyn till planeringen

anses ett sådant organ vara av värde. I yttrandet framhålls vidare, att planerings­

nämndens skolkommitté och expertgrupp liksom arbetsgruppen för vårdyrkesut­

bildningen inom sjukvårdsberedningen utgör exempel på denna samarbetsform.

Erfarenheterna från dessa samrådsorgan anges ha varit gynnsamma.

Några primärkommuner finner möjligheterna till medinflytande genom sam­

rådsorgan så betydelsefulla, att dylika organ enligt deras mening bör vara obliga­

toriska. Denna uppfattning kommer 'till uttryck i yttrandena från exempelvis

Västra Kindas, Hjälmseryds och Bjärnums kommuner samt Sävsjö och Kalmar

städer.

Mörbylånga kommun framhåller bl. a. beträffande det interkommunala sam­

arbetet, att det kan ifrågasättas om inte gymnasiekommunen

borde ha lagfäst skyldighet att, i frågor som väsentligen berör övriga ⁱ elevområ­

det för dessa skolor ingående kommuner, inhämta dessas yttrande. De sistnämnda

kommunerna kan genom beslut ⁱ gymnasiekommunen ⁱ annat fall bli ställda

inför

fullbordade fakta, vilka för dem medför tvång att fatta likvärdiga beslut; beslut

som kan medföra betydande ekonomiska konsekvenser, vilka de icke haft någon

möjlighet att påverka i initialskedet.

Enligt utlåtandet från Ovanåkers kommun bör det

ankomma på länsskolnämnden eller annan statlig myndighet att utfärda anvisningar,

så att de i gymnasieregionen ingående kommunerna hos primärkommunen/huvud­

mannen skall kunna påverka mellanskolans planering och drift. Detta skulle kunna

ske genom lämpligt sammansatta nämnder, vilket synes fullmäktige vara en bety­

delsefull demokratisk principfråga.

Såsom i det föregående återgivna uttalanden av länsskolnämnderna i Kristian­

stads och Jämtlands län gett vid handen, framförs även tanken att ordna det erfor­

derliga interkommunala samarbetet genom avtal. Detta alternativ behandlas även

i yttrandena från t. ex. Redvägs kommun och Kungsbacka stad.

Redvägs kommun framhåller, att

för samverkan mellan flera kommuner beträffande en gymnasieskola bör finnas

möjlighet till dels civilrättsligt avtal och dels kommunalförbund.

I första hand skall civilrättsligt avtal tillämpas, varvid till värdkommunen för

gymnasieskolan utbetalas ett belopp per elev, vilket framräknas av en opartisk ut­

redare. Vid civilrättsligt avtal bör betalande kommun få utse en representant i

gymnasiekommunens skolstyrelse. För representanten bör samma bestämmelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

färdigutbildning samt samordnande organ mellan olika huvudmän behandlas endast

i ett mycket begränsat antal yttranden.

Beträffande yrkesutbildning som förekommer utanför

mellanskolort anser två länsskolnämnder och tre primärkommuner i

likhet med utredningen att vederbörande yrkesskola skall stå under huvudman­

naskap av antingen den kommun i vilken skolan är belägen eller ett för ändamålet

bildat kommunalförbund; en av remissinstanserna nämner även civilrättsligt avtal

mellan berörda kommuner som ett lämpligt alternativ.

Surahammars kommun framhåller, att

varje kommun bör vara huvudman för skolorna inom den egna kommunen och

en central myndighet, t. ex. länsskolnämnden, torde kunna ta ansvaret för erfor­

derlig samordning.

En länsskolnämnd och tre primärkommuner förordar däremot det av utred­

ningen med viss tveksamhet nämnda alternativet att ifrågavarande yrkesskolor skall

ingå som filialer till vederbörande mellanskolor. Sålunda föreslås exempelvis i

yttrandet från Finnskoga-Dalby kommun, att

yrkesutbildning utanför gymnasiekommunerna, som icke har specialkaraktär, skall

stå under gymnasiekommunens huvudmannaskap. Men det bör i ett sådant förslag

också klarläggas att huvudman över sådan yrkesutbildning utanför den egna

kommunen måste förbinda sig att tills vidare bedriva yrkesutbildning på grann-

orten i ungefär den omfattning som nu gäller intill dess lokalbehov, lokalanskaff­

ning och utbildningsorganisation in. m. ordnats i direkt anslutning till den egna

gymnasieskolan. Kommun som nu bedriver yrkesutbildning utan att vara gymnasie-

kommun skall å sin sida förbindas att till gymnasiekommun uthyra sina yrkesskol-

lokaler. Ett övertagande i form av lokalköp från gymnasiekommunens sida bör

icke ifrågakomma.

Eu primärkommun anser, att olika alternativ bör prövas i praktiken och att

huvudmannaskapet för berörda yrkesskolor bör avgöras först när tillräckliga erfa­

renheter erhållits av de olika samarbetsformerna.

De centrala yrkes- och verkstadsskolornas framtida

verksamhet behandlas i yttrandena från skolöverstyrelsen, fyra länsskol-

nämnder samt ett landsting, en länsstyrelse och en primärkommun. Samtliga an­

sluter sig i princip till utredningens uppfattning. Sålunda anför exempelvis skol­

överstyrelsen, att central yrkesskola (central verkstadsskola) enligt dess mening

skall övergå

till primärkommunalt huvudmannaskap, om det gäller gymnasial yrkesutbildning

som även fortsättningsvis skall bedrivas. I annat fall kan skolverksamheten fort­

sätta med landstingskommunen som huvudman men inriktas på omskolningsverk-

samhet inom vuxenutbildningen, speciella kurser för kvalificerad utbildning och

liknande ändamål.

Länskolnämnden i Älvsborgs län anser dock, att ett undantag bör göras för

centrala yrkesskolan i Steneby,

som enligt nämndens bestämda uppfattning bör bestå som centrum för konsthant-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

ordning som fortsättningsvis kan visa sig behövlig mellan de olika huvud­

männen behandlas kortfattat av tre länsskolnämnder och en primärkommun. Samt­

liga delar utredningens uppfattning. Länsskolnämnden i Kristianstads län fram­

håller, att i dessa samordningsuppgifter även bör ingå frågan om lanthushålls-

skolornas framtid.

4.4 Genomförande

4.4.1 Utredningen

Den av utredningen föreslagna omfördelningen av huvudmannaskapet för de

gymnasiala skolorna har med avseende på antalet elever en relativt begränsad

omfattning. Utredningen beräknar, att de av förslaget direkt berörda skolorna

endast representerar omkring 6,5 % av samtliga elever i de gymnasiala skolorna.

Vid genomförandet av förslaget kan de nya huvudmännen förmodas komma

att i betydande omfattning överta äganderätten till skolfästigheter m. m. En even­

tuell överlåtelse kommer främst att gälla dels landstingskommunerna tillhöriga

centrala yrkesskolor och centrala verkstadsskolor, som erhåller primärkommunalt

huvudmannaskap, dels skogsvårdsstyrelserna tillhöriga skogsbruksskolor, som får

landstingskommunalt huvudmannaskap. Enligt utredningens mening bör emeller­

tid inte övertagandet av skolbyggnader m. m. utgöra något villkor. Det är t. ex. inte

uteslutet, att en primärkommun önskar ordna sin lokalförsörjning på annat sätt,

att en landstingskommun själv har behov av sina skolfastigheter för andra ända­

mål eller att båda parter finner det lämpligast att såsom övergångsform upp­

rätta ett hyresavtal.

I de fall överlåtelser av skolanläggningar blir aktuella förutsätter utredningen, att

övertagandet kommer att föregås av förhandlingar mellan parterna. Den har inte

sett som sin uppgift att föreslå några riktlinjer eller normer för uppgörelserna;

erfarenheter från liknande situationer visar, att parterna bäst löser frågorna vid

enskilda överläggningar utan att på förhand vara bundna av fastlagda regler. Ut­

redningen begränsar sig till att diskutera vissa ekonomiska omständigheter, som

kan vara ägnade att belysa förhandlingsläget, t. ex. berörda skolanläggningars

bokföringsvärden och de grunder enligt vilka dessa vanligtvis beräknas samt frå­

gor angående överlåtelse av markområden, inventarier, läromedel o. d.

Genomförandet av det framlagda förslaget medför enligt utredningens bedö­

mande inga väsentliga förändringar i fråga om personalorganisationen.

Den centrala ledningens personalfrågor berörs inte i nämnvärd omfattning av

utredningsförslaget. Eventuella förändringar förmodas bli närmare klarlagda av

den tidigare omnämnda organisationskommittén JST.

På det regionala planet kan länsskolnämnderna som en följd av utredningens

förslag antas erhålla något ökade arbetsuppgifter. Någon förändring i nämndernas

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

att bidragssystemet i högre grad än som f. n. är förhållandet stimulerar till ratio­

nalisering av undervisnings- och utbildningsverksamheten. Utvägar bör därjämte

prövas att ytterligare förenkla statsbidragsgivningen, varvid bl. a. möjligheterna

att underlätta det administrativa och kamerala arbetet bör uppmärksammas.

Utredningen framhåller, att omfördelningen av huvudmannaskapet bör genom­

föras på ett smidigt sätt. Från skolplaneringssynpunkter är det önskvärt, att ägan­

derättsförhållandena klaras upp utan onödigt dröjsmål. Först när så skett kan

nämligen vederbörande huvudmän med större säkerhet projektera eventuellt erfor­

derliga nybyggnader o. d. Samtidigt måste emellertid också tas hänsyn till de skif­

tande betingelserna för erforderliga förhandlingar. Vidare erinrar utredningen om

att den fortgående kommunsammanläggningen kommer att underlätta ett över­

förande av huvudmannaskapet.

Enligt utredningens mening bör förändringarna i huvudmannaskapet tidsmässigt

samordnas med införandet av mellanskolan.

Med hänvisning till antydda omständigheter föreslår utredningen, att omför­

delningen av huvudmannaskapet enligt de förordade riktlinjerna i princip genom­

förs fr. o. m. den 1 juli 1971, med en övergångsid om tre år för reformens slut­

förande. Utredningen förutsätter därvid bl. a., att beslut föreligger angående skogs-

bruksundervisningens framtida administration m. m. liksom beträffande den i prop.

1968: 140 aviserade reduceringen av antalet skogsbruksskolor.

I enstaka fall kan det måhända visa sig förenat med svårigheter att inom angiven

tid slutföra omfördelningen. Då särskilda omständigheter anses föreligga, bör det

enligt utredningens mening ankomma på Kungl. Maj:t att förlänga övergångs­

perioden.

4.4.2 Remissyttranden

Utredningens framställning rörande övertagande av lokaler och

utrustning m. m. i samband med omfördelningen av huvudmannaskapet

behandlas av ett 25-tal remissinstanser, nämligen bl. a. länsskolnämnden i Älvs­

borgs län, Borås och Sandvikens städer, Själevads kommun, Kalmar läns norra

landsting samt landstingen i Östergötlands, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Svenska landstings­

förbundet, Stor-Stockholms planeringsnämnd och skogsvårdsstyrelsen i Östergöt­

lands län. Nära nog samtliga ansluter sig till eller lämnar utan erinringar de av

utredningen förordade principerna.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län understryker utredningens uttalande att

äganderättsförhållandena bör klaras av snarast, eftersom huvudmännen först där­

efter kan planera sitt skolväsende utan förbehåll. Nämnden framhåller vidare, att

då villkoren för överlämnande av landstingskommunala skolanläggningar till pri­

märkommunen fastställs bör det uppmärksammas att mottagaren i flertalet fall

måste investera i skolanläggningarna för att anpassa dem efter mellanskolans krav.

68

Kungl. Maj.is proposition nr 4 år 1970

för köp av fastigheter till skoljordbruk, bör liknande lånemöjligheter öppnas även

för köp av övningsskogar vid skogsbruksskolor.

Beträffande dessa skolor anser skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, att fas­

tigheterna för försöks- och demonstrationsändamål samt för personalfortbildning

måste kvarbli i skogsvårdsstyrelsernas ägo och ett eventuellt landstingskommunalt

huvudmannaskap måste resultera i någon form av samarbete härvidlag.

De med omfördelningen av huvudmannaskapet förknippade personalfrå­

gorna behandlas endast av ett 15-tal remissinstanser. En länsskolnämnd anser,

att angivna förändring i förening med den väntade ökningen i de regionala tillsyns-

uppgifterna beträffande jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor motiverar en

översyn av personalsituationen vid länsskolnämndema. I övriga utlåtanden disku­

teras företrädesvis personalfrågor vid berörda skolförvaltningar och skolor.

I flertalet yttranden understryks att förändringarna i anställningsförhållandena

måste ske med varsamhet, så att personalens trygghetsfrågor inte äventyras.

Malmöhus läns landsting förutsätter,

att även staten medverkar till att dessa omställningsproblem kan lösas på sådant

sätt, att den därav berörda personalens anställningstrygghet kan tillgodoses på ett

tillfredsställande sätt.

Örebro läns landsting utgår ifrån

att mottagande kommun övertar ansvaret för till vederbörande skolanläggning knu­

ten personal liksom även till vid det centrala skolkansliet anställd personal, som av­

lämnande kommun icke har behov av sedan huvudmannaförändringen genomförts.

Förvaltningsutskottet förutsätter likaledes att byte av huvudman icke skall medföra

försämring i gällande anställningsvillkor för den berörda personalen.

Landstingen i Kristianstads, Hallands och Västerbottens län m. fl. remissinstan­

ser framhåller, att god tid bör lämnas för erforderliga personalomflyttningar, så

att dessa kan genomföras på ett smidigt sätt. Det anses därför angeläget att stats­

makterna snarast möjligt beslutar om tidpunkten för reformens genomförande.

Samtidigt framhåller emellertid flera remissinstanser att en omfördelning av

huvudmannaskapet enligt utredningens förslag inte behöver föranleda några vä­

sentliga förändringar beträffande personalbehovet. Denna uppfattning företräds

bl. a. av skolöverstyrelsen, som relativt utförligt behandlar konsekvenserna för

personalen vid skolor som f. n. står under dess inseende och som har statligt löne-

reglerade tjänster. Sålunda framhåller överstyrelsen bl. a., att en överflyttning

av den landstingskommunalt anställda skolledar- och lärarpersonalen — liksom

en motsvarande överflyttning av primärkommunalt anställd personal inom vård­

yrkesutbildningen — inte i och för sig erbjuder några svårigheter, eftersom

anställningsvillkoren för ifrågavarande personal är desamma oavsett huvudman

för skolverksamheten. Bemyndigande av Kungl. Maj:t om överförande av ordinarie

rektorer och lärare till tjänst, inrättad hos annan huvudman, utan tjänstens ledig-

kungörande kommer dock att erfordras. Såvitt möjligt bör detta enligt skolöver­

69

styrelsens mening ske genom generella bestämmelser, överföringen beräknas del­

vis kunna samordnas med den överflyttning som skall ske fr. o. m. den 1 juli 1971

av samtliga skolledare och lärare vid nuvarande skolformerna gymnasium, fack­

skola och yrkesskola till tjänster vid mellanskolan. Skolöverstyrelsen nämner

vidare, att länsskolnämnderna under senare år iakttagit en viss återhållsamhet då

det gällt att inrätta ordinarie lärartjänster vid yrkesskolor. På orter med såväl

landstingskommunal som primärkommunal skolenhet med yrkesskola är nu i regel

endera rektorstjänsten inrättad som arvodestjänst eller åtminstone en tjänst tillsatt

med förordnande på långtidsvikariat.

Statens avtalsverk framhåller, att vid

förhandling om sådana anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare hos bl. a.

kommun och landstingskommun, som fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t

eller myndighet, företräder avtalsverket huvudmannen. Detta blir fallet även om

huvudmannaförhållandet ändras på sätt utredningen föreslagit.

Relativt få remissinstanser behandlar utredningens framställning rörande in­

vesterings- och driftkostnaderna. Skolöverstyrelsen har inte

något att erinra mot utredningens bedömningar av de kostnadsförändringar, som

kan beräknas bli följden av den föreslagna omfördelningen av huvudmannaskapet.

Omfattningen av och formerna för landstingskommunernas eko­

nomiska bidrag till driften av mellanskolan diskuteras av Svenska lands­

tingsförbundet som framhåller att det knappast kan tas som självklart att lands­

tingen fortsätter sin bidragsgivning efter genomförandet av mellanskolan, såvida

inte landstingen engageras i planeringen för denna skolform. Det finns snarare

anledning förmoda, att dessa medel disponeras för utbildningar, som inte ryms

inom mellanskolans ram. I yttrandena från t. ex. Kalmar läns norra landsting

samt landstingen i Södermanlands, Kristianstads och Västerbottens lön anförs

liknande synpunkter. I utlåtandet från Södermanlands läns landsting heter det

bl. a.

Södermanlands läns landsting har under 50- och 60-talet enligt vissa regler

lämnat avsevärda driftbidrag till länets primärkommunala yrkesskolor. Skall pri­

märkommunerna överta huvudmannaskapet för större delen av det integrerade

gymnasiet synes det ur principiell synpunkt klart, att landstinget icke i fortsätt­

ningen skall bära några driftkostnader för denna del av utbildningsväsendet. I den

utveckling som nu pågår, synes det angeläget att landstingen som regel påtar sig

ekonomiska bördor endast för aktiviteter där landstingen har möjlighet att delta i

och påverka planering, genomförande och drift.

I yttrandena från några primärkommuner framhålls att landstingskommunerna

liksom hittills bör ekonomiskt stödja ifrågavarande utbildningsverksamhet. Såsom

delvis framgått av det föregående hävdas dylika synpunkter i utlåtandet från

Sandvikens stad. Bl. a. bör det ekonomiska stödet enligt nämnda yttrande

ske på så sätt att landsting utöver statsbidrag bestrider kostnaden för uppförande

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

70

av elevhem samt genom landstingsbidrag till värdkommun täcker kostnaden för

årlig drift och underhåll av elevhem, allt till fromma för elever som är hänvisade

till inackordering.

Även frågan om de interkommunala ersättningarna vid

samverkan på skolväsendets område uppmärksammas i vissa yttranden. Några

primärkommuner utan egna gymnasiala skolor framhåller, att dessa ersättningar

för dem innebär icke obetydliga utgifter samt att vid fastställande av ersättnings­

beloppens storlek i högre grad än som f. n. är fallet hänsyn borde tas till de för­

delar skolkommunerna har av ifrågavarande skolanläggningar. Några gymnasie-

kommuner företräder en i väsentliga delar motsatt uppfattning. Särskilt påtalas att

ersättningsbeloppen inte avpassats så, att även kapitalkostnaderna för nyare skol­

anläggningar täcks. I enstaka yttranden framhålls att beloppen borde graderas med

beaktande av nämnda kostnader. Länsstyrelsen i Södermanlands län biträder de

önskemål som framkommit från huvudsakligen gymnasiekommunerna i länet om

att en allmän översyn bör göras över »storleken av schablonbelopp som f. n. utgår

till gymnasiekommunerna från övriga primärkommuner».

Förslaget angående en utredning om statsbidragsgivningen på

skolväsendets område behandlas av ett stort antal remissinstanser, däribland

skolöverstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, ett 10-tal länsskolnämnder,

8 länsstyrelser, drygt 50 primärkommuner, 13 landstingskommuner, Stor-Stock-

holms planeringsnämnd och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Svenska lands­

tingsförbundet, TCO, Sveriges hantverks- och industriorganisation, utredningen

rörande lärarnas arbetsförhållanden samt Riksförbundet Hem och Skola. Med

undantag för en landstingskommun tillstyrker samtliga utredningens förslag. I

remissvaren från t. ex. länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands och Göteborgs och

Bohus län samt Jönköpings, Kalmar, Tranås och Vimmerby städer och Upplands-

Bro kommun betecknas den föreslagna översynen av statsbidragsgivningen som

synnerligen angelägen.

Skolöverstyrelsen finner i likhet med utredningen

tiden nu vara mogen för en genomgripande översyn av gällande bestämmelser för

statsbidragsgivningen på skolans område. En sådan översyn är angelägen inte blott

på grund av den föreslagna huvudmannaskapsreformen. SÖ har tidigare föreslagit

ändringar i bestämmelserna om statsbidrag till byggnadsarbeten för skollokaler.

I sina petita har SÖ också pekat på behovet av en sådan omläggning av stats-

bidragsformerna, som i ökad utsträckning gör det möjligt att stimulera aktiviteter,

som främjar en önskvärd rationalisering av undervisnings- och utbildningsverksam­

heten. Den olika utformningen av statsbidragsgivningen för grundskolan och de

gymnasiala skolformerna ter sig numera föga rationell och medför betydande

komplikationer i tillämpningen. SÖ tillstyrker sålunda en allsidig utredning angå­

ende statsbidragsgivningen för skolväsendet. Därvid bör också beaktas de stats-

bidragsfrågor som aktualiseras genom prop. 1968: 129.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna utredningen rörande statsbidragsbestäm-

melserna och anser att därvid särskilt bör beaktas att bidragssystemet anpassas

till budgetprinciperna inom kommunal förvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

71

Riksrevisionsverket framhåller i likhet med en rad andra remissinstanser ange­

lägenheten av att statsbidragsbestämmelserna får en rationaliseringsfrämjande ut­

formning. I yttrandet från Göteborgs stad heter det, att de nuvarande bidragsbe-

stämmelserna inte ger

den stimulans för huvudmannen att effektivt utnyttja resurser olika skolformer

emellan, som borde vara följden av ett enhetligt huvudmannaskap. Bl. a. vill vi

peka på det förhållandet att lärarlöner betalas av staten medan vissa andra löne­

kostnader betalas av huvudmannen. Detta förhållande begränsar starkt huvudman­

nens intresse att söka nya vägar för effektivt utnyttjande av den kvalificerade ar­

betskraften. En stor del av utvecklingsarbetet inom skolan måste drivas genom de

enskilda huvudmännen och därför bör ej huvudmannens handlande dikteras av

konstruktioner på statsbidraget. En utredning om statsbidragskonstruktionen bör

syfta till en konstruktion som åstadkommer ett gemensamt intresse från statens och

huvudmannens sida att effektivt utnyttja samtliga resurser.

Malmöhus läns landsting pekar på möjligheterna till förenkling av statsbidrags-

givningen genom schablonbidrag per kurs och elev och med en varje år återkom­

mande anpassning till kostnadsutvecklingen. Genom en sådan anordning anser

landstinget, att det administrativa arbetet kan betydligt underlättas, samtidigt som

huvudmannen får större möjligheter att organisera utbildningen på ett effektivt sätt.

I detta sammanhang aktualiserar åtskilliga remissinstanser även frågan om kost­

nadsfördelningen mellan stat, landstingskommuner och primärkommuner. Läns­

styrelsen i Jämtlands län anser, att särskilda hänsyn bör tas till kommuner utan

egna gymnasiala skolor. Ulricehamns stad riktar uppmärksamheten på den under

de närmaste åren beräknade utbyggnaden av kurators- och skolpsykologverksam­

heten vid såväl grundskolan som övriga skolformer och framhåller, att

de f. n. till gymnasium och fackskola utgående statsbidragen till driftkostnader —

bortsett från bidragen till löner åt skolledare och lärare — måste anses vara alltför

knappa. En omprövning av bestämmelserna är därför ur kommunal synpunkt

nödvändig.

Liknande tankegångar återfinns exempelvis i yttrandet från Göteborgs och Bohus

läns landsting.

Utvecklingen har gått därhän — och förutsätts fortgå i samma riktning — att

den kommunala utdebiteringen ökar mycket starkt. En mängd uppgifter har över­

förts till primärkommunerna och landstingen utan att full kostnadstäckning skett.

Med hänsyn till dessa skäl synes det vara av stort värde att frågan om kostnads­

fördelningen mellan stat, primärkommun och landsting blir föremål för övervä­

ganden och förslag.

Förhållandena på vårdyrkesutbildningens område aktualiseras i flera yttranden.

Sålunda framhåller t. ex. Värmlands läns landsting, att det

enbart på vårdyrkesutbildningens område f. n. finns så många skilda sätt att ge

statsbidrag, att dessa förhållanden måste ge anledning till en översyn i syfte att

åtminstone på detta område nå enhetlighet och stadga. Vid en sådan kommande

översyn bör enligt utskottets mening uppmärksammas behovet av ökade statsbidrag

72

Kungl. Maj ds proposition nr 4 år 1970

för den praktiska undervisningen med hänsyn till att eleverna numera har elevstatus

och till kraven på ökade möjligheter att ge handledning till eleverna inom ramen

för vårdyrkesutbildningen i praktikskedena.

Nämnda utbildningssektor beaktas särskilt även av Svenska landstingsförbundet

som anför.

Vårdutbildningen bedrivs f. n. ej inom en enhetlig skolorganisation och stats­

bidrag utgår enligt olika grunder. Styrelsen, som förutsätter att överläggningar

kommer att upptas om dessa frågor innan proposition i huvudmannaskapsfrågan

framläggs, förordar i princip att statsbidrag till vårdutbildning utgår enligt lik­

artade grunder för alla utbildningar. Statsbidragsbestämmelserna bör utformas så

att detaljregleringar undviks, att bidragen blir enkla att administrera och främjar

rationalisering av utbildningen.

Synpunkterna från det stora antal remissinstanser som med instämmande ut­

talar sig för förslaget rörande en utredning angående statsbidragsgivningen på

skolväsendets område kan i väsentliga delar sägas infångade i yttrandet från

Växjö stad. Däri framhålls det att en dylik utredning bör omfatta alla stadier i

skolan samt att målsättningen bör vara

att förenkla statsbidragsgivningen,

att öka möjligheterna till kommunala initiativ och alltså avsevärt vidga bestämman­

derätten,

att stimulera till rationaliseringsarbete i skolan,

att bättre bevara fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun.

För att en sådan målsättning skall nås måste ett nytt statsbidragstänkande in,

där detaljberäkningar icke ifrågasätts.

Såsom tidigare nämnts tar en landstingskommun avstånd från tanken på den av

utredningen föreslagna översynen av statsbidragsbestämmelserna. Östergötlands

läns landsting anser nämligen, att det inte är

ändamålsenligt att nu tillsätta en utredning om statsbidragsfrågan enbart berö­

rande skolväsendet, enär denna bör behandlas i ett större sammanhang och avse

hela frågan om relationerna mellan statens bidrag till den landstingskommunalt

och primärkommunalt bedrivna verksamheten. Det oaktat bör en översyn

kunna

göras av nuvarande statsbidragsbestämmelser och föreläggas riksdagen, en översyn

som kan vara av mer teknisk art och innebära, att vad som tidigare anförts av

förvaltningsutskottet blir tillgodosett, nämligen att för speciellt vårdutbildningen

sådana regler utformas, som möjliggör en smidig anpassning till de faktiska för­

hållandena i arbetslivet.

Även utredningens förslag om tidpunkt och övergångsperiod

för omfördelningen av huvudmannaskapet behandlas i ett stort antal yttranden.

Den föreslagna tidsplanen tillstyrks eller lämnas utan erinringar av

omkring no

remissinstanser, nämligen skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, 14 länsstyrelser,

12 länsskolnämnder, en skogsvårdsstyrelse, ett 75-tal primärkommuner, ett par

landstingskommuner, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Stor-Stockholms sjuk­

vårdsberedning, Svenska kommunförbundet, SAF och TCO. Fem primärkommu­

74

lantbrukets område. I tre län har landstingen övertagit huvudmannaskapet för

större delen av den eljest primärkommunala yrkesutbildningen. Den statliga och

halvstatliga yrkesutbildningen omfattar huvudsakligen skolor på skogsbrukets och

trädgårdsnäringens områden.

Såväl inom utbildningsväsendet som inom många andra områden för offentlig

verksamhet betraktas gränsdragningen mellan statliga, landstingskommunal och

primärkommunala åligganden inte som en fråga av principiell art utan som en

praktisk lämplighetsfråga. Avgörande för ställningstagandena måste vara vad som

med hänsyn till de speciella krav varje uppgift ställer kan anses innebära den

mest ändamålsenliga organisationen. Därför förekommer också överflyttning av

uppgifter från en sektor till en annan när så anses lämpligt.

Vid bedömningen av vad som är en ändamålsenlig organisation har man emel­

lertid att utgå från vissa allmänna riktlinjer som gäller för den offentliga förvalt­

ningens uppbyggnad i vårt land. Ett framträdande drag är den betydande delege­

ring av uppgifter till kommunerna som av olika skäl är eftersträvansvärd. Primär­

kommunerna har väsentliga funktioner inom socialvård, hälsovård, byggnadsväsen

och bostadspolitik, vattenvård m. m. De handhar vidare huvuddelen av skolväsen­

det, nämligen den obligatoriska skolan, gymnasiet och fackskolan samt större delen

av yrkesutbildningen.

Den nu pågående kommunindelningsreformen har det klart uttalade syftet att

stärka den kommunala självstyrelsen och göra det möjligt för primärkommunerna

att även framdeles svara för väsentliga samhällsuppgifter. En anpassning av kom­

munområdena till vad som utgör från näringsgeografisk synpunkt sammanhållna

regioner leder också till att kommunerna får större möjligheter till en effektiv sam­

hällsplanering där olika verksamhetsgrenar samordnas och anpassas till befolk­

ningsutvecklingen och näringslivets förändringar. För denna samordning är det

väsentligt att primärkommunerna så långt det går får ansvaret för uppgifter som är

av betydelse för samhällsplaneringen på det lokala planet.

Sedan den nya kommunindelningen genomförts, kommer enligt huvudmanna­

utredningens beräkningar omkring 75 % av landets befolkning att bo i kommuner

med mellanskola. Detta procenttal stiger sannolikt ytterligare på grund av fort­

gående inflyttning till större tätorter, en inflyttning som i hög grad är riktad mot

orter med mellanskola.

Landstingskommunerna har som sekundärkommuner främst tillagts uppgifter

som ansetts böra vara föremål för kommunal självstyrelse men som kräver större

verksamhetsområden och insatser än vad som i allmänhet skulle kunna tillgodoses

med ett primärkommunalt huvudmannaskap.

Nämnda förhållanden utgör enligt min mening väsentliga utgångspunkter vid

övervägandena om huvudmannaskapet för det frivilliga skolväsendet.

De av utredningen framlagda förslagen angående huvudmannaskapet för det fri­

villiga skolväsendet avser de nuvarande skolformerna fackskolan, gymnasiet och

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1964 års beslut angående reforme­

ring av de gymnasiala skolorna m. m. inledde en genomgripande omdaning av

skolväsendet på stadiet ovanför grundskolan. Detta reformarbete präglas av en

helhetssyn på stadiets olika utbildningsvägar. 1964 års beslut innebar i fråga om

den yttre organisationen att principen om en samordnad planering av fackskola,

gymnasium och primärkommunal yrkesskola fastslogs, att fackskolan och gym­

nasiet fick primärkommunalt huvudmannaskap och att ett enhetligt statsbidrags­

system genomfördes för fackskola, gymnasium och yrkesskola. 1968 års beslut

angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet innebär en vidareutveckling av

det tidigare beslutet. Fackskola, gymnasium och yrkesskola samt vissa andra sko­

lor skall, som redan nämnts, sammanföras till en enda skolform, mellanskolan, vil­

ken skall införas den

1

juli 1971.

Det är självfallet nödvändigt att den nya mellanskolan så långt möjligt får ett

enhetligt huvudmannaskap. Särskilt gäller detta om den del av mellanskolan som

kommer att ersätta nuvarande fackskola, gymnasium och yrkesskola.

Reservanterna har ansett att man bör kunna skjuta på det slutliga avgörandet i

huvudmannaskapsfrågan. Jag kan inte dela denna uppfattning. Om meilanskol-

reformen skall kunna träda i kraft den

1

juli 1971 i enlighet med riksdagens beslut,

måste enligt min mening klarhet även föreligga i denna fråga. Av planeringsskäl är

det också nödvändigt att beslutet kommer så tidigt som möjligt.

Med det snabbt växande utbildningsintresset kommer grundskola och meilan-

skola att för skolpersonal, elever och föräldrar alltmera framstå som en samman­

hängande utbildningsgång. Mellanskolan har att anknyta till och vidareutveckla

de arbetsformer och den studieteknik som utvecklats i grundskolan. I läroplans-

avseende kommer naturligen också att föreligga ett nära samband mellan grund­

skola och mellanskola. I fråga om personalens fortbildning kommer att finnas

behov av samverkan mellan de båda skolformerna. En horisontell klyvning av skol­

väsendet i huvudmannaskapsavseende skulle kunna innebära ett allvarligt hinder

mot den angelägna nära kontakten i olika avseenden mellan grundskola och mellan­

skola.

Vid valet mellan primär- och sekundärkommunalt huvudmannaskap måste hän­

syn tas även till den inverkan det kan ha för skol- och övrig samhällsplanering.

Länsskolnämnderna svarar i betydande utsträckning för den regionala skolplane-

ringen. Även inom ett flertal andra sektorer av den offentliga förvaltningen svarar

statliga länsorgan för den regionala planeringsverksamheten. Det kan inte vara

lämpligt att genom en horisontell klyvning av skolväsendet i huvudmannaskaps­

avseende inte bara splittra ansvaret för skolplaneringen inom regionerna utan också

försvåra den samordning mellan olika sektorer som bör ingå i den regionala pla­

neringen.

Även på det lokala planet är det angeläget att skolplaneringen samordnas med

den primärkommunala samhällsplaneringen i övrigt. Så bör exempelvis skolen­

heterna planeras även med tanke på deras funktion som delar i ett bebyggelse­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

råd och samverkan kommer till stånd i sådana former att kommun som inte är

huvudman får insyn i verksamheten och bereds ett medinflytande i gemensamma

frågor. Med hänsyn till hittillsvarande erfarenheter synes det emellertid fördelak­

tigt att överlämna åt kommunerna att i första hand själva välja den form för sam­

råd och samverkan som i varje särskilt fall förefaller de berörda kommunerna

lämpligast. Genom de pågående kommunsammanläggningarna kommer visserligen

antalet kommuner utan egen mellanskola att minska väsentligt. Frågan om med­

inflytande för kommun som inte är huvudman får sålunda till följd av kommunre­

formen mindre omfattning än hittills. Det kommer emellertid att även i framtiden

finnas åtskilliga kommuner utan egen mellanskola. Frågan har räckvidd utanför

området för samverkan mellan kommuner i skolfrågor och kan därför komma

att bli föremål för uppmärksamhet vid mera allmänna överväganden om den kom­

munala demokratin.

5.3 Huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen

Det av utredningen behandlade huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen

avser av landstingskommuner och primärkommuner bedriven yrkesutbildning för

hälso- och sjukvård samt socialvård. Utredningens förslag beträffande huvud­

mannaskapet för vårdyrkesutbildningen innebär i huvudsak oförändrade förhållan­

den. Det betyder bl. a. att utbildningen för sjukvård skall handhas främst av lands­

tingskommunerna och de landstingsfria städerna. I ett inledande skede av studie­

gången kan, då så befinns lämpligt, denna utbildning ordnas även av primärkom­

muner.

Ett stort antal remissinstanser har behandlat denna fråga. Nära nog samtliga

tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinringar. I en del yttranden omvittnas att

samarbete mellan primärkommunala myndigheter och landsting rörande vårdyrkes­

utbildningen redan förekommer eller planeras. För att man skall kunna undvika

eventuella kompetenstvister efterlyser emellertid enstaka remissinstanser en klar

gräns mellan primärkommunernas och landstingskommunernas skyldigheter.

Som utredningen framhåller driver vårdverksamhetens huvudmän en omfat­

tande utbildning för verksamhetens behov. Anledningen härtill är främst att sådan

utbildning till stor del måste förläggas till resp. vårdinrättningar. Ett gemensamt

huvudmannaskap för vård och skola underlättar rekryteringen av kompetenta lä­

rare och handledare samt ordnandet av erforderliga praktikplatser för eleverna.

Därjämte kan det antas främja fortsatt utbildning av i vårdverksamheten redan

engagerad personal.

I skilda sammanhang har konstaterats att ungdomens utbildningsval påverkas

av utbildningens geografiska belägenhet. För att främja rekryteringen till vård­

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

skolan och Alnarpsinstitutet och att de samverkar inom såväl utbildningsområ­

det som försöksverksamheten. Ett gemensamt huvudmannaskap underlättar detta

samarbete. Utredningen föreslår, att Alnarpsinstitutet och trädgårdsskolan i Norr­

köping tills vidare förblir statliga. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran

av nära nog samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Jag biträder utred­

ningens förslag, att staten tills vidare skall vara huvudman för nämnda institut

och trädgårdsskola.

Vad gäller skogsbrukets yrkesskolor ansluter sig utredningen i princip till de av

skogsbrukets yrkesutbildningskommitté framlagda förslagen. Sålunda förordas att

skogsmästarskolan och skogsskolorna eller de skogsinstitut som kan komma att

ersätta dessa skolor på grund av sin riksskolkaraktär bör ha statligt huvudmanna­

skap. Skogsbruksskolorna, som har skogsvårdsstyrelsema som huvudmän, föreslås

erhålla landstingskommunalt huvudmannaskap. Detta ställningstagande motiverar

utredningen med hänvisning till administrativa och ekonomiska förhållanden samt

till fördelarna av ett gemensamt huvudmannaskap för jordbrukets yrkesskolor och

skogsbruksskolorna.

Sedan huvudmannautredningen avgav sitt betänkande har riksdagen fattat vissa

beslut om den skogliga yrkesutbildningen (prop. 1969: 1 bil. 11, JoU 1, rskr 9).

Dessa innebär bl. a. att skogsmästarskolan bibehålls, förblir statlig och knyts när­

mare till skogshögskolan. Vidare omorganiseras skogsskolorna till två skogsinstitut.

Frågan om huvudmannaskapet för de båda instituten lämnades dock öppen. I av­

vaktan på fortsatt behandling av och ställningstagande till huvudmannautredningens

förslag skulle de tills vidare vara statliga.

Huvudmannaskapet för skogsinstituten (skogsskolorna) behandlas endast av ett

mindre antal remissinstanser. Såsom redovisats i 4.2.2.2 föreligger två menings­

yttringar. Dels tillstyrks utredningens förslag om statligt huvudmannaskap, dels

förordas landstingskommunalt huvudmannaskap.

De båda skogsinstituten kommer att förläggas till orter med skogsbruksskola

(Sollefteå och Värnamo). Ett samarbete bör därför kunna ske mellan instituten och

skolorna. Med hänsyn till bl. a. att skogsinstituten kommer att rekrytera sina elever

från hela riket förordar jag att instituten även fortsättningsvis skall ha statligt hu­

vudmannaskap.

Ett begränsat antal remissinstanser föreslår statligt eller oförändrat huvudmanna­

skap för skogsbruksskolorna. Huvuddelen av de remissinstanser som behandlar

frågan tillstyrker emellertid utredningens förslag om ett landstingskommunalt hu­

vudmannaskap.

Beträffande förslaget att förstatliga skogsbruksskolorna vill jag endast fram­

hålla, att det inom andra områden på motsvarande utbildningsnivå ansetts lämpligt

att avveckla det statliga huvudmannaskapet.

För ett oförändrat huvudmannaskap talar bl. a. dels skogsvårdsstyrelsernas nära

kontakter med skogsägare och andra arbetsgivare samt arbetstagare inom skogs­

näringen, dels deras insikter och erfarenheter i skogliga frågor. Ett dylikt huvud­

82

Den föreslagna omfördelningen av huvudmannaskapet synes inte medföra några

mer omfattande verkningar i personalhänseende. I den mån förändringar visar sig

erforderliga, är det angeläget att de genomförs under nödigt aktgivande på perso­

nalens trygghetsfrågor. Särskild uppmärksamhet krävs i det fåtal fall, då en avveck­

ling av utbildningsverksamheten blir aktuell.

Beträffande personal vid skolor som nu står under skolöverstyrelsens inseende

och som har statligt lönereglerade tjänster är enligt gällande bestämmelser anställ­

ningsvillkoren desamma, oavsett huvudman. Genom generella föreskrifter bör så

långt möjligt överflyttning av anställda skolledare och lärare till motsvarande tjäns­

ter inrättade hos annan huvudman ordnas utan tjänsternas ledigkungörande. Över­

föringen synes åtminstone delvis kunna samordnas med den överflyttning som den

1 juli 1971 skall ske av skolledare och lärare vid de nuvarande skolformerna gym­

nasiet, fackskolan och yrkesskolan till tjänster vid mellanskolan.

Vad gäller jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor ankommer det på den i

det föregående nämnda organisationskommittén att närmare utreda berörda per­

sonalfrågor.

Enligt huvudmannautredningens förslag bör tidpunkten för omfördelningen av

huvudmannaskapet för mellanskolan fastställas till den

1

juli 1971, med en över­

gångsperiod om tre ar för reformens slutförande. Utredningen anser emellertid, att

det undantagsvis kan vara förenat med svårigheter att inom angiven tid slutföra

överföringen, varför det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i dylika fall förlänga

övergångsperioden. Ett stort antal remissinstanser har behandlat frågan om tids­

planen. Med ett fatal undantag tillstyrker de eller lämnar förslaget utan erinringar.

Det är enligt min mening ändamålsenligt, att omfördelningen av huvudmanna­

skapet i huvudsak tidsmässigt samordnas med införandet av mellanskolan. Som

framgar av den föregående framställningen kan de föreslagna förändringarna antas

kräva mer omfattande åtgärder främst i samband med eventuell överlåtelse av

lokaler, utrustning m. m. Från planeringssynpunkt är det önskvärt att äganderätts­

förhållandena klaras upp utan onödigt dröjsmål. Först när så skett kan veder­

börande huvudmän med större säkerhet projektera behövliga nybyggnader o. d.

Samtidigt är det nödvändigt att ta hänsyn till de skiftande betingelserna för erfor­

derliga förhandlingar. Remissyttrandena tyder på att de föreslagna tidsramarna i

regel är till fyllest. Några uttalanden vittnar dock om att möjlighet i enlighet med

utredningens förslag bör föreligga att i enstaka fall förlänga övergångsperioden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker jag den föreslagna tidsplanen. När­

mare bestämmelser om övergången får meddelas av Kungl. Maj:t.

Statsbidragssystemet till kommunala skolor är f. n. under utredning i utbild­

ningsdepartementet under medverkan av bl. a. företrädare från kommunförbunden.

Med hänsyn härtill behandlar jag inte nu frågor som berör statsbidragssystemet.

Kungl. Ma):ts proposition nr 4 år 1970

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1970

INNEHALL

Sid.

1. Inledning .......................................................... ³

1.1 Huvudnxannautredningen ............................................. 3

^1.2 Remissbehandling ................................................................................... ⁴

2 . Utgångspunkter ................................................................................................

5

2.1

Nuvarande huvudmannaskap.................................................................

5

^2.2 Huvudmannaskapet och skolreformerna.............................................. ⁷

2.3 Utredningsuppdraget .............................................................................. 9

3. Utredningens kartläggning.............................................................................. ¹⁰

3.1 Datainsamling ......................................................................................... 10

3.2 Vissa allmänna förhållanden .................................................................

11

3.3 Skolorganisatoriska, pedagogiska och skolsociala betingelser...........

12

3.4 Administrativa angelägenheter............................................................... 15

3.5 Ekonomiska frågor ................................................................................. ¹⁷

4. Eörslag ............................................................................................................... ¹⁹

4.1 Inledning .................................................................................................. 19

4.2 Huvudmannaskapet för jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogs­

brukets yrkesskolor samt för vårdyrkesutbildningen.............................

20

4.2.1 Utredningen ................................................................................... 20

4.2.2 Remissyttranden .......................................................................... 22

4.2.2^.1 Jordbrukets och trädgårdsnäringens yrkesskolor ....

23

4.2.2

.2

Skogsbrukets yrkesskolor.............................................. 24

4.2.2.3 Vårdyrkesutbildningen .................................................. 29

4.3 Huvudmannaskapet för mellanskolan i övrigt..................................... ³⁴

4.3.1 Utredningen ................................................................................... ³⁴

4.3.2 Remissyttranden............................................................................ 38

4.3.2.1 Val av huvudman........................................................... 38

4.3. 2.2

Interkommunal samverkan .......................................... 56

4.3.2.3 Skolor utanför mellanskolorter, försöksverksamhet,

färdigutbildning, samordning........................................ 61

4.4 Genomförande .......................................................................................... 64

4.4.1 Utredningen................................................................................... 64

4.4.2 Remissyttranden ...........................................................................

66