Prop. 1970:71
('med förslag till förord\xad ning om ändring i förordningen (194-7: 577) om stat\xad lig förmögenhetsskatt, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
1
Nr 71
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändring i förordningen (194-7: 577) om stat lig förmögenhetsskatt, m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmö genhetsskatt,
2) förordning om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag,
3) förordning om begränsning av skatt i vissa fall, 4) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272), 5) förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till de omläggningar av förmögenhetsbe skattningen samt av arvs- och gåvobeskattningen som förutskickats i fi nansplanen.
I fråga om förmögenhetsbeskattningen föreslås en lindring för mindre och medelstora förmögenheter och en skärpning för större förmögenheter. I förslaget ingår även en höjning av skattepliktsgränsen från f. n. 100 000 kr. till 150 000 kr. De nuvarande spärreglerna avses bli ersatta med en ny begränsningsregel, som skall tillämpas utan särskild ansökan av den skatt skyldige. Vidare föreslås särskilda regler, innebärande att förmögenheter i mindre och medelstora s. k. familjeföretag som bedriver jordbruk, skogs bruk eller rörelse under vissa förutsättningar blir beskattade efter i stort sett oförändrad nivå. Den höjda skattepliktsgränsen avses gälla fr. o. in. 1971 års taxering. I övrigt föreslås de nya bestämmelserna beträffande för mögenhetsskatten skola tillämpas första gången vid 1972 års taxering.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr
71
2
Beträffande arvs- och gåvobeskattningen innebär förslaget att det nuva
rande arvslottssystemet behålls och att antalet arvsskatteklasser minskas
från fyra till tre genom att de nuvarande klasserna II och IV sammanförs
till en ny klass II. Arvs- och gåvoskatten föreslås sänkt för mindre lotter och
skärpt för mera betydande lotter. Vidare innebär förslaget, att den hittills
varande skattefriheten för arv och gåvor som tillfaller allmännyttiga stif
telser och sammanslutningar behålls. De nuvarande gränsbeloppen för
skattefrihet föreslås ändrade till fasta grundbelopp om 30 000 kr. för make,
15 000 kr. för barn samt 3 000 kr. i klasserna II och III. Om arvet avser
ett mindre eller medelstort familjeföretag, ges enligt förslaget vissa möj
ligheter till nedsättning av arvsskatten. De nya bestämmelserna föreslås i
princip träda i kraft den 1 januari 1971.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
3
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:577) om statlig f örmögenhetsskatt,
dels att 9 och 10 §§, 11 § 1 mom. samt 12 § 1 mom. skall ha nedan an givna lydelse,
dels att anvisningarna till 9 §x skall upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse)
Statlig förmögenhetsskatt - Såsom beskattningsbar--------
(.Föreslagen lydelse)
9 §.2
beskattningsbara förmögenheten.
Därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga för mögenheten överstiger trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten enligt förordningen om statlig in komstskatt, skall den beskattnings bara förmögenheten utgöra ett be lopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Har vid uppskattning av förmö genhet den värdesättning av till gångar i rörelse eller å jordbruks fastighet, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen, frångåtts, skall till grund för tillämpning av de i tredje stycket meddelade bestämmel serna läggas den sammanräknade nettoinkomst som skulle hava fast ställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. Vid beräkning av den i föregående punkt avsedda inkomsten skall iakttagas, att värde sättning av tillgångarna vid utgång en av närmast föregående beskatt-
beskattningsårets utgång.
Om beskattningsbar förmögenhet i huvudsak är att hänföra till före lag, tillämpas förordningen (1970: 000) om beräkning i vissa fall av be skattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag.
1 Senaste lydelse av anvisningarna till 9 § 1958: 298. s Senaste lydelse 1965: 73.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ningsår skall ske enligt grunder mot
svarande dem, vilka tillämpats vid
förmögenhetsuppskattningen för det
beskattningsår varom fråga är.
Beskattningsbar förmögenhet --------
(Se vidare anvisningarna.)
10
Fysisk person, oskift dödsbo, ut
ländskt bolag eller i 10 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomst
skatt omförmäld familjestiftelse
skall icke utgöra statlig förmögen
hetsskatt, därest den beskattnings
bara förmögenheten icke överstiger
100 000 kronor.
Ej heller--------------------------------- - -
— kronor, bortfaller.
§-x
Fysisk person, oskift dödsbo, ut
ländskt bolag eller i 10 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomst
skatt omförmäld familjestiftelse
skall icke utgöra statlig förmögen
hetsskatt, därest den beskattnings
bara förmögenheten icke överstiger
150 000 kronor.
--------5 000 kronor.
11 §•
(Nuvarande lydelse)
1 mom.1 Statlig förmögenhetsskatt------------familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
åtta tiondedels procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 100 000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
150 000 men icke
200 000
”
400 000 ”
”
1 000 000 kr.
200 000 kr.:
400 kr. för
150 000 kr. och 1
% av återstoden
400 000
900 ”
”
200 000 ”
” 1,3%
’’
1 000 000
3 500 ”
”
400 000 ”
”
1,6% ”
-.13 100 "
” 1 000 000 ”
” 1,8 %
”
(Föreslagen lydelse)
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt — — — familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över
stiger 150 000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
250 000 men icke 400 000 kr.: 1 000 kr. för 250 000 kr. och 1,5% av återstoden;
400 000 ”
”
1 000 000 ” : 3 250 ”
”
400 000 ” ”
2
% ”
”
;
1 000 000 kr.
-.15 250 ” ” 1 000 000 ”
”
2,5% ”
1 Senaste lydelse 1965: 73.
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
12
§.
1 m o m.1 För äkta--------------------------------- makens förmögenhet.
Har skattskyldig---------------- -------
Den beskattningsbara förmögen
heten beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för ma
karna och i fall som avses i andra
stycket gemensamt för föräldrar och
barn. Härvid skall, vid tillämpning
av 9 § tredje och fjärde styckena,
hänsyn tagas till den sammanlagda
nettoinkomsten hos dem för vilka
gemensam beräkning av förmögen
heten sker. Frågan om skatteplikt
enligt 10 § bedömes med hänsyn till
den sålunda gemensamt bestämda
beskattningsbara förmögenheten.
Skatt beräknas likaledes efter nämn
da förmögenhet och fördelas på en
var efter hans skattepliktiga förmö
genhet. Vad i 11 § 3 mom. sägs skall
därvid iakttagas.
Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 10 §, dagen efter den då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och i övrigt den 1 januari 1971.
2. Äldre lydelsen av 10 § tillämpas vid 1970 års taxering och vid efter-
taxering för år 1970 eller tidigare år. I övrigt gäller äldre bestämmelser vid
1971 års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.
3. Vid 1971 års taxering iakttages vidare följande. Om förmögenhets
skatt uppgår till mer än en tiondedel av det belopp som utgör skillnaden
mellan den beskattningsbara förmögenheten och 150 000 kronor, nedsättes
förmögenhetsskatten med överskjutande belopp.
Den beskattningsbara förmögen
heten beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för ma
karna och i fall som avses i andra
stycket gemensamt för föräldrar och
barn. Frågan om skatteplikt enligt
10 § bedömes med hänsyn till den
sålunda gemensamt bestämda be
skattningsbara förmögenheten. Skatt
beräknas likaledes efter nämnda för
mögenhet och fördelas på envar ef
ter hans skattepliktiga förmögenhet.
Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid
iakttagas.
2) Förslag
till
Förordning
om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att
hänföra till företag
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Fysisk person, som var bosatt här i riket vid beskattningsårets utgång,
åtnjuter vid beräkning av beskattningsbar förmögenhet enligt 9 § förord-
1 Senaste lydelse 1969: 236.
6
ningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt avdrag enligt denna för
ordning för förmögenhet som är att hänföra till företag.
Med företag förstås i denna förordning sådan verksamhet avseende jord
bruk, skogsbruk eller rörelse som bedrives här i riket av den skattskyldige
ensam eller tillsammans med andra fysiska personer eller av aktiebolag,
handelsbolag eller kommanditbolag, i vilket den skattskyldige — direkt
eller genom förmedling av juridisk person — äger aktier eller andelar.
Bestämmelserna i denna förordning om fysisk person äger motsvarande
tillämpning på oskiftat dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt
här i riket, utom då dödsboet vid taxering till statlig inkomstskatt behandlas
som handelsbolag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
2
§
Avdrag enligt 1 § kommer i fråga endast beträffande förmögenhet i så
dant företag som avses i 1 § andra stycket, vars förmögenhetsvärde ej
överstiger två miljoner kronor. Avdrag medgives dock ej om företaget be
driver verksamhet, som i mer än obetydlig omfattning består i förvaltning
av annan fastighet än jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.
Med företags förmögenhetsvärde förstås det värde som skall upptagas
vid den skattemässiga förmögenhetsberäkningen för beskattningsåret. Det
ta värde är, i fråga om aktiebolag, värdet av samtliga aktier i bolaget samt,
i fråga om företag i annan form, i regel det värde som motsvarar skill
naden mellan tillgångar och skulder hänförliga till företaget.
3 §
Rätt till avdrag föreligger när följande förutsättningar är för handen
1. minst 75 procent av företagets förmögenhetsvärde skall vid beskatt
ningsårets utgång — direkt eller genom förmedling av juridisk person —
ha ägts av den skattskyldige eller av honom tillsammans med högst nio
fysiska personer,
2. minst 75 procent av den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid
beskattningsårets utgång skall vara att hänföra till företaget,
3. den skattskyldige skall under beskattningsåret ha haft sin väsentliga
försörjning av företaget.
4 §
För skattskyldig fysisk person som vid beskattningsårets utgång var äga
re helt eller delvis av mer än ett företag kan, om det är till hans förmån,
vid prövning av rätten till avdrag hänsyn tagas även till det eller de andra
företagen. Därvid gäller följande förutsättningar
1. företagens sammanlagda förmögenhetsvärde får ej överstiga två mil
joner kronor,
2. mellan företagen skall föreligga ett inre sammanhang, innebärande
att verksamhet som bedrives av ett företag i större grad är beroende av
eller understöder det eller de andra företagen,
3. minst 75 procent av företagens sammanlagda förmögenhetsvärden
skall vid beskattningsårets utgång — direkt eller genom förmedling av
juridisk person — ha ägts av den skattskyldige eller av honom tillsammans
med högst nio fysiska personer,
4. minst 75 procent av den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid
beskattningsårets utgång skall vara att hänföra till företagen i fråga,
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
7
5. den skattskyldige skall under beskattningsåret ha haft sin väsentliga
försörjning av företagen.
5 §
I fråga om gift skattskyldig skall vid tillämpning av 3 § 2 och 4 § 4 hän
syn tagas även till sådan skattepliktig förmögenhet som tillhör andra
maken eller hemmavarande barn och som vid taxering till statlig förmögen
hetsskatt skall sammanläggas med den skattskyldiges förmögenhet enligt
12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.
6
§
Avdrag medges med 25 procent av den del av den skattskyldiges skatte
pliktiga förmögenhet som överstiger 500 000 kronor. Den skattepliktiga för
mögenheten vid beskattningsårets utgång minskad med avdraget utgör den
skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet enligt 9 § förordningen (1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt.
Om beskattningsbar förmögenhet beräknas gemensamt för makar eller för
föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt, skall avdrag enligt första stycket beräknas på grundval
av den sammanlagda skattepliktiga förmögenheten och avräknas från denna.
7
§
Den skattskyldige skall till styrkande av de förhållanden som avses i
2—5 §§ vid sin självdeklaration foga utredning enligt formulär som riks-
skatteverket fastställer.
8
§
Har genom lagakraftvunnet beslut eller utslag ändring skett i beräkning
en av skattepliktig förmögenhet så att grunderna för beräkningen av av
draget eller förutsättningarna för rätten att erhålla avdrag ändrats, får den
skattskyldige och taxeringsintendenten genom besvär, som anföres i sär
skild ordning hos prövningsnämnd, framställa det yrkande i fråga om av
draget som föranledes av beslutet eller utslaget. Sådana besvär skall an
föras inom ett år efter det beslutet eller utslaget meddelades.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första
gången vid 1972 års taxering.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
3) Förslag
till
Förordning
om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomst
skatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna för
ordning.
2
§
Begränsning av skatt får ske endast för fysisk person, som varit här i
riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskiftat
dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här.
Frågan huruvida någon är att anse som bosatt här i riket prövas enligt
bestämmelser därom i kommunalskattelagen (1928: 370).
3 §
Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med
hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyl
dige enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år var
till skatten hänför sig. Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under be
skattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till
sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.
Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt
första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kronor
och 85 procent av överskjutande belopp.
4 §
Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig in
komstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel som beräknats för den skattskyldige på grund av taxe
ringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige
erlagt sådan skatt under beskattningsåret.
Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. upp-
bördsförordningen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt en
ligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas
som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.
5 §
Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsättes den
statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande be
lopp. Den statliga förmögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna
förordning ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges be
skattningsbara förmögenhet.
Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en annan
9
ordning kan antagas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattened-
sättning som avses i 4 § andra stycket verkställes sedan nedsättning har
skett enligt första stycket i denna paragraf.
6
§
För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår
senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebe-
gränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda beskattningsbara
inkomst och deras sammanlagda skattebelopp enligt 4 §.
Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller
för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den
statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestäm
da beskattningsbara förmögenheten.
I fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning
av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan
deras skattepliktiga förmögenheter.
Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena om makar äger mot
svarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kom-
munalskattelagen (1928: 370).
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
7 §
Bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953: 272) om beslut och talan
mot beslut äger motsvarande tillämpning på beslut och talan mot beslut
enligt denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första
gången i fråga om skatt som påföres på grund av taxering år 1972.
Genom förordningen upphäves förordningen (1952:410) med bestämmel
ser om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1952: 411) med
bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt. Den först
nämnda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om skatt, som påförts
på grund av 1971 eller tidigare års taxering eller på grund av eftertaxering
för nämnda år.
4) Förslag
till
Lag
om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)
Härigenom förordnas, att 49 § 2 mom. uppbördsförordningen (1953: 272)
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
49 §.
2 m o m.1 Skattskyldig må----------------------- eller besvären,
3) om ansökan gjorts angående 3) om ansökan gjorts angående
avkortning enligt förordningen den befrielse enligt 85 § 2 mom. från
1 Senaste lydelse 1967: 625.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
(Nuvarande lydelse)
6 juni 1952 (nr ilo) med bestäm
melser om begränsning av skatt i vis
sa fall eller angående befrielse enligt
85 § 2 mom. från erläggande av rän
ta å kvarstående skatt eller om be
svär anförts över beslut i anledning
av sådan ansökan: till belopp som
betingas av ansökningen eller besvä
ren.
Anstånd enligt — —-------------- - —
(Föreslagen lydelse)
erläggande av ränta å kvarstående
skatt eller om besvär anförts över
beslut i anledning av sådan ansö
kan: till belopp som betingas av an
sökningen eller besvären.
— behörigen erläggas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser tilläm
pas dock i fråga om skatt på grund av 1971 års taxering och på grund av
eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.
5) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 12 §, 19 § 3 mom., 28—30, 39, 40 §§, 41 § 1 mom.,
43 och 47 §§ förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha
nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
12 S.1
Har någon-------------------------------sl
Vidare skall
a) där livförsäkring, som är ka
pitalförsäkring, tagits å försäkrings
tagarens eller hans makes liv samt
den rätt, som på grund av försäk
ringsavtalet tillkommit endera av
dem, jämlikt 116 § första stycket la
gen om försäkringsavtal icke kunnat
tagas i mät för någonderas gäld, eller
b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från vär
det av vad som tillfallit någon i egen
skap av förmånstagare såsom skatte
fritt avräknas ett belopp av 32 000
kronor. Har på grund av förord
nande av samma person förmånsta-
garen tidigare erhållit sådant för-
1 Senaste lydelse 1967: 157.
lat ökas.
Vidare skall
a) där livförsäkring, som är ka
pitalförsäkring, tagits å försäkrings
tagarens eller hans makes liv samt
den rätt, som på grund av försäk
ringsavtalet tillkommit endera av
dem, jämlikt 116 § första stycket la
gen om försäkringsavtal icke kunnat
tagas i mät för någonderas gäld, eller
b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från vär
det av vad som tillfallit någon i
egenskap av förmånstagare såsom
skattefritt avräknas vid beskattning
enligt klass I i 28 § 32 000 kronor
och i annat fall 10 000 kronor. Har
på grund av förordnande av samma
11
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
värv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i person förmånstagaren tidigare er
beskattningshänseende likställt med hållit sådant förvärv, som jämlikt
gåva, må likväl å värdet av vad som 37 § 2 mom. är i beskattningshänse-
inom loppet av tio år tillfallit för- ende likställt med gåva, må likväl å
månstagaren ej avräknas mer än värdet av vad som inom loppet av
sammanlagt 32 000 kronor.
tio år tillfallit förmånstagaren ej av
räknas mer än sammanlagt det be
lopp som sålunda är skattefritt för
förmånstagaren.
Vad som------------------- ------------------- äga rum.
Skattskyldighet enligt----- ----------------------------- annan livränteförsäkring.
Angående vad------------ i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Vad i------------------------- av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
19 §.
3 m o m.1 Vad i denna paragraf
sägs om skattepliktig arvs- eller tes-
tamentslott skall ock gälla beträffan
de sådan lott, som ej i och för sig
uppgår till skattepliktigt belopp, var
vid hänsyn skall tagas till den tid, då
skattskyldighet skulle hava inträtt,
därest beloppet varit skattepliktigt.
Har givare------------------------------- rättigheten upphörde.
Förvärv, som------------------------------- ---------jämlikt 12 §.
28 §.:
Arvs- eller testament slott, som till
kommer barn, styvbarn eller avkom-
ling till barn eller styvbarn, är fri
från skatt, där dess värde icke över
stiger 6 000 kronor.
Tillfaller lott barn, styvbarn eller
avkomling till avlidet barn eller styv
barn och har vid tiden för skattskyl
dighets inträde mottagaren av lotten
ej fyllt 20 år, skall vid skattens be
stämmande från lotten såsom skat
tefritt avräknas ett belopp av 2 000
kronor för varje helt år eller del där
av, som då återstod till dess sagda
ålder uppnås.
Efterlevande make tillkommande
lott, vars värde icke överstiger
40 000 kronor, är fri från skatt.
Till klass I hänföras efterle
vande make, barn, avkomling till
barn, make till barn och efterlevan
de make till avlidet barn.
Såsom skattefritt avdragas från
lott som tillkommer den avlidnes ef
terlevande make 30 000 kronor, från
vad som tillkommer annan i klass 1
15 000 kronor och från lott, som be
skattas enligt klass II eller klass III,
3 000 kronor. Har barn eller avkom-
ling till avlidet barn vid skattskyl
dighetens inträde ej fyllt 20 år, av
dragas ytterligare 3 000 kronor för
varje helt år eller del därav, som då
återstod till dess sagda ålder uppnås.
Med make jämställes den som vid
tiden för dödsfallet sammanlevde
med den avlidne, om de sammanle
vande tidigare varit gifta med var-
1 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär att första stycket upphävs.
2 Senaste lydelse 1969: 172.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
(Nuvarande lydelse)
1 fråga om sådan i andra och
tredje styckena avsedd lott, vilken
jämlikt 6, 7, 8 eller 9 § beskattas
först framdeles, skall vid beräknan
de av det värde, vartill lotten för att
vara skattefri högst får uppgå, hän
syn tagas jämväl till värdet av an
nan från samme arvlåtare (testator)
erhållen lott, för vilken inträde av
skattskyldighet varit att hänföra till
tidigare tidpunkt.
Skattefri är jämväl, med det un
dantag som framgår av sista stycket,
annan lott än förut nämnts, där vär
det icke överstiger 2 000 kronor om
den tillfaller person som avses i
klass II nedan och eljest 1 000 kro
nor.
Vid tillämpning av vad i denna
paragraf är stadgat skall adoptivför-
hållande räknas lika med skyldskap.
(Föreslagen lydelse)
andra eller gemensamt ha eller ha
haft barn. Motsvarande gäller, i för
hållande till den avlidnes barn, be
träffande den som sammanlevt med
barnet. Styvbarns-, fosterbarns- och
adoptivförhållande räknas lika med
skyldskap. Med fosterbarn avses
barn, som före fyllda 16 år stadig
varande vistats i den avlidnes hem
och därvid erhållit vård och fostran
som eget barn.
Högre avdrag än enligt andra styc
ket får ej åtnjutas i fråga om vad
som erhåltes från samme arvlåtare
eller testator, även om det erhålles
vid skilda tillfällen.
Till klass II hänföres annan
arvinge eller testamentstagare än så
dan som avses i klass I eller III.
Till klass III hänföras
kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushåll
ningssällskap med stadgar som fast
ställts av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer;
stiftelse med huvudsakligt syfte
att främja religiösa, välgörande, so
ciala, politiska, konstnärliga, idrotts
liga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga
ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ända
mål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening;
sådan sammanslutning, som, utan
att hava till syfte att i sin verksam
het tillgodose medlemmarnas ekono
miska intressen, huvudsakligen full
följer ovan angivet ändamål;
folketshusförening, bygdegårds-
förening eller annan liknande sam
manslutning, som har till främsta
syfte att anordna eller tillhandahål
la allmän samlingslokal,
13
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
där fråga är om svensk juridisk
person och skattebefrielse ej åtnju
tes jämlikt 3 §.
För skattelott, som i 11 § 2 mom.
sägs, beräknas skatten efter den
klass, gällande för arvinge eller uni
versell testamentstagare i dödsboet
eller för mottagaren av det legat var
om fråga är, som medför lägst skatt.
Från skattelott medgives icke avdrag
enligt andra stycket.
Vad som återstår, sedan avdrag en
ligt andra stycket gjorts, utgör skat
tepliktig lott. Denna skall jämnas till
närmast lägre hundratal kronor. Om
öretal uppkommer vid beräkning av
skatt, skall skatten jämnas nedåt till
närmast hela krontal.
I övrigt beräknas skatten enligt Skatten beräknas enligt följande
denna
skalor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
(Nuvarande lydelse)
Tariff.
Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,
barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:
när värdet å skattepliktig lott överstiger
6 000 men icke
12 000 kr.
90 kr. föi
6 000 kr. och 3 % av återstoden
12 000 ”
it
20 000
270 it
it
12 000 ”
”
4 % ”
ii
20 000 ”
il
30 000
99
590 it
ti
20 000 ”
”
5 % ”
it
30 000 ”
ii
40 000
99
1 090 it
it
30 000 ”
” 6 % ”
99
40 000 ”
»
50 000 a
1 690 il
it
40 000 ”
”
7 % ”
it
50 000 ”
a
60 000 a
2 390 it
it
50 000 ”
” 8 % ”
it
60 000 ”
a
70 000 a
3190
60 000 ”
”
9 % ”
99
70 000 ”
i i
80 000
99
4 090 it
it
70 000 ”
” 10 % ”
it
80 000 ”
>t
90 000
5 090
80 000 ”
”
15 % ”
it
90 000 ”
it
100 000
6 590 it
it
90 000 ”
” 20 % ”
it
100 000 ”
it
150 000 a
8 590 it
it
100 000 ”
”
24% ”
it
150 000 ”
it
200 000 a
20 590 il
a
150 000 ”
” 28 % ”
it
200 000 ”
t i
300 000 •9
34 590
200 000 ”
”
32 % ”
ti
300 000 ”
it
400 000 it
66 590
it
it
300 000 ”
”
36 % ”
il
400 000 ”
ii
500 000 it
102 590
400 000 ”
"
40% ”
it
500 000 ”
ii 1 000 000 ii
142 590 it
it
500 000 ”
”
44 % ’’
it
1 000 000 ”
i t 2 000 000
99
362 590 a
it 1 000 000 ”
”
48% ”
it
2 000 000 ”
ii 5 000 000
842 590 it
it 2 000 000 ”
”
52 % ”
it
5 000 000
2 402 590 a
a 5 000 000 ”
” 60 % ’’
it
Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder,
styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders
(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande
make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlid
nes husfolk under minst tio år, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger
2 000 men icke
5 000 kr.
60 kr. för
2 000 kr. och
6% av återstoden
5 000
a
it
10 000
it
240
a
it
5 000
It
9%
a
It
10 000
>*
’ t
15 000
it
690
99
”
10 000
a
It
12%
99
It
15 000
a
ii
20 000
99
1 290
a
It
15 000
a
it
15%
a
It
20 000
n
it
30 000
it
2 040
99
It
20 000
a
II
20%
a
II
30 000
99
11
40 000 9’
4 040
a
”
30 000
99
"
25%
a
It
40 000
99
it
50 000
99
6 540
a
40 000
99
II
30%
a
It
50 000
a
it
75 000
II
9 540
a
"
50 000
a
it
35%
a
It
75 000
a
ii
100 000
it
18 290
a
it
75 000 n
it
40% a
It
100 000
a
it
150 000
ii
28 290
a
It
100 000
H
II
45%
a
It
150 000
a
i>
200 000
it
50 790
a
"
150 000
ti
n
50%
a
II
200 000
a
it
500 000
it
75 790
a
ii
200 000
it
a
55%
a
It
500 000
n
it
1 000 000
it
240 790
a
ti
500 000
it
it
60%
a
It
1 000 000
it
540 790
a
it
1 000 000
it
it
65%
a
It
Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under
minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som
jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass
I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans
make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräld
rar uppgått till minst tio år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
15
(Nuvarande lydelse)
Klass 111. För testamentslott tillkommande
kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållnings
sällskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer;
stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan
att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomis
ka intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;
folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande samman
slutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal,
utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej åtnjutes jämlikt 3 §:
när värdet å lotten överstiger
1 000 men icke
3 000 ”
6
000
”
20
000
”
60 000
3 000 kr.
6
000
”
20
000
”
60 000 ”
40 kr. för 1 000 kr. och 10 % av återstoden
240
" "
3 000 ” "
15 % ”
”
690
" "
6 000 ” ”
20 % ”
3 490
" " 20 000 ” ”
25 % "
13 490
” " 60 000 " ”
30 % "
Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt
för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger
1 000 men icke
5 000 kr.
200 kr. för 1 000 kr. och 20% av återstoden:
5 000
33
»
10 000 ”
1 000 ”
”
5 000 "
33
30%
33
33
,
10 000
33
33
20 000 "
2 500 "
” 10 000 "
33
40 %
33
33
!
20 000
>>
33
30 000 ”
6 500 ”
” 20 000 ”
33
50 %
3 3
33
30 000
33
33
50 000 ”
11 500 ”
” 30 000 ”
33
60 %
33
33
50 000
33
23 500 "
" 50 000 "
3 3
65%
33
33
(Föreslagen lydelse)
Klass I
Skattepliktig lott, kr.
Arvsskatt, kr.
—
25 000
25 000—
50 000
50 000—
75 000
75 000— 100 000
5 % inom skiktet
1 250 + 10 %
"
3 750 + 15 %
’’
7 500 + 22 %
"
100 000— 150 000
150 000— 250 000
250 000— 350 000
350 000— 500 000
13 000 + 28 %
’
27 000 + 33 %
»
60 000 + 38 %
'
98 000 + 44 %
'
500 000—1 000 000
1 000 000—2 000 000
2 000 000—5 000 000
5 000 000—
164 000 + 49 %
’
409 000 + 53 %
’
939 000 + 58 %
’
2 679 000 + 65 %
’
16
(Föreslagen lydelse)
Klass II
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Skattepliktig lott, kr.
Arvsskatt, kr.
.—.
10 000
8% inom skiktet
10 000—
20 000
800 + 16 %
tf
ti
20 000—
30 000
2 400 + 24%
>*
ii
30 000—
50 000
4 800 + 32%
”
ti
50 000—
70 000
11 200 + 40 %
>>
ii
70 000— 100 000
19 200 + 45 %
a
it
100 000— 150 000
32 700 + 50%
it
it
150 000— 200 000
57 700 + 56%
a
200 000— 500 000
85 700 +
61 %
it
it
500 000—1 000 000
268 700 +
67%
”
’*
1 000 000—
603 700 +
72%
ti
ii
Klass III
Skattepliktig lott, kr.
Arvsskatt, kr.
—10 000
8% inom skiktet;
10 000—20 000
800 + 16%
**
it
.t
20 000—30 000
2 400 + 24%
a
it
.t
30 000—
4 800 + 30%
**
it
17
(huvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
För skattelott, som i 11 § 2 mom.
sägs, beräknas skatten efter den
klass, gällande för arvinge eller uni
versell testamentstagare i dödsboet
eller för mottagaren av det legat
varom fråga är, som medför lägst
skatt. Därest skattelotten icke över
stiger, om den skall beskattas efter
klass 1, 3 000 kronor, om den skall
beskattas efter klass II, 2 000 kronor
och eljest 1 000 kronor, utgår skat
ten i klass I efter 1 procent, i klass
II efter 3 procent, i klass 111 efter 4
procent och i klass IV efter 20 pro
cent. Överstiger skattelott, som skall
beskattas efter klass I, 3 000 men
icke 6 000 kronor, utgår skatten med
30 kronor för 3 000 kronor och 2 pro
cent av återstoden.
ICungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
29
1 in o in. Vid tillämpning av 28 §
skall värdet å lotten jämnas till när
mast lägre fulla hundratal kronor.
Finnes skatten bliva högre än en
tredjedel av det belopp, som utgör
skillnaden mellan lottens jämlikt
första stycket jämnade värde och
det värde, vartill lotten för att vara
skattefri högst får uppgå, nedsättes
skatten med överskjutande del. Så
dan nedsättning må dock ej äga rum,
där värdet å lotten överstiger tre
gånger det värde, vartill lotten för
att vara skattefri högst får uppgå.
Därest vid beräkning av skatt öre
tal uppkommer, skall skatten jäm
nas till närmast lägre hela krontal. 1 2
1 Senaste lydelse 1964: 310.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1
i1
Är minst 75 procent av behållning
en i boet efter den, som vid sin död
var bosatt här i riket, hänförlig till
företag enligt 1 § andra stycket för
ordningen (1970: 000) om beräkning
i vissa fall av beskattningsbar förmö
genhet som är att hänföra till företag
och ägdes företaget till minst 75 pro
cent — direkt eller genom förmed-
ling av juridisk person — av den
avlidne ensam eller av honom till
sammans med högst nio fysiska per
soner, får nedsättning av arvsskatt
ske som nedan sågs i denna para
graf. Detsamma gäller när den av
lidne på motsvarande sätt ägt del i
mer än ett företag, om förutsättning
arna enligt 4- § 2 och 3 nämnda för
ordning förelegat.
Erhåller någon på grund av arv
eller testamente rätt till företaget el
ler del däri, får beskattningsmyndig-
heten efter ansökan av arvinge eller
testamentstagare medgiva anstånd
med erläggande av viss del av den
skatt som belöper på hans lott i boet.
Anstånd medgives särskilt för varje
aml. Nr 71
18
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
arvinge och testamentstagare och får
avse 10 procent av skatten, om före
tagets förmögenhetsvärde ej översti
ger 2 000 000 kronor, och 5 procent
av skatten, om förmögenhetsvårdet
överstiger 2 000 000 men ej 2 500 000
kronor. Anstånd medgives dock ej
för skattebelopp understigande 1 000
kronor och ej heller för den vars an
del i företaget uppenbarligen under
stiger 75 procent av hans förmögen
het, beräknad enligt förordningen
(1947: 577) om statlig förmögenhets
skatt.
Medgivet anstånd upphör fyra år
efter det beskattningsmyndigheten
meddelat beslut om anstånd. Visar
den som erhållit anstånd senast sex
veckor därefter att han under an-
ståndstiden haft sin förmögenhet
nedlagd i företaget till minst 75 pro
cent och att någon arvinge eller tes
tamentstagare under samma tid haft
sin väsentliga försörjning av företa
get, eftergives anståndsbeloppet jäm
te ränta.
Får beskattningsmyndigheten före
anståndstidens utgång kännedom om
att någon som erhållit anstånd icke
uppfyller de i tredje stycket angivna
förutsättningarna för eftergift av an
ståndsbeloppet, skall myndigheten
förklara anståndet förverkat. An
ståndsbeloppet jämte ränta skall där
vid erläggas inom sex veckor efter
det beslut meddelats om anståndets
förverkande.
År dödsbo som sägs i första styc
ket alltjämt oskiftat vid anståndsti
dens utgång, gäller beträffande del
ägares rätt till eftergift av skatt det
samma som om boet under anstånds-
tiden varit skiftat.
Föreligga synnerliga skäl, kan be
skattningsmyndigheten medgiva an
stånd med erläggande av eller efter
gift av arvsskatt enligt denna para
graf utan hinder av att den avlidnes
del i företaget understiger 75 procent
av boets behållning eller att arvinges
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
19
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
eller testamentstagares del i företaget
understiger 75 procent av hans för
mögenhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
30 §.i
Bär någon —--------------------------arvlåtar en (testator).
Då fideikommiss, -— ------------ — föregående innehavaren.
Tillfaller egendom den som är gift,
beräknas skatten efter skyldskaps-
förhållandet mellan hans make och
den avlidne, om skatten därvid blir
lägre än den som eljest skolat utgå.
39 :
Skattefrihet åtnjutes--------------------
b) för gåva, som utgör bidrag till
gåvotagarens undervisning eller upp
fostran, då omständigheterna äro så
dana, att gåvotagaren genom bidra
get kan anses hava tillförsäkrats en
förmån, som han eljest icke skulle
hava åtnjutit, så ock för periodiskt
understöd samt för sådan därmed
jämförlig periodisk betalning, som
enligt gällande författningar angåen
de skatt å inkomst skall inräknas i
gåvotagarens skattepliktiga inkomst;
c) för vad —------------------- därefter
d) för annan än under a), b) och
c) omförmäld gåva, där värdet av
gåvan eller, om gåvotagaren under
samma kalenderår av samme givare
erhåller flera sådana gåvor som här
avses, det sammanlagda värdet av
dessa gåvor icke överstiger 2 000 kro
nor.
2
- personliga bruk;
b) för periodiskt understöd samt
för sådan därmed jämförlig periodisk
betalning, som enligt gällande för
fattningar angående skatt å inkomst
skall inräknas i gåvotagarens skatte
pliktiga inkomst;
införts;
d) för annan än under a), b) och
c) omförmäld gåva, där värdet av
gåvan eller, om gåvotagaren under
samma kalenderår av samme givare
erhåller flera sådana gåvor som här
avses, det sammanlagda värdet av
dessa gåvor icke överstiger 2 000 kro
nor, varvid skatt utgår endast för
överskjutande belopp.
40
Skyldskapsförhållandet mellan gi
vare och gåvotagare lägges till grund
för beräkning av skatten; dock skall
vad i fråga om arvsskatt är föreskri
vet i 30 § första och tredje styckena
äga motsvarande tillämpning vid be
skattning av gåva. 1 2
§•
Förhållandet mellan givare och gå
votagare lägges till grund för beräk
ning av skatten; dock skall vad i frå
ga om arvsskatt är föreskrivet i 30 §
första stycket äga motsvarande till-
lämpning vid beskattning av gåva.
1 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
2 Senaste lydelse 1958: 562.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
(Nuvarande lydelse)
41
1 mom.1 Gåva, för—----------------
Har den — —--------------------- —-
Att vid------- —------ -------------------
I fall, som avses i denna paragraf,
skall gälla vad i 19 § 3 mom. första
och tredje styckena är för där av
sedda fall föreskrivet.
(Föreslagen lydelse)
L §•
— stadgade grunderna,
motsvarande tillämpning.
— 2 mom.
I fall, som avses i denna paragraf,
skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra
stycket är för där avsedda fall före
skrivet.
43 §;
Vid beskattning av gåva skall i till
lämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna be
stämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och
30 §§, vad i fråga om arvsskatt vi
dare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom.,
14, 20, 22—27 §§, 28 § med undantag
av vad i första, andra och tredje
styckena stadgas, ävensom 29 och
32 §§; och skall därvid den i 32 § f)
förekommande hänvisningen till 19 §
i stället gälla 41 §.
Vid beskattning av gåva skall i till
lämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna be
stämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och
30 §§, vad i fråga om arvsskatt vida
re är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14,
20, 22—27 §§, 28 § med undantag av
vad i andra och fjärde styckena stad
gas, ävensom 32 §; och skall därvid
den i 32 § f) förekommande hänvis
ningen till 19 § i stället gälla 41 §
samt 28 § första och tredje styckena
tillämpas som om gåvan utgjorde arv
efter givaren.
Vid tillämpning av 28 § skall skat
ten enligt klass I utgöra, när värdet
överstiger 2 000 men icke 3 000 kro
nor, 1 procent av värdet, samt, när
värdet överstiger 3 000 men icke 6 000
kronor, 30 kronor för 3000 kronor
och 2 procent av återstoden.
47 §.
Deklaration skall
punkten härför;
3) skyldskapsförhållandet mellan
arvlåtar en (testator) och den skatt
skyldige ävensom, vid tillämpning av
30 § första och tredje styckena, det
skyldskapsförhållande, efter vilket i
sådant fall skatten skall beräknas; 1 2
och, om skattskyldighet inträtt senare, tid-
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(testator) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande, efter
vilket i sådant fall skatten skall be
räknas;
4) de grunder,----------- - eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunk
ten härför;
3) skyldskapsförhållandet mellan 3) förhållandet mellan givaren och
givaren och den skattskyldige även- den skattskyldige ävensom, vid till
som, vid tillämpning jämlikt 40 § av lämpning jämlikt 40 § av föreskrif-
de i 30 § första och tredje styckena ten i 30 § första stycket, det förhål-
givna föreskrifterna, det skyldskaps- lande, efter vilket i sådant fall skat-
förhållande, efter vilket i sådant fall ten skall bestämmas;
skatten skall bestämmas;
1 Senaste lydelse 1958: 562.
2 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.
21
4) egendomens beskaffenhet-------------skattens bestämmande.
Angående skyldighet -------------------------i 19 §.
Där deklaration------------------------------ hemvist uppgivas.
Vad ovan------------------------------— föregående innehavaren.
Deklaration skall---------------------- — bestyrkt avskrift.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. I samband med
ikraftträdandet iakttages följande.
1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt gäller fortfarande om
skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1971.
2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1970 tillämpas
28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952: 246) angående ändrad lydelse
av 28 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamentslott, om
arvlåtare eller testator avlidit före den 1 januari 1959, dock ej när fråga är
om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första
stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 januari 1959, dels
egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från annan medlem där
av, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.
3. Bestämmelserna i 12 § fjärde stycket förordningen i dess lydelse en
ligt förordningen (1955: 85) angående ändrad lydelse av 12 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt om rätt till skattefri
het för pension, som utgår på grund av pensionsförsäkring, tillämpas även
efter den 31 december 1970, om försäkringstagaren avlidit före den 1 ja
nuari 1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmåns
tagare före sistnämnda dag. I sådant fall tillämpas 28 § i dess lydelse enligt
förordningen (1952: 246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förord
ningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av
skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till annan
försäkring än pensionsförsäkring.
4. I fråga om fall där skattskyldighet inträder efter denna förordnings
ikraftträdande äger övergångsbestämmelserna i förordningen (1958:562)
angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt ej tillämpning.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars
1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme , ministern för utrikes ärendena
Nilsson , statsråden
S
träng
, A
ndersson
, H
olmqvist
, A
spling
, G
eijer
, M
yrdal
, O
dhnoff
,
W
ickman
, B
engtsson
, N
orling
, L
öfberg
, L
idbom
.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i för
mögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen och anför.
Inledning
Kapitalbeskattning sker i Sverige genom årlig förmögenhetsskatt samt
genom arvs- och gåvoskatt. Denna beskattning utgör en viktig del av vårt
skattesystem. Den tjänar som komplement till inkomstbeskattningen och
den indirekta beskattningen och är därvid av stor betydelse från fördel-
ningspolitisk synpunkt.
En samlad bedömning av kapitalbeskattningens höjd och fördelning
skedde senast år 1947, då förmögenhetsbeskattningen i dess alltjämt bestå
ende form infördes och arvsbeskattningen reformerades genom införande
av en särskild kvarlåtenskapsskatt vid sidan av den då gällande arvslotts-
beskattningen. Skalan för förmögenhetsskatten härrör i väsentliga delar
från år 1947. Därefter har endast smärre justeringar av skattesatserna vid
tagits. När det gäller arvs- och gåvobeskattningen gjordes visserligen år 1958
vissa höjningar i skatteskalorna i samband med att kvarlåtenskapsskatten
slopades. Någon ökning av det totala arvsskatteuttaget skedde inte. Skatte
skalorna har därefter varit oförändrade. En omprövning av kapitalbeskatt
ningen har alltmera framstått som önskvärd från såväl fördelningspolitiska
synpunkter som i tekniskt avseende. Jag vill i det sistnämnda hänseendet
särskilt erinra om att 1947 års reform inte innebar någon genomgripande
översyn av förmögenhetsskatten och att den ar 1941 antagna, i viktiga delar
alltjämt gällande arvs- och gåvobeskattningen i fråga om den tekniska upp
byggnaden delvis framstår som invecklad och omodern.
23
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 tillkallade jag
sju sakkunniga med uppgift att se över reglerna om förmögenhets- samt
arvs- och gåvobeskattningen. I direktiven till utredningen, som antagit nam
net kapitalskatteberedningen1, anförde jag bl. a., att en central uppgift för
utredningen var att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxten och för-
mögenhetsfördelningen och att bl. a. från denna utgångspunkt avväga be
skattningen så att en av sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhets-
innehavet underlättades. Jag anförde vidare, att det över huvud taget borde
tillses att beskattningen av förmögenheter samt av arv och gåva inpassades
i skattesystemet på lämpligt sätt, varvid hänsyn måste tas till utformningen
av inkomstbeskattningen. I sammanhanget erinrade jag om den ändrade
inställning till frågan om beskattningen av kapitalvinster som framträtt
under senare år. Beträffande det närmare innehållet i direktiven får jag
hänvisa till 1968 års riksdagsberättelse, Fi 47.
Den 10 december 1969 avlämnade kapitalskatteberedningen betänkandet
Kapitalbeskattningen (SOU 1969: 54). I betänkandet, som utgör en första
etapp i beredningens arbete, föreslås nya skatteskalor i fråga om förmögen
hets- samt arvs- och gåvoskatterna (kapitalskatterna) och sådana tekniska
omläggningar av skattereglerna som har samband med de nya skalorna.
Beredningens förslag är inte enhälligt. Ledamöterna Hermansson (ep)
och Tistad (fp) förordar i gemensam reservation en mindre långtgående
skärpning av förmögenhetsskatten och en från majoritetens förslag delvis
avvikande uppläggning av arvs- och gåvobeskattningen. Ledamoten Ottos
son (m) ansluter sig närmare till nuvarande skatteregler och skatteskalor.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkolle
giet, statskontoret, kammarrätten, försäkringsinspektionen, riksrevisions
verket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU), Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre
Norrland, statens grupplivnämnd, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätterna
i Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Ös
tergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kop
parbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, skatteutredningen om periodiskt
understöd, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA), Familjeföre
tagens förening, Folksam, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stads-
domare, Kommunernas försäkringsaktiebolag, Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens folk
(RLF), Skånes handelskammare, Statstjänstemännens riksförbund (SR),
Stockholms handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund gemensamt
1 Ledamöter regeringsrådet Sten Walberg, tillika ordförande, riksdagsmännen Stig Alemyr,
Erik Brandt, Herbert Hermansson, Holge Ottosson och Eskil Tistad samt hovrättsassessorn
Hans Henrik Abelin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
24
med Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köp
mannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorga
nisation (TCO). Gemensamt yttrande för SAF, Svenska bankföreningen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund och Stock
holms handelskammare har avgetts av näringslivets skattedelegation. Be
träffande frågor rörande försäkringsbeskattningen har delegationen åbero
pat yttrande av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Vidare har RLF och
Sveriges lantbruksförbund avgett gemensamt yttrande genom lantbrukets
skattedelegation.
Utlåtande i frågan har vidare inkommit från De blindas förening, De fria
sjukkassornas förbund, Fredrika Bremerförbundet, Handikapporganisatio
nernas centralkommitté, elva handikapporganisationer, KFUK:s och
KFUM:s riksförbund, Lutherska världsförbundet, Riksföreningen mot reu
matism, Stockholms stadsmission, Svenska företagarkassan, Svenska före
tagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans diako
ninämnd, Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges handelsträdgårds-
mästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund (de tre sistnämn
da i gemensamt yttrande), Svenska röda korset, Sveriges frikyrkoråd, Sve
riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges jordägareförbund och
Sveriges kristna socialdemokraters förbund.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Nuvarande ordning
Förmögenhetsbeskattningen
Förmögenhetsskatt utgår enligt förordningen (1947: 577) om statlig för
mögenhetsskatt. Skatten bestäms av storleken av den skattskyldiges för
mögenhet och fastställs på grundval av särskild taxering. Är den skatteplik
tiga förmögenheten hög i förhållande till den sammanräknade nettoin
komsten, sker viss reducering av förmögenheten.
Taxering till statlig förmögenhetsskatt sker årligen med ledning av den
skattskyldiges allmänna självdeklaration. För taxeringen gäller bestämmel
serna i taxeringsförordningen (1956: 623). Förhållandena vid beskattnings
årets utgång är avgörande vid förmögenhetstaxeringen. Beskattningsår och
kalenderår sammanfaller i regel och beskattningen kommer därvid att an
knyta till förhållandena vid kalenderårets utgång.
Den skattepliktiga förmögenheten utgör skillnaden mellan den skatt
skyldiges skattepliktiga tillgångar och kapitalvärdet av hans skulder vid
2
.')
beskattningsårets utgång. Skattskyldig är i regel den som är ägare av en
tillgång eller rättighet. I vissa fall kan dock en person i förmögenhetsskatte-
hänseende anses likställd med ägare. Vidare kan föräldrar vara skattskyl
diga för barns förmögenhet.
I förordningen anges uttömmande vilka tillgångar som skall resp. inte
skall tas upp vid för mögen hetsberäkningen. Värderingsreglerna
är olika utformade för skilda slag av tillgångar. Värderingen av periodiskt
utgående förmåner sker med ledning av särskilda, i förordningen intagna
kapitaliseringstabeller.
Beträffande skattskyldigheten för förmögenhet gäller
följande. Fysiska personer, som var bosatta här i riket vid beskattnings
årets utgång, oskiftade dödsbon efter personer, som vid dödsfallet var bo
satta här, samt familjestiftelser är skattskyldiga för hela sin förmögenhet
oavsett om den är placerad inom eller utom riket. Med bosättning i Sverige
jämställs stadigvarande vistelse härstädes. Bosättningsbegreppet är detsam
ma som gäller i inkomstskattehänseende.
Genom lagstiftning år 1966 har nya regler införts rörande beskattningen
av oskiftade dödsbon (SFS 1966: 726). Ett dödsbo behandlas i allmänhet ef
ter samma regler som gäller för fysiska personer. Dödsboet beskattas för
sina inkomster och sin förmögenhet. För större bon (högre taxerad in
komst än 10 000 kr. eller större förmögenhet än 100 000 kr.) gäller att
de i skattehänseende anses såsom oskiftade i fyra år, räknat från året efter
dödsfallet. Efter denna tidpunkt tillämpas reglerna för handelsbolag, vil
ket för förmögenhetsbeskattningen innebär att varje delägare taxeras för
den på honom belöpande delen av boets behållna förmögenhet.
Skattskyldighet åligger även föreningar och samfund, vilkas medlem
mar ej på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets
förmögenhet, vissa samfälligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser.
Till denna grupp hör inte ekonomiska föreningar. Värdet av andelarna i des
sa redovisas i stället av delägarna och beskattas således hos dessa. Där
emot är en ideell förening skattskyldig, eftersom medlemmarna här inte
äger någon andel i föreningens förmögenhet. Som exempel på skattskyl
diga samfälligheter kan nämnas häradsallmänningar och besparingssko-
gar. Skattskyldigheten i de nu angivna fallen är begränsad, såtillvida som
den föreligger bara om och i den mån sammanslutningen eller stiftelsen
har att erlägga skatt för inkomst. Skattskyldigheten gäller den förmögen
het som de ägt vid beskattningsårets utgång vare sig här i riket eller utom
lands.
Begränsad skattskyldighet gäller vidare för sådana fysiska personer,
som inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, oskiftade
dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var bosatta här i riket,
och utländska bolag. Skattskyldighet gäller i dessa fall för den förmögen
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
26
het som de skattskyldiga haft nedlagd här i riket vid beskattningsårets ut
gång, dock med undantag för svenska aktier. Skattskyldighet föreligger
emellertid för svenska aktier som är nedlagda i rörelse som bedrivs här i
riket. Denna reglering sammanhänger med bestämmelserna i kupongskatte
förordningen (1943:44), enligt vilken särskild skatt tas ut av utomlands
bosatta personer och utländska bolag för dessas innehav av vissa svenska
aktier. Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås främst fast egendom
och rörelsetillgångar inom landet.
Frikallade från förmögenhetsskatt är medlem av konungahuset samt hy-
poteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor. Vi
dare är utländska försäkringsanstalter frikallade från skattskyldighet för
förmögenhet som hänför sig till här i riket bedriven livförsäkringsrörelse.
Om skattskyldigheten är begränsad, får vid förmögenhetsberäkningen av
drag ske endast för sådan skuld som häftar vid den förmögenhet skattskyl
digheten avser. En utomlands bosatt fysisk person, som äger en fastighet
här i riket, får enligt praxis göra avdrag endast för sådan skuld som in
tecknats i fastigheten.
Om en person är skattskyldig för samma förmögenhet i flera länder,
kan dubbel beskattning undanröjas helt eller delvis genom ensidigt för
ordnande av Kungl. Maj :t eller enligt dubbelbeskattningsavtal med främ
mande stat.
Ägare av förmögenhet skall inte redovisa denna som tillgång, om av
kastningen av förmögenheten åtnjuts av annan. Avkastningstagaren kan,
om övriga förutsättningar är uppfyllda, förmögenhetsbeskattas för kapital
värdet av sin rätt. I vissa fall skall dock avkastningstagaren anses som
ägare vid förmögenhetsbeskattningen.
Med ägare likställs i förmögenhetsskattehänseende den som innehar egen
dom med fideikommissrätt och innehavare av vissa speciella rätter såsom
stadgad åborätt eller ofri tomt i stad.
Som ägare behandlas även efterlevande make, som under sin livstid får
åtnjuta avkastningen av förmögenhet som tillhör den först avlidne makens
kvarlåtenskap. Med ägare likställs också annan, vilken under sin livstid
får åtnjuta avkastningen av förmögenhet som med äganderätt tillagts någon
av hans avkomlingar, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomlingar. Vidare
anses som ägare den som, i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose
viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen, under sin livstid
får åtnjuta avkastningen av förmögenhet vartill äganderätten tillkommer
stiftelsen. Slutligen likställs med ägare den som får åtnjuta avkastningen
av förmögenhet vartill äganderätten tillkommer annan, om sådant förhål
lande föreligger att han skäligen bör betraktas som förmögenhetens ägare.
I sistnämnda fall, liksom beträffande avkastning från stiftelseförmögenhet,
gäller den spärren att förmögenheten i dessa fall inte får beräknas till
högre belopp än 25 gånger det belopp som avkastningen av förmögenheten
utgjort under det närmast föregående beskattningsåret.
Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
27
När det gäller skattens beräkning skiljer man mellan skatte
pliktig förmögenhet, dvs. nettoförmögenheten beräknad i enlighet med för
ordningens bestämmelser, och beskattningsbar förmögenhet, som ligger
till grund för skattens beräkning. Den beskattningsbara förmögenheten över
ensstämmer utom i ett fall med den skattepliktiga. Undantaget hänför sig
till den reduktionsregel som är avsedd att komma till användning, när
inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten. Regeln gäller bara för
fysisk person och oskiftat dödsbo. Den tillämpas, när den skattepliktiga för
mögenheten överstiger 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dvs.
den enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt fastställda sam
manlagda inkomsten av olika förvärvskällor med avdrag för underskott i
förvärvskälla. Den beskattningsbara förmögenheten reduceras då till ett
belopp motsvarande 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock
till högst hälften av den skattepliktiga förmögenheten.
Om rörelse eller jordbruk redovisas enligt bokföringsmässiga grunder
och en vid inkomstberäkningen godkänd värdesättning av tillgångar frångås
vid förmögenhetsbeskattningen, justeras den sammanräknade nettoinkoms
ten med hänsyn till förändringar i den dolda reserven.
Beskattningsbar förmögenhet utförs i fulla hundratal kronor så, att över
skjutande inte fullt hundratal kronor bortfaller.
Beträffande skattepliktsgränserna och skattesatserna
gäller följande. För fysisk person, oskiftat dödsbo, utländskt bolag och fa
miljestiftelse utgör skattepliktsgränsen 100 000 kr., dvs. förmögenhetsskatt
skall erläggas, om den beskattningsbara förmögenheten överstiger nämnda
belopp. Skatten utgår med 8 °/00 för den del av förmögenheten som ligger
mellan 100 000 och 150 000 kr. För förmögenheter däröver stiger skatten
successivt till högst 1,8 % för den del som överstiger 1 000 000 kr. För
sådana föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av med
lemskapet äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, och vissa
därmed likställda juridiska personer är skattepliktsgränsen satt vid 5 000
kr. Skatten utgör här 1,5 °/00 av den del av förmögenheten som överstiger
5 000 kr.
Har skattskyldig hemmavarande barn under 20 år, taxeras han även för
barnets förmögenhet under förutsättning att barnets till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 100 kr. Barnets förmögen
het inbegrips då i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Om bar
net har högre beskattningsbar inkomst, beräknas den skattepliktiga för
mögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig. Den beskattnings
bara förmögenheten bestäms däremot gemensamt. I sådant fall tillämpas
30 gångerregeln på den sammanlagda nettoinkomsten. Skatten fördelas
på var och en efter hans skattepliktiga förmögenhet. Bestämmelserna
liknar dem som gäller beträffande beskattningen av äkta makar, ömse
sidig rätt till avdrag för skulder på sätt som gäller mellan makar saknas
dock.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
28
För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, beräknas
den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets
gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga förmögenhet.
Har därvid skuld inte kunnat utnyttjas i den ena makens förmögenhet, får
bristen avräknas från den andras förmögenhet. Den beskattningsbara för
mögenheten beräknas däremot för makarna gemensamt och 30 gånger-
regeln anknyter också i detta fall till makarnas sammanlagda nettoinkomst.
Frågan huruvida sam- eller särtaxering skall ske bedöms på samma sätt
som vid inkomsttaxeringen. Samtaxering sker inte för det år under vilket
äktenskapet ingåtts men däremot för det år under vilket endera maken
avlidit och då med dennes dödsbo. Med äktenskap likställs vissa äkten-
skapslilcnande förhållanden. Någon möjlighet att erhålla s. k. frivillig sär-
beskattning föreligger inte vid förmögenhetstaxeringen.
Förutom de nu redovisade bestämmelserna kan nämnas att förordningen
innehåller regler om eftertaxering och vissa allmänna bestämmelser om
bl. a. befrielse från eller nedsättning av skatt.
Tidigare har redogjorts för innebörden av 30 gångerregeln. Denna regel
skall ex officio beaktas av myndigheterna vid förmögenhetsskatteberäk-
ningen. Vid sidan av 30 gångerregeln kan en annan reduktionsregel till-
lämpas, nämligen 80 procentspärren. Reglerna härom finns i förordningen
(1952:410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Inne
börden är följande. Om för fysisk person eller oskiftat dödsbo den statliga
inkomstskatten och förmögenhetsskatten samt kommunala skatter till
sammans överstiger 80 % av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst,
ökad med det belopp varmed avdrag medgetts för allmänna skatter, kan de
statliga skatterna nedsättas med överskjutande belopp. Nedsättningen får
emellertid inte överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomst
skatten och förmögenhetsskatten, varvid förmögenhetsskatten inte får ned
bringas till lägre belopp än som motsvarar den skatt som skulle ha utgått
på 50 % av den skattepliktiga förmögenheten. Likaså skall förändringar
i dold reserv beaktas. 80 procentspärren beaktas inte ex officio utan sär*
skild ansökan krävs, vilket beror på att man vid debiteringen i hemorts
kommunen inte kan beakta den skattskyldiges eventuella inkomster i andra
kommuner.
Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970
Arvs- och gåvobeskattningen
Arvsbeskattningen
Den nuvarande beskattningen av arv och gåva regleras i förordningen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). Åtskilliga bestämmelser i
förordningen är gemensamma för båda skatterna. Arvsskatt utgår i form av
arvslottsbeskattning, vilket innebär att skattens storlek bestäms med hän
syn till förvärvets (lottens) storlek. Liksom förmögenhetsskatten är arvs
skatten progressiv. Skattskyldig är den som förvärvar egendomen, dvs.
29
arvingen eller testamentstagaren. I testamente kan dock föreskrivas att
arvsskatten för ett legat skall betalas av dödsboet. Skatten skall regelmäs
sigt förskjutas av dödsboet.
Staten samt vissa stiftelser och sammanslutningar är befriade från arvs
skatt. Avgörande för frågan om stiftelsers och sammanslutningars skatte
frihet är det ändamål som skall tillgodoses genom stiftelsen eller samman
slutningen och den garanti man har för att ändamålet fullföljs. Skattefrihet
föreligger sålunda, om det huvudsakliga ändamålet är att under samverkan
med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att främja
barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård
av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock inte om ändamålet är att
tillgodose medlemmar av viss släkt.
Befriade från arvsskatt är vidare akademi och sådan stiftelse eller sam
manslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning.
Skattebefrielse tillkommer inte sammanslutning, som har till syfte att i
sin verksamhet tillgodose medlemmars ekonomiska intressen, och inte heller
utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.
Frågan, huruvida en stiftelse eller sammanslutning skall vara fri från
arvsskatt eller ej, är ibland svår att avgöra och har i ett flertal fall lösts
genom avgöranden av högsta domstolen. Som närmare kommer att berö
ras i samband med redogörelsen för gåvobeskattningen sträcker sig skatte
friheten vid gåva till juridiska personer längre än friheten från arvsskatt.
Föreligger gåvoskattefrihet men inte arvsskattefrihet, utgår arvsskatten
enligt en gynnsammare skala.
Beträffande skattskyldighetens omfattning gäller följande.
Arvsskatt utgår för egendom inom eller utom riket som efterlämnats av
svensk medborgare eller av utlänning som vid sin död var bosatt här i
riket [4 § 1 mom. 1)]. För annan utlänning utgår arvsskatt för viss egen
dom som han efterlämnat, nämligen i riket belägen fast egendom och nytt
janderätt eller avkastningsrätt till denna, i Sverige befintlig lös egendom
som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i förvärvsverksamhet
som bedrevs av den avlidne här i riket, vissa nyttjanderätter och rätt till
royalty och liknande samt svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska
föreningar, bolag och rederier [4 § 1 mom. 2)].
Särskilda regler beträffande skattskyldigheten gäller för utlänning som
vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning (4 § 3
mom.).
Skattskyldighet inträder i princip vid arvlåtarens (testa-
tors) död. Från denna huvudregel gäller vissa, betydelsefulla undantag i
fråga om de s. k. framskjutna förvärven. Följande regler gäller härvid.
Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen rättshand
ling någon erhållit hela nyttj anderätten till viss egendom eller rätt till all
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
30
Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
ränta, avkomst eller annan förmån av sådan egendom medan äganderätten
tillfallit annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först då rättig
heten upphör (6 §). Uppskov med beskattningen av äganderätten förut
sätter dock att hela nyttjanderätten förbehållits annan eller att förbehållet
avser all avkastning. Motsvarande gäller, då ett visst årligt belopp skall ut
gå, dock endast om detta belopp uppgår till minst 5 % av egendomens
värde.
Under vissa förhållanden uppskjuts inte beskattningen vid framskjutna
förvärv enligt 6 §. Detta är fallet, om ägaren, förutom sålunda belastad
egendom, samtidigt erhållit annan egendom vars värde uppgår till mer än
tre gånger den skatt som belöper på sammanlagda värdet av ägarens för
värv, om rättigheten upplåtits på viss tid understigande fem år, om enligt
förordnande i testamente skatt som belöper på den belastade egendomen
skall betalas av dödsboet eller av annan än den, som erhåller egendomen,
eller om ägaren senast då skatteärendet i övrigt tas upp till avgörande be
gär att också hans förvärv skall tas till beskattning. Om i det sistnämnda
fallet skatt för äganderätten inte erläggs inom viss tid, normalt inom sex
veckor efter det att beslut meddelats om skattens fastställande, förfaller
rätten till omedelbar beskattning.
Om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror
av framtida händelse, vem som skall erhålla egendomen, eller om egendom
först framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden till
kommer annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först vid tiden
för förvärvet (7 §). Om rättighet upplåtits för tid efter förvärvet av ägan
derätten inträder i princip skattskyldighet för äganderätten först då rät
tigheten upphör.
Skall på grund av vissa regler i ärvdabalken eller på grund av testamen
te egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå
till annan eller flera andra efter varandra, inträder skattskyldighet för se
nare förvärv, då föregående innehavarens rätt upphör (8 § första stycket).
I fall, där äkta makar saknar bröstarvingar, inträder sålunda skattskyldig
heten för den först avlidne makens sidoarvingar, när dessa tillträder arv
vid den efterlevande makens död. Då enligt testamente egendom tillagts två
eller flera efter varandra under villkor, att egendomen skall övergå oför
minskad från den ene till den andre, inträder skattskyldighet varje gång
rätt enligt testamentet tillträdes (8 § andra stycket). Detsamma gäller, om
enligt testamente två eller flera efter varandra tillträder en mera begrän
sad rätt, t. ex. nyttjanderätt (9 §).
De s. k. perpetuella fideikommissen är f. n. under avveckling. Särskilda
regler vid arvsbeskattningen gäller därvid enligt förordningen (1963:588)
om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss. Tillämpning av 8 § andra
stycket torde därför sällan förekomma.
31
För att möjliggöra kontroll av de framskjutna förvärven finns före
skrifter om skyldighet för domstol att underrätta kammarkollegiet, som är
central granskningsmyndighet, om sådana förvärv.
När det gäller beräkningen av skattepliktig lott utgår som
nämnts arvsskatten efter värdet av skattskyldigs lott. Som arvinges eller
testamentstagares lott anses vad som enligt lag och testamente på honom
belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap som avses
i 4 § 1 mom. 2). Genom denna bestämmelse klargörs att arvsskatten beräk
nas på grundval av s. k. schematiskt arvskifte. Vid sådant skifte sker skatt
läggningen med bortseende från ett flertal civilrättsliga regler. Föreligger
emellertid i skatteärendet ett i behörig ordning upprättat arvskifte, skall
i stället detta läggas till grund för bestämmande av skatten. Behållningen
beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten tas ut efter de
klaration, med ledning av denna.
Av det anförda följer att bouppteckningen regelmässigt utgör underlag
för arvsbeskattningen. De grundläggande civilrättsliga reglerna om boupp
teckning återfinns i ärvdabalken. Dessa föreskrifter kompletteras genom
bestämmelser i AGF.
Enligt ärvdabalken (ÄB) 20 kap. 4 § skall boets tillgångar och skulder
antecknas sådana de var vid dödsfallet. Tillgångarna upptas med angivande
av värdet. För värderingen vid arvsbeskattningen finns uttömmande regler
i AGF. Var den döde gift och förelåg giftorättsgemenskap, skall även den
efterlevandes tillgångar och skulder medräknas. Är sådan gemenskap ute
sluten, skall den efterlevandes egendom antecknas och värderas bara om det
finns arvinge eller testamentstagare, som efter den efterlevande skall få del
i boet genom s. k. sekundosuccession (ang. innebörden av detta begrepp se
s. 31). I ÄB 20 kap. finns också regler i fråga om handlingar som skall bi
fogas bouppteckningen. Hit hör äktenskapsförord och testamente. Vidare
skall uppgifter lämnas om den avlidnes livförsäkringar.
Vid beräknande av dödsboets behållning ges vissa föreskrifter i 13 §.
Bland tillgångarna skall sålunda inräknas egendom som den avlidne inne
haft med s. k. fri förfoganderätt, däremot inte egendom som den avlidne
innehaft med nyttjanderätt.
Värderingen av tillgångar och skulder i bouppteckning
en sker av gode män. Värderingen sker med hänsyn till förhållandena vid
tiden för skattskyldighetens inträde, dvs. normalt vid arvlåtarens död. I
fråga om sådant framskjutet förvärv, för vilket skattskyldigheten inträder
senare, blir förhållandena vid denna senare tidpunkt avgörande. När enligt
reglerna i 19 § sammanläggning sker av tidigare gåvor med arvs- eller testa-
mentslott och skatten bestäms efter det sammanlagda värdet, skall vanligt
vis ingen omvärdering av gåvorna ske. Värderingsreglerna i AGF (20—
27 §§) är i stort sett utformade enligt samma grunder som motsvarande
regler rörande förmögenhetsbeskattningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
32
Vad beträffar behållningens fördelning i giftorätt och skattepliktiga lot
ter gäller följande. Om den avlidne var gift, skall efterlevande makens skat
tefria giftorättsandel först utbrytas. Det som sedan återstår skiftas mellan
arvingar och testamentstagare. Dessa lotter läggs till grund för beskatt
ningen.
Makes skattefria giftorättsandel bestäms regelmässigt genom s. k. sche
matisk bodelning. Andelen beräknas till hälften av makarnas behållna gifto-
rättsgods. Av bouppteckningen och därtill hörande handlingar skall framgå,
om egendom är enskild eller tillhör giftorättsgodset. Vid denna beräkning
beaktas således inte giftermålsbalkens regler om vederlag, arvsförskott m. in.
Däremot beaktas förmånstagarförordnanden, i den mån de kränker gifto
rätten. Emellertid kan en verklig bodelning läggas till grund för beskatt
ningen. Detta sker dock sällan.
Vid s. k. legal sekundosuccession och vid vissa fall av testamentarisk
sekundosuccession skall boet delas. Med legal sekundosuccession avses den
rätt som tillkommer arvsberättigade släktingar till en gift person utan egna
avkomlingar. Har efterlevande make erhållit kvarlåtenskap såsom arvinge,
beräknas den andel som skall tillfalla den först avlidne makens arvingar till
hälften av den efterlevandes bo. Avsteg härifrån sker, om det finns enskild
egendom eller testamente till förmån för annan än den efterlevande. Även
i dessa fall kan dock en verklig delningshandling läggas till grund för skat
tens beräkning.
När det gäller inbördes testamenten mellan andra än makar, saknas mot
svarande föreskrifter i ÄB och AGF. I praxis sker här uppdelningen med
utgångspunkt från vad som vid det tidigare arvfallet utlagts till den förste
innehavaren, varvid den påförda arvsskatten dras av. Resten anses alltså
tillfalla andre innehavaren som testamentslott efter den först avlidne.
Vad gäller beräkning av skattepliktig lott har tidigare
nämnts, att arvsskatt utgår för värdet av den skattskyldiges lott och att
lotten kan beräknas efter s. k. schematiskt arvskifte eller verkligt skifte.
Vid det schematiska skiftet bortses från arvsförskott, rätt till underhålls
bidrag ur kvarlåtenskap liksom även från rätt till laglott, såvida inte annat
följer av testamente. Laglottsanspråk, som har kränkts genom testamente
eller förmånstagarförordnande, kan beaktas vid skattläggningen endast om
anspråk därom framställts och godkänts av testamentstagare eller förmåns
tagare. Däremot beaktas den avlidnes testamente vid skattläggningen, även
om det inte vunnit laga kraft eller ens bevakats. Frågan om sådant testa
mentes giltighet prövas inte vid skattläggningen. Självfallet skall testamen
tet dock tolkas.
Särskild lott läggs ut för vad arvinge eller testamentstagare skall erhålla.
Om testator vill att någon skall få ett belopp ograverat, kan han föreskriva
i testamentet att skatten skall betalas av dödsboet. Skatten för lotten ses då
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
33
som ett tillägg till legatet och läggs ut som en särskild lott (skattelott).
Denna lott beskattas särskilt. Detta förfarande kan bara tillämpas vid legat
och under förutsättning, att den som får legatet inte samtidigt är arvinge
eller universell testamentstagare.
Ibland förekommer att arvinge avstår från arv till förmån för annan. Om
A dör efterlämnande sonen B och en sonson C, får B betala skatt för sitt
förvärv, och när B dör, blir G skattskyldig för vad han får. Arvsskatt kan
således komma att tas ut två gånger för egendomen. Om B i stället avstår
från sitt arv efter A, kommer detsamma att tillfalla C direkt. Arvsskatt tas
då ut endast en gång. En lottsplittring kan åstadkommas genom att arvinge
avstår exempelvis halva arvslotten, varvid två skattepliktiga lotter uppkom
mer. Med hänsyn till arvsskattens progressivitet uppnås härigenom en skat-
telindring. För att ett avstående skall få denna skattelindrande effekt måste
det dock vara villkorslöst. Om en förmånstagare gör ett avstående, anses
den till vars förmån detta sker inte som förmånstagare, såvida inte förord
nandet lämnar utrymme för det.
I fråga om arvsbeskattningen av förmånstagarförvärv till livförsäkringar
och till sjuk- och olycksfallsförsäkringar torde först få erinras om att det
enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) finns två huvudtyper
av livförsäkringar, nämligen kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Med
kapitalförsäkring menas en försäkring som vid ett givet tillfälle faller ut
med ett i förväg bestämt belopp. Med livränteförsäkring avses däremot en
försäkring enligt vilken utbetalning sker periodiskt till viss eller vissa per
soner antingen för begränsad tid eller under den försäkrades livstid. Kom
binationer av kapital- och livränteförsäkring förekommer. En försäkring
kan kombineras med förmånstagarförordnande, vilket kan vara återkalle-
ligt eller oåterkalleligt. Särskilda regler gäller härom i FAL. En typ av liv
försäkring utgör grupplivförsäkringen som är en ren riskförsäkring och som
i arvsskattehänseende brukar hänföras till kapitalförsäkringarna.
I arvsskattehänseende skiljer man mellan kapitalförsäkringar och pen
sionsförsäkringar (K- resp. P-försäkringar). Beträffande innebörden av
dessa typer av försäkringar hänvisas i 12 § AGF till anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen. Försäkringar utan förmånstagarförordnande behand
las i arvsskattehänseende på samma sätt som andra dödsbotillgångar. Är
däremot förmånstagare insatt, sker arvsbeskattningen med utgångspunkt
från de civilrättsliga reglerna. Om förmånstagare erhåller förfoganderätt
över försäkringen vid försäkringstagarens död eller utbetalning på grund
av försäkringen, arvsbeskattas värdet av förvärvet. Är det då fråga om en
utmätningsfri kapitalförsäkring, åtnjuter varje förmånstagare ett grundav
drag på 32 000 kr.
För pensionsförsäkringar gäller andra regler. Är sådan försäkring tagen
i samband med tjänst eller mer än tio år före dödsfallet, är den helt fri
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr
71
34
från skatt. Annan pensionsförsäkring är skattefri till en årsränta av 10 000
kr. För s. k. K-livräntor är motsvarande skattefria årsbelopp 2 500 kr. Över
skjutande belopp beskattas i förekommande fall på grundval av det kapita-
liserade värdet.
Till skydd för giftorätt och laglott finns bestämmelser enligt vilka jämk
ning får ske i förmånstagarförordnanden.
Beträffande återkalleliga förordnanden enligt FAL gäller därvid, med un
dantag för tjänstegrupplivförsäkringar, att vid beräkningen av giftorätt och
rätt till laglott samtliga försäkringsbelopp behandlas som om beloppen till
hört boet och tillagts förmånstagarna genom testamente. Om efterlevande
make är insatt som förmånstagare, föreligger skattefrihet för den del av för
värvet, varmed makens skattefria giftorättsandel skulle ha ökats om förvär
vet ingått i kvarlåtenskapen (12 §). I fråga om sådana framdeles utfallande
försäkringsbelopp, där förmånstagaren inte fått förfoganderätt över försäk
ringen vid försäkringstagarens död, sker en successiv gåvobeskattning.
De nu redovisade reglerna om beskattning av förmånstagarförvärv avser
försäkringar som tillhört den avlidne. Försäkringar som tillhör den efter
levande maken behandlas som annan egendom.
Som inledningsvis framhållits är arvsskatten progressiv. Detsamma gäller,
som närmare kommer att beröras i det följande, också i fråga om gåvoskat
ten. För att förhindra opåkallade skattelättnader i arvsbeskattningen vid
givarens död, föreskrivs att gåva från arvlåtare eller testator i vissa fall skall
sammanläggas med arvs- eller testamentslott (19 §). Gåva, som arvingen eller
testamentstagaren erhållit från den avlidne, skall sålunda sammanläggas
med arvs- eller testamentslott efter den avlidne givaren, under förutsättning
att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom tio år dessför
innan. En obegränsad sammanläggningstid gäller för benefika, ofullbordade
utfästelser, dvs. vanligen för de s. k. barnreverserna. Sammanläggnings-
regeln innebär i princip att skatten beräknas på värdet av summan av samt
liga förvärv under sammanläggningstiden, varvid antas att förvärven skett
samtidigt och att det senaste förvärvet utgjort den högst beskattade delen.
Vid bestämmande av arvsskatten avräknas sålunda inte den tidigare erlagda
gåvoskatten utan i stället den arvsskatt som skulle ha belöpt på gåvan om
denna utgjort en arvslott. Sammanläggning skall också ske av arvs- och testa
mentslott med annan sådan lott, för vilken skattskyldighet inträtt vid senare
tidpunkt än dödsfallet, eller med gåva av samma slag. Tioårsregeln gäller
även här. Situationer av detta slag kan uppkomma vid framskjutna förvärv.
Enligt huvudregeln sker sammanläggning bara beträffande egendom som
härrör från en och samma person. I fråga om gåva från den som innehar
egendom med fri förfoganderätt gäller dock att, om gåvan skett till successo-
rer som härleder sin rätt från den ursprunglige arvlåtaren eller testatorn,
gåvan skall sammanläggas med vad gåvotagarna genom arv eller testamente
får från den först avlidne. Endast om de genom arv eller testamente erhåller
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
35
egendom av större värde från den sist avlidne, sker sammanläggning med
vad de får från denne.
Eftersom gåvor till en person från en och samme givare är skattefria intill
ett belopp av 2 000 kr. per år, skall sådana gåvor aldrig sammanläggas. Där
emot skall sådana i och för sig skattepliktiga förvärv genom arv eller testa
mente som ej ensamma uppgår till beskattningsbart belopp medräknas vid
sammanläggning.
Förmånstagarförvärv skall sammanläggas med annat förvärv bara till den
del beloppen inte är skattefria enligt 12 §.
Bouppteckning, som inges till beskattningsmyndighet för registrering,
skall vara åtföljd av skriftlig uppgift om sådant tidigare förvärv som avses
i 19 § eller försäkran att sådant förvärv inte förekommit. Samma uppgift
eller försäkran skall lämnas i deklaration angående arvfallen eller testamen
terad egendom.
Vid bestämmande av arvsskatten tas hänsyn dels till motta
garens ställning i förhållande till arvlåtaren eller testator, dels till arvs- resp.
testamentslottens storlek. Skatten är dubbelt progressiv. Mottagaren hänförs
till en av fyra skatteklasser. Skatten är lägst i klass I och högst i klass IV.
Till klass 1 hör efterlevande make, barn, styvbarn samt avkomlingar till
barn och styvbarn. Med barn avses också utomäktenskapliga barn och adop
tivbarn men inte fosterbarn. Arvs- eller testamentslott som tillkommer barn,
styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn är fri från skatt, om lottens
värde inte överstiger 6 000 kr. Detta belopp är ett gränsbelopp, vilket inne
bär att hela lotten beskattas, om värdet överstiger nämnda belopp. Om lotten
tillfaller barn under 20 år, skall från lotten avräknas ett skattefritt belopp
om 2 000 kr. för varje år eller del därav varmed mottagarens ålder under
stiger 20 år.
Efterlevande make är skattskyldig för arvs- eller testamentslott först när
lottens värde överstiger 40 000 kr.
Skatten utgör t. ex. i skiktet 6 000—12 000 kr. 90 kr. för 6 000 kr. och 3 %
av återstoden, i skiktet 100 000—150 000 kr. 8 590 kr. för 100 000 kr. och
24 % av återstoden samt i skiktet 5 000 000 kr. och däröver 2 402 590 kr. för
5 000 000 kr. och 60 % av återstoden.
Till klass 11 räknas föräldrar och styvföräldrar, syskon och halvsyskon,
avkomlingar till de nu nämnda, barns efterlevande make samt trotjänare
(dvs. den som i egenskap av anställd tillhört den avlidnes husfolk under
minst tio år). För arvs- eller testamentslott i denna klass gäller ett undre
gränsbelopp om 2 000 kr.
Skatten utgör t. ex. i skiktet 2 000—5 000 kr. 60 kr. för 2 000 kr. och 6 %
av återstoden, i skiktet 100 000—150 000 kr. 28 290 kr. för 100 000 kr. och
45 % av återstoden samt i skiktet 1 000 000 och däröver 540 790 kr. för
1 000 000 kr. och 65 % av återstoden.
Till klass III hör samtliga de svenska juridiska personer som är befriade
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
36
från gåvoskatt enligt 38 § men inte befriade från skatt enligt 3 §. Hit hör sa-
dana juridiska personer vilka med hänsyn till sitt ändamål har karaktären
av allmännyttiga stiftelser eller sammanslutningar, t. ex. stiftelse som hu
vudsakligen syftar till att främja socialt ändamål. Ett undre gränsbelopp om
1 000 kr. gäller för lotter i denna klass.
Skatten utgör t. ex. i skiktet 1 000—3 000 kr. 40 kr. för 1 000 kr. och 10 %
av återstoden samt i skiktet 60 000 kr. och däröver 13 490 kr. för 60 000 kr.
och 30 % av återstoden.
Enligt klass IV beskattas de arvs- eller testamentslotter som inte skall be
skattas enligt klasserna I—III. Till klass IV räknas bl. a. arvs- eller testa-
mentslott som tillfaller fosterbarn, förutvarande make eller den som sam
manlevt med testator under äktenskapsliknande former. Det undre gräns
beloppet är detsamma som i klass III, dvs. 1 000 kr.
Skatten utgör t. ex. i skiktet 1 000—5 000 kr. 200 kr. för 1 000 kr. och 20 %
av återstoden samt i skiktet 50 000 kr. och däröver 23 500 kr. för 50 000 kr.
och 65 % av återstoden.
Normalt beräknas skatten efter släktskapsförhållandet mellan den avlidne
och mottagaren. Vid förvärv av egendom, som tidigare innehavare haft med
fri förfoganderätt, beräknas skatten enligt huvudregeln efter släktskapsför
hållandet mellan testator och mottagare men mellan föregående innehavare
och mottagaren, om sistnämnda beräkning leder till lägre skatt. Tillfaller
egendom den som är gift, får mottagaren tillgodoräkna sig släktskapet mel
lan den avlidne och mottagarens make.
Har, sedan beslut meddelats om fastställd skatt, omständighet inträffat
som medför att arvs- eller testamentslott skulle ha beskattats högre än
som skett, t. ex. kunskap om tidigare ej känt testamente, skall efterbeskatt-
ning ske. Särskilda bestämmelser om beskattning i fall av dödsbos konkurs
lämnas i 33 §.
Beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt är normalt den allmänna un
derrätt vid vilken arvlåtaren eller testatorn skolat svara i tvistemål eller,
om behörig domstol inte finns, Stockholms rådhusrätt.
Gåvobeskattningen
Skatt på gåva utgör ett komplement till arvsbeskattningen. Reglerna om
gåvobeskattningen är i princip utformade efter samma mönster som arvs-
beskattningen och är i åtskilliga avseenden gemensamma med arvsskattereg
lerna. Gåvobegreppet är inte definierat i lagstiftningen. Gåva anses föreligga,
när en förmögenhetsöverföring skett frivilligt och med gåvoavsikt. Gåvo
skatt utgår även vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om det är
uppenbart att avtalet delvis har karaktären av gåva.
Skattskyldighet för gåva åvilar svensk medborgare, här i ri
ket bosatt utlänning samt svensk juridisk person för gåva av egendom
inom eller utom riket. Vidare skall gåvoskatt erläggas av utlänning, obe
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
37
roende av bosättningen, och av här i riket ej hemmahörande juridisk per
son för gåva av sådan egendom som anges i 4 § 1 mom. 2), dvs. fast egen
dom, rörelsekapital, svenska aktier m. m.
Skattskyldighet inträder i regel då gåvan blivit fullbordad eller handling,
innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mot
tagaren. Civilrättsliga regler rörande formkrav, gränsdragning gentemot tes
tamente m. in. skall beaktas. Om givaren förbehållit sig rätten att själv
nyttja eller erhålla avkastningen av det bortgivna, kan ofta ingen omedelbar
beskattning äga rum. Har givaren förbehållit sig rätt till all avkastning eller
betingat sig en däremot svarande förmån från gåvotagaren, inträder skatt
skyldigheten först när den givaren förbehållna rättigheten upphör. Är förbe
hållet av mindre omfattning, kan dock en omedelbar beskattning ske. I sist
nämnda fall kan sådan gåva sammanläggas utan tidsbegränsning med efter
följande arv eller testamente. Den skattefrihet som föreligger vid gåvor till
vissa allmännyttiga ändamål förloras, om givaren förbehållit sig — helt eller
delvis — nyttjanderätt eller annan förmån av den bortgivna egendomen.
I samband med redogörelsen för arvsbeskattningen har framhållits att för-
månstagarförvärv beskattas som arv, om förmånstagaren vid försäkringsta
garens död erhåller förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan
rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen. Skattskyldighet inträ
der då i och med försäkringstagarens frånfälle. I övriga fall beskattas för-
månstagarförvärv som gåva enligt 37 § 2 mom. När förmånstagarförvärv
skall gåvobeskattas, inträder skattskyldigheten — på motsvarande sätt som
vid arv — i regel då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäk
ringen (36 §). När det gäller belopp som på grund av försäkringen tidigare
utbetalats till den berättigade, t. ex. ibland beträffande P-försäkring, beskat
tas förvärvet redan vid dess mottagande. Om belopp på grund av K-för-
säkring tillfaller förmånstagaren före försäkringstagarens död, sker beskatt
ning såsom för gåva enligt 37 § 2 mom.
Som tidigare nämnts i samband med arvsbeskattningen föreligger en i
förhållande till arvsskattereglerna utvidgad gåvoskattefrihet för vissa juri
diska personer. Förutom i 3 § nämnda skattesubjekt är från gåvoskatt be
friade kyrka, landsting, kommun eller annan menighet och vissa hushåll
ningssällskap. Frihet från gåvoskatt åtnjuter vidare t. ex. stiftelser och sam
manslutningar med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, so
ciala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella
eller allmännyttiga ändamål. Den angivna gåvoskattefriheten gäller bara
svensk juridisk person och medges inte, om givaren förbehållit sig själv
nyttjanderätt eller annan förmån av den bortgivna egendomen (38 §).
För vissa gåvor föreligger skattefrihet, t. ex. för möbler, husgeråd och
andra inre lösören, för bidrag i vissa fall till gåvotagarens undervisning
eller uppfostran och för periodiskt understöd. Slutligen gäller skattefrihet
för gåva eller gåvor från samme givare, om gåvornas sammanlagda värde
Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970
38
under ett kalenderår inte överstiger 2 000 kr. Om makar, för vilka nya gif-
termålsbalken är tillämplig, bortger egendom ur sitt giftorättsgods till en
och samma person, anses två gåvor föreligga. Sammanläggning av de två
givarnas gåvor sker inte.
På samma sätt som vid arvsbeskattningen är mottagarens släktskapsför
hållande till givaren samt värdet av gåvan avgörande för skattens
storlek. Vid beskattningen gäller samma skatteklasser och skatteskalor
som vid arvsbeskattningen. Klass III tillämpas dock inte vid gåva. Vidare ut
går gåvoskatt för mottagare i klass I undantagslöst redan då gåvans värde
är större än 2 000 kr.
Beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt är vanligtvis länsstyrelsen
i det län, där den skattskyldige var mantalsskriven vid skattskyldighetens
inträde, eller, när det gäller juridisk person, det län där styrelsen hade sitt
säte.
Gemensamma regler för arvs- och gåvobeslcattningen
I fråga om förfarandet i övrigt gäller vissa gemensamma bestämmelser
för arvs- och gåvoskatten. Normalt beräknas arvsskatten på grundval av
bouppteckningen. Den kan dock beräknas på grundval av deklaration. Dek
laration ligger till grund för beräkning av gåvoskatten. De närmare omstän
digheterna, under vilka deklaration skall lämnas, framgår av 45—47 §§. Be-
skattningsmyndighetens beslut i skatteärende granskas av en central myn
dighet, kammarkollegiet. Bestämmelser om skattens fastställande och er
läggande finns i 51—54 §§. Skatt skall, som tidigare nämnts, normalt erläg
gas inom sex veckor efter det att beslut meddelats om skattens fastställande.
Beskattningsmyndigheten kan dock medge anstånd med erläggande av skat
ten genom högst tio årliga inbetalningar (55 §). Föreligger synnerliga skäl,
kan Kungl. Maj :t medge att skatten erläggs genom högst tjugo årliga inbetal
ningar. Ofta förknippas medgivande om anstånd med villkor om skyldighet
för den skattskyldige att ställa nöjaktig säkerhet. På skatt, med vars erläg
gande anstånd beviljats, erläggs ränta enligt den räntesats som Kungl.
Maj :t årligen fastställer för det påföljande kalenderåret.
I 55—58 a §§ behandlas möjligheter till eftergift av skatt. Eftergift av
skatt kan t. ex. ske, om någon som erhållit egendom i arv avlider inom ett
år från det skattskyldighet inträtt. En begränsad eftergiftsregel gäller, om
förvärvare av livstids nyttjanderätt avlider inom fem år från skattskyldig
hetens inträde. Fråga om eftergift av fastställd skatt upptas efter särskild
framställning av den underrätt eller länsstyrelse som meddelat beslut i
skatteärendet.
I särskilda fall kan Kungl. Maj :t medge befrielse från eller nedsättning av
skatt. Det kan här vara fråga om förvärv av historisk, vetenskaplig eller
konstnärlig samling eller av fast egendom av fideikommissnatur. Vidare kan
Kungl. Maj :t, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning, genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
39
dubbelbeskattningsavtal eller ensidigt beslut medge nedsättning av den
svenska skatten. Kungl. Maj.-t har också möjlighet att, med stöd av en gene
rell dispensbestämmelse, medge befrielse från eller nedsättning av skatt,
när synnerliga skäl föreligger.
Tidigare har nämnts att efterbeskattning kan ske i vissa angivna fall. De
omständigheter som kan föranleda efterbeskattning är i huvudsak identiska
med dem som kan föranleda återvinning av skatt (59 §). Återvinning för
utsätter ansökan av den skattskyldige.
I 60 § ges regler om fullföljd av talan. Huvudregeln är att besvär får föras
över beskattningsmyndighetens beslut inom tre år från den dag beslut fat
tats i skatteärendet. Talan fullföljs till hovrätt och därifrån till högsta dom
stolen.
För mycket erlagd skatt restitueras till dödsbo eller skattskyldig.
Den, som lämnar oriktig uppgift i bouppteckning eller i deklaration eller
annan handling som skall tjäna till ledning vid fastställande av skatt, kan
straffas enligt bestämmelserna i skattestrafflagen. Underlåtenhet att inom
föreskriven tid avge deklaration kan medföra böter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
Beredningen
Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen
Kapitalskatteberedningen konstaterar inledningsvis, att en teknisk över
syn av kapitalskatterna länge varit behövlig och att, sedan förmögenhets-
skatteskalorna i väsentliga delar ändrats genom 1947 års lagstiftning, någon
samlad avvägning av de tre skatteformerna inte gjorts från fördelningspoli-
tisk synpunkt. När det gäller den tekniska uppbyggnaden av skatterna på
kapital konstaterar beredningen, att flera lösningar i och för sig är tänkbara.
En lösning innebär systemet med en kvarlåtenskapsskatt som har karaktär
av uppskjuten förmögenhetsskatt. En annan lösning är att ha en arvslotts-
beskattning, dvs. en beskattning vars höjd i princip inte avgörs av den
samlade kvarlåtenskapens storlek utan av värdet på de enskilda arvslot
terna, i regel efter lindrigare skatteskala ju närmare arvingen stått arv-
låtaren. Denna skatt kan kombineras med en årlig skatt på förmögenhet.
Gåvoskatten kan utgöra ett komplement till arvsskatten för att denna inte
skall kunna kringgås genom gåvor från arvlåtaren till arvingarna. Bered
ningen konstaterar, att man i Sverige sedan år 1959 har det sist skisserade
systemet, alltså en årlig förmögenhetsskatt och en arvslottsbeskattning,
kompletterad med en gåvoskatt.
Synpunkter på den tekniska utformningen
Beredningen framhåller, att förmögenhetsskatten sedan år
1948 inte längre är anknuten till inkomstbeskattningen. Ett samband med
40
inkomstskatten kvarstår dock när skattereduktion kan erhållas enligt 30
gångerregeln eller 80 procentspärren. Konstruktionen med en självständig
förmögenhetsskatt medför enligt beredningen såtillvida en nackdel, att
marginalskatten på kapitalinkomst blir hög, när förmögenhetsägaren dess
utom har arbetsinkomst. För att få ett jämnare resultat har beredningen
övervägt olika uppslag att närmare anknyta skatten på förmögenhet till
inkomstskatten, t. ex. genom avdragsrätt för förmögenhetsskatt vid in
komsttaxeringen eller genom det äldre systemet att lägga en kvotdel av
förmögenheten till inkomsten i eller utan kombination med en särskild
förmögenhetsskatt. Vissa fördelar kan därvid visserligen erhållas, men
nackdelarna skulle bli betydande, bl. a. i form av en överflyttning av skat
ten på lågavkastande förmögenheter. Beredningen anser därför, att den
fristående förmögenhetsskatten bör bibehållas.
Beredningen anser, att åskilliga moderniseringar bör göras i den tekniska
uppbyggnaden av förmögenhetsskatten. Bl. a. har beredningen sökt finna en
form för att förmögenhetsbeskatta större samlingar av konst, antikviteter
och dylikt. Förslag härom avser beredningen att lägga fram i annat samman
hang. Beredningen avser också att föreslå en schablonmässig lösning av frå
gan om hänsyn skall tas till s. k. latent skatteskuld vid beräkning av förmö
genhet och kvarlåtenskap. En radikal omgestaltning finner beredningen
också nödvändig i fråga om de förut nämnda spärreglerna. Dessa är tek
niskt besvärliga och ger enligt beredningen i extrema lägen betydande, i vissa
fall mycket betydande skattelättnader men är i närliggande fall overksamma
eller så gott som overksamma.
När det gäller arvs- och gåvobeskattningen är enligt bered
ningen behovet av tekniska reformer ännu mera trängande. Beredningen
framhåller, att denna beskattning bygger på tanken att skatten skall strikt
avpassas efter arvs- och gåvoförvärvens storlek och närheten i släktskap
mellan mottagaren och givaren resp. arvlåtaren. Nuvarande arvsskatteför
ordning går härvid mycket långt i detaljrikedom. I viktiga hänseenden har
man likväl fått bygga på schabloner. Följden har enligt beredningen blivit,
att förordningen är svår att överblicka och tillämpa. Kombinationen av scha
bloner och detaljreglering har dessutom medfört stora möjligheter för dem,
som har tillräcklig sakkunskap och uppfinningsrikedom, att undgå eller
nedbringa beskattningen.
Det system, som beredningen sökt finna, bör möjliggöra att hänsyn tas
till efterlevande makes och barns och därmed jämställdas berättigade in
tressen. Det bör vidare lämna utrymme för en sådan fördelning av ett ökat
skatteuttag att större lotter och lotter som tillfaller andra än make och
barn träffas hårdare. Systemet skall också vara enkelt att tillämpa.
En utgångspunkt för en genomgripande omläggning av AGF:s tekniska
system har beredningen funnit i det förhållandet att skatten i realiteten
belastar dödsboet och betalas ur dess egendom. Beredningen anser, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
41
skattskyldigheten utan olägenhet också formellt kan flyttas över på döds
boet utan att man därför behöver gå över till en renodlad kvarlåtenskaps-
skatt. Man kan ändå efter enkla regler beräkna skatten med ledning av
vad som kan väntas tillfalla make, barn och andra dödsbodelägare.
Beredningen finner, att en återgång till kombinationen av kvarlåten-
skapsskatt och arvsskatt inte skulle lösa problemen utan i stället, vilket
erfarenheten visat, förvärra dem. Denna väg har beredningen därför an
sett utesluten.
Beredningen anser inte heller, att en övergång till en renodlad kvarlå-
tenskapsbeskattning av anglosachsisk typ skulle erbjuda något realistiskt al
ternativ. Mot en sådan beskattning skulle kunna anföras flertalet av de
skäl som ledde till att den tidigare kvarlåtenskapsskatten avskaffades och
inarbetades i arvslottsskatten. Grundläggande element i arvslottsbeskatt-
ningen bör därför enligt beredningen behållas.
Beredningen diskuterar härefter två alternativa lösningar för att söka
tillgodose kraven på en tekniskt förbättrad arvs- och gåvobeskattning. Det
ena alternativet är att man inom ramen för arvsskatteförordningens prin
ciper söker täppa till förekommande luckor i beskattningsreglerna och
gör de förenklingar som är möjliga. En sådan lösning medför dock enligt
beredningen inte någon garanti för att inte nya skatteflyktsmöjligheter
uppkommer. Möjligheterna till förenkling i lagstiftningen är också myc
ket begränsade.
Det andra alternativet innebär att man företar en genomgripande om
läggning och schablonisering, som visserligen i något mindre mån tillgodo
ser intresset av en rättvis avvägning i detalj men i gengäld är lätt att till-
lämpa och lämnar mindre utrymme för dispositioner i syfte att nedbringa
skatten. Beredningen förordar detta alternativ med följande principiella
utformning.
För efterlevande make, barn och med dem jämställda bestäms arvs- och
testamentslotter ungefär som nu. Vad som enligt lag eller testamente skall
tillfalla andra mottagare — vare sig dessa är släktingar till den avlidne,
stiftelser eller andra sammanslutningar eller andra utomstående — sam
las däremot i en gemensam lott. Beskattningen av denna lott blir oberoende
av antalet mottagare och beloppet av vad var och en av dem får. I sist
nämnda hänseende kommer skatten att innehålla vissa moment av kvar-
låtenskapsskatt, dock, framhåller beredningen, utan dess nackdelar. Arvs-
avståenden, som nu i stor utsträckning används för att nedbringa arvs
skatten, skall enligt den tänkta lösningen inte beaktas. Systemet med skat-
telotter bortfaller. Likaså försvinner i huvudsak problemen med de fram
skjutna förvärven. All arvsskatt skall i princip tas ut vid bouppteckning
ens registrering. Enligt den nu skisserade lösningen skall försäkringarna,
som i gällande lagstiftning vållat särskilda tillämpningssvårigheter, läg
gas till den skattepliktiga behållningen efter avräkning av skattefria bot
42
tenbelopp och fördelas på samma sätt som annan kvarlåtenskap. Nuva
rande svårigheter med arvsbeskattningen av försäkringar undgås därmed i
allt väsentligt. Möjligheten att lägga bodelning och arvskifte till grund för
skattläggningen bortfaller också. Denna möjlighet har, framhåller bered
ningen, i sällsynta fall använts för att få en något förmånligare skattlägg
ning men har ibland använts för dispositioner som lett till ett ogynnsamt
resultat för den skattskyldige.
Skatten bör liksom nu krävas av dödsboet men med den skisserade upp
läggningen blir det en intern fråga för dödsbodelägarna att sinsemellan
fördela skatten i samband med kommande skifte. För att underlätta denna
fördelning bör emellertid dödsbodelägarna göras ansvariga gentemot boet
för skattens erläggande och särskilda regler ges om hur detta ansvar skall
fördelas.
Beredningen framhåller, att fördelningen på skatteklasser sedan länge
varit föremål för kritik i en del hänseenden. Det har sålunda ansetts obil
ligt att den, som sammanbott med någon under äktenskapsliknande for
mer, efter dennes död skall beskattas efter den hårda skala som gäller för
helt utomstående. Motsvarande gäller förutvarande make och fosterbarn.
Enligt beredningens mening är denna kritik berättigad. Å andra sidan sak
nas enligt beredningens uppfattning anledning att beskatta barnbarn efter
en lindrigare skala, såvida inte den arvsberättigade fadern eller modern
avlidit.
Det har vidare ansetts som en brist att de skattefria bottenbeloppen inte
har karaktär av grundavdrag utan beskattas i den mån arvslotterna över
stigit dessa belopp. Beredningen konstaterar att den nu företagna ompröv
ningen av skatteskalorna ger tillfälle att avhjälpa denna brist.
Åtskilliga tekniska förslag beträffande gåvobeskattningen kommer, upp
ger beredningen, att läggas fram i det senare betänkandet. Förslaget kom
mer att tämligen nära ansluta sig till gällande regler. Enligt beredningens
mening bör emellertid vissa frågor lösas dessförinnan. Sålunda bör skatt
skyldigheten redan nu flyttas över på givaren. Vidare har en översyn av
nuvarande skattefrihetsregler lett fram till att beredningen anser vissa
skärpningar nödvändiga. Sålunda bör i stort sett den nuvarande möjlighe
ten slopas att utan skatt ge penninggåvor till kommuner, religiösa och po
litiska sammanslutningar in. fl. Beredningen anser också, att den hittills
gällande skattefriheten för legat och gåvor till s. k. fromma stiftelser i hu
vudsak bör avskaffas. Det allmännas bidrag till ändamålet med sådana
stiftelser bör enligt beredningens åsikt lämnas genom budgetanslag.
Beredningen nämner vidare, att den i det senare betänkandet ämnar
föreslå, att administrationen av arvsskatten flyttas från de allmänna dom
stolarna till de myndigheter som handlägger inkomst- och förmögenhets
beskattningen och som redan har hand om gåvobeskattningen och uppbör
den av arvsskatt. Som tidigare nämnts avser beredningen också att på arvs-
och gåvobeskattningens område lägga fram förslag beträffande latent skat-
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970
43
ieskuld. Reglerna om uppskov med skattens erläggande bör enligt bered
ningens mening liberaliseras. Vidare kommer vissa internationella skatte
frågor m. m. att tas upp i det senare betänkandet.
Fördelnings politiska synpunkter
Beredningen konstaterar, att skatterna på förmögenheter, arv och gå
vor ger staten sammanlagt ca 600 milj. kr. om året, varav inemot 400 milj.
kr. i förmögenhetsskatt. I jämförelse med andra inkomstkällor för staten
är intäkterna av kapitalskatterna således begränsade. Detta innebär emel
lertid inte, anför beredningen, att skattesatserna är låga, varken absolut
sett eller vid en internationell jämförelse. En successiv skärpning har ge
nom åren skett till följd av penningvärdets förändring. Den beskattning
av kapitalvinster på fastigheter och aktier som införts under senare år har
också väsentligt ökat effekten av de egentliga kapitalskatterna. Av större
reella markvinster bortgår sålunda numera i regel omkring hälften såsom
inkomstskatt. Även aktievinstbeskattningen beskär tidigare möjligheter att
skattefritt realisera värdestegringsvinster, framhåller beredningen. Bered
ningen belyser med några exempel skatteeffekten i vissa situationer be
träffande såväl förmögenhetsskatten som arvsskatten och konstaterar, att
utrymmet för skattehöjningar under alla förhållanden är begränsat. Be
redningen finner emellertid, att skatteuttaget bör omfördelas så, att en av
sevärt större del av den läggs på verkligt stora förmögenheter och större
arv.
Omfattande statistiska undersökningar, som beredningen företagit, vi
sar, att de stora förmögenheterna hävdat sig väl trots beskattningen. De
har, framhåller beredningen, i allmänhet kunnat förkovras betydligt. Där
emot har förmögenheterna mellan 200 000 och 750 000 kr. inte visat sam
ma utveckling. Siffrorna tyder här snarast på stagnation eller en minsk
ning av kapitalet. Med hänsyn till det anförda anser beredningen, att skat
ten på de stora förmögenheterna kan och bör höjas betydligt i vad avser
både den årliga förmögenhetsskatten och den skatt som erläggs för ärvd
eller testamenterad egendom. Beredningen är medveten om att sådana
höjningar kan innebära stora fördelningspolitiska ingrepp men framhål
ler, alt beskattningstillfällena enligt sakens natur blir oregelbundna och
i eu del fall inträffar med långa mellanrum. Beredningen konstaterar ock
så, att man genom dessa höjningar tillgodoser vad som torde vara det vä
sentliga i de krav på skattehöjningar som framförts från olika håll. Där
med motverkas också tendenserna till koncentration av stora kapital och
stort inflytande hos ett fåtal enskilda kapitalägare. Mellan de olika kapi
talskatterna bör höjningen enligt beredningen fördelas så, att förhållande
vis större del därav kommer på skatterna för arv och gåva.
Även om förmögenhetsbeskattningen har sin givna fördelningspolitiska
uppgift, finns det enligt beredningen dock anledning att betona att dess
möjliga fördelningspolitiska effekt inte får övervärderas. Begränsningar i
44
skatteuttaget är ofrånkomliga. Beskattningen får inte leda till företagsdöd
och arbetslöshet för anställda.
Beredningen framhåller vidare, att vårt lands ekonomi är nära samman
knuten med andra länders och att konkurrensmässiga hänsyn manar till
viss återhållsamhet. Om en kraftigt höjd förmögenhetsskatt skulle leda
till kapitalflykt i större omfattning, skulle detta enligt beredningen allvar
ligt skada landets ekonomi och därmed också negativt inverka på de breda
lagrens levnadsstandard.
Beredningen anser, att dess undersökningar inte ger stöd för att mindre
och medelstora förmögenheter bör beskattas nämnvärt hårdare än nu. En
sådan åtgärd skulle kunna motverka sparandet och ställa mindre företag
inom jordbruk, handel, hantverk och industri inför allvarliga svårigheter.
Hänsyn måste också tas till verkningarna av den pågående allmänna fas
tighetstaxeringen som väntas medföra avsevärda höjningar av taxerings
värdena. Beredningen finner det därför befogat att föreslå mindre lättna
der i de lägre skattepliktiga förmögenhetsskikten och i fråga om små arv.
De väntade höjningarna av taxeringsvärdena medför emellertid enligt be
redningens uppfattning, bortsett från de små förmögenheterna eller arven,
att lättnaderna ofta reduceras, helt bortfaller eller rentav förbyts i sin mot
sats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Förmögenhetsskatten
Som nämnts föreslår beredningen en förmögenhetsskatt av i stort sett
nuvarande typ men med en del tekniska ändringar samt med en omför
delning och en viss skärpning av skatteuttaget. De tekniska ändringarna
hänför sig till den tidigare berörda omläggningen av 30 gångerregeln och
80 procentspärren. Återstående tekniska ändringar i förmögenhetsskatten
avser beredningen att behandla i det senare betänkandet.
En bedömning av förmögenhetsskatten från tekniska synpunkter leder
enligt beredningen fram till att skatten i huvudsak fyller sitt ändamål men
att brister inte saknas. Förhållandet till inkomstskatten träder här i för
grunden. Avkastningen av förmögenhet belastas både av inkomstskatt och
av förmögenhetsskatt. Skattebelastningen på avkastningen varierar beroen
de av om den skattskyldige har andra inkomster än avkastningen eller inte.
Beredningen belyser med exempel (s. 121 i betänkandet) effekten av be
skattningen av förmögenhetsavkastningen, dels när denna är den helt do
minerande inkomsten, dels när den skattskyldige har andra inkomster vid
sidan av förmögenhetsavkastningen. Beredningen konstaterar, att i det
första fallet kvarstår efter skatt en förhållandevis betydande del av även
ganska stora avkastningar. År avkastningen låg i förhållande till förmö
genheten, blir skattebelastningen avsevärt lägre. Då inträder nämligen 30
gångerregeln enligt vilken förmögenheten inte skall uppskattas till mer än
30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten. Den verkliga förmögenheten
får dock inte reduceras till mer än hälften.
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1970
45
I det andra fallet medför progressiviteten i den statliga inkomstskatte
skalan att förmögenhetsavkastningen blir betydligt högre beskattad. Här
tillkommer emellertid, att, om inkomsten och förmögenheten är så stora
att de sammanlagda skatterna överstiger 80 % av inkomsterna, marginal
skatten på överskjutande förmögenhetsavkastning eller annan inkomst re
duceras till 80 % genom 80 procentspärren. Eftersom kommunalskatten
alltid skall utgå med fullt belopp och förmögenhetsskatten inte får reduce
ras till mindre än skatten på hälften av förmögenheten, kan 80 procent
spärren medföra att den statliga inkomstskatten helt faller bort.
De angivna verkningarna av förmögenhetsskattens nuvarande tekniska
konstruktion kan visserligen inte sägas utgöra något hinder mot att till-
lämpa samma system i fortsättningen. Ojämnheten särskilt i fråga om
spärreglernas verkningar är dock påfallande, anser beredningen. Härtill
kommer att dessa regler är komplicerade att tillämpa för både myndig
heterna och de skattskyldiga. 30 gångerregeln tillämpas ex officio vid taxe
ringen, medan 80 procentspärren förutsätter att omdebitering av redan
debiterad skatt verkställs hos länsstyrelsen efter särskild ansökan.
I betänkandet (s. 122—123) redogör beredningen närmare för de under
sökningar beredningen företagit i syfte att undanröja de angivna ojämn
heterna i beskattningen och samtidigt förenkla systemet. Jag torde få hän
visa till denna redogörelse. Som tidigare framhållits finner beredningen, att
skatten på förmögenhet även i framtiden bör vara fristående och inte annat
än i undantagsfall bör sammankopplas med inkomstskatten. Beredningen
föreslår därför inte någon ändring av förmögenhetsskattens huvudsakliga
tekniska konstruktion men anser, av skäl som nyss angetts, att begräns-
ningsreglerna måste omarbetas. Undersökningar av stickprovsvis utvalda
deklarationer som föranlett tillämpning av spärreglerna visar, att en bety
dande del av de undersökta förmögenheterna utgörs av saneringsfastigheter
eller obebyggda markområden som innehas i hopp om värdestegring. Under-
skottsrörelser av skilda slag förekommer också. Bl. a. dessa förhållanden
finner beredningen mana till försiktighet vid utformning av begränsnings-
reglerna. Beredningen understryker samtidigt, att skatteskalans fulla till-
lämpning skall vara det normala och att begränsningsreglerna bör förbehål
las rena undantagsfall.
Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen en ny begräns
ning s r e g e 1, som skall ersätta både 30 gångerregeln och 80 procent-
spärren. Regeln är avsedd att tillämpas ex officio. Tekniskt innebär regeln
att den sammanlagda inkomstskatten och förmögenhetsskatten sätts i rela
tion till den statligt beskattningsbara inkomsten. Regeln är således inte som
30 gångerregeln anknuten till nettoinkomsten. Vid beräkningen av sam
manlagd inkomst- och förmögenhetsskatt tas å andra sidan inte kom
munalskatten med. Enligt den föreslagna regeln skall vidare den samman
räknade nettoinkomsten reduceras med allmänna avdrag, även kommu
46
nalskatteavdraget, samt med ortsavdrag. Den sammanlagda statliga in
komstskatten och förmögenhetsskatten skall i princip inte få överskrida
visst angivet procenttal av den sålunda framkomna beskattningsbara in
komsten. Denna metod innebär en mera schablonmässig utformning av
den metod som nu används vid 80 procentspärren men får även betydelse
för de fall där 30 gångerregeln tillämpats. För att täcka både 30 gånger-
fallen och 80 procentfallen och åstadkomma ett jämnare resultat har be-
gränsningsregeln gjorts progressiv. Det procenttal som i princip inte får
överskridas för olika skikt av den beskattningsbara inkomsten framgår
av följande skala.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Statligt beskattningsbar inkomst, kr.
Summa statlig inkomst- och förmögenhets
skatt, kr.
—100 000
100 000—250 000
250 000—500 000
500 000—
75 % inom skiktet
75 000 + 80 % ”
195 000 + 85 % ”
407 500 + 90 % ”
Beredningen framhåller, att skalan i sin nedre del ger ungefär samma
resultat som den nuvarande 30 gångerregeln. Den täcker också in några
”mellanfall”, som inte omfattas av de gällande begränsningsreglerna. Ska
lans övre del motsvarar i stort sett 80 procentspärren men innebär en
skärpning i de högsta inkomstlägena.
Beredningen finner, att, liksom i fråga om de gällande begränsnings
reglerna, den nu föreslagna regeln måste förses med en yttersta gräns för
skattereduktionen. Enligt beredningens mening är de gränser som stad
gats för de gällande reglerna inte tillfredsställande. Att 30 gångerregeln
och 80 procentspärren tillåter att lialva förmögenheten blir skattefri, inne
bär att betydligt mer än halva förmögenhetsskatten kan bortfalla. Bered
ningen finner det inte heller tilltalande, att även den statliga inkomstskat
ten kan reduceras enligt 80 procentspärren. Reduktionen bör enbart avse
förmögenhetsskatten. Fördelningspolitiska överväganden talar enligt be
redningens mening för att reduktionen inte skall få avse mer än halva
förmögenhetsskatten. Beredningen framhåller, att förslaget innebär en av
sevärd skatteskärpning för de största inkomsterna och förmögenheterna.
Beredningen går härefter in på frågan om beskattning av makars för
mögenhet. Beredningen anför, att det i den allmänna diskussionen från
olika håll framförts krav på en övergång från nuvarande sambeskattning
av makars inkomster till individuell beskattning. Beredningen framhåller,
att nyligen i annat sammanhang föreslagits, att sambeskattningen av ka
pitalinkomster skall bibehållas (Familjeskatteberedningens betänkande In
dividuell beskattning, Fi 1969:4 och 5). Kapitalskatteberedningen anser
det uppenbart, att kapitalinkomster hos makar måste sambeskattas även
efter en övergång till en individuell beskattning i övrigt, i vart fall om ka
pitalinkomsterna uppgår till större belopp. Makar kan genom bodelning
utan gåvoskatt överföra tillgångar till varandra. Om kapitalinkomster be
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
47
skattas individuellt, skulle detta enligt beredningen kunna leda till att makar
med kapital skulle se till att inkomsterna blev ungefär lika stora. Lag
stiftningen skulle sålunda direkt inbjuda till särskilda transaktioner för
att nedbringa skatten.
Enligt beredningens uppfattning bör samma synpunkter anläggas på
förmögenhetsskatten. Makars förmögenhet bör sålunda sambeskattas även
i framtiden. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning har beredningen
funnit i beslutet vid 1969 års riksdag att utsträcka sambeskattningen av
förmögenhet mellan föräldrar och barn även till sådana fall då barnet har
egen beskattningsbar inkomst. Med denna ståndpunkt finner beredningen
det skäligt att beskatta makars förmögenhet något lindrigare än ensamstå
endes. En skälig avvägning kan enligt beredningen erhållas genom att det
skattefria beloppet för makar och med dem i skattehänseende jämställda
— änkor, änklingar eller ensamstående, om de har barn under 16 år —-
görs en och en halv gång så stort som bottenbeloppet för ensamstående.
Beredningen föreslår att bottenbeloppen konstrueras som grundavdrag från
den skattepliktiga förmögenheten och att skalan anknyts till en efter
grundavdraget framkommen beskattningsbar förmögenhet. Därigenom kan
skalan göras gemensam för alla fysiska personer.
När det gäller grundavdragets storlek och förmögenhetsskatteskalans
utformning grundar beredningen sitt ställningstagande i första hand på
de ingående statistiska undersökningar som beredningen låtit verkställa.
Jag vill här hänvisa till den redogörelse för dessa som lämnas på s. 183—
277 i betänkandet. Undersökningarna visar, som tidigare nämnts, att för
mögenheterna ökat avsevärt, dock i något mindre mån än inkomsterna.
Ökningen har varit störst för de mindre förmögenheterna under och strax
över de vid varje tid gällande skattepliktsgränserna. Den helt domineran
de delen av ökningen i den totala förmögenhetssumman hänför sig till så
dana förmögenheter. Undersökningarna visar också, att en avsevärd bredd
ning av förmögenhetsinnehavet ägt rum. När det gäller förmögenheter i
de närmast högre skikten, 200 000—750 000 kr., visar siffrorna på stagna
tion eller rentav tillbakagång. Högre upp konstateras ökningar ånyo, och
i de högsta skikten har förmögenheterna i allmänhet hävdat sig väl och
förkovrats.
Beredningen finner det naturligt, att de små förmögenheterna kunnat
visa en så kraftig ökning. En ökad förmögenhetsbildning i stora folklager
har möjliggjorts av ökade inkomster och uppmuntrats av sparstimuleran-
de bestämmelser i skattelagstiftningen. Även åtgärderna för att främja till
komsten av egna hem kan ha spelat sin roll. I övrigt erinrar beredningen
om stegringarna i fastighetstaxeringsvärden och aktiekurser. När det gäller
de medelstora förmögenheterna framhåller beredningen, att den samman
lagda beskattningen visserligen är lägre för dessa än för de största för
mögenheterna. Marginalskatten för de medelstora förmögenheterna kan
dock lätt gå upp till och t. o. m. överstiga 100 %. Möjligheterna till fördel
48
aktiga placeringar med eventuellt åtföljande värdestegringsvinster är dock
vanligen mindre, anser beredningen, i synnerhet som en större del av för
mögenheten normalt är bunden i eget hem, jordbruk eller rörelse. När det
gäller de största förmögenheterna är beskattningen visserligen hårdare
än för de medelstora. 80 procentspärren spelar dock här en viktig roll. Den
omständigheten att marginalskatten på avkastningen av förmögenhetsök
ning nedgår till 80 % kan sålunda vara en stimulerande faktor, i synner
het om de behållna inkomsterna är så stora att de lämnar utrymme för
sparande. Innehavare av stora förmögenheter har, enligt vad undersök
ningarna visar, förhållandevis stora skulder, medan tillgångarna i bety
dande omfattning har värdebeständig placering. Även häri ligger för des
sa förmögenhetsinnehavare en särskild möjlighet till förkovran, anser be
redningen. Ägarna till stora förmögenheter har större rörelsefrihet och får
genom sin maktställning möjlighet att styra olika företag.
Resultatet av den företagna undersökningen ger enligt beredningen fog
för en inte obetydlig höjning av skatten på de största förmögenheterna ut
över den höjning som följer av den förordade begränsningsregeln. Bered
ningen föreslår, att den högsta skattesatsen höjs från nuvarande 1,8 till
3 %. Den högsta skattesatsen avser förmögenhetsandel överstigande 1,5
milj. kr. vilket innebär en höjning av gränsen för det översta skiktet av
skalan i förhållande till vad som nu gäller. Genom denna höjning och ge
nom en, som beredningen även föreslår, höjning av skatten på de större
arven görs ett betydande fördelningspolitiskt ingrepp. Den under senare
år införda kapitalvinstbeskattningen på fastigheter och aktier verkar i
samma riktning. Beredningen anser, att den föreslagna skattesatsen tor
de vara den högsta som kan vara försvarlig och att höjningen av den årli
ga skatten på stora förmögenheter bör göras något mindre än höjningen
av skatten på stora arv.
Beträffande förmögenheter som ligger närmast över eller i närheten av
den nuvarande skattepliktsgränsen, 100 000 kr., ger enligt beredningen
undersökningarna inte stöd för någon skattehöjning. Med hänsyn till stats
makternas strävanden att främja sparande och kapitalbildning bör man i
stället överväga vissa mindre lättnader i beskattningen. Av särskild bety
delse finner beredningen vara, att taxeringsvärdena för egna hem och för
mindre och medelstora jordbruksfastigheter kan väntas bli höjda med
30—50 %. Genom att förmögenhetsskatten därigenom höjs kommer boen
dekostnaderna att stiga och lantbrukarnas kostnad för driften, som inte är
avdragsgill, att öka. Beredningen finner med hänsyn till det anförda, att
viss höjning av det skattefria grundavdraget är motiverad. Eftersom av
draget, enligt vad tidigare anförts, bör differentieras mellan gifta och en
samstående, föreslår beredningen, att grundavdraget bestäms till 150 000
kr. för gifta och oförändrat 100 000 kr. för ensamstående.
För att hindra att höjningen av grundavdraget slår igenom på förmögen
Kungl. May.ts proposition nr 71 år 1970
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
heter som är större än de nu avsedda föreslår beredningen, att skattesat
serna höjs något även i de lägre skikten och att skattesatserna även i de
följande skikten uppjusteras till den nyss angivna maximala skattepro-
centen 3 %. Beredningens förslag innebär för ensamstående små höjningar
även vid förmögenheter som obetydligt överstiger nuvarande skatteplikts-
gräns. Beträffande gifta innebär förslaget skattelättnader i de lägre skik
ten och skattehöjning från ca 450 000 kr. Höjningarna blir betydande för
förmögenheter fr. o. m. 700 000 kr.
Beredningen föreslår följande skatteskala, som knyter an till den be
skattningsbara förmögenheten, alltså den verkliga förmögenheten mins
kad med grundavdrag.
Beskattningsbar förmögenhet, kr.
Förmögenhetsskatt, kr.
—
100
000
100 000— 250 000
250 000— 500 000
500 000—1 500 000
1 500 000—
1,0 % inom skiktet
1 000 + 1,5 % ”
3 250 + 2,0 % ”
8 250+2,5 % "
33 250 + 3,0 % ”
De individuella verkningarna av förslaget, jämfört med nuvarande för
hållanden, redovisas i betänkandet i följande sammanställning som utgår
från den verkliga förmögenheten, dvs. utan att denna minskats med
grundavdrag och utan hänsyn tagen till de särskilda begränsningsreglerna.
Skattepliktig för
mögenhet, kr.
Förmögenhetsskatt
enl. nuvarande regler,
kr.
Ökning ( + ) eller minskning (—) av förmögen
hetsskatten för
gift, kr.
ensamstående, kr.
150 000
400
400
+
100
200 000
900
—
400
+
100
300 000
2 200
—
450
+
300
400 000
3 500
—
250
+
750
500 000
5 100
+
150
+
1 150
600 000
6 700
+
550
+
1 550
700 000
8 300
+
1 200
+
2 450
800 000
9 900
-r
2 100
_i_
3 350
900 000
11 500
+
3 000
4 250
1 000 000
13 100
+
3 900
+
5 150
1 200 000
16 700
+
5 300
+
6 550
1 500 000
22 100
+
7 400
+
8 650
2 000 000
31 100
+
12 650
14 150
3 000 000
49 100
24 650
—L 26 150
5 000 000
85 100
+
48 650
-i-
50 150
10 000 000
175 100
+ 108 650
+ 110 150
Beträffande förslagets verkningar i fråga om den totala skatten, dvs.
förmögenhetsskatt samt statlig och kommunal inkomstskatt tillsammans,
och i fråga om skattebelastningen på förmögenheten får jag hänvisa till ta
beller på s. 128—129 i betänkandet.
Beredningen uppger, att dess förslag såvitt rör förmögenhetsskatten
beräknas medföra en ökning av statens inkomster med ca 50 milj. kr. per
4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr
71
50
år. Eftersom den största skatteökningen är att hänföra till omläggningen
av spärreglerna, kommer ökningen att till största delen framträda som en
ökning av intäkterna från den statliga inkomstskatten. Den angivna in
täktsökningen grundas på siffrorna från 1969 års taxering. Genom den
väntade höjningen år 1971 av taxeringsvärdena på fast egendom räknar
beredningen med en årlig ökning av statens intäkter av förmögenhets
skatten med ca 100 milj. kr., en sammanlagd årlig ökning sålunda med
150 milj. kr.
Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970
Arvs- och gåvobeskattningen
Arvsbeskattningen
I samband med redogörelsen för beredningens allmänna synpunkter på
kapitalbeskattningen har nämnts (s. 40—41) ett av beredningen tänkt nytt
system för beskattning av arv och gåva. Beredningen föreslår, att arvs- och
gåvobeskattningen utformas i enlighet härmed. Det närmare innehållet i
beredningens förslag framgår av det följande.
Inledningsvis behandlas frågan om lottläggning och s k a t te-
klasser. Beredningen anser, att stor vikt måste fästas vid möjligheterna
att åstadkomma enkla, lättillämpade och lättkontrollerade regler samtidigt
som efterlevande makes, barns och andra mycket närståendes intressen bör
beaktas vid beskattningen. När det gäller andra arvingar och testamentsta-
gare föreligger enligt beredningen inte samma skäl att göra en avvägning
i detalj på grundval av lotternas storlek och mottagarnas ställning i den
legala arvsordningen. Arvlåtarens testamentariska dispositioner och andra
mer eller mindre tillfälliga omständigheter spelar här en större roll. Från
rättvisesynpunkt anser beredningen, att det kan diskuteras om det är be
fogat att skatten blir lindrigare, om ett arv fördelas på medlemmarna i en
större släkt eller genom testamente tillförs ett stort antal mottagare än om
det tillfaller exempelvis föräldrar eller något eller några syskon. Inte bara
praktiska synpunkter kan sålunda enligt beredningen åberopas för att be
skatta hithörande lotter mera schablonmässigt. Det riktigaste sättet att
beskatta sådana lotter synes beredningen vara att låta det sammanlagda
värdet av lotterna bli avgörande för skattens storlek. Beredningen föreslår
med hänsyn härtill, att för efterlevande make, barn och vissa närstående
till den avlidne läggs ut och beskattas arvs- och testamentslotter ungefär på
samma sätt som f. n. och att övriga lotter läggs ut och beskattas som en
gemensam lott. Genom ett sådant system sker enligt beredningen även en
av andra skäl önskvärd omfördelning av beskattningen, eftersom skatteut
taget skärps när egendomen tillfaller avlägsnare släktingar eller utomståen
de. Beredningen föreslår vidare, att, eftersom skatten i realiteten belastar
dödsboet och betalas ur dess egendom, skattskyldigheten överflyttas på
dödsboet. Arvingar och testamentstagare föreslås dock svara gentemot döds
51
boet för den skatt som kan beräknas falla på vars och ens lott. Några svå
righeter att fördela skatten mellan dödsbodelägarna vid ett kommande skif
te uppkommer inte enligt beredningen. Eftersom det i det föreslagna syste
met mte fmns utrymme för de nuvarande, ytterst sällan utnyttjade möj
ligheterna att lägga verklig bodelning och arvskifte till grund för beskatt
ningen och inte heller någon anledning att utlägga skattelott, försvinner
två faktorer som i hög grad komplicerat gällande lagstiftning.
Beredningens förslag om ändrad utformning av själva skattesystemet in
nebär också en i viss mån ändrad syn på skatteklassernas betydelse. Som
framgår av det tidigare anförda anser beredningen starka skäl tala för att
efterlevande make och barn och vissa andra mycket närstående bör inta en
mer gynnad ställning i skattehänseende än andra personer. En lindrigare
beskattning här motsvaras av en reell samhörighet mellan den avlidne och
arvingarna. Även för de övriga klasserna har man i nuvarande lagstiftning
knutit de successiva skatteskärpningarna till den legala arvsordningen, som
naturligtvis även i den delen återspeglar en samhörighet. Denna är dock,
anser beiedningen, normalt svagare och mera beroende av andra omstän
digheter än släktskapen. Det civilrättsliga sambandet mellan den avlidne
och dessa släktingar kräver därför inte en motsvarande skatterättslig fin-
gradering. Inte heller finns det enligt beredningen anledning att göra en
tingradering mellan olika skattskyldiga stiftelser och andra juridiska
personer. Beredningen föreslår därför, att skatteklassernas antal begränsas
från nuvarande fyra till två.
I enlighet med dessa tankegångar föreslår beredningen, att den nya arvs-
skatteldass I utvidgas att omfatta, förutom make och barn, vissa andra
personer som står den avlidne nära. F. n. gäller, att, om två personer sam
manlever under äktenskapsliknande förhållanden, den ena partens förvärv
från den andra beskattas enligt arvsskatteklass IV, dvs. den skatteklass som
tillämpas vid överföringar mellan utomstående. Beredningen anser, att part
i sådant ”samvetsäktenskap” inte bör vara sämre ställd än äkta make, om
gemenskapen haft större varaktighet och även i övrigt kommit till uttryck
på ett mera påtagligt sätt. Beredningen föreslår därför, att den som vid
tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne bör behandlas såsom
efterlevande make, om parterna tidigare varit gifta med varandra eller har
eller har haft gemensamma barn. Beredningen påpekar, att avgränsningen
av denna grupp överensstämmer i sak med motsvarande reglering i in-
komstskatteförfattningarna. Tiden för dödsfallet blir dock avgörande i arvs-
skattehänseende. Beredningen anser också, att testamente eller förmåns-
tagarförordnande till förmån för en förutvarande make utgör ett tecken på
fortsatt samhörighet mellan de tidigare makarna och att överföring till så
dan make därför bör beskattas enligt den lindrigaste klassen.
Beredningen tar vidare i detta sammanhang upp fosterbarnens ställning
i arvsskattehänseende. Dessa beskattas i allmänhet enligt klass IV. Kan ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
52
fosterbarn sägas ha varit anställt hos fosterföräldrarna i minst tio år, be
räknas dock skatten enligt klass II. Beredningen anser, att en uppdelning av
detta slag är svår att förena med en modern syn på fosterbarns ställning.
Om föräldrar har tagit ett barn till sig och adopterat detta, hör barnet redan
nu hemma i skatteklass I. Detsamma bör enligt beredningen rimligen gälla,
om barnet upptagits under liknande förhållanden fastän adoption inte
skett. Beredningen finner det emellertid nödvändigt att närmare bestämma,
under vilka omständigheter en gynnsammare skattemässig behandling bör
ske, eftersom skäl inte föreligger att i alla situationer medge fosterbarn
sådan behandling. Avgörande bör vara att barnet i fosterhemmet erhållit
vård och fostran som eget barn. Härigenom faller i allmänhet barn, som av
myndigheterna placerats i fosterhem mot ersättning, utanför den gynnade
kretsen. Det stora antalet fosterbarn som enligt beredningen är av in
tresse upptas i allmänhet i späd ålder i det nya hemmet. I sådana fall är
en skattemässig åtskillnad mellan egna barn och fosterbarn otillfredsstäl
lande. Beredningen föreslår därför, att fosterbarns förvärv beskattas enligt
klass I, om barnet före fyllda 16 år vistats stadigvarande i den avlidnes hem.
Begreppet stadigvarande bör därvid ha samma innebörd som i inkomstskat
tehänseende. Tillfällig vistelse på annan ort för skolgång eller av andra skäl
bör således inte ha någon betydelse.
När det gäller utläggning av lotter i klass I föreslår beredningen, som
nämnts, att detta principiellt sker enligt ärvdabalkens regler om arv och
med hänsyn tagen till vad som kan ha föreskrivits i testamente. För att
hindra opåkallade skattelättnader och åstadkomma en jämnare avvägning i
beskattningen föreslår beredningen dock vissa begränsningar i den nu an
givna principen.
Särskilda lotter skall sålunda läggas ut för arvingar i klass I. Genom att
arvingen avstår från sitt arv till förmån för sina barn sker emellertid en
lättnad i progressionsavseende samtidigt som ett led överhoppas och därmed
undgår arvsbeskattning. Samma skattemässigt gynnsamma resultat kan
uppnås genom testamentariskt förordnande. Beredningen finner, att bäran
de skäl inte föreligger att behålla den nuvarande ordningen utan föreslår,
att skattläggning skall ske utan hänsyn till eventuella avståenden och att
testamente till förmån för annan än barnbarn inte skall beaktas vid lott-
läggningen, om den närmast arvsberättigade fadern eller modern lever.
Barnbarnets lott inräknas i den närmast arvsberättigades.
Beredningen tar vidare upp frågan, huruvida hänsyn skall tas till laglott
vid skattläggningen. Beredningen erinrar om att sådan hänsyn nu bara tas,
om anspråk härom framställts och medgetts. Beredningen anser, att med
den föreslagna schablonartade utformningen av arvsbeskattningen behovet
av ett hänsynstagande till laglottsanspråk träder mer i förgrunden och före
slår därför, att laglott alltid skall beräknas i den del av kvarlåtenskapen
som skall fördelas. Enligt beredningen är denna ordning enkel att tillämpa
samtidigt som den innebär en spärr mot missbruk i vissa fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
53
Arvs- eller testamentslott, som inte skall beskattas enligt klass I, hänförs
till arvsskatteklass II. Till den sistnämnda klassen räknas således enligt
förslaget övriga fysiska personer och sådana juridiska personer beträffande
vilka särskild skattefrihet inte gäller. Det närmare förfarandet vid lottlägg-
ning framgår av specialmotiveringen i betänkandet vartill jag torde få hän
visa.
I det föregående har nämnts en del nyheter på arvsbeskattningens om
råde. Beredningen erinrar om att förslaget om ny klassindelning och ut
vidgning av personkategorierna i klass I givetvis också gäller vid gåvobe-
skattningen.
Beredningen kommer härefter in på frågan om skattefria motta
gare och framhåller, att ett betydande antal mottagare intar en privile
gierad ställning i skattehänseende. Särskilt gäller detta vissa slag av stif
telser och sammanslutningar. Med hänsyn till det nära samband som enligt
beredningens mening råder beträffande dessas ställning i arvs- och gåvo-
skattehänseende, tar beredningen i ett sammanhang upp dessas ställning
från både arvs- och gåvoskattesynpunkt.
Som framgått av redogörelsen för nuvarande ordning är vissa stiftelser
och sammanslutningar fria från både arvsskatt och gåvoskatt. Fria från
gåvoskatt endast är stiftelser och sammanslutningar som främjar religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller i övrigt allmännyttiga ändamål. De nu uppräk
nade stiftelserna och sammanslutningarna är alltså inte fria från arvs
skatt men beskattas i gengäld enligt den förhållandevis gynnsamma skatte-
klass III. Beredningen erinrar om att denna olikhet i beskattningen vid gåva
resp. testamente vilar på tanken att det krävs större offervilja vid gåva än
vid testamente och framhåller, att det berättigade i den nu nämnda upp
delningen ifrågasatts i skilda sammanhang.
Vissa skattefria stiftelser tjänar vid sidan av sitt allmännyttiga ändamål
till att bevara ekonomiskt inflytande åt stiftarens familj. Av koncentrations-
utredningens undersökningar (SOU 1968: 7) framgår, att ett fåtal skatte
fria stiftelser svarar för avsevärda tillgångar, men också att det finns ett
stort antal andra skattefria stiftelser av högst varierande karaktär och
storlek. Enligt beredningen spelar friheten från inkomstskatt en större roll
för stiftelsernas ekonomi än friheten från kapitalbeskattning. Beredningen
tillägger, att frågan om frihet från inkomstskatt ligger vid sidan av bered
ningens uppdrag.
Beredningen framhåller, att det inte kan betraktas som självklart att
vissa stiftelser och sammanslutningar skall vara skattefria på grund av
sitt ändamål. Någon principiell grund för skattefrihet kan inte gärna åbe
ropas, anser beredningen, som erinrar om att spännvidden mellan skatte
frihet och skatteplikt kraftigt ökat samtidigt som utrymmet för och be
hovet av privata donationer minskat. Det allmänna har numera övertagit
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970
ansvaret för åtskilliga allmännyttiga aktiviteter, som tidigare helt eller
delvis måst tillgodoses genom privata initiativ. Betydande bidrag från det
allmänna utgår sålunda för samtliga slag av de ändamål, på grund varav
stiftelser och sammanslutningar f. n. åtnjuter frihet från arvs- och gåvo
skatt. Enligt beredningens åsikt bör huvudprincipen för framtiden vara, att
det allmännas stöd till stiftelser och organisationer med allmännyttiga
ändamål avvägs mot andra utgiftsbehov vid budgetprövning och inte ges i
form av skatteprivilegier med svåröverskådliga konsekvenser. Av dessa
skäl föreslår beredningen, att den nuvarande skattefriheten för gåvor till
de allmännyttiga ändamål som i arvsskattehänseende hänförs till klass III
upphävs och att de juridiska personer som nu beskattas enligt denna klass
hänförs till den nya klass II vid såväl arvs- som gåvobeskattningen.
Beredningen anser, att de angivna synpunkterna kan anföras också be
träffande vissa stiftelser och sammanslutningar som f. n. åtnjuter fullstän
dig skattefrihet enligt AGF. Det är dessutom förenat med betydande svårig
heter att närmare avgränsa sådana ändamål som skulle kunna rubriceras
som höggradigt allmännyttiga. Varje sådan uppdelning blir enligt bered
ningens mening en avvägning av politisk och allmän karaktär. Enligt be
redningen utgör allmännyttan som sådan inte grund för skattefrihet utan
det är i stället riktigare att se till de former i vilka olika verksamheter be
drivs. Därmed avser beredningen i främsta rummet den mer eller mindre
starka anknytningen till statlig verksamhet på området och möjligheterna
för staten och dess organ att inverka på och kontrollera mottagarnas verk
samhet.
Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen, att arvs- och gåvo-
skattefriheten bibehålls endast för två grupper av sammanslutningar. Den
ena gruppen utgörs av försvarsstiftelserna. Dessa har, anför beredningen, i
huvudsak rent statliga uppgifter och bedriver sin verksamhet i samverkan
med och under kontroll av myndigheterna. Gränsen mellan statlig och
privat verksamhet på detta område är ibland svår att dra. En ovillkorlig
förutsättning för skattefriheten bör därför vara, att myndigheterna finner
sig kunna samverka med den stiftelse eller sammanslutning som det är
fråga om.
Den andra gruppen, beträffande vilken beredningen föreslår bibehållande
av arvs- och gåvoskattefrihet, utgörs av sammanslutningar med ändamål
att främja den högre utbildningen och den vetenskapliga forskningen. En
ligt beredningen utövas vetenskaplig undervisning och forskning, som be
kostas av skattefria stiftelser och sammanslutningar, i nära samarbete med
allmänna institutioner, såsom sjukhus, universitet osv. Om skattefriheten
här begränsades lika snävt som för försvarsstiftelserna, dvs. genom krav
på samverkan med myndighet, skulle resultatet kunna bli en tämligen
konstlad uppdelning som skulle få ringa praktisk betydelse. Beredningen fö
55
reslår därför frihet från arvs- och gåvoskatt för akademi och sådan stiftelse
eller sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja under
visning vid universitet eller därmed jämförlig institution eller att främja ve
tenskaplig forskning.
När det gäller den lägre undervisningen finner beredningen, att läget är
ett annat. Den grundläggande skolutbildningen har numera övertagits av
stat och kommun. Till motsvarande privata undervisningsanstalter utgår
ofta ekonomiskt stöd av sådan omfattning att behovet av privata donatio
ner är begränsat. Beredningen föreslår med hänsyn härtill, att skattefri
heten begränsas till s. k. eftergymnasial utbildning.
Ett annat slag av stiftelser och sammanslutningar, som av ålder intagit
en gynnad ställning i arvs- och gåvoskattehänseende, är de, vilkas verk
samhet inriktats på stöd åt sjuka, fattiga, åldringar och jämförliga grupper.
Beredningen framhåller, att insatser på nu nämnda områden tidigare måst
ske genom privata åtgärder eller i form av välgörenhet men att det all
männa successivt åtagit sig dessa uppgifter. Beredningen finner, att den
hävdvunna skattefriheten för stiftelser som utövar välgörenhet i olika
former är svår att förena med den ändrade synen på socialpolitiken och
föreslår därför, att arvsskattefriheten avskaffas i nu berörda avseenden.
Beredningen tillägger, att viss stödverksamhet, som med beredningens
förslag skulle falla utanför det skattefria området, än så länge till stor del
bygger På privata initiativ utan att det allmänna på samma sätt som i andra
fall kan ta på sig ansvar för de människor som har nytta av verksamheten.
Beredningen syftar här på de organisationer som bedriver internationell
hjälpverksamhet, t. ex. Rädda Barnen och Inom-Europeisk Mission. Bered
ningen anser, att arvsskattefriheten bör bibehållas och t. o. m. utvidgas i
fråga om nu nämnd verksamhet. Med hänsyn till att en mångfald svenska
och utländska institutioner är verksamma på detta område, föreslår be
redningen, att kontroll sker av att skattefriheten begränsas till institutioner
som är jämförliga med de nu nämnda. Detta bör ske genom att Kungl.
Maj :t får befogenhet att medge skattebefrielse för organisationer med hu
vudsakligt ändamål att bedriva internationell hjälpverksamhet.
Tidigare har redogjorts för beskattningen avs. k. framskjutna för
värv. Beredningen konstaterar, att reglerna härom är svårtillgängliga och
lämnar utrymme för spekulationer beträffande ovissa framtida händelser.
Begär exempelvis den, som erhållit äganderätten till viss egendom medan
annan person erhållit avkastningsrätten, omedelbar beskattning, kan detta
visa sig ha både fördelar och nackdelar. Om nyttj anderättshavaren lever
bara en kortare tid och egendomen dessutom stiger kraftigt i värde vinner
han på omedelbar beskattning. Men om nyttjanderättshavaren lever längre
än beräknat eller egendomen sjunker i värde, är det fördelaktigare att
vänta med beskattningen. En märklig effekt av AGF:s bestämmelser på om
Kungl. Majrts proposition nr 71 år 1970
56
rådet är, framhåller beredningen vidare, att, om någon först förvärvar nytt-
janderätten till viss egendom och därefter äganderätten till den, han kom
mer att beskattas två gånger för samma egendom.
Beredningen finner anledning till kritik mot beskattningsreglerna också
från det allmännas synpunkt och pekar på att omedelbara och ibland be
tydande skattelättnader kan uppnås genom avståenden av olika slag. Som
exempel nämns, att efterlevande make tillerkänts nyttjanderätt till en stör
re eller mindre del av kvarlåtenskapen, under det att äganderätten tillagts
makarnas barn. Vid skattläggningen läggs en lott ut för värdet av makens
nyttjanderätt och denna beskattas omedelbart. Äganderätten beskattas
däremot inte. Om den efterlevande maken före tillträdet av sin rätt avstår
från att göra denna gällande, kan ingen ytterligare skatt las ut. Barnen
får äganderätt till hela egendomen, men skatt har tagits ut endast för nytt-
janderättens värde. Om den efterlevande är till åren kommen, är detta vär
de ofta så lågt att lotten till honom blir skattefri. Beredningen konstate
rar vidare, att det nuvarande systemet bygger på att ägaren skall deklarera
sitt förvärv när detta sker, exempelvis genom att nyttjanderättshavaren
efter en tid avstår från sin rätt. Detta sker inte alltid, och när förhållan
det kommit till granskningsmyndighetens kännedom, kan mer än tio år ha
förflutit och det allmännas skatteanspråk preskriberats.
Beredningen finner, att reglerna om de framskjutna förvärven är olämp
ligt utformade och att åtskilliga ändringar måste vidtas i AGF för att man
skall få en riktigt avvägd beskattning inom ramen för nuvarande system.
Problemet med de framskjutna förvärven reduceras emellertid väsentligt,
om beredningens förslag godtas att lägga skattskyldigheten på dödsboet
och begränsa utläggningen av särskilda lotter till de närmaste anförvan
terna. Beredningen finner det naturligt att i det föreslagna, förenklade
systemet beskatta egendom, som är föremål för framskjutet förvärv, på
samma sätt som annan egendom i dödsboet och att göra detta omedelbart.
Därför föreslås, att AGF:s regler om framskjutna förvärv upphävs utan att
ersättas av andra. Särskild hänsyn måste dock tas till det fall då någon en
ligt lag eller testamente erhållit egendom med fri förfoganderätt. Den fria
förfoganderätten beskattas nämligen som äganderätt och det kan därför
inte komma i fråga att vid arvlåtarens eller testators död beskatta också
den äganderätt som senare skall tillfalla sekundosuccessorer. I det nu av
sedda fallet föreslås alltså ingen ändring av den nuvarande bestämmelsen
i 8 § första stycket AGF.
En närmare redogörelse för bestämmelserna på försäkring sbe
skattningens område har lämnats på s. 32—33. Beredningen kon
staterar, att reglerna är invecklade och att önskemål om förenklingar fram
förts i skilda sammanhang.
Enligt beredningen skulle vissa tekniskt betydelsefulla ändringar kun
na göras inom ramen för det nuvarande systemet men de skulle få ganska
Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
57
begränsad räckvidd. Beredningen har övervägt ett alternativ enligt vilket
värdet av förekommande försäkringar skulle brytas ut från den egentliga
dödsbobeskattningen och i stället skattläggas för sig. Det visar sig dock att
större förenklingar inte kan vinnas med hänsyn till bl. a. skyddet för gif
torätten. Det föreslagna systemet med dödsboet som skattskyldigt och med
en begränsad lottläggning möjliggör däremot enligt beredningen en starkt
förenklad arvs- och gåvobeskattning av försäkringar. Beredningen före
slår därför, att värdet av försäkringar skall behandlas efter i stort sett
samma regler som annan egendom efter den avlidne. Vissa undantag från
denna allmänna princip blir dock nödvändiga för att ge utrymme för
skattefrihet i en del fall.
Vad först angår frågan om vilka förmånstagarförvärv som skall vara
skattepliktiga har beredningen inte funnit skäl att föreslå några genom
gripande ändringar. Beredningen anser det självklart att förmånstagar
förvärv som avser kapitalförsäkringar liksom nu skall underkastas be
skattning.
I och för sig skulle man kunna från skatteplikt frita tjänstegruppliv-
försäkringar, vilka saknar den individuella prägel som kännetecknar van
liga försäkringar och mera kan betraktas som anställningsförmåner. Be
redningen finner dock skäl tala mot att generellt undanta tjänstegrupp-
livförsäkringar från skatteplikt, bl. a. med hänsyn till att de grupper, för
vilka denna försäkringsform inte är öppen, skulle komma i ett sämre läge
och att ett fritagande av tjänstegrupplivförsäkringarna skulle möjliggöra
oskäligt stora skattelättnader i det fall en person innehar flera sådana för
säkringar.
Inte heller när det gäller pensionsförsäkringarna föreslås någon änd
ring i fråga om skatteplikten. Inkomstskatteplikten för pensionsbeloppen
utgör enligt beredningens mening inte något bärande skäl för att frita
pensionsförsäkringar från arvsskatt. Däremot kan invändas att en vanlig
pension ej arvsbeskattas och att tjänstepensionsförsäkringarna är arvs
skattefria. Utövare av fria yrken, som är hänvisade till att själva genom
försäkring skaffa efterlevandeskydd utöver den allmänna försäkringen, är
därför, framhåller beredningen, i viss mån sämre ställda än andra yrkes
grupper. Å andra sidan måste beaktas den skattefrihet som föreligger så
fort en pensionsförsäkring blivit mer än tio år. Även grundavdraget 10 000
kr. i årlig pension, vilket vid giftorättsgemenskap i realiteten kan sägas
vara 20 000 kr., lämnar utrymme för en vidsträckt skattefrihet. Ett av
görande hinder mot att frita pensionsförsäkringarna från skatteplikt lig
ger dessutom enligt beredningens mening i att de ofta innehåller inslag av
kapitalförsäkring.
Någon ändring föreslås inte i fråga om förmånstagarförordnandets be
tydelse för rätten till grundavdrag. Beredningen finner det självklart, att
systemet med förmånstagaravdrag skall behållas och hänvisar i detta hän
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
58
seende till försäkringarnas betydelse för att trygga familj eförsörj ningen.
När det gäller förmånstagaravdragets storlek anser beredningen, att en
differentiering bör ske beträffande kapitalförsäkringar. I och för sig bor
de nämligen vid sådana försäkringar förmånstagaravdrag medges endast
när avsikten är att säkerställa efterlevande makes och barns intressen.
Grundavdragen borde i enlighet härmed medges bara för förmånstagare i
arvsskatteklass I. Beredningen anser det emellertid skäligt att avdrag får
åtnjutas även om t. ex. försäkringsbelopp tillfaller föräldrar. Praktiska
skäl talar vidare för skattefrihet, när det gäller de ganska många försäk
ringarna på förhållandevis obetydliga belopp. Beredningen anser, att de
anförda skälen talar för att förmånstagare i arvsskatteklass I får ett hög
re avdrag än vid motsvarande fall i klass II. För att förmånstagaravdragen
lättare skall kunna anpassas till framtida ändringar i tjänstegrupplivför-
säkringarnas storlek — dessa bör, anser beredningen, ej träffas av arvs
skatt, om det inte finns andra försäkringar — föreslås, att grundavdragen
blir rörliga. Förslaget innebär, att avdraget skall motsvara i klass I sex
och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, f. n.
39 000 kr., och i klass II två gånger basbeloppet, f. n. 12 000 kr. Någon
ändring av grundavdraget beträffande pensionsförsäkringarna (10 000 kr.)
eller annan livränteförsäkring (2 500 kr.) föreslås inte.
Beredningens förslag till förenklat system för beräkning av arvsskatt
innebär följande i fråga om försäkringarna. Efter förmånstagaravdrag
läggs försäkringarna till boets behållning. Var den avlidne gift och rådde
giftorättsgemenskap, måste dock giftorätten först beaktas. Detta sker ge
nom att behållningen ökas med värdet av samtliga försäkringar, varefter
hälften av den sålunda ökade behållningen frånräknas såsom skattefri
giftorättsandel. Återstående del minskas med vederbörligt antal förmåns
tagaravdrag. Vad som blir kvar fördelas enligt lag och testamente på lot
ter till efterlevande make, barn m. fl. i klass I eller läggs till en gemensam
lott till andra arvingar och testamentstagare i klass II. Däremot läggs ing
en lott ut för förmånstagarförvärvet. En fördel med detta förfaringssätt är
enligt beredningen att skatten i regel blir densamma för den efterlevande
familjen, även om förmånstagarförvärven skulle uppgå till olika belopp för
skilda mottagare inom samma krets. Beredningen framhåller, att detta för
slag, liksom varje schablonisering, kommer att i vissa fall ge lättnader, i
andra fall skärpningar, dock inte i sådan grad att det föranleder betänklig
heter.
Tidigare har nämnts att dödsboet föreslås svara för arvsskatten. Mot
svarande föreslås gälla också skatt som belöper på förmånstagarförvär
ven. Förmånstagaren svarar gentemot dödsboet för den skatt som belöper
på hans förvärv. För det fall att förmånstagaren inte såsom arvinge eller
testamentstagare erhåller egendom som kan tas i anspråk av boet för skat-
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
59
tens betalning, föreslås försäkringsgivaren bli ansvarig för skatten gent
emot dödsboet.
Som tidigare angetts gåvobeskattas f. n. periodiskt utgående försäk
ringsbelopp, om förmånstagaren inte samtidigt erhållit förfoganderätten
till försäkringen. Arvsskatt tas bara ut för det belopp som utfaller vid döds
fallet. Beredningen förordar, att en omedelbar och uttömmande beskatt
ning sker av sådana förvärv och föreslår, att kapitalvärdet av dessa försäk
ringar läggs till behållningen på samma sätt som andra försäkringar. Vär
deringen sker därvid som om den förste förmånstagaren fått förfogande
rätten till hela försäkringen. För att underlätta betalningen av skatten i
vissa fall föreslås en särskild anståndsregel.
Beredningen konstaterar vidare, att AGF:s regler om beskattning av för
säkringar bara avser de fall då försäkringstagaren avlidit. En omdiskuterad
fråga gäller beskattningen vid försäkringstagarens makes död. Avlider
försäkringstagares make, anses — om försäkringen inte är försäkrings
tagarens enskilda egendom — rätten till försäkringen ingå i giftorätts-
godset. Fastän försäkringstagaren alltså inte själv avlidit och något för
säkringsbelopp i allmänhet inte utfallit, kommer därigenom hälften av för
säkringsvärdet att beskattas såsom arvfallen egendom, oavsett om för-
månstagarförordnande föreligger. Finns ej bröstarvingar, blir försäkrings
tagaren själv såsom arvtagare skattskyldig för halva värdet av sin egen
försäkring. Beredningen framhåller, att kritik riktats mot denna form av
arvsbeskattning, i synnerhet när den efterlevandes egen pensionsförsäk
ring träffats av arvsskatt. Beredningen anser, att någon berättigad kritik
knappast kan riktas mot att den efterlevandes egna kapitalförsäkringar
kan komma att träffas av arvsskatt. Dylika försäkringar representerar all
tid ett visst värde, med hänsyn till att de kan belånas eller återköpas. Pen
sionsförsäkringarna däremot har enligt beredningen en klar försörjnings-
funktion och saknar realiserbart värde, eftersom de inte kan återköpas
eller belånas. Beredningen finner därför, att beskattning av efterlevandes
egen pensionsförsäkring är uppenbart oskälig och anser, att en lösning av
problemet bör ske genom ändring i giftermålsbalken, innebärande att ef
terlevandes pensionsförsäkring inte skall ingå i giftorättsgodset. Bered
ningen förutsätter, att en sådan ändring kan ske i anslutning till stats
makternas behandling av skattefrågan.
Även när det gäller beskattningen av olycksfallsförsäkring finns enligt
beredningen anledning till kritik med hänsyn till att förmånstagarförord-
nanden till sådana försäkringar inte kan jämkas enligt reglerna i försäk
ringsavtalslagen om skydd för giftorätt eller laglott. Enligt beredningens
mening bör detta problem lösas genom ändringar i försäkringsavtalslagen.
När det gäller utformningen av bottenbeloppen konsta
terar beredningen, att de skattefria bottenbeloppen i AGF i regel är ut-
formade som gränsbelopp, dvs. även bottenbeloppet beskattas om det
överskrids. Undantag härifrån gäller bara beträffande bottenbeloppen vid
underåriga barns förvärv och vid försäkringsförvärven som är grundav
drag. I de sistnämnda fallen beskattas bara överskjutande belopp. Bered
ningen framhåller, att — bortsett från AGF — de skattefria bottenbeloppen
på den direkta beskattningens område principiellt utformats som grund
avdrag. Beredningen anser, att åtskilliga fördelar föreligger med ett sy
stem, där bottenbeloppen utformats som grundavdrag. Sålunda kan lik
formighet uppnås i fråga om bottenbeloppens konstruktion, dels inom
AGF och dels mellan AGF och övriga författningar som reglerar den di
rekta beskattningen, främst inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Vi
dare medför en sådan ändring att det inte längre föreligger något behov
av särskilda avtrappningsregler för att mildra övergången mellan full
skattefrihet och full skatteplikt. Beredningen föreslår därför, att botten
beloppen utformas som grundavdrag. Detta kräver att skatteskalorna om
arbetas. En omarbetning anses också påkallad av tekniska skäl. Bered
ningen pekar på att särskilt beträffande skatteklasserna I och II inter
vallerna mellan de olika skikten är synnerligen små. Beredningen föreslår,
att man utgår från en något högre uttagsprocent än f. n. och att uttagen
sker i större intervaller. Gränsbeloppen utgör f. n. i klass I för barn 6 000
kr. och för make 40 000 kr. Med tanke på penningvärdets utveckling och
de allmänt omfattade önskemålen att lindra arvsbeskattningen i de lägre
skikten måste grundavdragen och skatteskalorna enligt beredningens me
ning utformas så att små och medelstora arv inte beskattas strängare än
tidigare. Vid valet av lämplig gräns är enligt beredningen också förslaget
om nya regler för lottläggning av betydelse. Beredningen föreslår ett
grundavdrag i skatteklass I på 10 000 kr. i förening med en höjning av
skattesatsen i det närmast högre skiktet till 5 % för lott som tillfal
ler barn och därmed jämställda. Beredningen föreslår vidare, att den nu
varande skattefrihetsgränsen sänks för efterlevande make för att inte
omläggningen från gränsbelopp till grundavdrag skall medföra alltför
stora skattelättnader. Grundavdraget för make föreslås utgöra 25 000 kr.
Även detta belopp innebär i flertalet fall lättnader för den efterlevande.
För gemensam lott i den nya klass II bör enligt beredningen bottenbe-
loppet avpassas så att helt små bon lämnas fria från arvsskatt. Ett ge
mensamt grundavdrag på 5 000 kr. förordas.
När det gäller bestämmande av arvsskattens höjd har i det
föregående nämnts, att beskattningen enligt beredningens mening bör
lindras något i fråga om små och måttliga arv, som tillfaller närstående,
och att uttaget bör ökas från större lotter och över huvud taget från lotter
som tillfaller mer avlägsna mottagare. Beredningens förslag grundas på
omfattande statistiska undersökningar. Dessa redovisas närmare på s.
183—277 i betänkandet. Av undersökningarna framgår bl. a., att antalet bo
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
61
uppteckningar, som har en behållning mellan 50 000 och 100 000 kr., mer än
sjudubblats från år 1943 till år 1967. De verkligt stora boen med en be
hållning över en halv milj. kr. har under samma tid ökat från ett sextio
tal till drygt 200 per år. Beredningen framhåller, att arvsskatten utgör en
pålaga av engångskaraktär och att i vissa fall svårigheter kan föreligga att
betala arvsskatten med hänsyn till att tillgångarna kan vara bundna på
visst sätt, t. ex. tillgångar som är nedlagda i jordbruk. Beredningen avser
därför att i det senare betänkandet föreslå liberalisering av reglerna om
anstånd med betalning av skatten.
Utformningen av nya skatteskalor måste också, anför beredningen, ses
mot bakgrunden av förslagen att hindra lottsplittring. Här syftas på för
slaget, att avståenden och testamenten varigenom ett led överhoppas inte
skall beaktas vid beskattningen. Ett genomförande av detta förslag med
för en skatteskärpning som inte kan direkt utläsas av skalorna. Av de
statistiska undersökningarna framgår, att i bon med en behållning un
derstigande 30 000 kr., exklusive giftorätt, ca tre lotter kan beräknas falla
på varje bouppteckning och att ungefär fem lotter förekommer i bon med
en behållning mellan 100 000 och 300 000 kr. För bon med en behållning över
500 000 kr. uppgår antalet lotter till ca tio per bo.
För den nya arvsskatteklass 1 föreslår beredningen följande skala.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Lott efter grundavdrag, kr.
—
20
000
20 000—
40 000
40 000—
70 000
70 000— 100 000
100
000
—
200
000
200 000— 500 000
500 000—2 000 000
2 000 000—5 000 000
5 000 000—
Arvsskatt, kr.
5 % inom skiktet
1
000
+
10
% ”
3 000 + 15 %”
7 500 + 20 % ”
13 500 + 30 %”
43 500 + 40 % ”
163 500 + 50 %”
913 500 + 60 %”
2 713 500 + 65 %”
Beredningen framhåller, att förslaget innebär lättnader för lotter, som
tillfaller barn intill ett värde av ca 30 000 kr. För efterlevande make in
träder en skärpt beskattning först när lottens värde närmar sig 150 000 kr.
På grund av övergången till grundavdrag blir dock lotter i storleksordningen
25 000—45 000 kr. beskattade eller får ökad skatt. Det rör sig emellertid
här om förhållandevis blygsamma höjningar. De närmare verkningarna
av förslaget framgår av följande tabell.
62
Arvsskatt i kronor för arvs- och testamentslotter tillhörande skatteklass I
enligt nuvarande regler och enligt beredningens förslag
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Arvslott1,
kr.
Nuvarande regler
Förslaget
Ökning ( + ) eller minskning (-
arvsskatten enligt förslaget
i kronor
i % av
lotten
—) av
arvs-
make
barn
make
barn
make
barn
make
barn
i
2
3
4
5
6
7
8
9
2 000
3 000
—
—
—
—
____
____
_
_
5 000
—
—
—
—
____
____
____
_
10 000
—
210
—
—
—
—
210
____
—2,1
15 000
—
390
—
250
— —
140
—
—0,9
20 000
—
590
—
500
____
____
90
_
—0,5
25 000
—
840
—
750
—
—
90
—
—0,4
30 000
—
1 090
250
1 000
+
250
—
90
+ 0,8
—0,3
40 000
—
1 690
750
2 000
+
750
+
310
+ 1,9
+ 0,8
50 000
2 390
2 390
1 500
3 000
—
890
+
610 —1,8
+ 1,2
60 000
3 190
3 190
2 500
4 500
—
690
+
1 310 —1,2
+ 2,2
70 000
4 090
4 090
3 750
6 000
—
340
+
1 910 —0,5
+ 2,7
80 000
5 090
5 090
5 250
7 500
+
160
+
2 410
+ 0,2
+ 3,0
100 000
8 590
8 590
8 500
11 500
—
90
+
2 910 —0,1
+ 2,9
120 000
13 390
13 390
12 500
16 500
—
890
+
3 110 —0,7
+ 2,6
150 000
20 590
20 590
21 000
25 500
+
410
+
4 910
+ 0,3
+ 3,3
200 000
34 590
34 590
36 000
40 500
+
1 410
+
5 910
+ 0,7
+ 3,0
300 000
66 590
66 590
73 500
79 500
+
6 910
+ 12 910
+ 2,3
+ 4,3
400 000
102 590
102 590
113 500
119 500
+ 10 910
+ 16 910
+ 2,7
+ 4,2
500 000
142 590
142 590
153 500
159 500
+ 10 910
+ 16 910
+ 2,2
+ 3,4
600 000
186 590
186 590
201 000
208 500
+ 14 410
+ 21 910
+ 2,4
+ 3,7
800 000
274 590
274 590
301 000
308 500
+ 26 410
+ 33 910
+ 3,3
+ 4,2
1 000 000
362 590
362 590
401 000
408 500
+ 38 410
+ 45 910
+ 3,8
+ 4,6
1 500 000
602 590
602 590
651 000
658 500
+ 48 410
+ 55 910
+ 3,2
+ 3,7
2 000 000
842 590
842 590
901 000
908 500
+ 58 410
+ 65 910
+ 2,9
+ 3,3
3 000 000 1 362 590
1 362 590
1 498 500
1 507 500
+ 135 910
+ 144 910
+ 4,5
+ 4,8
5 000 000 2 402 590
2 402 590
2 698 500
2 707 500
+ 295 910
+ 304 910
+ 5,9
+ 6,1
10 000 000 5 402 590
5 402 590
5 947 250
5 957 000
+ 544 660
+ 554 410
+ 5,4
+ 5,5
1 Skattepliktigt belopp, dvs. bruttobelopp före reducering med grundavdrag.
Beredningens förslag till skatteskala för den nya arvsskatteklass II, vil
ken omfattar de nuvarande klasserna II—IV, framgår av följande sam
manställning.
Lott efter grundavdrag, kr.
— 20 000
20 000— 60 000
60 000—100 000
100 000—200 000
200 000—300 000
300 000—500 000
500 000—
Arvsskatt, kr.
10 % inom skiktet
2
000
+
20
% ”
10 000 + 30 %”
22 000 + 40 %”
62 000 + 50 %”
112 000 + 60 %”
232 000 + 70 %”
63
Beredningen framhåller, att en detaljerad jämförelse av skatteverk-
ningarna enligt gällande och föreslagna regler försvåras av att skatten
enligt förslaget skall tas ut på en gemensam lott under det att skatten en
ligt nuvarande bestämmelser utgår på mottagarens förvärv. Vissa verk
ningar av beredningens förslag framgår dock av följande tabell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Arvsskatt i kronor för arvs- och testamentslotter tillhörande skatteklass
11—IV enligt nuvarande regler och beredningens förslag
Sammanlagd arvsskatt, enligt nuvarande regler. Hela kvarlåtenskapen tillfaller
Kvarlå-
ett sys-
i lika de- i lika de- en all-
i lika de-
en oskyld i lika de- Arvsskatt
tenskap,
kon
lar tre
lar fem
männyt- lar tre
testa-
lar tre
å arvslotts-
kr.
klass II
syskon
syskon
tig sam-
allmän-
ments-
oskylda
summan i
klass II
klass II
manslut- nyttiga
tagare
testa-
klass
ning
samman-
klass IV
ments-
II— IV
klass III slutningar
tagare
enligt
klass III
klass IV
förslaget
i
2
3
4
5
6
7
8
9
5 000
240
540
300
1 000
600
10 000
690
414
—
1 490
855
2 500
1 980
500
15 000
1 290
720
600
2 490
1 620
4 500
3 000
1 000
20 000
2 040
1 152
900
3 490
2 430
6 500
4 440
1 500
25 000
3 040
1 611
1 200
4 740
3 450
9 000
5 970
2 000
30 000
4 040
2 070
1 650
5 990
4 470
11 500
7 500
3 000
40 000
6 540
3 258
2 550
8 490
6 450
17 500
11 460
5 000
50 000
9 540
4 590
3 450
10 990
8 430
23 500
15 420
7 000
60 000
13 040
6120
4 650
13 490
10 470
30 000
19 500
9 000
75 000
18 290
9 120
6 450
17 990
14 220
39 750
27 000
13 000
100 000
28 290
14 595
10 200
25 490
20 445
56 000
40 440
20 500
150 000
50 790
28 620
20 200
40 490
32 970
88 500
70 500
40 000
200 000
75 790
46 050
32 700
55 490
46 410
121 000
102 870
60 000
300 000
130 790
84 870
65 200
85 490
76 470
186 000
168 000
109 500
500 000
240 790
177 270
141 450
145 490
136 410
316 000
297 870
229 000
750 000
390 790
309 870
253 950
220 490
211 470
478 500
460 500
403 500
1 000 000
540 790
447 315
378 950
295 490
286 440
641 000
622 935
578 500
1 500 000
865 790
722 370
653 950
445 490
436 470
966 000
948 000
928 500
3 000 000 1 840 790 1 622 370 1 503 950
895 490
886 470
1 941 000 1 923 000 1 978 500
10 000 000 6 390 790 6 172 305 5 953 950 2 995 490 2 986 440
6 491 000 6 472 935 6 878 500
Beredningen konstaterar, att en kalkyl på grundval av 1967 års värden
visar, att beredningens förslag kommer att tillföra statsverket ökade skat
teintäkter med 35—40 milj. kr. per år. Härav faller ca 10 milj. kr. på
arvsskatteklass I och 25—30 milj. kr. på klass II. På grund av den skärp
ning av progressionen som förslaget innebär räknar beredningen med att
skatten för 1968/69 skall ge något större intäkter eller ca 50 milj. kr. År
1971, då förslaget avses träda i kraft, tillkommer de höjningar som för
anleds av den nu pågående allmänna fastighetstaxeringen. Dessa höj
ningar kan beräknas ge en ökning av intäkterna med ca 40 milj. kr. år
ligen. Sammanlagt kan således intäkterna av arvs- och gåvoskatterna vän
tas öka med ca 100 milj. kr. år 1971.
Gåvobeskattningen
Beredningen konstaterar, att gåvobeskattningen hänger intimt samman
med arvsbeskattningen och att dess huvudsyfte är att komplettera arvs
beskattningen, vilket motiverar, inte bara att gåvoskatt över huvud ta
get tas ut, utan också att tidigare gåvor från den avlidne inom vissa grän
ser sammanläggs med arv eller testamentsförvärv från givaren. Enligt be
redningen skall gåvoskatt i främsta rummet tas ut därför att givaren ge
nom benefika överföringar minskar underlaget för en kommande arvsbe
skattning. Från dessa synpunkter är det följdriktigast att givaren, inte
som nu gåvotagaren, får svara för gåvoskatten på samma sätt som döds
boet föreslås skola svara för arvsskatten.
Beredningen konstaterar, att, trots vissa likheter mellan arvsskatten
och gåvoskatten, de båda skatteformerna utvisar betydande olikheter.
Arvsskatten byggs sålunda upp från den förutsättningen att en hel för
mögenhetsmassa skall övergå till och fördelas mellan olika berättigade
intressenter. Vid gåvor är situationen en annan, eftersom givaren i livs
tiden frivilligt avstår från en större eller mindre del av sin förmögenhet.
Genom en gåva kan lättnader uppnås inte bara vid en kommande arvsbe
skattning, utan fördelar kan också vinnas i inkomst- och förmögenhets-
skattehänseenden.
Det nu anförda är enligt beredningens uppfattning av betydelse när det
gäller gåvoskattens höjd och tekniska konstruktion.
Beredningen anser, att gåvoskatten bör följa samma mönster som arvsskat
ten, och finner därför, att två gåvoskatteklasser är tillräckligt. De båda gåvo-
skatteklasserna föreslås innehålla sinsemellan samma personkrets som arvs-
skatteklasserna dock med ett viktigt undantag. Gåva till barns avkomling-
ar bör enligt beredningen beskattas i gåvoskatteklass II, om inte mottagaren
är närmast arvsberättigad. Härigenom uppnås bättre överensstämmelse med
arvsbeskattningen i motsvarande fall, eftersom testamentslott till barns
avkomling enligt förslaget skall inräknas i den närmast arvsberättigades
lott.
Gåvoskatteskalorna föreslås utformade något strängare än motsvarande
arvsskatteskalor och skärpningar av procentsatserna föreslås också i fråga
om de lägre skikten. Beredningen har härvid tagit hänsyn till att gåvoskat
ten — som enligt förslaget skall betalas av givaren — utgår på gåvans net
tobelopp, medan arvsskatten betalas av dödsboet och beräknas på de olika
lotternas bruttobelopp.
Beredningen framhåller, att den föreslagna arvsskatteskalan för klass II i
och för sig skulle kunna läggas till grund även för gåvoskatten. Detta skulle
dock kräva att gåvan beskattades som om den legat i toppen av givarens
förmögenhet. Tungt vägande skäl kan dock anföras mot en sådan lösning.
Övergången från skattefrihet till skatteplikt skulle sålunda bli synnerligen
tvär och många i och för sig helt invändningsfria gåvor skulle drabbas omo-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
65
tiverat hårt. Som exempel anför beredningen gåvor till allmännyttiga sam
manslutningar som inte åtnjuter skattefrihet. Beredningen anser dock skäl
tala för att gåvoskatteskalan för klass II utformas strängare än skalan för
klass I.
Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen, att gåvoskatteskalorna
utformas på sätt framgår av följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Skattepliktig gåva, kr.1
Gåvoskatt, kr.
Klass I
Klass II
— 20 000
10 % inom skiktet
15 % inom skiktet
20 000—
40 000
2 000 + 15 %”
3 000 + 25 %”
40 000—
70 000
5 000 + 20 %”
8 000 + 35 % ”
70 000— 100 000
11 000 + 25 % ”
18 500 + 45 % ”
100 000— 200 000
18 500 + 30 % ”
32 000 + 55 %”
200 000— 500 000
48 500 + 40 % ”
87 000 + 65 %”
500 000—2 000 000
168500 + 50 %”
282 000 + 70 %”
2 000 000—5 000 000
918 500 + 60 %”
1 332 000 + 70 %”
5 000 000—
2 718 500 + 65 %”
3 432 000 + 70 %”
1 I förekommande fall efter grundavdrag.
Beredningen framhåller, att åtskilliga av ändringsförslagen är en följd
av den av beredningen förordade nya utformningen. Sålunda föreslår be
redningen, av skäl som redovisats i det föregående, att den hittillsvarande
gåvoskattefriheten för de allmännyttiga sammanslutningarna upphävs.
Beträffande de framskjutna förvärven föreslår beredningen, att, om egen
dom bortges med äganderätt till en person medan en annan samtidigt får
nyttjanderätt, gåvoskatt genast skall tas ut på egendomens hela värde, var
vid skatten bestäms efter förhållandet mellan den blivande ägaren och giva
ren. Vid beskattningen bortses alltså från den förbehållna särskilda rättig
heten. Detsamma föreslås skola gälla, när givaren själv förbehållit sig någon
rätt eller förmån till det bortgivna. Även här skall således gåvoskatten be
stämmas med bortseende från förbehållet.
Beredningen föreslår vidare, att gåvobeskattningen av försäkringar be
gränsas. Det stora flertalet fall där gåvoskatt f. n. tas ut för förmånstagar-
förvärv avser förvärv, som skett på grund av ett dödsfall varvid förmånsta-
garen inte erhåller förfoganderätt över försäkringen utan bara successivt
får lyfta utfallande belopp. Dessa förvärv föreslås bli arvsbeskattade. En
ligt beredningens förslag skall försäkrings- och förmånstagarförvärv gåvo-
beskattas endast i följande tre fall, nämligen om en försäkring ges bort,
om förmånstagarförvärv sker under försäkringstagarens livstid och om
premier betalas för försäkring som ägs av annan än premiebetalaren eller
hans make. Gåvobeskattning i det sistnämnda fallet föreslås som spärr mot
skatteflykt på detta område.
Beredningen tar också upp frågan om skattefrihet för gåvor.
Beredningen föreslår ingen ändring i reglerna om rätt för makar att genom
5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr
71
66
bodelning i livstiden låta var och en behålla sin egendom utan att gåvoskatt
därvid tas ut. Inte heller föreslås någon omedelbar ändring i reglerna om
gåvoskattefrihet för periodiska understöd. Enligt beredningens mening kan
någon meningsfylld ändring av dessa regler inte ske, så länge en i princip
obegränsad avdragsrätt föreligger vid inkomsttaxeringen för periodiska un
derstöd. Eftersom det, enligt vad beredningen inhämtat, är ytterst ovanligt
att avdrag för periodiskt understöd vägras i ett inkomstskattemål bara där
för att understödet är högt, uppkommer aldrig frågan om gåvoskatt. Den
obegränsade avdragsrätten vid inkomsttaxeringen har kritiserats och en
särskild utredning (skatteutredningen om periodiskt understöd) har till
satts för att undersöka möjligheterna till ändrade regler på denna punkt.
Enligt beredningens mening bör den framtida utformningen av gåvoskatte-
friheten alltjämt vara samordnad med inkomstbeskattningen och beredning
en avser därför att i det senare betänkandet utforma ett förslag i anslut
ning till vad nämnda utredning kan komma att föreslå.
Som tidigare nämnts föreligger skattefrihet för gåva som utgör bidrag
till undervisning eller uppfostran, om gåvotagaren genom bidraget kan anses
ha tillförsäkrats en förmån som han annars inte skulle ha haft. Enligt be
redningens mening saknas numera anledning att medge skattefrihet för gå
vor av detta slag. Det allmännas studiestöd får i allmänhet anses tillräckligt
för att finansiera studier. Därtill kommer att skattefriheten för studiegåvor
kan missbrukas. Ofta saknas nämligen möjlighet att kontrollera att medel
används för det uppgivna syftet.
Beredningen anser det självklart, att gåvor av lösören som är avsedda för
gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk skall vara fria från gåvo
skatt. Likaså bör smärre penningbelopp liksom hittills vara undantagna
från gåvoskatt. Enligt beredningens uppfattning bör dock en värdegräns
sättas vid gåvor av lösören för att gåvobeskattningen inte skall kunna
kringgås genom gåvor som i realiteten innebär en kapitalöverföring. Möjlig
heterna till skattefria gåvor bör också enligt beredningen vara desamma
för alla. Beredningen föreslår, att värdegränsen för skattefrihet fastställs
till 10 000 kr. om året och att denna gräns omfattar allt lösöre för motta
garens personliga bruk, således både inre och yttre lösöre. För att inte läg
ga onödiga hinder i vägen för gåvor till kommunala institutioner av olika
slag föreslås dock generell gåvoskattefrihet vid lösöregåvor till kommuner
och därmed jämförliga juridiska personer.
Beloppsgränsen för skattefrihet vid penninggåvor bör enligt beredningen
höjas med hänsyn främst till de begränsningar i gåvoskattefriheten som
beredningen föreslagit. Gränsen föreslås höjd från 2 000 till 4 000 kr. och
bör enligt beredningen få formen av grundavdrag.
Gåva från äkta makar behandlas enligt nuvarande regler olika beroende
på hur deras egendomsförhållanden är ordnade. För att förhindra att ma
karna genom uppdelning av egendomen nedbringar skatteprogressionen fö
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
67
reslår beredningen, att gåvor från äkta makar alltid beskattas som en gåva,
oavsett om gåvan härrör från den enes eller den andres giftorättsgods eller
enskilda egendom.
Enligt beredningens åsikt innebär dess i betänkandet framförda förslag
knappast så stor avvikelse från nuvarande ordning att man enbart för den
skull behöver befara nämnvärt ökad kapitalflykt från landet. Beredningen
anser inte heller, att förslagen kommer att ogynnsamt påverka förhållan
dena i fråga om de s. k. familjeföretagen. Tvärtom är det beredningens upp
fattning, att de föreslagna skattesänkningarna på mindre förmögenheter och
mindre arv bör vara ägnade att bredda förmögenhetsinnehavet till vidare
kretsar och därmed möjliggöra konsolidering för sådana företag.
Beredningen finner, att dess förslag inverkar fördelaktigt också beträf
fande möjligheterna att bevara kapitalet i redan etablerade företag. Höj
ningarna får enligt beredningen sin genomslagskraft först vid så stora för
mögenheter att höjningarna inte torde få någon större verkan från de av
beredningen nu behandlade utgångspunkterna. Av denna anledning har
beredningen inte funnit nödvändigt att, såsom föreslagits inom beredning
en, göra mera ingående samhällsekonomiska analyser av verkningarna av
kapitalbeskattning med olika höjd. Inte heller har beredningen ansett sig
böra företa närmare analyser angående exempelvis den förräntning som be
hövs för att ett i familjeföretag nedlagt kapital skall kunna bevaras intakt.
Enligt beredningens uppfattning synes sådana mindre givande med tanke på
att resultaten är helt beroende av de antaganden som görs i fråga om före
tagsform, familjerättsliga förutsättningar, kapitalets fördelning på anlägg
ningstillgångar och omsättningstillgångar, värdeutvecklingen för olika slag
av tillgångar, bokslutsdispositioner och andra legala dispositioner osv.
Beredningen konstaterar, att den samlade effekten av ett genomföran
de av dess förslag kommer att medföra en ökning av statens inkomster med
omkring 100 milj. kr. per år. Avkastningen kommer att öka från förmögen
hetsskatten med 10—15 % och från skatterna på arv och gåva med 20—
25 %. Hela ökningen samt de belopp, som går åt till skattesänkningar i bot
ten, kommer att belasta stora förmögenheter och stora arv. Förutom den nu
angivna ökningen uppskattar beredningen den årliga ökningen på grund av
den väntade höjningen av taxeringsvärdena till inemot 150 milj. kr. Den
sammanlagda ökningen av statens inkomster kan sålunda beräknas till ca
250 milj. kr. per år.
Förslagen föreslås, som tidigare nämnts, träda i kraft den 1 januari 1971.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen
Beredningens förslag liar utsatts för kraftig kritik av ett stort antal re
missinstanser. Man accepterar dock beredningens strävanden att i enlighet
med direktiven nå fram till enklare regler och framhåller, att förslagen in
nehåller åtskilliga tekniska förbättringar. Några instanser instämmer även
i den fördelningspolitiska syn som beredningen anlagt vid utformningen av
sitt förslag. I flera yttranden, särskilt de som avgetts av företrädarna för
näringslivet, framhåller man emellertid, att underlag saknas för förslaget
genom att betydelsefulla undersökningar inte verkställts. Sådana borde ha
avsett verkningarna av förslaget från såväl samhällsekonomisk som före
tagsekonomisk synpunkt. Man ifrågasätter också riktigheten av att föreslå
ändringar som redan efter kort tid måste ses över.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att beredningen inte belyst
sambanden mellan beskattning, sparande, investering och ekonomisk till
växt. De företagsekonomiska konsekvenserna av förslagen är inte utredda,
varken för större, medelstora eller mindre företag. Inte heller har man för
sökt göra någon mer kvalificerad bedömning av förslagens negativa inver
kan på sysselsättningen. Systematisk undersökning för att om möjligt finna
en samordning med beskattningen av kapitalvinster saknas. Skillnaderna i
skattetryck mellan Sverige och andra länder och skillnadernas inverkan på
kapitalrörelserna har inte belysts. Verkningarna av den pågående fastig
hetstaxeringen har inte heller utretts. Man har inte anknutit diskussionen
om skattepliktsgränser och skatteskalor till de av statsmakterna beslutade
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken och de skogspolitiska mål
sättningarna. Beredningen har vidare underlåtit att studera och beakta den
pågående penningvärdeförändringens verkningar på arvs- och förmögen
hetsbeskattningen. Undersökningar saknas rörande räntabilitet och före-
tagsförmögenheternas fördelning på olika storleksklasser och branscher.
Av undersökningar som skattedelegationen utfört framgår, att räntabili-
tetskraven för familjeföretagen är synnerligen höga. Skattedelegationen an
ser, att en ny utredning bör verkställas med beaktande av anförda synpunk
ter.
Liknande synpunkter framförs av bl. a. Familjeföretagens förening, Sve
riges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskam
mare. Även lantbrukets skattedelegation anmärker på bristen på analyser
och anser, att de framlagda förslagen skulle medföra oacceptabla konse
kvenser för lantbruket. Likartade anmärkningar redovisas av Svenska för
säkringsbolags riksförbund och Svenska sparbanksföreningen. Familjeföre
tagens förening framhåller, med stöd av en undersökning bland medlem
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
69
marna, att knappt hälften av medlemsföretagen skulle överleva en genera
tionsväxling, om förslagen genomförs.
LO anser en skärpt kapitalbeskattning befogad med hänsyn till den myc
ket ojämna faktiska förmögenhetsfördelningen men framhåller, att det
vore önskvärt att få en utredning och bedömning av möjligheterna och vill
koren för en förmögenhetsutjämning med bibehållna stimulanser i stort för
sparande och företagsamhet. Även länsstyrelserna i Södermanlands samt
Göteborgs och Bohus län ställer sig i princip positiva till en skärpning av
kapitalskatterna med hänsyn till de fördelningspolitiska synpunkterna.
Den förstnämnda länsstyrelsen understryker dock, att man bör gå fram för
siktigt så att utjämningen inte leder till ekonomisk stagnation eller tillba
kagång.
Även åtskilliga myndigheter framför kritik mot att de samhällsekono
miska verkningarna av förslaget inte undersökts närmare. Kammarrätten
betonar dock, att undersökningar av förevarande slag är utomordentligt
svåra om ens möjliga att genomföra. Enligt riksskattenämndens mening är
det ofrånkomligt, att de skärpningar, som föreslås i fråga om förmögen
hetsskatten, kommer att inverka menligt på lönsamheten för familjeföretag
och jordbruk. Att inte några som helst undersökningar verkställts rörande
förslagets inverkan på förräntning och lönsamhet i familjeföretag och jord
bruk betecknas därför som en allvarlig brist. Det borde med nutida teknis
ka metoder ha varit möjligt att få fram ett tämligen fylligt material i det
hänseendet. Flera länsstyrelser anför liknande synpunkter.
Ett stort antal remissinstanser har velat fästa uppmärksamheten på att
beredningens förslag, om de genomförs, medför stora risker för kapital
flykt, ökat utländskt inflytande över näringslivet samt försämrade konkur
rensförhållanden. Man påpekar att kapitalbeskattningen i Sverige redan
f. n. ligger högre än vad som gäller i flertalet andra länder. Särskilt fram
hålls, att förmögenhetsbeskattningen i Danmark och Norge nyligen sänkts.
Riksskattenämnden erinrar om, att den föreslagna förmögenhetsbeskatt
ningen ligger på en nivå som vida överstiger vad som gäller i andra västeu
ropeiska länder. Det kan enligt nämnden med fog ifrågasättas, om det är
möjligt att genomföra en sådan beskattning utan allvarliga följder för vårt
lands ekonomi och för sysselsättningen. Olägenheterna av en sådan be
skattning blir än mer lramträdande ju mer det ekonomiska samgåendet
fördjupas mellan vårt land och andra länder inom och utom Norden.
Näringslivets skattedelegation anser, att en skärpt kapitalbeskattning-
kan väntas mer direkt påverka betalningsbalansen och leda till en valuta-
avtappning", som kan bli utomordentligt kännbar. Delegationen framhåller
\idare, att ett genomförande av förslaget kan medföra en utvandring av fö-
retagartalanger och av personer med idéer och initiativkraft. Liknande syn
punkter återfinns i flera yttranden.
LO anför, att utjämningsargumentet i och för sig är tillräckligt avgöran
70
de för en skatteskärpning. Om skäl finns att räkna med en förstärkt över
föring av kapital och företag till utlandet, bör dock hänsyn tas härtill och
till den utveckling för utländsk kapitalbeskattning som kan förutses. Sär
skild hänsyn bör tas till skatteutvecklingen i de nordiska grannländerna
och deras inverkan på kapitalöverföringar.
I några yttranden framhålls, att den föreslagna kapitalbeskattningen
även kan ha andra ogynnsamma återverkningar i förhållande till utlandet.
Sveriges grossistförbund anför, att de svenska kapitalskatterna inte kan
drabba utländska ägare. De svenskägda distributionsorganen kommer där
för att få svårare att hävda sig.
Lantbrukets skattedelegation har gjort en jämförelse med kapitalbe
skattningen i Danmark och konstaterar, att rådande skillnad i konkurrens
förhållandena mellan de båda grannländerna för jordbrukets del kommer
att accentueras på ett markant sätt av de synnerligen kraftiga taxeringsvär
dehöjningar som kommer att drabba speciellt jordbruk i södra Sverige.
I vissa yttranden diskuteras förhållandet mellan kapitalbeskattning och
kapitalvinstbeskattning. Näringslivets skattedelegation anser, att bered
ningen även utan en mer inträngande analys av sambandet med beskatt
ningen av kapitalvinster borde ha föreslagit ett slopande eller i vart fall en
avsevärd sänkning av förmögenhets- och arvsskatterna.
Några instanser har som ett alternativ till en skärpt kapitalbeskattning
ifrågasatt en ökning av skatten på kapitalvinster.
Riksskattenämndens majoritet anser, att det från skatterättsliga syn
punkter är mera tilltalande att aktualisera det allmännas skatteanspråk
när den skattskyldige lösgör kapital i samband med avyttring då bättre ut
rymme finns för ett ökat skatteuttag än vid den årliga förmögenhetsbe
skattningen. Familjeföretagens förening anser, att man via kapitalvinst
skatterna skulle kunna bygga ut ett system där företagaren får behålla pro
duktionsfaktorn kapital intakt, medan kapitalhållarna, om de är fysiska
personer, skulle kunna beskattas i lämplig omfattning vid överlåtelse eller
privatkonsumtion. Svenska företagares riksförbund föreslår, att kapitalbe
skattningen slopas och ersätts med en särskild överlåtelseskatt.
På flera håll betvivlas, att beredningens förslag är ägnat att motverka
koncentrationen av kapital och stort inflytande till ett fåtal enskilda kapi
talägare. Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation, Sveriges
grossistförbund och länsstyrelserna i Södermanlands samt Göteborgs och
Bohus län befarar, att många förmögenhetsägare kommer att tvingas sälja
sina företag till investmentföretag och andra kapitalförvaltande institutio
ner.
Lokaliseringspolitiska överväganden redovisas i flera yttranden. Man pe
kar på att familjeföretagen ofta är belägna på mindre orter eller i glesbyg
der där de har vital betydelse för sysselsättningen.
Riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och
Kungl. Maj ds proposition nr 71 år 1970
71
Kalmar län betonar, att en skärpt kapitalbeskattning kommer att ställa ökade krav på taxeringskontrollen och att frestelsen att undanhålla till gångar blir större. Man måste därför räkna med att metoderna härför ytter ligare utvecklas.
Flera remissinstanser har ställt sig positiva till de tekniska förenklingar beredningen föreslagit. Bland dem kan nämnas kammarkollegiet, kammar rätten, Göta hovrätt, försäkringsinspektionen, CFU, hovrätten för Västra
Sverige, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Gävleborgs län samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare.
Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter det lämpliga i att, som beredningen förutsatt, genomföra en lagstiftning etappvis och som ett provisorium.
Riksskattenämnden erinrar om att sådana frågor som rör värderingen av produktionsmedel och hänsynen till latent skatteskuld ännu inte lösts. Lantbrukets skattedelegation anser, att underlåtenheten att precisera en lös ning beträffande den latenta skatteskulden är ännu mera anmärkningsvärd när det gäller arvs- och gåvobeskattningen. Enligt förslaget kan ända upp till 70 % av de i och för sig obestridda men ännu inte föreslagna avdragen få erläggas i form av förhöjd arvsskatt.
Flera myndigheter anser det tillfredsställande, att arvsbeskattningen överflyttas på länsstyrelserna men finner det olämpligt att låta de allmänna underrätterna arbeta med ett nytt system under endast ett år.
I några yttranden hänvisas till den utredning som f. n. pågår rörande den familj erättsliga lagstiftningen och som kan väntas resultera i betydel sefulla ändringar av reglerna om giftorätt, arvsrätt m. m. Därför bör man enligt dessa yttranden vänta med ett genomförande av förslaget. Bl. a. häv das, att genomgripande kortvariga ändringar kan medföra risk för onödiga rättsförluster. Uttalanden i denna riktning görs av lantbrukets skattedele gation, Svenska försäkringsbolags riksförbund och andra.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Förmögenhetsskatten
Den allmänna tekniska uppläggningen av beredningens förslag tillstyrks i princip av kammarrätten, CFU, länsstyrelserna i Stockholms, Östergöt lands, Kopparbergs och Gävleborgs län, även om en del detaljanmärkningar framställts.
Den principiella utgångspunkten för beredningens förslag angående för mögenhetsbeskattningen, sådan den angivits av beredningen, nämligen att redan innehavet av en förmögenhet i sig representerar en skattekraft som bör användas för det allmännas behov, har starkt kritiserats i åtskilliga re missyttranden.
Riksskattenämnden anser att riktigheten av denna uppfattning numera starkt kan ifrågasättas, såvitt angår den årliga beskattningen. Uppfattning
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
en var befogacl vid en tidpunkt, då inkomstbeskattningen var låg och vär destegring på kapitaltillgångar i princip inte blev föremål för beskattning. Med nu rådande höga inkomstbeskattning och utbyggda ”eviga” beskattning av kapitalvinster är läget ett annat. Enligt nämnden kan därför skatterätts- liga skäl knappast åberopas för den föreslagna höjningen av den årliga för mögenhetsskatten. Även om förmögenhetsbeskattningen har sin givna för- delningspolitiska uppgift, kan det ifrågasättas om inte en skärpt kapitalbe skattning i främsta rummet bör ta sikte på de fall då ägaren avyttrar ka pitaltillgångar och därigenom frigör medel eller då tillgångarna genom arv eller gåva övergår till ny ägare. Nämenden kritiserar i detta sammanhang även den av beredningen uttalade uppfattningen att kapitalinkomster en ligt sin natur representerar en större skattekraft än annan inkomst.
Familjeföretagens förening hävdar att beredningen borde ha klarlagt den både ekonomiskt och socialt stora skillnaden mellan konsumtionskapital, dvs. förmögenhet som på kort sikt står till förfogande för privat konsum tion, och produktionsfaktorn kapital, dvs. arbetsredskap i vidsträckt me ning, exempelvis industribyggnader, maskiner, inventarier, varulager etc., som praktiskt taget inte är tillgängligt för privat konsumtion. Föreningen förordar också en differentiering beträffande värderingen av förmögenhet nedlagd i företagsamhet. Sålunda skulle enligt föreningen aktier i familje företag kunna redovisas till 50 % av eljest tillämpligt värde. Även Svens ka företagares riksförbund framhåller att den förmögenhet som ligger ned lagd i en rörelse bör ses som ett ”arbetsredskap”.
Lantbrukets skattedelegation betonar att bindningen mellan arbetsin komst och kapitalavkastning för lantbrukets del är så stark att det ofta kan vara svårt att avgöra vad som är det ena eller andra. Kapitalet utgörs av produktionsmedel, som är nödvändiga för att brukaren genom sitt arbete med dessa produktionsmedel skall få sin bärgning. Delegationen bestrider allmängiltigheten av beredningens i flera sammanhang uttalade tes att inne havet av en förmögenhet redan i sig representerar en skattekraft.
Svenska sparbanksföreningen framhåller att det i produktionsprocessen arbetande kapitalet i dag inom jordbruksföretagen och de mindre och me delstora företagen är så stort, att företagen skulle drabbas hårt av de före slagna kapitalskatterna. Än värre blir situationen främst för jordbruket ef ter den förväntade starka höjningen av taxeringsvärdena på fastigheterna.
För flertalet företag — i synnerhet jordbruksföretagen — torde det inte heller vara möjligt att kompensera den höjda beskattningen genom högre priser eller på annat sätt.
LO säger sig vara väl medveten om att en skärpning och omfördelning av förmögenhetsbeskattningen enligt beredningens förslag kan komma att or saka vissa problem för de förmögenhetsägare, vars förmögenhet till största delen är placerad som arbetande kapital i företag. Berörda blir i detta sam manhang främst större företag av familjebolagskaraktär och större jord
73
bruk. Den nuvarande jordbrukspolitiken tar sikte på en tämligen snabb strukturrationalisering som bl. a. innebär sammanläggning av mindre jord bruk och framväxt av ett mindre antal stora produktionsenheter. Det stat liga stödet genom lånegax-antier är utformat mot bakgrund av den inkomst- och kapitalbeskattning vi nu har. Hänsyn bör därför enligt organisationen tas till de återverkningar som en höjd kapitalbeskattning kan få så att kom pletterande åtgärder kan bidra till en fortsatt strukturförändring i önskad riktning.
I fråga om skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen tillstyrker kammarrätten den av beredningen föreslagna differentieringen av grundav dragen mellan gifta och därmed jämställda, å ena, och andra skattskyldiga, å andra sidan. Kammarrätten framhåller att den nuvarande ordningen kan sägas gynna ogifta i förhållande till samtaxerade makar. Genom att sam taxerade makar erhåller ett skattefritt grundavdrag som är en och en halv gång så stort som det för ogift utjämnas enligt kammarrätten delvis den olikhet som nu råder. Riksskattenämnden betecknar förslaget i denna del som i och för sig tillfredsställande men anser sig inte nu kunna ta ställning till frågan om de båda grundavdragens storlek.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det vara en brist att man inte mer ingående undersökt möjligheterna även till en individuell förmögenhetsbe skattning.
Näringslivets skattedelegation anser att den föreslagna differentieringen rimmar illa med det ökade intresset för individuell beskattning av makar.
Om en övergång till individuell beskattning genomförs beträffande alla in komstslag, bör i konsekvens härmed en individuell beskattning av förmö genhet också genomföras. Delegationen framhåller, att det högre grundav draget bör generellt tillämpas för ensamstående med barn. Med beredning ens förslag skulle vid ena makens död den efterlevande maken samtaxeras med barn i åldern 18—20 år, men därvid endast få det lägre grundavdraget.
Lantbrukets skattedelegation hänvisar bl. a. till de direktiv som lämnats den år 1969 tillsatta utredningen om den familjerättsliga lagstiftningen. De tankegångar som där framförs bygger i mycket hög grad på synen att den nuvarande starka hopbindningen av makars förmögenhet skall bringas att upphöra. Varför då inte ta konsekvensen härav och låta den individuella beskattningsprincipen slå igenom även i fråga om förmögenhetsbeskatt ningen, frågar delegationen. I fråga om grundavdragets storlek bestrider delegationen vidare i annat sammanhang beredningens uttalande att lättna der för de medelstora förmögenheterna skulle erhållas genom den förorda de höjningen av grundavdraget. Delegationen invänder här att denna höj ning, i vart fall för lantbrukets vidkommande, inte ens ger kompensation för de väntade höjningarna av taxeringsvärdena och än mindre kommer att medföra någon lättnad av skattetrycket.
TCO betonar önskvärdheten av en individuell förmögenhetsbeskattning
Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1970
74
och anser icke de skäl beredningen anfört mot en individuell beskattning
vara övertygande. TCO kan för sin del inte se det som ett hinder eller icke
önskvärt att makar delar upp sin förmögenhet så jämnt som möjligt.
Fredrika Bremerförbundet tar också bestämt avstånd från bestämmelser
na om sambeskattning av äkta makars förmögenhet. Sker nu en övergång
till särbeskattning av inkomst kan inga logiska skäl åberopas för att be
hålla sambeskattning av kapital. Förbundet kan inte finna att beredningen
framlagt några bärande motiv för sin ståndpunkt. De fördelningspolitiska
motiven synes ha varit allenarådande. Förbundet anser emellertid att be
redningens farhågor för olika gåvotransaktioner synes överdrivna.
Beträffande det statistiska material som legat till grund för den av bered
ningen föreslagna skärpta skatteskalan framhålls i flera remissyttranden
att materialet inte tillåter så långtgående slutsatser som beredningen dra
git. Lantbrukets skattedelegation framhåller att de redovisade förändring
arna i de olika förmögenhetsskikten i och för sig knappast är större än att
de kan rymmas inom felmarginalen. Den väsentligaste invändningen gent
emot beredningens slutsatser ligger däri att de förmögenheter som jämförts
vid skiftande tillfällen inte är identiska. Delegationen framhåller att i skik
tet över 750 000 kr. inryms enligt beredningens beräkningar t. ex. år 1953
4 995 förmögenheter och år 1968 7 800 förmögenheter. Den betydande ök
ningen på ca 60 % torde, framhåller delegationen, till övervägande del ha
sin grund i just en förkovran av förmögenheter i underliggande skikt, en
förkovran som beredningen hävdar inte skulle ha förekommit. Delegatio
nen framhåller att den överföring som har skett från gruppen medelstora
förmögenheter till större förmögenheter motsvaras av en tillväxt i botten
skiktet. Denna tillväxt är antalsmässigt mycket betydande men har själv
fallet inte samma procentuella genomslagskraft, eftersom fråga är om ett
tillskott underifrån. Delegationen kommer även in på de höjningar av fas-
tighetstaxeringsvärdena som föranleds av pågående allmänna fastighets
taxering och konstaterar att förmögenhetsskattehöjningarna kan väntas
bli avsevärda även för de mindre brukningsenheterna. Delegationen erinrar
om att ett höjt taxeringsvärde inte medför någon ökad avkastning och
framhåller, att en näringsgren som lantbruket, där inkomstutvecklingen se
dan länge varit ytterligt otillfredsställande, över huvud taget inte kan klara
dessa ökade påfrestningar. Det hade, anför delegationen, varit naturligare
att ge skatteskalan en utformning som eliminerat den inbyggda skärpnings-
mekanism, som nu träder i funktion så snart den fortskridande penning-
värdeförsämringen ger utslag i nominella höjningar av en konstant förmö
genhetsmassa. Även Familjeföretagens förening och Sveriges grossistför-
bund kritiserar de slutsatser som beredningen dragit av sina statistiska un
dersökningar.
Kammarrätten — som inte har något att erinra mot den tekniska utform
ningen av skatteskalan med grundavdrag före beskattningsbar förmögen
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
het — påpekar att beredningen inte funnit anledning föreslå någon nedsätt ning av uttagsprocenten ens i bottenskiktet av skatteskalan utan tvärtom föreslagit en höjning där från 0,8 till 1,0 % oaktat beredningens uttalande att skattetrycket bör lindras något på mindre och medelstora förmögenhe ter. Den enda skattelindring beredningen stannar för är den som uppkom mer för samtaxerade makar genom det föreslagna högre grundavdraget för dem. En ogift skattskyldig skulle därför inte få någon lindring i lägsta skik tet för beskattningsbar förmögenhet utan i själva verket en liten höjning.
LO hänvisar till bl. a. den i betänkandet redovisade statistiken över för- mögenhetsutvecklingen och anser att det inte finns tillräckliga skäl tro att den föreslagna skärpningen av beskattningen generellt skulle äventyra fa milj e- och jordbruksföretagens fortsatta existens. Givetvis kan den framti da verksamheten försvåras för sådana företag som har så låg lönsamhet att företaget redan vid nuvarande beskattning tungt belastas av förmögenhets skatten. Nackdelarna med detta uppvägs enligt LO emellertid av den för- mögenhetsutjämning som beredningens förslag innebär. Den helt domine rande delen av de i detta sammanhang berörda företagskategorierna torde enligt LO:s mening väl vara i stånd att bära de föreslagna skattehöjningar na. LO finner därför den föreslagna höjningen av förmögenhetsskatten i stort sett väl avvägd.
Näringslivets skattedelegation betonar värderingsreglernas ökade bety delse vid en skärpt beskattning. Delegationen anser att, då beredningen ännu inte behandlat värderingsreglerna och innan dessa givits en tillfreds ställande utformning och det alltmer brännande problemet med latent skat teskuld lösts, det är orimligt att ifrågasätta skärpningar i skatteskalorna.
Denna uppfattning framförs även av åtskilliga andra remissinstanser.
I flera yttranden från näringslivet förordas med tanke på kapitalvinst beskattningens utformning och beskattningen i andra länder en proportio nell förmögenhetsskatt på ca 1 %.
I flera yttranden har man funnit beredningens förslag till ny begränsningsregel, som avser att ersätta både 30 gångerregeln och 80 procentregeln enligt nuvarande bestämmelser, innebära en klar teknisk förbättring. Den na uppfattning delas av bl. a. kammarrätten, statskontoret, CFU, länsstyrel serna i Stockholms, Södermanlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Folk sam betecknar den nya regeln som en värdefull teknisk förbättring. Sveri ges advokatsamfund finner det likaså tillfredsställande att reglerna kan tillämpas utan särskild ansökan. Svenska försäkringsbolags riksförbund betecknar beredningens förslag som tekniskt tillfredsställande.
I vissa yttranden har den föreslagna regeln kraftigt kritiserats. Några instanser hävdar att beredningen överbetonat de nuvarande olägenheterna. Så anser länsstyrelsen i Malmöhus län, som framhåller att reglerna tilläm pats under lång tid och att några svårigheter med den praktiska tillämp ningen inte märkts. Någon risk för rättsförlust på grund av den omständig
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
75
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
heten, att 80 procentspärren inte tillämpas ex officio, föreligger enligt läns
styrelsen knappast, då man kan utgå från att skattskyldiga, för vilka re
geln är aktuell, har tillgång till sådan expertis att någon rättsförlust inte
behöver uppkomma.
Lantbrukets skattedelegation betonar det angelägna i att en begräns-
ningsregel får en jämn effekt. En dylik effekt får anses värd priset av en re
lativt komplicerad teknik.
Den föreslagna spärregeln, har även kritiserats därför alt den inte beak
tar de lågavkastande förmögenheternas särskilda problem.
Riksskattenämnden framhåller att en lågavkastande förmögenhet inte i
sig representerar någon särskild skattekraft såvitt angår den årliga beskatt
ningen. Självfallet finns det fall, där låg avkastning beror på omständighe
ter över vilka den skattskyldige själv råder. Dylika särfall bör emellertid,
understryker nämnden, inte få prägla en lagstiftning av allmän räckvidd. I
stället bör, framhåller nämnden, hänsyn tas till det stora antal fall, där av
kastningen är låg av skäl över vilka ägaren inte råder. Beredningens förslag
skulle få icke önskvärda konsekvenser för de ofta lågavkastande jordbru
ken och vissa andra familjeföretag.
I flera yttranden kritiseras beredningens undersökning av vissa speciella
fall där låg avkastning förekommit. Man menar att undersökningen är föga
vägledande. Lantbrukets skattedelegation framhåller således att den som
väljer att spekulera i saneringsfastigheter eller obebyggda markområden
får räkna med den numera införda eviga vinstbeskattningen av kapitalvins
ten. Man pekar även på den kommunala förköpsrättens — liksom det kom
munala planmonopolets — betydelse i sammanhanget. Delegationen anser
att de specialfall som beredningen pekat på i sin undersökning inte bör sty
ra utformningen av begränsningsregeln. Skattedelegationen framhåller att
en sådan regel i stället bör utformas med avsikt att garantera en rimlig be
hållen inkomst efter skatt för samhällsnyttiga medborgargrupper.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att de fall där nuvarande spärregler
ger en lindring som skulle kunna betecknas som obillig, är av så ringa om
fattning, att en skärpning av spärreglerna av denna anledning inte kan an
ses påkallad.
Näringslivets skattedelegation framhåller att spärregler bör ha två upp
gifter; den ena är att lätta på förmögenhetsbeskattningen, då avkastningen
på kapitalet är låg och den andra är att utgöra en absolut gräns för den
högsta sammanlagda beskattningen av inkomst och förmögenhet. Bered
ningen har, anför delegationen, inte diskuterat om det är rimligt att in
komstskatt och förmögenhetsskatt konsumerar mer än förmögenhetsav-
kastningen. Beredningen har undvikit att uttrycka en klar mening i denna
principfråga genom att hänvisa till att en sådan effekt inträder redan vid
nuvarande system. Delegationen pekar i detta sammanhang på nödvändig
heten att stimulera enskilt sparande och understryker det faktum att Sveri
77
ge inte i längden kan upprätthålla en beskattning som är väsentligt ogynn sammare än i andra västeuropeiska länder. Det är enligt delegationen där för motiverat med en spärregel av innebörd att den skattskyldige även vid låg avkastning på sitt kapital får behålla en väsentlig del av denna. Delega tionen förordar ett bibehållande tills vidare i princip av 30 gångerregeln. Delegationen föreslår att även vår nuvarande 80 procentregel bör gälla tills vidare men utbyggas så att den alltid blir effektiv. Att som beredningen fö reslagit tillåta en beskattning av 93 % av en persons inkomst även vid nor mal avkastning är enligt delegationen helt orimligt. Allvarliga negativa ef fekter på arbetsinsats och sparandevilja kan inte undgås vid en sådan orimlig beskattning, framhåller delegationen. Likartade uttalanden görs i andra remissyttranden.
Riksskattenämnden framhåller att, om man inte ytterligare skall försvå ra kapitalflödet till Sverige resp. uppmuntra till kapitalutförsel, spärren inte bör sättas högre än vid 80 % av inkomsten. Spärregeln bör kompletteras med den av beredningen föreslagna specialbestämmelsen för vissa dub- belbeskattningsfall. Skånes handelskammare framhåller, att det är rimligt och rättvist att den enskilde regelmässigt får behålla åtminstone någon del av sina årliga inkomster även i den del de härrör från kapital.
Lantbrukets skattedclegation vitsordar att de nuvarande begränsnings- reglerna har sina brister, men anser att den föreslagna spärregeln är för enad med vida större nackdelar. Delegationen framhåller i anslutning till be redningens tabellmaterial att en kapitalavkastning av 2 % är vanlig i fråga om lantbruk och att spärregeln således kommer att träffa mycket hårt i många fall. Den föreslagna spärregeln kan enligt delegationen inte accepte ras. Regelns olyckliga verkningar är i första hand att söka däri, att begräns ningen tillåts avse högst halva förmögenhetsskatten. För gift skattskyldig innebär detta att i förmögenhetsskiktet över 400 000 kr. en effektiv förmö genhetsskatt på 1 % alltid måste erläggas. Det säger sig, enligt delegationen, självt att detta i fråga om kapital, som mot en förräntning på ett fåtal pro cent arbetar i ett familjeföretag, redan i det skiktet innebär en negativ för räntning efter skatt. Delegationen förordar att de båda nuvarande begräns- ningsreglerna behålls.
Även Sveriges jordägareförbund betonar att den föreslagna spärregeln skulle försätta de normalt lågavkastande jordbruken i ett ännu ogynnsam mare läge. Förbundet finner det däremot i och för sig tillfredsställande att man föreslår en regel med en glidande skala som tar hänsyn till skattens höjd i olika inkomstnivåer.
Familjeföretagens förening föreslår att kapital som är nedlagt i rörelse vid beskattningen skall få redovisas till ett lägre värde. I anslutning härtill föreslår föreningen en högsta gräns för skatteuttaget av 65 %. Härutöver föreslår föreningen, att spärren beträffande förmögenhetsskatten borttas,
Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1970
78
innebärande att i princip hela förmögenhetsskatten i vissa situationer skall
kunna få avkortas.
I flera yttranden där spärregeln diskuterats har man genomgående fram
hållit att ett slopande av avdragsrätten för kommunalutskylder påkallar att
regeln ses över. Även framtida ändringar i inkomstskatteskalorna bör en
ligt yttrandena inverka på regelns utformning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
Arvs- och gåvobeskattningen
Arvsbeskattningen
Den förenklade uppläggningen av systemet har mottagits positivt av flera
instanser. Göta hovrätt finner, att förslaget innebär sådana betydande tek
niska förenklingar och förbättringar att det i dessa delar bör i huvudsak
genomföras. Kammarkollegiet framhåller, att en förenkling av skattesyste
met torde vara önskvärd från både allmän och enskild synpunkt. Med bi
behållande av en strikt arvslottsbeskattning är möjligheterna att utforma
enkla regler mindre goda. Den skatteutformning beredningen valt innebär,
jämförd med nuvarande regler, betydande förenklingar. Kollegiet tillstyr
ker övergång till den föreslagna grundläggande skatteutformningen. För-
sälcringsinspektionen framhåller, att mycket vunnits med den föreslagna,
tekniskt välfunna lösningen och anser, att omläggningen varit en förutsätt
ning för omedelbar beskattning av framskjutna förvärv. Möjligheter till
skatteflykt, som förekommit med det hittillsvarande systemet, har kunnat
undanröjas. Inspektionen tillstyrker den föreslagna tekniska omläggning
en. Hovrätten för Västra Sverige finner förslaget innefatta så stora förbätt
ringar, att det bör godtas. Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands
och Gävleborgs län ställer sig också positiva till förslagen. Föreningen Sve
riges häradshövdingar och stadsdomare finner ingen anledning till erinran
beträffande de föreslagna ändringarna.
Ett betydande antal remissinstanser avstyrker dock den föreslagna all
männa utformningen av systemet och anser, att förenklingarna skett på be
kostnad av de skattskyldigas intressen och att man i onödan avlägsnat sig
från civilrättsliga regler. Göta hovrätt anser, att arvslottsbeskattning bör
ske även inom den nya skatteklass II. Det för denna klass föreslagna lott-
läggningssystemet är enligt hovrättens mening ägnat att leda till otillfreds
ställande formella och materiella resultat. Hovrätten för Nedre Norrland
vitsordar värdet av enklare regler men finner ingen garanti för att inte nya
möjligheter till skatteflykt skall upptäckas, om det föreslagna alternativet
genomförs. Enligt hovrättens mening har beredningen överdrivit den prak
tiska betydelsen av denna sida hos schablonalternativet. Hovrätten ifråga
sätter, om inte beredningen i sin strävan till schablonisering gått för långt
genom förslaget att beskatta mottagare i klass II utan hänsyn till vad var
79
och en får. Mot beredningens resonemang kan i princip samma invändning ar riktas som på sin tid mot kvarlåtenskapsskatten. Några arbetsekonomis- ka fördelar för det allmänna innebär förslaget ej i denna del. Även rådhus rätten i Malmö framhåller, att förslaget innebär en påtaglig försämring för de skattskyldiga. Det fingerade skifte som domstol nu har att verkställa är visserligen inte civilrättsligt bindande för delägarna men torde likväl vara av stort värde för dem som saknar speciell sakkunskap på området. Råd husrätten finner det vara en nackdel, att de föreslagna reglerna om fördel ningen av skatten i boet inte skall tillämpas av beskattningsmyndigheten, eftersom reglerna är så svårtillgängliga att de inte torde kunna tillämpas av lekmän.
Bland dem som anser att arvslottsbeskattningen uteslutande borde ha lagts till grund för beskattningen och som kritiserar reglerna för den inbör des fördelningen av skatten är vidare länsstyrelserna i Malmöhus, Göte borgs och Bohus samt Jämtlands län. Den sistnämnda länsstyrelsen anser, att de vinster i form av förenklingar, främst på det tekniska planet, som det föreslagna systemet kan anses medföra, knappast uppväger de nackdelar som erfarenhetsmässigt är förenade med en kvarlåtenskapsskatt. Länssty relsen finner det inte rimligt, att arvsskatten på ett legat skall bli beroende av i vilken skatteklass arvtagarna råkar hamna eller att skatten på en arvs lott inte anpassas till lottens storlek utan blir beroende av hela behållningen. Liknande synpunkter anförs av AFA, Folksam och Svenska försäkringsbo lags riksförbund. Lantbrukets skattedelegation motsätter sig inte förenk lingar men framhåller, att dessa inte får äventyra elementära rättvisekrav. I fråga om beskattning av förmånstagarförvärv och den efter kvarlåten- skapsskattemodell uppbyggda arvsskatteklass II skulle förslaget kunna leda till helt oacceptabla effekter. Liknande uttalanden görs av näringslivets skattedelegation som riktar särskilt skarp kritik mot den föreslagna utform ningen av arvsbeskattningen. Delegationen åberopar även till yttrandet fo gade expertuttalanden över beredningens förslag. Enligt delegationens me ning har beredningen vid sina överväganden överbetonat vissa svårigheter vid tillämpningen av den traditionella arvslottsbeskattningen.
Sambandet mellan civilrätt och skatterätt betonas i flera yttranden.
SACO framhåller, att den naturliga utgångspunkten vid all beskattning bör vara de faktiska och civilrättsliga förhållandena. Även om man av praktis ka skäl tillgriper schablonmetoder för att förenkla beskattningsförfarandet, bör själva grundtanken om korrespondens mellan skatterätt och civilrätt bevaras. Vid arvsbeskattningen bör sålunda fortfarande subsidiärt finnas en möjlighet för dödsboet att få skatten beräknad efter en faktiskt och civil rättsligt bindande arvsuppgörelse.
Beredningens förslag att begränsa antalet skatteldasser från fyra till två har i allmänhet mottagits väl. Sveriges advokatsamfund finner dock de av beredningen anförda skälen för ett sammanförande av de nuvarande skat-
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
so
teklasserna II—IV till en skatteklass inte övertygande och anser, att frågan
bör ytterligare utredas. Även länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att en be
gränsning till endast två klasser är omotiverad.
Den föreslagna, närmare utformningen av klasserna I och II tillstyrks
i regel. Göta hovrätt anser, att till den nya arvsskatteklass I bör hänföras
samtliga personkretsar som nu är upptagna i klasserna I och II. Redu
ceringen av antalet klasser från fyra till två motiverar nämligen inte vare
sig formellt eller materiellt den relativa försämring som förslaget medför för
vissa grupper.
Flera instanser anser, att till klass I skall räknas part i s. k. samvets
äktenskap även om barn saknas eller parterna tidigare inte varit gifta.
Bland dem är hovrätten för Västra Sverige och statens grupplivnämnd.
Grupplivnämnden anger, att i grupplivreglementet jämställs med hustru
ogift kvinna som vid tiden för arbetstagarens dödsfall sammanlevde med
honom under äktenskapsliknande förhållanden. Jämställdhet med hustru
bör enligt nämnden föreligga också i arvsskattehänseende. Stockholms råd
husrätt finner den föreslagna avgränsningen vara snäv och godtycklig och
erinrar i detta sammanhang om direktiven till den nyligen tillsatta familj e-
rättskommittén. Rådhusrätten anmärker, att lott till avliden sons änka en
ligt beredningens förslag skall gå i klass I men att detta ej framgår av för
fattningstexten. Även Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och TCO
anser, att part i samvetsäktenskap som vid tiden för dödsfallet stadigvaran
de sammanlevt med den avlidne bör hänföras till klass I.
I några yttranden ställer man sig tveksam till förslaget att till klass I
hänföra förutvarande make. Hovrätten för Nedre Norrland uttalar, att man
i och för sig inte har något att erinra mot att förutvarande make jämställs
med den vid dödsfallet efterlevande maken. Såvitt gäller samvetsäktenskap
torde det dock av praktiska skäl inte vara möjligt att medge en regel av
motsvarande innebörd, fastän dessa fall i princip borde jämställas med le
gala förbindelser. Hovrätten ifrågasätter därför, om det finns skäl att ge
förutvarande make en prioriterad ställning. Även rådhusrätten i Malmö och
länsstyrelsen i Södermanlands län anser det tveksamt, om förutvarande
make bör inta en särställning i skattehänseende.
Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter, om inte vissa lättnader är på
kallade vid beskattning av föräldrars förvärv från barn. Hovrätten för Ned
re Norrland pekar på att det personliga och ekonomiska bandet mellan för
äldrar och barn ofta är av den art att föräldrar bör hänföras till klass I.
Lantbrukets skattedelegation hävdar, att föräldrar bör hänföras till arvs
skatteklass I. Även näringslivets skattedelegation finner starka skäl tala för
en sådan lösning och framhåller, att ett arvfall i dessa situationer vanligen
inom kort följs av ett nytt när den avlidnes föräldrar dör. Svenska försäk
ringsbolags riksförbund och TCO anser också, att föräldrar bör överföras
till klass I.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
81
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Familjeföretagens för ening anser, att en förmånligare beskattning bör ske av trotjänares förvärv.
Föreningen framhåller, att den hårda beskattningen av utomstående motta gare försvårar för en företagare att överlämna sitt företag till äldre medar betare eller trotjänare.
Förslaget om inskränkningar i den nuvarande generella arvs- och gåvo- skattefriheten för allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar har näs tan genomgående avvisats av remissinstanserna. Några uttrycker emellertid en positiv syn på förslaget. Länsstyrelsen i Södermanlands län ansluter sig i huvudsak till detta men framhåller samtidigt behovet av vidgade dispens- möjligheter. Kammarkollegiets majoritet godtar begränsningarna i den ge nerella skattefriheten men anser att den särskilda gåvoskattefriheten bör behållas.
Några remissinstanser finner att förslaget är illa underbyggt. Hovrätten för Nedre Norrland anmärker på gränsdragningen mellan skattefria mot tagare och övriga förvärvare. Denna anmärkning framförs från ett flertal håll. Göta hovrätt anser, att beredningen tagit steget väl långt i sin strävan att från skattefrihet undanta vissa stiftelser och sammanslutningar. Stock holms rådhusrätt framhåller, att ett testamente till förmån för en stiftelse som främjar vård och fostran av barn och ungdom kommer att beskattas i klass II, medan egendom som tillfaller allmänna arvsfonden, som har att tillgodose samma ändamål, inte beskattas. Näringslivets skattedelegation finner konsekvenserna av beredningens förslag orimliga. Svenska kommun förbundet framhåller, att om förslagen genomförs, kommunerna tvingas att i ökad omfattning via skattemedel tillgodose ändamål, till vilka medel annars kunnat anvisas ur donationsfonderna. Kommunerna bör enligt för bundet behandlas efter samma regler som gäller för staten. Förbundet pe kar även på att ett slopande av gåvoskattefriheten återverkar på storleken av stämpelskatten genom att kommunerna måste erlägga dubbel stämpel skatt för sina fastighetsförvärv. Denna effekt rimmar illa med de av stats makterna under senare år beslutade åtgärderna för att aktivera kommu nernas markpolitik.
I yttranden från organisationer som direkt skulle beröras av ett genom förande av förslaget framförs allvarliga erinringar. Man framhåller, att för slaget inte föregåtts av undersökningar rörande de verksamheter som be drivs av olika stiftelser och organisationer. Inte heller redovisas undersök ningar rörande förslagets konsekvenser för de allmännyttiga organisationer som nu helt eller delvis åtnjuter skattefrihet, Svenska röda korset och Riks föreningen mot reumatism framhåller, att förslaget inte stämmer överens med den syn på allmännyttiga verksamheter regeringen tidigare uttalat. Med hänsyn till beredningens uppfattning att den nuvarande skattefriheten inte är tillfredsställande från kontrollsynpunkt invänder flera organisationer, att man som villkor för skattefrihet gärna kan uppställa krav på tillsyn
6 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 71
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
82
av myndighet. Riksföreningen framhåller i detta sammanhang att förening
ens verksamhet drivs i nära kontakt med olika myndigheter. Åtskilliga
handikapporganisationer anger, att de redan nu står under statlig kontroll
i olika hänseenden och att denna också kan utsträckas till det ekonomiska
området.
Flera organisationer framhåller, att de ekonomiska verkningarna av be
redningens förslag i nu berört hänseende kan väntas bli högst ogynn
samma. Man uppger, att de enskilda bidragen betyder mycket. Sveriges
frikgrkoråd uppger, att de fria trossamfundens totala inkomster f. n. be
räknas uppgå till ca 200 milj. kr. per år, varav mer än 90 % i form av fri
villiga gåvor. Farhågor uttrycks för att benägenheten att donera kommer
att minska, om skattskyldigheten överflyttas på givaren. Den föreslagna
beskattningen av mottagare i klass II medför påtagliga olägenheter. Det
är sålunda vanligt att ett testamente innehåller förordnanden till flera väl
görande ändamål. Genom sammanläggning med släktingars lotter kan en
hög skattebelastning bli följden även vid obetydliga legat. Små testaments-
lotter till religiösa och andra välgörande ändamål kan bli hårt beskattade.
Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller, att den kyrkliga utbildnings
verksamheten av diakoniarbetare är helt beroende av enskildas gåvor. Lik
nande uttalanden görs av organisationer som bedriver motsvarande verk
samhet. Stockholms stadsmission anger, att hela missionens arbete är starkt
beroende av tillskott genom gåvor och testamenten. Stadsmissionen skulle,
om de föreslagna bestämmelserna gällt under år 1969, fått avstå ca 300 000
kr. i arvs- och gåvoskatt.
Fn ytterligare anmärkning mot förslaget rör överföringar mellan och
t. o. in. inom olika organisationer. Svenska röda korset anser att risk före
ligger, att sådana överföringar skulle kunna träffas av gåvoskatt. I flera ytt
randen uppges, att kollektgåvor och liknande gåvor knappast kan kontrol
leras av det allmänna och att insamlingar sker i mycket olikartade former.
I detta sammanhang nämns olägenheterna med beredningens förslag att
gåvor från makar skall ses som en gåva.
Sveriges frikyrkoråd framhåller, att förslaget innebär en klar diskrimi
nering av de fria trossamfunden. Rådet erinrar om att gåvor eller testa
menten till svenska kyrkans centrala organ är skattefria, medan motsva
rande överföringar till de fria samfunden beskattas. Även den av bered
ningen föreslagna skattefriheten för lösöregåvor till kyrka och kommun
saknar motsvarighet för dessa samfunds vidkommande. Sveriges frikyrko
råd och Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller, att en ändrad ordning
i berörda hänseenden inte bör genomföras under pågående utredning om
det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.
I ett flertal yttranden föreslås, att den nuvarande generella arvs- och
gåvoskattefriheten för stiftelser och sammanslutningar utsträcks till att
avse organisationer som f. n. är fria bara från gåvoskatt. Förslag härom
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
83
framförs av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, lantbrukets
skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, KFUK.s och KFUM.s riksför
bund, handikapporganisationerna och Sveriges frikyrkoråd. Handikappor
ganisationerna hemställer, att det nuvarande kravet att mottagaren skall
vara ”behövande” för att erhålla arvs- och gåvoskattefrihet, skall utgå.
De blindas förening anser, att uttrycket ”lytta” i författningstexten bör
ersättas med ordet ”handikappade”.
Beredningens förslag att arvsavsiåenden i princip inte skall få inverka
på beskattningen och att testamentslott inte skall utläggas för barnbarn,
om den närmast arvsberättigade lever, har tillstyrkts eller lämnats utan er
inran av ett flertal remissinstanser. Stockholms rådhusrätt framhåller, att
arvsavståenden i stor utsträckning förekommer där annat syfte än att ned
bringa skatten inte kan utläsas. Länsstyrelserna i Södermanlands, Malmö
hus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län tillstyrker förslaget. Även
lantbrukets skattedelegation finner beredningens överväganden beträffan
de arvsavståenden och testamenten till förmån för barnbarn riktiga. Sve
riges advokatsamfund anser principiellt, att förslaget beträffande arvsav
ståenden kan accepteras men finner starka skäl tala för att testamenten
till förmån för barnbarn skall beaktas. I sistnämnda fall är det inte fråga
om några inbördes transaktioner mellan arvingar utan fördelningen följer
av testators uttryckliga vilja. Kammarkollegiet anser, att avståenden även
framdeles i viss utsträckning bör kunna beaktas vid skattläggningen. Sam
tidigt som avståenden kan innebära skattelättnader medför de emellertid
en uppdelning av förmögenhetsinnehavet på flera händer. Detta torde en
ligt kollegiet i och för sig vara i linje med vad mången av sociala och poli
tiska skäl anser vara önskvärt. Kollegiet erinrar om att någon gåvobeskatt-
ning av villkorslösa avståenden inte föreslagits och att skillnaden mellan
förslaget och gällande ordning därför inte blir alltför genomgripande. Vill
korslösa avståenden av hel lott eller ideell andel av lott bör därför kunna
godtas. Likaså bör enligt kollegiet testamentslott till levande barns avkom-
ling utläggas och beskattas i klass I. Rådhusrätten i Malmö anser, att fall
kan tänkas, där de föreslagna reglerna ger obilliga resultat. Så kan enligt
rådhusrätten bli fallet beträffande avståenden från testamente. Om man
t. ex. vid testators död är ense om att inte beakta testamentet, kan en opå
kallad skatteskärpning inträda. Förslaget att beskatta barnbarn strängare,
när den närmast arvsberättigade lever, kritiseras också av hovrätten för
Nedre Norrland, som anser, att samhörigheten mellan far- och morföräld
rar och deras barnbarn ofta kan vara minst lika stark som den mellan
föräldrar och barn. Förslaget till beskattning av testamente och gåva till
barns avkomling bör enligt hovrätten tas under förnyat övervägande. Att
barnbarn ej bör försättas i ett ogynnsammare skatteläge framhålls även av
Familjeföretagens förening, som pekar på intresset av att ett företag beva
ras inom släkten. Delvis liknande synpunkter anförs av näringslivets skatte
delegation och ytterligare några remissinstanser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
84
Beredningens förslag att laglott skall utläggas ex officio accepteras i all
mänhet. Den kritik som här anförts avser främst beräkningen av laglottens
storlek. Flera remissinstanser finner det vara en väsentlig olägenhet, att
det skatterättsliga laglottsbegreppet ofta kommer att avvika från det civil
rättsliga på grund av den föreslagna ändrade formen för beskattningen av
förmånstagarförvärv.
Kammarkollegiet tillstyrker, att de s. k. framskjutna förvärven blir före
mål för en omedelbar och uttömmande beskattning. Kollegiet pekar på att
tendenser finns att i skatteflyktssyfte utnyttja dispositioner som leder till
s. k. uppskjuten beskattning och att det är svårt att kontrollera att be
skattning i framtiden verkligen sker. Hovrätten för Västra Sverige samt
tänsstgrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Jämtlands län anför lik
nande synpunkter och tillstyrker förslaget. Stockholms rådhusrätt och Gö
teborgs rådhusrätt påpekar, att det ej klart framgår hur beskattning skall
ske, om ägaren dör innan avkastningstagarens rätt upphört. Hovrätten för
Nedre Norrland föreslår vissa ändringar av reglerna om sekundosuccession.
Eu del remissinstanser är kritiska mot förslaget till beskattning av de
framskjutna förvärven. Näringslivets skattedelegation anser, att beredning
en inte gjort en noggrann analys av hithörande problem. Kritik anförs
mot bl. a. förslagets ofördelaktiga verkningar för nyttjanderättshavare, vil
ka får underlaget för sin rätt reducerat. Vidare framhålls, att åtskilliga
svårbemästrade fördelningsproblem uppkommer vid boutredningen. På
grund av förslagets genomgripande karaktär kan i många fall en ompröv
ning och ändring av redan upprättade testamenten bli aktuell. En längre
övergångstid för ikraftträdandet och eventuellt särskilda regler för äldre
testamenten föreslås. Anmärkningar framställs även beträffande gåvobe-
skattningen av framskjutna förvärv.
Beredningens förslag till förenkling av försäkringsbeskattningen kriti
seras starkt av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. För-
säkringsinspektionen tillstyrker förslaget men framhåller, att frågan om
lottläggning av förmånstagarförvärv bör ytterligare utredas. Svenska för
säkringsbolags riksförbund erinrar om den skärpning i vissa lägen som ge
nom 1958 års lagstiftning inträdde vid arvs- och gåvobeskattningen av för
säkringar. Riksförbundet fastslår, att det nu föreliggande förslaget inte
skulle medföra någon kompensation för den oförmånliga behandlingen av
försäkringar, som skulle bli följden av en övergång från ett 2-skatte- till ett
1-skattesystem. Förslaget skulle tvärtom i vissa avseenden medföra nya
skatteskärpningar och inskränkningar av gällande förmåner.
Kammarkollegiet framhåller, att förslaget knappast innebär några för
enklingar. Enligt beredningens förslag måste ett flertal räkneoperationer
göras, vilket innebär risk för fel. Vidare blir skatteunderlaget i regel lägre
då försäkringar finns, vilket sammanhänger med att vissa förmånstagar-
belopp helt eller delvis får dras av, dels vid beräkning av giftorättsandel
och dels som förmånstagaravdrag. Folksam framhåller, att systemet i vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
fall inbjuder till konstlade dispositioner. Den nu redovisade kritiken åter
finns i ett flertal yttranden.
En annan invändning mot förslaget är att den schabloniserade beskatt
ningen innebär ett onödigt avsteg från de civilrättsliga reglerna om gifto-
rättsandel och laglott. Man anför, att den schematiska lottläggningen säl
lan blir vägledande för det efterföljande skiftet och att avsevärda svårighe
ter föreligger ati fördela den dödsboet påförda skatten mellan rättsägarna.
Förslaget anses medföra slumpvisa resultat, i vissa lägen opåkallade skatte
lättnader och i andra betydande skärpningar. Svenska försäkringsbolags
riksförbund betonar, att ett förmånstagarförordnande till sin art nära över
ensstämmer med ett testamente och att båda dessa rättshandlingar utgör
dispositioner för dödsfalls skull. Denna överensstämmelse innefattar ytter
ligare skäl för att i lottläggningshänseende behandla förmånstagarförord
nande på samma sätt som testamente. Denna tankegång återkommer i ett
flertal remissyttranden.
Beredningens förslag att försäkringsgivare i vissa fall skall ansvara för
skatten kritiseras av flera remissinstanser, främst av företrädare för för
säkringsbranschen. Man anser, att ett genomförande av förslaget på denna
punkt skulle försvåra snabba utbetalningar av försäkringsbelopp. Statens
grupplivnämnd, AFA, Folksam, Kommunernas försäkringsaktiebolag och
Svenska försäkringsbolags riksförbund hör till dem som avvisar tanken på
ett särskilt skatteansvar för försäkringsgivare.
Beredningens förslag att genom ändring i giftermålsbalken lösa de sär
skilda problem som är förknippade med efterlevande makes försäkringar
har lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Svens
ka försäkringsbolags riksförbund anser emellertid, att frågan bör lösas ge
nom reglering i arvsskatteförordningen. Folksam och Sveriges advokatsam
fund betonar vikten av att frågan snarast löses.
Den föreslagna omedelbara beskattningen av periodiskt utfallande för
säkringsbelopp kritiseras av Folksam, Svenska försäkringsbolags riksför
bund och näringslivets skattedelegation, vilka anser, att dessa förvärv inte
omedelbart ökar förmånstagarens skatteförmåga. Försäkringen som sådan
representerar i dessa fall ej något värde som kan användas för skattens be
talning. Man är vidare av den uppfattningen, att förslaget innebär en känn
bar inskränkning i hittillsvarande skattefrihet, eftersom den särskilda gåvo
skatt ef riheten intill visst belopp inte längre blir tillämplig.
Frågan om tjänstegrupplivförsäkringarnas ställning behandlas i flera
yttranden. Försäkringsinspektionen anser, att i den utsträckning arvsbe
skattning av grupplivförsäkring skall ske, denna bör utformas lika för
tjänstegrupplivförsäkring och annan grupplivförsäkring. De grupper, för
vilka tjänstegrupplivförsäkringen ej står öppen, bör ej försättas i sämre lä
ge. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller, att tjänstegruppliv
försäkringen tillkommit som resultat av kollektivavtalsförhandlingar eller
lagstiftning och genomgående haft till syfte att utgöra ett komplement till
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
85
olika pensionsanordningar. Riksförbundet finner starka skäl tala för att
förmåner på grund av tjänstegrupplivförsäkring inte betraktas annorlunda
än tjänstepensionsförmåner i övrigt. Den nuvarande formella konstruktio
nen av tjänstegrupplivförsäkringen såsom en av den anställde eller hans
make ägd kapitalförsäkring bör dock behållas. Skattereglerna bör utformas
så att dylika försäkringar i princip inte träffas av arvsskatt. Åtskilliga re
missinstanser förordar emellertid, att tjänstegrupplivförsäkringarna un-
dantas från arvsskatt. Bland dem är Folksam, statens grupplivnämnd,
Kommunernas försäkringsaktiebolag, SACO, SR och TCO. Enligt AFA med
ger reglerna f. n., att belopp som utfaller på grund av tjänstegrupplivförsäk
ring, med ett undantag, inte träffas av arvsskatt. Med beredningens förslag
kommer såväl föräldrars som sammanboende kvinnas förvärv att arvsbe-
skattas. AFA anser att belopp, som på grund av tjänstegrupplivförsäkring
utfaller till dessa personer och till ensamstående omyndigt barn, ej i något
fall bör bli föremål för arvsbeskattning. Olika metoder anges för att lösa
denna fråga. AFA förordar för sin del att det generella avdragssystemet be
hålls, dock med en höjning av avdraget till sju gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring.
Olika uppfattningar föreligger beträffande förmånstagaravdragets stor
lek. Åtskilliga remissinstanser tillstyrker beredningens förslag. Mot den fö
reslagna differentieringen erinras emellertid, att utfallande belopp i betyd
ligt större utsträckning kommer att träffas av arvsskatt och att denna ef
fekt blir än mer ogynnsam, eftersom klass II utformats som en kvarlåten-
skapsskatt. Kammarkollegiet förordar med hänsyn till penningvärdeför
ändringen, att uppjustering sker av avdraget för pensionsförsäkring och
annan livränteförsäkring till 15 000 kr. resp. 4 000 kr. Folksam framhåller,
att anknytningen till basbelopp är lämplig. Om inte tjänstegrupplivförsäk
ringarna generellt fritas från arvsbeskattning, bör kapitalförsäkringsavdra-
get höjas och en motsvarande höjning ske beträffande pensions- och liv-
ränteförsäkringarna. TCO föreslår ett gemensamt grundavdrag på sex och
en halv gånger basbeloppet vid kapitalförsäkring. Sveriges advokatsamfund
anser, att man borde bestämma ett grundavdrag beträffande de privata
pensionsförsäkringarna med utgångspunkt från försäkringstagarens in
komstläge under ett antal år. Vidare bör den gällande tioårsregeln tas bort.
Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att förmånstagaravdragets
storlek bör bestämmas så att tjänstegrupplivförsäkringarna i princip inte
påverkar utrymmet för andra försäkringar. Avdraget bör bestämmas för
efterlevande make och därmed jämställd person till tolv gånger basbeloppet,
dvs. f. n. 72 000 kr. Riksförbundet avvisar differentierade avdrag för övriga
fall och föreslår ett avdrag på sju gånger basbeloppet för annan än efter
levande make och därmed jämställd. Avdraget vid annan livränteförsäkring
bör sättas i relation till de tidigare avdragen och bestämmas till 0,7 gånger
basbeloppet. För pensionsförsäkringarna föreslås ett avdrag på två och en
halv gånger basbeloppet.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
87
Beredningens förslag att vid arvsbeskattningen i övrigt gå över från gränsbelopp till grundavdrag tillstyrks överlag. Kritik riktas dock mot att avdraget för efterlevande make föreslås till 25 000 kr., vilket innebär en viss skärpning i förhållande till vad som nu gäller. Sveriges advokatsamfund förordar med tanke på gällande skattepliktsgräns, att efterlevande make tillkommande lott, som understiger 40 000 kr., inte beskattas. Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt och länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår, att grundavdragen görs värdebeständiga genom anknytning till basbelopp.
SR föreslår för klass 1 ett grundavdrag på två gånger basbeloppet och att det särskilda grundavdraget för underåriga barn ökas med ett basbelopp för vart påbörjat år som återstår tills barnet fyllt 20 år. För arvsskatte- klass II bör grundavdraget bestämmas till ett basbelopp. Härutöver föreslår
SR för efterlevande make ett avdrag motsvarande tre fjärdedels basbelopp på den beräknade skatten. Lantbrukets skattedelegation anser, att grundav dragen genomgående bör anknytas till basbelopp och bestämmas för efterle vande make och därmed jämställd till ett grundavdrag som är lika stort som det föreslagna förmånstagaravdraget, dvs. sex och en halv gånger bas beloppet. För övriga mottagare i klass I föreslås ett avdrag motsvarande två gånger basbeloppet, dvs. f. n. 12 000 kr. Det särskilda barnavdraget föreslås till ett basbelopp. För mottagare i klass II föreslås ett avdrag motsvarande ett basbelopp för varje mottagare.
Reaktionen med anledning av den föreslagna höjningen av arvsskatten har till stor del återgetts i det inledande avsnittet. Uppfattningen om den skärpta kapitalbeskattningens verkningar för familjeföretag, jordbruk, sparande m. m. har belysts i det sammanhanget. I åtskilliga yttranden framhålls behovet av liberalare anståndsregler. Göta hovrätt ifrågasätter, om inte möjligheter bör öppnas till reducerad värdering av vissa tillgångar av bl. a. jordbruksekonomisk och industriell natur. Skånes handelskam mare nämner möjligheter till successiv avskrivning av arvsskatt för kapital som är nedlagt i företag. Lantbrukets skattedelegation framhåller behovet av lättnader i arvsbeskattningen. Skatteuttaget anses orimligt högt. Dele gationen anser, att skalorna bör konstrueras så att ett oförändrat skatteut tag erhålls i förhållande till år 1958, då de nu gällande arvsskatteskalor na i klasserna I, II och IV tillkom. Delegationen finner det i och för sig naturligt, att skattskyldiga i arvsskatteklass II får vidkännas en hårdare arvsbeskattning än de närskylda arvingarna i klass I och anser den rela tiva skillnaden mellan de av beredningen föreslagna skatteskalorna accep tabel. Näringslivets skattedelegation anför delvis liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har undersökt olika möjligheter att lindra verkningarna av en skärpt arvs- och gåvobeskattning för jordbruksegendo mar. Fn reducerad arvsbeskattning vid rena generationsväxlingar framstår som angelägen. Lättnad bör dock inte medges generellt för alla jordbruks fastigheter. Fastigheter med exploateringsvärde bör ej ingå, eftersom man
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
88
kan förutsätta att dessa fastigheter inom en relativt snar framtid kommer
att användas för annat ändamål än jordbruksdrift. Sasom ett alternativ
kan tänkas ett system med skattefria bottenbelopp. Länsstyrelsen framhål
ler, att taxeringsvärdet inte alltid kan läggas till grund för arvsbeskattning
en. En avkastningsvärdemetod anförs som en lösning för att lindra verk
ningarna av de höjda taxeringsvärdena. Länsstyrelsen nämner också möj
ligheterna att göra viss del av arvsskatten avdragsgill vid beräkning av in
komst av jordbruksfastighet. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
redovisar delvis likartade överväganden.
Gåvobeskattningen
Förslaget att slopa gåvoskattefriheten för gåvor till allmännyttiga ända
mål har behandlats i samband med arvsbeskattningen. När det gäller för
slaget att överflytta skattskyldigheten från gåvotagaren till givaren fram
håller kammarkollegiet, att givaren redan nu i ett stort antal fall erlägger
gåvoskatten. Kollegiet har därför ingen erinran mot förslaget i detta hän
seende. Kollegiet föreslår emellertid, att från gåvans beskattningsvärde
skall dras beloppet av den gåvoskatt som gåvotagare kan ha att erlägga.
Hovrätten för Västra Sverige tillstyrker förslaget men efterlyser en utred
ning om vad den nya regeln kan få för konsekvenser med hänsyn till de
internationellt privaträttsliga bestämmelserna. Göteborgs rådhusrätt anser
med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av arvsskatten, att det är
följdriktigast att gåvoskatten betalas av givaren. Länsstyrelsen i Stock
holms län anser förslaget leda till ökad rättvisa och pekar vidare på att
den nya regeln möjliggör en effektivare beskattning i sadana fall där när
mare uppgifter saknas rörande gåvotagaren. Länsstyrelsen anmärker emel
lertid, att det subsidiära ansvaret för gåvotagare bör preciseras. Lantbru
kets skattedelegation och länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget.
Åtskilliga remissinstanser ställer sig dock negativa till förslaget, bland
dem Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och rådhusrätten i Malmö.
Rådhusrätten framhåller, att flera fall kan tänkas där skattskyldighet för
givaren kan te sig stötande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram
håller, att skatteförmågeprincipen talar för att gåvotagaren blir skattskyl
dig. Näringslivets skattedelegation anser, att någon bärande principiell mo
tivering inte framlagts för en överflyttning. Beredningen har bl. a. ej klar
lagt hur ett svenskt skattekrav på utländska givare skall kunna effektueras
och hur sammanläggningsreglerna skall fungera. Inte heller Familjeföreta
gens förening anser att godtagbara skäl redovisats för förslaget. Svenska
försäkringsbolags riksförbund anser, att arvs- och gåvoskatten bör uppfat
tas som en skatt på förvärvet och att skattskyldigheten därför bör åvila
gåvotagaren.
Begränsningen av antalet skatteklasser har i allmänhet tillstyrkts. Där
emot har flera instanser kritiserat förslaget att beskatta gåvor till levande
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
89
barns avkomlingar strängare än gåvor till barn. Kammarkollegiet och hov rätten för Nedre Norrland avstyrker den föreslagna särbehandlingen av barnbarn. Även Göteborgs rådhusrätt och Familjeföretagens förening ifrå gasätter, om det är lämpligt att beskatta gåva till barnbarn strängare. Lant brukets skattedelegation framhåller, att den omständigheten att barnbarn tillgodoses genom gåvor inte behöver bottna i skatt et änkande. Konsekven sen av beredningens förslag torde bli att gåvor till barnbarn mer eller mind re kommer att upphöra.
Flera instanser vänder sig mot att gåvoskatt skall uttas efter strängare skalor än arvsskatt, däribland Göta hovrätt, som påpekar, att ökningen i skatt blir relativt sett obetydlig. Särskilda skatteskalor kan dock enligt hovrätten vara motiverade, om man i förenklingssyfte vill slopa samman- läggningsreglerna beträffande gåvor inom en tioårsperiod. Lantbrukets skattedelegation uttalar, att goda skäl kan anföras för ett bibehållande av den nuvarande principen, eftersom vid gåvotillfället betalning omedelbart aktualiseras av den dittills endast latenta arvsskatteskulden. Delegationen föreslår dock inte lindrigare skatteskalor i fråga om gåvoskatten.
Beträffande gåvobeskattningen av framskjutna förvärv motsätter sig lantbrukets skattedelegation förslaget att avräkning inte skall ske för vär det av rätt eller förmån till bortgiven egendom, som givaren själv förbe hållit sig. Gåvoskatt bör enligt delegationen inte beräknas på ett högre vär de än vad det bortgivna faktiskt representerar. Kritik i berört hänseende framförs också av näringslivets skattedelegation.
Den föreslagna beloppsspärren om 10 000 kr. vid gåva av lösöre tillstyrks av kammarkollegiet. Länsstyrelsen i Stockholms län betvivlar dock värdet av den föreslagna regeln. Om förslaget genomförs, tvingas myndigheterna att på grund av den beloppsmässiga begränsningen avfordra den skattskyl dige någon form av bevisning rörande värdet. Förslaget skulle vålla irrita tion hos de skattskyldiga och onödigt merarbete för myndigheterna. Läns styrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget, eftersom detta ger utrymme för betydande kapitalöverflyttningar och för mången kan utgöra en direkt uppmuntran att årligen genom överföringar utnyttja möjligheten att undvika arvs- och gåvobeskattningen. Lantbrukets skattedelegation, som anser att skattefriheten för undervisningsgåvor bör behållas, finner det motiverat att begränsa skattefriheten i fråga om lösöregåvor. Delegationen ifrågasätter dock kontrollmöjligheterna.
Förslaget, innebärande eu höjning av det skattefria beloppet för penning gåvor och jämställda gåvor och en samtidig övergång till grundavdrag, har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Lantbrukets skattedele gation anser dock att grundavdraget bör anknytas till basbelopp. Dele gationen föreslår, att grundavdraget bestäms för lösöregåvor till två gånger basbeloppet och i fråga om penninggåvor till ett halvt basbelopp.
Beredningens förslag, att gåvor från äkta makar skall beskattas som en
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
90
gåva, oavsett om gåvan härrör från den enes eller den andres giftorätts-
gods eller enskilda egendom, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran en
dast av ett fåtal instanser. Bland dem som ställt sig positiva till förslaget är
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län. Länsstyrelsen i
Stockholms län påpekar emellertid, att förslaget kräver vissa komplette
ringar rörande upplysningsplikt. Sveriges advokatsamfund framhåller, att
förslaget i och för sig innebär en förenkling men föreslår den komplette
ringen, att det årliga skattefria gåvobeloppet från äkta makar till en och
samma gåvotagare bestäms till 6 000 kr. i stället för 4 000 kr. från ensam
stående givare. Ett stort antal instanser avstyrker dock förslaget. I allmän
het framhålls, att detta medför komplikationer och att det står i strid mot
principen om makars ekonomiska självständighet. Negativa till förslaget är
kammarkollegiet, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norr
land, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,
länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs
län, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, lantbrukets
skattedelegation, näringslivets skattedelegation, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Fredrika Bremer förbundet.
I en del yttranden anförs, att den föreslagna sammanläggningen av ma
kars gåvor inte är tillämplig på samvetsäktenskap och att arvslotter från
föräldrar inte sinsemellan sammanläggs. Kammarkollegiet, hovrätten för
Nedre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och länssty
relsen i Göteborgs och Bohus län nämner särskilda svårigheter vid tillämp
ningen av sammanläggningsreglerna. Makarnas ansvar för skatten och upp
kommande deklarationsplikt är andra problem som framhålls av Göteborgs
rådhusrätt, länsstyrelsen i Kopparbergs län och lantbrukets skattedelega
tion. Kammarkollegiet berör även frågan om de nya reglernas effekt på
äldre gåvor vid sammanläggning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Departementschefen
Under år 1967 uppdrogs åt kapitalskatteberedningen att göra en sam
lad översyn av reglerna om förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattning-
en, dvs. vad som sammanfattningsvis brukar betecknas som kapitalskat
terna. Som en första etapp i arbetet har beredningen i sitt betänkande före
slagit nya skatteskalor och sådana tekniska omläggningar av skatteregler
na som har omedelbart samband med skalorna.
Beträffande vissa andra frågor kommer beredningen att lägga fram för
slag senare i ett slutbetänkande.
Med de nya skatteskalor och därmed sammanhängande tekniska ändring
ar som kapitalskatteberedningen föreslår har beredningen avsett att åstad
komma en genomgripande omfördelning av skattebördan med höjning av
91
skatteuttaget för större förmögenheter och skattelättnader för små och me delstora förmögenheter.
Några ledamöter av beredningen har anfört en från beredningens majo ritet avvikande mening. Reservanterna förordar en mindre långtgående skärpning av förmögenhetsskatten samt en uppläggning av arvs- och gåvo- beskattningen som delvis avviker från majoritetens förslag.
Frånsett skatteskalorna går beredningens förslag i korthet ut på följande.
I fråga om förmögenhetsbeskattningen anser beredningen att systemet med en fristående förmögenhetsskatt bör behållas och att förmögenhetsskat ten inte annat än i undantagsfall bör sammankopplas med inkomstskatten.
Beredningen föreslår ett grundavdrag vid förmögenhetsbeskattningen av 150 000 kr. för gifta och 100 000 kr. för ensamstående, vilket för de senare inte skulle innebära någon reell ändring mot f. n. På den beskattningsbara förmögenhet som återstår efter grundavdraget tillämpas enligt beredning ens förslag en skatteskala som stiger progressivt från 1,0 % till 3,0 %.
Härutöver föreslår beredningen en ny metod för att begränsa skatten i vissa specialfall som kännetecknas av att förmögenhet ger låg avkastning. Den nya bestämmelsen avser att ersätta två nu gällande begränsningsreg- ler, nämligen den s. k. 30 gångerregeln och den s. k. 80 procentregeln. En ligt den föreslagna begränsningsregeln skall förmögenhetsskatten i princip nedsättas, om denna skatt och den statliga inkomstskatten tillsammans överstiger vissa belopp enligt skiktskala som beräknats progressivt i förhål lande till den statligt beskattningsbara inkomsten. Förmögenhetsskatten nedsätts enligt förslaget med det överskjutande beloppet, dock med högst hälften av denna skatt.
Vad beträffar arvs- och gåvobeskattningen kombineras enligt beredning ens förslag omfördelningen och skärpningen av beskattningen med en ge nomgripande teknisk omläggning i förenklingssyfte. Sålunda föreslås att systemet med arvslottsbeskattning behålls för vad som tillfaller make, barn eller barns avkomlingar (arvsskatteklass I). Däremot skall vad som tillfal ler andra kategorier av mottagare utläggas och beskattas som en gemensam lott. De nuvarande fyra skatteklasserna ersätts med två. Vidare förenklas skatteskalorna i samband med en generell övergång till skattefria grund belopp i stället för gränsbelopp. Övergången innebär att skattefrihet alltid åtnjuts för belopp, motsvarande grundbeloppet. I hittillsvarande system med gränsbelopp upphör skattefriheten i princip när arvslotten överstiger gränsbeloppet. Vidare föreslås inskränkningar i den nuvarande arvs- och gåvoskattefriheten för vissa allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar.
Till olika detaljer i beredningens förslag får jag anledning att senare återkomma i samband med mina egna ställningstaganden och förslag i det följ ande.
Kungl. Maj:is proposition nr 7i år 1970
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Innan jag går närmare in på dessa förslag vill jag först något beröra de
erinringar och invändningar av mera allmänt slag som anförts från remiss
instansernas sida.
Allmänna synpunkter
En allmän översyn av reglerna för kapitalbeskattningen har framstått
som önskvärd sedan en längre tid. Bestämmelserna i förordningen om för
mögenhetsskatt är som påpekades i de direktiv som gavs för beredning
ens arbete i vissa delar föråldrade. Beträffande arvs- och gåvobeskattningen
framhölls med hänvisning till tidigare reformer att många frågor återstod
att lösa. Bl. a. borde övervägas om inte beskattningsreglerna kunde ges mera
schablonmässig karaktär. Behovet av enklare regler var enligt vad som på
pekades i direktiven särskilt framträdande inom detta beskattningsområde.
Det pekades även på en rad speciella frågor som borde lösas.
Det är emellertid inte endast från rent tekniska synpunkter som en över
syn av kapitalskatterna ansetts önskvärd. Även de fördelningspolitiska
aspekterna måste komma in i bilden. Av utredningsdirektiven framgår att
en central uppgift för beredningen var att med utgångspunkt från resulta
tet av sina undersökningar avväga beskattningen på sådant sätt, att en av
sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhetsinnehavet underlättas.
Över huvud taget borde det tillses att beskattningen av förmögenheter samt
av arv och gåva på lämpligt sätt inpassas i skattesystemet.
Det förslag som kapitalskatteberedningen framlagt i sitt första betänkan
de avser att tillgodose både de tekniska och de fördelningspolitiska aspek
terna. Förslaget har emellertid i vissa avseenden fått ett negativt bemötande
vid remissbehandlingen, främst från näringslivets sida. Bl. a. pekas på det
förhållandet att beredningen ännu inte slutfört sitt arbete och att dess för
slag därför inte innefattar någon samlad lösning beträffande kapitalsskat
terna. Bland kvarstående olösta frågor nämns exempelvis frågan om hur
man vid beskattningen skall ta hänsyn till den latenta skatteskidd som i viss
grad kan anses belasta skattskyldigs förmögenhetstillgångar av olika slag.
Vidare har i flera remissyttranden anmärkts att beredningen inte verkställt
sådana ekonomiska undersökningar och analyser som är erforderliga för att
bedöma de samhällsekonomiska och företagsekonomiska verkningarna av
beredningens skatteförslag. Man syftar på effekterna på t. ex. sparandet och
kapitalbildningen, företagens lönsamhet, sysselsättningen på arbetsmark
naden m. m.
Till de anmärkningar som gjorts i de angivna hänseendena vill jag för
egen del framhålla följande.
Den omständigheten att beredningens förslag inte innefattar någon full
ständig reglering av kapitalbeskattningen utesluter enligt min mening inte
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
93
en lagstiftning på grundval av det nu avgivna betänkandet. Flertalet av de
frågor som kvarstår olösta gäller i huvudsak vissa detaljer som knappast
berör den principiella uppläggningen av kapitalbeskattningen och som där
för utan olägenhet kan behandlas senare.
Att frågan om den latenta skatteskulden, som i och för sig är en sådan
faktor som kan inverka på förmögenhetsuppskattningen, hör till de ännu
olösta frågorna anser jag inte vara tillräcklig anledning att vänta med en
omläggning av kapitalbeskattningen på grund av betänkandet. Hittills har
nämligen hänsyn till denna faktor aldrig tagits i vår kapitalbeskattning
och det är fortfarande en öppen fråga om och i vad mån sådan hänsyn kan
las. Härtill kommer att jag som framgår av det följande är beredd att
föreslå särskilda bestämmelser för att undvika ökad skattebelastning på
de mindre och medelstora familjeföretagen. I denna del föreslår jag nu
en provisorisk lösning. Det definitiva ställningstagandet bör anstå till dess
beredningen framlagt sitt slutliga förslag.
Härefter vill jag beröra frågan om de undersökningar som enligt vissa
remissinstanser borde ha gjorts för att belysa de samhällsekonomiska och
företagsekonomiska verkningarna av beredningens förslag. Självfallet kan
sådana undersökningar i och för sig vara av visst värde. Resultatet av så
dana undersökningar är emellertid sällan entydiga. I sammanhang som
dessa måste man för övrigt utgå från att förutsättningarna för de beräk
ningar som undersökningarna skall gå ut på kan varieras i det oändliga.
Undersökningar av detta slag kan därför knappast förväntas bli i alla av
seenden klarläggande. Med hänsyn härtill måste det alltid vara en besvär
lig avvägningsfråga om och i vilken utsträckning utredningar bör ge sig
in på sådana undersökningar.
Jag berörde nyss att ett av huvudsyftena med beredningens förslag är
att åstadkomma en omfördelning av skattebelastningen från små och me
delstora förmögenheter till stora. Enligt min mening finns ett visst utrymme
att göra en sådan omfördelning inom kapitalbeskattningen. Målsättningen
för reformen bör — som beredningen framhållit — vara att sänka skatten
på små och medelstora förmögenheter och arv samt skärpa den för de större.
Principerna för kapitalbeskattningen sammanfaller i detta avseende med
de för inkomstbeskattningen. Till en början bör en uppräkning ske av
skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen och flertalet liknande
gränsbelopp vid arvsbeskattningen med hänsyn till penningvärdeutveck
lingen sedan gränsbeloppen senast bestämdes. För förmögenhetsbeskatt
ningens del motiveras uppräkningen också av den väntade höjningen av
taxeringsvärdena på fastigheter med anledning av 1970 års allmänna fas
tighetstaxering. Jag vill här erinra om att de preliminära resultaten av fas-
Iighetstaxeringen, som nu föreligger, utvisar en höjning av taxeringsvärdeni
vån för landet i dess helhet efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen med följande tal, nämligen för villor som är permanent bostad 35,9 %, för fritidsfastigheter 62,9 %, för hyres- och affärsfastigheter 12,5 %, för in dustrifastigheter 8,7 % och för jordbruksfastigheter 31,1 %.
Jag anser mig kunna tillstyrka beredningens förslag att skattelättnaden vid förmögenhetsbeskattningen utsträcks till förmögenheter upp till ca 450 000 kr. och åberopar därvid beredningens undersökningar som utvisar att medelstora förmögenheter haft en ogynnsammare utveckling än de stora förmögenheterna som relativt sett växt mer än andra. Det skattebortfall som reformen föranleder bör kompenseras genom ökad beskattning av större arv och större förmögenheter.
Som jag antytt förut bör någon skatteskärpning inte åstadkommas för förmögenheter som i allt väsentligt består av tillgångar i mindre och me delstora s. k. familjeföretag. Arbetande kapital i jordbruk, skogsbruk eller rörelse där ägarens insats är av dominerande betydelse kan enligt min me ning inte utan vidare jämställas med förmögenheter av kapitalplacerings- typ. Jag delar i stort den uppfattning som kommit fram under remissbe handlingen av kapitalskatteberedningens betänkande, att det kan starkt ifrågasättas om familjeföretagen tål den ytterligare belastning som även en måttlig höjning av kapitalskatterna innebär. Uppenbart är att beskatt ningen inte bör utformas så att företagens fortbestånd hotas därav.
Jag förordar således en ändrad kapitalbeskattning som i huvudsak till godoser de fördelningspolitiska synpunkter som beredningen anfört och som också ligger bakom förslaget beträffande inkomstbeskattningen. Ge nom särskilda bestämmelser, vilkas närmare utformning jag återkommer till i det följande, avser jag emellertid att avväga beskattningen så att mind re och medelstora familjeföretag, som driver jordbruk, skogsbruk och rö relse, i princip inte får ökad skattebelastning vid vare sig förmögenhets beskattningen eller arvs- och gåvobeskattningen.
Som jag nyss påpekade har beredningens förslag även ett annat syfte än det fördelningspolitiska, nämligen att förenkla kapitalbeskattningen, särskilt arvs- och gåvobeskattningen. Jag vill erinra om att en bred opinion starkt framhävde önskvärdheten härav när arvs- och gåvobeskattningen senast omprövades år 1958. I den kritik som nu riktas mot kapitalskattebe redningens förslag har detta förhållande kommit i skymundan. Det ambi tiösa förslag till förenkling som beredningen framfört innebär givetvis flera tämligen grova schabloner. Att förslaget mött förhållandevis stark kritik även på de punkter där beredningen uteslutande letts av förenklingssträ- vanden överensstämmer inte med de ofta framförda klagomålen att skatte lagstiftningen är mer komplicerad än som är motiverat.
Jag vill emellertid tillägga att jag inte avser att i det läge som nu förelig ger driva förenklingssynpunkterna i mitt förslag så långt som beredningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
95
gjort. Särskilt i fråga om arvs- och gåvobeskattningen innehåller dock mitt
förslag förenklingar som jag bedömt möjliga att genomföra nu.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Förmögenhetsbeskattningen
Då jag i detta sammanhang tar upp frågan om förmögenhetsbeskattning
ens utformning är det i första hand de nuvarande skattepliktsgränserna
och skattesatserna som kommer i blickpunkten. Först vill jag emellertid i
korthet rekapitulera vad som nu gäller och vad som av beredningen före
slås i de väsentligare punkterna.
F. n. gäller att förmögenhetsskatt inte skall erläggas av fysisk person,
oskiftat dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse, om den beskattnings
bara förmögenheten inte överstiger 100 000 kr. För överskjutande förmö
genhet till och med 150 000 kr. utgör skatten 0,8 %. I förmögenhetsskiktet
över 150 000 kr. utgör skatten 1 %. Mellan 200 000 och 400 000 kr. är
skatten 1,3 % och mellan 400 000 och 1 000 000 kr. 1,6 %. Den del av för
mögenheten som överstiger 1 000 000 kr. beskattas efter 1,8 %.
För sammanlevande makar beräknas skatteplikten efter makarnas ge
mensamt bestämda beskattningsbara förmögenhet. Motsvarande gäller om
skattskyldig har hemmavarande barn under 20 år, vars till statlig in
komstskatt beskattningsbara inkomst uppgår till minst 100 kr.
I fråga om t. ex. ideella föreningar samt vetenskapliga och religiösa sam
fund gäller att de inte erlägger förmögenhetsskatt för förmögenhet om
högst 5 000 kr. För den del av deras förmögenhet som överstiger 5 000 kr.
utgör skatten l,5°/00 dock lägst en krona. Detsamma gäller beträffande
förmögenhet som tillhör häradsallmänningar och andra likartade samfäl-
ligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser. För samtliga nu nämnda
kategorier gäller att de är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i
den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst.
I vissa fall begränsas skattebelastningen enligt särskilda regler, som ock
så omfattas av beredningens ändringsförslag.
En sådan regel är den s. k. 30 gångerregeln, som gäller för fysisk person
och oskiftat dödsbo när den skattepliktiga förmögenheten överstiger ett
belopp motsvarande 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten. Med
detta uttryck avses summa inkomster sedan hänsyn tagits till ev. under
skott i vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdrag och andra all
männa avdrag. Den beskattningsbara förmögenheten reduceras till nämnda
belopp, dock till högst hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Denna
begränsningsregel tillämpas ex officio av taxeringsmyndigheterna och tar
sikte på fall då inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten.
Den andra begränsningsregeln är den s. k. 80 procentregeln, vars till-
lämpning är beroende av särskild ansökan från den skattskyldige. Denna
96
regel kan tillämpas för fysisk person och oskiftat dödsbo, när påförd statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt kommunala skatter sammanlagt
överstiger 80 % av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst med till-
lägg för de allmänna skatter som han dragit av. Skattereduktionen avser i
princip det överskjutande beloppet men får inte överstiga sammanlagda
beloppet av den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Den
sistnämnda skatten får likväl inte nedbringas till lägre belopp än som mot
svarar skatten på hälften av den skattepliktiga förmögenheten.
I fråga om skattepliktsgränsen föreslår beredningen att denna höjs för
förmögenhet som tillhör en kategori skattskyldiga, nämligen gifta och
andra skattskyldiga som i skattehänseende behandlas på samma sätt som
gifta, dvs. i första hand ogifta med hemmavarande barn under 18 år.
För denna kategori skall enligt förslaget skattepliktsgränsen höjas till
150 000 kr. därigenom att ett motsvarande grundavdrag får göras från den
skattepliktiga förmögenheten. Liksom nu skall enligt förslaget makar och
hemmavarande barn under 20 år sambeskattas för den sammanlagda för
mögenheten.
För ensamstående skattskyldig föreslår beredningen en oförändrad skat-
tepliktsgräns av 100 000 kr. Även här förutsätts ett motsvarande grund
avdrag.
På den beskattningsbara förmögenheten, dvs. den skattepliktiga för
mögenhet som överstiger grundavdraget, tillämpas enligt beredningens för
slag följande skatteskala.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Beskattningsbar förmögenhet, kr.
— 100
000
100 000— 250 000
250 000— 500 000
500 000—1 500 000
1 500 000—
Förmögenhetsskatt, kr.
1,0 % inom skiktet
1 000 + 1,5 % ”
3 250 + 2,0 % ”
8 250 + 2,5 % ”
33 250 + 3,0 % ”
Beredningen föreslår också en ny begränsningsregel som skall ersätta
både 30 gångerregeln och 80 procentspärren. Enligt den föreslagna regeln
skall förmögenhetsskatten för fysisk person eller oskiftat dödsbo nedsät
tas, om denna skatt och den statliga inkomstskatten tillsammans är högre
än de belopp som framgår av följande skala.
Statlig beskattningsbar
inkomst, kr.
—100 000
100 000—250 000
250 000—500 000
500 000—
Summa statlig inkomst- och förmögen
hetsskatt, kr.
75 % inom skiktet
75 000 + 80 % ”
195 000 + 85 % ”
407 500 + 90 % ”
97
Förslaget innebär att förmögenhetsskatten nedsätts med överskjutande
belopp. Reduktionen maximeras dock till högst hälften av förmögenhets
skattens belopp i stället för högst skatten på halva den skattepliktiga för
mögenheten som f. n. gäller.
Enligt beredningen ger begränsningsskalan i sin nedre del ungefär sam
ma resultat som den nuvarande 30 gångerregeln. Den täcker också in några
'mellanfall”, som inte omfattas av de gällande begränsningsreglerna. Ska
lans övre del motsvarar i stort sett 80 procentspärren men innebär en
skärpning i de högsta inkomstlägena.
I fråga om förmögenhetsbeskattningens allmänna utformning ansluter
jag mig till beredningens uppfattning att man bör bibehålla systemet med
en fristående förmögenhetsskatt, som endast undantagsvis bör samman
kopplas med inkomstskatten.
När det gäller skattepliktsgränsen har beredningen, som
framgår av den föregående redogörelsen, föreslagit en differentiering av
grundavdragets storlek för gifta personer och med dem likställda på den
ena sidan och för ensamstående skattskyldiga på den andra. Enligt bered
ningen skulle det vara motiverat med ett högre grundavdrag för den förra
kretsen än för den senare.
Enligt min mening föreligger inte tillräcklig anledning att i detta avseende
göra skillnad mellan gifta och ogifta. Liksom hittills bör det skattefria
gränsbeloppet vara detsamma för båda grupperna. Därför anser jag för
min del att skattepliktsgränsen bör bestämmas till 150 000 kr. även för
de ensamstående skattskyldiga. Som jag förut framhållit anser jag en sådan
uppräkning motiverad bl. a. med hänsyn till den allmänna höjningen av fas
tigheternas taxeringsvärden. Eftersom en skärpt förmögenhetsbeskattning
inte bör drabba de små förmögenheterna, som i stor utsträckning omfattar
egna hem o. d., synes mig en allmän skattepliktsgräns vid 150 000 kr. vara
väl avvägd. Jag föreslår således en generell höjning av skattepliktsgränsen
vid förmögenhetsbeskattningen till 150 000 kr. För vissa juridiska personer,
såsom ideella föreningar m. fl. bör dock den nuvarande skattepliktsgränsen
vid 5 000 kr. kvarstå.
Vad härefter angår utformningen av den skatteskala som skall
tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen måste den i viss utsträckning be
stämmas av den utjämningspolitik som jag inledningsvis berört. För be
skattning av annan förmögenhet än sådan som är nedlagd i familjeföretag
och enskilda jordbruk, dvs. förmögenhet i allmänhet, synes mig den av
kapitalskatteberedningen föreslagna skatteskalan vara i stort sett väl av
vägd med hänsyn till de fördelningspolitiska och andra effekter man vill nå.
Enligt min mening finns dock skäl för en viss justering av skalan. Det skikt
av förmögenheten som skall beskattas efter 2 % bör utsträckas i förhållande
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
7
Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 71
98
till beredningens förslag så att skiktet omfattar skattepliktiga förmögen
heter mellan 400 000 kr. och 1 000 000 kr. Vidare bör det skikt på vilket eu
skatt av 2,5 % skall uttas omfatta alla skattepliktiga förmögenheter över
1 000 000 kr. Den beskattning efter 3,0 % som beredningen föreslagit för
förmögenheter över 1 500 000 kr. kan nämligen antas i regel sakna praktisk
betydelse med hänsyn till verkningarna av den begränsningsregel som jag
ämnar föreslå. Vid en internationell jämförelse skulle därför en sådan pro
centsats i realiteten vara vilseledande.
Innebörden av mitt förslag i jämförelse med nuvarande regler och kapital-
skatteberedningens förslag belyses i nedanstående tabell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Förmögenhet, kr.
Förmögenhetsskatt vid skiktets
nedre gräns, kr.
Förmögenhetsskatt inom skiktet,
%.
Nuva
rande
regler
Kapital
skattebe
redningen1
För
slaget
Nuva
rande
regler
Kapital
skattebe
redningen1
För
slaget
1
2
3
4
5
6
7
— 100 000
0
0
0
100 000— 150 000
0
0
0
0,8
—
____
150 000— 200 000
400
0
0
1,0
1,0
1,0
200 000— 250 000
900
500
500
1,3
1,0
1,0
250 000— 400 000
1 550
1 000
1 000
1,3
1,5
1,5
400 000— 650 000
3 500
3 250
3 250
1,6
2,0
2,0
650 000—1 000 000
7 500
8 250
8 250
1,6
2,5
2,0
1 000 000—1 650 000
13 100
17 000
15 250
1,8
2,5
2,5
1 650 000—
24 800
33 250
31 500
1,8
3,0
2,5
1 Kapitalskatteberedningens förslag för gifta.
Med den skärpta skatteskala jag här föreslagit kommer man även i fort
sättningen att behöva något slags begränsning av den skattebelastning som
enligt de allmänna reglerna kan åvila en skattskyldig.
Den nya begränsningsregel som kapitalskatteberedningen före
slagit skiljer sig, som framgår av den redogörelse jag förut lämnat, särskilt
i ett par avseenden från den nuvarande 80 procentregeln. Dels har skatte
reduktionen ställts i viss relation till den skattskyldiges statligt beskatt
ningsbara inkomst. Dels är det bara förmögenhetsskatten som reduceras en
ligt förslaget, medan reduktionen enligt 80 procentregeln kan avse även stat
lig inkomstskatt.
Några remissinstanser har uppfattat kapitalskatteberedningens förslag
till ny begränsningsregel som en klar teknisk förbättring. Flera remissin
stanser har emellertid anfört kritiska synpunkter mot förslaget. Det har
framför allt ansetts att begränsningsregeln även i fortsättningen bör sätta en
absolut spärr för både inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Begräns
ningsregeln bör vidare liksom nu ta sikte på det lågavkastande kapitalet.
Med den höga totalbeskattning som både enligt nuvarande regler och i än
högre grad enligt nu föreslagna regler för inkomst- och förmögenhetsbe
skattningen kan belasta den skattskyldige framstår det för mig som na
turligt att begränsningsregeln konstrueras som en spärr för totalbeskatt
ningen. Den nuvarande 80 procentregeln avser att utgöra en sådan spärr.
Enhgt min mening bör den spärr som skall tillämpas efter de nya beskatt
ningsreglernas införande i princip ha samma syfte. I likhet med bered
ningen anser jag det i hög grad önskvärt att spärregeln tillämpas ex officio
av myndigheterna, dvs. utan särskild ansökan av den skattskyldige.
Den nya begränsningsregeln bör träda i funktion, när summan av de skat
ter som påförts den skattskyldige i form av statlig inkomst- och förmögen
hetsskatt samt sjömansskatt och kommunala skatter överstiger en viss pro
cent av hans inkomst. Enligt min mening bör totalskatten sättas i relation
till statligt beskattningsbar inkomst i stället för som nu till taxerad inkomst
ökad med beloppet av avdragna kommunalutskylder. Detta får ses mot bak
grund av det förslag att slopa kommunalskatteavdraget som läggs fram för
inkomstbeskattningens vidkommande. Relationen till den beskattningsbara
inkomsten bör vidare enligt min mening differentieras något efter in
komstens storlek. Jag föreslår med hänsyn härtill att skattereduktionen skall
avse det belopp varmed totalskatten överstiger 80 % av beskattningsbar in
komst upp till 200 000 kr. Till den del den beskattningsbara inkomsten är
högre än 200 000 kr., bör reduktionen avse den skatt som överstiger 85 %
av inkomsten. Liksom nu bör gälla att skattereduktionen maximeras till
högst summan av den statliga inkomstskatten och skatten på halva för
mögenheten. Någon ytterligare reduktionsregel motsvarande den nuvarande
30 gångerregeln behövs inte enligt min mening. Den föreslagna skatteskalan
och begränsningsregeln torde i stort sett ta tillräcklig hänsyn till de lågav-
kastande förmögenheterna.
För makar som lever tillsammans bör rätten till skattebegränsning liksom
nu i princip bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster
och skatter. Pa samma sätt som makar bör liksom i andra skattesamman-
hang behandlas de som, utan att vara gifta, lever tillsammans om de tidigare
varit gifta eller gemensamt har eller haft barn. I den mån barn i förmögen-
hetsavseende beskattas tillsammans med föräldrarna bör även den förhöjda
förmögenhetsskatt som med anledning därav påförts föräldrarna eller en av
betraktas som en del av dessas skatt vid reduktionen. Däremot skall i
sådant fall barnets inkomst givetvis inte påverka bedömningen av skatter
nas relation till föräldrarnas inkomst.
Fall finns då skattskyldig har rätt att enligt särskilda föreskrifter erhålla
skattenedsättning genom avräkning av skatt. Jag tänker närmast på det av
drag från skatt som skall få ske vid inkomstbeskattningen enligt vad jag
föreslagit. Hit hör också de fall, då utländsk skatt enligt avtal, som träffats
med annan stat för att undvika dubbelbeskattning, får avräknas från svensk
skatt. Jag föreslår i nära anslutning till kapitalskatteberedningen att skatte-
7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
99
nedsättning enligt begränsningsregeln bestäms som om något avdrag ellei
någon avräkning inte skett.
Som jag förut nämnt bör den nya begränsningsregeln tillämpas ex officio
av myndigheterna. Därigenom ställs på dessa krav som i och för sig kan
medföra vissa komplikationer. Bl. a. måste vid skattebegränsningen beaktas
även sådan kommunalskatt som påförts den skattskyldige i annan kommun
än hemortskommunen. De tekniska hjälpmedel som numera står uppbörds-
myndigheterna till buds underlättar emellertid problemens lösning. Vissa
svårigheter avseende bl. a. kommunikationen mellan myndigheter kvarstår
men bör kunna övervinnas.
Den föreslagna begränsningsregeln bör intas i en särskild författning som
ersätter den nuvarande förordningen angående 80 procentregeln. Även den
särskilda författningen om motsvarande begränsning av preliminär skatt
(SFS 1952:411) blir överflödig genom ex officioförfarandet. De vanliga
jämkningsreglerna i uppbördsförordningen (1953:272) torde vara tillräck
liga.
I den särskilda författningen bör regleras även den inbördes ordning i vil
ken nedsättning får ske av statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Med
hänsyn till att det är förmögenhetsbeskattningen som kan sägas framkalla
behovet av en begränsningsregel bör enligt min mening begränsningen i forsta
hand avse förmögenhetsskatten. Detta kan vara av betydelse t. ex. i det förut
berörda fallet då den skattskyldige enligt dubbelbeskattningsavtal har rätt
att från svensk inkomstskatt avräkna utländsk skatt. Om reduktionen enligt
begränsningsregeln i första hand sker på den statliga inkomstskatten, kan
detta inverka ogynnsamt på den skattskyldiges möjligheter att utnyttja sin
rätt att avräkna den utländska skatten. Men om rätten till avräkning för ut
ländsk skatt avser förmögenhetsskatt bör det omvända gälla, så att reduk
tionen enligt begränsningsregeln i första hand avser statlig inkomstskatt.
Bestämmelserna"bör alltså utformas så att utrymme ges för en sådan till-
lämpning som är fördelaktigast för den skattskyldige.
Jag återkommer nu till frågan om familjeföretagens behand
ling vid förmögenhetsbeskattningen.
Som jag förut framhållit talar starka skäl för en viss försiktighet när det
gäller beskattningen av sådan förmögenhet som investerats i enskilda före
tag och jordbruk och som kan sägas representera ett ”arbetande” kapital
i ägarens näringsverksamhet. Enligt min mening bör därför ägare av mind
re och medelstora företag och jordbruk såvitt möjligt undantas från den
skärpning av förmögenhetsskatten som föreslås. Man behöver då särskilda
regler som har till syfte att i stort sett bibehålla nuvarande nivå för beskatt
ningen av deras förmögenhet.
Hur man lämpligen bör utforma dessa regler kan självfallet diskuteras.
Det angivna syftet kan tillgodoses på olika sätt och hänsyn måste tas till
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
101
skilda faktorer. Underlag saknas emellertid f. n. för en mera ingående be
dömning av hela detta problemkomplex. Enligt min mening bör frågan om
den lämpliga utformningen av en särbehandling av familjeföretagen och de
med dem jämförliga jordbruken närmare utredas. Eftersom kapitalskatte-
berednmgen annu inte slutfört sitt uppdrag, anser jag lämpligt att bered
ningen närmare överväger denna beskattningsfråga i sitt fortsatta arbete,
som åtminstone vad gäller hänsynstagande till latent skatteskuld berör fa
miljeföretagen. För att åstadkomma en rimlig avvägning av familjeföreta
gens föimögenhetsbeskattning intill dess att man kommit fram till en slutlig
lösning är emellertid en provisorisk lösning angelägen. Det förslag jag nu
lägger fram, får därför ses som ett sådant provisorium. Det ligger i sakens
natur att de provisoriska reglerna måste få en ganska schablonartad karak
tär.
Den kategori förmögenheter som närmast kommer i betraktande i detta
sammanhang är de förmögenheter som i huvudsak utgör arbetande kapital
i mindre och medelstora rörelser och jordbruk. Självfallet kan allt kapital
som nedlagts i ett företag i och för sig karakteriseras som arbetande kapital.
Vad man här syftar på är emellertid endast de fall där kapitalet och därmed
även företaget ägs av en eller ett fåtal fysiska personer och där detta kapi
tal även i forhållande till ägaren i övervägande grad är bundet i företaget.
Därigenom skiljer sig alltså detta kapital från t. ex. det kapital som en per
son placerat i aktier i ett börsnoterat företag. Kapital av det senare slaget
kan i allmänhet lättare lösgöras av ägaren genom en försäljning av aktierna.
En sådan försäljning inverkar i regel inte på företagets fortbestånd, vilket
däremot kan bli fallet om ägaren lösgör kapital som är nedlagt i hans eget
foretag. Jag har förut framhållit de svårigheter som kan uppkomma för
ägare av familjeföretag och jordbruk, om deras förmögenheter belastas med
en alltför hård förmögenhetsbeskattning.
Som framgår av vad jag förut anfört är det endast de mindre och medel
stora familjeföretagen som enligt min mening bör tillgodoses genom en sär
behandling. Det är i första hand denna kategori för vilken en skärpt för
mögenhetsbeskattning kan medföra stora svårigheter av de slag jag förut
berört. Till dessa kan även läggas bl. a. nu rådande kreditsvårigheter som
i särskilt hög grad gör sig gällande för de mindre och medelstora företa
gen och som därför i inte oväsentlig grad bidrar till att anstränga deras
likviditet i samband med betalning av skatt. Alla dessa svårigheter berör
mte pa samma satt de större familjeföretagen, som i likviditetshänseende
\anligen kan likställas med t. ex. de börsnoterade företagen.
Hur gränsen lämpligen bör dras mellan den ena och den andra kategorin
företag kan givetvis diskuteras.
Eftersom gränsdragningen är avsedd att ske i samband med förmögen-
hetstaxenngen ligger det emellertid enligt min mening närmast till hands
att lagga avgörande vikt vid det samlade förmögenhetsvärde som företaget
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
representerar, antingen företaget driver rörelse eller jordbruk och skogs bruk. Förmögenhetsvärdet bör enklast kunna bedömas med ledning av de klarationsvärdet för aktierna, om företaget är ett aktiebolag. Bedrivs före taget i annan form bör förmögenhetsvärdet beräknas till det nettovärde som framgår av självdeklarationens förmögenhetssammanställning och som utgör skillnaden mellan de tillgångar och skulder som skall medtas vid för- mögenhetsberäkningen. Detta bör gälla även när företaget bedriver jord bruk eller skogsbruk. I fråga om skogsbruk bör bland företagets tillgångar givetvis medtas även sådana medel som insatts på skogskonto. Vad särskilt skulderna angår kan naturligen uppkomma svårigheter att göra en riktig fördelning mellan de skulder som är hänförliga till företaget och dem som kan vara hänförliga till den skattskyldiges förmögenhet av annat slag eller till hans personliga skulder. Jag tänker bl. a. på skatteskulderna. I sådana oklara fall bör enligt min mening en skälig proportionering kunna göras.
Vilka företag som skall kunna hänföras till kategorin mindre och medel stora företag bör lätt kunna bedömas med ledning av det förmögenhetsvär- de som företaget kan beräknas ha enligt den relativt enkla metod jag nu fö reslagit. En övre gräns måste dras och var denna gräns bör gå kan självfal let bedömas olika. För min del anser jag att de mindre och medelstora före tagens intressen kan anses tämligen väl tillgodosedda, om man stannar för att i princip acceptera att sådana företag vilkas förmögenhetsvärde icke överstiger 2 milj. kr. får bli föremål för den särbehandling som jag avser att föreslå i det följande.
Jag är fullt medveten om att en sådan gränsdragning innebär en tämli gen grov schablon och att därigenom vissa tröskeleffekter kan uppkomma. Enligt min mening är det dock angeläget att bestämmelserna utformas så att tillämpningen inte kompliceras i onödan. Härtill kommer att de före slagna bestämmelserna är avsedda att vara provisoriska. Det är därför av så mycket större betydelse att man genom enkla regler försöker undvika skattetvister under mellantiden.
Emellertid kan även en nedre gräns för särbehandlingen av familjeföre tagen dras. Enligt den skala för förmögenhetsbeskattningen som jag före slår inträder knappast någon skärpning av förmögenhetsbeskattningen för förmögenheter under 500 000 kr. Endast i skiktet närmast under 500 000- kronorsgränsen kan en obetydlig skärpning uppkomma i förhållande till den nuvarande skatteskalan. Med hänsyn härtill bör den nedre gränsen sät tas in så att en särbehandling enligt föreslagna regler över huvud taget inte kommer i fråga beträffande sådan skattskyldig delägare i familjeföretag vars skattepliktiga förmögenhet inte överstiger 500 000 kr. Även en sådan regel bör enligt min mening vara ägnad att förenkla tillämpningen av de bestämmelser som föreslås beträffande förmögenhet omfattande större eller mindre andelar i familjeföretag.
Av det jag förut sagt framgår att det typiska för de företag — inklusive
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
103
jordbruken — som i princip bör omfattas av särbehandlingen, är att ägar- kretsen i det väsentliga är begränsad. Företaget ägs alltså till huvudsaklig del av en person eller av ett fåtal personer. Frågan blir då hur stor del av företaget som måste ägas av denna personkrets. I det senare fallet uppkom mer dessutom frågan hur stor ägarkretsen kan vara utan att företaget för lorar sin karaktär av vad som kan kallas ”fåmansföretag” eller vad jag i det föregående — kanske mera populärt — benämnt familjeföretag. Samma frå gor har tidigare aktualiserats. Som exempel kan nämnas fåmansbolagens skattskyldighet för aktieutdelning. De gränsdragningar som därvid tilläm pas bör enligt min mening kunna vara vägledande även i detta samman hang. Med anknytning i viss mån till dessa gränsdragningar föreslår jag därför att förutsättningarna skall anses uppfyllda, om företaget till minst 75 % ägs av den skattskyldige ensam eller i förening med ett fåtal andra personer. För att undvika svårigheter vid tillämpningen bör den nu avsedda ägarkretsen omfatta högst tio personer. Antalsbegränsningen bör gälla oav sett om ägarna av företaget är sinsemellan besläktade eller ej. Anledning saknas enligt min mening att, såsom vid bedömningen av ett fåmansbolags skattskyldighet för mottagen aktieutdelning, ev. räkna med en större ägar- krets än tio personer endast därför att de är besläktade med varandra.
Villkoret att 75 % av företaget ägs av högst tio fysiska personer bör gälla såväl omedelbar äganderätt som indirekt sådan genom förmedling av juri disk person. Exempel på den senare formen av äganderätt utgör det inte ovanliga fallet att en person innehar aktier i ett bolag som i sin tur äger aktierna i ett annat bolag.
Förutsättningen att ägarintresset uppgår till minst 75 % av företaget bör i fråga om företag som bedrivs i aktiebolagsform anses uppfylld när 75 % av aktierna i bolaget ägs av högst tio personer. Motsvarande bör gälla i fråga om andelar i handelsbolag, kommanditbolag o. d. I fråga om företag som drivs i annan form -—- dit hör den enskilda firman som mestadels ägs av en person — bör ägarintresset mätas i relation till vad som enligt vanliga grun der motsvarar det egna kapitalet, dvs. skillnaden mellan tillgångar och skulder. Jordbruksföretag, som bedrivs i annan form än de nyssnämnda bolagsformerna, kan bedrivas antingen av ägaren ensam eller av honom i förening med två eller flera meddelägare eller också på motsvarande sätt av en arrendator eller av några arrendatorer tillsammans. I det förra fallet kan ägarintresset mätas enligt den nyssnämnda allmänna regeln. I fråga om arrendejordbruket bör ägarandelen bestämmas efter arrendatorns andel i det som för honom representerar det egna kapitalet i jordbruket, dvs. även här skillnaden mellan tillgångar och skulder.
För att man skall kunna tala om familjeföretag i den speciella mening som här avses räcker det emellertid inte att enbart konstatera att minst 75 % av företaget ägs av den skattskyldige ensam eller tillsammans med högst nio andra personer. Enligt min mening behövs även vissa andra precise
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
104
ringar. Dessa preciseringar syftar till att ytterligare markera att den skatt
skyldige — dvs. den vars förmögenhetsbeskattning det är fråga om — i eko
nomiskt avseende måste vara i ganska hög grad beroende av sitt företag.
Som förutsättning för en särbehandling vid förmögenhetsbeskattningen
bör därför enligt min mening krävas, att det av omständigheterna klart
framgår att den skattskyldige har sin väsentliga försörjning av företaget.
Av det jag förnt anfört framgår att företagets verksamhet i princip bör
avse endast rörelse eller jordbruk, som den skattskyldige bedriver. Detsam
ma bör givetvis gälla även när verksamheten bedrivs av t. ex. ett aktiebolag
eller handelsbolag i vilket den skattskyldige äger del. Verksamheten får allt
så inte omfatta sådant som t. ex. uthyrning eller förvaltning av fastigheter
eller förvaltning av värdepapper. Om den skattskyldige utom rörelse även be
driver förvaltningsverksamhet i endast obetydlig omfattning, bör man dock
kunna bortse därifrån. Beträffande jordbruksfastighet bedrivs jordbruket
eller skogsbruket vanligen av fastighetens ägare, som då är att bedöma som
företagare. Men om fastigheten helt eller delvis utarrenderats bör jordbruket
eller skogsbruket till motsvarande del anses bedrivet av arrendatorn och hans
ev. medarrendatorer. Till den delen bör alltså inte ägaren betraktas som fö
retagare. Om jordbruksfastighet innehas med fideikommissrätt, bör givetvis
fideikommissarien i detta sammanhang vara likställd med fastighetsägare.
Frågan om den skattskyldige haft sin väsentliga försörjning av rörelse
eller jordbruk som han bedrivit i enlighet med det nu sagda, bör i allmän
het utan större svårighet kunna bedömas efter förhållandet mellan den in
komst som den skattskyldige haft av rörelsen eller jordbruket å ena sidan
och den sammanlagda inkomsten som han kan ha haft av andra inkomst
slag.
Jag vill emellertid framhålla att jämförelsen inte kan göras enbart be-
loppsmässigt. Hänsyn måste enligt min mening också tas till det inte ovan
liga förhållandet att resultatet av en rörelse eller av ett jordbruk eller skogs
bruk kan variera från år till år och att förvärvskällan t. o. m. kan visa un
derskott under mer än ett år, utan att det fördenskull behöver sättas i
fråga att den skattskyldige ändå haft sin väsentliga försörjning av denna
förvärvskälla. Den omständigheten att den skattskyldige i fall som dessa
t. ex. har en mindre kapitalinkomst vid sidan av sitt jordbruk bör inte utan
vidare ändra bedömningen. Endast om det framgår att den skattskyldige re
gelmässigt har inkomst av annat slag som klart överväger, finns enligt min
mening anledning att bedöma frågan om den väsentliga försörjningen an
norlunda. Jag syftar här på fall som t. ex. när en person med en normalt
betydande inkomst av tjänst eller av fritt yrke även har en jordbruksfastig
het, varav inkomsten dock understiger den andra inkomsten.
Eftersom det här gäller en särbehandling vid kapitalbeskattningen bör
enligt min mening som en ytterligare förutsättning krävas att företaget i
fråga också dominerar i förmögenhetsavseende vid jämförelse med de öv
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
105
riga förmögenhetstillgångar som den skattskyldige kan ha. Jag anser så
ledes att den skattskyldige bör ha minst 75 % av sin totalförmögenhet ned
lagd i företaget. När den skattskyldige samtaxeras för förmögenhet med
make och, i förekommande fall, med hemmavarande barn under 20 år, bör
motsvarande gälla i förhållande till den gemensamt beskattade förmögen
heten.
Beräkningen av hur stor andel av den skattskyldiges förmögenhet som
är nedlagd i företaget kan givetvis ske på olika sätt. För egen del anser jag
att ett i stort sett riktigt resultat nås, om jämförelsen avser nettovärdet av
de olika förmögenhetsdelarna, dvs. den del som avser företaget resp. den
del som avser övrig egendom. Man bör med andra ord beakta även skul
derna. För det fall att rörelsen bedrivs i form av aktiebolag, bör de för ak
tierna fastställda deklarationsvärdena utan vidare kunna godtas som för
mögenhetsvärden även i detta sammanhang. I fråga om värdet av företag
som drivs i annan form, är man på vanligt sätt hänvisad till en beräkning
av vad som motsvarar den skattskyldiges andel i nettokapitalet, dvs. den
del som på honom belöper av skillnaden mellan de tillgångar och skulder
i företaget, som skall beaktas vid förmögenhetsberäkningen. När fråga är
om rörelse eller jordbruk varav inkomsten redovisas enligt bokföringsmäs-
siga grunder, bör värdet av dessa tillgångar normalt framgå av det till rä
kenskaperna fogade inventariet. I fråga om jordbruksfastighet som redo
visas enligt kontantprincipen måste värdena framgå av självdeklarationens
förmögenhetssammanställning.
Hittills har jag utgått från normalfallet att fråga är om endast ett företag
som helt eller delvis ägs av den skattskyldige. Inte ovanligt är emeller
tid att den skattskyldige bedriver verksamhet genom två eller flera företag av
olika slag. Som exempel kan nämnas, att den skattskyldige utom en jord
bruksfastighet även driver ett mindre sågverk, det senare kanske i form av
aktiebolag. Det bör enligt min mening vara möjligt att även i sådana fall
betrakta den samlade verksamheten som om fråga var om ett företag ur
förmögenhetssynpunkt. De olika förutsättningarna för särbehandling vid
kapialbeskattningen som jag förut uppställt för de fall då den skattskyldige
har endast ett företag bör då i stället gälla den samlade verksamheten. Kra
vet att den skattskyldiges förmögenhet till viss del skall vara hänförlig till
företagets förmögenhetsvärde bör på motsvarande sätt avse företagens sam
manlagda förmögenhetsvärde. Detta värde får inte överstiga 2 milj. kr. Även
kravet att verksamheten skall vara av väsentlig betydelse för den skatt
skyldiges försörjning bör på motsvarande sätt gälla den samlade verksam
heten.
Om man godtar att hänsyn vid förmögenhetsberäkningen tas till den sam
lade verksamheten, är det naturligt att fordra ett visst inre sammanhang
mellan företagen i fråga. Endast om denna förutsättning är för handen, är
det enligt min mening motiverat att utsträcka särbehandlingen till det sam
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
106
manlagda förmögenhetsvärdet. Gemenskapen är tydlig i det nyssnämnda
exemplet, då det ena företaget har till direkt syfte att tillgodogöra sig pro
dukterna av det andra. Man bör alltså anlägga något av samma bedömning
som enligt föreskrifterna i punkt 3 av anvisningarna till 18 § kommunal
skattelagen (1928:370) om vad som är att hänföra till en förvärvskälla,
även om det här kan vara fråga om olika förvärvskällor.
Oskiftat dödsbo efter en person, som ensam eller tillsammans med andra
personer varit ägare till rörelse, jordbruk eller skogsbruk som här avses,
bör i fråga om den föreslagna särbehandlingen i förmögenhetsavseende
principiellt behandlas på samma sätt som den avlidne om denne levt. Detta
innebär att alla de förutsättningar som enligt det av mig framlagda försla
get uppställts för att en särbehandling skall få tillämpas också måste vara
uppfyllda för dödsboets vidkommande. Det bör emellertid erinras om att
dödsbo redan enligt nu gällande bestämmelser endast under begränsade
förutsättningar kan behandlas som självständigt skattesubjekt från och
med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalenderåret efter
det år då dödsfallet inträffade. Härom hänvisas till bestämmelserna i 53 §
3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370). Samma begräns
ning bör gälla i fråga om den särbehandling som ett oskiftat dödsbo kan få
enligt nu föreslagna regler. Efter utgången av den nämnda tidsperioden
kan det alltså bli dödsbodelägaren som får skatta för sin andel i dödsboets
förmögenhet, inklusive familjeföretag.
Jag vill i detta sammanhang nämna att jag inte finner anledning att nu
föreslå någon ändring av den i detta lagrum angivna gränsen för skatte
pliktig förmögenhet, som efter nämnda tidsperiod inte får av dödsboet över
skridas.
Av det jag tidigare anfört framgår att den särbehandling som är avsedd
komma ägarna av de mindre och medelstora familjeföretagen till del i prin
cip inte bör gå ut på något annat än att i stort sett bibehålla den nuvarande
nivån för beskattningen av deras förmögenhet. Det är alltså i och för sig
inte meningen att ge dem längre gående favörer i detta avseende. Denna ut
gångspunkt bör då också vara bestämmande när det gäller att avväga i
vilken grad de skattskyldiga inom kategorin i fråga skall undantas från
den skatteskärpning som den föreslagna förmögenhetsskatteskalan annars
kan komma att föra med sig. Även här gäller det att om möjligt finna en
enkel schablonlösning.
Vid mina överväganden har jag kommit till resultatet att, om man stan
nar för att särbehandlingen skall kunna komma i fråga endast beträf
fande sådana företag, vilkas förmögenhetsvärde inte överstiger 2 milj. kr.,
det avsedda syftet i stort sett kan uppnås genom att delägarna får en re
duktion med 25 % av värdet av sin förmögenhet över 500 000 kr. För för-
mögenhetsskiktet upp till 500 000 kr. bör ingen reduktion medges, eftersom
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
särbehandlingen enligt vad jag förut sagt inte är påkallad beträffande för
mögenheter inom detta skikt. Den skattskyldiges beskattningsbara förmö
genhet bör alltså sedan det nämnda 25 procentavdraget gjorts motsvara be
loppet 500 000 kr. ökat med 75 % av den återstående förmögenheten. På
slutsumman skall i princip skatt utgå i vanlig ordning enligt den föreslag
na skatteskalan.
Effekten av den angivna konstruktionen kan belysas med ett exempel.
En person A är delägare i ett familjeföretag vars värde uppgår till nära
2 milj. kr. Hans andel i företaget uppskattas till 1,5 milj. kr. Värdet av
hans övriga förmögenhet antas uppgå till 500 000 kr., som i detta fall är
maximum med hänsyn till kravet att värdet av A:s andel i familjeföretaget
inte får understiga 75 % av A:s totalförmögenhet. Om A:s hela förmögen
het reduceras enligt angivna grunder, återstår för A en beskattningsbar
förmögenhet av 1 625 000 kr. Skatten härpå utgör enligt den föreslagna
skalan 30 875 kr. Denna skatt kan jämföras med den skatt han annars
skulle haft att erlägga på en beskattningsbar förmögenhet av 2 milj. kr.
enligt samma skala eller 40 250 kr. A får således en nedsättning av skatten
med 9 375 kr. Om man jämför med den förmögenhetsskatt som A enligt
nuvarande regler skulle ha erlagt på en beskattningsbar förmögenhet av
2 milj. kr. eller 31 100 kr. finner man att skatten efter reduktion enligt de
föreslagna reglerna håller sig på en i stort sett oförändrad nivå, i detta fall
225 kr. lägre (se tabell 1).
Som framgår av vad jag anfört är den föreslagna reduktionsregeln så
konstruerad att reduceringen av förmögenhetsvärdet omfattar även den
förmögenhet som den skattskyldige kan ha vid sidan av den förmögenhet
som är nedlagd i företaget. Härigenom vinner man större enkelhet vid
tillämpningen. Om reduktionen skulle avse endast den i företaget nedlagda
förmögenheten, skulle myndigheterna ofta nödgas mera noggrant granska
den skattskyldiges fördelning av förmögenheten mellan de olika delarna.
Det kan många gånger vara svårt att vid en sådan gränsdragning bedöma
i vad mån vissa tillgångar, t. ex. bankmedel in. m., är att hänföra till före
taget i fråga och tvister kan lätt uppkomma mellan den skattskyldige och
myndigheterna. Jag vill dock framhålla att den föreslagna reduktionsre-
gelns effekt på vad som kan kallas sidoförmögenheten, dvs. den del av den
skatt skyldiges förmögenhet som inte ligger i företaget, är automatiskt be
gränsad genom att den i företaget nedlagda delen av hans förmögenhet en
ligt de i förslaget uppställda förutsättningarna måste uppgå till minst 75 %
av totalförmögenheten. Det säger sig självt att sidoförmögenhetens relativa
storlek varierar i de enskilda fallen. I det stora flertalet fall torde den
övervägande delen av den skattskyldiges förmögenhet vara nedlagd i fa
miljeföretaget. Om sidoförmögenheten är så stor att den i företaget ned
lagda förmögenheten understiger nämnda procenttal, bortfaller rätten till
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
107
särbehandling. Slutligen vill jag i detta sammanhang på nytt erinra om de föreslagna reglernas provisoriska karaktär.
Med en förmögenhetsbeskattning som är utformad i enlighet med vad jag här föreslagit åstadkommer man enligt min mening en rimlig skärpning av den vanliga förmögenhetsbeskattningen för de stora förmögenheterna. Samtidigt tar man rimlig hänsyn till ägarna av de mindre och medelstora företagen så att de inte drabbas av en för hård beskattning som kan även tyra företagens fortsatta existens. Därigenom kan alltså tillgodoses både de fördelningspolitiska effekter man vill nå och den samhällsekonomiska balans som man vill bevara.
Till belysande av effekterna av den nya skala för förmögenhetsbeskatt ningen och reglerna i övrigt som jag föreslagit får jag hänvisa till tabellerna 1—2, som torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.
Med tanke på höjningarna av fastighetstaxeringsvärdena föreslår jag att den högre skattepliktsgräns som jag förordat får gälla vid 1971 års taxering. De föreslagna reglerna bör i övrigt tillämpas med början vid 1972 års taxering, då alltså den nya förmögenhetsskatteskalan bör gälla. För att undvika de tröskeleffekter, som kan uppkomma vid 1971 års taxering- genom att den hittillsvarande skalan tillämpas tillsammans med en höjd skattepliktsgräns, föreslår jag en särskild upptrappningsregel för beräk ning av skatten i förmögenhetsskiktet närmast över denna gräns.
Arvsbeskattningen
Den nu gällande arvsskatteförordningen antogs år 1941 och ersatte den då gällande förordningen från år 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva. Dödsbobeskattningen byggde i båda förordningarna helt på arvslotts- beskattningens princip. Under tiden 1947—1958 skedde arvs- och gåvo- beskattningen genom både arvslotts- och kvarlåtenskapsbeskattning. På grund av vissa olägenheter med denna kombination av beskattningssystem slopades, som jag tidigare nämnt, kvarlåtenskapsskatten med verkan fr. o. m. år 1959.
I direktiven till kapitalskatteberedningen anförde jag, att fördelarna och nackdelarna med en arvslotts- resp. en kvarlåtenskapsbeskattning borde övervägas. Vidare borde möjligheterna till schablonisering och förenkling av arvs- och gåvoskattereglerna beaktas. Beredningen har ingående disku terat dessa frågor och slutligen stannat för en lösning, varigenom arvs- lottsprincipen behålls för den nuvarande arvsskatteklass I och i övrigt er sätts av ett kvarlåtenskapsskatteliknande system.
Vill man åstadkomma en väsentlig förenkling av det nuvarande kompli cerade systemet för arvsbeskattningen torde lösningen få sökas efter de rikt linjer som beredningen angett. Enligt min mening har beredningen också
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Knngl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970
109
påvisat vissa fördelar med ett system, där lotternas storlek blir normerande för den skatt som make och barn har att betala medan det sammanlagda beloppet av arvslotterna blir avgörande för skattens storlek såvitt rör andra mottagare. Ett på det sättet utformat system tillgodoser berättigade anspråk på rättvis beskattning av lotter som tillkommer den avlidne närstående personer samtidigt som det innebär en viss förenkling av beskattningen. Av särskilt intresse är den sistnämnda synpunkten med tanke på de i vissa avseenden relativt komplicerade frågor som följer av den nuvarande lag stiftningens detaljreglering. Detta har också framhållits i ett flertal remiss yttranden.
Å andra sidan innebär en schablonisering av det slag beredningen föror dat med nödvändighet vissa ojämnheter i beskattningen. Genom att beskatt ning enligt den av beredningen förordade klass II sker så att skatten utgår på det sammanlagda värdet av skilda lotter har denna beskattningsform i vissa, låt vara mindre betydelsefulla avseenden, samma svagheter som den gamla kvarlåtenskapsskatten. För den enskilde kan det vara svårt att för stå, att storleken av den skatt som han slutligt skall betala kan vara bero ende mindre av lottens värde än av antalet medarvingar. Jämfört med arvs- lottsbeskattningen torde också större svårigheter föreligga för den enskilde att beräkna hur mycket av skatten som belöper på hans förvärv. I likhet med åtskilliga remissinstanser anser jag mig därför inte böra förorda, att det nu gällande systemet med en renodlad arvslottsbeskattning frångås. I enlighet härmed bör därför den hittills gällande principen om skattens av passande efter skatteförmågan med hänsyn till lottens värde alltjämt vara normerande. Skattskyldigheten bör sålunda enligt min uppfattning även i fortsättningen vila på arvingar och testamentstagare, varvid dödsboet har att förskjuta skatten.
Med hänsyn till den av mig nu förordade utformningen av arvsskattesy stemet blir arvingens släktskap i förhållande till den avlidne samt lottens värde helt avgörande för skattens storlek. Man kunde i detta sammanhang överväga att till grund för beskattningen lägga inte bara detta värde. Hän syn skulle också kunna tas till mottagarens ekonomiska ställning. Ett beak tande härav, den s. k. tredje progressionsgrunden, skulle dock kräva kun skap om mottagarens förmögenhets- och inkomstförhållanden inte bara vid tiden för skattskyldighetens inträde utan också under viss tid dessförinnan. Det torde, som beredningen också funnit, vara förenat med betydande svå righeter att på ett rättvisande sätt beakta sådana förhållanden vid beskatt ningen, Några önskemål om hänsynstagande till denna speciella progres- sionsgrund har inte framförts från remissinstansernas sida och jag anser mig i det följande kunna bortse från denna fråga.
Med utgångspunkt från arvslottsprincipen som grund för beskattningen är det, som jag nyss antytt, för skattens höjd i första hand avgörande vil
ken betydelse som bör tillmätas mottagarens släktskap i förhållande till
arvlåtaren eller testator. Även andra faktorer kan ha betydelse, såsom ar
ten av den verksamhet vissa stiftelser eller sammanslutningar utövar. Jag vill
därför först ta upp frågan om indelning i s katteklasser av skat
tepliktiga lotter. Som jag tidigare nämnt utgår arvsskatten enligt fyra klas
ser. Med bortseende tills vidare från klass III, vartill hänförs sådana juri
diska personer som är befriade från gåvoskatt, räknas till klass I efterle
vande make, barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn. Till
klass II räknas bl. a. föräldrar, syskon, syskons avkomlingar och trotjänare
samt till klass IV övriga skattskyldiga. Till den sistnämnda klassen räknas
i regel fosterbarn och förutvarande make. Vidare beskattas enligt denna
klass förvärv till den som med arvlåtaren eller testator sammanlevt i s. k.
samvetsäktenskap oberoende av om parterna har eller har haft gemensam
ma barn. Av klasserna I, II och IV har klass I den lindrigaste och klass IV
den strängaste skatteskalan.
I likhet med beredningen och remissinstanserna anser jag, att make och
barn i skattehänseende bör inta en mer gynnad ställning än flertalet andra
skattskyldiga. Lotter som tillkommer någon i denna personkrets bör där
för liksom hittills beskattas enligt skatteldass I.
Beredningen har föreslagit, att till denna klass också skall hänföras
person som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om
parterna tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft gemen
samma barn. Förslaget, som har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
ett stort antal remissinstanser, överensstämmer med den avgränsning som
i motsvarande fall gäller i inkomstskattehänseende.
Några remissinstanser har ansett, att kravet att de sammanlevande haft
barn med varandra inte bör upprätthållas i arvsskattesammanliang. Även
om vissa skäl kan anföras för en sådan ståndpunkt, anser jag det vara
olämpligt att ha olika bestämmelser vid inkomstbeskattningen och arvs
beskattningen. Eftersom jag inte finner någon ändring i inkomstskattehän-
seende motiverad, tillstyrker jag vad beredningen förordat. Förslaget
att beskatta förutvarande makes förvärv enligt klass I är jag däremot inte
beredd att tillstyrka.
En särskild fråga gäller arvsbeskattningen för fosterbarn. Dessa barn åt
njuter ingen särställning i arvsrättsligt hänseende. Vid arvsbeskattningen
tillämpas klass IV eller — om nära släktskap föreligger eller något slags
anställningsförhållande kan påvisas — klass II. Lotter till övriga barn
i och utom äktenskap, adoptivbarn eller styvbarn beskattas, som tidigare
nämnts, i klass I. Beredningens förslag att även fosterbarns förvärv skall
beskattas i denna klass har inte mött erinringar vid remissbehandlingen.
Jag vill till en början erinra om att ett fosterbarn kan vara utackorderat
för en kortare tid i fosterhemmet. I sådana fall föreligger knappast den an-
110
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
111
knytning till fosterföräldrarna som motiverar en gynnsammare behandling i arvsskattehänseende. Å andra sidan kan sådana fall vara för handen där det skulle vara stötande att vid arvsbeskattningen behandla fosterbarn på annat sätt än andra barn. Detta är t. ex. fallet, om barnet redan i tidig ål der placerats i fosterhem och därefter under lång tid stadigvarande vistats hos fosterföräldrarna. För att undvika att fosterbarns förvärv under så dana förhållanden beskattas hårdare än t. ex. fosterföräldrarnas egna barns förvärv förordar jag, att fosterbarn i skattehänseende hänförs till klass I. Som villkor för beskattning enligt denna klass bör gälla att barnet före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem. Begreppet stadigva rande bör därvid ges motsvarande innebörd som i inkomstskattehänseende. Om fosterlega utgår eller ej bör enligt min mening sakna betydelse för frågan om fosterbarnets ställning i arvsskattehänseende.
Som framgår av vad jag tidigare anfört beskattas egendom, som tillfal ler gift person, efter släktskapet mellan dennes make och den avlidne, om skatten därvid blir lägre. Detta innebär t. ex., att egendom, som testamen terats till den avlidnes sonhustru, i regel beskattas enligt klass I. Men om sonen är död vid arvfallet, beskattas egendomen enligt klass II. Beredningen anser, att dödsfallet i ett fall som detta inte bör medföra högre beskattning. Vidare föreslår beredningen att den för gift person medgivna lättnaden också i nu angivna fall skall tillkomma den som enligt beredningens förslag skall anses jämställd med make.
Med hänsyn till den utvidgning av makebegreppet som jag nyss förordat biträder jag beredningens förslag på denna punkt. Det är enligt min mening otillfredsställande, att frågan om tillämplig skatteklass för lott till barns make görs beroende av om barnet lever eller ej vid testators död. Jag föror dar därför, att lott till barns make eller barns efterlevande make skall be skattas enligt klass I. En förutsättning bör, som framgår av det sagda, va ra att äktenskapet eller det äktenskapsliknande förhållandet var bestående vid barnets död.
Någon utvidgning av personkretsen i klass I utöver vad jag nu förordat anser jag inte påkallad. Jag kan därför inte tillstyrka förslaget från vissa remissinstanser att enligt klass I beskatta också föräldrars, syskons eller trotjänares förvärv. Å andra sidan anser jag inte att någon inskränkning av den nuvarande personkretsen i klass I är motiverad. Adoptivförhållande bör alltså fortfarande räknas på samma sätt som släktskap.
När det gäller beskattningen av lotter till andra personer än dem, vars förvärv beskattas enligt klass I, kan i fråga om klassindelningen i viss mån andra värderingar göras än de som legat till grund för den nuvarande indel ningen. Jag bortser härvid t. v. från beskattningen av lotter till sådana mot tagare som f. n. hänförs till klass III. Beredningens förslag att sammanföra de nuvarande klasserna II och IV till en klass har tillstyrkts eller lämnats
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
utan erinran av flertalet remissinstanser. I likhet med beredningen anser
jag, att den nära samhörighet mellan arvlåtare och arvinge som kan åbe
ropas till stöd för en gynnsammare beskattning av lotter enligt klass I nor
malt inte föreligger mellan arvlåtare eller testator och personer utanför den
i klass I ingående personkretsen. Inte heller torde särskilda intressen påkal
la att, som f. n. gäller beträffande lotter till föräldrar eller syskon, hän
syn tas vid beskattningen genom att lotterna beskattas enligt en särskild
klass. Å andra sidan anser jag det uppenbart, att testamenten till oskylda
personer ofta utgör ett uttryck för en under livstiden bestående samhörig
hetskänsla mellan testator och testamentstagaren som testator genom testa
mentet önskar manifestera. Nu anförda omständigheter talar enligt min me
ning för att lotter till de mottagare som f. n. hänförs till klass II eller klass
IV bör beskattas enligt en och samma skatteklass. Jag föreslår därför, att
de nuvarande klasserna II och IV ersätts av en ny klass II.
Beskattningen av testamentslotter till mottagare, som i dag hänförs till
klass III, har enligt nuvarande lagstiftning uteslutande samband med motta
garnas ställning i gåvoskatteliänseende. Förvärv, som är gåvoskattefria men
inte fria från arvsskatt, arvsbeskattas sålunda enligt den gynnsammare
skatteklass III. Beredningens förslag innebär en samordning av arvs- och
gåvoskattefriheten samtidigt som denna begränsas till att gälla lotter till
staten, försvarsstiftelser eller sammanslutningar som främjar högre under
visning och vetenskaplig forskning. Förslaget har på denna punkt mött erin
ran från ett stort antal remissinstanser. I olika hänseenden har farhågor
uttryckts för de negativa verkningar som ett genomförande av förslaget
kunde leda till. Bl. a. har framhållits, att ett genomförande av förslaget
skulle kunna äventyra den fortsatta verksamheten. Med hänsyn till den kri
tik som anförts mot förslaget anser jag, att ställning först bör tas till frå
gan, om en begränsning principiellt sett kan anses påkallad av den nuva
rande, förmånligare beskattningen av arv och gåvor till de stiftelser och
sammanslutningar det här är fråga om. Därefter torde få övervägas, om
några ändringar i skattehänseende bör ske inom ramen för ett sådant prin
cipiellt ståndpunktstagande.
De nuvarande reglerna om arvs- och gåvoskattefrihet för stiftelser
och sammanslutningar, som främjar vissa allmännyttiga ända
mål, grundas på en traditionell uppfattning om dessa rättssubjekts insatser
i samhället, främst på det sociala området. Redan tidigt har denna syn kom
mit till uttryck genom att rättssubjekten erhållit en skattemässigt förmånlig
behandling. Arvs- och gåvoskattefrihet har sålunda länge förekommit i frå
ga om testamenten och gåvor till stiftelser och sammanslutningar som främ
jar undervisning, fostran och sjukvård. Efter hand har en utvidgning skett
av skattefriheten för sammanslutningar med allmännyttig målinriktning.
Förhållandevis tidigt skedde emellertid en uppdelning med hänsyn till mot
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
113
tagarnas högre eller lägre grad av allmännyttig verksamhet. För en trängre
krets av stiftelser och sammanslutningar medgavs både arvs- och gåvo-
slcattefrihet men för en vidare grupp bara gåvoskattefrihet. Beträffande den
senare gruppen ansågs dock att arvsbeskattningen borde mildras i förhål
lande till vad annars skulle blivit fallet. En särskild arvsskatteklass III in
fördes därför år 1911 i den då gällande 1894 års stämpelförordning. Kretsen
av mottagare i klass III har därefter, i anslutning till motsvarande utvidg
ning av gåvoskattefriheten, successivt utvidgats och omfattar nu de allmän
nyttiga stiftelser och sammanslutningar, för vilka jag närmare redogjort i
samband med behandlingen av gällande rätt.
Testamenten och gåvor till hithörande stiftelser och sammanslutningar
har sålunda under lång tid åtnjutit en förmånlig behandling i skattehänse
ende på grund av att de ansetts främja för samhället som helhet behjärtans-
värda ändamål. Endast mycket tungt vägande skäl bör enligt min mening
föranleda att denna tradition frångås. Beredningens motivering för sitt för
slag har inte övertygat mig om att någon skärpning av beskattningsreglerna
på detta område är motiverad varför jag här föreslår en i princip oförändrad
beskattning.
Några remissinstanser har ifrågasatt, om inte den arvsskattefrihet som
f. n. gäller för vissa allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar bör ut
vidgas att gälla även sådana mottagare som åtnjuter endast gåvoskattefri
het. Jag vill med anledning härav erinra om att de rättssubjekt som f. n.
åtnjuter både arvs- och gåvoskattefrihet avser att främja en i särskilt hög
grad allmännyttig verksamhet. Den verksamhet som samhället på detta
sätt önskat att speciellt gynna har bestämts efter ingående överväganden
och under sådana förutsättningar att det inte finns anledning att räkna
med att organisationer som fullföljer andra ändamål skall anses tillbaka-
satta. Bl. a. med hänsyn härtill anser jag den ifrågasatta utvidgningen av
arvsskattefriheten obefogad.
En betydelsefull nyhet utgör beredningens förslag om en allmän övergång
från de nuvarande skattefria bottenbeloppen till grundavdrag. För
slaget har över lag mottagits positivt. Jag har tidigare nämnt, att de skatte
fria bottenbeloppen i arvsskatteförordningen i princip är utformade som
gränsbelopp, dvs. bottenbeloppet beskattas om det överskrids. Bara när det
är fråga om det särskilda avdraget för underåriga barn eller om försäkrings-
förvärv är bottenbeloppen utformade som grundavdrag, dvs. endast det
överskjutande beloppet beskattas.
Övergång till grundavdrag är ett medel att erhålla en önskvärd lindring
av arvsbeskattningen i de lägre skikten. Praktiska skäl kan också anföras
för förslaget. Jag tillstyrker därför detta. Grundavdrag och skatteskalor
bör utformas så att någon skärpning i beskattningen inte sker av små och
medelstora arv. Grundavdragen bör också vara mindre i klass II än i klass I,
114
eftersom behovet av lindring i beskattningen av lott i klass II normalt är
avsevärt mindre än i klass I.
Med hänsyn till den av mig föreslagna utformningen av skatteskalorna
förordar jag, att grundavdraget i klass I bestäms för make till 30 000 kr.
och för barn till 15 000 kr. I likhet med beredningen föreslår jag att grund
avdraget för underårig! barn räknas upp till 3 000 kr. för varje år som
återstår tills barnet fyllt 20 år. För lott i klass II eller klass III föreslår jag,
att grundavdraget fastställs till 3 000 kr.
I samband med övergång från gränsbelopp till grundavdrag bör den i
19 § 3 mom. första stycket intagna sammanläggningsregeln upphävas, efter
som denna inte är avsedd att tillämpas i fall där grundavdrag görs.
Beredningens förslag beträffande arvsskattens höjd skall ses
mot bakgrunden av dess uppdrag att dels söka förenkla arvsbeskattningen
i tekniskt hänseende, dels företa en omfördelning av skatten från fördel-
ningspolitiska synpunkter. De tekniskt genomgripande ändringar som be
redningen föreslagit har jag redan berört. Jag vill därför här bara erinra
om att den av beredningen föreslagna ändrade fördelningen av skatteuttaget
i hög grad underlättats av den samtidigt föreslagna ändrade indelningen i
skatteklasser. När det gäller de fördelningspolitiska synpunkterna har, som
nämnts, beredningen ansett det vara avgörande för skattens höjd att åstad
komma lättnader i beskattningen av mindre arv till make och barn samt
principiellt en skärpning av beskattningen i övrigt.
Av vad jag tidigare anfört framgår, att många remissorgan tillstyrkt
att en omfördelning av skatten sker i huvudsaklig överensstämmelse med
beredningens förslag. Flertalet remissinstanser har emellertid rest invänd
ningar mot förslaget i såväl tekniskt som materiellt hänseende. Jag skall
inte här åter gå in på de synpunkter som anförts i dessa avseenden utan
hänvisar till den redogörelse jag tidigare lämnat. Vid den ändrade avvägning
av arvsbeskattningen som jag anser påkallad, vill jag sålunda i huvudsak
ansluta mig till de fördelningspolitiska synpunkter som beredningen anfört.
Jag vill dock med hänvisning till mitt tidigare uttalande i frågan nämna,
att särskild anledning finns att avväga beskattningen av små och medelstora
familjeföretag så att en, jämfört med nuvarande beskattning, i princip oför
ändrad skattebelastning sker. Till detta spörsmål, som jag redan förut be
rört såvitt gäller förmögenhetsbeskattningen, får jag anledning att återkom
ma i det följande vad beträffar arvsbeskattningen.
Beredningen har i fråga om arvsskattens avvägning grundat sina ställ
ningstaganden på ett omfattande statistiskt material från år 1967. Bered
ningen konstaterar, att utrymmet för ett ökat totalt skatteuttag är begrän
sat både med hänsyn till de nuvarande skattesatsernas höjd och av det för
hållandet att en stor del av skatteintäkterna, som för budgetåret 1967/68
utgjorde ca 190 milj. kr., hänför sig till mindre lotter som i huvudsak be
skattats enligt klass I.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
115
Av de av beredningen inhämtade uppgifterna om arvsskattens fördelning på olika skatteklasser framgår, att skatten år 1967, totalt omkring 180 milj. kr., fördelade sig med drygt hälften (97 milj. kr.) på klass I (omkring en sjättedel eller 16 milj. kr. avsåg efterlevande makes förvärv), ca en tredje del (58 milj. kr.) på klass II och ungefär en niondel (20 milj. kr.) på klass IV. Endast 3 milj. kr. belöpte på lotter i klass III.
När det gäller skattebelastningen för lotter inom olika skikt i samma klass kan konstateras, att på lott, som tillfaller efterlevande make eller barn i skiktet 100 000—150 000 kr., utgår närmare en fjärdedel i skatt. För lott, som tillfaller någon i klass II, t. ex. syskon eller föräldrar, går hälften bort i arvsskatt av den del av lotten som ligger mellan 150 000 och 200 000 kr. I fråga om lott som går till personer i klass IV nås hälftengränsen redan i skiktet 20 000—30 000 kr.
Av betydelse för skattens höjd är emellertid inte bara de nuvarande skat tesatserna. Även antalet bouppteckningar som är skattebelagda är av in tresse. Av det statistiska materialet framgår, att bara en tredjedel av de ca 80 000 bouppteckningar som inregistreras per år beläggs med skatt. Hälf ten av de år 1967 skattlagda bouppteckningarna uppvisade en behållning, frånräknat giftorätt, under 30 000 kr. Bara 10 % av de skattlagda boupp teckningarna uppvisade en behållning över 100 000 kr. och endast 0,7 % upptog en behållning över en halv miljon kronor.
Av vad nu anförts anser jag i likhet med beredningen den slutsatsen kun na dras, att höjningen av arvsskatten i klass I bör avvägas så att en lättnad inträder vid beskattningen av mindre lotter och därefter en successiv ökning sker av skatten. Först vid lotter upp emot 500 000 kr. och däröver bör mera betydande skärpningar ske. Jag förordar med hänsyn härtill att skatten för lotter i klass I bestäms på sätt framgår av följande tabell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Arvsskatt eklass I
Skattepliktig lott, kr.
— 25 000
25 000— 50 000 50 000— 75 000 75 000— 100 000
100 000— 150 000 150 000— 250 000 250 000— 350 000 350 000— 500 000
500 000—1 000 000 1 000 000—2 000 000 2 000 000—5 000 000 5 000 000—
Arvsskatt, kr.
5% inom skiktet
1 250 + 10%
y» »»
3 750 + 15%
y» »»
7 500 + 22%
y »
»»
13 000 + 28%
»» »»
27 000 + 33%
»» »y
60 000 + 38 %
»» y y
98 000 + 44 %
y»
y y
164 000 + 49%
y»
y y
409 000 + 53%
»»
yy
939 000 + 58%
»» yy
2 679 000 + 65%
»»
y y
116
Vad beträffar arvsskattens höjd i klass II kan jag i huvudsak instämma i
de principiella synpunkter som beredningen i dessa avseenden anfört. Jag
vill också hänvisa till vad jag uttalat i anslutning till mitt förslag att sam
manföra de nuvarande klasserna II och IV till en ny klass II. Mot bakgrun
den härav förordar jag, att klass Il-skalan utformas så att en minskning av-
skatten sker för små lotter — upp till ett värde av ca 25 000 kr. — och att
en successiv ökning därefter inträder. Vid lotter med ett värde av7 ca 250 000
kr. eller däröver bör mera betydande skärpningar inträda. Jag förordar, att
skalan för den nya skatteklass II fastställs enligt följande tabell.
Arvsskatteklass 11
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Skattepliktig lott, kr.
— 10 000
Arvsskatt, kr.
8<y0 inom skiktet
10 000—
20 000
800 + 16 0/
99
99
20 000—
30 000
2 400 + 24 0/
99
99
30 000—
50 000
4 800 + 32 0/
)»
99
50 000—
70 000
11 200 + 40°/
99
99
70 000—
100 000
19 200 + 45 0/
99
99
100 000— 150 000
32 700 + 50 0/
»>
99
150 000— 200 000
57 700 + 56 o/
>9
99
200 000— 500 000
85 700 + 61 o/
»9
99
500 000—1 000 000
268 700 + 67 0/
9
»
99
1 000 000—
603 700 + 72 0/
99
9
9
Jag har tidigare berört de allmännyttiga stiftelsernas och sammanslut
ningarnas ställning i arvs- och gåvoskattehänseende och därvid framhållit,
att bara mycket tungt vägande skäl bör föranleda till att den hittillsvarande
gynnsammare beskattningen frångås. Detta uttalande gäller även arvsbe
skattningen av testamentslotter till sådana rättssubjekt som hänförs till
klass III. Jag förordar endast den ändringen av den nuvarande skatteskalan
i klass III att skatten i de lägsta skikten sätts lika med skatten enligt klass
II. Skalan bör med hänsyn härtill fastställas på sätt framgår av följande
tabell.
Arvsskatteklass III
Skattepliktig lott, kr.
—10 000
10 000—20 000
20 000—30 000
30 000—
Arvsskatt, kr.
+
8 % inom skiktet
800 + 16 % ”
2 400 + 24 % ”
4 800 + 30 % ”
Verkningarna av förslaget om ändrad arvsbeskattning framgår av tabell
3, som torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
117
Vad härefter angår förslaget om förenklade regler vid beskattning av s. k.
framskjutna förvärv vill jag anföra följande. De nuvarande reg
lerna i detta avseende är, som beredningen framhållit, svårtillgängliga och
lämnar utrymme för inte avsedda skattelättnader. Jag är medveten om att
de möjligheter till förenklingar som kan ske på detta område i stor ut
sträckning är beroende av det system som väljs för arvs- och gåvobeskatt-
ningen. Med det av mig förordade arvslottssystemet som grund för beskatt
ningen kan det möjligen ifrågasättas, om en regel av innebörd att en i prin
cip uttömmande och omedelbar beskattning av dessa förvärv är praktiskt
genomförbar. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till denna fråga
utan förordar, att spörsmålet ytterligare övervägs.
Ett problem, som i viss mån sammanhänger med beskattningen av de
framskjutna förvärven, är frågan om beskattning vid arvs - och tes
tam entsavståenden. I syfte att förhindra opåkallade skattelättna
der har beredningen föreslagit, att skattläggning skall ske utan hänsyn till
sådana avståenden. Förslaget har över lag mottagits positivt vid remiss
behandlingen även om vissa invändningar rests i frågan. Enligt min mening
har beredningen visat goda skäl för att begränsa möjligheterna till skatte-
lindring genom nu nämnda avståenden. Särskilt framstår förfarandet att
avstå bestämt belopp eller viss rättighet som otillfredsställande. I ett hän
seende har frågan om en lösning av arvs- eller testamentsavståenden ett
visst samband med frågan om beskattningen av framskjutna förvärv. Jag
syftar här på det av beredningen nämnda fallet, enligt vilket statens skatte-
anspråk kan preskriberas till följd av att nyttjanderättshavare kort tid
efter det han tillträtt nyttjanderätten avstår från att göra sin rätt gällande
till förmån för äganderättshavaren utan att beskattningsmyndigheten er
håller kännedom om avståendet före preskriptionstidens utgång. En lös
ning av denna fråga är enligt min uppfattning angelägen. Med hänsyn till
det samband som föreligger beträffande beskattningen av framskjutna
förvärv och arvsavståenden anser jag lämpligt att en lösning av dessa skat
tefrågor bedöms i ett sammanhang. Det får ankomma på kapitalskattebe-
redningen att överväga en lösning med utgångspunkt från den av mig för
ordade principiella utformningen av arvs- och gåvobeskattningen.
Beredningan har föreslagit flera tekniskt betydelsefulla ändringar på f ö r-
säkringsbeskattningens område. Med hänsyn till den princi
piella utformning av arvsbeskattningen som jag förordat saknas anledning
att närmare gå in på förslaget beträffande lottläggning av försäkringar.
Någon ändring av gällande bestämmelser bör alltså inte ske i detta hänse
ende. Som en följd härav saknas också anledning att gå in på frågan om
delägarnas inbördes ansvar för arvsskattens betalning och på frågan om det
särskilda ansvar för skatten som under vissa omständigheter föreslagits
skola avkrävas försäkringsgivare.
S Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Kartong (s. 118, rad 6—7, ”avdragen till 32 000 respektive 10 000 kr.”
avdraget till
118
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt beredningens förslag, att förmåns-
tagaravdraget vid kapitalförsäkring skall anknytas till basbeloppet enligt
lagen (1962: 381) om allmän försäkring och fastställas till sex och ett halvt
basbelopp (f. n. 39 000 kr.) vid beskattning av lotter till person som hän
förts till klass I och till två basbelopp (f. n. 12 000 kr.) vid beskattning av
förvärv till övriga personer. F. n. uppgår avdraget till 32 000 kr.
Med hänsyn till förmånstagaravdragens betydelse för familjeförsörjning
en anser jag, i likhet med beredningen och samtliga remissinstanser som ytt
rat sig i frågan, det självklart, att systemet med förmånstagaravdrag bör be
hållas. Möjligen kunde rätten till sådant avdrag ifrågasättas för förmåns
tagare som beskattas enligt den av mig föreslagna klass II. Ett skäl att i
sådana fall vägra rätt till förmånstagaravdrag är att den personkrets det
här rör sig om normalt inte i samma utsträckning som efterlevande make
och barn är beroende för sin försörjning av att lättnad medges vid beskatt
ning av förmånstagarförvärvet. Det förekommer emellertid att även andra
personer, t. ex. syskon och föräldrar som insatts som förmånstagare, för sin
försörjning är i behov av lättnad vid arvsbeskattningen. Enligt min uppfatt
ning kan det synas obilligt att under sådana omständigheter inte alls medge
förmånstagaravdrag. Sådant avdrag bör därför i princip tillgodoräknas för
månstagare, oberoende av om dennes förvärv beskattas enligt klass I eller
klass II. De nu anförda synpunkterna anser jag dock motivera en differen
tiering av avdragsbeloppen med hänsyn till den skatteklass till vilken för
värvet blir hänförligt.
Beträffande avdragets storlek och utformning kan självfallet olika me
ningar göras gällande. För förslaget att anknyta avdraget vid kapitalförsäk
ring till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring talar den omstän
digheten att avdragets storlek därigenom anpassas till förändringar i pen
ningvärdet samtidigt som en mjukare anpassning möjliggörs vid framtida
ändringar av i första hand tjänstegrupplivförsäkringarnas storlek. Mot för
slaget kan dock erinras, att anknytning till basbeloppet inte föreslagits be
träffande grundavdraget vid pensionsförsäkring. Någon anpassning av öv
riga i arvsskatteförordningen föreslagna grundavdrag efter basbeloppet fö
rekommer inte heller och har inte åsyftats från beredningens sida.
För egen del anser jag, att en övergång från särskilt fastställda belopp till
indexreglerade belopp om möjligt bör ske efter en samlad bedömning av
förutsättningarna för en sådan övergång även på andra områden inom skat
telagstiftningen. Jag är därför inte f. n. beredd att tillstyrka förslaget på
denna punkt. Några skäl har inte anförts för en uppjustering av förmåns-
tagaravdragets storlek. Jag vill i detta sammanhang erinra om att förmåns-
tagaravdraget vid kapitalförsäkringar senast höjdes år 1967 med anledning
av den höjning av tjänstegrupplivförsäkringarnas belopp som skedde
fr. o. m. nämnda år. Särskild anledning att f. n. höja avdragets storlek för
förmånstagare i klass I synes mig inte heller föreligga. Med hänsyn till vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
119
JaS nyss anfört angående en differentiering av avdraget med hänsyn till den skatteklass enligt vilken förvärvet skall beskattas, förordar jag, att avdra gets storlek bestäms till oförändrat 32 000 kr. i klass I och till 10 000 kr. i klass II.
De skäl jag nyss anfört för att inte f. n. gå över från fastställda till in- dexreglerade avdragsbelopp gäller också beträffande förmånstagaravdrag vid pensionsförsäkringar. I likhet med beredningen anser jag, att någon beloppsmässig justering av dessa avdrag inte bör ske.
En i detta sammanhang väsentlig fråga, som jag närmare vill beröra, gäl ler tjänstegrupplivförsäkringarnas ställning i arvsskattehänseende. Dessa beskattas, som jag tidigare nämnt, som kapitalförsäkring. Förmånstagar avdrag får därvid åtnjutas enligt de regler som gäller för sådan försäkring. Beredningen har övervägt att från skatteplikt undanta dessa försäkringar men ansett starka skäl föreligga att inte föreslå sådant undantag. Åtskilliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran beredningens utta lande i frågan. Från flera håll har dock framförts önskemål om att tjäns- tegrupplivförsäkringarna fritas från arvsbeskattning.
Jag vill först erinra om att tjänstegrupplivförsäkringen tillkommit som ett resultat av kollektivavtalsförhandlingar eller särskild lagstiftning. Enligt försäkringsavtalslagen kan, i motsats till förmånstagarförordnande vid and ra livförsäkringar, jämkning i belopp, som tillfaller efterlevande make eller barn på grund av tjänstegrupplivförsäkring, inte ske för tillgodoseende av giftorätts- eller laglottsanspråk. Jag anser det med hänsyn härtill naturligt att närmast uppfatta denna typ av försäkring som en förmån, närmast lik tjänstepensionen. Detta förhållande kan delvis tala till förmån för att tjäns- tegrupplivförsäkringen undantas från arvsbeskattning. Det bör emellertid beaktas, att utfallande belopp är fritagna från inkomstbeskattning. Däri ligger en betydelsefull skillnad i förhållande till tjänstepensionen. Tjänste grupplivförsäkringen bör därför betraktas som en kapitalförsäkring och i arvsskattehänseende behandlas som en vanlig sådan. Som framgår av den fortsatta redogörelsen gäller vid förmånstagarförordnande sedvanligt för månstagaravdrag, vilket ofta torde innebära att utfallande försäkringsbe- belopp undgår arvsbeskattning. Jag anser mig på grund av det anförda inte böra förorda, att tjänstegrupplivförsäkringen undantas från arvsskat teplikt.
Ett annat spörsmål, som jag vill uppehålla mig något vid, är beskattning en av efterlevande makes pensionsförsäkring. Denna fråga är inte reglerad i arvsskatteförordningen. Som jag tidigare nämnt gäller, att sådan efterle vande make tillhörig försäkring anses — om försäkringen inte är den efter- levandes enskilda egendom — ingå i hans giftorättsgods och skall redovisas som tillgång i bouppteckningen efter den avlidne. Oberoende av om för månstagare finns eller om något försäkringsbelopp utfallit, behandlas så lunda hälften av försäkringsvärdet som arvfallen egendom. Reglerna om
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
förmånstagaravdrag tillämpas ej. Som jag tidigare påpekat kan, om bröst
arvingar saknas, den effekten uppkomma att försäkringstagaren i egenskap
av arvinge blir skattskyldig för halva värdet av sin egen försäkring.
Beredningen erinrar om att den nämnda beskattningen av pensionsför
säkringarna starkt kritiserats i skilda sammanhang och anser, att beskatt
ningen är uppenbart oskälig. För egen del kan jag instämma i kritiken.
Som beredningen framhållit kännetecknas pensionsförsäkringarna av att
de har en klar försörjningsfunktion och att de saknar realiserbart värde,
eftersom de inte kan återköpas eller belånas. För att lösa beskattnmgspro-
blemet kunde man överväga att undanta dessa försäkringar från arvsbe
skattning. Giftorätt skulle då vid skattläggningen beräknas i återstående
egendom. Risk kunde emellertid föreligga för att ett sådant förfarande skul
le leda till ej åsyftade skattelättnader. Det bör enligt min mening därför
undersökas, om en lösning kan ske genom ändring i giftermålsbalken. Fn
sådan undersökning pågår f. n. inom justitiedepartementet.
Den lösning jag nu förordat avser bara efterlevande makes pensionsför
säkring. När det gäller denna tillhörig kapitalförsäkring kan andra syn
punkter anföras. Sådana försäkringar kan, i motsats till pensionsförsäk
ringarna, återköpas eller belånas. Rena riskförsäkringar berörs dock inte,
eftersom dessa saknar egentligt värde före försäkringsfallet. I likhet med
beredningen anser jag därför inte någon ändring motiverad av beskatt
ningen av efterlevande makes kapitalförsäkring.
Ett särskilt problem rör arvsbeskattningen av de s. k. familjeföre
tagen. Den av mig förordade höjningen av arvs- och gåvoskatten inne
bär, i överensstämmelse med den fördelningspolitiska syn, som präglar för
slaget i stort, mera betydande skärpningar i klass I vid lotter om ca 500 000
kr. och i klass II vid lotter om ca 250 000 kr. Skärpningarna ökar därefter
progressivt och utgör, om lottens värde uppgår till 1,5 milj. kr., ca 63 000
kr. i klass I (barn) och ca 96 000 kr. i klass II. Denna ökning av arvsskat
ten i förhållande till nuvarande uttag innebär en ökad skattebelastning på
bl. a. förmögenhet som nedlagts i jordbruk, skogsbruk eller rörelse. Det är
här fråga om familjeföretag där ofta stora likviditetssvårigheter uppkom
mer i samband med arvfallet. För att underlätta för dem som ärver sådana
företag att överta och fortsätta driften, anser jag, som tidigare nämnts,
befogat med en viss lättnad även vid arvsbeskattningen. En rimlig lösning
anser jag därvid vara att genom lämplig reducering av skatten få till stånd
en i huvudsak oförändrad beskattning av sådana familjeföretag. Som vill
kor för rätt till skattelindring förordar jag samma övre beloppsgräns för
företagets storlek som jag förordat skall gälla vid förmögenhetsbeskatt
ningen. Viss hänsyn bör dock tas till företag som i storleksordning be
finner sig något över denna gräns. Å andra sidan bör ingen nedre gräns
föreskrivas. I stället bör viss begränsning ske i fråga om rätten till anstånd
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
och nedsättning av arvsskatten för att förhindra att även helt obetydliga lättnader medges.
En samordning vid förmögenhets- och arvsbeskattningen bör så långt det är möjligt ske av de förutsättningar som bör gälla för rätt till skattelättnad. Med utgångspunkt från vad jag föreslagit beträffande förmögenhetsbe skattningen torde därför som villkor för nedsättning av arvsskatt främst böra krävas att fråga är om ett familjeföretag. Den avgränsning av begrep pet familjeföretag som jag förordat vid förmögenhetsbeskattningen bör gälla även vid arvsbeskattningen. Vidare bör den avlidne till minst 75 % ha haft sin förmögenhet nedlagd i företaget. Med förmögenhet avser jag här liksom vid förmögenhetsbeskattningen nettoförmögenheten. I övrigt bör följande gälla.
Lättnad vid arvsbeskattningen är avsedd att underlätta övertagandet och driften av familjeföretaget. Någon lindring i arvsbeskattningen för annan än den eller dem som har en fastare anknytning till företaget anser jag inte motiverad. Nedsättning av arvsskatt bör därför till en början bara tillkomma den eller dem som övertar företaget på grund av arv eller testa mente. Även den som genom legat erhållit del i företaget kan tänkas er hålla skattelättnad. Vid arvsbeskattningen bör vidare gälla, att nedsätt ning bara får medges den arvinge eller testamentstagare som har en stör re del av sin förmögenhet placerad i företaget. En lämplig avvägning er hålls enligt min mening, om man föreskriver att minst 75 % av hans för mögenhet skall vara investerad i företaget. Denna gränsdragning överens stämmer med vad jag i motsvarande fall föreslagit skall gälla vid förmö genhetsbeskattningen. Vidare anser jag, att lättnad i arvsbeskattningen bara bör medges, om någon av arvingarna eller testamentstagarna övertar driften av företaget efter den avlidne. Som ytterligare villkor för skatte- lindring bör därför gälla att någon av dem som har 75 % av sin förmögen het i företaget samtidigt har sin väsentliga försörjning av detta. Innebör den av dessa båda villkor har jag ingående redogjort för i samband med behandlingen av förmögenhetsbeskattningen och jag hänvisar till vad jag därvid anfört.
Beträffande villkoret att 75 % av förmögenheten skall vara investerad i företaget vill jag dock här nämna att jag föreslår den särskilda bestämmel sen för arvsbeskattningens del att hänsyn vid denna bedömning skall tas till arvinges eller testamentstagarens personliga förmögenhet oavsett om dödsboet behålls oskiftat eller ej. Vidare föreligger den skillnaden att jag anser det tillräckligt för arvsskattelättnaden att en av arvingarna eller testamentstagarna har sin väsentliga försörjning av företaget.
Rätt till nedsättning av skatten bör vara beroende av att den eller de som övertagit familjeföretaget också i verkligheten fortsätter verksamheten. Detta förhållande bör komma till uttryck under en inte alltför kort tid. Un der tiden bör anstånd kunna medges med betalning av viss del av arvs skatten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
121
Jag tänker mig att förfarandet vid skattläggningen blir följande.
Behållningen i dödsboet lottläggs enligt vanliga regler och arvsskatt be
räknas på lotternas värde. Arvsskatt kan således beräknas enligt s. k. sche
matiskt skifte, vilket innebär att skatten beräknas på grundval av en mera
summarisk fördelning av bobehållningen. Vid en sådan delning bortses från
vissa arvsrättsliga regler. Förekommer testamente, skall dock hänsyn tas
till detta vid beskattningen. På särskild begäran kan skatten också beräk
nas med ledning av arvskifteshandling som upprättats i behörig ordning.
Vanligtvis beräknas skatten på grundval av schematiskt arvskifte. I detta
läge torde normalt ingen närmare bedömning kunna göras av den enskilde
arvingens förutsättningar att erhålla nedsättning av arvsskatten. Ingår där
för i bobehållningen bl. a. tillgångar i familjeföretag och föreligger i övrigt
förutsättningarna för reduktion av skatten, torde det få förutsättas att alla
arvingar övertar familjeföretaget. I sådant fall torde samtliga arvingar få
åtnjuta anstånd. Föreligger däremot arvskifte eller testamente framgår där
av ofta vem eller vilka som avsetts skola överta familjeföretaget. Framstår
det i dessa fall som uppenbart att någon arvinge eller testamentstagare inte
uppfyller förutsättningarna för skattelindring, bör anståndet kunna be
gränsas till att gälla bara någon eller några av arvingarna.
Anståndstiden bör vara så avvägd att inte också övertaganden av mera
kortvarig natur behandlas skattemässigt gynnsammare. Tiden bör lämpli
gen kunna sättas till fyra år. Efter utgången av fyraårstiden bör möjlighet
föreligga för den som erhållit anstånd att styrka att förutsättningar för
eftergift av skatten på hans lott föreligger. Han bör sålunda kunna visa, att
han under anståndstiden haft minst 75 % av sin förmögenhet placerad i
företaget och att någon av de anståndsberättigade under samma tid haft
sin väsentliga försörjning av detta. Frågan om företagets eventuella ut
veckling under anståndstiden saknar enligt min mening betydelse för be
dömningen av förutsättningarna för skattenedsättning.
I något fall kan det vara stötande, om innehavet av ett eget hem skulle om
intetgöra skattenedsättning genom att värdet därav överstiger 25 % av den
avlidnes respektive arvingens behållna förmögenhet. I sadant eller därmed
jämförligt fall bör beskattningsmyndigheten ha möjlighet att medge an
stånd med erläggande respektive eftergift av arvsskatt oavsett att den av
lidnes eller arvingens i företaget nedlagda förmögenhet något understiger
75 % av bobehållningen respektive arvingens förmögenhet.
Beslut om eftergift meddelas av beskattningsmyndigheten. Föreligger
inte förutsättningar för eftergift av skatten, t. ex. därför att den som er
hållit anstånd före anståndstidens utgång överlåtit företaget eller vidtagit
sådan åtgärd med avseende på detta, att det därigenom kommit att ändra
sin karaktär av familjeföretag, är den oguldna skatten förfallen till be
talning. Avlider den anståndsberättigade under anståndstiden, bör anståndet
inte förverkas under förutsättning att det finns arvingar eller testaments-
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
123
tagare som äger göra anspråk på den avlidnes del i företaget. Frågan om
anstånd eller skattelättnad för arvingarna eller testamentstagarna får be
dömas med hänsyn till de förutsättningar som föranleds av den anstånds-
berättigades död.
Det bör i första hand ankomma på den anståndsberättigade att aktualisera
den slutliga prövningen av anståndsfrågan genom särskild ansökan hos be-
skattningsmyndigheten.
Eftergift av arvsskatt bör, enligt vad jag tidigare anfört, ske med så stor
del av den totala arvsskatten på förvärvet, att en i princip oförändrad skatt
erhålls jämfört med vad som f. n. gäller. Jag har vid behandlingen av famil
jeföretagens ställning i förmögenhetsskattehänseende förordat, att en övre
gräns fastställs i fråga om storleken av det företag som skall kunna komma
i fråga beträffande nedsättning av förmögenhetsskatt. Jag har därvid an
sett, att företagets förmögenhetsvärde inte får överstiga 2 milj. kr. Samma
gräns bör i princip gälla även vid arvsbeskattningen.
Med hänsyn till det nu anförda torde beträffande företag av den storleks
ordning det här är fråga om en lämpligt avvägd nedsättning av arvsskatten
ske vid en reduktion motsvarande ett belopp om 10 % av arvsskatten på
lotten. För att minska tröskeleffekter, vilka, till skillnad från förhållandet
vid förmögenhetsbeskattningen, i vissa lägen skulle kunna bli betydande,
förordar jag, att reduktionen begränsas till 5 % när företagets förmögen
hetsvärde överstiger 2 men inte 2,5 milj. kr. Att efterge helt obetydliga be
lopp bör undvikas. Jag förordar därför att en nedre beloppsgräns om 1 000
kr. fastställs för anstånd och nedsättning.
I samband med behandlingen av familjeföretagens förmögenhetsbeskatt
ning har jag framhållit, att den därvid förordade lösningen får ses som ett
provisorium i avvaktan på kapitalskatteberedningens fortsatta övervägan
den i fragan. Detsamma gäller givetvis också den lösning jag nu föreslagit i
fråga om arvsbeskattningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Gåvobeskattningen
Som framgår av vad jag tidigare anfört är gåvobeskattningen att betrak
ta som ett komplement till arvsbeskattningen. Med hänsyn till det nära sam
band som råder mellan beskattningen av arv och testamente och av gåva
har reglerna för gåvobeskattningen utformats efter i princip samma möns
ter som aivsbeskattningen. Beskattningen av gåva sker sålunda med hänsyn
till mottagarens släktskap med givaren och till värdet av den erhållna lot
ten. Skatt för gåva erläggs enligt någon av de i arvsskattehänseende tilläm
pade skatteklasserna I, II eller IV. Skalorna är desamma som tillämpas vid
arvsbeskattningen. Skattskyldigheten åvilar gåvomottagaren. I fråga om de
bestämmelser som i övrigt gäller vid gåvobeskattningen får jag hänvisa till
min tidigare lämnade redogörelse i ämnet.
124
Bland de mera betydande ändringar som beredningen föreslår är, att
skattskyldigheten för gåva överflyttas på givaren. Förslaget
bör ses mot bakgrunden av det av beredningen förordade beskattningssyste-
met. Mitt i det föregående redovisade förslag att i princip behålla den nu
varande utformningen av arvsbeskattningen gör det naturligt att också be
hålla gällande system vid gåvobeskattningen. Jag förordar med hänsyn här
till att skatt för gåva liksom hittills utgår efter värdet av den lott mottaga
ren erhåller. I överensstämmelse med de synpunkter jag anfört beträffande
ansvaret för betalningen av arvsskatt bör skattskyldigheten för gåva även
i fortsättningen åvila gåvomottagaren.
Förslaget till indelning i skatteklasser har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. De synpunkter som jag
anfört beträffande frågan om klassindelning rörande arvsbeskattningen gäl
ler även gåvobeskattningen. Jag bortser härvid från synpunkterna beträf
fande arvsskatteklass III, till vilken motsvarighet saknas i gåvoskattehän-
seende. Vad jag anfört i fråga om personkretsen i de av mig förordade arvs-
skatteklasserna I och II bör således gälla även om förvärvet avser gåva. Med
hänsyn till att den gällande grunden för gåvobeskattningen enligt min upp
fattning bör behållas, bör, som en del remissinstanser också föreslagit,
samma skalor tillämpas vid beskattningen av arv och gåva.
Frågan om gåvobeskattning av allmännyttiga stiftelser och sammanslut
ningar har tidigare behandlats i samband med frågan om deras ställning i
arvsskattehänseende. Beträffande gåvobeskattningen av de framskjutna för
värven gäller i motsvarande delar vad jag anfört i samband med frågan om
arvsbeskattningen av sådana förvärv. Jag får därför hänvisa till vad jag
uttalat i det sammanhanget. Detsamma gäller i fråga om gåvobeskattning
av försäkringar.
Beredningens förslag att upphäva den nuvarande skattefriheten för gåva
som utgör bidrag till undervisning eller uppfostran har tillstyrkts eller läm
nats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Kammarkolle
giet har i sitt yttrande särskilt framhållit att sådana gåvor så gott som helt
torde sakna betydelse bl. a. på grund av de studiemedel som utgår vid högre
studier. Med hänsyn härtill anser jag, att den hittills medgivna gåvoskatte-
friheten inte längre fyller sitt ursprungliga syfte, nämligen att tillförsäkra
gåvotagaren förmånen av undervisning eller uppfostran. Det är dessutom
uppenbart, att svårigheter kan föreligga att kontrollera, att gåvomedlen
verkligen används för sitt ändamål. Jag tillstyrker därför beredningens
förslag.
Ett särskilt problem rör frågan om skattefrihet för lösöregåvor. Jag har
tidigare nämnt, att skatt inte tas ut för gåvor av möbler, husgeråd och andra
inre lösören som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970
125
bruk. Gåvor av yttre lösören är däremot i princip gåvoskattepliktiga. Vissa
gränsfall förekommer emellertid, och frågan om skattefrihet eller skatte
plikt kan där vara svårbedömbar.
Beredningen har föreslagit, att den nuvarande skattefriheten för gåvor
av inre lösöre begränsas till ett värde av 10 000 kr. om året. Förslaget har
samtidigt utsträckts att gälla även gåvor av yttre lösöre. Den föreslagna
värdegränsen, 10 000 kr. om året, har tillstyrkts av ett flertal remissinstan
ser. Invändningar har emellertid rests mot förslaget på denna punkt främst
beträffande svårigheterna att kontrollera att gränsen inte överskrids och
möjligheterna att i ökad utsträckning göra skattefria kapitalöverföringar.
Även om förslaget i vissa fall kan innebära en spärr mot missbruk av
rådande gåvoskattefrihet, torde emellertid kontrollsvårigheter av skilda slag
inte kunna undvikas med förslaget. Det torde sålunda många gånger vara
svårt att kunna kontrollera att en gåva verkligen skett. Inte sällan torde
också problem uppkomma att få till stånd en rättvisande värdering av
gåvan. Med hänsyn härtill och då en lösning av denna fråga enligt min upp
fattning äger samband med reglerna om lösörets ställning i förmögenhets-
skattehänseende, vilka beredningen avser att överväga, anser jag någon
ändring f. n. inte påkallad av nämnda gåvoskattebestämmelser.
Förslaget att höja det skattefria beloppet för mindre penninggåvor och
liknande gåvor från nuvarande 2 000 till 4 000 kr. per år samtidigt som be
loppet föreslås utgöra grundavdrag har tillstyrkts av flertalet remissinstan
ser. Några har emellertid förordat större höjning och i något fall har man
önskat en anknytning av grundavdraget till basbelopp.
Den föreslagna höjningen skall delvis ses mot bakgrunden av beredning
ens förslag att i gåvoskattehänseende behandla gåva från makar som en
gåva, oavsett om gåvan härrör från makes giftorättsgods eller enskilda egen
dom. Förslaget har i detta hänseende kritiserats av ett stort antal remissin
stanser, som bl. a. funnit svårigheter föreligga vid tillämpningen av sam-
manläggningsreglerna vid sådan gåva. Jag kan i stort sett instämma i den
anförda kritiken och anser mig på grund härav inte böra tillstyrka, att de
nuvarande reglerna frångås. Med hänsyn härtill och till att jag inte har någon
erinran mot att det gåvoskattefria beloppet utformas som ett grundavdrag,
anser jag någon ändring inte motiverad i fråga om hur mycket som bör
vara skattefritt. Grundavdraget bör därför bestämmas till 2 000 kr.
De föreslagna bestämmelserna i fråga om arvs- och gåvoskatt bör träda
i kraft den 1 januari 1971. Har skattskyldighet inträtt före denna dag eller
har gåva skett dessförinnan, bör skatt i anledning av dödsfallet eller gåvan
utgå enligt äldre bestämmelser. Beträffande övergångsbestämmelser i öv
rigt med anledning av de av mig förordade ändringarna i arvsskatteförord
ningen vill jag hänvisa till det inom finansdepartementet upprättade för
slaget till författningstext.
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Skatteutfallet
Av de uppgifter som riksrevisionsverket lämnat för beräkning av statens
inkomster för budgetåret 1970/71 och som fogats till årets statsverkspro-
position framgår att den debiterade förmögenhetsskatten för taxeringsåret
1969 utgjort ca 430 milj. kr. På grund av 80 procentregeln avkortas eller
restitueras skattemedel till ett belopp av ca 55 milj. kr. Nettobelastningen
på förmögenheterna kan därför beräknas till ca 375 milj. kr. vid 1969 års
taxering. Om mitt förslag blir fullt genomfört kan, när man tar hänsyn
även till de nya taxeringsvärdena på fastigheter, nettobelastningen på för
mögenheterna beräknas öka med ca 30 milj. kr. per år.
På motsvarande sätt kan intäkterna på grund av arvs- och gåvobeskatt-
ningen, som av riksrevisionsverket uppskattades till ca 240 milj. kr. för
budgetåret 1969/70 och till ca 260 milj. kr. för budgetåret 1970/71, beräk
nas öka med ca 10 milj. kr. för år, om de nya regler för arvs- och gåvobe-
skattning jag föreslår antas. Även vid denna beräkning har de nya höjda
taxeringsvärdena beaktats. Sammanlagt torde inkomsterna från kapitalbe
skattningen öka med ca 40 milj. kr.
Hemställan
Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdeparte
mentet upprättade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmö
genhetsskatt,
2) förordning om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet
som är att hänföra till företag,
3) förordning om begränsning av skatt i vissa fall,
4) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),
5) förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro
tokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
127
Tabell 1. Förändringen av förmögenhetsskatten genom mitt förslag
Tabellen visar full förmögenhetsskatt beräknad utan hänsyn till de generella reduktions- och spärreglerna (30 gångerregeln och 80 procentspärren). Verkningarna av den särskilda reduk- tionsregeln för förmögenhet i familjeföretag framgår av kol. 4 och 6.
Skattepliktig förmögenhet, kr.
Förmögenhetsskatt, i kr., enligt
Ökning (+) eller minskning ( —), i kr., av förmögenhets skatten enligt förslaget
nuvarande regler
förslaget
i normal fallet
för familj e- företagare
i normal fallet
för familje- företagare
1
2
3
4
5
6
150 000
400
0
0
400
400
200 000
900
500
500
—
400
—
400
250 000
1 550
1 000
1 000
—
550
—
550
300 000
2 200
1 750
1 750
—
450
—
450
350 000
2 850
2 500
2 500
-
350
—
350
400 000
3 500
3 250
3 250
_
250
_
250
450 000
4 300
4 250
4 250
—
50
—
50
500 000
5100
5 250
5 250
+
150
+
150
550 000
5 900
6 250
6 000
+
350
+
100
600 000
6 700
7 250
6 750
+
550
+
50
650 000
7 500
8 250
7 500
+
750
±
0
700 000
8 300
9 250
8 250
+
950
50
750 000
9100
10 250
9 000
+
1 150
—
100
800 000
9 900
11 250
9 750
+
1 350
—
150
900 000 11 500
13 250
11 250
+
1 750
—
250
1 000 000
13 100
15 250
12 750
+
2 150
_
350
1 200 000 16 700
20 250
15 875
+
3 550
—
825
1 500 000
22 100
27 750
21 500
+
5 650
—
600
2 000 000 31 100
40 250
30 875
+
9150
—
225
3 000 000 49 100
65 250
65 250 + 16 150 + 16 150
5 000 000 85 100 115 250
115 250 + 30 150 + 30 150
10 000 000 175 100 240 250
240 250 + 65 150 + 65 150
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Tabell 3. Arvsskatten enligt mitt förslag samt dess ökning (-(-) eller minskning (—) i förhållande till nuvarande regler
Bilaga 3
Arvslott,
kr.
Arvsskatt enligt förslaget, kr.
Ökning ( + ) eller minskning ( —) av arvsskatten, kr.
Klass I
familjeföretagare
Klass I
Klass
III
familj ef öretagare
make
barn
Klass II
Klass III
Klass I
Klass II
make
barn
Klass II
Klass IV
Klass I
Klass II
barn
barn
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
2 000
- 140
333
3 000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
120
- 240
—
600
—
- 120
5 000
—
—
160
160
—
144
—
—
—
80
- 380
—
840
—
-
96
10 000
—
—
560
560
—
504
—
—
210
—
130
- 930
—
1 940
—
210
- 186
15 000
—
—
1 120
1 120
—
1 008
—
—
390
—
170
-1 370
—
3 380
—
390
- 282
20 000
—
250
1 920
1 920
225
1 728
—
_
340
—
120
-1 570
—
4 580
—
365
-
312
25 000
—
500
2 880
2 880
450
2 592
. ---
—
340
—
160
-1 860
■—
6 120
—
390
-
448
30 000
—
750
4 080
4 080
675
3 672
—
—
340
+
40
-1 910
—
7 420
—
415
-
368
40 000
500
1 250
7 040
6 900
1 125
6 336
+
500
—
440
+
500
-1 590
— 10 460 —
565
-
204
50 000
1 000
2 250
10 240
9 900
2 025
9 216
—
1 390
—
140
+
700
-1 090
— 13 260
—
365
-
324
60 000
1 750
3 250
14 000
12 900
2 925
12 600
—
1 440
+
60
+
960
- 590
— 16 000 —
265
-
440
70 000
2 750
4 500
18 000
15 900
4 050
16 200
—
1 340
+
410
+
1 460
- 590
— 18 500 —
40
-
340
80 000
3 750
6 000
22 350
18 900
5 400
20 115
—
1 340
+
910
+
2 060
- 590
— 20 650 +
310
-
175
100 000
6 750
9 700
31 350
24 900
8 730
28 215
—
1 840
+
1
no
+
3 060
- 590
— 24 650 +
140
-
75
120 000
10 800
14 400
41 200
30 900
12 960
37 080
—
2 590
+
1 010
+
3 910
- 590
— 27 800
—
430
- 210
150 000
18 600
22 800
56 200
39 900
20 520
50 580
—
1 990
+
2 210
+
5 410
- 590
— 32 300 —
70
- 210
200 000
33 600
38 550
84 020
54 900
34 695
75 618
—
990
+
3 960
+
8 230
- 590
— 36 980
+
105
-
172
300 000
67 600
73 300
144 870
84 900
65 970
130 383
+
1 010
+
6 710
+ 14 080
- 590
— 41 130 —
620
-
407
400 000
106 800
113 400
205 870
114 900
102 060
185 283
+
4 210
+ 10 810
+ 20 080
- 590
— 45130 —
530
-
507
500 000
150 800
157 400
266 870
144 900
141 660
240 183
+
8 210
+ 14 810
+ 26 080
- 590
— 49 130
—
930
-
607
600 000
198 300
205 650
333 690
174 900
185 085
300 321
+ 11 710
+ 19 060
+ 32 900
- 590
— 47 310 —
1 505
-
469
800 000
296 300
303 650
467 690
234 900
273 285
420 921
+ 21 710
+ 29 060
+ 46 900
- 590
— 43 310
—
1 305
+
131
1 000 000
394 300
401 650
601690
294 900
361485
541 521
+ 31 710
+ 39 060
+ 60 900
- 590
— 39 310 —
1 105
+
731
1 500 000
658 100
666 050
961 540
444 900
599 445
865 386
+ 55 510
+ 63 460
+ 95 750
- 590
—
4 460
—
3 145
-
404
2 000 000
923 100
931 050 1 321 540
594 900
837 945
1 189 386
+ 80 510
+ 88 460
+ 130 750
- 590
+ 30 540
—
4 645
-
1 404
3 000 000
1 501 600
1 510 300 2 041 540
894 900
1 510 300 2 041 540
+ 139 010
+ 147 710
+ 200 750
- 590
+ 100 540
+ 147 710
+ 200 750
5 000 000
2 661 600 2 670 300 3 481 540 1 494 900 2 670 300 3 481 540
+ 259 010
+ 267 710
+ 340 750
- 590
+ 240 540
+ 267 710
+ 340 750
10 000 000
5 909 500 5 919 250 7 081 540 2 994 900 5 919 250 7 081 540
+ 506 910
+ 516 660
+ 690 750
-
590
+ 590 540
+ 516 660
+ 690 750
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r 7 i
å r
1
97
0
129
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll .......................................................... 1
Författningsförslag ........................................................................................... 3
Inledning ................................................................................................................. 22
Nuvarande ordning ........................................................................................... 23
Förmögenhetsbeskattningen ...................................................................... 23
Arvs- och gåvobeskattningen ......................................................... 28
Arvsbeskattningen ....................................................................................... 28
Gåvobeskattningen ................................................................................... 36
Gemensamma regler för arvs- och gåvobeskattningen ...................... 38
Beredningen ........................................................................................................ 39
Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen .................................... 39
Synpunkter på den tekniska utformningen......................................... 39
Fördelningspolitiska synpunkter.............................................................. 43
Förmögenhetsskatten ................................................................................... 44
Arvs- och gåvobeskattningen ...................................................................... 50
Arvsbeskattningen ....................................................................................... 50
Gåvobeskattningen....................................................................................... 64
Remissyttrandena ................................................................................................ 68
Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen ................ 68
Förmögenhetsskatten ................................................................................... 71
Arvs- och gåvobeskattningen ...................................................................... 78
Arvsbeskattningen ....................................................................................... 78
Gåvobeskattningen....................................................................................... 88
Departementschefen ........................................................................................... 90
Allmänna synpunkter................................................................................. 92
Förmögenhetsbeskattningen ...................................................................... 95
Arvsbeskattningen ....................................................................................... 108
Gåvobeskattningen....................................................................................... 123
Skatteutfallet ................................................................................................ 126
Hemställan ............................................................................................................ 126
Bilaga 1—3 ............................................................................................................. 127
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700097