2

Beträffande arvs- och gåvobeskattningen innebär förslaget att det nuva­

rande arvslottssystemet behålls och att antalet arvsskatteklasser minskas

från fyra till tre genom att de nuvarande klasserna II och IV sammanförs

till en ny klass II. Arvs- och gåvoskatten föreslås sänkt för mindre lotter och

skärpt för mera betydande lotter. Vidare innebär förslaget, att den hittills­

varande skattefriheten för arv och gåvor som tillfaller allmännyttiga stif­

telser och sammanslutningar behålls. De nuvarande gränsbeloppen för

skattefrihet föreslås ändrade till fasta grundbelopp om 30 000 kr. för make,

15 000 kr. för barn samt 3 000 kr. i klasserna II och III. Om arvet avser

ett mindre eller medelstort familjeföretag, ges enligt förslaget vissa möj­

ligheter till nedsättning av arvsskatten. De nya bestämmelserna föreslås i

princip träda i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ningsår skall ske enligt grunder mot­

svarande dem, vilka tillämpats vid

förmögenhetsuppskattningen för det

beskattningsår varom fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet --------

(Se vidare anvisningarna.)

10

Fysisk person, oskift dödsbo, ut­

ländskt bolag eller i 10 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomst­

skatt omförmäld familjestiftelse

skall icke utgöra statlig förmögen­

hetsskatt, därest den beskattnings­

bara förmögenheten icke överstiger

100 000 kronor.

Ej heller--------------------------------- - -

— kronor, bortfaller.

^§-x

Fysisk person, oskift dödsbo, ut­

ländskt bolag eller i 10 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomst­

skatt omförmäld familjestiftelse

skall icke utgöra statlig förmögen­

hetsskatt, därest den beskattnings­

bara förmögenheten icke överstiger

150 000 kronor.

--------5 000 kronor.

11 §•

(Nuvarande lydelse)

1 mom.1 Statlig förmögenhetsskatt------------familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:

åtta tiondedels procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke

200 000

”

400 000 ”

”

1 000 000 kr.

200 000 kr.:

400 kr. för

150 000 kr. och 1

% av återstoden

400 000

900 ”

”

200 000 ”

” 1,3%

’’

1 000 000

3 500 ”

”

400 000 ”

”

1,6% ”

-.13 100 "

” 1 000 000 ”

” 1,8 %

”

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt — — — familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor:

en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­

stiger 150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 kr.: 1 000 kr. för 250 000 kr. och 1,5% av återstoden;

400 000 ”

”

1 000 000 ” : 3 250 ”

”

400 000 ” ”

2

% ”

”

;

1 000 000 kr.

-.15 250 ” ” 1 000 000 ”

”

2,5% ”

1 Senaste lydelse 1965: 73.

5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12

§.

1 m o m.1 För äkta--------------------------------- makens förmögenhet.

Har skattskyldig---------------- -------

Den beskattningsbara förmögen­

heten beräknas i fall som avses i

första stycket gemensamt för ma­

karna och i fall som avses i andra

stycket gemensamt för föräldrar och

barn. Härvid skall, vid tillämpning

av 9 § tredje och fjärde styckena,

hänsyn tagas till den sammanlagda

nettoinkomsten hos dem för vilka

gemensam beräkning av förmögen­

heten sker. Frågan om skatteplikt

enligt 10 § bedömes med hänsyn till

den sålunda gemensamt bestämda

beskattningsbara förmögenheten.

Skatt beräknas likaledes efter nämn­

da förmögenhet och fördelas på en­

var efter hans skattepliktiga förmö­

genhet. Vad i 11 § 3 mom. sägs skall

därvid iakttagas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 10 §, dagen efter den då

förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk

författningssamling och i övrigt den 1 januari 1971.

2. Äldre lydelsen av 10 § tillämpas vid 1970 års taxering och vid efter-

taxering för år 1970 eller tidigare år. I övrigt gäller äldre bestämmelser vid

1971 års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

3. Vid 1971 års taxering iakttages vidare följande. Om förmögenhets­

skatt uppgår till mer än en tiondedel av det belopp som utgör skillnaden

mellan den beskattningsbara förmögenheten och 150 000 kronor, nedsättes

förmögenhetsskatten med överskjutande belopp.

Den beskattningsbara förmögen­

heten beräknas i fall som avses i

första stycket gemensamt för ma­

karna och i fall som avses i andra

stycket gemensamt för föräldrar och

barn. Frågan om skatteplikt enligt

10 § bedömes med hänsyn till den

sålunda gemensamt bestämda be­

skattningsbara förmögenheten. Skatt

beräknas likaledes efter nämnda för­

mögenhet och fördelas på envar ef­

ter hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid

iakttagas.

2) Förslag

till

Förordning

om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att

hänföra till företag

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk person, som var bosatt här i riket vid beskattningsårets utgång,

åtnjuter vid beräkning av beskattningsbar förmögenhet enligt 9 § förord-

1 Senaste lydelse 1969: 236.

6

ningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt avdrag enligt denna för­

ordning för förmögenhet som är att hänföra till företag.

Med företag förstås i denna förordning sådan verksamhet avseende jord­

bruk, skogsbruk eller rörelse som bedrives här i riket av den skattskyldige

ensam eller tillsammans med andra fysiska personer eller av aktiebolag,

handelsbolag eller kommanditbolag, i vilket den skattskyldige — direkt

eller genom förmedling av juridisk person — äger aktier eller andelar.

Bestämmelserna i denna förordning om fysisk person äger motsvarande

tillämpning på oskiftat dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt

här i riket, utom då dödsboet vid taxering till statlig inkomstskatt behandlas

som handelsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

2

§

Avdrag enligt 1 § kommer i fråga endast beträffande förmögenhet i så­

dant företag som avses i 1 § andra stycket, vars förmögenhetsvärde ej

överstiger två miljoner kronor. Avdrag medgives dock ej om företaget be­

driver verksamhet, som i mer än obetydlig omfattning består i förvaltning

av annan fastighet än jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

Med företags förmögenhetsvärde förstås det värde som skall upptagas

vid den skattemässiga förmögenhetsberäkningen för beskattningsåret. Det­

ta värde är, i fråga om aktiebolag, värdet av samtliga aktier i bolaget samt,

i fråga om företag i annan form, i regel det värde som motsvarar skill­

naden mellan tillgångar och skulder hänförliga till företaget.

3 §

Rätt till avdrag föreligger när följande förutsättningar är för handen

1. minst 75 procent av företagets förmögenhetsvärde skall vid beskatt­

ningsårets utgång — direkt eller genom förmedling av juridisk person —

ha ägts av den skattskyldige eller av honom tillsammans med högst nio

fysiska personer,

2. minst 75 procent av den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid

beskattningsårets utgång skall vara att hänföra till företaget,

3. den skattskyldige skall under beskattningsåret ha haft sin väsentliga

försörjning av företaget.

4 §

För skattskyldig fysisk person som vid beskattningsårets utgång var äga­

re helt eller delvis av mer än ett företag kan, om det är till hans förmån,

vid prövning av rätten till avdrag hänsyn tagas även till det eller de andra

företagen. Därvid gäller följande förutsättningar

1. företagens sammanlagda förmögenhetsvärde får ej överstiga två mil­

joner kronor,

2. mellan företagen skall föreligga ett inre sammanhang, innebärande

att verksamhet som bedrives av ett företag i större grad är beroende av

eller understöder det eller de andra företagen,

3. minst 75 procent av företagens sammanlagda förmögenhetsvärden

skall vid beskattningsårets utgång — direkt eller genom förmedling av

juridisk person — ha ägts av den skattskyldige eller av honom tillsammans

med högst nio fysiska personer,

4. minst 75 procent av den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid

beskattningsårets utgång skall vara att hänföra till företagen i fråga,

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

7

5. den skattskyldige skall under beskattningsåret ha haft sin väsentliga

försörjning av företagen.

5 §

I fråga om gift skattskyldig skall vid tillämpning av 3 § 2 och 4 § 4 hän­

syn tagas även till sådan skattepliktig förmögenhet som tillhör andra

maken eller hemmavarande barn och som vid taxering till statlig förmögen­

hetsskatt skall sammanläggas med den skattskyldiges förmögenhet enligt

12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

6

§

Avdrag medges med 25 procent av den del av den skattskyldiges skatte­

pliktiga förmögenhet som överstiger 500 000 kronor. Den skattepliktiga för­

mögenheten vid beskattningsårets utgång minskad med avdraget utgör den

skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet enligt 9 § förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt.

Om beskattningsbar förmögenhet beräknas gemensamt för makar eller för

föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig

förmögenhetsskatt, skall avdrag enligt första stycket beräknas på grundval

av den sammanlagda skattepliktiga förmögenheten och avräknas från denna.

7

§

Den skattskyldige skall till styrkande av de förhållanden som avses i

2—5 §§ vid sin självdeklaration foga utredning enligt formulär som riks-

skatteverket fastställer.

8

§

Har genom lagakraftvunnet beslut eller utslag ändring skett i beräkning­

en av skattepliktig förmögenhet så att grunderna för beräkningen av av­

draget eller förutsättningarna för rätten att erhålla avdrag ändrats, får den

skattskyldige och taxeringsintendenten genom besvär, som anföres i sär­

skild ordning hos prövningsnämnd, framställa det yrkande i fråga om av­

draget som föranledes av beslutet eller utslaget. Sådana besvär skall an­

föras inom ett år efter det beslutet eller utslaget meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första

gången vid 1972 års taxering.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

3) Förslag

till

Förordning

om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomst­

skatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna för­

ordning.

2

§

Begränsning av skatt får ske endast för fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskiftat

dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här.

Frågan huruvida någon är att anse som bosatt här i riket prövas enligt

bestämmelser därom i kommunalskattelagen (1928: 370).

3 §

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med

hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyl­

dige enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år var­

till skatten hänför sig. Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under be­

skattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till

sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt

första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kronor

och 85 procent av överskjutande belopp.

4 §

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig in­

komstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel som beräknats för den skattskyldige på grund av taxe­

ringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige

erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt

eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. upp-

bördsförordningen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt en­

ligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas

som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

5 §

Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsättes den

statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande be­

lopp. Den statliga förmögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna

förordning ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges be­

skattningsbara förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en annan

9

ordning kan antagas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattened-

sättning som avses i 4 § andra stycket verkställes sedan nedsättning har

skett enligt första stycket i denna paragraf.

6

§

För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår

senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebe-

gränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda beskattningsbara

inkomst och deras sammanlagda skattebelopp enligt 4 §.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller

för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947:577) om

statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den

statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestäm­

da beskattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning

av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan

deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena om makar äger mot­

svarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kom-

munalskattelagen (1928: 370).

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

7 §

Bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953: 272) om beslut och talan

mot beslut äger motsvarande tillämpning på beslut och talan mot beslut

enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första

gången i fråga om skatt som påföres på grund av taxering år 1972.

Genom förordningen upphäves förordningen (1952:410) med bestämmel­

ser om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1952: 411) med

bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt. Den först­

nämnda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om skatt, som påförts

på grund av 1971 eller tidigare års taxering eller på grund av eftertaxering

för nämnda år.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 49 § 2 mom. uppbördsförordningen (1953: 272)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

49 §.

2 m o m.1 Skattskyldig må----------------------- eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) om ansökan gjorts angående

avkortning enligt förordningen den befrielse enligt 85 § 2 mom. från

1 Senaste lydelse 1967: 625.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

6 juni 1952 (nr ilo) med bestäm­

melser om begränsning av skatt i vis­

sa fall eller angående befrielse enligt

85 § 2 mom. från erläggande av rän­

ta å kvarstående skatt eller om be­

svär anförts över beslut i anledning

av sådan ansökan: till belopp som

betingas av ansökningen eller besvä­

ren.

Anstånd enligt — —-------------- - —

(Föreslagen lydelse)

erläggande av ränta å kvarstående

skatt eller om besvär anförts över

beslut i anledning av sådan ansö­

kan: till belopp som betingas av an­

sökningen eller besvären.

— behörigen erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser tilläm­

pas dock i fråga om skatt på grund av 1971 års taxering och på grund av

eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

5) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 §, 19 § 3 mom., 28—30, 39, 40 §§, 41 § 1 mom.,

43 och 47 §§ förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 S.1

Har någon-------------------------------sl

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är ka­

pitalförsäkring, tagits å försäkrings­

tagarens eller hans makes liv samt

den rätt, som på grund av försäk­

ringsavtalet tillkommit endera av

dem, jämlikt 116 § första stycket la­

gen om försäkringsavtal icke kunnat

tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för

olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från vär­

det av vad som tillfallit någon i egen­

skap av förmånstagare såsom skatte­

fritt avräknas ett belopp av 32 000

kronor. Har på grund av förord­

nande av samma person förmånsta-

garen tidigare erhållit sådant för-

1 Senaste lydelse 1967: 157.

lat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är ka­

pitalförsäkring, tagits å försäkrings­

tagarens eller hans makes liv samt

den rätt, som på grund av försäk­

ringsavtalet tillkommit endera av

dem, jämlikt 116 § första stycket la­

gen om försäkringsavtal icke kunnat

tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för

olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från vär­

det av vad som tillfallit någon i

egenskap av förmånstagare såsom

skattefritt avräknas vid beskattning

enligt klass I i 28 § 32 000 kronor

och i annat fall 10 000 kronor. Har

på grund av förordnande av samma

11

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

värv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i person förmånstagaren tidigare er­

beskattningshänseende likställt med hållit sådant förvärv, som jämlikt

gåva, må likväl å värdet av vad som 37 § 2 mom. är i beskattningshänse-

inom loppet av tio år tillfallit för- ende likställt med gåva, må likväl å

månstagaren ej avräknas mer än värdet av vad som inom loppet av

sammanlagt 32 000 kronor.

tio år tillfallit förmånstagaren ej av­

räknas mer än sammanlagt det be­

lopp som sålunda är skattefritt för

förmånstagaren.

Vad som------------------- ------------------- äga rum.

Skattskyldighet enligt----- ----------------------------- annan livränteförsäkring.

Angående vad------------ i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad i------------------------- av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

19 §.

3 m o m.1 Vad i denna paragraf

sägs om skattepliktig arvs- eller tes-

tamentslott skall ock gälla beträffan­

de sådan lott, som ej i och för sig

uppgår till skattepliktigt belopp, var­

vid hänsyn skall tagas till den tid, då

skattskyldighet skulle hava inträtt,

därest beloppet varit skattepliktigt.

Har givare------------------------------- rättigheten upphörde.

Förvärv, som------------------------------- ---------jämlikt 12 §.

28 §.:

Arvs- eller testament slott, som till­

kommer barn, styvbarn eller avkom-

ling till barn eller styvbarn, är fri

från skatt, där dess värde icke över­

stiger 6 000 kronor.

Tillfaller lott barn, styvbarn eller

avkomling till avlidet barn eller styv­

barn och har vid tiden för skattskyl­

dighets inträde mottagaren av lotten

ej fyllt 20 år, skall vid skattens be­

stämmande från lotten såsom skat­

tefritt avräknas ett belopp av 2 000

kronor för varje helt år eller del där­

av, som då återstod till dess sagda

ålder uppnås.

Efterlevande make tillkommande

lott, vars värde icke överstiger

40 000 kronor, är fri från skatt.

Till klass I hänföras efterle­

vande make, barn, avkomling till

barn, make till barn och efterlevan­

de make till avlidet barn.

Såsom skattefritt avdragas från

lott som tillkommer den avlidnes ef­

terlevande make 30 000 kronor, från

vad som tillkommer annan i klass 1

15 000 kronor och från lott, som be­

skattas enligt klass II eller klass III,

3 000 kronor. Har barn eller avkom-

ling till avlidet barn vid skattskyl­

dighetens inträde ej fyllt 20 år, av­

dragas ytterligare 3 000 kronor för

varje helt år eller del därav, som då

återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid

tiden för dödsfallet sammanlevde

med den avlidne, om de sammanle­

vande tidigare varit gifta med var-

1 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär att första stycket upphävs.

2 Senaste lydelse 1969: 172.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

1 fråga om sådan i andra och

tredje styckena avsedd lott, vilken

jämlikt 6, 7, 8 eller 9 § beskattas

först framdeles, skall vid beräknan­

de av det värde, vartill lotten för att

vara skattefri högst får uppgå, hän­

syn tagas jämväl till värdet av an­

nan från samme arvlåtare (testator)

erhållen lott, för vilken inträde av

skattskyldighet varit att hänföra till

tidigare tidpunkt.

Skattefri är jämväl, med det un­

dantag som framgår av sista stycket,

annan lott än förut nämnts, där vär­

det icke överstiger 2 000 kronor om

den tillfaller person som avses i

klass II nedan och eljest 1 000 kro­

nor.

Vid tillämpning av vad i denna

paragraf är stadgat skall adoptivför-

hållande räknas lika med skyldskap.

(Föreslagen lydelse)

andra eller gemensamt ha eller ha

haft barn. Motsvarande gäller, i för­

hållande till den avlidnes barn, be­

träffande den som sammanlevt med

barnet. Styvbarns-, fosterbarns- och

adoptivförhållande räknas lika med

skyldskap. Med fosterbarn avses

barn, som före fyllda 16 år stadig­

varande vistats i den avlidnes hem

och därvid erhållit vård och fostran

som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra styc­

ket får ej åtnjutas i fråga om vad

som erhåltes från samme arvlåtare

eller testator, även om det erhålles

vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan

arvinge eller testamentstagare än så­

dan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller

annan menighet ävensom hushåll­

ningssällskap med stadgar som fast­

ställts av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte

att främja religiösa, välgörande, so­

ciala, politiska, konstnärliga, idrotts­

liga eller andra därmed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ända­

mål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksam­

het tillgodose medlemmarnas ekono­

miska intressen, huvudsakligen full­

följer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårds-

förening eller annan liknande sam­

manslutning, som har till främsta

syfte att anordna eller tillhandahål­

la allmän samlingslokal,

13

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

där fråga är om svensk juridisk

person och skattebefrielse ej åtnju­

tes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom.

sägs, beräknas skatten efter den

klass, gällande för arvinge eller uni­

versell testamentstagare i dödsboet

eller för mottagaren av det legat var­

om fråga är, som medför lägst skatt.

Från skattelott medgives icke avdrag

enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag en­

ligt andra stycket gjorts, utgör skat­

tepliktig lott. Denna skall jämnas till

närmast lägre hundratal kronor. Om

öretal uppkommer vid beräkning av

skatt, skall skatten jämnas nedåt till

närmast hela krontal.

I övrigt beräknas skatten enligt Skatten beräknas enligt följande

denna

skalor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Tariff.

Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,

barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:

när värdet å skattepliktig lott överstiger

6 000 men icke

12 000 kr.

90 kr. föi

6 000 kr. och 3 % av återstoden

12 000 ”

it

20 000

270 it

it

12 000 ”

”

4 % ”

ii

20 000 ”

il

30 000

99

590 it

ti

20 000 ”

”

5 % ”

it

30 000 ”

ii

40 000

99

1 090 it

it

30 000 ”

” 6 % ”

99

40 000 ”

»

50 000 a

1 690 il

it

40 000 ”

”

7 % ”

it

50 000 ”

a

60 000 a

2 390 it

it

50 000 ”

” 8 % ”

it

60 000 ”

a

70 000 a

3190

60 000 ”

”

9 % ”

99

70 000 ”

i i

80 000

99

4 090 it

it

70 000 ”

” 10 % ”

it

80 000 ”

>t

90 000

5 090

80 000 ”

”

15 % ”

it

90 000 ”

it

100 000

6 590 it

it

90 000 ”

” 20 % ”

it

100 000 ”

it

150 000 a

8 590 it

it

100 000 ”

”

24% ”

it

150 000 ”

it

200 000 a

20 590 il

a

150 000 ”

” 28 % ”

it

200 000 ”

t i

300 000 •9

34 590

200 000 ”

”

32 % ”

ti

300 000 ”

it

400 000 it

66 590

it

it

300 000 ”

”

36 % ”

il

400 000 ”

ii

500 000 it

102 590

400 000 ”

"

40% ”

it

500 000 ”

ii 1 000 000 ii

142 590 it

it

500 000 ”

”

44 % ’’

it

1 000 000 ”

i t 2 000 000

99

362 590 a

it 1 000 000 ”

”

48% ”

it

2 000 000 ”

ii 5 000 000

842 590 it

it 2 000 000 ”

”

52 % ”

it

5 000 000

2 402 590 a

a 5 000 000 ”

” 60 % ’’

it

Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder,

styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders

(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande

make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlid­

nes husfolk under minst tio år, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

2 000 men icke

5 000 kr.

60 kr. för

2 000 kr. och

6% av återstoden

5 000

a

it

10 000

it

240

a

it

5 000

It

9%

a

It

10 000

>*

’ t

15 000

it

690

99

”

10 000

a

It

12%

99

It

15 000

a

ii

20 000

99

1 290

a

It

15 000

a

it

15%

a

It

20 000

n

it

30 000

it

2 040

99

It

20 000

a

II

20%

a

II

30 000

99

11

40 000 9’

4 040

a

”

30 000

99

"

25%

a

It

40 000

99

it

50 000

99

6 540

a

40 000

99

II

30%

a

It

50 000

a

it

75 000

II

9 540

a

"

50 000

a

it

35%

a

It

75 000

a

ii

100 000

it

18 290

a

it

75 000 n

it

40% a

It

100 000

a

it

150 000

ii

28 290

a

It

100 000

H

II

45%

a

It

150 000

a

i>

200 000

it

50 790

a

"

150 000

ti

n

50%

a

II

200 000

a

it

500 000

it

75 790

a

ii

200 000

it

a

55%

a

It

500 000

n

it

1 000 000

it

240 790

a

ti

500 000

it

it

60%

a

It

1 000 000

it

540 790

a

it

1 000 000

it

it

65%

a

It

Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som

jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass

I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans

make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräld­

rar uppgått till minst tio år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

15

(Nuvarande lydelse)

Klass 111. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållnings­

sällskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomis­

ka intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande samman­

slutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1 000 men icke

3 000 ”

6

000

”

20

000

”

60 000

3 000 kr.

6

000

”

20

000

”

60 000 ”

40 kr. för 1 000 kr. och 10 % av återstoden

240

" "

3 000 ” "

15 % ”

”

690

" "

6 000 ” ”

20 % ”

3 490

" " 20 000 ” ”

25 % "

13 490

” " 60 000 " ”

30 % "

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

1 000 men icke

5 000 kr.

200 kr. för 1 000 kr. och 20% av återstoden:

5 000

33

»

10 000 ”

1 000 ”

”

5 000 "

33

30%

33

33

,

10 000

33

33

20 000 "

2 500 "

” 10 000 "

33

40 %

33

33

!

20 000

>>

33

30 000 ”

6 500 ”

” 20 000 ”

33

50 %

3 3

33

30 000

33

33

50 000 ”

11 500 ”

” 30 000 ”

33

60 %

33

33

50 000

33

23 500 "

" 50 000 "

3 3

65%

33

33

(Föreslagen lydelse)

Klass I

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

—

25 000

25 000—

50 000

50 000—

75 000

75 000— 100 000

5 % inom skiktet

1 250 + 10 %

"

3 750 + 15 %

’’

7 500 + 22 %

"

100 000— 150 000

150 000— 250 000

250 000— 350 000

350 000— 500 000

13 000 + 28 %

’

27 000 + 33 %

»

60 000 + 38 %

'

98 000 + 44 %

'

500 000—1 000 000

1 000 000—2 000 000

2 000 000—5 000 000

5 000 000—

164 000 + 49 %

’

409 000 + 53 %

’

939 000 + 58 %

’

2 679 000 + 65 %

’

16

(Föreslagen lydelse)

Klass II

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

.—.

10 000

8% inom skiktet

10 000—

20 000

800 + 16 %

tf

ti

20 000—

30 000

2 400 + 24%

>*

ii

30 000—

50 000

4 800 + 32%

”

ti

50 000—

70 000

11 200 + 40 %

>>

ii

70 000— 100 000

19 200 + 45 %

a

it

100 000— 150 000

32 700 + 50%

it

it

150 000— 200 000

57 700 + 56%

a

200 000— 500 000

^{85 700} +

61 %

it

it

500 000—1 000 000

^{268 700} +

67%

”

’*

1 000 000—

^{603 700} +

72%

ti

ii

Klass III

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

—10 000

8% inom skiktet;

10 000—20 000

800 + 16%

**

it

.t

20 000—30 000

2 400 + 24%

a

it

.t

30 000—

4 800 + 30%

**

it

17

(huvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

För skattelott, som i 11 § 2 mom.

sägs, beräknas skatten efter den

klass, gällande för arvinge eller uni­

versell testamentstagare i dödsboet

eller för mottagaren av det legat

varom fråga är, som medför lägst

skatt. Därest skattelotten icke över­

stiger, om den skall beskattas efter

klass 1, 3 000 kronor, om den skall

beskattas efter klass II, 2 000 kronor

och eljest 1 000 kronor, utgår skat­

ten i klass I efter 1 procent, i klass

II efter 3 procent, i klass 111 efter 4

procent och i klass IV efter 20 pro­

cent. Överstiger skattelott, som skall

beskattas efter klass I, 3 000 men

icke 6 000 kronor, utgår skatten med

30 kronor för 3 000 kronor och 2 pro­

cent av återstoden.

ICungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

29

1 in o in. Vid tillämpning av 28 §

skall värdet å lotten jämnas till när­

mast lägre fulla hundratal kronor.

Finnes skatten bliva högre än en

tredjedel av det belopp, som utgör

skillnaden mellan lottens jämlikt

första stycket jämnade värde och

det värde, vartill lotten för att vara

skattefri högst får uppgå, nedsättes

skatten med överskjutande del. Så­

dan nedsättning må dock ej äga rum,

där värdet å lotten överstiger tre

gånger det värde, vartill lotten för

att vara skattefri högst får uppgå.

Därest vid beräkning av skatt öre­

tal uppkommer, skall skatten jäm­

nas till närmast lägre hela krontal. 1 2

1 Senaste lydelse 1964: 310.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

i1

Är minst 75 procent av behållning­

en i boet efter den, som vid sin död

var bosatt här i riket, hänförlig till

företag enligt 1 § andra stycket för­

ordningen (1970: 000) om beräkning

i vissa fall av beskattningsbar förmö­

genhet som är att hänföra till företag

och ägdes företaget till minst 75 pro­

cent — direkt eller genom förmed-

ling av juridisk person — av den

avlidne ensam eller av honom till­

sammans med högst nio fysiska per­

soner, får nedsättning av arvsskatt

ske som nedan sågs i denna para­

graf. Detsamma gäller när den av­

lidne på motsvarande sätt ägt del i

mer än ett företag, om förutsättning­

arna enligt 4- § 2 och 3 nämnda för­

ordning förelegat.

Erhåller någon på grund av arv

eller testamente rätt till företaget el­

ler del däri, får beskattningsmyndig-

heten efter ansökan av arvinge eller

testamentstagare medgiva anstånd

med erläggande av viss del av den

skatt som belöper på hans lott i boet.

Anstånd medgives särskilt för varje

aml. Nr 71

18

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

arvinge och testamentstagare och får

avse 10 procent av skatten, om före­

tagets förmögenhetsvärde ej översti­

ger 2 000 000 kronor, och 5 procent

av skatten, om förmögenhetsvårdet

överstiger 2 000 000 men ej 2 500 000

kronor. Anstånd medgives dock ej

för skattebelopp understigande 1 000

kronor och ej heller för den vars an­

del i företaget uppenbarligen under­

stiger 75 procent av hans förmögen­

het, beräknad enligt förordningen

(1947: 577) om statlig förmögenhets­

skatt.

Medgivet anstånd upphör fyra år

efter det beskattningsmyndigheten

meddelat beslut om anstånd. Visar

den som erhållit anstånd senast sex

veckor därefter att han under an-

ståndstiden haft sin förmögenhet

nedlagd i företaget till minst 75 pro­

cent och att någon arvinge eller tes­

tamentstagare under samma tid haft

sin väsentliga försörjning av företa­

get, eftergives anståndsbeloppet jäm­

te ränta.

Får beskattningsmyndigheten före

anståndstidens utgång kännedom om

att någon som erhållit anstånd icke

uppfyller de i tredje stycket angivna

förutsättningarna för eftergift av an­

ståndsbeloppet, skall myndigheten

förklara anståndet förverkat. An­

ståndsbeloppet jämte ränta skall där­

vid erläggas inom sex veckor efter

det beslut meddelats om anståndets

förverkande.

År dödsbo som sägs i första styc­

ket alltjämt oskiftat vid anståndsti­

dens utgång, gäller beträffande del­

ägares rätt till eftergift av skatt det­

samma som om boet under anstånds-

tiden varit skiftat.

Föreligga synnerliga skäl, kan be­

skattningsmyndigheten medgiva an­

stånd med erläggande av eller efter­

gift av arvsskatt enligt denna para­

graf utan hinder av att den avlidnes

del i företaget understiger 75 procent

av boets behållning eller att arvinges

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

19

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

eller testamentstagares del i företaget

understiger 75 procent av hans för­

mögenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

30 §.i

Bär någon —--------------------------arvlåtar en (testator).

Då fideikommiss, -— ------------ — föregående innehavaren.

Tillfaller egendom den som är gift,

beräknas skatten efter skyldskaps-

förhållandet mellan hans make och

den avlidne, om skatten därvid blir

lägre än den som eljest skolat utgå.

39 :

Skattefrihet åtnjutes--------------------

b) för gåva, som utgör bidrag till

gåvotagarens undervisning eller upp­

fostran, då omständigheterna äro så­

dana, att gåvotagaren genom bidra­

get kan anses hava tillförsäkrats en

förmån, som han eljest icke skulle

hava åtnjutit, så ock för periodiskt

understöd samt för sådan därmed

jämförlig periodisk betalning, som

enligt gällande författningar angåen­

de skatt å inkomst skall inräknas i

gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad —------------------- därefter

d) för annan än under a), b) och

c) omförmäld gåva, där värdet av

gåvan eller, om gåvotagaren under

samma kalenderår av samme givare

erhåller flera sådana gåvor som här

avses, det sammanlagda värdet av

dessa gåvor icke överstiger 2 000 kro­

nor.

2

- personliga bruk;

b) för periodiskt understöd samt

för sådan därmed jämförlig periodisk

betalning, som enligt gällande för­

fattningar angående skatt å inkomst

skall inräknas i gåvotagarens skatte­

pliktiga inkomst;

införts;

d) för annan än under a), b) och

c) omförmäld gåva, där värdet av

gåvan eller, om gåvotagaren under

samma kalenderår av samme givare

erhåller flera sådana gåvor som här

avses, det sammanlagda värdet av

dessa gåvor icke överstiger 2 000 kro­

nor, varvid skatt utgår endast för

överskjutande belopp.

40

Skyldskapsförhållandet mellan gi­

vare och gåvotagare lägges till grund

för beräkning av skatten; dock skall

vad i fråga om arvsskatt är föreskri­

vet i 30 § första och tredje styckena

äga motsvarande tillämpning vid be­

skattning av gåva. 1 2

§•

Förhållandet mellan givare och gå­

votagare lägges till grund för beräk­

ning av skatten; dock skall vad i frå­

ga om arvsskatt är föreskrivet i 30 §

första stycket äga motsvarande till-

lämpning vid beskattning av gåva.

1 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

2 Senaste lydelse 1958: 562.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

41

1 mom.1 Gåva, för—----------------

Har den — —--------------------- —-

Att vid------- —------ -------------------

I fall, som avses i denna paragraf,

skall gälla vad i 19 § 3 mom. första

och tredje styckena är för där av­

sedda fall föreskrivet.

(Föreslagen lydelse)

L §•

— stadgade grunderna,

motsvarande tillämpning.

— 2 mom.

I fall, som avses i denna paragraf,

skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra

stycket är för där avsedda fall före­

skrivet.

43 §;

Vid beskattning av gåva skall i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse,

förutom ovan särskilt angivna be­

stämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och

30 §§, vad i fråga om arvsskatt vi­

dare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom.,

14, 20, 22—27 §§, 28 § med undantag

av vad i första, andra och tredje

styckena stadgas, ävensom 29 och

32 §§; och skall därvid den i 32 § f)

förekommande hänvisningen till 19 §

i stället gälla 41 §.

Vid beskattning av gåva skall i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse,

förutom ovan särskilt angivna be­

stämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och

30 §§, vad i fråga om arvsskatt vida­

re är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14,

20, 22—27 §§, 28 § med undantag av

vad i andra och fjärde styckena stad­

gas, ävensom 32 §; och skall därvid

den i 32 § f) förekommande hänvis­

ningen till 19 § i stället gälla 41 §

samt 28 § första och tredje styckena

tillämpas som om gåvan utgjorde arv

efter givaren.

Vid tillämpning av 28 § skall skat­

ten enligt klass I utgöra, när värdet

överstiger 2 000 men icke 3 000 kro­

nor, 1 procent av värdet, samt, när

värdet överstiger 3 000 men icke 6 000

kronor, 30 kronor för 3000 kronor

och 2 procent av återstoden.

47 §.

Deklaration skall

punkten härför;

3) skyldskapsförhållandet mellan

arvlåtar en (testator) och den skatt­

skyldige ävensom, vid tillämpning av

30 § första och tredje styckena, det

skyldskapsförhållande, efter vilket i

sådant fall skatten skall beräknas; 1 2

och, om skattskyldighet inträtt senare, tid-

3) förhållandet mellan arvlåtaren

(testator) och den skattskyldige

ävensom, vid tillämpning av 30 §

första stycket, det förhållande, efter

vilket i sådant fall skatten skall be­

räknas;

4) de grunder,----------- - eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunk­

ten härför;

3) skyldskapsförhållandet mellan 3) förhållandet mellan givaren och

givaren och den skattskyldige även- den skattskyldige ävensom, vid till­

som, vid tillämpning jämlikt 40 § av lämpning jämlikt 40 § av föreskrif-

de i 30 § första och tredje styckena ten i 30 § första stycket, det förhål-

givna föreskrifterna, det skyldskaps- lande, efter vilket i sådant fall skat-

förhållande, efter vilket i sådant fall ten skall bestämmas;

skatten skall bestämmas;

1 Senaste lydelse 1958: 562.

2 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

21

4) egendomens beskaffenhet-------------skattens bestämmande.

Angående skyldighet -------------------------i 19 §.

Där deklaration------------------------------ hemvist uppgivas.

Vad ovan------------------------------— föregående innehavaren.

Deklaration skall---------------------- — bestyrkt avskrift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. I samband med

ikraftträdandet iakttages följande.

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt gäller fortfarande om

skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1971.

2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1970 tillämpas

28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952: 246) angående ändrad lydelse

av 28 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamentslott, om

arvlåtare eller testator avlidit före den 1 januari 1959, dock ej när fråga är

om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första

stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 januari 1959, dels

egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från annan medlem där­

av, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.

3. Bestämmelserna i 12 § fjärde stycket förordningen i dess lydelse en­

ligt förordningen (1955: 85) angående ändrad lydelse av 12 § förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt om rätt till skattefri­

het för pension, som utgår på grund av pensionsförsäkring, tillämpas även

efter den 31 december 1970, om försäkringstagaren avlidit före den 1 ja­

nuari 1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmåns­

tagare före sistnämnda dag. I sådant fall tillämpas 28 § i dess lydelse enligt

förordningen (1952: 246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förord­

ningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av

skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till annan

försäkring än pensionsförsäkring.

4. I fråga om fall där skattskyldighet inträder efter denna förordnings

ikraftträdande äger övergångsbestämmelserna i förordningen (1958:562)

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt ej tillämpning.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars

1970.

Närvarande:

Statsministern

P^{alme ,} ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S

träng

, A

ndersson

, H

olmqvist

, A

spling

, G

eijer

, M

yrdal

, O

dhnoff

,

W

ickman

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i för­

mögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen och anför.

Inledning

Kapitalbeskattning sker i Sverige genom årlig förmögenhetsskatt samt

genom arvs- och gåvoskatt. Denna beskattning utgör en viktig del av vårt

skattesystem. Den tjänar som komplement till inkomstbeskattningen och

den indirekta beskattningen och är därvid av stor betydelse från fördel-

ningspolitisk synpunkt.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningens höjd och fördelning

skedde senast år 1947, då förmögenhetsbeskattningen i dess alltjämt bestå­

ende form infördes och arvsbeskattningen reformerades genom införande

av en särskild kvarlåtenskapsskatt vid sidan av den då gällande arvslotts-

beskattningen. Skalan för förmögenhetsskatten härrör i väsentliga delar

från år 1947. Därefter har endast smärre justeringar av skattesatserna vid­

tagits. När det gäller arvs- och gåvobeskattningen gjordes visserligen år 1958

vissa höjningar i skatteskalorna i samband med att kvarlåtenskapsskatten

slopades. Någon ökning av det totala arvsskatteuttaget skedde inte. Skatte­

skalorna har därefter varit oförändrade. En omprövning av kapitalbeskatt­

ningen har alltmera framstått som önskvärd från såväl fördelningspolitiska

synpunkter som i tekniskt avseende. Jag vill i det sistnämnda hänseendet

särskilt erinra om att 1947 års reform inte innebar någon genomgripande

översyn av förmögenhetsskatten och att den ar 1941 antagna, i viktiga delar

alltjämt gällande arvs- och gåvobeskattningen i fråga om den tekniska upp­

byggnaden delvis framstår som invecklad och omodern.

23

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 tillkallade jag

sju sakkunniga med uppgift att se över reglerna om förmögenhets- samt

arvs- och gåvobeskattningen. I direktiven till utredningen, som antagit nam­

net kapitalskatteberedningen1, anförde jag bl. a., att en central uppgift för

utredningen var att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxten och för-

mögenhetsfördelningen och att bl. a. från denna utgångspunkt avväga be­

skattningen så att en av sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhets-

innehavet underlättades. Jag anförde vidare, att det över huvud taget borde

tillses att beskattningen av förmögenheter samt av arv och gåva inpassades

i skattesystemet på lämpligt sätt, varvid hänsyn måste tas till utformningen

av inkomstbeskattningen. I sammanhanget erinrade jag om den ändrade

inställning till frågan om beskattningen av kapitalvinster som framträtt

under senare år. Beträffande det närmare innehållet i direktiven får jag

hänvisa till 1968 års riksdagsberättelse, Fi 47.

Den 10 december 1969 avlämnade kapitalskatteberedningen betänkandet

Kapitalbeskattningen (SOU 1969: 54). I betänkandet, som utgör en första

etapp i beredningens arbete, föreslås nya skatteskalor i fråga om förmögen­

hets- samt arvs- och gåvoskatterna (kapitalskatterna) och sådana tekniska

omläggningar av skattereglerna som har samband med de nya skalorna.

Beredningens förslag är inte enhälligt. Ledamöterna Hermansson (ep)

och Tistad (fp) förordar i gemensam reservation en mindre långtgående

skärpning av förmögenhetsskatten och en från majoritetens förslag delvis

avvikande uppläggning av arvs- och gåvobeskattningen. Ledamoten Ottos­

son (m) ansluter sig närmare till nuvarande skatteregler och skatteskalor.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkolle­

giet, statskontoret, kammarrätten, försäkringsinspektionen, riksrevisions­

verket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre

Norrland, statens grupplivnämnd, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätterna

i Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Ös­

tergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kop­

parbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, skatteutredningen om periodiskt

understöd, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA), Familjeföre­

tagens förening, Folksam, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stads-

domare, Kommunernas försäkringsaktiebolag, Kooperativa förbundet (KF),

Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens folk

(RLF), Skånes handelskammare, Statstjänstemännens riksförbund (SR),

Stockholms handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund gemensamt

1 Ledamöter regeringsrådet Sten Walberg, tillika ordförande, riksdagsmännen Stig Alemyr,

Erik Brandt, Herbert Hermansson, Holge Ottosson och Eskil Tistad samt hovrättsassessorn

Hans Henrik Abelin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

24

med Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­

mannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorga­

nisation (TCO). Gemensamt yttrande för SAF, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund och Stock­

holms handelskammare har avgetts av näringslivets skattedelegation. Be­

träffande frågor rörande försäkringsbeskattningen har delegationen åbero­

pat yttrande av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Vidare har RLF och

Sveriges lantbruksförbund avgett gemensamt yttrande genom lantbrukets

skattedelegation.

Utlåtande i frågan har vidare inkommit från De blindas förening, De fria

sjukkassornas förbund, Fredrika Bremerförbundet, Handikapporganisatio­

nernas centralkommitté, elva handikapporganisationer, KFUK:s och

KFUM:s riksförbund, Lutherska världsförbundet, Riksföreningen mot reu­

matism, Stockholms stadsmission, Svenska företagarkassan, Svenska före­

tagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans diako­

ninämnd, Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges handelsträdgårds-

mästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund (de tre sistnämn­

da i gemensamt yttrande), Svenska röda korset, Sveriges frikyrkoråd, Sve­

riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges jordägareförbund och

Sveriges kristna socialdemokraters förbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Nuvarande ordning

Förmögenhetsbeskattningen

Förmögenhetsskatt utgår enligt förordningen (1947: 577) om statlig för­

mögenhetsskatt. Skatten bestäms av storleken av den skattskyldiges för­

mögenhet och fastställs på grundval av särskild taxering. Är den skatteplik­

tiga förmögenheten hög i förhållande till den sammanräknade nettoin­

komsten, sker viss reducering av förmögenheten.

Taxering till statlig förmögenhetsskatt sker årligen med ledning av den

skattskyldiges allmänna självdeklaration. För taxeringen gäller bestämmel­

serna i taxeringsförordningen (1956: 623). Förhållandena vid beskattnings­

årets utgång är avgörande vid förmögenhetstaxeringen. Beskattningsår och

kalenderår sammanfaller i regel och beskattningen kommer därvid att an­

knyta till förhållandena vid kalenderårets utgång.

Den skattepliktiga förmögenheten utgör skillnaden mellan den skatt­

skyldiges skattepliktiga tillgångar och kapitalvärdet av hans skulder vid

2

.')

beskattningsårets utgång. Skattskyldig är i regel den som är ägare av en

tillgång eller rättighet. I vissa fall kan dock en person i förmögenhetsskatte-

hänseende anses likställd med ägare. Vidare kan föräldrar vara skattskyl­

diga för barns förmögenhet.

I förordningen anges uttömmande vilka tillgångar som skall resp. inte

skall tas upp vid för mögen hetsberäkningen. Värderingsreglerna

är olika utformade för skilda slag av tillgångar. Värderingen av periodiskt

utgående förmåner sker med ledning av särskilda, i förordningen intagna

kapitaliseringstabeller.

Beträffande skattskyldigheten för förmögenhet gäller

följande. Fysiska personer, som var bosatta här i riket vid beskattnings­

årets utgång, oskiftade dödsbon efter personer, som vid dödsfallet var bo­

satta här, samt familjestiftelser är skattskyldiga för hela sin förmögenhet

oavsett om den är placerad inom eller utom riket. Med bosättning i Sverige

jämställs stadigvarande vistelse härstädes. Bosättningsbegreppet är detsam­

ma som gäller i inkomstskattehänseende.

Genom lagstiftning år 1966 har nya regler införts rörande beskattningen

av oskiftade dödsbon (SFS 1966: 726). Ett dödsbo behandlas i allmänhet ef­

ter samma regler som gäller för fysiska personer. Dödsboet beskattas för

sina inkomster och sin förmögenhet. För större bon (högre taxerad in­

komst än 10 000 kr. eller större förmögenhet än 100 000 kr.) gäller att

de i skattehänseende anses såsom oskiftade i fyra år, räknat från året efter

dödsfallet. Efter denna tidpunkt tillämpas reglerna för handelsbolag, vil­

ket för förmögenhetsbeskattningen innebär att varje delägare taxeras för

den på honom belöpande delen av boets behållna förmögenhet.

Skattskyldighet åligger även föreningar och samfund, vilkas medlem­

mar ej på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets

förmögenhet, vissa samfälligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser.

Till denna grupp hör inte ekonomiska föreningar. Värdet av andelarna i des­

sa redovisas i stället av delägarna och beskattas således hos dessa. Där­

emot är en ideell förening skattskyldig, eftersom medlemmarna här inte

äger någon andel i föreningens förmögenhet. Som exempel på skattskyl­

diga samfälligheter kan nämnas häradsallmänningar och besparingssko-

gar. Skattskyldigheten i de nu angivna fallen är begränsad, såtillvida som

den föreligger bara om och i den mån sammanslutningen eller stiftelsen

har att erlägga skatt för inkomst. Skattskyldigheten gäller den förmögen­

het som de ägt vid beskattningsårets utgång vare sig här i riket eller utom­

lands.

Begränsad skattskyldighet gäller vidare för sådana fysiska personer,

som inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, oskiftade

dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var bosatta här i riket,

och utländska bolag. Skattskyldighet gäller i dessa fall för den förmögen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

26

het som de skattskyldiga haft nedlagd här i riket vid beskattningsårets ut­

gång, dock med undantag för svenska aktier. Skattskyldighet föreligger

emellertid för svenska aktier som är nedlagda i rörelse som bedrivs här i

riket. Denna reglering sammanhänger med bestämmelserna i kupongskatte­

förordningen (1943:44), enligt vilken särskild skatt tas ut av utomlands

bosatta personer och utländska bolag för dessas innehav av vissa svenska

aktier. Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås främst fast egendom

och rörelsetillgångar inom landet.

Frikallade från förmögenhetsskatt är medlem av konungahuset samt hy-

poteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor. Vi­

dare är utländska försäkringsanstalter frikallade från skattskyldighet för

förmögenhet som hänför sig till här i riket bedriven livförsäkringsrörelse.

Om skattskyldigheten är begränsad, får vid förmögenhetsberäkningen av­

drag ske endast för sådan skuld som häftar vid den förmögenhet skattskyl­

digheten avser. En utomlands bosatt fysisk person, som äger en fastighet

här i riket, får enligt praxis göra avdrag endast för sådan skuld som in­

tecknats i fastigheten.

Om en person är skattskyldig för samma förmögenhet i flera länder,

kan dubbel beskattning undanröjas helt eller delvis genom ensidigt för­

ordnande av Kungl. Maj :t eller enligt dubbelbeskattningsavtal med främ­

mande stat.

Ägare av förmögenhet skall inte redovisa denna som tillgång, om av­

kastningen av förmögenheten åtnjuts av annan. Avkastningstagaren kan,

om övriga förutsättningar är uppfyllda, förmögenhetsbeskattas för kapital­

värdet av sin rätt. I vissa fall skall dock avkastningstagaren anses som

ägare vid förmögenhetsbeskattningen.

Med ägare likställs i förmögenhetsskattehänseende den som innehar egen­

dom med fideikommissrätt och innehavare av vissa speciella rätter såsom

stadgad åborätt eller ofri tomt i stad.

Som ägare behandlas även efterlevande make, som under sin livstid får

åtnjuta avkastningen av förmögenhet som tillhör den först avlidne makens

kvarlåtenskap. Med ägare likställs också annan, vilken under sin livstid

får åtnjuta avkastningen av förmögenhet som med äganderätt tillagts någon

av hans avkomlingar, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomlingar. Vidare

anses som ägare den som, i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose

viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen, under sin livstid

får åtnjuta avkastningen av förmögenhet vartill äganderätten tillkommer

stiftelsen. Slutligen likställs med ägare den som får åtnjuta avkastningen

av förmögenhet vartill äganderätten tillkommer annan, om sådant förhål­

lande föreligger att han skäligen bör betraktas som förmögenhetens ägare.

I sistnämnda fall, liksom beträffande avkastning från stiftelseförmögenhet,

gäller den spärren att förmögenheten i dessa fall inte får beräknas till

högre belopp än 25 gånger det belopp som avkastningen av förmögenheten

utgjort under det närmast föregående beskattningsåret.

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

27

När det gäller skattens beräkning skiljer man mellan skatte­

pliktig förmögenhet, dvs. nettoförmögenheten beräknad i enlighet med för­

ordningens bestämmelser, och beskattningsbar förmögenhet, som ligger

till grund för skattens beräkning. Den beskattningsbara förmögenheten över­

ensstämmer utom i ett fall med den skattepliktiga. Undantaget hänför sig

till den reduktionsregel som är avsedd att komma till användning, när

inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten. Regeln gäller bara för

fysisk person och oskiftat dödsbo. Den tillämpas, när den skattepliktiga för­

mögenheten överstiger 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dvs.

den enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt fastställda sam­

manlagda inkomsten av olika förvärvskällor med avdrag för underskott i

förvärvskälla. Den beskattningsbara förmögenheten reduceras då till ett

belopp motsvarande 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock

till högst hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

Om rörelse eller jordbruk redovisas enligt bokföringsmässiga grunder

och en vid inkomstberäkningen godkänd värdesättning av tillgångar frångås

vid förmögenhetsbeskattningen, justeras den sammanräknade nettoinkoms­

ten med hänsyn till förändringar i den dolda reserven.

Beskattningsbar förmögenhet utförs i fulla hundratal kronor så, att över­

skjutande inte fullt hundratal kronor bortfaller.

Beträffande skattepliktsgränserna och skattesatserna

gäller följande. För fysisk person, oskiftat dödsbo, utländskt bolag och fa­

miljestiftelse utgör skattepliktsgränsen 100 000 kr., dvs. förmögenhetsskatt

skall erläggas, om den beskattningsbara förmögenheten överstiger nämnda

belopp. Skatten utgår med 8 °/00 för den del av förmögenheten som ligger

mellan 100 000 och 150 000 kr. För förmögenheter däröver stiger skatten

successivt till högst 1,8 % för den del som överstiger 1 000 000 kr. För

sådana föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av med­

lemskapet äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, och vissa

därmed likställda juridiska personer är skattepliktsgränsen satt vid 5 000

kr. Skatten utgör här 1,5 °/00 av den del av förmögenheten som överstiger

5 000 kr.

Har skattskyldig hemmavarande barn under 20 år, taxeras han även för

barnets förmögenhet under förutsättning att barnets till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 100 kr. Barnets förmögen­

het inbegrips då i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Om bar­

net har högre beskattningsbar inkomst, beräknas den skattepliktiga för­

mögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig. Den beskattnings­

bara förmögenheten bestäms däremot gemensamt. I sådant fall tillämpas

30 gångerregeln på den sammanlagda nettoinkomsten. Skatten fördelas

på var och en efter hans skattepliktiga förmögenhet. Bestämmelserna

liknar dem som gäller beträffande beskattningen av äkta makar, ömse­

sidig rätt till avdrag för skulder på sätt som gäller mellan makar saknas

dock.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

28

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, beräknas

den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets

gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga förmögenhet.

Har därvid skuld inte kunnat utnyttjas i den ena makens förmögenhet, får

bristen avräknas från den andras förmögenhet. Den beskattningsbara för­

mögenheten beräknas däremot för makarna gemensamt och 30 gånger-

regeln anknyter också i detta fall till makarnas sammanlagda nettoinkomst.

Frågan huruvida sam- eller särtaxering skall ske bedöms på samma sätt

som vid inkomsttaxeringen. Samtaxering sker inte för det år under vilket

äktenskapet ingåtts men däremot för det år under vilket endera maken

avlidit och då med dennes dödsbo. Med äktenskap likställs vissa äkten-

skapslilcnande förhållanden. Någon möjlighet att erhålla s. k. frivillig sär-

beskattning föreligger inte vid förmögenhetstaxeringen.

Förutom de nu redovisade bestämmelserna kan nämnas att förordningen

innehåller regler om eftertaxering och vissa allmänna bestämmelser om

bl. a. befrielse från eller nedsättning av skatt.

Tidigare har redogjorts för innebörden av 30 gångerregeln. Denna regel

skall ex officio beaktas av myndigheterna vid förmögenhetsskatteberäk-

ningen. Vid sidan av 30 gångerregeln kan en annan reduktionsregel till-

lämpas, nämligen 80 procentspärren. Reglerna härom finns i förordningen

(1952:410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Inne­

börden är följande. Om för fysisk person eller oskiftat dödsbo den statliga

inkomstskatten och förmögenhetsskatten samt kommunala skatter till­

sammans överstiger 80 % av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst,

ökad med det belopp varmed avdrag medgetts för allmänna skatter, kan de

statliga skatterna nedsättas med överskjutande belopp. Nedsättningen får

emellertid inte överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomst­

skatten och förmögenhetsskatten, varvid förmögenhetsskatten inte får ned­

bringas till lägre belopp än som motsvarar den skatt som skulle ha utgått

på 50 % av den skattepliktiga förmögenheten. Likaså skall förändringar

i dold reserv beaktas. 80 procentspärren beaktas inte ex officio utan sär*

skild ansökan krävs, vilket beror på att man vid debiteringen i hemorts­

kommunen inte kan beakta den skattskyldiges eventuella inkomster i andra

kommuner.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

Arvs- och gåvobeskattningen

Arvsbeskattningen

Den nuvarande beskattningen av arv och gåva regleras i förordningen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). Åtskilliga bestämmelser i

förordningen är gemensamma för båda skatterna. Arvsskatt utgår i form av

arvslottsbeskattning, vilket innebär att skattens storlek bestäms med hän­

syn till förvärvets (lottens) storlek. Liksom förmögenhetsskatten är arvs­

skatten progressiv. Skattskyldig är den som förvärvar egendomen, dvs.

29

arvingen eller testamentstagaren. I testamente kan dock föreskrivas att

arvsskatten för ett legat skall betalas av dödsboet. Skatten skall regelmäs­

sigt förskjutas av dödsboet.

Staten samt vissa stiftelser och sammanslutningar är befriade från arvs­

skatt. Avgörande för frågan om stiftelsers och sammanslutningars skatte­

frihet är det ändamål som skall tillgodoses genom stiftelsen eller samman­

slutningen och den garanti man har för att ändamålet fullföljs. Skattefrihet

föreligger sålunda, om det huvudsakliga ändamålet är att under samverkan

med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att främja

barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård

av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock inte om ändamålet är att

tillgodose medlemmar av viss släkt.

Befriade från arvsskatt är vidare akademi och sådan stiftelse eller sam­

manslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig

undervisning eller forskning.

Skattebefrielse tillkommer inte sammanslutning, som har till syfte att i

sin verksamhet tillgodose medlemmars ekonomiska intressen, och inte heller

utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

Frågan, huruvida en stiftelse eller sammanslutning skall vara fri från

arvsskatt eller ej, är ibland svår att avgöra och har i ett flertal fall lösts

genom avgöranden av högsta domstolen. Som närmare kommer att berö­

ras i samband med redogörelsen för gåvobeskattningen sträcker sig skatte­

friheten vid gåva till juridiska personer längre än friheten från arvsskatt.

Föreligger gåvoskattefrihet men inte arvsskattefrihet, utgår arvsskatten

enligt en gynnsammare skala.

Beträffande skattskyldighetens omfattning gäller följande.

Arvsskatt utgår för egendom inom eller utom riket som efterlämnats av

svensk medborgare eller av utlänning som vid sin död var bosatt här i

riket [4 § 1 mom. 1)]. För annan utlänning utgår arvsskatt för viss egen­

dom som han efterlämnat, nämligen i riket belägen fast egendom och nytt­

janderätt eller avkastningsrätt till denna, i Sverige befintlig lös egendom

som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i förvärvsverksamhet

som bedrevs av den avlidne här i riket, vissa nyttjanderätter och rätt till

royalty och liknande samt svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska

föreningar, bolag och rederier [4 § 1 mom. 2)].

Särskilda regler beträffande skattskyldigheten gäller för utlänning som

vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning (4 § 3

mom.).

Skattskyldighet inträder i princip vid arvlåtarens (testa-

tors) död. Från denna huvudregel gäller vissa, betydelsefulla undantag i

fråga om de s. k. framskjutna förvärven. Följande regler gäller härvid.

Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen rättshand­

ling någon erhållit hela nyttj anderätten till viss egendom eller rätt till all

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

ränta, avkomst eller annan förmån av sådan egendom medan äganderätten

tillfallit annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först då rättig­

heten upphör (6 §). Uppskov med beskattningen av äganderätten förut­

sätter dock att hela nyttjanderätten förbehållits annan eller att förbehållet

avser all avkastning. Motsvarande gäller, då ett visst årligt belopp skall ut­

gå, dock endast om detta belopp uppgår till minst 5 % av egendomens

värde.

Under vissa förhållanden uppskjuts inte beskattningen vid framskjutna

förvärv enligt 6 §. Detta är fallet, om ägaren, förutom sålunda belastad

egendom, samtidigt erhållit annan egendom vars värde uppgår till mer än

tre gånger den skatt som belöper på sammanlagda värdet av ägarens för­

värv, om rättigheten upplåtits på viss tid understigande fem år, om enligt

förordnande i testamente skatt som belöper på den belastade egendomen

skall betalas av dödsboet eller av annan än den, som erhåller egendomen,

eller om ägaren senast då skatteärendet i övrigt tas upp till avgörande be­

gär att också hans förvärv skall tas till beskattning. Om i det sistnämnda

fallet skatt för äganderätten inte erläggs inom viss tid, normalt inom sex

veckor efter det att beslut meddelats om skattens fastställande, förfaller

rätten till omedelbar beskattning.

Om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror

av framtida händelse, vem som skall erhålla egendomen, eller om egendom

först framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden till­

kommer annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först vid tiden

för förvärvet (7 §). Om rättighet upplåtits för tid efter förvärvet av ägan­

derätten inträder i princip skattskyldighet för äganderätten först då rät­

tigheten upphör.

Skall på grund av vissa regler i ärvdabalken eller på grund av testamen­

te egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå

till annan eller flera andra efter varandra, inträder skattskyldighet för se­

nare förvärv, då föregående innehavarens rätt upphör (8 § första stycket).

I fall, där äkta makar saknar bröstarvingar, inträder sålunda skattskyldig­

heten för den först avlidne makens sidoarvingar, när dessa tillträder arv

vid den efterlevande makens död. Då enligt testamente egendom tillagts två

eller flera efter varandra under villkor, att egendomen skall övergå oför­

minskad från den ene till den andre, inträder skattskyldighet varje gång

rätt enligt testamentet tillträdes (8 § andra stycket). Detsamma gäller, om

enligt testamente två eller flera efter varandra tillträder en mera begrän­

sad rätt, t. ex. nyttjanderätt (9 §).

De s. k. perpetuella fideikommissen är f. n. under avveckling. Särskilda

regler vid arvsbeskattningen gäller därvid enligt förordningen (1963:588)

om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss. Tillämpning av 8 § andra

stycket torde därför sällan förekomma.

31

För att möjliggöra kontroll av de framskjutna förvärven finns före­

skrifter om skyldighet för domstol att underrätta kammarkollegiet, som är

central granskningsmyndighet, om sådana förvärv.

När det gäller beräkningen av skattepliktig lott utgår som

nämnts arvsskatten efter värdet av skattskyldigs lott. Som arvinges eller

testamentstagares lott anses vad som enligt lag och testamente på honom

belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap som avses

i 4 § 1 mom. 2). Genom denna bestämmelse klargörs att arvsskatten beräk­

nas på grundval av s. k. schematiskt arvskifte. Vid sådant skifte sker skatt­

läggningen med bortseende från ett flertal civilrättsliga regler. Föreligger

emellertid i skatteärendet ett i behörig ordning upprättat arvskifte, skall

i stället detta läggas till grund för bestämmande av skatten. Behållningen

beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten tas ut efter de­

klaration, med ledning av denna.

Av det anförda följer att bouppteckningen regelmässigt utgör underlag

för arvsbeskattningen. De grundläggande civilrättsliga reglerna om boupp­

teckning återfinns i ärvdabalken. Dessa föreskrifter kompletteras genom

bestämmelser i AGF.

Enligt ärvdabalken (ÄB) 20 kap. 4 § skall boets tillgångar och skulder

antecknas sådana de var vid dödsfallet. Tillgångarna upptas med angivande

av värdet. För värderingen vid arvsbeskattningen finns uttömmande regler

i AGF. Var den döde gift och förelåg giftorättsgemenskap, skall även den

efterlevandes tillgångar och skulder medräknas. Är sådan gemenskap ute­

sluten, skall den efterlevandes egendom antecknas och värderas bara om det

finns arvinge eller testamentstagare, som efter den efterlevande skall få del

i boet genom s. k. sekundosuccession (ang. innebörden av detta begrepp se

s. 31). I ÄB 20 kap. finns också regler i fråga om handlingar som skall bi­

fogas bouppteckningen. Hit hör äktenskapsförord och testamente. Vidare

skall uppgifter lämnas om den avlidnes livförsäkringar.

Vid beräknande av dödsboets behållning ges vissa föreskrifter i 13 §.

Bland tillgångarna skall sålunda inräknas egendom som den avlidne inne­

haft med s. k. fri förfoganderätt, däremot inte egendom som den avlidne

innehaft med nyttjanderätt.

Värderingen av tillgångar och skulder i bouppteckning­

en sker av gode män. Värderingen sker med hänsyn till förhållandena vid

tiden för skattskyldighetens inträde, dvs. normalt vid arvlåtarens död. I

fråga om sådant framskjutet förvärv, för vilket skattskyldigheten inträder

senare, blir förhållandena vid denna senare tidpunkt avgörande. När enligt

reglerna i 19 § sammanläggning sker av tidigare gåvor med arvs- eller testa-

mentslott och skatten bestäms efter det sammanlagda värdet, skall vanligt­

vis ingen omvärdering av gåvorna ske. Värderingsreglerna i AGF (20—

27 §§) är i stort sett utformade enligt samma grunder som motsvarande

regler rörande förmögenhetsbeskattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

32

Vad beträffar behållningens fördelning i giftorätt och skattepliktiga lot­

ter gäller följande. Om den avlidne var gift, skall efterlevande makens skat­

tefria giftorättsandel först utbrytas. Det som sedan återstår skiftas mellan

arvingar och testamentstagare. Dessa lotter läggs till grund för beskatt­

ningen.

Makes skattefria giftorättsandel bestäms regelmässigt genom s. k. sche­

matisk bodelning. Andelen beräknas till hälften av makarnas behållna gifto-

rättsgods. Av bouppteckningen och därtill hörande handlingar skall framgå,

om egendom är enskild eller tillhör giftorättsgodset. Vid denna beräkning

beaktas således inte giftermålsbalkens regler om vederlag, arvsförskott m. in.

Däremot beaktas förmånstagarförordnanden, i den mån de kränker gifto­

rätten. Emellertid kan en verklig bodelning läggas till grund för beskatt­

ningen. Detta sker dock sällan.

Vid s. k. legal sekundosuccession och vid vissa fall av testamentarisk

sekundosuccession skall boet delas. Med legal sekundosuccession avses den

rätt som tillkommer arvsberättigade släktingar till en gift person utan egna

avkomlingar. Har efterlevande make erhållit kvarlåtenskap såsom arvinge,

beräknas den andel som skall tillfalla den först avlidne makens arvingar till

hälften av den efterlevandes bo. Avsteg härifrån sker, om det finns enskild

egendom eller testamente till förmån för annan än den efterlevande. Även

i dessa fall kan dock en verklig delningshandling läggas till grund för skat­

tens beräkning.

När det gäller inbördes testamenten mellan andra än makar, saknas mot­

svarande föreskrifter i ÄB och AGF. I praxis sker här uppdelningen med

utgångspunkt från vad som vid det tidigare arvfallet utlagts till den förste

innehavaren, varvid den påförda arvsskatten dras av. Resten anses alltså

tillfalla andre innehavaren som testamentslott efter den först avlidne.

Vad gäller beräkning av skattepliktig lott har tidigare

nämnts, att arvsskatt utgår för värdet av den skattskyldiges lott och att

lotten kan beräknas efter s. k. schematiskt arvskifte eller verkligt skifte.

Vid det schematiska skiftet bortses från arvsförskott, rätt till underhålls­

bidrag ur kvarlåtenskap liksom även från rätt till laglott, såvida inte annat

följer av testamente. Laglottsanspråk, som har kränkts genom testamente

eller förmånstagarförordnande, kan beaktas vid skattläggningen endast om

anspråk därom framställts och godkänts av testamentstagare eller förmåns­

tagare. Däremot beaktas den avlidnes testamente vid skattläggningen, även

om det inte vunnit laga kraft eller ens bevakats. Frågan om sådant testa­

mentes giltighet prövas inte vid skattläggningen. Självfallet skall testamen­

tet dock tolkas.

Särskild lott läggs ut för vad arvinge eller testamentstagare skall erhålla.

Om testator vill att någon skall få ett belopp ograverat, kan han föreskriva

i testamentet att skatten skall betalas av dödsboet. Skatten för lotten ses då

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

33

som ett tillägg till legatet och läggs ut som en särskild lott (skattelott).

Denna lott beskattas särskilt. Detta förfarande kan bara tillämpas vid legat

och under förutsättning, att den som får legatet inte samtidigt är arvinge

eller universell testamentstagare.

Ibland förekommer att arvinge avstår från arv till förmån för annan. Om

A dör efterlämnande sonen B och en sonson C, får B betala skatt för sitt

förvärv, och när B dör, blir G skattskyldig för vad han får. Arvsskatt kan

således komma att tas ut två gånger för egendomen. Om B i stället avstår

från sitt arv efter A, kommer detsamma att tillfalla C direkt. Arvsskatt tas

då ut endast en gång. En lottsplittring kan åstadkommas genom att arvinge

avstår exempelvis halva arvslotten, varvid två skattepliktiga lotter uppkom­

mer. Med hänsyn till arvsskattens progressivitet uppnås härigenom en skat-

telindring. För att ett avstående skall få denna skattelindrande effekt måste

det dock vara villkorslöst. Om en förmånstagare gör ett avstående, anses

den till vars förmån detta sker inte som förmånstagare, såvida inte förord­

nandet lämnar utrymme för det.

I fråga om arvsbeskattningen av förmånstagarförvärv till livförsäkringar

och till sjuk- och olycksfallsförsäkringar torde först få erinras om att det

enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) finns två huvudtyper

av livförsäkringar, nämligen kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Med

kapitalförsäkring menas en försäkring som vid ett givet tillfälle faller ut

med ett i förväg bestämt belopp. Med livränteförsäkring avses däremot en

försäkring enligt vilken utbetalning sker periodiskt till viss eller vissa per­

soner antingen för begränsad tid eller under den försäkrades livstid. Kom­

binationer av kapital- och livränteförsäkring förekommer. En försäkring

kan kombineras med förmånstagarförordnande, vilket kan vara återkalle-

ligt eller oåterkalleligt. Särskilda regler gäller härom i FAL. En typ av liv­

försäkring utgör grupplivförsäkringen som är en ren riskförsäkring och som

i arvsskattehänseende brukar hänföras till kapitalförsäkringarna.

I arvsskattehänseende skiljer man mellan kapitalförsäkringar och pen­

sionsförsäkringar (K- resp. P-försäkringar). Beträffande innebörden av

dessa typer av försäkringar hänvisas i 12 § AGF till anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen. Försäkringar utan förmånstagarförordnande behand­

las i arvsskattehänseende på samma sätt som andra dödsbotillgångar. Är

däremot förmånstagare insatt, sker arvsbeskattningen med utgångspunkt

från de civilrättsliga reglerna. Om förmånstagare erhåller förfoganderätt

över försäkringen vid försäkringstagarens död eller utbetalning på grund

av försäkringen, arvsbeskattas värdet av förvärvet. Är det då fråga om en

utmätningsfri kapitalförsäkring, åtnjuter varje förmånstagare ett grundav­

drag på 32 000 kr.

För pensionsförsäkringar gäller andra regler. Är sådan försäkring tagen

i samband med tjänst eller mer än tio år före dödsfallet, är den helt fri

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

71

34

från skatt. Annan pensionsförsäkring är skattefri till en årsränta av 10 000

kr. För s. k. K-livräntor är motsvarande skattefria årsbelopp 2 500 kr. Över­

skjutande belopp beskattas i förekommande fall på grundval av det kapita-

liserade värdet.

Till skydd för giftorätt och laglott finns bestämmelser enligt vilka jämk­

ning får ske i förmånstagarförordnanden.

Beträffande återkalleliga förordnanden enligt FAL gäller därvid, med un­

dantag för tjänstegrupplivförsäkringar, att vid beräkningen av giftorätt och

rätt till laglott samtliga försäkringsbelopp behandlas som om beloppen till­

hört boet och tillagts förmånstagarna genom testamente. Om efterlevande

make är insatt som förmånstagare, föreligger skattefrihet för den del av för­

värvet, varmed makens skattefria giftorättsandel skulle ha ökats om förvär­

vet ingått i kvarlåtenskapen (12 §). I fråga om sådana framdeles utfallande

försäkringsbelopp, där förmånstagaren inte fått förfoganderätt över försäk­

ringen vid försäkringstagarens död, sker en successiv gåvobeskattning.

De nu redovisade reglerna om beskattning av förmånstagarförvärv avser

försäkringar som tillhört den avlidne. Försäkringar som tillhör den efter­

levande maken behandlas som annan egendom.

Som inledningsvis framhållits är arvsskatten progressiv. Detsamma gäller,

som närmare kommer att beröras i det följande, också i fråga om gåvoskat­

ten. För att förhindra opåkallade skattelättnader i arvsbeskattningen vid

givarens död, föreskrivs att gåva från arvlåtare eller testator i vissa fall skall

sammanläggas med arvs- eller testamentslott (19 §). Gåva, som arvingen eller

testamentstagaren erhållit från den avlidne, skall sålunda sammanläggas

med arvs- eller testamentslott efter den avlidne givaren, under förutsättning

att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom tio år dessför­

innan. En obegränsad sammanläggningstid gäller för benefika, ofullbordade

utfästelser, dvs. vanligen för de s. k. barnreverserna. Sammanläggnings-

regeln innebär i princip att skatten beräknas på värdet av summan av samt­

liga förvärv under sammanläggningstiden, varvid antas att förvärven skett

samtidigt och att det senaste förvärvet utgjort den högst beskattade delen.

Vid bestämmande av arvsskatten avräknas sålunda inte den tidigare erlagda

gåvoskatten utan i stället den arvsskatt som skulle ha belöpt på gåvan om

denna utgjort en arvslott. Sammanläggning skall också ske av arvs- och testa­

mentslott med annan sådan lott, för vilken skattskyldighet inträtt vid senare

tidpunkt än dödsfallet, eller med gåva av samma slag. Tioårsregeln gäller

även här. Situationer av detta slag kan uppkomma vid framskjutna förvärv.

Enligt huvudregeln sker sammanläggning bara beträffande egendom som

härrör från en och samma person. I fråga om gåva från den som innehar

egendom med fri förfoganderätt gäller dock att, om gåvan skett till successo-

rer som härleder sin rätt från den ursprunglige arvlåtaren eller testatorn,

gåvan skall sammanläggas med vad gåvotagarna genom arv eller testamente

får från den först avlidne. Endast om de genom arv eller testamente erhåller

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

35

egendom av större värde från den sist avlidne, sker sammanläggning med

vad de får från denne.

Eftersom gåvor till en person från en och samme givare är skattefria intill

ett belopp av 2 000 kr. per år, skall sådana gåvor aldrig sammanläggas. Där­

emot skall sådana i och för sig skattepliktiga förvärv genom arv eller testa­

mente som ej ensamma uppgår till beskattningsbart belopp medräknas vid

sammanläggning.

Förmånstagarförvärv skall sammanläggas med annat förvärv bara till den

del beloppen inte är skattefria enligt 12 §.

Bouppteckning, som inges till beskattningsmyndighet för registrering,

skall vara åtföljd av skriftlig uppgift om sådant tidigare förvärv som avses

i 19 § eller försäkran att sådant förvärv inte förekommit. Samma uppgift

eller försäkran skall lämnas i deklaration angående arvfallen eller testamen­

terad egendom.

Vid bestämmande av arvsskatten tas hänsyn dels till motta­

garens ställning i förhållande till arvlåtaren eller testator, dels till arvs- resp.

testamentslottens storlek. Skatten är dubbelt progressiv. Mottagaren hänförs

till en av fyra skatteklasser. Skatten är lägst i klass I och högst i klass IV.

Till klass 1 hör efterlevande make, barn, styvbarn samt avkomlingar till

barn och styvbarn. Med barn avses också utomäktenskapliga barn och adop­

tivbarn men inte fosterbarn. Arvs- eller testamentslott som tillkommer barn,

styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn är fri från skatt, om lottens

värde inte överstiger 6 000 kr. Detta belopp är ett gränsbelopp, vilket inne­

bär att hela lotten beskattas, om värdet överstiger nämnda belopp. Om lotten

tillfaller barn under 20 år, skall från lotten avräknas ett skattefritt belopp

om 2 000 kr. för varje år eller del därav varmed mottagarens ålder under­

stiger 20 år.

Efterlevande make är skattskyldig för arvs- eller testamentslott först när

lottens värde överstiger 40 000 kr.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 6 000—12 000 kr. 90 kr. för 6 000 kr. och 3 %

av återstoden, i skiktet 100 000—150 000 kr. 8 590 kr. för 100 000 kr. och

24 % av återstoden samt i skiktet 5 000 000 kr. och däröver 2 402 590 kr. för

5 000 000 kr. och 60 % av återstoden.

Till klass 11 räknas föräldrar och styvföräldrar, syskon och halvsyskon,

avkomlingar till de nu nämnda, barns efterlevande make samt trotjänare

(dvs. den som i egenskap av anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år). För arvs- eller testamentslott i denna klass gäller ett undre

gränsbelopp om 2 000 kr.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 2 000—5 000 kr. 60 kr. för 2 000 kr. och 6 %

av återstoden, i skiktet 100 000—150 000 kr. 28 290 kr. för 100 000 kr. och

45 % av återstoden samt i skiktet 1 000 000 och däröver 540 790 kr. för

1 000 000 kr. och 65 % av återstoden.

Till klass III hör samtliga de svenska juridiska personer som är befriade

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

36

från gåvoskatt enligt 38 § men inte befriade från skatt enligt 3 §. Hit hör sa-

dana juridiska personer vilka med hänsyn till sitt ändamål har karaktären

av allmännyttiga stiftelser eller sammanslutningar, t. ex. stiftelse som hu­

vudsakligen syftar till att främja socialt ändamål. Ett undre gränsbelopp om

1 000 kr. gäller för lotter i denna klass.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 1 000—3 000 kr. 40 kr. för 1 000 kr. och 10 %

av återstoden samt i skiktet 60 000 kr. och däröver 13 490 kr. för 60 000 kr.

och 30 % av återstoden.

Enligt klass IV beskattas de arvs- eller testamentslotter som inte skall be­

skattas enligt klasserna I—III. Till klass IV räknas bl. a. arvs- eller testa-

mentslott som tillfaller fosterbarn, förutvarande make eller den som sam­

manlevt med testator under äktenskapsliknande former. Det undre gräns­

beloppet är detsamma som i klass III, dvs. 1 000 kr.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 1 000—5 000 kr. 200 kr. för 1 000 kr. och 20 %

av återstoden samt i skiktet 50 000 kr. och däröver 23 500 kr. för 50 000 kr.

och 65 % av återstoden.

Normalt beräknas skatten efter släktskapsförhållandet mellan den avlidne

och mottagaren. Vid förvärv av egendom, som tidigare innehavare haft med

fri förfoganderätt, beräknas skatten enligt huvudregeln efter släktskapsför­

hållandet mellan testator och mottagare men mellan föregående innehavare

och mottagaren, om sistnämnda beräkning leder till lägre skatt. Tillfaller

egendom den som är gift, får mottagaren tillgodoräkna sig släktskapet mel­

lan den avlidne och mottagarens make.

Har, sedan beslut meddelats om fastställd skatt, omständighet inträffat

som medför att arvs- eller testamentslott skulle ha beskattats högre än

som skett, t. ex. kunskap om tidigare ej känt testamente, skall efterbeskatt-

ning ske. Särskilda bestämmelser om beskattning i fall av dödsbos konkurs

lämnas i 33 §.

Beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt är normalt den allmänna un­

derrätt vid vilken arvlåtaren eller testatorn skolat svara i tvistemål eller,

om behörig domstol inte finns, Stockholms rådhusrätt.

Gåvobeskattningen

Skatt på gåva utgör ett komplement till arvsbeskattningen. Reglerna om

gåvobeskattningen är i princip utformade efter samma mönster som arvs-

beskattningen och är i åtskilliga avseenden gemensamma med arvsskattereg­

lerna. Gåvobegreppet är inte definierat i lagstiftningen. Gåva anses föreligga,

när en förmögenhetsöverföring skett frivilligt och med gåvoavsikt. Gåvo­

skatt utgår även vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om det är

uppenbart att avtalet delvis har karaktären av gåva.

Skattskyldighet för gåva åvilar svensk medborgare, här i ri­

ket bosatt utlänning samt svensk juridisk person för gåva av egendom

inom eller utom riket. Vidare skall gåvoskatt erläggas av utlänning, obe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

37

roende av bosättningen, och av här i riket ej hemmahörande juridisk per­

son för gåva av sådan egendom som anges i 4 § 1 mom. 2), dvs. fast egen­

dom, rörelsekapital, svenska aktier m. m.

Skattskyldighet inträder i regel då gåvan blivit fullbordad eller handling,

innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mot­

tagaren. Civilrättsliga regler rörande formkrav, gränsdragning gentemot tes­

tamente m. in. skall beaktas. Om givaren förbehållit sig rätten att själv

nyttja eller erhålla avkastningen av det bortgivna, kan ofta ingen omedelbar

beskattning äga rum. Har givaren förbehållit sig rätt till all avkastning eller

betingat sig en däremot svarande förmån från gåvotagaren, inträder skatt­

skyldigheten först när den givaren förbehållna rättigheten upphör. Är förbe­

hållet av mindre omfattning, kan dock en omedelbar beskattning ske. I sist­

nämnda fall kan sådan gåva sammanläggas utan tidsbegränsning med efter­

följande arv eller testamente. Den skattefrihet som föreligger vid gåvor till

vissa allmännyttiga ändamål förloras, om givaren förbehållit sig — helt eller

delvis — nyttjanderätt eller annan förmån av den bortgivna egendomen.

I samband med redogörelsen för arvsbeskattningen har framhållits att för-

månstagarförvärv beskattas som arv, om förmånstagaren vid försäkringsta­

garens död erhåller förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan

rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen. Skattskyldighet inträ­

der då i och med försäkringstagarens frånfälle. I övriga fall beskattas för-

månstagarförvärv som gåva enligt 37 § 2 mom. När förmånstagarförvärv

skall gåvobeskattas, inträder skattskyldigheten — på motsvarande sätt som

vid arv — i regel då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäk­

ringen (36 §). När det gäller belopp som på grund av försäkringen tidigare

utbetalats till den berättigade, t. ex. ibland beträffande P-försäkring, beskat­

tas förvärvet redan vid dess mottagande. Om belopp på grund av K-för-

säkring tillfaller förmånstagaren före försäkringstagarens död, sker beskatt­

ning såsom för gåva enligt 37 § 2 mom.

Som tidigare nämnts i samband med arvsbeskattningen föreligger en i

förhållande till arvsskattereglerna utvidgad gåvoskattefrihet för vissa juri­

diska personer. Förutom i 3 § nämnda skattesubjekt är från gåvoskatt be­

friade kyrka, landsting, kommun eller annan menighet och vissa hushåll­

ningssällskap. Frihet från gåvoskatt åtnjuter vidare t. ex. stiftelser och sam­

manslutningar med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, so­

ciala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella

eller allmännyttiga ändamål. Den angivna gåvoskattefriheten gäller bara

svensk juridisk person och medges inte, om givaren förbehållit sig själv

nyttjanderätt eller annan förmån av den bortgivna egendomen (38 §).

För vissa gåvor föreligger skattefrihet, t. ex. för möbler, husgeråd och

andra inre lösören, för bidrag i vissa fall till gåvotagarens undervisning

eller uppfostran och för periodiskt understöd. Slutligen gäller skattefrihet

för gåva eller gåvor från samme givare, om gåvornas sammanlagda värde

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

38

under ett kalenderår inte överstiger 2 000 kr. Om makar, för vilka nya gif-

termålsbalken är tillämplig, bortger egendom ur sitt giftorättsgods till en

och samma person, anses två gåvor föreligga. Sammanläggning av de två

givarnas gåvor sker inte.

På samma sätt som vid arvsbeskattningen är mottagarens släktskapsför­

hållande till givaren samt värdet av gåvan avgörande för skattens

storlek. Vid beskattningen gäller samma skatteklasser och skatteskalor

som vid arvsbeskattningen. Klass III tillämpas dock inte vid gåva. Vidare ut­

går gåvoskatt för mottagare i klass I undantagslöst redan då gåvans värde

är större än 2 000 kr.

Beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt är vanligtvis länsstyrelsen

i det län, där den skattskyldige var mantalsskriven vid skattskyldighetens

inträde, eller, när det gäller juridisk person, det län där styrelsen hade sitt

säte.

Gemensamma regler för arvs- och gåvobeslcattningen

I fråga om förfarandet i övrigt gäller vissa gemensamma bestämmelser

för arvs- och gåvoskatten. Normalt beräknas arvsskatten på grundval av

bouppteckningen. Den kan dock beräknas på grundval av deklaration. Dek­

laration ligger till grund för beräkning av gåvoskatten. De närmare omstän­

digheterna, under vilka deklaration skall lämnas, framgår av 45—47 §§. Be-

skattningsmyndighetens beslut i skatteärende granskas av en central myn­

dighet, kammarkollegiet. Bestämmelser om skattens fastställande och er­

läggande finns i 51—54 §§. Skatt skall, som tidigare nämnts, normalt erläg­

gas inom sex veckor efter det att beslut meddelats om skattens fastställande.

Beskattningsmyndigheten kan dock medge anstånd med erläggande av skat­

ten genom högst tio årliga inbetalningar (55 §). Föreligger synnerliga skäl,

kan Kungl. Maj :t medge att skatten erläggs genom högst tjugo årliga inbetal­

ningar. Ofta förknippas medgivande om anstånd med villkor om skyldighet

för den skattskyldige att ställa nöjaktig säkerhet. På skatt, med vars erläg­

gande anstånd beviljats, erläggs ränta enligt den räntesats som Kungl.

Maj :t årligen fastställer för det påföljande kalenderåret.

I 55—58 a §§ behandlas möjligheter till eftergift av skatt. Eftergift av

skatt kan t. ex. ske, om någon som erhållit egendom i arv avlider inom ett

år från det skattskyldighet inträtt. En begränsad eftergiftsregel gäller, om

förvärvare av livstids nyttjanderätt avlider inom fem år från skattskyldig­

hetens inträde. Fråga om eftergift av fastställd skatt upptas efter särskild

framställning av den underrätt eller länsstyrelse som meddelat beslut i

skatteärendet.

I särskilda fall kan Kungl. Maj :t medge befrielse från eller nedsättning av

skatt. Det kan här vara fråga om förvärv av historisk, vetenskaplig eller

konstnärlig samling eller av fast egendom av fideikommissnatur. Vidare kan

Kungl. Maj :t, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning, genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

39

dubbelbeskattningsavtal eller ensidigt beslut medge nedsättning av den

svenska skatten. Kungl. Maj.-t har också möjlighet att, med stöd av en gene­

rell dispensbestämmelse, medge befrielse från eller nedsättning av skatt,

när synnerliga skäl föreligger.

Tidigare har nämnts att efterbeskattning kan ske i vissa angivna fall. De

omständigheter som kan föranleda efterbeskattning är i huvudsak identiska

med dem som kan föranleda återvinning av skatt (59 §). Återvinning för­

utsätter ansökan av den skattskyldige.

I 60 § ges regler om fullföljd av talan. Huvudregeln är att besvär får föras

över beskattningsmyndighetens beslut inom tre år från den dag beslut fat­

tats i skatteärendet. Talan fullföljs till hovrätt och därifrån till högsta dom­

stolen.

För mycket erlagd skatt restitueras till dödsbo eller skattskyldig.

Den, som lämnar oriktig uppgift i bouppteckning eller i deklaration eller

annan handling som skall tjäna till ledning vid fastställande av skatt, kan

straffas enligt bestämmelserna i skattestrafflagen. Underlåtenhet att inom

föreskriven tid avge deklaration kan medföra böter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

Beredningen

Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen

Kapitalskatteberedningen konstaterar inledningsvis, att en teknisk över­

syn av kapitalskatterna länge varit behövlig och att, sedan förmögenhets-

skatteskalorna i väsentliga delar ändrats genom 1947 års lagstiftning, någon

samlad avvägning av de tre skatteformerna inte gjorts från fördelningspoli-

tisk synpunkt. När det gäller den tekniska uppbyggnaden av skatterna på

kapital konstaterar beredningen, att flera lösningar i och för sig är tänkbara.

En lösning innebär systemet med en kvarlåtenskapsskatt som har karaktär

av uppskjuten förmögenhetsskatt. En annan lösning är att ha en arvslotts-

beskattning, dvs. en beskattning vars höjd i princip inte avgörs av den

samlade kvarlåtenskapens storlek utan av värdet på de enskilda arvslot­

terna, i regel efter lindrigare skatteskala ju närmare arvingen stått arv-

låtaren. Denna skatt kan kombineras med en årlig skatt på förmögenhet.

Gåvoskatten kan utgöra ett komplement till arvsskatten för att denna inte

skall kunna kringgås genom gåvor från arvlåtaren till arvingarna. Bered­

ningen konstaterar, att man i Sverige sedan år 1959 har det sist skisserade

systemet, alltså en årlig förmögenhetsskatt och en arvslottsbeskattning,

kompletterad med en gåvoskatt.

Synpunkter på den tekniska utformningen

Beredningen framhåller, att förmögenhetsskatten sedan år

1948 inte längre är anknuten till inkomstbeskattningen. Ett samband med

40

inkomstskatten kvarstår dock när skattereduktion kan erhållas enligt 30

gångerregeln eller 80 procentspärren. Konstruktionen med en självständig

förmögenhetsskatt medför enligt beredningen såtillvida en nackdel, att

marginalskatten på kapitalinkomst blir hög, när förmögenhetsägaren dess­

utom har arbetsinkomst. För att få ett jämnare resultat har beredningen

övervägt olika uppslag att närmare anknyta skatten på förmögenhet till

inkomstskatten, t. ex. genom avdragsrätt för förmögenhetsskatt vid in­

komsttaxeringen eller genom det äldre systemet att lägga en kvotdel av

förmögenheten till inkomsten i eller utan kombination med en särskild

förmögenhetsskatt. Vissa fördelar kan därvid visserligen erhållas, men

nackdelarna skulle bli betydande, bl. a. i form av en överflyttning av skat­

ten på lågavkastande förmögenheter. Beredningen anser därför, att den

fristående förmögenhetsskatten bör bibehållas.

Beredningen anser, att åskilliga moderniseringar bör göras i den tekniska

uppbyggnaden av förmögenhetsskatten. Bl. a. har beredningen sökt finna en

form för att förmögenhetsbeskatta större samlingar av konst, antikviteter

och dylikt. Förslag härom avser beredningen att lägga fram i annat samman­

hang. Beredningen avser också att föreslå en schablonmässig lösning av frå­

gan om hänsyn skall tas till s. k. latent skatteskuld vid beräkning av förmö­

genhet och kvarlåtenskap. En radikal omgestaltning finner beredningen

också nödvändig i fråga om de förut nämnda spärreglerna. Dessa är tek­

niskt besvärliga och ger enligt beredningen i extrema lägen betydande, i vissa

fall mycket betydande skattelättnader men är i närliggande fall overksamma

eller så gott som overksamma.

När det gäller arvs- och gåvobeskattningen är enligt bered­

ningen behovet av tekniska reformer ännu mera trängande. Beredningen

framhåller, att denna beskattning bygger på tanken att skatten skall strikt

avpassas efter arvs- och gåvoförvärvens storlek och närheten i släktskap

mellan mottagaren och givaren resp. arvlåtaren. Nuvarande arvsskatteför­

ordning går härvid mycket långt i detaljrikedom. I viktiga hänseenden har

man likväl fått bygga på schabloner. Följden har enligt beredningen blivit,

att förordningen är svår att överblicka och tillämpa. Kombinationen av scha­

bloner och detaljreglering har dessutom medfört stora möjligheter för dem,

som har tillräcklig sakkunskap och uppfinningsrikedom, att undgå eller

nedbringa beskattningen.

Det system, som beredningen sökt finna, bör möjliggöra att hänsyn tas

till efterlevande makes och barns och därmed jämställdas berättigade in­

tressen. Det bör vidare lämna utrymme för en sådan fördelning av ett ökat

skatteuttag att större lotter och lotter som tillfaller andra än make och

barn träffas hårdare. Systemet skall också vara enkelt att tillämpa.

En utgångspunkt för en genomgripande omläggning av AGF:s tekniska

system har beredningen funnit i det förhållandet att skatten i realiteten

belastar dödsboet och betalas ur dess egendom. Beredningen anser, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

41

skattskyldigheten utan olägenhet också formellt kan flyttas över på döds­

boet utan att man därför behöver gå över till en renodlad kvarlåtenskaps-

skatt. Man kan ändå efter enkla regler beräkna skatten med ledning av

vad som kan väntas tillfalla make, barn och andra dödsbodelägare.

Beredningen finner, att en återgång till kombinationen av kvarlåten-

skapsskatt och arvsskatt inte skulle lösa problemen utan i stället, vilket

erfarenheten visat, förvärra dem. Denna väg har beredningen därför an­

sett utesluten.

Beredningen anser inte heller, att en övergång till en renodlad kvarlå-

tenskapsbeskattning av anglosachsisk typ skulle erbjuda något realistiskt al­

ternativ. Mot en sådan beskattning skulle kunna anföras flertalet av de

skäl som ledde till att den tidigare kvarlåtenskapsskatten avskaffades och

inarbetades i arvslottsskatten. Grundläggande element i arvslottsbeskatt-

ningen bör därför enligt beredningen behållas.

Beredningen diskuterar härefter två alternativa lösningar för att söka

tillgodose kraven på en tekniskt förbättrad arvs- och gåvobeskattning. Det

ena alternativet är att man inom ramen för arvsskatteförordningens prin­

ciper söker täppa till förekommande luckor i beskattningsreglerna och

gör de förenklingar som är möjliga. En sådan lösning medför dock enligt

beredningen inte någon garanti för att inte nya skatteflyktsmöjligheter

uppkommer. Möjligheterna till förenkling i lagstiftningen är också myc­

ket begränsade.

Det andra alternativet innebär att man företar en genomgripande om­

läggning och schablonisering, som visserligen i något mindre mån tillgodo­

ser intresset av en rättvis avvägning i detalj men i gengäld är lätt att till-

lämpa och lämnar mindre utrymme för dispositioner i syfte att nedbringa

skatten. Beredningen förordar detta alternativ med följande principiella

utformning.

För efterlevande make, barn och med dem jämställda bestäms arvs- och

testamentslotter ungefär som nu. Vad som enligt lag eller testamente skall

tillfalla andra mottagare — vare sig dessa är släktingar till den avlidne,

stiftelser eller andra sammanslutningar eller andra utomstående — sam­

las däremot i en gemensam lott. Beskattningen av denna lott blir oberoende

av antalet mottagare och beloppet av vad var och en av dem får. I sist­

nämnda hänseende kommer skatten att innehålla vissa moment av kvar-

låtenskapsskatt, dock, framhåller beredningen, utan dess nackdelar. Arvs-

avståenden, som nu i stor utsträckning används för att nedbringa arvs­

skatten, skall enligt den tänkta lösningen inte beaktas. Systemet med skat-

telotter bortfaller. Likaså försvinner i huvudsak problemen med de fram­

skjutna förvärven. All arvsskatt skall i princip tas ut vid bouppteckning­

ens registrering. Enligt den nu skisserade lösningen skall försäkringarna,

som i gällande lagstiftning vållat särskilda tillämpningssvårigheter, läg­

gas till den skattepliktiga behållningen efter avräkning av skattefria bot­

42

tenbelopp och fördelas på samma sätt som annan kvarlåtenskap. Nuva­

rande svårigheter med arvsbeskattningen av försäkringar undgås därmed i

allt väsentligt. Möjligheten att lägga bodelning och arvskifte till grund för

skattläggningen bortfaller också. Denna möjlighet har, framhåller bered­

ningen, i sällsynta fall använts för att få en något förmånligare skattlägg­

ning men har ibland använts för dispositioner som lett till ett ogynnsamt

resultat för den skattskyldige.

Skatten bör liksom nu krävas av dödsboet men med den skisserade upp­

läggningen blir det en intern fråga för dödsbodelägarna att sinsemellan

fördela skatten i samband med kommande skifte. För att underlätta denna

fördelning bör emellertid dödsbodelägarna göras ansvariga gentemot boet

för skattens erläggande och särskilda regler ges om hur detta ansvar skall

fördelas.

Beredningen framhåller, att fördelningen på skatteklasser sedan länge

varit föremål för kritik i en del hänseenden. Det har sålunda ansetts obil­

ligt att den, som sammanbott med någon under äktenskapsliknande for­

mer, efter dennes död skall beskattas efter den hårda skala som gäller för

helt utomstående. Motsvarande gäller förutvarande make och fosterbarn.

Enligt beredningens mening är denna kritik berättigad. Å andra sidan sak­

nas enligt beredningens uppfattning anledning att beskatta barnbarn efter

en lindrigare skala, såvida inte den arvsberättigade fadern eller modern

avlidit.

Det har vidare ansetts som en brist att de skattefria bottenbeloppen inte

har karaktär av grundavdrag utan beskattas i den mån arvslotterna över­

stigit dessa belopp. Beredningen konstaterar att den nu företagna ompröv­

ningen av skatteskalorna ger tillfälle att avhjälpa denna brist.

Åtskilliga tekniska förslag beträffande gåvobeskattningen kommer, upp­

ger beredningen, att läggas fram i det senare betänkandet. Förslaget kom­

mer att tämligen nära ansluta sig till gällande regler. Enligt beredningens

mening bör emellertid vissa frågor lösas dessförinnan. Sålunda bör skatt­

skyldigheten redan nu flyttas över på givaren. Vidare har en översyn av

nuvarande skattefrihetsregler lett fram till att beredningen anser vissa

skärpningar nödvändiga. Sålunda bör i stort sett den nuvarande möjlighe­

ten slopas att utan skatt ge penninggåvor till kommuner, religiösa och po­

litiska sammanslutningar in. fl. Beredningen anser också, att den hittills

gällande skattefriheten för legat och gåvor till s. k. fromma stiftelser i hu­

vudsak bör avskaffas. Det allmännas bidrag till ändamålet med sådana

stiftelser bör enligt beredningens åsikt lämnas genom budgetanslag.

Beredningen nämner vidare, att den i det senare betänkandet ämnar

föreslå, att administrationen av arvsskatten flyttas från de allmänna dom­

stolarna till de myndigheter som handlägger inkomst- och förmögenhets­

beskattningen och som redan har hand om gåvobeskattningen och uppbör­

den av arvsskatt. Som tidigare nämnts avser beredningen också att på arvs-

och gåvobeskattningens område lägga fram förslag beträffande latent skat-

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

43

ieskuld. Reglerna om uppskov med skattens erläggande bör enligt bered­

ningens mening liberaliseras. Vidare kommer vissa internationella skatte­

frågor m. m. att tas upp i det senare betänkandet.

Fördelnings politiska synpunkter

Beredningen konstaterar, att skatterna på förmögenheter, arv och gå­

vor ger staten sammanlagt ca 600 milj. kr. om året, varav inemot 400 milj.

kr. i förmögenhetsskatt. I jämförelse med andra inkomstkällor för staten

är intäkterna av kapitalskatterna således begränsade. Detta innebär emel­

lertid inte, anför beredningen, att skattesatserna är låga, varken absolut

sett eller vid en internationell jämförelse. En successiv skärpning har ge­

nom åren skett till följd av penningvärdets förändring. Den beskattning

av kapitalvinster på fastigheter och aktier som införts under senare år har

också väsentligt ökat effekten av de egentliga kapitalskatterna. Av större

reella markvinster bortgår sålunda numera i regel omkring hälften såsom

inkomstskatt. Även aktievinstbeskattningen beskär tidigare möjligheter att

skattefritt realisera värdestegringsvinster, framhåller beredningen. Bered­

ningen belyser med några exempel skatteeffekten i vissa situationer be­

träffande såväl förmögenhetsskatten som arvsskatten och konstaterar, att

utrymmet för skattehöjningar under alla förhållanden är begränsat. Be­

redningen finner emellertid, att skatteuttaget bör omfördelas så, att en av­

sevärt större del av den läggs på verkligt stora förmögenheter och större

arv.

Omfattande statistiska undersökningar, som beredningen företagit, vi­

sar, att de stora förmögenheterna hävdat sig väl trots beskattningen. De

har, framhåller beredningen, i allmänhet kunnat förkovras betydligt. Där­

emot har förmögenheterna mellan 200 000 och 750 000 kr. inte visat sam­

ma utveckling. Siffrorna tyder här snarast på stagnation eller en minsk­

ning av kapitalet. Med hänsyn till det anförda anser beredningen, att skat­

ten på de stora förmögenheterna kan och bör höjas betydligt i vad avser

både den årliga förmögenhetsskatten och den skatt som erläggs för ärvd

eller testamenterad egendom. Beredningen är medveten om att sådana

höjningar kan innebära stora fördelningspolitiska ingrepp men framhål­

ler, alt beskattningstillfällena enligt sakens natur blir oregelbundna och

i eu del fall inträffar med långa mellanrum. Beredningen konstaterar ock­

så, att man genom dessa höjningar tillgodoser vad som torde vara det vä­

sentliga i de krav på skattehöjningar som framförts från olika håll. Där­

med motverkas också tendenserna till koncentration av stora kapital och

stort inflytande hos ett fåtal enskilda kapitalägare. Mellan de olika kapi­

talskatterna bör höjningen enligt beredningen fördelas så, att förhållande­

vis större del därav kommer på skatterna för arv och gåva.

Även om förmögenhetsbeskattningen har sin givna fördelningspolitiska

uppgift, finns det enligt beredningen dock anledning att betona att dess

möjliga fördelningspolitiska effekt inte får övervärderas. Begränsningar i

44

skatteuttaget är ofrånkomliga. Beskattningen får inte leda till företagsdöd

och arbetslöshet för anställda.

Beredningen framhåller vidare, att vårt lands ekonomi är nära samman­

knuten med andra länders och att konkurrensmässiga hänsyn manar till

viss återhållsamhet. Om en kraftigt höjd förmögenhetsskatt skulle leda

till kapitalflykt i större omfattning, skulle detta enligt beredningen allvar­

ligt skada landets ekonomi och därmed också negativt inverka på de breda

lagrens levnadsstandard.

Beredningen anser, att dess undersökningar inte ger stöd för att mindre

och medelstora förmögenheter bör beskattas nämnvärt hårdare än nu. En

sådan åtgärd skulle kunna motverka sparandet och ställa mindre företag

inom jordbruk, handel, hantverk och industri inför allvarliga svårigheter.

Hänsyn måste också tas till verkningarna av den pågående allmänna fas­

tighetstaxeringen som väntas medföra avsevärda höjningar av taxerings­

värdena. Beredningen finner det därför befogat att föreslå mindre lättna­

der i de lägre skattepliktiga förmögenhetsskikten och i fråga om små arv.

De väntade höjningarna av taxeringsvärdena medför emellertid enligt be­

redningens uppfattning, bortsett från de små förmögenheterna eller arven,

att lättnaderna ofta reduceras, helt bortfaller eller rentav förbyts i sin mot­

sats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Förmögenhetsskatten

Som nämnts föreslår beredningen en förmögenhetsskatt av i stort sett

nuvarande typ men med en del tekniska ändringar samt med en omför­

delning och en viss skärpning av skatteuttaget. De tekniska ändringarna

hänför sig till den tidigare berörda omläggningen av 30 gångerregeln och

80 procentspärren. Återstående tekniska ändringar i förmögenhetsskatten

avser beredningen att behandla i det senare betänkandet.

En bedömning av förmögenhetsskatten från tekniska synpunkter leder

enligt beredningen fram till att skatten i huvudsak fyller sitt ändamål men

att brister inte saknas. Förhållandet till inkomstskatten träder här i för­

grunden. Avkastningen av förmögenhet belastas både av inkomstskatt och

av förmögenhetsskatt. Skattebelastningen på avkastningen varierar beroen­

de av om den skattskyldige har andra inkomster än avkastningen eller inte.

Beredningen belyser med exempel (s. 121 i betänkandet) effekten av be­

skattningen av förmögenhetsavkastningen, dels när denna är den helt do­

minerande inkomsten, dels när den skattskyldige har andra inkomster vid

sidan av förmögenhetsavkastningen. Beredningen konstaterar, att i det

första fallet kvarstår efter skatt en förhållandevis betydande del av även

ganska stora avkastningar. År avkastningen låg i förhållande till förmö­

genheten, blir skattebelastningen avsevärt lägre. Då inträder nämligen 30

gångerregeln enligt vilken förmögenheten inte skall uppskattas till mer än

30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten. Den verkliga förmögenheten

får dock inte reduceras till mer än hälften.

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1970

45

I det andra fallet medför progressiviteten i den statliga inkomstskatte­

skalan att förmögenhetsavkastningen blir betydligt högre beskattad. Här

tillkommer emellertid, att, om inkomsten och förmögenheten är så stora

att de sammanlagda skatterna överstiger 80 % av inkomsterna, marginal­

skatten på överskjutande förmögenhetsavkastning eller annan inkomst re­

duceras till 80 % genom 80 procentspärren. Eftersom kommunalskatten

alltid skall utgå med fullt belopp och förmögenhetsskatten inte får reduce­

ras till mindre än skatten på hälften av förmögenheten, kan 80 procent­

spärren medföra att den statliga inkomstskatten helt faller bort.

De angivna verkningarna av förmögenhetsskattens nuvarande tekniska

konstruktion kan visserligen inte sägas utgöra något hinder mot att till-

lämpa samma system i fortsättningen. Ojämnheten särskilt i fråga om

spärreglernas verkningar är dock påfallande, anser beredningen. Härtill

kommer att dessa regler är komplicerade att tillämpa för både myndig­

heterna och de skattskyldiga. 30 gångerregeln tillämpas ex officio vid taxe­

ringen, medan 80 procentspärren förutsätter att omdebitering av redan

debiterad skatt verkställs hos länsstyrelsen efter särskild ansökan.

I betänkandet (s. 122—123) redogör beredningen närmare för de under­

sökningar beredningen företagit i syfte att undanröja de angivna ojämn­

heterna i beskattningen och samtidigt förenkla systemet. Jag torde få hän­

visa till denna redogörelse. Som tidigare framhållits finner beredningen, att

skatten på förmögenhet även i framtiden bör vara fristående och inte annat

än i undantagsfall bör sammankopplas med inkomstskatten. Beredningen

föreslår därför inte någon ändring av förmögenhetsskattens huvudsakliga

tekniska konstruktion men anser, av skäl som nyss angetts, att begräns-

ningsreglerna måste omarbetas. Undersökningar av stickprovsvis utvalda

deklarationer som föranlett tillämpning av spärreglerna visar, att en bety­

dande del av de undersökta förmögenheterna utgörs av saneringsfastigheter

eller obebyggda markområden som innehas i hopp om värdestegring. Under-

skottsrörelser av skilda slag förekommer också. Bl. a. dessa förhållanden

finner beredningen mana till försiktighet vid utformning av begränsnings-

reglerna. Beredningen understryker samtidigt, att skatteskalans fulla till-

lämpning skall vara det normala och att begränsningsreglerna bör förbehål­

las rena undantagsfall.

Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen en ny begräns­

ning s r e g e 1, som skall ersätta både 30 gångerregeln och 80 procent-

spärren. Regeln är avsedd att tillämpas ex officio. Tekniskt innebär regeln

att den sammanlagda inkomstskatten och förmögenhetsskatten sätts i rela­

tion till den statligt beskattningsbara inkomsten. Regeln är således inte som

30 gångerregeln anknuten till nettoinkomsten. Vid beräkningen av sam­

manlagd inkomst- och förmögenhetsskatt tas å andra sidan inte kom­

munalskatten med. Enligt den föreslagna regeln skall vidare den samman­

räknade nettoinkomsten reduceras med allmänna avdrag, även kommu­

46

nalskatteavdraget, samt med ortsavdrag. Den sammanlagda statliga in­

komstskatten och förmögenhetsskatten skall i princip inte få överskrida

visst angivet procenttal av den sålunda framkomna beskattningsbara in­

komsten. Denna metod innebär en mera schablonmässig utformning av

den metod som nu används vid 80 procentspärren men får även betydelse

för de fall där 30 gångerregeln tillämpats. För att täcka både 30 gånger-

fallen och 80 procentfallen och åstadkomma ett jämnare resultat har be-

gränsningsregeln gjorts progressiv. Det procenttal som i princip inte får

överskridas för olika skikt av den beskattningsbara inkomsten framgår

av följande skala.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Statligt beskattningsbar inkomst, kr.

Summa statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, kr.

—100 000

100 000—250 000

250 000—500 000

500 000—

75 % inom skiktet

75 000 + 80 % ”

195 000 + 85 % ”

407 500 + 90 % ”

Beredningen framhåller, att skalan i sin nedre del ger ungefär samma

resultat som den nuvarande 30 gångerregeln. Den täcker också in några

”mellanfall”, som inte omfattas av de gällande begränsningsreglerna. Ska­

lans övre del motsvarar i stort sett 80 procentspärren men innebär en

skärpning i de högsta inkomstlägena.

Beredningen finner, att, liksom i fråga om de gällande begränsnings­

reglerna, den nu föreslagna regeln måste förses med en yttersta gräns för

skattereduktionen. Enligt beredningens mening är de gränser som stad­

gats för de gällande reglerna inte tillfredsställande. Att 30 gångerregeln

och 80 procentspärren tillåter att lialva förmögenheten blir skattefri, inne­

bär att betydligt mer än halva förmögenhetsskatten kan bortfalla. Bered­

ningen finner det inte heller tilltalande, att även den statliga inkomstskat­

ten kan reduceras enligt 80 procentspärren. Reduktionen bör enbart avse

förmögenhetsskatten. Fördelningspolitiska överväganden talar enligt be­

redningens mening för att reduktionen inte skall få avse mer än halva

förmögenhetsskatten. Beredningen framhåller, att förslaget innebär en av­

sevärd skatteskärpning för de största inkomsterna och förmögenheterna.

Beredningen går härefter in på frågan om beskattning av makars för­

mögenhet. Beredningen anför, att det i den allmänna diskussionen från

olika håll framförts krav på en övergång från nuvarande sambeskattning

av makars inkomster till individuell beskattning. Beredningen framhåller,

att nyligen i annat sammanhang föreslagits, att sambeskattningen av ka­

pitalinkomster skall bibehållas (Familjeskatteberedningens betänkande In­

dividuell beskattning, Fi 1969:4 och 5). Kapitalskatteberedningen anser

det uppenbart, att kapitalinkomster hos makar måste sambeskattas även

efter en övergång till en individuell beskattning i övrigt, i vart fall om ka­

pitalinkomsterna uppgår till större belopp. Makar kan genom bodelning

utan gåvoskatt överföra tillgångar till varandra. Om kapitalinkomster be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

47

skattas individuellt, skulle detta enligt beredningen kunna leda till att makar

med kapital skulle se till att inkomsterna blev ungefär lika stora. Lag­

stiftningen skulle sålunda direkt inbjuda till särskilda transaktioner för

att nedbringa skatten.

Enligt beredningens uppfattning bör samma synpunkter anläggas på

förmögenhetsskatten. Makars förmögenhet bör sålunda sambeskattas även

i framtiden. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning har beredningen

funnit i beslutet vid 1969 års riksdag att utsträcka sambeskattningen av

förmögenhet mellan föräldrar och barn även till sådana fall då barnet har

egen beskattningsbar inkomst. Med denna ståndpunkt finner beredningen

det skäligt att beskatta makars förmögenhet något lindrigare än ensamstå­

endes. En skälig avvägning kan enligt beredningen erhållas genom att det

skattefria beloppet för makar och med dem i skattehänseende jämställda

— änkor, änklingar eller ensamstående, om de har barn under 16 år —-

görs en och en halv gång så stort som bottenbeloppet för ensamstående.

Beredningen föreslår att bottenbeloppen konstrueras som grundavdrag från

den skattepliktiga förmögenheten och att skalan anknyts till en efter

grundavdraget framkommen beskattningsbar förmögenhet. Därigenom kan

skalan göras gemensam för alla fysiska personer.

När det gäller grundavdragets storlek och förmögenhetsskatteskalans

utformning grundar beredningen sitt ställningstagande i första hand på

de ingående statistiska undersökningar som beredningen låtit verkställa.

Jag vill här hänvisa till den redogörelse för dessa som lämnas på s. 183—

277 i betänkandet. Undersökningarna visar, som tidigare nämnts, att för­

mögenheterna ökat avsevärt, dock i något mindre mån än inkomsterna.

Ökningen har varit störst för de mindre förmögenheterna under och strax

över de vid varje tid gällande skattepliktsgränserna. Den helt domineran­

de delen av ökningen i den totala förmögenhetssumman hänför sig till så­

dana förmögenheter. Undersökningarna visar också, att en avsevärd bredd­

ning av förmögenhetsinnehavet ägt rum. När det gäller förmögenheter i

de närmast högre skikten, 200 000—750 000 kr., visar siffrorna på stagna­

tion eller rentav tillbakagång. Högre upp konstateras ökningar ånyo, och

i de högsta skikten har förmögenheterna i allmänhet hävdat sig väl och

förkovrats.

Beredningen finner det naturligt, att de små förmögenheterna kunnat

visa en så kraftig ökning. En ökad förmögenhetsbildning i stora folklager

har möjliggjorts av ökade inkomster och uppmuntrats av sparstimuleran-

de bestämmelser i skattelagstiftningen. Även åtgärderna för att främja till­

komsten av egna hem kan ha spelat sin roll. I övrigt erinrar beredningen

om stegringarna i fastighetstaxeringsvärden och aktiekurser. När det gäller

de medelstora förmögenheterna framhåller beredningen, att den samman­

lagda beskattningen visserligen är lägre för dessa än för de största för­

mögenheterna. Marginalskatten för de medelstora förmögenheterna kan

dock lätt gå upp till och t. o. m. överstiga 100 %. Möjligheterna till fördel­

48

aktiga placeringar med eventuellt åtföljande värdestegringsvinster är dock

vanligen mindre, anser beredningen, i synnerhet som en större del av för­

mögenheten normalt är bunden i eget hem, jordbruk eller rörelse. När det

gäller de största förmögenheterna är beskattningen visserligen hårdare

än för de medelstora. 80 procentspärren spelar dock här en viktig roll. Den

omständigheten att marginalskatten på avkastningen av förmögenhetsök­

ning nedgår till 80 % kan sålunda vara en stimulerande faktor, i synner­

het om de behållna inkomsterna är så stora att de lämnar utrymme för

sparande. Innehavare av stora förmögenheter har, enligt vad undersök­

ningarna visar, förhållandevis stora skulder, medan tillgångarna i bety­

dande omfattning har värdebeständig placering. Även häri ligger för des­

sa förmögenhetsinnehavare en särskild möjlighet till förkovran, anser be­

redningen. Ägarna till stora förmögenheter har större rörelsefrihet och får

genom sin maktställning möjlighet att styra olika företag.

Resultatet av den företagna undersökningen ger enligt beredningen fog

för en inte obetydlig höjning av skatten på de största förmögenheterna ut­

över den höjning som följer av den förordade begränsningsregeln. Bered­

ningen föreslår, att den högsta skattesatsen höjs från nuvarande 1,8 till

3 %. Den högsta skattesatsen avser förmögenhetsandel överstigande 1,5

milj. kr. vilket innebär en höjning av gränsen för det översta skiktet av

skalan i förhållande till vad som nu gäller. Genom denna höjning och ge­

nom en, som beredningen även föreslår, höjning av skatten på de större

arven görs ett betydande fördelningspolitiskt ingrepp. Den under senare

år införda kapitalvinstbeskattningen på fastigheter och aktier verkar i

samma riktning. Beredningen anser, att den föreslagna skattesatsen tor­

de vara den högsta som kan vara försvarlig och att höjningen av den årli­

ga skatten på stora förmögenheter bör göras något mindre än höjningen

av skatten på stora arv.

Beträffande förmögenheter som ligger närmast över eller i närheten av

den nuvarande skattepliktsgränsen, 100 000 kr., ger enligt beredningen

undersökningarna inte stöd för någon skattehöjning. Med hänsyn till stats­

makternas strävanden att främja sparande och kapitalbildning bör man i

stället överväga vissa mindre lättnader i beskattningen. Av särskild bety­

delse finner beredningen vara, att taxeringsvärdena för egna hem och för

mindre och medelstora jordbruksfastigheter kan väntas bli höjda med

30—50 %. Genom att förmögenhetsskatten därigenom höjs kommer boen­

dekostnaderna att stiga och lantbrukarnas kostnad för driften, som inte är

avdragsgill, att öka. Beredningen finner med hänsyn till det anförda, att

viss höjning av det skattefria grundavdraget är motiverad. Eftersom av­

draget, enligt vad tidigare anförts, bör differentieras mellan gifta och en­

samstående, föreslår beredningen, att grundavdraget bestäms till 150 000

kr. för gifta och oförändrat 100 000 kr. för ensamstående.

För att hindra att höjningen av grundavdraget slår igenom på förmögen­

Kungl. May.ts proposition nr 71 år 1970

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

heter som är större än de nu avsedda föreslår beredningen, att skattesat­

serna höjs något även i de lägre skikten och att skattesatserna även i de

följande skikten uppjusteras till den nyss angivna maximala skattepro-

centen 3 %. Beredningens förslag innebär för ensamstående små höjningar

även vid förmögenheter som obetydligt överstiger nuvarande skatteplikts-

gräns. Beträffande gifta innebär förslaget skattelättnader i de lägre skik­

ten och skattehöjning från ca 450 000 kr. Höjningarna blir betydande för

förmögenheter fr. o. m. 700 000 kr.

Beredningen föreslår följande skatteskala, som knyter an till den be­

skattningsbara förmögenheten, alltså den verkliga förmögenheten mins­

kad med grundavdrag.

Beskattningsbar förmögenhet, kr.

Förmögenhetsskatt, kr.

—

100

000

100 000— 250 000

250 000— 500 000

500 000—1 500 000

1 500 000—

1,0 % inom skiktet

1 000 + 1,5 % ”

3 250 + 2,0 % ”

8 250+2,5 % "

33 250 + 3,0 % ”

De individuella verkningarna av förslaget, jämfört med nuvarande för­

hållanden, redovisas i betänkandet i följande sammanställning som utgår

från den verkliga förmögenheten, dvs. utan att denna minskats med

grundavdrag och utan hänsyn tagen till de särskilda begränsningsreglerna.

Skattepliktig för­

mögenhet, kr.

Förmögenhetsskatt

enl. nuvarande regler,

kr.

Ökning ( + ) eller minskning (—) av förmögen­

hetsskatten för

gift, kr.

ensamstående, kr.

150 000

400

400

+

100

200 000

900

—

400

+

100

300 000

2 200

—

450

+

300

400 000

3 500

—

250

+

750

500 000

5 100

+

150

+

1 150

600 000

6 700

+

550

+

1 550

700 000

8 300

+

1 200

+

2 450

800 000

9 900

-r

2 100

_i_

3 350

900 000

11 500

+

3 000

4 250

1 000 000

13 100

+

3 900

+

5 150

1 200 000

16 700

+

5 300

+

6 550

1 500 000

22 100

+

7 400

+

8 650

2 000 000

31 100

+

12 650

14 150

3 000 000

49 100

24 650

—L 26 150

5 000 000

85 100

+

48 650

-i-

50 150

10 000 000

175 100

+ 108 650

+ 110 150

Beträffande förslagets verkningar i fråga om den totala skatten, dvs.

förmögenhetsskatt samt statlig och kommunal inkomstskatt tillsammans,

och i fråga om skattebelastningen på förmögenheten får jag hänvisa till ta­

beller på s. 128—129 i betänkandet.

Beredningen uppger, att dess förslag såvitt rör förmögenhetsskatten

beräknas medföra en ökning av statens inkomster med ca 50 milj. kr. per

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr

71

50

år. Eftersom den största skatteökningen är att hänföra till omläggningen

av spärreglerna, kommer ökningen att till största delen framträda som en

ökning av intäkterna från den statliga inkomstskatten. Den angivna in­

täktsökningen grundas på siffrorna från 1969 års taxering. Genom den

väntade höjningen år 1971 av taxeringsvärdena på fast egendom räknar

beredningen med en årlig ökning av statens intäkter av förmögenhets­

skatten med ca 100 milj. kr., en sammanlagd årlig ökning sålunda med

150 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

Arvs- och gåvobeskattningen

Arvsbeskattningen

I samband med redogörelsen för beredningens allmänna synpunkter på

kapitalbeskattningen har nämnts (s. 40—41) ett av beredningen tänkt nytt

system för beskattning av arv och gåva. Beredningen föreslår, att arvs- och

gåvobeskattningen utformas i enlighet härmed. Det närmare innehållet i

beredningens förslag framgår av det följande.

Inledningsvis behandlas frågan om lottläggning och s k a t te-

klasser. Beredningen anser, att stor vikt måste fästas vid möjligheterna

att åstadkomma enkla, lättillämpade och lättkontrollerade regler samtidigt

som efterlevande makes, barns och andra mycket närståendes intressen bör

beaktas vid beskattningen. När det gäller andra arvingar och testamentsta-

gare föreligger enligt beredningen inte samma skäl att göra en avvägning

i detalj på grundval av lotternas storlek och mottagarnas ställning i den

legala arvsordningen. Arvlåtarens testamentariska dispositioner och andra

mer eller mindre tillfälliga omständigheter spelar här en större roll. Från

rättvisesynpunkt anser beredningen, att det kan diskuteras om det är be­

fogat att skatten blir lindrigare, om ett arv fördelas på medlemmarna i en

större släkt eller genom testamente tillförs ett stort antal mottagare än om

det tillfaller exempelvis föräldrar eller något eller några syskon. Inte bara

praktiska synpunkter kan sålunda enligt beredningen åberopas för att be­

skatta hithörande lotter mera schablonmässigt. Det riktigaste sättet att

beskatta sådana lotter synes beredningen vara att låta det sammanlagda

värdet av lotterna bli avgörande för skattens storlek. Beredningen föreslår

med hänsyn härtill, att för efterlevande make, barn och vissa närstående

till den avlidne läggs ut och beskattas arvs- och testamentslotter ungefär på

samma sätt som f. n. och att övriga lotter läggs ut och beskattas som en

gemensam lott. Genom ett sådant system sker enligt beredningen även en

av andra skäl önskvärd omfördelning av beskattningen, eftersom skatteut­

taget skärps när egendomen tillfaller avlägsnare släktingar eller utomståen­

de. Beredningen föreslår vidare, att, eftersom skatten i realiteten belastar

dödsboet och betalas ur dess egendom, skattskyldigheten överflyttas på

dödsboet. Arvingar och testamentstagare föreslås dock svara gentemot döds­

51

boet för den skatt som kan beräknas falla på vars och ens lott. Några svå­

righeter att fördela skatten mellan dödsbodelägarna vid ett kommande skif­

te uppkommer inte enligt beredningen. Eftersom det i det föreslagna syste­

met mte fmns utrymme för de nuvarande, ytterst sällan utnyttjade möj­

ligheterna att lägga verklig bodelning och arvskifte till grund för beskatt­

ningen och inte heller någon anledning att utlägga skattelott, försvinner

två faktorer som i hög grad komplicerat gällande lagstiftning.

Beredningens förslag om ändrad utformning av själva skattesystemet in­

nebär också en i viss mån ändrad syn på skatteklassernas betydelse. Som

framgår av det tidigare anförda anser beredningen starka skäl tala för att

efterlevande make och barn och vissa andra mycket närstående bör inta en

mer gynnad ställning i skattehänseende än andra personer. En lindrigare

beskattning här motsvaras av en reell samhörighet mellan den avlidne och

arvingarna. Även för de övriga klasserna har man i nuvarande lagstiftning

knutit de successiva skatteskärpningarna till den legala arvsordningen, som

naturligtvis även i den delen återspeglar en samhörighet. Denna är dock,

anser beiedningen, normalt svagare och mera beroende av andra omstän­

digheter än släktskapen. Det civilrättsliga sambandet mellan den avlidne

och dessa släktingar kräver därför inte en motsvarande skatterättslig fin-

gradering. Inte heller finns det enligt beredningen anledning att göra en

tingradering mellan olika skattskyldiga stiftelser och andra juridiska

personer. Beredningen föreslår därför, att skatteklassernas antal begränsas

från nuvarande fyra till två.

I enlighet med dessa tankegångar föreslår beredningen, att den nya arvs-

skatteldass I utvidgas att omfatta, förutom make och barn, vissa andra

personer som står den avlidne nära. F. n. gäller, att, om två personer sam­

manlever under äktenskapsliknande förhållanden, den ena partens förvärv

från den andra beskattas enligt arvsskatteklass IV, dvs. den skatteklass som

tillämpas vid överföringar mellan utomstående. Beredningen anser, att part

i sådant ”samvetsäktenskap” inte bör vara sämre ställd än äkta make, om

gemenskapen haft större varaktighet och även i övrigt kommit till uttryck

på ett mera påtagligt sätt. Beredningen föreslår därför, att den som vid

tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne bör behandlas såsom

efterlevande make, om parterna tidigare varit gifta med varandra eller har

eller har haft gemensamma barn. Beredningen påpekar, att avgränsningen

av denna grupp överensstämmer i sak med motsvarande reglering i in-

komstskatteförfattningarna. Tiden för dödsfallet blir dock avgörande i arvs-

skattehänseende. Beredningen anser också, att testamente eller förmåns-

tagarförordnande till förmån för en förutvarande make utgör ett tecken på

fortsatt samhörighet mellan de tidigare makarna och att överföring till så­

dan make därför bör beskattas enligt den lindrigaste klassen.

Beredningen tar vidare i detta sammanhang upp fosterbarnens ställning

i arvsskattehänseende. Dessa beskattas i allmänhet enligt klass IV. Kan ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

52

fosterbarn sägas ha varit anställt hos fosterföräldrarna i minst tio år, be­

räknas dock skatten enligt klass II. Beredningen anser, att en uppdelning av

detta slag är svår att förena med en modern syn på fosterbarns ställning.

Om föräldrar har tagit ett barn till sig och adopterat detta, hör barnet redan

nu hemma i skatteklass I. Detsamma bör enligt beredningen rimligen gälla,

om barnet upptagits under liknande förhållanden fastän adoption inte

skett. Beredningen finner det emellertid nödvändigt att närmare bestämma,

under vilka omständigheter en gynnsammare skattemässig behandling bör

ske, eftersom skäl inte föreligger att i alla situationer medge fosterbarn

sådan behandling. Avgörande bör vara att barnet i fosterhemmet erhållit

vård och fostran som eget barn. Härigenom faller i allmänhet barn, som av

myndigheterna placerats i fosterhem mot ersättning, utanför den gynnade

kretsen. Det stora antalet fosterbarn som enligt beredningen är av in­

tresse upptas i allmänhet i späd ålder i det nya hemmet. I sådana fall är

en skattemässig åtskillnad mellan egna barn och fosterbarn otillfredsstäl­

lande. Beredningen föreslår därför, att fosterbarns förvärv beskattas enligt

klass I, om barnet före fyllda 16 år vistats stadigvarande i den avlidnes hem.

Begreppet stadigvarande bör därvid ha samma innebörd som i inkomstskat­

tehänseende. Tillfällig vistelse på annan ort för skolgång eller av andra skäl

bör således inte ha någon betydelse.

När det gäller utläggning av lotter i klass I föreslår beredningen, som

nämnts, att detta principiellt sker enligt ärvdabalkens regler om arv och

med hänsyn tagen till vad som kan ha föreskrivits i testamente. För att

hindra opåkallade skattelättnader och åstadkomma en jämnare avvägning i

beskattningen föreslår beredningen dock vissa begränsningar i den nu an­

givna principen.

Särskilda lotter skall sålunda läggas ut för arvingar i klass I. Genom att

arvingen avstår från sitt arv till förmån för sina barn sker emellertid en

lättnad i progressionsavseende samtidigt som ett led överhoppas och därmed

undgår arvsbeskattning. Samma skattemässigt gynnsamma resultat kan

uppnås genom testamentariskt förordnande. Beredningen finner, att bäran­

de skäl inte föreligger att behålla den nuvarande ordningen utan föreslår,

att skattläggning skall ske utan hänsyn till eventuella avståenden och att

testamente till förmån för annan än barnbarn inte skall beaktas vid lott-

läggningen, om den närmast arvsberättigade fadern eller modern lever.

Barnbarnets lott inräknas i den närmast arvsberättigades.

Beredningen tar vidare upp frågan, huruvida hänsyn skall tas till laglott

vid skattläggningen. Beredningen erinrar om att sådan hänsyn nu bara tas,

om anspråk härom framställts och medgetts. Beredningen anser, att med

den föreslagna schablonartade utformningen av arvsbeskattningen behovet

av ett hänsynstagande till laglottsanspråk träder mer i förgrunden och före­

slår därför, att laglott alltid skall beräknas i den del av kvarlåtenskapen

som skall fördelas. Enligt beredningen är denna ordning enkel att tillämpa

samtidigt som den innebär en spärr mot missbruk i vissa fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

53

Arvs- eller testamentslott, som inte skall beskattas enligt klass I, hänförs

till arvsskatteklass II. Till den sistnämnda klassen räknas således enligt

förslaget övriga fysiska personer och sådana juridiska personer beträffande

vilka särskild skattefrihet inte gäller. Det närmare förfarandet vid lottlägg-

ning framgår av specialmotiveringen i betänkandet vartill jag torde få hän­

visa.

I det föregående har nämnts en del nyheter på arvsbeskattningens om­

råde. Beredningen erinrar om att förslaget om ny klassindelning och ut­

vidgning av personkategorierna i klass I givetvis också gäller vid gåvobe-

skattningen.

Beredningen kommer härefter in på frågan om skattefria motta­

gare och framhåller, att ett betydande antal mottagare intar en privile­

gierad ställning i skattehänseende. Särskilt gäller detta vissa slag av stif­

telser och sammanslutningar. Med hänsyn till det nära samband som enligt

beredningens mening råder beträffande dessas ställning i arvs- och gåvo-

skattehänseende, tar beredningen i ett sammanhang upp dessas ställning

från både arvs- och gåvoskattesynpunkt.

Som framgått av redogörelsen för nuvarande ordning är vissa stiftelser

och sammanslutningar fria från både arvsskatt och gåvoskatt. Fria från

gåvoskatt endast är stiftelser och sammanslutningar som främjar religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller i övrigt allmännyttiga ändamål. De nu uppräk­

nade stiftelserna och sammanslutningarna är alltså inte fria från arvs­

skatt men beskattas i gengäld enligt den förhållandevis gynnsamma skatte-

klass III. Beredningen erinrar om att denna olikhet i beskattningen vid gåva

resp. testamente vilar på tanken att det krävs större offervilja vid gåva än

vid testamente och framhåller, att det berättigade i den nu nämnda upp­

delningen ifrågasatts i skilda sammanhang.

Vissa skattefria stiftelser tjänar vid sidan av sitt allmännyttiga ändamål

till att bevara ekonomiskt inflytande åt stiftarens familj. Av koncentrations-

utredningens undersökningar (SOU 1968: 7) framgår, att ett fåtal skatte­

fria stiftelser svarar för avsevärda tillgångar, men också att det finns ett

stort antal andra skattefria stiftelser av högst varierande karaktär och

storlek. Enligt beredningen spelar friheten från inkomstskatt en större roll

för stiftelsernas ekonomi än friheten från kapitalbeskattning. Beredningen

tillägger, att frågan om frihet från inkomstskatt ligger vid sidan av bered­

ningens uppdrag.

Beredningen framhåller, att det inte kan betraktas som självklart att

vissa stiftelser och sammanslutningar skall vara skattefria på grund av

sitt ändamål. Någon principiell grund för skattefrihet kan inte gärna åbe­

ropas, anser beredningen, som erinrar om att spännvidden mellan skatte­

frihet och skatteplikt kraftigt ökat samtidigt som utrymmet för och be­

hovet av privata donationer minskat. Det allmänna har numera övertagit

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

ansvaret för åtskilliga allmännyttiga aktiviteter, som tidigare helt eller

delvis måst tillgodoses genom privata initiativ. Betydande bidrag från det

allmänna utgår sålunda för samtliga slag av de ändamål, på grund varav

stiftelser och sammanslutningar f. n. åtnjuter frihet från arvs- och gåvo­

skatt. Enligt beredningens åsikt bör huvudprincipen för framtiden vara, att

det allmännas stöd till stiftelser och organisationer med allmännyttiga

ändamål avvägs mot andra utgiftsbehov vid budgetprövning och inte ges i

form av skatteprivilegier med svåröverskådliga konsekvenser. Av dessa

skäl föreslår beredningen, att den nuvarande skattefriheten för gåvor till

de allmännyttiga ändamål som i arvsskattehänseende hänförs till klass III

upphävs och att de juridiska personer som nu beskattas enligt denna klass

hänförs till den nya klass II vid såväl arvs- som gåvobeskattningen.

Beredningen anser, att de angivna synpunkterna kan anföras också be­

träffande vissa stiftelser och sammanslutningar som f. n. åtnjuter fullstän­

dig skattefrihet enligt AGF. Det är dessutom förenat med betydande svårig­

heter att närmare avgränsa sådana ändamål som skulle kunna rubriceras

som höggradigt allmännyttiga. Varje sådan uppdelning blir enligt bered­

ningens mening en avvägning av politisk och allmän karaktär. Enligt be­

redningen utgör allmännyttan som sådan inte grund för skattefrihet utan

det är i stället riktigare att se till de former i vilka olika verksamheter be­

drivs. Därmed avser beredningen i främsta rummet den mer eller mindre

starka anknytningen till statlig verksamhet på området och möjligheterna

för staten och dess organ att inverka på och kontrollera mottagarnas verk­

samhet.

Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen, att arvs- och gåvo-

skattefriheten bibehålls endast för två grupper av sammanslutningar. Den

ena gruppen utgörs av försvarsstiftelserna. Dessa har, anför beredningen, i

huvudsak rent statliga uppgifter och bedriver sin verksamhet i samverkan

med och under kontroll av myndigheterna. Gränsen mellan statlig och

privat verksamhet på detta område är ibland svår att dra. En ovillkorlig

förutsättning för skattefriheten bör därför vara, att myndigheterna finner

sig kunna samverka med den stiftelse eller sammanslutning som det är

fråga om.

Den andra gruppen, beträffande vilken beredningen föreslår bibehållande

av arvs- och gåvoskattefrihet, utgörs av sammanslutningar med ändamål

att främja den högre utbildningen och den vetenskapliga forskningen. En­

ligt beredningen utövas vetenskaplig undervisning och forskning, som be­

kostas av skattefria stiftelser och sammanslutningar, i nära samarbete med

allmänna institutioner, såsom sjukhus, universitet osv. Om skattefriheten

här begränsades lika snävt som för försvarsstiftelserna, dvs. genom krav

på samverkan med myndighet, skulle resultatet kunna bli en tämligen

konstlad uppdelning som skulle få ringa praktisk betydelse. Beredningen fö­

55

reslår därför frihet från arvs- och gåvoskatt för akademi och sådan stiftelse

eller sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja under­

visning vid universitet eller därmed jämförlig institution eller att främja ve­

tenskaplig forskning.

När det gäller den lägre undervisningen finner beredningen, att läget är

ett annat. Den grundläggande skolutbildningen har numera övertagits av

stat och kommun. Till motsvarande privata undervisningsanstalter utgår

ofta ekonomiskt stöd av sådan omfattning att behovet av privata donatio­

ner är begränsat. Beredningen föreslår med hänsyn härtill, att skattefri­

heten begränsas till s. k. eftergymnasial utbildning.

Ett annat slag av stiftelser och sammanslutningar, som av ålder intagit

en gynnad ställning i arvs- och gåvoskattehänseende, är de, vilkas verk­

samhet inriktats på stöd åt sjuka, fattiga, åldringar och jämförliga grupper.

Beredningen framhåller, att insatser på nu nämnda områden tidigare måst

ske genom privata åtgärder eller i form av välgörenhet men att det all­

männa successivt åtagit sig dessa uppgifter. Beredningen finner, att den

hävdvunna skattefriheten för stiftelser som utövar välgörenhet i olika

former är svår att förena med den ändrade synen på socialpolitiken och

föreslår därför, att arvsskattefriheten avskaffas i nu berörda avseenden.

Beredningen tillägger, att viss stödverksamhet, som med beredningens

förslag skulle falla utanför det skattefria området, än så länge till stor del

bygger På privata initiativ utan att det allmänna på samma sätt som i andra

fall kan ta på sig ansvar för de människor som har nytta av verksamheten.

Beredningen syftar här på de organisationer som bedriver internationell

hjälpverksamhet, t. ex. Rädda Barnen och Inom-Europeisk Mission. Bered­

ningen anser, att arvsskattefriheten bör bibehållas och t. o. m. utvidgas i

fråga om nu nämnd verksamhet. Med hänsyn till att en mångfald svenska

och utländska institutioner är verksamma på detta område, föreslår be­

redningen, att kontroll sker av att skattefriheten begränsas till institutioner

som är jämförliga med de nu nämnda. Detta bör ske genom att Kungl.

Maj :t får befogenhet att medge skattebefrielse för organisationer med hu­

vudsakligt ändamål att bedriva internationell hjälpverksamhet.

Tidigare har redogjorts för beskattningen avs. k. framskjutna för­

värv. Beredningen konstaterar, att reglerna härom är svårtillgängliga och

lämnar utrymme för spekulationer beträffande ovissa framtida händelser.

Begär exempelvis den, som erhållit äganderätten till viss egendom medan

annan person erhållit avkastningsrätten, omedelbar beskattning, kan detta

visa sig ha både fördelar och nackdelar. Om nyttj anderättshavaren lever

bara en kortare tid och egendomen dessutom stiger kraftigt i värde vinner

han på omedelbar beskattning. Men om nyttjanderättshavaren lever längre

än beräknat eller egendomen sjunker i värde, är det fördelaktigare att

vänta med beskattningen. En märklig effekt av AGF:s bestämmelser på om­

Kungl. Majrts proposition nr 71 år 1970

56

rådet är, framhåller beredningen vidare, att, om någon först förvärvar nytt-

janderätten till viss egendom och därefter äganderätten till den, han kom­

mer att beskattas två gånger för samma egendom.

Beredningen finner anledning till kritik mot beskattningsreglerna också

från det allmännas synpunkt och pekar på att omedelbara och ibland be­

tydande skattelättnader kan uppnås genom avståenden av olika slag. Som

exempel nämns, att efterlevande make tillerkänts nyttjanderätt till en stör­

re eller mindre del av kvarlåtenskapen, under det att äganderätten tillagts

makarnas barn. Vid skattläggningen läggs en lott ut för värdet av makens

nyttjanderätt och denna beskattas omedelbart. Äganderätten beskattas

däremot inte. Om den efterlevande maken före tillträdet av sin rätt avstår

från att göra denna gällande, kan ingen ytterligare skatt las ut. Barnen

får äganderätt till hela egendomen, men skatt har tagits ut endast för nytt-

janderättens värde. Om den efterlevande är till åren kommen, är detta vär­

de ofta så lågt att lotten till honom blir skattefri. Beredningen konstate­

rar vidare, att det nuvarande systemet bygger på att ägaren skall deklarera

sitt förvärv när detta sker, exempelvis genom att nyttjanderättshavaren

efter en tid avstår från sin rätt. Detta sker inte alltid, och när förhållan­

det kommit till granskningsmyndighetens kännedom, kan mer än tio år ha

förflutit och det allmännas skatteanspråk preskriberats.

Beredningen finner, att reglerna om de framskjutna förvärven är olämp­

ligt utformade och att åtskilliga ändringar måste vidtas i AGF för att man

skall få en riktigt avvägd beskattning inom ramen för nuvarande system.

Problemet med de framskjutna förvärven reduceras emellertid väsentligt,

om beredningens förslag godtas att lägga skattskyldigheten på dödsboet

och begränsa utläggningen av särskilda lotter till de närmaste anförvan­

terna. Beredningen finner det naturligt att i det föreslagna, förenklade

systemet beskatta egendom, som är föremål för framskjutet förvärv, på

samma sätt som annan egendom i dödsboet och att göra detta omedelbart.

Därför föreslås, att AGF:s regler om framskjutna förvärv upphävs utan att

ersättas av andra. Särskild hänsyn måste dock tas till det fall då någon en­

ligt lag eller testamente erhållit egendom med fri förfoganderätt. Den fria

förfoganderätten beskattas nämligen som äganderätt och det kan därför

inte komma i fråga att vid arvlåtarens eller testators död beskatta också

den äganderätt som senare skall tillfalla sekundosuccessorer. I det nu av­

sedda fallet föreslås alltså ingen ändring av den nuvarande bestämmelsen

i 8 § första stycket AGF.

En närmare redogörelse för bestämmelserna på försäkring sbe­

skattningens område har lämnats på s. 32—33. Beredningen kon­

staterar, att reglerna är invecklade och att önskemål om förenklingar fram­

förts i skilda sammanhang.

Enligt beredningen skulle vissa tekniskt betydelsefulla ändringar kun­

na göras inom ramen för det nuvarande systemet men de skulle få ganska

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

57

begränsad räckvidd. Beredningen har övervägt ett alternativ enligt vilket

värdet av förekommande försäkringar skulle brytas ut från den egentliga

dödsbobeskattningen och i stället skattläggas för sig. Det visar sig dock att

större förenklingar inte kan vinnas med hänsyn till bl. a. skyddet för gif­

torätten. Det föreslagna systemet med dödsboet som skattskyldigt och med

en begränsad lottläggning möjliggör däremot enligt beredningen en starkt

förenklad arvs- och gåvobeskattning av försäkringar. Beredningen före­

slår därför, att värdet av försäkringar skall behandlas efter i stort sett

samma regler som annan egendom efter den avlidne. Vissa undantag från

denna allmänna princip blir dock nödvändiga för att ge utrymme för

skattefrihet i en del fall.

Vad först angår frågan om vilka förmånstagarförvärv som skall vara

skattepliktiga har beredningen inte funnit skäl att föreslå några genom­

gripande ändringar. Beredningen anser det självklart att förmånstagar­

förvärv som avser kapitalförsäkringar liksom nu skall underkastas be­

skattning.

I och för sig skulle man kunna från skatteplikt frita tjänstegruppliv-

försäkringar, vilka saknar den individuella prägel som kännetecknar van­

liga försäkringar och mera kan betraktas som anställningsförmåner. Be­

redningen finner dock skäl tala mot att generellt undanta tjänstegrupp-

livförsäkringar från skatteplikt, bl. a. med hänsyn till att de grupper, för

vilka denna försäkringsform inte är öppen, skulle komma i ett sämre läge

och att ett fritagande av tjänstegrupplivförsäkringarna skulle möjliggöra

oskäligt stora skattelättnader i det fall en person innehar flera sådana för­

säkringar.

Inte heller när det gäller pensionsförsäkringarna föreslås någon änd­

ring i fråga om skatteplikten. Inkomstskatteplikten för pensionsbeloppen

utgör enligt beredningens mening inte något bärande skäl för att frita

pensionsförsäkringar från arvsskatt. Däremot kan invändas att en vanlig

pension ej arvsbeskattas och att tjänstepensionsförsäkringarna är arvs­

skattefria. Utövare av fria yrken, som är hänvisade till att själva genom

försäkring skaffa efterlevandeskydd utöver den allmänna försäkringen, är

därför, framhåller beredningen, i viss mån sämre ställda än andra yrkes­

grupper. Å andra sidan måste beaktas den skattefrihet som föreligger så

fort en pensionsförsäkring blivit mer än tio år. Även grundavdraget 10 000

kr. i årlig pension, vilket vid giftorättsgemenskap i realiteten kan sägas

vara 20 000 kr., lämnar utrymme för en vidsträckt skattefrihet. Ett av­

görande hinder mot att frita pensionsförsäkringarna från skatteplikt lig­

ger dessutom enligt beredningens mening i att de ofta innehåller inslag av

kapitalförsäkring.

Någon ändring föreslås inte i fråga om förmånstagarförordnandets be­

tydelse för rätten till grundavdrag. Beredningen finner det självklart, att

systemet med förmånstagaravdrag skall behållas och hänvisar i detta hän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

58

seende till försäkringarnas betydelse för att trygga familj eförsörj ningen.

När det gäller förmånstagaravdragets storlek anser beredningen, att en

differentiering bör ske beträffande kapitalförsäkringar. I och för sig bor­

de nämligen vid sådana försäkringar förmånstagaravdrag medges endast

när avsikten är att säkerställa efterlevande makes och barns intressen.

Grundavdragen borde i enlighet härmed medges bara för förmånstagare i

arvsskatteklass I. Beredningen anser det emellertid skäligt att avdrag får

åtnjutas även om t. ex. försäkringsbelopp tillfaller föräldrar. Praktiska

skäl talar vidare för skattefrihet, när det gäller de ganska många försäk­

ringarna på förhållandevis obetydliga belopp. Beredningen anser, att de

anförda skälen talar för att förmånstagare i arvsskatteklass I får ett hög­

re avdrag än vid motsvarande fall i klass II. För att förmånstagaravdragen

lättare skall kunna anpassas till framtida ändringar i tjänstegrupplivför-

säkringarnas storlek — dessa bör, anser beredningen, ej träffas av arvs­

skatt, om det inte finns andra försäkringar — föreslås, att grundavdragen

blir rörliga. Förslaget innebär, att avdraget skall motsvara i klass I sex

och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, f. n.

39 000 kr., och i klass II två gånger basbeloppet, f. n. 12 000 kr. Någon

ändring av grundavdraget beträffande pensionsförsäkringarna (10 000 kr.)

eller annan livränteförsäkring (2 500 kr.) föreslås inte.

Beredningens förslag till förenklat system för beräkning av arvsskatt

innebär följande i fråga om försäkringarna. Efter förmånstagaravdrag

läggs försäkringarna till boets behållning. Var den avlidne gift och rådde

giftorättsgemenskap, måste dock giftorätten först beaktas. Detta sker ge­

nom att behållningen ökas med värdet av samtliga försäkringar, varefter

hälften av den sålunda ökade behållningen frånräknas såsom skattefri

giftorättsandel. Återstående del minskas med vederbörligt antal förmåns­

tagaravdrag. Vad som blir kvar fördelas enligt lag och testamente på lot­

ter till efterlevande make, barn m. fl. i klass I eller läggs till en gemensam

lott till andra arvingar och testamentstagare i klass II. Däremot läggs ing­

en lott ut för förmånstagarförvärvet. En fördel med detta förfaringssätt är

enligt beredningen att skatten i regel blir densamma för den efterlevande

familjen, även om förmånstagarförvärven skulle uppgå till olika belopp för

skilda mottagare inom samma krets. Beredningen framhåller, att detta för­

slag, liksom varje schablonisering, kommer att i vissa fall ge lättnader, i

andra fall skärpningar, dock inte i sådan grad att det föranleder betänklig­

heter.

Tidigare har nämnts att dödsboet föreslås svara för arvsskatten. Mot­

svarande föreslås gälla också skatt som belöper på förmånstagarförvär­

ven. Förmånstagaren svarar gentemot dödsboet för den skatt som belöper

på hans förvärv. För det fall att förmånstagaren inte såsom arvinge eller

testamentstagare erhåller egendom som kan tas i anspråk av boet för skat-

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

59

tens betalning, föreslås försäkringsgivaren bli ansvarig för skatten gent­

emot dödsboet.

Som tidigare angetts gåvobeskattas f. n. periodiskt utgående försäk­

ringsbelopp, om förmånstagaren inte samtidigt erhållit förfoganderätten

till försäkringen. Arvsskatt tas bara ut för det belopp som utfaller vid döds­

fallet. Beredningen förordar, att en omedelbar och uttömmande beskatt­

ning sker av sådana förvärv och föreslår, att kapitalvärdet av dessa försäk­

ringar läggs till behållningen på samma sätt som andra försäkringar. Vär­

deringen sker därvid som om den förste förmånstagaren fått förfogande­

rätten till hela försäkringen. För att underlätta betalningen av skatten i

vissa fall föreslås en särskild anståndsregel.

Beredningen konstaterar vidare, att AGF:s regler om beskattning av för­

säkringar bara avser de fall då försäkringstagaren avlidit. En omdiskuterad

fråga gäller beskattningen vid försäkringstagarens makes död. Avlider

försäkringstagares make, anses — om försäkringen inte är försäkrings­

tagarens enskilda egendom — rätten till försäkringen ingå i giftorätts-

godset. Fastän försäkringstagaren alltså inte själv avlidit och något för­

säkringsbelopp i allmänhet inte utfallit, kommer därigenom hälften av för­

säkringsvärdet att beskattas såsom arvfallen egendom, oavsett om för-

månstagarförordnande föreligger. Finns ej bröstarvingar, blir försäkrings­

tagaren själv såsom arvtagare skattskyldig för halva värdet av sin egen

försäkring. Beredningen framhåller, att kritik riktats mot denna form av

arvsbeskattning, i synnerhet när den efterlevandes egen pensionsförsäk­

ring träffats av arvsskatt. Beredningen anser, att någon berättigad kritik

knappast kan riktas mot att den efterlevandes egna kapitalförsäkringar

kan komma att träffas av arvsskatt. Dylika försäkringar representerar all­

tid ett visst värde, med hänsyn till att de kan belånas eller återköpas. Pen­

sionsförsäkringarna däremot har enligt beredningen en klar försörjnings-

funktion och saknar realiserbart värde, eftersom de inte kan återköpas

eller belånas. Beredningen finner därför, att beskattning av efterlevandes

egen pensionsförsäkring är uppenbart oskälig och anser, att en lösning av

problemet bör ske genom ändring i giftermålsbalken, innebärande att ef­

terlevandes pensionsförsäkring inte skall ingå i giftorättsgodset. Bered­

ningen förutsätter, att en sådan ändring kan ske i anslutning till stats­

makternas behandling av skattefrågan.

Även när det gäller beskattningen av olycksfallsförsäkring finns enligt

beredningen anledning till kritik med hänsyn till att förmånstagarförord-

nanden till sådana försäkringar inte kan jämkas enligt reglerna i försäk­

ringsavtalslagen om skydd för giftorätt eller laglott. Enligt beredningens

mening bör detta problem lösas genom ändringar i försäkringsavtalslagen.

När det gäller utformningen av bottenbeloppen konsta­

terar beredningen, att de skattefria bottenbeloppen i AGF i regel är ut-

formade som gränsbelopp, dvs. även bottenbeloppet beskattas om det

överskrids. Undantag härifrån gäller bara beträffande bottenbeloppen vid

underåriga barns förvärv och vid försäkringsförvärven som är grundav­

drag. I de sistnämnda fallen beskattas bara överskjutande belopp. Bered­

ningen framhåller, att — bortsett från AGF — de skattefria bottenbeloppen

på den direkta beskattningens område principiellt utformats som grund­

avdrag. Beredningen anser, att åtskilliga fördelar föreligger med ett sy­

stem, där bottenbeloppen utformats som grundavdrag. Sålunda kan lik­

formighet uppnås i fråga om bottenbeloppens konstruktion, dels inom

AGF och dels mellan AGF och övriga författningar som reglerar den di­

rekta beskattningen, främst inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Vi­

dare medför en sådan ändring att det inte längre föreligger något behov

av särskilda avtrappningsregler för att mildra övergången mellan full

skattefrihet och full skatteplikt. Beredningen föreslår därför, att botten­

beloppen utformas som grundavdrag. Detta kräver att skatteskalorna om­

arbetas. En omarbetning anses också påkallad av tekniska skäl. Bered­

ningen pekar på att särskilt beträffande skatteklasserna I och II inter­

vallerna mellan de olika skikten är synnerligen små. Beredningen föreslår,

att man utgår från en något högre uttagsprocent än f. n. och att uttagen

sker i större intervaller. Gränsbeloppen utgör f. n. i klass I för barn 6 000

kr. och för make 40 000 kr. Med tanke på penningvärdets utveckling och

de allmänt omfattade önskemålen att lindra arvsbeskattningen i de lägre

skikten måste grundavdragen och skatteskalorna enligt beredningens me­

ning utformas så att små och medelstora arv inte beskattas strängare än

tidigare. Vid valet av lämplig gräns är enligt beredningen också förslaget

om nya regler för lottläggning av betydelse. Beredningen föreslår ett

grundavdrag i skatteklass I på 10 000 kr. i förening med en höjning av

skattesatsen i det närmast högre skiktet till 5 % för lott som tillfal­

ler barn och därmed jämställda. Beredningen föreslår vidare, att den nu­

varande skattefrihetsgränsen sänks för efterlevande make för att inte

omläggningen från gränsbelopp till grundavdrag skall medföra alltför

stora skattelättnader. Grundavdraget för make föreslås utgöra 25 000 kr.

Även detta belopp innebär i flertalet fall lättnader för den efterlevande.

För gemensam lott i den nya klass II bör enligt beredningen bottenbe-

loppet avpassas så att helt små bon lämnas fria från arvsskatt. Ett ge­

mensamt grundavdrag på 5 000 kr. förordas.

När det gäller bestämmande av arvsskattens höjd har i det

föregående nämnts, att beskattningen enligt beredningens mening bör

lindras något i fråga om små och måttliga arv, som tillfaller närstående,

och att uttaget bör ökas från större lotter och över huvud taget från lotter

som tillfaller mer avlägsna mottagare. Beredningens förslag grundas på

omfattande statistiska undersökningar. Dessa redovisas närmare på s.

183—277 i betänkandet. Av undersökningarna framgår bl. a., att antalet bo­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

61

uppteckningar, som har en behållning mellan 50 000 och 100 000 kr., mer än

sjudubblats från år 1943 till år 1967. De verkligt stora boen med en be­

hållning över en halv milj. kr. har under samma tid ökat från ett sextio­

tal till drygt 200 per år. Beredningen framhåller, att arvsskatten utgör en

pålaga av engångskaraktär och att i vissa fall svårigheter kan föreligga att

betala arvsskatten med hänsyn till att tillgångarna kan vara bundna på

visst sätt, t. ex. tillgångar som är nedlagda i jordbruk. Beredningen avser

därför att i det senare betänkandet föreslå liberalisering av reglerna om

anstånd med betalning av skatten.

Utformningen av nya skatteskalor måste också, anför beredningen, ses

mot bakgrunden av förslagen att hindra lottsplittring. Här syftas på för­

slaget, att avståenden och testamenten varigenom ett led överhoppas inte

skall beaktas vid beskattningen. Ett genomförande av detta förslag med­

för en skatteskärpning som inte kan direkt utläsas av skalorna. Av de

statistiska undersökningarna framgår, att i bon med en behållning un­

derstigande 30 000 kr., exklusive giftorätt, ca tre lotter kan beräknas falla

på varje bouppteckning och att ungefär fem lotter förekommer i bon med

en behållning mellan 100 000 och 300 000 kr. För bon med en behållning över

500 000 kr. uppgår antalet lotter till ca tio per bo.

För den nya arvsskatteklass 1 föreslår beredningen följande skala.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Lott efter grundavdrag, kr.

—

20

000

20 000—

40 000

40 000—

70 000

70 000— 100 000

100

000

—

200

000

200 000— 500 000

500 000—2 000 000

2 000 000—5 000 000

5 000 000—

Arvsskatt, kr.

5 % inom skiktet

1

000

+

10

% ”

3 000 + 15 %”

7 500 + 20 % ”

13 500 + 30 %”

43 500 + 40 % ”

163 500 + 50 %”

913 500 + 60 %”

2 713 500 + 65 %”

Beredningen framhåller, att förslaget innebär lättnader för lotter, som

tillfaller barn intill ett värde av ca 30 000 kr. För efterlevande make in­

träder en skärpt beskattning först när lottens värde närmar sig 150 000 kr.

På grund av övergången till grundavdrag blir dock lotter i storleksordningen

25 000—45 000 kr. beskattade eller får ökad skatt. Det rör sig emellertid

här om förhållandevis blygsamma höjningar. De närmare verkningarna

av förslaget framgår av följande tabell.

62

Arvsskatt i kronor för arvs- och testamentslotter tillhörande skatteklass I

enligt nuvarande regler och enligt beredningens förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Arvslott1,

kr.

Nuvarande regler

Förslaget

Ökning ( + ) eller minskning (-

arvsskatten enligt förslaget

i kronor

i % av

lotten

—) av

arvs-

make

barn

make

barn

make

barn

make

barn

i

2

3

4

5

6

7

8

9

2 000

3 000

—

—

—

—

____

____

_

_

5 000

—

—

—

—

____

____

____

_

10 000

—

210

—

—

—

—

210

____

—2,1

15 000

—

390

—

250

— —

140

—

—0,9

20 000

—

590

—

500

____

____

90

_

—0,5

25 000

—

840

—

750

—

—

90

—

—0,4

30 000

—

1 090

250

1 000

+

250

—

90

+ 0,8

—0,3

40 000

—

1 690

750

2 000

+

750

+

310

+ 1,9

+ 0,8

50 000

2 390

2 390

1 500

3 000

—

890

+

610 —1,8

+ 1,2

60 000

3 190

3 190

2 500

4 500

—

690

+

1 310 —1,2

+ 2,2

70 000

4 090

4 090

3 750

6 000

—

340

+

1 910 —0,5

+ 2,7

80 000

5 090

5 090

5 250

7 500

+

160

+

2 410

+ 0,2

+ 3,0

100 000

8 590

8 590

8 500

11 500

—

90

+

2 910 —0,1

+ 2,9

120 000

13 390

13 390

12 500

16 500

—

890

+

3 110 —0,7

+ 2,6

150 000

20 590

20 590

21 000

25 500

+

410

+

4 910

+ 0,3

+ 3,3

200 000

34 590

34 590

36 000

40 500

+

1 410

+

5 910

+ 0,7

+ 3,0

300 000

66 590

66 590

73 500

79 500

+

6 910

+ 12 910

+ 2,3

+ 4,3

400 000

102 590

102 590

113 500

119 500

+ 10 910

+ 16 910

+ 2,7

+ 4,2

500 000

142 590

142 590

153 500

159 500

+ 10 910

+ 16 910

+ 2,2

+ 3,4

600 000

186 590

186 590

201 000

208 500

+ 14 410

+ 21 910

+ 2,4

+ 3,7

800 000

274 590

274 590

301 000

308 500

+ 26 410

+ 33 910

+ 3,3

+ 4,2

1 000 000

362 590

362 590

401 000

408 500

+ 38 410

+ 45 910

+ 3,8

+ 4,6

1 500 000

602 590

602 590

651 000

658 500

+ 48 410

+ 55 910

+ 3,2

+ 3,7

2 000 000

842 590

842 590

901 000

908 500

+ 58 410

+ 65 910

+ 2,9

+ 3,3

3 000 000 1 362 590

1 362 590

1 498 500

1 507 500

+ 135 910

+ 144 910

+ 4,5

+ 4,8

5 000 000 2 402 590

2 402 590

2 698 500

2 707 500

+ 295 910

+ 304 910

+ 5,9

+ 6,1

10 000 000 5 402 590

5 402 590

5 947 250

5 957 000

+ 544 660

+ 554 410

+ 5,4

+ 5,5

1 Skattepliktigt belopp, dvs. bruttobelopp före reducering med grundavdrag.

Beredningens förslag till skatteskala för den nya arvsskatteklass II, vil­

ken omfattar de nuvarande klasserna II—IV, framgår av följande sam­

manställning.

Lott efter grundavdrag, kr.

— 20 000

20 000— 60 000

60 000—100 000

100 000—200 000

200 000—300 000

300 000—500 000

500 000—

Arvsskatt, kr.

10 % inom skiktet

2

000

+

20

% ”

10 000 + 30 %”

22 000 + 40 %”

62 000 + 50 %”

112 000 + 60 %”

232 000 + 70 %”

63

Beredningen framhåller, att en detaljerad jämförelse av skatteverk-

ningarna enligt gällande och föreslagna regler försvåras av att skatten

enligt förslaget skall tas ut på en gemensam lott under det att skatten en­

ligt nuvarande bestämmelser utgår på mottagarens förvärv. Vissa verk­

ningar av beredningens förslag framgår dock av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Arvsskatt i kronor för arvs- och testamentslotter tillhörande skatteklass

11—IV enligt nuvarande regler och beredningens förslag

Sammanlagd arvsskatt, enligt nuvarande regler. Hela kvarlåtenskapen tillfaller

Kvarlå-

ett sys-

i lika de- i lika de- en all-

i lika de-

en oskyld i lika de- Arvsskatt

tenskap,

kon

lar tre

lar fem

männyt- lar tre

testa-

lar tre

å arvslotts-

kr.

klass II

syskon

syskon

tig sam-

allmän-

ments-

oskylda

summan i

klass II

klass II

manslut- nyttiga

tagare

testa-

klass

ning

samman-

klass IV

ments-

II— IV

klass III slutningar

tagare

enligt

klass III

klass IV

förslaget

i

2

3

4

5

6

7

8

9

5 000

240

540

300

1 000

600

10 000

690

414

—

1 490

855

2 500

1 980

500

15 000

1 290

720

600

2 490

1 620

4 500

3 000

1 000

20 000

2 040

1 152

900

3 490

2 430

6 500

4 440

1 500

25 000

3 040

1 611

1 200

4 740

3 450

9 000

5 970

2 000

30 000

4 040

2 070

1 650

5 990

4 470

11 500

7 500

3 000

40 000

6 540

3 258

2 550

8 490

6 450

17 500

11 460

5 000

50 000

9 540

4 590

3 450

10 990

8 430

23 500

15 420

7 000

60 000

13 040

6120

4 650

13 490

10 470

30 000

19 500

9 000

75 000

18 290

9 120

6 450

17 990

14 220

39 750

27 000

13 000

100 000

28 290

14 595

10 200

25 490

20 445

56 000

40 440

20 500

150 000

50 790

28 620

20 200

40 490

32 970

88 500

70 500

40 000

200 000

75 790

46 050

32 700

55 490

46 410

121 000

102 870

60 000

300 000

130 790

84 870

65 200

85 490

76 470

186 000

168 000

109 500

500 000

240 790

177 270

141 450

145 490

136 410

316 000

297 870

229 000

750 000

390 790

309 870

253 950

220 490

211 470

478 500

460 500

403 500

1 000 000

540 790

447 315

378 950

295 490

286 440

641 000

622 935

578 500

1 500 000

865 790

722 370

653 950

445 490

436 470

966 000

948 000

928 500

3 000 000 1 840 790 1 622 370 1 503 950

895 490

886 470

1 941 000 1 923 000 1 978 500

10 000 000 6 390 790 6 172 305 5 953 950 2 995 490 2 986 440

6 491 000 6 472 935 6 878 500

Beredningen konstaterar, att en kalkyl på grundval av 1967 års värden

visar, att beredningens förslag kommer att tillföra statsverket ökade skat­

teintäkter med 35—40 milj. kr. per år. Härav faller ca 10 milj. kr. på

arvsskatteklass I och 25—30 milj. kr. på klass II. På grund av den skärp­

ning av progressionen som förslaget innebär räknar beredningen med att

skatten för 1968/69 skall ge något större intäkter eller ca 50 milj. kr. År

1971, då förslaget avses träda i kraft, tillkommer de höjningar som för­

anleds av den nu pågående allmänna fastighetstaxeringen. Dessa höj­

ningar kan beräknas ge en ökning av intäkterna med ca 40 milj. kr. år­

ligen. Sammanlagt kan således intäkterna av arvs- och gåvoskatterna vän­

tas öka med ca 100 milj. kr. år 1971.

Gåvobeskattningen

Beredningen konstaterar, att gåvobeskattningen hänger intimt samman

med arvsbeskattningen och att dess huvudsyfte är att komplettera arvs­

beskattningen, vilket motiverar, inte bara att gåvoskatt över huvud ta­

get tas ut, utan också att tidigare gåvor från den avlidne inom vissa grän­

ser sammanläggs med arv eller testamentsförvärv från givaren. Enligt be­

redningen skall gåvoskatt i främsta rummet tas ut därför att givaren ge­

nom benefika överföringar minskar underlaget för en kommande arvsbe­

skattning. Från dessa synpunkter är det följdriktigast att givaren, inte

som nu gåvotagaren, får svara för gåvoskatten på samma sätt som döds­

boet föreslås skola svara för arvsskatten.

Beredningen konstaterar, att, trots vissa likheter mellan arvsskatten

och gåvoskatten, de båda skatteformerna utvisar betydande olikheter.

Arvsskatten byggs sålunda upp från den förutsättningen att en hel för­

mögenhetsmassa skall övergå till och fördelas mellan olika berättigade

intressenter. Vid gåvor är situationen en annan, eftersom givaren i livs­

tiden frivilligt avstår från en större eller mindre del av sin förmögenhet.

Genom en gåva kan lättnader uppnås inte bara vid en kommande arvsbe­

skattning, utan fördelar kan också vinnas i inkomst- och förmögenhets-

skattehänseenden.

Det nu anförda är enligt beredningens uppfattning av betydelse när det

gäller gåvoskattens höjd och tekniska konstruktion.

Beredningen anser, att gåvoskatten bör följa samma mönster som arvsskat­

ten, och finner därför, att två gåvoskatteklasser är tillräckligt. De båda gåvo-

skatteklasserna föreslås innehålla sinsemellan samma personkrets som arvs-

skatteklasserna dock med ett viktigt undantag. Gåva till barns avkomling-

ar bör enligt beredningen beskattas i gåvoskatteklass II, om inte mottagaren

är närmast arvsberättigad. Härigenom uppnås bättre överensstämmelse med

arvsbeskattningen i motsvarande fall, eftersom testamentslott till barns

avkomling enligt förslaget skall inräknas i den närmast arvsberättigades

lott.

Gåvoskatteskalorna föreslås utformade något strängare än motsvarande

arvsskatteskalor och skärpningar av procentsatserna föreslås också i fråga

om de lägre skikten. Beredningen har härvid tagit hänsyn till att gåvoskat­

ten — som enligt förslaget skall betalas av givaren — utgår på gåvans net­

tobelopp, medan arvsskatten betalas av dödsboet och beräknas på de olika

lotternas bruttobelopp.

Beredningen framhåller, att den föreslagna arvsskatteskalan för klass II i

och för sig skulle kunna läggas till grund även för gåvoskatten. Detta skulle

dock kräva att gåvan beskattades som om den legat i toppen av givarens

förmögenhet. Tungt vägande skäl kan dock anföras mot en sådan lösning.

Övergången från skattefrihet till skatteplikt skulle sålunda bli synnerligen

tvär och många i och för sig helt invändningsfria gåvor skulle drabbas omo-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

65

tiverat hårt. Som exempel anför beredningen gåvor till allmännyttiga sam­

manslutningar som inte åtnjuter skattefrihet. Beredningen anser dock skäl

tala för att gåvoskatteskalan för klass II utformas strängare än skalan för

klass I.

Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen, att gåvoskatteskalorna

utformas på sätt framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Skattepliktig gåva, kr.1

Gåvoskatt, kr.

Klass I

Klass II

— 20 000

10 % inom skiktet

15 % inom skiktet

20 000—

40 000

2 000 + 15 %”

3 000 + 25 %”

40 000—

70 000

5 000 + 20 %”

8 000 + 35 % ”

70 000— 100 000

11 000 + 25 % ”

18 500 + 45 % ”

100 000— 200 000

18 500 + 30 % ”

32 000 + 55 %”

200 000— 500 000

48 500 + 40 % ”

87 000 + 65 %”

500 000—2 000 000

168500 + 50 %”

282 000 + 70 %”

2 000 000—5 000 000

918 500 + 60 %”

1 332 000 + 70 %”

5 000 000—

2 718 500 + 65 %”

3 432 000 + 70 %”

1 I förekommande fall efter grundavdrag.

Beredningen framhåller, att åtskilliga av ändringsförslagen är en följd

av den av beredningen förordade nya utformningen. Sålunda föreslår be­

redningen, av skäl som redovisats i det föregående, att den hittillsvarande

gåvoskattefriheten för de allmännyttiga sammanslutningarna upphävs.

Beträffande de framskjutna förvärven föreslår beredningen, att, om egen­

dom bortges med äganderätt till en person medan en annan samtidigt får

nyttjanderätt, gåvoskatt genast skall tas ut på egendomens hela värde, var­

vid skatten bestäms efter förhållandet mellan den blivande ägaren och giva­

ren. Vid beskattningen bortses alltså från den förbehållna särskilda rättig­

heten. Detsamma föreslås skola gälla, när givaren själv förbehållit sig någon

rätt eller förmån till det bortgivna. Även här skall således gåvoskatten be­

stämmas med bortseende från förbehållet.

Beredningen föreslår vidare, att gåvobeskattningen av försäkringar be­

gränsas. Det stora flertalet fall där gåvoskatt f. n. tas ut för förmånstagar-

förvärv avser förvärv, som skett på grund av ett dödsfall varvid förmånsta-

garen inte erhåller förfoganderätt över försäkringen utan bara successivt

får lyfta utfallande belopp. Dessa förvärv föreslås bli arvsbeskattade. En­

ligt beredningens förslag skall försäkrings- och förmånstagarförvärv gåvo-

beskattas endast i följande tre fall, nämligen om en försäkring ges bort,

om förmånstagarförvärv sker under försäkringstagarens livstid och om

premier betalas för försäkring som ägs av annan än premiebetalaren eller

hans make. Gåvobeskattning i det sistnämnda fallet föreslås som spärr mot

skatteflykt på detta område.

Beredningen tar också upp frågan om skattefrihet för gåvor.

Beredningen föreslår ingen ändring i reglerna om rätt för makar att genom

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

71

66

bodelning i livstiden låta var och en behålla sin egendom utan att gåvoskatt

därvid tas ut. Inte heller föreslås någon omedelbar ändring i reglerna om

gåvoskattefrihet för periodiska understöd. Enligt beredningens mening kan

någon meningsfylld ändring av dessa regler inte ske, så länge en i princip

obegränsad avdragsrätt föreligger vid inkomsttaxeringen för periodiska un­

derstöd. Eftersom det, enligt vad beredningen inhämtat, är ytterst ovanligt

att avdrag för periodiskt understöd vägras i ett inkomstskattemål bara där­

för att understödet är högt, uppkommer aldrig frågan om gåvoskatt. Den

obegränsade avdragsrätten vid inkomsttaxeringen har kritiserats och en

särskild utredning (skatteutredningen om periodiskt understöd) har till­

satts för att undersöka möjligheterna till ändrade regler på denna punkt.

Enligt beredningens mening bör den framtida utformningen av gåvoskatte-

friheten alltjämt vara samordnad med inkomstbeskattningen och beredning­

en avser därför att i det senare betänkandet utforma ett förslag i anslut­

ning till vad nämnda utredning kan komma att föreslå.

Som tidigare nämnts föreligger skattefrihet för gåva som utgör bidrag

till undervisning eller uppfostran, om gåvotagaren genom bidraget kan anses

ha tillförsäkrats en förmån som han annars inte skulle ha haft. Enligt be­

redningens mening saknas numera anledning att medge skattefrihet för gå­

vor av detta slag. Det allmännas studiestöd får i allmänhet anses tillräckligt

för att finansiera studier. Därtill kommer att skattefriheten för studiegåvor

kan missbrukas. Ofta saknas nämligen möjlighet att kontrollera att medel

används för det uppgivna syftet.

Beredningen anser det självklart, att gåvor av lösören som är avsedda för

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk skall vara fria från gåvo­

skatt. Likaså bör smärre penningbelopp liksom hittills vara undantagna

från gåvoskatt. Enligt beredningens uppfattning bör dock en värdegräns

sättas vid gåvor av lösören för att gåvobeskattningen inte skall kunna

kringgås genom gåvor som i realiteten innebär en kapitalöverföring. Möjlig­

heterna till skattefria gåvor bör också enligt beredningen vara desamma

för alla. Beredningen föreslår, att värdegränsen för skattefrihet fastställs

till 10 000 kr. om året och att denna gräns omfattar allt lösöre för motta­

garens personliga bruk, således både inre och yttre lösöre. För att inte läg­

ga onödiga hinder i vägen för gåvor till kommunala institutioner av olika

slag föreslås dock generell gåvoskattefrihet vid lösöregåvor till kommuner

och därmed jämförliga juridiska personer.

Beloppsgränsen för skattefrihet vid penninggåvor bör enligt beredningen

höjas med hänsyn främst till de begränsningar i gåvoskattefriheten som

beredningen föreslagit. Gränsen föreslås höjd från 2 000 till 4 000 kr. och

bör enligt beredningen få formen av grundavdrag.

Gåva från äkta makar behandlas enligt nuvarande regler olika beroende

på hur deras egendomsförhållanden är ordnade. För att förhindra att ma­

karna genom uppdelning av egendomen nedbringar skatteprogressionen fö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

67

reslår beredningen, att gåvor från äkta makar alltid beskattas som en gåva,

oavsett om gåvan härrör från den enes eller den andres giftorättsgods eller

enskilda egendom.

Enligt beredningens åsikt innebär dess i betänkandet framförda förslag

knappast så stor avvikelse från nuvarande ordning att man enbart för den

skull behöver befara nämnvärt ökad kapitalflykt från landet. Beredningen

anser inte heller, att förslagen kommer att ogynnsamt påverka förhållan­

dena i fråga om de s. k. familjeföretagen. Tvärtom är det beredningens upp­

fattning, att de föreslagna skattesänkningarna på mindre förmögenheter och

mindre arv bör vara ägnade att bredda förmögenhetsinnehavet till vidare

kretsar och därmed möjliggöra konsolidering för sådana företag.

Beredningen finner, att dess förslag inverkar fördelaktigt också beträf­

fande möjligheterna att bevara kapitalet i redan etablerade företag. Höj­

ningarna får enligt beredningen sin genomslagskraft först vid så stora för­

mögenheter att höjningarna inte torde få någon större verkan från de av

beredningen nu behandlade utgångspunkterna. Av denna anledning har

beredningen inte funnit nödvändigt att, såsom föreslagits inom beredning­

en, göra mera ingående samhällsekonomiska analyser av verkningarna av

kapitalbeskattning med olika höjd. Inte heller har beredningen ansett sig

böra företa närmare analyser angående exempelvis den förräntning som be­

hövs för att ett i familjeföretag nedlagt kapital skall kunna bevaras intakt.

Enligt beredningens uppfattning synes sådana mindre givande med tanke på

att resultaten är helt beroende av de antaganden som görs i fråga om före­

tagsform, familjerättsliga förutsättningar, kapitalets fördelning på anlägg­

ningstillgångar och omsättningstillgångar, värdeutvecklingen för olika slag

av tillgångar, bokslutsdispositioner och andra legala dispositioner osv.

Beredningen konstaterar, att den samlade effekten av ett genomföran­

de av dess förslag kommer att medföra en ökning av statens inkomster med

omkring 100 milj. kr. per år. Avkastningen kommer att öka från förmögen­

hetsskatten med 10—15 % och från skatterna på arv och gåva med 20—

25 %. Hela ökningen samt de belopp, som går åt till skattesänkningar i bot­

ten, kommer att belasta stora förmögenheter och stora arv. Förutom den nu

angivna ökningen uppskattar beredningen den årliga ökningen på grund av

den väntade höjningen av taxeringsvärdena till inemot 150 milj. kr. Den

sammanlagda ökningen av statens inkomster kan sålunda beräknas till ca

250 milj. kr. per år.

Förslagen föreslås, som tidigare nämnts, träda i kraft den 1 januari 1971.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen

Beredningens förslag liar utsatts för kraftig kritik av ett stort antal re­

missinstanser. Man accepterar dock beredningens strävanden att i enlighet

med direktiven nå fram till enklare regler och framhåller, att förslagen in­

nehåller åtskilliga tekniska förbättringar. Några instanser instämmer även

i den fördelningspolitiska syn som beredningen anlagt vid utformningen av

sitt förslag. I flera yttranden, särskilt de som avgetts av företrädarna för

näringslivet, framhåller man emellertid, att underlag saknas för förslaget

genom att betydelsefulla undersökningar inte verkställts. Sådana borde ha

avsett verkningarna av förslaget från såväl samhällsekonomisk som före­

tagsekonomisk synpunkt. Man ifrågasätter också riktigheten av att föreslå

ändringar som redan efter kort tid måste ses över.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att beredningen inte belyst

sambanden mellan beskattning, sparande, investering och ekonomisk till­

växt. De företagsekonomiska konsekvenserna av förslagen är inte utredda,

varken för större, medelstora eller mindre företag. Inte heller har man för­

sökt göra någon mer kvalificerad bedömning av förslagens negativa inver­

kan på sysselsättningen. Systematisk undersökning för att om möjligt finna

en samordning med beskattningen av kapitalvinster saknas. Skillnaderna i

skattetryck mellan Sverige och andra länder och skillnadernas inverkan på

kapitalrörelserna har inte belysts. Verkningarna av den pågående fastig­

hetstaxeringen har inte heller utretts. Man har inte anknutit diskussionen

om skattepliktsgränser och skatteskalor till de av statsmakterna beslutade

riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken och de skogspolitiska mål­

sättningarna. Beredningen har vidare underlåtit att studera och beakta den

pågående penningvärdeförändringens verkningar på arvs- och förmögen­

hetsbeskattningen. Undersökningar saknas rörande räntabilitet och före-

tagsförmögenheternas fördelning på olika storleksklasser och branscher.

Av undersökningar som skattedelegationen utfört framgår, att räntabili-

tetskraven för familjeföretagen är synnerligen höga. Skattedelegationen an­

ser, att en ny utredning bör verkställas med beaktande av anförda synpunk­

ter.

Liknande synpunkter framförs av bl. a. Familjeföretagens förening, Sve­

riges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskam­

mare. Även lantbrukets skattedelegation anmärker på bristen på analyser

och anser, att de framlagda förslagen skulle medföra oacceptabla konse­

kvenser för lantbruket. Likartade anmärkningar redovisas av Svenska för­

säkringsbolags riksförbund och Svenska sparbanksföreningen. Familjeföre­

tagens förening framhåller, med stöd av en undersökning bland medlem­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

69

marna, att knappt hälften av medlemsföretagen skulle överleva en genera­

tionsväxling, om förslagen genomförs.

LO anser en skärpt kapitalbeskattning befogad med hänsyn till den myc­

ket ojämna faktiska förmögenhetsfördelningen men framhåller, att det

vore önskvärt att få en utredning och bedömning av möjligheterna och vill­

koren för en förmögenhetsutjämning med bibehållna stimulanser i stort för

sparande och företagsamhet. Även länsstyrelserna i Södermanlands samt

Göteborgs och Bohus län ställer sig i princip positiva till en skärpning av

kapitalskatterna med hänsyn till de fördelningspolitiska synpunkterna.

Den förstnämnda länsstyrelsen understryker dock, att man bör gå fram för­

siktigt så att utjämningen inte leder till ekonomisk stagnation eller tillba­

kagång.

Även åtskilliga myndigheter framför kritik mot att de samhällsekono­

miska verkningarna av förslaget inte undersökts närmare. Kammarrätten

betonar dock, att undersökningar av förevarande slag är utomordentligt

svåra om ens möjliga att genomföra. Enligt riksskattenämndens mening är

det ofrånkomligt, att de skärpningar, som föreslås i fråga om förmögen­

hetsskatten, kommer att inverka menligt på lönsamheten för familjeföretag

och jordbruk. Att inte några som helst undersökningar verkställts rörande

förslagets inverkan på förräntning och lönsamhet i familjeföretag och jord­

bruk betecknas därför som en allvarlig brist. Det borde med nutida teknis­

ka metoder ha varit möjligt att få fram ett tämligen fylligt material i det

hänseendet. Flera länsstyrelser anför liknande synpunkter.

Ett stort antal remissinstanser har velat fästa uppmärksamheten på att

beredningens förslag, om de genomförs, medför stora risker för kapital­

flykt, ökat utländskt inflytande över näringslivet samt försämrade konkur­

rensförhållanden. Man påpekar att kapitalbeskattningen i Sverige redan

f. n. ligger högre än vad som gäller i flertalet andra länder. Särskilt fram­

hålls, att förmögenhetsbeskattningen i Danmark och Norge nyligen sänkts.

Riksskattenämnden erinrar om, att den föreslagna förmögenhetsbeskatt­

ningen ligger på en nivå som vida överstiger vad som gäller i andra västeu­

ropeiska länder. Det kan enligt nämnden med fog ifrågasättas, om det är

möjligt att genomföra en sådan beskattning utan allvarliga följder för vårt

lands ekonomi och för sysselsättningen. Olägenheterna av en sådan be­

skattning blir än mer lramträdande ju mer det ekonomiska samgåendet

fördjupas mellan vårt land och andra länder inom och utom Norden.

Näringslivets skattedelegation anser, att en skärpt kapitalbeskattning-

kan väntas mer direkt påverka betalningsbalansen och leda till en valuta-

avtappning", som kan bli utomordentligt kännbar. Delegationen framhåller

\idare, att ett genomförande av förslaget kan medföra en utvandring av fö-

retagartalanger och av personer med idéer och initiativkraft. Liknande syn­

punkter återfinns i flera yttranden.

LO anför, att utjämningsargumentet i och för sig är tillräckligt avgöran­

70

de för en skatteskärpning. Om skäl finns att räkna med en förstärkt över­

föring av kapital och företag till utlandet, bör dock hänsyn tas härtill och

till den utveckling för utländsk kapitalbeskattning som kan förutses. Sär­

skild hänsyn bör tas till skatteutvecklingen i de nordiska grannländerna

och deras inverkan på kapitalöverföringar.

I några yttranden framhålls, att den föreslagna kapitalbeskattningen

även kan ha andra ogynnsamma återverkningar i förhållande till utlandet.

Sveriges grossistförbund anför, att de svenska kapitalskatterna inte kan

drabba utländska ägare. De svenskägda distributionsorganen kommer där­

för att få svårare att hävda sig.

Lantbrukets skattedelegation har gjort en jämförelse med kapitalbe­

skattningen i Danmark och konstaterar, att rådande skillnad i konkurrens­

förhållandena mellan de båda grannländerna för jordbrukets del kommer

att accentueras på ett markant sätt av de synnerligen kraftiga taxeringsvär­

dehöjningar som kommer att drabba speciellt jordbruk i södra Sverige.

I vissa yttranden diskuteras förhållandet mellan kapitalbeskattning och

kapitalvinstbeskattning. Näringslivets skattedelegation anser, att bered­

ningen även utan en mer inträngande analys av sambandet med beskatt­

ningen av kapitalvinster borde ha föreslagit ett slopande eller i vart fall en

avsevärd sänkning av förmögenhets- och arvsskatterna.

Några instanser har som ett alternativ till en skärpt kapitalbeskattning

ifrågasatt en ökning av skatten på kapitalvinster.

Riksskattenämndens majoritet anser, att det från skatterättsliga syn­

punkter är mera tilltalande att aktualisera det allmännas skatteanspråk

när den skattskyldige lösgör kapital i samband med avyttring då bättre ut­

rymme finns för ett ökat skatteuttag än vid den årliga förmögenhetsbe­

skattningen. Familjeföretagens förening anser, att man via kapitalvinst­

skatterna skulle kunna bygga ut ett system där företagaren får behålla pro­

duktionsfaktorn kapital intakt, medan kapitalhållarna, om de är fysiska

personer, skulle kunna beskattas i lämplig omfattning vid överlåtelse eller

privatkonsumtion. Svenska företagares riksförbund föreslår, att kapitalbe­

skattningen slopas och ersätts med en särskild överlåtelseskatt.

På flera håll betvivlas, att beredningens förslag är ägnat att motverka

koncentrationen av kapital och stort inflytande till ett fåtal enskilda kapi­

talägare. Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation, Sveriges

grossistförbund och länsstyrelserna i Södermanlands samt Göteborgs och

Bohus län befarar, att många förmögenhetsägare kommer att tvingas sälja

sina företag till investmentföretag och andra kapitalförvaltande institutio­

ner.

Lokaliseringspolitiska överväganden redovisas i flera yttranden. Man pe­

kar på att familjeföretagen ofta är belägna på mindre orter eller i glesbyg­

der där de har vital betydelse för sysselsättningen.

Riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och

Kungl. Maj ds proposition nr 71 år 1970

74

och anser icke de skäl beredningen anfört mot en individuell beskattning

vara övertygande. TCO kan för sin del inte se det som ett hinder eller icke

önskvärt att makar delar upp sin förmögenhet så jämnt som möjligt.

Fredrika Bremerförbundet tar också bestämt avstånd från bestämmelser­

na om sambeskattning av äkta makars förmögenhet. Sker nu en övergång

till särbeskattning av inkomst kan inga logiska skäl åberopas för att be­

hålla sambeskattning av kapital. Förbundet kan inte finna att beredningen

framlagt några bärande motiv för sin ståndpunkt. De fördelningspolitiska

motiven synes ha varit allenarådande. Förbundet anser emellertid att be­

redningens farhågor för olika gåvotransaktioner synes överdrivna.

Beträffande det statistiska material som legat till grund för den av bered­

ningen föreslagna skärpta skatteskalan framhålls i flera remissyttranden

att materialet inte tillåter så långtgående slutsatser som beredningen dra­

git. Lantbrukets skattedelegation framhåller att de redovisade förändring­

arna i de olika förmögenhetsskikten i och för sig knappast är större än att

de kan rymmas inom felmarginalen. Den väsentligaste invändningen gent­

emot beredningens slutsatser ligger däri att de förmögenheter som jämförts

vid skiftande tillfällen inte är identiska. Delegationen framhåller att i skik­

tet över 750 000 kr. inryms enligt beredningens beräkningar t. ex. år 1953

4 995 förmögenheter och år 1968 7 800 förmögenheter. Den betydande ök­

ningen på ca 60 % torde, framhåller delegationen, till övervägande del ha

sin grund i just en förkovran av förmögenheter i underliggande skikt, en

förkovran som beredningen hävdar inte skulle ha förekommit. Delegatio­

nen framhåller att den överföring som har skett från gruppen medelstora

förmögenheter till större förmögenheter motsvaras av en tillväxt i botten­

skiktet. Denna tillväxt är antalsmässigt mycket betydande men har själv­

fallet inte samma procentuella genomslagskraft, eftersom fråga är om ett

tillskott underifrån. Delegationen kommer även in på de höjningar av fas-

tighetstaxeringsvärdena som föranleds av pågående allmänna fastighets­

taxering och konstaterar att förmögenhetsskattehöjningarna kan väntas

bli avsevärda även för de mindre brukningsenheterna. Delegationen erinrar

om att ett höjt taxeringsvärde inte medför någon ökad avkastning och

framhåller, att en näringsgren som lantbruket, där inkomstutvecklingen se­

dan länge varit ytterligt otillfredsställande, över huvud taget inte kan klara

dessa ökade påfrestningar. Det hade, anför delegationen, varit naturligare

att ge skatteskalan en utformning som eliminerat den inbyggda skärpnings-

mekanism, som nu träder i funktion så snart den fortskridande penning-

värdeförsämringen ger utslag i nominella höjningar av en konstant förmö­

genhetsmassa. Även Familjeföretagens förening och Sveriges grossistför-

bund kritiserar de slutsatser som beredningen dragit av sina statistiska un­

dersökningar.

Kammarrätten — som inte har något att erinra mot den tekniska utform­

ningen av skatteskalan med grundavdrag före beskattningsbar förmögen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

heten, att 80 procentspärren inte tillämpas ex officio, föreligger enligt läns­

styrelsen knappast, då man kan utgå från att skattskyldiga, för vilka re­

geln är aktuell, har tillgång till sådan expertis att någon rättsförlust inte

behöver uppkomma.

Lantbrukets skattedelegation betonar det angelägna i att en begräns-

ningsregel får en jämn effekt. En dylik effekt får anses värd priset av en re­

lativt komplicerad teknik.

Den föreslagna spärregeln, har även kritiserats därför alt den inte beak­

tar de lågavkastande förmögenheternas särskilda problem.

Riksskattenämnden framhåller att en lågavkastande förmögenhet inte i

sig representerar någon särskild skattekraft såvitt angår den årliga beskatt­

ningen. Självfallet finns det fall, där låg avkastning beror på omständighe­

ter över vilka den skattskyldige själv råder. Dylika särfall bör emellertid,

understryker nämnden, inte få prägla en lagstiftning av allmän räckvidd. I

stället bör, framhåller nämnden, hänsyn tas till det stora antal fall, där av­

kastningen är låg av skäl över vilka ägaren inte råder. Beredningens förslag

skulle få icke önskvärda konsekvenser för de ofta lågavkastande jordbru­

ken och vissa andra familjeföretag.

I flera yttranden kritiseras beredningens undersökning av vissa speciella

fall där låg avkastning förekommit. Man menar att undersökningen är föga

vägledande. Lantbrukets skattedelegation framhåller således att den som

väljer att spekulera i saneringsfastigheter eller obebyggda markområden

får räkna med den numera införda eviga vinstbeskattningen av kapitalvins­

ten. Man pekar även på den kommunala förköpsrättens — liksom det kom­

munala planmonopolets — betydelse i sammanhanget. Delegationen anser

att de specialfall som beredningen pekat på i sin undersökning inte bör sty­

ra utformningen av begränsningsregeln. Skattedelegationen framhåller att

en sådan regel i stället bör utformas med avsikt att garantera en rimlig be­

hållen inkomst efter skatt för samhällsnyttiga medborgargrupper.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att de fall där nuvarande spärregler

ger en lindring som skulle kunna betecknas som obillig, är av så ringa om­

fattning, att en skärpning av spärreglerna av denna anledning inte kan an­

ses påkallad.

Näringslivets skattedelegation framhåller att spärregler bör ha två upp­

gifter; den ena är att lätta på förmögenhetsbeskattningen, då avkastningen

på kapitalet är låg och den andra är att utgöra en absolut gräns för den

högsta sammanlagda beskattningen av inkomst och förmögenhet. Bered­

ningen har, anför delegationen, inte diskuterat om det är rimligt att in­

komstskatt och förmögenhetsskatt konsumerar mer än förmögenhetsav-

kastningen. Beredningen har undvikit att uttrycka en klar mening i denna

principfråga genom att hänvisa till att en sådan effekt inträder redan vid

nuvarande system. Delegationen pekar i detta sammanhang på nödvändig­

heten att stimulera enskilt sparande och understryker det faktum att Sveri­

78

innebärande att i princip hela förmögenhetsskatten i vissa situationer skall

kunna få avkortas.

I flera yttranden där spärregeln diskuterats har man genomgående fram­

hållit att ett slopande av avdragsrätten för kommunalutskylder påkallar att

regeln ses över. Även framtida ändringar i inkomstskatteskalorna bör en­

ligt yttrandena inverka på regelns utformning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

Arvs- och gåvobeskattningen

Arvsbeskattningen

Den förenklade uppläggningen av systemet har mottagits positivt av flera

instanser. Göta hovrätt finner, att förslaget innebär sådana betydande tek­

niska förenklingar och förbättringar att det i dessa delar bör i huvudsak

genomföras. Kammarkollegiet framhåller, att en förenkling av skattesyste­

met torde vara önskvärd från både allmän och enskild synpunkt. Med bi­

behållande av en strikt arvslottsbeskattning är möjligheterna att utforma

enkla regler mindre goda. Den skatteutformning beredningen valt innebär,

jämförd med nuvarande regler, betydande förenklingar. Kollegiet tillstyr­

ker övergång till den föreslagna grundläggande skatteutformningen. För-

sälcringsinspektionen framhåller, att mycket vunnits med den föreslagna,

tekniskt välfunna lösningen och anser, att omläggningen varit en förutsätt­

ning för omedelbar beskattning av framskjutna förvärv. Möjligheter till

skatteflykt, som förekommit med det hittillsvarande systemet, har kunnat

undanröjas. Inspektionen tillstyrker den föreslagna tekniska omläggning­

en. Hovrätten för Västra Sverige finner förslaget innefatta så stora förbätt­

ringar, att det bör godtas. Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands

och Gävleborgs län ställer sig också positiva till förslagen. Föreningen Sve­

riges häradshövdingar och stadsdomare finner ingen anledning till erinran

beträffande de föreslagna ändringarna.

Ett betydande antal remissinstanser avstyrker dock den föreslagna all­

männa utformningen av systemet och anser, att förenklingarna skett på be­

kostnad av de skattskyldigas intressen och att man i onödan avlägsnat sig

från civilrättsliga regler. Göta hovrätt anser, att arvslottsbeskattning bör

ske även inom den nya skatteklass II. Det för denna klass föreslagna lott-

läggningssystemet är enligt hovrättens mening ägnat att leda till otillfreds­

ställande formella och materiella resultat. Hovrätten för Nedre Norrland

vitsordar värdet av enklare regler men finner ingen garanti för att inte nya

möjligheter till skatteflykt skall upptäckas, om det föreslagna alternativet

genomförs. Enligt hovrättens mening har beredningen överdrivit den prak­

tiska betydelsen av denna sida hos schablonalternativet. Hovrätten ifråga­

sätter, om inte beredningen i sin strävan till schablonisering gått för långt

genom förslaget att beskatta mottagare i klass II utan hänsyn till vad var

so

teklasserna II—IV till en skatteklass inte övertygande och anser, att frågan

bör ytterligare utredas. Även länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att en be­

gränsning till endast två klasser är omotiverad.

Den föreslagna, närmare utformningen av klasserna I och II tillstyrks

i regel. Göta hovrätt anser, att till den nya arvsskatteklass I bör hänföras

samtliga personkretsar som nu är upptagna i klasserna I och II. Redu­

ceringen av antalet klasser från fyra till två motiverar nämligen inte vare

sig formellt eller materiellt den relativa försämring som förslaget medför för

vissa grupper.

Flera instanser anser, att till klass I skall räknas part i s. k. samvets­

äktenskap även om barn saknas eller parterna tidigare inte varit gifta.

Bland dem är hovrätten för Västra Sverige och statens grupplivnämnd.

Grupplivnämnden anger, att i grupplivreglementet jämställs med hustru

ogift kvinna som vid tiden för arbetstagarens dödsfall sammanlevde med

honom under äktenskapsliknande förhållanden. Jämställdhet med hustru

bör enligt nämnden föreligga också i arvsskattehänseende. Stockholms råd­

husrätt finner den föreslagna avgränsningen vara snäv och godtycklig och

erinrar i detta sammanhang om direktiven till den nyligen tillsatta familj e-

rättskommittén. Rådhusrätten anmärker, att lott till avliden sons änka en­

ligt beredningens förslag skall gå i klass I men att detta ej framgår av för­

fattningstexten. Även Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och TCO

anser, att part i samvetsäktenskap som vid tiden för dödsfallet stadigvaran­

de sammanlevt med den avlidne bör hänföras till klass I.

I några yttranden ställer man sig tveksam till förslaget att till klass I

hänföra förutvarande make. Hovrätten för Nedre Norrland uttalar, att man

i och för sig inte har något att erinra mot att förutvarande make jämställs

med den vid dödsfallet efterlevande maken. Såvitt gäller samvetsäktenskap

torde det dock av praktiska skäl inte vara möjligt att medge en regel av

motsvarande innebörd, fastän dessa fall i princip borde jämställas med le­

gala förbindelser. Hovrätten ifrågasätter därför, om det finns skäl att ge

förutvarande make en prioriterad ställning. Även rådhusrätten i Malmö och

länsstyrelsen i Södermanlands län anser det tveksamt, om förutvarande

make bör inta en särställning i skattehänseende.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter, om inte vissa lättnader är på­

kallade vid beskattning av föräldrars förvärv från barn. Hovrätten för Ned­

re Norrland pekar på att det personliga och ekonomiska bandet mellan för­

äldrar och barn ofta är av den art att föräldrar bör hänföras till klass I.

Lantbrukets skattedelegation hävdar, att föräldrar bör hänföras till arvs­

skatteklass I. Även näringslivets skattedelegation finner starka skäl tala för

en sådan lösning och framhåller, att ett arvfall i dessa situationer vanligen

inom kort följs av ett nytt när den avlidnes föräldrar dör. Svenska försäk­

ringsbolags riksförbund och TCO anser också, att föräldrar bör överföras

till klass I.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

82

av myndighet. Riksföreningen framhåller i detta sammanhang att förening­

ens verksamhet drivs i nära kontakt med olika myndigheter. Åtskilliga

handikapporganisationer anger, att de redan nu står under statlig kontroll

i olika hänseenden och att denna också kan utsträckas till det ekonomiska

området.

Flera organisationer framhåller, att de ekonomiska verkningarna av be­

redningens förslag i nu berört hänseende kan väntas bli högst ogynn­

samma. Man uppger, att de enskilda bidragen betyder mycket. Sveriges

frikgrkoråd uppger, att de fria trossamfundens totala inkomster f. n. be­

räknas uppgå till ca 200 milj. kr. per år, varav mer än 90 % i form av fri­

villiga gåvor. Farhågor uttrycks för att benägenheten att donera kommer

att minska, om skattskyldigheten överflyttas på givaren. Den föreslagna

beskattningen av mottagare i klass II medför påtagliga olägenheter. Det

är sålunda vanligt att ett testamente innehåller förordnanden till flera väl­

görande ändamål. Genom sammanläggning med släktingars lotter kan en

hög skattebelastning bli följden även vid obetydliga legat. Små testaments-

lotter till religiösa och andra välgörande ändamål kan bli hårt beskattade.

Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller, att den kyrkliga utbildnings­

verksamheten av diakoniarbetare är helt beroende av enskildas gåvor. Lik­

nande uttalanden görs av organisationer som bedriver motsvarande verk­

samhet. Stockholms stadsmission anger, att hela missionens arbete är starkt

beroende av tillskott genom gåvor och testamenten. Stadsmissionen skulle,

om de föreslagna bestämmelserna gällt under år 1969, fått avstå ca 300 000

kr. i arvs- och gåvoskatt.

Fn ytterligare anmärkning mot förslaget rör överföringar mellan och

t. o. in. inom olika organisationer. Svenska röda korset anser att risk före­

ligger, att sådana överföringar skulle kunna träffas av gåvoskatt. I flera ytt­

randen uppges, att kollektgåvor och liknande gåvor knappast kan kontrol­

leras av det allmänna och att insamlingar sker i mycket olikartade former.

I detta sammanhang nämns olägenheterna med beredningens förslag att

gåvor från makar skall ses som en gåva.

Sveriges frikyrkoråd framhåller, att förslaget innebär en klar diskrimi­

nering av de fria trossamfunden. Rådet erinrar om att gåvor eller testa­

menten till svenska kyrkans centrala organ är skattefria, medan motsva­

rande överföringar till de fria samfunden beskattas. Även den av bered­

ningen föreslagna skattefriheten för lösöregåvor till kyrka och kommun

saknar motsvarighet för dessa samfunds vidkommande. Sveriges frikyrko­

råd och Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller, att en ändrad ordning

i berörda hänseenden inte bör genomföras under pågående utredning om

det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.

I ett flertal yttranden föreslås, att den nuvarande generella arvs- och

gåvoskattefriheten för stiftelser och sammanslutningar utsträcks till att

avse organisationer som f. n. är fria bara från gåvoskatt. Förslag härom

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

83

framförs av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, lantbrukets

skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, KFUK.s och KFUM.s riksför­

bund, handikapporganisationerna och Sveriges frikyrkoråd. Handikappor­

ganisationerna hemställer, att det nuvarande kravet att mottagaren skall

vara ”behövande” för att erhålla arvs- och gåvoskattefrihet, skall utgå.

De blindas förening anser, att uttrycket ”lytta” i författningstexten bör

ersättas med ordet ”handikappade”.

Beredningens förslag att arvsavsiåenden i princip inte skall få inverka

på beskattningen och att testamentslott inte skall utläggas för barnbarn,

om den närmast arvsberättigade lever, har tillstyrkts eller lämnats utan er­

inran av ett flertal remissinstanser. Stockholms rådhusrätt framhåller, att

arvsavståenden i stor utsträckning förekommer där annat syfte än att ned­

bringa skatten inte kan utläsas. Länsstyrelserna i Södermanlands, Malmö­

hus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län tillstyrker förslaget. Även

lantbrukets skattedelegation finner beredningens överväganden beträffan­

de arvsavståenden och testamenten till förmån för barnbarn riktiga. Sve­

riges advokatsamfund anser principiellt, att förslaget beträffande arvsav­

ståenden kan accepteras men finner starka skäl tala för att testamenten

till förmån för barnbarn skall beaktas. I sistnämnda fall är det inte fråga

om några inbördes transaktioner mellan arvingar utan fördelningen följer

av testators uttryckliga vilja. Kammarkollegiet anser, att avståenden även

framdeles i viss utsträckning bör kunna beaktas vid skattläggningen. Sam­

tidigt som avståenden kan innebära skattelättnader medför de emellertid

en uppdelning av förmögenhetsinnehavet på flera händer. Detta torde en­

ligt kollegiet i och för sig vara i linje med vad mången av sociala och poli­

tiska skäl anser vara önskvärt. Kollegiet erinrar om att någon gåvobeskatt-

ning av villkorslösa avståenden inte föreslagits och att skillnaden mellan

förslaget och gällande ordning därför inte blir alltför genomgripande. Vill­

korslösa avståenden av hel lott eller ideell andel av lott bör därför kunna

godtas. Likaså bör enligt kollegiet testamentslott till levande barns avkom-

ling utläggas och beskattas i klass I. Rådhusrätten i Malmö anser, att fall

kan tänkas, där de föreslagna reglerna ger obilliga resultat. Så kan enligt

rådhusrätten bli fallet beträffande avståenden från testamente. Om man

t. ex. vid testators död är ense om att inte beakta testamentet, kan en opå­

kallad skatteskärpning inträda. Förslaget att beskatta barnbarn strängare,

när den närmast arvsberättigade lever, kritiseras också av hovrätten för

Nedre Norrland, som anser, att samhörigheten mellan far- och morföräld­

rar och deras barnbarn ofta kan vara minst lika stark som den mellan

föräldrar och barn. Förslaget till beskattning av testamente och gåva till

barns avkomling bör enligt hovrätten tas under förnyat övervägande. Att

barnbarn ej bör försättas i ett ogynnsammare skatteläge framhålls även av

Familjeföretagens förening, som pekar på intresset av att ett företag beva­

ras inom släkten. Delvis liknande synpunkter anförs av näringslivets skatte­

delegation och ytterligare några remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

84

Beredningens förslag att laglott skall utläggas ex officio accepteras i all­

mänhet. Den kritik som här anförts avser främst beräkningen av laglottens

storlek. Flera remissinstanser finner det vara en väsentlig olägenhet, att

det skatterättsliga laglottsbegreppet ofta kommer att avvika från det civil­

rättsliga på grund av den föreslagna ändrade formen för beskattningen av

förmånstagarförvärv.

Kammarkollegiet tillstyrker, att de s. k. framskjutna förvärven blir före­

mål för en omedelbar och uttömmande beskattning. Kollegiet pekar på att

tendenser finns att i skatteflyktssyfte utnyttja dispositioner som leder till

s. k. uppskjuten beskattning och att det är svårt att kontrollera att be­

skattning i framtiden verkligen sker. Hovrätten för Västra Sverige samt

tänsstgrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Jämtlands län anför lik­

nande synpunkter och tillstyrker förslaget. Stockholms rådhusrätt och Gö­

teborgs rådhusrätt påpekar, att det ej klart framgår hur beskattning skall

ske, om ägaren dör innan avkastningstagarens rätt upphört. Hovrätten för

Nedre Norrland föreslår vissa ändringar av reglerna om sekundosuccession.

Eu del remissinstanser är kritiska mot förslaget till beskattning av de

framskjutna förvärven. Näringslivets skattedelegation anser, att beredning­

en inte gjort en noggrann analys av hithörande problem. Kritik anförs

mot bl. a. förslagets ofördelaktiga verkningar för nyttjanderättshavare, vil­

ka får underlaget för sin rätt reducerat. Vidare framhålls, att åtskilliga

svårbemästrade fördelningsproblem uppkommer vid boutredningen. På

grund av förslagets genomgripande karaktär kan i många fall en ompröv­

ning och ändring av redan upprättade testamenten bli aktuell. En längre

övergångstid för ikraftträdandet och eventuellt särskilda regler för äldre

testamenten föreslås. Anmärkningar framställs även beträffande gåvobe-

skattningen av framskjutna förvärv.

Beredningens förslag till förenkling av försäkringsbeskattningen kriti­

seras starkt av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. För-

säkringsinspektionen tillstyrker förslaget men framhåller, att frågan om

lottläggning av förmånstagarförvärv bör ytterligare utredas. Svenska för­

säkringsbolags riksförbund erinrar om den skärpning i vissa lägen som ge­

nom 1958 års lagstiftning inträdde vid arvs- och gåvobeskattningen av för­

säkringar. Riksförbundet fastslår, att det nu föreliggande förslaget inte

skulle medföra någon kompensation för den oförmånliga behandlingen av

försäkringar, som skulle bli följden av en övergång från ett 2-skatte- till ett

1-skattesystem. Förslaget skulle tvärtom i vissa avseenden medföra nya

skatteskärpningar och inskränkningar av gällande förmåner.

Kammarkollegiet framhåller, att förslaget knappast innebär några för­

enklingar. Enligt beredningens förslag måste ett flertal räkneoperationer

göras, vilket innebär risk för fel. Vidare blir skatteunderlaget i regel lägre

då försäkringar finns, vilket sammanhänger med att vissa förmånstagar-

belopp helt eller delvis får dras av, dels vid beräkning av giftorättsandel

och dels som förmånstagaravdrag. Folksam framhåller, att systemet i vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

fall inbjuder till konstlade dispositioner. Den nu redovisade kritiken åter­

finns i ett flertal yttranden.

En annan invändning mot förslaget är att den schabloniserade beskatt­

ningen innebär ett onödigt avsteg från de civilrättsliga reglerna om gifto-

rättsandel och laglott. Man anför, att den schematiska lottläggningen säl­

lan blir vägledande för det efterföljande skiftet och att avsevärda svårighe­

ter föreligger ati fördela den dödsboet påförda skatten mellan rättsägarna.

Förslaget anses medföra slumpvisa resultat, i vissa lägen opåkallade skatte­

lättnader och i andra betydande skärpningar. Svenska försäkringsbolags

riksförbund betonar, att ett förmånstagarförordnande till sin art nära över­

ensstämmer med ett testamente och att båda dessa rättshandlingar utgör

dispositioner för dödsfalls skull. Denna överensstämmelse innefattar ytter­

ligare skäl för att i lottläggningshänseende behandla förmånstagarförord­

nande på samma sätt som testamente. Denna tankegång återkommer i ett

flertal remissyttranden.

Beredningens förslag att försäkringsgivare i vissa fall skall ansvara för

skatten kritiseras av flera remissinstanser, främst av företrädare för för­

säkringsbranschen. Man anser, att ett genomförande av förslaget på denna

punkt skulle försvåra snabba utbetalningar av försäkringsbelopp. Statens

grupplivnämnd, AFA, Folksam, Kommunernas försäkringsaktiebolag och

Svenska försäkringsbolags riksförbund hör till dem som avvisar tanken på

ett särskilt skatteansvar för försäkringsgivare.

Beredningens förslag att genom ändring i giftermålsbalken lösa de sär­

skilda problem som är förknippade med efterlevande makes försäkringar

har lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Svens­

ka försäkringsbolags riksförbund anser emellertid, att frågan bör lösas ge­

nom reglering i arvsskatteförordningen. Folksam och Sveriges advokatsam­

fund betonar vikten av att frågan snarast löses.

Den föreslagna omedelbara beskattningen av periodiskt utfallande för­

säkringsbelopp kritiseras av Folksam, Svenska försäkringsbolags riksför­

bund och näringslivets skattedelegation, vilka anser, att dessa förvärv inte

omedelbart ökar förmånstagarens skatteförmåga. Försäkringen som sådan

representerar i dessa fall ej något värde som kan användas för skattens be­

talning. Man är vidare av den uppfattningen, att förslaget innebär en känn­

bar inskränkning i hittillsvarande skattefrihet, eftersom den särskilda gåvo­

skatt ef riheten intill visst belopp inte längre blir tillämplig.

Frågan om tjänstegrupplivförsäkringarnas ställning behandlas i flera

yttranden. Försäkringsinspektionen anser, att i den utsträckning arvsbe­

skattning av grupplivförsäkring skall ske, denna bör utformas lika för

tjänstegrupplivförsäkring och annan grupplivförsäkring. De grupper, för

vilka tjänstegrupplivförsäkringen ej står öppen, bör ej försättas i sämre lä­

ge. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller, att tjänstegruppliv­

försäkringen tillkommit som resultat av kollektivavtalsförhandlingar eller

lagstiftning och genomgående haft till syfte att utgöra ett komplement till

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

85

olika pensionsanordningar. Riksförbundet finner starka skäl tala för att

förmåner på grund av tjänstegrupplivförsäkring inte betraktas annorlunda

än tjänstepensionsförmåner i övrigt. Den nuvarande formella konstruktio­

nen av tjänstegrupplivförsäkringen såsom en av den anställde eller hans

make ägd kapitalförsäkring bör dock behållas. Skattereglerna bör utformas

så att dylika försäkringar i princip inte träffas av arvsskatt. Åtskilliga re­

missinstanser förordar emellertid, att tjänstegrupplivförsäkringarna un-

dantas från arvsskatt. Bland dem är Folksam, statens grupplivnämnd,

Kommunernas försäkringsaktiebolag, SACO, SR och TCO. Enligt AFA med­

ger reglerna f. n., att belopp som utfaller på grund av tjänstegrupplivförsäk­

ring, med ett undantag, inte träffas av arvsskatt. Med beredningens förslag

kommer såväl föräldrars som sammanboende kvinnas förvärv att arvsbe-

skattas. AFA anser att belopp, som på grund av tjänstegrupplivförsäkring

utfaller till dessa personer och till ensamstående omyndigt barn, ej i något

fall bör bli föremål för arvsbeskattning. Olika metoder anges för att lösa

denna fråga. AFA förordar för sin del att det generella avdragssystemet be­

hålls, dock med en höjning av avdraget till sju gånger basbeloppet enligt

lagen om allmän försäkring.

Olika uppfattningar föreligger beträffande förmånstagaravdragets stor­

lek. Åtskilliga remissinstanser tillstyrker beredningens förslag. Mot den fö­

reslagna differentieringen erinras emellertid, att utfallande belopp i betyd­

ligt större utsträckning kommer att träffas av arvsskatt och att denna ef­

fekt blir än mer ogynnsam, eftersom klass II utformats som en kvarlåten-

skapsskatt. Kammarkollegiet förordar med hänsyn till penningvärdeför­

ändringen, att uppjustering sker av avdraget för pensionsförsäkring och

annan livränteförsäkring till 15 000 kr. resp. 4 000 kr. Folksam framhåller,

att anknytningen till basbelopp är lämplig. Om inte tjänstegrupplivförsäk­

ringarna generellt fritas från arvsbeskattning, bör kapitalförsäkringsavdra-

get höjas och en motsvarande höjning ske beträffande pensions- och liv-

ränteförsäkringarna. TCO föreslår ett gemensamt grundavdrag på sex och

en halv gånger basbeloppet vid kapitalförsäkring. Sveriges advokatsamfund

anser, att man borde bestämma ett grundavdrag beträffande de privata

pensionsförsäkringarna med utgångspunkt från försäkringstagarens in­

komstläge under ett antal år. Vidare bör den gällande tioårsregeln tas bort.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att förmånstagaravdragets

storlek bör bestämmas så att tjänstegrupplivförsäkringarna i princip inte

påverkar utrymmet för andra försäkringar. Avdraget bör bestämmas för

efterlevande make och därmed jämställd person till tolv gånger basbeloppet,

dvs. f. n. 72 000 kr. Riksförbundet avvisar differentierade avdrag för övriga

fall och föreslår ett avdrag på sju gånger basbeloppet för annan än efter­

levande make och därmed jämställd. Avdraget vid annan livränteförsäkring

bör sättas i relation till de tidigare avdragen och bestämmas till 0,7 gånger

basbeloppet. För pensionsförsäkringarna föreslås ett avdrag på två och en

halv gånger basbeloppet.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

88

kan förutsätta att dessa fastigheter inom en relativt snar framtid kommer

att användas för annat ändamål än jordbruksdrift. Sasom ett alternativ

kan tänkas ett system med skattefria bottenbelopp. Länsstyrelsen framhål­

ler, att taxeringsvärdet inte alltid kan läggas till grund för arvsbeskattning­

en. En avkastningsvärdemetod anförs som en lösning för att lindra verk­

ningarna av de höjda taxeringsvärdena. Länsstyrelsen nämner också möj­

ligheterna att göra viss del av arvsskatten avdragsgill vid beräkning av in­

komst av jordbruksfastighet. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

redovisar delvis likartade överväganden.

Gåvobeskattningen

Förslaget att slopa gåvoskattefriheten för gåvor till allmännyttiga ända­

mål har behandlats i samband med arvsbeskattningen. När det gäller för­

slaget att överflytta skattskyldigheten från gåvotagaren till givaren fram­

håller kammarkollegiet, att givaren redan nu i ett stort antal fall erlägger

gåvoskatten. Kollegiet har därför ingen erinran mot förslaget i detta hän­

seende. Kollegiet föreslår emellertid, att från gåvans beskattningsvärde

skall dras beloppet av den gåvoskatt som gåvotagare kan ha att erlägga.

Hovrätten för Västra Sverige tillstyrker förslaget men efterlyser en utred­

ning om vad den nya regeln kan få för konsekvenser med hänsyn till de

internationellt privaträttsliga bestämmelserna. Göteborgs rådhusrätt anser

med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av arvsskatten, att det är

följdriktigast att gåvoskatten betalas av givaren. Länsstyrelsen i Stock­

holms län anser förslaget leda till ökad rättvisa och pekar vidare på att

den nya regeln möjliggör en effektivare beskattning i sadana fall där när­

mare uppgifter saknas rörande gåvotagaren. Länsstyrelsen anmärker emel­

lertid, att det subsidiära ansvaret för gåvotagare bör preciseras. Lantbru­

kets skattedelegation och länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig dock negativa till förslaget, bland

dem Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och rådhusrätten i Malmö.

Rådhusrätten framhåller, att flera fall kan tänkas där skattskyldighet för

givaren kan te sig stötande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram­

håller, att skatteförmågeprincipen talar för att gåvotagaren blir skattskyl­

dig. Näringslivets skattedelegation anser, att någon bärande principiell mo­

tivering inte framlagts för en överflyttning. Beredningen har bl. a. ej klar­

lagt hur ett svenskt skattekrav på utländska givare skall kunna effektueras

och hur sammanläggningsreglerna skall fungera. Inte heller Familjeföreta­

gens förening anser att godtagbara skäl redovisats för förslaget. Svenska

försäkringsbolags riksförbund anser, att arvs- och gåvoskatten bör uppfat­

tas som en skatt på förvärvet och att skattskyldigheten därför bör åvila

gåvotagaren.

Begränsningen av antalet skatteklasser har i allmänhet tillstyrkts. Där­

emot har flera instanser kritiserat förslaget att beskatta gåvor till levande

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

90

gåva, oavsett om gåvan härrör från den enes eller den andres giftorätts-

gods eller enskilda egendom, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran en­

dast av ett fåtal instanser. Bland dem som ställt sig positiva till förslaget är

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län. Länsstyrelsen i

Stockholms län påpekar emellertid, att förslaget kräver vissa komplette­

ringar rörande upplysningsplikt. Sveriges advokatsamfund framhåller, att

förslaget i och för sig innebär en förenkling men föreslår den komplette­

ringen, att det årliga skattefria gåvobeloppet från äkta makar till en och

samma gåvotagare bestäms till 6 000 kr. i stället för 4 000 kr. från ensam­

stående givare. Ett stort antal instanser avstyrker dock förslaget. I allmän­

het framhålls, att detta medför komplikationer och att det står i strid mot

principen om makars ekonomiska självständighet. Negativa till förslaget är

kammarkollegiet, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norr­

land, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,

länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs

län, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, lantbrukets

skattedelegation, näringslivets skattedelegation, Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Fredrika Bremer förbundet.

I en del yttranden anförs, att den föreslagna sammanläggningen av ma­

kars gåvor inte är tillämplig på samvetsäktenskap och att arvslotter från

föräldrar inte sinsemellan sammanläggs. Kammarkollegiet, hovrätten för

Nedre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och länssty­

relsen i Göteborgs och Bohus län nämner särskilda svårigheter vid tillämp­

ningen av sammanläggningsreglerna. Makarnas ansvar för skatten och upp­

kommande deklarationsplikt är andra problem som framhålls av Göteborgs

rådhusrätt, länsstyrelsen i Kopparbergs län och lantbrukets skattedelega­

tion. Kammarkollegiet berör även frågan om de nya reglernas effekt på

äldre gåvor vid sammanläggning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Departementschefen

Under år 1967 uppdrogs åt kapitalskatteberedningen att göra en sam­

lad översyn av reglerna om förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattning-

en, dvs. vad som sammanfattningsvis brukar betecknas som kapitalskat­

terna. Som en första etapp i arbetet har beredningen i sitt betänkande före­

slagit nya skatteskalor och sådana tekniska omläggningar av skatteregler­

na som har omedelbart samband med skalorna.

Beträffande vissa andra frågor kommer beredningen att lägga fram för­

slag senare i ett slutbetänkande.

Med de nya skatteskalor och därmed sammanhängande tekniska ändring­

ar som kapitalskatteberedningen föreslår har beredningen avsett att åstad­

komma en genomgripande omfördelning av skattebördan med höjning av

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Innan jag går närmare in på dessa förslag vill jag först något beröra de

erinringar och invändningar av mera allmänt slag som anförts från remiss­

instansernas sida.

Allmänna synpunkter

En allmän översyn av reglerna för kapitalbeskattningen har framstått

som önskvärd sedan en längre tid. Bestämmelserna i förordningen om för­

mögenhetsskatt är som påpekades i de direktiv som gavs för beredning­

ens arbete i vissa delar föråldrade. Beträffande arvs- och gåvobeskattningen

framhölls med hänvisning till tidigare reformer att många frågor återstod

att lösa. Bl. a. borde övervägas om inte beskattningsreglerna kunde ges mera

schablonmässig karaktär. Behovet av enklare regler var enligt vad som på­

pekades i direktiven särskilt framträdande inom detta beskattningsområde.

Det pekades även på en rad speciella frågor som borde lösas.

Det är emellertid inte endast från rent tekniska synpunkter som en över­

syn av kapitalskatterna ansetts önskvärd. Även de fördelningspolitiska

aspekterna måste komma in i bilden. Av utredningsdirektiven framgår att

en central uppgift för beredningen var att med utgångspunkt från resulta­

tet av sina undersökningar avväga beskattningen på sådant sätt, att en av

sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhetsinnehavet underlättas.

Över huvud taget borde det tillses att beskattningen av förmögenheter samt

av arv och gåva på lämpligt sätt inpassas i skattesystemet.

Det förslag som kapitalskatteberedningen framlagt i sitt första betänkan­

de avser att tillgodose både de tekniska och de fördelningspolitiska aspek­

terna. Förslaget har emellertid i vissa avseenden fått ett negativt bemötande

vid remissbehandlingen, främst från näringslivets sida. Bl. a. pekas på det

förhållandet att beredningen ännu inte slutfört sitt arbete och att dess för­

slag därför inte innefattar någon samlad lösning beträffande kapitalsskat­

terna. Bland kvarstående olösta frågor nämns exempelvis frågan om hur

man vid beskattningen skall ta hänsyn till den latenta skatteskidd som i viss

grad kan anses belasta skattskyldigs förmögenhetstillgångar av olika slag.

Vidare har i flera remissyttranden anmärkts att beredningen inte verkställt

sådana ekonomiska undersökningar och analyser som är erforderliga för att

bedöma de samhällsekonomiska och företagsekonomiska verkningarna av

beredningens skatteförslag. Man syftar på effekterna på t. ex. sparandet och

kapitalbildningen, företagens lönsamhet, sysselsättningen på arbetsmark­

naden m. m.

Till de anmärkningar som gjorts i de angivna hänseendena vill jag för

egen del framhålla följande.

Den omständigheten att beredningens förslag inte innefattar någon full­

ständig reglering av kapitalbeskattningen utesluter enligt min mening inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

93

en lagstiftning på grundval av det nu avgivna betänkandet. Flertalet av de

frågor som kvarstår olösta gäller i huvudsak vissa detaljer som knappast

berör den principiella uppläggningen av kapitalbeskattningen och som där­

för utan olägenhet kan behandlas senare.

Att frågan om den latenta skatteskulden, som i och för sig är en sådan

faktor som kan inverka på förmögenhetsuppskattningen, hör till de ännu

olösta frågorna anser jag inte vara tillräcklig anledning att vänta med en

omläggning av kapitalbeskattningen på grund av betänkandet. Hittills har

nämligen hänsyn till denna faktor aldrig tagits i vår kapitalbeskattning

och det är fortfarande en öppen fråga om och i vad mån sådan hänsyn kan

las. Härtill kommer att jag som framgår av det följande är beredd att

föreslå särskilda bestämmelser för att undvika ökad skattebelastning på

de mindre och medelstora familjeföretagen. I denna del föreslår jag nu

en provisorisk lösning. Det definitiva ställningstagandet bör anstå till dess

beredningen framlagt sitt slutliga förslag.

Härefter vill jag beröra frågan om de undersökningar som enligt vissa

remissinstanser borde ha gjorts för att belysa de samhällsekonomiska och

företagsekonomiska verkningarna av beredningens förslag. Självfallet kan

sådana undersökningar i och för sig vara av visst värde. Resultatet av så­

dana undersökningar är emellertid sällan entydiga. I sammanhang som

dessa måste man för övrigt utgå från att förutsättningarna för de beräk­

ningar som undersökningarna skall gå ut på kan varieras i det oändliga.

Undersökningar av detta slag kan därför knappast förväntas bli i alla av­

seenden klarläggande. Med hänsyn härtill måste det alltid vara en besvär­

lig avvägningsfråga om och i vilken utsträckning utredningar bör ge sig

in på sådana undersökningar.

Jag berörde nyss att ett av huvudsyftena med beredningens förslag är

att åstadkomma en omfördelning av skattebelastningen från små och me­

delstora förmögenheter till stora. Enligt min mening finns ett visst utrymme

att göra en sådan omfördelning inom kapitalbeskattningen. Målsättningen

för reformen bör — som beredningen framhållit — vara att sänka skatten

på små och medelstora förmögenheter och arv samt skärpa den för de större.

Principerna för kapitalbeskattningen sammanfaller i detta avseende med

de för inkomstbeskattningen. Till en början bör en uppräkning ske av

skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen och flertalet liknande

gränsbelopp vid arvsbeskattningen med hänsyn till penningvärdeutveck­

lingen sedan gränsbeloppen senast bestämdes. För förmögenhetsbeskatt­

ningens del motiveras uppräkningen också av den väntade höjningen av

taxeringsvärdena på fastigheter med anledning av 1970 års allmänna fas­

tighetstaxering. Jag vill här erinra om att de preliminära resultaten av fas-

Iighetstaxeringen, som nu föreligger, utvisar en höjning av taxeringsvärdeni­

95

gjort. Särskilt i fråga om arvs- och gåvobeskattningen innehåller dock mitt

förslag förenklingar som jag bedömt möjliga att genomföra nu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Förmögenhetsbeskattningen

Då jag i detta sammanhang tar upp frågan om förmögenhetsbeskattning­

ens utformning är det i första hand de nuvarande skattepliktsgränserna

och skattesatserna som kommer i blickpunkten. Först vill jag emellertid i

korthet rekapitulera vad som nu gäller och vad som av beredningen före­

slås i de väsentligare punkterna.

F. n. gäller att förmögenhetsskatt inte skall erläggas av fysisk person,

oskiftat dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse, om den beskattnings­

bara förmögenheten inte överstiger 100 000 kr. För överskjutande förmö­

genhet till och med 150 000 kr. utgör skatten 0,8 %. I förmögenhetsskiktet

över 150 000 kr. utgör skatten 1 %. Mellan 200 000 och 400 000 kr. är

skatten 1,3 % och mellan 400 000 och 1 000 000 kr. 1,6 %. Den del av för­

mögenheten som överstiger 1 000 000 kr. beskattas efter 1,8 %.

För sammanlevande makar beräknas skatteplikten efter makarnas ge­

mensamt bestämda beskattningsbara förmögenhet. Motsvarande gäller om

skattskyldig har hemmavarande barn under 20 år, vars till statlig in­

komstskatt beskattningsbara inkomst uppgår till minst 100 kr.

I fråga om t. ex. ideella föreningar samt vetenskapliga och religiösa sam­

fund gäller att de inte erlägger förmögenhetsskatt för förmögenhet om

högst 5 000 kr. För den del av deras förmögenhet som överstiger 5 000 kr.

utgör skatten l,5°/00 dock lägst en krona. Detsamma gäller beträffande

förmögenhet som tillhör häradsallmänningar och andra likartade samfäl-

ligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser. För samtliga nu nämnda

kategorier gäller att de är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i

den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst.

I vissa fall begränsas skattebelastningen enligt särskilda regler, som ock­

så omfattas av beredningens ändringsförslag.

En sådan regel är den s. k. 30 gångerregeln, som gäller för fysisk person

och oskiftat dödsbo när den skattepliktiga förmögenheten överstiger ett

belopp motsvarande 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten. Med

detta uttryck avses summa inkomster sedan hänsyn tagits till ev. under­

skott i vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdrag och andra all­

männa avdrag. Den beskattningsbara förmögenheten reduceras till nämnda

belopp, dock till högst hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Denna

begränsningsregel tillämpas ex officio av taxeringsmyndigheterna och tar

sikte på fall då inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten.

Den andra begränsningsregeln är den s. k. 80 procentregeln, vars till-

lämpning är beroende av särskild ansökan från den skattskyldige. Denna

96

regel kan tillämpas för fysisk person och oskiftat dödsbo, när påförd statlig

inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt kommunala skatter sammanlagt

överstiger 80 % av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst med till-

lägg för de allmänna skatter som han dragit av. Skattereduktionen avser i

princip det överskjutande beloppet men får inte överstiga sammanlagda

beloppet av den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Den

sistnämnda skatten får likväl inte nedbringas till lägre belopp än som mot­

svarar skatten på hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

I fråga om skattepliktsgränsen föreslår beredningen att denna höjs för

förmögenhet som tillhör en kategori skattskyldiga, nämligen gifta och

andra skattskyldiga som i skattehänseende behandlas på samma sätt som

gifta, dvs. i första hand ogifta med hemmavarande barn under 18 år.

För denna kategori skall enligt förslaget skattepliktsgränsen höjas till

150 000 kr. därigenom att ett motsvarande grundavdrag får göras från den

skattepliktiga förmögenheten. Liksom nu skall enligt förslaget makar och

hemmavarande barn under 20 år sambeskattas för den sammanlagda för­

mögenheten.

För ensamstående skattskyldig föreslår beredningen en oförändrad skat-

tepliktsgräns av 100 000 kr. Även här förutsätts ett motsvarande grund­

avdrag.

På den beskattningsbara förmögenheten, dvs. den skattepliktiga för­

mögenhet som överstiger grundavdraget, tillämpas enligt beredningens för­

slag följande skatteskala.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Beskattningsbar förmögenhet, kr.

^— 100

000

100 000— 250 000

250 000— 500 000

500 000—1 500 000

1 500 000—

Förmögenhetsskatt, kr.

1,0 % inom skiktet

1 000 + 1,5 % ”

3 250 + 2,0 % ”

8 250 + 2,5 % ”

33 250 + 3,0 % ”

Beredningen föreslår också en ny begränsningsregel som skall ersätta

både 30 gångerregeln och 80 procentspärren. Enligt den föreslagna regeln

skall förmögenhetsskatten för fysisk person eller oskiftat dödsbo nedsät­

tas, om denna skatt och den statliga inkomstskatten tillsammans är högre

än de belopp som framgår av följande skala.

Statlig beskattningsbar

inkomst, kr.

—100 000

100 000—250 000

250 000—500 000

500 000—

Summa statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt, kr.

75 % inom skiktet

75 000 + 80 % ”

195 000 + 85 % ”

407 500 + 90 % ”

97

Förslaget innebär att förmögenhetsskatten nedsätts med överskjutande

belopp. Reduktionen maximeras dock till högst hälften av förmögenhets­

skattens belopp i stället för högst skatten på halva den skattepliktiga för­

mögenheten som f. n. gäller.

Enligt beredningen ger begränsningsskalan i sin nedre del ungefär sam­

ma resultat som den nuvarande 30 gångerregeln. Den täcker också in några

'mellanfall”, som inte omfattas av de gällande begränsningsreglerna. Ska­

lans övre del motsvarar i stort sett 80 procentspärren men innebär en

skärpning i de högsta inkomstlägena.

I fråga om förmögenhetsbeskattningens allmänna utformning ansluter

jag mig till beredningens uppfattning att man bör bibehålla systemet med

en fristående förmögenhetsskatt, som endast undantagsvis bör samman­

kopplas med inkomstskatten.

När det gäller skattepliktsgränsen har beredningen, som

framgår av den föregående redogörelsen, föreslagit en differentiering av

grundavdragets storlek för gifta personer och med dem likställda på den

ena sidan och för ensamstående skattskyldiga på den andra. Enligt bered­

ningen skulle det vara motiverat med ett högre grundavdrag för den förra

kretsen än för den senare.

Enligt min mening föreligger inte tillräcklig anledning att i detta avseende

göra skillnad mellan gifta och ogifta. Liksom hittills bör det skattefria

gränsbeloppet vara detsamma för båda grupperna. Därför anser jag för

min del att skattepliktsgränsen bör bestämmas till 150 000 kr. även för

de ensamstående skattskyldiga. Som jag förut framhållit anser jag en sådan

uppräkning motiverad bl. a. med hänsyn till den allmänna höjningen av fas­

tigheternas taxeringsvärden. Eftersom en skärpt förmögenhetsbeskattning

inte bör drabba de små förmögenheterna, som i stor utsträckning omfattar

egna hem o. d., synes mig en allmän skattepliktsgräns vid 150 000 kr. vara

väl avvägd. Jag föreslår således en generell höjning av skattepliktsgränsen

vid förmögenhetsbeskattningen till 150 000 kr. För vissa juridiska personer,

såsom ideella föreningar m. fl. bör dock den nuvarande skattepliktsgränsen

vid 5 000 kr. kvarstå.

Vad härefter angår utformningen av den skatteskala som skall

tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen måste den i viss utsträckning be­

stämmas av den utjämningspolitik som jag inledningsvis berört. För be­

skattning av annan förmögenhet än sådan som är nedlagd i familjeföretag

och enskilda jordbruk, dvs. förmögenhet i allmänhet, synes mig den av

kapitalskatteberedningen föreslagna skatteskalan vara i stort sett väl av­

vägd med hänsyn till de fördelningspolitiska och andra effekter man vill nå.

Enligt min mening finns dock skäl för en viss justering av skalan. Det skikt

av förmögenheten som skall beskattas efter 2 % bör utsträckas i förhållande

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

7

Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 71

98

till beredningens förslag så att skiktet omfattar skattepliktiga förmögen­

heter mellan 400 000 kr. och 1 000 000 kr. Vidare bör det skikt på vilket eu

skatt av 2,5 % skall uttas omfatta alla skattepliktiga förmögenheter över

1 000 000 kr. Den beskattning efter 3,0 % som beredningen föreslagit för

förmögenheter över 1 500 000 kr. kan nämligen antas i regel sakna praktisk

betydelse med hänsyn till verkningarna av den begränsningsregel som jag

ämnar föreslå. Vid en internationell jämförelse skulle därför en sådan pro­

centsats i realiteten vara vilseledande.

Innebörden av mitt förslag i jämförelse med nuvarande regler och kapital-

skatteberedningens förslag belyses i nedanstående tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Förmögenhet, kr.

Förmögenhetsskatt vid skiktets

nedre gräns, kr.

Förmögenhetsskatt inom skiktet,

%.

Nuva­

rande

regler

Kapital­

skattebe­

redningen1

För­

slaget

Nuva­

rande

regler

Kapital­

skattebe­

redningen1

För­

slaget

1

2

3

4

5

6

7

— 100 000

0

0

0

100 000— 150 000

0

0

0

0,8

—

____

150 000— 200 000

400

0

0

1,0

1,0

1,0

200 000— 250 000

900

500

500

1,3

1,0

1,0

250 000— 400 000

1 550

1 000

1 000

1,3

1,5

1,5

400 000— 650 000

3 500

3 250

3 250

1,6

2,0

2,0

650 000—1 000 000

7 500

8 250

8 250

1,6

2,5

2,0

1 000 000—1 650 000

13 100

17 000

15 250

1,8

2,5

2,5

1 650 000—

24 800

33 250

31 500

1,8

3,0

2,5

1 Kapitalskatteberedningens förslag för gifta.

Med den skärpta skatteskala jag här föreslagit kommer man även i fort­

sättningen att behöva något slags begränsning av den skattebelastning som

enligt de allmänna reglerna kan åvila en skattskyldig.

Den nya begränsningsregel som kapitalskatteberedningen före­

slagit skiljer sig, som framgår av den redogörelse jag förut lämnat, särskilt

i ett par avseenden från den nuvarande 80 procentregeln. Dels har skatte­

reduktionen ställts i viss relation till den skattskyldiges statligt beskatt ­

ningsbara inkomst. Dels är det bara förmögenhetsskatten som reduceras en­

ligt förslaget, medan reduktionen enligt 80 procentregeln kan avse även stat­

lig inkomstskatt.

Några remissinstanser har uppfattat kapitalskatteberedningens förslag

till ny begränsningsregel som en klar teknisk förbättring. Flera remissin­

stanser har emellertid anfört kritiska synpunkter mot förslaget. Det har

framför allt ansetts att begränsningsregeln även i fortsättningen bör sätta en

absolut spärr för både inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Begräns­

ningsregeln bör vidare liksom nu ta sikte på det lågavkastande kapitalet.

Med den höga totalbeskattning som både enligt nuvarande regler och i än

högre grad enligt nu föreslagna regler för inkomst- och förmögenhetsbe­

skattningen kan belasta den skattskyldige framstår det för mig som na­

turligt att begränsningsregeln konstrueras som en spärr för totalbeskatt­

ningen. Den nuvarande 80 procentregeln avser att utgöra en sådan spärr.

Enhgt min mening bör den spärr som skall tillämpas efter de nya beskatt­

ningsreglernas införande i princip ha samma syfte. I likhet med bered­

ningen anser jag det i hög grad önskvärt att spärregeln tillämpas ex officio

av myndigheterna, dvs. utan särskild ansökan av den skattskyldige.

Den nya begränsningsregeln bör träda i funktion, när summan av de skat­

ter som påförts den skattskyldige i form av statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt samt sjömansskatt och kommunala skatter överstiger en viss pro­

cent av hans inkomst. Enligt min mening bör totalskatten sättas i relation

till statligt beskattningsbar inkomst i stället för som nu till taxerad inkomst

ökad med beloppet av avdragna kommunalutskylder. Detta får ses mot bak­

grund av det förslag att slopa kommunalskatteavdraget som läggs fram för

inkomstbeskattningens vidkommande. Relationen till den beskattningsbara

inkomsten bör vidare enligt min mening differentieras något efter in­

komstens storlek. Jag föreslår med hänsyn härtill att skattereduktionen skall

avse det belopp varmed totalskatten överstiger 80 % av beskattningsbar in­

komst upp till 200 000 kr. Till den del den beskattningsbara inkomsten är

högre än 200 000 kr., bör reduktionen avse den skatt som överstiger 85 %

av inkomsten. Liksom nu bör gälla att skattereduktionen maximeras till

högst summan av den statliga inkomstskatten och skatten på halva för­

mögenheten. Någon ytterligare reduktionsregel motsvarande den nuvarande

30 gångerregeln behövs inte enligt min mening. Den föreslagna skatteskalan

och begränsningsregeln torde i stort sett ta tillräcklig hänsyn till de lågav-

kastande förmögenheterna.

För makar som lever tillsammans bör rätten till skattebegränsning liksom

nu i princip bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster

och skatter. Pa samma sätt som makar bör liksom i andra skattesamman-

hang behandlas de som, utan att vara gifta, lever tillsammans om de tidigare

varit gifta eller gemensamt har eller haft barn. I den mån barn i förmögen-

hetsavseende beskattas tillsammans med föräldrarna bör även den förhöjda

förmögenhetsskatt som med anledning därav påförts föräldrarna eller en av

betraktas som en del av dessas skatt vid reduktionen. Däremot skall i

sådant fall barnets inkomst givetvis inte påverka bedömningen av skatter­

nas relation till föräldrarnas inkomst.

Fall finns då skattskyldig har rätt att enligt särskilda föreskrifter erhålla

skattenedsättning genom avräkning av skatt. Jag tänker närmast på det av­

drag från skatt som skall få ske vid inkomstbeskattningen enligt vad jag

föreslagit. Hit hör också de fall, då utländsk skatt enligt avtal, som träffats

med annan stat för att undvika dubbelbeskattning, får avräknas från svensk

skatt. Jag föreslår i nära anslutning till kapitalskatteberedningen att skatte-

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

99

nedsättning enligt begränsningsregeln bestäms som om något avdrag ellei

någon avräkning inte skett.

Som jag förut nämnt bör den nya begränsningsregeln tillämpas ex officio

av myndigheterna. Därigenom ställs på dessa krav som i och för sig kan

medföra vissa komplikationer. Bl. a. måste vid skattebegränsningen beaktas

även sådan kommunalskatt som påförts den skattskyldige i annan kommun

än hemortskommunen. De tekniska hjälpmedel som numera står uppbörds-

myndigheterna till buds underlättar emellertid problemens lösning. Vissa

svårigheter avseende bl. a. kommunikationen mellan myndigheter kvarstår

men bör kunna övervinnas.

Den föreslagna begränsningsregeln bör intas i en särskild författning som

ersätter den nuvarande förordningen angående 80 procentregeln. Även den

särskilda författningen om motsvarande begränsning av preliminär skatt

(SFS 1952:411) blir överflödig genom ex officioförfarandet. De vanliga

jämkningsreglerna i uppbördsförordningen (1953:272) torde vara tillräck­

liga.

I den särskilda författningen bör regleras även den inbördes ordning i vil­

ken nedsättning får ske av statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Med

hänsyn till att det är förmögenhetsbeskattningen som kan sägas framkalla

behovet av en begränsningsregel bör enligt min mening begränsningen i forsta

hand avse förmögenhetsskatten. Detta kan vara av betydelse t. ex. i det förut

berörda fallet då den skattskyldige enligt dubbelbeskattningsavtal har rätt

att från svensk inkomstskatt avräkna utländsk skatt. Om reduktionen enligt

begränsningsregeln i första hand sker på den statliga inkomstskatten, kan

detta inverka ogynnsamt på den skattskyldiges möjligheter att utnyttja sin

rätt att avräkna den utländska skatten. Men om rätten till avräkning för ut­

ländsk skatt avser förmögenhetsskatt bör det omvända gälla, så att reduk­

tionen enligt begränsningsregeln i första hand avser statlig inkomstskatt.

Bestämmelserna"bör alltså utformas så att utrymme ges för en sådan till-

lämpning som är fördelaktigast för den skattskyldige.

Jag återkommer nu till frågan om familjeföretagens behand­

ling vid förmögenhetsbeskattningen.

Som jag förut framhållit talar starka skäl för en viss försiktighet när det

gäller beskattningen av sådan förmögenhet som investerats i enskilda före­

tag och jordbruk och som kan sägas representera ett ”arbetande” kapital

i ägarens näringsverksamhet. Enligt min mening bör därför ägare av mind­

re och medelstora företag och jordbruk såvitt möjligt undantas från den

skärpning av förmögenhetsskatten som föreslås. Man behöver då särskilda

regler som har till syfte att i stort sett bibehålla nuvarande nivå för beskatt­

ningen av deras förmögenhet.

Hur man lämpligen bör utforma dessa regler kan självfallet diskuteras.

Det angivna syftet kan tillgodoses på olika sätt och hänsyn måste tas till

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

101

skilda faktorer. Underlag saknas emellertid f. n. för en mera ingående be­

dömning av hela detta problemkomplex. Enligt min mening bör frågan om

den lämpliga utformningen av en särbehandling av familjeföretagen och de

med dem jämförliga jordbruken närmare utredas. Eftersom kapitalskatte-

berednmgen annu inte slutfört sitt uppdrag, anser jag lämpligt att bered­

ningen närmare överväger denna beskattningsfråga i sitt fortsatta arbete,

som åtminstone vad gäller hänsynstagande till latent skatteskuld berör fa­

miljeföretagen. För att åstadkomma en rimlig avvägning av familjeföreta­

gens föimögenhetsbeskattning intill dess att man kommit fram till en slutlig

lösning är emellertid en provisorisk lösning angelägen. Det förslag jag nu

lägger fram, får därför ses som ett sådant provisorium. Det ligger i sakens

natur att de provisoriska reglerna måste få en ganska schablonartad karak­

tär.

Den kategori förmögenheter som närmast kommer i betraktande i detta

sammanhang är de förmögenheter som i huvudsak utgör arbetande kapital

i mindre och medelstora rörelser och jordbruk. Självfallet kan allt kapital

som nedlagts i ett företag i och för sig karakteriseras som arbetande kapital.

Vad man här syftar på är emellertid endast de fall där kapitalet och därmed

även företaget ägs av en eller ett fåtal fysiska personer och där detta kapi­

tal även i forhållande till ägaren i övervägande grad är bundet i företaget.

Därigenom skiljer sig alltså detta kapital från t. ex. det kapital som en per­

son placerat i aktier i ett börsnoterat företag. Kapital av det senare slaget

kan i allmänhet lättare lösgöras av ägaren genom en försäljning av aktierna.

En sådan försäljning inverkar i regel inte på företagets fortbestånd, vilket

däremot kan bli fallet om ägaren lösgör kapital som är nedlagt i hans eget

foretag. Jag har förut framhållit de svårigheter som kan uppkomma för

ägare av familjeföretag och jordbruk, om deras förmögenheter belastas med

en alltför hård förmögenhetsbeskattning.

Som framgår av vad jag förut anfört är det endast de mindre och medel­

stora familjeföretagen som enligt min mening bör tillgodoses genom en sär­

behandling. Det är i första hand denna kategori för vilken en skärpt för­

mögenhetsbeskattning kan medföra stora svårigheter av de slag jag förut

berört. Till dessa kan även läggas bl. a. nu rådande kreditsvårigheter som

i särskilt hög grad gör sig gällande för de mindre och medelstora företa­

gen och som därför i inte oväsentlig grad bidrar till att anstränga deras

likviditet i samband med betalning av skatt. Alla dessa svårigheter berör

mte pa samma satt de större familjeföretagen, som i likviditetshänseende

\anligen kan likställas med t. ex. de börsnoterade företagen.

Hur gränsen lämpligen bör dras mellan den ena och den andra kategorin

företag kan givetvis diskuteras.

Eftersom gränsdragningen är avsedd att ske i samband med förmögen-

hetstaxenngen ligger det emellertid enligt min mening närmast till hands

att lagga avgörande vikt vid det samlade förmögenhetsvärde som företaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

104

ringar. Dessa preciseringar syftar till att ytterligare markera att den skatt­

skyldige — dvs. den vars förmögenhetsbeskattning det är fråga om — i eko­

nomiskt avseende måste vara i ganska hög grad beroende av sitt företag.

Som förutsättning för en särbehandling vid förmögenhetsbeskattningen

bör därför enligt min mening krävas, att det av omständigheterna klart

framgår att den skattskyldige har sin väsentliga försörjning av företaget.

Av det jag förnt anfört framgår att företagets verksamhet i princip bör

avse endast rörelse eller jordbruk, som den skattskyldige bedriver. Detsam­

ma bör givetvis gälla även när verksamheten bedrivs av t. ex. ett aktiebolag

eller handelsbolag i vilket den skattskyldige äger del. Verksamheten får allt­

så inte omfatta sådant som t. ex. uthyrning eller förvaltning av fastigheter

eller förvaltning av värdepapper. Om den skattskyldige utom rörelse även be­

driver förvaltningsverksamhet i endast obetydlig omfattning, bör man dock

kunna bortse därifrån. Beträffande jordbruksfastighet bedrivs jordbruket

eller skogsbruket vanligen av fastighetens ägare, som då är att bedöma som

företagare. Men om fastigheten helt eller delvis utarrenderats bör jordbruket

eller skogsbruket till motsvarande del anses bedrivet av arrendatorn och hans

ev. medarrendatorer. Till den delen bör alltså inte ägaren betraktas som fö­

retagare. Om jordbruksfastighet innehas med fideikommissrätt, bör givetvis

fideikommissarien i detta sammanhang vara likställd med fastighetsägare.

Frågan om den skattskyldige haft sin väsentliga försörjning av rörelse

eller jordbruk som han bedrivit i enlighet med det nu sagda, bör i allmän­

het utan större svårighet kunna bedömas efter förhållandet mellan den in­

komst som den skattskyldige haft av rörelsen eller jordbruket å ena sidan

och den sammanlagda inkomsten som han kan ha haft av andra inkomst­

slag.

Jag vill emellertid framhålla att jämförelsen inte kan göras enbart be-

loppsmässigt. Hänsyn måste enligt min mening också tas till det inte ovan­

liga förhållandet att resultatet av en rörelse eller av ett jordbruk eller skogs­

bruk kan variera från år till år och att förvärvskällan t. o. m. kan visa un­

derskott under mer än ett år, utan att det fördenskull behöver sättas i

fråga att den skattskyldige ändå haft sin väsentliga försörjning av denna

förvärvskälla. Den omständigheten att den skattskyldige i fall som dessa

t. ex. har en mindre kapitalinkomst vid sidan av sitt jordbruk bör inte utan

vidare ändra bedömningen. Endast om det framgår att den skattskyldige re­

gelmässigt har inkomst av annat slag som klart överväger, finns enligt min

mening anledning att bedöma frågan om den väsentliga försörjningen an­

norlunda. Jag syftar här på fall som t. ex. när en person med en normalt

betydande inkomst av tjänst eller av fritt yrke även har en jordbruksfastig­

het, varav inkomsten dock understiger den andra inkomsten.

Eftersom det här gäller en särbehandling vid kapitalbeskattningen bör

enligt min mening som en ytterligare förutsättning krävas att företaget i

fråga också dominerar i förmögenhetsavseende vid jämförelse med de öv­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

105

riga förmögenhetstillgångar som den skattskyldige kan ha. Jag anser så­

ledes att den skattskyldige bör ha minst 75 % av sin totalförmögenhet ned­

lagd i företaget. När den skattskyldige samtaxeras för förmögenhet med

make och, i förekommande fall, med hemmavarande barn under 20 år, bör

motsvarande gälla i förhållande till den gemensamt beskattade förmögen­

heten.

Beräkningen av hur stor andel av den skattskyldiges förmögenhet som

är nedlagd i företaget kan givetvis ske på olika sätt. För egen del anser jag

att ett i stort sett riktigt resultat nås, om jämförelsen avser nettovärdet av

de olika förmögenhetsdelarna, dvs. den del som avser företaget resp. den

del som avser övrig egendom. Man bör med andra ord beakta även skul­

derna. För det fall att rörelsen bedrivs i form av aktiebolag, bör de för ak­

tierna fastställda deklarationsvärdena utan vidare kunna godtas som för­

mögenhetsvärden även i detta sammanhang. I fråga om värdet av företag

som drivs i annan form, är man på vanligt sätt hänvisad till en beräkning

av vad som motsvarar den skattskyldiges andel i nettokapitalet, dvs. den

del som på honom belöper av skillnaden mellan de tillgångar och skulder

i företaget, som skall beaktas vid förmögenhetsberäkningen. När fråga är

om rörelse eller jordbruk varav inkomsten redovisas enligt bokföringsmäs-

siga grunder, bör värdet av dessa tillgångar normalt framgå av det till rä­

kenskaperna fogade inventariet. I fråga om jordbruksfastighet som redo­

visas enligt kontantprincipen måste värdena framgå av självdeklarationens

förmögenhetssammanställning.

Hittills har jag utgått från normalfallet att fråga är om endast ett företag

som helt eller delvis ägs av den skattskyldige. Inte ovanligt är emeller­

tid att den skattskyldige bedriver verksamhet genom två eller flera företag av

olika slag. Som exempel kan nämnas, att den skattskyldige utom en jord­

bruksfastighet även driver ett mindre sågverk, det senare kanske i form av

aktiebolag. Det bör enligt min mening vara möjligt att även i sådana fall

betrakta den samlade verksamheten som om fråga var om ett företag ur

förmögenhetssynpunkt. De olika förutsättningarna för särbehandling vid

kapialbeskattningen som jag förut uppställt för de fall då den skattskyldige

har endast ett företag bör då i stället gälla den samlade verksamheten. Kra­

vet att den skattskyldiges förmögenhet till viss del skall vara hänförlig till

företagets förmögenhetsvärde bör på motsvarande sätt avse företagens sam­

manlagda förmögenhetsvärde. Detta värde får inte överstiga 2 milj. kr. Även

kravet att verksamheten skall vara av väsentlig betydelse för den skatt­

skyldiges försörjning bör på motsvarande sätt gälla den samlade verksam­

heten.

Om man godtar att hänsyn vid förmögenhetsberäkningen tas till den sam­

lade verksamheten, är det naturligt att fordra ett visst inre sammanhang

mellan företagen i fråga. Endast om denna förutsättning är för handen, är

det enligt min mening motiverat att utsträcka särbehandlingen till det sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970