2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958:295) om sjömansskatt,

dels att 16 § 2 mom., 34 § och 37 § 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 1,2 och 5 §§, 7 § 1 mom., 8-10 §§, 12 § 1 och 3 mom., 13-15 §§, 16 §

1 mom., 17 §, 21 § 1 och 2 mom., 22-25 §§, 30, 32 och 36 §§, anvisningarna till 1 och

7—12 §§ samt rubriken närmast före 16 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 31 § skall lyda ”Besvär”,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 17 a, 17 b och 32 a §§ samt

närmast före 36 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Sjömansskatt enligt-----------

Den som------------------------

(Se vidare anvisningarna.)

2

I denna--------------- --------------- ----------

n ä r f a r t: fart mellan svenska hamnar

utanför öppen kust eller utomskärs vid

kusterna samt fart mellan svensk och ut­

ländsk hamn eller mellan utländska hamnar,

dock ej fart bortom linjen Hanstholm-

Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

fjärrfart: fart, helt eller delvis, bort­

om linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom

Cuxhaven,

(Föreslagen lydelse)

§•

2 § sägs.

på fartyget.

Förordningen är icke tillämplig vid an­

ställning ombord på svenskt handelsfartyg i

fart inom landet huvudsakligen i hamnar el­

ler på floder, kanaler eller insjöar eller inom­

skärs vid kusterna eller i Kalmarsund (in­

re f ar t).

(Se vidare anvisningarna.)

1

med handelssjöfarten,

n ä r f a r t : linjefart mellan svenska

hamnar utanför öppen kust eller utomskärs

vid kusterna samt linjefart mellan svensk och

utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen

Hanstholm-Lindesnäs eller bortom Cux­

haven,

fjärrfart: annan fart än inre fart och

närfart,

1 Senaste lydelse 1969:107.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

3

inkomst ombord:-----------------

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter, som sjömannen på

grund av sin tjänst ombord har att erlägga

för egen eller efterlevandes pensionering,

med belopp, som fastställts genom beslut om

jämkning och, i den mån det medgivits av

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer, med belopp som enligt avtal

mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisa­

tioner utgör krigsrisktillägg eller motsvaran­

de ersättning,

beskattningsår: det---------------

(Nuvarande lydelse)

enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med belopp, som fastställts

genom beslut om jämkning och, i den mån

det medgivits av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer, med belopp som

enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbets­

tagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller

motsvarande ersättning,

(Föreslagen lydelse)

sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

5§.

Vid varje utbetalning till sjöman av Vid varje avräkning med sjöman av

belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, belopp, som utgör beskattningsbar inkomst,

skall genom redarens försorg sjömansskatt skall genom redarens försorg sjömansskatt

avdragas.

avdragas.

7§.

1 m o m. För här i riket bosatt sjöman

skall sjömansskatt utgå för månad och beräk­

nas

a) vid anställning ombord på fartyg, som

huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid

denna förordning fogad sjömansskattetabell

I, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg

enligt vid denna förordning fogad sjömans-

skattetabell II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden

föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas en­

ligt tabell / jämväl vid anställning ombord på

fartyg, som användes i närfart.

1 m o m. För här i riket bosatt sjöman

skall sjömansskatt utgå för månad och beräk­

nas

a) vid anställning ombord på fartyg, som

huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid

denna förordning fogad sjömansskattetabell

F, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg

enligt vid denna förordning fogad sjömans­

skattetabell N.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden

föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas en­

ligt tabell Fjämväl vid anställning ombord på

fartyg, som användes i närfart.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskatte­

lagen äga motsvarande tillämpning i fråga om

sjömansskatt.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Avser inkomst ombord kortare

tidsperiod än månad, beräknas, där icke

bestämmelserna i 2 mom. till annat föran­

leda, först den mot inkomsten svarande

månadsinkomsten. Skatten uträknas därefter

till så stor del av skatten å månadsinkoms­

ten, som svarar mot den tidsperiod inkoms­

ten avser, och erlägges i helt antal kronor,

varvid överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses

i föregående stycke, fastställas av sjömans-

skattenämnden.

2 mo m. Utgöres inkomst ombord av

engångsbelopp i form av sjuklön, semester­

ersättning, s.k. vederlagsersättning eller av

annan ersättning för lön under viss tids ledig­

het, beräknas skatten å ersättningen för sig

och med hänsyn tagen till tiden för den le­

dighet inkomsten avser. Därvid skall ersätt­

ning för varje period om trettio dagar anses

som särskild månadsinkomst. Beträffande er­

sättning för överskjutande dagar skall skat­

ten beräknas med tillämpning av bestämmel­

serna i 1 mom.

3 mo m. För beräkning av skatt å annat

engångsbelopp än i 2 mom. sägs skall följan­

de gälla.

Skatt å engångsbelopp, som icke översti­

ger ettusentvåhundra kronor, beräknas efter

det procenttal med vilket skatt skulle hava

utgått å ett belopp av etthundra kronor lagt

till den senast uppburna månadsinkomsten.

Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid

överskjutande öretal bortfaller.

Överstiger engångsbeloppet ettusen två­

hundra kronor, beräknas skatten på engångs­

beloppet till tolv gånger det belopp varmed

skatten för sjömannens senast uppburna

månadsinkomst ökar, om till månadsinkoms­

ten lägges en tolftedel av engångsbeloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse 1961:36.

1

För sjöman, som icke skall erlägga sjö­

mansskatt enligt 7 §, skall sjömansskatt utgå

för månad och beräknas enligt särskild ko­

lumn i sjömansskattetabell F eller N, om sjö­

mannen icke på godtagbart sätt visar, att han

är skattskyldig i annat land för inkomsten

ombord.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9

Sjöman, som icke skall erlägga sjömans­

skatt enligt de bestämmelser som gälla för

här i riket bosatt sjöman, skall erlägga

sjömansskatt med femton procent av den

beskattningsbara inkomsten, därest han icke

på godtagbart sätt visar, att han är skatt­

skyldig i annat land för inkomsten. Skatten

erlägges i helt antal kronor, varvid överskju­

tande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

10

1 m o m. Det åligger sjöman, som avses i

7 § 1 mom., att omedelbart efter mottagan­

det av debetsedel å preliminär A-skatt

uppvisa densamma för befälhavaren.

Skatteavdrag skall-----------------------------

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som

nu sagts, må skatteavdrag under januari och

februari månader ske enligt den kolumn som

senast tillämpats under nästföregående be­

skattningsår. Framgår av debetsedel, som

§■

1 mom. Avser inkomst ombord kortare

tidsperiod än månad, beräknas, där icke

bestämmelserna i 2 mom. föranleda till an­

nat, först den mot inkomsten svarande må­

nadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till

sä stor del av skatten på månadsinkomsten,

som svarar mot den tidsperiod inkomsten

avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid

överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses

i föregående stycke, fastställas av sjömans-

skattenämnden.

2 mom. Skatten på engångsbelopp be­

räknas för sig och utgår med den procent­

andel, som skatten på den beskattningsbara

månadsinkomsten under den månad, när en­

gångsbeloppet avräknas, utgör av månads­

inkomsten jämte värdet av fri kost. Har sjö­

mannen icke varit anställd i redarens tjänst

under nämnda månad, bestämmes procent­

talet med hänsyn till hans närmast dessför­

innan uppburna månadsinkomst och värdet

av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt

till närmast hela tal.

(Se vidare anvisningarna.)

§■

1 m o m. Det åligger sjöman, som är

bosatt här i riket, att omedelbart efter

mottagandet av debetsedel å preliminär

A-skatt uppvisa densamma för redaren. Upp­

visar sjömannen icke sådan debetsedel, ålig­

ger det redaren att från lokal skattemyndig­

het införskaffa debetsedeln eller erforderliga

uppgifter om dess innehåll.

preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som

nu sagts, eller har redare icke kunnat inför­

skaffa debetsedeln eller erforderliga uppgif­

ter om dess innehåll, må skatteavdrag under

januari och februari månader ske enligt den

1

*

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

6

Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1970

uppvisas efter det skatteavdrag sålunda verk­

ställts, att avdrag rätteligen bort ske enligt

annan kolumn skall det åligga befälhavaren

att senast vid därnäst följande avlöningstill-

fälle företaga erforderlig rättelse.

(Nuvarande lydelse)

Sjöman må jämväl med intyg från lokal

skattemyndighet eller från sjömansskatte-

nämnden eller på annat sätt som bestämts av

sjömansskattenämnden visa enligt vilken

-kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall

ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn

skall av befälhavaren iakttagas från och med

det avlöningstillfälle, som infaller näst efter

det att beskedet överlämnats till befäl­

havaren.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 §

2 mom., har att genom intyg från sjömans­

skattenämnden eller på annat sätt som

bestämts av nämnden visa enligt vilken

kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall

ske.

3 m o m. Har sjöman för vilken skatt

skall beräknas enligt sjömansskattetabell icke

på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som

är tillämplig, skall, utom i fall som avses i

1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verkstäl­

las enligt kolumnen för ogift sjöman utan

barn.

(Se vidare anvisningarna.)

kolumn som senast tillämpats under näst­

föregående beskattningsår. Om det senare av

debetsedel eller på annat sätt tillförlitligen

framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt

annan kolumn skall det åligga redaren att vid

därnäst följande löneavräkning företaga er­

forderlig rättelse. Rättelse må dock icke ske

senare än vid löneavräkningen för mars må­

nad.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal

skattemyndighet eller beslut från sjömans­

skattenämnden eller på annat sätt som

bestämts av sjömansskattenämnden visa

enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell

avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämp­

lig kolumn skall av redaren iakttagas från

och med den löneavräkning, som sker näst

efter det att beskedet uppvisats för redaren.

2 m o m. Sjöman som utan att vara bo­

satt här i riket skall erlägga sjömansskatt en­

ligt 7 §, har att genom beslut från sjömans­

skattenämnden eller på annat sätt som be­

stämts av nämnden visa enligt vilken kolumn

i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Därvid

äger 1 mom. tredje stycket motsvarande till-

lämpning.

3 m o m. Har sjöman, som skall erlägga

skatt enligt 7 §, icke på föreskrivet sätt visat

vilken kolumn som är tillämplig eller har re­

dare beträffande sådan sjöman icke kunnat

utröna detta, skall, utom i fall som avses i

1 mom. tredje stycket första punkten, skatte­

avdrag verkställas enligt kolumnen för ogift

sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

12

§.

1 m o m.1 Gör sjöman sannolikt, att han 1 m o m. Gör sjöman, som har att erlägga

året efter beskattningsåret vid taxering enligt sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt att han

1 Senaste lydelse 1960:176.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

7

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

förordningen om statlig inkomstskatt skulle

kunna påräkna avdrag för

a) underskott å_____________________

Jämkning i fall som avses vid a)—dj må

dock endast medgivas, om avdrag vid taxe­

ring kunnat påräknas med minst 600 kronor.

3 mom.1 För studerande, som är an­

ställd ombord på fartyg under ferier, må

genom beslut om jämkning den beskattnings­

bara inkomsten i skälig mån nedsättas, så

framt han gör sannolikt, att sjömansskatten

å hans inkomst ombord under beskattnings­

året väsentligt överstiger den slutliga skatt

som skulle hava påförts honom, därest

inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst

enligt kommunalskattelagen.

(Se vidare anvisningarna.)

året efter beskattningsåret vid taxering enligt

förordningen om statlig inkomstskatt skulle

kunna påräkna avdrag för

nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må

dock endast medgivas, om den till sjömans­

skatt beskattningsbara inkomsten därigenom

nedsättes med minst 600 kronor.

3 m o m. Sjöman, som har att erlägga

sjömansskatt enligt 7 §, må genom beslut om

jämkning medgivas nedsättning i skälig mån

av skatten under förutsättning,

att den tid under beskattningsåret då han

haft inkomst ombord, i förekommande fall

tillsammans med den tid under samma år då

han haft inkomst i land av eget arbete, upp­

går till högt sex månader,

att han under mer än tre månader av året

bedrivit studier, fullgjort militärtjänstgöring

eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuklön och

att under året erlagd sjömansskatt och be­

räknad slutlig skatt på inkomst i land sam­

manlagt väsentligt överstiger den slutliga

skatt som han kan beräknas bli påförd om

även inkomsten ombord utgjort intäkt av

tjänst enligt kommunalskattelagen.

Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl

föranleda annat, vid skattejämförelsen be­

räknas med ledning av den för beskattnings­

året gällande skattetabell för beräkning av

preliminär A-skatt som närmast motsvarar

den utdebitering till kommunal skatt som

utgör grund för sjömansskattetabellerna. Vid

beräkning av slutlig skatt för gift sjöman skall

hänsyn tagas även till makens inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §. 2

Beslut om jämkning meddelas av sjömans- Beslut om jämkning meddelas av sjömans-

skattenämnden.

skattenämnden. Nämnden har rätt att, där sä

anses påkallat, uppskjuta prövning av jämk-

1 Senaste lydelse 1961:36.

^Senaste lydelse 1969:107.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Ansökan om--------------------

(Nuvarande lydelse)

I beslut om jämkning skall angivas, under

vilken tid detsamma skall iakttagas vid

verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av

sjömansskattenämndens beslut om jämkning,

utgår icke ränta.

14

1 mom.1 Det åligger redare att till

sjömansskattekontoret för vaije period om

två månader, räknat från beskattningsårets

början, inbetala och redovisa under perioden

innehållen sjömansskatt. Sådan skatt skall

dock icke inbetalas å den del av till sjöman

utbetald sjuklön, vilken motsvarar den er­

sättning från allmän försäkringskassa som

redaren äger uppbära på grund av bestäm­

melserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje

stycket lagen om allmän försäkring.

För redovisningen har redaren att för

varje fartyg upprätta förteckningar över

skatteavdrag.

För varje redovisningsperiod skall redaren

senast den sista dagen i andra månaden efter

periodens utgång insätta skattens samman­

lagda belopp å sjömansskattekontorets post­

girokonto och till kontoret insända de

upprättade och summerade förteckningarna

över gjorda avdrag. Sjömansskattenämnden

må efter därom gjord framställning bevilja

anstånd med skattens inbetalning och redo­

visning, i regel dock högst en månad.

ningsärende till följande beskattningsår.

efter beskattningsåret.

Har under beskattningsåret ändring inträf­

fat i förhållande, varom sjömannen lämnat

uppgift i ansökan om jämkning, är han skyl­

dig att omedelbart underrätta sjömansskatte­

kontoret.

I beslut om jämkning skall angivas, under

vilken tid detsamma skall iakttagas vid

verkställande av avdrag för sjömansskatt,

samt vad sjömannen har att iakttaga, om

ändring inträffar i förhållande, varom han

lämnat uppgift i ansökan om jämkning.

(Föreslagen lydelse)

§-

1 m o m. Det åligger redare att till

sjömansskattekontoret för vaije period om

två månader, räknat från beskattningsårets

början, inbetala och redovisa under perioden

innehållen sjömansskatt. Av den för varje

period redovisade skatten har redaren rätt

att behålla ett belopp motsvarande en procent

av skatten. Det redaren tillkommande belop­

pet beräknas till helt antal kronor, varvid

överskjutande öretal bortfaller.

Redovisning av skatten skall ske i den

ordning sjömansskattenämnden bestämmer.

För vaije redovisningsperiod utom

november—december skall redaren senast

den sista dagen i andra månaden efter

periodens utgång å sjömansskattekontorets

postgirokonto insätta den skatt som skall in­

betalas. För redovisningsperioden november­

december skall inbetalning ske senast den 15

därpå följande februari. Sjömansskattenämn­

den må efter därom gjord framställning bevilja

anstånd med skattens inbetalning och redovis-

1 Senaste lydelse 1963:301.

Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1970

9

(Nuvarande lydelse)

Förteckning skall upprättas å blankett,

vartill sjömansskattenämnden fastställt for­

mulär.

2 m o m.1 Inbetalas sjömansskatt senare

än i 1 mom. sägs, skall restavgift och tilläggs­

avgift utgå beräknade enligt bestämmelserna

i 58 § 1 mom. första, andra och tredje stycke­

na uppbördsförordningen. Tilläggsavgiftenbe-

stämmes därvid i förhållande till det antal

tidrymder av sex månader, utöver den första,

som påbörjats efter utgången av den tidpunkt,

då skatten rätteligen skolat erläggas, intill

dess skatten inbetalas eller revisionskrav fast­

ställes enligt 17 § 2 mom.

15

Förmenar sjöman,------------------------------

hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om______________________

Å belopp, som restitueras på grund av

sjömansskattenämndens beslut om rättelse,

utgår icke ränta.

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsför­

ordningen stadgas skall äga motsvarande

tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

^Senaste lydelse 1967:636.

ning, i regel dock högst en månad. Anstånd

för redovisningsperioden november-december

må beviljas endast om synnerliga skäl före­

ligga.

(Föreslagen lydelse)

2 m o m. Inbetalas sjömansskatt senare

än i 1 mom. sägs, skall restavgift och tilläggs­

avgift utgå beräknade enligt bestämmelserna

i 58 § 1 mom. första, andra och tredje stycke­

na uppbördsförordningen. Tilläggsavgiftenbe-

stämmes därvid i förhållande till det antal

tidrymder av sex månader, utöver den första,

som påbörjats efter utgången av den tidpunkt,

då skatten rätteligen skolat erläggas, intill

dess skatten inbetalas eller av sjömansskatte­

nämnden fastställes till befalning.

§.

1 mom. Förmenar sjöman,-----------------

hos sjömansskattenämnden.

efter beskattningsåret.

Framgår vid granskning att sjömansskatt

avdragits obehörigen eller avdragits eller

redovisats med för högt belopp, må sjömans-

skattekontoret hos sjömansskattenämnden

hemställa om rättelse.

2 mom. Har under beskattningsåret änd­

ring inträffat i förhållande, varom sjöman­

nen lämnat uppgift i ansökan om rättelse, är

han skyldig att omedelbart underrätta sjö-

mansskattekontoret.

I beslut om rättelse som avser befrielse

från skatt, medgivande att skatt skall erläg­

gas enligt 8 § eller besked om tillämplig ko­

lumn, skall angivas under vilken tid beslutet

skall iakttagas samt vad sjömannen har att

iakttaga, om ändring inträffar i förhållande,

varom han lämnat uppgift i ansökan om rät­

telse.

1

**

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 98

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

16

1 m o m. Redare för handelsfartyg, som

omförmäles i 1 §, skall årligen enligt formu­

lär, som fastställes av sjömansskattenämn-

den, före den 1 oktober till sjömansskatte-

kontoret lämna uppgifter avseende nästkom­

mande år

a) om storleken —-----------------------------

Inträffar ändring-----------------------------

3 m o m. Har avdrag för sjömansskatt

obehörigen underlåtits eller verkställts med

för lågt belopp, må sjömansskattekontoret

hos sjömansskattenämnden hemställa om

rättelse när felaktighet berott på,

att sjömannen i ansökan om jämkning el­

ler rättelse lämnat oriktig uppgift,

att han icke iakttagit honom enligt

2 mom. första stycket eller 13 § tredje

stycket åvilande underrättelseplikt, eller

att ändring inträffat i förhållande, som

påverkar kolumnbestämningen för honom.

Innan beslut om rättelse meddelas, skall

sjömannen erhålla tillfälle att yttra sig, om

det icke är uppenbart överflödigt eller sjö­

mannen är oanträffbar.

Beslut om rättelse enligt första stycket

må innefatta fastställande till betalning av

det skattebelopp som sjömannen ytterligare

skall erlägga.

Rättelse må icke ske om vad som undgått

beskattning är att anse som ringa och må icke

beslutas senare än fem år efter beskattnings­

året.

Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för

sjömansskatt, m.m.

1 m o m. Redare för handelsfartyg, som

omförmäles i 1 § första stycket, skall årligen

enligt formulär, som fastställes av sjömans­

skattenämnden, före den 1 oktober till

sjömansskattekontoret lämna uppgifter av­

seende nästkommande år

och 2).

till sjömansskattekontoret.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

1 m o m. Underlåter redare,-------------- att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömans- Har redare verkställt avdrag för sjömans­

skatt men icke inbetalat det innehållna skatt är sjömannen fri från betalningsansvar

beloppet i tid, som i denna förordning för motsvarande skattebelopp.

stadgas, är sjömannen fri från betalningsan­

svar för motsvarande skattebelopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

11

(Nuvarande lydelse)

Underlåter redare___________________

2 m o m.1 Har skatt icke erlagts i rätt

tid, åligger det sjömansskattekontoret att

snarast möjligt framställa krav mot redaren

(revisionskrav). Därest redaren

visar, att skatteavdrag icke kunnat verkställas

på grund av meddelad införsel för under­

hållsbidrag eller att underlåtenheten berott

på oriktig uppgift av sjömannen, skall kravet

1 stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller

inbetalas icke det belopp kravet avser, skall

kravet underställas sjömansskattenämnden

för prövning. Fastställer sjömansskattenämn­

den revisionskravet, må det fastställda be­

loppet omedelbart indrivas i den ordning,

som gäller i fråga om skatt enligt uppbörds-

förordningen. Införsel enligt införsellagen får

äga rum vid indrivning hos sjömannen och, i

fall varom i 1 mom. andra stycket sägs, hos

redaren av sjömansskatt och därå belöpande

restavgift och tilläggsavgift.

Redare eller sjöman, som har att erlägga

mot underlätet skatteavdrag svarande be­

lopp, är tillika skyldig att å beloppet gälda

restavgift enligt bestämmelserna i 14 §

2 mom.

Bestämmelserna i 77 a § uppbördsförord-

ningen om betalningsskyldighet i vissa fall

för arbetsgivares företrädare äga motsvaran­

de tillämpning i fråga om sjömansskatt.

icke avdragit.

2 m o m. Har skatt icke erlagts eller

erlagts med för lågt belopp, åligger det

sjömansskattekontoret att snarast möjligt

framställa krav (r e v i s i o n s k r a v) på fe­

lande belopp. Belopp under tio kronor utkrä-

ves dock icke.

Revisionskrav skall dock icke framställas

beträffande skattebelopp som fastställts till

betalning genom beslut om rättelse enligt

15 § 3 mom.

(Föreslagen lydelse)

3 mo m. Revisionskrav skall, utom ifall

som avses i andra stycket, riktas mot reda­

ren. Sjömannen skall underrättas om krav

mot redaren, om detta avser större belopp

för hans del eller särskilda skäl eljest förelig­

ga-

Krav skall riktas mot sjömannen,

om skatteavdrag i fall som avses i 10 §

1 mom. tredje stycket verkställts med för lågt

belopp och redaren icke kunnat företaga er­

forderlig rättelse,

1 Senaste lydelse 1969:243.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21

1 m o m. Det åligger_________________

6) fastställa de belopp, med vilka ersätt­

ning skall utgå till kommun, landstingskom­

mun, municipalsamhälle och allmänna sjuk­

kassor,

om kravet grundas på felaktighet som för­

anlett beslut om rättelse enligt 15 § 3 mom.,

om skatteavdrag i annat fall underlåtits på

grund av oriktig uppgift av sjömannen, eller

om skatteavdrag icke kunnat verkställas

på grund av meddelad införsel för under­

hållsbidrag.

17 a §.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller

inbetalas icke det belopp kravet avser skall

det underställas sjömansskattenämnden.

Finner nämnden kravet lagligen grundat,

skall den fastställa beloppet till betalning.

Avser kravet skatt som redaren avdragit

men icke inbetalat och har redaren icke be­

stritt kravets riktighet, skall kravet icke

underställas sjömansskattenämnden.

Redare eller sjöman, som har att erlägga

mot underlätet skatteavdrag svarande belopp,

är skyldig att på beloppet erlägga restavgift

enligt 14 § 2 mom. Sjömansskattenämnden

äger meddela föreskrifter beträffande undan­

tag från skyldigheten att erlägga restavgift i

fall som nu avses.

17 b §.

Belopp som sjömansskattenämnden fast­

ställt till betalning eller som avses i 17 a §

andra stycket må indrivas i den ordning, som

gäller i fråga om skatt enligt uppbördsförord-

ningen.

Införsel enligt införsellagen må äga rum

vid indrivning av sjömansskatt och därå belö­

pande restavgift och tilläggsavgift hos sjö­

mannen och i fall, som avses i 17 § 1 mom.

andra stycket, hos redaren.

§■

—beräknande av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersätt­

ning skall utgå till kommun, landstingskom­

mun och allmän försäkringskassa,

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

13

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7) lämna anvisningar___________________

Sjömansskattenämnden äger,___________

2 m o m. Sjömansskattenämnden skall bestå

Nämnden är beslutför, då ordföranden och

minst två andra ledamöter eller suppleanter

äro tillstädes, dock att — efter nämndens

uppdrag — beslut må av ordföranden eller,

vid förfall för denne, av vice ordföranden

ensam fattas i sådana ärenden eller grupper

av ärenden, som äro av enklare beskaffenhet.

Sådant uppdrag må icke avse ärenden, som

omförmälas i 1 mom. vid 1), 2), 7) eller 8).

Sjömansskattenämnden skall vara

---------- denna förordning.

--------- erlägga restavgift.

--------------av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då ordföranden

och minst två andra ledamöter eller supple­

anter äro tillstädes, dock att — efter nämn­

dens uppdrag — beslut må av ordföranden

eller, vid förfall för denne, av vice ordföran­

den ensam fattas i sådana ärenden eller

grupper av ärenden, som äro av enklare

beskaffenhet. Nämnden må uppdraga åt

suppleant för ordföranden respektive vice

ordföranden att, då särskilda skäl föreligga,

fatta nu ifrågavarande beslut. Uppdrag som

avses i detta stycke må icke avse ärenden,

som omförmälas i 1 mom. vid 2), 7) eller 8).

---------------till Göteborg.

22

§.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1)______

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6)______

Annat beslut av sjömansskattenämnden

skall delgivas den som därigenom förplikti­

gas, vederbörande skattskyldig eller sökande

ävensom den nedan i 24 § omförmälde

befattningshavaren.

Beslut, över________________________

utgivna meddelanden.

nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden

skall delgivas den som därigenom förplikti­

gas, vederbörande skattskyldig eller sökande

ävensom i 24 § omförmälda allmänna om­

budet.

— med besvärshänvisning.

23 §.

1 mo m. Sjömansskattekontoret skall__

--------------------- av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare

bestämmande tillhandagå redare och sjömän

med upplysningar angående utgörande av

sjömansskatt, samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden

och dess ordförande.

Sjömansskattekontoret skall _

--------------------- av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare

bestämmande tillhandagå redare och sjömän

med upplysningar angående utgörande av

sjömansskatt,

7) uträkna belopp som skall återbetalas

på grund av beslut av sjömansskattenämnden

eller lokal skattemyndighet eller utslag av

skattedomstol,

8) i övrigt biträda sjömansskattenämnden

och dess ordförande.

Sjömansskattekontoret äger från myndig­

het, redare, den gentemot vilken sjöman har

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Föreståndaren för sjömansskat-

tekontoret skall vara föredragande i sjö-

mansskattenämnden.

underhållsplikt eller förmyndare för den

underhällsberättigade infordra sådana upp­

gifter som erfordras för att sjömannen skall

bli rätt beskattad.

24

Kungl. Maj:t förordnar en befattnings­

havare vid länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl.

Maj:t föra det allmännas talan i mål angåen­

de sjömansskatt.

Ledamöter av

Den som__

Vad i______

§•

Kungl. Maj:t förordnar ett allmänt ombud

att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra

det allmännas talan i mål angående sjömans­

skatt samt ersättare för sådant ombud.

§-

del därav

enligt uppbördsförordningen.

denna förordning.

Utan hinder av första - tredje styckena

får uppgift lämnas om sjömans beskattnings­

bara inkomst enligt denna förordning, om

den på inkomsten erlagda sjömansskatten

samt om den tid inkomsten avser.

30 §.

Underlåter redare-----------------------------

äger sjömansskattenämnden förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar

vederbörande länsstyrelse efter anmälan av

sjömansskattenämnden.

11

§,

äger sjömansskattekontoret förelägga den

försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestäm­

mas under 100 kronor eller över 5 000 kro­

nor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar

vederbörande länsstyrelse efter anmälan av

sjömansskattekontoret.

Länsstyrelsens beslut om utdömande av

vite skall delgivas den som därigenom för­

pliktas och det allmänna ombudet.

Bestämmelserna i 83 § andra, fjärde och

femte styckena uppbördsförordningen äga

motsvarande tillämpning i fråga om vite som

avses i denna paragraf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

15

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

32 §.

1 m o m. Besvär över sjömansskatte-

nämndens beslut i ärenden, som avses i 21 §

1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över

nämndens beslut angående befrielse från

erläggande av restavgift må anföras hos

kammarrätten av vederbörande sjöman eller

befattningshavare, som avses i 24 §, så ock,

då fråga är om revisionskrav eller om

befrielse från skyldighet att erlägga restav­

gift, av redare, som ålagts betalningsskyldig­

het eller vars framställning om befrielse icke

bifallits.

Besvären skola_____________________

Ej må_____________________________

2 m o m. Sedan besvären inkommit till

sjömansskattekontoret, skola vid besvären

fogas de handlingar, som legat till grund för

sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär

anförts av sjöman eller redare, skall yttrande

avgivas av befattningshavare, som avses i

24 §. Över besvär, som anförts av nu nämnd

befattningshavare, skall sjöman eller redare,

som därav beröres, erhålla tillfälle att - om

hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

När så------------------------------------------

Skriftväxlingen sker genom sjömansskatte­

kontoret.

Handlingarna skola__________________

3 m o m. Över sjömansskattenämndens

beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom.

vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att

förelägga vite må klagan icke föras.

1 m o m. Besvär över sjömansskatte­

nämndens beslut i ärenden, som avses i 21 §

1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över

nämndens beslut angående befrielse från

erläggande av restavgift må anföras hos

kammarrätten av vederbörande sjöman eller

det allmänna ombudet, så ock, då fråga är

om revisionskrav eller om befrielse från

skyldighet att erlägga restavgift, av redare,

som ålagts betalningsskyldighet eller vars

framställning om befrielse icke bifallits.

överklagade beslutet,

till sjömansskattekontoret.

2 m o m. Sedan besvären inkommit till

sjömansskattekontoret, skola vid besvären

fogas de handlingar, som legat till grund för

sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär

anförts av sjöman eller redare, skall yttrande

avgivas av det allmänna ombudet. Över

besvär, som anförts av ombudet, skall sjö­

man eller redare, som därav beröres, erhålla

tillfälle att — om hinder härför ej möter —

avgiva förklaring.

yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskatte­

kontoret.

till kammarrätten.

3 m o m. Över beslut i ärenden, som av­

ses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2), samt över

beslut att förelägga vite må klagan icke föras.

32 a§.

Över länsstyrelsens beslut i fråga om

utdömande av vite må besvär anföras hos

kammarrätten av den som förpliktats utgiva

vite och av allmänna ombudet. Besvären

skola hava inkommit till den länsstyrelse,

som meddelat det överklagade beslutet, inom

tre veckor från det klaganden fick del av be­

slutet vid påföljd att de icke upptagas till

prövning. Den omständigheten att besvä-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

(Nuvarande lydelse)

36

Restavgift, som erlägges utan att indriv­

ning äger rum, tillfaller statsverket.

Beträffande restavgift, som uttages genom

indrivning, skola uppbördsförordningens be­

stämmelser angående fördelning gälla.

ren ingivits till kammarrätten i stället för till

länsstyrelsen utgör ej hinder för deras pröv­

ning. I sådant fall skall kammarrätten ome­

delbart sända besvären till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall, sedan besvären in­

kommit dit, infordra förklaringar och, om

förklaringarna föranleda därtill, påminnelser

från vederbörande samt därefter skyndsamt

överlämna handlingarna till kammarrätten

med yttrande, vartill omständigheterna giva

anledning.

g

Restitution av sjömansskatt m. m.

1 mo m. Innebär beslut av sjömans-

skattenämnden om jämkning eller rättelse

att redare eller sjöman äger återfå erlagd

skatt, skall återbetalning verkställas utan

särskild ansökan. Belopp under tio kronor

återbetalas dock icke.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom.

uppbördsförordningen skall i den omfattning

riksskatteverket bestämmer äga motsvarande

tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

2 mo m. Framkommer vid beslut om

återbetalning av skatt till sjöman att redare

på grund av revisionskrav eller eljest för

sjömannen erlagt visst skattebelopp, som

denne icke ersatt, skall återbetalning verk­

ställas till redaren intill det belopp redaren

har att fordra.

3 mo m. Sjöman eller redare som har

rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall

erhålla ränta därå efter fem procent för år.

Uppkommer öretal vid beräkning av sådan

ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast

högre hela krontal. Ränta utgår dock icke,

om räntebeloppet understiger tio kronor.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta utgår från och med den 1 juli

året efter det år då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad,

då beslut om återbetalning meddelas.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

17

sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått

eller utgått med lägre belopp, om ändrings­

beslutet beaktats vid ränteberäkningen, är

sjöman eller redare skyldig återbetala vad

han sålunda uppburit för mycket. Bestäm­

melserna om revisionskrav äga därvid mot­

svarande tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

tmi §.

Förordningen är icke tillämplig vid an­

ställning ombord på svenskt handelsfartyg i

inre fart. Med inre fart förstås i denna

förordning att fartyget huvudsakligast använ­

des för färder som endast gå i hamnar, på

floder, kanaler och insjöar eller inomskärs

vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med svenskt---------------------------------- bareboat basis.

Har sjöman-------------------_---------------- förra fartyget.

till 7 §.

Frågan huruvida___________________

Är sjöman inskriven å svenskt sjömans­

hus, skall sjömansskatt alltid utgå enligt de

bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt

sjöman, därest han icke med intyg av

sjömansskattenämnden visar att han är skatt­

skyldig i annat land för inkomsten.

För semesterlön________________

i kommunalskattelagen.

Är sjöman svensk medborgare, skall sjö­

mansskatt alltid utgå enligt de bestämmelser,

som gälla för här i riket bosatt sjöman,

därest han icke med beslut av sjömansskatte­

nämnden visar att han är skattskyldig i annat

land för inkomsten,

gällande tabellen.

till 8 §.

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgarlön,

tantiem, kaplake, gratifikation, semesterer­

sättning och lönebelopp, som på grund av

avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagare­

organisationer på en gång utbetalas för mer

än en månad.

Vid tillämpning av 8 § 3 mom. skall

såsom senast uppburen månadsinkomst anses

den under nästföregående månad uppburna 1

Skatteavdrag enligt 8 § må underlåtas en­

dast om sjöman med beslut av sjömansskatte­

nämnden eller på annat sätt, som föreskrives

av sjömansskattenämnden, visar, att skatteav­

drag ej skall verkställas.

1 Senaste lydelse 1961:36.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

inkomsten. Har sjömannen icke varit anställd

i redarens tjänst under nämnda månad, skall

såsom senast uppburen månadsinkomst anses

i första hand inkomst som utbetalas samti­

digt med engångsbeloppet och i andra hand

närmast dessförinnan uppburen inkomst. I

fråga om inkomst, som avser kortare tids­

period än månad, skall en mot inkomsten

svarande månadsinkomst beräknas. Engångs­

belopp skall icke inräknas i månadsinkomst.

Vid beräkning av skatt enligt 8 § 3 mom.

andra stycket jämföres skatten på den senast

uppburna månadsinkomsten med skatten på

samma inkomst ökad med 100 kronor.

Skillnaden i kronor räknat mellan de båda

skattebeloppen anger det procenttal, efter

vilket skatten på engångsbeloppet skall be­

räknas.

till

Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke

underlåtas med mindre sjöman med intyg

utfärdat av sjömansskattenämnden eller på

annat sätt, som föreskrives av sjömansskatte­

nämnden, visar, att han är skattskyldig i

annat land för sin inkomst ombord.

(Nuvarande lydelse)

till

Kolumnen i sjömansskattetabellen be­

stämmes med motsvarande tillämpning av 4 §

uppbördsförordningen och enligt följande

uppställning. 1

(Föreslagen lydelse)

§•

Med engångsbelopp förstås dels bärgarlön,

tantiem, kaplake, gratifikation, semester­

ersättning, vederlagsersättning och lönebe­

lopp, som på grund av avtal mellan arbets-

givar- och arbetstagarorganisationer utbeta­

las på en gång, dels liknande ersättning som

sjömansskattenämnden förklarat vara en­

gångsbelopp.

Minst ett exemplar av den för ett fartyg

gällande sjömansskattetabellen skall genom

befälhavarens försorg hällas tillgängligt för

de anställda ombord.

Kolumnen i sjömansskattetabell F eller

N bestämmes i fall som avses i 7 § med mot­

svarande tillämpning av 4 § uppbördsförord­

ningen och enligt följande uppställning.

1 Senaste lydelse 1965:82.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

19

(Nuvarande lydelse)

Å debetsedel

för preliminär

A-skatt angiven

kolumn

Avdrag för sjö­

mansskatt verk­

ställes enligt

nedanstående ko­

lumn i

sjömans-

skattetabellen

1

1

2 eller 3

2-3

4

4

till

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall

lämnas i den avräkningsbok, med vilken

sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömans­

lagen, såvitt icke sjömansskattenämnden

efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto

må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som

avses i 10 § 1 mom. tredje stycket, företagits

skall anteckning härom ske i avräknings-

boken.

till

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom.

vid e) må för år räknat medgivas med högst

ett belopp, som motsvarar summan av veder­

börligt, vid erläggande av sjömansskatt icke

utnyttjat ortsavdrag och det belopp, med vil­

ket avdrag för väsentligen nedsatt skatteför-

måga högst skulle hava kunnat medgivas vid

taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som avses i förordnan­

de enligt 7 § 2 mom., må vid jämkning enligt

12 § 1 mom. hänsyn tagas till sådana i

sistnämnda författningsrum omförmälda av­

drag, vilka sjömannen med tillämpning av

grunderna för förordningen om statlig in­

komstskatt skulle hava kunnat påräkna vid

taxering i det land, där sjömannen är bosatt. 1

(Föreslagen lydelse)

Å debetsedel

för preliminär

A-skatt angiven

kolumn

Avdrag för sjö­

mansskatt verk­

ställes enligt

nedanstående ko­

lumn i

sjömans-

skattetabell F

eller N

1

1

2 eller 3

2-3

4

4

Skatteavdrag för gift sjöman verkställes

dock alltid enligt kolumn 2—3.

11

§•

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall

lämnas i den avräkningsbok, med vilken

sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömans­

lagen, såvitt icke sjömansskattenämnden

efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto

må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som

avses i 10 § 1 mom. tredje stycket eller 2

mom., företagits skall anteckning härom ske

i avräkningsboken.

12 §.!

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom.

vid e) må för år räknat medgivas med högst

ett belopp, som motsvarar summan av icke

utnyttjat grundavdrag och det belopp, med

vilket avdrag för väsentligen nedsatt skatte-

förmåga högst skulle hava kunnat medgivas

vid taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara

bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt

enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1

mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda

författningsrum omförmälda avdrag, vilka

sjömannen med tillämpning av grunderna för

förordningen om statlig inkomstskatt skulle

hava kunnat påräkna vid taxering i det land,

där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda

1 Senaste lydelse 1964:72.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjöman­

nen själv eller hans make skall jämkning

dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 mom. för i

Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt

beräknas med tillämpning av svenska be­

skattningsregler.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Bestämmelsen i 17 § 1 mom. tredje

stycket gäller icke i fråga om sjömansskatt som redare avdragit före ikraftträdandet. Äldre ly­

delse av 1, 2, 7-9 §§, 12 § 3 mom. och anvisningarna till nämnda paragrafer samt av 14 §

tillämpas beträffande sjömansskatt som avser år 1970 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

21

2) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. och 48 § 2 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)1

(Föreslagen lydelse)

46 §.

3 mom. Ha makar med hemmavarande

barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt

9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om

statlig inkomstskatt, må den make som haft

den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta

förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora

A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta

maken. Avdraget är i fråga om inkomst av

rörelse 25 procent av nettointäkten av

rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25

procent av inkomsten, i båda fallen dock

högst 2 000 kronor. I fråga om inkomst av

jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor.

Har gift------------------------------------------

Avdrag enligt första_________________

Har skattskyldig___________________

Avdrag enligt detta moment må______

Avdrag enligt detta moment skall______

48

2 mom. Skattskyldig fysisk_________

Grundavdraget är___________________

Har skattskyldig under beskattningsåret

varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall det

enligt bestämmelserna i detta moment eljest

3 mom. Ha makar med hemmavarande

barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt

9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om

statlig inkomstskatt, må den make som haft

den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta

förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora

A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta

maken. Avdraget är i fråga om inkomst av

rörelse 25 procent av nettointäkten av

rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25

procent av inkomsten, i båda fallen dock

högst 2 000 kronor. I fråga om inkomst av

jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor.

Vid jämförelsen av makamas inkomster skall

hänsyn tagas även till under beskattnings­

året uppburen kontant inkomst ombord

enligt förordningen (1958:295) om sjömans­

skatt.

högst 1 000 kronor,

under beskattningsåret.

2 000 kronor,

fall: 1 000 kronor,

sagda kommun.

§•

nedan sägs.

30 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret

uppburit lön eller annan gottgörelse som

utgör beskattningsbar inkomst enligt förord-

1 Som nuvarande lydelse har här upptagits den lydelse som föreslagits i prop. 1970:70.

22

Kungl. Maj :ts proposition nr 98 år 1970

medgivna grundavdraget minskas med en

tolftedel för varje kalendermånad, för vilken

sjömansskatt erlagts.

(Nuvarande lydelse)

Det belopp

ningen (1958:295) om sjömansskatt skall

grundavdraget beräknas med hänsyn till sum­

man av den skattskyldiges taxerade inkomst

enligt andra stycket och den beskattningsba­

ra inkomsten enligt nämnda förordning. Det

sålunda beräknade grundavdraget skall mins­

kas med en tolftedel för vaije period om

trettio dagar, för vilken den skattskyldige

uppburit beskattningsbar inkomst som förut

nämnts.

tiotal kronor.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller vid 1971 och

tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

23

3) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953:272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelseJ1

(Föreslagen lydelse)

2

§.

4 mom. Skattereduktion åtnjutes____

Skattereduktion enligt______________

Skattereduktion sker

Bestämmelserna om

4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av första och andra

styckena skall som taxerad inkomst anses

även under beskattningsåret uppburen be­

skattningsbar inkomst enligt förordningen

(1958:295) om sjömansskatt. Skattereduk­

tion som tillkommer skattskyldig enligt

nämnda bestämmelser skall minskas med en

tolftedel för varje period om trettio dagar,

för vilken den skattskyldige uppburit beskatt­

ningsbar inkomst som förut nämnts.

av frälseränta.

preliminär A-skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller vid 1971 och

tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

1 Som nuvarande lydelse har här upptagits den lydelse som föreslagits i prop. 1970:70.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 mom., 39 § 1 mom. och 101 § 2 mom.

taxeringsförordningen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.

37 §.

(Nuvarande lydelse)

lmom.1 Till ledning____________________________________ följande uppställning:

U p p g i f t s s k y 1 d i g Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse

avse

8. Redare.

Den som erlagt sjömansskatt Kontant inkomst ombord

enligt sjömansskattetabell. samt den tid för vilken

mottagaren erlagt sjömans­

skatt.

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Till ledning____________________________________ följande uppställning:

Up p g i f t s s k y 1 d i g Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse

avse

8. Redare.

Den som uppburit lön eller

annan gottgörelse som utgör

beskattningsbar inkomst en­

ligt förordningen om sjö­

mansskatt och för vilken

sjömansskatt skall beräknas

enligt 7 § förordningen.

Kontant inkomst ombord

enligt förordningen om sjö­

mansskatt samt det antal da­

gar som mottagaren uppbu­

rit denna inkomst.

1 Senaste lydelse 1967:109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

25

39 §.

(Nuvarande lydelse)

1 mom.1 I särskilda------------------------------------------------------

följande uppställning:

^U P P g i f t ^s s ^k y 1 ^d i g

^Vem uppgiften ^{skall Vad} uppgiften

skall

avse

avse

9. Redare.

Den som erlagt

Åtnjutna förmåner.

sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. I särskilda------------------------------------------------------ följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem up pgif t en skall Vad uppgiften skall

avse

avse

9. Redare.

Den som uppburit lön eller Åtnjutna förmåner.

annan gottgörelse som utgör

beskattningsbar inkomst en­

ligt förordningen om sjö­

mansskatt.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

101

§.

2 m o m.2 Har genom beslut av sjö-

mansskattenämnden eller genom utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t bestämts,

att sjömansskatt icke skall erläggas för viss

inkomst, för vilken sådan skatt tidigare er­

lagts, må taxeringsintendent inom tid, som

angives i 100 §, anföra besvär med yrkande

om sådan ändring i den skattskyldiges taxe­

ring, som kan föranledas av beslutet eller

utslaget.

2 m o m. Har genom beslut av sjömans-

skattenämnden eller genom utslag av kam­

marrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att

sjömansskatt icke skall erläggas för viss in­

komst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts,

eller att sjömansskatt på grund av jämkning

eller eljest skall erläggas med annat belopp än

tidigare fastställts, må taxeringsintendent

inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär

med yrkande om sådan ändring i den skatt­

skyldiges eller makens taxering, som kan

föranledas av beslutet eller utslaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas vad avser 37 § 1 mom. och 39 §

1 mom. första gången beträffande kontrolluppgifter till ledning vid 1972 års taxering.

1 Senaste lydelse 1962:594.

2 Senaste lydelse 1958:299.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 98

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet

Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott

den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG,

ANDERSSON, LANGE, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL,

ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning

med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1958:295) om

sjömansskatt, m.m., och anför.

Inledning

1967 års sjömansskattekommittél, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 9 juni 1967 (direktiv se berättelsen till 1968 års riksdag s. 222) har

den 19 december 1969 avlämnat betänkandet ”Sjömansbeskattningen” (SOU 1969:55).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket,

sjöfartsverket, handelsflottans välfärdsråd, handelsflottans pensionsanstalt, kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), sjömansskattenämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, utredningen om

definitiv källskatt, Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges

redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening samt Föreningen Sveriges fög­

derichefer.

Sjömansskattekommittén tillsattes närmast med anledning av en skrivelse den 21 juli

1965 från de ombordanställdas organisationer med begäran om översyn av förordningen

(1958:295) om sjömansskatt (SjF) i vissa hänseenden. Kommittén har behandlat de i

skrivelsen upptagna frågorna men dessutom — i enlighet med direktiven för sitt uppdrag —

gjort en allsidig översyn av förordningen. Till det viktigaste som kommittén föreslår får

hänföras att omkostnadsavdraget, fn. 100 kr., anses böra utgöra 700 kr. Vidare föreslås

förenklade bestämmelser om beskattning av s.k. engångsbelopp (t.ex. semester- och

vederlagsersättning). Sjömän från andra länder än de nordiska betalar fn. sjömansskatt

med 15 % med visst undantag; kommittén föreslår för dessa sjömän en progressiv

beskattningsmetod liknande ”fjärrfartsskatten” för gift svensk sjöman. Nuvarande regler

om jämkning av sjömansskatt vid korttidsanställning föreslås väsentligt liberaliserade. De

gällande bestämmelserna om rätt för redare att behålla visst belopp vid redovisning av

skatt på lön till sjöman under sjukdom anses böra förenklas. I övrigt föreslår kommittén

ändringar i ett flertal smärre frågor och redovisar i betänkandet även ett förslag till ADB

inom sjömansskatteredovisningen, som har utarbetats av en på området sakkunnig.

1 Ledamöter rättschefen Gösta Ekman, ordförande, redaktören Hjalmar Bååw, direktören Douglas

Forssblad, kanslirådet Yngve Hallin, ombudsmannen Georg Uhlin och kontorsföreståndaren Hans

Wolgast.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

27

Kommitténs författningsförslag, som avser ändringar i förordningen om sjömansskatt

m.fl. författningar, torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Bilagan upptar dock inte kommitténs förslag till ändringar i lagen (1961:332) om

handräckning vid taxeringsrevision och lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessa

förslag, som fordrar remiss till lagrådet, skall tas upp i annat sammanhang.

Sjömansskattekommittén och remissyttrandena

Gällande svensk och utländsk rätt

Nu gällande regler om svensk sjömansskatt och motsvarande bestämmelser i vissa

utländska stater redovisas på s. 39-47 i betänkandet.

Gällande rätt i Sverige. Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i SjF, till vilken

fogats tabeller för beräkning av skatt för hel månad. Nu gällande tabeller har fastställts

genom kungörelsen 1967:81 och tillämpas sedan den 1 juli 1967. Sjömansskatten uttas i

stället för statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkrings­

avgifter.

Ärenden angående sjömansskatt handläggs av en av Kungl. Maj :t utsedd nämnd,

sjömansskattenämnden, som är förlagd till Göteborg och av sjömansskattekontoret, som

utgör en sektion av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (6 §).

Att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra det allmännas talan i mål angående

sjömansskatt förordnar Kungl. Maj :t en befattningshavare hos samma länsstyrelse (24 §).

För tillämpningen av SjF:s bestämmelser har sjömansskattenämnden utfärdat

anvisningar rörande sjömansskatt samt särskilda meddelanden. Dessutom har nämnden

med stöd av 8 § 1 mom. andra stycket fastställt tabeller för beräkning av skatt på inkomst

som avser kortare tid än en månad, s.k. dagtabeller.

Sjömansskatt utgår som en definitiv källskatt vid anställning i redarens tjänst ombord

på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket

huvudsakligast nyttjas i närfart eller fjärrfart. Utländskt fartyg som av svensk redare

förhyrs på s.k. bareboat basis likställs med svenskt handelsfartyg (1 § jämte anvisningar).

Förhyrning på bareboat basis innebär att fartyget förhyrs obemannat.

Med närfart avses fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid

kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar, dock

ej bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Som fjärrfart betecknas

fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom Cuxhaven (2 §).

SjF är inte tillämplig vid anställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart i

hamnar, på floder, kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund

(anvisningarna till 1 §).

Redare åligger att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat

från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömans­

skatt. Sådan skatt skall emellertid inte inbetalas på den del av till sjöman utbetald sjuklön,

som motsvarar vad redaren äger uppbära från allmän försäkringskassa på grund av

bestämmelserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring. Redaren skall senast sista dagen i andra månaden efter den tvåmånadersperiod

redovisningen avser på fastställt formulär till sjömansskattekontoret insända summerad

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

förteckning över skatteavdragen för vaije fartyg. Skattebeloppen skall samtidigt inbetalas

till kontorets postgiro. Sjömansskattenämnden har möjlighet att efter framställning

medge anstånd med redovisningen (14 § 1 mom.).

Fullgör redare inte sin skyldighet att verkställa skatteavdrag eller inbetalar han inte

avdragen skatt, skall sjömansskattekontoret rikta krav mot honom (revisionskrav). Under

vissa förutsättningar får krav i stället riktas mot sjömannen. För att ett kravbelopp skall

kunna indrivas erfordras att sjömansskattenämnden fastställt kravet (17 §).

För här i riket bosatt sjöman beräknas sjömansskatten enligt endera av

två sjömansskattetabeller. Den ena gäller vid anställning på fartyg i fjärrfart (tabell I) och

den andra på fartyg i närfart (tabell II). Sjöman, som är inskriven i sjömansregister, dvs. i

princip varje svensk sjöman, skall på grund av särskild bestämmelse betala sjömansskatt

enligt skattetabell oberoende av var han verkligen är bosatt. Endast om han visar

skattskyldighet i annat land för inkomsten ombord, får skatteavdrag underlåtas (7 §

jämte anvisningar).

Enligt 7 § 2 mom. kan Kungl. Maj:t förordna att sjöman, som är bosatt i Danmark,

Finland, Island eller Norge, skall betala sjömansskatt enligt de bestämmelser som gäller

för här i riket bosatt sjöman. Sådant förordnande har lämnats beträffande sjömän, bosatta

i Danmark (kungörelsen 1958:541), Finland (kungörelsen 1958:542) och Norge (kungörel­

sen 1959:544).

Sjömansskatten beräknas för varje månad på sjömannens kontanta inkomst ombord. I

vissa fall beräknas skatten på ett mindre belopp än den kontanta inkomsten. Detta

förekommer när sjömannen på grund av sin tjänst ombord betalar avgift för egen eller

efterlevandes pensionering. Detsamma är fallet om sjömannen erhållit jämkning. I dessa

fall minskas inkomsten vid skatteberäkningen med avgiften eller jämkningsbeloppet.

likaså avräknas - i den mån det medgetts av Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer — belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning.

Bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt finns dels i 12 § och dels i kungl.

brev (1961:37) till sjömansskattenämnden, som utfärdats med stöd av 37 § 2 mom. SjF.

Beslut om jämkning fattas av sjömansskattenämnden. Jämkningsmöjligheterna är

begränsade och innefattar sålunda bl.a. inte utgifter för intäkternas förvärvande. Hänsyn

till sådana utgifter har i stället tagits vid fastställande av sjömansskattens storlek.

Enligt kungl. brev den 27 juni 1969 gäller skattefrihet för krigsrisktillägg som utgår

enligt vissa avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer.

Nu aktuella allmänna grunder för sjömansskattetabellema framgår av en promemoria,

som intagits som bilaga 1 till prop. 1965:14. Gällande tabeller, som tillämpats alltsedan

den 1 juli 1967, har utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens bemyndigande

(prop. 1967:7, BeU 2, rskr 51).

Sjömansskattetabellema innehåller tre kolumner, nämligen

kolumn 1 för ogift sjöman utan barn

kolumn 2—3 för gift sjöman

kolumn 4 för ogift sjöman med barn.

Skatteavdrag verkställs med ledning av den kolumnbeteckning som angetts antingen på

sjömannens debetsedel å preliminär A-skatt för det löpande året eller i beslut av

sjömansskattenämnden för samma år. Uppvisar sjömannen inte debetsedel eller beslut av

sjömansskattenämnden om tillämplig kolumn skall skatteavdrag verkställas enligt

Kung!. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

29

kolumn 1 i sjömansskattetabellen. Vissa särbestämmelser gäller dock för skatteavdrag

under januari och februari månader (10 §).

På månadsinkomst som enligt sjömansskattenämndens anvisningar innefattar månads­

lön eller del av månadslön, inklusive avtalsenliga tillägg och övertidsersättning samt

drickspenninginkomst och provision, avläses skatten enligt tillämplig kolumn direkt i

skattetabellen (dagtabellen) på uppslaget för det antal dagar inkomsten avser (8 § 1 mom.).

Utgörs inkomsten av s.k. engångsbelopp sker beskattning på olika sätt beroende på

vilken form av engångsbelopp det är fråga om. Skatt på engångsbelopp i form av

semesterersättning och s.k. vederlagsersättning beräknas sålunda med hänsyn tagen till

den ledighet inkomsten avser, dvs. på i princip samma sätt som gäller för månadsinkomst

(8 § 2 mom.).

Annat engångsbelopp, exempelvis retroaktiv lön för mer än en månad, gratifikation

och bärgarlön, beskattas på ett sätt om beloppet uppgår till högst 1 200 kr. och på ett

annat sätt om det överstiger 1 200 kr.

Skatt på engångsbelopp, som inte överstiger 1 200 kr., beräknas efter det procenttal

med vilket skatt skulle ha utgått på ett belopp av 100 kr. lagt till den senast uppburna

månadsinkomsten.

Överstiger engångsbeloppet 1 200 kr., beräknas skatten på engångsbeloppet till 12

gånger det belopp varmed skatten för sjömannens senast uppburna månadsinkomst ökar,

om till månadsinkomsten läggs en tolftedel av engångsbeloppet. Med senast uppburen

månadsinkomst förstås den inkomst som uppburits månaden före den då engångsbeloppet

utbetalas. Endast om inkomst inte föreligger för nämnda månad får annan inkomst anses

som senast uppburen månadsinkomst (8 § 3 mom. jämte anvisningar).

Sjömansskatten tillfaller staten men staten utbetalar till kommun, landsting och

municipalsamhälle med en utdebitering för samhällets behov av minst en krona och till

allmän försäkringskassa årligen ersättning för deras genom sjömansskatten minskade

skatte- och avgiftsintäkter.

Ersättningarnas belopp är schablonmässigt beräknade till viss procent av den

sjömansskatt, som under beskattningsåret betalats av sjömän bosatta inom kommunen

eller inom försäkringskassans verksamhetsområde. Procentsatserna utgör sedan 1962 för

stad, som inte tillhör landstingskommun, 55 %, för annan kommun 40 %, för

landstingskommun 15%, för municipalsamhälle 2 %, och för försäkringskassa 6 %.

Ersättning utgår inte till kommun eller municipalsamhälle, om ersättningsbeloppet

understiger 500 kr. (4 §).

Eftersom sjömansskatten är en definitiv skatt skall inkomst ombord inte taxeras och

därför inte heller redovisas i självdeklaration. För annan inkomst än sjöinkomst är sjöman

däremot deklarationsskyldig om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Sjöman är vidare deklarationsskyldig om han vid

beskattningsårets utgång har förmögenhet överstigande 100 000 kr. eller om garanti­

belopp för fastighet skall upptas som skattepliktig inkomst för honom.

Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst i land. Hänsyn till sjöinkomsten tas

emellertid på så sätt att sjöman vid taxering får vidkännas reducering av honom annars

tillkommande ortsavdrag. Reducering sker med en tolftedel för varje kalendermånad, som

sjömannen betalat sjömansskatt. Samma reducering sker för tid då sjöman betalat dansk,

finsk eller norsk sjömansskatt. Vidare skall vid taxering hänsyn tas till jämkning som kan

ha medgetts av sjömansskatten.

2* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

Redare är enligt 37 § 1 mom. punkt 8 taxeringsförordningen (1956:623) skyldig att

beträffande sjöman, som betalat sjömansskatt enligt sjömansskattetabell, lämna kontroll­

uppgift avseende dels sjömannens kontanta inkomst ombord och dels den tid som han

betalat sjömansskatt för. Skyldigheten avser sålunda alla tabellskattebetalande sjömän och

inkluderar därför sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge samt sådana sjömän, som

är inskrivna i svenskt sjömansregister och bosatta utom Sverige, Danmark, Finland och

Norge.

Kontrolluppgifterna beträffande i Sverige bosatta sjömän sänds till vederbörande

lokala skattemyndigheter att tillställas resp. taxeringsnämnder. Taxeringsnämnden skall

vid taxeringen med ledning av uppgiften dels bestämma sjömannens eventuella ortsavdrag

och dels föranstalta om att i inkomstlängd noteras hans beskattningsbara inkomst enligt

SjF och det antal månader som han betalat sjömansskatt för. Kontrolluppgiften utgör

vidare underlag för lokala skattemyndigheten vid fastställandet av sjömannens pensions-

grundande inkomst.

Uppgifterna avseende i Danmark, Finland och Norge bosatta sjömän skall tillställas

sjömansskattekontoret. På grund av föreskrift i kungl. brev den 7 april 1961

vidarebefordrar kontoret uppgifterna till respektive sjömansskattemyndigheter i nämnda

länder. Från dessa myndigheter får sjömansskattekontoret å andra sidan kontrolluppgifter

beträffande i Sverige bosatta sjömän anställda ombord på de andra ländernas fartyg.

Kontoret skickar sistnämnda uppgifter vidare till taxeringsnämnderna, som skall

handlägga dem på i princip samma sätt som gäller beträffande de svenska kontrollupp­

gifterna.

Redarnas kontrolluppgifter avseende utomlands bosatta sjömän inskrivna i svenskt

sjömansregister går via sjömansskattekontoret till lokala skattemyndigheten i Stockholms

fögderi, som har att bestämma pensionsgrundande inkomst för denna kategori sjö­

män.

Beträffande i Sverige inte bosatta sjömän bör till en början erinras om

vad nyss nämnts, nämligen att i Danmark, Finland eller Norge bosatt sjöman ävensom i

utlandet bosatt sjöman, som är inskriven i det svenska sjömansregistret, betalar

sjömansskatt för sin inkomst enligt samma bestämmelser som gäller för här i riket bosatt

sjöman.

Annan i utlandet bosatt sjöman skall betala sjömansskatt med 15 % av den

beskattningsbara inkomsten ombord, om han inte på godtagbart sätt visar, att han är

skattskyldig i annat land för inkomsten. Skattesatsen är densamma på fartyg i när- och

fjärrfart och oberoende av inkomstens storlek, av sjömannens civilstånd eller eventuell

underhållsskyldighet mot barn (9 §).

Med stöd av 37 § 3 mom. har Kungl. Maj:t i kungörelsen (1958:302) förordnat att

sjömansskatt, som beräknas enligt 9 §, inte skall betalas av utländska sjömän, som på

särskilda hyresvillkor (de s.k. Hongkongreglema) är anställda ombord på svenska

handelsfartyg i fart på Fjärran Östern.

Gällande rätt i andra nordiska länder. I Danmark infördes bestämmelser om en

definitiv källskatt för sjömän genom lag den 31 mars 1958. Sjömansskatten ersätter

inkomstskatt till stat och kommun, inklusive kyrkliga avgifter, och folkpensionsavgift.

Här skall beröras några huvuddrag i den danska sjömansskatten, som tämligen ingående

har beskrivits i betänkandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

31

Som villkor för att de ombordanställda skall omfattas av sjömansskattebestämmelsema

gäller att fartyget har en bruttodräktighet över 150 registerton och nyttjas i utrikesfart

eller närfart.

Linjetrafik, för vilken segeldistansen från hamn till hamn utgör mindre än 50 sjömil,

anses som begränsad fart, vilken inte hänförs till närfart. Sådan fart är exempelvis

färjetrafiken på Stora Bält och i Öresund samt på linjerna Rödbyhamn-Puttgarden och

Kalundborg—Århus.

I Danmark, Finland, Norge eller Sverige bosatta sjömän betalar sjömansskatt enligt

sjömansskattetabeller, olika för utrikes fart och närfart. Skatten är lägre i tabellen för

utrikes fart än i tabellen för närfart.

Den 1 januari 1970 har Danmark övergått till generellt system med preliminär källskatt

för landinkomst. I samband därmed har vissa ändringar skett i den danska sjömansskatten.

Bl.a. innehåller sjömansskattetabellema endast en kolumn, som gäller alla sjömän oavsett

försörjningsbörda. I tabellen har inräknats ett personavdrag för sjömannen själv med

500 kr. per månad. Sjöman med försöijningsskyldighet mot exempelvis hustru får utöver

det i sjömansskatten inräknade personavdraget såsom jämkning dessutom ett särskilt

personavdrag om 500 kr. per månad. Har hustrun egen inkomst skall hon emellertid i

första hand själv utnyttja avdraget. Vidare uppgår det i skatten inräknade fasta

utgiftsavdraget alltid till 400 kr. per månad och utrikesavdraget till 450 kr. per månad.

Värdet av fri kost är skattepliktig inkomst men skall inte tilläggas den kontanta

inkomsten vid skatteberäkningen. Hänsyn till kosten har nämligen tagits vid fastställande

av skattebeloppen i tabellerna.

Vid fastställande av sjömansskattetabellema har utgångspunkten varit att sjömansskat­

ten i stort sett skall ansluta sig till det allmänna skattetrycket i land. Skatten har

emellertid beräknats under den förutsättningen att inkomst ombord intjänas endast under

tio månader av året.

Utöver det fasta avdraget och utrikesavdraget kan sjömannen genom jämkning medges

särskilt avdrag. Grund för sådant särskilt avdrag är exempelvis underskott i förvärvskälla

och utgivet underhållsbidrag.

Vid beskattningen rör man sig med två olika intäktsbegrepp, nämligen A-intäkt, som i

stort motsvarar den svenska månadsinkomsten och som beskattas enligt tabell på samma

sätt som i Sverige, och särintäkt, som utgörs av engångsbelopp i form av bärgarlön,

tantiem, gratifikation, kaplake, retroaktiv lön m.m. Hit hänförs i vissa fall även semester-

och vederlagsersättning. Beskattning av särintäkt sker procentuellt enligt en speciell

tabell.

Två faktorer är avgörande för vilket belopp skatten på särintäkten skall beräknas till,

nämligen dels A-intäktens storlek under utbetalningsmånaden och dels särintäktens

storlek. Skatten blir sålunda större ju högre månadsintäkten är men också ju högre

engångsbeloppet är.

Sjöman är skyldig avge självdeklaration om han haft inkomst i land, om han har fast

egendom eller om hans bruttoförmögenhet uppgår till minst 20 000 kr. År sjömannen inte

deklarationsskyldig måste han ändå avge särskild försäkran om detta förhållande.

Sambeskattning sker av inkomst ombord och i land. Skatt på landinkomst framräknas

så att skatt enligt de allmänna reglerna beräknas på totala årsinkomsten, varefter avdrag

sker för den del av skatten, som vid beskattning i land skulle ha belöpt på inkomsten

ombord.

32

Kiingl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Sjömän, som inte är bosatta i Danmark, Finland, Norge eller Sverige, betalar

sjömansskatt med 15 % av den kontanta inkomsten ombord minskad med 300 kr. per

månad. Skatten skall betalas även om sjömannen i sitt hemland beskattas för inkomsten

ombord på danskt fartyg. Befrielse från skatt medges endast om Danmark genom

dubbelbeskattningsavtal med sjömannens hemland frånträtt beskattningsrätten. Undan­

tagna från sjömansskatt är dock sjömän som är anställda enligt de s.k. Hongkongreglerna

på fartyg i fart på Fjärran Östern.

Genom lag den 16 maj 1958 infördes i Finland bestämmelser om en definitiv

källskatt för sjömän. Den finska sjömansskatten trädde i kraft den 1 januari 1959.

Sjömansskatten ersätter statlig inkomstskatt, kommunalskatt, kyrkoskatt samt folk­

pensions- och sjukförsäkringsavgifter.

Sjömansskatt erläggs av envar som är anställd i redarens tjänst ombord på finskt

handelsfartyg eller på sjöfartsstyrelsen underlydande inspektions- eller sjömätningsfartyg.

Med handelsfartyg avses även bogserbåtar och isbrytare. Fartyget skall ha en

bruttodräktighet av minst 100 registerton och användas i utrikesfart eller kustfart. Med

kustfart avses fart utanför den inre skärgården. Utländskt fartyg som av finsk redare

förhyrs på s.k. bareboat basis likställs med finskt fartyg.

Sjömansskattelagen är tillämplig på inkomst av fiske ävensom på skälig lön åt delägare i

exempelvis partrederi. Undantagna från sjömansskatt är anställda på fartyg med fart i

hamnar, på insjöar och i den inre skärgården.

Alla sjömän, oavsett nationalitet eller bosättning, betalar sjömansskatt enligt

sjömansskattetabell. Särskild skattesats för utländska sjömän förekommer alltså inte.

Utländsk sjöman kan inte heller få befrielse från sjömansskatten.

Två sjömansskattetabeller förekommer. Enda skillnaden mellan tabellerna är att den

ena inkluderar kyrkoskatt medan i den andra kyrkoskatten uteslutits. Den sistnämnda

tabellen används för sjömän som inte är medlemmar i församling tillhörande den

evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet.

Tabellerna innehåller tio kolumner. Vilken kolumn som skall användas framgår av det

särskilda sjömansskattekort, som skall ha utfärdats för sjömannen.

Värdet av fritt vivre ombord utgör skattepliktig inkomst och är beaktat vid fastställan­

det av de olika skattebeloppen i tabellerna.

Skatten på en månads inkomst är i tabellerna beräknad till en tolftedel av skatten på

däremot svarande årsinkomst inklusive värdet av fritt vivre. Vid framräknande av skatten

har beaktats förutom normalt medgivna avdrag även ett speciellt avdrag, som skall täcka

bl.a. resekostnader, utgifter i samband med sjukdom, premier för liv- och pensionsförsäk­

ring samt förhöjda levnadskostnader. Möjligheterna till jämkning av sjömansskatten är

mycket begränsade.

Belopp som inte utgör ersättning för viss tid, dvs. engångsersättningar, beskattas som

särskild månadsinkomst om beloppet överstiger sjömannens grundlön. I motsatt fall

sammanläggs engångsersättningen med månadsinkomsten, varefter skatten beräknas pa

den sammanlagda inkomsten.

Om sjömannen under beskattningsåret haft inkomst ombord under kortare tid än fyra

månader, skall inkomsten sammanläggas med eventuell landinkomst samt deklareras och

beskattas enligt allmänna regler. Betald sjömansskatt betraktas i sådant fall som

förskottsskatt.

I övriga fall skall inkomsten ombord inte beskattas enligt de allmänna reglerna. Vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

33

beräkning av skatt på inkomst som sjöman haft i land tar man dock hänsyn till inkomsten

ombord. Skatt på landinkomsten framräknas nämligen så att till skillnaden mellan denna

inkomst och de avdrag, som skall göras på den, läggs 75 % av sjöinkomsten. Av den skatt,

som skulle utgå för den sålunda erhållna beskattningsbara inkomsten, anses såsom skatt

på inkomst i land en mot denna skillnad svarande proportionell del.

För makar gäller särbeskattning både i det fall att bägge makarna haft inkomst ombord

och i det fall att ena maken haft inkomst ombord och andre maken haft inkomst i land.

För fall med inkomst såväl ombord som i land gäller vissa inskränkningar i rätten till

avdrag på landinkomsten med hänsyn till de avdrag vederbörande erhållit genom att

betala sjömansskatt. Deklarationsskyldighet föreligger för inkomsten ombord dels då

denna inkomst avser kortare tid än fyra månader och dels då förutom inkomsten ombord

även landinkomst förekommer.

Sjömansskatt infördes i Norge genom lag den 21 mars 1947. Skatteberäkningen

skulle enligt denna lag verkställas enligt det s.k. kumulativa systemet innebärande att

skatten inte blev slutgiltig förrän vid kalenderårets utgång. Denna ordning mötte starkt

motstånd, varför nya skattebestämmelser infördes redan den 9 juli 1948 med giltighet

fr.o.m. ingången av 1949. Den norska sjömansskatten fick genom ändringen formen av en

definitiv månadsskatt. Sjömansskatten ersätter statlig och kommunal inkomstskatt.

Folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter faller däremot utanför sjömansskatten.

Envar som är anställd ombord på norskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 100

registerton antingen i redarens tjänst eller hos företagare, som driver rörelse ombord, skall

betala sjömansskatt. Vissa fartyg är undantagna från sjömansskattebestämmelsema.

Sjömansskatt har hittills uttagits av anställda på fiske- och fångstfartyg om inkomsten

inte delats enligt lottsystem. Fr.o.m. år 1970 upphör denna ordning.

Med norskt fartyg jämställs utländskt fartyg som av norsk redare förhyrs på bareboat

basis.

I Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige bosatta sjömän betalar sjömansskatt

enligt tabell. Endast en tabell förekommer. Fr.o.m. den 1 januari 1970 är antalet

skatteklasser begränsade till två, en för försörjare och en för övriga.

Skattesatserna i tabellen har fastställts med utgångspunkt från att sjömannen antas

uppbära inkomst ombord endast under tio månader av året. I varje månadsavdrag i

sjömansskattetabellen är därför inarbetat en tiondel av de årsavdrag som tillämpas vid

taxering i land.

I sjömansskattetabellen har vidare inarbetats ett fast månadsavdrag för utgifter som

normalt har samband med tjänsten ombord, exempelvis resekostnader, pensionsavgift och

sjukförsäkringspremie. Det fasta månadsavdraget utgör fn. 370 kr.

Utöver de i skattetabellen beaktade avdragen kan sjömannen medges särskilda avdrag

för t .ex. avgifter för livförsäkring, pensionsförsäkring och frivillig sjuk- och olycksfalls­

försäkring samt underhållsbidrag. Sådana avdrag fastställs av ligningskontoret vid

utfärdande av skattekorten. Dessutom kan jämkning av sjömansskatten medges i vissa fall.

Från beskattning har fritagits bl. a. värdet av fritt vivre ombord, lön under sjukdom

samt krigsrisktillägg intjänat vid fart inom område som förklarats vara krigszon.

Vid beskattningen skiljer man på tre olika inkomstslag:

A. Vanlig månadsintäkt, som i stort motsvarar den svenska månadsinkomsten och som

beskattas enligt sjömansskattetabell.

B. Semester- och vederlagsersättning samt extra hyra. Om ersättningarna avser kortare tid

2**

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 98

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

än tio dagar, sammanläggs de med den vanliga månadsintäkten och beskattas tillsammans

med denna. I övriga fall beskattas de alltefter omfattningen som en eller flera särskilda

månadsintäkter enligt sjömansskattetabellen.

C. Särutbetalningar (engångsbelopp). Dessa är exempelvis tantiem, gratifikation, kaplake,

bärgarlön och retroaktiv lön. Om engångsbeloppet är mindre än 200 kr., sammanläggs det

med den vanliga månadsintäkten och beskattas tillsammans med denna. I övriga fall

beskattas engångsbeloppen procentuellt enligt en särtabell. Som jämförelseinkomst

används den vanliga månadsintäkten i utbetalningsmånaden minskad med eventuellt

jämkningsbelopp. Skatteprocenten på engångsbeloppet stiger med jämförelseinkomsten.

Den varierar däremot inte efter storleken av engångsbeloppet.

Sjöman är skyldig avge självdeklaration om han under beskattningsåret haft

nettointäkt i land om minst 500 kr. eller vid beskattningsårets utgång äger en

bruttoförmögenhet av minst 10 000 kr. Inkomst ombord behöver inte redovisas i

deklarationen.

Sambeskattning sker av inkomst ombord och i land. Skatten beräknas enligt allmänna

regler på totala inkomsten under beskattningsåret och fördelas i proportion till sjö- och

landinkomst. Det belopp som därvid faller på landinkomsten utgör slutlig skatt på denna.

Sjömän, som är bosatta utom Norden, betalar sjömansskatt med 10% av

bruttointäkten ombord, om de är försörjare, och annars med 15 % av nämnda inkomst.

Befrielse från sjömansskatten kan medges den som visar, att han blir beskattad i sitt

hemland för inkomsten ombord. Sjömansskatt skall inte heller betalas av indiskt,

östasiatiskt och annat infött manskap som på särskilda hyresvillkor tjänstgör ombord på

fartyg i regelmässig fart på Fjärran Östern eller i tropiska farvatten.

Gällande rätt utanför Norden. I Norge tillsattes i mars månad 1967 en kommitté med

uppgift att göra översyn över de norska sjömansskattebestämmelsema. Denna kommitté

har i delbetänkande, avgivet den 5 april 1968 och benämnt ”Innstilling I om skatte- og

avgiftsreglene for sjomenn”, redogjort för beskattningen av sjömän förutom i de nordiska

länderna även i ett antal andra länder. Dessa länder är följande: Förbundsrepubliken

Tyskland, Nederländerna, USA, Japan, Storbritannien, Frankrike, Italien, Liberia,

Panama, Polen och Spanien.

I inget av de uppräknade länderna förekommer sjömansskattelagstiftning av nordisk

modell. Huvudregeln är att sjömännen i de nämnda länderna beskattas enligt samma regler

som andra skattskyldiga. I de flesta länderna får sjömännen dock särskilda skattelättna­

der, som placerar dem i en viss särställning i beskattningshänseende. För närmare

uppgifter om sjömännens beskattningsförhållanden i de olika länderna hänvisas till

nämnda betänkande.

Allmänna synpunkter

Kommittén

I ett särskilt avsnitt (s. 48—52) lägger kommittén fram vissa allmänna synpunkter på

sjömansskatten och reformbehoven.

Kommittén konstaterar att vad som främst kännetecknar sjömansskatten i de nordiska

länderna är dess karaktär av definitiv källskatt. Skatten tas ut månadsvis genom avdrag på

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

35

den ombordanstäUdes lön. Denne lämnar i princip inte någon självdeklaration för sin

inkomst ombord och någon taxering sker inte. Motivet för en sjömansskatt av denna typ

var bl.a. sjömännens bristande möjligheter att i samma utsträckning som övriga

medborgare utnyttja sociala och andra förmåner. Vidare åberopades att sjömännen på

grund av sitt arbetes natur hade särskilda svårigheter att fullgöra de allmänt åliggande

skyldigheterna i beskattningshänseende och att bevaka sina intressen i land i skattefrågor.

Från redarehåll anfördes att dittills gällande ordning medfört allt större svårigheter att

bemanna de svenska fartygen med svenskt sjöfolk. Kommittén uttalar att sjömansskatten

får anses väl ha motsvarat de förväntningar som ställdes på den vid införandet. Den har

inneburit fördelar från olika synpunkter för såväl sjömännen och redarna som för det

allmänna.

Det sagda innebär inte, påpekar kommittén, att sjömansskattens utformning har

undgått kritik. I den skrivelse från de ombordanställda, som berörts i direktiven för

kommittén, har åtskilliga frågor tagits upp till diskussion. Kritik framförs sålunda mot

gällande regler för beskattning av engångsbelopp. Det föreslås att den s.k. närfartstabellen

för skatten skall slopas och att nordiska sjömän, som visar att de erlägger pensions-

och/eller sjukförsäkringsavgifter i hemlandet, skall beviljas jämkning med motsvarande

belopp vid uttagande av svensk sjömansskatt. Organisationerna tar ytterligare upp frågan

om vidgad möjlighet till jämkning av sjömansskatt vid kortvarig anställning och framför

slutligen bl.a. önskemål om översyn av räntebestämmelserna vid skatterestitution och

undersökning av möjligheterna att låta betalningen av sjömännens s.k. välfärdsavgifter ske

i samband med uppbörden av sjömansskatt.

Av statistiska uppgifter som redovisas i bilagor till betänkandet framgår att

sjömansskattenämnden år 1968 klassificerade i närfart 241 fartyg, varav 42 passagerar­

fartyg, och i fjärrfart 546 fartyg. Antalet årsarbetskrafter utgjorde nämnda år 4 081 i

närfart och 17 084 i fjärrfart. Eftersom många sjömän arbetar endast en del av

kalenderåret motsvarar antalet årsarbetskrafter inte antalet sysselsatta personer.

Mellan 30 000 och 35 000 personer torde under året ha varit anställda i den svenska

handelsflottan längre eller kortare tid, varav ca 21 000 var bosatta i Sverige. (Kommittén

avser med ordet ”anställda” årsarbetskrafter om annat inte framgår av sammanhanget.)

Av siffror som kommittén redovisar framgår att utvecklingen sedan SjF:s tillkomst gått

mot allt färre fartyg i både när- och fjärrfart. Antalet anställda minskar stadigt vad

beträffar fjärrfart men har under senare år varit ungefär oförändrat i närfart. Vad

beträffar åldersfördelningen av sjömännen utvisar siffermaterialet att ytterst få sjömän är i

folkpensionsåldern. Över 60 år är endast ca 5 %, mellan 50 och 60 år ca 10 % och mellan

40 och 50 år ca 16 % samt i åldern 25-40 år ungefär 18 %. De flesta sjömän tillhör de

yngre åldersklasserna. Sålunda är närmare 40 % i åldern 17-25 år och ca 6 % yngre.

Endast en tredjedel av sjömännen är gifta.

Kommittén uttalar att för en riktig bedömning av dess förslag det är väsentligt att

känna till under vilka förhållanden sjömännen fn. arbetar. Sammanfattningsvis kan sägas

följande. Helt allmänt kan konstateras att utvecklingen gått mot användande av större

fartyg. Rationaliseringen har vidare medfört att fartygens liggetider i hamn numera är

betydligt kortare än tidigare. Under senare år har den alltmer accentuerade övergången till

s.k. containertrafik medfört att lossning sker i hamn belägen längre bort från

bestämmelseorten än som förut var brukligt. Av olika skäl, inte minst den ökade

fartygsstorleken, flyttas lastnings- och lossningskajema längre ut från stadens centrum.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Vad nu i korta drag anförts medför att sjömännen när fartygen kommer i hamn måste

utnyttja tiden intensivt för att kunna besöka familjen och utföra andra angelägna

ärenden, t.ex. inköp för personliga behov, besök hos läkare, kontakt med passmyndig­

heter etc. I stor utsträckning blir det nödvändigt att använda taxibil. Vill sjömannen

komma hem från utländsk hamn för att ordna någon brådskande angelägenhet eller

besöka familjen måste han i allmänhet välja flygförbindelse. Ofta ordnar sjömannen i

denna situation så att make, eventuellt tillsammans med barn, flyger till den hamn

fartyget anlöper. Det påpekas å andra sidan att sjömannen inte alltid behöver betala

hithörande kostnader själv. I viss utsträckning finns rätt till fri hemresa, t.ex. vid sjukdom

och semester. Bland andra kostnader må nämnas telefon- och telegramavgifter samt

portokostnader under vistelse i hamn eller till sjöss. Gemensamt för kostnaderna är att de

inte blott till omfattningen utan även beloppsmässigt är väsentligt högre nu än år 1958 när

sjömansskatten beslutades. Att sjömännen således fått avsevärt större kostnader i olika

hänseenden, inte minst för att kunna hålla kontakten med familjen, anser kommittén vara

ställt utom diskussion. Möjlighet saknas enligt SjF att medge avdrag för reseutgifter och

liknande kostnader. En konsekvens av den nu antydda utvecklingen är att sjömännen i sin

sjötjänst nu för tiden i ännu mindre utsträckning än förr kan dra direkt nytta av de sociala

anordningarna i hemlandet.

Kommittén konstaterar att om en definitiv källskatt förses med ett stort antal

jämkningsmöjligheter skatten i princip har förfelat sitt ändamål. Varje jämkning blir

nämligen i högre eller mindre grad en form av taxering. Lagstiftaren har medvetet

begränsat jämkningsmöjlighetema enligt SjF, men antalet jämkningsfall är ändå

betydande. Arbetet med handläggningen av dessa ärenden synes vidare vara mycket

betungande för sjömansskattekontoret på grund av att detaljerade skatteuträkningar sker.

Alla inblandade parter är visserligen medvetna om sjömansskattens karaktär och att man i

en sådan skatteform måste vara beredd att acceptera vissa ojämna utslag, men

uppenbarligen har emellertid de som betalar sjömansskatt svårt att frigöra sig från en

strikt jämförelse med beskattningen i land. Man finner det stötande om sjömansskatten

något år överstiger vad som skulle uttagits om arbetet det året bedrivits i land, trots att

sjömansskatten andra år ger det avsedda lindrigare utslaget.

Enligt kommitténs mening är det svårt att avvisa sådana argument så länge inte en

motsvarande skatteform tillskapats för skattskyldiga i land. Kommittén uttalar att, om

vissa av dess förslag genomförs, lagstiftningen mer än tidigare kommer att avlägsna sig från

principen om sjömansskatten som en definitiv källskatt. Detta kan synas som ett steg i fel

riktning när statsmakterna samtidigt i särskild ordning utreder frågan om en generell

definitiv källskatt. Kommittén anser det emellertid inte försvarligt att avvisa krav på

justeringar i sjömansskatten, som i dagens läge kan anses berättigade vid en bedömning

från objektiva utgångspunkter, med motivering att den vanliga inkomst- och förmögen­

hetsbeskattningen kan komma att ändras så att underlaget för de framförda förslagen

rycks undan. Lämpligare är enligt kommitténs mening att på nytt pröva sjömansskattens

utformning om den generella definitiva källskatten blir verklighet.

Kommittén framhåller vidare att den fått intrycket att ett visst mått av perfektionism

synes ha insmugit sig i sjömansskattens tillämpning och administration. Denna utveckling

stimuleras av krångliga regler såsom bestämmelserna för beräkning av skatt på

engångsbelopp och sjuklön m.m. Kommittén säger sig vara medveten om att vissa förslag

från dess sida kan kritiseras från samma utgångspunkter men uttalar att övriga av dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

37

förslag å andra sidan är uttryck för en medveten strävan att förenkla bestämmelserna och

deras tillämpning.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser ställer sig positiva till kommitténs förslag som helhet taget.

Det betonas därvid sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt och de speciella krav

som kan ställas på en sådan.

Riksskattenämnden uttalar bl.a. att ett system med definitiv källskatt i stor

utsträckning måste bygga på schabloner. Något utrymme för ”millimeterrättvisa” olika

skattskyldiga emellan finns inte i ett sådant system. Å andra sidan måste från fiskalisk

synpunkt inte obetydliga eftergifter göras. Endast härigenom torde det vara möjligt att

vinna den enkelhet i tillämpning och administration, som bör vara ett huvudsyfte med ett

system med definitiv källskatt. Såsom kommittén framhållit finns i gällande SjF vissa

bestämmelser, som inte är förenliga med nyssnämnda syfte. Dit torde exempelvis få

räknas de svårtillämpade bestämmelserna för beräkning av skatt för engångsbelopp och

sjuklön. Kommitténs förslag innebär i dessa och vissa andra hänseenden förenklingar.

CFU framhåller att ett system med definitiv källskatt för att fungera väl måste

vara enkelt att tillämpa och inte får betungas med alltför många undantagsregler.

Sjömansskatten har i regel varit fördelaktig för sjömannen och om han under speciella

omständigheter får betala något högre skatt för sin inkomst än vad han skulle ha betalt

för motsvarande landinkomst bör han i regel få tåla detta. De förslag som kommittén har

lagt fram innebär en finslipning av sjömansskatten, varigenom systemet belastas med

ytterligare detaljföreskrifter vilket väcker betänkligheter, uttalar nämnden, som emellertid

anser kommitténs förslag starkt underbyggda och därför i huvudsak vill tillstyrka dem.

Sjömansskattenämnden framhåller att vissa materiella och administrativa brister i

sjömansskattesystemet kommer att avhjälpas genom att de framlagda förslagen

genomförs. Från de synpunkter nämnden har att företräda finns inte några väsentliga

erinringar mot kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det kan finnas risk att lagstiftningarna

beträffande sjömansskatt i de nordiska länderna glider i sär. Behovet av intemordiska

överläggningar på detta område understryks starkt av länsstyrelsen i Malmöhus lätt.

Utredningen om definitiv källskatt uttalar bl.a. att motiven för en särbehandling av

sjömän i skattehänseende i huvudsak torde kvarstå även vid ett eventuellt införande av ett

förenklat generellt beskattningssystem. Detta gäller enligt utredningen främst och

måhända uteslutande beskattningen av sjömän i fjärrfart.

Sjöfartsverket har med tillfredsställelse noterat att sjömansskattekommitténs förslag

till ny sjömansbeskattning, förutom en rättvisare och förenklad beskattningsform, även

innebär en för sjömännen förmånligare beskattning än den nuvarande ordningen. Verket

pekar på att svårigheterna att bemanna fartygen med svenskt sjöfolk sedan sjömansskatte-

lagstiftningens tillkomst har accentuerats i en utsträckning som inte bör lämnas obeaktad

i sammanhanget. Sålunda uppgick bemanningen i svenska handelsfartyg över 20

registerton netto år 1958 till 25 750 sjömän, av vilka 7 400 (ca 29 procent) var av

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

utländsk nationalitet, medan bemanningen år 1968 uppgick till 18 800, varav 6 100

(ca 32 procent) utlänningar. Härtill kommer att handelsflottan, trots det ökade antalet

utländska besättningsmedlemmar, på grund av rekryteringssvårigheter i en oroande

utsträckning måste betjänas av obehörigt befäl och otillräckligt kvalificerat manskap,

förhållanden som inte är ägnade att gagna handelsflottans effektivitet och sjösäkerheten.

En ^{förmånligare} beskattningsform än den nuvarande kommer enligt verkets uppfattning

inte endast att befrämja rekryteringen till yrket utan torde även i viss mån motverka

avgången från yrket.

Sveriges redareförening fastslår, att det av kommittén framlagda förslaget till ändringar

i SjF har stora förtjänster. De av kommittén föreslagna lösningarna är både väl avvägda

och väl underbyggda. Föreningen konstaterar dock, att man inte föreslagit några

förbättringar beträffande möjligheterna för arbetsgivaren att taga del av debetsedel

avseende preliminär A-skatt. Brister i detta avseende förorsakar uppenbar olägenhet och

leder till administrativt merarbete. Det i motiven framförda förslaget om tillhandahållan­

de av särskild förfrågningsblankett genom sjömansskattekontorets försorg innebär enligt

föreningen inte någon fullständig lösning av problemet. Förslagsvis borde det överlåtas på

detta kontor att komplettera de insända förteckningarna.

Sjömansskattens storlek m.m.

Kommittén

På s. 53 f. redogör kommittén för grunderna vid beräkning av sjömansskatten. I det

följande (s. 55-62) behandlas frågorna om värdering av kost och logi och omkostnadsav­

drag för sjömän samt frågan om slopande av närtrafikstabellen.

Grunderna för sjömansskattens beräkning. Sedan sjömansskatten trädde i kraft den

1 januari 1959 har sjömansskattetabellerna ändrats sju gånger. Endast vid två tillfällen har

emellertid grunderna för skatten justerats. I övriga fall har sjömansskatten bara anpassats

till ändrad avvägning av det allmänna skattetrycket. Nu gällande grunder finns intagna i

bilaga 1 till prop. 1965:14. Bilagan har följande lydelse.

Såsom utgångspunkt för nya sjömansskattetabeller har valts källskattetabellen för år

1965 vid kommunal utdebitering 16 kr. per skattekrona men med beaktande av de

ändringar i skattelagstiftningen som beslutats av 1965 års vårriksdag.

Omräkning av källskattetabellen. I vissa hänseenden har källskattetabellen omarbetats.

Sjömännen har ansetts böra få tillgodoräkna sig dels schablonavdrag från löneinkomsten

med 100 kr., dels avdrag för sjukförsäkringsavgifter med belopp motsvarande på

sjömansinkomsten belöpande avgift, dock lägst 150 kr., dels avdrag för försäkringspremier

med 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gift skattskyldig. Med hänsyn härtill har

den mot olika månadsinkomster uträknade källskatten bestämts under förutsättning att

den skattskyldige erhåller dessa avdragsbelopp utöver avdrag, som sägs i 4 § 1 mom.

uppbördsförordningen. Vidare ingår sjukförsäkringsavgiften i den omräknade tabellen

med belopp, motsvarande medeltalet för riket utom Stockholm av de avgifter, som

riksförsäkringsverket bestämt skola gälla för år 1965. Tillika har iakttagits att för gift

sjöman icke beräknats någon avgift avseende hustrun.

Värdering av naturaförmåner. Förmån av fritt vivre har värderats till 200 kr. per månad

i anslutning till de av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden jämlikt 8 §

uppbördsförordningen fastställda värdena för år 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

39

Skatt för sjöman i närfart. Till kontant månadsinkomst har lagts värdet av fritt vivre.

Emot denna totala inkomst svarande skatt enligt den omräknade källskattetabellen har

beräknats och skattebeloppet har därefter reducerats med 10 kr. Återstående belopp har

upptagits såsom sjömansskatt på den kontanta inkomsten.

Skatt för sjöman i fjärrfart. För gift sjöman har skatten bestämts på följande sätt.

Skatt på enbart den kontanta månadsinkomsten har beräknats enligt den omräknade

källskattetabellen och därefter minskats med 25 kr. Å terstoden har i princip upptagits som

fjärrfartsskatt. Vissa begränsningar i den förmån som skattefriheten för det fria vivret

innebär har dock företagits. Om fjärrfartsskatten enligt huvudregeln skulle komma att

understiga 70 % av källskatten på den totala inkomsten (dvs. skatt enligt den omräknade

källskattetabellen på såväl kontant inkomst som fritt vivre), har nämligen fjärrfartsskatten

i stället beräknats så att skatten på den totala inkomsten reducerats med 30 %, dock

åtminstone med 25 kr.

Fjärrfartsskatten för ogift sjöman avser att ge denne samma skattelindring i kronor

räknat som gift sjöman. Den skatt som den omräknade källskattetabellen utvisar för en

ogift person med en inkomst som motsvarar sjömannens totala inkomst (kontant inkomst

+ fritt vivre) har därför reducerats med det belopp varmed fjärrfartsskatten för gift

sjöman med samma inkomst understiger den omräknade källskatten för en gift person i

samma inkomstläge. Återstoden utgör skatt för ogift sjöman i fjärrfart.

Skatteberäkningen har i första hand skett i avseende på inkomstbelopp för månad med

600 kr. intervall. För mellanliggande inkomster har sedan skatten beräknats genom

interpolering med rät linje.

Sjömansskatt understigande 5 kr. för månad har ej upptagits i tabellerna.

De nuvarande sjömansskattetabellema grundar sig på källskattetabellen för 1965 vid

kommunal utdebitering 16 kr. per skattekrona. Den genomsnittliga utdebiteringen för

1965 utgjorde 17,25 kr. Utdebiteringen 16 kr. valdes som utgångspunkt för sjömansskat-

tetabellerna med hänsyn till att beloppet motsvarade medelutdebiteringen för de län,

vilkas invånare svarar för den större delen av sjömansskatten.

Kommittén åskådliggör i följande tablå skillnaden dels i kronor räknat och dels i

procent mellan slutlig skatt enligt taxering (kommunal utdebitering 16 kr.) och

sjömansskatt enligt fjärrfartstabellen för gifta och ogifta. Som framgår av tablån är

skattelindringen procentuellt sett högst för de lågavlönade. Räknas skattelättnaden i

kronor är emellertid de högavlönade i ett bättre läge. Dessa förhållanden har gällt för

samtliga sjömansskattetabeller sedan sjömansskattens tillkomst. Differenserna i kronor

räknat är dock nu större än 1959.

Kontant

inkomst

kr.

Vivre

kr.

Total

inkoms’

kr.

Ensamstående = kol. 1

Gift = kol. 2-3

Skatt

t enl. tax.

kr.

Sjöm.-

skatt

kr.

Skillnad

Skatt

enl. tax.

kr.

Sjöm.-

skatt

kr.

Skillnad

kr.

%

kr.

%

600

200

800

172

139

33

19

72

43

29

40

800

200

1 000

241

201

40

17

157

89

68

43

1 000

200

1 200

325

263

62

19

221

135

86

39

1 200

200

1 400

417

325

92

22

285

181

104

36

1 400

200

1 600

512

410

102

20

348

241

103

30

1 600

200

1 800

603

495

108

18

412

301

in

27

1 800

200

2 000

697

580

117

17

486

361

125

26

2 000

200

2 200

793

670

123

16

562

438

124

22

2 200

200

2 400

892

760

132

15

646

515

131

20

2 400

200

2 600

992

850

142

14

740

592

148

20

2 600

200

2 800

1 098

955

143

13

838

687

151

18

2 800

200

3 000

1 207

1 060

147

12

946

782

164

17

3 000

200

3 200

1 314

1 165

149

11

1 043

877

166

16

3 500

200

3 700

1 582

1 422

160

10

1 290

1 122

168

13

4 000

200

4 200

1 847

1 694

153

8

1 549

1 377

172

11

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

De i tablån angivna skatteskillnadema är de högsta tänkbara. Vid beräkning av skatt

enligt taxering har nämligen inte beaktats avdrag för utgifter för intäkternas förvärvande

utöver schablonavdraget 100 kr. och ej heller avdrag för andra försäkringspremier än

sjukförsäkringsavgift. Skattelättnaden får i första hand anses täcka sålunda obeaktade

kostnader, uttalar kommittén.

Värdering av kost och logi. Vid beräkning av den nu gällande sjömansskatten har

förmån av fritt vivre värderats till 200 kr. för alla inkomstlägen. Beloppet är det värde

som CFU fastställt för fritt vivre enligt 8 § uppbördsförordningen (1967:625) (UF) att

gälla för år 1965. I förarbetena till SjF har understrukits att fritt vivre ombord bör

värderas försiktigt.

Enligt kommitténs mening kan bostaden ombord för gifta men även för ogifta sjömän

anses sakna egentligt värde. Om man bortser från bostaden kan skillnaden för land- och

sjöanställda av värdet på förmån av fri kost synas minimal. Emellertid, påpekar

kommittén, måste beaktas att sjömannen åtnjuter förmånen varje dag medan den

landanställdes förmån ofta är begränsad till att avse fem dagar per vecka. Då sjöman inte

är ombord åtnjuter han visserligen inte fri kost. Han äger emellertid under sjukdomstid

samt semester- och vederlagsledighet uppbära ersättning för den mistade kosten

(kostersättning). Sådan ersättning utgör enligt gällande löneavtal lägst 12 kr. och högst

25 kr. per dag. För anställda på SJ:s tågfärjor är ersättningen dock lägre än 12 kr. per dag.

Kostersättning räknas inte som skattepliktig inkomst.

Även om det skulle kunna göras gällande att det värde för kosten, som tillämpats vid

uppgörande av de aktuella sjömansskattetabellema, är lågt, anser kommittén det från

olika synpunkter olämpligt att föreslå att värdet höjs. För gift sjöman bör förmånen

knappast värderas till högre belopp än som motsvarar den besparing han gör genom att

inte äta hemma. För både gifta och ogifta sjömän gäller att de inte har någon

valmöjlighet. På grund av arbetsplatsens belägenhet är de tvingade att acceptera kosthåll

ombord. Kosten kan antas vara av olika god beskaffenhet på olika fartyg. Vid en

schablonmässig värdering, som det här är fråga om, måste man även av detta skäl iaktta

försiktighet. Å andra sidan anser kommittén det inte principiellt riktigt att undanta värdet

av fri kost och logi från skatteplikt.

Två ledamöter av kommittén har - utan att reservera sig mot kommitténs

ställningstagande på denna punkt - anlagt särskilda synpunkter på beskattning av fritt

vivre. De har ansett detta jämförbart med sådana dagtraktamenten, som inte beskattas i

allmän eller enskild tjänst, och således böra undantas från skatteplikt. Detta skulle också

medföra överensstämmelse med den norska sjömansskattelagstiftningen. De båda

kommittéledamöterna hemställer alternativt, om förslaget om hel skattebefrielse för

sjöfolkets naturaförmåner inte kan beaktas, att familjeförsörjares kost och logi ombord

undantas från beskattning.

Majoriteten inom kommittén har ansett att parallellen med beskattning av

traktamenten inte är hållbar.

Omkostnadsavdrag för sjömän. F.n. beaktas inte resekostnader vid sjömansbeskatt-

ningen i vidare mån än att det vid taxering förekommande schablonavdraget om 100 kr.

under inkomst av tjänst medges också i sjömansskatten.

Enligt kommitténs mening är detta avdrag helt otillräckligt i dagens läge för att

kompensera sjömännen för kostnader som måste anses nödvändiga för intäkternas

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

41

förvärvande i deras speciella verksamhet. Det hänvisas också till penningvärdets utveckling

sedan år 1958, då det nuvarande omkostnadsavdraget fastställdes, samt att motsvarande

avdrag i Norge uppgår till 290 kr. per månad. Den svenska sjömansskatten har dock en

annan konstruktion än den norska vilket uppväger skillnaden i omkostnadsavdrag.

Kommittén anser att sjömännen genom de förändrade tjänstgöringsförhållandena under

senare år fått en omkostnadsfördyring, som bör beaktas vid inkomstbeskattning, med

minst 50 kr. per månad. Förslaget innebär att sjömansskattetabellema i fortsättningen

skulle konstrueras med ett avdrag av 700 kr. per år för omkostnader i stället för nu

medgivna 100 kr.

I detta sammanhang framhåller kommittén att skatteuttagen i de danska och norska

sjömansskatterna grundas på att sjömännen tjänstgör endast tio månader per år. De finska

och svenska sjömansskatterna bygger däremot på den för sjömännen ofördelaktigare

principen om tolv månaders årstjänstgöring. Undersökningar som kommittén redovisar

tyder emellertid på att flertalet svenska sjömän inte har mer än tio månaders tjänstgöring

per år. Kommittén anser dock inte tillräckliga skäl föreligga att föreslå ändring på denna

punkt.

Tabellfrågan. Kommittén redogör utförligt för nuvarande praxis beträffande klassifi­

cering av fartyg i fjärrfart och närfart, vilket f.n. vållar avsevärda besvärligheter

beträffande en mindre grupp fartyg, nämligen sådana som i allmänhet inte har fast trade.

Sjömansskattenämnden har på grund härav fr.o.m. klassificeringen för år 1966 tvingats

öppna en möjlighet till retroaktiv omklassificering. I fråga om de nordiska länderna

upplyses, att Danmark har två sjömansskattetabeller, en för utrikesfart och en för närfart,

Finland likaledes två tabeller — skillnaden beror dock inte på olika farter utan på

kyrkotillhörighet - medan Norge har endast en sjömansskattetabell.

Kommittén hänvisar till att sjöfolkets organisationer som skäl för att närfartstabeUen

slopas pekat bl.a. på svårigheten att i varje fall med svenskt sjöfolk bemanna de fartyg,

som sjömansskattenämnden klassificerat för närfart, och vidare den ogynnsamma

skatteeffekt, som uppkommer på grund av att närfartsfartygen ofta inte är i fart hela året.

De anställda på dessa fartyg får genom att inkomsten inte slås ut på tolv månader många

gånger en högre skatt än som skulle ha varit fallet vid beskattning enligt allmänt gällande

regler. Kommittén, som i annat sammanhang föreslår särskilt hänsynstagande till vissa

korttidsanställda, säger sig kunna bekräfta att sjömansskatten kan bli ofördelaktigare än

vanlig taxering när sjötjänsten omfattar en mindre del av kalenderåret. Vidare erinras om

rationaliseringen på sjöfartens område som medfört att fartygens liggetider i hamn

numera normalt är mycket korta, oavsett om fartygen går i när- eller fjärrfart. En sjöman

på fartyg i närfart kan sålunda nödgas vara borta från hemmet lika lång tid som en i

fjärrfart. Han kan ha lika svårt att tillvarata sina privata intressen och att utnyttja

samhällets service. De anförda argumenten gäller emellertid enligt kommitténs mening

enbart lastfartyg.

Kommittén diskuterar härefter olika skäl för och emot slopande av närfartstabeUen.

Detta skuUe i administrativt hänseende medföra vissa lättnader. Flertalet av de anstäUda i

närfart arbetar emeUertid på passagerarfartyg med korta trader. Kommittén redovisar en

omfattande undersökning beträffande tjänstgöringen på färjefartyg i närfart, resekostna­

der för anstäUda på passagerarfartyg, m.m. EnUgt kommitténs mening ger den företagna

undersökningen beträffande färjorna inom närtrafikområdet inte stöd för tanken att dessa

fartyg bör överflyttas till den lindrigare sjömansskattetabellen.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

För lastfartygen i närfart, uttalar kommittén, är läget annorlunda. Utvecklingen har

här medfört att fartygen inte i samma utsträckning som tidigare är bundna till vissa

trader. Det är för dessa fartyg som en omklassificering oftast förekommer. Numera

arbetar enligt kommitténs mening lastfartygstrafiken inom detta område under

förhållanden som är ganska likartade med fjärrfartsfartygens. Det föreslås därför att full

jämställdhet skall gälla även beskattningsmässigt. Lastfartyg på sådan fast trade som är

jämförbar med den korta färjetrafiken bör dock alltid i beskattningshänseende likställas

med färjefartyg.

Kommitténs förslag innebär skattelättnad för anställda på lastfartyg framför allt i

östersjöfart. Som ytterligare motiv till detta förslag anför kommittén, att östersjöfarten

särskilt från norrlandshamnar ofta inte kan upprätthållas hela året. Under vintermånader­

na tvingas en del fartyg ligga stilla. Som bekant är möjligheterna att få annat arbete sämst

under vintern. Sjömansskatten är visserligen en månadsskatt men skatteuttaget bygger på

arbete året om. Vid jämförelse med skatt i land är den således fördelaktigast vid

helårstjänstgöring. Sjömansskatten är i ett visst läge med kort sjötid direkt ofördelaktig.

Det sagda medför för sådana sjömän som regelmässigt tvingas göra årliga uppehåll i sin

sjötjänst att sjömansskattens fördelar inte skall överdrivas. Det förekommer också att

fartyg i östersjöfart för att undvika att ligga stilla under vintem gör ett par resor på t.ex.

Medelhavet för att sedan återgå till sin gamla trade. Omklassificering till fjärrfart kan i

sådana fall inte ske med hänsyn till huvudsaklighetsprincipen. Det kan med visst fog göras

gällande att skatteuttaget är för högt för dessa fartyg. Genom kommitténs förslag i fråga

om närfartstabellen har den velat beakta nu anförda synpunkter.

Remissyttrandena

Grunderna för sjömansskattens beräkning. Sjömansskattenämnden anlägger vissa

synpunkter på den grundläggande frågan om sjömansskatten i dess nuvarande form är

avvägd rättvist och på enklaste sätt. Det betonas bl.a. att en huvudregel måste vara att alla

medborgare skall beskattas likformigt. Med den målsättningen saknas anledning att ställa

sjömännen i någon förmånsställning i förhållande till andra medborgare. Härvid måste

emellertid enligt nämnden beaktas att sjömansskatten är utformad som en definitiv

källskatt. En definitiv källskatt kan svårligen göras lika nyanserad som en skatt som

uträknas genom traditionell taxering. Jämkningsmöjlighetema är begränsade framhåller

nämnden. Viss tid av året kan en sjöman vara utan inkomst. Under månader då sjömannen

har inkomst kan inkomsten dessutom variera betydligt. Genom progressionen skärps

skatten för de månader då sjömansinkomsten är hög. Det är därför enligt nämndens

mening rättvist att den bristande nyansering som på antytt sätt är förknippad med

sjömansskattens karaktär av definitiv månadsskatt på något sätt beaktas. Detta kan ske på

så sätt att man söker motväga olägenheterna med förlorade avdrag, inkomstlösa månader

och progressiv skatteskärpning vid ojämna inkomster. Naturligtvis måste en sådan

kompensation ordnas schablonmässigt, lämpligen i form av ett avdrag från inkomsten vid

den schablonmässiga framräkningen av skatten. Vid sjömansskattens tillkomst gavs för

närfart ett avdrag på själva skatten med 10 kr. per månad till synes som kompensation för

månadsvariationerna. Beloppet motsvarar enligt nämnden ett avdrag från lönen på

ca 30 kr. per månad. Det är nämndens åsikt att avdraget är för lågt för att kompensera

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

43

variationerna. Penningvärdets fall talar även för viss uppräkning. En uppräkning till åtmin­

stone 50 kr. per månad såsom avdrag på lönen anser nämnden inte oskälig. Även i

kostnadshänseende befinner sig sjömännen i en ogynnsam ställning i förhållande till andra

medborgargrupper.

Sjömansskattenämnden framhåller att hänsyn till sjömännens högre kostnadsläge

måste tas vid en bedömning av sjömansskattens nivå i förhållande till den vanliga

inkomstskatten och understryker att sjömännens särkostnader härvid inte bör uppskattas

för lågt. Sjömansskatten ligger enligt de av riksdagen godkända grunderna lägre än

motsvarande inkomstskatt. Även om de grunder som nu gäller är invecklade, har

riksdagen likväl godkänt att det skall finnas en nivåskillnad - olika för närfart och

fjärrfart. Det är svårt att säga att sjömännen genom dessa av riksdagen antagna grunderna

blivit överkompenserade. Någon krympning av de nu för närfart resp. fjärrfart gällande

nivåskillnaderna torde därför ej böra ifrågakomma, framhåller sjömansskattenämnden,

som dock i dessa sammanhang bortser från beskattningen av de utländska sjömännen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller bl.a. att om sjöinkomst endast

under en del av ett beskattningsår och sjömannen eller i förekommande fall hans hustru

saknar landinkomst skatteuttaget enligt SjF kan bli hårdare än om inkomsten beskattas i

land. Å andra sidan kan beskattningen av sjöinkomst bli avsevärt lindrigare, nämligen om

sjömannen vid sidan av sjöinkomsten haft landinkomst eller - vad gäller gift sjöman -

maken haft land- eller sjöinkomst. Länsstyrelsen vill peka på de starkt schabloniserade

resultat som sjömansbeskattningen ofta ger i förhållande till den beskattning som träffar

personer med motsvarande landinkomst, vilket enligt länsstyrelsens mening i hög grad

främjar en tillämpning av enkla och schabloniserade regler inom sjömansbeskatt-

ningens område. Den effekt som dylika förenklingar och schabloniseringar kan få på

uttaget av sjömansskatt är jämförelsevis små i förhållande till skillnaden mellan

sjömansskattens storlek i det enskilda fallet och den skatt som skulle ha uttagits på mot­

svarande landinkomst. Vid utformningen av reglerna för sjömansbeskattningen är

det därför enligt länsstyrelsens mening väsentligare att tillskapa bestämmelser som så långt

möjligt är skapar en någorlunda likformig beskattning de enskilda sjömännen emellan.

Sjömansbeskattningen bör således i huvudsak ses såsom ett för sig fristående

regelkomplex som endast har en mycket grov anknytning till beskattningen i land. Såsom

sjömansbeskattningen är utformad understiger den normalt den lägsta skatt som skulle

uttagits vid landtaxering av motsvarande månadsinkomst. Enligt länsstyrelsens mening är

det rimligt att denna relation mellan sjömansskattens nivå och landbeskattningens nivå

bibehålls, främst på grund av att avdrag för omkostnader måste schablonmässigt beaktas

men även på grund av nordiska och andra internationella m.fl. hänsyn.

Riksskattenämnden uttalar att vid en omräkning av sjömansskattetabellerna dessa bör

anpassas till det ändrade kommunala skattetrycket. Enligt nämndens mening bör därvid

den år 1965 valda principen att som grund för sjömansskattetabellerna lägga

medelutdebiteringen för de län, vilkas innevånare svarar för den största andelen av

sjömansskatten, alltjämt tillämpas.

CFU erinrar om att som utgångspunkt för gällande sjömansskattetabeller har valts

källskattetabellen för år 1965 vid kommunal utdebitering av 16 kr. per skattekrona, då

den för riket genomsnittliga utdebiteringen uppgick till 17:25 kr. För år 1970 uppgår den

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

genomsnittliga utdebiteringen enligt uppgift till 21:00 kr. Detta tal torde dock knappast

vara representativt för sjömän, vilka i stor utsträckning rekryteras från tätortsområden.

Som exempel kan därför nämnas att 1970 års utdebitering är för Stockholm omkring

18:90, för Göteborg 20 och för Malmö 18 kr. Att som utgångspunkt för nya

sjömansskattetabeller välja en utdebitering av 21 kr. synes nämnden i många fall innebära

alltför hård beskattning av sjömän men nämnden uttalar å andra sidan att det inte kan

anses motiverat att välja en lägre utdebitering än 19 kr. Det kan enligt nämnden antagas

att de kommunala utdebiteringarna kommer att höjas även i fortsättningen och då de nya

sjömansskattetabellema synes skola gälla från och med år 1971 föreslår CFU att en

utdebitering av 20 kr. väljs som utgångspunkt för de nya sjömansskattetabellema.

Nämnden påpekar att de sjukförsäkringsavgifter som tillämpades vid upprättande av

1965 års källskattetabeller har höjts inte oväsentligt och anser att hänsyn härtill bör tas

vid fastställande av de nya sjömansskattetabellema.

Länsstyrelsen i Hallands län ställer frågan om inte åt riksskatteverket bör uppdras

att årligen omräkna tabellerna med hänsyn till stigande eller sjunkande kommunal

medelutdebitering. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte den kommunala

utdebiteringen som sjömansskatten grundas på borde vara en internordisk fråga.

Svenska maskinbefälsförbundet hänvisar till uttalandet i betänkandet att sjömansskat­

ten med hänsyn till de ombordanställdas tjänstgöringsförhållanden är avsedd att ge en

lindrigare skatt än taxering i land och förbundet förutsätter, att samma förhållanden

kommer att gälla om det av kommittén föreslagna beskattningssystemet genomförs.

Värdering av naturaförmåner. Kommitténs förslag tillstyrks reservationslöst av kam­

marrätten och länstyrelsen i Västerbottens län.

Riksskattenämnden framhåller att med hänsyn till att förmånen av bostad ombord för

gifta men också för många ogifta sjömän med egen bostad i land har ett relativt ringa

värde, tyngdpunkten i förmånsvärdet ligger i värdet av den fria kosten. Även med

beaktande härav är emellertid det värde, som naturaförmånen har i nuvarande

sjömansskattetabeller, inte realistiskt och står sålunda inte i överensstämmelse med kravet

på likformighet i beskattningen.

CFU påpekar att de värden som fastställdes år 1965 vid upprättande av gällande

sjömansskattetabeller anslöt sig till det av CFU i samråd med riksskattenämnden för år

1965 fastställda värdet av fritt vivre för anställda på fartyg i inre fart, nämligen 200 kr.

per månad. CFU förordar att värdet av förmån av fritt vivre i sjömansskattetabellema

ansluter sig till de värden som gäller vid beräkning av preliminär A-skatt. För år 1970

gäller följande värden, nämligen för fritt vivre 315 kr., för fri kost (minst två mål om

dagen) 215 kr. och för fritt vivre för anställda på fartyg som går i inre fart 235 kr.

Tabellen för gift sjöman i fjärrfart bygger på den regeln att det fria vivret inte skall

medräknas vid beräkning av sjömansskatten. Enligt sjömansskattenämndens mening är det

svårt att förklara varför en sjöman i fjärrfart skulle gå fri från beskattning därför att han

är gift och befinner sig i fjärrfart medan däremot en gift i land som åtnjuter fri kost i sin

tjänst blir beskattad för förmånen. Att beskatta förmån av logi ombord är däremot enligt

nämnden mera diskutabelt, eftersom många sjömän har kostnader i land för bostad. Att

enligt nuvarande regler vivreförmånen medräknas i närfart men ej i fjärrfart vill nämnden

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

45

betrakta som ett uttryck för att sjöman har högre särkostnader i tjärrfart än i närfart.

Omkostnadsavdraget bör emellertid bedömas för sig och inte sammanblandas med frågan

om vivreförmånens beskattning uttalar nämnden, som alltså anser att endast värdet av fri

kost ombord bör tilläggas kontant inkomst ombord och att detta tillägg bör göras både

för Q ärrfart och närfart samt oavsett civilstånd. Nämnden anser dock att värdet av fri kost

ombord bör värderas försiktigt, lämpligen med anknytning till källskattevärdet för fri

kost. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer i nämndens uttalande i denna

fråga. Länsstyrelsen i Malmöhus län är inte främmande för tanken att i vart fall förmån av

logi inte skall beaktas vid skattevärderingen.

Svenska sjö folksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening hänvisar till det särskilda

yttrandet av två kommittéledamöter i vilket hävdas att naturaförmåner till sjöss bör här i

landet liksom i Norge undantas från beskattning. Dessa representanter för de anställda

har som motiv för detta anfört att dessa naturaförmåner måste jämställas med sådan

traktamentsersättning som utgår till andra anställda när de utför arbete utanför hemorten

samt att det är en inkonsekvens i beskattningen, som de svenska sjömännen ser det, att de

utländska sjömännen nu slipper skatt på kost och logi. Även bostaden ombord kan för

gifta men även för många ogifta sjömän, som kommittén mycket riktigt framhåller, anses

sakna egentligt värde. Även om sjömannen åtnjuter naturaförmånerna varje dag medan

den landanställdes förmåner i detta avseende oftast är begränsade till fem dagar i veckan

eller kortare perioder i följd, synes olikheten ändå inte vara av principiell art.

Organisationerna instämmer i det särskilda yttrandet och hemställer att sjömännens natu­

raförmåner befrias från beskattning eller alternativt att i varje fall dessa förmåner blir skat­

tefria för familjeförsörjare. Även Rederiföreningen för mindre fartyg och Svenska maskin­

befäls förbundet ansluter sig till de synpunkter som framförts i berörda särskilda yttrande.

Omkostnadsavdrag för sjömän. Beträffande den föreslagna höjningen av omkostnadsav­

draget med 600 kr. är remissutfallet något delat. Några remissinstanser, såsom

riksskattenämnden, länsstyrelserna i Gotlands och Malmöhus län samt Rederiföreningen

för mindre fartyg, tillstyrker förslaget medan det från andra håll uttalas såväl att avdraget

inte bör höjas som att det tilltagits för knappt. Svenska sjö folksförbundet och Sveriges

fartygsbefälsförening påpekar att inga justeringar av omkostnadsavdraget har gjorts under

de senaste tio åren och de finner därför förslaget om höjning i hög grad berättigat.

Kammarrätten anser att invändningar av skilda slag kan riktas mot förslaget, t.ex. att

det skulle tillkomma såväl gifta som ogifta sjömän samt att det skulle medges även sjömän

på fartyg i närfart. Beträffande de sistnämnda kan det enligt domstolen anses att de inte

skulle äga rätt till avdrag för resekostnader eller ökade levnadskostnader om deras

inkomst ombord beskattades som inkomst av tjänst. Kammarrätten anser att en

lämpligare avvägning möjligen skulle uppnås om schablonavdraget för sjömän i närfart

bestämdes till något lägre belopp än för sjömän i fjärrfart. CFU uttalar att sjömännens

särskilda kostnader för att upprätthålla kontakt med hemorten, såsom kostnader för

resor, telegram, telefon och porto, i princip är att betrakta som levnadskostnader, för

vilka avdrag vid beskattning ej kan medges. En viss höjning av schablonavdraget anser

nämnden dock motiverad men denna bör inte överstiga 25-30 kr. för månad.

Lansstyrelsen i Hallands län anser det visserligen rimligt, att sjöman i likhet med annan

skattskyldig erhåller avdrag för omkostnader, för vilka avdrag skulle ha medgetts vid

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

taxering för inkomst i land, men menar dock att kommitténs förslag inte är tillräckligt

underbyggt. Länsstyrelsen vill emellertid inte ställa sig avvisande till att någon höjning

görs av omkostnadsavdraget, kanhända till några hundra kronor. Härvidlag måste man

beakta, att det höjda omkostnadsavdraget föreslagits gälla för alla sjömän, således även för

dem, som går i linjefart på närfartsfartyg. Resekostnaderna för sistnämnda kategori är i

många fall obefintliga. Den obeskattade kostersättningen är i de flesta fall större - i

många fall betydligt större - än resekostnadsavdraget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län avstyrker förslaget. Det får enligt länsstyrelsen anses

något svårförståeligt varför exempelvis en ogift sjöman, som har sitt föräldrahem i Malmö

och vars fartyg anlöper Göteborg, skall åtnjuta schablonavdrag avsett bl.a. för

resekostnader till hemmet, medan den ogifte västerbottniske f.d. skogsarbetaren, som

omskolats till byggnadsarbetare och arbetar i Malmö, inte skall få något eller endast ringa

avdrag för sina väsentligt dyrare resor till hemmet.

Utredningen om definitiv källskatt framhåller att sjömännens kostnadsförhållanden

torde variera och det synes i vart fall kunna ifrågasättas om inte anställda i färjetrafik

genom en sådan höjning som den föreslagna blir alltför förmånligt behandlade. De

drabbas inte av någon kostnadsökning på grund av den uppgivna strukturrationaliseringen

inom handelssjöfarten och deras förhållanden synes allmänt sett vara så lika landanställdas

att den förmånligare behandling de åtnjuter genom sjömansskatten får anses i allt

väsentligt utgöra kompensation för att de inte äger åtnjuta avdrag vid beskattningen med

det faktiska beloppet av vissa i princip avdragsgilla kostnader. Utredningen anser det

vidare tveksamt om det är rimligt att schablonmässigt uppräkna omkostnadsavdraget på

sätt föreslagits. Så stora schablonavdrag som de ifrågasatta är enligt utredningen

uppenbarligen ägnade att försvåra en eventuell framtida samordning med ett generellt

system för en förenklad löntagarbeskattning.

Sjömansskattenämnden vill för sin del uttala att det skatteresultat som kommitténs

förslag innebär är godtagbart. Enligt nämndens uppfattning är det emellertid önskvärt att

sambandet mellan inkomstskatt och sjömansskatt kan uttryckas enklare än som nu sker.

Nämnden finner det rimligt att man vid tabellernas utformning övergår till beräkning efter

principen avdrag vid taxering. Ett alternativ som enligt nämnden kan diskuteras är att i

stället för taxeringsavdrag göra ett efter förhållandena lämpat fast avdrag på själva

skatten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansluter sig till nämndens åsikt.

Sjöfartsverket framhåller att det nuvarande omkostnadsavdraget om 100 kr. per år

närmast torde betraktas som ett symboliskt avdrag, som inte har någon förankring i de

reella kostnaderna. De ändrade förhållandena inom handelsflottan har medfört att

sjömannen i allt större utsträckning måste använda sig av snabbare kommunikationsmedel

för upprätthållande av kontakten med sina anhöriga. Sålunda förekommer det ofta att en

flygresa från en kontinenthamn är den enda möjligheten för en sjöman att mellan

semesterperiodema besöka sitt hem. Mot bakgrunden härav framstår det föreslagna

beloppet som otillräckligt, uttalar verket, som erinrar om att motsvarande belopp i Norge

har fastställts till 290 kr. per månad dvs. 3 400 kr. per år och en höjning lär enligt

utredningen vara aktuell. Verket delar kommitténs uppfattning att ett så stort

omkostnadsavdrag med hänsyn till skiljaktigheter i den norska och svenska sjömansskat­

tens konstruktion inte kan ifrågakomma i Sverige men anser dock ett avdrag av 100 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

47

per månad vara motiverat med hänsyn till de ändrade förhållandena inom handelsflottan,

de ökade kostnaderna och penningvärdets fall.

Sjöfartsverket föreslår således att kostnadsavdraget höjs till 100 kr. per månad. Även

Svenska maskinbefälsförbundet ifrågasätter om inte ytterligare höjning är berättigad.

Tabellfrågan. Förslaget att lastfartyg utan fast trade inom närfartsområdet skall jämstäl­

las med fjärrfartsfartyg i beskattningshänseende har i allmänhet inte mött någon erinran. Det

tillstyrks uttryckligen av kammarrätten, riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, läns­

styrelserna i Gotlands, Malmöhus samt Göteborgs ochBohus län, sjöfartsverket, Rederiföre­

ningen för mindre fartyg, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening. De

båda sistnämnda organisationerna påpekar att ett genomförande av förslaget kommer att

medföra att endast ett fyrtiotal passagerarfartyg och fartyg i linjefart inom närfartsområdet

blir beskattade enligt närfartstabellen och ifrågasätter om det kan vara praktiskt berättigat

att upprätta en skattetabell som skulle gälla för knappt 3 000 personer. Det ifrågasätts om

inte alla ombordanställda inte borde beskattas efter Ijärrfartstabell. Svenska maskinbefäls­

förbundet anser att det blir svårt att entydigt definiera gruppen lastfartyg i fast trade som är

jämförbar med fäijetrafiken och föreslår därför att närfartstabellen används endast vid

beskattning av ombordanställda på fäijorna inom närtrafikområdet.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget i denna del. Det är enligt länsstyrelsen

knappast rimligt, att som skäl för en skattesänkning åberopa önskvärdheten att bemanna

den svenska närfartsflottan med svenskt sjöfolk. Stora och för exporten livsviktiga

industrier är f.n. tvungna att i stor utsträckning arbeta med utländsk arbetskraft, utan att

det därför ifrågasätts en skattelindring för att ersätta den utländska arbetskraften med

svensk.

Som skäl för den föreslagna tabelländringen har åberopats att ogynnsamma

skatteeffekter kan uppkomma genom att fartygen inte är i fart hela året. Länsstyrelsen

framhåller att av betänkandet inte framgår i vilken utsträckning sjömän tvingas gå i land

på grund av säsongbetonad uppläggning av fartyg i närfart. Redan på grund härav är det

tveksamt, i vad mån hänsyn kan tas till det nu ifrågavarande skälet. Detta ^gäller i all

synnerhet som kommittén själv anger, att redare för fartyg i östersjöfart söker undvika

vinteruppläggning genom att göra enstaka resor vintertid på öppet vatten. Länsstyrelsen

gör gällande, att det inte torde höra till normalfallen att sjömännen har arbete till sjöss

under endast en kortare tid av året. Om så emellertid varit fallet är det enligt

länsstyrelsens erfarenhet normalt att de under övriga månader arbetat i land och då haft

sådana inkomster av arbetet där, att ortsavdraget kunnat utnyttjas.

Som ett argument för en tabelländring har kommittén framhållit den allmänna

rationaliseringstendensen inom sjöfartsnäringen. Enligt länsstyrelsens mening torde

rationaliseringssträvandena i första hand avse de större fartygen och främst sådana, som

ombesörjer tank- och containertrafik. De nu ifrågavarande lastfartygen i närfart är relativt

små - mellan 100 och 500 bruttoregisterton - och har små besättningar.

Några remissinstanser uppehåller sig vid frågan om beskattningsformen för ombordan­

ställda på färjor i närfart. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län förefaller det egendomligt

att de ombordanställda på fartyg i öresundstrafik mellan Sverige och Danmark, som f.n.

erlägger svensk sjömansskatt och regelbundet tillbringar dygnsvilan i sina hem, skall betala

sjömansskatt medan långtradarchaufförer med ofta långvarig frånvaro från hemmet t.ex.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

vid utlandstransporter skall beskattas efter vanliga regler. Samma gäller ombordanställda

på fisketrål are på nordsjö- och atlantfiske. Danmark tillämpar inte sjömansskatt i bl.a.

trafik mellan Sverige och Danmark i Öresund påpekar länsstyrelsen, som anser att

beskattningsformema i färjetrafik mellan de nordiska länderna, eventuellt också mellan

särskilt Sverige och Danmark och Nordtyskland, synes vara ett område som väl

lämpar sig för internordiska överläggningar om enhetlig skatteform, liksom frågan om

även annan personal än den som är anställd i redarens tjänst bör erlägga sjömansskatt. Om

så sker finner länsstyrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag om närtrafiktabel-

lens bibehållande i föreslaget skick.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att olägenheterna och omkostnaderna inte

torde vara mindre för exempelvis en chaufför på en av SJ :s eller postverkets diligensbussar

i Norrlands inland än för en anställd ombord på fartyg i öresundstrafik. I det förra fallet

sker övernattning ofta på ett avstånd på 25 mil och därutöver, medan avståndet mellan

Hälsingborg och Helsingör som bekant är ganska obetydligt. Om man inskränker

tillämpningsområdet för nuvarande närfart, kan enligt länsstyrelsen vidare ifrågasättas om

närfartsbegreppet över huvud taget bör finnas kvar. Vad som återstår torde sakligt sett

vara ganska nära inre fart.

Beskattning av engångsbelopp

Kommittén

Frågan om beskattning av engångsbelopp behandlas i betänkandet på s. 63-71.

Till engångsbelopp hänförs olika typer av engångsersättningar. Semesterersättning och

s.k. vederlagsersättning beskattas efter samma regler. Vederlagsersättning kallas den

ersättning i pengar som sjöman får om han vid fartygets uppehåll i hamn inte kan få den

kompensationsledighet som han är berättigad till på grund av arbete ombord under sön-

och helgdagar eller därför att sjöarbetstidslagen tillåter längre ordinarie arbetstid än

motsvarande lagstiftning för landanställda.

Sjömansskatt för nämnda slags ersättningsbelopp liksom sjuklön eller annan ersättning

för lön under viss tids ledighet skall beräknas för sig och med hänsyn tagen till tiden för

den ledighet inkomsten avser. Ersättning för varje period om trettio dagar anses som

särskild månadsinkomst. Skatten för överskjutande dagar beräknas till så stor del av

skatten på månadsinkomsten som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser (8 § 2 mom.

SjF).

I den praktiska tillämpningen har det av vissa skäl visat sig olämpligt att beskatta

sjuklön som engångsbelopp. Regelmässigt uttas därför sjömansskatt på sjuklön enligt

samma regler som gäller för vanlig lön.

En annan typ av engångsersättning utgörs av retroaktiv lön för mer än en månad,

gratifikation, bärgarlön m.m. Skatten beräknas efter olika grunder, beroende på om

beloppet understiger eller överstiger 1 200 kr. I förra fallet beräknas skatten efter det

procenttal med vilket skatt har utgått på ett belopp om 100 kr., lagt till den senast

uppburna månadsinkomsten. Om engångsbeloppet överstiger 1 200 kr. beräknas skatten

för beloppet däremot till tolv gånger det belopp varmed skatten för sjömannens senast

uppburna månadsinkomst ökar, om till månadsinkomsten läggs en tolftedel av engångs­

beloppet (8 § 3 mom.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

49

Reglerna om beskattning av engångsbelopp anses i praktiken krångliga att tillämpa och

åtskilliga fel begås. Beskattningsreglerna för retroaktiv lön ger dessutom otillfredsställande

resultat. Kommittén, som illustrerar detta med exempel, hänvisar till att kritik har riktats

mot beskattningen av engångsbelopp i den skrivelse från de ombordanställdas

organisationer som omnämns i kommittédirektiven.

Kommittén har ansett det angeläget att söka komma fram till ett enklare

beräkningssätt för att bestämma skatten på engångsbelopp. Helst bör den kunna

fastställas efter endast en åtgärd, vilket uppnås om skatten beräknas efter procent.

Kommittén diskuterar närmast tre alternativa lösningar. Enligt den första skulle alla

engångsbelopp beskattas proportionellt efter en procentsats, t.ex. 25 %. Fördelama med

en sådan ordning är enligt kommittén obestridliga. Förfaringssättet blir mycket enkelt

och skatten i de flesta fall relativt blygsam. Mot metoden talar dock att sjömän med högre

inkomster får alltför låg skatt på engångsbeloppen, medan sjömännen i lägre inkomstlägen

inte får någon skattelättnad av betydelse. Principen ”skatt efter förmåga” kommer inte

till uttryck genom denna metod, framhåller kommittén, som därför inte kan betrakta

denna metod som en realistisk lösning.

Ett andra alternativ är att engångsbeloppen marginalbeskattas, medförande ungefär

samma skatteeffekt som nu gäller för beskattning av övriga engångsbelopp understigande

1 200 kr. En sådan metod skulle emellertid medföra en alltför hård beskattning av de

vanligaste engångsbeloppen, nämligen semester- och vederlagsersättning, vilket kommittén

inte anser vara rimligt.

Kommittén har stannat för ett tredje alternativ, som innebär att skatt på

engångsbelopp av alla slag beräknas efter det procenttal som motsvarar skatten på

sjömannens månadsinkomst.

Kommittén anser att även värdet av förmån för fritt vivre ombord skall tas med vid

denna beräkning, eftersom skatten ju i princip utgår även på denna förmån. Beräkningen

skulle i så fall bli följande.

Månadsinkomst

2 000 kr.

Värdet av fritt vivre (enligt 1969 års

källskattetabeller)

230 kr.

Summa

2 230 kr.

Skatt på 2 000 kr. enligt tabell I kolumn 1 utgör 670 kr., vilket motsvarar 30 % av

inkomsten inkl. vivre.

Kommittén framhåller att skatten inte lämpligen kan framräknas ombord på det sätt

som nu exemplifierats och föreslår därför att procentsatserna utsätts i sjömansskatteta­

bellerna inom parentes efter de olika skattebeloppen.

Frågan är emellertid, uttalar kommittén, om man kan försvara att så låg skatt uttas på

”Övriga” engångsbelopp, som fallet blir med denna metod. I det lämnade exemplet är

skillnaden mellan toppskatt och föreslagen skatt hela 15 %. Beaktas måste då att skatt på

semester- och vederlagsersättning kan bli något högre med denna metod än enligt nu

gällande regler. I sådan ersättning ingår inte övertidsersättning. Om månadsinkomsten blir

avgörande för skatteprocentens storlek, påverkar i månadsinkomsten ingående övertidser­

sättning skatten uppåt en eller annan procent jämfört med nuvarande beskattning. I

extrema fall kan höjningen givetvis bli större. Eftersom semester- och vederlagsersättning 3

3

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

är de vanligaste och oftast återkommande engångsbeloppen, bör den något högre skatt

som stundom kan komma att uttas på dessa uppväga den låga skatten på övriga

engångsbelopp, framhåller kommittén.

En fördel med beskattning av engångsbeloppen enligt förslaget är att gränsfallsproble-

men blir obetydliga. Skatten stiger nämligen mycket långsamt. Några stora intervaller

förekommer inte.

Jämförelseinkomst skall enligt förslaget normalt vara månadsinkomsten för den

månad, under vilken engångsbeloppet utbetalas eller gottskrivs. Om engångsbeloppet

utbetalas efter avmönstring får dock senast uppburen månadsinkomst utgöra jämförelsein­

komst. Det är enligt kommitténs mening från rättvisesynpunkt nödvändigt att göra

jämförelsen med en inkomst som inkluderar bl.a. övertidsersättning. Av denna anledning

kan man inte använda sjömannens s.k. tarifflön för ändamålet. Även administrativa skäl

talar enligt kommittén emot att använda annan jämförelseinkomst än den totala

månadsinkomsten.

Att resultatet regelmässigt blir ett lägre skatteuttag för ”Övriga” engångsbelopp är utan

vidare klart. För att bedöma metodens resultat i praktiken beträffande semester- och

vederlagsersättning har kommittén låtit jämföra den faktiska skatten på samtliga sådana

ersättningar på Salénkoncernens fartyg under andra halvåret 1967 med den skatt som

skulle ha uttagits om den ifrågasatta metoden gällt.

Undersökningen visar bl.a. att procentmetoden i 200 fall (17 %) medför förlust för

sjömannen, då månadsinkomsten utgör jämförelseinkomst. Den genomsnittliga förlusten i

dessa fall uppgår till 32 kr. I det övervägande antalet fall (968 = 81 %) medför metoden

vinst för sjömannen. Vinsten utgör genomsnittligt 37 kr. Varken vinst eller förlust

uppkommer i 25 fall (2 %). Totalt uppkommer vinst med i genomsnitt 25 kr. Det belopp

som utgått i semester- och vederlagsersättning i de undersökta fallen uppgår

genomsnittligt till 1 175 kr. En närmare granskning har företagits beträffande förlustfal­

len. Granskningen visar att förlust i stort sett uppkommer endast i fall då förhållandevis

hög övertidsersättning ingår i jämförelseinkomsten. Men förlust kan undantagsvis

uppkomma även i fall, då övertidsersättning inte ingår i jämförelseinkomsten.

Man kan enligt kommittén räkna med att den föreslagna procentmetoden mestadels är

lönsam för sjömannen men att han vid en eller annan avmönstring får något hårdare

beskattning än enligt de nu gällande reglerna. I det långa loppet bör utjämning emellertid

ske. Metoden föreslås emellertid tilllämpad även vid beskattning av ”Övriga” engångsbe­

lopp och ger där alltid skattelättnad i jämförelse med nu tillämpad metod. Kommittén

anser därför att tvekan knappast behöver råda om att procentmetoden är lönsam för

sjömännen, om den utformas enligt förslaget.

Kommittén understryker att förslaget syftar till att undanröja de ojämnheter i

beskattningen som nuvarande system lett till och inte till att åstadkomma skattelättnad.

Kritiken mot det nuvarande systemet att beskatta engångsersättningar har ju inte avsett

beskattningens höjd i och för sig. Enligt kommitténs mening bör dock metoden inte

avvisas därför att den totalt sett kan ge någon skattelättnad. Till förmån för metoden talar

främst att den innebär en betydande förenkling i uppbördssystemet. Fördelama på det

administrativa planet med förslaget om lösningen av engångsbeloppens beskattning är

enligt kommittén uppenbara. Den medför lättnader i ärendenas handhavande för

rederierna och sjömansskattekontoret och är ägnad att minska felaktigheter vid

skatteavdragets beräkning. För sjömannen innebär metoden betydligt större möjlighet än

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

51

f.n. att kontrollera skatteavdragets riktighet, vilket måste anses som en stor fördel.

Sett i inflytande skatt ger förslaget ett sämre resultat för det allmänna än det

nuvarande systemet. Skattebortfallet, som kommittén uppskattat till högst 1 milj. kr. per

år, är dock begränsat och bör enligt kommitténs mening uppvägas av besparingar genom

förenklad uppbörd och administration.

Bland de engångsbelopp, som uppräknats i första stycket av anvisningarna till 8 §,

finns lönebelopp, som på grund av avtal mellan arbetsgjvar- och arbetstagarorganisationer

på en gång utbetalas för mer än en månad (retroaktiv lön och liknande). Avser

lönebeloppet en månad eller kortare tid lägger man det till månadsinkomsten, varefter

skatt avdras på sammanlagda beloppet. Det förhållandet att exempelvis retroaktiv lön

beskattas olika beroende av hur lång tid den utgår för har vållat många problem i den

praktiska tillämpningen. Kommittén förordar därför att nu ifrågavarande lönebelopp

alltid skall anses som engångsbelopp.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag om beskattning av engångsbelopp godtas av kammarrätten,

riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Göte­

borgs och Bohus samt Västerbottens län, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska

maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening.

Kammarrätten uttalar att, även om vissa fiskaliska skäl kan anföras mot kommitténs för­

slag, tungt vägande praktiska skäl dock talar för den föreslagna procentmetoden. Med hän­

syn härtill och till den begränsade och speciella kategori skattskyldiga, som det här är fråga

om, bör metoden godtas trots att den innebär ett avsteg från annars gällande principer om

progressiv beskattning. Liknande synpunkter framförs av riksskattenämnden. Länsstyrelsen

i Hallands län uttalar att skatteuttaget på engångsbelopp synes böra höjas någon procent.

Sjömansskattenämnden framhåller att en förenkling av den nu tillämpade metoden att räk­

na skatten på andra engångsbelopp än semester- och vederlagsersättning är starkt påkallad

av administrativa skäl men framför allt av hänsyn till att sjömannen utan svårighet skall

kunna kontrollera skatteavdragen. Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefäls­

förening uttalar att kommitténs förslag visserligen kan medföra något högre skatt på se­

mester- och vederlagsersättning men eftersom skatten på andra engångsbelopp något

minskar enligt förslagets metod torde utredningens resonemang kunna godtas.

Kritiska synpunkter på förslaget framförs av länsstyrelsen i Gotlands län. Metoden att

beskatta semester- och vederlagsersättningarna efter det procenttal som motsvarar skatten

på sjömannens månadsinkomst anser sig länsstyrelsen visserligen kunna godta i huvudsak

men anmärker att eftersom sjömansskatten för de flesta sjömän inte omfattar värdet av

fritt vivre det dock synes egendomligt att skatteprocenten i detta fall skall uträknas efter

jämförelse med månadsinkomsten, inberäknat fritt vivre. Länsstyrelsen anser sig däremot

inte kunna biträda förslaget att också ”Övriga” engångsbelopp skall beskattas efter samma

metod. Därvid skulle enligt länsstyrelsens mening uppkomma skattelättnader som särskilt

i fråga om stora inkomstbelopp måste kunna bli betydande och helt avvikande från

beskattningen av motsvarande inkomster i land. Länsstyrelsen erinrar om ett uttalande av

departementschefen i samband med ändring år 1961 av SjF att marginalskatten för

extrainkomster vid taxering för inkomst i land är beroende inte bara på den normala

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

inkomstens storlek utan även på extrainkomstens storlek. Engångsbeloppen av nu nämnt

slag förekommer inte i samma utsträckning som engångsbeloppen avseende semester- och

vederlagsersättningar. Det förefaller länsstyrelsen att ett bibehållande av de nuvarande

reglerna för beskattning av ”Övriga” engångsbelopp är en naturlig lösning av problemet.

Det slumpmässiga resultat av reglerna som påvisats torde hålla sig inom rimliga gränser

och torde inte vara av allvarligare slag än det slumpartade utfallet av den vanliga

inkomsttaxeringen såvitt avser åtskilliga schablon- och avjämningsregler. Lagbestämmel­

serna är klara och tydliga och någon förenkling av reglerna är enligt länsstyrelsen

synbarligen inte nödvändig.

Utredningen om definitiv källskatt uttalar en liknande åsikt. Kommitténs förslag sägs

såvitt gäller semester- och vederlagsersättning samt sjuklön innebära en från principiella

synpunkter acceptabel schablon. Emellertid föreslås att även andra engångsbelopp såsom

retroaktiv lön och gratifikation skall beskattas på samma sätt. Skattesatsen på sådan in­

komst, som i princip borde motsvara den skattskyldiges marginalskatt, skall alltså enligt för­

slaget beräknas efterhans genomsnittsskatt.Utredningen uttalar att den av naturliga skäl inte

torde kunna föreslå en motsvarande generös behandling av inkomster, som löntagare i

land åtnjuter vid sidan av den ordinarie arbetsinkomsten. Ett genomförande av

kommitténs förslag på denna punkt är därför i princip ägnat att försvåra en framtida

samordning av löntagarbeskattningen.

Utlänningars beskattning m.m.

Kommittén

Frågan om beskattning av i utlandet bosatta sjömän behandlas på s. 72-80 ibetänkandet.

Enl. 9 § SjF betalar sjöman, som inte skall erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser

som gäller för här i riket bosatt sjöman, sjömansskatt med 15 % av den beskattningsbara

inkomsten, om han inte på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig för inkomsten i

annat land.

Skattesatsen är densamma på fartyg i när- och fjärrfart och oberoende av inkomstens

storlek, av sjömannens civilstånd och underhållsskyldighet mot barn.

En jämförelse med skatteuttaget för dem som betalar tabellskatt visar att tabellskatten

i allmänhet utgår med betydligt högre belopp än skatten efter 15 %. Detta är särskilt

märkbart för de ogifta sjömännen. Då det gäller gifta sjömän och ogifta sjömän med

hemmavarande barn är differensen mindre utom i de högsta inkomstlägena. I de lägsta

inkomstlägena är dock skatt efter 15 % högre än motsvarande tabellskatt. Speciellt de

ogifta svenska sjömännen har visat missnöje i anledning av den stora skillnaden. De har

ofta påyrkat höjning av utlänningarnas skatt.

För höjning av utlänningsskatten talar enligt kommitténs mening i huvudsak följande

skäl.

Den skillnad som f.n. råder mellan skatt enligt tabell för ogift sjöman utan barn och

skatt efter 15 % torde vara alltför hög.

I de fall, då beskattningsrätten förbehållits Sverige genom dubbelbeskattningsavtal,

synes skatt rätteligen böra utgå enligt samma regler som gäller för här i riket bosatta

sjömän. De svårigheter som ett sådant förfarande emellertid skulle medföra i form av

ärenden om jämkning och kolumnbestämning gör att denna lösning inte rekommenderas.

Genom sin anställning ombord på svenskt fartyg får den utländske sjömannen del av

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

53

vissa sociala förmåner. Han är bl.a. obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Dessutom har han

förmåner på grund av sjömanslagens bestämmelser.

Flera skäl talar å andra sidan mot höjning såsom t.ex. att rekryteringssvårigheter kan

bli följden inom den svenska handelsflottan. Vidare kan de utländska sjömännen - även

om de har vissa sociala förmåner som är jämförbara med de svenska kollegernas - inte

anses ha samma utbyte av skatten.

Ytterligare en faktor som talar emot höjning är att sjömansskatten inte bör

kompliceras med jämkningsmöjligheter för de utländska sjömännen med hänsyn till de

svårlösta administrativa problem som i sådant fall skulle uppkomma.

Av undersökningar som kommittén företagit framgår att den genomsnittliga

månadsinkomsten för i utlandet bosatt, på svenskt fartyg anställda sjömän i september

1967 var 1 404 kr. Det helt övervägande antalet av dessa sjömän hade inkomst i de lägre

inkomstlägena. Sålunda hade 3 562 (80 %) högst 1 800 kr. i beskattningsbar inkomst. I

inkomstläget 1 801-2 400 kr. befann sig 579 sjömän (13%). Högre beskattningsbar

månadsinkomst än 2 400 kr. hade 298 sjömän (7 %). Ca en tredjedel av de nu avsedda

sjömännen kan antas vara gifta.

I låga inkomstlägen är det 15-procentiga uttaget högre än skatten enligt fjärrfartstabel-

len. Särskilt gäller detta vid jämförelse med kolumn 2-3 (för gift sjöman). Därefter är

förhållandet det omvända. Eftersom skatten enligt fjärrfartstabellen är progressiv blir

”gapet” mellan tabellskatt och procentuellt uttag allt större ju högre inkomstlägen som

jämförs.

Kommittén, som inhämtat att i vissa länder (Finland, Holland, Italien och Spanien)

sjömansskatt uttas av utländska sjömän enligt samma regler som gäller för det egna

landets sjömän, anser det av flera skäl uteslutet att i utlandet bosatta sjömän skulle

erlägga full tabellskatt. Inte heller anser kommittén att problemet löses genom en generell

höjning av skatteuttaget, t.ex. till 20%. Kommittén avvisar också tanken på att

differentiera skatteuttaget för gifta och ogifta utländska sjömän, särskilt med hänsyn till

praktiska utrednings- och bevissvårigheter.

Enligt ett första alternativ föreslår utredningen följande. Skatt skall inte uttas av

utländska sjömän med inkomster under 171 kr. per månad. Härmed nås överensstämmelse

med vad som gäller för kolumn 1. Skatt bör i närmast högre inkomstlägen tas ut med

10 % för att därefter i jämn kurva stiga till 15 % uttag vid 1 200 kr. inkomst. Vid denna

månadsinkomst utgör skatten 15 % enligt kolumn 2-3. Efter denna inkomstgräns bör

utlänningsskatten överstiga 15 %. Förslagsvis bör skatten dock inte uppgå till högre

belopp än som motsvarar skatten enligt kolumn 2-3 minus 10 %. I inkomstlägena

1 200 kr.—1 400 kr. kan denna regel inte iakttas. Där kan skatteuttaget för utlänningarna

lämpligen beräknas till 15 % plus hälften av skillnaden mellan skatt enligt kolumn 2-3

och skatt efter 15%. Kurva över den sålunda föreslagna utlänningsskatten framgår av

bilaga 18 till betänkandet, alternativ I, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet som

bilaga 2.

Kommittén förordar emellertid att skatten för i utlandet bosatta sjömän uttas efter en

tabell som utformas enligt alternativ II på bilaga 2. Kurvan illustrerar storleken av en

sjömansskatt som är 15% lägre än skatten enligt kolumn 2-3 i fjärrfartstabellen i

inkomstlägen över 1 200 kr. per månad. För lägre månadsinkomster är de båda

alternativen identiska. För de ogifta utlänningarna kan skattesatserna enligt alternativ I

utan vidare enligt kommitténs mening försvaras, men för de gifta däremot kan skatten

3*

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

enligt nämnda alternativ te sig alltför hög, i synnerhet som jämkning inte skall kunna

ifrågakomma. Även alternativ II torde i många fall medföra väl hög skatt för de gifta

sjömännen, menar kommittén, som med hänvisning till att den av administrativa skäl

motsätter sig en differentierad skatt för utlänningarna uttalar att detta onekligen leder

till att en skatteskärpning drabbar de gifta sjömännen hårdare än de ogifta.

Med den föreslagna utformningen får man enligt kommittén en rimlig beskattningsnivå

och vinner effekten att skatten blir progressiv i takt med vad som gäller för dem som nu

betalar tabellskatt. De administrativa komplikationerna inskränker sig till en särskild

tabell för utlänningar.

Den föreslagna utlänningstabellen föreslås vara gemensam för när- och fjärrfart. Det

erinras om att antalet utlänningar, som sysselsätts i närfart, är försvinnande litet. Även

engångsbelopp föreslås skola beskattas efter den nya skalan, således progressivt i motsats

till f.n. I utlänningstabellen bör därför vid varje skattebelopp utsättas de tal, som anger

efter vilken procent engångsbelopp skall beskattas för utlänningar. Procenttalen föreslås

bestämmas efter samma princip som kommittén förordat beträffande engångsbelopp i

övrigt.

Kommittén har beräknat att effekten för statsverket av den föreslagna omläggningen

blir en skatteökning av drygt 2 milj. kr.

En ledamot i kommittén har vid behandling av förevarande fråga företrätt en annan

uppfattning än kommitténs övriga ledamöter och framför i betänkandet bl.a. följande.

Utlänningarna bör i princip beskattas lika som medborgare i Sverige och i övriga nordiska

länder. Enda ^skillnaden bör vara, att de inte skall betala avgifter till folkpensionering och

sjukförsäkring, eftersom de inte kan bli delaktiga av dessa förmåner. En inkomstreduce­

ring med omkring 300 kr. per månad före avläsning av skatten bör i varje inkomstläge

utgöra en rimlig kompensation för här omnämnda avgifter. Vill man dessutom

kompensera de utländska barnfamiljerna för uteblivna barnbidrag kan man fastställa en

något högre inkomstreducering beträffande kolumn 2—3. Någon kolumn 4 — för ogifta

med hemmavarande barn - torde knappast bli aktuell för de uteseglande utlänningarna

annat än i mycket få och sällsynta fall. I den mån sådana ärenden kommer upp bör det

givetvis ankomma på sjömansskattenämnden att fastställa kolumnfrågan. Frågan om

studerandejämkning torde ännu mera sällan komma upp för utlänningarnas del. Den

saknar för övrigt intresse i detta sammanhang, eftersom kommittén i annat avsnitt av

utredningen förordar ändrade regler för jämkning vid korttidsanställningar. Om dessa

ändringar genomförs bör de nya reglerna givetvis även kunna tillämpas för korttidsanställ-

da utlänningar.

37 § 3 mom. SjF innehåller en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t rätt att bestämma att

den 15-procentiga sjömansskatten inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av

sjömän vid fart i särskilda farvatten. Kungl. Maj:t har med åberopande av fullmakten

genom kungörelsen (1958:302) angående befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga

sjömansskatt föreskrivit att sjömansskatt av angivet slag inte skall erläggas av utländska

sjömän vilka på särskilda hyresvillkor (de s.k. Hongkongreglerna) är anställda ombord på

svenska handelsfartyg i fart på Fjärran Östem.

De s.k. Hongkongreglerna innebär ombordanställning under särskilda hyresvillkor.

Ursprungligen innebar dessa att ett antal sjömän, i huvudsak kineser, anställdes kollektivt

i regel genom s.k. crew agents. En av de kollektivt anställda fungerade som huvudman

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

55

(bas). Denne stod för tjänsteavtalet som part för samtliga inom den sålunda anställda

besättningen. Han uppbar hela det lönebelopp, som utgick för besättningen i dess helhet.

Lönebeloppet fördelades av basen, som behöll en del själv och gav resten till besättningen

i övrigt. Numera torde detta kollektiva anställningsförfarande inte längre förekomma utan

särskilt avtal träffas med varje anställd.

Mot Hongkongreglerna har riktats kritik från olika utgångspunkter. Det har gjorts

gällande att det kollektiva anställningssystemet inte är godtagbart från sociala synpunkter

och att staten genom att beakta systemet vid beskattningen i större eller mindre

utsträckning sanktionerar det. Vidare åberopas att systemet numera är föråldrat.

Till en början framhåller kommittén att 1958 års förutnämnda kungörelse tillkom inte

minst av praktiska skäl. Det tidigare tillämpade kollektiva anställningsförfarandet var

nämligen förenat med stora svårigheter att göra individuella avdrag för sjömansskatt

på sätt SjF förutsätter. Befälhavaren kände regelmässigt inte till hur stor lön varje man

fick och kunde inte prestera någon individuell redovisning. Med nuvarande anställnings­

förfarande kan sådana skäl inte anföras och den främsta orsaken för kungörelsens bibe­

hållande har därmed fallit, uttalar kommittén.

Kommittén framhåller att ett upphävande av 1958 års kungörelse utan tvekan medför

vissa administrativa svårigheter. De 300—400 sjömän som berörs torde komma att hos

sjömansskattenämnden begära skattebefrielse på grund av skattskyldighet till Hongkong

för sin inkomst ombord på svenskt fartyg. Merarbete uppkommer sålunda för

sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret. Det sannolika resultatet blir därför

enligt kommittén att Sverige knappast heller i framtiden kommer att få någon mer

betydande skatteintäkt från berörda sjömän, i vart fall så länge dubbelbeskattningsavtal

inte föreligger med Hongkong.

Det påpekas att skatteavtal inte förekommer mellan Norge och Hongkong.

Skattemyndigheterna i Hongkong har emellertid tolkat skattebestämmelsema där så att

skattskyldighet inte föreligger i Hongkong för en därstädes bosatt sjöman för inkomst

förvärvad på norskt fartyg. Sjömansskattekontoret har genom svenska konsulatet i

Hongkong efterhört om inte motsvarande bör gälla vid anställning på svenskt fartyg.

Skattemyndigheterna i Hongkong har dock besvarat frågan nekande och hänvisat till

pågående utredning. Såvitt är kommittén bekant är denna utredning ännu inte slutförd.

Med åberopande av vad nu anförts förordar kommittén att 1958 års kungörelse om

undantag från sjömansskatt för sjömän som anställs enligt de s.k. Hongkongreglerna

upphävs. Fullmaktsbestämmelsen i 37 § 3 mom. SjF föreslås även skola upphävas.

Beträffande skattskyldighet för i Sverige icke bosatt svensk sjöman

uttalar kommittén följande.

Enligt anvisningarna till 7 § SjF skall sjömansskatt för sjöman, inskriven i svenskt

sjömansregister, alltid utgå enligt samma bestämmelser som för här i riket bosatt sjöman,

dvs. efter tabell, om inte sjömannen med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är

skattskyldig i annat land för inkomsten. Bestämmelsen avser att hindra skatteflykt genom

skenbosättning utomlands.

Det är ett villkor för svensk sjömans mönstring på svenskt fartyg att han är inskriven i

det svenska sjömansregistret. Trots detta förekommer i undantagsfall att svenska

medborgare påmönstras utan att de skrivs in i registret. Den som inte blivit inskriven har

vid bosättning utomlands inte kunnat förvägras att betala sjömansskatt med 15 %.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

För att svenska medborgare inte skall på detta sätt behandlas olika bör enligt

kommitténs mening skattskyldigheten knytas till medborgarskapet i stället för till

registertillhörigheten. Kommittén föreslår att anvisningarna till 7 § SjF ändras i enlighet

med det anförda men framhåller att det givetvis fortfarande bör finnas möjlighet för

svensk sjöman, som är bosatt utomlands, att undgå skatteavdrag därför att han är

skattskyldig i annat land för inkomst. Avgörandet bör liksom hittills ligga hos

sjömansskattenämnden.

I detta sammanhang erinrar kommittén om att isländska sjömän inte betalar tabellskatt

vid tjänstgöring på svenska fartyg. Antalet islänningar i den svenska handelsflottan är

visserligen litet men anledning torde enligt kommittén ändå finnas att överväga att

likställa Island med övriga nordiska länder i detta hänseende. En ändring i denna riktning

är särskilt önksvärd om de aktuella strävandena att ingå en konvention mellan samtliga

nordiska länder om ensartad beräkning av ATP- (eller motsvarande) förmåner blir

verklighet.

Remissyttrandena

Förslaget att ersätta den 15-procentiga sjömansskatten för utomnordiska sjömän med

en särskild tabellskatt tillstyrkes av kammarrätten, riksskattenämnden, sjömansskatte-

nämnden — som dock vill betrakta förslaget som ett provisorium i avvaktan på ytterligare

anpassning till de svenska sjömännens beskattning - länsstyrelserna i Gotlands samt

Göteborgs och Bohus län, sjöfartsverket och Sveriges fartygsbefälsförening.

De remissinstanser som inte godtagit kommitténs förslag har i allmänhet ansett att den

lösning som en ledamot av kommittén förordat i ett särskilt yttrande, nämligen vanlig ta­

bellskatt för utlänningar med lämpliga avdrag före skatten, skulle vara en mer tilltalande lös­

ning än den som kommittén föreslagit. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner för sin del att

man bör se till att nordisk arbetskraft inte hänförs till en speciell skattegrupp vid anställning

på svenska fartyg. Den standard, som regelmässigt utmärker svenska fartyg, förläggnings- och

kostförhållanden ombord torde utöva tillräcklig dragningskraft på utomnordiska sjömän i

sådan omfattning, att rekryteringssvårigheter inte behöver befaras, uttalar länsstyrelsen,

som anser att dessa sjömän i nämnda förmåner kan anses ha fått en rimlig kompensation

för de förmåner skandinaviska sjömän har genom sin anknytning till resp. hemland.

Länsstyrelsen anser därför att skatteuttaget för utomnordiska sjömän i varje fall inte bör

konstrueras så, att det ligger lägst. Det framhålls även önskvärdheten av en internordisk

lösning av denna skattefråga. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar vad som anförts i

det särskilda yttrandet av en kommittéledamot under förutsättning att menliga följder

inte uppkommer för sjöfartsnäringen vilket enligt länsstyrelsens mening inte torde bli

fallet.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att en för alla ombordanställda i skattehänseen­

de bättre jämställdhet torde kunna erhållas, om i stället för den av kommittén föreslagna

utlänningstabellen fjärrfarts- och närfartstabellema används även för utlänningarna, varvid

dock en inkomstreducering före avläsning av skatten bör ske. Länsstyrelsen är dock

tveksam, om inte det av en ledamot i särskilt yttrande föreslagna avdraget å 300 kr. per

månad är för högt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

57

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet ansluter sig till de

riktlinjer som angetts i det särskilda yttrandet. Rederiföreningen för mindre fartyg anser

att utländsk sjöman bör slippa betala folkpensions- och sjukförsäkringsavgift men i övrigt

erlägga skatt efter samma grunder som här i landet bosatt sjöman.

Förslaget att de särskilda bestämmelserna med anknytning till Hongkongreglema skall

upphävas biträds av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Sjöfartsverket anser det inte

lämpligt att svensk lagstiftning medverkar till att sådana anställningsformer som föranlett

reglerna bibehålls.

Riksförsäkringsverket berör förslaget att skyldigheten att erlägga sjömansskatt knyts

till medborgarskapet i stället för till inskrivningen i sjömansregistret. Verket påpekar att

enligt praxis inom den allmänna försäkringen svensk sjöman, som är inskriven i

sjömansregistret, anses vara bosatt i Sverige. Detta får betydelse såväl inom sjukförsäk­

ringen som folkpensioneringen. En svensk sjöman, som är inskriven i sjömansregistret,

anses sålunda - oavsett i vilket land han har sitt hemvist - vara bosatt i den kommun där

han senast blev kyrkobokförd. Han är inskriven i den försäkringskassa inom vars

verksamhetsområde denna kommun är belägen. Om sjömannen blir avförd från

sjömansregistret, vilket sker först efter ett kalenderår utan sjötjänst, kan han stå kvar som

inskriven i kassan och fullt ut omfattas av sjukförsäkringen ytterligare ett år trots att han

saknar känt hemvist i Sverige. För rätt till folkpension vid bosättning utom riket krävs i

princip att vederbörande varit mantalsskriven här under de år han fyllt 57-62 år. Genom

att sjömansregistreringen medför att bosättning i riket anses föreligga och att

mantalsskrivning bibehålls trots att sjömannen inte har hemvist i riket, har han möjlighet

att uppfylla nämnda förutsättningar och erhålla folkpension vid inträffande pensionsfall.

Om han blir invalidiserad, kan han exempelvis bli berättigad till förtidspension från

folkpensioneringen. Med hänsyn härtill anser verket det vara i sin ordning att svenska

sjömän, som har sin bostad utomlands, skall betala svensk sjömansskatt, inkluderande

såväl sjukförsäkrings- som folkpensionsavgift.

Vidare berör riksförsäkringsverket beskattningen av isländska sjömän från en speciell

synpunkt. Verket erinrar om att genom den ändring av konventionen den 15 september

1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, som

tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1969, bl.a. inkomst av anställning, som medborgare bosatt i

annat nordiskt land än Sverige förvärvar på fartyg som för svensk flagga, är

pensionsgrundande till ATP här i landet. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande

inkomst skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, för den som

har att erlägga sjömansskatt, redares kontrolluppgift. Sådan kontrolluppgift lämnas

emellertid endast för sjöman som betalar sjömansskatt enligt tabell. Såsom utredningen

framhållit betalas tabellskatt av samtliga av konventionen omfattade medborgare, som

arbetar i den svenska handelsflottan, utom islänningarna. För att tilläggspensioneringen

skall bli tillämplig på islänningarna är det således, framhåller verket, erforderligt att

Kungl. Maj:t förordnar att sjöman som är bosatt i Island skall betala sjömansskatt enligt

de bestämmelser som gäller för här i riket bosatt sjöman.

3**

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Jämkning av sjömansskatt

Kommittén

Frågor om jämkning av sjömansskatt har kommittén behandlat på s. 81-99 i

betänkandet.

Allrnänna synpunkter. Under vissa omständigheter kan sjömansskatt jämkas genom

beslut av sjömansskattenämnden. Bestämmelserna om jämkning finns i 12 § SjF och

kungl. brevet 1961:37 till sjömansskattenämnden.

Det månatliga skatteuttaget enligt SjF:s tabeller bygger på helårsanställning. Kort tids

ombordanställning utan landanställning övrig tid av året kan ofta ge en högre sammanlagd

skattebelastning än om inkomsten taxerats på vanligt sätt som landinkomst. Krav på

särskilt hänsynstagande till detta förhållande har alltsedan SjF:s tillkomst framförts av de

ombordanställdas organisationer utan att vinna gehör. I den skrivelse som ligger till grund

för beslutet att tillsätta kommittén upprepas detta krav. Det syftar närmast till att bereda

den, som inte kan få jämkning på grund av ferietjänstgöring men som har

korttidsanställning ombord föranledd av utbildning eller praktik, av familjeskäl eller eljest

av orsaker över vilka han ej själv kunnat råda, motsvarande jämkning som gäller för

studerande under ferier.

Vad sålunda förekommit har gett kommittén anledning att närmare undersöka

inkomstförhållandena för sjömän bosatta i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län. Undersökningen har i visst avseende utförts så att för ett visst antal sjömän i

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län med ledning av uppgifter i deras deklarationer

samt sjömansskatteredovisningar har framräknats dels hur dessa sjömän faktiskt

beskattats för inkomståret 1967 och dels hur de skulle ha beskattats för nämnda år, om

sjöinkomsten utgjort intäkt av tjänst enligt vanliga regler. Resultatet är i stort sett lika

för de båda länen. Undersökningen beträffande sjömän i Malmöhus län visar, att

sjömannen inte i något fall gynnas av sjömansskatten om hans inkomst utgörs av enbart

sjöinkomst och anställningen ombord avser sex månader eller kortare tid. Då det gäller

blandad inkomst uppkommer ibland vinst och ibland förlust. Vinstfallen överväger dock

och utgör för ogifta 65 %, för gifta 93 % och för ogifta med barn 100 % av fallen.

Gruppen ogifta med barn är dock så liten, uttalar kommittén, att den knappast får anses

representativ.

Enligt utredningens mening ger den åberopande statistiken klart stöd för att utöka de

nuvarande jämkningsmöjligheterna till att avse inte bara dem som gör sjötjänst under

ferier utan även dem som påbörjar eller avslutar sjötjänst med anledning av skolgång,

värnpliktstjänstgöring eller liknande, dvs. i huvudsak i enlighet med det förslag de

ombordanställda framfört i sin förut berörda skrivelse. Utredningen ställer emellertid

frågan om det i så fall inte från administrativa synpunkter är bättre att ta steget fullt ut

och medge jämkning vid all sjötjänstgöring under viss längd och oavsett orsaken.

Det kan emellertid, framhåller utredningen, inte bortses från att jämkningsskäl av nu

diskuterat slag är främmande för en definitiv skatt och att situationen blir orimlig om

dessa jämkningsfall blir relativt många till antalet. Kommittén anser sig av nu anförda och

andra redovisade skäl inte kunna förorda en generell jämkningsmöjlighet för korttidsan-

ställda.

Nuvarande jämkning för studerande. Den nuvarande jämkningsrätten för studerande i

12 § 3 mom. SjF, som infördes år 1961, medger studerande, som är anställd ombord på

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

59

fartyg under ferier, rätt till skälig jämkning av den till sjömansskatt beskattningsbara

inkomsten om han gör sannolikt att sjömansskatten på hans inkomst ombord under

beskattningsåret väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om

inkomsten utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) (KL). Skälet

till bestämmelsens införande var rekryteringssvårigheter för den svenska handelsflottan.

Vid beräkning av slutlig skatt medges den studerande schablonavdrag om 100 kr. från

inkomst av tjänst, kommunalskatteavdrag med 2 250 kr. för ogift och 4 500 kr. för gift

samt schablonavdrag för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med 150 kr. för ogift och

300 kr. för gift. Reglerna om sambeskattning tillämpas i förekommande fall. Likaså

tillämpas bestämmelserna om frivillig särbeskattning när så i undantagsfall kan vara

aktuellt. Obligatorisk sjukförsäkringsavgift beräknas schablonmässigt. Undersökning om

faktisk debiterad avgift förekommer alltså ej.

För att man skall komma fram till ett någorlunda rättvist jämkningsresultat, tas hänsyn

till den studerandes samtliga inkomster under beskattningsåret. Annan jämförelsegrund

torde dessutom medföra mera komplicerade beräkningar än de nu tillämpade. Denna

praxis bör enligt kommitténs mening framgå av författningstexten som föreslås

kompletterad med föreskrift om att vid bedömning av jämkningsfrågan hänsyn skall tas

till den studerandes och i förekommande fall hans makes samtliga inkomster under

beskattningsåret.

Kommittén upplyser om att tvist har förekommit i frågan om sjömansskattenämnden

har rätt att uppskjuta avgörandet av jämkningsärende till året efter beskattningsåret. Så

som SjF nu är utformad, är det tveksamt om sjömansskattenämnden i efterhand får ändra

ett beslut när nya fakta kommer fram, t.ex. vid beslutstillfället okända inkomster.

Kommittén, som i annat sammanhang föreslagit generell möjlighet för sjömansskatte­

nämnden att ändra beslut, anser att jämkningsbeslut beträffande sjömansskatt i möjligaste

mån bör vara definitivt. Att i alltför många fall tvingas tillämpa ändringsmöjlighetema är

administrativt betungande.

Bestämmelse angående möjlighet för sjömansskattenämnden att uppskjuta prövningen

av ett jämkningsärende till året efter beskattningsåret föreslås böra intas i 13 § SjF. Denna

rätt bör gälla alla former av jämkning.

Jämkning på grund av kort anställningstid. Som framgått av det föregående anser

kommittén att jämkningsinstitutet bör utvidgas för korttidsanställda i vissa fall. De kate­

gorier som enligt kommitténs mening främst bör komma i fråga för jämkning är sjömän

som på grund av antingen studier vid sjöbefäls- och sjömansskolor eller värnpliktstjänstgö­

ring inte kunnat ta anställning annat än under kortare tid av ett beskattningsår. Även

annan vidareutbildning än nyss nämnda anses aktuell i sammanhanget. Sjömän som på

grund av sjukdom har anställning och inkomst endast mindre del av året bör också

uppmärksammas.

Följande skäl redovisas för och i förekommande fall emot jämkning för de nämnda tre

kategorierna.

Studerande vid sjöbefäls- och sjömansskolor har fn. jämk-

ningsmöjlighet vid tjänstgöring ombord under ferier — vilket gäller alla studerande vid

skolor - men inte om tjänstgöringen infaller före påbörjandet eller efter avslutandet av

studier. Kommittén understryker att, när det gäller sjöfolk på skolor, det rör sig om

behörigt befäl och kvalificerat manskap, som det måste vara såväl ett rederiintresse som

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

ett intresse för landet att tillföra den svenska handelsflottan. Hårda skatteregler bör inte

få föranleda att dessa sjömän söker sig till andra handelsflottor eller avstår från sjömansyr­

ket. En beskattning utan inslag som kan uppfattas såsom diskriminerande torde otvivelak­

tigt underlätta rekryteringen av sådant sjöfolk. Det ter sig för kommittén egendomligt att

jämkning kan ske i samband med ferier, men inte när skolgången böijar eller slutar.

Av praktiska skäl anser kommittén att jämkning bör komma i fråga för alla studerande

oavsett studieinriktningen. Principen föreslås gälla även den som studerar per

korrespondens och som - på grund av att korrespondensstudier inte anses grunda ferier -

f.n. inte kan få jämkning vid korttidsanställning ombord. Endast vid s.k. självstudier bör

jämkningsmöjlighet inte föreligga, uttalar kommittén, som påpekar att sådana studier

knappast kan styrkas eller på annat sätt bedömas.

Det förekommer att en person studerar under vårterminen, avbryter studierna före

terminens slut men återupptar dem på höstterminen. Om mellanliggande sjötjänst

huvudsakligen infallit under normal ferietid har jämkningsframställning i allmänhet

bifallits, men annars har det blivit avslag. Detta bedömningssätt har dock medfört

irrationella konsekvenser. Kommittén uttalar att nya jämkningsregler bör utformas så att

det blir klara linjer även i dessa fall.

Den som på grund av värnpliktstjänstgöring kan ta anställning endast

under kort tid av ett beskattningsår kommer nu i sämre skatteläge om han är sjöman än

om han är landanställd. En sådan ordning, uttalar kommittén, måste för den värnpliktige

verka synnerligen svårförståelig. Vämpliktsfallen blir visserligen färre på grund av bestäm­

melserna i kungörelsen (1968:398) om ändring i inskrivningsförordningen, varigenom

sjöman så länge han är anställd på fartyg i utrikes fart eller studerar vid sjömans- eller

sjöbefälsskola får anstånd med påbörjande av militär grundutbildning och är befriad från

sådan utbildning sedan han uppnått 28 års ålder, om han dittills haft anstånd. Det borde

dock, menar kommittén, inte finnas anledning att undanta vämpliktsfallen från jämk­

ningsmöjlighet vid korttidsanställning ombord. Det kommer alltid att finnas sjömän för

vilka anståndsmöjligheten inte är tillämplig eller personer som först efter fullgjord värn­

pliktstjänstgöring önskar ta anställning ombord. Enligt kommitténs mening bör den som

fullgör en medborgerlig skyldighet i beskattningshänseende behandlas på samma sätt oav­

sett vilket yrke han väljer.

Om sjömans skatteförmåga är nedsatt på grund av sjukdom kan han under vissa

förutsättningar få jämkning enligt 12 § 1 mom. e) SjF. I praktiken har det rört sig om

mycket få fall där jämkning kunnat medges. Om sjömannen inte haft särskilda kostnader

för sin sjukdom, har jämkningsfrågan fått prövas enligt reglerna om existensminimum.

Det är emellertid ytterst sällan som inkomsten visat sig understiga existensminimum. Vid

prövningen beaktas nämligen inte endast skattepliktiga inkomster utan även inkomster av

ej skattepliktig natur som exempelvis sjukpenning från försäkringskassa. Till skillnad från

studerande och värnpliktiga har den sjuke genom sjukpenningen inkomst även under tid,

då han inte har anställning. Även om detta kan synas relevant, kvarstår det faktum att den

långtidssjuke sjömannen kan beskattas hårdare än en person med landinkomst i motsva­

rande situation. Sjukdomsfallet måste betecknas som i och för sig lika ömmande som de

förut nämnda fallen. På grund härav föreslår kommittén möjlighet till jämkning av sjö­

mansskatt vid korttidsanställning till följd av sjukdom.

Kommittén föreslår med hänsyn till vad som framkommit vid inkomstundersökningar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

61

na för sjömän i ett par län att som villkor för jämkning bör föreskrivas att

korttidsanställningen varat högst sex månader. Kommittén framhåller dock, att om

statsmakterna skulle anse en allmän och betydande sänkning av sjömansskatten i

förhållande till vanlig inkomstbeskattning berättigad, det kan vara motiverat att sätta

gränsen vid en kortare tid, exempelvis fyra månader. En sådan allmän skattesänkning för

sjömännen skulle givetvis medföra att sjömansskatten inte blir ogynnsam i samma

utsträckning som nu. Kan gränsen sättas till fyra månader decimeras antalet jämkningsfall

betydligt. Bl.a. skulle många studerandefall i så fall elimineras. I stort sett skulle endast

feriefall och liknande kvarstå då det gäller studerandena.

Som villkor för jämkning föreslår kommittén vidare på vissa skäl, att studierna,

värnpliktstjänstgöringen eller sjukdomen omfattat minst tre månader av kalenderåret.

Däremot anser kommittén det inte befogat att föreskriva någon minimitid för

tjänstgöringen ombord som villkor för jämkning.

Jämkningsmetod. Antalet ärenden angående studerandejämkning uppgår fn. till 1 400

å 1 500 årligen. Kommittén antar att jämkningsärendena, om dess förslag genomförs,

kommer att åtminstone fördubblas. Det har därför inom kommittén ansetts angeläget att

skapa ett förfarande för beräkning av jämkningsbeloppen som är enklare än det

nuvarande, vilket innebär att en nära nog exakt taxering och debitering görs, varvid statlig

inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift beräknas. Förfaringssättet är

synnerligen tidsödande och väntan på återbetalning blir ofta lång, vilket är en källa till

irritation från de skattskyldigas sida.

Kommittén har bland diskuterade metoder för att förenkla jämkningsförfarandet valt

att föreslå en metod som innebär att erlagd sjömansskatt sätts i relation till källskatt som

skulle ha erlagts enligt källskattetabell för 16 kr. utdebitering. Metoden belyses av

följande exempel, som gäller ogift skattskyldig.

Beskattningsbar inkomst ombord

kr.

tiden 15/6-25/8 (=71 dagar)

3 270

Tillkommer värdet av fritt vivre om­

bord under 71 dagar å kr. 7:50

532

3 802

Tillkommer inkomst i land

418

Summa inkomst

4 220

1/12 av inkomsten = 351 kr.; skatt härå enligt källskattetabell för 16 kr. utdebitering,

kolumn 1 = 29 kr. Beräknad slutlig skatt blir 29 kr. x 12 = 348 kr.

Beloppet 348 kr. jämförs med erlagd sjömansskatt. Är sjömansskatten väsentligt högre

än den slutliga skatten medges jämkning med skillnadsbeloppet.

Kommittén påpekar att även denna metod medför diverse räkneoperationer men dessa

är dock av enklare slag än förfarandet om den exakta metoden tillämpas. Vidare kan

arbetet utföras av mindre kvalificerad personal genom att kunskaper om taxering inte

torde vara lika nödvändiga. Nackdelar med källskattemetoden är, framhåller kommittén,

bl.a. att hänsyn inte kan tas till speciellt höga avdrag i enskilda fall (här avses avdrag som

inte är jämkningsgrundande) och att metoden troligen inte kan tillämpas för gifta

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

skattskyldiga, där båda makarna har inkomst. Dessa fall kan emellertid antas vara relativt

få, varför tillämpning av exakt metod i dessa undantagsfall inte torde behöva bli särskilt

betungande.

Beträffande vilken källskattetabell som skall användas vid jämkning anser kommittén

två möjligheter föreligga, nämligen att använda antingen den källskattetabell som ligger

till grund för sjömansskattetabellema eller tabellen för utdebiteringen i sjömannens

bosättningskommun. Kommittén påpekar att det första alternativet utan tvekan är

enklast och även synes mest rättvist men ifrågasätter dock om jämkningen bör medföra

ett annat skatteläge för sjömannen än det som skulle ha gällt om han taxerats även för

sjöinkomsten. Kommittén anser emellertid att vid valet av tillämplig tabell de

administrativa skälen bör vara avgörande och föreslår därför att endast en källskattetabell

skall tillämpas, nämligen tabellen för den kommunala utdebitering som närmast ansluter

sig till vad som gäller för sjömansskattetabellema.

För att få en uppfattning om resultatet av källskattemetoden i förhållande till exakt

metod har kommittén närmare undersökt drygt 100 jämkningsfall för 1968 avseende

studerande. För källskattemetoden har därvid valts källskattetabell vid kommunal

utdebitering 16 kr., dvs. den utdebitering som ligger till grund för sjömansskattetabeller-

na.

Det har visat sig att den exakta metoden i de flesta fallen är att föredra för sjömännen.

Summerar man i de undersökta fallen skatten dels enligt exakt metod och dels enligt

källskattemetod blir resultatet emellertid nästan identiskt. Summa skatt blir nämligen

enligt exakt metod 116 479 kr. och enligt källskattemetod 116 424 kr. Att resultatet blir

så lika beror på att i de fall källskattemetoden är fördelaktigast skillnaden i skatt mellan

de båda metoderna är betydligt större än i de fall då den exakta metoden är

gynnsammast.

Övriga jämkningsgrunder. Jämkningsgrundema enligt 12 § 1 mom. SjF är fem.

Författningsrummet föreskriver sålunda att sjöman kan få jämkning av sjömansskatten

om han gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen

om statlig inkomstskatt (1947:576) skulle kunna påräkna avdrag för a) underskott på

egen förvärvskälla, b) utbetalning av periodiskt understöd, c) avgift för sådan

pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) KL, d) för sådant underhåll av ej

hemmavarande barn under 16 år, som avses i 46 § 2 mom. 4) KL, eller e) nedsatt

skatteförmåga. Jämkningen tillgår så att den annars beskattningsbara inkomsten minskas

med ett belopp som motsvarar vad som av sådant avdrag kan antas inte bli utnyttjat vid

taxering i land. Ett villkor för jämkning är att avdrag vid taxering kunnat påräknas med

minst 600 kr. Detta villkor gäller dock ej beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Enligt anvisningarna till 12 § SjF skall vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tas till

sådana i momentet omförmälda avdrag, som sjömannen med tillämpning av grunderna för

förordningen om statlig inkomstskatt skulle ha kunnat påräkna vid taxering i det land, där

sjömannen är bosatt, allt såvitt fråga är om sjöman som avses i förordnande enligt 7 §

2 mom. Bestämmelsen gäller således sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge.

Kommittén påpekar att jämkningsfrågan inte har lösts beträffande övriga i utlandet

bosatta sjömän, som har att erlägga sjömansskatt enligt tabell, vilket är fallet om de är

inskrivna i svenskt sjömansregister. Jämkningsärenden för sistnämnda kategori kan

visserligen antas medföra svårare utredningsarbete än för övriga, men kommittén anser

Kungl. May.ts proposition nr 98 år 1970

63

dock att anvisningarna till 12 § SjF bör ändras så att den påtalade inadvertensen

försvinner.

Avdrag som kan medföra jämkning skall i första hand utnyttjas vid taxering. Att

sjömannens hustru kan utnyttja avdraget vid sin taxering anses inte frånta sjömannen rätt

till jämkning av sjömansskatten. I andra länder, t.ex. Danmark, måste hustrun, om så kan

ske, vid beskattningen utnyttja mannens outnyttjade avdrag. Vid sådant förhållande kan

avdrag med nuvarande praxis utnyttjas dels i form av jämkning av svensk sjömansskatt

och dels vid hustruns beskattning i hemlandet. För att eliminera denna möjlighet till

dubbelavdrag bör enligt kommitténs mening bestämmelse införas som föreskriver, att i

Sverige ej bosatt sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 § SjF, kan erhålla

jämkning endast under förutsättning att avdrag för beloppet inte utnyttjas vid beskattning

i hemlandet av honom själv eller hans hustru.

Underhållsbidrag i anledning av hemskillnad som rör sjöman föranleder ofta jämkning.

Om domen avkunnas under förra hälften av ett beskattningsår uppkommer i allmänhet

också fråga om ändring av tillämplig kolumn i sjömansskattetabellen. I dessa fall brukar

sjömansskattenämnden fastställa kolumnändringen i samband med jämkningsbeslutet,

trots att kolumnändring för i Sverige bosatt sjöman skall beslutas av lokal skattemyndig­

het. Det nämnda förfarandet betingas av praktiska skäl. Kolumnändringen har emellertid

nämnden fastställt att gälla först fr.o.m. den månad, varunder dom om hemskillnad

avkunnats. Sjömännen har därigenom i många fall erhållit en förmån gentemot dem, som

erlägger skatt enligt allmänt gällande regler. Beskattning som ensamstående tillämpas

nämligen enligt 65 § KL för de senare i nu berörda fall för hela beskattningsåret. Skälet

till att sjömansskattenämnden inte velat sträcka sig lika långt är att kravärenden skulle bli

följden i vissa fall, vilket ansetts olämpligt. Även med den bedömningsmetod som

sjömansskattenämnden nu tillämpar kan krav mot sjömannen bli aktuellt, nämligen om

jämkningsbeloppet inte ger lika stor skattelättnad som skillnaden i skatt mellan kolumn 1

och kolumn 2—3.

Enligt kommitténs mening bör SjF tillföras en bestämmelse, som ger sjömansskatte­

nämnden möjlighet att fatta beslut om ändring av tillämplig kolumn både till sjömannens

fördel och till hans nackdel. Dessutom bör enligt kommitténs mening fastslås att

bestämmelserna i 65 § KL skall tillämpas då det gäller sjömansskatten. Detta innebär att

sjömansskattenämndens praxis i hemskillnadsfall ändras. Om paragrafen tillämpas

konsekvent måste kolumnändringen gälla fr.o.m. årets ingång med krav mot sjömannen på

skatt som följd. Den avsedda bestämmelsen föreslås skola tas in som ett särskilt stycke i

7 § 1 mom. SjF.

Enligt kungl. brev (1961:37) till sjömansskattenämnden äger sjöman, som inte är

bosatt i Sverige men erlägger sjömansskatt enligt tabell, erhålla jämkning på grund av

underhållsskyldighet mot barn för vilket barnbidrag skulle ha utgått vid bosättning här,

om nämligen barnbidrag inte utgått för bamet i bosättningslandet eller utgått med lägre

belopp. Vanligen skall genom jämkning den beskattningsbara inkomsten minskas så att

sjömansskatten på nämnda inkomst nedsätts med 1/12 av skillnaden mellan svenskt

barnbidrag och vad som kan ha uppburits i motsvarande förmån.

Kommittén påpekar att föreskriften inte tillämpas helt enligt ordalydelsen. Sålunda

sker inte nedsättning av den beskattningsbara månadsinkomsten utan av sjömansskatten

på nämnda inkomst såsom framgår av följande exempel.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

En sjöman med ett barn under 16 år får i sitt bosättningsland för nämnda barn

barnbidrag, som i svensk valuta uppgår till 600 kr. för år 1969. Det svenska barnbidraget

utgör 900 kr. för samma år. Skillnaden uppgår sålunda till 300 kr. = 25 kr. per månad.

Sjömansskattenämnden beslutar då, att sjömannens annars uträknade sjömansskatt på

inkomst uppburen under året skall nedsättas med 25 kr. för hel månad räknat. Avser

inkomsten kortare tid än en månad, nedsättes jämkningsbeloppet till vad som svarar mot

den tid inkomsten avser. Om nedsättning i stället skett av den beskattningsbara

månadsinkomsten, hade det inte blivit lika enkelt att fastställa jämkningsbeloppet

eftersom sjömannens inkomst är inte lika stor månad för månad.

Kommittén föreslår att föreskriften ändras så att den ansluter sig till den praktiska

tillämpningen. Bestämmelsen föreslås ingå i 12 § SjF som ett nytt 4 mom. 37 § 2 mom. i

förordningen avses kunna utgå.

Ytterligare framhåller kommittén att föreskriften om barnbidragsjämkning visat sig

vara tämligen svåradministrerad beroende på att bambidragsbeloppen i de olika länderna

ständigt ändras. Ofta sker ändringar under löpande beskattningsår. Under år 1967 har

även devalvering av de danska och finska valutorna vållat vissa tillämpningssvårigheter.

I de fall då fråga varit om höjning under löpande år av det svenska barnbidraget, har

sjömansskattenämnden ex officio ansett sig böra justera bambidragsjämkningsbeloppen

uppåt. Omprövning har då skett av alla redan fattade beslut för det aktuella året. Om

fråga däremot varit om höjning av barnbidraget i bosättningslandet, har sjömansskatte­

nämnden inte beslutat om motsvarande sänkning av jämkningsbeloppen. Anledningen

härtill är att i en sådan situation ett betydande antal kravärenden skulle bli följden. Detta

sammanhänger med svårigheten att inom rimlig tid nå sjömannen med ett ändringsbeslut.

Ändring av barnbidragen har således lett till ändring av jämkningsbeloppen endast då

justeringen varit till fördel för sjömännen.

I devalveringsfallen intog nämnden emellertid den ståndpunkten att inte ändra

besluten för år 1967 trots att en ändring skulle ha lett till höjning av jämkningsbeloppen.

Skälen för detta ståndpunktstagande var dels att höjningen med hänsyn till den korta tid

som berördes inte kunde anses vara av väsentlig betydelse för sjömännen och dels att

barnbidragets värde i bosättningslandet inte kunde anses ha omgående sjunkit i

anledningen av devalveringen.

Kommittén anser det böra övervägas om inte jämkningsbeloppen i förevarande fall bör

ändras under löpande år endast vid mera väsentliga barnbidragsändringar eller ändringar av

valutakurser. Justering bör enligt kommittén över huvud taget aldrig företas med

retroaktiv verkan. Det kan enligt kommittén knappast vara rimligt att sätta i gång en stor

administrativ apparat för bagatelländringar. Ett tillägg till föreskriften om bambidrags-

jämkning av denna innebörd föreslås därför.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter. Av kommitténs utredning framgår enligt kammarrätten att

nuvarande beskattningsregler kan medföra obillig skattebelastning vid viss korttidsanställ­

ning ombord. Förslaget om utvidgad rätt till jämkning vid sådan anställning anser

domstolen böra lagfästas trots att detsamma strider mot principen för en definitiv

källskatt. Det föreslagna utvidgade jämkningsinstitutet anses ha fått en lämplig

avgränsning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

65

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att de föreslagna ökade möjligheterna till jämkning av

sjömansskatt bör kunna stimulera rekryteringen till sjöss. Länsstyrelsen i Västerbottens

län anser å ena sidan att skäl talar för den av kommittén förordade utredningen av

jämkningsmöjligheterna men vill å andra sidan ifrågasätta, om man inte redan gick för

långt när bedrivande av studier blev jämkningsgrund.

Utredningen om definitiv källskatt uttalar att det förslag som utredningen kan komma

att framlägga inte bygger på ett frångående av året som beskattningsperiod, utan tvärtom

kan förmodas att ett nytt system förutsätter en omräkning av löpande erlagd skatt till

årsskatt. Vid en sådan utformning av det generella systemet kan invändningar inte riktas

mot att möjligheterna till jämkning av sjömansskatt utökas på sätt kommittén föreslår.

Några samordningssvårigheter uppkommer inte härigenom, påpekar utredningen.

Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening anser att av sjömansskat­

tens karaktär av definitiv källskatt och det förhållandet att det månatliga skatteuttaget i

tabellerna bygger på helårsanställning följer att rimlig hänsyn bör visas de skattskyldiga

som på grund av skatteformens konstruktion blir förhållandevis mera skattetyngda än

andra medborgare. Organisationerna är emellertid medvetna om att den definitiva skatten

inte medger att jämkningsmöjligheterna utvidgas alltför långt och att en gräns för dessa

måste sättas.

Jämkning på grund av kort anställningstid. Riksskattenämnden framhåller att ett

system med definitiv källskatt måste byggas på schabloner och inte böra belastas med

ett stort antal undantags- och jämkningsregler. Den undersökning, som kommittén utfört

beträffande skatteutfallet för korttidsanställd, får emellertid anses ge vid handen, att

sjömansskatt jämförd med skatt enligt vanliga regler i många fall medför för hård beskat-

ning. Med hänsyn härtill vill nämnden inte motsätta sig ett genomförande av den föreslagna

utökade jämkningsmöjligheten för den som under mer än tre månader av året bedrivit

studier, fullgjort militärtjänstgöring eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuklön.

Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig kritisk till förslaget men vill inte motsätta sig

det. Bl.a. ifrågasätter länsstyrelsen om sjömansskattekontoret kan klara den utökade

arbetsbördan utan en väsentlig förstärkning. För att skapa en definitiv skatt har staten

givit efter på sina skattekrav, vilket exempelvis skett genom att progressionen i

statsbeskattningen inte räknas på den totala inkomsten till sjöss och i land utan särskilt

för de båda inkomstslagen. Detta utgör för många en stor förmån. Mot detta svarar de

nackdelar, som måste tålas, för att en definitiv skatt skall kunna komma till stånd,

framhåller länsstyrelsen.

Sjömansskattenämnden tillstyrker kommitténs förslag beträffande jämkningsrätt vid

studier, militär tjänstgöring och längre tids sjukdom. Nämnden ställer sig dock tveksam

till att korrespondensstudier utan närmare precisering villkorslöst skall likställas med

studier. Nämnden anser att kommitténs förslag till anvisning om vad nu skall förstås med

studier bör slopas och att det i stället bör överlåtas åt nämnden att pröva frågan från fall

till fall. De hörda organisationerna tillstyrker med tillfredsställelse förslaget.

Jämkningsmet od. Ett par remissinstanser har uttalat sig om den föreslagna

jämkningsmetoden. Kammarrätten anser att några anmärkningar inte kan riktas mot

förslaget att skattejämförelse i regel skall ske med hjälp av källskattetabell, eftersom

sjömansbeskattningen bygger på schablonregler. Sjömansskattenämnden tillstyrker för­

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

slaget, som enligt nämnden innebär en administrativ förenkling och även kan försvaras av

sakliga skäl.

Övriga jämkningsgninder. Vad kommittén föreslagit beträffande jämkning för

underskott på fastighet tillstyrks av sjömansskattenämnden. Nämnden tillstyrker också

förslaget om villkoren för kolumnändring ehuru nämnden påpekar att anknytningen till

beskattningsår i stället för till beskattningsmånad i princip strider mot systemet med defi­

nitiv sjömansskatt, som räknas för månad. Över sistnämnda förslag uttalar sig även kam­

marrätten, som tillstyrker det.

Sjömansskattenämnden uttalar viss tveksamhet inför kommitténs förslag att bestäm­

melserna om barnbidragsjämkning för sjömän som erlägger skatt efter tabell utan att vara

bosatt här skall tas in i 12 § SjF. Det har inom nämnden ifrågasatts om man skattevägen

skall jämna ut skillnaderna mellan de svenska barnbidragen och motsvarande utländska

bidrag för barn som inte vistas i Sverige. Levnadskostnaderna är olika länderna emellan.

Övriga bidrag — studiebidrag, bostadsbidrag, skolmåltider, sociala bidrag etc. — kan utgå

efter skiftande grunder. Det kan förekomma utländska barnbidrag, som är högre än de

svenska. Nämnden anser att de nuvarande bestämmelserna inte bör göras permanenta

genom att intas i SjF. I stället bör enligt nämnden det liksom hittills få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifter. Härigenom vinns möjlighet att slopa

denna jämkningsform om förhållandena skulle motivera detta eller ändra sådana

detaljregler om jämkning, varom kommittén även framlagt förslag.

I detta sammanhang tar sjömansskattenämnden upp frågan om beskattning av musiker

som tjänstgör på fartyg. Nämnden vill ifrågasätta om inte musikerna borde undantas från

beskattning enligt SjF. Ett skäl härtill är att de blott undantagsvis är inskrivna i

sjömansregister. De är i allmänhet inte heller, som övriga sjömän, stadigvarande anställda i

redarens tjänst. Ett annat skäl är enligt nämnden den varierande uppdelningen av deras

ersättning på lön resp. kostnadsersättning, ett problem som även finns anledning att

observera av kontrollskäl. I stället för sjömansskatt borde de i så fall - om de är bosatta i

Sverige — erlägga landskatt liksom musiker i allmänhet, redovisa sina inkomster inklusive

kostnadsersättningen samt tillgodoföras kostnadsavdrag, bestämda med hänsyn till sina

inkomster både ombord och i land. De skulle vidare få vidkännas löneavdrag i anslutning

till av CFU utfärdade anvisningar om artistskatt. För de utländska musikerna skulle

erläggas bevillningsavgift, vilket emellertid, papekar nämnden, kräver särskilda regler i

förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättighe­

ter. Det skulle för utlänningarnas avgiftspåföring måhända kunna föreskrivas att

uppbörden och kontrollen skulle åvila sjömansskattekontoret i stället för vederbörande

länsstyrelse. Problemet med kontroll av musikernas beskattning har uppmärksammats helt

nyligen. Nämnden föreslår att frågan om fartygsmusikemas skattemässiga behandling

enligt dessa riktlinjer övervägs.

Redovisning av skatt på sjuklön

Kommittén

Frågan om redovisning av skatt på sjuklön behandlas på s. 100-103 i betänkandet.

Sjöman är enligt 18 § sjömanslagen (1952:530)undervissa förutsättningar berättigad till

sjuklön. Den lagstadgade sjuklönetiden omfattar högst två månader men har genom kollek­

tivavtal i vissa fall utsträckts. Längsta tid, för vilken sjuklön fn. kan utgå, är fem månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

67

Sjuklönen motsvarar beloppsmässigt och i andra hänseenden principiellt månadslönen.

Den sjukpenning som sjömannen samtidigt kan vara berättigad till uppbärs av redaren, s.k.

arbetsgivarn träde.

Enligt 19 § KL är sjukpenning inte skattepliktig inkomst. Anvisningarna till samma

paragraf föreskriver emellertid undantag för sådana fall där arbetsgivarinträde äger rum.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, är skattepliktig inkomst för mottagaren till

fulla beloppet. För arbetsgivaren är ersättningen från försäkringskassan att betrakta som

skattepliktig inkomst. Den i sjuklönen ingående sjukpenningen torde sålunda vara för

sjömannen skattepliktig inkomst. Enligt 14 § 1 mom. SjF skall sjömansskatt dock inte

inbetalas på den del av sjuklön som motsvarar sjukpenning vilken redaren äger uppbära.

Bakgrunden till bestämmelsen är följande.

Före år 1964 var sjukpenning alltid skattefri. Redarna ägde enligt överenskommelse

med de ombordanställda emellertid även då ta ut ”full skatt” på sjuklön. Detta var

nödvändigt för att överkompensation inte skulle uppkomma för sjömannen vid sjukdom.

Skatt inlevererades inte på den del av sjuklönen, som motsvarade sjukpenningen från

försäkringskassan.

För att så enkelt som möjligt få fram de belopp, varmed sjuklön i olika inkomstlägen

fick minskas, konstruerades en s.k. sjuklöneavdragstabell. Tabellen byggde på dels

sjukpenningskalan och dels de båda sjömansskattetabellema och deras olika kolumner.

För olika inkomstlägen framräknades avdragsbelopp, som innefattade sjukpenningen och

skatteminskningen genom att sjukpenningen var skattefri.

Skatteplikt infördes år 1963 för sjukpenning vid s.k. arbetsgivarinträde, vilket

föranletts av överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer om nya

grunder för beräkning av sjuklön. Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1963:46 bl.a. följande angående sjuklöner.

Vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser rörande skattefrihet för ersättning, som

vid sjukdom utgår från allmän försäkringskassa, har man för redarnas och sjömännens del

sökt åstadkomma ändamålsenliga och materiellt riktiga bestämmelser. Med hänsyn till

sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt har av tvingande skäl de på grundval av

avtalsuppgörelser mellan redarna och de ombordanställda i administrativ väg utfärdade

tillämpningsföreskrifterna rörande skatteavdrag på sjuklön givits en sådan utformning, att

de svårligen - med bibehållande av nuvarande ekonomiska förmåner för redarna - kan

anpassas till de i propositionen föreslagna bestämmelserna. På grund härav vill utskottet

för sin del förorda att gällande ordning för beskattning av sjömännens sjuklöner bibehål­

ies. Utskottets förslag medför, att bestämmelserna i 14 § 1 mom. SjF rörande uppbörd av

sjömansskatt bör kompletteras med ett stadgande, som ansluter sig till de av sjömansskat-

tenämnden utfärdade tillämpningsföreskrifterna rörande beräkning av skatteavdrag på

sjuklön.

Det ankom sedan på sjömansskattenämnden att efter författningsändringen ta ställning

till, huruvida det tidigare sjuklöneavdragssystemet skulle bibehållas (sålunda reducering av

sjuklönen förutom med sjukpenningen även med skatteminskningen) eller om fortsätt­

ningsvis sjuklönen skulle få minskas enbart med sjukpenningen. Sjömansskattenämnden

beslutade vid sammanträde den 6 april 1964 med stöd av utskottets uttalande att behålla

systemet med sjuklöneavdrag. Detta system tillämpas fortfarande. Redarna erhåller

sålunda viss kompensation för att de genom en ovillkorlig lagbestämmelse har att utge

sjuklön.

Kommittén framhåller att bestämmelsen i 14 § 1 mom. SjF otvivelaktigt medför vissa

nackdelar och svårigheter vid tillämpningen. Sålunda måste sjuklöneavdragstabellen

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

omräknas varje gång sjukpenningskalan eller sjömansskattetabellerna ändras. Arbetet med

sådana omräkningar är tidsödande och därför kostsamt. Sjömansskattenämndens

föreskrifter angående när och hur sjuklöneavdrag skall verkställas är tämligen

komplicerade. De missförstås därför inte sällan vilket medför olika felaktigheter. Krav-

eller återbetalningsärende blir följden för sjömansskattekontoret. En ytterligare och

mycket betydelsefull svaghet med sjuklöneavdraget är att detta är olämpligt vid en

eventuell databehandling av sjömansskatteredovisningen. Det datasystem som redovisas av

utredningen innefattar inte sjuklöneavdraget.

Inom kommittén har ifrågasatts om den förmån redarna på detta sätt erhåller är

berättigad. För andra arbetsgivare som gör arbetsgivarinträde finns ingen motsvarighet.

Grunden till systemet torde vara att redarna i motsats till andra arbetsgivare av ålder varit

förpliktade att dra försorg om sjömän som insjuknat under en resa. Denna skyldighet har

utvecklat sig till en laglig förpliktelse att betala sjuklön under viss tid. En faktisk

skyldighet att utge lön vid sjukdom förekommer emellertid även för andra arbetsgivare,

låt vara att den grundar sig på avtal och inte på lag. Tendensen är utan tvekan att allt fler

arbetsgivare åtar sig denna förpliktelse.

Kommittén, som anser det nödvändigt att söka finna en ersättning för systemet med

sjuklöneavdrag, vill särskilt understryka att de praktiska vinsterna med att överge det

nuvarande systemet torde vara obestridliga. Bortsett från att arbetet med att hålla

sjuklöneavdragstabellen å j°ur med skattetabellerna och sjukpenningbeloppen bortfaller,

kommer sjömansskattekontorets granskningsarbete att underlättas väsentligt. För

rederierna innebär en omläggning att man kommer ifrån avläsning av sjuklöneavdragsbe-

lopp och korrigering av löneavräkningar i sjukdomsfallen.

Det framgår av undersökning som kommittén utfört beträffande vissa rederier att dessa

genom den ifrågavarande bestämmelsen tillgodogjort sig 1 065 666 kr. under en tid av 12

månader. Beloppet motsvarar 1,97 % av den totala sjömansskatten.

Kommitténs förslag i övrigt innebär obestridhga fördelar för rederierna. Speciellt

framhåller kommittén härvidlag förslaget om slopande av välfärdsavgift och — efter

införande av datasystem — skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Bl.a. mot bakgrunden

härav förordar kommittén, att det nuvarande systemet att redovisa skatt på sjuklön slopas

och att rederierna tills vidare får kompensation genom att viss procent dras av från den

skatt som annars skulle ha betalts till sjömansskattekontoret.

Det är enligt kommittén inte möjligt att bestämt säga om den framräknade siffran

1,97 % är representativ för hela handelsflottan. Förhållandena varierar från år till år och

även andra osäkerhetsfaktorer finns. Enligt den förhärskande meningen inom kommittén

bör den årliga kompensationen inte bestämmas till högre belopp än 1 % av redovisad

skatt. Utgör den avdragna och redovisade skatten 100 000 kr. avdras alltså direkt

1 000 kr. och inbetalas endast 99 000 kr. Avdrag föreslås ske endast i samband med

redovisning av skatt för viss redovisningsperiod och således inte t.ex. i samband med

revisionskrav som avser för lågt avdragen skatt. I förekommande fall bör enligt kommittén

restavgift beräknas på nettobeloppet.

Remissyttrandena

Förslaget om redovisning av sjuklön tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i

frågan. Kammarrätten anser dock att den föreslagna kompensationen, med hänsyn till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

69

siffror som kommittén redovisat, bör utgå efter högre procentsats än föreslagna en

procent. Sjömansskattenämnden uttalar att den föreslagna kompensationen måhända kan

sägas vara låg men det får beaktas de fördelar som rederierna kan påräkna vid genomförd

databehandling. Enligt Sveriges redareförening bör procenttalet i vart fall inte sättas lägre

än 1,5.

CFU erinrar om att sedan år 1963 skatteplikt föreligger för lön vid sjukdom som

uppbärs från arbetsgivare vilken gjort s.k. arbetsgivarinträde. Vid utbetalning av sådan

sjuklön skall skatteavdrag göras i vanlig ordning och innehållna belopp skall inbetalas av

arbetsgivaren. Undantag från dessa regler gäller endast för redare, som innehåller

sjömansskatt, och består däri att redarna får viss kompensation för att de utger sjuklön.

Nämnden finner det inte på något sätt motiverat att redare i detta avseende intar en

särställning i förhållande till andra arbetsgivare. Denna särställning framstår enligt

nämnden så mycket starkare då man betänker att redare för fartyg i inre fart inte har

motsvarande förmån. CFU anser således att denna redare tillkommande förmånen inte är

berättigad och förordar därför att den borttages.

Riksskattenämnden erinrar i sammanhanget om sin skrivelse till Sveriges redareföre­

ning den 7 november 1964 angående arbetsgivares skattskyldighet vid s.k. arbetsgivarin­

träde. I skrivelsen anförde nämnden bl.a. - under erinran att vid utbetalning av lön till

sjöman redare skall verkställa skatteavdrag på hela det utbetalda beloppet men till

statsverket dock inte inbetala skatt på den del av till sjöman utbetald sjuklön vilken

motsvarar den ersättning från allmän försäkringskassa som redaren äger uppbära — att

eftersom hela den sjömannen tillkommande bmttolönen torde bokföras som lönekostnad,

skillnaden mellan det belopp, som avdrages för skatt, och det belopp, som inlevereras till

statsverket, skall upptas såsom för redaren skattepliktig intäkt av rörelse. Riksskattenämn­

den framhåller att detta uttalande alltjämt äger giltighet i den mån hela bruttolönen även

enligt den föreslagna metoden bokförs som lönekostnad.

Övriga frågor

Kommittén

Vissa andra frågor än de tidigare berörda behandlas på s. 104-119 i betänkandet.

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret. Enligt 21 § 2 mom. SjF får efter

sjömansskattenämndens uppdrag ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföran­

den ensam fatta beslut i sådana ärenden som är av enklare beskaffenhet. Beslutanderätten

i ärenden om jämkning och rättelse av skatteavdrag är delegerad enligt denna

bestämmelse.

Kommittén påpekar att det ibland - i semestertider, vid sjukdomsfall och liknande -

visat sig vara svårt att få ordförandens eller vice ordförandens underskrift på beslut och

föreslår därför att sjömansskattenämnden får uppdraga åt suppleant för ordföranden och

vice ordföranden att, då särskilda skäl föreligger, fatta beslut av ifrågavarande slag. Vidare

föreslås att den nämnda delegationsrätten skall utsträckas till att även avse klassificering av

fartyg för när- eller fjärrfart. Det anmärks att nämnden kan förväntas inte utnyttja en sådan

delegationsrätt till fullo och i vart fall vilja pröva tvistiga fall.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Enligt 24 § förordnar Kungl. Maj :t en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs-

och Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål

angående sjömansskatt. Kommittén föreslår en bestämmelse i paragrafen om att även

ersättare för sådant ombud skall förordnas, liksom frågan om ersättare för allmänt ombud

enligt UF regleras där.

Enligt 23 § 2 mom. är sjömansskattekontorets föreståndare ensam föredragande i

sjömansskattenämnden. Kommittén anser att det skulle vara lämpligt om föredragnings-

skyldigheten vid arbetstoppar kunde delas med en annan befattningshavare. Det föreslås en

bestämmelse i 23 § 2 mom. enligt vilken sjömansskattenämnden får rätt att uppdra åt

annan tjänsteman vid sjömansskattekontoret att vara föredragande i de ärenden som

nämnden bestämmer.

Den nuvarande uppräkningen i 23 § 1 mom. av sjömansskattekontorets åligganden

föreslås utökad med skyldighet att verkställa återbetalning på grund av beslut av

sjömansskattenämnden och lokal skattemyndighet samt utslag av skattedomstolama.

SjF innehåller i 25 § vissa sekretessbestämmelser beträffande uppgifter om sjömans­

skatt m.m. Bestämmelserna vållar enligt kommittén svårigheter främst när det gäller att

avgöra till vem sjömansskattekontoret har rätt att lämna uppgift om sjömännens

inkomster. Beträffande i Sverige bosatt sjöman möter det ingen svårighet att få uppgift

om sjömannens inkomst från inkomstlängden som är offentlig. Utländsk sjömans svenska

sjömansskatt finns emellertid inte antecknad någon annanstans än hos sjömansskattekon­

toret.

I ett fall lämnade kontoret uppgift till hustrun till en i utlandet bosatt svensk sjöman

om makens sjöinkomster. Frågan om kontoret handlade rätt prövades av justitiekansler^

som fann att kontoret inte haft stöd för åtgärden. På grund härav lämnar kontoret

numera inte till enskild person uppgift om inkomst för sjöman om denne inte samtyckt.

Men även när det gäller att lämna uppgift till myndigheter och liknande uppkommer

problem. Bland myndigheter som får begärd uppgift må nämnas taxerings- och

prövningsnämnder, polismyndigheter samt skattemyndigheter i Danmark, Finland och

Norge.

Däremot lämnas inte inkomstuppgift till exempelvis barnavårds- och socialnämnder.

Sjömansskattekontorets uppgiftsvägran ter sig särskilt egendomlig för barnavårdsnämnder­

na. Kontoret besvärar nämligen dessa nämnder i mycket stor utsträckning vid kontroll av

ansökningar från sjömän om jämkning av sjömansskatt på grund av underhåll till ej

hemmavarande barn under 16 år.

Den naturlige uppgiftslämnaren då det gäller inkomstbesked för i Sverige bosatt

sjöman är lokala skattemyndigheten, som har tillgång även till uppgifter om sjömännens

eventuella taxering. Sjömansskattekontoret däremot måste alltid lämna uppgift med

reservation för möjligen förekommande andra inkomster än sjöinkomst.

För att de berörda problemen skall elimineras föreslår kommittén att sjömansskatte­

kontoret får möjlighet att under alla omständigheter lämna uppgift om sjömans

beskattningsbara inkomst enligt SjF, om betald sjömansskatt och om den tid, under

vilken inkomsten uppburits.

På fartygen förekommer det ibland att personer som i och för sig är anställda i

redarens tjänst vid sidan om denna tjänst driver rörelse ombord. Det vanligaste fallet torde

vara att någon ombordanställd håller s.k. slabbkista, dvs. en mindre affär där sjömännen

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

71

kan köpa diverse varor, t.ex. läskedrycker, hygieniska artiklar o.d.

Driver den anställde slabbkistan i egen regi utgör inkomsten därav inkomst av rörelse,

som skall deklareras och taxeras. Till sjömansskattekontoret har under årens lopp kommit

många bevis på och anmälningar om att redovisning av sådan inkomst är synnerligen

bristfällig.

Den som handlar i slabbkistan betalar vanligen inte kontant för sina inköp. Dessa

noteras i stället och debiteras sjömannen på hans löneavräkning. Enligt gällande

bestämmelser lär sjömansskattekontoret inte kunna infordra den delen av löne-

avräkningen. Kommittén anser att det för skattekontrollen och som närmare beskrivs

i det följande även för annan kontroll utan tvekan skulle vara av värde om

sjömansskattekontoret fick möjlighet att ta del av hela löneavräkningen.

Beträffande kontroll av sjömans uppgifter i jämkningsansökan m.m. saknas i stort sett

bestämmelser. I 23 § föreskrivs att sjömansskattekontoret skall bereda de ärenden som

skall avgöras av sjömansskattenämnden. Däremot torde bl.a. förstås att sjömansskatte­

kontoret skall undersöka de uppgifter sjömännen lämnat i sina ansökningar. Är

uppgifterna i ansökan bristfälliga kan sjömansskattekontoret enligt 14 § sjömansskatte-

kungörelsen (1958:301) bereda sökanden tillfälle att komplettera sin ansökan. Han kan

givetvis därvid anmodas på lämpligt sätt styrka uppgifterna. I praktiken blir det av

naturliga skäl oftast så att sjömansskattekontoret får försöka kontrollera och komplettera

uppgifterna på annat sätt.

Yrkar sjöman jämkning på grund av exempelvis periodiskt understöd till frånskild

maka ligger det närmast till hands att kontrollera uppgifterna i ansökan hos

betalningsmottagaren. Vägrar betalningsmottagaren att svara har sjömansskattekontoret

emellertid inget påtryckningsmedel mot denne. Det kan enligt kommittén t.o.m.

diskuteras om sjömansskattekontoret över huvud taget har rätt att fordra uppgifter från

betalningsmottagaren. Får kontoret inte upplysningar från betalningsmottagaren kan

kontoret - om sjömannen uppdragit åt rederiet att verkställa utbetalning på grund av

dragsedel eller genom anvisning - hos rederiet kontrollera hur betalningsskyldigheten

fullgörs. Kommittén anser det dock tveksamt om sjömansskattekontoret har rätt att utan

medgivande av sökanden inhämta sådana uppgifter. Betalar sökanden inte underhållsbi­

draget frivilligt och uttas det därför genom införsel, finns en annan kontrollmöjlighet,

nämligen att göra förfrågan hos kronofogdemyndighet.

Uppgifter om dragsedlar, införslar m.m. återfinns på debetsidan i löneavräkningen. Där

upptas även andra löneavdrag samt alla utbetalningar å conto.

Kommittén drar den slutsatsen att en bestämmelse bör införas som ger sjömansskatte­

kontoret rätt att ta del även av löneavräkningens debetsida. Bestämmelsen föreslås

formulerad så att den täcker även andra kontrollvägar. En utvidgning av möjligheterna

skulle sannolikt förbättra svarsfrekvensen.

Restitution av sjömansskatt. Bestämmelserna om restitution av sjömansskatt finns i 13

och 15 §§ SjF samt i 15 och 20 §§ sjömansskattekungörelsen. De båda paragraferna i SjF

föreskriver att ränta inte skall utgå på grund av sjömansskattenämndens beslut om

jämkning resp. rättelse. I 15 § SjF utsägs vidare att vad i 68 § 3 och 4 mom. UF stadgas

skall äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

Hänvisningen till UF innebär, att undersökning måste verkställas om den

återbetalningsberättigade häftar för oguldna utskylder innan restitution sker.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Antal återbetalningsärenden under år 1966 var 3 872 om sammanlagt 2 019 370 kr. I

2 663 fall avseende återbetalning om 1 367 869 kr. gjordes föreskriven förfrågan till

kronofogdemyndighet. Endast i 226 fall skedde kvittning för restförda utskylder eller

utmätning för oguldna böter m.m. Totalt utbetalades i dessa fall 23 400 kr. till

kronofogdemyndigheterna.

I varje återbetalningsärende där förfrågan skall göras enligt 68 § UF uppkommer ett

betydande merarbete för sjömansskattekontoret, påpekar kommittén. Det kan enligt

kommittén ifrågasättas om kostnaden och besväret hos olika berörda myndigheter med

dessa förfrågningar står i rimlig proportion till det belopp, som därigenom tillförs

statsverket. Det erinras om att sjömansskatten är en definitiv skatt och att sjömän

normalt inte påförs slutlig skatt. De kan därför antas restera för utskylder i förhållandevis

få fall.

Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén att bestämmelsen i 15 § SjF om

tillämpning av 68 § UF slopas.

När återbetalning skall verkställas till en sjöman, kan det vid uträkning av

återbetalningsbeloppet visa sig, att ett rederi på grund av krav från sjömansskattekontoret

erlagt viss skatt för sjömannen. Om rederiets fordran på sjömannen kvarstår, uppkommer

fråga, huruvida sjömannen själv skall få hela återbetalningsbeloppet eller om rederiet först

skall tillgodoses med belopp motsvarande vad rederiet erlagt i skatt för sjömannen.

Sistnämnda förfarande har utan att invändningar rests tillämpats av sjömansskattenämn-

den och sjömansskattekontoret i återbetalningsbesluten. Rätteligen borde emellertid

rederiets fordran ha överlämnats till indrivningsmyndigheten, som sedan haft att göra

utmätning i sjömannens tillgodohavande. En sådan ordning anser kommittén dock vara

både opraktisk och kostnadskrävande.

Kommittén föreslår, att i bestämmelserna om restitution intas en föreskrift som ger

sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret möjlighet att i nu ifrågavarande fall

verkställa utbetalning direkt till rederiet. En förutsättning skall givetvis vara, att rederiet

gör troligt att sjömannen inte betalat det utlagda beloppet.

Att ränta inte utgår på belopp som restitueras enligt SjF sammanhänger med att man i

förarbetena till förordningen förutsatte att restitution skulle bli aktuell relativt sällan

beroende på sjömansskattens karaktär av definitiv skatt. När restitution undantagsvis

skulle komma i fråga förutsattes den kunna ske snabbt, vanligen inom sex månader.

Dessa bedömningar har knappast visat sig riktiga. Antalet restitutionsärenden utgör ca

4 000 per år. Skälen därför är bl.a. att sjömännen ofta inger sina ansökningar så sent, att

sjömansskattenämndens beslut i anledning av desamma inte kan iakttas ombord från

kalenderårets eller tjänstgöringens början. En del jämkningsframställningar, t.ex. ca 700

ansökningar per år om jämkning på grund av underskott i förvärvskälla, behandlas först

efter beskattningsårets utgång.

På grund av den stora mängden återbetalningsärenden dröjer det ofta över den

förutsedda tiden om sex månader innan återbetalning kan komma till stånd.

Ett sätt att nedbringa antalet restitutionsärenden är enligt kommitténs mening att

medge rätt för rederier och befälhavare att justera skatteavdrag, som verkställts med för

högt belopp för tid, innan jämkningsbeslut uppvisats ombord. F.n. gäller att jämknings-

beslut skall iakttas ombord fr.o.m. det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det

beslutet uppvisats för befälhavaren, och att den återbetalning som beslutet eventuellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

73

föranleder sker utan särskild ansökan genom sjömansskattekontorets försorg. Endast då

det gäller beslut om tillämplig kolumn föreligger enligt 10 § SjF justeringsskyldighet men

dock bara beträffande skatteavdrag för januari och februari.

Kommittén uttalar att en viss tidsbegränsning måste föreskrivas för generell justerings-

rätt, om sådan införs. Annars skulle nämligen sjömansskattekontoret inte kunna starta sitt

arbete med restitutioner förrän mycket sent. Rättelse bör därför inte få göras senare än

under andra månaden efter den, varunder sjömansskattenämndens beslut dagtecknats. Av

praktiska skäl bör enligt kommittén redare inte ha skyldighet att rätta skatteavdrag.

Att avgöra hur långt rättelsemöjligheten bör sträcka sig anser utredningen ingå i sjömans­

skattenämndens befogenheter enligt 21 § SjF.

Kommittén, som uttalar att det inte kan anses stå i överensstämmelse med moderna

principer att generellt underlåta att räkna ränta vid restitution, föreslår att räntebe­

stämmelser införs i SjF. Dessa föreslås skola gälla inte bara när restitution sker på grund

av kammarrättens och regeringsrättens utslag utan även i andra restitutionsfall. Därvid bör

restitution på grund av jämkning och på grund av rättelse av praktiska skäl likställas.

För sjömansskattens del föreslås att räntereglema anknyts till UF:s bestämmelser om

restitutionsränta. Kommittén anser att man bör välja en enda tidsgräns fr.o.m. vilken

ränta skall utgå. Om sjömansskattekontoret skall ha en reell möjlighet att verkställa

återbetalning för tiden september-december utan ränta bör som tidsgräns för ränteberäk-

ningen väljas den 1 juli året efter beskattningsåret, uttalar kommittén som påpekar att om

man väljer en senare tidpunkt, exempelvis den 1 januari andra året efter beskattningsåret,

räntebestämmelsen i stort sett blir meningslös, eftersom restitution endast i undantagsfall

sker så sent.

Räntebelopp bör enligt kommittén avrundas uppåt till närmast högre hela krontal.

Ränta under 5 kr. bör inte utbetalas. Av förenklingssynpunkt föreslås att ränta på

restituerad sjömansskatt beräknas månadsvis och inte per dag. Ränta bör därför utgå för

hela den månad då utbetalning sker. Om i framtiden datatekniken kan nyttiggöras även

vid restitutionema kan det dessutom enligt kommittén vara fördelaktigt att inte behöva

fastställa exakt utbetalningsdag.

Rättelse av sjömansskatt. 15 § SjF innehåller bestämmelser om de fall då sjöman eller

redare önskar rättelse av för högt avdragen eller redovisad sjömansskatt.

Kommittén påpekar att vid sidan av felaktigheter som kan rättas genom revisionskrav

finns fall, där rättelse bör ske i för sjömannen negativ riktning. Stöd för sådan rättelse

saknas f.n. Sådana fall är enligt kommittén exempelvis att i samband med beslut om

jämkning för underhållsbidrag fråga uppkommer om ändring av tillämplig skattekolumn

och vidare det ofta förekommande fallet med studerande, som i jämkningsansökan inte

uppger sina samtliga inkomster under beskattningsåret. Beslutet om jämkning kan

härigenom bli för gynnsamt för studeranden. När i efterhand de verkliga inkomstförhål­

landena blir kända, saknas normalt möjlighet till rättelse.

Vidare erinrar kommittén om vissa konsekvenser av bestämmelsen i 10 § 1 mom. SjF

att skatteavdrag under januari och februari för sjöman, som inte erhållit debetsedel å

preliminär A-skatt, får ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående

beskattningsår. Har exempelvis under sistnämnda år kolumn 2-3 varit tillämplig verkställs

skatteavdrag även under följande års första två månader enligt denna kolumn. Uppvisas

den nya debetsedeln ombord, sedan skatteavdraget verkställts för januari-februari och

framgår av denna att kolumn 1 skall tillämpas, är befälhavaren skyldig ombesörja rättelse. 4

4

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 98

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Motsvarande rättelse bör kunna ske även beträffande den som inte uppvisar den nya

debetsedeln. Så sker också i praktiken genom att sjömansskattekontoret riktar

revisionskrav mot sjömannen på skatteskillnaden.

F.n. finns möjlighet för sjömansskattenämnden enligt 17 § sjömansskattekungörelsen

att rätta ett beslut som blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende. Denna rättelsemöjlighet täcker emellertid inte de tidigare

relaterade fallen, påpekar kommittén. På grund härav föreslås att rättelsemöjlighetema

utvidgas. Förfarandet bör enligt kommittén ordnas så, att sjömansskattekontorets

föreståndare skall hemställa hos sjömansskattenämnden att rättelse skall ske. Rättelse bör

med hänsyn till administrationskostnaderna inte ske i bagatellartade fall. Det skisserade

förfaringssättet ansluter sig i stort till föreskriften i 20 § sjömansskattekungörelsen om

rättelse ex officio till sjömannens fördel.

Kommittén föreslår att alla föreskrifter om rättelse av sjömansskatt samlas på ett ställe

i SjF, lämpligen 15 §.

Det relaterade fallet av för lågt skatteavdrag anser kommittén inte böra komma in

under det nu föreslagna rättelseförfarandet utan kunna rättas genom att sjömansskatte­

kontoret framställer krav mot sjömannen, dvs. på det sätt som redan nu tillämpas. I en ny

paragraf i SjF, 15 a §, föreslås bestämmelser skola intas om att krav i hithörande fall kan

framställas mot sjömannen.

Kommittén anser att i nu förevarande fall delgivning med den skattskyldige är

nödvändig innan rättelse sker men uttalar dock, att en absolut ovillkorlig föreskrift därom

skulle medföra att rättelsemöjligheten avsevärt försvåras. Det bör övervägas att i större

utsträckning än f.n. använda telegrafisk delgivning även om kostnaderna för delgivningen

därigenom ökar. Har den skattskyldige inte kunnat beredas tillfälle yttra sig anser

kommittén att rättelse ändå bör få ske. Den skattskyldige har alltid möjlighet att anföra

besvär över rättelsebeslutet. Yppas nya omständigheter i saken brukar sjömansskatte­

nämnden f.ö. pröva ärendet på nytt.

Revisionskrav. 17 § SjF behandlar redares ansvar för att skatteavdrag sker med rätt

belopp och ordningen för att framställa krav för den händelse skatt ej avdragits eller

innehållits med för lågt belopp.

Kommittén föreslår en ny paragraf, 15 a §, med bestämmelser om sjömannens ansvar

för skatt och vidare att den nyligen införda bestämmelsen i 77 a § UF om viss

betalningsskyldighet för arbetsgivares företrädare görs tillämplig vid sjömansbeskattningen

genom en hänvisning.

Ordningen för revisionskrav beskrivs i 17 § 2 mom. I praktiken tillämpas till en början

ett enklare förfarande än författningen förutsätter, nämligen delgivning med rederiet av

granskningsrapport med uppmaning att direkt inbetala det resterande beloppet om kravet

inte bestrids. Först om rederiet trots påminnelse inte inbetalar kravbeloppet eller

framställer erinringar mot kravet, överlämnar sjömansskattekontoret ärendet till

sjömansskattenämnden för prövning.

Det informella kravet genom granskningsrapport har enhgt kommittén visat sig vara

ändamålsenligt för alla inblandade parter och föreslås sanktioneras genom en föreskrift i

sjömansskattekungörelsen.

I de fall då kravbeloppet inte erlagts och erinringar ej heller framställts är det enhgt

kommittén onödigt att kravet prövas av sjömansskattenämnden, framför allt i fall då

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

75

kravet avser skatt, som redaren avdragit och redovisat men inte inbetalat. I sådant fall är

beloppets storlek inte tvistigt. För att indrivningsåtgärder skall komma till stånd så snart

som möjligt föreslås att det skall räcka med en påteckning av sjömansskattekontorets

föreståndare att erinringar inte framställts mot revisionskravet, i stället för som nu av

ordföranden i sjömansskattenämnden.

F.n. delges inte den berörde sjömannen revisionskrav som avser för lågt skatteavdrag.

Denne får kännedom om kravet först om och när redaren utnyttjar sin regressrätt. Ett

sådant villkor är enligt kommittén ej heller nödvändigt av rättssäkerhetsskäl eftersom

redarna ofta inte utnyttjar sin regressrätt, särskilt inte när det gäller småbelopp.

Kommittén anser dock att krav på större belopp eller om särskilda skäl annars föreligger,

t.ex. att sjömannen kan tänkas lämna upplysningar i saken, om möjligt bör delgivas

sjömannen och föreslår bestämmelse härom. Uttrycket i 17 § 2 mom. första stycket ”Har

skatt icke erlagts i rätt tid” synes inte uttömmande och föreslås skola kompletteras.

Välfärdsavgift. Enligt lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk

skall till sådana anordningar, förutom bidrag av allmänna medel, utgå en avgift (välfärds­

avgift) från sjömän och redare. Välfärdsavgiften utgör f.n. 10 öre för dag och sjöman under

tid då sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Semester som in­

faller i omedelbar anslutning till avmönstring inräknas i nämnda tid. Avgiften erläggs till

hälften av sjömannen och till hälften av redaren, dvs. med 5 öre per dag för vardera. Stats­

verket tillskjuter till driften av välfärdsanordningarna för varje budgetår ett belopp, som är

lika stort som summan av under budgetåret influtna välfärdsavgifter. Ärenden angående

sjömännens välfärdsanordningar handläggs av handelsflottans välfärdsråd.

Årligen inflyter ca 650 000 kr. från sjömän och redare i välfärdsavgifter. Genom att

staten tillskjuter ett lika stort belopp står ca 1,3 milj. kr. till välfärdsrådets förfogande per

budgetår för driftkostnader. Till beloppet kommer emellertid avkastning av fondmedel

(knappt 500 000 kr.) och inkomster genom filmuthyming m.m. om ca 800 000 kr.

Välfärdsrådets investeringar bekostas regelmässigt över fonden.

De ombordanställdas organisationer har i sin i direktiven för kommittén omnämnda

skrivelse beträffande välfärdsavgiftema erinrat om att det ombord på handelsfartygen

numera finns starka tendenser till rationalisering av olika slag. Inte minst gäller detta det

kamerala arbetet. Bland redare och ombordanställda har därför framförts tanken att

välfärdsavgiften borde kunna uppbäras utan den omständliga procedur som nu tillämpas

med debitering i sjömannens avräkningsbok, anteckning i fartygets rulla osv. Organisa­

tionerna hemställer att en utredning måtte göras huruvida betalningen av sjömännens

välfärdsavgifter kan ske i samband med uppbörden av skatt på så sätt att avgiften

inkluderas i sjömansskatten.

Kommittén anser att vissa administrativa skäl onekligen kan anföras för att arbeta in

sjömännens del av välfärdsavgift i sjömansskatten, men vissa principiella skäl talar dock

mot detta, t.ex. att lagstiftaren ända sedan uppbördsreformen år 1945 konsekvent avvisat

förslag att kombinera betalning av olika avgifter med skatteuppbörden. Avgiftsuttag

genom skatten skulle vidare medföra att en del sjömän i närfart, som nu inte betalar

avgiften, påfördes avgift och att vissa andra sjömän, som nu betalar avgift, skulle slippa

från den, t.ex. sjömän som får studerandejämkning eller utlänningar som betalar skatt i

hemlandet.

På detta sätt löses inte heller problemet med redarens del i avgiften. Skall redaren även

4*

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

fortsättningsvis svara för viss del av avgiften måste nuvarande förfarande i vissa stycken

behållas, påpekas i betänkandet.

Kommittén avstyrker att välfärdsavgiften kopplas samman med sjömansskatten. Beslut

har fattats att avskaffa sjömanshusen som blivit överflödiga genom den centrala

sjömansregistreringen. Vidare övervägs sjömännens anställningsform, eventuellt med sikte

på rederianställning. Enligt vad kommittén erfarit är också mönstringssystemet under

omprövning. I detta läge och mot bakgrunden av det administrativa besväret med

välfärdsavgiften synes den lämpligaste lösningen vara att helt slopa välfärdsavgiften,

uttalar kommittén. De medel som erfordras för sjömännens välfärdsanordningar föreslås

till fullo bestridas av statsmedel. Välfärdsanordningar för landanställda bekostas inte med

särskilda avgifter utan av allmänna medel. Kommittén finner denna form att finansiera en

särskild grupps välfärdsanordningar egendomlig och otidsenlig.

Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag. De framförda förslagen medför i

vissa fall ökade skatteintäkter och i andra fall minskade sådana intäkter. Kommittén har

beräknat vinster och kostnader enligt följande.

Förslaget i fråga om utlänningars beskattning kan beräknas ge en årlig skatteökning av

2,2 milj. kr. och förslaget om redarnas avdrag rörande sjuklön 1,5 milj. kr. Minskade årliga

skatteintäkter föranleds av förslagen om höjning av omkostnadsavdraget (ca 5,1 milj. kr.)

och i tabellfrågan (ca 1,5 milj. kr.). I samma riktning verkar förslagen i kapitel 5 om

ändrad beskattning av engångsbelopp (ca 1 milj. kr.), i kapitel 7 om vidgade jämknings-

möjligheter (ca 600 000 kr.) och i kapitel 9 om välfärdsavgifter (ca 700 000 kr.). Härtill

kommer att kommitténs förslag att slopa sjukförsäkringsavgift för vissa sjömän kan

beräknas ge ett årligt inkomstbortfall för det allmänna av ca 280 000 kr. Totalt innebär

detta för det allmänna ca 3,7 milj. kr. på plussidan och ca 9,2 milj. kr. på minussidan,

netto ca 5,5 milj. kr. i årliga minskade skatteintäkter. Härav kan ca 2,5 milj. kr. beräknas

falla på staten och återstoden på kommunerna.

Övergången till ADB beräknas i initialskedet skall föranleda en kostnad av ca

13 000 kr. Häremot bör ställas påräkneliga rationaliseringsvinster. Dessa är enligt

kommittén svåra att beloppsmässigt precisera. De uppkommer inte genast utan först

sedan ADB-systemet visat sig fungera väl. Därefter kan i varje fall en successiv minskning

av personalkostnaderna kalkyleras i anslutning till den normala personalavgången.

Remissyttrandena

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret. Kammarrätten anser att sjömans-

skattekontoret såsom kommittén föreslagit bör få rätt att ta del av löneavräkningens

debetsida. Denna befogenhet måste dock klart avgränsas i SjF. Den föreslagna

författningstexten i sista stycket av 23 § 1 mom. anses ha fått en alltför vid avfattning

och bör enligt domstolen omarbetas. Kammarrätten anser det vidare lämpligt att

sjömansskattekontoret tillförsäkras rätt att lämna uppgift om sjömans beskattningsbara

inkomst enligt förordningen, om betald sjömansskatt samt om den tid under vilken

inkomsten uppburits. Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar beträffande förslaget att

sjömansskattekontorets föreståndare skall äga infordra sådana uppgifter som erfordras för

att sjöman skall bliva rätt beskattad, att med stöd av en sådan bestämmelse från vem

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

77

som helst synes kunna infordras vilken uppgift som helst, om den blott har anknytning till

sjömannens beskattning. Mot bakgrund av de noggrant utformade regler som gäller vid in­

fordrande av uppgifter till ledning för vanlig inkomsttaxering anser länsstyrelsen att den

föreslagna bestämmelsen går för långt och uttalar att frågan torde behöva ytterligare över­

vägas. Även riksskattenämnden anser att föreståndarens befogenheter bör begränsas och

närmare preciseras i författningstexten.

Sjömansskattenämnden förordar förslaget om möjlighet för nämnden att uppdraga åt

ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföranden att fatta beslut i

klassificeringsärenden. Nämnden hänvisar till att delegeringsmöjligheten är avsedd att

komma till användning endast i fullt klara fall. Nämnden lämnar också utan erinran för­

slaget om att uppgifterna om sjömans beskattningsbara inkomst enligt SjF, om betald sjö­

mansskatt och om den tid under vilken inkomsten uppburits skall vara offentliga och har

heller intet att invända mot föreslagna dubbleringar av uppdrag m.m.Nämnden utgår från att

sjömansskattekontoret skall inlemmas i det nya riksskatteverket men vara förlagt till Göte­

borg och anser därför att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län även efter sjömansskatte-

kontorets anknytning till riksskatteverket skall vara serviceorgan åt sjömansskattekontoret

såvitt angår bokföring av inbetald skatt, restitution av skatt samt ADB.

Restitution av sjömansskatt. Förslagen i detta avsnitt har i stort sett inte föranlett

någon erinran. Kammarrätten biträder sålunda vad kommittén förordat angående

slopandet av föreskriften om tillämpning av bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UF i

samband med restitution av sjömansskatt och har ej heller något att erinra mot att i 36 §

2 mom. SjF intas en regel om återbetalning av skatt direkt till rederiet i visst fall. Med

hänsyn till att restitution av sjömansskatt i allmänhet inte kan verkställas så snabbt som

avsetts vid införandet av sjömansbeskattningen bör enligt domstolen ränta på restituerad

sjömansskatt utgå på sätt som Föreslagits. Länsstyrelsen i Malmöhus län har intet att

erinra mot förslaget att ränta skall utgå vid restitution av sjömansskatt.

Sjömansskattenämnden föreslår en något annorlunda lösning på frågan om tillämpning

av 68 § UF vid restitution av sjömansskatt. Nämnden påpekar att jämkning av

sjömansskatt, t.ex. för ej utnyttjat underskott i land, kan betyda restitution av relativt

stora skattebelopp. Det ligger då i statsverkets intresse att före återbetalning kontrollera

att inte sjömannen hos kronofogdemyndigheten resterar för äldre skatter m.m. Förslaget

att villkorslöst slopa den nuvarande kontrollen mot restregister kan föranleda erinran från

fiskalisk synpunkt. Det torde enligt nämnden kunna överlåtas åt det nya riksskatteverket

att överväga i vilken omfattning sådan kontroll bör ske. Med denna reservation har

nämnden ej något att erinra mot att hänvisningen till 68 § UF slopas. Vidare uttalar

nämnden att förslaget om restitutionsränta innebär ett betydande merarbete vid

uträkningen. Att den definitiva källskatten behöver jämkas beror inte på feltaxeringar

utan på uppgifter som sjömännen lämnar och som skäligen motiverar reducering av den

eljest schablonberäknade skatten. Det är varken fråga om några betydande räntebelopp

eller om upptaxeringar som rättas. Nämnden skulle därför helst se att ränta ej behöver

utgå. Skulle den meningen ej godtagas bör dock, av praktiska skäl, räntebelopp

understigande förslagsvis 25 kr. ej utbetalas.

Rättelse av sjömansskatt. Kammarrätten anser de föreslagna reglerna om rättelse av

sjömansskatt vara befogade. Förslaget att rättelse i vissa fall skall kunna ske utan att

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

sjömannen haft tillfälle att yttra sig föranleder ej heller någon invändning.

Det föreslagna förfarandet skulle enligt sjömansskattenämnden kunna medföra dubbel

handläggning i nämnden av samma fråga, nämligen om av nämnden godkänt beslut om

rättelse bestrids sedan revisionskrav har framställts. Det uttalas att hinder ej bör föreligga

för nämnden att redan vid den första prövningen kunna efter anmälan av kontoret

bestämma storleken av det skattebelopp som ytterligare skall erläggas. Sjömansskattekon-

toret bör vidare kunna direkt kräva på skatt om exempelvis kontoret finner att fel

kolumn tillämpas. Nämnden föreslår, att man i fråga om delgivning av krav knyter an till

bestämmelsen i 77 § taxeringsförordningen att besvär av taxeringsintendent eller kommun

skall delges den skattskyldige om hinder ej möter.

Revisionskrav. Kammarrätten biträder förslaget om sjömans ansvar för skatt och om

revisionskrav liksom förslaget att bestämmelserna i 77 a § UF om viss betalningsskyldig­

het för arbetsgivares företrädare skall tillämpas vid sjömansbeskattningen.

Sjömansskattenämnden uttalar sig om det förhållandet, att revisionskrav mot redare på

skatt som avdragits från sjömans inkomst och beslut i anledning av sådant revisionskrav

inte delges den i beslutet berörde sjömannen. Kommittén har uttalat att villkor om

delgivning ej är nödvändigt av rättssäkerhetsskäl eftersom redarna ofta inte utnyttjar sin

regressrätt, särskilt inte när det gäller småbelopp. Nämnden vill av praktiska skäl ej

framställa någon erinran mot förslaget. Skulle det i efterhand - exempelvis i samband

med indrivning — visa sig att regresskravet är obehörigt, påpekar nämnden, torde

sjömansskattekontoret inte underlåta tillse att frågan blir upptagen till förnyad

behandling. Beträffande kommitténs förslag att indrivning utan beslut av nämnden skall

kunna ske i de fall då kravet avser skatt, som redaren avdragit men inte inbetalat — under

förutsättning att redaren ej heller bestritt kravets riktighet - har sjömansskattenämnden i

sak ej något att invända. Nämnden anser att ordet revisionskrav utan olägenhet kan

utbytas mot det enklare ordet krav.

Välfärdsavgift. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till att det allmännas

engagemang inom området för social- och välfärdspolitiken numera är mycket betydande.

Tidigare finansierades en stor del av kostnaderna härför med särskilt debiterade avgifter.

Den avgiftsfinansierade andelen har emellertid undan för undan minskat, medan den

skattefinansierade andelen samtidigt ökat. Jämsides har grunderna för beräkningen av

socialförsäkringsavgiftema allt mer och mer fått drag som liknar skatternas. Gränsen

mellan skatter och socialförsäkringsavgifter har således i hög grad utsuddats. Att under

dessa förhållanden samt mot bakgrunden dels av att halva kostnaderna för de

ifrågavarande välfärdsanordningarna redan nu finansieras med allmänna medel, dels att

sjömansskatten utgår efter så schablonmässiga grunder, framstår det för länsstyrelsen

såsom mindre angeläget att utta en särskild avgift för just de nu ifrågavarande

välfärdsanordningarna. För en fortsatt partiell finansiering av välfärdsanordningarna skulle

möjligen kunna tala den omständigheten att verksamhetens omfattning ställs i relation till

antalet aktiva sjömän och därmed anordningarnas utnyttjandegrad. Enär detta argument

enligt länsstyrelsens mening väger mindre tungt, tillstyrker länsstyrelsen att avgifterna

slopas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser i likhet med kommittén att man bör helt slopa

välfärdsavgiften och i vaije fall inte koppla samman sjömansskatt med en eventuellt

bibehållen avgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

79

Handelsflottans välfärdsråd instämmer i kommitténs uttalande, att formen att

finansiera en särskild yrkesgrupps välfärdsanordningar med en särskild avgift är

egendomlig och otidsenlig. Välfärdsrådet finner det dock betänkligt att ändra

uppbördsförfarandet och sålunda finansieringen av välfärdsrådets verksamhet utan att

samtidigt mera fast ange hur den nya ordningen för finansieringen bör fastställas.

Välfärdsrådet hänvisar till att i Norge finansieringen av den där bedrivna mycket

omfattande välfärdsverksamheten för sjöfolk förutom med välfärdsavgifter lösts på så

sätt, att 30 % av belopp, som i Norge dras i skatt för utländska i Norge ej bosatta sjömän,

skall tillfalla den norska välfärdsfonden för sjöfolk. Välfärdsrådet hemställer att i den

proposition i ämnet som kommer att föreläggas riksdagen föreslås att handelsflottans

välfärdsråd liksom hittills dels tillförsäkras en årlig anslagstilldelning för att täcka

kostnaderna för den löpande verksamheten och dels kompenseras för ett bortfall av

välfärdsavgiften genom principiellt motsvarande höjning av statsanslaget till handelsflot­

tans välfärdsfond.

Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag. Sjömansskattenämnden hänvisar

till uttalandet i betänkandet att de nuvarande sjömansskattetabellema är baserade på

16 kr. kommunal utdebitering, medan medelutdebiteringen i landet numera stigit till

drygt 20 kr. och att detta i dagsläget innebär en favör för sjömännen. Detta påpekande

tyder enligt nämndens mening på att man - utan att det uttryckligen föreslås i

betänkandet - utgår från att tabellerna räknas om så att bättre anslutning vinns till den

högre kommunala utdebiteringsnivån. Om sådan omräkning sker ökar skatteintäkterna

med visst belopp, uppskattningsvis 3,6 milj. kr. och genom denna omräkning nedgår

bortfallet i skatteintäkter från 8,5 milj. kr. till ca 5 milj. kr.

4**

Biharig till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 98

80

Departementschefen

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Allmänna synpunkter

Sjömansskatten, som infördes år 1958, utmärks av att den liksom motsvarande skatt i de

andra nordiska länderna är en definitiv källskatt, som tas ut genom avdrag på de ombord-

anställdas lön. När skatten infördes angavs som skäl för detta bl.a. att sjömännen arbetar

under speciella förhållanden som skapar svårigheter för dem att fullgöra sina skyldigheter

och bevaka sina intressen i skattefrågor. Sjömansskatten är genomgående lägre än vanlig

inkomstskatt, om sjöinkomsten hänför sig till hela året. Detta har motiverats med bl.a. att

ombordanställda har mindre möjligheter än andra att utnyttja de förmåner som samhället

erbjuder.

Det är en allmän uppfattning att sjömansskatten fungerat väl, vilket dock inte uteslutit

att det framförts önskemål om ändringar av den i flera avseenden. Detta föranledde att

särskilda sakkunniga tillsattes år 1967 för att göra en allmän översyn av gällande bestäm­

melser om sjömansskatten och särskilt beakta de synpunkter som de ombordanställdas

organisationer framförde i en skrivelse till finansdepartementet den 21 juli 1965.

De sakkunniga - 1967 års sjömansskattekommitté - har nu avlämnat ett betänkande

med förslag till ändringar i förordningen (1958:295) om sjömansskatt (SjF) m.fl.

författningar. De centrala förslagen i betänkandet avser sådana frågor som grunderna för

sjömansskattens beräkning, värdering av fritt vivre för sjömän och avdrag för omkostna­

der, vilken trafik som skall hänföras till ”närfart” eller ”fjärrfart” i beskattningshänseen­

de, beskattning av s.k. engångsbelopp och av utländska sjömän samt villkoren för jämk­

ning av sjömansskatt, dvs. möjligheterna att få nedsättning av skatten med hänsyn till

särskilda omständigheter.

Kommittén betonar som en allmän utgångspunkt för sina ändringsförslag, att sjömännens

förhållanden väsentligt har ändrats under det senaste årtiondet, beroende på bl.a.

rationalisering inom sjönäringen, ökad fartygsstorlek och de moderna hamnarnas

belägenhet långt bort från städernas centrum. Ett särskilt problem är jämkning av

sjömansskatt som i och för sig motverkar skattens definitiva karaktär och medför

administrativt merarbete men som enligt de ombordanställdas mening f.n. medges i alltför

begränsad omfattning. Kommittén har föreslagit en viss utvidgning av jämkningsmöjlig-

heterna under hänvisning till att kraven härpå inte kan helt avvisas i dagens läge vid en

bedömning från objektiva utgångspunkter. De flesta av kommitténs förslag innebär dock

en förenkling av sjömansskattens administration.

Remissutfallet har varit övervägande positivt. Det framhålls bl.a. att det inte finns

något utrymme för ”millimeterrättvisa” i ett system med definitiv källskatt som

sjömansskatten innebär, men att det å andra sidan måste göras eftergifter från fiskalisk

synpunkt. De framlagda förslagen är ägnade att avhjälpa flera materiella och

administrativa brister i sjömansskattesystemet, betonas från flera håll.

De fakta beträffande sjönäringens utveckling som utredningen har hänvisat till bör

också enligt min mening beaktas vid utformningen av sjömansskatten, särskilt i fråga om

avdrag för omkostnader och vid valet mellan beskattning enligt fjärrfarts- eller

närfartstabell. Jag vill också i övrigt ansluta mig till de synpunkter av allmän karaktär som

kommittén har lagt fram. Det är sålunda uppenbart att vid utformningen av sjömansskatt

det inte kan vara fråga om att söka uppnå någon exakt rättvisa. Schabloner måste

tillämpas som i det enskilda fallet kan vara till fördel eller nackdel. I det långa loppet kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 19 70

81

det dock antas att en utjämning sker. Sjömansskatten måste utformas med hänsynstagan­

de till övriga nordiska länders lagstiftning på detta område, som ju från böljan är ett

resultat av nordiskt samarbete. Starka skäl måste föreligga för att tillråda bestämmelser

som kan anses innebära avvikelser från principen om sjömansskatten som en definitiv

källskatt. De grunder som kommittén framfört för en begränsad utvidgning av

möjligheten att jämka sjömansskatt torde emellertid fylla erforderliga krav i detta

hänseende.

De i prop. 1970:70 framlagda förslagen om beräkning av förvärvsavdrag enligt 46 § 3

mom. och grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370;KL) samt

om skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsföroxdningen (1953:272;UF) medför

vissa problem som har samband enbart med sjömansskatten. Sjömansskatten måste vidare

anpassas till förslaget om ny skatteskala. Jag ämnar i det följande ta upp dessa frågor

utöver de förslag som kommittén har lagt fram.

Sjömansskattens storlek m.m.

Grunderna för sjömansskattens beräkning. De nuvarande sjömansskattetabellerna

grundar sig på källskattetabellen för år 1965 vid en kommunal utdebitering av 16 kr. per

skattekrona. Den genomsnittliga utdebiteringen för år 1965 var 17,25 kr. Utdebiteringen

16 kr. valdes med hänsyn till att beloppet motsvarade medelutdebiteringen för de län, där

flertalet sjömän är bosatta. I övrigt gällande grunder finns intagna i bilaga 1 till prop.

1965:14. De innebär i stort sett att sjömännen tillgodoräknas årligt avdrag för

sjukförsäkringsavgift med belopp motsvarande på sjömansinkomsten belöpande avgift,

dock lägst 150 kr., och avdrag för försäkringspremier med 250 kr. för ensamstående och

500 kr. för gift skattskyldig. Sjukförsäkringsavgiften har beräknats till belopp

motsvarande medeltalet för riket utom Stockholm av de för år 1965 gällande avgifterna.

Omkostnadsavdrag medges med 100 kr. per år. Värdet av fritt vivre har tillagts med 200

kr. utom för gift sjöman i fjärrfart, vars skattefrihet för fritt vivre dock har begränsats på

visst sätt. Den uträknade skatten har reducerats med 10 kr. per månad vad avser

närfartstabellen och med 25 kr. per månad för fjärrfartstabellen. Ogift sjöman i fjärrfart

har samma skattelindring i krontal räknat i förhållande till landanställd som gift sjöman i

fjärrfart med samma inkomst som den ogifte.

Kommittén visar i en tabell den nuvarande maximala skillnaden mellan sjömansskatt

och slutlig skatt enligt taxering för motsvarande inkomst. Vid en kontant månadsinkomst

av 600—4 000 kr. varierar skillnaden för ensamstående mellan 33 och 153 kr. (19-8 %)

och för gifta mellan 29 och 172 kr. (40—11 %) i månaden.

Remissinstanserna har allmänt ansett att grunderna för sjömansskatten även i

fortsättningen bör utformas så, att skatten kommer att understiga beräknad slutlig skatt

för motsvarande inkomst. Det förutsätts att sjömansskattetabellerna bör anpassas till det

ändrade kommunala skattetrycket.

För egen del har jag i stort sett inte anledning att anlägga andra synpunkter på

sjömansskattens utformning än de nyss redovisade. Grunderna för beräkning av skatten

bör dock i vissa avseenden ändras utöver vad som betingas av ställningstaganden till

kommitténs förslag. Bl.a. föranleder det nyss framlagda skattepaketet vissa justeringar av

sjömansskatten. Jag skall senare återkomma till detta.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Avdraget för premier och vissa avgifter bör medges enligt hittills gällande regler.

Avdraget för sjukförsäkringsavgift, som enligt förslag i prop. 1970:70 inte längre skall

utgå enligt schablon med minst 150 kr. resp. 300 kr. för gifta, bör givetvis i fortsättningen

inte vara schabloniserat till minst 150 kr. vid beräkning av sjömansskatt.

I prop. 1965:14 redovisades fördelningen på länen av 1963 års sjömansskatt. En

redovisning av fördelningen mellan länen av 1968 års sjömansskatt ger följande

fördelning.

Göteborgs och Bohus län

Malmöhus län

Stockholms län

Kalmar län

Älvsborgs län

Kristianstads län

Västernorrlands län

Blekinge län

Hallands län

11 län varierande mellan

1,0 och 2,3 %

4 län med mindre än 1 %

29.7 % av sjömansskatten

18.4 % av sjömansskatten

14.5 % av sjömansskatten

62.6 % av sjömansskatten

3,9 % av sjömansskatten

3.5 % av sjömansskatten

3,3 % av sjömansskatten

3,2 % av sjömansskatten

2.7 % av sjömansskatten

2.6 % av sjömansskatten

81.8 % av sjömansskatten

15,4 % av sjömansskatten

2.8 % av sjömansskatten

100,0 % av sjömansskatten

Medelutdebiteringen år 1970 för de län som tillsammans svarar för 81,8 % av

sjömansskatten utgör 20,29 kr. och utdebiteringen för hela landet 21,00 kr. För

Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län är medelutdebiteringen 19,85 kr.

Med hänsyn härtill föreslår jag att sjömansskatten med verkan fr.o.m. den 1 januari 1971

beräknas på grundval av en kommunal utdebitering av 20 kr. Hur detta kommer att verka

ämnar jag återkomma till efter en genomgång av de förslag som kommittén har lagt fram.

Värdering av naturaförmåner. F.n. värderas förmån av fritt vivre till 200 kr. i månaden i

alla inkomstlägen. Beloppet motsvarar det av CFU för år 1965 fastställda värdet av fritt

vivre för sjömän på fartyg i inre fart. Kommittén uttalar att förmånen av fritt logi ombord

kan anses sakna egentligt värde inte bara för den gifte utan också för den ogifte

sjömannen. Värdet av fri kost har däremot kommittén ansett i stort sett jämställt med

motsvarande förmån i land. Kommittén har dock stannat vid att inte föreslå någon

höjning av det nuvarande värdet. Två ledamöter i kommittén har ansett att denna

naturaförmån bör Likställas med traktamente och att den därför inte skall anses

skattepliktig för sjömän, i varje fall inte för gifta.

Ett par remissinstanser menar att den nuvarande värderingen inte är realistisk. För år

1970 har i källskattetabellema värdet av fritt vivre upptagits till 315 kr., av fri kost till

215 kr. och av fritt vivre för anställda på fartyg i inre fart till 235 kr. i månaden. Andra

remissinstanser har anslutit sig till den mening som uttalats i det särskilda yttrandet av två

kommittéledamöter. Det har också framhållits, att det är svårförklarligt varför en gift

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

83

sjöman i fjärrfart inte beskattas för värdet av fri kost i likhet med annan gift skattskyldig.

Från ett par håll understryks kommitténs mening att beskattningen av fritt logi ombord

kan anses diskutabel.

För egen del vill jag till att börja med erinra om att det i förarbetena till SjF har

betonats att fritt vivre ombord bör värderas försiktigt. Den nuvarande värderingen kan

anses tillgodose denna målsättning. De i källskattetabellerna angivna värdena på

naturaförmåner är emellertid i sig själva låga och för sjömännen tillkommer att de

åtnjuter förmånen av fri kost i princip varje dag och att de vid t.ex. semester får uppbära

kostersättning med belopp som varierar mellan 12 och 25 kr. per dag. Å andra sidan kan

det, särskilt med hänsyn till den allmänna standardhöjningen, med skäl göras gällande att

förmånen av fritt logi ombord alltmer har förlorat i värde. Sjömän i närtrafik disponerar

över huvud taget inte sin bostad ombord under sin ledighet som vanligen inträffar efter

4-dygnspass och varar lika lång tid. Jag föreslår med hänsyn till dessa omständigheter att

endast förmånen av fri kost skall anses skattepliktig för sjömän. Detta bör å andra sidan

gälla även i fjärrfart. Förmånen bör enligt min mening i dagens läge värderas till 250 kr.

per månad. Effekten härav på skatten i fjärrfart kommer att i hög grad utjämnas av de

skatteavdrag jag ämnar föreslå i det följande.

Omkostnadsavdrag för sjömän. Enligt kommitténs mening är det omkostnadsavdrag

som sjömännen f.n. tillgodoräknas, 100 kr. per år, helt otillräckligt i förhållande till de

särskilda kostnader som följer med sjömansyrket. Kommittén anser att de förändrade

tjänstgöringsförhållandena under senare år motiverar ett omkostnadsavdrag med 700 kr.

per år.

Ganska allmänt har remissinstanserna ansett att avdragsbeloppet för sjömännens

omkostnader bör höjas, varvid det har uttalats såväl att det föreslagna beloppet är för

högt som att det bör ytterligare höjas. Den tanken har också förts fram att avdraget bör

bestämmas till lägre belopp vid tjänstgöring i närfart än i fjärrfart. Som alternativ har

hänvisats till möjligheten att göra avdrag på skatten.

Även jag anser att det nuvarande omkostnadsbeloppet för sjömän bör höjas, särskilt

med hänsyn till vad kommittén upplyst om sjömännens ökade resekostnader. Dessa

kostnader liksom även andra utlägg som är avdragsgilla vid landtaxering torde emellertid

få anses normalt vara väsentligt större i fjarrtrafik än i närtrafik. Det finns därför enligt

min mening skäl att differentiera omkostnadsavdraget. Jag föreslår att i fråga om

fjärrfartstabellerna skall beaktas ett årligt omkostnadsavdrag om 1 000 kr. medan samma

avdrag vid närfart bestäms till 500 kr.

Som framgått av det föregående innebär den gällande metoden för beräkning av

sjömansskatt, att det belopp som framkommer efter jämförelse med den på visst sätt

omräknade källskattetabellen reduceras med 10 kr. för närfart och 25 kr. för fjärrfart.

Denna reduktion har motiverats bl.a. av de särskilda kostnaderna och förhållandena i

övrigt vid anställning till sjöss. Enligt min mening bör den väsentliga skillnaden mellan

sjömansskatt och skatt i land åstadkommas genom sådant avdrag på själva skatten.

Jag vill därför föreslå att storleken av detta avdrag höjs avsevärt. Det bör i fjärrfart

utgå med 150 kr. och med 50 kr. i närfart. Liksom f.n. gäller beträffande skattefriheten

för fritt vivre i fjärrfart, bör även den skattenedsättning som dessa avdragsbelopp medför

begränsas. Avdragen bör enligt min mening inte få överstiga 30 % av det skattebelopp,

som framräknats enligt nyssnämnda metod, men dock utgå med minst 75 kr. i fjärrfart

och 25 kr. i närfart.

4***

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Tabellfrågan. Det önskemål om slopande av närfartstabellen som har framförts av de

ombordanställdas organisationer har kommittén inte ansett sig kunna tillstyrka utom i ett

visst avseende, nämligen vad avser lastfartyg utan fast trade. Kommittén har hänvisat till

att sjömän på sådant fartyg ofta nödgas vara borta från hemmet lika lång tid som en

sjöman i fjärrfart. På grund härav har kommittén föreslagit att anställda på sådana fartyg

skall betala skatt efter fjärrfartstabell. Som närfart föreslås skola definieras enbart

linjefart innanför linjen Hanstholm—Lindesnäs eller hitom Cuxhaven. Den rätt som

sjömansskattenämnden f.n. äger att föreskriva att fjärrfartstabellen skall gälla vid

anställning på fartyg i närfart anser kommittén böra upphävas.

Flertalet remissinstanser har inte haft någon erinran mot förslaget. Ett par instanser

framför förslag som går längre än kommitténs men endast en remissinstans har tagit

avstånd från detta. Beträffande den nämnda befogenheten för sjömansskattenämnden att

föreskriva tillämpning av fjärrfartstabellen framhåller denna remissinstans, att bestämmel­

serna härom på sin tid tillkom främst med hänsyn till malmfarten mellan Luleå och

nordtyska hamnar, vilken givetvis i vissa fall är linjefart (SOU 1957:39 s. 86). På sådana

fartyg skulle närfartstabellen alltid bli tillämplig om inte sjömansskattenämnden hade sin

nuvarande rätt att medge tillämpning av fjärrfartstabellen.

Jag anser i likhet med kommittén att skillnaden i beskattningshänseende mellan närfart

och fjärrfart bör upprätthållas. I motsats till ett par remissinstanser anser jag vidare att

ombordanställda på färjor i närfart även i fortsättningen bör erlägga sjömansskatt i stället

för att taxeras på vanligt sätt. Jag vill erinra om att anledningen till att de sistnämnda blev

underkastade sjömansskatt sammanhängde med bl.a. att de under året kunde övergå till

tjänstgöring i fjärrfart, vilket skulle medföra komplikationer vid taxering i land för

närfartsinkomsten.

Kommitténs förslag att begränsa närfartstabellen till linjefart anser jag befogat och jag

föreslår att det genomförs. Det bör emellertid även i fortsättningen vara möjligt för

sjömansskattenämnden att förordna om tillämpning av fjärrfartstabellen i nyss angivna

fall av längre linjefart. Bestämmelsen härom bör enligt min mening kvarstå.

Beskattning av engångsbelopp

Inom sjöfarten förekommer ersättningar som inte utgör lön för viss tid, s.k.

engångsbelopp. En typ härav utgör semesterersättning och vederlagsersättning, för vilka

utgår sjömansskatt efter samma grunder som beträffande månadsinkomst eller dags-

inkomst. Bl.a. retroaktiv lön för mer än en månad, gratifikation och bärgarlön — s.k.

”Övriga” engångsbelopp — beskattas efter olika regler beroende på om beloppet överstiger

1 200 kr. eller ej. Kommittén, som anmärker att dessa regler är krångliga att tillämpa och

till följd härav ofta föranleder felaktiga skatteuttag, har ansett att ett enklare

beräkningssätt bör införas. Kommitténs förslag innebär att skatt på engångsbelopp av alla

slag skall beräknas efter den procentandel som motsvarar sjömansskattens andel av

månadsinkomsten för den månad då engångsbeloppet avräknas, inklusive värdet av fritt

vivre. Procentsatserna bör enligt kommittén sättas ut efter skattebeloppen i sjömans-

skattetabellerna.

Remissinstanserna har nästan genomgående godtagit förslaget. Även enligt min mening

bör det genomföras. Som bl.a. kommittén har anfört torde den något för höga

beskattningen av semester- och vederlagsersättning, som kan bli följden, i det långa

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

85

loppet uppvägas av att ”Övriga” engångsbelopp ofta blir beskattade med lägre belopp än

enligt nuvarande regler.

Vid bestämmande av procentsatsen skall givetvis inte medräknas något värde av fritt

logi. I stället för kommitténs förslag, att procentsatserna skall sättas ut efter

skattebeloppen i sjömansskattetabellema, föreslår jag att de publiceras på särskild plats i

tabellverket, vilket borde vara utrymmesbesparande. Ojämnt procenttal bör jämnas uppåt

till närmaste hela tal. Procentsatserna bör också anges i de dagtabeller som sjömans-

skattenämnden fastställer.

Utlänningars beskattning m.m.

De i det föregående nämnda skattetabellerna gäller för här i riket samt i Danmark,

Finland eller Norge bosatta sjömän som tjänstgör på svenskt handelsfartyg. Sjömän

bosatta i andra länder än de nämnda skall erlägga sjömansskatt med 15 % av den

beskattningsbara inkomsten, oavsett civilstånd, underhållsskyldighet eller tjänstgöring i

närfart eller fjärrfart. Sjömansskatt utgår dock inte om sjömannen på godtagbart sätt visar

att han är skattskyldig för inkomsten i annat land.

Kommittén redovisar flera skäl för höjning av denna utlänningsskatt, bland vilka

särskilt kan nämnas den kraftiga skillnaden i skatt enligt tabell för höga inkomsttagare

och skatt efter 15 % på samma inkomst. I den mån dubbelbeskattningsavtal ger vårt land

beskattningsrätten över utländska sjömäns inkomster borde skatten utgå enligt de regler

som gäller för här i riket bosatta. Vissa skäl talar dock enligt kommittén mot en

skattehöjning, bl.a. att de utländska sjömännen inte har samma utbyte av skatten som här

bosatta och vidare att de av administrativa skäl inte kan beredas samma möjligheter till

jämkning av sjömansskatt som övriga sjömän. Kommittén har stannat för ett förslag till

sjömansskatt för utlänningar som på visst sätt ansluter till tabellskatten. Förslaget

framgår, som tidigare berörts, av alternativ

II

i diagram (se bilaga 2 till statsrådsproto­

kollet). En ledamot av kommittén har i ett särskilt yttrande framfört tanken att

sjömansskatt borde utgå för utlänningar enligt i övrigt gällande tabeller med vissa

reduceringar vid tabellernas tillämpning.

Alla remissinstanser har ansett att den 15-procentiga sjömansskatten bör ersättas med

en progressiv sjömansskatt. De flesta remissinstanserna har godtagit kommitténs förslag

men några har förordat den lösning som antytts i det särskilda yttrandet av en

kommittéledamot. Det har också uttalats att den enda skillnaden i förhållande till den

vanliga sjömansskatten bör vara att utländska sjömän slipper betala folkpensions- och

sjukförsäkringsavgifter.

För egen del anser jag det alldeles klart att den nuvarande sjömansskatten för i

utlandet bosatta sjömän bör höjas utom för de allra lägsta inkomsttagarna. Jag vill emeller­

tid förorda en något annorlunda lösning än kommittén. Enligt min mening är det näm­

ligen angeläget att sjömansskatten för utlänningar ansluts till de vanliga sjömansskatte­

tabellema enligt en enkel formel, varvid hänsyn bör tas till de synpunkter som kommittén

m.fl. framfört som skäl för att utlänningsskatten hålls lägre än övrig sjömansskatt. Skälen

för schablonregler anser jag i detta fall vara väsentliga, bl.a. av administrativa hänsyn. Ett

rimligt resultat torde uppnås om den nu avsedda sjömansskatten tas ut enligt följande

grunder.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Som utgångspunkt bör gälla de vanliga sjömansskattetabellema för fjärrfart resp.

närfart. I likhet med kommittén anser jag att man av administrativa skäl inte bör göra

skillnad i skatt för gifta och ogifta sjömän. Skatten för en i utlandet bosatt sjöman med

en beskattningsbar månadsinkomst av 1 800 kr. eller mer upptas till 90 % av skatten för

en här bosatt gift sjöman med samma inkomst. För månadsinkomster under 1 800 kr. bör

däremot inte skatteskalan för gift sjöman vara utgångspunkten. Detta skulle nämligen

medföra att månadsinkomster, inklusive fri kost, understigande 950 kr. i närfart och

1 120 kr. i fjärrfart blev helt skattefria för utländska sjömän, som med detta inkomstläge

vanligen är ogifta. I stället bör skatten i dessa lägre skikt utgå med en viss procentandel av

skatten enligt kolumnen för här bosatt ogift sjöman utan barn. Procentandelen kan lämp­

ligen bestämmas genom en jämförelse mellan skatten på en beskattningsbar månadsin­

komst av 1 800 kr. för utländsk sjöman enligt den beräkningsgrund som nyss föreslagits

och skatt på samma inkomst för ogift sjöman utan barn. Engångsbelopp som tillkommer

i utlandet bosatt sjöman bör beskattas enligt den metod jag nyss förordat beträffande

beskattning av engångsbelopp som här i landet bosatt sjöman uppbär.

Den föreslagna metoden kan anses vara förmånlig för sjömännen. Utländsk sjöman får

härigenom anses åtnjuta tillräcklig kompensation för sin särskilda situation, bl.a. den

omständigheten att han inte får åtnjuta folkpension eller förmåner av sjukförsäkring och

inte kan få jämkning av sjömansskatt enligt bestämmelserna i 12 § 1 och 3 mom. SjF.

De förslag jag nu framlagt bör ligga till grund för särskilda kolumner i sjömansskatte­

tabellema, en för närfart och en för fjärrfart, som på vanligt sätt bör ha sin motsvarighet i

dagtabeller.

Kommittén har lagt fram förslag om upphävande av den bestämmelse i 37 § 3 mom.

SjF enligt vilken Kungl. Maj:t kan bestämma, att sjömansskatt som beräknas enligt 9 §

— dvs. den 15-procentiga sjömansskatten — inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper

av sjömän vid fart i särskilda farvatten. Fullmakten har använts för fritagande från

sjömansskatt vid anställning enligt de s.k. Hongkongreglema. Förslaget har inte mött

erinran från någon remissinstans. Jag föreslår att det genomförs och att 37 § 3 mom. SjF

sålunda upphävs..

På grund av anvisningarna till 7 § SjF har sjömansskatt alltid utgått efter tabell för

sjöman som är inskriven i svenskt sjömansregister om inte sjömannen med intyg av

sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Det är ett

villkor för svensk sjömans mönstring på svenskt fartyg att han är inskriven i

sjömansregistret. Kommittén har upplyst om att det i undantagsfall dock förekommer att

svenska medborgare påmönstrar svenska fartyg utan att de skrivs in i registret. Den som i

sådant fall har bosättning utomlands har inte kunnat förvägras att betala sjömansskatt

med 15 % som utlänning. För att förebygga detta föreslår kommittén att skattskyldig­

heten för svensk knyts till medborgarskapet i stället för registertillhörigheten. Förslaget,

som inte har mött någon erinran, bör enligt min mening godtas.

Jämkning av sjömansskatt

Genom att det månatliga skatteuttaget enligt sjömansskattetabellema bygger på

helårsanställning kan kort tids sjöinkomst utan följande inkomst i land under den övriga

tiden av året ofta ge en skattebelastning som är högre än vid taxering enligt vanliga regler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

87

Det har framställts krav på möjlighet att jämka sjömansskatten i sådana fall, främst då

någon har korttidsanställning ombord som praktik eller under utbildningstid eller då

anställningen eljest har avbrutits av särskilda omständigheter.

Kommittén konstaterar på grund av utförda undersökningar att sjömansskatten inte i

något fall är förmånligare än skatt på grund av vanlig taxering om årsinkomsten utgörs

enbart av sjöinkomst under sex månader eller kortare tid. På grund härav har kommittén

föreslagit utökad möjlighet till jämkning på grund av studier och sjukdom samt

jämkningsmöjlighet på grund av värnpliktstjänstgöring. F.n. avser jämkning vid

korttidsanställning studerande som haft sjöinkomst under ferier samt vid nedsatt

skatteförmåga på gmnd av sjukdom.

Kommitténs förslag innebär att jämkning under vissa villkor alltid skall medges på

grund av studier vid läroanstalt - alltså även om sjöinkomsten inte intjänats under

ferier och oavsett studiernas karaktär - samt vid värnpliktstjänstgöring och sjukdom.

Villkoren för jämkning i dessa fall är enligt förslaget dels att arbetstiden under året - till

sjöss och till lands — omfattat högst sex månader och vidare att studierna,

värnpliktstjänstgöringen eller sjukdomen varat minst tre månader under året. Under

sjukdomstidens tre månader skall ej heller ha uppburits sjuklön.

Remissinstanserna har över lag godtagit förslaget, även om från ett och annat håll

betonats att detta strider mot sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt. För egen del

anser jag att förslaget bör genomföras. Jag vill dock betona att jämkning på grund av

studier bör medges endast om dessa avser undervisning av mer omfattande eller regel­

mässig karaktär. Det får ankomma på sjömansskattenämnden att avgöra detta vid pröv­

ningen av jämkningsansökan.

Kommittén har i anslutning till nämnda förslag förordat en bestämmelse om att

sjömansskattenämnden får rätt att uppskjuta prövningen av ett jämkningsärende till året

efter beskattningsåret. Förslaget, som betingas av att det f.n. är tveksamt om sådan rätt

föreligger fastän den har praktisk betydelse, har inte mött erinran och bör enligt min

mening godtas.

F.n. sker jämkning på grund av studier enligt en metod som innebär att en nära nog

exakt taxering och debitering görs. Antalet sådana ärenden uppgår till ca 1 500 årligen

och kommer enligt kommitténs mening att fördubblas om dess förslag om utökad

jämkningsrätt genomförs. Kommittén föreslår att en förenklad jämkningsmetod skall

tillämpas. Metoden innebär att beloppen för beskattningsbar inkomst ombord, värdet av

fritt vivre och landinkomst läggs ihop. En tolftedel av denna summa anses utgöra

månadsinkomst under året och häremot svarande källskatt avläses i tillämplig kolumn i

den källskattetabell som ligger till grund för sjömansskattetabellerna samt uppräknas till

årsskatt . Frågan huruvida erlagd skatt skall återbetalas till någon del avgörs vid en jäm­

förelse mellan den faktiskt erlagda skatten och det med hjälp av källskattetabellen fram-

räknade skattebeloppet. Förslaget, som enligt kommitténs undersökningar genomsnittligt

föranleder endast smärre differenser och har godtagits av remissinstanserna, bör enligt min

mening godtas.

Jag förordar vidare vissa andra av kommitténs förslag, som i mer tekniskt avseende be­

rör jämkningsfall. Jag avser den föreslagna ändringen av 7 § 1 mom., som avser tillämp­

ningen av 65 § KL i fråga om sjömansskatt, och den på grund härav föreslagna rätten

för sjömansskattenämnden att ändra tabellkolumn med hänsyn till ändring i förhållan­

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

den som har betydelse för taxering som gift eller ogift. Likaså förordar jag vad kommittén

föreslagit om ändring i anvisningarna till 12 § angående bl.a. rätt till jämkning för sjöman

som utan att vara bosatt här f.n. erlägger sjömansskatt enligt tabell.

Redovisning av skatt på sjuklön

Enligt 14 § 1 mom. SjF skall redare inte inbetala sjömansskatt på den del av till sjöman

utbetald sjuklön som motsvarar sådan ersättning från allmän försäkringskassa som redaren

har rätt att uppbära på grund av bestämmelserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket

lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Kommittén har framhållit att bestämmelsen medför vissa nackdelar och avsevärt

administrativt merarbete. Det förfarande som bestämmelsen fordrar låter sig inte

infogas i den databehandling av sjömansskatteredovisningen som kommittén föreslår till

införande om något år. Kommittén påpekar vidare att det ifrågasatts om den förmån som

redarna på detta sätt erhåller är berättigad och understryker att de praktiska vinsterna av

att överge systemet är obestridliga.

Undersökningar beträffande ett antal rederier visar att dessa på grund av bestämmelsen

har tillgodoräknats 1,97 % av den totala sjömansskatt som de har inbetalt under ett år.

Kommittén, som framhåller att vissa av dess förslag i flera avseenden är förmånliga för

redarna, föreslår att det nuvarande systemet med innehållande av skatt på sjukpenning

slopas och att rederierna tills vidare får viss kompensation genom rätt att för egen del

behålla 1 % av redovisad sjömansskatt.

Förslaget har i princip tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Ett par

remissinstanser har ansett att det föreslagna procenttalet är för lågt medan från annat håll

uttalats att den ifrågavarande förmånen inte är berättigad — med hänsyn till att den inte

tillkommer andra arbetsgivare som gjort s.k. arbetsgivarinträde - och därför helt och

hållet bör tas bort. För egen del får jag anföra följande.

Vid bedömning av denna fråga är det angeläget att beakta bakgrunden till den gällande

bestämmelsen. Redarna hade nämligen redan innan den allmänna sjukförsäkringen

infördes skyldighet enligt sjömanslagen (1952:530) att utge sjuklön till sjöman under en

tid av två månader. Den allmänna sjukförsäkringen medförde att redarna fick uppbära

sjukpenning för sjömännens räkning. På grund av överenskommelse med de ombordan-

ställdas organisationer fick redarna dessutom tillgodogöra sig skatten på sjuklöneavdraget.

Förmånen att få behålla skatten på sjuklön torde närmast vara en följd av denna

överenskommelse.

Jag anser att kommitténs förslag bör genomföras. Jag kan alltså godta att redarna tills

vidare - i vart fall till dess att ADB införs vid sjömansskatteredovisningen vilket kommer

att medföra vissa lättnader för rederierna - kompenseras på sätt som kommittén

föreslagit med 1 % av redovisad sjömansskatt, fastän de därigenom behåller en särställning

bland de arbetsgivare som gjort arbetsgivarinträde vid den allmänna sjukförsäkringen.

Såsom en remissinstans har påpekat får sådan kompensation anses vara skattepliktig

inkomst för redaren.

Övriga frågor

Den omfattande granskning av SjF som kommittén genomfört har resulterat i åtskilliga

förslag av i huvudsak administrativ karaktär. I den mån jag inte finner anledning att

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

89

föreslå avvikelse, ämnar jag endast i korthet beröra dessa förslag.

Jag biträder kommitténs förslag om rätt för sjömansskattenämnden att uppdra åt

suppleant för nämndens ordförande eller vice ordförande att i vissa fall fatta beslut samt

en viss utsträckning av delegationsrätten enligt 21 § SjF liksom att ersättare skall

förordnas för den som skall föra det allmännas talan i mål om sjömansskatt. Förslaget om

utvidgning av sjömansskattekontorets åligganden enligt 23 § 1 mom. och ändring av

sekretessbestämmelserna i 25 § bör likaså genomföras. I princip kan jag också godta

förslaget att möjligheten för sjömansskattekontorets föreståndare att infordra uppgifter

som behövs för en riktig beskattning skall utvidgas. Förslaget har mött viss kritik vid

remissbehandlingen såsom alltför vittgående och jag föreslår därför att denna möjlighet

skall begränsas i förhållande till kommitténs förslag. Jag ämnar återkomma till denna

fråga vid genomgången av de särskilda bestämmelserna. Förslaget att sjömansskatte­

nämnden skall ha rätt att förordna föredragande hos nämnden torde lämpligen böra

föranleda bestämmelse som utfärdas av Kungl. Maj:t.

Kommittén har föreslagit att ränta, i motsats till vad f.n. är fallet, skall utgå vid

restitution av sjömansskatt. Innan restitution av sjömansskatt sker måste f.n. un­

dersökas om den återbetalningsberättigade är betalningsskyldig för annan skatt, i

vilket fall kvittning sker. Kommittén föreslår att detta villkor skall tas bort med hänsyn

till att sådan undersökning i det helt övervägande antalet fall inte föranleder kvittning.

Vidare föreslås att belopp som skall återbetalas till sjöman i stället får betalas till rederi

som på grund av krav från sjömansskattekontoret erlagt viss skatt för sjömannen.

De nämnda förslagen har alla samband med restitution av sjömansskatt och betingas av

praktiska grunder eller skälighetssynpunkter. Endast i ett par avseenden vill jag föreslå en

annan lösning än den kommittén förordat. Det torde sålunda, som en remissinstans

påpekat, förekomma fall där kvittning kan ske vid restitution av ganska stora belopp. Det

bör enligt min mening ankomma på riksskatteverket att bestämma en beloppsgräns under

vilken undersökning av kvittningsfall bör underlåtas. Vidare bör belopp som understiger

10 kr. inte restitueras och inte heller krävas. Samma beloppsgräns bör gälla för

utbetalande av restitutionsränta.

Kommittén har föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser om rättelse av

sjömansskatt, som i stort sett innebär att rättelsemöjlighetema utvidgas. Jag tillstyrker

förslaget härom, som i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna. Jag återkommer till

vissa detaljer i samband med en genomgång av författningstexten. Vidare har kommittén

granskat förfarandet vid framställande av s.k. revisionskrav och föreslagit vissa ändringar,

som i stort sett innefattar en anpassning till praxis på området eller betingas av de nyss

berörda förslagen beträffande rättelse av sjömansskatt. Det föreslås också att bestämmel­

serna i 77 a § UF om skyldighet i vissa fall för arbetsgivares ställföreträdare att betala

innehållen men till statsverket ej inlevererad skatt skall göras tillämplig på sjömansbeskatt-

ningen.

Dessa förslag har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen och bör även

enligt min mening godtas.

De ombordanställdas organisationer har föreslagit utredning om huruvida betalning av

sjömännens s.k. välfärdsavgifter kunde ske i samband med uppbörden av sjömansskatt.

Sjömännens andel i denna avgift utgör 5 öre per sjöman och dag.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Kommittén har behandlat detta förslag och anser att det visserligen kan anföras vissa

skäl för att inarbeta sjömännens välfärdsavgifter i sjömansskatten men avvisar dock en

sådan lösning på både principiella och praktiska grunder. Enligt kommittén synes den

lämpligaste lösningen vara att helt slopa välfärdsavgiften.

Ett par remissinstanser har uttalat sig om kommitténs förslag och ansett det

acceptabelt, varvid en remissinstans liksom kommittén utgår från att bortfallet av

välfärdsavgiften skall kompenseras genom i princip motsvarande höjning av statsanslaget

till handelsflottans välfärdsråd.

För egen del anser jag i likhet med kommittén att sjömännens andel i välfärdsavgifter-

na inte lämpligen bör inarbetas i sjömansskatten. Jag anser däremot att det inte föreligger

tillräckliga skäl att i detta sammanhang föreslå avskaffande av den lagliga skyldigheten för

redare och sjömän att erlägga välfärdsavgift för bekostande av trivselanordningar för

sjömännen.

Enligt prop. 1970:70 föreslås för makar och därmed jämställda sammanlevande

skattskyldiga en särskild rätt till skattereduktion under vissa förhållanden. Förslaget

innebär att skattereduktion sker med 1 800 kr. för år för en skattskyldig vars make saknar

inkomst. Förvärvar maken inkomst minskas reduktionen på visst sätt beroende på stor­

leken av denna inkomst. En sådan avvägning av skattereduktionen låter sig emellertid inte

genomföras vid sjömansbeskattningen. Jag vill erinra om att sjömansskattetabellerna fn.

är konstruerade med hänsyn till bl.a. att gift sjöman skall åtnjuta ortsavdrag med 4 500 kr.

Sjömannens make tillgodoräknas fn. trots detta ortsavdrag med minst 2 250 kr. Med hän­

syn till det anförda föreslår jag att tabellerna för gift sjöman skall uträknas under hänsyns­

tagande till skattereduktion med fulla beloppet 1 800 kr.

Sjömansskatt som uträknas efter de grunder jag nu föreslagit kommer i inkomstlägen

som anges i följande uppställning att utgå med där angivna belopp. Jämförelse har gjorts

mellan sjömansskatt på månadsinkomst i fjärrfart enligt mitt förslag och debiterad skatt

på grund av taxering enligt i prop. 1970:70 föreslagna grunder efter en kommunal utdebi­

tering av 20 kr.

Ensamstående

Gift

Kontant Fri

Total

Skatt

Sjömans- Skillnad

Skatt

Sjömans- Skillnad

kost

inkomst

enl. tax.

skatt

enl. tax.

inkomst

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

%

kr.

kr.

kr.

%

600

250

850

180

72

108

60,0

30

—

30

100,0

800

250

1 050

251

132

119

47,4

101

—

101

100,0

1 000

250

1 250

322

192

130

40,4

172

57

115

66,9

1 200

250

1 450

393

252

141

35,9

243

128

115

47,3

1 400

250

1 650

464

315

149

32,1

314

186

128

40,8

1 600

250

1 850

546

378

168

30,8

396

244

152

38,4

1 800

250

2 050

629

441

188

29,9

479

302

177

37,0

2 000

250

2 250

721

532

189

26,2

571

387

184

32,2

2 200

250

2 450

815

623

192

23,6

665

472

193

29,0

2 400

250

2 650

921

714

207

22,5

771

557

214

27,8

2 600

250

2 850

1 035

829

206

19,9

885

670

215

24,3

2 800

250

3 050

1 150

944

206

17,9

1 000

783

217

21,7

3 000

250

3 250

1 266

1 059

207

16,4

1 116

896

220

19,7

3 500

250

3 750

1 554

1 349

205

13,2

1 404

1 186

218

15,5

4 000

250

4 250

1 842

1 637

205

11,1

1 692

1 474

218

12,9

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

91

Relationen mellan nuvarande och den föreslagna sjömansskatten i olika inkomst­

lagen framgår av tabeller som torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3 och 4.

De grunder för sjömansskatten som enligt vad jag föreslagit bör gälla fr.o.m. år 1971

har sammanfattas i en promemoria, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet som

bilaga 5.

En skattskyldig kan givetvis under ett och samma beskattningsår ha haft både

sjöinkomst och inkomst som skall beskattas enligt vanliga regler. F.n. gäller att inkomsten

ombord inte påverkar skatten för landinkomsten, som alltså beskattas för sig och anses

som årsinkomst. Sjötidens längd påverkar dock storleken av det ortsavdrag som skall

medges vid landtaxeringen. Enligt 48 § 2 mom. KL skall nämligen ortsavdraget minskas

med en tolftedel för vaije kalendermånad för vilken den skattskyldige erlagt sjömansskatt.

På liknande sätt bör sjöinkomst påverka det grundavdrag som skall tillkomma

skattskyldig enligt prop. 1970:70. Grundavdraget skall enligt förslaget avtrappas med

hänsyn till den taxerade inkomstens storlek. Sjöinkomsten bör påverka avtrappningen

genom ati den läggs till den taxerade inkomsten. Sjöman, som haft inkomst i land, t.ex.

kapitalinkomst, får med denna konstruktion åtnjuta grundavdrag med samma belopp som

skattskyldig med landinkomst av den storlek som motsvarar sjöinkomsten och kapi­

talinkomsten.

Gift sjöman som landtaxeras bör, med hänsyn till att han tillgodoräknats skattere­

duktion vid erläggandet av sjömansskatt, vid landtaxeringen vidkännas minskning

av skattereduktionen enligt i princip samma regler som jag föreslagit beträffande

minskning av grundavdraget.

I nyssnämnda proposition föreslås även omkonstruktion av förvärvsavdragen.

Förvärvsavdrag enligt 46 § 3 mom. KL avses få åtnjutas av den make som under in­

komståret haft den lägsta arbetsinkomsten. Vid avgörande av frågan vem som haft den

lägsta arbetsinkomsten bör sjöinkomst tas med i beräkningen. Däremot bör inte

sjöinkomsten inräknas vid bestämmande av förvärvsavdragets storlek. Sjöinkomsten bör

också ha betydelse för frågan om vilken av makarna som skall ha rätt till skattereduktion.

Gällande bestämmelser innebär, att en tolftedel av ortsavdraget frånräknas vid

landtaxering även i det fall då sjöinkomsten avsett endast en dag. Denna regel medför

otillfredsställande resultat vid korttidsanställning ombord, vilket ofta förekommer för

musiker. Detta resultat undviks om minskning av grundavdraget skall göras endast

då inkomsten avser anställning under minst trettio dagar. Jag föreslår att en bestämmelse

av denna innebörd införs. Vad en remissinstans framfört om beskattning av musiker vid

tjänstgöring på fartyg får övervägas i annat sammanhang.

Specialmotivering

Inom finansdepartementet har upprättats författningsförslag enligt de riktlinjer som

jag nu angett. Jag ämnar i det följande kommentera vissa av bestämmelserna i dessa

förslag, som även reglerar i det föregående inte berörda detaljfrågor.

SjF

1 §. Till 1 § har från anvisningarna flyttats bestämmelsen att SjF inte är tillämplig vid

anställning ombord på svenskt handelsfartyg i inre fart samt definitionen på inre fart, som

förtydligats.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

2 §. Sjömännen betalar numera inte sådan avgift för pensionering, som omnämns i

definitionen i paragrafen av beskattningsbar inkomst. Tidigare gällande pensionssystem

ändrades år 1960 i samband med införandet av ATP. Nu aktuella pensionsavgifter svarar

redarna för. Detta gäller således förutom arbetsgivaravgift för ATP m.m. även avgifter till

Sjöbefälets pensionskassa och till Handelsflottans pensionsanstalt. Bestämmelsen om

avdrag för sjömannens avgift har därför utmönstrats ur författningstexten.

5 §. I sin nuvarande lydelse föreskriver paragrafen att sjömansskatt skall dras av vid

varje utbetalning av lön. Kommittén framhåller att bestämmelsen i praktiken inte kan

tillämpas efter ordalydelsen. Avdrag för sjömansskatt måste nämligen göras när

löneavräkning uppgörs, normalt den sista dagen i varje månad eller annan dag om

avmönstring förekommer. Det är emellertid inte säkert att sjömannen får lyfta lönen på

avräkningsdagen. Han får normalt sin lön utbetald i småposter (å contobelopp). Enligt

19 § sjömanslagen kan sjöman nämligen inte fordra utbetalning av lön annat än när

fartyget ligger i hamn och inte oftare än var sjunde dag i samma land. Enligt 21 § samma

lag får befälhavaren varje gång löneutbetalning sker innehålla en tredjedel av lönen till

dess sjömannen avgår från tjänsten.

Problem med tolkningen av 5 § SjF har enligt kommittén förekommit endast när

sjöman inte kunnat få ut sin innestående lönefordran på grund av att rederiet försatts i

konkurs. Sjömansskattenämnden har efter behandling av denna fråga föreskrivit, att

skatteavdrag skall anses verkställt när skatten kvitterats i sjömannens avräkningsbok. På

lönebelopp som utbetalats till sjöman efter bevakning i konkurs skall därför skatt inte

dras av, om skatt på beloppet redan kvitterats i avräkningsboken. Författningstexten bör

enligt kommittén ändras så att den ansluter sig till den praktiska tillämpningen.

CFU framhåller att skatteavdrag enligt UF skall göras när inkomst uppbärs, således vid

utbetalningstillfället. Skatteavdrag som bokförs utan att löneutbetalning skett betraktas

som nullitet. I konkursfallen förekommer att skatteavdrag har bokförts utan att

löneutbetalning skett med den avsikten att arbetstagarna skall gottskrivas de bokförda

beloppen och att staten får bevaka sin fordran i konkursen. Sådana belopp skall

emellertid inte fastställas till betalning och arbetstagarna skall ej heller gottskrivas

beloppen i fråga. I stället får arbetstagarna bevaka sina lönefordringar i konkursen.

Skatteavdrag skall göras av konkursboet vid utbetalning av de bevakade lönefordringarna.

Motsvarande bör gälla i fråga om sjömansskatt uttalar CFU, som därför inte kan förorda

att avräknad sjömansskatt gottskrivs sjöman om avräkningen inte motsvaras av

löneutbetalning.

Den föreslagna bestämmelsen måste ses mot bakgrunden av att sjöman är fri från

betalningsansvar för skattebelopp som redaren dragit av men inte inbetalt (17 § 1 mom.).

Sjömansskatt skall kvitteras när skatteavdrag verkställs (11 §). Med hänsyn till de

särskilda omständigheter som kommittén redovisat som skäl för sitt förslag vill jag föreslå

att det genomförs trots att bestämmelsens innehåll avviker från praxis beträffande

skatteavdrag enligt UF. Denna praxis bör givetvis inte påverkas av mitt ställningstagande.

7 §. Hänvisningen till 65 § KL avser paragrafen i den lydelse som föreslagits i prop.

1970:70. Av praktiska skäl föreslås att skattetabellerna betecknas ”F” resp. ”N”.

10 §. Kommittén uttalar att en övergång till databehandling av sjömansskatten medför

att större krav måste ställas på redarnas skatteredovisningar än som nu är fallet. För varje i

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

93

Sverige bosatt sjöman måste fullständigt debetsedelnummer anges. Emellertid före­

kommer alltför ofta att sjömännen inte visar upp sina debetsedlar ombord. Detta gäller

givetvis främst sjömän, som skall betala skatt enligt kolumn 1 i sjömansskattetabellen. För

att ADB-systemet skall fungera tillfredsställande erfordras ett medel att förmå sjömännen

att visa sina debetsedlar. Förslaget innebär att redarna åläggs att för de fall då

debetsedelnummer saknas införskaffa uppgift därom. Enligt kommittén torde en särskild

förfrågningsblankett för ändamålet böra tillhandahållas redarna genom sjömansskatte-

kontorets försorg. Ett flertal redare tillämpar redan nu detta system. Det torde i

normalfallet inte behöva medföra så stor arbetsbelastning för redarna att inhämta

uppgifterna. Redarna kommer ju dessutom att avlastas arbetet med kontrolluppgifter och

eventuellt också med arbetsgivaruppgifter om ADB kan införas för skattekontrollen.

Många redare torde också i så fall kunna förenkla sitt redovisningsförfarande. Även om

redovisning genom hålkort eller magnetband inte blir aktuell, blir redaren i vart fall

befriad från skyldigheten att insända sammandrag över löneavräkningarna, påpekar

kommittén. Det kan invändas att sjömansskattekontoret bör utföra kompletterings-

arbetet. Mot en sådan anordning kan enligt kommittén anföras dels risken att redarna blir

mindre intresserade av att förmå sjömännen att uppvisa debetsedel och dels att, särskilt då

det gäller sista redovisningsperioden för året, ett omfattande kompletteringsarbete inte

kan hinnas med om kontrolluppgifter skall kunna utsändas inom rimlig tid.

Sveriges redareförening anser att förslaget om tillhandahållande av särskild förfråg­

ningsblankett genom sjömansskattekontorets försorg inte innebär någon fullständig

lösning av problemet, som i och för sig orsakar olägenheter och administrativt merarbete.

Föreningen föreslår att det bör överlåtas på sjömansskattekontoret att komplettera de

insända förteckningarna.

För egen del biträder jag kommitténs förslag. Det bör emellertid vara möjligt för redare

att helt formlöst - således även utan att använda särskild förfrågningsblankett - begära

debetsedel eller erforderliga upplysningar från den lokala skattemyndigheten. Jag

förutsätter att sjömansförmedlingarna liksom hittills verkar för att sjömännen medför sina

debetsedlar vid anställning ombord.

12 §. Jämkning enligt första och tredje momenten kan begäras endast av sjöman som

skall erlägga skatt enligt 7 §, vilket bör framgå av författningstexten.

Beträffande den föreslagna lydelsen av 1 mom. andra stycket åberopar kommittén

följande exempel. En sjöman redovisar underskott på fastighet med 2 000 kr. Vid

taxering till statlig inkomstskatt kan han utnyttja 1 500 kr. av underskottet. För

återstoden av underskottet, 500 kr., medges inte jämkning eftersom beloppet understiger

600 kr. Ser man på hela underskottsbeloppet uppgår onekligen det belopp, för vilket

avdrag kunnat påräknas vid taxering, till minst 600 kr.

Författningstexten har ändrats så att klart framgår att jämkning inte skall medges om

jämkningsbeloppet understiger 600 kr.

Kommittén har föreslagit att uttrycket i 3 mom. första stycket ”den beskattningsbara

inkomsten” ändras till ”sjömansskatten” så att överensstämmelse erhålls med vad som

praktiskt tillämpas av sjömansskattenämnden. Tillämpning enligt författningens lydelse är

visserligen möjlig men skulle enligt kommittén medföra en onödig omgång.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar beträffande formuleringen av 3 mom. första

stycket att i sjömansskattesammanhang ofta talas om inkomst i land utan att, såvitt

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

länsstyrelsen kunnat finna, begreppet blivit definierat. Därmed kan förstås varje intäkt

som enligt de allmänna skatteförfattningarna skall tas upp vid taxering. Det kan

emellertid vara tveksamt om t.ex. en livränta understigande 100 kr. eller en ränteinkomst

för ogift understigande 400 kr. är att betrakta som inkomst i land. Överstiger livräntan

eller ränteinkomsten de nämnda beloppen är dessa intäkter i vart fall att betrakta som

inkomst i land. Eftersom sådana intäkter normalt avser hela året, skulle en

korttidsanställd som i övrigt uppfyller alla villkor för jämkning inte kunna erhålla sådan,

oavsett hur litet det överskjutande beloppet är, därför att han haft inkomst ombord och i

land under längre tid än sju månader. Resultatet är enligt länsstyrelsens mening inte

rimligt.

Jag vill instämma i länsstyrelsens synpunkter och föreslår därför att landinkomst i

förevarande fall skall avse endast inkomst av eget arbete. Vad som avses med ”inkomst av

eget arbete” får avgöras i enlighet med den innebörd som uttrycket har haft vid tillämp­

ningen av nuvarande lydelse av 46 § 3 mom. KL.

Vad jag tidigare föreslagit innebär att gift sjöman alltid skall tillgodoräknas full

skattereduktion enligt 2 § 4 mom. UF i dess lydelse enligt prop. 1970:70. Vid jämkning

bör emellertid hänsyn tas till den minskning av skattereduktionen som makens inkomst

skulle föranleda vid taxering. Det sagda betingar den föreslagna lydelsen av 3 mom. sista

meningen.

En redaktionell justering har gjorts av kommitténs författningsförslag för att tillgodose

målsättningen att jämkning enligt 3 mom. kan ske när inkomsten ombord och i land avser

kortare tid än sex månader.

Jag föreslår i likhet med sjömansskattenämnden att s.k. barnbidragsjämkning även i

fortsättningen skall ske enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t utfärdar med stöd av 37 § 2

mom. Av kommittén föreslagna 12 § 4 mom. blir då inte aktuellt.

13 och 15 §§. I förtydligande syfte har den av kommittén föreslagna lydelsen av

paragraferna kompletterats så att klart framgår att där avsedda ändringar skall ha inträffat

under beskattningsåret.

Lydelsen av 15 § 3 mom. enligt kommitténs förslag har kompletterats med

bestämmelse om att rättelsebeslut kan innefatta fastställande till betalning av det

skattebelopp som ytterligare skall erläggas. Ändringen är föranledd av förslag från

sj ömansskattenämnden.

14 §. Sveriges redareförening anför att förslaget att sjömansskatt för månaderna

november-december skall redovisas senast 31 därpå följande januari knappast är

genomförbart för rederier med transocean sjöfart. Även om redovisningen hos vissa

sådana rederier är upplagd efter datasystem, har det inte visat sig möjligt att inom denna

tidsperiod få fram redovisningen. Föreningen har förståelse för önskemålet om snabb

redovisning efter utgången av en period, men uttalar att om förslaget på denna punkt

genomförs resultatet med säkerhet blir att ett stort antal rederier begär uppskov med

redovisningen. Men hänsyn till här anförda skäl bör enligt föreningen generellt anstånd för

inbetalning av skatt avseende nämnda period utsträckas till åtminstone den 15 februari.

Jag föreslår att föreningens önskemål tillmötesgås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

95

16 § 2 mom. Kommittén anför att den f.n. föreliggande möjligheten för

sjömansskattenämnden att medge redare befrielse från skyldighet att lämna s.k.

redareuppgift hittills inte har kunnat utnyttjas, därför att sådan uppgift ansetts

oundgängligen nödvändig. Bestämmelsen i 16 § 2 mom. kan därför utgå.

17 a §. Kommittén anför, att trots gällande lydelse av 17 § restavgift inte tas ut när

avdrag för sjömansskatt verkställts med för lågt belopp och anledningen till det för låga

avdraget är t.ex. felavläsning i sjömansskattetabeh eller felräkning av ringa storleks­

ordning. Skälet härtill är dels att det ansetts för hårt att i bagatehartade fall uttaga

restavgift och dels att de fel som här avses lika ofta verkar i för statsverket gynnsam som

ogynnsam riktning. Sjömansskattenämnden bör enligt kommittén ha möjlighet att för

vissa typer av kravfall föreskriva att restavgift inte behöver uttas.

CFU säger sig inte ha något att erinra mot att sjömansskattenämnden bemyndigas att

befria från restavgift helt eller delvis om särskilda omständigheter föreligger. Ett sådant

bemyndigande bör dock enligt nämnden utformas som undantagsbestämmelse.

Den föreslagna lydelsen har utformats enhgt CFU:s synpunkter.

23 §. Avvikelse föreslås från kommitténs förslag beträffande lydelsen av 1 mom. 8 med

hänsyn till att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län sedan sjömansskattekontoret

knutits till riksskatteverket bör vara serviceorgan i fråga om återbetalning av sjömansskatt.

Kommittén har föreslagit bestämmelse om att sjömansskattekontorets föreståndare får

infordra uppgifter som erfordras för att sjöman skall bli rätt beskattad. Ett par

remissinstanser har ansett att den föreslagna rätten bör begränsas och preciseras. Jag

föreslår att denna möjlighet skall avse uppgifter från myndighet, redare, den gentemot

vilken sjöman har underhållsplikt och förmyndare för den underhållsberättigade.

Det torde få ankomma på Kungl. Majrt att meddela bestämmelser om fördelning av

göromålen på sjömansskattekontoret. Rätten att infordra uppgifter för sjömans

beskattning bör tilläggas sjömansskattekontoret och inte, som kommittén föreslagit, dess

föreståndare. Av samma skäl bör det föreslagna 23 § 2 mom. utgå.

30, 32, 32 a och 34 §§. Bestämmelserna reglerar ordningen för vitesförfarandet enhgt

SjF.

Paragraferna har utformats i huvudsak enhgt kommitténs förslag, som innebär bl.a. att

beloppsgränser bestäms för vitet samt att föreskrift meddelas om besvärstid och

besvärsinstans. Genom förslaget blir 34 § överflödig och kan utgå.

Anvisningarna. Riksskattenämnden har påpekat att i författningsförslaget för viss fart

har använts beteckningen linjefart men någon definition på vad som menas med linjefart

har inte lämnats. Det torde enhgt nämnden vara osäkert om härmed avses endast fast

trade mellan två, möjligen tre hamnar eller om till linjefart skall hänföras även fast trade

på flera hamnar. Enligt riksskattenämndens mening bör för undvikande av tolkningssvårig-

heter begreppet linjefart definieras i anvisningarna till 2 § SjF eller ett klargörande

uttalande göras av departementschefen i propositionen.

Jag vill med anledning av riksskattenämndens påpekande framhålla att fast trade på

flera hamnar i och för sig bör kunna hänföras till linjefart. En avgörande omständighet är

om traden skall hållas enhgt tidtabell. En definition av begreppet linjefart, som inte torde

finnas i någon författning, torde knappast kunna utformas utan det bör ankomma på

sjömansskattenämnden att från fall till fall avgöra om linjefart skall anses föreligga.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Inskrivning vid sjömanshus har numera ersatts med registrering i ett centralt

sjömansregister som förs i Göteborg (SFS 1969:311). Endast svensk medborgare som har

giltig sjöfartsbok skall förekomma i registret. Sådan bok utfärdas för varje svensk sjöman

som mönstrar på svenskt handelsfartyg. Av skäl som torde framgå av det föregående bör

dock inte sjömansregistertillhörighet vara avgörande vid bestämningen av sjömansskatt.

Efter påpekande av sjömansskattenämnden föreslår jag att första stycket i

anvisningarna till 8 § utformas något annorlunda än vad kommittén föreslagit med hänsyn

till att bestämmelsen avser det praktiska förfarandet ombord och ej skattskyldigheten. Jag

instämmer i nämndens uttalande att hinder ej bör föreligga för nämnden att i särskilda fall

lämna generellt medgivande om undantag från skyldighet att verkställa skatteavdrag om

exempelvis dubbelbeskattningsavtal ger stöd härför.

CFU har med hänvisning till att skatteavdrag på engångsbelopp enligt de föreslagna

bestämmelserna synes bli relativt låga ansett det vara nödvändigt att klart avgränsa vad

som avses med engångsbelopp. Begreppet engångsbelopp är emellertid inte klart definierat

1 SjF. Detta har föranlett den lydelse av första stycket i anvisningarna till 9 § som här

upptagits.

Beträffande den föreslagna lydelsen av andra stycket i sistnämnda anvisningar har

kommittén uttalat att de sjömansskattetabeller (dagtabeller) som sjömansskattenämnden

fastställer i enlighet med nuvarande 8 § 1 mom. av kostnadsskäl inte tillhandahålls de

enskilda sjömännen. I den av sjömansskattenämnden utgivna broschyren ”Sjömansskatt”

har för sjömännens räkning intagits utdrag ur tabellerna för hel månad. Sjömannen får

givetvis viss ledning av dessa tabellutdrag men han kan oftast inte exakt kontrollera sin

skatt med ledning därav. För en noggrann kontroll erfordras tillgång till dagtabellerna. På

dessa tabeller har sjömansskattenämnden därför låtit trycka följande: ”Minst ett exemplar

av den för fartyget gällande sjömansskattetabellen bör genom befälhavarens försorg hållas

tillgängligt för de ombordanställda”. En ovillkorlig skyldighet har alltså inte stipulerats

beroende på att sjömansskattenämnden ansett sig sakna befogenhet härtill. Genom sär­

skild föreskrift bör enligt kommittén sådan skyldighet införas. Jag biträder denna uppfatt­

ning.

Enligt mitt förslag skall skattereduktion för gift sjöman inte påverkas av den andra

makens inkomst. Detta medför att sjömansskatt för gift sjöman skall utgå enligt kolumn

2-3 i sjömansskattetabellerna F eller N även i fall då sjömannen enligt sin debetsedel

hänförs till kolumn 1, vilket inträffar när skattereduktion inte skall utgå vid landtaxering

därför att andra makens sammanräknade inkomst har ansetts komma att uppgå till minst

2 000 kr. Det anförda påkallar ändring i anvisningarna till 10 §. Anvisningarna om hur

frågan om tillämplig sjömansskattekolumn skall avgöras i nämnda fall bör utfärdas av riks-

skatteverket.

KL

46 § 3 mom. Sjöinkomsten skall ha betydelse för frågan om förvärvsavdrag skall

medges och vilken av makarna som skall ha rätt till avdraget. Det innebär att

sjöinkomsten räknas med som A-inkomst när man bedömer vilken av makarna som har

haft den lägsta A-inkomsten. Däremot inverkar inkomsten ombord inte på förvärvsavdra-

gets storlek. Har ena maken kontant inkomst ombord om 10 000 kr. och landinkomst

med 2 000 kr. och den andra maken A-inkomst med 20 000 kr. får den förstnämnde

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

97

förvärvsavdrag med 500 kr. om det finns hemmavarande barn under 16 år (25% av

2 000 kr.).

Om ena maken har enbart sjöinkomst och denna understiger den andra makens

landinkomst medges ingendera maken förvärvsavdrag, som alltså aldrig kan avse

sjöinkomsten.

48 §2 mom. Bestämmelsens innehåll kan illustreras med följande exempel.

Beskattningsbar inkomst enligt SjF 95 dagar

20 000 kr.

Taxerad inkomst

20 000 kr.

Summa

40 000 kr.

Grundavdraget utgör 2 500 kr. (=4 500 - 20 % av 10 000 kr.). Härav belöper 3/12 på

sjötiden (tre perioder om 30 dagar). Grundavdrag medges från landinkomsten med 1880 kr.

(= 9/12 av 2 500 kr. avjämnat).

UF

Den föreslagna bestämmelsen inverkar till att böija med på frågan om rätten till

skattereduktion med hänsyn till storleken av makes inkomst. Har t.ex. ena maken

sjöinkomst med 4 500 kr. och den andra taxerad inkomst om 10 000 kr. skall

skattereduktion inte medges.

I övrigt föreskriver bestämmelsen minskning av skattereduktion på grund av den

skattereduktion som kan ha åtnjutits vid beräkning av sjömansskatt enligt följande

exempel.

Mannen

Hustrun

Beskattningsbar inkomst

enligt SjF 92 dagar

3 000 kr. Taxerad inkomst 2 000 kr.

Taxerad inkomst ____ 12 000 kr.

Summa 15 000 kr.

Mannens skattereduktion utgör totalt 1 000 kr. (40 % av 2 500 kr.). Från debiterad

skatt på landinkomsten avräknas skattereduktion med 750 kr. (9/12 av 1 000 kr.). Om i

detta exempel mannen saknat landinkomst och hustruns taxerade inkomst överstigit

mannens sjöinkomst, skall hennes skattereduktion däremot inte minskas med hänsyn till

sjötiden.

Taxeringsförordningen

37 § 1 mom. och 39 § 1 mom. Det åligger redare att utan anmaning till ledning för

inkomsttaxering avlämna kontrolluppgift beträffande den som betalat sjömansskatt enligt

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

sjömansskattetabell. Uppgiften skall avse kontant inkomst ombord samt den tid för vilken

mottagaren betalat sjömansskatt.

Enligt den nuvarande lydelsen skall uppgift inte lämnas beträffande exempelvis

studerande som befriats från sjömansskatt för ferieinkomst. En sådan tolkning torde

emellertid, påpekar kommittén, ge ett materiellt oriktigt resultat. Lämnas inte

kontrolluppgift får sådan studerande, som även har (eller får) landinkomst under året, för

högt ortsavdrag vid den efterföljande taxeringen. De föreslagna ändringarna förebygger ett

sådant resultat.

101 § 2 mom. Taxeringsintendents besvärsrätt enligt momentet avser sådana fall där

genom beslut eller utslag bestämts att sjömansskatt inte skall utgå för viss inkomst, som

sådan skatt tidigare betalats för. Sedan tiden för ansökan om jämkning förlängts till två år

efter beskattningsåret, kan även andra fall uppkomma där taxeringsintendenten behöver

extra ordinär besvärsrätt. Ett sådant fall är exempelvis att sjömannens make antingen i

självdeklaration yrkat eller av taxeringsnämnden tillgodoförts avdrag för underskott i

sjömannens förvärvskälla, varefter sjömannen gör framställning om jämkning för

underskottet. Bifalls sjömannens yrkande, vilket rättspraxis förutsätter, bör åtgärder

kunna vidtas för ändring av makens taxering. Den ordinära besvärstiden räcker inte alltid

till härför i fortsättningen. Författningsrummet föreslås ändrat så att även sådana fall

täcks in där makes taxering kan behöva ändras.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom proposition

föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272),

4) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

dels godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits i det föregående

och bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder upprätta och fastställa nya

sjömansskattetabeller att gälla fr.o.m. den 1 januari 1971.

Med bifall till vad föredraganden sålunda

med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl.

Höghet Regenten att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

99

Sjömansskattekommitténs förslag

till

Bilaga 1

Förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

dels ^{att 8 §} 2

och 3 mom., 16 § 2 mom., 34 §, 37 § 2 och 3 mom. skall upphöra att

gälla,

dels

att

1, 2

och

5 §§, 7 § 1

mom.,

8 § 1

mom.,

9

och

10 §§, 12 § 1

och

3

mom.,

13 §, 14 § 1

mom.,

15 §, 16

§

1

mom., 17 §,

21

§

1

och

2

mom.,

22—25

§§,

30

§,

32

§

och

36

§ samt anvisningarna till 1 § och

7

—12 §§ förordningen skall ha nedan angivna

lydelse,

dels

att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 15 a §, 17 a § och 32 a §, och

till 12 § fogas ett nytt moment, 4 mom., samt närmast före 36 § en ny rubrik av nedan

angiven lydelse,

dels

att rubriken närmast före 31 § skall lyda »Besvär».

(Nuvarande lydelse)

1

Sjömansskatt enligt----------------------------

Den som-----------------------------------------

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§■

• --------------------------------------------2 § sägs.

• ----------------------------------------- på fartyget.

Förordningen är icke tillämplig vid an­

ställning ombord på svenskt handelsfartyg i

inre fart.

(Se vidare anvisningarna.)

2

§.‘

1 denna

n ä r f a r t: fart mellan svenska hamnar

utanför öppen kust eller utomskärs vid kus­

terna samt fart mellan svensk och utländsk

hamn eller mellan utländska hamnar, dock

ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs

eller bortom Cuxhaven,

--------------------------- med handelssjöfarten,

inre fart: fart huvudsakligen i ham­

nar, på floder, kanaler och insjöar samt fart

inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund,

n ä r f a r t: linjefart mellan svenska ham­

nar utanför öppen kust eller utomskärs vid

kusterna samt linjefart mellan svensk och

utländsk hamn, dock ej fart bortom linjen

Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cux­

haven,

Senaste lydelse av 2 § 1969: 107.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

fjärrfart: fart, helt eller delvis, bort­

om linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bort­

om Cuxhaven,

inkomst ombord:

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter, som sjömannen

på grund av sin tjänst ombord har att er­

lägga för egen eller efterlevandes pensione­

ring, med belopp, som fastställts genom be­

slut om jämkning och, i den män det med­

givits av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer, med belopp som en­

ligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetsta­

garorganisationer utgör krigsrisktillägg eller

motsvarande ersättning,

beskattningsår: det----------------

fjärrfart: annan fart än närfart och

inre fart,

enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med belopp, som fastställts ge­

nom beslut om jämkning och, i den mån

det medgivits av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer med belopp som

enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbets­

tagarorganisationer utgör krigsrisktillägg el­

ler motsvarande ersättning,

(Föreslagen lydelse)

------ sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

5

Vid varje utbetalning till sjöman av be­

lopp, som utgör beskattningsbar inkomst,

skall genom redarens försorg sjömansskatt

avdragas.

7

1 mom. För här----------------------------

I särskilda fall må sjömansskattenämnden

föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas

enligt tabell I jämväl vid anställning om­

bord på fartyg, som användes i när far t.

§.

Vid varje avräkning med sjöman av be­

lopp, som utgör beskattningsbar inkomst,

skall genom redarens försorg sjömansskatt

avdragas.

--------------------------- sjömansskattetabell II.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskatte­

lagen skola äga motsvarande tillämpning i

fråga om sjömansskatt.

8 §.!

1 mom. Avser inkomst ombord korta­

re tidsperiod än månad, beräknas, där icke

bestämmelserna i 2 mom. till annat föran­

leda, först den mot inkomsten svarande må­

nadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till

så stor del av skatten å månadsinkomsten,

som svarar mot den tidsperiod inkomsten

avser, och erlägges i helt antal kronor, var­

vid överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som av­

ses i föregående stycke, fastställas av sjö­

mansskattenämnden.

För sjöman, som icke skall erlägga sjö­

mansskatt enligt de bestämmelser som gälla

för här i riket bosatt sjöman, skall sjömans­

skatt utgå för månad och beräknas enligt

vid denna förordning fogad sjömansskatte­

tabell III, därest han icke på godtagbart sätt

visar, att han är skattskyldig i annat land

för inkomsten ombord.

(Se vidare anvisningarna.)

Senaste lydelse av 8 § 1961: 36.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9

§.

Sjöman, som icke skall erlägga sjömans­

skatt enligt de bestämmelser som gälla för

här i riket bosatt sjöman, skall erlägga sjö­

mansskatt med femton procent av den be­

skattningsbara inkomsten, därest han icke

på godtagbart sätt visar, att han är skatt­

skyldig i annat land för inkomsten. Skatten

erlägges i helt antal kronor, varvid över­

skjutande öretal bortfaller.

(Ste vidare anvisningarna.)

10

1 mom. Det åligger sjöman, som av­

ses i 7 § 1 mom., att omedelbart efter mot­

tagandet av debetsedel å preliminär A-skatt

uppvisa densamma för befälhavaren.

Skatteavdrag skall-----------------------------

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som

nu sagts, må skatteavdrag under januari och

februari månader ske enligt den kolumn

som senast tillämpats under nästföregående

beskattningsår. Framgår av debetsedel, som

uppvisas efter det skatteavdrag sålunda

verkställts, att avdrag rätteligen bort ske en­

ligt annan kolumn skall det åligga befäl­

havaren att senast vid därnäst följande av-

löningstillfälle företaga erforderlig rättelse.

1 mom. Avser inkomst ombord kor­

tare tidsperiod än månad, beräknas, där icke

bestämmelserna i 2 mom. till annat föran­

leda, först den mot inkomsten svarande må­

nadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till

så stor del av skatten på månadsinkomsten,

som svarar mot den tidsperiod inkomsten

avser, och erlägges i helt antal kronor, var­

vid överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses

i föregående stycke, fastställas av sjömans-

skattenämnden.

2 mom. Utgöres inkomst ombord av

engångsbelopp, beräknas skatten på en­

gångsbeloppet för sig efter det procenttal,

som finns angivet vid skattebeloppet för

sjömannens månadsinkomst under den må­

nad när engångsbeloppet avräknas. Har sjö­

mannen icke varit anställd i redarens tjänst

under nämnda månad beräknas skatten på

engångsbeloppet efter det procenttal, som

finns angivet vid skattebeloppet för hans

närmast dessförinnan uppburna månadsin­

komst.

(Se vidare anvisningarna.)

§.

1 mom. Det åligger sjöman, som är

bosatt här i riket, att omedelbart efter mot­

tagandet av debetsedel å preliminär A-skatt

uppvisa densamma för redaren. Uppvisar

sjömannen icke sådan debetsedel åligger det

redaren att hos lokal skattemyndighet söka

införskaffa erforderliga uppgifter om debet­

sedeln.

--------------------------------preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som

nu sagts, eller har redare icke kunnat skaffa

uppgift om debetsedeln, må skatteavdrag

under januari och februari månader ske en­

ligt den kolumn som senast tillämpats un­

der nästföregående beskattningsår. Om —

efter det skatteavdrag sålunda verkställts —

av debetsedel eller på annat sätt framgår,

att avdrag rätteligen bort ske enligt annan

kolumn skall det åligga redaren att senast

vid löneavräkningen för mars månad före­

taga erforderlig rättelse. 5

5

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

102

Kungl. May.ts proposition nr 98 år 1970

Sjöman må jämväl med intyg från lokal

skattemyndighet eller från sjömansskatte-

nämnden eller på annat sätt som bestämts

av sjömansskattenämnden visa enligt vilken

kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall

ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn

skall av befälhavaren iakttagas från och med

det avlöningstillfälle, som infaller näst efter

det att beskedet överlämnats till befälha­

varen.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 § 2

mom., har att genom intyg från sjömans­

skattenämnden eller på annat sätt som be­

stämts av nämnden visa enligt vilken ko­

lumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

(Nuvarande lydelse)

3 mom. Har sjöman för vilken skatt

skall beräknas enligt sjömansskattetabell icke

på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som

är tillämplig, skall, utom i fall som avses

i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verk­

ställas enligt kolumnen för ogift sjöman utan

barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Sjöman må jämväl med intyg från lokal

skattemyndighet eller beslut från sjömans­

skattenämnden eller på annat sätt som be­

stämts av sjömansskattenämnden visa enligt

vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag

skall ske. Besked om sålunda tillämplig ko­

lumn skall av redaren iakttagas från och

med den löneavräkning, som sker näst efter

det att beskedet överlämnats till redaren.

2 mom. Här i riket icke bosatt sjö­

man, som skall erlägga sjömansskatt enligt

sjömansskattetabell I eller II, har att genom

beslut från sjömansskattenämnden eller på

annat sätt som bestämts av nämnden visa

enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell

avdrag skall ske. Bestämmelsen i I mom.

tredje stycket äger därvid motsvarande till-

lämpning.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt

skall beräknas enligt sjömansskattetabell I

eller II icke på föreskrivet sätt visat vilken

kolumn som är tillämplig eller har redare

beträffande sådan sjöman icke kunnat ut­

röna detta förhållande, skall, utom i fall

som avses i 1 mom. tredje stycket, skatte­

avdrag verkställas enligt kolumnen för ogift

sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

12

§.

1 mom.’ Gör sjöman---------------------

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må

dock endast medgivas, om avdrag vid taxe­

ring kunnat påräknas med minst 600 kro­

nor.

3 mom.2 För studerande, som är an­

ställd ombord på fartyg under ferier, må

genom beslut om jämkning den beskatt­

ningsbara inkomsten i skälig mån nedsättas,

så framt han gör sannolikt, att sjömansskat­

ten å hans inkomst ombord under beskatt­

ningsåret väsentligt överstiger den slutliga

skatt som skulle hava påförts honom, därest

inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst

enligt kommunalskattelagen.

1 Senaste lydelse av 12 § 1 mom. 1960: 176.

2 Senaste lydelse av 12 § 3 mom. 1961: 36.

----------------------------------- nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må

dock endast medgivas, om den till sjömans­

skatt beskattningsbara inkomsten därigenom

nedsättes med minst 600 kronor.

3 mom. Sjöman som under beskatt­

ningsåret haft inkomst ombord och i land

under kortare tid än sju månader kan ge­

nom beslut om jämkning medgivas nedsätt­

ning i skälig mån av sjömansskatt som an­

nars belöper på inkomsten under förutsätt­

ning

att han under mera än tre månader av

året bedrivit studier, fullgjort militärtjänst­

göring eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuk­

lön,

103

att under året erlagd sjömansskatt — med

tillägg i förekommande fall för beräknad

slutlig skatt på inkomst i land — väsentligt

överstiger den slutliga skatt som han kan

beräknas bli påförd om även inkomsten om­

bord utgjort intäkt av tjänst enligt kommu­

nalskattelagen.

För gift eller därmed likställd sjöman

skall skattejämförelsen avse makarna gemen­

samt.

Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl

föranleda annat, beräknas med ledning av

den för beskattningsåret gällande skatteta­

bell för beräkning av preliminär A-skatt

vars utdebitering till kommunal skatt när­

mast motsvarar den utdebitering som utgör

grund för sjömansskattetabellerna.

4 mom. Om sjöman, som utan att vara

bosatt här i riket erlägger sjömansskatt en­

ligt 7 §, visar att rätt till allmänt barnbi­

drag för hemmavarande barn skulle hava

förelegat vid bosättning i Sverige men att

barnbidrag i bosättningslandet icke utgår el­

ler utgår med lägre belopp än i Sverige, må

han i anledning av den av underhållsskyldig­

heten mot barnet föranledda nedsättningen

i skatteförmågan genom jämkning erhålla

nedsättning av sjömansskatten.

Genom jämkningen bör, där icke särskil­

da omständigheter föranleda annat, sjömans­

skatten på den beskattningsbara månadsin­

komsten nedsättas med ett belopp, som sva­

rar mot en tolftedel av det allmänna barnbi­

drag som skulle hava utgått, om sjömannen

och hans familj varit bosatt i Sverige under

beskattningsåret. Beloppet av nämnda all­

männa barnbidrag skall dock därvid mins­

kas med värdet av bidrag eller annan för­

mån, som för samma tid tillkommer sjö­

mannen eller hans familj i bosättningslandet

och som är att jämställa med allmänt barn­

bidrag.

Jämkning må icke medgivas om icke sjö­

mansskatten därigenom minskas med minst

fem kronor för månad räknat.

Om under beskattningsåret beloppet för

allmänt barnbidrag eller därmed jämställd

förmån ändras eller om ändring i valutakur-

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

ser inträffar som har betydelse för jämk-

ningsbeloppets beräkning, skall rättelse av

jämkningsbeloppet ske endast om ändring­

en kan anses vara väsentlig. Rättelse för tid

före det sjömansskattekontoret fått känne­

dom om de förändrade förhållandena får

icke företagas.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Beslut om jämkning meddelas av sjö-

mansskattenämnden.

Ansökan om

I beslut om jämkning skall angivas, un­

der vilken tid detsamma skall iakttagas vid

verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av

sjömansskattenämndens beslut om jämkning

utgår icke ränta.

Beslut om jämkning meddelas av sjö-

mansskattenämnden. Nämnden äger rätt att

där så anses nödvändigt meddela beslut i

jämkningsärende först efter beskattnings­

årets utgång.

efter beskattningsåret.

Har ändring inträffat i förhållande, var­

om sjömannen lämnat uppgift i ansökan om

jämkning, är han skyldig att omedelbart un­

derrätta sjömansskattekontoret.

I beslut om jämkning skall angivas, un­

der vilken tid detsamma skall iakttagas vid

verkställande av avdrag för sjömansskatt,

samt vad sjömannen har att iakttaga om änd­

ring inträffar i förhållande, varom han läm­

nat uppgift i ansökan om jämkning.

14 §.

1 m o m.1 Det åligger redare att till sjö­

mansskattekontoret för varje period om två

månader, räknat från beskattningsårets bör­

jan, inbetala och redovisa under perioden

innehållen sjömansskatt. Sådan skatt skall

dock icke inbetalas å den del av till sjöman

utbetald sjuklön, vilken motsvarar den er­

sättning från allmän försäkringskassa som

redaren äger uppbära på grund av bestäm­

melserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje

stycket lagen om allmän försäkring.

För redovisningen har redaren att för var­

je fartyg upprätta förteckningar över skat­

teavdrag.

1 mom. Det åligger redare att till sjö­

mansskattekontoret för varje period om två

månader, räknat från beskattningsårets bör­

jan, inbetala och redovisa under perioden

innehållen sjömansskatt. Av den för varje

period redovisade skatten äger redaren be­

hålla ett belopp motsvarande en procent

av skatten. Det redaren tillkommande be­

loppet beräknas till helt antal kronor, var­

vid överskjutande öretal bortfaller.

Redovisning av skatten skall ske i den

ordning sjömansskattenämnden bestämmer.

Senaste lydelse av 14 § 1 mom. 1963: 301.