Prop. 1971:168
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Nr 168
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612); given Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed. Linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över eiviliirenden. inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementsehefen förordat.
Under Hans Maj :ts Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
SVAN'l'l—i LUNDKVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas vissa frågor om tiitortsmiljöns utformning med hänsyn till bl.a. barns utomhusverksamhet. Komplettering av bestämmelserna i hyggnadsstadgan om tomts ordnande förordas. De. föreslagna bestämmelserna innebär att på tomt till byggnad med mer än två hr:)sladslägenheter skall finnas tillräckligt stora friytor som är lämpliga för lek och utevistelse.
Ändringen är avsedd träda i kraft den 1 juli 1972.
Prop. 197l:168
Förslag till
IQ
Kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
llärigenom förordnas i fråga om byggnadsstadgan ( 195913 1 2 ), dels att 55 å i inom. skall ha nedan angivna lydelse. dels att i stadgan skall införas ett nytt moment, 53 3244 inom.. av nedan angivna lydelse.
Nu varande lydelse
[ mom. Ansökan om byggnads- lov göres skriftligen hos byggnads- nämnden.
Vid ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig byggnad skola fogas situationsplan över tomten. utvisande befintliga byggnaders och tillätnnad bygg- nads läge. samt ritningar rörande företaget med erforderlig beskriv- ning. lnom område, varest bygg— nadsnämnden tillhandahåller ny-
skall
planen vara grundad a sädan karta. byggnadskarta. situations-
Där ej särskilda omständigheter föranleda annat. skola situations- plan oeh ritningar ingivas i tre exemplar.
Vid ansökan om byggnadslov för annan åtgärd än nu sagts skola fogas erforderliga ritningar och
beskrivningar.
'Jt
'Jl 'rr.
Iv'öreslagen lydelse
'.!/_
4 mom. Inrymmer byggnad mer än tva" bostadslägenheter, skall till- räckligt stor och för lek och ute- vistelse lämplig friyta finnas på tomten, om sådan friyta kan bere- das för rimlig kostnad och utan olägenhet. Byggnads- nämnden kan medgiva undantag syn nerlig,7 från denna bestämmelse om sär- skilda skäl föreligga.
1 mom. Ansökan om byggnads- lov göres skriftligen hos byggnads— nämnden.
Vid ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig byggnad skola fogas situationsplan öVer tontten. utvisande befintliga hygg— nads läge. saint ritningar" rörande byggnaders och tillämnad företaget med erforderlig beskriv- ning. Avser ansökningen b_t-'ggnad som inrymmer mer än två bostads- lägenheter, skall situationsplanen dessutom utvisa utrymmen avsed— da för lek och parkering samt för tillj'artsvägar för biltrafik. lnont område. varest
utevistelse, för
byggnadsnämnden lillhandahäller nybyggnadskarta, skall situations- planen vara grundad 51 sidan karta. Där ej föranleda annat, skola situations-
särskilda ('mtständigheter
Prop. 1971:168
'.!—J
plan och ritningar ingivas i tre exemplar.
Vid ansökan om byggnadslov för annan åtgärd än nu sagts skola fogas erforderliga ritningar och beskrivningar.
Denna kungörelse träder i kraft den I juli 1972.
Prop. 1971:168 4
Utdrag av protokollet över civil'a'renden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Närvarande: Statsministern PALMl'i. ministern för utrikes ärendena W1('KMAN. statsraden STRANG. ANDERSSON. HOLMQVIST. ASP- LlNG. NILSSON. LUNDKVIS'I'. (]ElJER. MYRDAL. (')l)l-1N()1-*F. MO— BlflRG, BENGTSSON. NORLING, Löl—"Bl—ZRG. LlDBOM. CARLSSON.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fräga om vissa ändringar [ byggnadsstadgan m. m. för att möjliggöra en bättre. utform— ning av utemiljön och anför.
Inledning
Genom beslut den 30 juni 1967 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppgift att utreda frågor rörande tätortsmiljöns utformning med hänsyn till barns utomhusverksatnhet. Detta bemyndigande har senare genom Kungl. Maj:ts beslut flyttats över till chefen för civildepartementet. De sakkunniga. som antog namnet Kommittén för barns utemiljö.l avlämna- de i februari 1970 betänkandet (SOU 1970:1) Barns utemiljö.
1 sitt betänkande söker kommitte'n formulera mal för samhällsbyggan— det med hänsyn till barns uteverksamltet i bostadsområden. Dessa mal avser dels den fysiska utformningen av bostadsmiljön. dels lek- och fritidsaktiviteternas inriktning i det färdiga bostadsområdet.
Med utgängspunkt i dessa mal lämnar kommittén förslag till riktlinjer för planering av bostadsomräden med hänsyn till barns uteverksamhet och deras förmåga att uppträda i trafiken samt för lokalisering. dimen— sionering och utformning av anläggningar för barns utelek. Dessa förslag till riktlinjer är avsedda att utgöra underlag för kommunala planprogram och för anvisningar som utfärdas av berörda statliga myndigheter. Vidare ges rekommendationer i fråga om den öppna fritidspedagogiska verksam- hetens organisation i kommunerna och dess samordning med andra verksamheter. om den fysiska miljöns utformning med hänsyn till barnen i översikts— och detaljplanering, i projektering av markanläggningar oehi markbyggandets olika faser samt i fraga om lekutrymmcns och lek- lokalers utformning och utrustning.
Kom mitten lägger vidare fram förslag om statsbidrag till fritidspedago- gisk verksamhet och ökad utbildning av fritidspedagoger. om ändringari gällande byggnadsstadga och bostadslänekungörelse samt om kontroll av
' Riksdagsman Göran Karlsson, ordförande. överarkiteklen Hans Wohlin och filosofie licentiatcn Inger William-Olsson.
'J't
Prop. 1971:168
lekutrustning från säkerhetssynpun kt.
Ett av kommitténs förslag avser bl. a. beläningsregler för markanlägg- ningar. Som jag närmare skall redogöra för senare har syftet med kommitténs förslag i detta hänseende tillgodosetts i väsentlig omfattning genom beslut av Kungl. Maj :t tidigare denna dag.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av socialstyrelsen, sjukvärdens och socialvärdens planerings- och rationaliseringsinstitut (.SPRl). arbetarskyddsstyrelsen. statens handikappräd. statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk. statens trafiksäkerhetsräd. skolöverstyrelsen. statens ungdomsråd. lantbrukshögskolan. Alnarpsinstitutet. statens natur- värdsverk. bostadsstyrelsen. statens nämnd för samlingslokaler. statens institut för byggnadsforskning. statens planverk. lantmäteristyrelsen. länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Värm- lands. Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län länsstyrelserna efter hörande av sammanlagt 43 kommuner - 1968 års barnstugeutredning. soeialutredningen. servicekommittön. bygglagutredningen. centrala sam— arbetsgruppen för planering och utbyggnad av dag- och fritidshem. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundct. Sveriges All- männyttiga Bostadsföretag (SABO). Svenska Riksbyggen. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars Riksförbund (HSB). Svenska Bygg- nadsentreprenörföreningen. Sveriges Fastighetsägareförbund. Hyresgäs- ternas Riksförbund. Landsorganisalionen i Sverige (LO). Tjänstemännens Centralorganisation (T("Ol. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO-l. Svenska Förskollärares Riksförbund (SFR). Föreningen Svenska trädglirds— och landskapsarkitekter (l—"STLl. Kooperativa förbundet (KF). Samarbetskomrnittön mot barnolycksfall. Riksförbundet Hem och Skola. Riksförbundet Sveriges fritids— och hemgårdar och Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF).
Remissinstanserna har bifogat yttranden. socialstyrelsen från en leda- mot av socialstyrelsens vetenskapliga råd. skolöverstyrelsen frän förskole- seminarierna i Södertälje. Umea och Örebro. bostadsstyrelsen frän läns- bostadsnämnderna i Kalmar. Göteborgs och Bohus. Värmlands. Örebro och Kopparbergs län, länsstyrelsen i lvlalrnöhus län från Vägförvaltningen och länsarkitekten i länet samt från Svenska kommunförbundets länsav— delning i länet. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från länsarkitek- ten i länet och länsstyrelsen i Örebro län från länsläkaren och länsarkitek- ten i länet samt fran örebro läns landsting.
Därutöver har skrivelser inkommit från Sveriges Nationalkommitte' av Organisation Mondiale pour l'Education Prescolaire (OMl—iPl. Liberala förbundet. Arbetsgruppen för forskning om trafiksäkerhet vid Chalmers Tekniska Högskola (SCAFT) samt frän Husmodersförbundet llem och Samhälle.
Som framgår av vad jag nyss har sagt har kommittén lagt fram förslag och rekommendationer som täcker flera i detta sammanhang väsentliga områden och som skulle innebära kraftigt ökade insatser från samhällets sida när det gäller åtgärder som kan leda till en förbättrad och riter meningsfull utemiljö för barn. Det är enligt min mening. och jag har
Prop. 1971:168 6
därvid stöd av flera remissinstanser. nödvändigt att flera av kommitte'ns förslag bl. a. de som rör ökad fritidspedagogisk utbildning och statsbidrag till öppen fritidspedagogisk verksamhet prövas i annat sammanhang.
Jag anser det emellertid vara angeläget att så snabbt som möjligt. i anslutning till vissa andra av kommitténs överväganden som rör fysisk planläggning och markplancring. föreslå åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna inorn samhällsbyggandct för en miljöutformning enligt kommitténs intentioner. Jag anser det vidare vara lämpligt att i det sammanhanget redovisa skälen till att vissa förslag bör prövas i annat sammanhang.
Gällande rätt
I 53 % BS föreskrivs att tomt skall. vare sig den tagits i anspråk för sitt ändamål eller inte, hållas i vårdat skick och att växtligheten inte får hindra sikten för trafiken. Beträffande bebyggd tomt föreskrivs dessutom att den beträffande lutning och höjdläge samt plantering och inhägnad skall vara anordnad på lämpligt sätt med hänsyn till särskilt ljustillförseln och stads— eller landskapsbilden. Byggnadsnämnden ges i paragrafen befogenhet att föreskriva att på tomten skall anordnas och vidtnakthällas plantering eller liknande anordning samt att stängsel skall hållas mot gata. 1 paragrafen anges även att på torrrt skall inorn— eller utomhus finnas tillräckligt stort utrymme till parkering. lastning och lossning av fordon för dem som bor eller vistas på tomten samt för verksamhet som bedrivs där, om sådant utrymme kan beredas för en rimlig kostnad och utan synnerlig olägenhet i övrigt. Byggnadsnämnden får under vissa förutsätt- ningar medge undantag frän dessa bestämmelser.
1951 års byggnadsutredning anförde i sitt 1957 avgivna betänkande (SOU 1957:21) Förenklad byggnadslagstiftning. vilket låg till grund för 1959 års BS. bl. a. följande i fråga om principerna för parkeringsutryrnme m.m. Skyldighet stadgas för tomtägare att ordna parkeringsplatscr pir tomten i den män så behövs för dem som bor eller vistas på tomten. Skyldighet skall också föreligga att vid behov ordna plats för lastning och lossning av motorfordon på själva tomten. Utredningen uttalade dess- utom att bestämmelserna avsåg envar tomtägare och att de inte var avsedda att kunna tillämpas blott i samband med nybyggnad pä tomten. Detta skulle dock bara gälla om det rrred hänsyn till torntutrymrrret var möjligt att vidta nägra åtgärder. Departementschefen ansåg (prop. 1959:168) att de föreslagna bestämmelserna gjorde det möjligt att på ett smidigt sätt ta hänsyn till omständigheterna i varje. särskilt fall. Vid ingripanden utan samband med nybyggnad eller annan ätgärd. vartill byggnadslov fordras, torde det enligt departementsehefens mening i allmänhet inte kunna päfordras mera än att lediga utrymmen ställdes till förfogande. Riksdagen hade inte något att erinra med anledning av de föreslagna bestämmelserna (SLU 195920. rskr 1959358).
Skulle fastighetsägaren inte uppfylla sina förpliktelser enligt itu nämnda bestärrrrrrclser. kan byggnadsnämnden med stöd av 70 å andra stycket BS vid vite förelägga honom att vidta erforderliga åtgärder.
Prop. 1971:168 7 Kommitténs förslag
Fysisk planläggning
Kommitte'n erinrar inledningsvis om att kravet på effektivt markut- nyttjande ökat under senare är. Detta har fått till följd att bebyggelsen blivit mer koncentrerad än den varit tidigare. Denna utveckling har varit både pä gott och ont. Koncentrerad bebyggelse medför att befolknings- underlag skapas för skolor. barnstttgor och andra gcmensamhetsanlägg- ningar inorn relativt kort avstånd frän bostaden. För barn, som är mycket lokalt bundna, innebär detta uppenbara fördelar. Denna typ av bebyggel— se medför emellertid även att de inre friytorna blir mer begränsade och att markslitaget ökar. För att det skall vara möjligt att ta till vara de. fördelar som följer med en koncentrerad bebyggelse och samtidigt minska dess negativa effekter är det nödvändigt att såväl den översiktliga planeringen som detaljplanläggningen sker rrred största omsorg.
Bostadsområdenas struktur avgörs i den översiktliga planeringen och i detaljplanläggningen sker den vidare differentieringen. Det är därvid enligt kommitténs mening vanligt att friytorna avgränsas i samband med bebyggelsegrupperingen och utformningen av trafiksystemct. Bostads- områdets friyta måste emellertid planeras med hänsyn till en mängd särskilda faktorer. bl.a. topografi. vegetation m.m.. vilket är en plan- och projekteringstrppgift jämförbar i svårighet rrrcd bebyggelseplane- ringen.
I planeringens olika skeden måste enligt kommittén barnens behov av bilfria lekutryrrrrnen och trafiksäkra förbindelser särskilt beaktas. En Viktig princip är att separationsgraden i olika delar av trafiksystemet väljs med hänsyn till den trafikantgrtrpp som är mest oskyddad. Kommitte'n hänvisar i detta sammanhang till planverkets och vägverkets "Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet" (SCAFT 1968). 1 dessa riktlinjer rekommenderas en fullständig åtskillnad mellan körtrafik och lekutrymmcn i områden med flerfamiljshus genom att parkeringsutrym- men och angöringsplatser anordnas utanför lekomrädet. [ småhusområ- den baseras däremot trafiksystemen pä önskemålet att varje htrs skall kunna nås med bil och att garage och parkeringsplats anordnas på varje tomt. Kommittén hävdar att trafikolycksfallsstatistiken tyder på att deti relativa olycksfallsfrekvcnsen är särskilt stor i småhusområden. Kommit- tén anser därför att den rekommenderade planstandardcn för smähus- områden ej ger tillräcklig trafiksäkerhet för srrräbarn och andra med begränsad förmåga att reda sig i trafiken. Strängare separering och större gångavstånd krävs normalt för att småhusområden skall få samma trafiksäkerhetsstandard som.eftersträvasi flerfarniljsbebyggelse. Kommit- te'n föreslår mot denna bakgrttnd en överst-'n av planverkets och väg- verkets anvisningar i syfte att förbättra trafiksäkerheten i småhusområ— den.
Kommitte'n diskuterar även planeringen och placeringen av lokaler m.m. som skall utnyttjas gemensamt av bostadsornrädets invånare.
Prop. 1971:168 8
Kommittén anser det angeläget att gemensamhetslokaler planeras i ett sammanhang. Behovet av sådana lokaler och placeringen av dessa inom bostadsområdena bör övervägas redan vid den översiktliga planeringen. Vid dimensioneringen av friytor bör man vidare enligt kommitténs mening utgä från det största beräknade barnantalet i området. När barnantalet minskar kan friytornas överdimensionering tillgodogöras som standardhöjning. ] detta sammanhang framhåller kommitten att det är synnerligen angeläget att gemensamhetslokaler, friytor o.d. färdigställs om möjligt samtidigt med bostadsbebyggelsen så att de kan brukas under de år då barnantalet är störst.
Beträffande befintlig bebyggelse anför kommitte'n bl. a. att huvudde- len av det äldre bostadsbeståndet — särskilt i tätorternas centrala delar — är uppfört under en tid då standardkraven var lägre än i dag. Stads- planestandarden är läg om den bedöms med nutida krav på hur trafik- system skall vara utformade och vilka friytor och serviceanläggningar som bör finnas. Barnolyeksfall av olika slag är vanliga i sådana bostads- områden. När områden av denna karaktär skall förnyas är det enligt kommitténs uppfattning viktigt att planeringen görs för stora omräden och i ett sammanhang, även om genomförandet sker successivt. För att tillgodose barns behov av trafiksäkerhet. lekmöjligheter och sociala kontakter är därvid trafiksanering, gärdssanering och komplettering av parker och fritidslokaler de mest angelägna åtgärderna för att förbättra den yttre miljön. Förnyelseon'träden behöver inte erbjuda en lägre standard för barns uteverksamhet. Även dessa områden kan erbjuda en stimulerande utemiljö genom att verksamheternas och miljöns kvalitet fär uppväga utrymmesbristen. I flertalet tätorter är det enligt kommitten motiverat att göra en total genomgång av friomrädena, inte minst av kommunens egen parkmark. och att med ledning härav upprätta en plan för modernisering och komplettering av bostadsomrädenas lek- och rekreationsomräden.
Kommittc'n anför beträffande den fysiska planeringen slutligen att planförslag ofta utformas på ett sätt som gör förslagen svårtillgängliga för lekmän. Därför anser kommitten det angeläget att de formella platt- handlingarna. karta. beskrivning och bestämmelser, kompletteras med lättfattligt illustrationsmaterial som beskriver bebyggelsens funktion och gestaltning. Kommittén anser vidare att illustrationerna skall ge anvis— ningar om hur efterföljande projektering och plangenomförande skall ske. även om de inte är bindande. llittills har det enligt kommittén vid jämförelser mellan fastställda och förverkligade stadsplaner visat sig föreligga en mycket dålig överensstämmelse mellan den illustrerade markplaneringen och den sedermera genomförda.Kommittén föreslår därför att bindande föreskrifter skall ges om att detaljplan skall kom- pletteras med illustration och att illustrationen skall atfölja planförslaget under säväl samrädsförfarandc som fastställelscprövning. Kommittén redovisar vidare vad som enligt dess mening bör återfinnas pä illustra— tionen. bl.a. markens topografi. plancrade niväförändringar. ytor för lekplatser m. m.
Prop. 1971:168 9
Mark plan ering
Kommittén anför inledningsvis att markplaneringen. dvs. förarbeten för markutformningen. bör utföras samtidigt med byggnads- och anläggningsprojekteringen. För själva anläggnings- och byggnadsarbetenas planering och utförande är det angeläget att samordna arbeten för hus, gaJor. ledningar. mark, terräng och planteringar. varigenom man kan undgå störningar och trafikriskcr. som orsakas av tunga transporter och arbetsmaskiner. Kommittén erinrar vidare om fördelarna med en tidig kostnadskalkylering av friytor. planteringar och uteutrustning och vikten av att dessa kostnader ingär i en totalbudget. [ annat fall finns risk att markplaneringen blir en restpost som blir avhängig det ekonomiska utfallet av övriga arbeten.
Eftersom ägande. planering och anläggning av mark ofta är fördelade pa ett stort antal intressenter, mäste kontinuitet: medverka vid erforderlig samordning mellan de olika intressenterna. Denna uppgift ankommer enligt kommittén i första hand på kommunens parkförvaltning. men även byggnadsnämnd och fastighetsnämnd eller motsvarande myndighet mäste verka för teknisk. administrativ. ekonomisk och avtalsmässig samordning.
Beträffande generella fi.")reskrifter för markplanering m.m. erinrar kommitte'n om att lagen om gemensamhctsanläggningar i vissa fall ger möjligheter att styra anläggning och drift av de gemensamma anordningar som är av betydelse i detta sammanhang. Kommittc'n pätalar vidare att det vid ansökan om byggnadslov endast krävs en på situationsplan schematiskt visad disposition av tomten. Kommittén anser att detta visat sig vara otillräckligt för att garantera en god utemiljö och för att hävda kraven pä trafiksäkra lekutrymmen gentemot andra krav på markanvänd- ning. i synnerhct kraven på parkeringsutrymme. För att ge utemiljön en standard som star i ett rimligt förhållande till den inre bostadens måste därför hus och mark jämställas. Kommittén föreslär mot denna bakgrund att för alla tomter som skall bebyggas med fler än två lägenheter huvudritningar för mark likaväl som huvudritningar för hus skall ingå i byggnadslo vshandlingarna och granskas pä likvärdigt sätt.
lluvudritningar för mark bör enligt kommittén innehälla bl.a. kontur av byggnader. gator och körvägar. bilplatser fördelade pä garage och parkeringsplatser. lekutrymmen inkl. ytbeläggningar och utrustning m.m. Ritningar för hus och tnark bör upprättas parallellt och gransk- ningen ske samtidigt. I kommuner med mera omfattande plan- och byggnadsvcrksamhct kan det enligt kommitténs mening vara motiverat att till byggnat'lsnämnden i en eller annan form knyta experter på markplanering.
Kommittén finner att kommunens möjligheter att påverka markplane- ringen i befintlig bebyggelse är starkt begränsade. Kommunen kan, med undantag för tomträttsmark som upplåtits på särskilda villkor. inte kräva förändringar och standardförbättringar av friytan pä tomtmark. För fastigheter som saknar lekplatser eller där friytan är feldisponcrad kan inget föreläggande utfärdas att ändra markanvändningen. [ praktiken har
Prop. l97l:168 10
föreSkrifterna i BS 53 ä 2 mom. angående. tomts anordnande m. in. enligt kommitte'n ringa betydelse i sin nuvarande utformning. Kommittén anser det därför motiverat med en översyn av byggnadsstadgans bestämmelser angående tomts ordnande. Denna fråga bör enligt kommittén uppmärk- sammas av bygglagutredningen.
Den fastighetsägare som själv vill ändra markplaneringen kan i dag göra detta utan att ansöka om byggnadslov. Fastighetsägaren kan när som helst sedan byggnadslov för nybebyggelse meddelats och slutbesiktning ägt rum ändra markplancringen. Lek- och planteringsytor kan omändras till bilparkering. vilket enligt kommitténs uppfattning inte är ovanligt i äldre bostadsområden. Kommittén föreslår därför att varje förändring av nzarkplaneringen pä tomter till hus med flera än två lägenheter. som väsentligt påverkar friytans funktion eller utseende blir föremål för b yggna dsla vsprö vn ing.
Kommittén anser att de tilläggsbelopp för finplanering som kan utga enligt nu gällande bostadslänekungörelse inte är tillräckligt höga för att markanläggningar skall kunna utföras med önskvärd standard. Även möjligheterna att beläna parkeringsplatser är för obetydliga för att det skall vara möjligt att täcka de verkliga kostnaderna. vilket innebär att kostnaderna för de obligatoriska bilplatserna inkräktar pa det ekonomis- ka utrymmet för icke obligatoriska anordningar. Kommittén föreslär därför att lånereglerna omarbetas sa" att låneunderlagei grundas på en godkänd markplaneringrritning. [ avvaktan på en sådan mera genomgri- pande omarbetning föreslär kommitte'n att tilläggrbeloppet för finplane- ring, räknat per m2 tom ryta, och låneunderlager för bilplatser höjs.
Kommitte'n redovisar slutligen studier som gjorts av barns lekvanor i lekparker och ger rekommendationer om hur lekutrymmen bör utformas och utrustas. Kommittén uttalar i detta sammanhang att lekplatsernas utrustning f. n. inte är underkastad någon offentlig kontroll men att det finns skäl att införa en sådan kontroll med hänsyn till de risker. som är förknippade med olämpliga redskapstyper och brister i material. utföran- de eller montering. Kommitten betonar emellertid att granskningen av lekredskapen inte ensidigt fär inriktas pä säkerhetsfrågor eftersom ökad säkerhet inte bör vinnas på bekostnad av lekvärde och pedagogisk kvalitet. Kommittén föreslår att huvudansvaret för granskningen av lekredskap läggs på socialstyrelsen och att arbetarskyddsstyrelsen anlitas för kontroll av den tekniska kvalitén. Dessutom bör byggnadsnämnden och hälsovärdsnämnden ges möjlighet att bevaka att elementära krav pä säkerhet och hygien i lekmiljön uppfylls. Det är vidare enligt kommitten angeläget att barnavårdsnämnderna följer vad som görs för att förebygga barnolycksfall.
Remissyttranden
Remissinstansernas allmän na inställning
Kommitténs allmänna synpunkter. förslag och rckmnmendationer har i huvudsak mottagits positivt av flertalet remissinstanser. Många remiss-
Prop. 1971:168 ' ll
instanser påpekar emellertid att utredningens direktiv omöjliggjort en genomgång av samtliga krav som fran bostadskonsumenternas sida ställs pä utemiljöns utformning. Ett sådant bredare grepp skulle ha varit till fördel för förslagens utformning och bör enligt remissinstanserna beaktas vid förslagens fortsatta behandling. Flera remissinstanser efterlyser en utförligare redovisning av förslagens totala kostnadskonsekvcnser. Några remissinstanser. bl. a. flera kommuner, ifrågasätter realismen i kommit- téns förslag till utbyggnadsplaner för bl. a. den fritidspedagogiska verk— samheten och anser att denna utbyggnad mäste vägas mot andra ange- lägna kommunala insatser. Nägra kommuner förutsätter vidare att kom- mitte'ns förslag ges villkorlig utformning.
Enligt Svenska landstingsförbundet finns det inom ramen för den förebyggande barn- och ungdoinsvärden ett behov av alternativa åt- gärder av skilda slag. eftersom den institutionella barntillsynen ännu ej är tillräckligt utbyggd för att alla barn skall kunna tas emot för sådan tillsyn. Den öppna fritidspedagogiska verksamheten kan då vara en väg att ge ocksä barn utanför institutionerna möjlighet till stimulerande. meningsfylld och utvecklande sysselsättning och även vara ett komple- ment till skolans elevvård och målinriktade och schemabundna pedago- gik.
Flera remissinstanser förutsätter att kommitténs förslag samordnas med förslag från pågående utredningar inom angränsande områden. framför allt fran 1968 ars barnstugeutredning. sen-'icekommittdn. sane- ringsutredningen. socialutredningen och bygglagutredningcn.
Fysisk plan läggning
Kommitténs diskussion om de yttre betingelserna för barns utevistelse. vilka binds för lång tid vid bebyggelseplaneringen m. m.. berörs av några remissinstanser. Socialutredningen, liksom SFR m. fl.. framhåller vikten av att de organ som handhar lek— och fritidsverksamheten inom kom- munerna bereds tillfälle att göra sina synpunkter gällande pä ett tidigt stadium av det kommunala planeringsarbetet och därigenom medverka till att bebyggelsen får en för barnens utevistelse sä lämplig utformning som möjligt. Till frågan hur en sådan medverkan lämpligen bör ske förklarar sig socialutredningen få anledning återkomma. eftersom spörs— mälet om socialvärdens framtida roll i bebyggelse- och miljöplancringen liksom i samhällsplaneringen i stort är en av de mest betydelsefulla frågorna inom utredningens arbetsområde.
Kommitte'ns uppfattning om trajiksjfstc'mens lämpliga uppbyggnad, trafiksäker/zetsprinciper, trafikstandara' m.m. kommenteras av bl.a. HSB. HSB anför bl.a. att det är väsentligt att anspråken pä trafik- standarden anpassas till lokala förhållanden. Kostnaderna för trafikan- läggningar påförs nämligen ofta exploateringsomräden. vilket kan med- föra en härdare exploatering för att minska boendekostnaderna. Detta kan enligt HSB:s mening försämra förutsättningarna för en god utemiljö.
Kommitténs förslag om översyn av riktlinjerna för traji'ksäkerhel
Prop. 1971:168 12
m.m. godtas i princip av de flesta remissinstanserna. Ett tiotal remiss- instanser. däribland statens t'ägverk, bostadsstyrelsen och statens platz- verk samt _tjvra kommuner, framför av bl. a. ekonomiska skäl vissa invänd- ningar mot förslaget. Länsstyrelsen iStoeklzolms län, Märsta kommun och HSB ställer sig mycket tveksamma till behovet av den föreslagna översynen. medan statens trafiksäkerhetsräd, länsstyrelsen i Västmanlands län och SCAFT avstyrker förslaget och i stället förordar kraftigare insatser för trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder i äldre bebyggelseomräden.
Statens trafiksäkerhetsråd och SCAFT finner att förslaget om översyn av riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet inte förefaller grundat på aktuell statistik över barnolyckor i småhusområden, vilka planerats med lägre krav på trafikseparering m.m. än vad som fordras i dag. 1 SCAF'fzs utredning "Barnolyckor i Göteborg 1964—66 stadsdelvis" konstateras att småhusområden generellt visar låga olyckstal för barn. och att småhusområdens trafiksäkerhet mera är en funktion av hela tätortens struktur än av trafikmiljöns detaljutformning i ett visst småhusområde.
Soeialutredningen, Svenska Riksbyggen och två kommuner anser bl. a. att de nuvarande riktlinjerna ger tillräcklig trafiksäkerhet i småhusområ- den förutsatt att de efterföljs. vilket enligt några av dessa remissinstansers erfarenhet inte alltid är fallet.
Kommitte'ns krav att parker, lekomräden, lekparker med personal ost-'. färdigställs samtidigt med bostadsbebyggelsen understryks av de remiss- instanser som berört denna fråga.
Kommitténs synpunkter på sanering in. in. med utgångspunkt i barns behov av bl.a. trafiksäkerhet. lekmöjligheter osv. liksom kommitténs uppfattning att planeringen för denna sanering bör omfatta stora områden delas av länsstyrelsen i Västmanlands län, SFR och två kommuner. F.nligt lantmäterist_t-'relsen kan i befintliga bostadsområden väsentliga standardförbättringar beträffande lekytor och lekanläggningar behöva komma till stämt jämsides med andra starkt önskvärda standard- förbättringar inom andra områden.
Kommitte'ns förslag om illustration till detaljphzn som obligatorisk planlzandling tillstyrks i huvudsak. av majoriteten bland remissinstanserna. Några remissinstanser framhåller kostnadskonsekvenserna för kommuner och enskilda av förslaget. Andra remissinstanser anser att generella krav på illustrationen inte bör uppställas nu med hänsyn till bl. a. bygglag- utredningens arbete.
Bland de remissinstanser som tillstyrker kommitténs förslag finns bl. a. statens institut för b_t'ggtzadsforsknittg, som framhåller att den föreslagna illustrationen underlättar för olika i beslutsprocessen inblandade parter att ta ställning till innebörden av framlagda planförslag. lnstitutet hänvisar till egna studier av beslutsprocessen som ger belägg för att skillnaden är stor mellan det åsyftade och det förverkligade. Länsstyrel- sen i Värmlands län påpekar att det. för att intentionerna i den föreslagna illustrationen skall följas, är nödvändigt att byggnadsnämndens besikt- ning även avser markplaneringen. Svenska Byggnadsentreprenörföre—
Prop. 1971:168 13
ningen finner att förslaget om illustration blir ett konkret bevis på att stadsplanen och dess bestämmelser går att realisera. men det måste enligt föreningen klart framgå av en reglering av planhandlingarnas ställning att illustrationsmaterialet är enbart exemplifierande och inte får betraktas som bindande byggnadsbestämmelser. Materialets främsta uppgift torde enligt föreningens mening. vilken i huvudsak delas av Svenska Riksbyggen och FSTL. vara att förbättra möjligheterna till meningsutbyte mellan planeringsexperter och lekmän.
Några remissinstanser delar i princip kommitténs uppfattning om värdet av illustrationer. men anser att ett generellt krav på illustration inte behövs. Till dessa remissinstanser hör bl. a. statens planverk. Planverket konstaterar att illustration till plan inte utgör obligatorisk handling enligt gällande byggnadslagstiftning. Med de krav som numera bör ställas på en välordnad och funktionell bebyggelse har emellertid illustrationsmaterial till planer fått ökad betydelse inte minst beträffande s. k. elastiska stadsplaner och för markplanering. l planverkets anvisning— ar angående handläggningen av plan- och byggnadsårendcn (publikation nr 29). vari bl. a. erinrats om betydelsen av illustrationsmaterial såsom hjälpmedel för en breddning och fördjupning av den medborgerliga insynen i planeringen. har förordats att till planer av nämnvärd storlek fogas en illustration som utvisar friytornas avsedda funktion och karaktär.
Planverket. liksom länsstyrelsen i Stockholms län och länsarkitekteni Malmöhus län, biträder således kommitténs uppfattning att illustration bör ges en starkare ställning i planeringsproceduren. Dessa remissinstanser finner dock att skäl att uppställa generellt krav på illustration inte föreligger med hänsyn bl. a. till att planändringar i många fall är av ringa betydelse och att det stundom kan vara ogörligt att på planläggnings- stadiet binda sig för en bestämd markplanering. Krav på illustration av friytornas disponering skulle därför enligt verkets mening kunna be— gränsas till de fall då en sådan är erforderlig för klarläggande av den med planen avsedda markanvändningen. lnitiativ till den ändring av byggnads- stadgan som skulle bli erforderlig vill planverket. liksom länsst_t.'relsen [ Stockholms län, överlåta ät bygglagutredningen.
Planverket anför vidare att verket utan lagändring med stöd av 76 ä 2 mom. byggnadsstadgan kan utfärda rad och anvisningar angående illustra- tionens innehäll. Planverket kan även i anslutning till 16 & byggnads- stadgan begära särskild kompletterande planutredning. t. ex. beträffande uterekreation för barn och vuxna. Anvisningar kan utfärdas för sådan redovisning på samma sätt som nu sker för trafik. vatten och avlopp och grundförhållanden. Det kan eventuellt stå kommunerna fritt att redovisa utredningen på illustrationsplan eller i separata handlingar. Detta för— farande förutsätter dock att anvisningar för sådana planutredningar för uterekreation utarbetas av planverket.
Bygglagutredningen finner de av kommitte'n framförda synpunkterna pä illustration som obligatorisk planhandling väl motiverade med hänsyn till nuvarande lagstiftning och de möjligheter denna erbjuder. Eftersom
Prop. 1971:168 14
den modell till planlag som utredningen försöksvis prövar i vissa korri- muner innefattar andra lösningar än dem kommittén föreslagit finner utredningen det vara tveksamt om man nu bör vidta de av kommittén föreslagna ändringarna i byggnadslagstiftningen. De olika frågorna bör enligt utredningens mening först fä prövas i det större sammanhang som bygglagutredningens arbete innebär.
Vissa remissinstanser som godtar kommitténs förslag. däribland Sven- ska kommunjörbundet och tre kommuner, framhåller att kommitténs förslag kan innebära en avsevärt tyngre administration och betydligt ökade krav på byggnadsnämndernas gransknings-äligganden. Detta medför ökade kostnader för kommuner och enskilda och även förlängning eller försening av hela byggnadsprocessen.
SABO anför, i likhet med Uddevalla kommun, att de plannormer som kan komma att utformas med anledning av kommitténs förslag bör vara av sadan karaktär att barns lekmöjligheter i alla äldrar tillgodoses i alla bebyggelsetyper. småhus resp. flerfamiljshus, höghus resp. låghus. Enligt SABO:s mening förefaller det inte vara ovanligt att den kommunala planeringen hittills differentierat kraven pä ett ej underbyggt sätt".
Markplanering
l-itt fåtal remissinstanser kommenterar kommitténs synpunkter på samtidig mark-, byggnads- och anläggningsprojektering. Motsvarande gäller kommitténs diskussion om kommunens ansvar för samordning av ägande, planering och anläggning av mark. Dessa remissinstanser. bl. a. nägra kommuner, delar i huvudsak kommitte'ns uppfattning på dessa punkter. men päpekar kostnadsl-Lonsekvenserna och den tyngre admini— stration som då krävs.
Kommitténs synpunkter pä lagen om gemensamhetsanläggningar be— rörs av lantmäteristyrelsen och Sveriges Fastighetsägarejörbund. Lantmä- teristyrclsen anför bl. a. att lagen om vissa gemensamhetsanläggningar ger byggnadsnämnderna speciell vetorätt med plansynpunkter som grund. linligt Sveriges li'astighetsägareförbunds mening är orsaken till att lagen om gemensamhetsanläggningar inte kommit att utnyttjas i någon större utsträckning för bl. a. gärdssanering m. m. i första hand svårigheterna att
- finansiera de investeringar som behövs.
Flertalet remissinstanser godtar i princip kommitténs förslag att för alla tomter som skall bebyggas med fler än två lägenheter huvudritningar för mark skall inga" [ byggnadslovshandlingarna och granskas pä samma sätt som dessa. Likaså tillstyrker flertalet remissinstanser i huvudsak kommitténs förslag att varje förändring av markplaneringen pä tomter till hus med fler än tvä lägenheter. vilken väsentligt påverkar friytans funktion eller utseende, blir föremål för byggnadslovsprövning.
Länsstvrelsen i Stockholms län, Svenska konzmunförbundet, SABO, Sveriges Fastighelsägareförbzuzd. Svenska Byggnadsentreprcnörfc'ireningen och åtta kommuner finner att kommitténs bada förslag rörande bygg- nadslovsprövning kommer att medföra ökade administrativa kostnader
Prop. 19712168 15
för kommuner och byggföretag som följd av bl. a. den intensifierade granskningsverksamheten och det utökade antalet handlingar. Några kommuner anför att befintliga personalresurser mäste förstärkas med experter på markplaneringsfrägor och uttalar farhågor för att byggnads- lovsavgifterna kan behöva höjas. Nägra remissinstanser påpekar att det regionala och kommunala planläggningsarbetet kan försvaras och fördrö- jas.
Beträffande kommitténs begränsning av sina bäda förslag rörande byggnadslovsprövning till att gälla endast tomter med fler än två lägenheter räder delvis olika uppfattningar bland remissinstanserna. En del anser att kommitténs förslag inte är tillräckligt långtgående utan bör omfatta även gruppbyggda småhus m.m. Andra menar att förslagen bör begränsas till att avse nybyggda områden eller de fall byggnadsnämnden bestämmer.
Till den första gruppen av remissinstanser hör bl.a. LO, Svenska Riksbyggen, FS T]. och fyra kommuner. Malmö kommun anför att av kommittén föreslagna formuleringar kan leda till inkonsekvenser. De föreslagna bestämmelserna blir sålunda tillämpliga pä gruppbygge av småhus-radhus, kedjehus eller friliggande hus — om dessa uppföres i bostadsrättsform och med alla hus på en tomt. Om tomtindelning av i övrigt samma område. äger rum, så att varje hus kommer att ligga på egen tomt blir inte förslagen tillämpliga. Falu kommun anför, i likhet med LO och Svenska Riksbyggen, att det även torde finnas skäl att reglera friytan vid byggen av skolor. barnstugor, köpcentra osv. Reformen bör därför enligt Falu kommun omfatta även byggnader för allmänt ändamäl och byggnader där allmänheten äger tillträde, vilket kan motiveras bl. a. med hänsyn till möjligheterna att beakta de handikappades problem.
Länsarkitekten i Malmöhus län finner att byggnadslovsprövning av bostadsbebyggelsens yttre miljö i många fall är ytterst önskvärt. Emeller- tid torde detta gälla även för den yttre miljön kring arbetsplatsen.
Till de remissinstanser som anser kommitténs bada förslag alltför omfattande. hör bl. a. bostadsstyrelsen, Sveriges Fasliglzetsr'igarefi'irbimd oeh Kristinehamns kommun. Bostadsstyrelsen är i princip positiv till syftet med kommitténs förslag beträffande huvudritningar för mark m.m. men anser bl. a. att de boendes möjligheter att inom ramen för markens i byggnadslovshandlingen redovisade användningssätt göra mind- re,förändringar inte. bör försvåras. Styrelsen finner att sadana föränd- ringar inte bör förutsätta byggnadslov.
Enligt Sveriges Fastigltetsa'garejörbund kan kommitténs förslag beträf— fande huvudritningar för mark m.m. möjligen anses befogat när det gäller nya bostadsprojekt. Förbundet anser emellertid att kommitténs förslag att varje förändring av markplaneringen osv. skall bli föremäl för byggnadslovsprövning är ett alltför kraftigt ingrepp. En vidlyftig reglering i enlighet med kommitténs förslag kan ge upphov till komplicerade avvägningsproblem och tolkningsfragor. Uttalade farhagor för att fastig- hetsägarna — utan den föreslagna kontrollen — missbrukar de fria ytorna inom den befintliga bebyggelsen synes enligt förbundet inte vara grun-
Prop. 1971:168 16
dade på någon tillförlitlig undersökning av faktiska förhällanden.
Beträffande kommitte'ns förslag till utvidgning av byggnadslovsskyldig- heten påpekar statens planverk att detta förutsätter en ändring av gällande byggnadsstadga. Planverket stöder kommitte'ns uppfattning att denna fråga bör behandlas av bygglagutredningen. Redan nu föreligger doek enligt verket vissa möjligheter att med stöd av 53 & BS direkt verka för en önskvärd markplanering. Genom komplettering av denna paragraf skulle byggnadsnämndernas befogenheter i detta hänseende klarare kun- na understrykas.
Bygglagutredningen anför att utredningen enligt sina direktiv utarbetat en modell till planlag. Med hänsyn härtill finner bygglagutredningen det vara tveksamt om man nu bör företa de föreslagna ändringarna i byggnadslagstiftningen. De olika frägorna bör först få prövas i det större sammanhang som utredningens arbete medger.
Departementschefen
Samhällsutvecklingen under efterkrigstiden har medfört att så gott som all nybebyggelse i tätorterna blivit alltmer koncentrerad, vilket fått till följd att tillgången pä friomräden som är lämpliga för de boendes rekreation över huvud taget och kanske. särskilt för barns lek och andra aktiviteter blivit alltmer begränsad. Även om det skulle finnas naturliga lekomräden i närheten av bostadsomrädet har dessutom dagens intensiva trafik begränsat barnens möjligheter att lämna tomtomrädet kring bo- stadshuset. Dessa förhallanden päkallar skärpt uppmärksamhet på bar- nens behov av en fran social synpunkt utvecklande sysselsättning. vilket mäste beaktas vid utformningen och utnyttjandet av närmiljön inom bostadsområdena.
Kommittén för barns utemiljö lägger i sitt betänkande fram förslag och rekommendationer som syftar bäde till att göra tätortsmiljön bättre anpassad för barns behov och till att göra uteverksamheten utvecklande och stimulerande. Kommittén behandlar sålunda bl. a. fragor om fysisk planering och markanvändning, fritidspedagogisk verksamhet. belånings— regler för markanläggningar och olycksförebyggande åtgärder. Det över- vägande flertalet av remissinstanserna intar en positiv inställning till de flesta av kommitte'ns synpunkter och förslag till ätgärder på olika omräden. [ likhet med många remissinstanser finner jag att betänkandet ger en god överblick över det samlade kunskapsunderlag som finns tillgängligt och innehåller många värdefulla praktiska exempel på hur utemiljön i bostadsområden kan utformas.
Som jag har anfört inledningsvis anser jag det vara angeläget att på grundval av kommitténs förslag ätgärder vidtas för att förbättra förutsätt- ningarna för en god utformning av miljön i bostadsområdena. Jag vill emellertid innan jag närmare behandlar dessa frågor något beröra vissa av kommitténs förslag och rekommendatitmer i övrigt.
Prop. 1971:168 17
Som jag tidigare har anfört anser jag att en prövning av vissa av kommitte'ns förslag bör samordnas med behandlingen av förslag från andra utredningar inom angränsande ämnesområden. [ likhet med flera remissinstanser anser jag sålunda att ställningstagande till kommitténs förslag rörande utökad fritidspedagogisk verksamhet och statsbidrag till sådan verksamhet liksom till förslaget om utökad fritidspedagogisk utbildning och rekommendationerna om utökad helårsanstålld personal inom den öppna fritidspedagogiska verksamheten och om huvudmanna- skapet för kommunernas lek- och fritidsverksamhet bör anstå till dess resultatet av 1968 års barnstugeutredning föreligger. Kommitténs förslag kan då prövas med utgångspunkt i en samlad överblick över åtgärder ägnade att bredda oeh fördjupa samhällets insatser inom barn- Och ungdomsvården och får då med hänsyn till kostnadskonsekvenserna för stat och kommun vägas mot andra angelägna sainhällsinsatser inom detta område. i dessa frågor har jag samrått med statsrådet ()dhnoff.
Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra om att vissa åtgärder som nära ansluter till kommitténs nyssnämnda förslag redan har vidtagits. Kungl. Maj:t har uppdragit ät socialstyrelsen att i samråd med vissa andra myndigheter och organisationer upprätta förslag till program för en försöksverksamhet med ökade fritidsaktiviteter för barn. företrädesvis i åldrarna 7— 12 är. Åtgärderna är ett led i den utveckling inom den öppna fritidspedagogiska verksamheten. som kommitténs förslag avser att be— främja.
Kommittén finner det angeläget att bl.a. behovet och placeringen av gemensamma lokaler m.m. inom bostadsområdena övervägs redan vid den översiktliga planeringen. Jag förutsätter att kommitténs synpunkter m. m. i denna del beaktas av servicekommittén.
I fråga om kommitténs synpunkter och förslag beträffande belånings- regler för markanläggningar får jag anföra att Kungl. Maj :i tidigare denna dag på förslag av chefen för inrikesdepartementet har beslutat om vissa ändringar av Kungl. Maj:ts bestämmelser till 19 och "27 M" bostadslåne- kungörelsen. Ändringarna innebär att gränsen i belåningshänseende mel— lan markkostnader och byggnadskostnzuler dras på ett sätt som bättre än tidigare ansluter till nuvarande planläggningspraxis och exploaterings- teknik, Beloppet för markkostnader kommer att innefatta bl. a. nuvaran— de belopp för öppna bilplatser och de delar av nuvarande belopp för finplanering som avser vissa ledningar för vatten och elektrisk ström samt vissa vägar. Vidare föreslås ett nytt tillägg i låneunderlaget för vissa anordningar, bl. a. lekanordningar. pä kvartersmark. Detta tillägg svarari huvudsak mot de delar av nuvarande tillägg för finplanering som hittills ingått endast i pantvärdet.
Dessa ändringar ansluter till kommitténs krav på yttre anordningar och tillgodoser i väsentlig omfattning kommitte'ns önskemål beträffande belåningsreglerna. Jag vill särskilt framhålla att överförandet till lane- underlaget av kostnaderna för lekplatser och andra anordningar på kvartersmark gör att dessa anordningari belåningshånseende blir jämställ— da med bostäder.
Prop. 1971:168 ' l8
När det gäller olycksfallsförebyggande atgärder har kommittén föresla- git att socialstyrelsen får huvudansvaret för granskning av lekutrustning från pedagogisk synpunkt och säkerhetssynpunkt och att arbetarskydds- styrelsen anlitas för granskning av lekredskapens tekniska kvalitet. Vidare rekommenderar kommittén att byggnads- och hälsovärdsnämnderna ges möjligheter att bevaka elementära krav på säkerhet och hygien i lekmil- jön samt att barnavardsnåmndcrna följer utvecklingen vad gäller åtgärder som är ägnade att förebygga barnolycksfall och registrerar svårare sådana olycksfall. Uppgifter som sålunda registreras bör enligt kommittén insamlas och bearbetas av socialstyrelsen.
Det är av stor vikt att såkerhetsfragorna i samband med barns lek och utomhusverksamhet i övrigt noga uppmärksammas för att det skall bli möjligt att minska riskerna för olycksfall och skador. Jag delar således kommitténs uppfattning vad avser behovet av såkerhetsätgärder och betydelsen av att detta beaktas. Emellertid har ett organ redan skapats för central bevakning av bl. a. säkerhetsfrågor vid lek. Jag syftar här på Kungl. Maj:ts beslut att hos socialstyrelsen inrätta ett lekmiljöräd som bl.a. skall ha till uppgift att verka för att skydds- och säkerhetssynpunk- terna beaktas.
Kommittén behandlar också riskerna för barnolycksfall i trafiken och föreslår en översyn av planverkets och vägverkets anvisningar angående trafiksäkerhetsfrågor vid stadsplanering för att förbättra trafiksäkerheten i småhusområden. Remissopinionen är beträffande dessa förslag delvis splittrad. llithörande frågor beaktas redan av flera myndigheter. bl.a. planverket och vägverket, som har att utfärda vissa anvisningar i ämnet. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet finner jag därför — framför allt mot bakgrund av vad SCAF'I' anför i sitt yttrande över kommitténs förslag —— inte skäl att ta något initiativ till särskilda åtgärder i anledning av kommitténs förslag i denna del.
Jag övergår nu till att redovisa mina ställningstaganden till kommitténs övriga förslag och synpunkter rt'irande fysisk planläggning och markpla- nering.
De faktorer som är av betydelse för en god bostadsmiljö skall beaktas såväl vid översiktlig planläggning som vid detaljplanläggning. [ den översiktliga planeringen bestäms i grova drag var trafikleder" skall gå fram och var bebyggelse skall ske. Den översiktliga planeringen har Linder senare tid tillmätts allt större betydelse. i detta planeringsskede skapas de grundläggande förutsättningarna för en god miljö. [ översiktsplaner regleras emellertid i regel inte den särskilt för barnen betydelsefulla närmiljön inom bostadsområdena. dvs. hur byggnader skall placeras inom de. för bebyggelse avsedda områdena och hur lekplatser och friytor skall förläggas. Detta sker vid den efterföljande detaljplanering då stadsplan eller byggnadsplan upprättas. Det är i denna planeringsfas som friytorna avgränsas och de yttre betingelserna för barns uteverksamhet binds för lång tid. Vissa typer av detaljplaner, de s. k. elastiska eller rörliga planerna. reglerar emellertid inte byggnadernas placering utan anger endast ett högsta tillåtet exploateringstal. Den slutliga prövningen av ett
Prep. 1971:168 19
bostadsområdes utformning sker i samband nted byggnadslovspröv- ningen. Särskilt inom områden med rörlig stadsplan är det därför angeläget att närmiljön beaktas vid byggnadslovsprövningcn. Det ankom— mer på kommunerna att beakta att utemiljön och friytorna i bostadsom- rådena får en utformning som motsvarar barns behov och kan stimulera barnens utveckling i fysiskt och psykiskt avseende.
Vissa regler om hur tomt skall vara ordnad finns i 53 & BS. Sålunda föreskrivs att tomt beträffande- bl.a. lutning. höjdläge och planteringar skall vara anordnad på lämpligt sätt med hänsyn till särskilt ljustillförseln och stads- eller landskapsbilden. Dessutom skall på tomt finnas tillräckligt utrymme till parkering. lastning och lossning av fordon för dem som bor eller vistas på tomten samt för verksamhet som bedrivs där.
Kommittén anför att granskningen i dessa hänseenden vid byggnads- lovsprövningen sker på ett mycket varierande sätt och att markplane- ringens kvalitet vanligtvis inte har någon inverkan på byggnadslovsgiv- ningen. Kommitte'n anser att nu gällande bestämmelser som reglerar utemiljön på tomtmark är otillräckliga för att garantera en god miljö för barn och andra och att de bör ändras så att samma krav ställs på utemiljön som på den inre bostaden. Kommittén föreslår därför att för alla tomter. som skall bebyggas med bostadshus innehållande merän två lägenheter. huvudritningar för mark likaväl som huvudritningar för hus skall ingå i byggnadslovshandlingarna och granskas på likvärdigt sätt.
Kommittén påtalar vidare att fastighetsägaren när som helst sedan byggnadslov meddelats och slutbesiktning ägt rum kan ändra friytornas användning utan att någon form av tillstånd av byggnadsnämnden behövs. Yta som är värdefull för lek och annan rekreation kan alltså tas i anspråk för parkeringsändamål e. (1. utan att byggnadsnämnden får tillfälle att pröva om det ändrade ändamålet är lämpligt. För att förhindra detta föreslår kommitten att bestämmelser om byggnadslovs- prövning för varje förändring av markplaneringen som väsentligt påverkar friytans funktion eller utseende införs i vad avser tomter till hus med mer än två lägenheter.
Kommitte'ns förslag i dessa delar har i remissbehandlingen fått ett övervägande positivt gensvar. Från flera håll har dock framhållits att förslagen kan komma att medföra kostnadsstegringar. Några kommuner har dessutom invänt att personella resurser f. n. saknas för en utvidgad byggnadslovsprövning av den typ kommittén föreslagit. Vissa remissin- stanser har framfört kritik mot att de föreslagna bestämmelserna endast skall avse tOmter till hus med mer än två lägenheter. Man har därvid hävdat att samma behov av granskning av utcmiljöns utformning även föreligger i vad avser gruppbyggda småhus m.m. Några remissinstanser anser å andra sidan att förslaget är alltför långtgående och att de föreslagna bestämmelserna bör begränsas till att avse nyexploaterings- områden.
Jag delar kommitte'ns åsikt att man i princip bör ställa samma krav på den yttre miljöns standard kring bostäderna som man ställer på bostadens
Prop. 1971:168 20
inre standard. Reglerna i 53 å BS kan i sin nuvarande lydelse inte anses tillräckligt effektiva för att säkerställa att de krav som samhället kan ställa på hur tomt skall ordnas verkligen blir uppfyllda. Eftersom byggnadslov inte behövs för ändring av tomts markplanering. blir en sådan åtgärd inte föremål för kontroll av byggnadsnåmndcn. En mer genomgripande översyn av dessa regler bör ske i samband med bygglagut— redningens pågående arbete med översyn av byggnadslagstiftningen. Jag anser emellertid att det är möjligt att redan nu genomföra vissa förbätt— ringar med utgångspunkt i kommitte'ns förslag.
Det är därvid mest angeläget att komplettera gällande bestämmelser med en föreskrift om att det på tomt skall finnas tillräckliga friytor som är lämpade för lek och utevistelse för barn och andra. Olika meningar kan anföras om hur (')mfattande er.-. sådan föreskrift bör vara. Enligt min mening ligger det närmast till hands att begränsa bestämmelsens räckvidd till att enbart avse tomter som är bebyggda med bostadshus tried mer än två lägenheter. Det är i allmänhet de barn som bor i flerfamiljshus som är sämst lottade i fråga om tillgången till naturliga. lekvänliga friområden i anslutning till bostaden. Det finns därför ett särskilt starkt behov av att tillgodose dessa barns behov av en god utemiljö. i enlighet med vad jag nu anfört förordar jag att i 53 S' BS införs en bestämmelse om att på tomt. som är bebyggd med bostadshus med mer än två lägenheter. skall finnas i förhållande till lägenhetsantalet tillräckliga friområden som är lämpade för lek och annan utevistelse.
Bestämmelsen bör utformas som ett principstadgande som gäller såväl befintlig bebyggelse som nybebyggclse och som år tillämpligt även utan samband med nybyggnad eller annan åtgärd. vartill byggnadslov erfordras. För att en sådan bestämmelse inte skall bli onödigt betungande bör. i likhet med vad som gäller för bl. a. kravet påatt parkeringsutrym— me skall finnas på tomt. gälla att utrymmet skall kunna anordnas till rimliga kostnader och utan synnerlig olägenhet. Dessutom bör byggnadsnämnden kunna medge undantag om särskilda skäl finns därtill. Vid ingripanden utan samband med nybcbyggelse eller sanering av äldre bebyggelse torde i allmänhet inte kunna påfordras mera än att utrymmen på tomten. som är lediga eller eljest lätt kan göras tillgängliga. ställs till de boendes förfogande för att användas som lek- och rekreaticmsområden. Skulle en fast ighetsägarc genom någon åtgärd omöiliggöra att befintliga t'riområden används som lekmnråden. kommer deti förordade ändringen 'i-.53 & -BS att medföra att byggnadsnämnden, om skäl är därtill. kan med stöd av 70ä andra stycket BS förelägga honom vid vite att tillse att det i-53 & BS intagna kravet på lekområden uppfylls.
[ fråga om nybebyggelse eller sanering av äldre bebyggelse blir innebörden av de föreslagna bestämmelserna att byggnadsnämnden vid byggnadslovsprövningcn skall pröva om tillräckliga och lämpliga l'riomra— den avsatts för barnens lekbchov precis på samma sätt som nämnden nu har att pröva om bestämmelserna om parkeringsutrymme är uppfyllda. Jag vill emellertid särskilt framhålla att prövningen skall avse inte bara
Prop. 1971:168 31
friytornas storlek utan också frågan om de är väl belägna.
För att byggnadsnämnden skall få möjlighet att pröva om utrymmen som är avsedda för lek och annan utevistelse är tillräckligt stora och förlagda till lämpligast möjliga ställe på tomten. fordras att byggnadslovs- handlingarna ger tillräckligt underlag för denna prövning. Enligt 55 'g' 1 mom. BS skall vid ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig byggnad fogas bl. a. situationsplan över tomten som skall utvisa befintliga byggnaders och tillärrrnad bebyggelses läge. Enligt 55 ä 3 rrrorn. fiir nämnden förelägga sökanden att vid visst äventyr komma in rrred den ytterligare utredning som nämnden anser behövs och som den lämpligen inte kan skaffa genom egen försorg.
Gällande bestämmelser om vad situationsplan skall utvisa säkerställeri nuvarande utformning enligt rrrin mening inte att byggnadsnämnden far tillräckligt underlag för sin prövning. Jag förordar därför att 55 ä ] rrrorn. kompletteras med en föreskrift av innebörd att situationsplanerr skall utvisa även läget av utrymmen avsedda för lek och annan utevistelse, parkering sarrrt tillfartsvägar avsedda för biltrafik i de fall byggnadslovs- ansökningen avser bostadshus rrred mer än två lägenheter. Genom att utrymmen som avses användas till parkeringsplatser och tillfartsvägar skall anges på planen, fär byggnadsnämnden möjlighet att bedöma om de utrymmen som avses för lek m. m. är lämpligt placerade i förhållande till platser på tomten där trafik kan förekomma.
Den förordade bestärnrrrelserr bör liksom den nu gällande-endast avse ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller för tillbyggnad. Det kan även i vissa andra fall. särskilt vid orrrbyggnad. vara motiverat att situationsplan företes i byggnadslovsärendet. Byggnads- nämnden har då möjlighet att med stöd av 55 ä 2 rrrorrr. infordra sädan plan. Jag finner inte skäl att utöver nu förordad korrrpletterirrg av 55 &? 1 mom. föreslå någon bestämmelse om att huvudritningar för markplane- ring skall fogas till ansökan om byggnadslov.
Vid tillämpningen av bestärrrrrrelsen om krav på frionrräden som är lämpade för lek och utevistelse skall, som frarrrgar av det anförda. byggnadsnämnden väga dessa krav mot andra anspräk pa tomtmark. Planverket bör följa tillämpningen av de föreslagna bestärrrrrrelserna. ()rrr behov av räd och anvisningar därvid skulle visa sig föreligga. skall verket enligt kungörelsen (19702641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter. anvisningar eller räd underställa Kungl. Maj:t frågan huruvida sådana råd eller anvisningar skall meddelas. om dessa i väsentlig grad kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar.
En särskild fråga är hur behovet av lekomräden o.d. lämpligen bör tillgodoses i samband rrred sanering av äldre bostadsbcbyggelse. De föreslagna bestärrrmelserrra blir självfallet tillämpliga för sanerirrgsfall. Konrrrritte'n för ocksa fram metodiska och andra synpunkter på utformningen av friomräden vid sanering. Kommitte'ns och remissinstan- sernas synpunkter i detta ämne kommer att övervägas i samband med beredningen av de förslag som lagts fram av saneringsutredningen i dess
Prop. 1971:168
be) to
betänkande (SOU 1971:64---65') Sanering.
De av rrrig förordade reglerna innebär att fastighetsägarna kan åläggas att för rimliga kostnader skapa en god utemiljö för barnen. När det gäller ny bebyggelse. planeras och anläggs redan nu i allmänhet lekplatser o.d. I fråga om äldre bebyggelse innebär de förordade bestämmelserna att det endast kan krävas att befintliga friytor, som i allmänhet på ett tärrrligen enkelt sätt kan göras tillgängliga för lek och annan utevistelse, ställs till förfogande. Självfallet kan detta krävas bara under förutsättning att omrädet kan ordnas utan synnerlig olägenhet. De regler jag förordat får sin största betydelse genom att samhället får möjlighet att påverka den yttre rniljöns utformning och innehåll.
För att korrrrnuner och andra berörda skall få skäligt rädrum att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör ändringarna inte träda i kraft förrän den 1 juli 1972.
Kommittén för också fram synpunkter och förslag i fråga om det material som bör ligga till grund för bedömningar i planärenden. Kommittén anför sålunda att de plankartor på vilka planförslag åskådliggörs ofta är så utformade att de är svårtolkade för lekmän och att det illustrationsmaterial som brukar upprättas i form av ritningar eller modeller ofta inte åtföljer planförslaget längre än till byggnadsnämnden. För att förbättra informationen föreslär kommitten att illustrationsrit- ning blir en obligatorisk planhandling som skall åtfölja planförslaget under hela handläggningsproceduren vid såväl sarnrådsförfarande som planfastställe-lse. Kommittén anser det däremot inte nödvändigt att fastställelsebeslutet även orrrfattar illustrationen. Kommittén betonar i detta sarrrmanhang att det inte får bli något självändamål att illustrera planförslag utan att detta arbete skall föregås av noggranna studier och överväganden. Kommitténs förslag i denna del tillstyrks'av majoriteten av renrissirrstanserrra.
I likhet nred kommitte'n anser jag det angeläget att de mera tekniskt betonade delarna av planförslag vid behov kompletteras med illustrations- material för att underlätta debatt och leknrannagranskning. Planverket har i sin publikation nr 29. som innehåller anvisningar rörande handläggning av plan- och byggnadsårenden. anfört att illustrationsmate- rial. orn sådant finns. skall bifogas planärcrrde när det överlärrrrras till länsstyrelsen för fastställelseprövning. Detta är enligt planverket särskilt angeläget när fråga är om elastisk stadsplan. Planverket har även anfört att det enligt dess mening ofta är nödvändigt att planförslag redovisas äskädligt genom illustr'atiorrsrnaterial för att det skall kunna bedörrras även av icke fackutbildade.
Enligt min mening bör" det i första hand ankomma på planförfattaren och ytterst på byggnadsnärrrnderr att tillse att planförslaget-vid behov åskådliggörs genom illustration eller på annat lämpligt sätt så att det är begripligt för envar när det presenteras. Detta anserjag vara så självklart. att någon särskild bestärrrrnelse härom i BS inte behövs. Dessutom är ett stort antal planförslag av så enkel beskaffenhet att det inte är nödvändigt nred särskild illustration för att förstå dem. I dessa fall skulle bindande
Prop. 1971:168 23
bestämmelser vara olämpliga. Självfallet skall förefintligt illustrations- material medfölja planförslaget under hela dess behandling. Jag finner alltså inte skäl att förorda någon författningsföreskrift i ämnet.
I enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612). Jag hemställer att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens yttrande över förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta G_t-'llelisten
Prop. 1971:168 3-4
lnnehållsförteckning ' - sid. Propositionen ........................................... ] Propositionens huvudsakliga innehåll ........................ 1 Författningsförslag ...................................... 3 Utdrag av statsrftdsprotokollet den 29 oktober lF)7l ............ 4 inledning ............................................. 4 (_iällande rätt ................. . .......................... (," Kommitténs förslag ..................................... 7 Fysisk planläggning .................................... 7 N*larkplanering ........................................ () Remissyttranden ........................................ 10 Remissinstansernas allmänna inställning .................... 10 Fysisk planläggning .................................... ll Markplanering ........................................ 14 Departementschefen ..................................... 16 Hemställan ............................................ 23