Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett statligt stöd till dagspressen i form av ett produktionsbidrag till sådana tidningsföretag som ger ut andratidningar. Med andratidning förstås i detta sammanhang dagstidning som på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning.

För dagstidning som utkommer 2—7 dagar i veckan beräknas bidra- get på grundval av pappersförbrukningen minskad med den del som går åt för annonsutrymme och utgör 3 000 kr. per ton. Bidraget får dock uppgå till högst 3,5 milj. kr. för storstadstidning och 1 milj. kr. för annan tidning. För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fast belopp, nämligen 200 000 kr. Detta belopp utgör också minimibidrag för tidning som utkommer mer än en dag i veckan.

Handläggningen av bidragsårendena avses uppdras åt styrelsen för pressens lånefond.

Utgifterna för ändamålet beräknas för budgetåret 21971/72 uppgå till ca 33 milj. kr.

Vidare läggs fram förslag till medelsanvisning för budgetåret 1971/72 till Samdistributionsrabatt för dagstidningar och till Pressens lånefond.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 27 2

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 februari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, HOLMQVIST, ASPLlNG, SVEN—ERIC NILSSON, LUND- KVlST, GElJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG. BENGTSSON, NORLlNG, LÖFBERG. LlDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartemcntet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stöd till dagspressen och anför.

I prop. 1971: 1 (bil. 9 s. 96 och 106) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budget— året 1971/72 beräkna till Stöd till dagspressen ett förslagsanslag av 30 milj. kr., till Samdistributionsrabatt för dagstidningar ett förslagsanslag av 10 milj. kr. och till Pressens lånefond ett investeringsanslag av 25 milj. kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Inledning

Den svenska dagspressens strukturutveckling och ekonomiska situa- tion har analyserats av två utredningar under 1960-talet. Mot bak- grund av resultaten har vissa presstödjande åtgärder vidtagits från statsmakternas sida.

År 1963 tillkallades pressutredningen. som i betänkandet (SOU 1965: 22) Dagstidningarnas ekonomiska villkor föreslog ett direkt statligt tid- ningsstöd. Utredningsförslaget förverkligades emellertid inte. I stället fat- tades vid 1965 års riksdag beslut om statsbidrag till partiernas opinions- bildande verksamhet (prop. 1965: 174, KU 1965: 44 och SU 1965: 192, rskr 1965: 452 och 453). Sedan riksdagen (KU 1966: 26, rskr 1966: 128) anhållit om en ny" utredning av möjligheterna att förbättra dagstidningar- nas ekonomiska villkor, tillsattes 1967 ars pressutrcdning. Utredningens förslag. som presenterades i betänkandet (SOU 1968: 48) Dagspressens situation, lades till grund för statsmakternas beslut vid 1969 års riksdag om inrättandet av pressens lånefond och införandet av samdistributions- rabatt för dagstidningar (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969: 251).

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 27 3

Dagspressens strukturutveckling åren 1945—1970

Antalet tidningar

Sedan början av 1950-talet har ungefär 40 0/0 av dagstidningarna lagts ned. Som dagstidningar räknas då publikationer som utkommer med minst tre nummer per vecka och som inte delar huvudredaktion med någon annan tidning. Utvecklingen under efterkrigstiden i vad avser antalet tidningar framgår av tabell 1.

Tabell ]. Antalet självständiga tidningar med minst tre nummer i vec- kan den ] januari resp. år

År 1945 1950 1955 1960 1965 1970

Antal 177 177 159 132 113 108

Koneentrationsprocessen startade i början av 1950-talet. Detta har ansetts främst vara en följd av den friare papperstilldelningen och Korea-inflationen. Tidningarna sökte möta kostnadsstcgringarna genom höjning av såväl prenumerations- som annonspriserna. Enligt 1967 års pressutredning visade sig detta vara tillräckligt för de expansiva före- tagen, medan övriga företag hade stora svårigheter att täcka de växan— de kostnaderna.

Av de nedlagda tidningarna under 1950- och 1960-talen var den helt övervägande delen andratidningar, dvs. tidningar som hade en upplago- mässigt större konkurrent på sin utgivningsort. Denna inriktning av koncentrationsproeessen har lett till att allt färre orter rymmer fler än en tidning. Utvecklingen under åren 1950—1970 sammanfattas i ta- bell 2.

Tabell 2. Utgivningsorler efter tidningsantal

Antal tidningar Antalet orter den I januari på utgivnings- orten 1950 1960 1970 5 eller tlcra 2 l l 4 3 2 1 3 15 6 1 2 31 23 17 1 42 56 62 Totala antalet utgivningsorter 93 88 82 Upplageutveeklingen

Totalt ökade dagstidningsupplagorna (för tidningar med tre eller flera utgivningsdagar per vecka) från 2 840 100 exemplar år 1945 till

IT Riksdagen 1971. ] saml. Nr 27

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 27 4

4234 800 exemplar år 1967. År 1970 uppgick de samlade dagstid- ningsupplagorna till 4503 500 exemplar. Ökningen av dagstidningskö- pandet från 1950—talets början har nästan helt tillfallit storstädernas eftermiddagstidningar (lösnummertidningarna). Utvecklingen i fråga om upplagorna har — med få undantag — gynnat förstatidningarna på andratidningarnas bekostnad. I tabell 3 anges upplageandelen för abort— nenttidningar, fördelade på förstatidningar med och utan lokal kon- kurrent samt andratidningar efter deras konkurrensläge år 1945. Upp- gifterna är hämtade från betänkandet Dagspressens situation.

Tabell 3. Upplageandel för abannenttidningar efter konkurrmsläge

År Upplagcandel (procent, vardagar) Förstatidningar Andra- Samtliga _— tidn. abon. utan lokal med lokal 1945 tidn. konkurrent konkurrent 1945 1945

1945 12,1 47,3 40,6 100,0 1950 12,1 47,9 40,0 100,0 1955 12,6 50,7 36,7 100,0 1960 12,6 56,6 30,8 100,0 1965 12,1 61,4 265 [00,0 1967 12,3 64,5 22,7 100,0

Parallellt med nedläggningen av andratidningar har således skett en kraftig reduktion av dessa tidningars upplageandel.

T idningsdödens orsaker

Både 1963 års och 1967 års pressutredningar analyserade utveck- lingen inom dagspressen i syfte att klarlägga orsakerna till tidnings— döden. Utredningarnas resultat kan översiktligt sammanfattas enligt följande.

Nedläggningcn av tidningar som utkommit ensamma på sin ort har haft väsentligen andra orsaker än nedläggningen av andratidningar. Tidningarna utan lokal konkurrent har regelmässigt haft små upp— lagor. De har varit utpräglade lokaltidningar, som i större utsträck- ning än andra har varit beroende av annonsinkomster för att täcka sina kostnader. Efterkrigstidens allmänna strukturomvandling med åt— följande koncentration av det kommersiella livet till större handelsorter och större, regionala eller riksomfattande, affärsföretag har för de små lokaltidningarna ofta betytt att annonsunderlaget har minskat. Dessa nedläggningar är alltså huvudsakligen en effekt av samhällsut- vccklingen.

Andratidningarna har som regel inte varit underreprcscnterade på

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 27 5

annonsmarknaden om ntan jämför med förstatidningar med lika stor upplaga. Upprepade mätningar har nämligen visat, att en tidnings an- nonsinnehåll i stort är proportionellt mot upplagan. Däremot har andra- tidningen haft färre annonser än den förstatidning som den har kon- kurrerat med. Eftersom vissa slag av annonser har högt läsvärde har detta ofta blivit ett utslagsgivande moment i kampen om upplagorna. Underläget i fråga om annonsinnehållet har andratidningarna försökt kompensera med ett så attraktivt redaktionellt innehåll som möjligt. Följden har för många av dessa tidningar blivit en från ekonomisk synpunkt ofördelaktigt hög andel redaktionell text. Dessa företag har vanligen hållit större textvolym än upplagemässigt lika stora första- tidningar. Detta har krävt större redaktionell personal, med större exem— plarkostnad genom hela produktionsprocessen som följd. När andratid— ningarna tvingats vidta kostnadsnedskärningar har detta ofta gått ut över tidningens kvalitet. Detta har i allmänhet lett till ett upplagebortfall som i sin tur medfört lägre annonsintäkter. Nya kostnadssänkande åtgärder har blivit nödvändiga med ytterligare upplage- och annonsbortfall som följd.

Dessa omständigheter utgjorde enligt utredningarnas mening den hu- vudsakliga bakgrunden till den nedläggning av andratidningar som skett och de svårigheter som de kvarvarande andratidningarna i allmänhet har.

Dagstidningarnas ekonomiska situation

"1963 års pressutredning liksom senare 1967 års utredning gjorde vissa undersökningar för att klarlägga dagstidningarnas ekonomiska situation. Undersökningarna avser år 1963 resp. år 1967.

Totaiintäktcr och bruttoresultat

Mellan undersökningsåren 1963 och 1967 steg dagspressens totala intäkter med omkring 50 0/0. Båda undersökningsåren svarade de största företagen (med över 100000 exemplar i upplaga) för mera än 50 0/1; av de samlade intäkterna. Trots att annonsutrymmets andel av innehållet ökat påtagligt från år 1963 till år 1967, hade annonsintäkternas andel av de totala intäkterna inte ökat. Medianvärdet var ca 64 0/0 år 1963 och drygt 62 0/0 år 1967. En viktig orsak till detta torde ha varit att prenu— merations- och lösnummerpriserna höjdes betydligt under den mellanlig- gande perioden.

Branschens driftresultat hade förbättrats. Den genomsnittliga brutto— vinsten var 5,5 % år 1967 mot 33 0/0 år 1963. Förbättringen var genom- gående i alla upplagestorlekar.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 27 5

Andratidningarna

Vid en jämförelse av kostnads- och intäktsläget år 1963 resp. år 1967 framkom enligt 1967 års utredning att de undersökta andratid- ningarna båda åren gått med förlust.

Intäktsökningen hade under perioden varit betydligt snabbare för förstatidningarna än för andratidningarna. Andratidningarnas relativt sett försämrade intäktsläge ansågs till stor del ha berott på annonsutrym- mets minskade andel av totalutrymmet. Medan förstatidningarna kun- de redovisa en ökning av annonsandelen minskade denna för andra- tidningarna.

En analys av tidningsföretagens årsredovisningar, som avsåg läget vid slutet av åren 1.963 och 1967, visade bl.a. att soliditeten, det egna kapitalets andel av tillgångarna, för andratidningarna endast var hälf- ten av förstatidningarnas. Relationen förblev oförändrad mellan åren 1963 och 1967. Likviditeten, dvs. förhållandet mellan likvida tillgångar och kortfristiga skulder, försämrades över lag under perioden utom för förstatidningarna i storstäderna, som visade en betydande likviditetsför- bättring. För andratidningarna, vars likviditetsställning var otillfrcdsstäl- lande redan år 1963, var likviditeten helt otillräcklig.

Utredningens analys visade vidare att andratidningarna inte kunnat företa tillräckliga avskrivningar, att de i mycket liten utsträckning kunnat avsätta medel till pensionsstiftelser och att de endast i undan- tagsfall kunnat avsätta medel till investeringsfonder.

1967 års utredning konstaterade sammanfattningsvis att de ekonomis- ka svårigheterna inte gällde dagstidningsbransehen i dess helhet utan, i likhet med förhållandet år 1963, var koncentrerade till andratidning- arna.

Nuvarande statsstöd till dagspressen

Pressens lånefond

Statsmakternas inledningsvis nämnda beslut om inrättandet av pres- sens lånefond innebär att under en femårig försöksperiod, med början budgetåret 19695'70, möjlighet öppnats för utlåning till tidningsföretag inom en sammanlagd låneram av 125 milj. kr.

Bestämmelser för verksamheten har meddelats i kungörelsen (1969: 503) om pressens lånefond.

Pressens lånetbnd har till ändamål att genom långivning medverka vid finansiering av dagstidningsföretag här i landet i syfte att främja en allsidig press och ett mångsidigt urval av dagstidningar för allmänheten. Frågor om lån prövas av styrelsen för pressens lånefond, som består av ordförande och två andra ledamöter, alla med personliga suppleanter.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 27 7

Ledamöterna och suppleanterna utses av Kungl. Maj:t. Fonden förval- tas av statskontoret.

Lån får beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets konkurrens- förmåga på längre sikt. Lån beviljas dock inte för projekt som kan fi- nansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknadsmäs- siga villkor och på ett från företagets synpunkt betryggande sätt. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidnings- företag ges företräde till lån.

Lånen lämnas för bestämd tid som inte utan särskilda skäl får över- stiga tjugo år. Under de första fem åren är lånen amorteringsfria. Rän- tor på lån utgår inte under de tre första åren. Om särskilda skäl före- ligger, kan styrelsen medge ytterligare räntefrihet för en tid av högst två år. Ränta utgår enligt normalräntan för lån från statens utlånings- fonder.

För lån ur fonden skall ställas den säkerhet som styrelsen bestämmer. I fall där lånetiden överstiger tio år, skall det lånesökande företaget om möjligt ställa säkerhet för lånet i form av inteckning i fast egendom eller tomträtt.

Styrelsens beslut i låneärende får inte överklagas. Anslag till långivningen från pressens lånefond har anvisats med 25 milj. kr. för ett vart av budgetåren 1969/70 och 1970/71. I 1971 års statsverksproposition har, som nämnts, i avvaktan på särskild proposi- tion i ämnet, beräknats ctt investeringsanslag av 25 milj. kr.

Under budgetåret 1969/70 inkom till styrelsen för pressens lånefond 15 ansökningar om lån från tidningsföretag. Sammanlagt avsåg ansök- ningarna 18 tidningsföretag med ett samlat lånebelopp av 41,4 milj. kr. 1 det närmaste samtliga tidningar som utges av de lånesökande företa- gen är andratidningar.

Styrelsen för pressens lånefond biföll helt eller delvis 13 av de ansök- ningar som inkom under budgetåret. Den sammanlagda beviljade låne— summan utgjorde 24,4 milj. kr. AV detta belopp utbetalades under bud- getåret 14,5 milj. kr. Samtidigt hade styrelsen bordlagt ärenden om s.k. saneringslån på sammanlagt 8,9 milj. kr.

Av de beviljade lånen avsåg 21,2 milj. kr. maskininvesteringar och 3,2 milj. kr. saneringslån. Lånetiden för flertalet lån har bestämts till femton år.

'Samdistributionsrabatt för dagstidningar

Systemet med samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes den 1 januari 1970. Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1969: 581) om samdistributionsrabatt för dagstidningar. Rabatten avser abonnerad dagstidning och utgår för varje årgångsexemplar som distribueras av

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 27 g

postverket i särskild tidningsutdelningstur eller av distributionsföretag, under förutsättning att minst två rabattberättigadc tidningsföretag deltar i samdistributionen. Samdistributionsrabatten administreras av statskon- toret. För att få till stånd ett smidigt samrådsförfarande mellan statskon- toret och tidningsbranschen i frågor av principiell betydelse har stats- kontoret tillsatt en rådgivande nämnd med representanter för branschen.

För att få samdistributionsrabatt skall tidningsföretaget förbinda sig att avstå från egen distribution på alla orter där rabatterad samdistribu- tion förekommer.

Distributionsföretag skall tillämpa en sådan prissättning för distribu- tionen att storleken på den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet inte påverkar distributionsavgiftcn för distribuerat exemplar. I den mån väsentliga kostnadsskillnader föreligger på grund av tidningarnas olika exemplarvikt skall dock prissättningen anpassas härtill. Distributionsföretaget skall vidare hålla samdistributionen öppen för samtliga dagstidningar som vid tiden för distributionens början finns tillgängliga på orten.

Samdistributionsrabatten utgår med en krona för årgångsexemplar av dagstidning som utkommer en gång i veckan, endagstidning, två kronor för årgångsexemplar av 3-, 4- eller 5-dagarstidning samt fem kronor för årgångsexemplar av 6- eller 7-dagarstidning.

Utgifterna för samdistributionsrabatten bestrids från anslaget Sam- distributionsrabatt för dagstidningar under sjunde huvudtiteln. Budget- året 1969/70 anslogs 5 milj. kr. för ändamålet och för innevarande bud- getår har anslaget förts upp med 10 milj. kr. I 1971 års statsverkspro- position har, som inledningsvis angetts, i avvaktan på särskild proposi- tion i ämnet, beräknats ett förslagsanslag av 10 milj. kr.

F.n. kan 176 dagstidningar omfattas av systemet med samdistribu- tionsrabatt. Den 31 december 1970 hade 103 dagstidningar ansökt om sådan rabatt. Samtliga ansökningar har beviljats. Fördelningen efter ut- givningsfrekvens av de tidningar som erhåller rabatt framgår av tabell 4.

Tabell 4. Dagstidningar med samdistributionsrabatt 31.12.1970 efter utgivningsfrekvens

Utgivningsfrekvens Antal 7-dagarstidning 5 6-dagarstidning .74 5-dagarstidning 5 4-dagarstidning 6 3-dagarstidning 12 2—dagarstidning ] l-dagstidning 0 Totalt 103

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 27 9

För tiden den 1 januari—den 30 juni 1970 uppgick utgifterna för samdistributionsrabatt för dagstidningar till drygt 1,4 milj. kr. För tiden den ] juli—den 22 december 1970 uppgick motsvarande utgifter till ca 1,7 milj. kr. Detta senare belopp avser i huvudsak rabatt för samdistri- bution under tiden juli—oktober 1970.

Postverkets tidningsrörelse

Distribution av dagstidningar sker i stor utsträckning genom postver- kets vanliga utdelningsformer. Antalet sålunda distribuerade dagstid- ningsexemplar uppgår till ca 285 miljoner per år, vilket —— med beak- tande av utgivningsperiodiciteten -—— motsvarar drygt 1,2 miljoner års- abonnemang. Som post kan tidningar försändas på de villkor som gäller för trycksaker, framför allt trycksakskorsband. Sedan länge har det emel- lertid funnits särskilda förmånligare villkor för tidningsförsändning från utgivare av tidning. Kungl. Maj:t fastställer årligen dessa villkor i den s. k. postala tidningskungörelsen.

Avgifterna och villkoren i postala tidningskungörelsen (1968z489, förlängd 1970: 546) tillämpas vid postbefordran av periodisk skrift, som trycks och utges inom landet och som har karaktär av tidning samt upp- fyller vissa andra särskilt angivna villkor. Kungörelsen avser alltså även andra tidningar än dagstidningar.

Postverkets tidningsrörelse är en av verkets mera betydande rörelse- grenar. Den omfattar f.n. befordran av drygt 650 milj. tidningsexem- plar per år eller ca en tredjedel av hela antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser. För budgetåret 1968/69 utgjorde intäkterna från tidningsrörelsen 96 milj. kr. eller ca 12 0/0 av intäkterna från samtliga brev— och tidningsförsändelser, medan kostnaderna beräknats uppgå till 160 milj. kr. Enligt postverkets beräkningar utgjorde sålunda den bristande särkostnadstäckningen för tidningsrörelsen under budgetåret 1968/69 drygt 60 milj. kr. Bristen i kostnadstäckningen beräknades till oförändrat belopp för budgetåret 1969/70. Av underskottet kan nästan hälften uppskattas hänföra sig till dagspressen.

I proposition till 1970 års riksdag (prop. 1.970: 11.2) redovisades på grundval av förslag av tidningstaxeutredningen riktlinjer för bestämman- det av avgifterna i postverkets tidningsrörelse. Föredragande departe— mentschefen uttalade därvid att en successiv anpassning av taxorna till de faktiska distributionskostnaderna borde eftersträvas. Anpassningen skulle ske på någon sikt för att inte skapa problem för pressen. Tidnings- taxeutredningens förslag till ändrad utformning av taxesystemet, som av departementschefen ansågs kunna läggas till grund vid utformningen av de framtida tidningsavgifterna, syntes tillgodose tidigare framförda öns- kemål från riksdagen om en på en gång differentierad och kostnadsfölj-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 27 10

sam konstruktion av taxorna i tidningsrörelsen. Även i fråga om om— läggningen till mera kostnadsföljsamma taxor skulle en successiv an- passning eftersträvas.

Från riksdagens sida (SU 1970: 130, rskr 1970: 294.) uttalades att det var angeläget att den förordade avtrappningen av underskottet skedde i en långsammare takt än vad som synes ha förutsatts av tidningstaxe— utredningen.

Statsbidrag till politiska partier

Som tidigare nämnts fattades vid 1965 års riksdag beslut om stats- bidrag till partiernas opinionsbildande verksamhet. Partistöd utgår till parti som är representerat i riksdagen med 70 000 kr. per mandat och kalenderår. Bidragen uppgår för år 1971 till sammanlagt 24,5 milj. kr.

Bidragen till de politiska partierna är inte ändamålsbestämda. Det står alltså partierna fritt att använda medlen, t. ex. i presstödjande syfte.

Statsbidrag till dagstidningar i Norge

År 1969 infördes i Norge statsbidrag till dagstidningar i form av ett bidrag för tidningspapper.

Som dagstidning räknas tidning som utkommer minst två gånger i veckan och är medlem i Norske Avisers Landsforbund eller eljest upp- fyller vissa angivna villkor. Endagstidning kan få bidrag om den före- träder en ideologisk eller politisk grundsyn (”har et idemessig eller poli- tisk grunnlag”).

Bidrag utgår till dels dagstidning med en medelnettoupplaga upp till 10000 exemplar, dels dagstidning med en medelnettoupplaga mellan 10000 och 27 500 exemplar, såvida den inte utkommer ensam på sin utgivningsort eller har den största upplagan på orten. I särskilda fall kan halvt bidrag utgå till tidning med en upplaga mellan 10 000 och 25 000 exemplar, även om tidningen utkommer ensam på sin utgivnings- ort. Förutsättningen är att tidningen är utsatt för hård konkurrens från tidning som utkommer på närliggande ort.

Bidraget utgår i regel med 500 norska kronor per ton tidningspapper, dock högst för 400 ton per kalenderår. För tidning, vars pappersförbruk- ning understiger 25 ton per år, utgör bidraget 750 norska kronor per ton. Om pappersförbrukningen ligger mellan 25 och 37,5 ton per år, uppgår bidraget till 18 750 norska kronor.

Bidragsärendena handläggs av löne- och prisdepartementct. Yttrande skall inhämtas från ”Stötteutvalget for dagsavisene". Detta, som har fem ledamöter, utses av regeringen. Tre ledamöter utses efter förslag från Norske Avisers Landsforbund.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1971: 27 11

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Sedan början av 1950-talet har antalet dagstidningar sjunkit succes- sivt och uppgick år 1970 till 108. Som dagstidningar räknas då endast tidningar som utkommer minst tre gånger i veckan och som inte delar huvudredaktion med någon annan tidning. Nedläggningarna har i sär- skilt hög grad drabbat andratidningarna, dvs. de tidningar som har en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort. Denna utveck— ling har lett till att antalet orter där mer än en tidning utkommer har minskat kraftigt. Antalet flertidningsorter har mellan åren 1950 och 1970 minskat från 51 till 20. Totala antalet utgivningsorter har däremot under samma tidsperiod endast sjunkit från 93 till 82.

Parallellt med den betydande nedläggningen av andratidningar har det skett en kraftig reduktion av dessa tidningars upplagcandel. År 1950 hade andratidningarna 40 of"" av de abonnerade upplagorna på varda- gar, år 1967 knappt 23 "fo.

De analyser som gjorts av dagstidningarnas ekonomiska situation, senast av 1967 års pressutredning, har visat att de ekonomiska svårig- heter som finns inom dagstidningsbransehen är koncentrerade till andra- tidningarna och att dessa svårigheter accentuerats under 1960-talet.

Förklaringen till denna utveckling enligt de båda pressutredningarna har översiktligt redovisats i det föregående. Nedläggningarna av tid- ningar utan lokal konkurrent tillskrivs i huvudsak den allmänna sam- hällsutvecklingen. När det gäller andratidningarna bygger förklaring- arna på teorin om den s.k. upplagespiralen. Innebörden av denna kan kort uttryckt sägas vara att upplagestegringar ger annonstillskott, de ökade annonsinkomsterna ger möjlighet till upplagehöjande åtgärder, upplagcstegringen på grund av dessa åtgärder ger ytterligare annons— tillskott osv. Omvänt innebär den att upplagcminskning medför annons- bortfall, som i sin tur till följd av minskat läsvärde —— dels direkt genom avsaknaden av en hel del informativa annonser, dels indirekt genom att inkomstbortfallet tvingar fram besparingsaktioner som går ut över tid- ningens kvalitet — leder till upplageminskningar etc.

Nu skulle det kunna hävdas att resultatet av den beskrivna marknads- mekanismen är en strukturrationalisering, som innebär att de ”bästa” allt i enlighet med konsumenternas värderingar. Detta resonemang är emellertid inte

9

tidningarna överlever, medan de "sämsta” försvinner

riktigt.Dct finns en rad fall, då en tidnings marknadsvärde bland läsarna dokumenterats genom ett absolut sett stort antal försålda exemplar men dess ekonomiska situation blir ohållbar därför att den har en konkur- rent, som har ännu större upplaga och därmed dominerar annonsmark- naden. Det är alltså inte främst läsarnas val som ligger bakom struktur-

• Sida 12
•  Original

Pl'Op. 1971: 27 12 utvecklingen inom dagspressen utan annonsörernas. Jag skall inte gå närmare in på detta. Det räcker med att konstatera förhållandet.

Statsmakterna har tidigare vidtagit vissa åtgärder i syfte att skapa existensbctingeiser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinions- bildning. '

Vid 1969 års riksdag beslöts att tillskapa särskilda lånemöjlighetcr för dagstidningsföretag genom inrättandet av pressens lånefond. Man tog bl. a. fasta på de möjligheter till differentiering som kan finnas för en del andratidningar när det gäller att skapa en marknad vid sidan av förstatidningens. Differentieringen kan ta sikte på t. ex. spridningsom- rådet, innehållet, utgivningstiden eller det typografiska utförandet. En sålunda differentierad tidning skulle också i vissa fall kunna skapa sig en egen annonsmarknad. Eftersom en sådan differentieringsprocess ofta kräver både tid och kapital var det med hänsyn till andratidningarnas finansiella situation nödvändigt att åstadkomma särskilda lånemöjlighe- ter. Detta var också angeläget mot bakgrund av den utveckling som är att vänta inom tidningstekniken. ()m andratidningarna inte ges finan— siella möjligheter att anpassa sig till denna utveckling kommer deras situation att försämras påtagligt.

Samtidigt med beslutet om inrättandet av pressens lånefond beslöt statsmakterna om införandet av samdistributionsrabatt för dagstidning- ar. Syftet med detta stöd var att stimulera tidningarna till ökad sam- distribution och samtidigt rätta till den betydande ojämnhet i konkur- rensförutsättningarna som de existerande samdistributionsarrangemang- en innebar. Detta skulle innebära en inte oväsentlig sänkning av distri- butionskostnaderna, som framför allt skulle komma andratidningarna till del. Det uppställda syftet med samdistributionsrabatten har emeller- tid inte helt uppnåtts. Jag återkommer till detta i det följande.

När det gäller de nyss antydda differentieringsmöjligheterna för andratidningarna står det klart att åtgärderna är tidskrävande och re- sultaten får betraktas som ovissa. I många fall torde det över huvud inte vara möjligt att beträda den vägen.

Det råder i dag allmän enighet om att den tidigare beskrivna koncen- trationsprocessen innebär risker för att nyhetsförmedling och åsiktsbild- ning monopoliseras och att den därmed hotar demokratins funktions- duglighet. Mot bakgrund av de utredningar som gjorts är det inte heller möjligt att bestrida att denna koncentrationsprocess är en följd av mark- nadskrafternas spel, där förstatidningarnas övertag på annonsmarkna- den är helt utslagsgivande. 1 detta läge anser jag det erforderligt med ett ingripande för att om möjligt förhindra ytterligare nedläggningar av dagstidningar. Detta ingripande måste för att få avsedd effekt ges for- men av ett selektivt stöd, som kanaliseras direkt till de tidningar som typiskt sett behöver det för att fortleva, dvs. andratidningarna. Stödet bör utformas som ett direkt bidrag till tidningsföretagens löpande pro-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1971: 27 13

duktion. Hur länge detta stöd behöver utgå får bedömas fortlöpande med beaktande av resultaten av andra stödformer och utvecklingen inom andra massmedier.

Det i Norge för ett par år sedan införda bidraget till tidningspapper utgår _ förutom till andratidningarna till de små dagstidningarna, dvs. tidningar" med en medelnettoupplaga som inte Överstiger 10000 exemplar, oavsett konkurrensposition. När det gäller svenska förhål— landen anser jag inte detta motiverat. Särskild hänsyn till de mindre tid- ningarna har i stället tagits i det förslag till annonsskatt, som jag kom- mer att anmäla senare i dag.

Utformningen av dagspresstödet

Som jag nyss framhållit bör ett statligt ekonomiskt stöd till dagspres— sen införas i form av produktionsbidrag för dagstidningar. En första fråga som inställer sig är huruvida stödet formellt sett bör omfatta alla tidningar av dagspresskaraktär eller om det bör begränsas, t. ex. till tid- ningar mcd viss utgivningsfrekvens. I vetenskapliga sammanhang till- lämpas ett ganska snävt dagstidningsbegrepp, som leder till att endast tidningar som utkommer 3—7 dagar i veckan kan betecknas som dags- tidningar. Det är denna definition som använts i det föregående vid redovisningen av dagspressens strukturutveckling m. rn. Med hänsyn till syftet med det nu förordade stödet, nämligen att så långt möjligt bibe- hålla en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning inte minst på det lokala planet, bör detta ges en vidare omfattning. Det är därvid naturligt att knyta an till den definition som används vid samdistribu- tionsrabatten och som i sin tur går tillbaka på förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt. Detta innebär att med dagstidning avses allmän ny- hetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

En annan fråga gäller huruvida stöd skall kunna utgå särskilt för dagstidning som inte kan anses som självständig med hänsyn till att den till stor del har samma redaktionella innehåll som en eller flera andra tidningar. En vanlig typ av sådan icke självständig tidning är s.k. avläggare. En avläggare kan karakteriseras som en speeialupplaga som utkommer under eget namn. Typiskt för avläggaren är att den har ett eget lokalt material men att innehållet i övrigt är detsamma som i "huvudtidningen”. Även i andra fall kan det förekomma att flera tid- ningar har i huvudsak samma innehåll utan att avläggarförhållande kan anses föreligga, t. ex. i fråga om vissa tidningar inom samma koncern. En annan situation, som är av intresse i förevarande sammanhang. är den då en tidning utkommer med olika editioner på olika orter fast under samma namn. Formellt sett är varje tidning som utkommer under eget namn, även om den har huvudsakligen samma innehåll som annan

• Sida 14
•  Original

Prop. 1971: 27 14 tidning, att anse som en särskild tidning, eftersom för varje sådan tid- ning skall finnas särskilt utgivningsbevis. I ett bidragssystem som tar sikte på de löpande produktionskostnaderna finns det emellertid inte skäl att göra skillnad mellan de nyss angivna fallen. Dagstidningar med övervägande samma redaktionella innehåll bör därför i bidragshänse- ende betraktas som en tidning.

I det föregående har jag förordat att bidrag skall utgå endast för andratidningar. Med andratidning har därvid förståtts tidning, som har en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort. Flera pro- blem anmäler sig emellertid när det gäller att närmare bestämma vilka tidningar som skall anses som andratidningar och därmed bli berätti- gade till bidrag. Problemen hänför sig dels till vilket spridningsområde som skall ges relevans vid bestämmandet av en tidnings konkurrens- position, dels till frågan om vissa tidningar över huvud kan anses kon- kurrera med hänsyn till differentieringsgradcn, t. ex. i fråga om innehåll eller utgivningsperiodicitct.

Vad gäller den första frågan är att märka att tidningsstatistiken se- dan ett par år tillbaka redovisas dels på blockregioner, som motsvarar arbetsmarknadsstyrelsens kommunblocksanpassade A-regioner. dels på kommuner eller i förekommande fall kommunblock. Av praktiska skäl bör någon av dessa indelningar väljas som mätenhet för spridningen. Det visar sig vid en genomgång av allmänt tillgängliga uppgifter om dagstidningarnas spridning att man får en i stort sett godtagbar bild av en tidnings konkurrenssituation, om man bedömer denna med utgångs— punkt i spridningsförhållandena inom den kommun som anges som tidningens utgivningsort. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att vid bestämmandet av en tidnings konkurrensposition som mätenhet välja den kommun eller, om kommunen ingår i kommunblock, det kommun— block som är att anse som tidningens utgivningsort. I de nyss angivna uppgifterna används emellertid inte några fasta kriterier vid bestäm- mandet av utgivningsorten. Av betydelse är tydligen inte bara var tid- ningen har sin största spridning utan också sådana faktorer som var huvudredaktionen och tryckningsorten är belägen. Dessa sistnämnda förhållanden saknar dock i och för sig relevans, när det gäller att be- stämma en tidnings konkurrensposition. Dessutom kan de ändras utan att detta i sak påverkar tidningens situation. Som utgivningsort bör där- för i detta sammanhang anses den kommun där tidningen har största delen av sin upplaga. Om kommunen ingår i kommunblock bör i stället kommunblocket anses som utgivningsort.

Den andra frågeställningen som blir aktuell i anslutning till andra- tidningsbegreppet gäller om konkurrensförhållande i vissa fall över huvud kan anses föreligga med hänsyn till tidningarnas differentierings- grad. En grupp tidningar, som är klart differentierade i förhållande till andra dagstidningar, är storstädernas eftermiddagstidningar. I övrigt ter

• Sida 15
•  Original

Prop. 1971: 27 15

det sig vanskligt att utan närmare undersökningar i varje enskilt fall bedöma huruvida differentieringsgraden i olika hänseenden är sådan att konkurrensförhållande kan sägas inte föreligga. Ett av syftena med inrättandet av pressens lånefond var som tidigare berörts att tillskapa lånemöjligheter för tidningsföretag som önskade satsa på en differentie- ring av sin produkt. Förutsättningarna för att få del av det nu aktuella stödet bör inte ges en sådan utformning att ambitioner i denna riktning skulle motverkas. Jag förordar därför att frågan om differentieringsgra- den i princip lämnas därhän vid fastställandet av andratidningsbegrep- pet.

Det anförda leder fram till att med andratidning bör avses dagstid- ning som på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning. Vad som här menas med utgivningsort har jag angivit tidigare.

Jag berörde nyss storstädernas eftermiddagstidningar. Dessa kan ge- nerellt sett inte sägas vara i behov av stöd och bör därför inte komma i fråga för bidrag. De bör inte heller ha någon relevans vid bestäm- mandet av konkurrenspositionen för andra tidningar. Den i bidrags— systemet använda dagstidningsdefinitionen bör därför kompletteras med en bestämning av innebörd att upplagan till övervägande del skall vara abonnerad. Härigenom avskiljs från systemet inte bara de i huvudsak lösnummerförsålda tidningarna utan också en del 5. k. annonsblad, som utdelas gratis.

Förutsättningen för att produktionsbidrag skall utgå till tidningsföre- tag bör således vara att företaget ger ut en andratidning, definierad på det sätt som tidigare angivits. Som ytterligare förutsättningar bör gälla dels att den abonnerade upplagan uppgår till minst 2000 exemplar, dels att annonsandelen är mindre än 50 0/0. Med annonsandelen förstås andelen betalt annonsutrymme av det totala tidningsutrymmet under ett kalenderår. Den första begränsningen kan behövas för att förhindra spekulationsstartcr av nya tidningar med hänsyn till bidragsmöjlighe- terna. Den andra begränsningen har främst till syfte att utesluta vissa s.k. annonsblad från stöd.

När det gäller konstruktionen av produktionsbidraget förordar jag att pappersförbrukningen används som bas. Med pappersförbrukningen avser jag då tidningens upplaga multiplicerad med årsvikten pcr exem— plar. Årsvikten bör i förekommande fall beräknas för vad jag i det föregående benämnt huvudtidning eller för huvudedition. Med hänsyn till de i många fall betydande skillnader som finns mellan olika tid- ningars annonsandel bör emellertid pappersförbrukningen reduceras med den del som går åt för annonsutrymme. Jag förordar sålunda att som fördelningsnyckel används pappersförbrukningen minskad med annons- andelen. Genom denna fördelningsnyckel fångas på ett enkelt sätt upp tidningens storlek både i fråga om upplaga och antal textsidor och tidningens utgivningsfrekvens. Vidare innebär denna fördelnings-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1971: 27 16

nyckel att man gör det möjligt att med ett fixt bidragsbelopp per vikt- enhet automatiskt uppnå en rimlig anpassning av bidraget till den en- skilda tidningens storlek som ekonomiskt företag.

Vid den av mig gjorda avvägningen har jag kommit fram till att bi- draget bör bestämmas till 3 000 kr. per ton, dock högst 3,5 milj. kr. för storstadstidning och 1 milj. kr. för annan tidning samt lägst 200 000 kr., allt räknat för kalenderår. Med storstadstidning menar jag dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. Det sagda bör gälla tidning som utkommer två till sju gånger i veckan. För tidning som utkommer en gång i veckan bör bidraget utgå med ett fast belopp. Jag förordar att detta bestäms till 200 000 kr.

Skulle det förhållandet inträffa att det blir ett byte av konkurrens- position mellan två tidningar, kan det vara rimligt att för den tidigare andratidningen övergångsvis utgår ett reducerat bidrag. Jag föreslår att övergångstiden bestäms till två år och att bidraget sätts till hälften av det tidigare uppburna oreducerade bidraget.

Det förordade regelsystemet har getts en generell utformning, där inslaget av diskretionär prövning är ganska ringa. Ett sålunda utfor- mat system ger en fast grund för tillämpningen. I ett hänseende bör det emellertid öppnas möjlighet till en något friare bedömning, näm- ligen om enligt reglerna det område, där en tidnings konkurrenssitua- tion skall bedömas, blir för snävt för att en riktig bild av ett par tid- ningars inbördes konkurrensförhållande skall erhållas.

Jag skall belysa situationen med ett par konkreta exempel, varvid jag stöder mig på allmänt tillgängliga uppgifter om upplagor och spridningsförhå[landen. Norrländska Socialdemokratens utgivningsort blir enligt den tidigare angivna regeln Luleå. I Luleå är Norrbottens- Kuriren den största tidningen, varför Norrländska Socialdemokraten blir andratidning. Om man gör en samlad bedömning av konkurrens- förhållandet inom Norrländska Socialdemokratens hela spridningsom- råde är det emellertid uppenbart att den inte har samma svaga kon- kurrensposition som vanligen utmärker en andratidning. Det motsatta förhållandet gäller för Sydöstra Sveriges Dagblad. Utgivningsort blir enligt regeln Karlshamn och där är Sydöstra Sveriges Dagblad första— tidning. Om man tar i betraktande konkurrenssituationen i förhållande till Blekinge Läns Tidning inom hela spridningsområdet framstår det emellertid som helt klart att Sydöstra Sveriges Dagblad har en andra- tidnings svårigheter. I uppenbara fall av här angiven karaktär bör det organ som skall handlägga bidragsärendena ges möjlighet att kor- rigera stelheten i regelsystemet genom att vägra resp. bifalla bidrag.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1971: 27 17

Bidragsärendenas handläggning m. m.

Handläggningen av bidragsårendena bör anförtros åt styrelsen för pressens lånefond, som i samband härmed bör få ett ökat antal leda- möter. För varje ledamot bör liksom f.n. utses personlig suppleant. Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t.

Produktionsbidrag bör utgå endast efter ansökan, som görs skrift— ligen hos styrelsen. Till ansökningen bör fogas styrkta uppgifter om upplaga, årsvikten per tidningsexemplar och annonsandelen. Dessa upp- gifter bör avse det kalenderår som föregår bidragsåret, i fråga om upp- lagan bör de gälla medelnettoupplagan för vardagar under första halv- året.

Uppgifter om upplaga och dess spridning redovisas av Tidnings- statistik AB, som är ett samarbetsorgan ägt av Svenska Tidningsutgi- vareföreningcn, Svenska Annonsörers Förening och Reklambyråernas Utvecklingsinstitut AB. Med några få undantag är dagspressen redan i dag vad man kallar TS—kontrollerad. Tidningsstatistik AB har förkla- rat sig berett att åtaga sig att även kontrollera och lämna uppgift om årsvikt och annonsandel. Normalt bör uppgifter av Tidningsstatistik AB i berörda hänseenden kunna godtas utan närmare prövning.

Skyldighet bör åläggas tidningsföretag att lämna styrelsen sådana upplysningar som behövs för prövning av bidragsårenden. Skyldig— heten bör gälla alla tidningsföretag, dvs. även sådana som inte söker bidrag, för att inte t. ex. någon förstatidning genom vägran att läm- na erforderliga uppgifter skall kunna förhindra annan tidning att få bidrag.

Bl.a. med hänsyn till den nu angivna skyldigheten bör det finnas möjlighet att hemlighålla de uppgifter angående tidningsföretags af- färs- och driftsförhållanden som lämnas till styrelsen för pressens låne- fond i bidragsärenden. Detta kan åstadkommas med stöd av 21 5 lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Vidare är det lämpligt att en motsvarande bestämmelse om tystnadsplikt införs. De senast berörda frågorna torde få anmälas i ett annat sammanhang.

I kungörelsen om pressens lånefond fastslås att vid prövning av låne- ansökan hänsyn ej får tas till det lånesökande tidningsföretagets po— litiska inställning eller ställningstagande i särskilda frågor. Motsvaran- de bör självfallet gälla vid prövning av ansökan om produktionsbi- drag.

I fråga om pressens lånefond gäller att talan ej får föras mot sty- relsens beslut i låneärende. Inte heller styrelsens beslut i bidragsären- de bör få överklagas.

Inom finansdepartementet har upprättats ett utkast till kungörelse om produktionsbidrag för dagstidningar. Utkastet torde — i informa- tivt syfte — få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 1.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1971: 27 18

Ikraftträdande och medelsberäkning

Som jag tidigare har angett bör bidragen beräknas för kalenderår. Jag förordar att bestämmelserna tillämpas första gången i fråga om produktionsbidrag för kalenderåret 1971.

Inom finansdcpartementet har gjorts en översiktlig studie —— på grund- val av allmänt tillgängliga uppgifter och delvis med hjälp av uppskatt- ningar —— av resultatet av det förordade bidragssystemet, dvs. för vilka tidningar och med vilka belopp som produktionsbidrag torde komma att utgå. En redovisning härav torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 2.

Med hänsyn till resultatet av undersökningen och med beaktande av att den inte är fullständig kan anslagsbehovet för budgetåret 1971/72 beräknas till ca 33 milj. kr. Som inledningsvis nämnts har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Stöd till dagspressen beräkna ett förslagsanslag av 30 milj. kr. Jag för- ordar att ett förslagsanslag på 33 milj. kr. förs upp under benämningen Produktionsbidrag för dagstidningar.

Samdistributionsrabatt för dagstidningar och Pressens lånefond

Systemet med samdistributionsrabatt har nu varit i tillämpning i drygt ett år. Vid utgången av år 1970 deltog 103 dagstidningar i samdistri- bution, medan 73 dagstidningar som skulle kunna omfattas av syste- met stod utanför. Samdistributionsrabatten har lett till ett ökat sam- arbete på distributionsområdet mellan dagstidningarna, vilket för många tidningar medfört betydande fördelar. Anslutningen till systemet kan dock inte betecknas som helt tillfredsställandc. Kritik har också rik— tats mot utformningen av reglerna i olika hänseenden. Jag avser att senare i år ta upp frågan om en översyn av systemet.

Utgifterna för samdistributionsrabatten kan för innevarande budgetår beräknas uppgå till omkring 6 milj. kr. För nästa budgetår bör an- slaget för ändamålet föras upp med 10 milj. kr.

När det gäller anslagsbehovet för pressens lånefond för budgetåret 1971/72 kan detta inte överblickas f. n. Jag förordar emellertid att an- slaget för nästa budgetår tas upp med samma belopp som för inne- varande och föregående budgetår, dvs. 25 milj. kr.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1) godkänna de av mig förordade grunderna för produktionsbi- drag till dagstidningar,

• Sida 19
•  Original

Prop. 1971: 27 19

2) till Produktionsbidrag för dagstidningar för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 33 000 000 kr., 3) till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kr., 4) till Pressens lånefond för budgetåret 1971/72 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman- de av statsrådets Övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro- position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 20
•  Original

Prop. 1971: 27 20

Bilaga ]

Utkast till

Kungörelse om produktionsbidrag för dagstidningar

1 & Tidningsföretag här i landet kan enligt denna kungörelse få pro- duktionsbidrag för dagstidning.

25. I kungörelsen förstås med

dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och vars upplaga till över- vägande delen är abonnerad,

upplaga dagstidnings medelnettoupplaga för vardagar första halv- året av varje kalenderår,

utgivningsort den kommun i vilken en tidning har största delen av sin upplaga,

antlratid/zing dagstidning som på sin utgivningsort har mindre upp- laga än annan tidning,

storszadstidning dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort.

pappersförbrukning dagstidnings upplaga multiplicerad med årsvik- ten per exemplar,

annonsandel andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrym- met under ett kalenderår.

Om kommun ingår i kommunblock gäller vad som sägs om kommun i stället kommunblocket.

Vid tillämpningen av denna kungörelse anses dagstidningar med övervägande samma redaktionella innehåll som en tidning.

3 & Fråga om produktionsbidrag prövas av styrelsen för pressens lå- nefond. Därvid skall vad som är föreskrivet i 5 5 kungörelsen (1969: 503) om pressens lånefond angående låneansökan i stället gälla ansö- kan om produktionsbidrag samt i 16 och 17 %% om låneärende i stället gälla ärende angående produktionsbidrag.

4 & Produktionsbidrag utgår efter ansökan till tidningsföretag som ger ut andratidning under förutsättning att tidningens abonnerade upp- laga uppgår till minst 2 000 exemplar och att annonsandelen är mindre än 50 procent.

5 5 För dagstidning som utkommer minst två gånger i veckan be- räknas produktionsbidraget på grundval av pappersförbrukningen under föregående kalenderår minskad med annonsandelen och utgör 3000 kronor per ton, dock högst 3 500000 kronor för storstadstidning och 1 000 000 kronor för annan tidning samt lägst 200 000 kronor för kalen- derår.

För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgör produktions- bidraget 200 000 kronor.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1971: 27 21

6 & För dagstidning, som ej berättigar till produktionsbidrag enligt 4 & men för vilken fullt produktionsbidrag uppburits under något av de två senaste kalenderåren, utgår bidrag efter ansökan med hälften av vad som sålunda uppburits.

75. Styrelsen för pressens lånefond får besluta

dels att bidrag skall utgå för dagstidning, som ej är andratidning. om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsom— råde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratid— ning,

dels att bidrag ej skall utgå för andratidning, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den ej har samma svårigheter som en andratidning.

8 % Ansökan om produktionsbidrag göres skriftligen hos styrelsen för pressens lånefond senast vid utgången av det kalenderår för vilket bi- drag sökes. Till ansökningshandlingen skall fogas styrkta uppgifter om upplaga, årsvikten per tidningsexemplar och annonsandelen under det kalenderår som föregår bidragsåret.

"9 & Tidningsföretag är skyldigt att lämna styrelsen för pressens låne— fond sådana upplysningar som behövs för tillämpningen av denna kungörelse.

10 & Produktionsbidrag får ej utbetalas före den 1 juli det år som bidraget avser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1971. Bidrag enligt kun— görelsen utgår dock för tid från och med den 1 januari 1971.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1971: 27 22