Reformerat presstöd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

REFORMERIAT

PRESSTOD

Betänkande av

dagstidningskommittén

Statens

offentliga utredningar

1988:48

38m? E?) Utbildningsdepartementet

R efønnerat stöd

Pfes

RÄTTBLSER i andra PK 5.157 skall lyinledningen stycket skall da: Kommittén ara rat i nuvaranen

äe presscödsförordnánq

vars tillämpning genom höqtäckgg_ utpräglade . . . ninqstidningar första styc- På 5.163,

. ,

Betänkande a_ d

Stockholm

19:3 gagsndnmgskømmittén

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/7 39 96 30 Informationsbokhandeln _ Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliograñ över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - l2°° (externt och internt)

08/763 10 05 l2°° - 16°° (endast internt)

Graphic Systems AB, Göteborg 1988 ISBN 91-38-10226-9

ISSN 0375-25OX

Missiv 3

Till statsrådet Göransson

Bengt

Regeringen bemyndigade den 7 november 1985 statsrådet Göransson att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för en

övergripande

prövning av det statliga stödet till dagspressen och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Med stöd av nämnda bemyndigande förordnades den 28 november 1985 som ordförande verkställande direktören Jan Rydh och som ledamöter riksdagsledamöterna Anders Björck och Bo Hammar, f.d. borgarrådet Per-Olof Hanson, riksdagsledamöterna Kurt Ove Johansson, Bengt Kindbom och Maj-Lis Lööw.

Som expert förordnades den 8 december 1986 mediekonsulten Thomas Grahl.

Till sekreterare åt kommittén förordnades den 21 1986 Thomas

april

Grahl och civilekonom Iréne Karlin. Grahl i denna egen-

entledigades

skap samtidigt med nyssnämnda beslut den 8 december 1986. Iréne Karlin entledigades genom beslut den 11 november 1987.

Till sekreterare förordnades vidare den 6 1986

maj departementssek-

reterare Björn Edsman och den 6 mars 1987 avdelningsdirektör Roland Femgren. Edsman och Ferngren har svarat för sekreteraruppgiftema under hela slutfasen av kommitténs arbete.

Vi har genomfört utredningen under benämningen dagstidningskom-

mitten.

Kommittén får härmed avlämna sitt betänkande (SOU 1988:48) Reforrnerat presstöd.

Reservationer har lämnats av ledamöterna Anders Björck och Per- Olof Hanson, och ett särskilt yttrande har avgivits av Hanson.

Utredningsarbetet är härmed avslutat.

Stockholm den 11 oktober 1988

Jan Rydh

v Bo Hammar Anders Björck

Per-Olof Hanson Kurt Ove Johansson

Bengt Kindbom Maj-Lis Lööw

/Björn Edsman

Roland F erngren

Sammanfattning

I kapitel 1 presenterar kommittén sitt uppdrag och beskriver vissa förhållanden i samband med arbetets genomförande.

I kapitel 2 tecknas den allmänna bakgrunden till att staten för ett par årtionden sedan började utveckla ett system för direkt ekonomiskt stöd åt dagspressen. De grundläggande och tryckfrihetsrättsliga skis-

principerna

seras, och strukturförändringama i tidningsbranschen decennierna närmast efter andra världskriget beskrivs kortfattat. Tillkomsten i olika omgångar av ett antal direkta stödåtgärder redovisas. De rikt-

övergripande

linjer för den statliga presspolitiken som lades fast av riksdagen år 1976 och som alltjämt är vägledande för denna politik återges. En översikt ges av de stödformer

som regleras genom nu gällande pressstödsförordning, och uppgifter lämnas om statens årliga kostnader för var och en av dessa sedan 1980-talets början.

Ikapitel 3 beskrivs översiktligt den svenska struk-

tidningsbranschens

tur och marknadssituation. Uppgifter ges b1.a. om ägarförhållanden, den politiska tillhörigheten och tidningsföretagens soliditet. Olika affärsidéer och strategier kommenteras, och en bild ges av läsar- och annonsmarknademas betydelse och av och i

tidningarnas prispolitik prisutvecklingen

branschen.

I kapitel 4 skildras den tekniska utvecklingen inom tidningsproduktionen. Bl.a. påvisas att avtal som 1986 träffats mellan

tidningsföretagen

och de anställdas organisationer väsentligt kan underlätta

utformningen

av företagens policy på teknikområdet

och deras planering av kommande

tekniska investeringar.

I kapitel 5 konstaterar kommittén att dagspressens befrielse från mervärdeskatt på upplageintäkter har motiverats med

politiskt dagspressens

stora betydelse i den demokratiska processen. I diskussionen

understryks

att värdet av förmånen i första hand dvs. i

ligger på konkurrensplanet,

förhållande till andra medier som i sin

prissättning måste väga in mervär-

debeskattning på försäljningen.

Kommittén gör bedömningen att såväl samhällspolitiska som ekonomiska skäl talar för en fortsatt befrielse från mervärdeskatt på upplageintäkter

för dagspressen. Om så inte sker skapas så stora svårigheter för dagspressen att presstödet i övrigt måste omprövas helt.

I kapitel 6 framhåller kommittén att

riksdagen vid upprepade tillfällen klargjort att ordningen med reducerad reklamskatt på dagspressens annonsintäkter har utvecklats som ett led i statens samlade på

stödåtgärder

dagspressornrådet. De fönnånliga villkoren för dagspressen bidrar väsentligt till tidningarnas konkurrenskraft på reklammarknaden.

Kommittén understryker att den av

förmånliga behandlingen dags-

pressen har en rent presspolitisk bakgrund och är väl motiverad. Det i systemet inbyggda grundavdraget förmlås höjt från nuvarande 12 milj.kr.

till exempelvis 15 mi1j.kr. Om förändringar i reklamskattevillkoren skulle te sig befogade från andra än presspolitiska utgångspunkter förutsätter kommittén att dagstidningarna kompenseras på sätt.

lämpligt

I kapitel 7 diskuteras taxesystemet i postens tidningsrörelse. Systemet innefattar direkta statsanslag till posten och har i övrigt avvägts från bl.a. presspolitiska utgångspunkter. Kommittén konstaterar att utvecklingen under senare år inneburit att den konstruktion som riksdagen beslutade år 1976 nu i praktiken har frångåtts av berörda parter.

Kommittén anser att hela taxefrågan bör tas upp till

förnyad pröv-

ning. Det bör ske med utgångspunkt i resultaten av nu pågående utredningar om postens sociala roll resp. kostnadema för verksamheten. Kommittén anser att en förutsättning för en konstruktiv av taxefrå-

behandling

gan är att postens samhällsansvar närmare preciseras och att kostnadsbilden i tidningsrörelsen klarläggs.

I kapitel 8 söker kommittén beräkna de ekonomiska konsekvenserna för dagspressen för det fall reglerna om samhällsinformations- och kungörandeannonsering skulle ändras på det sätt som föreslagits av informationsdelegationen. Kommittén uttalar att normerna för den av samhället

bedrivna tidningsannonseringen i största möjliga utsträckning bör harmo-

niera med de övergripande mål statsmakterna angett för presspolitiken.

I kapitel 9 analyserar kommittén det för presspolitiken centrala begreppet mångfald. Det erinras om att det yttersta syftet med de pressstödjande insatserna är att främja mångfalden och åstadkomma största möjli-

ga bredd i nyhetsfönnedling och opinionsbildning. Det är sålunda fråga

om den publicistiska och redaktionella mångfalden och inte primärt om mängden verksamma företag i juridisk eller företagsekonomisk mening.

I kapitel 10 diskuterar kommittén innebörden av

begreppen dagstid-

ning, allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär, vilka i olika sammanhang omväxlande använts för att avgränsa det tid-

som över huvud ningskollektiv taget och i den mån vissa kvalifikationskriterier är - skall kunna komma i

uppfyllda fråga för presstöd.

Kommittén betonar det önskvärda i att med en sammanfattande tenn, som är tydlig och överensstämmer med gängse språkbruk, kunna beteckna det ifrågavarande kollektivet. Med tanke på att ett betydande antal av de avsedda publikationema utges endast en gång per vecka måste benämningen dagstidning anses mindre lämplig, och kommittén förordar att i stället termen allmän nyhetstidning i fortsättningen används för att beteckna det tidningskollektiv som avses. Kommittén utvecklar också, till ledning för framtida tillämpning i tveksamma fall, hur begreppet lämpligen bör avgränsas.

I kapitel 11 anges en norm för hur tidningar med delvis gemensamt innehåll bör bedömas i samband med frågor om presstöd. Kommittén anser att man av rationaliseringsskäl bör överge den hittillsvarande ordningen, som bygger på ett omständligt klassificerings-, mämings- och kontrollförfarande, där ett stort antal huvudtidningar, avläggare och separata editioner får sitt redaktionella innehåll granskat och procentberäknat

Sammarfattning

nummer för nummer. Regeln i nuvarande om att flera

förordning tidning-

ar under vissa förutsättningar skall anses vara en enda kan dessutom ifrågasättas från logisk synpunkt, och detsamma gäller bestämmelsen att i andra fall en viss del av en tidnings upplaga skall anses utgöra en särskild tidning.

Som huvudprincip föreslås nu att staten även i presstödssammanhang godtar den identitet som en tidning tilldelats av utgivaren genom hans val av publikationens namn. Ett i vederbörlig ordning registrerat och i tidningsvinjetten presenterat namn motsvarar därmed en tidning utan att någon mätning av andelen eget material behöver genomföras. Samtidigt framhåller kommittén att även om en tidning utges i olika editioner, med delvis varierat innehåll, bör den betraktas som en och samma publikation så länge den framträder under enhetligt namn.

I anslutning till dessa generella nonner rekommenderas vissa tilläggsregler som skall motverka tillkomsten av utpräglade skenarrangemang, avsedda enbart att ge effekt i presstödshänseende.

I de närmast följande kapitlen 12-14 redovisar kommittén sina konkreta förslag till reformering av de direkta presstödsinsatsema. Systemet renodlas till att omfatta tre stödformer, - och

driftsstöd, utvecklingsstöd

samdistributionsrabatt -- vilka föreslås ersätta de nuvarande fem stödformema.

I kapitel 12 presenterar kommittén sitt till hur ett driftsstöd -

förslag

till det nuvarande - skall i princip en motsvarighet produktionsbidraget utformas. Stödformen är till sin karaktär selektiv, dvs. stödmedel fördelas endast till delar av totalkollektivet, men inom det selektiva systemets ram bör liksom hittills automatiskt verkande, generella regler gälla i största

möjliga utsträckning.

Normeringen bör dock till viss del vara differentierad på så sätt att den särskilt anpassas för var och en av tre

huvudgrupper: högfrekventa

tidningar (med 6 eller 7 nummer i veckan), medelfrekventa (med 3-5 nummer per vecka) resp. lågfrekventa (med 1 eller 2 nummer vecka).

per Indelningen i dessa kategorier avviker i viss mån från den hittills tillämpade, som bygger på begreppen flerdagars- resp. fådagarstidningar.

Som allmänna kvaliñkationslcriterier för driftsstöd bör liksom hittills gälla vissa minimikrav i fråga om abonnerad upplaga, prissättning m.m. Kommittén anser dock inte att man skall ha kvar regeln om att ett stödmottagande tidningsföretag inte samtidigt får ge ut annonsblad av viss omfattning. I fråga om de hög- och medelfrekventa tidningarna förordas också slopande av den hittillsvarande bestämmelsen

att högst 50 % av spaltutrymmet får utgöras av annonser om driftsstöd skall utgå.

För de hög- och medelfrekventa tidningarna bör enligt kommittén i fortsättningen gälla att spridningen bland hushållen i utgivningskommunen - - skall

tåckningsgraden inte får överstiga 40 % om driftsstöd beviljas. Denna procentgräns föreslås få en mer generell och konsekvent tillämpning än hittills. Endast i fråga om ett fåtal geografiska områden

med speciella förhållanden rekommenderar kommittén att man undantagsvis gör en avvikelse från huvudnormen.

Kommittén föreslår vidare att man överger pappersförbrukningen som huvudgrund vid bestämningen av hur stort stödbelopp som skall utgå till en hög- eller medelfrekvent tidning. I stället förordas en beräkningsnorm grundad på vederbörande tidnings upplaga och utgivningsfrekvens. En maximering av stödbeloppet till en enda tidning bör gälla även i fortsätt-

_ till en

ningen 45 milj.kr. högfrekvent storstadstidning och 10 milj.kr.

till andra högfrekventa och samtliga medelfrekventa tidningar.

För de lågfrekventa tidningarnas del förordas driftsstödet, i likhet med det hittillsvarande produktionsbidraget, utgå med fasta schablonbelopp. Dessa blir enligt förslaget något högre än motsvarande belopp enligt nuvarande regler. Inom denna tidningskategori bör också, liksom tidigare, högre belopp kunna beviljas tidningar som dels har en upplaga över viss storlek, dels en spridning som sträcker sig över en större del av landet. Den tidigare till ett visst tusental fixerade upplagegränsen föreslås dock i dessa fall ersättas av en smidigare norm, som innebär att stödbeloppet trappas av i olika intervaller relaterade till successivt lägre uppla-

genivåer.

För de lågfrekventa tidningarna bör liksom tidigare gälla en lägre

kvalifikationsgräns med avseende på hushållstäckningen än för övriga

tidningskategorier. Kommittén föreslår dock att gränsvärdet höjs från 20 till 25 %. Vidare föreslås för dessa tidningar en av kravet på

justering

minsta mängd redaktionellt innehåll från 1 300 till 1 000 spaltmeter per årgång.

Till skillnad mot vad som rekommenderas i fråga om hög- och medelfrekventa tidningar anser kommittén att en gräns alltjämt bör finnas för de lågfrekventa tidningarna när det gäller hur stor andel av innehållet som får utgöras av annonser, om driftsstöd skall kunna beviljas. Gränsvärdet föreslås dock i fortsättningen bli 50 i stället för 40 %.

För samtliga tidningskategorier föreslås följande. I den mån de före-

slagna beräkningsnormema ger ett utfall som för en viss tidning blir avsevärt sämre än med nuvarande regler för produktionsbidrag skall enligt förslaget i flertalet fall reduktionen fördelas under en treårig övergångsperiod. Statens kostnader för driftsstöd kommer därför att det första året efter omläggningen ligga på i stort sett samma nivå som innevarande år - ca 400 milj.kr. -- för att vid slutet av den treåriga övergångsperioden vara nere i ett ca 5 % lägre belopp räknat i fast penningvärde.

I kapitel 13 diskuterar kommittén teknisk förnyelse och samproduktion och drar slutsatsen att åtskilligt kan åstadkommas på området för att förbättra dagstidningars kosmadsläge. Kommittén föreslår ett utvecklingsstöd för att skapa incitament för strukturrationaliseringar och andra åtgärder som kan ge långsiktigt positiva effekter.

Utvecklingsstöd bör utgå dels i form av bidrag till förpressinvesteringar hos enskilda företag, dels i form av räntesubventioner och lånegarantier för lån som förutsätts tas på den allmänna kreditmarknaden för in-

. 13

Sammarfattning

vesteringar i gemensamma tryckerianläggningar, dels i form av sam-

tryckningsbidrag för legotryckning av dagstidningar. Fonnfrågor, detaljfrågor och beloppsnivåer behandlas i

anslutning till resp. stödform.

Kommittén understryker att en måste innefatta

fömyelseprocess lämp-

liga utbildningsprogram. Kommitten föreslår en ram på 5 för ut-

milj.kr.

bildning, som inledningsvis bör användas dels för

utveckling av en permanent utbildning i tidningsledning, dels för utbildningsprojekt av generell betydelse för branschutvecklingen.

Utvecklingsstödet ersätter nuvarande utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond. Förslagen innebär bl.a. att den statli-

ga långivningen till tidningsföretag upphör.

I kapitel 14 föreslår kommittén vissa i

förändringar beräkningsnor-

mema för samdistributionsrabatten. Denna stödform innebär att staten skjuter till ett visst antal öre per exemplar av en allmän nyhetstidning om denna delas ut till abonnenterna tillsammans med andra och

tidningar med ett av distributionsföretaget Ratillämpat enhetligt distributionspris.

battskalan föreslås

nu få en annan uppbyggnad med fyra i stället för tre rabattklasser, och öresnivåema, som varit nominellt oförändradesedan 1981, höjs genomgående. Båda de föreslagna förändringarna har getts en sådan profil att rabattökningen blir relativt sett större i de skikt där de mindre och medelstora tidningarna har hela eller huvuddelen

av sin upplaga. Statens kostnader för samdistributionsrabatt beräknas med de förordade regeljusteringarna öka med ca 35 % till ca 79 kr., vilket inne-

milj.

bär att man i stort sett återställer den reala nivå stödformen hade i mitten av 1980-talet.

I kapitel 15 presenterar kommittén sin

helhetssyn på det reformerade presstödet i ett tioårsperspektiv. Stödet bör fortsättningsvis bestå av driftsstöd, utvecklingsstöd och samdistributionsrabatt. Driftsstödet

sänks något och får mer uttalat än hittills karaktären av en grundläggande garanti för fortsatt utgivning. Samdistributionsrabatten är men

principiellt oförändrad,

med höjda öresnivåer.

Det nya presstödet bör under perioden till stor del inriktas på angelägna utvecklingsinsatser med sikte på ett förbättrat för stödta-

kostnadsläge

gande tidningar. Det bör ske genom utvecklingsstödet. Medelsanvisningen bör dimensioneras så, att koncentrerade och omfattande stödinsatser kan göras under en begränsad tid. Kommittén föreslår att anvisningen gradvis byggs upp från högst 60 milj.kr. år 1 till högst 100 milj.kr. åren 3-6, för att sedan stegvis trappas av och åter vara högst 60 milj.kr. år 10. Syftet är att med relativt omfattande, samlade insatser under några år ge tidningsföretag möjligheter att åstadkomma långsiktigt positiva förändringar i verksamheten, vilket på sikt kan beräknas medföra ett totalt sett lägre behov av löpande driftsstöd.

Den innebär att medelsbehovet för

föreslagna utfonnningen statligt

presstöd enligt kommitténs modell blir något lägre än enligt det nu gällande systemet. Det gäller både i det korta och i det långa perspektivet.

Sammanfattning

Om det refonnerade presstödet ger de förväntade effekterna fullt ut, bör denna skillnad bli särskilt märkbar framemot tioårsperiodens slut.

I kapitel 16 påpekar kommittén att presstödsnämndens sammansättning och organisationen av arbetet hittills är väl lämpade för de uppgifter som ett delvis nytt presstödssystem kräver. Kommittén anvisar vissa möj-

ligheter till förbättring och systematisering av insamlingen av relevanta

m.m. och föreslår att regeringen ger nämnden i uppdrag att

uppgifter

starta ett planeringsarbete med sådan inriktning.

I och

aktuella

Bakgrund

förhållanden

_ Utredningsuppdraget 17

i

1¶Utredningsuppdraget

1. l Direktiven

I direktiven till kommittén tecknas inledningsvis bakgrunden till utredningsuppdraget. Föredragande statsråd erinrar om att den statliga politiken på medieområdet syftar till att värna grundläggande demokratiska

friheter, främst informations-, åsiktsoch yttrandefriheten. Målet är att åstadkomma bredd och i informations- och

mångfald åsiktsbildningen.

Det konstateras vidare i direktiven att det nuvarande för stöd systemet till dagspressen i sina huvuddrag varit oförändrat sedan 1976. Den

parla-

mentariska uppslutningen bakom har varit presstödet stor. I olika omgångar har reglerna emellertid modifierats och dels i an-

kompletterats,

slutning till från

förslag offentliga utredningar, dels på direkta initiativ

från och

regering riksdag.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör enligt direktiven vara en

utvärdering av effekter och erfarenheter av det nuvarande presstödet. Inom ramen för sin analys bör kommittén särskilt pröva i vad

giltigheten

som påståtts vara mindre tilltalande av stödet i dess nuvaran-

verkningar de utformning. Som

huvudförutsättning gäller dock att den statliga presspolitiken i stort skall ligga fast.

Enligt direktiven bör den tekniska utvecklingens betydelse undersö-

kas och förutsättningarna för

effektivisering och ekonomisk rationalisering prövas. Det framhålls att kommitténs översyn bör innefatta alla for-

mer av utgående stöd, dvs. även distributionsstöd och indirekta subven-

tioner såsom

förmånlig skattebehandling.

Kommittén åläggs i direktiven de

attanalysera långsiktiga ekonomis-

ka effekterna av sina förslag, så att statens framtida stödinsatser blir möjliga att överblicka och kan hållas inom nuvarande totalnivå. En särskild fråga som skall i klargöras utredningen gäller den ekonomiska betydelsen för dagspressen av samhälls- och

kungörandeannonseringen.

Kommittén anmodas vidare att i sitt arbete väga in de förslag som 1985 lades fram av femte Dess betänkande

pressutredningen. (Ds U

1985:2) Effektivare presstöd har efter

remissbehandling inte lagts till

grund för något ställningstagande till från regeringen utan överlämnas kommittén för att prövas inom ramen för den totala översyn av presstödet

som

utredningsuppdraget syftar till.

Kommitténs direktiv återges i sin helhet i 1.

bilaga

1.2¶Genomförandet

Arbetet har bedrivits i kontakt med i olika

fortlöpande sammanhang be-

rörda parter. Sakuppgifter rörande och synpunkter branschförhållanden

m.m. har inhämtats från bl.a. presstödsnämnden, Tidningsstatistik AB,

Utredningsuppdraget

olika forskningsinstitutioner inom högskolan, Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningamas arbetsgivareförening, Svenska joumalistförbun-

det, Grafiska fackförbundet, Handelstjänstemannaförbundet samt från tid-

ningskoncemer och enskilda tidningsföretag.

Företrädare för bransch- och intresseorganisationer har deltagit i hearings och kommittésammanträden. Tidningsföretag har enskilt eller i vissa grupper gjort framställningar eller inbjudits att inför kommittén muntligt

framföra synpunkter.

Statens pris- och kartellnämnd, postverket och samtliga samdistributionsföretag har lämnat sakunderlag och konsulterats rörande kostnader m.m. i tidningsdistributionen. Riksskatteverket har besökts och tillfrågats

mervärde- och reklarnskatteförhållanden. Information och syn-

angående

punkter har utbytts med företrädare för reklamskatteutredningen och utredningen om indirekt beskattning.

Särskild ekonomisk expertis har på kommitténs uppdrag genomfört lönsamhetsanalyser och studier av tidningsföretagens ekonomiska effektivitet med utgångspunkt i åtta dagstidningar på fyra konkurrensorter. Dessa undersökningar har avkastat fem delrapporter och en slutrapport som behandlats i kommittéarbetet.

Teknisk expertis har undersökt utvecklingen och förutsättningarna på det tekniska området, i kontakt med bl.a. Nordisk Avisteknisk Samar-

betsnärnnd, Kungliga tekniska högskolan, vissa tidningsföretag samt an-

utrustning och datateknologi med särskild händra sakkunniga på teknisk syn till tidningsproduktion.

Kommittén har gjort ett betydande antal studiebesök på svenska tidningsföretag för att orientera sig om aktuell problematik och lokala förutsättningar. Studieresor har företagits till Finland, Storbritannien och Förenta Statema. Internationella förhållanden har undersökts.

Kommittén har så långt möjligt följt den aktuella debatten på dagspressområdet och i övrigt sökt fånga upp och utveckla de vidare uppslag som framkommit under arbetet och som bedömts vara av värde för den

aktuella presstödsdiskussionen

Vi har använt det skisserade angreppssättet och valt att i betänkandet redovisa underlag och överväganden tämligen utförligt, med hänsyn till att det i direktiven framhålls vara av stor vikt att kommittén följer en bred uppläggning.

›

Utredningsuppdraget 19

1.3¶Inkomna skrivelser

A. Skrivelser från i andra

regeringen/regeringskansliet frågor än

sådana som avser kommitténs eller egen administration ekonomi

Kommitténs Ankomst- Ärende samt uppgift om kommitténs behanddiarienr. datum ling

6 1986-06-05 beslut att överlämna femte

Regeringens pressutredningens slutbetänkande jämte remissytt-

tanden samt skrivelser frân presstödsnämnden mil. Materialet har beaktats vid utformningen av äverväganden och förslag i olika avsnitt av kommitténs betänkande. 36 1987-06-09 Regeringens beslut att överlämna kopia av riksdagens skrivelse 1986/872128 och utskottsbetänkande (KU 1986/87:18), vari bl.a.

fådagarstidningarnas situation behandlas.

Riksdagens uttalanden i nämnda har

fråga

beaktats vid uformningen av bl.a. de

före-

slagna reglerna om driftsstöd i betänkandets kapitel 12. 41 1987-08-25

Arbetsmarknadsdepartementets remiss van

kommittén bereds tillfälle att avge yttrande över en rapport från utredningen om Stiftel-

sen Invandrartidningen. Kommittén har av-

stått från att yttra sig i frågan. 53 1988-02-25 beslut att till kommittén

Regeringens över-

lämna en framställning från presstödsnämnden om viss (avseende

författningsändring

pantförskrivning av presstöd). Frågan behandlas i betänkandets kapitel 12.

B. Inkomna skrivelser i utom sådana övrigt rapporter, promemorior och informationsskrifter som

på begäran tillställts

kommittén under utredningsarbetets samt cirkulärmate-

gång

rial etc.

Kommitténs Ankomst- Ärende behandsamt uppgift om kommitténs diarienr. datum

ling

2 1986-05-07 Svenska

tidningsutgivareföreningen, angåen-

de stödet till tidningsdistributionen. Berörda frågor behandlas i betänkandets kapitel 7 och * 14. 49 1988-01-15 för

Gruppen riksspridda endagstidningar,

angående regeln om att en abonnerad upplaga på minst 10 000 ex. krävs för att en

tidning

20 U tredningsuppdraget

skall anses ha riksspridning. Frågan behandlas i betänkandets kapitel 12. 50 1988-01-21 Svenska Dagbladet, angående bestämmelsen att armonsandelen hos tidning med produktionsbidrag inte får överstiga 50%. Frågan behandlas i betänkandets kapitel 12. 52 1988-02-11 Tidningen Arbetaren, angående samma fråga som berörs i ovannämnda skrivelse med diarienr. 49. Se ovan.

54 1988-03-29 Tidningarnas Arbetsgivareförening, angående

utbildning i tidningsekonomi. Frågan behandlas i betänkandets kapitel 13. 55 1988-05-30 Svenska tidningsutgivareföreningen, angående den indirekta beskatmingens betydelse för dagspressens ekonomi. Frågan behandlas i betänkandets kapitel 5 och 6. 56 1988-06-02 Bonitets Förlags AB (utgivare av Haparandabladet), angående reglerna för produktionsbidrag till tvåspråkig tidning i Tornedalen. F rågan behandlas i betänkandets kapitel 12.

Den statliga presspolitiken 21

2 Den

statliga presspolitiken

2.1 Grunderna för stödet och

stödets syfte

2.1.1 Den

tryckfrihetsrättsliga grunden

Enligt en lång tradition i vårt land har medborgarna rätt att utan inblandning från myndigheter meddela upplysningar och åsikter genom att framställa och sprida tryckta skrifter. Statsmakten skall i princip inte befatta sig med hur denna rättighet utnyttjas. Utgivare av skrifter skall däremot kunna påräkna statens aktiva

skydd, om informationsfriheten i någon

situation skulle behöva värnas mot

obehörig påverkan.

Tidningen representerar en av de publikationsformer som med stöd av denna princip tillförsäkras

långtgående frihet från statlig inblandning. En grundläggande tanke är sålunda att ingen tvekan skall kunna råda om tidningspressens självständighet och dess rätt att kritiskt granska

myndighe-

ter och politiska instanser.

Tillämpningen av den när det

åberopade principiella inställningen

gäller myndigheternas förhållande

till pressen har sedan ett par århundraden ytterst garanterats genom stadganden i tryckfrihetsförordningen, som alltjämt är en av de svenska grundlagarna. Den syn på det fria ordets fundamentala

betydelse som avspeglas i denna grundlag omfattas i det svenska samhället av alla befolkningsgrupper.

Utvecklingstendenser på tidningsmarknaden

Allmänt

Den tekniska och ekonomiska har emellertid

utvecklingen medverkat till att det efter hand blivit allt svårare för såväl enskilda

som grupper att i praktiken utnyttja sin rätt att ge ut tidningar.

Inte minst gäller detta utgivning av sådana tidningar som strävar efter att med

dagligen utkommande nummer bedriva en och

fortlöpande nyhetsförmedling opinionsbildning.

Svårighetema sammanhänger framför allt med att i det

dagspressen

moderna kommunikationssamhället möter delvis andra

och mer kompli-

cerade problem än tidigare, samtidigt som den för sin produktion och distribution är underkastad marknadsekonomins allt hårdare

krav och restriktioner.

Till följd av sina grundläggande ambitioner, som avser upplysning och idémässig påverkan, har

dagstidningama många gånger svårt att

möta sådana hinder genom att inta ett renodlat kommersiellt förhållnings- Sätt.

Typiskt för tidningsmarknaden är vidare att där finns

inbyggda vissa

mekanismer som är ägnade att mer eller mindre automatiskt

förstärka de redan starkas position och att ytterligare försvaga de övrigas. Av betydelse är därvid inte minst den inverkan på den enskilda tidningens ekonomi som kan härledas från försäljningen

av annonsutrymme.

22 Den statliga presspolitiken

g

Ett antal framgångsrika dagstidningar har sålunda till följd av sin attraktion hos läsare ochannonsörer successivt förbättra sin ställ-

kunnat

ning och konkurrenskraft, medan deras medtävlare om läsarnas intresse relativt sett försvagats. Tidningar i den senare kategorin har i många fall tvingats upphöra till följd av sviktande ekonomi utan att det från början, objektivt sett, har förelegat någon påtaglig kvalitetsskillnad i förhållande till konkurrenten när det gäller den enskilda tidningen betraktad som redaktionell produkt.

K oncentrationen efter andra världskriget Det var framför allt under decennierna närmast .efter andra världskriget som den här skisserade tendensen blev alltmer tydlig. Antalet tidningar med en utgivning av mellan fyra och sju nummer per vecka minskade exempelvis mellan åren 1940 och från 132 till 89 eller med 33

197_5

procent. För tidningar med glesare utgivningsfrekvens -- men med dagspressens kännetecken i övrigt -- noterades under samma period en än kraftigare nedgång, nämligen från 104 till 57 eller med 45 procent.

Större delen av den nyssnämnda stmkturförändringen hänför sig till tjugoårsperioden 1950-1969. Under denna tid minskade antalet orter i landet med konkurrerande tlerdagarstidningar från 50 till ca 20. Även många tidningar som hade varit ensamma på sin ort tvingades upphöra. Antalet orter med egen tidningsutgivning minskade kraftigt.

Koncentrationsprocessen tog sig uttryck dels i direkta nedläggningar, dels i fusioner som innebar att en svagare tidningsrörelse i en eller annan form uppgick i en starkare. Vid fusionering kunde ibland den uppköpta tidningen leva kvar som s.k. avläggare till huvudtidningen, varvid både tidningstitlama behölls och åtminstone nominellt ingen minskning av antalet pressröster behövde registreras.

Utveck1ingenkan emellertid sammanfattningsvis beskrivas som en tilltagande regional monopolisering av dagspressen. Tendensen var vid i mitten av 1960-talet så markerad att en fortsatt koncentration med stor sannolikhet kunde förutes om inte motåtgärder sattes in.

2.1.3 önskemålen om en presspolitik I allt vidare kretsar hade samtidigt dagstidningarnas betydelse för vidmakthållandet av en levande demokrati kommit att uppmärksammas. Inte minst i ljuset av erfarenheter som vunnits under andra världskriget framstod en väl förgrenad nyhetspress som en förfolkstyrelsens fortbestånd väsentlig faktor. Det gavs därmed anledning att överväga, huruvida principen om statsmaktens neutralitet gentemot utgivare av skrifter nödvändigt måste tolkas så strikt att det allmänna även måste avstå från ekonomiska stödåtgärder i syfte att underlätta tidningsutgivning.

Efter hand kom det av flertalet meningsriktningar att uppfattas som besvärande om den tilltagande koncentrationen på tidningsområdet skulle gå så långt att makten över dagspressen blev begränsad till ett fåtal -

Den

statliga presspolitiken 23

vare sig privatpersoner eller organisationer. Det för den demokratiska utvecklingen vitala intresset

av att behålla den mångfald i nyhetsförrnedling och opinionsbildning som garanterades av en rikt förgrenad dagspress framstod i detta perspektiv som alltmer centralt.

Principen att staten i största möjliga utsträckning skall avhålla

sig från påverkan gentemot utgivare av skrifter betraktades allt-

visserligen

jämt som grundläggande och självklar. Men slutsatsen var att den i det moderna mediesamhället dock inte behövde tolkas så

rigoröst att varje form av ekonomiskt stöd från staten till en tidningsrörelse blev utesluten.

Det blev också allt vanligare att i den allmänna debatten möta krav på utformningen av en statlig presspolitik, ett begrepp

som i vårt land knappast tidigare under fredstid föns fram i diskussionen om

samhällsfrågor.

2.1.4 Tidiga förmåner och de forsta direkta stöden

Det är mot den här tecknade bakgrunden som framväxten under de senaste 15-20 åren av ett system för statligt stöd åt dagstidningama skall ses.

Vissa beslut på skatteområdet hade för

övrigt redan på 1940- och 1950-talen gett en anvisning om att statsmakterna bedömde

dagspressens

förhållanden och i samhället som annorlunda, med

ställning åtföljande

rätt till vissa förmåner, jämfört med övriga grenar av näringslivet. Dagstidningama hade sålunda undantagits från den 1948 införda pappersskatten, och när allmän varuskatt infördes 1959 att av

bestämdes försäljning

allmänna inte skulle omfattas.

nyhetstidningar

Som ett ytterligare stegi riktning mot mera direkta stödforrner kan vidare ses det beslut om statliga ekonomiska till

bidrag politiska partier

som riksdagen fattade 1965. Ett dänned

huvudsyfte angavs vara att underlätta den politiska vilket kom-

opinionsbildningen, antogs i praktiken

ma de till partierna knutna tidningarna till godo.

När det emellertid mot slutet av 1960-talet stod klart att de dittills vidtagna, indirekt verkande åtgärderna inte på

något avgörande sätt kunde hejda den inskred statsmakterna med vissa

tilltagande tidningsdöden,

direkta stödinsatser. I två

omgångar, 1969 resp. 1971, beslöts sålunda om åtgärder i syfte att underlätta den fortsatta verksamheten för sådana tidningar, de s.k. andratidningama, som till lokal konk-

följd av övennäktig urrens brottades med särskilt stora problem.

I den första beslutsomgången till lån

skapades möjlighet fördelaktiga för den nämnda och vidare inrättades en fomi av sub-

tidningskategorin,

vention av tidningsdistributionen, avsedd att särskilt

gynna de svaga tidningarna. Genom 1971 års beslut ett

kompletterades stödåtgärdema med driftsbidrag till andratidningarnas löpande produktion.

2.1.5 1976 års

principiella ställningstaganden

Massmediernas funktion i det demokratiska systemet

Efter ett omfattande utredningsarbete fast-

av 1972 ârs pressutredning ställde statsmakterna år 1976 övergripande

riktlinjer för presstödspoliti-

24 Den statliga presspolitiken

ken samt ändrade regler för presstödet. I utredningens betänkande (SOU 1975:79) Svensk Press - Statlig presspolitik hade b1.a. redovisats en översikt av olika ideologier som genom århundraden präglat synen på massmediemas funktion allmänt sett samt förhållandet mellan medierna och den politiska makten. Utredningen analyserade sedan de uppgifter som är väsentliga för massmedierna, och däribland pressen, i ett samhälle som det svenska.

Pressutredningens huvudtanke, till vilken regeringen anslöt sig i prop. 1975/76:13] och därefter även riksdagen, var att det övergripande målet för mediepolitiken inte bör sökas inom massmediebranschen utan i samhället i övrigt. I centmrn för den svenska mediepolitiken står med detta synsätt de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin.

Mediemas funktion inom ramen för det demokratiska systemet preciserades av statsmakterna, med utgångspunkt i pressutredningens analys, till att avse följande fyra uppgifter. 1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att med-

borgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskil-

das och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som för organiserade sam-

språkrör

hällsintressen kommentera skeendet i samhället. 3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verk-

samhet som utövas av de inflytelserika i samhället. 4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politis-

ka, fackliga och andra ideella grupper i samhället.

Dagspressens särskilda uppgifter- motiv för stöd Riksdagen anslöt sig också till de motivuttalanden av departementschefen där den nyss redovisade beskrivningen av mediernas huvuduppgifter kommenterades med särskild hänsyn till dagspressens förhållanden. Departementschefen anförde följande (prop. s. 130):

För egen del vill jag framhålla att den redovisning av massmediemas

funktioner som utredningen har lämnat självfallet kan kompletteras.

Som radioutredningen har framhållit leder dock inte detta till andra

slutsatser om vilka mål samhället bör ha för sin massmediepolitik än

dem pressutredningen från sina har Jag vill

utgångspunkter dragit.

också klart deklarera att jag inte har uppfattat pressutredningen så att

man har velat överdriva dagspressens partipolitiska roll. Politiskt och

Samhällsorienterande material omfattar i utredningens analyser vä-

sentligt vidare områden än utpräglat partipolitiska frågor. Gränsen mellan vad utredningen betecknar som Samhällsorienterande material

och vad några remissinstanser hänför till kulturområdet är knappast

särskilt skarp. Åtskilligt av tidningarnas kulturmaterial torde kunna

inrymmas under de av pressutredningen framhävda uppgifterna för

-

dagspressen. _

Det är emellertid viktigt att göra klart att det är dagspressens bety-

Den statliga presspolitiken 25

delse för vidmakthållandet av en levande demokrati som i första hand

motiverar ett statligt stöd till pressen. Det kan vara

angelägna uppgif-

ter för pressen att förmedla annonsinformation eller att skänka för-

ströelse och av olika underhållning slag. Sådana uppgifter kan dock enligt min mening fullgöras utan en lokal konkurrens

på tidnings-

marknaden. Däremot vill jag framhålla att pressen är den klart viktigaste källan för medborgarna när det gäller information i samhällsfrå-

gor. För stora grupper av medborgare utgör lokalpressen den huvudsakliga kontakten med den demokratiska processen i kommuner och landsting. En allsidig press som kan infonnera och spegla den lokala opinionen är således en av de grundläggande för en

fömtsätmingama

väl fungerande kommunal demokrati.

Övergripande mål

I propositionen (s. 133) och riksdagsbeslutet bekräftades också statsmak- 4 ternas anslutning till de hade

principer utredningen åberopat såsom grund-

läggande för presspolitiken. I

utredningsbetänkandet (s. 295 f.) redovisas dessa principer med följande

resonemang:

Då fram ett till

pressuuedningen lägger förslag handlingsprogram görs

detta med det övergripande målet att vidmakthålla och om

möjligt

förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så att makten

långt

över tidningarna begränsas till få - det må vara

några privatpersoner

eller organisationer. Alla betydande meningsriktningar måste ha till-

gång till organ där de kan framföra de egna och där det

budskapen

finns plats för en intern debatt.

Målet för presspolitiken är således att det skall finnas en

mångfald

på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar

möjlighet

för en allsidig debatt och I det

opinionsbildning. följande skall ett

antal konkreta åtgärder föreslås som är ägnade att förhindra tidnings-

nedläggningar och skapa möjligheter för en större rörlighet på mark-

naden.

Åtta huvudpunkter vägledande för stödets utformning

Enligt departementschefen var den av utredningen presenterade analysen en god grundval för till målen för och ut-

nödvändiga ställningstaganden fommingen av det statliga presstödet.

I propositionen (s. 133 f.) återgavs också de sammanfattande huvudsynpunkter som hade for-

utredningen

mulerat och angett som vägledande för

förslagen till konkreta stödåtgär-

der. Dessa åtta huvudpunkter var:

1. Konkurrens mellan tidningar marknader på regionala bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en för

utgivningsort skapar förutsättningar

valfrihet åt läsarna.

2. I de fall då tidningskoncentrationen

lett till monopol på den lokala marknaden måste presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

26 Den statliga presspolitiken SOU 1988:48_

3. Kedjebildning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägar-

förhållandena inom tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägarstrukturen.

4. Presspolitiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till

eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll. 5. Reglerna för de statliga åtgärderna skall vara lätt tillämpbara och så

långt möjligt av automatiskt verkande karaktär. 6. Samverkan mellan tidningsföretag bör stimuleras. En sådan har upp-

enbara resursmässiga fördelar. 7. Det regelsystem som styr fördelningen av de statliga bidragen till

pressen skall grundas på en analys av marknadsförhållandena och be-

fordra god hushållning bland de tidningar som erhåller stöd.

presstödet skall administreras av en nämnd med resurser 4 8. Det statliga

att göra fortsatta analyser av branschen och enskilda marknadssituationer.

2.1.6¶Begreppen dagstidning och mångfald

I statsmaktemas beslut år 1976 berördes också en annan fråga av principiell betydelse, nämligen hur begreppet dagstidning skulle definieras i presstödssammanhang. Definitionsfrågan hade diskuterats redan i samband med införandet 1969 och 1971 av vissa stödåtgärder för de s.k. andratidningarna och även dessförinnan uppmärksammats, nämligen när man på 1940- och 1950-talen beslutade om befrielse för allmänna nyhetstidningar från vissa skatter.

Dagstidningskommittén går dock inte närmare in på dessa överväganden här. Kommittén skall i ett senare kapitel beskriva hur den anser att man bör avgränsa det tidningskollektiv som i fortsättningen skall kunna komma i för presstöd. Därvid skall också redovisas en översikt

fråga

över de tidningsbegrepp och definitioner som under årens lopp kommit till användning i samband med beslut om olika statliga förmåner till dagspressen.

Bevarandet av mångfald inom dagspressen blev som framgått i och med beslutet 1976 knäsatt såsom det övergripande målet för presspolitiken. Hur statsmakterna tänkte sig tolkningen på det konkreta planet av begreppet mångfald kan i någon mån utläsas av de tre första nyss återgivna huvudsynpunktema, där resonemang förs om bl.a. konkurrens, valfrihet och altemativ. Dagstidningskommittén menar dock att analysen av det centrala mångfaldsbegreppet bör föras ett steg vidare och återkommer härtill i ett särskilt kapitel.

2.2¶Det direkta presstödet

2.2.1 Stödformerna Enligt förordningen (1981:409, senast ändrad 1988:672) om statligt stöd

l

_ Den

statliga presspolitiken 27

till dagstidningar omfattar nämli-

detta system f.n. fem olika stödforrner,

gen produktionsbidrag, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag, samdistri-

butionsrabatt och lån ur pressens lånefond. Det direkta pressstödet har i stora drag haft denna utformning sedan 1976; t.o.m. budgetåret 1986/87 förekom dessutom ett etableringsstöd vilket emellertid

då slopades med . motiveringen att det under flera år endast utnyttjats i ringa utsträckning.

Kommittén behandla de särskil-

avser att i senare kapitel mer utförligt da mål som angetts för var och en av de nämnda stödåtgärdema samt utformningen av de regler som f.n. gäller för dessa. Redovisningen kommer då att separat för varje stödform anknytas till en utvärdering av de hittillsvarande insatserna och direkt av de till och

följas förslag ändringar

kompletteringar av stödsystemet som på olika punkter framstår som motiverade. I dettainledande avsnitt skall därför

endast ges en kortfattad översikt över samtliga stödformer och deras i stort.

uppläggning Produktionsbidraget, som är den kostnadsmässigt dominerande stöd-

formen, syftar enligt den nyssnämnda förordningen till att utgiv-

stödja ningen av dagstidningar i marknadsmässigt underläge. Grundläggande

kriterier för att en tidning skall komma för är att

ifråga produktionsbidrag

den har l) i huvudsak abonnerad upplaga, 2) minst 2 000 abonnerade exemplar, 3) en annonsandel på mindre än 50 % samt att den 4)

tillämpar gängse abonnemangspriser. Bestämningen av tidningens marknadsmässi-

ga läge grundas i princip på dess relativa bland hushållen

spridning på

- - varvid ett

utgivningsorten hushållstäckningen spridningsmått under

vissa gränsvärden, olika för olika tidningskategorier, till

berättigar bidrag enligt särskilda beräkningsregler.

I såväl för denna stödform som i

motiveringen utformningen av de

bestämmelser som reglerar densamma att lö-

ligger, produktionsbidrag

pande skall kunna utgå till en tidning under en följd av år, dvs. så

länge

det marknadsmässiga underläget består och kriteriema i är

övrigt uppfyll-

da. .

Utvecklingsbidraget är däremot exempel på en stödform av mer tillfällig karaktär. Huvudsyftet anges i vara att stär-

presstödsförordningen

ka dagstidningar med en svag marknaden

ställning på genom tillfälliga

insatser. Bidraget, som är får med vissa be-

behovsprövat, högst utgå

stämda belopp och kan av en och samma

tidning endast uppbäras under två år inom loppet av en fyraårsperiod. Under vissa förutsättningar kan även en tidning med få

produktionsbidrag utvecklingsbidrag. statsmak-

terna har dock sanktionerat den bidragsbeviljande bedöm-

myndighetens

ning att stödfonnen i första hand skall för

utnyttjas tidningar utan pro-

duktionsbidrag vilka befinner sig i ekonomiska i

allvarliga svårigheter,

andra hand för sådana tidningar vilkas marknadssituation

gör ett bidrag befogat och först i tredje hand för tidningar som uppbär produktionsbidrag.

Samverkansbidraget syftar enligt förordningen till att underlätta produktions-, annonsförsäljnings- och branschsamverkan mellan

tidningar.

Medel inom ramen för denna stödform av vilka

kan beviljas tidningar,

minst en har produktions- eller utvecklingsbidrag, för samverkan i teknisk produktion eller annonsförsåljning. Tidningar med samma ägare eller inom samma koncern kan dock inte få bidrag för ett gemensamt

branschsamverkan projekt. Om det gäller större samverkansprojektmåste minst en av deltagande tidningar ha produktions- eller

tredjedel

utvecklingsbidrag för att också samverkansbidrag skall kunna utgå. Vid branschsamverkan får beviljas ett belopp motsvarande en tredjedel av totalkostnaden för det ifrågavarande projektet, i övriga fall avvägs bidraget enligt vissa andra normer som innebär gradvis sjunkande belopp under en period av högst fem år.

Samdistributionsrabatten åsyftar enligt presstödsförordnin gen att underlåtta samarbete mellan dagstidningar när det gäller distributionen. Medel inom ramen för denna stödform beviljas i princip i proportion till det antal abonnerade exemplar av en tidning som distribueras tillsammans med andra tidningar enligt ett visst förfarande. Systemet förutsätter existensen av ett antal särskilt inrättade, fristående distributionsföretag och är upplagt så, att man i möjligaste mån skall neutralisera den konkurrensfördel som, genom övertag även på distributionssidan, annars ytterligare skulle stärka de dominerande tidningarnas position och försvaga de

övrigas.

Lån ur pressens lånefond slutligen ges i syfte att underlätta investering eller annan åtgärd som behövs för att stärka en dagstidnings konkurrensfönnåga på längre sikt, företrädesvis samverkansåtgärder. Lån får inte beviljas för projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala villkor och på ett sätt som är betryggande från tidningens synpunkt. Lån ur fonden lämnas för bestämd tid och kan under högst

fem år vara amorteringsfritt.

2.2.2 Utfallet En utförlig sammanställning och analys av statens kostnader för direkta presstödjande insatser under perioden 1976-1980 redovisades i dagspresskommitténs betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen. Vi skall i detta avsnitt ge en översiktlig bild av den kostnadsmässiga utvecklingen fr.o.m. budgetåret 1980/81 såväl sammantaget som beträffande de olika stödformema var för sig. De angivna värdena avser faktiskt utbezalade belopp, vilka beträffande några av stödforrnema avsevärt skiljer sig från de för resp. år budgeterade beloppen.

Produktionsbidrag Av följande tabell framgår hur stora belopp som för vart och ett av budgetåren fr.o.m. 1980/81 utbetalats i produktionsbidrag och hur många tidningar som varje år fått sådant bidrag.

I

Den statliga presspolitiken 29

Bud getår Utbetalat belopp, Avser kalender- Antal stöd-

milj. kr. år mottagande

tidningar

Uppgifterna för 1988/89 speglar förhållandet i början av hösten 1988. Praktiskt taget samtliga hade då erhållit sitt

bidragsberättigade tidningar produktionsbidrag för utgivningsåret

1988. Någon enstaka ytterligare utbetalning, som marginellt höjer den angivna bidragssumman, kunde dock förutses. Antalet torde för detta år

stödmottagande tidningar slutgiltigt bli

78.

Etableringsstöd

Denna stödform,

som alltså upphörde vid utgången av budgetåret 1986/ 87, har under hela 1980-talet belastat statskassan

med tämligen blygsam-

ma belopp. Under

hela perioden har endast nio tidningar uppburit etableringsstöd. Det har i samtliga fall gällt med en i

tidningar utgivning dag

veckan. Tre av dem är numera

nedlagda. Per budgetår har utbetalats följande belopp (mi1j.kr.):

De av riksdagen anvisade medlen avsedda för denna stödform

har under samtliga budgetår till

uppgått betydligt högre belopp än som i

praktiken tagits i anspråk. Diskrepansen mellan

budgeterade och utnyttjade medel var särskilt stor fr.0.m. 1984.

Utvecklingsbidfag

Hittills under 1980-talet har 34

sammanlagt tidningar beviljats utveck-

lingsbidrag. I flertalet fall har i

bidraget legat storleksordningen 0,5 å 1

mi1j.kr. och fördelats på två rater. Fem tidningar har under den

ifrågava-

rande åttaårsperioden fått vardera

utvecklingsbidrag fyra gånger, vilket

antyder att påtagliga ekonomiska problem för dessa Per

förelegat företag.

”budgetår har statens kostnader för denna stödform

uppgått till följande

belopp (milj .kr.):

riksdagen

sat för ändamålet inte under

något budgetår utnyttjats mer än till en del.

i

30¶Den statliga presspolitiken

Samverkansbidrag Denna stödform har under den aktuella perioden utnyttjats av tidningsföretagen endast i ringa utsträckning. Bidrag har fr.0.m. 1980 t.o.m. juni 1988 beviljats till sammanlagt 16 samverkansprojekt, varav ungefär en tredjedel haft karaktär av branschsamverkan. De beviljade beloppen har i storlek varierat mellan 24 000 kr. och 5 milj.kr. Större bidragsbelopp har i allmänhet fördelats på flera rater. Belasmingen per budgetår har varit följande (milj.kr.):

Riksdagen har för vart och ett av budgetåren utom det senaste anvisat 7 milj.kr. till samverkansbidrag. För 1987/88 sänktes det budgeterade beloppet till 5 milj.kr. Skillnaden mellan de för ändamålet tillgängliga och de faktiskt utnyttjade stödmedlen är som framgår mycket påfallande.

Samdistributionsrabalt Antalet tidningsföretag som deltagit i den organiserade samdistributionen ökade successivt i början av 1980-talet, och systemet omfattar numera samtliga abonnerade dagstidningar. Medelsförbrukningen har varit påfallande jämn under hela perioden, dock något större det första året på grund av att rabattsatsema då var högre. Sammanlagt har under vart och ett av budgetåren utbetalats följande belopp (milj.kr.):

Lån ur pressens lânefond Sammanlagt 38 lån ur lånefonden har beviljats hittills under 1980-talet. I några fall har en och samma tidning fått lån vid flera tillfällen. Lånebeloppen har i regel uppgått till mellan 1 milj.kr. och 3 men exem-

milj.kr.

pel finns även på betydligt större åtaganden. Riksdagen har genom ett särskilt beslut 1987 medgett att 175 milj.kr. får disponeras under en treårsperiod för lån till Aftonbladet och Svenska Dagbladet för uppförande av en gemensam tryckerianläggning.

Vissa tidningar har erhållit lån ur fonden samtidigt som de uppburit utvecklingsbidrag. I många fall tillhör låntagama också den grupp tidningar som erhåller årligt produktionsbidrag. Utbetalningarna per budgetår ur lånefonden fördelar sig enligt följande (milj.kr.):

Den statliga presspolitiken 31

Summering

Statens utgifter under 1980-talet för direkta såsom de

presstödsåtgärder,

här redovisats separat för

varje stödform, uppgår vid en summering till

följande totalbelopp.

Budgetåx Totalt presstöd Därav i lån,

För budgetåret 1988/89 är det inte nu möjligt att ange hur stora de totala utgifterna för presstödsåtgärder blir, eftersom mer än hälften av budgetåret återstår när betänkandet avlämnas.

När det gäller den mest kostnadslcrävande stödformen, dock i det när-

produktionsbidraget, har

maste all förutsebar belastning av anslaget redan kunnat bokföras. En utgiftsökning med ca 32 mi1j.kr. har som framgått noterats beträffande produktionsbidraget mellan de båda senaste åren. Om man i ett räkneexempel antar att utgifterna för övriga stödforrner blir oförändrade, skulle dänned totalkostnaden kunna be-

för budgetåret 1988/89 preliminärt räknas

till 483 mi1j.kr. I denna kalkyl har då bortsetts från att pressens lånefond just detta år kan komma att belastas med ett

exceptionellt högt

belopp till följd av det förut nämnda avseende Aftonbla-

riksdagsbeslutet

det och Svenska Dagbladet.

En kostnad för direkta till 483

presstödsåtgärder uppgående mi1j.kr.

är ca 47 % högre än motsvarande för Denna

belopp budgetåret 1980/81.

nominella ökning

kan jämföras med att den allmänna pris- och kostnads-

höjningen, mätt genom konsumentprisindex_, uppgick till ca 78 % räknat

från 1980 års nivåoch fram t.o.m. augusti 1988. Statens kostnader för det direkta presstödet har sålunda under den senaste

åttaårsperioden höjts

betydligt mindre än den allmänna prisnivån. Räknat i fast

penningvärde

ligger i själva verket presstödskostnadema -

1988/89 med de utgångspunkter som ovan angetts - på en nivå som är ca 17 % lägre än motsvarande nivå budgetåret 1980/81.

sot] 1988:48 Branschstruktur och marknadssituation

3 Branschstruktur och marknadssitua-

tion

3.1 allmänna

Tidningsbranschens utveckling

3.1.1 Förhållandena t.o.m. 1970-talet

Under tiden från 1940 till 1970 var

strukturutvecklingen inom dagspres-

sen entydig. Antalet tidningar och tidningsföretag minskade Ned-

kraftigt. läggningarna drabbade i huvudsak små tidningar,

varav merparten signerades borgerligt. Arbetarpressen förlorade

färre, men upplagemässigt stör-

re tidningar.

Pressens politiska struktur påverkades dock i mindre grad av

nedläggningarna, eftersom de nedlagda borgerliga tidningarnas upplaga i

stor utsträckning övertogs av lokala med

konkurrenttidningar borgerlig

signatur.

Under en tjugoårsperiod minskade antalet orter

med konkurrerande flerdagarstidningar från 50 till ca 20. Också tidningar som varit ensamma på sin ort lades ned. Antalet orter med egen minskade.

tidningsutgivning

Sedan presstödet införts 1969-71

hejdades tidningsdöden. Få ned- _ läggningar förekom under 1970-talet. Handels-

Göteborgs och Sjöfartstidning var den största flerdagarstidning som lades ned under decenniet.

Under 1970-talet tillkom som en direkt effekt

flera nya dagstidningar

av presstödet.

Både 1972 års pressutredning och 1978 års dagspresskommitté fann att presstödet- särskilt stödet till - bidra-

fådagarstidningar

till att ett flertal startats.

git nya endagstidningar Fådagarstidningarnas upplaga ökade, i många fall kraftigt.

De fusioner mellan

dagstidningsföretag som ägde rum under 1970talet minskade inte antalet Fusionema rörde i de flesta fall

dagstidningar.

lönsamma tidningsföretag som av andra lönsamma

köptes tidningsföretag med andra spridningsområden. De uppköpta tidningarna levde kvar.

1979 fanns liksom tio år tidigare 17 landsortsstäder där två eller flera

flerdagarstidningar utgavs. Också i de tre storstäderna konkurrerade flera

flerdagarstidningar.

3.1.2 Utvecklingen det senaste decenniet

Första halvåret 1987 utgavs 165 varav 98

dagstidningar, flerdagarstidningar och 67 fådagarstidningar. Antalet har ökat dagstidningar margi-

nellt sedan 1980 (tabell 3.1). Ökningen förklaras dels av av

nyetablering

fådagarstidningar, dels av att ett antal under 1980-

flerdagarstidningar

talet delats i två editioner, var för sig definierade som en

dagstidning.

Inte heller proportionerna mellan antalet få- resp. har

flerdagarstidningar

ändrats nämnvärt. Fådagarstidningamas andel av den totala

dagstidnings-

upplagan har minskat

obetydligt, från 9,2 % 1980 till 9,1 % 1987.

34 Branschstruktur och marknaassituation

Tabell 3.1 Antal tidningar och upplaga, fördelad med hänsyn till utgiv» ningsfrekvens. Första halvåret 1987 l jämförelse med motsvarande halvår 1980 (inom parentes) Frekvens Antal tidningar Upplagai 1 000 ex. 1 nr/vecka 46 (40) 257 (221) 2 nr/vecka 6 (8) 36 (57) 3 nr/vecka 15 (17) 153 (166) 1-3 nr/vecka, 67 (64) 446 (445) summa 4 nr/vecka 7 (6) 79 (78) 5 nr/vecka 9 (9) 167 (123) 6 nr/vecka 68 (64) l 725 (1 718) 7 nr/vecka 14 (14) 2 497 (2 462) 4-7 nr/vecka, 98 (93) 4 469 (4 381) summa Samtliga 165 (157) 4 914 (4 826) Källa: Bearbetning av presstödsnämndens rapporter

har hittills under 1980-talet i huvudsak drabbat

Tidningsnedläggningar

fådagarstidningar. Tio endagstidningar har lagts ned eller övergått till tidskriftsutgivning. Några av dessa tidningar fick en livslängd på blott två-tre år sedan de startats med - eller hjälp av etableringsstöd uppburit från startåret produktionsbidrag men inte lyckats finna en egen marknad med tillräcklig ekonomisk bårkrafL Fem flerdagarstidningar har sedan 1980 lagts ned eller minskat sin ut-

givningsfrekvens till fådagarsutgivning. Två av de tre nedläggningarna

gällde tidningar som nystartats kort före nedläggningen, Stockholms-Tidningen (1981-84) samt Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1984-

85). Under 1986 gjordes de två A-presstidningarna Västgöta-Demokraten

och Kronobergaren om från flerdagars- till endagstidningar. På samma sätt minskade Finn Sanomat sin utgivningsfrekvens 1982 för att helt upphöra 1984. Två fådagarstidningar har under hela 1980-talet haft återkommande allvarliga ekonomiska problem med åtföljande oregelbunden utgivningsfrekvens. Haparandabladet gick i konkurs 1984 och 1987. Tempus, som startades med etableringsstöd 1981, gick i konkurs 1984 och 1986, vid det senare tillfället sedan tidningen ökat utgivningsfrekvensen från en till fem dagar i veckan. Båda tidningarna utkommer dock fortfarande och uppbär produktionsbidrag. Ytterligare en fådagarstidning med ekonomiska problem (Arbetartidningen Ny Dag) har minskat utgivningsfrekvensen från två dagar per vecka till en. Hittills under 1980-talet har ett drygt tiotal fådagarstidningar och två flerdagarstidningar etablerats. Sju av dessa startades med hjälp av etableringsstöd, varav tre utgivna av politiska partier (Folkviljan/vpk, Altema-

tivet/miljöpartiet samt NU/fp).

Med Stockholms-Tidningen och GHT gjordes de första försöken att etablera flerdagarstidningar med hjälp av presstödet. ST etablerades av SAP:s lokala partidistrikt och LO främst för att ge huvudstaden en socialdemokratisk morgontidning. GHT startades som ett rent affärsprojekt av

I

Branschstruktur

och marknadssituation 35

två intressenter ur det västsvenska Båda

näringslivet. tidningarna förbru-

kade avsevärda innan de lades ned. Bakom med

belopp misslyckandet

etableringarna kan spåras en kombination av otillräckliga förberedelser, för höga kostnader och otillräckligt genomslag på marknaden.

Medan antalet nyetableringar minskade under 1980-talet känneteck-

nades strukturomvandlingen

inom da. spressen av ett stigande antal företagsköp (närmare därom i avsnitt 3.2). Flera av de sålda var

tidningarna

familjeägda tidningar som avyttrades inför generationsskiften. Köpama tillhörde i flera fall landets större

tidningskoncemer. Ägarskiftena påskyndade den strukturprocess genom vilken flertalet i

flerdagarstidningar

samma eller angränsande län kommit

att ägas av en eller ett fåtal starka

tidningskoncemer (Pers i Västmanland, Hallpressen i Jönköpings län/

Västergötland, etc.). Två - SDS- och VLT-koncer-

dagstidningsföretag

nerna - noterades under

1980-talet på Stockholmsbörsen, där sedan tidigare endast Dagens Nyheter/Expressen varit noterade.

Under första halvåret 1987 hade antalet landsortsstäder med lokaltidningskonkurrens minskat till 15, sedan i Borås och

A-presstidningama Växjö dragit ned utgivningsfrekvensen

till en dag per vecka. I samtliga

tre storstäder såg dagstidningsstrukturen

1987 ut som den gjorde 1980.

3.2¶Aktuella

ägarförhållanden

1987 fanns 137 företag som utgav fyra fler än 1980. I flera

dagstidningar,

fall har emellertid samma ägare dominerande över flera tid-

inflytande ningsföretag. I praktiken fanns 1987 ca 75 ägare eller ägargrupper till de 169 tidningarna. Av dessa utgav ca 50 en

tidning vardera, och de övriga två eller flera tidningar vardera.

3.2.1 Olika ägarformer

Inom förekommer

dagspressen tre ägarformer: tidningarna är organisa-

tionsägda, stiftelseägda eller privatägda. Organisationsägda tidningar utges i regel av aktiebolag eller kom-

manditbolag, i vilka aktierna eller andelama eller centrala

ägs av lokala fackliga och politiska organisationer. Ett antal tidningar drivs som ekonomiska föreningar, i vilka andelama i huvudsak

ägs av organisationer.

Stiftelseägda tidningar utges också i regel av aktiebolag, i vilka aktiemajoriteten ägs av en stiftelse.

Privazägda tidningar utges vanligtvis av aktiebolag i vilka aktierna ägs av privatpersoner eller andra Också ekonomiska före-

aktiebolag.

ningar dominerade av privatpersoner förekommer

som ägare.

I tabell 3.2 redovisas antalet fördelade

dagstidningar på ägarformer. Tidningarna är uppdelade i fådagarstidningar (1-3 nr/vecka) och flerdagarstidningar (4-7 nr/vecka).

36 Branschszruktur och marknadssituation

Tabell 3.2 Dagstldnlngarnas ägarformer 1986

Källa: Presstödsnänmden

Knappt hälften av flerdagarstidningama är privatägda. Dessa har 63 % av flerdagarstidningamas samlade upplaga mot 12 % för de stiftelseägda tidningarna och 25 % för de organisationsägda tlerdagarstidningarna. .

Under de senaste tio åren har de stiftelseägda tidningarnas andel av tlerdagarsupplagan ökat från 8 till 12 %, genom att stiftelser köpt tidningar som tidigare varit privatägda. Antalet privatägda llerdagarstidningar har ökat under samma period genom att

några fådagarstidningar

ökat periodicitet. Samtidigt har dock gruppens upplageandel minskat något, även om privatägda tidningar fortfarande i genomsnitt är större än tidningar med andra En liknande - fler

ägarfomier. utveckling tidningar men med - kännetecknar tid-

lägre upplageandel de organisationsägda ningarna.

Bland fådagarstidningarna har privatägda och varorganisationsägda

dera lika stor andel av upplagan, men de tidningarna är

organisationsägda

fler till antalet och därmed också i genomsnitt mindre.

3.2.2 Större ägargrupper 1986 kontrollerade 12 ägargrupper upplagor på minst 100 000 ex. Tillsammans utgav dessa grupper 74 tidningar med en total upplaga på 3 583 000 ex. Det motsvarar 44 % av totala antalet dagstidningar och 73 % av den totala dagstidningsupplagan. I tabell 3.3 redovisas

de 12 ägargruppema med antal tidningar, upplaga samt den procentuella upplaga

varje

grupp hade av dagspressens totala upplaga 1986. Tabell 3.3 De upplagemässigtstörsta ägarna 1986 Huvudägare Antal Därav Upplaga % av

tidningar tlerdagarstidn. 1 000 ex. totalupplaga

Källa: Presstödsnämnden

i

Branschstruktur och marknadssituation 37

Upplagemässigt största ägaren är familjen Bonnier, som genom börsnoterade AB kontrollerar

Tidnings Marieberg Dagens Nyheter och Expressen

samt via & AB kontrollerar

Affärsförlaget Dagens Industri. Sammanlagt säljer dessa tidningar 21 % av dagspressens totala upplaga.

LO äger via sitt aktiebolag LO-media AB fyra tidningar. Aftonbladet var sedan tidigare helägt av LO. 1985 förvärvade organisationen i samband med

omstruktureringen av A-pressen aktiemajoriteten i Norrländska Socialdemokraten, Östersund och Länstidningen tidningen Härjeda-

len, vilka man tidigare varit av.

minoritetsägare

A-pressen,

som till 51 % ägs av SAP och till 49 % av LO, utger ett tjugotal tidningar med en sammanlagd 450 000 ex.

upplaga på närmare Tidningarna utgavs tidigare av ett antal som var

aktiebolag dotterbolag

till aktiebolaget A-pressen

AB. Från och med årsskiftet 1985/86 överfördes av de flesta

utgivningen A-presstidningarna till ett gemensamt kom-

manditbolag. Undantagna blev Arbetet Skåne och Arbetet Väst, som även under

1986 utgavs av Tryckeri AB Framtiden, men som därefter utgivits av ett separat kommanditbolag med samma ägare som

A-pressen.

Avsikten med dessa åtgärder var att under en

rekonstruktionsperiod

bedriva verksamheten

i de nya kommanditbolagen för att senare återföra administrationen till koncernen AB, så snart tillfredsställande

A-pressen

lönsamhet uppnåtts. Under 1988 har

koncernledningen meddelat att re-

konstruktionsarbetet kunnat genomföras fortare än som

ursprungligen

bedömdes möjligt. Vissa steg i mot

riktning avveckling av rörelsen i

kommanditbolagsform har sålunda tagits redan vid mitten

av 1988, och enligt de senaste planerna avses kommanditbolagen komma att upphöra helt före årsskiftet 1988/89.

Under de senaste tio åren har antalet

tidningstitlar inom A-pressen

ökat genom att tre flerdagarstidningar editionerats

och sju endagstidning-

ar startats. Fem av dessa har lagts ned. Två flerdagarstidningar har över-

gått till fådagarsutgivning.

Familjen Hjörne äger Göteborgs-Posten och kvällstidningen GT som dominerar tidningsmarknaden i med Göteborg omnejd. Tillsammans har

de båda tidningarna för närvarande en

upplaga på mer än 400 000 ex. och är därmed landets fjärde största tidningskoncem.

Femte i upplagestorlek är den börsnoterade SDS-koncemen i Malmö där släktema Wahlgren och har det dominerande

Hammarskjöld ägarin-

flytandet. Släktema har 36 % av aktierna och 26 % av rösterna och den Wahlgrenska Stiftelsen har ytterligare 3 % av aktierna och 27 % av rösterna. Koncernen

utger tre tidningar: Sydsvenska Dagbladet, Kvälls-

posten samt Trelleborgs Allehanda.

Handelsbolaget Svenska Dagbladet

AB & Co. utger numera endast Svenska Dagbladet. Tidigare

ägde man Huvudstadspress AB, som utgav ett antal förortstidningar i Storstockholm.

Företaget såldes till ett tryckeriföretag och försattes 1987 i konkurs. i

Andelsägare handelsbolaget är

för närvarande 188 större industri- och

handelsföretag. Störste andelsäga-

re är Svenska Dagbladets AB med 23 % av andelama. Detta

aktiebolag

ägs i sin tur av Stiftelsen Svenska Dagbladet.

i 38 Branschstruktur och marknadssituation

Familjen Ander med utgivning i Värmland, Västeräger tio tidningar götland, Skåne och Västmanland. Upplagan totalt överstiger 200 000 ex., dvs. ca 4 % av dagspressens totala upplaga. De av familjen Hamrin ägda tidningsföretagen (Herenco AB, Hallpressen) utger åtta tidningar med en sammanlagd upplaga på ca 170 000 ex. och en huvudsaklig spridning i Småland och Västergötland. Största tidningen i gruppen är Jönköpings-Posten. Familjen äger också sedan 1986 50 % av aktiema i Skövde Nyheter. Barometemgruppen består av tidningarna Barometern i Kalmar, Smålandsposten i Växjö samt Blekinge Läns Tidning i Karlskrona. Tidningarna ägs av en lokal stiftelse i Kalmar, dominerad av familjen Göthe. Centerpartiet äger via Centertidningar AB sju tidningar som med en total upplaga på 125 000 ex. är den tionde största dagstidningsgruppcn. Koncernen bildades under 1970-talet genom köp av ett antal privatägda landsortstidningar. Stiftelsen Gefle Dagblad äger de fyra Norrlandstidningarna Gefle (i Bollnäs), Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Al-

Dagblad, Ljusnan

lehanda. De båda senare tidningarna inköptes 1985, och var tidigare privatägda. GD/Ljusnan äger drygt 90 % av aktiema i gruppen men kontrollerar endast 47 % av rösterna. Röstmajoriteten behålls tills vidare av ST/ ÖA:s tidigare ägarfamiljer Alström och Wide. Inom en tioårsperiod har dock GD rätt att överta röstrnajoriteten. Familjen Pers äger sex tidningar som huvudsakligen utges i Västmanland med en sammanlagd på 100 000 ex. Huvudtidning är Vest-

upplaga

manlands Läns Tidning. Familjen äger också Bärgslagsbladet samt Arbo- Tidning. Gruppen utökades 1981 genom köp av Sala Allehanda, Avega sta Tidning och Fagersta-Posten som tidigare ägdes av familjen Bengtsson med kvarvarande tidningsinnehav i Dalarna. Utom de sex tidningar familjen Pers huvudäger köpte VLT 1985 hälften av aktierna i Trollhättans Tidning och Elfsborgs Läns Allehanda (resten köptes av tidningen Bohusläningen i Uddevalla, som senare sålt sin andel till VLT). Familjen Pers äger nära 80 % av aktierna i moderbolaget VLT, som är börsnoterat. Av de tolv största tidningskoncemema är sju privatägda, två stiftel-

seägda och tre organisationsägda.

Utöver dessa tolv ägargrupper finns ett antal ägare som utger en eller flera tidningar av betydande storlek. Följande kan nämnas. 1976 köptes Nerikes Allehanda, Motala Tidning och Bergslagsposten av Liberala Tidningar KB. Säljare var familjen Ljung. Liberala Tidningar KB ägs av de sex liberala tidningarna Eskilstuna-Kuriren, Falu-Kuriren, Gefle Dagblad, Göteborgs-Posten, Vestmanlands Läns Tidning och Ömsköldsviks Allehanda. NA med dottertidningar har för närvarande en upplaga på sammanlagt ca 100 000 ex. Bengtsson äger fem tidningar som utkommer i Dalarna med

Familjen

en sammanlagd upplaga på 75 000 ex. Största tidningen i gruppen är Falu-Kuriren med 35 000 ex. Släkten Ridderstad är störste aktieägare i Östgöta Correspondenten som också utger Tranås-Posten, med en sam-

i

Branschstruktur

och marknadssituation 39

manlagd upplaga på 72 000 ex. Norrköpings Tidningar (52 000 ex.) och Västerviks-Tidningen (13 000 ex.) ägs av Erik och Asta Sundins stiftelse. Högerns Förlagsstiftelse äger de tre tidningarna Gotlands Allehanda (12 000 ex.), NorrbottensKuriren (33 0()0 ex.) och Västernorrlands Allehanda (17 O00 ex.).

3.2.3 Förändringar sedan 1976 Under perioden 1976-88 har ett antal etablerade

dagstidningar bytt ägare.

I tabell 3.4 redovisas tidningstitel,

upplaga, köpare och ånal för köpet. Tabell 3.4

Ägarförändringar inom dagspressen 1976-88

Källa: Presstödsnämnden

Sedan 1976 har därmed 19 med en

tidningar sammanlagd upplaga på

närmare

350 000 ex. sålts till ägare som redan tidigare är tidningsutgivare. I flera fall tillhör köparna de större Gefle

tidningskoncemema. Dag-

blad har köpt två

tidningar (65 000 ex.), Andergruppen två tidningar

(57 000 ex.), Hamringruppen tre tidningar (56 000 ex.) och

Persgruppen

tre tidningar (30 000 ex.). Dessutom

har dessa köpare i några fall blivit

delägare i andra tidningar. Därmed

har ägandet koncentrerats.

Förutom ovan redovisade har enskilda

tidningar tidningar bytt ägare

utan att därmed komma att ingå i andra tidningskoncemer.

Tidningamas politiska tillhörighet

När det gäller tidningarnas politiska beteckningar har vissa

förändringar

ägt rum under senare år. Många tidningar

har slutat ange en direkt partibeteckning och kallar sig i flera fall för oberoende. Antalet

beteckningar

har ökat och är nu större än 20. Därför är det svårt att klassificera

dagstidningamas politiska tillhörighet efter gängse partinamn. Med en enkel och grov uppdelning kan tidningama grupperas i socialistiska och

40 Branschstrukturoch marknadssituation

icke socialistiska. I tabell 3.5 jämförs upplagoma 1970, 1980 och 1986 för de båda kategorierna.

Tabell 3.5 Dagspressens politiska tillhörighet (upplaga l 1 000 ex.)

1970 1980 1986 Flerdagarstidningar Upplaga Ande1% Upplaga Ande1% Upplaga Ande1% 4-7 nr./vecka Icke Socialistiska 3 369 78 3 443 79 3 563 80 Socialistiska 952 22 936 21 900 20 Summa 4 322 100 4 379 100 4 462 100 F ådagarstidn. 1-3 nr./vecka

Källa: Presstödsnänmden Den icke socialistiska gruppen bland flerdagarstidningama har ökat sin sammanlagda upplaga med drygt 193 000 ex. under perioden 1970-86 och den socialistiska har minskat med nära 53 000 ex. för den

Ökningen

icke socialistiska gruppen beror dels på ökade upplagor för många tid-

ningar, dels på att några tidigare fådagarstidningar ökat sin periodicitet

och därmed bytt grupp. Minskningen för den socialistiska gruppen kan hänföras till Aftonbladets tidigare sjunkande upplaga, som minskade med mer än 100 000 ex. mellan 1970 och 1986.

Bland fådagarstidningarna har den icke socialistiska gruppen minskat sin upplaga på grund av övergång till tlerdagarsutgivning, medan den socialistiska gruppen, som var obefintlig 1970, 1986 hade en upplaga på 54 000 ex.

3.4¶Finansiell struktur

Presstödsnämndens kansli har på kommitténs uppdrag beräknat dagspressföretagens soliditet. Denna bild av företagens finansiella struktur ger ett mått på tidningarnas fönnåga att stå emot tillfälligt negativa rörelseresultat, exempelvis vid konjunktumedgångar. En lägre soliditet ger också större direkta belastningar på resultatet i form av högre behov av upplåning för t.ex. investeringar. Därmed belastas resultatposten finansnetto negativt.

Soliditeten har därvid för företagen beräknats som det egna kapitalet plus obeskattade reserver (minus schablonskatt på 55 %), uttryckt i pro-

cent av balansomslutningen.

3.4.1¶Flerdagarstidningar

I tabell 3.6 redovisas Soliditeten för utan fullt

flerdagarstidningama produktionsbidrag för åren 1978, 1981 och 1985. För flerdagarstidningama

med fullt produktionsbidrag redovisas i tabell 3.7 Soliditeten för 1978, 1981 och 1984, eftersom 1984 var hittills sista året A-pressens

tidningar

redovisades som separata företag med egna balansräkningar.

Branschstruktur

och marknadssituation 41

Tabell 3.6 Soliditetenhos flerdagarstldningar utan fullt

produktionsbidrag Soliditet, % 1978 1981 1985

antal % antal % antal % 0-9 19 30 15 24 6 9 10- 19 24 39 20 32 15 23 20-29 11 18 21 33 26 41 30- 8 13 7 11 17 27 Summa 62 100 63 100 64 100 Soliditet, medianvärde 13,8 16,5 23 ,2

Tabell 3.7 Soliditeten med fullt

hos flerdagarstldningar produktionsbidrag

5,5 Källa; Sammanställning av uppgifter från presstödsnämnden

Soliditetsprofilen för tidningarna utan produktionsbidrag speglar dagstidningsföretagens allmänna konjunkturkänslighet, med allmänt

låg Soliditet i början av perioden och sedan efter hand stigande. 1984 och 1985, som

var goda år för högtäckningstidningama i synnerhet, har avsatt reserver hos

företagen så att 67 % av dem för år 1985 visade en Soliditet över 20 %. Under perioden med konjunktur och Stora

svag kostnadsökningar

omkring 1980 var högtäckningstidningarnas Soliditet märkbart

lägre. 1978 hade 69 % av tidningskategorin en soliditet under 20 %.

För tidningsföretagen med fullt har inte

produktionsbidrag ens den

förbättrade konjunkturen mot 1980-talets mitt kunnat Soliditeten till

höja

det för branschen relativt normala 20 % 1984/85. De två i

tidningar

denna grupp som en soliditet över 20 % är desamma

uppnått 1981 som 1984 (Borlänge och som

Tidning Dala-Demokraten). Borlänge Tidning,

ingåri Bengtsson-gruppen, var 1978 ensam bland de

produktionsbidrags-

mottagande tidningarna om en soliditet över 20 %.

Den lägre Soliditeten hos tidningarna med fullt kan

produktionsbidrag

förklaras med dels en låg resultatnivå, dels

begränsade kapitalinsatser från ägamas sida. Sämre resultat reserver

tär på eventuella och kapital. Ägarnas insatser görs då främst för att undanröja de akuta brister som uppstår. En låg soliditet tär ytterligare på resultatnivån och kan

företaget

då bli beroende av extern finansiering för som skulle kunna

investeringar

förbättra kostnadsläget och därmed trenden.

bryta den nedåtgående

Endast fyra av de aktuella står utanför

tidningarna A-pressen (Borlänge Tidning, Laholms Tidning, Lysekilsposten samt Norrskensflam-

x som nånn-ns i avsnitt man). Utgivningen av de övriga tidningarna övertogs 1986 av komman- 3.2.2 skall kommanditditbolaget A-pressen, där ett övergripande finansiellt mål med det omfat- “laget efter genmnfö

rekonstruktionsarbete tande som bedrivs är en soliditet

omstruktureringsarbete på minst 20 % awecklas

under loppet 1989) av 1988.

42 Branschstruktur och marknadssituation

3.4.2¶Fådagarstidningar

l tabellerna 3.8 och 3.9 redovisas soliditeten för utan

fâdagarstidningar

resp. med fullt produktionsbidrag under åren 1978, 1981 samt 1985 Tabell 3.8 Soliditeten hos fådagarstldnlngar utan fullt produktionsbidrag Soliditet, % 1978 1981 1985

antal % antal % antal %

- - - - 1 7 Negativ

Tabell 3.9 Soliditeten hos fådagarstldnlngar med fullt produktionsbidrag

Källa: Sammanställning av uppgifter från presstödsnämnden En strukturell skillnad kan observeras mellan de två

tidningskategoriema. Fådagarstidningar utan fullt produktionsbidrag är sålunda i allmänhet

lokala tidningar, vissa med mycket stark ställning sin

på utgivningsort,

medan de som har fullt däremot i allmänhet karaktäri-

produktionsbidrag

seras av region- eller riksspridning. Till den sistnämnda kategorin hör samtliga organisations- eller stiftelseägda fådagarstidningar med stark opinionsbildande profil.

Att Soliditeten för fådagarstidningama med fullt produktionsbidrag allmänt är jämförelsevis beror till dels tidningsrörelsens karaktär.

hög på Tidningarna saknar egna produktionsanläggningar och andra större fasta

tillgångar, vilket sänker balansomslutningen. Det ställer också mindre krav på investeringsmedel, av vilket effekten blir lägre skulder.

Över hälften (53 %) av tidningarna med fullt produktionsbidrag hade byggt upp egna obeskattade reserver 1985. Reservema var dock inte större än att de endast i två-tre företag motsvarade ett årligt produktionsbidrag. Med dessa tidningars karaktär av renodlade

komplementtidningar

kan ett eller ett par års dåliga resultat helt göra slut på reservema, som blir mycket svåra att bygga upp igen.

De företag utan fullt

produktionsbidrag som 1985 hade låg eller negativ Soliditet var i samtliga fall utom två i soliditetssvackor. Un-

tillfälliga

dantagen är Ölandsbladet, som efter flera års ekonomisk

tillbakagång

1986 köptes av en privatperson knuten till Vimmerby Tidning samt Ha-

Branschstruktur och marknadssituation 43

parandabladet, som 1987 rekonstmerades efter sin andra konkurs

på tre år.

Bland tidningarna med fullt kan två med

produktionsbidrag företag

allvarliga soliditetsproblem urskiljas: Arbetartidningen Ny Dag samt Marxist-Leninist-Proletären. Ny Dag har under 1980-talet minskat sin periodicitet från två till en dag/vecka samt upprepade gånger sökt utvecklingsbi-

drag utöver sitt produktionsbidrag.

3.5 Mål och

strategier

3.5.1 Presspolitiska mål

Svenska dagstidningar har i huvudsak stanats i opinionsbildande

syfte. Det gäller såväl nuvarande högtäckningstidningar, som i många fall tillkom i samband med liberalismens framväxt under

1800-talet, som lågtäckningstidningama, oftast uppkomna som språkrör för den under det tidiga 1900-talet växande arbetarrörelsen. har nästan

Endagstidningama

uteslutande skapats i syfte att öka för en viss

möjighetema meningsrikt-

ning att nå ut med sina idéer i den allmänpolitiska debatten.

Förutom det opinionsbildande

målet kan i ursprtmget till dagens högtäckningstidningar ofta även spåras ett kommersiellt motiv. I flera fall rör det sig om annonsorgan som spelat en ekonomisk roll i växande

viktig

handelsstäder. Detta kommersiella mål med har man in i mo-

tidningen

dern tid kunnat spåra i vissa Läns Annons-

tidningstitlar (Lex. Elfsborgs

blad) och i placeringen av armonser på första sidan.

I takt med inom från 1950-talet

strukturomvandlingen dagspressen

har för de kvarvarande

tidningsföretagen flera andra syften med utgiv-

ningen kommit att spela allt viktigare roll. I denna process har opinionsbildningen blivit friare i förhållande till bestämda

intressegrupperingar,

vilket kan spåras i att allt fler under senare år

högtåckningstidningar

övergått från att presentera sig med partibeteckning till att kalla sig oberoende.

Presspolitiska mål som torde delas av samtliga dagstidningar oavsett parti- eller intressebeteckning är att

- för vissa

skapa opinion värderingar,

- bevaka vissa

intressefrågor,

-

bidra till den demokratiska samhällsdebatten. Dessa presspolitiska mål har varit mest framträdande bland lågtäck-

ningstidningama. Målens överordnade

betydelse har avspeglats praktiskt i strategival som gällt t.ex. nyhetsbevakning och spridningsområden. Det har i många fall inneburit att de presspolitiska målen satts före de affarsmässiga. Länstäckande socialdemokratiska tidningar med hushålls-

låg

täckning över hela sitt konkur-

spridningsområde har exempelvis tvingats

rera på två eller fler lokala tidningsmarknader med flera

högtäckningstid-

ningar som var för sig haft ett starkt grepp om den lokala annonsmarknaden.

44 Branschstruktur och marknadssituation

3.5.2 Affärsidéer

I de senaste decenniemas företagsekonomiska klimat för

dagstidningsut-

givning har mål som företagets fortsatta existens och bibehållen sysselsättning blivit övergripande för både hög- och Kom-

lågtäckningstidningar.

mersiella mål som ökade marknadsandelar är också framträdande, särskilt på orter med hård tidningskonkurrens.

Tidningarnas affärsmässiga mål är olika beroende på tidningskatego-

ri. Högtäckningstidningama strävar efter att vara ekonomiskt

lönsamma, klara sig utan produktionsbidrag och i övrigt uppfylla

ägarnas krav på

ekonomisk avkastning.

Lågtäckningstidningarnas mål är att med produktionsbidrag vara eko-

nomiskt självbärande. Att skapa överskott för eller

investeringsprogram

uppbyggnad av reserver samt på sikt minska sitt beroende av har i

bidrag

praktiken blivit sekundära mål. Sedan presstödet infördes har bara en flerdagarstidning arbetat sig ifrån stödberoende, nämligen

Länstidningen

iÖstersund.

Med hänsyn till att huvuddelen av de större

tidningarna inom Apres-

sen regelbundet erhållit produktionsbidrag alltsedan denna stödform infördes kan det vara av intresse att notera, hur målsättningen inom denna

tidningsgrupp på senare tid undergått en viss tyngdpunktsförskjutning.

Under 1985 beslöt A-pressens ägare att prioritera främjandet av de ekonomiska förutsättningarna för sin fortsatta Som de-

tidningsutgivning.

finitivt mål för det omfattande som inleddes 1986

omstruktureringsarbete

sattes att tidningskoncemen 1990 skall vara ekonomiskt självbärande med de marknadsintäkter och det presstöd erhåller

tidningarna samt uppvisa en soliditet på minst 20 %.

De presspolitiska målen fanns givetvis kvar. Tyngdpunkten lades emel-

lertid på lokalt konkurrensanpassade marknadsstrategier, som exempelvis

nyhetsbevakning upplagd efter marknadens efterfrågan, professionell mark-

nadsföring och välutvecklat försäljningsarbete.

En effekt blev att två av koncernens

flerdagarstidningar (Västgöta-

Demokraten och fick minska

Kronobergaren) sin periodicitet till endagsutgivning. Flera andra tidningar minskade sina bevakningsområden markant. Samtliga A-presstidningar lägger numera stark vikt vid att konkurrera med professionell, marknadsanpassad nyhetsbevakning, dvs. med samma redaktionella inriktning som sina konkurrenter.

3.5.3¶Strategier

För att nå sina mål måste tidningsföretagen

fatta ett antal strategiska beslut: hur man skall agera i olika uppkommande situationer och möta händelser på marknaden och förändrade betingelser

i övrigt.

På konkurrensorter har dessa strategiska beslut kommit att gälla tidningarnas redaktionella kvalitet och inriktning,

marknadsföringsåtgärder,

prissättning och service till annonsörer, satsningar i andra affärsverksamheter samt, i mindre grad, företagsintem utveckling och

effektivisering.

Branschstruktur och ntarknadssituation 45

När det gäller prispolitiken gentemot tidningsköpama har reglerna för presstödet bidragit till att i betydande grad neutralisera priset som konkurrensfaktor och detsamma gäller i fråga om distributionens kvalitet. Tidningar med produktionsbidrag kan nämligen en från

inte tillämpa marknaden avvikande Samdistributionsrabatten

prissättning. utgår i prin-

cip endast om samtliga tidningar i distributionsområdet bereds tillfälle att delta till ett likapris på utbärningstjänstema.

Flera studier av det hittills unika Östersundsfallet, där en lågtäckningstidning efter en markant tillväxtperiod blev större än sin konkurrent, nämner exempelvis de båda olika beslut av

företagens i fråga om inköp

nya tryckpressar och åtföljande förändringar av tidningarnas utseende, format och redaktionella kvalitet, som en huvudorsakema till den

av

drastiskt förändrade konkurrenssituationen. En annan orsak anges vara den ena tidningens aktiva marknadsföring till nya tidningslösa hushåll

på den under denna period växande lämtlandsmarknaden.

Många dagstidningsföretag, eller dessas ägare, bedriver också affarsverksamhet inom närliggande affärsområden som

civiltryck och lego-

tryck, eller i andra branscher som förpackningsindustri, fastighets- och finansförvaltning. Sådan verksamhet innebär i de flesta fall ett intäktstillskott eller ökad finansiell styrka för tidningsföretaget. De som

satsningar

tidningsföretag under 1980-talet gjort i nya medier, exempelvis video och videotex, har dock aldrig nått den omfattningen att de fått någon mer påtaglig strategisk betydelse eller positivt bidragit till vederbörande tidnings ekonomi.

Kommitténs undersökning av situationen fyra konkurrensorter vi-

på

sar på bristande förutsättningar hos företagen att fullt ut kunna utnyttja

företagsintem utveckling och effektivisering som strategiska medel. Bl.a.

lägger i viss mån rutinerna i företagens informationssystem och interna redovisning hinder i vägen för detta. Också medvetandet om dessa brister skiftar. Nä- sådana hinder blir givetvis

föreligger företagens kunskaper

om den egna processen och dess nyckelfaktorer inte tillräckligt ingående för att möjiggöra ett effektivt

utvecklingsarbete.

Brister av antytt slag är mer eller mindre fördelade

på de flesta studerade företag. mellan

Det går inte att urskilja någon skillnad därvidlag t.ex. hög- (ch

lågtäckningstidningar.

Marknadsutveckling

3.6.1 Läsar- och annonsmarknadernas relativa

betydelse Dagstidningsutgivning är generellt sett beroende av annonsintäkter i mycket hög grac. För morgontidningarna svarar för mel-

annonsförsäljningen

lan 60 och 75 % av tidningsintäktema (se tabell 3.10). Detta innebär att

av - och lösnummer -

försäljningen tidningsexemplar abonnemang

svarar för nellan 25 och 40 % av samma intäkter.

Mindre andel annonsintäkter har med fullt

storstadstidningarna pro-

46 Branschstruktur och marknadssituation

duktionsbidrag samt den lilla gruppen dagstidningar med produktionsbidrag enligt särbestämmelser. De lösnummerförsålda kvällstidningarna visar ett omvänt beroendeförhållande då ca 30 % av deras tidningsintäkter utgörs av annonsintäkter och sålunda ca 70 % härrör från exemplarför-

säljningen.

När annonsintäktema ställs i relation till tidningsföretagens totala intäkter (av rörelse och presstöd) framträder betydande skillnader mellan olika tidningskategorier. Annonsintäktema utgör således endast 30-40 % av de bidragsberättigade tidningarnas totala intäkter, men 55-70 % av övriga tidningars totala intäkter.

Tabell 3.10 Annonsandel av rörelseintäkter och stöd, 1984 Annonsandel i % av Tidningskategori

1 2 3 4 5 6 7 8 Tidningsintäkter 61 73 59 63 55 71 47 30 Tidningsintäkter + presstöd 36 71 45 62 40 70 42 30 Rörelseintäkter + presstöd 33 66 39 55 33 70 39 _ 29

Kategorier: I = med

Eådagarstidningar fullt produktionsbidrag

2 = Ovri a ar

3 = Lan ortsti fådadgarstidnin ningar (4- nr/vecka) med fullt pro-

duktionsbidrag

4 = Ovriga Iandsortstidnin ar

5 = Slorstadstidningar (4- nr/vecka) med fullt produk-

tijonsbidrag

6 = Ovriga storstadsmorgontidningar

7 = Dagstidningar med produktionsbidrag enligt sär-

bestämmelser

8 = K vällstidningar

Källa: Svenska tidningsutgivareföreningen Under 1980-talet har annonsintäktemas andel av tidningsföretagens samlade nettointäkter av annonser och upplaga sakta ökat (se tabell 3.11). Dagspressannonseringen totalt har konstant ökat både i värde och volym under perioden (närmare därom i avsnitt 3.6.3).

visar ett samband mellan industrikonjunktur och annons-

Jämförelser

utveckling, fastän med vissa avvikelser. Annonsvolymen för dagspressen som helhet varierar mindre än industrikonjunkturen. Största variationen uppvisar storstädemas morgontidningar, där den konjunkturberoende platsannonseringen svarar för en stor del av både volym och intäkter och där andelen konjunkturkänsliga riksannonser är jämförelsevis hög.

För landsortspressen är sambanden mellan annonsvolym och exempelvis etableringsgrad inom den lokala detaljhandeln större än konjunktursambandet.

Branschszruktur

och marknadssituation 47

Tabell 3.11 Dagspressens annonslntäkter

1981-87 (mllLkr.)

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Nettointäkter av armonser 2 827 3 268 3 719 4 363 4 856 5 269 6 095 Summa intäkter netto (ca) 4 900 5 700 6 300 7 300 8 100 9 200 10 300 Annonsintäkter i % av 58 57 59 60 60 57

59 totala nettoirttäkter Källa: Presstödsnämnden

och Svenska tidningsutgivareföreningen

Morgontidningamas annonsberoende får en rad effekter på verksamheten. Kommitténs undersökning av på fyra konkurrensorter visar

tidningar

att annonsköpama ofta är en förhandlingsstark eftersom det för

grupp, tidnin gsannonser finns flera användbara substitut. Annonsöremas bedömning av upplaga och spridningsområde blir därmed av betydelse för en

tidnings ekonomi. Annonsköpamas styrka kan framkalla särskilda anpassningsåtgärder från tidningarna, t.ex. i om rabatter och service-

fråga

nivåer.

TV-reklameffektutredningen kunde i sitt betänkande (Ds

U 1986:2) Effekter av TV-reklam konstatera att allt fler medvetet

tidningar övergått

till en differentierad dels som en av konkurrens

annonsprispolitik, följd

från andra annonsmedier, dels som ett led i en

ökad kundorientering.

Medan priset på orubricerade mer än andra annons-

platsannonser höjts

priser, har t.ex. samtidigt eftertextannonsplats i många fall utan upplåtits

eller mot mycket låg ersättning.

Andra effekter av annonsberoendet

är att egenskaper som gör tidningen attraktiv betonas. Branschen blir mer

som annonsorgan konjunkturkänslig än den skulle vara om upplageintäktema av

stod för merparten tidningens intäkter. Tidningen måste beakta konkurrensen

fortlöpande

från andra reklammedier.

Kommitténs konkurrensstudie bekräftar

den vedertagna uppfattningen att mängden annonser är den avgörande konkurrensfaktom när flera

dagstidningar tävlar om läsarnas intresse på samma marknad.

Låg och vikande annonsvolym sämre läsvärde och därmed

ger tidningen färre

läsare. minskar och därmed viker annonsvo-

Tidningenshushållstäclming

lymen ytterligare (täckningsgradsteorin). Länkarna i denna beroendeked-

ja tenderar att binda tidningen med det sämre

marknadsläget i ett perma-

nent och allt kraftigare underläge. Den möjlighet att vinna annonsmarknadsandelar lågtäckningstidningama i allmänhet är rabatterad

tillgriper

försäljning av annonsutrymme i den egna tidningen eller i marknadstäckande annonsblad som utges av samma

företag. En på så sätt ökad annonsvolym medför dock inte den normalt skul-

intäktsökning volymökningen

le ha resulterat i.

Tidningsföretagen har visat ett visst intresse för att minska beroendet

av annonsförsäljningen. De försök av

som gjorts, bl.a. genom höjningar abonnemangspriser, har hittills inte medfört några avgörande

förändring-

ar. De relativt

kraftiga abonnemangsprishöjningarna 1986 gynnade emel-

lertid

lågtäckningstidningama, som med sina blygsamma annonsintäkter

nödgats tillämpa låga upplagepriser.

48 Branschstruktur och marknadssitualion

Villkoren för tidningsutgivning torde komma att präglas av beroendet av annonsintäkter även i fortsättningen. Det är ändå inte omöjligt att komplementtidningar och tidningar med annan periodicitet än sin huvudkonkurrent skulle kunna förbättra sin ekonomi med en mer självständig upplageprispolitik.

3.6.2 Läsvanorna Undersökningar av allmänhetens läsvanor när det gäller dagstidningar har genomförts varje år sedan slutet av 1970-talet vid det till Göteborgs universitet knutna Dagspresskollegiet. De tyder på ett i stora drag oförändrat mönster. Tillkomsten av s.k. nya medier har i förhållandevis liten utsträckning påverkat det allmänna intresset för dagstidningar.

I områden där kvällspressen är relativt stark är ofta den geografiska rörligheten större och de sociala vanorna mindre stabila. Detta gör att förutsättningarna för lokalpress i storstadsregionema blir mer begränsade. Av undersökningarna framgår att många människor i storstadsområden enbart läser den mer riks- och underhållningsinriktade kvällspres-

sen, varigenom genomsnittsvärdet för morgontidningsläsning blir relativt

sett lägre än i andra regioner.

Vidare är den regelbundna morgontidningsläsningen i allmänhet förknippad med stabilare sociala vanor och familjebildning. Detta kan också påverka genomsnittsvärdena för tidningsläsning, t.ex. i högskolekommuner och vissa industriorter, där en relativt större andel av befolkningen är yngre och socialt rörlig.

Med högre utbildning och större politiskt intresse stiger andelen dubbelläsare av morgonpress kraftigt. Av dem som inte abonnerar på någon dagstidning uppger sig de flesta ha tillgång till en tidning på arbetsplatsen.

Beträffande motiven för att läsa en morgontidning visar studierna vid Dagspresskollegiet att de lokala nyheterna av läsarna bedöms vara viktigast. Även den som är politiskt engagerad och väger in detta i sitt tid-

söker i första hand den lokala bevakningsfunktionen. I den sena-

ningsval

re gruppen gäller dock att läsaren kan göra avkall på en del av allmäninnehâllet om det politiska engagemanget är starkt.

Morgontidig distribution, inrikes-, utrikes- och sportnyheter uppges av de vara andra viktiga faktorer, medan däremot priset och

tillfrågade

antalet sidor är av jämförelsevis marginell betydelse. En morgontidning är för de flesta läsare detsamma - som har

som ortstidningen tidningen de lokala nyheterna och som man får varje morgon.

De här åberopade undersökningarna visar att dagstidningarna under de senaste decennierna framgångsrikt kunnat möta ny och öka konkurrens, såväl från radio och TV som från s.k. nya medier. Tidningarna har som regel proñlerat sig genom sin lokala bevakning, samtidigt som de ökat sin totala volym kraftigt. Även om radio och TV på sikt skulle expandera än mer, t.ex. genom nya kanaler och ökade lokalsändningar, kommer sannolikt --

dagstidningama genom att erbjuda god överblick,

Branschstruktur

och marknadssituation 49

stor informationsmängd och bredd -

innehållslig att kunna stå sig väl i konkurrensen.

Slutsatsen är att morgonpressens

ställning när det gäller allmänhetens intresse under en relativt lång tid framöver kan väntas förbli

tämligen

ohotad av andra medier.

Annonsvolym och annonsproliler

Hittills under 1980-talet -

med undantag för 1981 och 1986 -- har dagspressens totala annonsvolym ökat (tabell 3.12). 1987 års annonsvolym var den högsta någonsin för dagspressen. Några markanta skillnader mellan olika inte om man ser till utveck-

tidningskategorier föreligger

lingen i stort under hela perioden.

Tabell 3.12 Annonsvolymutvecklingen

under 1980-talet i viktigare tld-

ningsgrupper

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Förändring mot föregående år i % 4,3 -2,4 6,5 4,7 5,0 3,7 -1,9 ”Redovisningen om attar endast FLT och A-

storstadspress,

pressen. F r.0.m. 19 2 redovisas hela grupferna LT-gruppen

Källa: Svenska

tidningsutgivareföreningen

Möjliga förklaringar till den för dagspressen positiva under utvecklingen

1980-talet kan vara näringslivets i

fördelaktiga resultatnivå, förändringar

den privata konsumtionen, strukturförändringar inom industri och detaljhandel samt en mer omfattande marknadsföring av nya produkter.

Även dagspressen som annonsmedium har förändrats.

Nya tryckpressar har givit bättre tryckkvalitet, större format och ökade till

möjligheter

färgtryck. Branschen startade också 1979 och marknadsför- .

forsknings-

ingsinstitutet Dagspressens Marknadsinfonnation AB, som marknadsför dagspressen som reklammedium, stöder forskning om tidningarnas funktion och utveckling samt utbildar annonspersonal.

Drygt 80 % av de samlade i de s.k. A-

årliga reklaminvesteringarna

mediema (dags- och veckopress, utomhusreklam, och rek-

biografreklam

lam i radio/IV) går till dagspressen, enligt rapporten Reklamkostnadsut-

vecklingen 1975-84, utgiven vid Göteborgs universitet. Dagstidningamas andel av de totala reklaminsatsema

ökade något under perioden.

Annonser i dagspressen kan indelas i två

huvudgrupper i enlighet

med den av Reklamstatistik AB (RS) tillämpade RS mäter

uppdelningen.

och redovisar

den ena av dessa båda kategorier, märkesvaruannonseringen, värderad enligt gällande listpriser i Svensk Annonstaxa. Denna annonskategori innehåller annonser för vara, tjänst eller annat som

begrepp

marknadsförs under särskilt märkesnamn eller annan Den

beteckning.

omfattar produktannonser, och

kedjeannonser, branschreklam, offentlig

institutionell reklam.

Den annonskategori RS inte mäter och redovisar kan betecknas som ejlertextannonsering. Den omfattar platsannonser, eftertextannonser min-

50 Branschstruktur och marknadssituation

dre än 10 spaltrnm, lokala och ej kedjeanslutna detaljisters annonsering _ för flera märkesvaror samt privatpersoners annonsering.

Märkesvamreklamen utgör 40 % av den totala annonsvolymen i storstädemas morgontidningar och 53 % i landsortstidningarna. Eftertextannonseringen utgör således 60 % i storstädemas morgontidningar och 47 % i landsortspressen. Vad de olika kategorierna innebär i faktiska intäkter för dagspressen i stort, eller för tidningskategorier var för sig, är svårt att beräkna på grund av att varje tidning tillämpar en egen flexibel prissättning på annonser.

En betydande del av märkesvaruannonseringen styrs av centrala, rikstäckande aktörer annonsmarknaden - via central ori-

på antingen direkt ginalframställning och beordring, eller indirekt via befintliga system för återförsäljarstöd eller reklarnbidrag från leverantörer och tillverkare till

detaljister.

Eftertextkategorin utgörs nästan uteslutande av lokalt präglad detaljrik annonsering med omfattande information.

För dagspressen som helhet visar TV-reklameffektutredningens beräkningar att hälften av märkesvaruannonseringen är detaljistannonser, företrädesvis från livsmedels- och fackhandelskedjor. Viktigast bland detaljistannonsema är livsmedelskedjomas annonser. För landsortspressen betyder dessa relativt sett nästan tre gånger mer än för storstädemas

morgontidningar. Övriga betydande annonskategorier (5-9 % av den tota-

la mätta volymen) gäller bilar/biltillbehör, resor/transporter, livsmedel/ drycker/tobak, reklam/information/organisation samt finansiell reklam.

Annonsprofilen för storstädernas morgontidningar sammanfaller i stort med hela dagspressens, med undantag för en något högre andel för fackkedjor samt endast hälften så hög andel för livsmedelskedjor (ca 10 %).

I landsortens hägtäckninostidningar är andelen detaljistannonser betydligt högre än i dagspressen som helhet (60 % mot 49 %). Det tyder på att utbudsannonsering har en stark ställning i landsortspressen. Annonsandelen för livsmedelskedjor är här 10 procentenheter högre än för hela dagspressen, medan kategorierna resor/transporter samt livsmedelldrycker/tobak här har lägre andelar.

Annonsprofilen för landsortens Iågtäckningstidningar sammanfaller i stora drag med högtäckningstidningarnas. Här betyder dock livsmedelskedjomas (29 %) och varuhuskedjomas (17 %) annonsering mera än hos alla andra tidningskategorier. Fackkedjoma har en lägre annonsandel i lågtäckningstidningama jämfört med dagspressen som helhet, medan kategorin reklam/information/organisationer har en högre andel.

Hälften av märkesvaruannonseringen utgörs av annonser i minst halvsidesformat. Köpare av sådana annonser är i huvudsak detaljistkedjor. Dessa svarar för hälften av investeringarna i storformatsannonser (minst halvsida) i dagspressen som helhet. För landsortstidningarna är motsvarande andel 70 %.

Detaljistkedjoma bedriver även en omfattande fárgannonsering. 20 % av landsortspressens RS-mätta annonsintäkter utgörs av fargannonsering

Branschstruktur och marknadssizuation 5l

-- 70 % av denna andel betalas av detaljister. För landsortspressen sammanfaller i väsentlig grad kriteriema fárg- och

storformatsannonsering

med detaljister som beställare.

Som riksannonser betecknas de annonser utan uppgifter om lokala inköpsställen, som i oförändrat utförande kan införas av alla tidningar oavsett spridningsområde eller De syftar till att med samma

utgivningsort.

budskap nå så stor del av befolkningen som möjligt. Annonskategorier som i stor använder sig av är livsmedel/

utsträckning riksannonsering

drycker/tobak, postorder, böcker/tidningar samt finansiell reklam. Däremot användcr sig livsmedels- och varuhuskedjor enbart i liten utsträck-

ning av riksannonsering.

44 % av placeras i storstädemas

riksannonseringen morgontidningar,

13 % i landsortens högtäckningstidningar och endast 3 % i landsortens

lågtäckningstidningar. Riksannonsering sker i landsortspressen till över-

vägande del genom de två rikstäckande samannonsgrupperingama FLT Riks och A-pressens samannons, eller genom som

Stormarknadspress,

omfattar en rad högtäckningstidningar i mellersta

och östra Sverige.

3.6.4¶Prisfrågor

Prisutvecklingen efter 1975

Dagstidningarna har under 1980-talet utvecklat en mer medveten

pris-

politik. En viktig förklaring är att det avtal som reglerar de ekonomiska relationerna mellan dagstidningar och annonsförmedlande

reklambyråer

ändrades 1980, varför

tidningarna då fick börja föra en mer aktiv annonsprispolitik. Även på upplagemarknaden har

tidningsföretagen tagit för

branschen nya grepp, främst genom olika slags

prisdifferentieringar.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har sedan mitten av 1970-talet studerat inom SPK inhämtar z

prisutvecklingen dagspressen.* prisuppgifter Tidningar och böcker

- marknad och prisutlöpande från de 23 upplagemässigt största dagstidningarna, exkl. kvälls-

veckling; SPK:s PMpressen och uppdelat på resp. storstads- och landsortstidningar. Tillsam- serie 1987:5 samt motmans svarar de 23 tidningarna för mer än hälften av dagspressens samla- svarande publikation

1988:4. de upplaga.

Även om det studerade urvalet är begränsat får uppgifterna anses vara belysande för prisutvecklingen generellt inom dagspressen.

I diagrammen 3.1 och 3.2 återges de procentuella årliga höjningarna på de undersökta tidningarnas upplage- och annonspriser under perioden 1975-87.

För båda grupperna inleddes perioden med kraftiga till

prishöjningar,

följd av de löneavtal som då träffades. Efter några år med lugnare höjningar steg priserna åter brant i början av 1980-talet, då branschens lönsamhet var svag.

De relativt stora höjningama 1981 och 1982 fick en större ekonomisk effekt för branschen

än väntat, genom att annonsvolymen började växa och upplageutvecklingen stabiliserades, trots prishöjningama.

Dagspressbranschen som helhet noterade ett lönsamhetsrekord 1987.

52 Branschstruktur och marknadssituation

Diagram 3.1 Prishöjningar på abonnemang och annonser 1975-1987. Storstädernas morgontidningar

““ * Annonser Abomemang

Diagram 3.2 Prishöjningar på abonnemang och annonser 1977-1987. Landsortstidningar

s\\\\\\ ›:.

% 15 -- . O.. O.. 10 .- . \-m...«* 5 ..

- - - 0 : i : : : : ; 1975 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 “ Annonser Abonnemang

Lönsamheten för branschen totalt har varit fortsatt hög sedan 1985. Den i tenner till att _generella goda utvecklingen har bidragit prishöjningarna bestäms av de marknadsledande - successom i praktiken tidningarna sivt blivit mindre. Höjningstakten har sedan 1983 åter dämpats.

Branschstruktur och marknadssituation 53

Sambandet

ab0nnemangspris-periodicitet

Traditionellt finns ett samband mellan och

abonnemangspris periodicitet. Sexdagarstidningar har länge tjänstgjort som ett slags riktmärke, på så

sätt att priset för t.ex. en tredagarstidning brukat vara ungefär hälften och för en endagstidning ungefär en av för en

sjättedel priset sexdagarstid-

ning.

Sammanställningen i tabell 3.13 visar att detta samband fortfarande återspeglas i prissättningen, men att det till dels

försvagats. Tredagarstidningar och femdagarstidningar har börjat ta ut mer än hälften resp. fem sjättedelar av priset för sexdagarstidningar. Tendensen är att det i första hand är produkten som sådan och i andra hand antalet

utgivningsdagar

som betonas.

Tabell 3.13 Abonnemangspris helår och utglvnlngsfrekvens 1985-87.

Medianvärden i kronor.

uppgick till 135 kr. för

den förstnämnda grup- Källa: Bearbetning av Inländsk tidningstaxa

pen. Jfr diagram 12.2 och

tabell 12.2 Prisvariationer och rabatter

Dagstidningarna tar i praktiken betalt för tvâ olikartade tjänster. Å ena sidan gäller det nyhetsförmedling och opinionsbildning för läsare, å andra sidan upplátelse av utrymme för annonsörer. Av tradition

har upplagepriset för de flesta dagstidningar avpassats så, att förutsättningarna för en intäklsgivande annonsförsäljning också skulle gynnas. I kombination med ett intresseväckande redaktionellt innehåll har en

konsumentvänlig

prispolitik när det gäller abonnemang och lösnummer lagt grunden för dagspressens starka ställning på annonsmarknaden. Resultatet har blivit att tidningarnas annonsörer svarar för den större delen av

tidningsföreta-

gens intäkter. Förhållandet har närmare kommenterats i avsnitt 3.6.1.

Tidningarnas abonnemangspriser kan skilja sig väsentligt mellan oli-

ka utgivningsorter. Vissa utgivningsregioner är av tradition

högprisområ-

den, andra lågprisområden. Trots befintliga stora skillnader har antalet områden med verkligt låga priser minskat under de senaste tio åren. Allt fler tidningar samlas mitten i

kring dagspressens prisfalt.

Tidningar med samma utgivningsort häller samma abonne-

vanligen

mangspriser, oavsett priset för likvärdiga tidningar

på andra orter. Högtäckningstidningen är prisledande. De fall som finns eller funnits av lågpriskonkurrens från lågtäckningstidningen antyder att inte

tidningsköparna

är särskilt priskänsli ga.

Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets landsortseditioner var tidigare billigare än huvudstadsupplagoma. Denna har

prissättningspolitik

54 Branschstruktur och marknadssituation

på senare år ändrats, så att landsortsupplagoma nu är något dyrare. I Malmö är Skånska Dagbladet billigare än Arbetet och Sydsvenska Dagbladet, bl.a. därför att tidningen har en rad konkurrenter utanför utgivningsorten som tar ut lägre priser. I fråga om annonsförsäljningen är det däremot vanligare att lågtäck-

ningstidningen tar ut lägre priser än högtäckningstidningen och dessutom

erbjuder förmånliga rabatter. Sedan presstödet infördes har sådan priskonkurrens i vissa fall kritiserats av högtäckningstidningar, som har hävoch generösa rabatter delvis finansierats över dat att lägre annonspriser presstödet. Berörda lågtäckningstidningar har invänt att priserna anpassats efter hushållstäckningen, som vanligen är väsentligt lägre än hög-

täckningstidningamas.

Både i fråga om annonsförsäljning och abonnemang tillämpar dagsvanligen en viss Stora annonsörer och

tidningama prisdifferentiering.

införanden gynnas Lex. prismässigt. Den som abonnerar för upprepade helår får i allmänhet ett lägre genomsnittspris per nummer än den som abonnerar för kortare perioder. Detta återspeglar dagstidningamas intresse av längre abonnemangsperioder, som medför dels lägre administrativa kostnader, dels ett bättre finansnetto. I det enskilda fallet kan vidare servicegraden påverka prissättningen för en viss annons. Tidningar tar sålunda i allmänhet ut högre pris för av en annons på särskilda utrymmen och för andra former av

placering däremot inte abonnemangspriset,

hög service. Servicegraden påverkar som är detsamma oavsett om tidningen erhålles genom högservicealter-

nativet hembärning eller genom lågservicealternativet postdistribution.

Priserna och dagspressens konkurrenskraft Dagspressens totala vardagsupplaga första halvåret 1988 uppgick till ca 4,8 milj. ex. Den totala annonsvolymen var 1987 nästan l milj. spaltmeter. Volymema har aldrig varit större. Dessa volymframgångar har dagspressen nått trots att priserna på tidningar och annonser har höjts. Prisutvecklingen har inte rubbat dagspressens marknadsställning i förhållande till andra massmedier. Upplagan har i det närmaste hållit jämna befolkningsutvecklingen. Dagspressen har inte heller förlorat steg med marknadsandelar på reklammarknaden, trots att konkurrensen här har ökat under 1980-talet.

Den tekniska

produktionen 55

4¶Den tekniska

produktionen

Bakgrunden

Fram till mitten av 1960-talet

producerades tidningar med den typ av blysättmaskiner som uppfunnits på 1880-talet. Efter denna tid har teknikutvecklingen tagit flera kraftiga språng. Blysätttnaskinema har ersatts med fotosättare styrda av hålremsa eller bildskärmstenninal.

Litografisk

teknik för framställning av bildklichéer ersattes först

av reprograftska kameror för rastrerade bildnegativ,

som nu i sin tur bytts ut mot datorise-

rade inmatnings-, och bearbetnings- utmatningsmaskiner (Scanners). Hög-

tryckspressar har bytts ut mot offsetpressar. Automatisk och

ibladnings-

buntningsutrusming används allt mer för av och annan

ibladning bilagor packsalshantering som tidigare sköttes manuellt.

Framställning av dagstidningar innefattar i huvudsak arbets-

följande

moment före tryckpressen:

1 Insamling av text- och

bildunderlag

Textförfattande

Redigering av text och bilder bulk) Sammanställning och grafisk formgivning av text, bilder och annon-

ser till hela sidor

Textsättning Rastrering och fonnatering av bilder

Sidmontage

®O\U\ Bearbetning till tryckplåt

Journalister och annonstjänstemän har fram till det senaste decenniet utfört arbetsmomenten 1-4, medan grafiker utfört momenten

5-8, bemannat tryckpress och packsal. Produktflödet i momenten 1-4 har skett på papper. Produktflödet i momenten

5-8 har skett pâ andra medier än papper (positiv och negativ ñlm, lryckplåt). Arbetsorganisationen har inneburit att kunskapen om redaktionell

produktion och annonsproduktion hållits strikt åtskild från och handhavande

styrning av produktionstekniken. Det har bl.a. betytt dubbelarbete: texten som författats av joumalister eller annonspersonal i moment 2 har t.ex. i moment 5 skrivits ytterligare en gång, av Sättare vid sättmaskin eller bildskärmsterminal.

4.2 Den nya tekniken

Begreppet ny teknik föritidningsframställning har olika innebörd beroende på vilket arbetsområde man talar om. I debatten har ny teknik ofta använts som för all datorbaserad teknisk

samlingsbeteckning utrustning.

Somlig sådan teknik har kallats i snart 20 år. En översikt över vart

ny

den tekniska utvecklingen nått inom arbetsområde

varje ger följande bild

produktionen

av användbar - - teknisk

praktiskt ny utrustning för tidningsföretagen.

4.2.1 Textbehandling Bildskärmsterminaler för inskrivning och bearbetning av text har funnits på tidningsföretag i över tio år. Sedan några år tillbaka har de börjat ersätta skrivmaskinema på tidningsredaktioner; tidigare har terminalerna vid svenska tidningar enbart använts av sätteripersonal.

Tabell 4.1 Datoriserade redaktionella inskrivningssystem på svenska

tidningstryckerier År Antal 1984 38 (32%) 1985 41 (35 %) 1986 58 (50 %) Antal tryckerier = 117 Källa: Nordisk Avisteknisk Samarbetsnämnd, NATS I många system för redaktionell textinskrivning börjar persondatorer användas som arbetsterrninaler i stället för renodlade systemterminaler. Persondatorema är billigare, har egen datakraft, eget minnesutrymme och kan användas - ofta som

till mycket annat än textbehandling samtidigt textbehandlingsprogrammet brukas. Många renodlade sätterisystem saknar den mångsidighet som uppskattas på redaktioner och annonsavdelningar.

4.2.2 Bildbehandling Datoriserad teknik för digital lagring och bearbetning av bilder är intimt sammankopplad med liknande teknik för framställning av annonser och hela tidningssidor. I dag finns s.k. scanners för inläsning och utmatning av bilder på många tidningar. Bildema kan därefter i digital form lagras i dataminne, bearbetas vid en bildbehandlingsterminal och sändas vidare till en datoriserad arbetsstation med bildskärmsterminal för sidframställning. Scanners används ännu mest för att ta fram tryckfärdigt bildoriginal på film eller papper, eftersom den digitala bildbehandlingsutrustningen i stor utsträckning befinner sig på försöksstadiet.

-- både internationella och svenska - har installerat

Nyhetsbyråer

de första systemen för digital lagring, bearbetning och förmedling av bilder. Inom en nära framtid kommer en stor del av de internationella bildströmmama att sändas digitalt. I Sverige kan det dröja något, främst därför att den ännu mycket dyra utrustningen inte är någon lönsam investering för en enskild dagstidning. Tidningarnas Telegrambyrå (TT) har dock köpt en digital mottagnings- och bildbehandlingsstation.

4.2.3 Sidframställning och layout Till detta arbetsmoment samlas det största tekniska intresset och de mest intensiva utvecklingsinsatsema. Den tillverkare som lyckas framställa ett smidigt, billigt och mångsidigt system för sidframställning med en ome-

Den tekniska produktionen 57

delbar dialog människa-maskin

har nyckeln till vad som kallas helintegrerad elektronisk

tidningsframställning i sin hand. I ett sådant system samlas och bearbetas digitalt lagrad text, bilder

och grafiska element, som på bildskärm sammanställs till en färdig tidningssida för direkt ut-

-- eller direkt slcrift på fotosättare på tryckplåt. Nuvarande manuell sidmontering försvinner helt.

Flera sådana system installeras nu på dagstidningar runt om i världen. Samtliga system är första generationen av sitt slag. Inget har prövats i

långvarig tidningsproduktion i stor skala. I Sverige

arbetar tre endagstid-

ningar (Västerbottningen, Norrbottningen, Samhällsgemenskap) med elek-

tronisk utan bilder, som monteras

helsidesframstållning på traditionellt

sätt. I Finland har bl.a. Vasabladet och Turun Sanomat i

Åbo skaffat elektronisk som i allt

sidframställningsutrustning högre grad används i

daglig produktion.

Plåtframställning

De maskiner för utskrift

av den digitalt färdigproducerade tidningssidan

direkt på tryckplåt som prövats av en i USA

dagstidning har lagts i

malpåse. Utrustningen blev så dyr att investeringen i ny teknik inte blev lönsam jämförd med det beprövade reprografrska förfarandet.

Däremot fungerar nya automatiserade maskiner för

plåtframställning

bra. På ett par minuter gör en sådan maskin tryckplåt av ett på negativ film

avfotograferat sidmontage. Utrusmingen ersätter ett delvis manuellt

arbetsmoment där sidnegativet mot en med

exponerats ljuskänsligt skikt överdragen tryckplåt.

4.2.5 Tryck

I dag trycks 95 % av de svenska dagstidningarna på Sedan

offsetpressar.

offsetmetoden vann på marknaden vid mitten

insteg av 1960-talet har själva tryckmetoden inte utvecklats nämnvärt. Däremot nu avance-

börjar

rade datoriserade styr- och installeras vid

övervakningssystem befintliga

pressar. Det innebär kan utföra

att tryckare från manöverpaneler många av de arbetsuppgifter som måste utföras

tidigare ute i presshallen. Med sådan utrustning behövs farre tryckare. Sanrtidigt förbättras arbetsmiljön vid pressen avsevärt.

Flera svenska

dagstidningar (GP, Kristianstadsbladet, Nerikes Alle-

handa, SvD och VLT) har de senaste åren installerat automatisk ibladningsutrustning mellan tryckpress och packsal. Flera

förtryckta bilagor

kan bladas i varje tidning, ett arbete som hittills har utförts för hand av

tidningsbud. Med sådan utrustning kan

tidningarna erbjuda t.ex. riktade reklarnbilagor i delar av sin upplaga; billigare än

tidningsannonsering,

men ett intressant alternativ till direktreklam.

4.2.6 Packsalsarbete

Rakning, buntning, adressering och förpackning av för vidare tidningar

58 Den tekniska

produktionen

distribution har i stor utsträckning övertagits av programmeringsbara buntningsmaskiner (stackers), från den personal som tidigare gjort arbetsmomenten för hand. Stackem kan t.ex. programmeras att leverera en bunt i sekunden med olika många tidningar i varje bunt. En stacker kan också i en sekvens framställa och sända i väg en komplett last tidningsbuntar till

en transportbil vid packsalens lastkaj.

4.2.7¶Helelektronisk tidningsframställning

Helelektronisk tidningsframställning innebär att samtliga arbetsmoment före tryckpressen samlats i ett sammanhängande datoriserat produktionssystem. Ett sådant system består av flera delsystem, som i lokala datanät sammankopplats i en central databas med flera underordnade databaser. Flödet och utbytet av information mellan delsystemen är ögonblickligt. Arbetsmomenten utförs vid arbetsstationer med egen datakraft och minnesutrymme. Med ett sådant system samlas ansvaret för och kontrollen över hela produktionsförloppet fram till tryckpress hos redaktion och annonsavdelning. Systemet ger också stora möjligheter till avancerad kontroll och

styrning av produktionen. Många arbetsuppgifter som i dag utförs av

grafiker integreras i det redaktionella systemet. Nordisk Avisteknisk Samarbetsnämnd (NATS, de nordiska tidningsutgivarnas forsknings- och samarbetsorgan i teknikfrågor) har i ett förslag till helelektroniskt och en studie av dess effekter

produktionssystem

pekat på radikala rationaliserings- och besparingseffekter, men också på möjligheter till långtgående produktionsstyming och -kontroll. Ännu finns inte en komplett och intrimmad teknik för helclektronisk tidningsproduktion. Det tänkta systemets beståndsdelar har var för sig utvecklats relativt långt. Ett problem är dock bristen på Standardisering, integrering och kommunikationsmöjligheter mellan olika typer och olika

fabrikat av utrustning.

4.3¶Teknikeffekter

Den mycket snabba utvecklingen av ny datoriserad teknik för informa- -- särskilt - om tidtionsbehandling persondatorteknik gör kunskapen ningsproduktion mer lättillgänglig. Den nya tekniken förkortar och förbilligar och är betydligt billigare i inköp än tidigare

produktionsförloppet

datorutrustning. Med i dag befintlig teknik kan de flesta arbetsmoment utföras med samma tekniska utrustning. Steg mot en sådan integrering har börjat tas också på svenska tidningar. 1986 års teknik- och sarnarbetsavtal mellan branschens parter gör försök med sådan teknik möjliga på tidningsföretagen under 1987 och 1988. Utvecklingen innebär att investeringar i ny produktionsteknik för dagstidningar blivit billigare och därmed har denna teknik kommit inom räckhåll även för små och medelstora tidningar.

Den tekniska produktionen 59

Det mer experimentfrämjande avtalsläge, son1 gäller från 1986, gör dessutom att sådana investeringar kan tillåtas få större effekt på tidningens arbetsorganisation än tidigare. Vid tidningar som investerat i integrerande teknik sammanförs personal från olika kategorier till samma arbetsplats, dar de delar på arbetsmoment som tidigare utfördes var för sig.

Teknikens besparingseffekter och effektivitetshöjande inverkan kan

innebära att möjligheterna för produktionssamverkan mellan dagstidningar blir större. Produktionsförloppet före tryckpress förkortas när tidigare skilda arbetsmoment integreras. Det kan därmed bli lättare att organisera tryckning av flera tidningar på samma press utan att någon av tidningarna behöver göra avkall på det redaktionella kvalitetsmåttet, sena lämningstider. Billigare, kraftfullare och mer mångsidig teknik kan också komma att betyda ökad bärkraft för tidningsetablering och -utgivning på små marknader, vare sig marknaden definieras geografiskt eHer åmnesmässigt. I persondatom kan samtliga moment i tidningsutgivandet utföras vid en eller ett fåtal terminaler: textinslcrivning, grafisk bearbetning, sidombrytning samt administrativa uppgifter. Förutsättningen för tidningsutgivning blir därmed i hög grad en fråga om investering i kunskap -- om hela framställningsförloppet i stället för om pengar, maskiner och personal. Det innebär ekonomisk bärkraft även på jämförelsevis små marknader, som i dag endast utgör delmarknader för nuvarande dagstidningar.

4.4¶Produktionsorganisation och bemanning

Arbetsorganisationen på tidningsföretagen har inte förändrats i takt med den tekniska utvecklingen. Datoriserad teknik för textinskrivning, som infördes på tidningarna i samband med introduktionen av fotosättning för 10-20 år sedan, inlemmades t.ex. i en organisation uppbyggd för blysättning utan att nämnvärt påverka denna. I denna organisation görs en klar organisatorisk åtskillnad mellan framställningsprocessens kreativa del och dess produktionstekniska del. Produktionsflödet är långt, med många arbetsstationer och mellanliggande lager. Även tidningens beståndsdelar har - fastän desamma till innehållet under hela processen - sett helt olika ut i organisationens olika delar: ännu i dag används uteslutande papper för produktionsflödet på många tidningars redaktioner och annonsavdelningar. Datorema tar vid på andra sidan väggen till tekniska avdelningen. Ny teknik har i många fall enbart ersatt gammal teknik i en traditionell organisation som i grunden inte förändrats på 100 år. Investeringar i ny teknik har med denna förutsättning gjorts utifrån samma utgångspunkter som investeringar i gammal teknik. En översiktlig jämförelse av de tidningsföretag kommittén särskilt studerat tyder på att lönekostnader för olika personalkategorier inte på ett avgörande sätt skiljer sig mellan företag med redaktionell direktinskrivning och företag utan. Den nya teknikens kapacitet för produktionsstyming och produktionskontroll, integre-

t 60 Den tekniska produktionen

ring av arbetsmoment, ett rationellare och snabbare produktionsflöde och en bättre produktionsekonomi har inte utnyttjats i möjlig utsträckning.

Bemanningen av ny teknik har hittills i stort följt gränserna för den traditionella arbetsorganisationen. Tekniken kan emellertid bemannas av vilken yrkeskategori som helst. Det väsentliga är att många tidigare åtskilda arbetsmoment kan samlas till en station och därmed utföras av samma person, eller av betydligt färre personer än tidigare.

När datoriserad produktionsteknik för dagstidningar började debatteras i mitten av 1970-talet blev diskussionens huvudtema möjligheten att genom införande av ny teknik rationalisera bort grafiska tjänster. Utvecklingen sedan dess visar att de dåvarande farhågoma inte har besannats. Antalet grafiska arbetare anslutna till GF har de senaste 16 åren ökat med 27 % i takt med branschens kraftiga tillväxt utanför dagspressområdet. Samtidigt har antalet grafiska arbetare inom dagspressen minskat med 12 %. Se närmare tabell 4.2.

Tabell 4.2 Antal medlemmar l Grafiska Fackförbundet 1970-85

Källa: Grafiska Fackförbundet Men minskningen av grafiker inom dagspressen har stannat upp under 1980-talet. Mellan 1980 och 1985 minskade antalet grañker vid dags-

pressföretagen med 4 %, medan den grafiska sysselsättningen i dagspres-

sen omräknat till heltids helårstjänster ökade med 0,6 % under samma tid (se tabell 4.3).

Tabell 4.3 Sysselsättning 1980-SS, grafisk tidnlngspersonal (heltids helårs-

_tjänster)

Källa: Tidningarnas Arbetsgivareförening

Talen i tabell 4.3 speglar den omsvängning som skett från arbete med

- där redaktionella terminaler textinskrivning gjort grafiska arbetstillfäl-

- som den totala len överflödiga till arbete med tryckning. Samtidigt sysselsätmingen varit konstant under perioden 1980-85 har produktivite-

produktionen

ten ökat markant. Under samma period har

tidningsföretagens pappersåt-

gång (tidningarnas format) ökat med 38 % och det redaktionella materialet -- som skapar fler grafiska arbetsuppgifter än vad annonsmaterial gör - 30-40 %.

med i genomsnitt Sysselsättningsökningen för tryckare kan bero på en kombination av arbetstidsförkortning och mot

utvecklingen

större och mer trycktekniskt komplexa tidningar.

4.5 Avtalsförhållanden

Grafiska arbetare har av tradition varit medvetet

och starkt fackligt organiserade. I Sverige höll emellertid Grafiska Fackförbundet

(GF) och Tidningamas Arbetsgivareförening (TA) redan i sitt första avtal om ny tek- 4 nik (1974) dörren öppen för rationaliseringar. Få tidningar hade innan 1980 års teknikavtal GF-TA löpte ut nått avtalets maximinivå för redaktionell direktinskrivning av text till fotosättare

(30 %). Först under 1986 har hälften av de 117 svenska infört

tidningstryckeriema någon redaktio-

nell

direktinskrivning över huvud taget (se tabell 4.1).

Att urskilja vad som år orsak och verkan i sambandet teknik-avtalsysselsättning är svårt. Det kan dock konstateras att

tidningsföretagen

inte utnyttjat hela det utrymme teknikavtalen gett för t.ex. direktinskrivning eller försök med datoriserad Före 1980 kunde tid-

sidframställning.

ningsutgivarna med stöd av MBL införa ny redaktionell

produktionsteknik utan central avtalsreglering. Endast Arbetet i Malmö

gjorde det, genom att från 1975 införa text.

direktinskrivning av originalförfattad

Svenska dagstidningar har också - tillsammans med de danska gjort övergången från högtryck till offset långsammast i Norden. I Danmark beror den långsamma övergången från högtryck på speciella fackliga orsaker. I Sverige trycker de minsta och de största

dagstidningama fortfarande med högtryckspressar

som på olika sätt anpassats till modem tryckteknik. Dagstidningar med upplagor mellan 10 000 och 100 000 har nästan uteslutande övergått till

offsettryck.

I juni 1986 slöt GF och TA en ny tekniköverenskommelse som komplement till sitt centrala teknikavtal från 1974. Det nya avtalet förhandlades fram under medlares överinseende efter en mycket konflikt

kortvarig

på ll dagstidningar. Avtalet ersatte en liknande överenskommelse från 1980 som tillsammans med parternas fredsavtal ut under

löpt tidigare

1986. Den nya överenskommelsen gäller t.o.m. 1988.

I maj 1986 slöt GF ett samarbetsavtal med Svenska Joumalistförbundet (SJF) liknande de avtal GF redan slutit med andra förbund inom sina avtalsområden. Samarbetsavtalet skall

innebär att GF och SJF gemensamt kartlägga utvecklingen av datoriserad sidframställningsteknik

och analysera

gränsdragningsfrågor som kan uppkomma när ny produktionsteknik skall införas. Under avtalstiden eller

(t.o.m. 1988) får inget av förbunden, deras lokala klubbar, teckna avtal som inkräktar på andra partens avtalsområde eller arbetsuppgifter. En gemensam samarbetskommitté skall lösa de tvister som kan uppkomma.

62 Den tekniska ›

produktionen A

Hela teknikfrâgekomplexet har sålunda nyligen blivit reglerat genom avtal mellan berörda parter. Riktlinjer för den framtida utvecklingen, vilka bl.a. berör frågor om avgränsningen mellan olika arbetsuppgifter, har angivits i 1986 års teknik- och samarbetsavtal. Dessa avtal torde därmed kunna fungera som ett värdefullt instrument för tidningsföretagen i samband med utformning av teknikpolicy och planering av kom-

_ mande teknikinvesteringar.

II Indirekta förmåner

i sou 19g3;4g . Befrielse från mervärdeskatt 65

5¶Befrielse från mervärdeskatt

5.1¶Motiv

När 1952 års kommitté för indirekta skatter lade fram sitt betänkande (SOU 1957:13) angående den statliga indirekta

beskattningen föreslogs

bl.a. en allmän varuskatt. och tidskrifter

Tidningar föreslogs undantas

från varuskatten. var främst svårbemästrade

Motiveringen problem vid

gränsdragningen mellan vad som kunde anses vara och icke

yrkesmässigt

yrkesmässigt utgivna publikationer. Dessutom påpekades att

tidningar

och tidskrifter i praktiskt taget alla länder undantagits från sådan beskattning. I propositionen (1959:162 s. 189) bitrådde kommitténs

regeringen

förslag ifråga om allmänna nyhetstidningar eller vad som i tal

dagligt

brukar benämnas dagspressen. Definitionen ansågs inte medföra några gränsdragningsproblem. Med vissa förbehåll och undan-

avgränsningar

togs också vissa typer av tidskrifter. 1960 års allmänna i sitt betänkande

skatteberedning föreslog (SOU

1964:25) Nytt skattesystem bl.a. att varuskatten skulle ersättas med en mervärdeskatt. Utifrån rent skattetekniska

bedömningar ansåg utredning-

en att även tidskrifter borde omfattas

tidningaroch av skatten ifråga om försäljning av abonnemang och lösnummer.

Argumenten här var likabehandling, skatteteknik och bredare

skatteunderlag.

Beredningens förslag fick ett omfattande och blandat remissmotta-

gande. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen år 1967 an-

utredningen

gående indirekta skatter och socialavgifter för att se över

förslagen till

mervärdeskatt från tekniska .

utgångspunkter. Utredningen anslöt sig (Stencil Fi till allmänna

1967:10) skattebered-

ningens uppfattning att dagstidningama i

fråga om upplageintäkter på skattetekniska grunder borde omfattas av

skatteplikten. Då emellertid

andra än skattetekniska synpunkter kunde anföras mot att införa skatteplikt för dagstidningama tillade att ett bestående

utredningen, undantag

för dagspressen borde utformas som en

fullständig skattefrihet. Tidningsföretagen liksom återförsäljarna av

dagstidningama borde således .även i detta fall ha rätt till generell avdragsrätt för ingående skatt.

Utredningen föreslog att annonser och annonstjänster borde

beläggas

med mervärdeskatt. Beträffande dagstidningar och vissa andra publikationer borde detta gälla oavsett om dessa skulle befrias från mervärdeskatt på upplageintäkter eller ej. Förslaget i denna del angavs ha skatte-

tekniska fördelar och vara av betydelse för konkurrensneutraliteten i be-

skattningen.

I propositionen (1968:100 s. 107 f.) med förslag till om

förordning

mervärdeskatt, m.m. anslöt till

sig regeringen utredningens uppfattning

att andra än rent skattetekniska om

hänsyn borde gälla i fråga dagspres-

66 Befrielsefrån mervärdeskatt

sen. Befrielsen från allmän varuskatt för dagstidningar och vissa andra i fråga om försäljning av abonnemang och lös-

periodiska publikationer

nummer föreslogs därför föras över till regelsystemet för mervärdeskatt. Undantaget avsåg fullständig skattefrihet med generell avdragsrätt för ingående skatt. Däremot föreslog regeringen att annonser och annonstjänster i dagspressen skulle beläggas med mervärdeskatt, även i fråga om annonstjänster som utfördes av dagstidningama i egen regi. Det motiverades med att reklam och reklamtjänster i alla former borde omfattas av mervärdeskatten. Riksdagen godtog regeringens förslag. Sedan år 1971 har en löpande teknisk översyn av mervärdeskatten av mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), som hittills regenomförts sulterat i tio betänkanden. De flesta förslagen har lett till ändrad lagstiftning. Utredningen har inte haft mandat att närmare pröva mervärdeskattens omfattning. De materiella bestämmelserna har berörts i begränsad De bestämmelserna om skattepliktens om-

utsträckning. grundläggande

fattning har därmed i allt väsentligt varit oförändrade sedan skatten infördes. För dagspressen gäller således den ordning som i fråga om mervärdeskatten beslutades 1968 och som i princip knäsatts redan 1959 när den allmänna varuskatten infördes. Dagstidningar är befriade från mervärdeskatt på upplageintäkterna. Motiven för den i förhållande till andra publikationer förmånliga behandlingen har alltid varit hänsyn till dagspressens

centrala samhällsuppgifter.

Det är värt att notera i sammanhanget att diskussionen i riksdagen om skattefrihet för dagspressen varit långt mindre utförlig när det gäller mervärdeskatten än när det gäller den reducerade reklamskatten (jfr. kapitel 6). Detta torde delvis ha sin förklaring i att dagspressen varitbefriad från av långt innan det blev aktuellt med ett

skatt på försäljning upplaga

direkt Mervärdeskatten har heller inte som reklamskatten varit

presstöd.

knuten till frågan om finansieringen av selektiva stödåtgärder.

5.2¶Vissa regler för dagspressen mm.

Enligt om mervärdeskatt är allmän nyhetstidning 8 § lagen (1968:430) undantagen från skatteplikt. Enligt anvisningarna till detta författningsrum gäller för mervärdeskatten samma definition av begreppet allmän nyhetstidning som i reklamskattelagen (RSL). Med allmän nyhetstidning förstås enligt l § första stycket 5 RSL en periodisk publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka och som inte är ett annonsblad. Frågan om en viss publikation omfattas av undantaget från mervärdeskatt prövas inom riksskatteverket (RSV). Tillämpningen av reglerna för mervärdeskatt innebär enligt RSV inte alltför stora problem. De problem som kan uppstå gäller i allmänhet gränsdragningsfrågor, Lex. i fråga om dagstidningsliknande Veckotidningar och annonsblad, förhållandet mel-

Befrielsefrån mervärdeskazt 67

lan en huvudtidning och olika typer av sektioner m.m. RSV har i

bilagor,

sammanhanget påpekat att vissa av dessa problem skulle bortfalla om bestämmelsen om periodicitet i definitionen av allmän änd-

nyhetstidning

rades från ett till exempelvis två nummer i veckan.

5.3 Värdet av befrielsen från mervärdeskatt

Mervärdeskattesatsen är för närvarande för flertalet

varor och tjänster 19 % av beskattningsvärdet, skatten. Detta motsva-

dvs. av priset inklusive rar 23,46 % av priset exklusive skatt. Värdet av skattebefrielsen för dagspressen skulle rent teoretiskt kunna bestämmas till förhållandet mellan skatten och dagspressens totala upplageintäkter enligt tabell 5.1. _

Med denna teoretiska erhålles det ekonomiska värdet av

beräkning

skattebefrielsen till totalt ca 834 milj. kr. för hela dagspresskollektivet för år 1985.

Det framräknade beloppet

kan inte ses som något annat än en grov uppskattning. Om tidningarnas upplageintäkter skulle skul-

skattebeläggas

le det verkliga skatteutfallet sannolikt bli lägre. Både

tidningsutgivare

och tidningsköpare torde anpassa

sig efter nya förhållanden.

Utgivamaskulle troligen eftersträva en lägre prishöjning än vad som

motsvarar full kostnadstäckning för en ny så att inte det

skattepålaga, pris

som konsumenten skall betala blir avskräckande högt.

Tidningsköparna

skulle kunna reagera I

på högre priser genom att köpa färre tidningar. båda fallen blir effekten lägre upplageintäkter

och lägre skatt.

Tabell 5.1 Beräknat maximalt värde för dagspressen av befrielsen från mer-

värdeskatt. 1985.

Tidningskategori Upplageintäkter Mervärdeskatt

Mkr Mkr Storstads morgon ht 40% 588 138 Storstads morgon ht 40% 320 75 Storstads kväll 1266 297 Landsorts 4-7 nr/v ht 40% 1078 253 Landsorts 4-7 nr/v

Källa upplageintäkter: Svenska tidningsutgivareföreningen

Värdet av skattebefrielsen är således svårt att beräkna med större

någon

beloppsmässig säkerhet. Det verkliga värdet ligger på konkurrensplanet. Genom skattefriheten

kan dagspressen hålla priser som inte behöver av-

passas till kostnadstäckning för skatteuttag på upplageförsäljningen. Där-

igenom får dagspressen en relativ fördel i förhållande till konkurrenter på mediamarknaden

som måste ta sådana hänsyn vid sin prissättning.

5.4¶Utredningen om indirekta skatter

Regeringen tillsatte i juni 1987 en parlamentariskt sammansatt kommitté (Fi 1987:06) för att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning. Kommittén bör enligt direktiven (Dir. 1987:30) utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdeskatten och därvid även bedöma om det finns skäl att begränsa omfattningen av eller förändra övriga omsättningsskatter på varor och tjänster.

Uppdraget år vittsyftande och omfattar i princip alla indirekta skatter. Tyngdpunkten ligger dock på mervärdeskatten med huvudinriktningen att mervårdeskatten så långt möjligt görs generellt tillämpbar och konkurrensneutral i fråga om konsumtionen av olika varor och tjänster. Det påpekas också att den svenska mervärdeskatten genom en rad undantag innebär ett avsteg från en generell omsättningsskatt och en avvikelse från vad som numera allmänt gäller för utländska mervärdeskattesystem.

Även reklamskatten faller under utredningsuppdraget tillsammans med andra punktskatter. Regeringens intentioner med det samlade greppet på indirekta skatter belyses avslutningsvis (dir. s.10).

En breddning av basen för mervärdeskatten och de andra indirekta skatterna bör totalt sett innebära ökade intäkter från dessa skatter. Detta är av särskild betydelse med hänsyn till möjligheterna att finansiera en refonnering av inkomstskatten enligt de riktlinjer för utred-

ningsarbetet som jag tidigare givit åt kommittén om reformerad in-

komstbeskattning. En viss samordning av kommittéemas arbete erfordras därför.

5.5¶Skrivelse från Svenska

tidningsutgivareföreningen

Den nya utredningens inriktning på en generell indirekt beskattning på varor och tjänster har framkallat reaktioner inom dagstidningsbranschen. Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) har i skrivelse till utredningen om indirekta skatter 1988-05-11 anfört invändningar mot eventuella förslag att låta dagspressen omfattas av en allmän generalisering av beskattningen. Dagstidningskommittén har tillställts skrivelsen för kännedom.

TU framhåller att pressens frihet ansetts innefatta en rätt till oförhindrad spridning av tidningar. De flesta länder med lagfást pressfrihet har visat stor återhållsamhet ifråga om beskattning av det tryckta ordet. TU påpekar att förslag inom EG till harmonisering av mervärdeskatten, som skulle medföra Skattesatser för pressen på inte mer än mellan 4 och 9%, väckt skarpa reaktioner från bl.a. den europeiska tidningsutgivareorgani-

i sationen.

TU konstaterar att under de snart tjugo år som mervärdeskatten tillämpats i Sverige har varken riksdagen eller någon regering föreslagit att skatten skall utsträckas till att omfatta dagstidningarnas upplageintäkter. Även i fråga om reklamskatten har presspolitiska

hänsyn tagits.

De ekonomiska konsekvenserna för dagspressen av mervärdeskatt på upplageintäkter skulle enligt TU bli närmast katastrofala. Mer än hela

sou v

1983348 mervärdeskatt

Befrielse från 69

branschens årsresultat för 1986 skulle behöva inlevereras i skatt.

Några

möjligheter att övervältra ca 900 kr. i mervärdeskatt - utöver de

milj.

höjningar som krävs av kostnadsskäl -

på tidningsköpama finns enligt

TU över huvud taget inte.

Ett införande av mervärdeskatt och försämrade

på upplageintäkter villkor under

reklamskattelagen skulle enligt TU leda till minskade intäkter och ekonomisk försvagning av dagspressen, ett ökat beroende av an-

nonsmarknaden samtidigt som där minskade re-

ställningen försvagas,

daktionella resurser med

negativa följder för pressens samhällsuppgifter,

en minskad mångfald inom samt ett ökat beroende av stats-

dagspressen

makterna. Försämrade skattevillkor skulle rubba de ekonomiska

grundvalama för den svenska r

dagspressen.

5.6 Kommitténs

bedömningar

Både i Sverige och internationellt har sedan

dagstidningama länge haft

en

förmånlig skattebehandling jämfört med andra vanor och tjänster. Skä-

let är genomgående dagspressens viktiga roll i den demokratiska

processen i fråga om infonnation, och

åsiktsbildning granskning av samhällsut-

vecklingen. En livaktig och dagspress betraktas som en

mångfacetterad

stor

samhällelig tillgång.

Kommittén anser att dessa motiv alltjämt

äger full giltighet. Det ligger i statens och medborgarnas intresse att fortlevnad och

mångfald,

utveckling inom dagspressen roll i

befrämjas. Tidningamas framskjuma

den demokratiska processen idet

och den starka ställningen allmänna medvetandet bör även i

skattepolitiska sammanhang sättas före en i och

för sig förståelig strävan efter i olika

likabehandling skattesystem.

Även rent ekonomiska skäl talar för en gynnsam av

skattebehandling

dagspressen. Dagspressen opererar i skarp konkurrens

på mediemarknaden. Under senare år har det skett en snabb

utveckling av nya infonnations- och en alltmer

nyhetstjänster. Inom pressen utvecklas långtgående

specialisering. På reklammarloiaden ökar konkurrensen från direktreklam

och nya reklammedier. Om reklam i TV skulle tillåtas kan detta

påverka

konkurrensförhållandena ytterligare.

Trots olika typer av statligt stöd och en på senare år gynnsam annons-

konjunktur har många dagstidningar ekonomiska Om mer-

svårigheter.

värdeskatt skulle införas på skulle detta

dagstidningamas upplageintäkter

skapa stora svårigheter för dagspressen och presstödet. har

Riksdagen

därtill vid flera tillfällen

slagit fast att dagstidningamas befrielse från mervärdeskatt utgör ett

väsentligt inslag i den statliga presspolitiken.

Mot denna bakgrund förutsätter kommittén att

dagstidningamas upp-

lageintäkter även i får vara befriade

fortsättningen från mervärdeskatt. Om så inte sker måste presstödet i övrigt omprövas helt.

^ 70 Reducerad reklamskatz för dagspress

6¶Reducerad reklamskatt för

dagspress

6.1 Motiven för skattens införande och särbehandlin

gen av

dagspressen

I propositionen (197l:28 s. 5) om skatt på annonser föreslog regeringen en skatt på annonsering i tidningar och andra publikationer för att därigenom i första hand skapa utrymme för en [...] utbyggnad av stödet till dagspressen och av den statliga informationsverksamheten. I en rad hänseenden utformades skatten och skatteuppbörden på samma sätt som ifråga om mervärdeskatten.

Skattesatsen föreslogs till 10% för annonser i andra periodiska publikationer än allmänna nyhetstidningar. För annonser i dagspressen sattes skattesatsen till 6%. I förslaget ingick

en generöst tilltagen och generell avdragsrätt upp till 3 milj. kr. per publikation och år (prop. s. 6). Vissa tidskrifter, t.ex. tidskrifter för medlemmar i ideella organisationer, ställdes helt utanför beskatmingen.

Föredraganden erinrade om att reklamutredningen inte slutfört sin behandling av frågan om en allmän avgiftsbeläggning av reklamen, och att den nu förordade annonsskatten därför borde ses som till

inledningen

en kommande generell beskattning av reklam. Skatten beräknades för budgetåret 1971/72 ge en intäkt av 48 milj. kr. eller lika mycket som krävs för finansieringen av det utvidgade presstödet och för den utökade statliga inforrnationsverksamheten. (prop. s. 6).

I riksdagens behandling av en stor del av diskussio-

förslaget upptogs

nen av olika tryckfrihetsrättsliga aspekter på en skatt riktad mot periodiska publikationer, och med skilda Skattesatser för olika tidningskategorier, och frågan om likabehandling av olika reklammedier. Dessutom debatterades metoden att medelst en generell skattepålaga för ett presskollektiv finansiera selektiva stödåtgärder till enskilda företag inom kollektivet.

Skatteutskottet behandlade annonsskatten i ett samlat pressstödsperspektiv. Utskottet framhöll (SkU 1971:30 s. 6) att anslaget till presstöd och till offentlig annonsering liksom annonsskatten, som är avsedd att täcka kostnaderna för stödåtgärdema, bör ses som olika samverkande åtgärder för att lösa de aktuella tidningsproblemen. I övrigt biträdde utskottet regeringens förslag, som också godtogs av riksdagen (rskr 181).

I januari 1972 lämnade reklamutredningen betänkandet (Ds U 1972:1) Reklam I Beskattning av reklamen och föreslog en allmän beskattning av reklam med skattesatsen 10%. En odifferentierad skattesats för alla reklammedier skulle medföra en höjning av satsen för dagspressen med 4%. Utredningen påpekade att presstöd inte bara utgick direkt i form av produktionsbidrag utan också indirekt genom det i

annonsskattesystemet

inbyggda grundavdraget. Dagspressen borde kompenseras för den höjda

SOU 1988;48 Reducerad reklamskatt för dagspress 71

skattesatsen, antingen genom höjt produktionsbidrag eller höjt grundavdrag. I propositionen (1972:58) om skatt på annonser och reklam utvidgades den 1971 beslutade annonsskatten för tidningar och andra publikationer till en allmän reklamskatt, dvs. omfattande s.k. A-mediareklarn samt trycksaksreklam. Regeringen avvisade (prop. s. ll) utredningens förslag till enhetlig skattesats och föreslog oförändrade satser och grundavdrag för dagstidningar och andra periodiska publikationer. Föredraganden framhöll att intäkterna av 1971 års annonsskatt i sin helhet varit avsedda för utökat statligt stöd till pressen. Skälet för att jag redan nu [...] tar upp frågan om införandet av en generell reklampålaga är främst att det enligt min uppfattning är nödvändigt att utöka det nuvarande stödet till pressen. En utbyggnad av annonsskatten till en mera allmän reklamskatt ger de ekonomiska möjligheterna härtill. (prop. s. 14). Riksdagens skatteutskott kommenterade särskilt (SkU 1972:29 s. 6) grundavdraget för tidningar och andra periodiska publikationer. I princip kan utskottet biträda reklamutredningens uppfattning att ett bottenavdrag av denna storlek inte är motiverat av skattetekniska skäl utan att avdraget närmast bör betraktas som en del av presstödet. Vid 1974 och 1975 års riksmöten framlades ett stort antal motioner riktade mot reklamskatten. De flesta rörde de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på en differentierad beskattning av olika slags publikationer. Andra vände sig mot förment otillbörliga förmåner för dagspressen till följd av momsbefrielse och reducerad reklamskatt. Riksdagens skatteutskott avvisade tryckfrihetsargumenten mot reklamskatten, bl.a. med hänvisning till att motsvarande invändningar inte gjorts beträffande presstödet, som om det missbrukades skulle kunna få mer styrande effekt på opinionsbildningen än den aktuella skattedifferen-

tieringen.

Utskottet godtog inte heller (SkU 1974:34 s. 15) att den förmånliga skattebehandlingen otillbörligt skulle gynna dagspressen. Utskottet påpekade att annan press ökade i antal och visade god lönsamhet, medan däremot delar av dagspressen trots skatteförmåner krävde direkta stödåtgärder för att överleva. Det konstaterades att den nuvarande skattebelastningen på pressen i stort sett kan anses väl avvägd om hänsyn tas till bärkraften. 1975 skatteutskottet till frågan och erinrade (SkU 1975:12 s.

återkom

8) om de massiva opinionsyttringama mot annonsskattens införande 1971 och prognoserna om snabb snedvridning av konkurrensen inom pressen och konstaterade summariskt att idag framstår åtskilliga av de uttalanden som då gjordes som klara överdrifter. I propositionen (1976/77:99 s. 68) om stöd till vissa tidningar och tidskrifter m.m. föreslog regeringen bl.a. att grundavdraget i reklamskatten för dagspress, fackpress och populärpress skulle höjas från dåvarande 3 milj. kr. till 6 milj. kr. Föredraganden anförde att han tidigare understrukit betydelsen av ett fortsatt effektivt presstöd. [...] Jag anser också att

72 Reducerad reklamskatt för dagspress

en lättnad

av skatten på annonser och reklam skulle vara ett betydelsefullt stöd för pressen.

Riksdagens konstitutionsutskott remitterade propositionen i denna dcl till skatteutskottet, som fattade sig kort (SkU l976/77:4y s. l). Det kan självfallet diskuteras om tidningsstöd skall lämnas genom skattelättnader. [...] Med hänsyn till att principen om grundavdrag godtagits av riksdagen och då den innebär ett stöd som inte kräver några administrativa insatser tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del. Konstitutionsutskottet följde utan kommentarer Skatteutskottets

förslag, som också god-

togs av riksdagen.

Så långt hade riksdagen och regeringen i fråga om den reducerade reklamskatten behandlat dagspressen och fack-

och populär-pressen på lika villkor i fråga om det skattefria medan skattesztsema

grundavdraget,

var olika. I takt med den fortsatta utbyggnaden

av presstödet inträffade

en förändring 1978.

I propositionen (1977f/8:58) om ökat stöd till dagspressen föreslog regeringen bl.a. att reklamskatten på annonser i dagspressen skulle sänkas från 6 till 3% och att grundavdraget för annonser i viss press skulle höjas från 6 till 9 milj. kr. för dagspressen. För fack- och populärpressen

föreslogs inga ändringar. Föredraganden framhöll att hans förslag till

ökat direkt presstöd borde kompletteras och förstärkas med lättnader ifråga om annonsskatten för dagspressen.

Riksdagens skatteutskott noterade i sitt remissvar till konstitutionsutskottet (KU 1977/78:16 s. 15 f.) att Även om utskottet

har vissa principiella invändningar mot stöd genom lättnader vid beskattningen kan dock sådana åtgärder framstå som befogade när det gäller reklamskatten, som i viss mån intar en särställning inom punktskatteområdet. De

föreslagna

lättnadema innebär

ett generellt dagspresstöd, som skulle krävt et betydande merarbete om man istället sökt sätta in däremot svarande

åtgärder på bidragssidan.

Skatteutskottets minoritet

vände sig (KU s. 17) emot att den förslagna skattesänkningen innebar generella lätmader. kommer de

Följaktligen

stora högtäckningstidningarna att få den största av sin eko-

förbättringen

nomi. Skattelättnaden kommer att motverka den

därigenom utjämning

mellan hög- och lågtäckningstidningama som ska-

produktionsbidragen

par. Utskottet finner inte att de i propositionen föreslagna skattelätmaderna ger dagspressen ett lämpligt avvägt stöd.

Konstitutionsutskottet påpekade

(KU s. 10) att syftet med reklamskatten var att finansiera en del av presstödet. Utskottet godtog vidare regeringens och skatteutskottets bedömningar, bl.a. att presstödet i nuvarande läge bör kompletteras och förstärkas med lättnader i om denna

fråga

skatt.

Utskottsminoriteten reserverade sig och hävdade (KU s. 13) att ökade statliga stödåtgärder liksom hittills måste koncentreras

till de tidningar som är i mest behov av stöd. De kostnader som förslaget medförde borde istället enligt minoriteten användas för att bygga ut

produktionsbiiraget.

Reducerad reklamskatt för 73

dagspress

Riksdagen beslutade i enlighet med och regeringens utskottsmajoritetens förslag.

De av skattesatserna och

riksdagen fastlagda grundavdragen för pres-

sen förblev orörda till 1985. I

budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/

851100 bil. 1 s. 52)

föreslog regeringen att produktionsbidraget inom

presstödet skulle höjas med 10%. För att finansiera denna

ökning före-

slogs en höjning av reklamskatten med 1 procentenhet.

För dagspressen angavs skattesatsen till 4% och för annan press till 11%. För att åtgärden inte skulle bli alltför

kännbar för dagstidningar

med låga annonsintäkter en

föreslogs höjning av grundavdraget från 9 till

12 milj. kr. per år.

Riksdagens skatteutskott tillstyrkte kortfattat

(SkU 1984/85:25) rege-

ringens förslag. Skatteutskottet finner den valda

fmansieringsforrnen väl

motiverad och den

föreslagna skattehöjningen lämpligt awägd.

Sammanfattningsvis gäller att riksdagen och regeringen införde annonsskatten och senare reklamskatten med det primära motivet att fmansiera ctt utökat stöd till dagspressen. De därpå följande stegvisa förbät-

tringarna i skattevillkoren för dagstidningama har genomförts med press-

politisk motivering

och förts fram som ett led i statens samlade åtgärder för att stödja dagspressen.

Utvecklingen av reklamskatten under de senaste femton åren

återspeg-

lar också statens attityd till de båda stora presskollektiven, dvs. allmänna

nyhetstidningar resp. andra tidningar och tidskrifter. Den dif-

fortlöpande

ferentieringen av de två grupperna i beskattningshänseende har i stort sett

löpt parallellt med det växande behovet av

statliga stödåtgärder för just

dagspressen. 1971 hade båda grupperna samma skattefria

gnmdavdrag.

Skillnaden i skattesats var 4 procentenheter. För närvarande har

dags-

pressen dubbelt så högt grundavdrag som annan press och skillnaden i skattesats mellan grupperna är 7 procentenheter.

6.2¶Reklamskattens utfall och

administration

6.2.1 Utfallet

Reklambeskattningen regleras i sin helhet i

lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam

(reklarnskattelagen, RSL). Dagstidningar betalar för

närvarande 4% av omsättningen på annonser och reklam som skatt. Detta motsvarar 4,17% av annonsprisema exkl. skatt. För andra medier är rek-

lamskatten 11%. betalar Dagspressen annons- och reklamskatt för allt betalt annonsutrymme och all gratis annonsering som är kommersiell. För utrymme som upplåts gratis för som inte är kommersiell

annonsering

(Lex. ej betald politisk annons) betalas inte skatt.

I princip fakturerar tidningarna annonskunden 4,17% på nettopriset som skatt och levererar sedan in dessa pengar till riksskatteverket (RSV). Vanligtvis ser inte annonsköparen eftersom

skatteuttaget, det som regel

ingår i det offererade annonspriset.

RSV betalar därefter tillbaka till dagstidningama den skatt som utgått

74 Reducerad reklamskatt för dagspress

på de första 12 milj. kr. i annonsomsättning, dvs. maximalt 480 000 kr. per tidning. Tidningar som har en lägre årlig annonsomsättning än 12 milj. kr. kan få tillstånd av RSV att inte leverera in skatten för att undvika rundgång i systemet.

För de första 12 milj. kr. i annonsomsättning får dagstidningama således en ren subvention, eftersom de första 480 000 kr. som annonsköparen betalat som skatt till en tidning stannar i företaget. För tidningar med stor annonsomsättning kan denna subvention vara marginell, medan den för tidningar med begränsade annonsintäkter kan innebära ett väsentligt ekonomiskt bidrag.

Dagstidningamas totala annonsomsättning 1986 var 5 274 milj. kr. Omsättningen varierar starkt mellan olika tidningar. Den lägsta redovisade annonsomsättningen för 1986 uppgick till 0,2 milj. kr. och den högsta till 1 215 milj. kr. Medianvärdet för 1986 var 16,3 milj. kr.

-

1986 var enligt RSV 52 dagstidningar (43 företag) enligt § 24.2

- befriade från att inbetala reklamskatt.

reklamskattelagen skyldighet

Dessa tidningar redovisade en total reklamskatt på 9,1 milj. kr., vilket således inte levererades in till RSV.

Till övriga 87 dagstidningar (70 företag) som inte varit befriade från inbetalningsskyldighet återbetalade RSV 41,5 milj. kr. för år 1986. Den inlevererade reklamskatt som inte återbetalades, dvs. den reklamskatt sotn dagstidningama verkligen betalade, uppgick till 160,4 milj. kr.

erhöll återbetalning med hela det inbetalade skatte-

Två dagstidningar beloppet. På grund av skattebefrielsen för de första 12 milj. kr. i annonsomsättning utgjorde det verkliga skatteuttaget för 1986 ungefär 3% av

den totala annonsomsättningen.

Den rena subventioner: till dagstidningama uppgick för 1986 således till 50,6 milj. kr. (9,1 + 41,5), vilket motsvarar 24% av den totalt redovisade reklamskatten.

Om dagstidningarna i likhet med andra publikationer och reklammedier skulle ha haft skattesatsen 11% med oförändrat grundavdrag skulle den redovisade reklamskatten 1986 rent teoretiskt ha ökat med det belopp som motsvarar skillnaden i skattesats i förhållande till den redovisade omsättningen. Den indirekta subventionen _skulle kunna bestämmas till det framräknade beloppet.

Detta gäller emellertid endast under förutsättning att annonsvolymen skulle vara densamma trots det högre pris som en högre skattesats skulle medföra. En höjning av skattesatsen med 7 procentenheter från 4 till 11 procent motsvaras vid fullt genomslag på priset av en prishöjning med 7,87%. Det är knappast troligt att en prisökning på nära 8% inte skulle få effekter på annonsvolymen. En högre skattesats för dagspressen skulle påverka prisrelationema mellan olika media och därmed förmodligen

även annonsköpamas prioriteringsgrunder.

Eftersom det i realiteten är annonsköparna som har fördel av det lägre skattepåslaget på dagspressens annonspriser är det vanskligt att beloppsmässigt precisera den indirekta subvention för dagspressen som ligger i

sou 1988;48 Reducerad reklamskatt för dagspress 75

den lägre reklamskattesatsen. Det är däremot fullt klart att det lägre skattepåslaget på dagspressens annonspriser innebär en väsentlig generell konkurrensfördel för dagstidningama på den allmänna reklammarknaden.

Om man trots denna reservation vill bilda av vär-

sig en uppfatming det av den reducerade reklamskatten för olika kan man

tidningsgrupper

gå vägen över bruttoannonsintäkter per och ner

tidningsgrupp justera dessatill beskattningsvärde eftersom per tidningsgmpp, beskattningsvär-

de uppdelat på tidningsgrupper inte kan erhållas direkt från RSV.

Vid justeringen antas att förhållandet mellan totalt och

dagspressen

olika tidningsgrupper är detsamma ifråga om beskattningsvärde (5 274

Mkr) som ifråga om annonsintäkter brutto (6 334 Mkr).

6.1 Beräknat värde av dagstldnlngarnas reklamskattereduktlon p Tabell

Annonsintäkter Beskattnings- Reklamskattereduktion

(brutto) värde

Mkr Mkr Mkr Storstads morgon 2142 1785 125 ht 40% Storstads morgon 632 527 37 ht 40% Storstads kväll 584 487 34

Landsorts 4-7 nr/v 2379 1982 139 ht 40% Landsorts 4-7 nr/v 392 327 23 ht 40%

Källa annonsintäkter brutto: Svenska tidningsutgivareföreningen Källa beskattningsvärde samtliga: riksskatteverket Definition annonsintäkter brutto: annonsintäkter exklusive moms, men före avdrag för provisioner, rabatter och reklamskatt

Sammanfatmingsvis gäller att dagspressen 1986 betalade 160 milj. kr. i reklamskatt. Samtidigt fick dagspressen en subvention 51 kr. i

på milj.

form av uttagen och återbetalad ej inlevererad reklamskatt. Till

resp. detta kommer värdet av den konkurrensfördel som har i

dagstidningarna

sin annonsförsäljning i med andra reklarnmedier till av

jämförelse följd

lägre reklamskattesats, för vilket en teoretisk 369

beräkning ger resultatet milj. kr. för hela dagspressen.

6.2.2 Administrationen

Reklamskatten administreras av riksskatteverket av

(RSV) på grundval reklamskattelagen. Regler rörande förfarandet vid - t.ex.

beskattningen

angående redovisning av skatt, skatterevision, fastställande av skatt m.m. -- återfinns i

lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif-

ter. RSV har i vissa fall utfärdat i med sina instruk-

anvisningar enlighet

tioner.

RSV har noterat vissa problem i samband med av rek-

tillämpningen

76 Reducerad reklamskatt för dagspress

lamskattelagen. Dessa avser bl.a. olika typer av trycksakers förhållande till varandra, t.ex. anknytning till en dagstidning. Aktuella frågor behandlas utförligt i RSV:s handbok Reklamskatt eller inte reklamskatt?

(RSV 2:a uppl. 1985).

Både annonser i en tidning och i olika typer av bilagor förekommer i egentliga trycksaker. Avgränsningsproblem kan uppstå när det gäller att bestämma huruvida en trycksak som medföljer en gäller som

dagstidning

del (sektion) av eller bilaga till publikationen. RSV har i särskilda anvisningar utformat en praxis för (RSFS 1982:26 RSV

bedömningar Ip

1982:7).

En del av en publikation är en trycksak som framställs av publikationens utgivare, ingår i totalupplagan eller i en klart del av

avgränsad denna samt är utformad såatt den framstår som ingående i publikationen. Annonser i en sådan del av en publikation beskattas på samma sätt som den publikation den medföljer. Ifråga om allmänna nyhetstidningar gäller skattesatsen 4%.

En bilaga till en publikation är i princip varje separat trycksak som inhäftad eller lös distribueras med publikationen och som inte utgör en del av publikationen enl. ovan. En bilaga kan vara av två slag, antingen annonstrycksak eller reklamtrycksak, beroende på om den har annonser för en eller flera annonsörer. _ En reklamtrycksak eller annonstrycksak som är till en annan

bilaga

publikation än en reklamtrycksak anses dels som en självständig trycksak, dels som en annons i publikationen. Skatten erläggs i två led, dels för framställningen av trycksaken och dels också för i

offentliggörandet

form av bilaga till annan publikation. I första ledet är skattesatsen 11%, i andra ledet är den 4% om det gäller en bilaga till en allmän nyhetstidning och i annat fall 11%.

Det är således av väsentlig ekonomisk betydelse för en dagstidning om en annonssektion klassas som del av

tidningen eller bilaga till den. I det föna fallet utgår en enkel skatt om 4%, i det senare en dubbel skatt om 11 + 4%. Även om skatten för i det senare fallet

framställningen

erläggs av ett tryckeri medför ett högre samlat

skatteuttag ett högre pris för annonseringen, vilket kan påverka konkurrenskraft

dagstidningens

som reklammedium.

Det bör i noteras att definition av

sammanhanget reklamskattelagens

annonsblad år vidare än vad som vanligtvis Som

gäller för begreppet. annonsblad räknas en publikation som innehåller annonser och som till övervägande del tillhandahålls gratis eller till ett pris som avsevärt understiger vad som är skäligt. Normalt innehåller ett annonsblad annonser från flera olika och/eller konkurrerande annonsörer. Det saknar således betydelse om publikationens redaktionella innehåll har karaktär av fackpress e.d.

SOU 1923848 Reducerad reklamskatt 77

för dagspress

6.2.3 Riksskatteverkets reklamskatten

synpunkter på RSV har i olika sammanhang uttryckt

uppfattningen att statliga bidragssystem och statlig skattereglering bör hållas isär. Olika Skattesatser och grundavdrag för olika reklammedier medför och

avgränsningsproblem svårare administration av skatten.

Det drar också med sig redovisningsproblem och krångliga deklarationer för de Det ideala från

skattskyldiga.,

skattesynpunkt vore enligt RSV en fullt utförd av samtli-

likabehandling

ga reklarnmedier. Förmånliga skattevillkor för vissa grupper borde med detta synsätt ersättas med motsvarande direkta bidrag till berörda grupper. .

RSV har noterat att det i regelverket för reklamskatten inte finns någon fast gräns för andelen redaktionellt material som kriterium för att en tidning skall klassas som Det kan medföra t.ex.

dagstidning. problem,

om ett annonsblad börjar innehålla redaktionell text och kräver att behandlas som dagstidning med lägre skattesats

och grundavdrag. RSV kan i sådana fall samråda med presstödsnämnden.

Gratisutdelade tidningsexemplar Om

kan utgöra ännu ett problem. den övervägande delen av en tidningsvolym

delas ut gratis, skall tidningen räknas som annonsblad. Detta medför att en

tidning under en period, t.ex. i ett introduktionsskede när

tidningen till stor del delas ut gratis som marknadsföringsåtgärd, kan klassas som annonsblad för att sedan, när större delen av upplagan blir abonnerad, klassas som med

dagstidning

rätt till lägre skattesats och grundavdrag.

Reklamskatteutredningen

Regeringen tillkallade i april 1986 en särskild utredare för att se över

skatten enligt lagen (1972:266) Rek-

om skatt på annonser och reklam. lamskatteutredningen (Fi 1986:01) skall enligt sina direktiv (Dir. 1986:11) undersöka behovet av ändringar av med till att reklam

lagen hänsyn nu i

växande omfattning förekommer

i nya medier, som t.ex. vissa typer av kabel-TV-sändningar, s.k. intem-TV och databaser, vilkas innehåll offentliggörs genom s.k. videotexteknik.

Översynen omfattar vidare nya metoder för av reklam-

framställning meddelanden, t.ex. genom nya kopieringsförfaranden. Även andra delar

av skatten kan behandlas av utredaren i syfte att förenkla

tillämpningen

och administrationen av skatten.

Reklamskatteutredningen lade i juni 1988 fram sitt betänkande (SOU 1988: 17) Reklamskatt. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Som nämnts i

kapitel 5 arbetar också sedan juni 1987 en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utreda den indirekta

beskattningens omfattning och utformning. Reklamskatten faller under utredningsupp-

draget tillsammans med andra punktskatter.

78 Reducerad reklamskatt för dagspress

6.4¶Skrivelse från Svenska tidningsutgivareföreningen

I en skrivelse 1988-05-11 till utredningen om indirekta skatter, som också tillställts dagstidningskommittén, avvisar Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) förändringar i den indirekta beskattningen för dagspressen. TU:s synpunkter ifråga om mervärdeskatten har avhandlats i kapitel 5.

Beträffande den reducerade reklamskatten anför TU att en generalisering av skatten skulle innebära högre skattesats för dagspressen och inget grundavdrag. Beräknat på annonsintäkter netto år 1986 skulle detta medföra en merkostnad för branschen på ca 343 milj. kr. I ett sådant läge ställs tidningsutgivarna inför valet att antingen lägga ut merkostnadema på kunderna eller täcka kostnadema internt.

En merkostnadstäclcning genom prishöjning skulle enligt TU särskilt

drabba tidningar med låga annonsintäkter och svag ställning på annonsmarknaden. Tidningar med låg hushållstäckning löper risken att strykas från annonsöremas listor. Dessutom rubbas balansen på reklammarknaden, eftersom dagspressannonsering blir relativt sett dyrare än andra reklammedier som inte måste tackla motsvarande skattehöjningar. Detta vore allvarligt i förhållande till direktreklam och lokala annonsblad. Iden mån TV-reklam skulle tillåtas i Sverige skulle prishöjningar för dagspressannonsering ytterligare öka de konkurrensmässiga påfrestningarna för branschen.

Om företagen väljer att behålla en oförändrad prisnivå skulle skatteökningen enligt TU medföra att 60% av branschens samlade nettoresultat skulle försvinna. Resultatförsämringen är mindre än om mervärdeskatt skulle införas på upplageförsäljningen. Trots detta skulle 61 av 117 företag hamna på ett negativt nettoresultat om skattehöjningen inte i någon mån kunde kompenseras med höjda priser.

TU inskärper att den gällande ordningen innefattar särskilda hänsynstaganden till främst mindre tidningar och även i övrigt avvägts från presspolitiska utgångspunkter. En ev. förlorad förmånsbehandling utgör ett kraftigt hot mot dagspressens fortlevnad. Förlorar dagstidningarna rätten till lägre skattesats och grundavdrag skulle detta ensamt leda till att ca hälften av årsresultatet för de ekonomiskt starkare pressgruppema skulle betalas i skatt. För de flerdagarstidningar som åtnjuter fullt produktionsbidrag blir de ekonomiska konsekvenserna enligt TU närmast parodiska.

6.5¶Reklamskatten i presstödsdebatten

Debatten om reklamskatten gällde till en början lämpligheten av att finansiera ett selektivt presstöd med en differentierad reklamskatt, och därtill hörande frågor om likabehandling, konkurrensneutralitet m.m.

Dessutom diskuterades frågan huruvida presstöd borde lämnas i form av skattelättnader. När debatten var som livligast på denna punkt i början av sjuttiotalet uttalade riksdagen att skattelätmader var ett lämpligt komp-

SOU 1988;48 A Reducerad reklamskatt för dagspress 79

lement för att förstärka och underbygga direkta stödinsatser och att annonsskattelättnader skulle ses som ett led i statens samlade presstödjande åtgärder.

I samband med regeringens 1980 kom

besparingsproposition frågan

om reducerad reklamskatt för dagspressen att beröras. I propositionen förutskickades att 30 milj. kr. skulle sparas på presstödet och att huvuddelen skulle tas ut genom en sänkning av samdistributionsrabatten.

I en debattartikel i sammanhanget (DN 1980-12-20) framhöll

pressstödsnämndens dåvarande kanslichef att en bärande tanke med samdistributionen till lika pris per utdelat exemplar var att göra det möjligt för tidningar att till rimliga kostnader fortsätta distributionen där de hade små och glest spridda upplagor. Medborgarnas möjligheter att välja tidning skulle inte äventyras på grund av orimligt höga distributionskostnader.

En sänkning av samdistributionsrabatten skulle enligt artikelförfattaren inte omedelbart hota den fysiska samdistributionen, men däremot rasera likaprissystemet. Stora tidningarna skulle kunna avstå från rabatten och kompensera sig genom att ta ut ett högre pris av sina konkurrenter. Det skulle snabbt föranleda dessa att endera lägga ner distributionen till många orter eller resa krav på ökade produktionsbidrag.

Presstödsnämndens kanslichef anförde att den reducerade reklamskatten innebar en förmånsbehandling av dagspressen som minskade statens intäkter med drygt 200 milj. kr. Samdistributionssystemet skulle kunna räddas om man som ett villkor för den reducerade reklamskatten stadgade att tidningen skulle delta i samdistribution till likapris, eftersom skatteförmånema betyder väsentligt mer än samdistributionsrabatten. Samdistribution och likapris skulle bestå.

På senare år har frågan om kopplingen mellan reklamskatt och direkt presstöd återigen aktualiserats. Det gäller framför allt reklamskatten som finansieringskälla för det direkta presstödet.

I en artikel i Pressens Tidning (l987z3 s. 36 f.) framhöll tidningens ekonomiske expert att statens intäkter av reklamskatten och statens kostnader för det direkta presstödet, räknat i löpande priser, följdes åt ganska väl t.o.m. budgetåret 1976/77. Därefter var kostnadema

för presstödet högre än intäkterna från reklamskatten t.o.m. budgetåret Höj-

1983/84.

ningar av presstödet under denna tid fick på annat sätt.

finansieras

Från 1984 planade presstödet ut, samtidigt som en snabbt stigande annonskonjunktur gav allt högre annonsintäkter. Reklamintäktema steg snabbt och kom att täcka presstödskostnadema mer än väl. Om trenden håller

i sig t.o.m. budgetåret 1987/88 kommer enligt denna beskrivning skatteintäktema att överstiga presstödskostnadema med ca 200 kr.

milj.

Svenska journalistförbundet (SJF) framhåller i skrivelse till regeringen 1986-06-11 att dagspressannonseringen lämnat

ett stort bidrag till tidningarnas ekonomiska möjligheter att utkomma och informera medborgarna i viktiga samhällsfrågor och andra angelägenheter.

Sedan 1972 har direktreklamen enligt SJF ökat kraftigt så att den nu

80 Reducerad reklamskatt för dagspress

utgör ca 25% av den totala reklarnvolymen. SIF anser det samhällspolitiskt orimligt att direktreklamen, som inte lämnar något som helst

bidrag

till en allmän i förhållan-

inforrnationsskyldighet, har en gynnad ställning

de till annonser i tidningarna. För att direktreklamen skulle bära sin andel av ansvaret för en allsidig och borde

nyhetsförrnedling opinionsbildning

skatten på direktreklarn höjas från 11 procent till mellan

50 och 70 procent

I skrivelse till regeringen 1987-05-13 hävdar att

Annonsörföreningen

reklamskattelagen alltsedan den infördes

varit en källa till stora bekymmer för hela reklambranschen. Mot bakgrund av att reklarnskatten nu väsentligt överstiger de belopp som behövs för det ursprungliga ändamålet, nämligen att täcka kostnaderna för presstödet, finner det

föreningen

angeläget att hemställa till regering och riksdag att reklamskatten i första hand sänks till den nivå som gällde före den senaste höjningen (1 juli 1985) och att dessutom de nuvarande

och i vissa fall mycket komplicerade reglerna förenklas. Ungefär samma synsätt har i skrivelse till regeringen 1987-07-07 redovisats av Swedma (Swedish Direct Asso-

Marketing ciation).

Regeringen beslutade 1987-11-05 att inte vidta någon åtgärd med anledning av nämnda skrivelser. Kopior av regeringens beslut och skrivelsema överlämnades till dagstidningskommittén och reklamskatteutredningen för kännedom.

6.6 Kommitténs

bedömningar

Kommittén kan konstatera att reglerna om reducerad reklamskatt för dagspressens annonsering är ett viktigt led i statens samlade för att

åtgärder

stödja dagspressen i syfte att främja konkurrens och mångfald i nyhets-

förmedling och opinionsbildning.

Genom grundavdraget i systemet för annonsintäkter 12

upp till milj. kr. per år får dagstidningar en direkt ekonomisk subvention vid sidan av andra möjligheter till stöd och bidrag. Denna subvention 1986

uppgick

till totalt 51 milj. kr.

Genom att dagspressen har en reklamskattesats än andra rek-

lägre

lammedier förstärks dagstidningamas allmänna konkurrenskraft

på reklarnmarknaden. Dagstidningama kan förbli attraktiva för annonsörerna. För närvarande svarar dagspressen för ca 80% av den totala

reklamvoly-

men i de s.k. A-mediema. Den konkurrensfördel som rätten till reducerad reklamskatt ger är svår att mäta i reda pengar. Med en teoretisk beräkning kan den för år 1986 skattas till storleksordningen

370 milj. kr. för hela dagspresskollektivet.

Kommittén anser att den gällande ordningen är väl avvägd och utformad i förhållande till den Den för-

övergripande statliga presspolitiken.

månsbehandling i fråga om lägre skattesats och som dags-

grundavdrag

pressen åtnjuter i förhållande till andra reklammedier får snarast anses vara begränsad om hänsyn tas till dagstidningamas kostnader för nyhets-

SOU 198848 Reducerad reklamskatt

för dagspress 81

förmedling och inforrnationsspridning.

År 1986 spenderades totalt ca 5,4 miljarder kr. på annonsering i dagspress. Motsvarande för t.ex.

belopp

direktreklamen uppgick till ca 3,6 miljarder kr. samma år.

Mot denna bakgrund kan kommittén i tänka

princip sig en större differentiering än för närvarande mellan reklamskattevillkoren för verksamheter som

fullgör viktiga samhälleliga uppgifter resp. sådana som är rent kommersiella. En sådan större kan också motiveras

differentiering

på rent ekonomiska grunder, nämligen i förhållande till olika reklammediers ekonomiska bärkraft.

Kommittén noterar att det i reklamskatten

inbyggda gmndavdraget

för annonser i dagspress

höjts med endast 3 milj. kr. under de senaste tio åren, nämligen från 9 till 12 milj. kr. Kommittén anser det därför befogat med en höjning till exempelvis 15 kr. En sådan

milj. höjning skulle vara

av betydelse för tidningar med lägre hushållstäckning och relativt sett begränsade annonsintäkter.

Kommittén vill att den av

understryka fönnånliga behandlingen dags-

pressen i reklamskattehänseende har en rent presspolitisk Even-

bakgrund.

tuellt kommande förslag till och av olika

generaliseringar likabehandling

reklammedier i reklamskattelagen måste behandlas med beaktande

av detta förhållande.

I den mån förändringar i skulle

reklarnskattelagen te sig befogade

från andra än presspolitiska utgångspunkter, och om sådana förändringar skulle medföra en relativ ekonomisk för

försämring dagspresskollektivet,

förutsätter kommittén att i och i

dagstidningarna skälig omfattning lämp-

liga former kompenseras för detta.

i 82 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

7¶Tidningstaxan och postens tidnings-

rörelse

7.1 Allmänt Posten svarar för en betydande del av tidningsdistributionen. Drygt 560 milj. tidningsexemplar distribueras varje år, varav ca 400 milj. ex. avser tidningar och tidskrifter med mindre ån två nummer per vecka. Ca 20%

av abonnemangsdistributionen av tidningar med 2-7 nr/vecka sköts av

posten. För tidningar med mindre än 2 nr/vecka är posten största distributör av abonnerade exemplar. Totalt befordrar posten ungefär hälften av den abonnerade tidningsvolymen. Intäkterna av verksamheten motsvarar ca 8 % av postens totala distributionsintäkter.

Taxesätmingen för tidningsdistributionen regleras genom riktlinjebeslut av riksdagen. Frågan har varit föremål för flera översyner och utredningar. De viktigaste tillsattes resp. 1955, 1966 och 1974. Den nuvarande ordningen bygger i allt väsentligt på de överväganden och förslag som 1974 års tidningstaxeutredning lade fram i betänkandet (SOU 1975:80) Postens roll i tidningsdistributionen.

Taxesystemet är uppbyggt efter två huvudlinjer. Å ena sidan skall postens kostnader för tidningsdistributionen täckas genom att ett sedan lång tid tillbaka befintligt underskott i Postens tidningsrörelse inhämtas gradvis. Posten skall alltså arbeta i riktning mot att taxan på sikt blir fullt ut kostnadstäckande.

Å andra sidan skall tarifferna inom taxesystemet motsvara skäliga krav på likabehandling av olika tidningsgrupper och medborgarnas rätt att få tidningar och tidskrifter på ungefär samma ekonomiska villkor oavsett geografisk hemvist. Detta uttrycks genom att posten har trans-

portplikt över hela landet och ett styrande krav på enhetsavgift inom

systemet för likvärdiga försändelser.

Postens kostnader i tidningsrörelsen beräknas på ett detaljerat och noggrant angivet komplex av avgiftskomponenter för tidningsdistributionen. Totalavgiften fastställs av regeringen på basis av förhandlingar mellan å ena sidan posten och å andra sidan företrädare för dagspressen (Svenska tidningsutgivareföreningen, TU), fack- och konsumentpressen (Fack- och konsumentpressens postkommitté, FKP) och veckopressen (Veckopressens tidningsutgivareförening, Vectu).

När det gällande taxesystemet lades fast genom beslut av riksdagen 1976 gällde att det dåvarande beräknade underskottet på 90 milj. kr. skulle reduceras med en femtonde] per år och vara avvecklat 1992. Statsbidraget för tidningsdistributionen skulle under denna tidsperiod sänkas med 6 milj. kr. per år från 90 milj. kr. första året till inget bidrag alls det femtonde året .

Den presspolitiska målen uttrycks dels principiellt genom likabehand-

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 83

lingen och enhetsportot, dels direkt ekonomiskt genom att posten får anslag över stat för tidningsdistributionen och har rätt till samdistributionsrabatt för dagstidningsexemplar som delas ut i lantbrevbäring.

Systemproblem

7.2.1 Riksdag och regering Tidningstaxan är i grunden utformad enligt principen pris efter prestation och bygger på detaljerade beräkningar av postens kostnader för tidningsdistributionen. Tidningsrörelsen, liksom andra rörelsegrenar inom posten, förväntas bära sina egna kostnader och lämna ett skäligt bidrag till postens samkostnader. Inriktningen kräver att posten måste vara konkurrenskraftig på distributionsmarknaden i stort.

Samhällets intresse av såväl en väl fungerande postservice i allmänhet som en väl - bl.a. med särskild hän-

fungerande tidningsdistribution

- kommer syn till glesbygden till uttryck i kravet på likabehandling av alla tidningsföretag genom transportplikten över hela landet och enhetstaxan.

En avvägning mellan dessa delvis motstridiga syften har medfört att tidningstaxan innehåller vissa avsteg från ett strikt enhetsporto och en

strikt likabehandling.

I praktiken kombineras enhetsportoprincipen med ett par komponenter som beaktar konkurrens- och Det

efterfrågeförhållanden. viktigaste

har varit en något lägre exemplaravgift för tidningar med mycket stora upplagor och lägre exemplar- och viktavgift för tidningar som har lämnat en volymgaranti till posten för ett år framåt (den s.k. trohetsklausulen). Trohetsklausulen har införts för att skydda posten mot förlust av från

distributionssynpunkt gynnsamma tidningsexemplar.

Problemet för staten ligger i svårigheterna att förena de

samhällspoli-

tiska målen rikstäckning och med de ekonomiska målet

likabehandling

att postens tidningsrörelse skall bedrivas affärsmässigt och bära sina egna kosmader.

7.2.2 Posten I början av 1970-talet övergick allt fler

dagstidningar från postdistribution till morgontidig budutdelning genom särskilda samdistributionsföretag. Tidningarnas affärsidé innefattar morgontidig distribution, en service som posten normalt inte erbjuder. Volymen i postens tidningsrörelse minskade märkbart. Minskningen gällde i huvudsak dagstidningar med 2-7 nr per vecka. Postens konkurrenskraft i tidningsdistributionen försvagades.

I detta läge uppstod problem för posten på olika plan.

Postens svårigheter med den bristande i tid-

särkostnadstäckningen

ningsrörelsen accentuerades när totalavgiften skulle fördelas

på en krympande tidningsvolym. Detta var särskilt besvärande eftersom tidningsrö-

relsen enligt posten är kostnadsdryg och avgifterna aldrig motsvarar kostnaderna.

Vidare försvagades befordringsnätet i postdistributionen. Tidningsrörelsen har alltid varit väsentlig för postens framför

täckningsbyggning,

allti lantbrevbäringen. En stabil och regelbunden tidningsvolym har gjort det möjligt för posten att upprätthålla daglig brevutdelning i kostnadsmässigt ogynnsamma områden.

Postens företagspolitiska problem har formulerats så, att brevrörelsen är ryggraden i postens ekonomi, medan tidningsrörelsen är ryggraden i

postens distributionsorganisation.

Med hänsyn till täckningsbyggningen vill posten behålla tidningsdistributionen. Av samma skäl medgavs posten 1972 rätt att förmedla samdistributionsrabatt för tidningsexemplar i lantbrevbäringen, där det var viktigast att posten inte förlorade ytterligare volym.

Postens möjligheter att operera konkurrenseffektivt på distributionsmarknaden har enligt posten försvårats över hela lan-

av transportplikten det och kravet på enhetstaxa.

Genom transportplikten kan inte posten välja sina delmarknader, utan måste acceptera att ta även ekonomiskt ogynnsamma områden.

Enhetstaxan utgör ett utjämningspris mellan kostnader för distribution i dyra och billiga områden (resp. glesbygd och tätorter). Den kostnadseffektiva och relativt billiga distributionen i tätorter har i växande

utsträckning övertagits av samdistributionsföretagen.

Om posten inte kan konkurrera på sådana delmarknader riskerar man att bli kvar med den dyra distributionen till underpris.

Postens huvudkrav i fråga om har av dessa skäl varit att

tidningstaxan

systemet måste inrymma större möjligheter till marlmadsanpassning samt att underskottet i tidningsrörelsen bör täckas med statsmedel tills avgifterna kan göras kostnadstäckande.

Posten har också vid upprepade tillfällen begärt att få förmedla samdistributionsrabatt för samdistribution av tidningsexemplar även i stadsbrevbäringen och föreslagit att staten bidrar till kostnadstäckningen för

distribution av tidningar i glesbygd.

Sammanfattningsvis kan det sägas att posten har att tackla två huvudproblem. Det gäller dels - liksom för staten - avvägningen mellan

företagsintresset (affärsmässighet) och samhällsintresset (rikstäckande

befordran, likabehandling, m.m.), dels problemet med tidningsdistributionens betydelse för postens särskilt i lantbrevbä-

täckningsbyggning,

ringen.

7.2.3 Branschorganisationerna Redan under 1974 års tidningstaxeutrednings arbete framförde branschorganisationerna ett antal huvudinvändningar mot det tänkta systemet som sedan med vissa variationer har upprepats vid olika tillfällen.

Organisationerna anser att en tidningstaxa som motsvarar full kostnadstäckning kan få drastiskt hämmande konsekvenser för

tidningsutgiv-

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 85

ningens bredd och kvalitet. En sådan tidningstaxepolitik skulle

gå emot de presspolitiska målen om konkurrens och m.m. och för

mångfald övrigt

stämma illa med postens ansvar för en rikstäckande och väl

fungerande distributionsapparat. Organisationerna har framhållit tidningarnas

stora betydelse för täckningsbyggningen i hela poströrelsen och särskilt i De

lantbrevbäringen.

har mot denna bakgrund ansett det rimligt att tidningarna får betala en* sådan taxa att postens rörelseresultat inte försämras av

tidningsdistribu-

tionen. Taxan borde därför bestämmas med

ledning av de s.k. bortfallskostnadema, dvs. de kostnader som skulle

falla bort för posten om tidningsrörelsen awecklades. Bortfallskostnadema

har av organisationerna beräknats till ca 75-80% av särkosmadema

i postens tidningsrörelse.

I likhet med posten har branschorganisationema ansett att staten borde

bidra till kostnadstäckningen för i tidningsdistribution glesbygd.

Organisationerna har vidare hävdat att man i de taxeförhand-

årliga

lingama med posten befinner sig i ett förhandlingsunderläge. Dels har man haft svårt att bedöma relevansen

i postens kosmadsfördelningar,

dels har posten ansett sig förhindrad att redovisa vissa

enligt organisationerna väsentliga uppgifter med argumentet att dessa är av

affárshemlig

natur.

TU har mer än FKP och Vectu understrukit vikten ”av ökad marknadsanpassning av taxan. Genom den starkt utvecklade samdistributionen av dagstidningar har TU distributionsaltemativ

och därmed en god förhandlingsposition gentemot posten. Även på vissa andra punkter har de tre tidningsorganisationerna delvis skiftande åsikter.

Branschorganisationemas argumentering följer två huvudlinjer. Dels anser man att tidningsrörelsens i

stora betydelse för postdistributionen stort borde återspeglas i Dels anser man

taxesättningen. sig inte ha någon insyn ipostens kostnadsberäkningar. Liksom

posten har organisationerna vidare varit att betrakta

benägna glesbygdsdistributionen som en särskild fråga.

Tidningstaxans utveckling

7.3.1 *

1980 års utvärdering

Med anledning av ett uttalande av beslutade

riksdagen regeringen i juni

1976 att posten skulle utvärdera det nya taxesystemet efter 1979 års utgång. I februari till

1980 rapporterade posten regeringen. Redan då hade taxan utvecklats i riktning mot större och marknads-

avgiftsrörlighet

anpassning.

1977 ökade posten avgiftslättnadema i exemplaravgiften för upplagor i intervallet 3-10 milj.

årsexemplar med en ytterligare lätmad för upplagor över 10 milj. ex. 1979 infördes en fjärde taxeklass för

lördagsutdelade tidningsexemplar

vid sidan av de tre avgiftsklasserna för befordran

resp. första, andra och tredje utdelningsdagen.

1979 infördes också en särskild i

rabattmöjlighet exemplaravgiften,

86 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

nämligen om ett tidningsföretag utför någon sorteringsåtgärd e.d. utöver vad posten generellt krävt, eller om företaget genomför andra särskilda åtgärder som underlättar för posten. I tidningskungörelsen infördes en öppen rabattrnöjlighet för posten: Sänkning kan även ifrågakomma då Postverket anser detta nödvändigt med hänsyn till Postverkets konkurrenskraft.

Posten underströk i sin rapport trohetsklausulens stora betydelse som garanti för volym och ekonomi i tidningsrörelsen och upprepade kravet på rätt till sarndistributionsrabatt även för exemplar i stadsbrevbäringen.

Sammanfattningsvis anförde posten att man för att överleva affärsmässigt trots enhetsporto och transportplikt måste få tillämpa antingen volymgarantier eller en marknadsanpassad-taxa med konsekvenser för hela tidningsrörelsen. Den närmare utformningen av systemet borde överlämnas till förhandlingar mellan postverket och branschorganisationema.

I direkt anslutning till postens utvärdering redovisade även branschorganisationerna sina erfarenheter av taxesystemet. Man upprepade kravet att taxan borde motsvara bortfallskostnadema och därmed uppgå till högst 75% av de beräknade särkostnadema och hemställde om en ny taxeutrednrng.

Den fastlagda beräkningsmodellen för särkostnadema i postens tidningsrörelse uppgavs bygga på redan överspelade fakta och förhållanden. De olika kostnadspåverkande faktorernas inbördes relationer hade ändrats, liksom serviceförutsätmingarna genom postens begränsningar i lördagsutdelningen. Taxan hade ökat med 70% pâ fyra år trots inskränkningarna i lördagsutdelningen. Om utvecklingen skulle fortsätta på samma sätt skulle posten enligt organisationerna vid full särkostnadstäckning år 1991 ta ut l kr. mer per utdelat exemplar än samdisttibutionsbolagen.

Organisationerna hävdade att ett fullföljande av systemet fram till 1991 skulle leda till orimliga konsekvenser. Både dagspress och tidskrifter skulle hamna i en synnerligen besvärlig situation, med snara överväganden om både alternativa distributionsforrner och omprövning av utgivningen (TU, FKP och Vectu skrivelse till regeringen 1980-02-13).

Postens utvärdering och branschorganisationemas synpunkter ledde

inte till några nya statliga åtgärder. I regeringens proposition (1980/81 : 137)

om stödet till dagspressen behandlades inte frågan. Istället bekräftade

riksdagen och regeringen den gällande ordningen.

7.3.2 Nya tendenser Under förhandlingarna hösten 1983 inför 1984 års tidningstaxa drev TU frågan om lördagstillägget. I en särskild överenskommelse mellan posten och TU preciserades detta tillägg för olika dagstidningsgrupper. I en protokollsanteckning till överenskommelsen hävdade TU att den sänkta servicenivån på lördagar och kraftigt ökade avgiftsuttag i grunden förändrat förutsättningarna för det rådande taxesystemet.

Trots vissa svårigheter hade berörda parter hittills lyckats enas i de årliga taxeförhandlingarna. Hösten 1985 inträffade ett trendbrott. Postens

SOU 1988;48 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 87

_

taxeförslag till regeringen för år 1986 innebar avgiftshöjningar med i genomsnitt 11,3%. Värdet av beräknade mängdrabatter m.m. sattes av posten till 35 milj. kr.

Förslaget innebar rätt betydande taxehöjningar och rabattmöjligheter. Inom branschorganisationema hävdade FKP och Vectu att avtalet missgynnade lång- och glesspridning särskilt av tidskrifter, eftersom mängdrabattsmöjlighetema ansågs ligga mest på dagspressen och dessutom avbalanserades med relativt sett högre avgifter i glesspridningen.

FKP Vectu ansåg nu att postens

och fonlöpande marknadsförskjut-

ningar inom taxan gått så långt att de egna kollektiven som saknar det

närliggande alternativet samdistribution genom samdistributionsföretagen

- stod inför en i FKP i

branschdifferentiering tidningstaxan. uppvaktade

juni 1986 regeringen med sina synpunkter.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har som central förvaltningsmyndighet för frågor om pris- och konkurrensövervakning att följa och analysera prisutvecklingen även för sådana tjänster som tillhandahålls av

statliga affarsverk. Enligt regeringens riktlinjer för prisövervakningen skall

SPK informera regeringen om sådana planerade eller genomförda prishöjningar som kan komma i konflikt med övergripande samhällsekonomiska mål.

Med hänvisning till dessa riktlinjer anmälde SPK i november 1985 till regeringen att postverkets då framförda taxehöjningskrav inte motsvarades av inträffade kosmadsökningar. SPK hävdade att faktiskt inträffade kostnadsökningar under 1985 borde motsvara en taxehöjning på i genomsnitt 4,4%. Detta plus 2% för inhämtningen av underskottet borde utgöra taxehöjningen för 1986.

Posten avvisade SPK:s beräkningar och hävdade att postens verkliga kostnadsölcrtingar mellan det nu aktuella och det närmast föregående förhandlingstillfállet uppgick till 9%. TU ställde sig bakom SPK:s bedömning och påpekade att prishöjningen på annonser, abonnemang och lösnummer för 1985_ t.o.m. oktober månad hållits inom ramen 4-5%.

TU påpekade också att avtalet innefattade ett nytt rabattsystem i lantbrevbärardistributionen, som skulle avsevärt reducera den faktiska kostnadsökningen för dagspresskollektivet. TU krävde att posten skulle tillåtas utforma ett nytt mera kommersiellt orienterat förhandlingssystem, att ersätta det nuvarande, i samråd med pressens organisationer (TU skrivelse till regeringen 1985-11-27 s.3).

Regeringen avvisade i december 1985 postens taxeförslag med hänvisning till ett allmänt intresse av att under år 1986 begränsa prisstegringarna i ekonomin. Regeringen gjorde det viktiga tillägget att en något lägre kostnadstäckningsgrad än vad det fastlagda taxesystemet anvisade borde gälla för 1986. Posten fick regeringens uppdrag att inkomma med ett nytt taxeförslag (regeringsbeslut 1985-12-05).

I januari 1986 godtog regeringen ett nytt förslag från posten, som innebar genomsnittliga taxehöjningar på 6,8%, dvs. i stort sett detsamma som SPK tidigare angivit som rimlig höjning. Posten baserade delvis det

nya förslaget på snävare generella rabattrnöjligheter. Den nya tidningstaxekungörelsen beslöts träda ikraft den 1 mars 1986, vilket medförde en ytterligare dämpning av priseffekten räknat på helåret 1986 (regeringsbeslut 1986-01-10).

Samma mönster upprepades i samband med 1986 års förhandlingar om tidningstaxan för 1987. Postens första frarnförhandlade till re-

förslag geringen innefattade en genomsnittlig avgiftshöjning

på 9,9%. TU godtog postens förslag. En analys visar att dagspressen gynnades i de olika höjningsintervallen i förslaget. SPK anförde som sin mening att redovisade kostnadsökningar efter avdrag för kunde moti-

produktivitetshöjning

vera en taxehöjning med i genomsnitt 3,7%. Regeringen infordrade ett

nytt förslag från posten, och slutuppgörelsen för 1987 års tidningstaxa

kom att motsvara en genomsnittlig med 7,2%.

höjning

I budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/871100 bil. 8)

föreslog rege-

ringen att statsbidraget till postens tidningsrörelse, för första gången sedan systemet infördes, inte skulle sänkas med 6 milj. kr. utan stå kvar oförändrat på samma nivå som budgetåret innan. Förslaget godtogs av

riksdagen.

7.3.3 Aktuella förhållanden

I en skrivelse till 1986-05-06 har TU bl.a. behand-

dagstidningskommittén

lat tidningstaxan. TU påpekar att tidningstaxan nått en sådan att

höjd

postdistributionen på vissa områden fått svårt att hävda sig i konkurrensen med framför allt samdistributionen. TU skriver vidare:

För att möta konkurrensen harPosten sett nödsakad att ändra sin

sig

nuvarande prispolitik. Genom att förhandla med enskilda större tid-

ningsföretag om rabatter och villkor för postdistributionen kan Posten stärka sin konkurrenskraft i utsatta områden.

I ett presspolitiskt per-

spektiv kan det vara intressant att notera att en ny princip härigenom införs som ger olika tidningar olika posttaxor. över-

Likaprisprincipen

ges, vilket utan tvekan i många fall praktiskt motverkar syftet med

den hittills förda presspolitiken. Posten och TU har också i en gemensam skrivelse

till regeringen

1987-04-10 förordat friare former för kommande förhandlingar

om priser och villkor och att tidigare ordning enligt främst 1974 års

tidningstaxe-

utredning inte längre skall gälla.

Regeringen har genom regleringsbrev 1987-06-18 uppdragit åt posten att inkomma till regeringen med ett till en ny friare

förslag förhandlings-

ordning mellan parterna i tidningstaxefrågan. Enligt uppgift

har posten för avsikt att inkomma med ett i sådan tid att en eventuellt

förslag ny

ordning skall kunna tillämpas fr.o.m. kalenderåret 1989.

I sin treårsplan för 1989-1991 (s. 42) anför posten angående postens

tidningsrörelse:

Riksdagsbeslutet från 1976 har fungerat enligt förutsättningarna fram

till 1986. Såväl 1986 som 1987 har dock korrigerat av

Regeringen

Posten i enlighet med riksdagsbeslutet föreslagna

avgiftshöjningar.

SOU 1988248 V

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 89

Postens uppfattning är därför att det ej riks-

längre går att tillämpa

dagsbeslutet för att uppnå en eliminering av underskottet i

tidningsrö-

relsen. I syfte att nå fram till en

marknadsanpassad modell pågår

därför f n diskussioner mellan Posten och de olika

tidningsutgivama.

Postens utgångsbud till i om 1988

organisationerna förhandlingarna

års avgifter innebar en höjning med knappt 19%. Detta procenttal inkluderade en av posten beräknad utebliven kostnadskompensation under senare år. Slutuppgörelsen stannade vid en

genomsnittshöjning på 6,4%,

vilket posten senare

föreslog regeringen. Enligt uppgift från TU begränsades prishöjningama för

dagspresskollektivet till 4,3% genom en högre rabattgivning från posten. SPK hävdade i skrivelse till chefen för finansdepartementet 1987-11-13 att höjningen

för 1988 borde uppgå till högst 3%.

7.4 Kommitténs

överväganden

Huvudtendensen i år en allt större

taxeutvecklingen marknadsanpassning

och friare

taxesättning. Posten har stegvis utvecklat, ökat och differentierat rabattmöjlighetema inom i sådan att ett

tidningstaxan utsträckning

nästa steg i praktiken skulle kunna innebära separata ramavtal med å ena

sidan dagspressen

och å den andra fack- och veckopressen.

I själva verket har differentierats för olika

tidningstaxan kundkatego-

rier. Det i sin tur är en följd av postens konkurrenssituation. Posten anser sig, för att kunna hävda sig, behöva

anpassa sina priser efter förutsättningarna på olika delmarknader. I totala

det distributionssammanhanget

har Posten att beakta tre huvudmarknader.

För det första gäller. det den koncentrerade distributionen i tätorter. Här kan inte posten konkurrera om dagstidningarna, eftersom

det avgörande servicekravet är vilket tills vidare

morgontidig utdelning, posten inte erbjuder.

För det andra gäller det glesbygdsdistnbutionen. Här förekom-mer ingen alternativ distribution. Posten måste med sin över

transportplikt

hela landet utföra denna service.

Slutligen gäller det delmarknaden mellan Här

de två ytterlighetema. beror postens möjligheter att vinna marknadsandelar på postens

förmåga

att konkurrera, främst med prissättningen.

Det är postens konkurrensförmåga på denna marknad som för närvarande bestämmer postens resultat i

tidningsdistributionen.

Generellt gynnar en av

affärsmässigt betingad differentiering tidnings-

taxan stora kunder och kunder med alternativa

distributionsmöjligheter,

dvs. dagspressen. Mindre kunder och kunder utan distributions-

naturliga

altemativ blir relativt sett drabbade av en eftersom de

taxedifferentiering,

är av mindre ekonomisk

betydelse för posten och på grund av brist al-

på_

ternativ inte har något att sätta emot i en

egentligen avgiftsförhandling. Det första steget i en fortsatt affärsmässig utveckling av tidningsdist-

ributionen kan således bli att och tid-

dagstidningar och övriga tidningar

90 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

skrifter åsätts olika taxor. Det ser ut som om detta nu är på väg att realiseras. Nästa led kan bli att en differentiering på samma grunder inträder för olika kunder inom resp. presskollektiv. Den redovisade utvecklingen visar enligt kommittén att tidningstaxesystemet som det fastlades av riksdagen 1976 nu i praktiken har satts ur spel. Det är tveksamt om riksdagens och regeringens politiska intentioner med det ursprungliga beslutet kan sägas ha upprätthållits. Det är därför angeläget att hela frågekomplexet kring tidningstaxesystemet tas upp till en förnyad och förutsättningslös prövning. Kommittén vill i sammanhanget peka på ett antal problem av särskild principiell betydelse.

7.4.1 Postens samhällsansvar Posten skall som allmännyttigt, marknadsinriktat serviceföretag planera och bedriva sin verksamhet så att både företagsekonomiska och samhälleliga intressen tillgodoses. Den företagsekonomiska aspekten innebär främst att posten utvecklar och anpassar sina tjänster efter efterfrågan och tar ut sådana priser att intäkterna täcker samtliga kostnader. Den samhälleliga aspekten kan sägas innebära att posten upprätthåller en väl avvägd postservice över hela landet och tillämpar enhetliga avgifter. Postens författningsenliga distributionsmonopol avser de s.k. normalbreven. Beträffande vissa andra försändelser, t.ex. tidningar, har posten s.k. faktiskt monopol, som bl.a. är en följd av omfattande investeringar men som inte styrts av särskild reglering. Det faktum utveckla att posten har - eller har tillåtits monopol på distribution av olika försändelser har en samhällspolitisk bakgrund. Med monopolställningen på en viss marknad följer skyldigheten att beakta ett politiskt fastlagt, allmänt samhällsintresse.

Tidhingsrörelsen

Riksdagens riktlinjebeslut ifråga om taxoma i postens tidningsrörelse har byggt på en sammanvägning av samhälleliga och företagsekonomiska

intressen. Besluten innebär att tidningstaxan bör innehålla dels vissa marknadsmässiga inslag och omges med konkurrensmässiga skyddsnät i form av tnohetsregler och samdistributionsrabatt, dels vissa element för att

skydda likabehandlingen och rikstäckningen i tidningsdistributionen.

Trohetsreglema och samdistributionsrabatten har en dubbel effekt. Genom att posten från förlust av tidningsvolym i distributionen

skydda

stärker de samhällets intresse av en rationell och fungerande postdistribution över hela landet och gynnar även posten ekonomiskt. Samtidigt gäller att likabehandlingen i taxesystemet och rätten till samdistributionsrabatt för lantbrevbärarexemplar har ett uttalat presspolitiskt motiv. Dessa principer befrämjar konkurrens och mångfald inom pressen genom att tillförsälcra tidningar som arbetar under olikartade eko-

nomiska villkor likvärdiga distributionsförutsätmingar. Samma ambition

V SOU 1988;48 Tidningstaxan och postens 91

tidningsrörelse

uttrycks f.ö. i den ordning som innebär att regeringen fastställer tidningstaxan på grundval av mellan och i stort sett hela

förhandlingar posten

presskollektivet.

Som framgår av kommitténs av senare års har

beskrivning utveckling

tidningstaxan utvecklats i riktning mot större Efter att i

affärsmässighet.

accelererande takt ha byggt ut i medelst

differentieringama tidningstaxan

olika rabatter - eller

har posten nu nått så långt att man förhandlar önskar förhandla - med enskilda

tidningsföretag. Posten har i sin senaste treårsplan deklarerat att riksdagens beslut om tidningstaxan betraktas som obsolet.

I förhållande till för

riksdagens beslut angående grunderna tidningstaxans utformning kan det konstateras ifrån de

att posten nu rört sig långt samhälls- och presspolitiska motiv

som utgjorde en väsentlig del i systemet. Posten har t.o.m. avfärdat riksdagens Dessa förhål-

riktlinjebeslut.

landen ger emellertid inte hela bilden av postens ansvar.

Postverksamheten i stort

Samma år som tidningstaxesystemet lades fast beslutade om en

riksdagen

ny organisation för postverket.

I propositionen ( 1975/76:167 s. 6) om ny organisation för postverket uttalade regeringen att posten skall de krav som av den

tillgodose följer

dubbla rollen som samhällsnyttig institution och affärsdrivande verk och därutöver eftersträva att hävda

sig så väl som möjligt inom sitt verksamhetsomrâde.

I riksdagsbehandlingen av erinrade trafikutskot-

organisationsförslaget

tet (TU 1975/76:26 s. 8) om att riksdagen redan tidigare vid flera tillfällen understrukit att postverket är ett samt att härav

allmännyttigt företag

följer en skyldighet i princip för verket att [...] över hela landet [...] erbjuda erforderlig posta] service och att upprätthålla denna service också i områden i vilka rörelsen inte är

bärkraftig. I budgetpropositionen 1979/80:10O

1980 (prop. bil. 9 s. 181) anmäldes vissa organisatoriska förändringar inom postverket, bl.a. en övergång till rörelsegrensenheter. Föredragandestatsråd betonade lönsamhetsaspekten. Ett mera renodlat lönsamhetsansvar kan därmed till rö-

knytas relsegrenschefema.

Trafikutskottet fann det nu såsom vara

tidigare (TU l979/80:l3 s. 5) i hög grad angeläget att förbättringar i verkets service inom landsbygdsoch glesbygdsområdena [...] kommer till stånd även om detta medför kostnadsöknin gar för verkets del.

Trafikutskottet återkom året därpå till Nu angavs (TU 1980/

frågan.

81:15 s. 4 f.) en mjukare linje i fråga om den allmännyttiga aspekten och en större förståelse för lönsamhetskraven. Självfallet måste postverket som ett affärsdrivande verk försöka effektivisera verksamheten och beakta de kostnadsmässiga konsekvenserna förbätt-

av lcrav på ytterligare

ringar i servicen. Denna gång gjordes inget tillägg om att

förbättringar

borde göras oavsett kostnadsökningar.

92 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

Omorganisationema inom posten fortsatte. 1984 framlade regeringen en proposition (1983/84:34) med nya förslag. Det föredragande statsrådet anförde (prop. s. 2) att Strävandena mot ökad och

marknadsinriktning

delegering samt mot resultatansvar för rörelsegrenar och regioner har varit starka motiv för organisationsbesluten.

Den föreslagna nyordningen stannade inte vid en allmän marknadsinriktning utan tog ett steg närmare de enskilda kunderna (prop. s. 8): Postverkets tjänster måste utvecklas i nära kontakt med kunderna så att man ännu bättre än idag kan tillgodose olika kunders speciella önskemål.

Samhällsintresset behandlades ytterst marginellt. I en hängmening påpekade dock föredragande statsråd (prop. s. 10) att Postverket skall självklart i denna utveckling mot ökad marknadsanpassning utgå från de krav på rikstäckande postservice som staten ålägger verket.

I riksdagsbehandlingen av organisationsförslagen anslöt sig trafikut-

skottet (TU 1983/84:8 s. 5) till bedömningama att förslagen borde kunna bidra till den kraftsamling mot marknads- och produktutveckling son1 är nödvändig om postverket framgångsrikt skall kunna svara mot kundernas - främst - behov.

företagskundemas ständigt förändrade

I budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85:100

bil. 8 avsn. 5.1 s. 93) framhöll föredragande statsråd att För direkt konkurrensutsatta produkter bör posten ta ut de priser som kunderna är beredda att betala. Trafikutskottet hade inget att erinra.

I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:l00 bil. 6 s. 98) anför föredragande statsråd kortfattat att Jag tillstyrker den allmänna inriktningen av verksamheten som innebär en fortsatt kundorientering.

Sammanfattningsvis står det klart att statsmaktemas inställning till och beslut ifråga om postens allmänna Verksamhetsinriktning under den senaste tioårsperioden kraftigt vägt över till förmån för en ren marknadsorientering. Det samhällsintresse som 1976 eftertryckligt underströks av riksdagen har sedermera i det närmaste fallit bort ur diskussionen.

. Avvägningar I förhållande till riksdagens riktlinjebeslut ifråga om tidningstaxans utformning kan det konstateras att posten kommit långt ifrån de ursprungliga intentionerna bakom systemet och slutligen öppet avvisat dessa.

I förhållande till riksdagens riktlinjebeslut ifråga om postens organisation och verksamhetens allmänna inriktning har posten i stort sett följt den principiella ordning som fastställts.

Mot bakgrund av vad som redovisats i det föregående anser kommittén att det nu är nödvändigt att staten klargör förhållandet mellan samhällsintresset och det rent företagsekonomiska intresset i postens verksamhet. Ett sådant klarläggande bör göras entydigt och heltäckande. Det får inte vara så att olika beslut och uttalanden rörande olika delverksamheter skapar svårigheter och oklarheter för posten, eller leder till motstridiga och oförenli ga principiella riktlinjer.

SOU 1988;48

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 93

Ett klarläggande i grunden av detta förhållande

är enligt kommittén en ofrånkomlig för att fortsatta -

förutsättning bedömningar såväl sam-

som ekonomiska hällspolitiska skall kunna vara praktiskt och principiellt relevanta. Kommittén finner det förvånande

att återkommande, oftast årliga, politiska styrbeslut rörande å ena sidan och å andra

tidningstaxan

sidan den totala postverksamhetens inriktning tillåtits gå så långt isär och under så lång tid - utan

förnyade övergripande ställningstaganden.

I maj 1988 tillsattes en kommitté (K 1988:2) med uppdraget att bedö-

ma och precisera statens regionalpolitiska

och sociala ansvar på telekommunikationsområdet och på postområdet. I samband därmed skall kommittén precisera televerkets och postverkets roll

(Dir 1988:11). Arbetet skall .vara slutfört vid utgången av år 1989.

Kommittén välkomnar initiativ

regeringens i frågan och menar att det bör kunna ses som ett första steg i riktning mot det förordade klarläggandet av den

samhälleliga aspekten i postverksamheten.

w

En huvudfråga i är i vilken mån statens samhälls-

sammanhanget och

presspolitiska ambitioner ifråga om bör eller kan ut-

tidningsdistribution

tryckas genom posten. De senaste tio årens utveckling skulle kunna uppfattas så, att det inte är möjligt för posten att förena och

likabehandling

allmän transportplikt med och

affärsmässighet konkurrensförmåga.

Om de sarnhälls- ambitionerna

och presspolitiska med tidningsdistributionen alltjämt bedöms kunna och om vad

förverkligas genom posten, riksdagen uttalat i denna fortfarande finns det

riktning äger giltighet,

enligt kommittén skäl att erinra om att redan i sin

tidningstaxesystemet

nuvarande form innehåller

samhällspolitiska och presspolitiska hänsyns-

taganden. Dessa hänsynstaganden innefattar

inte enbart postens rätt till

statliga bidrag, rabatter och olika konkurrensskydd, utan även krav på skälig likabehandling och en service i allmänhetens tjänst.

7.4.2 Kostnaderna i postens

tidningsrörelse

K ostnadernas art

Posten har hävdat att tidningsrörelsen är och att den sedan

kostnadsdryg

lång tid tillbaka har dragits med underskott

och utgjort en fysisk belastning i den totala distributionen. Enligt uppgift svarar

tidningarna vikt-

mässigt för ca hälften men bara

av den totala postbefordrade volymen, för ca 8 % av postens totala distributionsintäkter.

Å andra sidan har posten understrukit tidningsdistributionens stora

betydelse för postens täckningsbyggning i brevrörelsen, särskilt lantbrevbäringen. Ett bortfall av tidningarna skulle kunna medföra

att postens möjligheter till daglig brevutdelning i vissa områden skulle

äventyras, liksom f.ö. den allmänna servicenivå med vissa

kassatjänster m.m. som

för närvarande erbjuds i

lantbrevbäringen. Av detta skäl vill posten behålla så stor tidningsvolym som möjligt i distributionen.

Kostnaderna för tidningsdistributionen beräknas och taxesätts som särkostnader, dvs. såsom kostnader specifikt knutna till distributionen av

tidningar. Beräkningarna går tillbaka på en modell som 1961 utarbetades

94 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

av Ulf af Trolle och som senare vid olika tillfällen revideratsoch uppdaterats. Modellen utvärderades av 1974 års tidningstaxeutredning och be-

fanns vara ändamålsenlig.

Branschorganisationema har dock vid olika tillfällen framfört som sin åsikt att ca en fjärdedel av den beräknade totalkostnaden för tidningsdistributionen utgörs av samkostnader, dvs. kostnader som kan hänföras till fler tjänster än enbart tidningsutdelning. Kommittén har i sina kontakter i frågan mottagit uppgifter att andelen samkosmader i själva verket är väsentligt högre än en fjärdedel av de beräknade totalkostnadema, i några fall har uppgivits att andelen samkostnader Lo.m. skulle ligga i nivån ca 90% av totalkostnaderna.

Oavsett relevansen i olika uppgifter kan kommittén konstatera att posten kopplar tidningsrörelsen till täckningsbyggningen och postdistributionens grundstmktur. I fråga om lantbrevbäringen berörs även tjäns- _ter som i tätorter inte normalt hör ihop med utdelning av försändelser.

Postens egen argumentering i fråga om tidningsrörelsens betydelse

för täckningsbyggningen och organisationens grtmdstruktur gör det enligt

kommittén mindre befogat att kostnaderna för tidningsdistributionen betraktas och beräknas som särkostnader för en enda specifik tjänst. Det

gäller särskilt ifråga om lantbrevbäringen.

För att erhålla en klarare uppfattning av kostnadsbilden torde en rimligare infallsvinkel vara att utgå från lantbrevbäringen som en särskild Verksamhetsgren som i sig omfattar flera olika tjänster. Det skulle stämma bättre med bl.a. företagna investeringar, som i regel avser lantbrevbärarorganisationen som sådan och inte särskilda tjänster inom den.

Under alla omständigheter synes det rimligt att en kostnadsanalys av tidningsdistributionen inriktas på att skilja mellan vad som verkligen är sär- resp. samkosmader och även väga in det av posten bekräftade, rent ekonomiska värdet av en stabil och regelbunden tidningsvolym för servicenivå och ekonomi i det anknytande tjänsteutbudet, främst då vad avser

lantbrevbäringen.

Postens kostnadsberäkningar

Postens förslag till avgiftshöjningar bygger på beräkningar av kostnadsutvecklingen från år till år. Till detta läggs ett påslag för ett gradvis inhämtande av särkostnadsunderskottet i enlighet med riksdagens beslut 1976. Den av posten framräknade, föreslagna avgiftshöjningen tas upp till förhandling med TU, FKP och Vectu.

I praktiken går förhandlingarna till så, att posten förelägger motpartema ett förslag till totalavgift som genom förhandlingar skall fördelas på olika taxekomponenter inom systemet.

Branschorganisationema har anmärkt att själva utgångspunkten för

förhandlingarna, den föreslagna totalavgiften, egentligen inte är föremål för förhandling. Organisationerna säger sig ha haft svårt att bedöma relevansen i postens kostnadsberäkningar och har vänt sig mot att posten

h

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 95

enligt organisationerna har hållit inne vissa väsentliga uppgifter med hänvisning till affärssekretessen.

Statens pris- och kartellnämnd har anslutit sig till organisationemas uppfattning på dessa punkter. I en skrivelse till regeringen 1986-11-21 framhåller SPK att det är svårt för posten att verifiera berörda kostnader och/eller kostnadsökningar för motparten, att nuvarande kalkylsystem är krångligt samt att en översyn bör genomföras som b1.a. bör resultera i en ordning där kunderna har fullständig insyn i postens redovisning av kost-

nader och kostnadsökningar.

I en skrivelse till regeringen 1987-11-13 har SPK återkommit till frågan och utvecklat kritiken ifråga om olika Bl.a.

beräkningsmoment.

påpekas svårigheterna att på ett rättvisande sätt fördela lokalkostnadema på tidningsrörelsen och övrig postal verksamhet. Med hänsyn till postens dominerande ställning inom tidningsdistributionen är det enligt SPK ritnligt att kunderna ges insyn i postens kostnadsredovisning.

Kommittén anser att ett viktigt led i ambitionerna att finna gångbara

lösningar i tidningstaxefrågan är att postens i ändakostnadsberäkningar

målsenliga former kan bedömas. Det bör ske med hänsyn till

vederbörlig

postens ställning som företag på distributionsmarknaden.

Så länge utformningen av tidningstaxan är knuten till både samhällspolitiska och presspolitiska mål och är underställd beslut av riksdag och regering bör sådana bedömningar vara en fråga mellan posten och regeringen.

Kommittén vill i sammanhanget erinra om vad

verksledningskommit-

tén (C 1983:04) i sitt betänkande (SOU 1985:41 s. 12) Affársverken och deras företag b1.a. anfört i fråga om relationerna mellan statsmaktem och affärsverken: -

Den föreslagna fonnen för [statlig] styrning förutsätter att riksdagen och regeringen löpande erhåller information om utvecklingen inom respektive koncern så att man i tid kan vidta

korrigerande åtgärder och ge nödvändiga tilläggsdirektiv.

För att så långt möjligt undvika oklarheter angående kostnadsutvecklingen i postens tidningsrörelse bör regeringen och posten gemensamt finna lämpliga former för förbättrade kontakter rörande de

ömsesidiga

kosmadsberäkningar som följer av riksdagens beslut om tidningstaxan.

En sådan ordning skulle b1.a. innebära att regeringen kan delta i taxediskussionen på ett tidigare stadium än för närvarande. Därmed skulle

också förutsättningarna minskas

för den typ av sena regeringsingripanden som inträffade i samband med hösten 1985 och

taxeförhandlingarna

1986 och som då vållade olägenheter i form av förnyade förhandlings-

omgångar.

Redovisning

Postens tidningsrörelse behandlas f.n. som en särskild Kost-

rörelsegren.

naderna särberäknas. Diskussionen om tidningstaxan har till stor del hand-

i

96¶Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

lat om ett underskott i en särskild, avgränsad rörelse. Både staten och posten relaterar tidningstaxefrågan specifikt till postens tidningsrörelse. Kommittén har i det föregående pekat på vissa svårigheter att klargöra kostnadsbilden i tidningsrörelsen. De aspekter som berörts har avsett beräkningsfrågor. Liknande synpunkter kan dock anföras ifråga om redo-

i visningen. I sitt bokslut redovisar posten uppgifter om totala intäkter och kostnader i tidningsrörelsen. Redovisningen ger ingen inblick i verksamheten

och inga upplysningar om fördelningen inom totalbeloppen.

Detta förhållande är enligt kommittén en brist, som ytterligare försvårar möjligheterna till en saklig och välgrundad bedömning av tidningstaxefrågan. Förhållanden av detta slag på affärsverksområdet har uppmärksammats av verksledningskommittén. Kommittén anför (SOU 1985:41 s. 47) bl.a. följande. Enskilda affärsverk innehåller f n inom samma organisatoriska kropp flera stora verksamhetsområden, vart och ett ofta med mil jardomslutning. Även om affärsverken som myndigheter erbjuder offentlighet och insyn kan dock den sammanhållet hanterade och redovisade verksamheten vara svår att tränga in i. Sårredovisning av ekonomiskt och annat resultat utgör ett minimum för att tillförsäkra insyn i hur olika verksamheter bedrivs. [...]

Beräkningen av den företagsekonomiska lönsamheten kräver ock-

så att inte bara kostnader och intäkter särredovisas utan att verksam-

- - att relaheten också har ett eget kapital en egen balansräkning tera resultatet till. Insynen i resultatutjämning, kapitalöverföringar, hanteringenav samkostnader m m mellan olika verksamheter ökar också om fullständiga bokslut med både balans- och resultaträkningen upprättas. Särredovisningen bör inte tillåtas vara en intern fråga inom verken. Den bör också återfinnas i årsredovisningen. I regeringens proposition (1986/87:99 s. 112) Ledning av den statliga förvaltningen behandlades bl.a. frågor om årsredovisning och koncemredovisning inom affärsverkskoncemema. Föredragande statsråd betonade i sammanhanget nödvändigheten av föreskrifter och rekommendationer och föreslog ett uppdrag åt riksrevisionsverket att utarbeta sådana. Föredraganden tillade: Viktiga utgångspunkter för arbetet bör enligt min mening vara kraven på särskilda bokslut för olika verksamhetsgrenar och divisioner inom koncemema samt på en redovisning av resultat utöver de rent ekonomiska, t.ex. servicemål. I den mån postens tidningsrörelse även i framtiden behandlas som en särskild verksamhet, Lex. beträffande kostnadsberäkningar och servicemål, är det enligt kommittén angeläget att rörelsen även finansiellt och redovisningstekniskt fullt ut separeras från övriga verksamheter inom posten. Att så inte redan skett kan enligt kommittén ses som ett tecken på att kostnaderna i rörelsen i större omfattning än vad som f.n. uppges består av samkostnader avseende flera olika tjänster.

. Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 97

Ett genomfört särskiljande av tidningsrörelsen från andra rörelsegrenar hos posten är enligt kommittén en för att vidare ställ-

förutsättning ningstaganden i tidningstaxefrågan

skall kunna ges en realistisk förank-

ring. Detta gäller både ifråga om politiska och ekonomiska

bedömningar.

7.4.3¶Samdistributionsrabatt

Posten har vid olika tillfällen begått att få förmedla samdistributionsrabatt även för i

tidningar stadsbrevbäringen.

Frågan behandlades av fjärde I sitt betänkande

pressutredningen. (SOU

1980:32 s. 53) Stödet till dagspressen påpekade kommittén att rabatt

utgår för lantbrevbärarexemplar för att skapa konkurrensneutralitet mellan postverket och Kommittén fortsatte:

distributionsföretagen.

Det finns starka principiella skäl mot att göra ytterligare delar av den postdistribuerade upplagan berättigad till samdistributionsrabatt. Samdistributionssystemet kom till för att förmå starka tidningar att öppna

sina distributionssystem

för svaga eller överspridda tidningar. De stora fick en rabatt om de avstod från den konkurrensfördel som de hade

i sina distributionsorganisationer

och accepterade lika pris per exemplar. Något sådant är det inte tal om vid postdistribution. Den står öppen för alla. Ytterligare rationaliseringar kan inte uppnås denna väg. Till detta kommer att avgifterna för den postdistribuerade upplagan fastställs efter särskilda förhandlingar. Det är svårt att bedöma vilka effekter en ökad skulle rabattgivning komma att få på dessa

förhandlingar.

Posten har fått rätt att förmedla

samdisttibutionsrabatt för dagstid-

ningsexemplar i främst därför lantbrevbäringstur, att posten här tappat volym till samdistributionsföretagen och posten i detta fall kan sägas konkurrera med sådana

företag på jämförliga villkor, Lex. ifråga om tidpunkten för utdelningen.

När det gäller dagstidningsexemplar i råder det för-

stadsbrevbäring

hållandet att posten har konkurrens

knappast om de

tidningsexemplar

som glessprids från andra

utgivningsområden och som väljer posten för

tätortsspridningen. Det skulle vidare vara svårt att motivera varför just dagspressen skulle få samdistributionsrabatt för volymer i tätortema, men inte andra och tidskrifter.

tidningar Fjärde pressutredningens påpekande

angående förhandlingsordningen

har på senare år fått en förstärkt relevans.

Kommitténs redovisningar i

det föregående visar att

rabattrnöjlighetema inom tidningstaxan under

senare år ökat avsevärt, och att möjlighetema i första hand kommit dagstidningarna tillgodo på grund av starkare

dagspressens förhandlingsställ-

ning. Ännu en för

rabattrnöjlighet dagstidningarna skulle kunna accentuera

och föra vidare den av

differentiering distributionskostnadema för olika

tidningskollektiv som redan får anses ha gått långt.

Kommittén anser inte att posten bör medges rätt till samdistributions-

rabatt för samdistribution av i

dagstidningsexemplar stadsbrevbäringen

innan tidningstaxefrågan i sin helhet prövats på nytt.

98 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

7.4.4 Tidningsexemplar i glesbygd

Den nyligen tillsatta kommittén för utredning av statens regionalpolitiska och sociala ansvar för tele- och postornrådena skall enligt sina direktiv bl.a. granska riktlinjer för servicestandard i glesbygd och

postverkets

föreslå eventuella ändringar som bedöms motiverade. Posten har i sammanhanget anfört att verkets möjligheter att svara för att varje hushåll i landet har tillgång till kontinuerlig postgång påverkas av att kostnadema för postservicen på landsbygden tenderar per hushåll att fortsätta att öka snabbt. Posten anser sig böra kunna klara ekonomin utan att tillföras statliga eller kommunala medel för postservicen i glesbygd, i första hand genom en fortsatt varsam anpassning av postorganisationen inom fastlagda serviceramar. g 1974 års tidningstaxeutredning gjorde en kostnadsmässig bedömning av glesbygds- och tätortsdistributionen. Kommittén framhöll att postens kostnadsfördelningssystem inte var uppbyggt så att det gav underlag för sådana beräkningar. Det ansågs därför inte möjligt att beräkna och fördev la samtliga berörda kostnader. Kommittén gjorde på allmänna grunder antagandet att glesbygdsdistributionen var obetydligt dyrare än tätortsdistributionen per distribuerat exemplar, och anförde (SOU 1975:80 s. 59): Att kostnadema inte skiljer sig mera har väsentligen följande förkla-

I glesbygdsdistributionen utnyttjas utdelningsorganisationen för ringar.

fler uppgifter än i tätortsdistributionen. Sålunda tar lantbrevbärarna emot och delar ut värdeförsändelser och paket och utför i övrigt sådana som i tätort ombesörjs av postanstaltemas kassaperso-

prestationer

nal. Härigenom blir kostnadema för tidningsdistributionen förhållan-

devis låga på lantbrevbäringslinjema.

En annan som verkar i samma riktning, är att gles-

omständighet,

bygdsbefolkningen av naturliga skäl inte sällan får sin post nedlagd i en ett betydligt större avstånd från bostaden än vad tät-

postlåda på

ortsbefolkningen får. Vidare är det vanligt att de i glesbygdema boende själva svarar för det sista ledet i distributionen genom att avhåmta sin post på adresspostanstalten. Ca 20% av antalet hushåll i glesbyg-

posthämtning. Detta procenttal skall jämföras

den har postbox för

med riksgenomsnittet på ca 5%.

Kommittén anser det inte möjligt -att dra några bestämda slutsatser om

i innan hela kostnadskomplexet i postens ekonomi glesbygdsspridningen

postens tidningsrörelse penetrerats och klarlagts. Den av posten antydda varsamma anpassningen av glesbygdstjänstema kan dock bedömas ligga i anslutning till det på senare år alltmer utvecklade företagsekonomiska Den redovisade glesbygdsproblematiken illustrerar enligt vår synsättet. mening behovet av större klarhet rörande såväl kosmadsbilden i postens tidningsrörelse som principerna för postens samhällsansvar i tidningsdistributionen.

tidningsrörelse

7.5 Kommitténs slutsatser

Kommitténs genomgång av tidningstaxefrågan visar att den år 1976 fastlagda modellen nu i väsentliga delar har berörda

frångåtts. Samtliga par-

ter har från delvis olika

utgångspunkter vidtagit sådana åtgärder att den av riksdagen beslutade taxekonstniktionen i realiteten

har skjutits åt sidan.

Kommittén anser att frågan om framtida

tidningstaxans utformning

måste prövas med utgångspunkt i ett tydligt och bärkraftigt sakunderlag. Vi finner det inte möjligt att nu göra några bestämda an-

bedömningar

gående statsanslaget för postens tidningsrörelse eller lämna några särskil-

da förslag.

Kommittén har erfarit att statens pris- och kartellnämnd nu genomför en utredning om bl.a. konkurrensförhållanden och redovisningsprinciper hos posten, varvid bl.a. postens kostnader för tidningsdistribution kan väntas bli belysta. En parlamentariskt sammansatt kommitté utreder för närvarande statens

regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och postområdena. Fortsatta ställningstaganden av och bör där-

regering riksdag

för anstå i avvaktan på resultatet av de nämnda Vi anser

utredningarna.

det dock angeläget att peka på ett antal principiella problem som bör beaktas vid en mer samlad

bedömning.

Riksdag och regering bör klargöra förhållandet mellan samhällsintresset och det rent företagsekonomiska intresset i postverksamheten. Det är att

nödvändigt inriktningen och systemkonsekvenserna av postens samhällsansvar preciseras, både i förhållande till och till

tidningsrörelsen postverksamheten i stort. -

Vidare måste enligt vår mening kostnadsbilden

i postens tidningsrö-

relse klarläggas.

För närvarande råder stora oklarheter om förhållandet mellan särkostnader och samkosmader i postens tidningsrörelse, särskilt i om lant-

fråga

brevbäringen. Kommittén anser att åtskilligt tyder på att andelen samkosmader av de totala kostnaderna är större än vad som hittills

betydligt

ansetts vara fallet.

Den av posten framräknade, årliga kostnadshöjningen för tidningsdistributionen kan inte veriñeras. Så länge är un-

tidningstaxans utformning

derställd beslut av regering och riksdag anser kommittén

att regeringen

på lämpligt sätt bör ges insyn i postens beräkningar.

Postens redovisning av kostnaderna i

tidningsrörelsen _är otillräcklig

för vederhäftiga bedömningar. I den mån även i framti-

tidningsrörelsen

den behandlas som en särskild verksamhet

anser vi det angeläget att rörelsen även finansiellt och redovisningstekniskt fullt ut separeras från övriga verksamheter inom posten. _

Möjligheterna att göra bedömningar om skäliga avgifter i postens tidningsrörelse är helt beroende av en klar insikt i postens kostnader för verksamheten. Såväl ekonomiska som samhällspolitiska och presspolitiska bedömningar måste, för att vara relevanta, kunna relateras till kända kostnader.

100 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

Kommittén anser att hela tidningstaxefrågan bör tas upp till förnyad prövning. Prövningen bör utgå från ett klarläggande av postens samhällsansvar och en analys av kostnadsförhållandena i postens tidningsrörelse. I prövningen bör de rekommendationer och bedömningar som kommittén framfört i det föregående beaktas.

Särskild hänsyn bör tas till de presspolitiska målen om skälig likabehandling av - och likvärdiga distributionsförutsättningar för - alla tidningar och tidskrifter som distribueras genom posten.

Innan den förordade prövningen genomförts finner kommittén ingen anledning föreslå att posten medges rätt att förmedla samdistributionsrabatt för tidningsexemplar i stadsbrevbäring eller medges särskilt stöd för distribution av tidningar och tidskrifter i glesbygd.

ekonomiska

Samhällsinformationens betydelse för dagspressen 101

8¶Samhällsinformationens ekonomiska

för

betydelse dagspressen

Kommittén har i direktiven att söka beräkna de ekonomiska kon-

ålagts

sekvenserna för dagspressen av eventuella i de bestämmelser ändringar som f.n. reglerar samhällsinformations- och kungörandeannonseringen. Först skall här i korthet erinras om vad de nu gällande

författningarna på

detta område föreskriver.

18.1 Nuvarande för samhällsannonserin i

regler g dagspress

När det gäller statliga myndigheter och organ finns regler för hur dessa skall informera svenska medborgare om deras rättigheter och skyldigheter samt hur beslut eller annan åtgärd skall kungöras. I Kungl. cirkulär till

Majzts statsmyndigheterna om infomiation genom dagspressannonsering

(SFS 1971:507) fastställdes den s.k. totalitetsprincipen. Motivet var att ingen medborgare skulle bli utan

myndigheter-

nas information på grund av sitt Detta cirkulär har senare

tidningsval.

ersatts med en förordning om infonnation

genom dagspressannonsering

(SFS 1981:977). Enligt denna förordning gäller

följande:

Om statliga myndigheter eller andra statliga organ använder dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och

skyldighe-

ter som är avsedd att nå alla medborgare, skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar. Om informationen endast gäller medborgarna i ett visst område, skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhetinom området. En annons om viss information bör i regel ha samma innehåll och format i alla

berörda tidningar.

1977 kom en om i mål och ärenden hos

lag kungörande myndighet

m.m. (SFS 1977:654). Lagen innehåller allmänna bestämmelser om hur kungörande skall gå till. Den kompletterar vad som är föreskrivet i andra lagar och författningar om när skall ske i Post- och Inrikes

kungörande Tidningar, ortstidning eller på myndighets anslagstavla. Lagen innehåller

följande grundregel:

Om kungörande i är föreskrivet, införes i alla

ortstidning kungörelsen

lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka riktar Lokal

kungörelsen sig. dagstidning

skall anses ha sådan spridning, om den kan beräknas vara spridd till minst fem procent av hushållen i orten. Även om så inte är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan om den kan beräknas vara

spridning,

spridd till minst femtio procent av hushållen i viss kommun inom det berörda området. Vad som sagts nu tillämpas dock ej, om myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet kan nås, även om kungörelsen införes i endast ett mindre antal lokala

dagstid-

ningar.

102 ekonomiska dagspressen

Samhällsinformationens betydelse för

Presstödsnämnden har ålagts att tillhandahålla berörda myndigheter sådana uppgifter om dagstidningars spridning som behövs för tillämpning av den nyssnämnda lagen. Presstödsnämnden bedriver inte någon rådgivande verksamhet, utan dess uppgift inskränker sig till att utge en dagstidningsförteckning som innehåller uppgifter om dagstidningamas spridning och annonspris per län och kommun. Med dagstidning avses enligt lagen allmän nyhetstidning av dagssom nonnalt utkommer med minst ett nummer varje vecka

presskaraktär,

och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga. Kungörandelagens § 4, som gäller stödjande kungörande, ändrades fr.o.m. l januari 1984 (SFS 1983:1039) och lyder numera: får ske även i annan form eller i större utsträckning än Kungörande den föreskrivna, om det finns särskilda skäl till det och den sammanlagda kostnaden inte blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse som tillkännagivandet skall tillgodose. Enligt 1983/84:7 tar ändringen i lagen närmast sikte på att

proposition

inskränka kungörandet av i handels- och föreningsregistret i

uppgifter

Post- och Inrikes Riksdagen uttalade i samband med denna

Tidningar.

ändring att om det föreligger särskilda skäl för kungörande i dagstidning, så bör kungörande i princip ske den s.k. totalitetsprincipen.

efter

De enda generella regler som finns för kommunal annonsering gäller fullmäktiges sammanträden. Kungörelse om sammanträde med fullmäktige utfärdas av ordföranden. I kommunallagen (SFS 1977:179) 2 kap. 10 § stadgas härom följan- “ de: om tid och plats för sammanträde samt, om fullmäktige har

Uppgift

bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads utgång avgöres för följande kalenderår i vilken eller vilka tidningar sådant tillkännagivande skall införas. Därvid bör väljas tidningar som genom spridning inom olika grupper av kommunens eller landstingskommunens medlemmar bringar tillkännagivandet till de flestas kännedom. Om förslag om att

tillkännagivandet skall införas i annan ortstidning får minst en tredje-

del av rösterna, skall tillkännagivandet införas också i denna tidning. Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörelseannonsering inte hinns med, räcker det att kungörelsen anslås och sänds med posten till varje ledamot och suppleant i fullmäktige.

8.2¶Diskussionen om ändringar

8.2.1 Informationsdelegationen

Informationsdelegationen har i sitt betänkande (SOU 1984:68) Samordnad samhällsinformation föreslagit ett par ändringar i reglerna för samhällsannonsering i dagspress.

Informationsdelegationen definierar samhällsinfonnation som alla informationsåtgärder som syftar till att underlätta för medborgarna att få del av sina rättigheter och förmåner samt uppfylla sina förpliktelser. Den skiljer mellan direkta och indirekta kontakter med medborgarna, där dagspressannonser räknas till de indirekta. Delegationen anser att myndigheternas problem med informationsverksamheten främst hänger samman med brister i organisationen,minskade resurser samt begränsad frihet vid val av medier.

Enligt informationsdelegationen måste medborgarnas önskemål och behov vara utgångspunkten för hur samhällsinformationen kan förbättras. Samhâllsinformationen bör ses i ett serviceperspektiv. Man föreslår att ett råd för samhällsinformation inrättas i form av en stiftelse med staten, kommunförbundet och Iandstingsförbundet som huvudmän. Genom rådet skulle man nå höjd effektivitet i samhällsinformationen och sänkta kostnader genom effektivare upphandling, minskat dubbelarbete och rationellare val av medier.

Beträffande den samhällsinformation som enligt lag skall annonseras

i dagspressen enligt totalitetsprincipen säger informationsdelegationen att

förutsättningarna för myndigheternas annonsering har ändrats sedan totalitetsprincipen infördes. Antalet tidningar har ökat och därmed också kostnaderna för att annonsera. Informationsdelegationen anser attmedborgarintresset bäst tillgodoses om myndigheterna fritt får välja de medier för annonsering som har störst möjlighet att nå avsedda

målgrupper. Informationsdelegationen föreslår därför att totalitetsprincipen modifie-

ras till en rekommendation och att begreppet rättigheter och skyldigheter konkretiseras.

Informationsdelegationen föreslår också att regeringen uppdrar åt jus-

titiedepartementet att utreda om reglerna för kungörelseannonsering kan förenklas ytterligare, genom att man inför som liknar dem som

regler

gäller för kungörelser om fullmäktiges sammanträden i kommuner och

landsting.

8.2.2¶Remissvar på informationsdelegationens betänkande

Delegationens förslag att totalitetsprincipen bör modifieras till en rekommendation tillstyrks av 16 remissinstanser, medan fyra (LO, TCO, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska joumalistförbundet) avstyrker.

LO anser det vara en uppenbar risk att smä tidningar kommer att missgynnas ekonomiskt genom annonsbortfall och därmed systematiskt också deras läsare som ofta är mest i behov av samhällsinformation. Ut-

redningen har enligt LO valt myndighetens perspektiv och behov framför

medborgarnas.

TCO och Svenska journalistförbundet menar att myndigheternas öka-

de kostnader för annonseringen inte är något godtagbart skäl för den föreslagna förändringen. Den negativa trenden vad avser omfattningen av samhällsannonseringen bör enligt TCO motverkas .

genom att erforderliga

104 Samhällsinformationens ekonomiska för dagspressen

betydelse

ekonomiska medel ställs till förfogande. Kraven

på annonsering i dagspressen bör skärpas, så att alla medborgare kan ta del av myndigheternas information oavsett vilken tidning de läser.

Svenska tidningsutgivareföreningen anser att forttotalitetsprincipen

farande är den bästa garantin för att alla medborgare ges likvärdig information om rättigheter och samt om beslut och samhällsåt-

skyldigheter

gärder i övrigt som varje medborgare bör känna till. Man bör därför enligt TU hålla fast vid principen i dess hittillsvarande förpliktande form.

8.2.3 Uttalande av riksdagen

Konstitutionsutskottet behandlari sitt betänkande KU 1984/85:4 om samhällsinformation m.m. bl.a. en motion --

1983/84:1 15 (c) - som gäller

kungörandeannonsering. -

I motionen erinras om den

begränsning som skett när det gäller kungörandeannonseringen och om informationsdelegationens

uppdrag att prova nya och mera kostnadseffektiva former för dagspressannonsering. Motionären befarar att detta leder till i annonse-

ytterligare inskränkningar

ringen och att de hittills gällande principerna i praktiken

sätts ur spel. Han anser att det är befogat att nu på ett sätt se över

övergripande samhällsinformations- och kungörandeannonseringen. En som lösning

borde prövas är att de medel som nu utgår i fonn av pressstöd till viss del kan användas för dagspressannonsering. Motionären anser att en särskild parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att föreslå nya riktlinjer och bestämmelser för samhällsinforrnations- och kungörandeannonsering.

Riksdagen uttalade enligt KU:s förslag, med av motionen

anledning

och informationsdelegationens rekommendation om särskild

utredning, att ett eventuellt

uppdrag med detta syfte borde kunna ges till den kommitté som skall utreda presstödsfrågor.

8.2.4¶Direktiven till dagstidningskommittén

I direktiven till dagstidningskommittén framhåller emellertid statsrådet Göransson, att frågan om hur skall utformas bör

samhällsannonseringen

lösas från infonnationstekniska utgångspunkter. En sådan översyn faller enligt direktiven utanför ramen för kommitténs uppdrag. Eftersom sam-

hällsannonseringen även berör de ekonomiska förutsättningarna för dags-

pressen bör dock de ekonomiska konsekvenserna för dagspressen av eventuella ändringar i samhällsannonseringen utredas närmare innan infonnationsdelegationens förslag läggs till grund för ytterligare åtgärder. Ett uppdrag med denna begränsade innebörd har sålunda lämnats kommittén.

Mot denna bakgrund skall kommittén i det följande ge en översikt över samhällsinformations- och ekonomiska

kungörandeannonseringens

betydelse och söka belysa de ekonomiska effekterna av de förslag till in-

skränkningar som presenterats av informationsdelegationen.

ekonomiska

Samhällsinformationens betydelse för dagspressen 105

Samhällsannonseringens omfattning

8.3.1 AB Reklamstatistiks

mätningar

Samhällets kostnad för att informera medborgarna med av annonser

hjälp

i dagspressen har för är 1986 beräknats till 113 milj.kr., varav 104 milj.kr.

för annonser i morgontidningar.

Av de senare var 35 milj. kr. kostnader för statens och kommunernas kungörelser.

Beräkningen grundas på mämingar som görs av Reklamstatistik AB och avser informativa annonser som har kommunala

eller statliga myndigheter och organ som undertecknare. Statliga och kommunala platsannonser samt affärsdrivande verks reklamannonser omfattas däremot inte av beräkningen. Det bör vidare observeras att Reklamstatistiks

mätningar

inte omfattar några Kommittén har därför

endagstidningar. sökt att ge-

nom en enkät till dessa det material som i det

tidningar komplettera

följande redovisas tabellariskt. Resultatet se-

av denna enkät prmenteras parat efter tabellavsnitten.

Enskilda myndigheters annonsvolym varierar mellan olika år.

kraftigt

Som exempel kan nämnas att televerket 1985 publicerade informationsannonser i dagspressen för 15 och 1986 för 5 Trafiksä-

milj.kr. milj.kr.

kerhetsverket annonserade 1985 för 0,4 och 1986 för 3,4

milj.kr. milj.kr.

Den totala ökade från 1985 till 1986 med 12

samhällsannonseringen

% mätt i kronor I stort sett

men med endast 1 % mätt i spaltcentimeter. hela volymökningen hänförde till i landsorten.

sig högtäckningstidningar

Tabell 8.1

Samhällslnformatlonsannonserlng i dagspress exkl. endags-

tidningar åren 1984, 1985 och 1986 mätt i kronor och spaltcentimeter, totalmåtning.

1984 1985 1986

Tidnings- Belopp Volym Belopp Volym Belopp Volym kategori Mkr Spcm Mkr Mkr

Spcm Spcm Storstads morgon 24,3 181 251 25,5 175 975 29.2 182 304 ht 40% Storstads morgon 14,1 152 656 15,3 158 583 17,5 152 726 ht 40% . 4 Storstads kväll 5,5 39 369 8,4 56 588 56 415

9,1 Landsort 4-7 nr/v 31,7 672 570 35,6 711 553 39.5 728 439 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 10,7 240 942 12,2 256 604 13,3 254 031 ht 40°/ LandsorJt 2-3 nr/v 3,7 103 242 4.0 108 987 4,5 107 916

Summa 90,0 1 390 030 101,1 1 468 290

113,1 l 481 831

Beräknin arna ovan inkluderar all samhällsi dvs. även kun-

ormation, görelserfgrân statliga och kommunala myndig eter.

106 Samhällsinformationens ekonomiska betydelse för dagspressen

Tabell 8.2 Kungörelseannonserlng från stat och kommun l dagspress

exkl. endagstidnlngar åren 1984, 1985 och 1986 mätt i kronor och spaltcentimeter

1984 1985 1986

Tidnings- A Belopp Volym Belopp Volym Belopp Volym kategori Mlcr Spcm Mkr Spcm Mkr Spcm Storstads morgon 9,7 74 072 12.9 89 147 13,0 83 568 ht 40% Storstads morgon 4,9 61 043 6,4 63 428 7,1 59 305 ht 40% Storstads kväll - 145 - 342 - 360 Landsort 4-7 nr/v 3,9 84 468 4,5 89 927 10,5 196 099 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 1,4 31 865 1,1 24 467 3,8 74 156 ht 40% Landsort 2-3 nr/v 0,3 7 565 0.4 9 217 0,9 19 645 Summa 20,1 259 158 25,3 276 258 35,3 433 133

8.3.2. Annonsintäkternas relativa betydelse Tidningar med utgivningsfrekvens 2-7 tur/vecka

För att bedöma samhällsinformationens ekonomiska betydelse för de av mämingen omfattade tidningskategoriema kan man göra en jämförelse med tidningarnas upplage- och annonsimäkter och vidare jämföra förhållandet mellan alla samhällsannonsintäkter och den del som utgörs av

kungörelseannonsering.

Med rena tidningsintäkter menas i det följande upplageintäkter och annonsimäkter.

De jämförelsesiffror som nedan används för upplageintäkter och tota-

la annonsintäkter har redovisats av Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) och avser år 1985. Jämförelsen med samhällsannonseringen begränsas här av praktiska skäl till detta år.

Tabell 8.3 Upplagelntäkter, totala annonslntâkter, Intäkter från sam-

hällsannonsering inkl. kungörelseannonserlng och enbart

kungörelseannonserlng år 1985 mätt l miljoner kronor

Intäktsslag

Upplaga Armonser Samhälls- Kungörelse- Tidningskategori totalt annonsering annonsering Storstads morgon 588 1 948 26 13 ht 40%

320 574 = 15 6 Storstads morgon

ht 40% Storstads kväll l 266 511 8 - Landsort 4-7 nr/v 1 078 2 198 36 5 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 233 374 12 l ht 40% Landsort 2-3 nr/v 55 146 4 0,5 Summa 3 540 5 751 101 25,5

Annonsintäktema är som synes större än upplageintäktema för alla här berörda utom kvällspress.

dagstidningsgrupper

För morgontidningar i storstad är annonsintäktemas andel av de rena tidningsintäktema 77 % för högtäckningstidningar och 64 % för lågtäckningstidningar. Motsvarande andelar för landsortstidningar är 67 % resp. 62 %.

Den totala samhällsannonseringens andel av de rena tidningsintäkterna var 1985 en procent och av de totala annonsintäkterna bortemot två procent. Det är således en mycket liten del av tidningarnas intäkter som kommer från samhällsinformationsannonsering. Skillnaden mellan olika tidningsgrupper är däremot ganska stor.

Tabell 8.4 - av

Samhällsannonseringens andel -- inkl. kungörelser rena tidnlngsintäkter och av totala annonsintäkter 1985 l procent

Samhällsarmonseringens andel av

Tidningskategori Rena tidningsintäkter Totala armonsintäkter Storstads morgon 1.0 1.3 ht 40% Storstads morgon 1.7 2,6 ht 40% Storstads kväll 0,5 1,6 Landsort 4-7 nr/v 1.1 1.6 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 2,0 3.2 ht 40% Landsort 2-3 nr/v 2,0 2,7

. Intäkterna från samhällsannonseringen är, som av tabellen, av

framgår

störst betydelse för lågtäckningstidningarna.

Kungörelsemas andel av samhällsannonseringen ökade mellan 1984 och 1986. Hela ökningen hänförde sig till gruppen landsortstidningar.

Reklamstatistik AB, som utfört de här refererade mätningarna, har påpekat att vissa svårigheter förelegat när det gällt att klassificera olika typer av annonsinformation, varför de i följande tabell redovisade uppgifterna bör tas med någon reservation.

Tabell 8.5 Kungörelsernas andel av intäkterna för samhällsinformation

åren 1984, 1985 och 1986 i procent

1984 1985 1986 Tidningskategori % % % Storstads morgon 40 51 v 45 ht 40% Storstads morgon 35 42 41 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 12 13 27 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 13 9 29 ht 40% Landsort 2-3 nr/v 8 10 20 Totalt morgonpress 24 31 34

Sammanfattningsvis kan dock konstateras att samhällsannonseringen så-

vitt gäller de av Reklamstatistiks mätningar berörda tidningskategoriema

108 Samhällsinformationens ekonomiska betydelse

för dagspressen

svarar för en mycket ringa del av tidningsintäktema. Den betyder mest

för lågtäckningstidningar i landsorten.

Dess betydelse för endagstidningar har kommittén som nämnts sökt en särskild enkät

kartlägga genom

riktad till dessa tidningar. Utfallet av denna redovisas och kommenteras i

det följande.

Endagstidningar

47 endagstidningar tillskrevs av kommittén och anmodades att lämna uppgifter om sina upplage- och annonsintäkter för vart och ett av åren 1984, 1985 och 1986, med specificering av intäkter från kungörelseannonser resp. annan samhällsinformation. Det visade sig att tre av tidningarna hade upphört att utkomma, och av de återstående 44 inkom bearbetningsbara svar från 21 st.

Svarsfrekvensen var sålunda relativt låg. Det framkom vidare att en stor del av tidningarna inte hade sin

annonsbokföring så upplagd att det i efterhand var möjligt att intäkter av från

särskilja kungörelseannonsering

intäkter av annan samhällsinformation.

Det är därför inte möjligt att på ett systematiskt

sätt och med krav på godtagbar statistisk säkerhet redovisa några totalvärden för det här aktuella tidningskollektivet. I stället lämnas i det följande

vissa exempel som översiktligt ger en föreställning om vilka beloppsnivåer det för endagstidningarnas del kan röra sig om. De redovisade värdena avser år 1986.

Intäkter från - inklusive -

samhällsannonsering kungörelser upp-

gick 1986 till ca 550 000 kr. hos den endagstidning som hade den största intäkten från denna typ av annonser. Detta motsvarade ca 30 % av tidningens totala annonsintäkter och ca 20 % av intäkter.

samtliga

Långt vanligare var emellertid att det från sam-

årliga intäktsbeloppet hällsannonseringen uppgick till storleksordningen 100 000 å 200 000 kr,

och för några tidningar låg beloppet mellan 50 000 och 100 000 kr. Enstaka tidningar av dem som besvarade enkäten hade under åren 1984- 1986 över huvud taget inte haft några intäkter från sådan annonsering.

Det förefaller sannolikt att saknar större be-

samhällsannonseringen

tydelse som inkomstkälla för den majoritet av tillfrågade tidningsföretag som trots påminnelse underlåtit att svara eller som med en eller annan motivering avböjt att svara. _

Den sammanlagda intäkten från samhällsannonsering hos de 21 tidningar som besvarade enkäten vilket i

uppgick år 1986 till 3,62 milj.kr. genomsnitt per tidning betyder ca 172 000 kr. Dessa tidningars totala annonsintäkter samma år uppgick till 24,37 milj.kr. vilket innebär att samhällsannonseringen vårdemässigt svarade för knappt 15 % av den totala annonseringen. Variationema är dock mycket stora mellan olika

tidning-

ar när det gäller den inbördes relationen mellan samhällsannonsering och

övrig annonsering.

betydelse för dagspressen

8.4 Tänkbara ekonomiska effekter av ändrade

regler

De av informationsdelegationen föreslagna författningsändringarna inne-

bär som nämnts att totalitetsprincipen modifieras till en rekommendation och att reglerna för den statliga kungörelseannonseringen närmar sig reglema för kungörelser om fullmäktiges sammanträden i kommuner och landsting. Syftet härmed skulle vara att göra samhällets information till medborgarna mer kostnadseffektiv.

De föreslagna förändringarna synes knappast kunna få någon större direkt betydelse för de allra flesta flerdagarstidningamas ekonomi, eftersom den andel av tidningarnas intäkter som kommer från samhällsannonsering generellt sett år mycket liten. Detta hindrar dock inte att förändringarna i enstaka fall skulle kunna bli den sista utslagsgivande faktorn, som medverkar till en nedläggning, om nämligen ekonomi

tidningens

redan dessförinnan varit försvagad.

kraftigt

De tidningar som förmodligen skulle få den största nackdelen av den ifrågasätta nedskärningen, är de tidningar som ger ett litet informationstillskott på den ort som informationen är avsedd för, dvs. tidningar med låg hushållstäckning på orten. Det är nämligen sannolikt att det i första hand blir tidningar i denna situation som kommer att

marknadsmässiga

gå miste om annonsbeställningar från om dessa mera

samhällsorganen

fritt än hittills kan välja var den ifrågavarande informationen

skall publiceras.

För de som besvarat kommitténs

endagstidningar enkät betyder intäkterna från som något mer relativt sett än

samhällsannonseringen framgått

för dem som omfattas av Reklamstatistiks mätningar. Även om intäkterna från samhällsannonsering för de allra flesta

endagstidningama uppgår

till blygsamma belopp absolut sett synes ett litet antal av dessa

tidningar

dock anse att detta tillskott till deras ekonomi har stor betydelse. Detta framgår av kommentarer som i fall lämnats i till svaren

vissa anslutning

på kommitténs enkät. I något enstaka fall uttrycks t.0.m. den åsikten att tidningen inte skulle kunna fortsätta att komma ut om intäkterna från

samhällsannonseringen skulle upphöra.

Det bör vidare påpekas att det utöver de direkta konsekvenserna i fonn av uteblivna annonsintäkter också kan uppkomma mera indirekta effekter för en tidning som går miste om betald samhällsinfonnation. Om tidningens läsare anser dess värde som nyhetsorgan bli reducerat genom utebliven samhällsannonsering kan detta eventuellt medföra ett visst bort-

fall av abonnemang.

Det är dock svårt att utan en mycket ingående analys taxera risken härför i ekonomiska termer, och en sådan torde

analys

ligga utanför det uppdrag som lämnats kommittén.

110 ekonomiska .

Samhällsinformationens betydelse för dagspressen

8.5¶Avslutande kommentar

I direktiven redovisas som nämnts den principiella uppfattningen att frågan om samhällsannonseringens omfattning och utformning bör behandlas från informationstekniska utgångspunkter. Kommittén ansluter sig i princip till denna grundsyn men vill likväl framhålla följande.

Av den nyss refererade undersökningen framgår att infonnationsdelegationens förslag till ändrade regler för samhällsannonseringen kan komma att för enstaka tidningar innebära att den fortsatta utgivningen avsevärt försvåras eller rent av äventyras. De tidningar som kan tänkas bli så hårt drabbade är visserligen inte men de återfinns sannolikt i den

många,

krets som det från presspolitiska utgångspunkter, med hänsyn framför allt till mångfaldsmålet, ansetts särskilt viktigt att med statliga stödåtgärder slå vakt om. Kommittén noterar att de föreslagna ändringarna vad gäller principerna för samhällsannonsering i praktiken kan komma att åtminstone marginellt motverka sådana strävanden.

Kommittén förutsätter att regeringen vid sin fortsatta beredning av frågan om samhällsinformation noga väger in även de tänkbara strukturella effekter som kan uppkomma om totalitetsprincipen överges. Kommande normer för samhällsannonseringen borde enligt kommitténs uppfattning i största möjliga utsträckning harmoniera med de övergripande mål statsmakterna angett för presspolitiken.

HI Det direkta stödetsá

inliktnmg

och

utførmning

Mdngfaldsbegreppet 113

9¶Mångfaldsbegreppet

9.1 Allmänt

Under hela den period då staten genom olika fönnåner och

bidrag aktivt

sökt underlätta av har man i av

utgivningen dagstidningar beskrivningen

det övergripande målet för de presspolitiska åtgärderna konsekvent återkommit till vissa konkurrens, Det

nyckelbegrepp: valfrihet, mångfald.

yttersta syftet med statens insatser på området har angivits vara att främja - eller bevara eller stärka --

mångfalden respektive valfriheten och konkurrensen.

I utredningsdirektiv och betänkanden, propositioner och riksdagsbeslut har åtminstone något av dessa begrepp genomgående när

åberopats

man velat klargöra presspolitikens mål och Den mera konkre-

inriktning.

ta innebörden av_ de

ifrågavarande nyckelbegreppen har dock inte preci-

serats särskilt ingående Eftersom de använts för att redovisa

principer

och utgör ofta förekommande honnörsord i den allmänna debatten, har någon ingående diskussion om innebörden sannolikt inte ansetts behövlig. Statsmaktemas tolkning av vad de i det presspolitiska sammanhanget faktiskt åsyftar får i stället så långt möjligt härledas utifrån de beslut som fattats om olika konkreta stödinsatser och de som anförts

motiveringar

för dessa.

När dagstidningskommittén

nu har att överväga utfonnningen av det framtida presstödssystemet finns det emellertid ätt beträffande

anledning

mångfaldsbegreppet något närmare diskutera vilken operativ defmition som fortsättningsvis kan vara I kommitténs direktiv

lämplig. förekommer vissa kommentarer och anvisningar om Som

möjliga tolkningsaltemativ.

ett underlag för denna diskussion redovisas här hur de övergripande målen för presspolitiken tidigare presenterats.

9.2¶Synpunkter i m.m. utredningsdirektiv

9.2.1 Uttalanden av den första

pressutredningen 1963 års pressutredning uttalade att det väsentliga syftet med statens tidningspolitik borde vara att skapa förutsättningar för ett ökat antal ekonomiskt i inbördes konkurrens.

bärkraftiga tidningsföretag Utredningen an-

förde vidare:

Förutsätmingen för att konsumenterna skall beredas en valfri-

rimlig

het är enligt utredningen att de har tillgång till ett antal som

tidningar

är i om redaktionella

någorlunda homogena fråga ambitioner och an-

nonsering och som därför kan betraktas som likartade produkter. Man borde dock enligt 1963 års pressutredning sträva efter att

vidga de nuvarande spridningsområdena:

Uppgiften för statens tidningspolitik kan med andra ord inte vara att bibehålla den rådande strukturen på tidningsmarknaden. Den bör i stället syfta till en strukturrationalisering som ökar antalet bärkraftiga tidningsföretag inom varje konkurrensområde. - 1963 års pressutrednings förslag som gick ut på bidrag via stiftelser knutna till de politiska partierna - ledde inte till någon proposition eller riksdagsbeslut, bl.a. därför att de utsattes för omfattande kritik vid remissbehandlingen. Kritiken synes dock huvudsakligen ha gällt utformningen av de föreslagna stödinsatsema och i mindre utsträckning de principresonemang som redovisades i fråga om behovet av presspolitiska åtgärder. Uttalandet om att den eftersträvade valfriheten för konsumenterna förutsatte att tidningarna var någorlunda jämbördiga bl.a. i fråga om annonser mötte dock invändningar från flera håll, och denna synpunkt har senare inte framförts.

9.2.2 Direktiv till 1967 års utredning I direktiven till 1967 års pressutredning (även kallad andra pressutredningen) erinrade justitieminister Kling om den sedan en längre tid pågående koncentrationen i tidningsbranschen med nedläggning av många

företag. Han jämförde utvecklingen med motsvarande strukturförändring-

ar inom övriga delar av näringslivet men anförde därefter: Tidningarnas speciella roll som bärare av en fri opinionsbildning och

en mångsidig debatt gör dock att koncentrationsprocessen här måste

bedömas på ett annat sätt än inom näringslivet i övrigt Risker kan således uppstå för den fria opinionsbildningens bestånd och demokratins funktionssätt i vårt land. Målet för utredningens uppdrag beskrevs bl.a. på följande sätt:

Utredningen bör arbeta utifrån målsättningen att våra tidningar skall

ge uttryck för och förmedla en fri och mångsidig opinionsbildning och debatt. [...] Åtgärderna bör vara ägnade att främja tidningskonsumentemas valfrihet.

9.2.3 Direktiv till och synpunkter från 1972 års utredning I direktiven till 1972 års pressutredning (tredje pressutredningen) framhöll finansminister Sträng att de målformuleringar statsmakterna dittills använt i fråga om presspolitiken varit allmänt hållna. Som exempel angavs uttryck som att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbildning och att värna om opinionsbildningens och nyhetsförmedlingens allsidighet och vitalitet. En mera preciserad målsättning borde enligt direktiven nu formuleras. Utredningen konstaterade i sitt betänkande 1975 att konkurrens mellan flerdagarstidningar inom samma område endast förekom på 20 platser i landet medan övriga tidningsområden karaktäriserades av att en enda tidning behärskade hela marknaden. Tidningskonkurrensen och därmed alternativen för läsarna har upphört, konstaterade utredningen med

Mångfaldsbegreppet

avseende på dessa områden. Mot bakgrund av sin analys redovisade ut-

redningen ett handlingsprogram vars övergripande

mål angavs vara att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Utredningen preciserade måldiskussionen med följande resonemang. Ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så långt att makten över tidningarna begränsas till några få - det må vara privatpersoner eller organisationer. Alla betydande

meningsriktningar

måste ha tillgång till organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern debatt. Målet för presspolitiken är således att det skall finnas en

mångfald

på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning. 1972 års pressutredning angav vidare bl.a. följande punkter som vägledande för utformningen av det konkreta stödprogrammet: 1. Konkurrens mellan tidningar marknader bör stimule-

på regionala

ras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsättningar för valfrihet åt läsarna.

2. I de fall då tidningskoncentrationen

lett till monopol på den lokala marknaden måste presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

9.2.4 - direktivuttalanden Dagspresskommittén och förslag När dagspresskommittén (fjärde pressutredningen) tillsattes år 1978 underströk budgetminister Mundebo i direktiven åter de tidigare nyckelbe- -- valfrihet -greppen mångfald, som vägledande när det gäller målet för presspolitiken: . En allmän utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara strävan att stärka massmediemas frihet samt en

främja mångfald på tidnings-

marknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjligheter för en

allsidig debatt och opinionsbildning.

Kommittén föreslog i sitt slutbetänkande 1980 att den gällande pressstödsförordningen skulle arbetas om såväl sakligt som redaktionellt och därvid bl.a. inledas med en paragraf vari syftet med de statliga insatserna blev klart angivet. Ett sådant avsnitt infördes också i enlighet med kommitténs förslag. Efter ett konstaterande av att dagspressen på olika sätt medverkar i strävanden att förstärka och den svenska demokra-

fördjupa

tin heter det i denna paragraf: För att trygga denna medverkan och för att stärka mångfalden inom dagspressen lämnar staten stöd till företag som ger ut dagstidningar.

9.2.5 Direktiven till femte pressutredningen

Begreppet mångfald åberopades än en gång som grundläggande mål för

presspolitiken när statsrådet Bengt Göransson 1983 tillkallade femte pressutredningen. Direktiven till denna utredning inleddes sålunda med följande konstaterande:

Huvudsyftet med statens presstödjande åtgärder år att upprätthålla

konkurrens och mångfald inom dagspressen och därmed främja en

bred nyhetsfömredling och en varierad opinionsbildning.

I direktiven erinrades vidare bl.a. om att de ändringar i stödsystemet

som genomförts sedan 1976 i huvudsak legat inom ramen för huvudprinciper som har utarbetats i ett långtgående parlamentariskt samförstånd.

9.2.6¶Direktiven till dagstidningskommittén

I statsrådet Göranssons direktiv erin-

år 1985 till dagstidningskommittén ras först om att det politiska motivet för ett statligt presstöd alltid har varit att väma om konkurrens och mångfald i tidningsutbudet. Vidare sägs att huvudförutsättningen för kommitténs arbete är att den statliga presspolitiken ligger fast. Statliga stödinsatser till dagspressen skall enligt direktiven även fortsättningsvis syfta till att bevara mångfalden i nyhetsförrnedling och opinionsbildning för att därmed stärka och slå vakt om dagspressens stora betydelse för medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Längre fram i direktiven hänvisas till att fådagarstidningama inte kan konkurrera på jämförliga villkor med tlerdagarstidningama utan har en ställning av komplement till dessa. Deras betydelse för mångfalden i pressutbudet består i att de står för viktiga inslag i samhällsdebatten, heter det vidare i direktiven, som fortsätter:

Skillnaden mellan konkurrent- och komplementtidningar i detta av-

seende innebär att publicistisk mångfald möjligen skulle kunna

bygga

på andra förutsättningar än en genomgående ekonomisk och publicis-

tisk konkurrens på både läsar- och annonsmarknaden. Mångfaldsbe-

greppet skulle möjligen kunna ses i andra termer och gälla annat än

yttre mångfald ibemärkelsen antal självständiga tidningsföretag.

Med ett sådant synsätt skulle mångfaldsbegreppet kunna relateras

till alternativa utgivningsformer och en delvis annan av

inriktning

presstödet diskuteras. Så bör t.ex. kunna övervägas om presstödet i

framtiden kan konstrueras så att det används för att subventionera

tidningar som inte kan eller som släpper ambitionen att konkurrera på

annonsmarknaden. Detta skulle kunna ske genom att stödet används för att låta sådana -- i redaktionellt helt

tidningar självständiga for-

mer - köpa in sig hos marknadsstarka

tidningar med goda utgivningsresurser och komma uti form av bilagor, säreditioner e.d. inom ramen för värdtidningens utgivningsverksamhet.

9.3¶Sammanfattning och kommentarer

9.3.1 Den hittillsvarande diskussionen Första pressutredningen eftersträvade mångfald i termer av ett större an-

_

Mångfaldsbegreppet 117

tal inbördes likartade och jämstarka tidningsföretag med en sammantaget bredare opinionsbas. Genom

strukturrationaliseringar inom företagsam-

heten skulle olika delrnarknader kunna bära fler

jämbördiga dagstidning-

ar.

Målet var alltså inte bara ett ökat antal

tidningsföretag, utan dessa

tänktes också vara jämstarka på annons- och läsarmarknaden.

Andra pressutredningen tryckte mer direkt på mångfald såsom åsiktsbredd inom dagspressen. Målet var

mångsidig opinionsbildning i våra

tidningar. Det finns i resonemanget ingen tydlig anknytning till ett visst antal företag eller en viss inbördes

konkurrensstyrka. Udden riktas mot

koncentrationsprocessen inom ägandet såsom ett hot mot åsiktsbredden i totalutbudet.

Tredje pressutredningen markerar en till den

tankemässig återgång

första. Man rekommenderade stöd till svaga tidningar och till

etablering

av nya tidningar (företagstanken). Däremot breddas och differentieras

graden av tänkt inbördes konkurrenskraft, inte minst genom införandet av termen

komplementtidning på monopolorter.

En tidnings naturliga status anges vidare vara som organ eller språkrör för någon betydande meningsriktning. Udden riktas åter mot koncen-

trerat ägande. Tidningsutgivning behandlas som en pluralistisk - demo-

kratisk fråga snarare än som en kommersiell verksamhet. Synen på en tidning som en idébärare i den demokratiska processen skärps härmed. Mångfalden avser både fler företag och en större idébredd.

Fjärde pressutredningen talar om av åsiktsbredd i tenner

betydelsen av mångfald på tidningsmarknaden. Mångfaldsambitionen konkretise-

ras till att avse stöd till företag som ger ut

dagstidningar. Mångfaldstanken är klart företagsanknuten.

Även i direktiv

dagstidningskommitténs används mångfald i betydel-

sen åsiktsbredd i och

nyhetsfönnedling opinionsbildning. Anknytningen till företagsformen

ges en delvis ny inriktning genom vissa skisserade tänkbara möjligheter till i den tekniska samordning produktionen. Tonvikten läggs på den redaktionella produktens självständighet. Även konkurrenskriteriet förskjuts från att tidigare ha gällt en mer uttalad jämbördighet på läsar- och annonsmarknaden till att mer avse

förutsätmingslöst

åsiktsbredd och större spännvidd i det totala redaktionella utbudet. Sammanfatmingsvis gäller att den presspolitiska huvudambitionen, såsom den uttrycks i begreppet mångfald, konsekvent har avsett bredd i

nyhetsförrrtedling och opinionsbildning. Staten eftersträvar

pluralism i

grundläggande demokratisk mening.

I fråga om konkurrens begreppet har det däremot skett en

breddning

och differentiering över åren. Första pressutredningen tänkte sig en situation med flera tidningar med olika

opinionsinriktning med ungefär sam-

ma konkurrenskraft på annons- och läsarmarknaden. Tredje pressutredningen omfattade även fådagars- och

komplementtidningar, som inte är

konkurrenskraftiga på annonsmarknaden

och inte heller fullt ut på läsarmarknaden. I direktiv dagstidningskommitténs tas ytterligare ett steg från

Mångfaldsbegreppet

ursprtmgstanken. Här talas det om självständiga redaktionella produkter som kan köpa in sig hos marknadsstarka tidningar och komma ut som bilagor, säreditioner e.d. värdtidningens verksamhet.

inom

9.3.2 Tillämpningen i praxis När idéambitionema flyttas ut på ett konkret plan berörs olika aspekter på tidningsutgivningen. Presstödsreglerna berör i såväl själva

praktiken

tidningen som företaget och bakomliggande ägarförhållanden.

Tidningen Den presspolitiska mängfaldsambitionen berör en tidning på två plan: dels den enskilda tidningens innehåll och utformning, dels relationen mellan olika enskilda tidningar. _

I det första fallet har staten uppställt vissa villkor för hur en tidning skall se ut för att kunna erhålla stöd. Denna aspekt kan hänföras till dagstidningsbegreppet, som diskuteras närmare i kapitel 10.

Det viktigaste är här kravet på allmän, reguljär nyhetsfönnedling och/

eller allmän politisk opinionsbildning. Publikationer av dagspresskarak-

tär som i sin nyhetsförmedling är åmnesavgränsade, sektoriella, tematiska etc. kan inte få presstöd.

Opinionsbildningskriteriet har av presstödsnämnden ansetts betyda reguljär allmän politisk opinionsbildning. Med denna tolkning har nämnden t.ex. beviljat stöd till tidningar som företräder politiska partier som deltar i allmänna val. Att godta snävare opinionsambitioner än allmänt politiska har av nämnden inte ansetts stämma överens med intentionerna med det statliga presstödet.

I fråga om relationen mellan olika tidningar framhålls konkurrensen mellan tidningarna. Stöd lämnas till lågtäckningstidningar. Den idépolitiska anknymingen gäller valfrihet för medborgarna, mångsidighet i totalutbudet m.m. Resonemanget förutsätter en ganska långtgående jämbördighet på läsarmarknaden. En dagstidning som får statligt stöd skall vara en tidning som kan uppfattas som ett alternativ för läsare av allmänna nyheter och samhällsdebatt.

Med tiden har konkurrenskriteriet vidgats. Genom att presstöd även utgår till fådagarstidningar och editioner klargörs att valfrihet och alternativ i vidare bemärkelse (komplement) är av betydelse lika väl som en ren konkurrens i termer av jämförbara redaktionella ambitioner. Denna utveckling är en naturlig följd av att första pressutredningens tänkta konkurrensstruktur så småningom modilierats.

Företaget I presstödsförordningens första paragraf står att staten lämnar stöd till företag som ger ut dagstidningar. Stödbeloppet beräknas genom olika

mätningar på tidningen, och den juridiska person som ger ut tidningen

ansöker om och tar emot bidraget.

s0U 1988:48 119

Mångfaldsbegreppet

I realiteten har resultatet av de

presspolitiska åtgärder som syftar till

konkurrens och mångfald inom dagspressen kommit att mätas såsom

antalet självständiga tidningsföretag. En eller av antaökning minskning

let företag som ger ut dagstidningar har setts som en

ökning resp. minsk-

ning av mångfalden inom dagspressen.

I finns bara ett krav

stödförordningen egentligen på ett stödtagande

tidningsföretag. Det får inte ge ut annonsblad i en i förhållande till tidningsutgivningen betydande omfattning eller stå i nåra förhållande till ett sådant företag. Denna bestämmelse berör relationen mellan

tidningsutgivningen och förctagsformen. Företagsformen är inget principiellt problem när en tidningsrörelse

och ett företag är ett och detsamma.

Detta är ganska vanligt i den svenska presstrukturen, särskilt bland fådagarstidningar.

Rent principiellt kan det te mer problematiskt med ett som

sig företag

omfattar flera olika med skiftande ekonomiskt resul-

verksamhetsgrenar

tat. Teoretiskt till mellan

finns då möjligheter överföringar de olika grenama, avbalanseringar över år, osv. Företaget har inom

sig möjligheter

att påverka resultatet i tidningsrörelsen. Eftersom presstödet i huvudsak beräknas på själva tidningen medför detta

inga fördelningssvårigheter,

men behovet av stöd till kan i en sådan

tidningsutgivningen företagskon-

struktion framstå som mer svårbestämt.

Problemet accentueras i fråga om ett som ger ut

företag flera dagstidningar, dvs. i första hand koncerner. Om merparten av tidningarna i ett

sådant företag är lågtäckningstidningar

kan det sägas råda parallellitet mellan det ekonomiska behovet av stöd till den enskilda och

tidningen

företagets ekonomi totalt. Omvänt gäller samma parallellitet om de flesta

tidningarna är vinstgivande: varken tidningarna eller behöver företaget

stöd. Om företaget innefattar både vinst- och blir det

förlusttidningar

ekonomiska behovet av stöd allt mer svårbestämt större antalet vinst-

ju

givande tidningar är.

Att beräkna presstödet på en enskild och lämna det till det

tidning

utgivande företaget medför inga praktiska Vad som i vissa sam-

problem.

manhang kan vara oklart är däremot det

tidningsutgivande företagets

behov av ekonomiskt stöd för den ena eller andra

tidningsrörelsen.

Att relatera mångfald i bredd i

meningen nyhetsförmedling och opinionsbildning till antalet tidningsutgivande företag kan vidare ge en miss-

visande bild av verkligheten. Mångfalden bör alltid bedömas utifrån antalet självständiga redaktionella oavsett

produkter, företagsformen.

Ägaren

Presstödsreglema innefattar inga specifika villkor rörande ägarförhållanden. Däremot har regering och i olika far-

riksdag sammanhang uttryckt

hågor för att en koncentration av ägandet inom dagspressen kan leda till nivellering av mångfalden i utbudet och - samlad ekonomisk

genom dominans -

ökade svårigheter för andra och nya tidningar att hävda och etablera sig på marknaden.

I fråga om ägarinflytande på en dagstidnings innehåll och utformning tyder inte hittillsvarande erfarenheter på att vissa ägarförhållanden skulle utgöra ett hot mot mångfalden. Bl.a. det förhållandet att enskilda dagstid-

oftast har en klar lokal ningar förankring både nyhets- och opinions-

- är i mässigt sig något som stärker mångfalden, även om olika tidningar ingår i koncerner, kedjor o.d. eller har samma ägare. ü

I samma riktning verkar även det förhållandet att en tidnings redaktionella ledning, enligt en i svensk presstradition väl etablerad princip, normalt intar en med avseende på tidningens innehåll och utformning självständig ställning i förhållande till tidningsföretagets ägare och administrativa chefer.

Ägaraspekten är därför i presstödssammanhanget av främst ekonomiskt intresse. På samma sätt som i fråga om koncerner och storföretag kan det vara svårt att med säkerhet bedöma det verkliga behovet av statligt stöd till en tidning som har en stor och/eller ekonomiskt stark ågargrupp bakom sig.

Vidare gäller det möjligheterna för få eller starka ägargrupper att styra marknaden. Om detta uppfattas som ett reellt hot mot mångfalden inom dagspressen finns det teoretiskt två sätt för staten att påverka det, nämligen å ena sidan att vidta åtgärder på ägarnivån, eller å den andra att skapa sådana förutsättningar för andra tidningar att dessa blir mindre känsliga för ägartryck inom branschen. Den senare metoden har tillärnpats. På så sätt har mångfalden kunnat tryggas i en bransch som innefattar några mycket inflytelserika ägargrupper.

9.4 Kommitténs slutsatser Kommittén anser att de presspolitiska nyckelbegreppen bör definieras enligt följande.

Den presspolitiskt eftersträvade mångfalden avser bredd i nyhetsförntedling och opinionsbildning. Dagspressen i sin helhet bör omfatta så stor spännvidd som möjligt både i fråga om den rena nyhetsrapporteringen och de värderingar och idérelationer som hör ihop med fortlöpande nyhetsfönnedling. Medlet för att uppnå målet är största möjliga antal självständiga redaktionella produkter, som tillsammans representerar ett så brett åsiktsspektrum som möjligt.

Med konkurrens förstås valfrihet och alternativ på läsarmarknaden. För att anses konkurrera på denna marknad skall en tidning vara så utformad att den uppfattas som ett alternativ eller ett komplement för läsare av allmänna nyheter och samhällsdebatt. Konkurrensaspekten är inte bunden till lika periodicitet eller samma av de redaktio-

omfattning

nella ambitionerna. En tidning kan betraktas som en konkurrent på läsarmarknaden, även om volymen redaktionellt material inte är direkt jämförbar med den ena eller andra konkurrentens.

Det presspolitiskt centrala är i mångfaldsperspektivet antalet självständiga redaktionella produkter. Mångfalden som målbeskrivande term

i

M 121

ångfaldsbegreppet

inom presspolitiken har med denna tolkning inget samband med det juri-

diska eller företagsekonomiska företagsbegreppet, utan

åsyftar en publicistisk och redaktionell mångfald.

Företagsformer och ägarförhållanden är sålunda i detta sammanhang av mindre betydelse. Dessa aspekter är i första hand av intresse när det gäller att avgöra den enskilda tidningsrörelsens verkliga behov av statligt stöd för sin utgivning. I den mån sådana aspekter har relevans för utformningen av presstödet utvecklas detta närmare i ansluming till förslagen i kapitlen 12 och 13.

Kommittén har här huvudsakligen uppehållit sig vid mångfalden i övergripande bemärkelse, dvs. i relation till dagspressen i stort. Varje enskild dagstidning utgör en levande länk i den totala mångfalden. Huvudidén förutsätter att den enskilda

dagstidning som väljer att söka statligt stöd för sin utgivning kan bedömas verkligen bidra till den samlade, presspolitiskt eftersträvade mångfalden.

Regering och riksdag har därför uppställt vissa krav för stöd

statligt

som gäller den enskilda tidningens utformning och inriktning på vissa punkter. Detta uttrycks dels genom definition av vissa centrala begrepp, dels genom olika bestämmelser i stödförordningen. Kommittén behandlar hithörande frågor i kapitel 10, där av vissa

avgränsningen tidningsbe-

grepp diskuteras.

Det bör slutligen noteras att mångfaldsbegreppet här genomgående haft avseende enbart på det genom dagstidningar förmedlade, skrivna ordet. I ett mer fullständigt bör dessa också

perspektiv frågor givetvis

diskuteras med beaktande av den insats för

nyhetsförmedling och opi-

nionsbildning som andra massmedier, och då i första hand radio och TV, svarar för. Etennediema har under de senaste decennierna fått en allt större betydelse för mångfalden i det samlade utbudet. Även om pressen alltjämt representerar en mycket viktig del av detta, har sålunda dess andel relativt sett reducerats i någon mån.

Utvecklingen är från övergripande synpunkt av betydande intresse, men kommittén har inte haft anledning att närmare gå in på detta.

Begreppen allmän 123

dagstidning- nyhetstidning

-

10 allmän

Begreppen dagstidning nyhetstidning

En förutsättning för dagstidningskommittens

arbete är enligt direktiven att den statliga presspolitiken ligger fast. Stödinsatsema skall även i fortsättningen syfta till att bevara mångfalden i nyhetsförmedling och opi-

nionsbildning.

I föregående kapitel har det presspolitiska mångfaldsmälet behandlats. Som framhällits där har och ställt vissa krav i

regering riksdag fråga

om utformning, inriktning m.m. den som att söka

på dagstidning väljer

statligt stöd för sin utgivning. Det handlar här om den enskilda

tidning-

ens funktion för den samlade mångfaldsambitionen.

Statens mälformulering har hittills knutits till det allmänna dagstidningsbegreppet och de definitioner av detta som i olika sam-

tillämpats

manhang, dvs. även utanför diskussionen om direkta presstödjande insatser.

Dagstidningsbegreppet

10.1.1 Den nu gällande definitionen

Dagstidningsbegreppet har utvecklats främst som ett instrument för att

avgränsa dagstidningar från andra tidningskategorier. av kla- Betydelsen

ra avgränsningar har skärpts allteftersom dagstidningarna sedan början av 1970-talet kommit att bli särskilt gynnade i den

statliga presspolitiken.

I förordningen (1981:409) om stöd till

dagstidningar anges följande

definition på begreppet dagstidning:

En allmän nyhetstidning som

och publikation av dagspresskaraktär - normalt kommer ut med minst ett nummer

varje vecka - har ett innehåll som i huvudsak

är skrivet pâ svenska och -i huvudsak distribueras inom landet.

Till definitionen hör vidare en av hur skall

precisering begreppet

fattas i de fall det redaktionella innehållet till viss del är detsamma

i publikationer som framträder under olika namn.

Med små fonnella avvikelser har denna definition varit

länge vägle-

dande för statens presspolitik. Det bör noteras att i 1976 års presstödsförordning (1976:336) utrnönstrades ett tidigare generellt gällande krav att en tidnings upplaga måste vara i huvudsak abonnerad

för att den skulle kunna räknas som dagstidning. När emellertid -

abonnemangskriteriet

utan ändring i sak -

genom riksdagsbeslutet 1976 togs bort ur deñnitionen och överfördes till en särskild paragraf avseende rätten

till produk-

tionsbidrag, motiverades

detta med att det kunde anses stötande att ge-

- allmän

124 Begreppen dagstidning nyhetstidning

nom definitionen av begreppet dagstidning utesluta storstädemas kvälls-

tidningar från denna kategori.

Kärnan i dagstidningsdeñnitionen liggeri skrivningen allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka. Definitionen gäller både tidningens innehåll och dess periodicitet. I båda fallen har definitionen sin upprin-

nelse i skattelagstifmingen.

När det gäller periodiciteten är definitionen vidare än vad som är vanligt i bl.a. vetenskapliga och internationella sammanhang, där i regel endast tidningar som utkommer 3-7 dagar i veckan betecknas som dags-

tidningar.

Kraven att tidningen i huvudsak måste vara skriven på svenska och i huvudsak spridas inom landet fanns inte uttryckligen angivna i dagstidningsdeñnitionen förrän i mitten av 1970-talet.

Hur statsmakterna i olika sammanhang under de senaste decennierna preciserat och benämnt de här aktuella tidningsbegreppen redovisas i närmast följande två avsnitt.

10.l.2 Avgränsningar i samband med skattelagstiftningen Frågan om olika tidningsbegrepp diskuterades i anslutning till skattelagstiftningen redan innan tanken på direkta presstödjande åtgärder hade aktualiserats. Sålunda härrör den nyssnämnda, speciella tolkningen av begreppet dagstidning från överväganden i samband med den allmänna varuskattens införande 1959.

När den allmänna varuskatten föreslogs 1959 förordade regeringen undantag för allmänna nyhetstidningar eller vad som i dagligt tal brukar benämnas dagspressen. Därmed borde enligt departementschefen förstås tidningar med nyhetsinnehåll, som utkommer med i regel minst tre nummer per vecka (prop. 1959:162 s. 189).

Vid riksdagsbehandlingen uttalade reservanter i bevillningsutskottet (BevU 1959:60 s. 103), i enlighet med vissa motioner, att undantaget borde gälla även allmänna nyhetstidningar med allenast ett eller två nummer i veckan. Reservantema ansåg inte att det skulle innebära några praktiska problem att skilja lokalt eller provinsiellt betonade nyhetsorgan med endagsutgivning från den övriga veckopressen. Riksdagen fastställde en ordning i enlighet med reservantemas förslag.

Undantaget från varuskatt för allmän nyhetstidning överfördes 1968 till förordningen (1968:430) om mervärdeskatt. Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av som normalt

dagspresskaraktär

utkommer med minst ett nummer varje vecka.

När den statliga samdistributionsrabatten infördes 1969 övertogs definitionen av rabattberättigad dagstidning direkt från mervärdeskatteförordningen. Vidare fanns det en direkt anknytning till postverkets befordran av vissa registrerade endagstidningar med samma hastighet som brev. Denna anknytning är idag inaktuell.

x

Begreppen dagstidning -- allmän nyhetstidning 125

I om

regeringens proposition (197l:27) statligt presstöd föreslogs att

samma definition skulle gälla oförändrad för tilldelning av selektivt pressstöd. Detta motiverades dels med deñnitionens hävd ifråga om mervärdeskatt och samdistributionsrabatt, dels med syftet med det förordade stödet, nämligen att så långt möjligt bibehålla en

allsidig nyhetsförmedling

och opinionsutveckling inte minst på det lokala planet. Att dagstidningsbegreppet beträffande även omfattar periodiciteten endagstidningar har således sin grund i vissa skattepolitiska beslut. 1971 tillades det rent presspolitiska motivet att det selektiva presstödet borde innefatta ett relativt sett större

tidningskollektiv. Konstruktionen bidrog

till att grunddeñnitionen allmän nyhetstidning kom att utvidgas till allmän nyhetstidning Gränsen av dagspresskaraktär. har dragits mot

andra typer av lågperiodiska tidningar.

Även rörande dagstidningens innehåll

drogs definitionsfrågan upp i skattesammanhang.

1948 infördes en allmän pappersskatt i I

Sverige. förordningen (1948:

283) om pappersskatt stadgades att skatten icke skulle utgå för

tidnings-

papper som användes för tryckning av allmän

nyhetstidning. I iiksdagsbehandlingen påpekade bevillningsutskottet i sitt betänkande (BevU 1948:48)

att en viss periodicitet inte är avgörande för huruvida tidningen skall anses såsom allmän eller icke. Det

nyhetstidning avgöran-

de är huruvida tidningen innehåller aktuella nyheter av varjehanda slag som läses av vad man kallar den breda allmänheten.

Efter vissa praktiska

tillämpningssvårigheter återkom utskottet 1949

med förslaget att även vissa i huvudsak politiska tidningar i skattehänseende behandlas på samma sätt som de mera typiska allmänna nyhets-

tidningarna (BevU 1949:39).

Befrielsen från pappersskatten utvidgades till att även gälla för tryck-

ning av nyhetstidning med i huvudsak

politiskt innehåll som i fråga om utseende och redigering kan jämställas med allmän nyhetstidning (SFS

1949:237). En skiljelinje

drogs nu mellan egentliga allmänna nyhetstidningar och nyhetstidningar med i huvudsak politiskt innehåll. Båda skulle dock ha liknande utseende och

redigering.

Den skillnad mellan

deñnitionsmässiga nyhetsförmedling och opi-

nionsbildning som alltjämt figurerar i

dagstidningsbegreppet går alltså

tillbaka på tillämpningen av 1948 års pappersskatt. Avslutningsvis är det värt att märka att både 1948 och

regeringen

1959 inledningsvis

utgick från ett snävare dagstidningsbegrepp, nämligen en allmän nyhetstidning i strikt bemärkelse med en

utgivning av

minst tre nummer i veckan. Definitionen utvidgades sedermera av riksdagen till att omfatta dels en- och

tvådagarstidningar (publikationer av

dagspresskaraktär), dels nyhetstidningar med i huvudsak

politiskt innehåll.

allmän .

126 Begreppen dagstidning- nyhetstidning

l0.1.3 vid utformningen av det direkta presstödet

Avgränsningar

Pressutredningarna

Andra pressutxedningen bekräftade i sitt betänkande (SOU 1968:48) Dagssituation den i skattesammanhangen utvecklade definitionen av pressens med argumentet att i begreppet måste innefattas även nyhets-

dagstidning

med starkt lokal dvs. en- och tvådagarstidningar, liksom tidningar prägel, publikationer som koncentrerar sig på information om den rikspolitiska och händelseutvecklingen, dvs. nyhetstidningar med i hu-

utrikespolitiska

vudsak politiskt innehåll. Definitionen Det var publikationemas inrikt-

preciserades. avgörande ning på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbild-

ning.

Med på nyhetsförmedling. Den skul-

detta skäiptes å ena sidan kravet le vara inte bara allmäninriktad, utan även reguljär och dagsaktuell, dvs. var ett måste. Å andra sidan vidgades

fortlöpande nyhetsrapportering

kravet pä opinionsbildning. Den behövde inte längre i huvudsak gälla politiska frågor. Tredje bekräftade åter definitionen allmän nyhets-

pressutredningen

av som normalt utkommer med minst ett num-

tidning dagspresskaraktär

mer vecka. fastslog att det fanns klara skillnader

varje Utredningen

mellan fådagars och olika typer av tidskrifter, och noterade

dagstidningar att inte haft några svårigheter med gränsdragningama. presstödsnämnden

Även fjärde framhöll att det torde vara uppenbart

pressutredningen om en har dagspresskaraktär eller ej och att gränsdragningarpublikation

na inte vållat större problem. Sådana ansågs främst kunna uppkom-

några mellan av dagspresskaraktär och ma i fråga om skiljelinjen publikationer vissa organisationstidningar.

Regering och riksdag

I sitt remissvar på fjärde pressutredningens betänkande (SOU 1980:32)

Stödet till dagspressen behandlade presstödsnämnden dagstidningsbegrep-

Nämnden framhöll att det avsevärda ekonomiska värdet i att bli pet. klassad som (momsbefrielse, lägre reklamskatt, selektivt press-

dagstidning

stöd) medfört att olika typer av tidningar försökt anpassa sin utgivning för att komma in under begreppet. Nämnden inriktade sig därvid på den breddning av opinionsbildningskriteriet som förslag och som innebar att

följt pä andra pressutredningens

inte längre behövde i huvudsak gälla politiska frågor.

opinionsbildningen

Mot av sin egen praxis föreslog nämnden att man som dagstid-

bakgrund

räkna allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaning borde raktär med och/eller allmän politisk opinions-

reguljär nyhetsförmedling

bildning. Med detta kravet Den mäste vara

preciserades på opinionsbildning.

allmänpolitisk. Härigenom drogs en tydlig gräns mot t.ex. vissa organisa-

-

Begreppen dagstidning allmän nyhetstidning 127

tionstidningar med en mer ämnesinriktad eller segmenterad opinionsbild-

ning. . I propositionen (1980/81:137 s. 8 f.) om stödet till dagspressen anslöt sig regeringen till den av

tolkning dagstidningsbegreppet som presstöds-

nämnden föreslagit, och detta i sin tur av konstitutionsutskottet

godtogs

(KU 1980/81: 19 s.8) och riksdagen. Även om den inte fullt ut fördes vidare i den

återgivna tolkningen

definition av som i

dagstidningsbegreppet intogs presstödsförordningen

(jfr avsnitt 10.l.1) har den sedan 1981 i praktiken konsekvent

tillämpats

när presstödsnämnden haft att besluta i olika Där-

avgränsningsfrågor.

med har opinionsbildningskriteriet i realiteten återförts till vad som fastslogs redan 1949. Som nämnts i

föregående kapitel har presstödsnämn-

den beviljat produktionsbidrag till vissa med allmänt

dagstidningar poli-

tiskt innehåll och som företräder politiska partier som deltar i allmänna val.

Sammanfattning av huvudelementen i den hittillsvarande

begreppsbestämningen

En allmän nyhetstidning är en som vänder till allmänhe-

dagstidning sig

ten och innehåller allmänna nyheter. är det inte

Något antingen/eller frågan om.

Nyhetsförmedlingen måste vara fortlöpande och aktuell (reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling). För t.ex.

Detta gäller oavsett periodiciteten. endagstidningar gäller aktualiteten tiden mellan två nummer.

Opinionsbildningen måste vara allmänpolitisk, dvs. riktas till

medborgare i allmänhet och avse hela

samhällsspektret. Avgränsningar i allmän

begreppet kan vara geografiska (Lex. nyheter och aktualiteter i en

opinionsbildning kring kommun) men aldrig äm-

nesmässiga. Bestämning av definitionens tillämplighet på en får inte

tidning byg-

ga på tryckmetod, format, typografiskt utseende eller redaktionella ståndpunkter. Den genomgående redigeringen är helt avgörande.

i 10.2 allmän - kommitténs

Begreppet nyhetstidning över-

väganden och

förslag

Huvudsynpunkter

Det har inte framkommit skäl att förorda någon i

principiell förändring

fråga om avgränsningen totalt sett av den kategori som skall

tidningar

kunna få del av statligt presstöd i den mån de uppfyller vissa kriterier. Den större delen av de medel staten ställer till förfogande torde vidare liksom hittills böra utgå selektivt, dvs. riktas till tidningar som vid en prövning utifrån givna normer visar ha ett behov av stöd

sig angeläget

för att trygga sin fortsatta utgivning. Det är dock rimligt att stödsystemet

- allmän

128 Begreppen dagstidning nyhetstidning

även i fortsättningen till viss del omfattar insatser av generell natur, alltså en subventionering av vissa verksarnhetsgrenar som är av väsentlig betydelse för tidningsutgivningen totalt sett men där det enskilda företagets marknadsläge inte blir avgörande för om stödet skall utgå. Man bör sålunda förutsätta att det allmänna presstödet, liksom hittills, i princip skall vara tillgängligt för pressorgan som inbördes uppvisar stora olikheter i fråga om utgivningsfrekvens, omfång m.m. Till tänkbara mottagare av stödet kommer exempelvis även framdeles att höra såväl tidningar med utgivning sju dagar i veckan som publikationer med endast ett nummer per vecka. Trots de inbördes olikhetema finns det dock givetvis ett behov av att med en gemensam benämning kunna karaktärisera de publikationer som ingår i det ifrågavarande kollektivet. Benämningen bör i möjligaste mån vara tydlig och stämma överens med gängse språkbruk. Som framgår av föregående avsnitt har varierande definitioner genom åren använts i olika förarbeten och författningar som gällt sådan normdär tidningspressen på något sätt varit berörd. Medan man ur-

givning

sprungligen betraktade tidningar med daglig eller nästan daglig utgivning som en kategori för sig har såväl i presstöds- som i skattesammanhang efter hand även andra kategorier kommit att i förmånshänseende behandlas tillsammans med de egentliga dagstidningarna. Det kan ifrågasättas om inte benämningen allmänna nyhetstidningar bäst sammanfattar vad som numera konstituerar en gemensam identitet hos det ifrågavarande kollektivet. Uttrycket allmän nyhetstidning har som nämnts även tidigare kommit till användning i det nu aktuella sammanhanget, nämligen i olika definitioner av begreppet dagstidning och då ofta i kombination med uttryck av typen publikation av dagspresskaraktär. Benämningen allmän nyhetstidning innehåller emellertid, till skillnad från uttrycken dagspress och dagstidning, inget element som åsyftar en daglig eller så gott som daglig Att det grundläggande begreppet är neutralt i

utgivningsfrekvens.

detta hänseende är rimligen en fördel med tanke på att stödsystemet kommit att omfatta ett allt större antal tidningar som ges ut med endast ett enstaka nummer per vecka. Om man medräknar samtliga tidningar som det senaste året fått del av den stödformen - - är i verket de

viktigaste produktionsbidrag själva

som utkommer med ett nummer per vecka i klar majoritet. Dessa publikationer - närmast - bedriver enligt vanligt språkbruk Veckotidningar emellertid en löpande allmän nyhetsförmedling eller fullgör opinionsbildande uppgifter motsvarande den traditionella dagspressens. Deras särdrag har man sökt fånga in genom uttrycket publikation av dagspresskaraktär. Men denna term är inte särskilt tydlig och dessutom språkligt något otymplig som led i en övergripande begreppsdefinition. Det synes därför vara en fördel om man framdeles betraktar det sammanfattande begreppet allmän nyhetstidning såsom inbegripande även denna kategort.

i

Begreppen dagstidning- allmän nyhetstidning *129

10.2.2 tre kriterier

Begreppsbestâmning enligt

Det kan diskuteras om någon ytterligare beskrivning av hur begreppet

allmän nyhetstidning

skall uppfattas i presstödssammanhang över huvud

taget behövs. Avsikten är som redan framhållits inte att genom denna

benämning ge den ifrågavarande tidningskategorin snävare än

gränser

tidigare

utan endast att beteckna den så, att den inte uppfattas avse enbart

dagliga tidningar. Därmed är också sagt att tänkes

begreppet omfatta

såväl

omfångsrika tidningar

med en stor volym nyheter och opinionsbil-

dande material som med mer

tidningar betydligt begränsat omfång. Föl-

jande synpunkter kan dock hur kommittén klargöra tänker sig en mer

preciserad avgränsning för den händelse tveksamhet framdeles skulle uppkomma i något enstaka fall.

En allmän nyhetstidning i dess mest renodlade form torde uppfylla samtliga tre kriterier som redovisas här nedan. Eftersom

begreppet emel-

lertid avses innefatta en större kategori än de renodlade får det typfallen anses vara tillräckligt om en tidning. motsvarar två av de tre angivna kriterierna för att den skall hänföras dit.

l. Tidningen har en bred nyhetsbevakning. Urvalet och presentationen av nyhetsmaterialet har därvid den att

omfattningen tidningen för en

läsare som följer den regelbundet kan utgöra en nyhets- och infonna-

tionskälla såväl i fråga om lokala och regionala förhållanden som be-

träffande förhållanden av riksintresse och i utlandet. Kriteriet kan

också uttryckas så, att tidningen bedriver aktuell och

fortlöpande, osegmenterad nyhetsrapportering. 2. Tidningen deltar fortlöpande i den politiska opinionsbildningen även

på annat sätt än genom nyhetsrapportering från det politiska fältet.

Genom egna kommentarer till

händelseutvecklingen medverkar tid-

ningen i det öppna meningsutbyte som är ett element i en

väsentligt

. pluralistisk demokrati. Dess bidrag berikar den politiska debatten vare

sig den företräder en bestämd eller

partipolitisk linje väljer att utöva sin allmänpolitiska

opinionsbildning utan sådan

anknytning.

3. Tidningen kritiskt granskar den verksamhet som utövas av de

infly-

telserika i samhället. En sådan verksamhet är nära förbunden med

båda de funktioner som beskrivits under l och 2. I

tidningens arbete

med kan

granskningsuppgiften ingå element av såväl nyhetsrapportering som opinionsbildning. Granskningsfunktionen har emellertid ett

självständigt värde som motiverar att den nämns särskilt. I sin gransk-

ningsroll kan tidningen

sägasfungera som allmänhetens företrädare

gentemot myndigheter, organisationer, mil. företag etablerade institutioner.

10.2.3 Vissa

preciseringar

Som komplettering

av de anförda, positiva kriterierna bör lämpligen till-

fogas följande distinktioner i syfte att markera en avsedd

begränsning.

Med hänsyn till utgivningsfrekvensen synes en publikation inte göra

- allmän

130 Begreppen dagstidning nyhetstidning

skäl för beteckningen allmän nyhetstidning om inte dess utgivningsplan omfattar minst ett nummer för vecka under året. Detta blir enligt

varje

mening en rimlig konsekvens om man som i beskrivningen

kommitténs

att verksamheten - den och/eller

ovan utgår från nyhetsrapporterande

den - skall vara av karaktär. Om utgiv-

opinionsbildande fortlöpande

för en veckovis utkommande tidning i undantagsfall behöver

ningsplanen

skäl, så att något nummer uteblir, bör detta dock inte frångås av praktiska diskriminera från rätt till under förutsättning att vederbörande

presstöd,

förfarandet. . myndighet godkänt När det gäller den redaktionella inriktningen bör en avgränsning lämp-

vilkas nyhetsförmedling, kommen-

ligen göras mot sådana publikationer tarer och till övervägande del behandlar ett enstaka eller någ-

granskning

ra få intresseområden eller av samnällslivet medan övriga lämsegment nas obeaktade. Om den redaktionella bevakningen i stort sett är begränsad till förhållanden inom näringsliv och affärsverksamhet

exempelvis

eller till idrott och friluftsliv eller frågor

konsumentpolitik, miljöfrågor,

till faller tidningen enligt kommitmed anknytning kyrkoliv och religion, téns mening utanför den här diskuterade kategorin. Vidare kan behöva markeras att en publikation för att bli betraktad - den är skriven som allmän nyhetstidning oavsett vilket språk på bör vända till allmänheten utan inskränkningar inom det geografiska

sig

område En tidning som uteslutande riktar sig där den har sin spridning. till vissa socialt eller intressemässigt avgränsade grupper av befolkningen må aktuella kriterier men hör ändå inte in under det

uppfylla övriga

tidningsbegrepp som här avses. De båda senast har ett inbördes samband i så

gjorda preciseringama

allmänna karaktär -- i det ena fallet måtto som de avser publikationens kravet textinnehåll och i det andra fallet inriktpå ett icke-segmenterat mot en vid läsekrets utan förbehåll för grupptillhörighet eller ningen annan motsvarande begränsning. En av liknande slag kan aktualiseras i de fall staten själv

avvägning

- direkt eller en stiftelse - ansvar för av en

genom tagit utgivningen

med utkommande nummer. Om en sådan skrift

publikation regelbundet

med minst ett nummer och till innehåll och utformning utges per vecka om en allmän skulle man från vissa utgångs-

påminner nyhetstidning

kunna hävda att den borde jämställas med en sådan. punkter av under statligt huvudmannaskap bör emel-

Utgivning publikationer

lertid kommitténs betraktas som ett led i

enligt uppfattning principiellt

samhällsinformationen. Det får förutsättas att beslut om utgivningen fattats efter av eller annan art och att därvid

överväganden socialpolitisk

även Redan härigenom bortfaller ett

finansieringsbehovet tillgodosetts.

tänkbart motiv till att omfatta detta

för att vidga nyhetstidningsbegreppet

Också av mer innebörd kan

slags publikationer. invändningar principiell

anföras. Kommittén menar sålunda att allmän nyhetstidning inte bör

begreppet

som utges i statlig regi. På motsvarananses tillämpligt på publikationer

-- allmän

Begreppen dagstidning nyhetstidning 131

de grunder faller enligt kommitténs mening även tidningar under kommunalt huvudmannaskap utanför det här avsedda

tidningsbegreppet.

Det ligger vidare i sakens natur att de presstödjande insatserna syftar till att underlätta utgivningen för som utkommer

tidningar och sprids i Sverige. Som princip bör därför gälla att begreppet allmän nyhetstidning i förevarande sammanhang endast är som

tillämpligt i fråga om tidningar

i huvudsak distribueras inom landet. Detta hindrar

inte att man även i fortsättningen öppnar en möjlighet för en publikation, som riktar sig till svenskar i utlandet, att under vissa erhålla ett till

förutsättningar bidrag

driftskostnaderna på villkor liknande

dem som gäller för allmänna nyhetstidningar. Närmare därom i avsnitt 12.4.

Ett stödsystem för pressen bör givetvis så långt möjligt identifiera behoven hos olika grupper av

tidningar och anpassa lösningarna därefter.

Detta förutsätter

att man när det gäller vissa stödfomrer särskiljer olika kategorier av tidningar bl.a. med hänsyn till

utgivningsfrekvens och geo-

grafiskt spridningsmönster. Kommittén återkommer till frågan om denna kategoriindelning i samband med övervägandena om de stödfonner där en sådan behövs. -

indelning

En av olika

specialfråga när det gäller avgränsning tidningsbegrepp

aktualiseras av det förhållandet att i vissa fall det redaktionella innehållet till relativt stor del är gemensamt för publikationer som framträder under olika namn. Ett renodlat exempel härpå utgör den av mate-

samordning

rialet som förekommer när ägaren till en större

tidning också utger en s.k. avläggare. Innehållet är då oftast till rätt stor del identiskt, men

tidningar-

na har dock en klart åtskild identitet, markerad bl.a. genom tydligt avvikande namn. Avläggarens spridningsområde är i allmänhet starkt lokalt begränsat. Den del av dess innehåll som inte år gemensamt med huvudtidningen utgörs i regel av lokalt nyhetsmaterial från det egna spridningsområdet.

En annan variant är för handen när ett till betydande del identiskt innehåll publiceras i utgåvor vilkas titlar visserligen är olika men som har ett identiñerande element gemensamt (som t.ex. Folket Nord och Folket Syd). Ett sådant utgivningsmönster brukar benämnas Var

editionering.

och en av sådana editioner

har enligt hittills gällande normer för presstödet betraktats som en särskild under

tidning, förutsättning att det gemen-

samma textmaterialet inte har överstigit en viss andel.

Bortsett från namnsätmingen är den principiella skillnaden

strängt taget inte stor mellan det nyss beskrivna förfarandet och den

utskiftning

av material mellan olika som större med

upplagor (editioner) tidningar

riksspridning traditionellt brukat I

tillämpa. många fall byts härvid tämligen stora delar av innehållet ut före tryckningen av en ny delvis

upplaga, för att tillgodose

den regionalt inriktade nyhetsbevakningen, delvis beroende på varierande

pressläggningstider.

Vilka distinktioner som görs i dessa och liknande

fall får betydelse för överväganden om presstödets utfonnning såtillvida som motiveringen för stödet ställer den enskilda tidningens förhållanden i centrum. Samti-

allmän

132 Begreppen dagstidning- nyhetstidning

digt är det yttersta syftet med de presspolitiska åtgärderna, såsom utvecklats i ett tidigare kapitel, att åstadkomma största möjliga mångfald. Detta mål kan från vissa utgångspunkter synas stå i motsats till en långtgående integration av det redaktionella innehållet hos olika tidningar eller editioner, särskilt om det opinionsbildande materialet omfattas av samordningen. Å andra sidan torde den differentiering av det lokala eller regionala nyhetsstoffet som möjliggörs genom en editionsuppdelning resultera i att denna bevakning blir mer utförlig och intensiv. I så måtto kan rentav hävdas att mångfalden ökar till följd av editioneringen.

Kommittén går dock inte här närmare in på den här antydda problematiken. Frågan behandlas mer ingående i kapitel 11.

av och

Bedömningen avläggare 133

editioner

i

11 av och edi-

Bedömningen avläggare

tioner

11.1¶Problemets

bakgrund

- också Det är väl känt att det som i text och bild publiceras i en tidning om man bortser från annonserna - ofta kan återfinnas mer eller mindre oförändrat även i andra tidningar. Såvitt gäller den löpande

nyhetsrappor-

teringen är det för övrigt tämligen självklart att det sakliga innehållet i viss utsträckning blir detsamma. När materialet är identiskt även till sin yttre form kan detta återspegla något slag av organiserat samarbete mellan vederbörande tidningar eller bero på att de var för sig utan inbördes samverkan anlitat en och samma textleverantör, Lex. en

nyhetsbyrå.

Om det redaktionella materialet är till stor del identiskt

regelmässigt

hos flera tidningstitlar eller flera utgåvor av en och samma titel aktualiseras vissa frågor med anknytning till principerna för hur behovet av statligt presstöd skall bedömas. En mycket mellan

långtgående enhetlighet

flera tidningar kan exempelvis tyda på att är så nära samord-

tidningarna

nade produktionstekniskt och redaktionellt, att behovet av sådant stöd måste anses mindre än om skett med

utgivningen lägre grad av samver-

kan. Att frågan om olika tidningars innehåll och utgåvors gemensamma över huvud blivit aktuell i förklaras

presstödssammanhang av att ett par

av de viktigaste stödforrnema och samdislributionsra-

(produktionsbidrag

batt) är konstruerade så att stödet upphör eller minskar ovanför bestämda gränsvärden, som i sin tur är relaterade till vissa volymtal. En större - med en ovanför tidning volym ett visst gränsvärde .- får sålunda ett lägre bidrag per enhet räknat än två tidningar som tillsammans har lika

stor volym

som den stöne men där volymen för var och en -ligger under gränsen. Regler med den nämnda konstruktionen kan teoretiskt medföra att en utgivare, i syfte att öka sin tilldelning av presstödsmedel, lockas att gruppera sin upplaga under flera tidningstitlar, utan att det finns andra skål för detta än en önskan att till det yttersta utnyttja presstödsbestämmelsema. Det har ansetts rimligt att söka motverka rent spekulativa konstruktioner av denna innebörd. Detta är den ena sidan av saken. Den andra har motsatta förtecken: under vissa förhållanden kan det anses främja den presspolitislca mångfaldsambitionen att man baserar

beräkningen separat för olika deluppla-

gor av en och samma tidningstitel. Detta gäller i vissa fall när de olika utgåvoma har delvis identiskt innehåll men

samtidigt skiljer sig påtagligt

i fråga om det lokala materialet och den lokala

spridningen.

Problemet är dock att finna en godtagbar formell när det

lösning

134 Bedömningen av avläggare och editioner

gäller sådana avsteg från generella normer som det i båda fallen faktiskt rör sig om.

11.2¶Metoden med speciella definitioner

11.2.1 Uppläggningen Hittills har man sökt komma förbi den antydda problematiken genom att

ipresstödsförordningen införa ett par specialdefinitioner, som innebär att

man under vissa förhållanden skall anse två eller flera tidningar som en tidning respektive en tidning som två eller flera. Defrnitionema har utformats enligt följande:

Två eller flera dagstidningar som har till övervägande del samma re-

daktionella innehåll anses som en dagstidning.

Del av en dagstidnings upplaga (edition) anses som en särskild dagstidning om den har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del är ett annat än det som finns i en annan edition. De båda citerade reglerna har alltså tillkommit i syfte att undanröja

vissa ekonomiska konsekvenser vid tillämpningen av presstödsförordningen och åstadkomma andra som ansetts mera önskvärda från övergripande synpunkt. I ena fallet har man velat minska tilldelningen av pressstöd till företag som ger ut flera tidningstitlar/utgåvor när dessa till stor del liknar varandra. I det andra fallet har syftet varit att öka stödbeloppet genom att bortse från en gemensam tidningstitel.

Motiven härför har utan tvivel varit företagsekonomiska, men vid

utformningen av tillämpningsregler har man likväl undvikit företagseko-

nomiska kriterier och i stället infört specifika definitioner av själva tidningsbegreppet, knutna till det redaktionella innehållet. Särskilt påfallande är att den första av de nyss citerade definitionerna inte har någon som helst referens till frågan om gemensamt utgivningsföretag utan är avfattad så, att bestämningen gäller oavsett om de berörda tidningarna har samma eller olika ägare.

11.2.2 Principiella och praktiska svagheter Frågan år emellertid om inte de båda specialdefinitionema fått en sådan utfonnning att de i sin tur gett upphov till följdverkningar vilka måste betraktas som tämligen tvivelaktiga. De har dessutom formulerats så generellt att man vid en strikt tillämpning skulle behöva genomföra omfattande kontinuerliga innehållsanalyser av i princip alla utkommande dagstidningar och deras olika editioner. Det skulle därvid inte räcka med noggranna kvantitativa analyser utan en kvalitativ bedömning skulle hela tiden behöva ske parallellt, eftersom frågan för varje enskilt avsnitt i en tidning, enligt den första regeln, är om det skall anses vara samma eller inte samma som ett motsvarande avsnitt i någon annan tidning.

Invändningar kan anföras även från logisk synpunkt. En tidnings iden-

Bedömningen av avläggare och editioner 135

titet knyts ju enligt definitionerna inte till dess namn eller annat yttre kännetecken utan primärt till frågan huruvida dess innehåll är mer eller mindre identiskt med innehållet i någon annan tidning.

Fiktionen är som framgått att t.ex. fem tidningar, som kan visas ha till övervägande del samma redaktionella innehåll, utgör en enda tidning, utan hänsyn till att de har helt olika namn eller utges i olika delar av landet. Denna deñnitionsprodukt blir då en ren abstraktion avhängig av att ett visst gemensamt material utgör en övervägande del. Om detta förhållande ändras upphör också den gemensamma identiteten. I det tänkta exemplet kan situationen bli sådan att i stället för fem av de egentliga tidningarna först fyra skall betraktas som utgörande en enda, därefter tre osv. Bestämmelsen kan sålunda på det praktiska planet leda till tämligen

säregna konsekvenser.

Teorin innebär vidare att en tidning som av utgivaren presenteras som en enda trots detta skall kunna anses vara två eller flera. Detta blir konsekvensen av att en delupplaga under viss förutsättning skall anses utgöra en särskild tidning vid sidan av andra delupplagor, även om den inte har åsatts någon egen titel utan framträder under samma namn som de andra delupplagoma. I detta fall innebär fiktionen att tidningens av utgivaren valda benämning blir otillräcklig som identifikation och att några till de ifrågavarande delupplagoma hänförliga operativa benämningar i stället får tillgripas.

Svårigheten att bygga stödbestämmelsema på definitioner med denna utformning framträder tydligt när marknadsförhållanden av typ hushållstäckning, abonnemangspris, lösnummerandel och utgivningsort förs in bland kvalifikationskriteriema. Om flera tidningar med skilda

utgivnings-

orter och olika täckningstal på grund av sitt innehåll skall anses utgöra en och samma tidning ställer det sig exempelvis svårt att tillskriva denna fiktiva publikation en enda utgivningsort och att med ledning därav beräkna ett meningsfullt täckningstal. Liknande problem kan aktualiseras med avseende på sådana övriga bestämningsfaktorer som kan variera mellan de berörda tidningarna.

Ytterligare ett antal invändningar kan anföras mot de ifrågavarande definitionerna.

En strävan hos en tidningsledning att anpassa verksamheten efter pressstödsreglemas utformning torde sålunda i flera fall ha lett till redaktionella dispositioner som knappast varit uttryck för en normal journalistisk materialvärdering utan i stället får hänföras till vederbörande tidnings behov att uppnå en viss kvantitet eget stoff. Även med

en utfyllnad material som enligt gängse uppfattning måste betraktas som synnerligen perifert kan givetvis tjäna detta syfte.

Det kan vidare inte anses ligga i med presstödets om ett

linje syfte

kosmadsbesparande redaktionellt samarbete mellan närstående tidningar, vilket från företagsekonomisk eller marknadsmässig synpunkt skulle ha framstått som naturligt, i praktiken inte kommer till stånd just

på grund

136 Bedömningen av avläggare och editioner

av de ifrågavarande reglerna. Åtminstone

vissa exempel på sådant uteblivet samarbete har kunnat noteras.

En annan nackdel ligger i att berörda måste

tidningsföretag löpande

avsätta särskilda resurser för att kontrollera, att kvantiteten redaktionellt material som är gemensamt med någon annan tidning inte råkar bli så stort att ett förväntat stödbelopp minskar eller uteblir.

De här diskuterade bestämmelserna kan sålunda på olika sätt bidra till ett mindre rationellt utnyttjande av resurser och därmed till

tillgängliga kostnadsölutingar totalt sett.

11.23 Vad en strikt tolkning skulle kräva

Som reglerna är avfattade skall ju en grundläggande gälla

bedömning

huruvida samma redaktionella innehåll del återfinns

till övervägande på flera håll inom tidningskollektivet samt huruvida det redaktionella innehållet till övervägande del är ett annat

i en viss del av en tidnings upplaga än i en annan del. Att kvantitetsbestämningen till övervägande del skall tolkas som till har uttalats

mer än 50 procent av presstödsnämnden och kan även indirekt utläsas av 23 §

presstödsförordningens

som har följande lydelse:

En edition som anses som en särskild

dagstidning kan få produktions-

bidrag. Är andelen eget redaktionellt innehåll lägre än 65 procent, re-

duceras bidraget med en femtondel för andelen

varje procentenhet

understiger 65 procent.

Här införs ett nytt begrepp, eget redaktionellt som måste

innehåll,

beaktas parallellt med de i definitionerna använda uttrycken samma redaktionella innehåll resp. ett annat (innehåll) än det som finns i en annan edition. Vidare innebär

tolkningen krav på omfångsberäkningar

som med statistiskt godtagbar säkerhet kan bestämma den

ifrågavarande

andelen av en redaktionella innehåll

tidningsårgångs_ så precis som till en viss procentenhet. Beträffande olika editioner av en och samma

tidnings-

titel gäller det ju dessutom inte enbart 50

att avgöra om gränsvärdena resp. 65 procent över- eller underskrids utan också att i förekommande fall ange ett korrekt procenttal inom intervallet 50-65.

De mättekniska och beräkningsmässiga problem som måste lösas vid en noggrann tillämpning av dessa regler är teoretiskt sett överkomliga, men reser i praktiken betydande problem.

Man skulle vid en strikt tillämpning behöva

satsa icke obetydliga resurser när det gäller löpande mätningar av olika tidningars innehåll. Risken är att man annars endast när en skenbar exakthet, medan det i realiteten rör sig om en ren approximation med betydande osäkerhetsmarginal.

Vidare måste det finnas en heltäckande av vad som vid

beskrivning

den kvalitativa analysen skall avses med uttrycken samma redaktionella innehåll (hos två eller flera tidningar), ett annat (redaktionellt

innehåll) än det som finns i en annan edition resp. innehåll.

eget redaktionellt

Beträffande preciseringen av det sistnämnda uttrycket

blir uppgiften inte

av och editioner

Bedömningen avläggare 137

lättare av att sådana delar av en

tidnings innehåll, som antas inte förekomma i någon annan utgåva, i vissa förarbeten t.o.m. betecknas som unikt material.

11.2.4 Nuvarande kontrollpraxis

Klassificeringen av ett visst material som eget eller unikt borde, med tanke på ordens betydelse, strängt taget förutsätta att materialet inte publicerats i någon annan tidning. Det år otänkbart

givetvis att i praktiken hävda ett sådant krav - inte minst bristen

på kontrollmöjligheter gör

detta helt orealistiskt. Hittills har man därför vid av denna

tillämpningen

bestämmelse begränsat till inbördes mellan två -

sig en avstämning alternativt tre - editioner av en och samma

tidning eller avläggare i förhållande till Allt material

huvudtidning. som finns i en av utgåvoma men inte i de andra (den andra) har därvid brukat klassificeras som

unikt eller eget, oberoende av om det i samma

utformning återges på

fiera håll inom pressen i övrigt.

Detta kontrollarbete utförs av Tid-

på presstödsnämndens uppdrag ningsstatistik AB (TS), eftersom nämnden själv inte har re-

tillräckliga

surser att genomföra detsamma. TS är ett aktiebolag som till lika delar

ägs av Annonsörföreningen, Svenska och Sve-

tidningsutgivareföreningen

riges reklambyråförbund. Det nu aktuella kontrollarbetet till vä-

bygger

sentlig del på att vederbörande tidningar, f.n. ett 30-tal, själva deklarerar vilka delar av innehållet

i varje nummer de anser böra klassificeras som unikt. Med utgångspunkt i vad den berörda sålunda

tidningen själv

angett görs inom TS en första Denna kontrolleras

utrymmesmätning.

senare av tjänstemän vid TS, som vid behov också kontaktar berörda tidningar för att diskutera sådana fall där hos TS av en viss

bedömningen

artikel skiljer sig från vad

tidningen uppgett.

Avvikelser mellan den på

ursprungliga, tidningens egen bedömning

grundade klassiñceringen och den som TS vid sin efterkontroll kommer fram till är enligt uppgift från TS inte alltför Detta är i viss mån

ovanliga.

naturligt med tanke på svårigheten att entydigt ange en gräns mellan vad som är eget eller unikt material och vad som är motsatsen.

Kostnaderna för TS resursinsatser i samband med den här avsedda

innehållsgranskningen debiterar bolaget de som berörs av tidningsföretag

granskningen. Presstödsnämnden har sålunda inte direkta

några utgifter för denna kontroll, utan den genomförs i praktiken som en affär helt mellan TS och berörda Eftersom det rör

tidningar. sig om tidningar be-

roende av presstöd kan det

möjligen ändå sägas vara allmänna medel som ytterst täcker kostnadema för dessa arbetsinsatser.

Det finns att rikta kritik

ingen anledning mot TS för det sätt på vilket bolaget valt att arbeta i detta sammanhang. Ett allmänt intryck är tvärtom att TS på ett ambitiöst sätt sökt lägga upp sådana rutiner,

att en enligt presstödsnämndens bedömning godtagbar skall kunna

avrapportering

åstadkommas inom ramen för en total resursinsats.

rimlig

138 Bedömningen av avläggare och editioner

Den tveksamhet som trots allt gör sig gällande ligger på ett annat plan. Den sammanhänger till stor del med utformningen av de regler och definitioner vilkas tillämpning nödvändiggör ett kontrollsystem med denna inriktning. Grannlaga ställningstaganden i olika tolkningsfrågor aktualiseras fortlöpande, och det är osäkert om förfarandet, trots sin relativa omständlighet, är tillräckligt heltäckande från statistisk synpunkt.

En viss osäkerhet ligger väl också däri att viktiga beslut i bidragsärenden måste grundas på uppgifter som den författningstillämpande myndigheten inte själv har möjlighet att kontrollera. Detta gäller visserligen också andra typer av uppgifter, t.ex. om upplaga och hushållstäckningsgrad. Men därvid rör det sig om otvetydigt mätbara storheter, definierade enligt i branschen kända och godtagna normer. Det ligger annorlunda till när det gäller att bestämma vilken andel av ett tidningsinnehåll som i en viss mening skall anses som gemensamt respektive eget. Då består uppgiften som framgått delvis i att med diskretionär bedömning från fall till fall avgöra hur författningen i praktiken skall tolkas.

11.3¶En rationellare ordning möjlig

Frågan är, om tydligare författningsregler, ändrad administrativ praxis eller ökade resursinsatser skulle vara motiverade i syfte att garantera en alltigenom konsekvent tolkning av begreppen gemensamt, eget m.fl. i fråga om tidningars redaktionella innehåll. Kommittén bedömer det så, att det knappast vore meningsfullt att genom kompletterande resursinsatser och mera detaljerade begreppsbestämningar etc. söka motsvara högt ställda formella krav. Det byråkratiska inslaget i systemet skulle ytterligare markeras och de administrativa kostnadema öka. Och i den mån någon tidning tidigare lockats att genom konstlade editioneringsåtgärder öka sitt presstöd, skulle denna möjlighet likväl finnas kvar.

Det vore värdefullt om problemet i stället kunde angripas på ett helt annat sätt.

Till en början bör då diskuteras om det redaktionella innehållet i en tidning i detta sammanhang över huvud skall behöva klassificeras som eget, unikt eller samma som i en annan tidning. Det torde inte finnas motiv för att Lex. anse sådant material, som i mer eller mindre identisk form återfinns i flera tidningar, såsom från allmän synpunkt av en särskild kvalitet jämfört med det stoff vederbörande tidning är ensam om. Något automatiskt, omvänt samband mellan andelen av gemensamt material och den presspolitiskt eftersträvade mångfalden går det knappast att hävda.

Man kan heller inte påstå att det från presspolitisk synpunkt skulle ligga ett värde i en rent yttre variation av en tidningstext genom t.ex. teknisk redigering, ändrat ordval här och där eller andra modifieringar i detaljer, varmed den formellt kan ges karaktär av att vara unik trots att den innehållsmässigt är alltigenom densamma som i någon annan tidning.

. Bedömningen av avläggare och editioner 139

Den likhet i fråga om det redaktionella innehållet som mel-

föreligger

lan olika tidningar tar sig som bekant en mängd olika uttryck. av

Några

de viktigaste uppgifterna i en längre tidningstext kan exempelvis i en annan utgåva förekomma summariskt återgivna i notisform. Ibland är sakinnehållet ett och detsamma men formen mer eller mindre varierad. I andra fall kan textmaterialet vara i det närmaste lika medan rubrik och illustrationer skiljer sig åt.

Likheter hos materialet i olika tidningar kan vara en följd av att tidningarna på ett eller annat sätt samarbetat i den redaktionella processen men kan också bero på att de var för sig utan inbördes kontakt valt att publicera ett stoff som tillhandahållits från någon utomstående källa. Flertalet tidningar är exempelvis för sin dagliga beroende

nyhetsrapportering

av att kunna utnyttja det material som erbjuds av TT och andra nyhetsbyråer. En del ofta återkommande material går det inte att presentera annat än i mycket standardiserad form. Detta gäller t.ex. tablåer över radio- och TV-programmen, fondbörsnoteringar och olika lagsporters matchresultat och serietabeller.

Hur man än definierar karaktärsbegrepp för delar av en tidnings inne-

- samma innehåll som i en annan håll av den typ som här diskuteras tidning, eget redaktionellt innehåll, unikt material, ett annat innehåll än det som finns i en annan - torde det vara att

tidning vanskligt

beträffande varje enskilt textavsnitt och varje illustration säkert avgöra till vilken kategori materialet skall hänföras.

I vilken mån en stor andel gemensamt material i en

tidning uppskattas av den enskilde läsaren varierar givetvis efter individuella förhållanden. Men en principiell skillnad kan antas beroende av om ve-

föreligga

derbörande läser flera eller bara en av de som har delvis samma

tidningar

innehåll.

Den som endast läser en tidning uppfattar det som

knappast någon

nackdel om innehållet - skulle vara iden-

även till mycket stor del tiskt lika med innehållet i en annan tidning. För en sådan läsare kan detta tvärtom vara en fördel, om nämligen förhållandet med att

sammanhänger tidningen genom en viss samordning kan erbjuda ett fylligare eller kvalitativt mer värdefullt stoff än den skulle kunna genom att endast

publicera

eget material. Den som å andra sidan tar del av två eller flera

tidningar

anser sig sannolikt få större utbyte av detta ju mera var och en av dem framträder som en egen produkt utan inslag av identiskt material.

Allt det som här anförts talar för att en rationellare ordning när det gäller bedömningen i presstödshänseende av tidningar eller utgåvor med delvis gemensamt innehåll

är både angelägen och möjlig. Vi vill sammanfatta vårt förslag enligt

följande.

11.4 Kommitténs

förslag

Enligt allmän uppfattning är det en tidnings titel som konstituerar dess identitet, och det finns skäl att godta denna uppfattning även i presstöds-

140 . Bedömningen av avläggare och editioner

sammanhang. Identiteten knyts därmed konsekvent till det namn vederbörande utgivare valt att redovisa inför allmänheten i tidningens vinjett och inför myndigheterna i t.ex. den anmälan som avser att klargöra det tryckfrihetsråttsliga ansvaret. Huruvida tidningens innehåll i större eller mindre utsträckning också kan återfinnas i någon annan publikation är i detta sammanhang av underordnad betydelse.

En annan sak är att produktions- och distributionsstrukturen på tidningsmarknaden är så varierad, att man för en rimlig anpassning av vissa bidragsforrner kan behöva komplettera de grundläggande kvalifrkationsoch beråkningsnormertta med tilläggsbestämmelser för särskilda fall. Detta kan exempelvis gälla i fråga om reglerna för driftsstöd, där ett sådant administrativt och företagsekonomiskt samband, som föreligger mellan en huvudtidning och dess avläggare, i vissa fall kan behöva beaktas. Närmare därom i kapitel 12.

Som generell princip förordar kommittén alltså, att staten även i samband med presstödsärenden fullt ut godtar den identitet som en viss tidning tilldelats av sin utgivare genom hans val av publikationens namn. Ett namn motsvarar kort och gott en tidning. Om en tidningsledning anser någon del av sin upplaga så avvikande till innehållet att den marknadsmässigt kan under eget namn bör detta i konsekvens med

lanseras

nämnda princip primärt godtas även som utgångspunkt för beräkning av presstöd. Försedda med olika namn blir editionema inför konsumententidningsköparen presenterade som tydligt åtskilda produkter, vilket bör kunna accepteras även från statens sida utan omständlig detaljkontroll av innehållet.

Författningsmässigt innebär vån förslag att den kommande definitio-

nen av det grundläggande tidningsbegreppet inte_ bör innefatta någon

motsvarighet till de två tillägg som i nuvarande bilaga till presstödsförordningen (p. l) finns införda med avseende på begreppet dagstidning och som återgivits i avsnitt 11.2.1.

Av detta följer också att någon motsvarighet till den nuvarande förordningens 23 §, återgiven i avsnitt l1.2.3, inte längre blir aktuell. Man bör enligt vår mening normalt kunna förutsätta att en tidningsägare väljer att dela upp sin utgivning under flera tidningstitlar endast om det med hänsyn till marknad och redaktionell utformning finns sakligt grundade motiv för detta. För säkerhets skull bör man dock i systemet bygga in en spärr mot sådana utpräglade skenkonstruktioner som i enstaka fall trots allt skulle kunna tillgripas i syfte att ge en viss effekt i presstödshänseende. Vi anser därför att följande ordning bör gälla.

Presstödsnämnden åläggs att vid sin prövning av stödärenden särskilt beakta om det i ett visst fall genomförts en uppsplittring på flera titlar av en tidning som förut utgivits under en enhetlig beteckning och där utgåvorna alltjämt har ett klart administrativt, produktionstekniskt och redaktionellt samband. Är detta fallet, och kan det inte påvisas andra motiv för den formella konstmktionen än möjligheten att bidragstilldelningen skul-

av editioner 141

Bedömningen avläggareoch

le kunna öka, skall en framställning inte i vidare mån än som

beviljas

skulle ha skett med det gemensamma tidningsnarnnet bevarat.

Sannolikheten talar enligt kommitténs för att det endast i

uppfattning

ett mycket begränsat antal fall behöver bli aktuellt att tillämpa den föreslagna spärregeln. Redan dess existens torde på det hela taget räcka till för att motverka uppkomsten av utpräglade De före-

skenarrangemang.

slagna förändringarna kan sålunda inte på något sätt sägas stimulera tid-

ningsutgivare att i fortsättningen av presstödsskäl vidta editioneringar

och liknande arrangemang, vare sig med bibehållande

av ett gemensamt tidningsnamn eller genom separation på olika titlar. Tvärtom torde den förordade uppläggningen verka direkt avhållande eventuella sådana

på

planer, eftersom de ekonomiska incitamenten såvitt gäller presumtiv ökad

presstödstilldelning faller bort.

En särskild regel bör emellertid att för ett

finnas som gör det möjligt litet fåtal tidningar beräkna presstödet

efter samma grunder som hittills trots den huvudprincip som här skisserats.

Tidningarna Arbetet, Bergslagsposten och Folket har etablerat en efter marknadsstrukturcn

anpassad editionering med relativt driven av innehållet.

långt differentiering

Dessa marknadsförs och distribueras inom skilda geografiska områden -i två fall t.o.m. i olika län - men med användande av det inarbetade gemensamma namnet för samtliga editioner.

Det finns inte anledning att genom den nu förordade renodlingen av vilken

tidningsbegreppet, syftar till förenkling,

påverka denna lilla grupp tidningar att genomföra namn

i byten som de inte av marknadsskäl funnit naturliga.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund en bestämmelse med sådan utformning att den i praktiken tar sikte uteslutande på de tre nyssnämnda

tidningarna. Stadgandet bör klargöra att en i särskilda fall och tidning,

om vissa villkor är skall kunna efter en

uppfyllda, få presstöd beräknat avgränsad del av sin upplaga, och detta oberoende av om den är berättigad till stöd för resterande del av upplagan eller ej. Detta bör gälla endast under följande tre För det skall den

förutsättningar. första ifrågavarandedelupplagan (editionen) innehållsmässigt i betydande grad från skilja sig

övriga delar av upplagan. Den skall det andra tillhandahållas

för på en marknad

som är klart avgränsad från det geografiska område där tidningen i övrigt har sin huvudsakliga spridning. För det tredje skall editionen även enligt de tidigare - ännu gällande - reglerna ha fått presstöd beräknat separat, dvs. den skall med

tillämpning av det äldre synsättet ha klassificerats som en särskild ut-

dagstidning trots att den i praktiken gjort endast en av två eller flera delupplagor.

Den föreslagna särbestämmelsen är som avfattad

framgått mycket

reslriktivt. Även om den i princip har generell är dess villkor så

giltighet

strikta att det i praktiken kan bli aktuellt att den endast i

tillämpa fråga

om de nyssnämnda tre tidningarna Arbetet, och Folket.

Bergslagsposten

Kriterierna är också utformade så, att editionema även i

fortsättningen

förutsättsyara inbördes klart avvikande - skulle denna

innehållsmässigt

förutsättning upphöra blir bestämmelsen inte längre tilllämplig.

142 Bedömningen av och editioner

avläggare

Med kravet att editionen skall avvika innehållsmässigt i betydande grad från andra utgåvor av samma tidning markeras klart att enbart utbyte av enstaka artiklar eller andra smärre förändringar av innehållet inte skall vara tillräckligt för den föreslagna särbehandlingen. Kommitténs avsikt med bestämningen i betydande grad är att olikheten mellan editionema i princip bör vara lika stor som enligt de tidigare bestämmelserna har krävts för att editionen skulle kunna få oavkortat produktionsbidrag. Den ifrågavarande editionens redaktionella innehåll bör sålunda till ungefarligen två tredjedelar avvika från innehållet i varje annan edition av samma tidning.

Kriteriet bör dock i fortsätmingen inte knytas till ett exakt procenttal, och någon löpande innehållsgranskning nummer för nummer liknande den hittillsvarande behöver därför inte genomföras. Det får ankomma på vederbörande myndighet att inom ramen för sin allmänna tillsyn hålla sig så informerad om utvecklingen när det gäller de av undantagsbestämmelsen berörda, tidningarna, att tydliga förskjutningar i fråga om

fåtaliga

differentieringen av materialet uppmärksammas.

Genom det andra kravet understryks kopplingen mellan den innehållsmässiga differentieringen och klart avgränsade geografiska delmarknader. Enligt kommitténs uppfattning är det för övrigt just denna inriktning på att maximalt tillgodose läsarintresset inom en viss kommun eller

- innehåll som region och inte graden av skiljaktigt i och för sig ytterst motiverar att de här aktuella delupplagorna hittills har fått och även i fortsättningen bör få en viss särbehandling inom presstödssystemet.

Genom det tredje villkoret markeras bestämmelsens specifika karaktär såtillvida som dess tillämpning begränsas till redan förekommande, bidragsberättigade editioner. Därmed garanteras för tidningen Arbetets del individuell bedömning av de båda huvudeditionema Arbetet Skåne och Arbetet Väst, men det ges ingen öppning för en ytterligare särbehandling i presstödshänseende när det gäller de fem lokaleditioner som Skåneupplagan i sin tur är uppdelad i.

Sammanfattningsvis gäller om våra förslag i detta kapitel följande. Kommittén har här angett en principiell norm för hur tidningsutgåvor

med delvis gemensamt innehåll bör bedömas i samband med frågor om presstöd. Huvudprincipen är enkel, eftersom den utgår från att en tidnings officiella namn skall beaktas och godtas, så som detta presenteras för allmänheten i tidningens vinjett och blivit registrerat hos vederbörande myndighet när denna meddelat utgivningsbevis.

Vårt förslag innebär på flera sätt en ökad rationalitet. Indelningsgrunden när det gäller utgåvor av typ avläggare och editioner blir logisk, i och med att definitioner som till stor del bygger på fiktiva element bortfaller. Förslaget medför besparingar på kort sikt genom att en omständlig och kostnadskrävande administrativ procedur kan slopas. Det kan i ett längre perspektiv antas stimulera till ett mer effektivt utnyttjande av de redaktionella resurserna: koncentrationen på att uppnå vissa matematiska rela-

tionstal när det gäller s.k. unikt material kan upphöra och större utrymme ges åt den journalistiska kreativiteten.

Vi har i detta kapitel också anvisat principen för hur man skall motverka sådana konstruktioner från tidningsföretags sida som är inriktade på att ge ökad tilldelning av presstöd men som i övrigt saknar en reell motivering. Vidare har vi konstaterat att i fråga om kvalifikationslaaven för en av stödformerna -- driftsstödet - bör

hänsyn i viss utsträckning tas till fall av nära ekonomiskt och administrativt samband mellan en avläggare och dess huvudtidning. De preciseringar som därvid krävs avser emellertid inte definitionen av tidningsbegreppet som sådant och har heller inte karaktär av undantags- eller spärregler. De utgör en integrerad del av beräkningsgrundema för driftsstöd och redovisas därför inom ramen för dessa bestämmelser, i kapitel 12.

Driftsstöd 145

12 Driftsstöd

12.1 Stödformens allmänna

inriktning

Kommittén har övervägt vilken omfattning och

utformning ett löpande driftsbidrag motsvarande det nuvarande bör ha inom

produktionsbidraget

ramen för ett reformerat Även om ett mål för de

presstödssystem. statliga

stödinsatsema på detta område bör vara att i växande

tidningsföretagen

utsträckning skall kunna finansiera sin verksamhet genom egna intäkter, är det ofrånkomligt att för vissa del en direkt av

företags subventionering

den löpande produktionen kommer att behövas också i

fortsättningen.

En väsentlig del av de medel staten ställer till förfogande för att främja de presspolitiska målen bör sålunda även

fortsättningsvis dispone-

ras för ett driftsstöd till sådana allmänna nyhetstidningar vilkas ekonomi mera långsiktigt är negativt

påverkad av en jämförelsevis låg spridning

bland hushållen på och därmed

utgivningsorten följande lägre attraktivi-

tet på den kommersiella annonsmarknaden. Det kommer i fall att

detta

röra sig om en stödform som till sin karaktär är selektiv men

principiella

vid vars praktiska tillämpning det likväl är önskvärt att i största möjliga utsträckning undvika inslag av diskretionär och

prövning bedömning.

Inom det selektiva systemets ram bör, liksom hittills,

i allt väsentligt automatiskt verkande regler gälla. .

Kommittén har redan i ett kapitel konstaterat att det inte finns

tidigare

skäl att förorda någon principiell

förändring när det gäller frågan om vilket tidningskollektiv, totalt sett, som skall kunna få del av

statligt presstöd. Användningen och definieringen av begreppet allmän nyhets-

tidning, som ingående utvecklats i kommitténs

kapitel 10, gör dock enligt

mening avgränsningen gentemot andra publikationsformer något tydligare enligt den

tidigare tillämpade tenninologin.

I allmän för det första att i

bestämningen ligger tidningen princip

skall vända sig till allmänheten och inte enbart till vissa socialt eller intressemässigt avgränsade grupper av befolkningen, för det andra att dess innehåll inte skall vara begränsat till särskilda intresseområden. Kommittén har förordat att en tidning för att räknas som allmän

nyhetstidning

skall uppfylla minst två av tre angivna kriterier, nämligen att (l) bedriva fortlöpande, aktuell och osegmenterad

nyhetsrapportering, (2) fortlöpan-

de delta i den politiska

opinionsbildningen resp. (3) granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället och därmed

fungera

som allmänhetens företrädare gentemot före-

myndigheter, organisationer, tag mil. etablerade institutioner.

Med avseende på me-

utgivningsfrekvensen bör enligt kommitténs ning krävas att tidningens utgivningsplan omfattar minst ett nummer för varje vecka under året. Detta krav, som direkt ansluter till reglerna för nuvarande presstöd, kan med den av kommittén förordade

begreppsbe-

146 sou 1988:48

Driftsstöd

stämningen härledas ur de ovan återgivna kriterierna, som innebär att tidningens nyhetsrapportering, eller dess politiska opinionsbildning, skall vara av fortlöpande karaktär. Presstödsnämnden bör dock liksom hittills kunna medge att en veckovis utkommande tidning undantagsvis ställer in utgivningen någon vecka under året, Lex. vid en längre helg.

Med den förordade begreppsbestämningen ingår i det berörda kollektivet tidningar med inbördes mycket skiftande storlek, marknadsambitioner och ekonomiska förutsättningar. Det är mot denna bakgrund inte möjligt att utforma villkor och beräkningsgrunder för driftsstödet som blir tillämpliga för samtliga kategorier, utan normerna måste i viss mån differentieras med hänsyn till de skiftande förutsättningarna i olika tidningsgmpper.

Kommitténs ambition är emellertid att när det gäller driftsstödet åstadkomma ett regelverk med så få separata beräkningsklasser och särbestämmelser som möjligt. Sådana inslag kan i viss mån anses ha försvårat överblicken över de nuvarande, för produktionsbidraget gällande kvalifi-

kations- och beräkningsnormema.

En indelningsgrund som är sakligt relevant och enkel att tillämpa bygger på tidningarnas olika utgivningsfrekvens. Det berörda kollektivet kan sålunda grupperas i högfrekventa, medelfrekventa och lågfrekventa nyhetstidningar. Till den första gruppen hänförs därvid de tidningar som utges med sex eller sju nummer per vecka, till mellangruppen de med en frekvens på tre, fyra eller nummer och till den sista gruppen en- och

fem

tvådagarstidningar. Bland de lågfrekventa kan i vissa fall en åtskillnad behöva göras mellan tidningar med riksspridning och övriga, och bland de högfrekventa kan i vissa avseenden storstadstidningar behöva grupperas för sig. Hur dessa båda undergrupper närmare bör definieras återkommer vi till i anslutning till förslagen om hur stödnormema i dessa fall bör utfonnas.

Av de ca 75 tidningar som år 1987 uppbar produktionsbidrag tillhör huvuddelen eller ca 45 st den lågfrekventa gruppen. Antalsmässigt har denna grupps andel av samtliga bidragsmottagande tidningar under en längre period successivt ökat. Andelen var exempelvis 44 % 1972, 51 % 1977, 53 % 1982 och 60 % 1987. Trots den antalsmässiga övervikten för dessa tidningar gick 1987 endast en mindre del, ca 45 milj.kr. eller 12 %, av statens totala kostnader för produktionsbidrag till denna grupp.

Kommittén fäster stor vikt vid det bidrag till mångfalden i nyhetsförmedling och opinionsbildning som dessa tidningar lämnar och anser det mot bakgrund av den nämnda utvecklingen rimligt att denna tidningskategori får tillgodoräkna sig en något större andel än f.n. av de medel staten ställer till förfogande för driftsstöd. Våra överväganden och förslag rörande de lågfrekventa tidningarna redovisas i avsnitt 12.3. Närmast behandlas driftsstödet till de högfrekventa och medelfrekventa ny-

hetstidningarna.

i

12.2¶Hög- och medelfrekventa

tidningar

12.2.1¶Kvalilikationskriterier

De nu aktuella båda grupperna motsvarar tillsammans i allt väsentligt de kategorier som i nuvarande presstödsförordning sammanfattas under begreppet flerdagarstidningar, dock med den skillnaden att en tidning som utges tre gånger i veckan hittills grupperats tillsammans med en- och Kommittén anser att de - - tre-

tvådagarstidningarna. mycket fåtaliga

dagarstidningar som utges i Sverige inte har samma karaktär av komplementtidningar som en- och tvådagarstidningama utan bl.a. i fråga om den dagsaktuella nyhetsrapporteringen är mer jämförbara med fyra- eller femdagarstidningama. De har sålunda, till skillnad från en- och tvådagarstidningarna, förutsättningar att fungera som den primära nyhetskällan för sina abonnenter och bör därför i stödhänseende inte behandlas analogt med de utpräglade lågfrekvenstidningama utan i stället tillsammans med övriga medelfrekventa tidningar. Driftsstöd till en hög- eller medelfrekvent nyhetstidning bör enligt kommitténs mening kunna utgå endast om tidningen har en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar. Tidningens totala upplaga bör i huvudsak vara abonnerad för att driftsstöd skall kunna beviljas. Ett annat kvalifikationsvillkor bör liksom hittills avse tidningens abonnemangspris och gå ut på att detta inte är uppenbart lägre än vad som i tillämpas

allmänhet

av tidningar i motsvarande kategori. Motivet för det sistnämnda kravet kommenteras närmare i avsnitt 12.3.2 i samband med att vi där diskuterar frågan, om ett prisvillkor bör gälla även för de lågfrekventa tidningarna och hur detta i så fall bör utformas. I samma avsnitt förordas för de högoch medelfrekventa tidningarnas del en tydligare av det ifrå-

utformning

gavarande villkoret. I fråga om de hittills angivna, allmänna kriterierna ansluter kom-

sig

mitténs förslag, såvitt gäller hög- och medelfrekventa tidningar, till det som tidigare varit en generell nom. Däremot anser kommittén det inte befogat att i ha kvar

fortsättningen

regeln om att tidningsföretagen inte samtidigt med driftsstöd får ge ut annonsblad av en viss omfattning. Denna bestämmelse innebär ju att en högtäckningstidning fritt kan ge ut annonsblad, medan en konkurrerande lågtäckningstidning inte kan vidta motåtgärder utan risk att mista produktionsbidraget. På liknande sätt hindras en lågtäckningstidning att med samma metod bemöta konkurrens från fristående annonsblad. Eftersom presspolitiken ytterst syftar till att stödja dagstidningar med svag ekonomi, i förhållande till såväl konkurrerande starka dagstidningar “ som andra medier, kan en restriktion av ifrågavarande slag sålunda i vissa fall få en negativ inverkan. Det finns också exempel på att förvärv eller nystartande av annonsblad kan fungera som ekonomisk stödverksamhet för tidningsutgivningen. Om en dagstidning genom annonsbladsutgivning kan öka intäkterna och därmed få att utveckla sina

möjlighet

redaktionella ambitioner finns det knappast skäl att motverka sådana försök, lika litet som presstödsreglema bör hindra andra typer av kompletterande intäktskällor.

Kommittén grundar sin inställning i denna fråga på en inom dess sekretariat verkställd utförlig genomgång, som närmare redovisas i

bilaga

2. I likhet med vad som sägs där fäster vi vikt vid att presstödsnämnden regelbundet observerar utvecklingen på annonsbladsmarknaden

och påkallar statsmaktemas uppmärksamhet, om det skulle framkomma skäl för åtgärder av något slag.

Kommittén har i detta sammanhang också övervägt om det finns tillräckliga skäl att undanta sådana tidningar, vilkas spaltutrymme till mer än en viss andel upptas av annonser, från rätt att uppbära driftsstöd. En sådan regel har hittills gällt för produktionsbidragen, och restriktionen har därvid bestämts så, att högst 50 % av utrymmet

får upptas av annonser om rätt till skall Vid av om den

bidrag föreligga. bedömningen ifråga-

varande bestämmelsen bör behållas, modifieras eller bör

slopas hänsyn

delvis tas till utformningen av de specifika kriterier som skall kvalificera för driftsstöd och som skall diskuteras i det följande. Vi återkommer därför till frågan, huruvida en regel om högsta annonsandel bör finnas kvar.

Med avseende på de mer specifika kvalifikationskraven vill kommittén framhålla följande.

Det grundläggande bedömningskriteriet

i samband med statligt driftsstöd synes med fördel, enligt samma princip som under senare år gällt för produktionsbidrag, kunna knytas till vederbörande tidnings spridning bland hushållen på utgivningsorten. Det är som tidigare antytts av

omfattningen

denna spridning, eller med ett annat uttryck som i stor

läckningsgraden,

utsträckning avgör en tidnings ekonomiska bärkraft, till följd av det nära samband som råder mellan stor och relativt annonsintäk-

spridning höga

ter. För det stora flertalet hög- och medelfrekventa gäller f.n. att

tidningar

täckningsgraden får vara högst 40 % för att skall kun-

produktionsbidrag

na utgå. Om tidningens upplaga understiger 10 000 exemplar är gränsvärdet dock 50 %. Vidare finns regler om s.k. särskilt

produktionsbidrag

för vissa tidningar vilkas täckningstal ligger inom ett intervall tio

på

procentenheter över resp. gränsvärde.

Enligt kommitténs uppfattning kan en nyhetstidning, som sin ut-

på

givningsort når mer än 40 % av hushållen, alltjämt pårälcna en så stark ställning på annonsmarknaden att dess intäkter från denna marknad normalt bör täcka produktionskostnadema. Denna bedömning stärks bl.a. av de empiriska studier som kommittén låtit genomföra med hjälp av företagsekonomisk expertis. Täckningstalet 40 % är alltså väl avvägt som gränsvärde uppåt när det gäller kvalifikation för driftsstöd till de högoch medelfrekventa nyhetstidningarna, och denna norm bör upprätthållas även i fortsättningen. Procentandelen bör liksom hittills som ett

beräknas

genomsnitt för de senaste tre åren, så att effekten av tillfälliga svängningar elimineras.

Kommittén har övervägt om det även i finns tillräckli-

fortsättningen

Driftsstöd 149

ga motiv för en generösare regel vad avser i om

täckningsgraden fråga

tidningar med en upplaga under 10 000 exemplar.

Regelsystemet kompli-

ceras onekligen av att ett visst gränsvärde gäller ned till en fixerad uppla-

genivå men under denna ersätts av en helt annan, högre procentgräns. Kommitténs studier ger inte för att en av kvalifika-

belägg differentiering

tionskraven med olika beroende av

täckningstal upplagan skulle vara

motiverad. För ett avskaffande av den hittillsvarande regeln med denna innebörd talar alltså både motiv principiella och systematiska men även

den omständigheten att denna undantagsbestämmelse, med den numera

rådande marknads- och i allt

företagsstrukturen, väsenligt förlorat sin

praktiska betydelse.

Ett täckningstal

på högst 40 % bör sålunda i fortsättningen vara förutsättning för att kunna komma i fråga för driftsstöd och när det gäller högmedelfrekventa nyhetstidningar, oavsett om

upplagan ligger över eller

under 10 0()O exemplar. Tåckningsgraden skall som nämnts beräknas för

tidningens utgivningsorl. Av praktiska skäl bör man liksom hittills i prin-

cip likställa utgivningsorten med den kommun där huvudre-

tidningens

duktion finns.

Den regel som ger den tillämpande myndigheten rätt att

undantagsvis beräkna täckningstalet efter

spridningen inom ett annat område än den kommun där huvudredaktionen ligger bör emellertid finnas kvar. I takt med ett ökande tekniskt och redaktionellt samarbete mellan olika

tidning-

ar torde presstödsnämndens utnyttjande av denna regel öka i betydelse. Kommittén har exempelvis i sina överväganden om förhållandet mellan

en huvudtidning och dess haft avlåggare anledning att diskutera de fall då en tidnings redaktionella resurser är geografiskt fördelade mellan olika orter. Det kan sålunda ibland vara svårt att

entydigt avgöra var en avläg-

gares huvudredaktion faktiskt är belägen. Den för om driftsstöd

frågan viktiga beräkningen av hushållstäckningen

synes därför när det gäller avlåggare primärt böra gälla den kommun där

täckningsgraden procent-

uellt räknat är

högst.

Ett litet antal tidningar har under de senaste åren, de

enligt tidigare nämnda särbestämmelsema,

uppburit produktionsbidrag trots att deras tåcloiingstal varit högre än gränsvärdena 40 resp. 50 %. Detta gäller de

tidningar som enligt 11 § i presstödsförordningen

efter år 1983 har uppburit ett årligt belopp av samma storlek som de erhöll nämnda år. Enligt uttalanden av statsmakterna skall om det motiverade frågan i en fortsatt särbehandling av dessa särskilt beaktas i det nu

tidningar pågående utred-

ningsarbetet.

Femte pressutredningen, vars betänkande (Ds U 1985:2) Effektivare presstöd överlämnats till en

dagstidningskommittén, genomförde ingående analys av marknadsförutsättningama för de ifrågavarande tidningarna

och föreslog med till hänvisning analysen att reglerna om särskilt pro-

duktionsbidrag skulle slopas. Dagstidningskommittén delar i allt väsent-

ligt denna bedömning och anser således att

någon direkt motsvarighet till

denna särbestämmelse inte bör i det kommande ingå regelsystemet.

i i -

150 Drifisstöd

Däremot står det klart att man även i fortsättningen i några utpräglade

till tidningar vars

undantagsfall bör kunna medge ett begränsat driftsstöd täckningstal överstiger det generella gränsvärdet. Detta gäller emellertid endast ett litet antal tidningar i vissa glesbygdsområden, där var och en funktion för den presspolitiska mångfalden, och detta fyller en särskild inom ramen för en lokal marknadsstruktur som kan anses extraordinär. sett rör det sig i dessa undantagsfall om utgivningsområden Typiskt med sådana eller befolkningsmässiga förhållanden att den till

geografiska

en viss procentandel beräknade hushållstäckningen inte ger ett adekvat för vederbörande tidnings faktiska konkurrenssituation. Även ett uttryck relativt högt täckningstal motsvarar i dessa fall endast en tämligen liten upplaga mätt i absoluta tal. Den hittills förordningen två paragrafer, 14 och gällande ger genom 19 §§, rätt att besluta om ett schablonmässigt bestämt

presstödsnämnden

som befinner sig i denna situation. Be-

produktionsbidrag till tidningar

stämmelsema är i sin nuvarande form tillämpliga beträffande tidningar dels i Tornedalen. Kommittén anser, vilket skall utgivna dels på Gotland, utvecklas innehållet i dessa paragrafer i det följande, att det materiella bör kunna sammanföras till en enda särbestämmelse, som dessutom bör ges en något vidare giltighet än dess hittillsvarande motsvarigheter. Beträffande Gotlandstidningama hävdade femte pressutredningen att de för särbehandlingen hade ändrats så ursprungliga förutsättningarna mycket att den ifrågavarande bestämmelsen borde slopas. Dagstidningskommittén har emellertid inhämtat att en betydande rubbning av den ekonomiska situationen för dessa tidningar skulle kunna inträffa om det på de särskilda lopande statliga stödet upphörde för dem båda. Med tanke marknadsförutsättningama inom den geografiskt avgränsade, glesbefolkade regionen ter det sig heller inte helt tilltalande med en ordning enligt vilken endast den ena av de befintliga tidningarna skulle bli berättigad till driftsstöd. Mot denna bakgrund får det anses rimligt att nyhetstidningar utgivna på Gotland tillförsälcras särskilda villkor när det gäller möjligheter att uppbära statligt driftsstöd.

Kommittén anser vidare att förutsättningarna för tidningsutgivning på

Öland i med motsvarande på Gotland och

långa stycken kan jämställas

att därför samma förmånsställning bör kunna tillkomma tidningar utgivna där. En kan enligt vår uppfattning dras med mark-

ytterligare parallell

nadsstrukturen och relevanta förhållanden i sydligaste Hallands

övriga

län. Tidningar i Laholmsområdet bör sålunda, efter presstödsnämndens närmare bedömning, i princip också kunna komma i fråga för ett schablonmässigt bestämt, begränsat driftsstöd oavsett täckningsgrad. utvidgas på det sätt som nyss förordats torde det Om undantagsregeln i innebära att två tidningar, Ölandsbladet och La-

praktiken ytterligare

holms till visst stöd för sin fortsatta utgivning. I Tidning, får möjlighet båda fallen rör det sig om tidningar som under senare år faktiskt uppburit eller enligt den

presstöd antingen i form av upprepade utvecklingsbidrag

tidigare nämnda särbestämmelse för produktionsbidrag som övergångs-

Driftsstöd

vis beslutades av 1984 års skall

riksdag men som enligt vårt förslag upphöra.

Genom presstödsförordningens 19 § erhåller som nämnts

den i Haparanda utkommande tidningen Haparandabladet

ett visst produktionsbidrag trots förhållandevis hög hushållstäckning. Motiven härför är främst att tidningen till icke del är skriven finska och därmed

obetydlig på fyller

en funktion för den finskspråkiga minoriteten i Tornedalen som

samtidigt den ingår i det svenskspråkiga och tidningskollektivet. Av geografiska

demografiska skäl liknande dem som är aktuella för Gotlands del bör även i fortsättningen en i Tornedalen, som till men inte

tidning väsentlig

övervägande del är skriven på finska, kunna erhålla driftsstöd även om täckningstalet överstiger den generella kvalifikationsgränsen.

När det gäller Tomedalstidningar med högre täckningsgrad än gällan-

de gränsvärde bör visserligen en viss minsta andel finsk text vara förutsättning för driftsstöd. Den nuvarande regeln som innebär att stödet ökar med ett visst belopp för varje procentenhet finsk text inom intervallet 20- 30 % synes dock onödigt krånglig. Kommittén anser att kvalifikationskravet bör anses uppfyllt om den finska texten en av

utgör fjärdedel

innehållet och att några alternativa knutna till olika

bidragsnivåer pro-

centtal inte bör - i

tillämpas.

En bestämmelse motsvarande

av utpräglad undantagskaraktär, 14 resp. 19 § i presstödsförordningen, men modifierad på det sätt som skisserats, bör mot bakgrund av det här anförda inrymmas även i det kommande regelsystemet. Bestämmelsen bör, till skillnad

från de nyssnämnda paragrafema, vara tillämplig för såväl och medelfrekventa som

hög- lågfrekventa tidningar.

Stödets storlek bör i dessa fall bestämmas av vederbörande

myndighet. De hittills tillämpade nivåerna

synes ha varit väl avvägda och bör användas som utgångspunkt vid myndighetens Stödet till en

prövning. delvis finskspråkig Tomedalstidning bör sålunda i stort motsvara vad som senast tilldelats Haparandabladet medan för berörda

övriga tidningar

stödet till Gotlandstidningarna 1988 bör som riktmärke.

bidragsåret tjäna

Andra tidningar, som vänder till minoriteter och därför

sig språkliga

till mer betydande del är skrivna på annat språk än svenska, bör också, liksom hittills, kunna få driftsstöd om vissa villkor Former-

är uppfyllda. na för detta kommenteras i avsnitt 12.4.

Med de här förordade, något åtstramade kvalifikationsnormema upp- _ hör alltså för vissa tidningar en tidigare föreliggande rätt till

statsbidrag

för den löpande driften. Detta gäller flertalet av de tidningar som genom ett riksdagsbeslut 1984 fick rätt att - i avvaktan

övergångsvis på kom-

mande - behålla sina då

utredning utgående produktionsbidrag på oför-

ändrad nominell nivå.

Kommittén bedömer att de berörda

visserligen tidningsföretagen ge-

nom sin marknadsställning, och sina ekonomiska förut-

företagsstniktur

sättningar i är relativt väl rustade att kunna finansiera sin

övrigt utgivning

utan att år efterår uppbära statligt bidrag. Det är dock att man inte

rimligt

152 Driftsstöd

genom en plötsligt verkställd regeländring omedelbart undandrar dessa

tidningar hela den subventionering de tidigare åtnjutit. För att tillgodose

intresset av en smidig avveckling av bidragstilldelningen bör dessa tidningar genom en särskild övergångsbestämmelse tillförsäkras rätt att under det första året efter det nya systemets införande uppbära ett belopp motsvarande två tredjedelar av det senast erhållna produktionsbidraget och under det andra året efter övergången en därav. Driftsstödet

tredjedel

kommer sålunda att för dessa tidningar upphöra helt först det tredje året efter övergången till nya kvalifikationsregler.

Kommittén skall härefter kommentera de två paragrafer i nuvarande

presstödsförordning genom vilkas tillämpning fem utpräglade högtäckningstidningar f.n. uppbär produktionsbidragtrots sin stora spridning i

resp. utgivningskommun. Eskilstuna-Kuriren, Falu-Kuriren och Gefle Dagblad har sedan 1971 regelbundet fått ett visst bidrag till följd av en bestämmelse (13 §) som infördes därför att det ursprungligen gällande huvudkriteriet, andratidningsbegreppet, ansågs motivera en särbehandling av förstatidningen när upplagedifferensen mellan två på en

tidningar

ort var relativt liten.

Bestämmelsen har sålunda sin motivmässiga förankring i det numera övergivna andratidningsbegreppet och har därför inte samma berättigande sedan i stället hushållstäckningen blivit grundläggande kvaliñkationskriterium. Femte pressutredningen förordade mot denna bakgrund att bestämmelsen skulle och gör samma bedöm-

slopas dagstidningskommittén

ning. Förslaget om en absolut gräns vid 40 % i hushållstäckning för rätt till driftsstöd gör att det redan av systemtekniska skäl skulle bli än mer inkonsekvent att behålla denna undantagsregel. Därtill kommer att samtliga de tre tidningar som dragit fördel av bestämmelsen utges av ekonomiskt stabila företag vilkas materiella behov av för den

subventionering

löpande driften måste anses obeñntligt.

Vi återkommer härefter

till frågan om man har anledning att avstänga tidningar från möjligheten att få driftsstöd om deras annonsvolym uppgår till mer än 50 % av det totala spaltutrymmet. En regel med denna innebörd har gällt i fråga om produktionsbidragen alltsedan de infördes 1971. Den enda motivering för denna begränsning som vid införandet angavs i propositionen var att regeln syftade till att utesluta vissa s.k. annonsblad från stöd (prop. 1971:27 s. 15). Några beräkningar

eller överväganden som talade för att en volymandel för annonsmaterialet på just 50 % borde väljas som gränsvärde redovisades inte, och något ytterligare sådant underlag har inte heller senare åberopats.

I kapitel 10 har vi utförligt beskrivit vilka kriterier som bör vara uppfyllda för att en publikation skall kunna betraktas som allmän nyhetstidning och därmed över huvud som ingående i det kollektiv som kan komma i fråga för presstödjande åtgärder. Redan denna klart markerade avgränsning utgör ett tillräckligt hinder mot att annonsblad skulle kunna komma i för driftsstöd. Även kvalifikationskraven beträffande min- .

fråga

.. sta abonnerade och en ..

upplaga prissättning på viss nivå får anses utgöra

vag-ung,...-

Driftsstöd 153

en verksam restriktion mot detta. Det 1971 anförda motivet för en 50procentsgräns vad gäller stödtidnings annonsandel är sålunda inte längre

bärkraftigt.

Härtill kommer att kommittén i det föregående förordat att kvalifikationskravet för driftsstöd mer konsekvent än tidigare skall knytas till en högsta hushållståckning på 40 %. Stödformens karaktär av bidrag till publikationer som odiskutabelt är lågtåckningstidningar understryks därmed ytterligare. Det ligger i sakens natur att dessa tidningars möjligheter att komma i närheten av en annonsandel

på 50 % av totalutrymmet generellt sett är synnerligen små. Om det i något enstaka fall inträffar att

en lågtäckningstidning genom aktiv marknadsföring i annonsverksamheten lyckas nå SO-procentsgränsen synes det knappast rimligt att ett ut-

gående driftsstöd, genom en drastiskt verkande bestämmelse, därmed skall undandras företaget.

Kommittén har fått sin uppmärksamhet fäst vid att tidningen Svenska Dagbladet, som hittills uppburit produktionsbidrag, eventuellt kan komma att under 1988 nå en annonsvolym i närheten av 50-procentsgränsen. En tidning i denna situation har givetvis möjlighet att vidta redaktionella dispositioner i syfte att trots allt hålla proportionen gentemot annonsmaterialet på rätt sida om gränsen. Det är inte uteslutet att sådana

disposi-

tioner i sin tur utlöser liknande åtgärder hos konkurrerande redaktioner, och den ifrågavarande bestämmelsen om en högsta annonsandel på 50 % kan sålunda indirekt medverka till kosmadshöjningar i

tidningsproduktio-

nen inte endast för vederbörande stödmottagare utan även marknaden

på

i övrigt.

Mot bakgrund av det som här redovisats anser kommittén att någon regel om en viss högsta procentandel annonser inte behöver återfinnas i det kommande normsystemet vad gäller driftsstöd

till hög- och medelfrekventa tidningar.

Princip för avveckling av tidigare uppburet driftsstöd

I det föregående har kommittén förordat en ordning som syftar till gradvis reduktion av stödbeloppen till sådana tidningar som vid

övergången

till nya bestämmelser inte längre uppfyller kvalifikationslcriteriema för driftsstöd. Vi finner det motiverat att också för liknande fall, som kan uppkomma längre fram, tillämpa en motsvarande princip om successiv avtrappning. Regeln bör avse varje tidning som efter det att de nya kriterierna börjat gälla varit berättigad till oavkortat driftsstöd men som senare - genom ökad hushållstäckning eller av annan orsak - förlorat sin rätt till Stöd.

En tidning i denna situation bör vår inte få sitt stödbe-

enligt mening

lopp helt indraget redan det första året utan kunna

beviljas ett gradvis minskande belopp under en övergångstid. Norrnen bör vara att

tidningen

det första året får uppbära högst två tredjedelar av senast erhållna reguljära belopp och under det därpå följande året högst en tredjedel av sistnämnda belopp. Skulle förhållandena under

övergångsperioden ändras,

154 Driflsstöd

så att tidningen enligt huvudregeln åter blir kvalificerad för oavkortat bidrag, skall givetvis avtrappningsregeln inte längre tillämpas. En marginell ökning från ett år till ett annat av en tidnings täckningstal, vilken innebär att 40-procentsgränsen överskrids, kommer för övrigt inte att omedelbart diskvalificera tidningen från reguljärt driftsstöd, eftersom den utslagsgivande täckningsgraden enligt kommitténs förslag liksom hittills skall beräknas som ett genomsnitt för den senaste treårsperioden.

Avvägning av stödbelopp De i detta avsnitt diskuterade reglerna för driftsstödet till hög- och medelfrekventa har kvalifikationskraven, dvs. nonnerna för

tidningar gällt

att en tidning skall vara berättigad att uppbära sådant stöd. Nästa fråga blir hur storleken av stödbeloppet till den enskilda tidningen skall beräknas. Detta skall diskuteras i det följande, varvid först en beskrivning ges

av hittills tillämpade fördelningsgrunder.

12.2.2 Hittillsvarande fördelningsnyckel till flerdagarstidningar har alltsedan det infördes år

Produktionsbidraget

1971 beräknats med utgångspunkt från den stödmottagande tidningens Systemet är i korthet följande. Tidningens medelnet-

pappersförbrukning.

under vardagar multipliceras med årsvikten per exemplar min-

toupplaga

skad med annonsandelen. För varje på detta sätt frarnräknat ton papper utgår ett i kronor bestämt belopp så länge inte ett visst totalvärde uppnås.

Ovanför gränsvärdet erhåller tidningen inget ytterligare produktionsbi-

drag. Ett minsta bidragsbelopp finns också angivet, vilket innebär att en stödberättigad tar emot detta minimibelopp även om den inte

tidning

enligt viktberäkningen skulle nå upp dit.

Principema för hur produktionsbidraget till en stödberättigad tidning

skall beräknas beslöts av riksdagen på förslag av regeringen i prop. 1971:27. Systemet har därefter behållits oförändrat i sina grunddrag, även om det i flera enskildheter modifierats och kompletterats. I mitten av 1970-talet började man i viss utsträckning differentiera bidragsbeloppet per ton mellan olika tidningskategorier. Bidragsnivån, dvs. beloppet per och minimigränserrta för totalbeloppet, har i ton papper samt maximiolika bl.a. som en anpassning efter den allmänna kost-

omgångar höjts

nadsutvecklingen. För vissa har vidare inrättats specialregler, som

tidningskategorier

av produktionsbidrag med schablonbelopp vid sidan

möjliggör tilldelning

Dessa särbestämmelser kommenteras dock inte närav huvudsystemet. mare här eftersom frågan nu gäller den generellt tillämpade fördelningsnyckeln. När infördes utgick man från att stödfonnen skul-

produktionsbidraget

le riktas till sådana tidningar som på sin utgivningsort befann sig i marknadsmässigt underläge, närmare bestämt till s.k. andratidningar. Detta

Drifisstöd

begrepp definierades så att det avsåg

varje dagstidning som på sin utgivningsort hade mindre upplaga än en annan tidning. Begreppet andratidning har senare utgått ur regelsystemet, och motsvarande kriterium är numera som framgått knutet till tidningarnas hushållstäckning uttryckt i procent. Tekniken för hur produktionsbidragets storlek till den enskilda tidningen skulle beräknas beskrevs och motiverades på sätt av

följande

föredragande departementschefen (prop. s. 15 f.): När det gäller konstruktionen av produktionsbidraget förordar jag att pappersförbrukningen används som bas. Med pappersförbrukningen avser jag då tidningens upplaga multiplicerad med årsvikten per exemplar. Årsvikten bör i förekommande fall beräknas för vad i det

jag

föregående benämnt huvudtidning eller för huvudedition. Med hånsyn till de i många fall betydande skillnader som finns mellan olika tidningars annonsandel bör emellertid pappersförbrukningen reduceras med den del som går åt för annonsutrymme. Jag förordar sålunda att som fördelningsnyckel används minskad med

pappersförbrukningen

annonsandelen. Genom denna fördelningsnyckel fångas på ett enkelt sätt upp tidningens storlek både i fråga om upplaga och antal textsidor och tidningens utgivningsfrekvens. Vidare innebär denna fördelningsnyckel att man gör det möjligt att med ett fixt bidragsbelopp per viktenhet automatiskt uppnå en rimlig av till den

anpassning bidraget

enskilda tidningens storlek som ekonomiskt företag.

Vid den av mig gjorda avvägningen har kommit fram till att

jag

bidraget bör bestämmas till .3 000 kr. per ton, dock högst 3,5 milj.kr.

för storstadstidning och l milj.kr. för annan tidning samt 200 000 lägst

kr., allt räknat för kalenderår. Med storstadstidning menar

jag dags-

tidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. Det sagda bör gälla tidning som utkommer två till i veck-

sju gånger

an. För tidning som utkommer en i veckan bör

gång bidraget utgå

med ett fast belopp. Jag förordar att detta bestäms till 200 000 kr.

Genom successiva beslut av riksdagen har det till 3 000

ursprungligen

kr. bestämda bidragsbeloppet per ton så att det för år 1988

höjts uppgår

till 28 750 kr. för landsortstidningar och 29 400 kr. för

storstadstidningar.

Maximibidraget har tom. år 1988 höjts från 3,5 till 47,37

milj.kr. milj.kr.

för storstadstidningar och från 1 milj.kr. till 10,08 för landsorts-

milj.kr. tidningar. Även minimibeloppen,

som 1971 sattes till 0,2 milj.kr. för alla tidningskategorier, har höjts i olika omgångar och dessutom differentierats, så att de år 1988 för storstadstidningar uppgår till antingen 2,94 milj.kr., 4,86 milj.kr. eller 9,60 milj.kr. beroende

på dels periodicitet,

dels spridningsmönster och för

landsortstidningar till antingen 1,29 milj.kr., 2,00 milj.kr. eller 2,55 milj.kr. Den nu gällande presstödsförordningen preciserar i två paragrafer, 7 § och 10 §, den metod som skall användas för att avgöra bidragets storlek till en stödberättigad flerdagarstidning. Dessa paragrafer har följande lydelse:

156 Driftsstöd

7§ Fullt produktionsbidrag till en flerdagarstidning beräknas på

grundval av förbrukningen av papper med en ytvikt av 45

gram per kvadratmeter, oavsett om den enskilda tidningen trycker på sådant papper eller inte.

10 § Produktionsbidragen beräknas på grundval av pappersförbruk-

ningen och utgår med de belopp som anges i denna samman-

ställning.

Tidnings- Periodicitet Bidragikr. Minimi- Maximityp för ton bidrag bidrag

förbrukat

Papper

Är en bidragsberättigad tidning att anse som rikstidning är produk-

tionsbidraget lägst 9 600 000 kronor om tidningen utkommer med

minst fem nummer i veckan och 2 550 000 kronor om tidningen utkommer med fyra nummer i veckan.

Som framgår av de i det föregående återgivna citaten används uttrycket att produktionsbidraget beräknas grundval av

på pappersförbruk-

ningen såväl i det allra tidigaste förarbetet (prop. 1971:27) som i den

senaste lydelsen av presstödsförordningen. Det kan tillläggas att formule-

ringen återfunnits i samtliga under perioden 197l-1988 gällande versioner av förordningen liksom i ett antal offentliga utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden från denna period.

Presentationen av beräkningsmetoden med detta ordval kan lätt ge ett intryck av att det till ett visst krontal bestämda bidragsbeloppet per ton förbrukat papper har avvägts så, att det ungefärligen skulle motsvara tidningsföretagets kostnad för inköp av motsvarande papperskvantitet, eller en del av denna kostnad. En sådan föreställning kan antas ha legat bakom det förhållandet att de ifrågavarande krontalsbeloppen i dagligt tal kommit att gå under beteckningen tonbidrag. Vissa enskildheter i den nu gällande stödförordningen leder för övrigt tanken direkt i den nyssnämnda rikmingen. Det gäller dels påpekandet i 7 § om att beräkningen skall

grundas på förbrukningen av 45-gramspapper oavsett om tidningen an-

vänder just den kvaliteten, dels formuleringen av den aktuella kolumnrubriken i den tabellariska sammanställningen i 10 §, Bidrag i kr. för ton förbrukat papper, dels också det förhållandet att de angivna bidragsbeloppen (29 100 kr. och 28 750 kr. per ton) är noggrant preciserade till ett bestämt tiotal kronor.

I själva verket finns emellertid inte något sådant samband, eftersom tidningarnas inköpspris för ett ton papper under hela den ifrågavarande perioden legat avsevärt under det belopp som utgått som bidrag i kr. för

Driftsstöd .15 7

ton förbrukat papper, dvs. det som vanligen, något oegentligt, benämns

tonbidrag.

Anknytningen till det enskilda

tidningsföretagets pappersförbrulming

när det gäller att avväga storleken av dess produktionsbidrag skall alltså

ses som en rent beräkningsteknisk

konstruktion utan samband med den faktiska kostnaden för papper i vederbörande

företags budget. Vid ett

noggrant studium av det delvis citerade departementschefsanförandet i prop. 1971:27 kan detta utläsas indirekt möjligen genom att där talas om

pappersförbrukningen som fördelningsnyckel man

varigenom gör det

möjligt att med ett frxt bidragsbelopp

per viktenhet automatiskt uppnå en

rimlig anpassning av bidraget till den enskilda

tidningens storlek som ekonomiskt

företag. Att produktionsbidraget 1971 bestämdes

just till beloppet 3 000 kr. per ton motiverades sålunda inte av någon egentlig kostnadsanalys utan endast med till den

hänvisning av mig (departementschefen) av-

gjorda

vägningen. Av det i föregående stycke uttalandet

återgivna framgår att

det närmast var ekonomi tidningsföretagets totalt sett som man avsåg att låta bli avgörande för fastän med

produktionsbidragets storlek, hjälp av

den valda tekniken.

Det kan icke desto mindre ha sitt intresse att jämföra det tonbaserade bidragsbeloppet med det vid olika tillfällen under perioden gällande priset för ett ton tidningspapper. En sådan jämförelse illustreras i

grafiskt

diagram 12.1. Därav framgår att spannet mellan papperspriset och bidra-

get per ton papper vidgats allt mer under hela perioden, så att numera

inget som helst samband värdemässigt råder mellan de båda

beloppsni-

våema.

Tabell 12.1 Tidnlngsföretagens inköpspriser för tryckpapper 1971-1988

Priserna avser den under resp. år vanligaste papperskvaliteten, dvs. 52-gramspap-

per 1971-1974, 48,8-gra1nspapper

1975-1980 och 45-gramspapper fr.o.m. 1981.1 de fall papperspriset ändrats under pågående kalenderår redovisas här den högsta

noteringen under året. Till de angivna priserna kommer transportkostnaden, som varierar mellan tidningsföretagen med hänsyn till transportsträckans längd. I början av 1988 beräknades denna kostnad uppgå till i genomsnitt ca 75 kr. per ton. Källa: Svenska

tidningsutgivareföreningen.

Det första året, 1971, betingade ett ton papper med den då allmänt

använda gramvikten (52 g) ett pris av 722 kr., vilket innebär att

bidrags-

beloppet 3 000 kr. innefattade en avsedd att täcka

överkompensation,

andra kostnader inom företaget, på 2 278 kr. per ton eller 316 %. För år

158 Driftsstöd

1988 gäller priset 3 690 kr. per ton för den numera vanligaste papperskvaliteten (45 g) medan tonbidraget som förut nämnts uppgår till 29 100 och 28 750 kr. för landsortstidningar, vilket kr. för storstadstidningar medför en överkompensation i förhållande till papperspriset på 689 % resp. 679 %. _ Hur pappersprisema utvecklats år för år framgår mera i detalj av tabell 12.1.

Diagram 12.1 Utvecklingen 1971-1988 av dels tldnlngsföretagens inköpsutbetalade pris per ton papper, dels det till tidningarna bidraget per ton förbrukat papper

1 .. A v

__.--“1mn«.v.-37

25000 -- u

20000 -- v

Krlton 15000 --

10000 --

5000 --

. . g a L n n I n n 1 I n u 0 I I l I I I I I | I I I I I I I 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 _ '''''' “ Pris per ton Bidrag/tomlandsonstidn. Bidrag/tomstorstadstidn.

Fr.o.m. 1976 har beloppet per ton varierat något mellan olika tidningskategorier. I diagrammet markerar för denna period den övre linjen den högsta bidragsnivån (som avser storstadstidningar) och den mellersta linjen den lägsta nivån (landsortstidningar, beträffande vissa år endast sådana med fyradagarsutgivning). Uppgifterna om papperspriset avser den kvalitet som varit mest använd under resp. år, med ytvikten 52 g. t.o.m. 1974, 49 g. 1975-1980 och därefter 45 g.

produktionsbidrag till en och samma tidning be- Den övre gränsen för stämdes för storstadstidningar vilket 1971 som framgått till 3,5 miljkr. innebar att högst 1 167 ton i pappersförbmkning gav underlag för bidrag. Maximigränsen för landsortstidningar sattes till 1 mi1j.kr. vilket gör att dessa tidningar fick viktbaserat produktionsbidrag upp till en förbrukning av högst 333 ton papper. Med utgångspunkt från de år 1988 gällande maximigränsema kan konstateras att pappersförbmlcningen då gav understorlag för produktionsbidrag upp till en vikt av l 628 ton såvitt gäller stadstidningar och 351 ton i fråga om landsortstidningar. som 1971 bestämdes till Den nedre gränsen för produktionsbidrag, att även tidningar vilkas pappersförbrukning under- 0,2 mi1j.kr., innebar

Drifisstöd 159

steg 67 ton erhöll ett bidrag som en förbrukning av sistnämnda storlek skulle ha resulterat i vid bidragssatsen 3 000 kr. Det senaste årets minimigräns varierar, som framgått av det

återgivna utdraget ur nu gällande

presstödsförordning, mellan sex olika av Översatt

kategorier tidningar.

med hänsyn till motsvarande

bidragssatser låg minimigränsen 1988 vid

exempelvis 330 tons i om

pappersförbrukning fråga rikstidningar utgivna

i storstad med minst fem nummer i veckan och vid 70 tons förbrukning i

fråga om landsortstidningar med samma utgivningsfrekvens.

12.23 En ny

beräkningsmetod

Den allmänna

uppläggningen

En grundtanke bakom det hittills tillämpade för bestämmande systemet av bidragsbeloppets storlek för den enskilda tidningen har varit att i största möjliga lita till verkande utsträckning generellt regler, trotsatt stödformen till sin allmänna karaktär är selektiv. Kommittén anser att denna princip är och bör behållas även i

viktig fortsättningen. Det kan

däremot diskuteras om den hittills använda

beräkningstekniken är ända-

målsenlig eller bör ersättas med en annan metod. Som motiv för att pröva en annan teknik kan b1.a. åberopas den att till

omständigheten kopplingen

ett företags pappersförbrukning inte ens från början tillkom för att ge ett mått på dess papperskostnader och att bidragsnivåns under senare

ökning

år urholkat varje samband mellan och faktiska kostnader.

stödbelopp

Ett annat skäl för att övergå till någon annan metod är att den hittills

tillämpade fördelningsnyckeln, som alltså utgår från pappersförbrukning-

en men efter frånräknande av annonsutrymmet, kräver en om-

tämligen

ständlig beräkningsprocedur. Det rör sig inte bara om att noggrant redovisa och kontrollera det faktiskt använda

ttyckpapperets vikt, mäta an-

nonsandelen och räkna bort denna. För alla tidningar som inte trycks på 45-gramspapper skall därefter en

omräkning göras så att den bidrags-

grundande viktfaktom anpassas efter fiktionen att just denna gramvikt använts. Ett i många sammanhang åberopat förhållande är vidare att metoden troligen leder till en onödigt frikostig papperskonsumtion med tanke på att subventionen - innan maximigränsen nås -- ökar i takt med denna konsumtion och långt mer än motsvarande

inköpskostnader.

Det kan i sammanhanget också noteras att man i Norge år 1984 övergick från ett system liknande det svenska till att beräkna produktionsbidraget på basis av antalet försålda exemplar av respektive

tidning.

Som motiv för ändringen angavs att den tidigare ordningen kunde fresta till en oberättigad ökning av antalet sidor per exemplar och att omläggningen skulle stimulera till bättre ekonomi i

pappersförbrukningen, vara

enklare att administrera med mindre risker för fel samt medföra behov av färre detaljuppgifter från vederbörande

tidningsföretag.

Mot denna bakgrund bedömer kommittén att starka skäl talar för en

övergång även i Sverige till en beräkningsmetod som bygger på tidnings-

Driftsstöd

och antalet nummer per vecka men som däremot bortser från

upplagan

hur mycket det i produktionen ingående papperet väger. Utöver de principiella motiven för en sådan övergång tillkommer alltså den fördelen att systemet blir betydligt enklare att administrera. Beråkningstekniken föreslås bli följande. Som grund för beloppsbestämningen utgår man från den aktuella tidningens veckovolym. Denna 1 Härmed avses TS dags- uträknas genom multiplikation av tidningens upplaga” med antalet utgivpressupplaga under förna nummer per vecka (för t.ex. en sexdagarstidning alltså upplagan gångsta halvåret av det kalenderår er sex). Veckovolymen, uttryckt i tusental exemplar, blir den ena faktorn beräkningen gäller samt vägt genom- för bestämning av driftsstödet, och denna faktor multipliceras med en snitt av söndags- och generellt gällande bidragssats, vars storlek i kronor bestäms av statsmakvardagsupplagoma när dessa varierar inbördes. terna i samma ordning som hittills tillämpats beträffande de s.k. tonbidragen. Tidningens driftsstöd blir lika med det belopp som erhålls genom den nämnda multiplikationen, såvitt inte en på förhand bestämd maximinivå överskrids. På samma sätt som i hittillsvarande system skall ingen tidning kunna uppbära högre driftsstöd än det av statsmakterna fastställda maxirnibeloppet. När den nya beräkningsmetoden införs bör bidragssatser och maximigränser avvägas så, att utfallet för den genomsnittliga stödmottagaren i stora drag kommer att motsvara vad vederbörande skulle ha fått enligt det tidigare beräkningssättet. Med denna utgångspunkt blir det möjligt att undvika mera kännbara, plötsliga förändringar för den enskilda tidningen vid till en annan för driftsstödet. Relatio-

övergången fördelningsnyckel

nen mellan tidningarna inbördes blir i stora drag oförändrad, även om smärre förskjutningar givetvis på kort sikt inträder i den mån mängden redaktionellt material är väsentligt avvikande i någon tidning jämfört med en annan. Om man som förordats behåller uppläggningen med ett högsta totalför driftsstöd till en och samma tidning blir det för övrigt endast

belopp

nedanför detta gränsvärde som någon avvikelse i utfallet mellan de båda beråkningsmetodema i princip kan uppkomma. För tidningar som med hittillsvarande regler fått maximibidrag inträder sålunda inte någon systemberoende ändring vid övergången till den nya beräkningsmetoden. En annan sak är att beloppsgränsen för maximibidrag givetvis kan ändras, men en eventuell sådan ändring kan ju beslutas oberoende av vilken grundläggande fördelningsnyckel som tillämpas. I skiktet nedanför maximibeloppet skulle tidningar, vilkas redaktionella innehåll upptar ett jämförelsevis litet antal sidor per nummer, kunna anses få en viss fördel av den nya beräkningstekniken, medan de som har en textmängd över genomsnittet kunde anses bli i någon mån mindre väl tillgodosedda. Det är dock möjligt att mildra mera påtagliga effekter av denna art genom övergångsregler som innebär att en systemberoende minskning av bidragsbeloppet till en tidning inte genomförs i ett steg

utan etappvis under tex. en treårsperiod.

Det bör också poängteras att man vid en statisk analys som den nyss skisserade inte alls beaktar sådana mer långsiktiga effekter som kan vän-

Driftsstäd 161

tas bli en följd av övergången till en ny Även

beräkningsmetod. tidningsföretag, som inledningsvis skulle kunna

sägas få en viss nackdel av en

ändrad fördelningsnyckel,

torde sålunda i ett mer dynamiskt perspektiv

komma att uppnå fördelar genom

förändringen.

Det är exempelvis rimligt att anta att kommer

övergången att ge

incitament till kostnadsbesparande åtgärder särskilt på materialsidan och allmänt sett medverka till en rationellare struktur. Om inriktningen mot ett mer ekonomiskt utnyttjande av

tidningsutrymmet premieras, främjar

detta sannolikt också de kreativa i det

inslagen journalistiska arbetet,

vilket på sikt kan leda till att kvaliteten hos

stödmottagande tidningar

allmänt sett Indirekt kan sådana höjs. långsiktiga gynnsamma effekter för

övrigt uppkomma inte endast inom det

stödberättigade tidningskollektivet utan genom spridningseffekter

även visa sig i den övriga pressen.

Man bör också kunna räkna med att den ändrade beräkningsmetoden

ger många stödtidningar ett incitament att genom intensifierad abonne-

mangsförsäljning öka sin upplaga, vilket

i sin tur kan stärka den presspolitiskt eftersträvade

mångfalden.

Den här konstruktionen föreslagna av driftsstödet ansluter för öv-

sig

rigt väl till den utbyggnad och reformering av vissa andra stödformer som kommittén i ett senare kommer kapitel att föreslå. Vid en bedömning av effekterna för de berörda tidningsföretagen bör man sålunda ha i minnet att driftsstödet endast utgör en del av statens totala insatser för de

allmänna nyhetstidningama. Om det alltså för enstaka företag vid ett statiskt betraktelsesätt kan förefalla

som om de föreslagna

nya beräkningsgrundema vore mindre fördelaktiga än de hittills är det

tillämpade, viktigt att samtidigt beakta de

kraftigt förbättrade möjligheter till investe-

ringsstöd, bidrag till av olika samverkansprojekt slag, finansiering av

utbildningsinsatser m.m. som kommittén föreslår i 13.

kapitel

Förslag till bidragsnivåer

Kommittén har gjort omfattande beräkningar av vilket utfall för berörda

tidningar som en övergång till den föreslagna beräkningsmetoden skulle

ge vid olika tänkbara nivåer i om dels

fråga bidragssatsen, dels maximi-

beloppet Som alternativa har därvid

bidragssatser använts beloppen

60 000, 80 000, 100 000, 120 000, 130 000, 140 000, 150 000, 160 000,

170 000 resp. 180 000 kr. Som alternativa maximibelopp har på motsvarande sätt kalkylerats med 8 10 11

milj., milj., milj. resp. 12 milj.kr. för

flertalet berörda samt 30

tidningskategorier milj., 35 milj., 40 milj., 45

mil j. resp. 50 milj.kr. för den lilla gruppen av

högfrekventa tidningar som

utges i någon av storstäderna Stockholm, eller Malmö.

Göteborg

Efter en analys av beräkningsresultatet har kommittén stannat för att

föreslå följande

huvudregel: 1. För högfrekventa

storstadstidningar (dvs. med 6- eller 7-dagarsutgivning) bestäms bidragssatsen fr.o.m. kalenderåret 1989 till I 70 000 kr. och till 45

maximibeloppet milj.kr.

162 Driftsstöd

2. För andra och samtliga medelfrekventa tidningar be-

högfrekventa

till 140 000 kr. och maximibeloppet till 10 stäms bidragssatsen milj.kr.

och beloppsnivåema behö-

Med de här föreslagna beräkningsreglema bedömning något särskilt minimibelopp inte fastver enligt kommitténs ställas. Utfallet i kronor räknat blir väl avvägt även utan en regel om minimibelopp. Uppläggningen innebär dessutom för de mindre tidningar som hittills erhållit minimibidrag att en ökad upplaga kommer att ge direkt av ökat driftsstöd, medan detta inte är fallet med utslag i form hittillsvarande regler. Det föreslagna systemet kommer sålunda för dessa del sannolikt att ge incitament till aktivare marknadsföring,

tidningars

ställning såväl kvantitativt som något som kan stärka dessa tidningars kvalitativt.

Övergångsregel

Vi har sökt beräkna vilket konkret utfall de här föreslagna beräkningsnormema för driftsstödet skulle ha gett om de tillämpats i fråga om de hög- och medelfrekventa tidningar som bidragsåret 1988 uppbar produktionsbidrag. Med få undantag skulle driftsstödet ha kommit att ligga på i stort sett samma nivå som produktionsbidraget till resp. tidning för utgivsmärre avvikelser skulle i flertalet fall ha ningsåret 1988. Förekommande inneburit något lägre belopp än 1988, men alla avvikelser utom några få kan betraktas som marginella. Det är emellertid rimligt att beträffande ett fåtal tidningar låta de ändrade för att undvika att beräkningsnormerna slå igenom successivt den minskning av bidragsbeloppet som för deras del blir en följd av den inträder alltför Kommittén föreslår därför att benya- metoden plötsligt. stämmelsema kompletteras med en övergångsregel av följande innebörd. Tidningar vilkas driftsstöd till följd av den ändrade beräkningsmetoden skulle bli mer än 5 % lägre än produktionsbidraget året före omläggatt under det första året med det nya systemet få sitt ningen garanteras stödbelopp minskat endast med nämnda procentsats. Under de två följande åren resterande del av reduktionen med i princip hälften av

genomförs

återstående belopp under vartdera året. Regeln innebär således att de förändrade villkoren för en berörd tidning inträder successivt under en treårsperiod. beräkningar kommer denna övergångsregel att vara Enligt kommitténs tillämplig beträffande tre tidningar, nämligen Arbetet med avseende på dess edition Väst, Dagen och Norrskensflamman.

12.2.4 Kostnader för denna del av driftsstödet en preliminär beräkning kommer statens kostnader för produk- Enligt tidningar att för utgivningsåret tionsbidrag till hög- och medelfrekventa 1988 uppgå till 351,5 milj.kr. Med de ändrade regler som här föreslagits för driftsstödet kan kostnaden väntas minska med 15,5 milj.kr. till 336,0 det första året efter omläggningen och - till följd av föreslagna

milj.kr.

Driftsstöd 163 _

- med

avtrappningsregler ytterligare 20,4 milj.kr. under de två följande

åren, allt under förutsättning av oförändrade förhållanden i

övrigt. Sam-

manlagt innebär detta en under en

kostnadssänkning treårsperiod med

35,9 milj.kr. eller 10,2 % såvitt gäller driftsstödet till och medelfrek-

hög-

venta tidningar. En avseende totalkalkyl hela driftsstödet bör dock givetvis även innefatta de som för de

belopp disponeras lågfrekventa nyhets-

tidningarna. Dessa behandlas i avsnitt 14.3, och de sammanfattande kost-

nadsberäkningarna redovisas därefter i avsnitt 14.6.

12.3¶Lågfrekventa

tidningar

12.3.1¶Tidningstypens betydelse. Avgränsningar

En viktig funktion i den demokratiska samhällsdebatten fullgörs även av tidningar som till följd av sin låga utgivningsfrekvens inte kan

tillgodose

kraven på dagsaktuell nyhetsservice utan snarast kan betecknas som kom-

plementtidningar. Detta motiverar i fortatt de statliga presstödsinsatsema sättningen liksom hittills skall kunna omfatta tidningar som inte utges dagligen utan t.ex. endast med enstaka nummer något per vecka.

De Iågfrekvenza

nyhetstidningar som här avses utges alltså med ett eller två nummer per vecka men motsvarar likväl de kriterier

sorti enligt

avsnitt 10.2 gäller för allmän

begreppet nyhetstidning. Ett minimikrav för

att hänföras dit är, som angetts i att

tidigare avsnitt, tidningens utgiv-

ningsplan omfattar minst ett nummer för varje vecka. Presstödsnärnnden bör dock ha möjlighet att liksom hittills ge dispens från utgivningskravet

beträffande någon enstaka vecka under året, Lex. i samband med större

helger.

Det finns samtidigt ett behov av att klart markera gränslinjen mellan de här avsedda publikationema och andra

sådana Veckotidningar som

genom sin redaktionella inriktning inte nu är och inte heller i fortsättningen bör vara kvalificerade för Med de av kommittén statligt presstöd. förordade torde dock stå klart

begreppsbestämningarna att exempelvis

publikationer med ett innehåll ämnesmässigt avgränsat eller medlemstid-

ningar utgivna av intresseorganisationer ligger utanför den som

kategori

här berörs. Lika uppenbart är att gruppen inte omfattar vare sig renodlade

annonsblad eller andra publikationer för vilka

förmedlingen av kommer-

siella budskap framstår som verksamhetens viktigaste drivkraft och hu-

vudsakliga ändamål.

Å andra sidan bör konstateras att det inte heller med den av kommittén tillämpade kategoribestämningen rör sig om en till sin allmänna struktur Inom densamma finns enhetlig grupp. exempelvis såväl utpräglade ortstidningar, inriktade på att nyhetsbevaka närområdet och att vara debattforum för lokala frågor men utan egen politisk profilering, som riksspridda publikationer hos vilka anknymingen till en politisk meningsriktning är klart markerad

och den egna opinionsbildningen ges betydande

utrymme.

Driftsstöd

Kommittén vill emellertid åter poängtera den vikt man från allmän demokratisk utgångspunkt bör fasta vid de bidrag som dessa tidningar lämnar, vare sig detta främst gäller den lokalt orienterade bevakningen och nyhetsförmedlingen eller debatten om mera övergripande samhällsfrågor. Att staten genom ekonomiskt stöd underlättar verksamheten för denna kategori ter sig därför lika angeläget som att sådant stöd lämnas till de egentliga dagstidningama. Inte minst är detta motiverat med tanke på att det under de senaste decennierna så gott som uteslutande är inom denna grupp som någon nyetablering ägt rum. Möjligheten för framväxande nya opinionsriktningar att göra sig hörda i den allmänna debatten kan sålunda i viss mån anses vara beroende av att startandet av lågfrekventa nyhetstidningar främjas genom statliga åtgärder och att sådana tidningars löpande produktion ges ett direkt stöd. Sett från övergripande branschperspektiv torde en generös inställning gentemot denna tidningskategori innebära, att eventuella tendenser till orationell konservering av en äldre företagsstruktur i någon mån motverkas. ” 123.2 Kvalifikationskrav för driftsstöd

En- och tvådagarstidningarna ingår enligt det f.n. tillämpade regelsyste-

met i samma grupp som tidningar med utgivning tre dagar i veckan. Som framgår av det föregående anser kommittén det mer rationellt att i ett reformerat system behandla en- och tvådagarstidningama separat. När det gäller tredagarstidningama har det konstaterats att de inte i samma utsträckning har karaktären av komplementtidningar utan i många avseenden är mer jämförbara med andra flerdagarstidningar, t.ex. i fråga om den dagsaktuella nyhetsrapporteringen. De har sålunda, till skillnad

från en- och tvådagarstidningarna, förutsättningar att fungera som den

primära nyhetskällan för sina abonnenter. Detta gör det motiverat att i stödhänseende behandla dem i en annan kategori. För att en lågfrekvent skall kunna få driftsstöd bör den

nyhetstidning

enligt kommitténs ha en abonnerad upplaga på minst 2 000

uppfattning

exemplar. Såtillvida ansluter sig den föreslagna ordningen till vad som f.n. gäller enligt 5 § presstödsförordningen. Det nuvarande kravet enligt samma att tidningsföretaget-inte samtidigt får ge ut annonsblad i

paragraf

en viss omfattning bör emellertid kunna slopas även för de lågfrekventa tidningarna. Motiven härför år desamma som i fråga om övriga tidningskategorier och har utvecklats i avsnitt 122.1. Presstödsförordningens 5 § innehåller vidare ett kvalifikationsvillkor

som avser en stödmottagande tidnings prissättning. Tidningen måste ha

ett som inte uppenbart avviker från vad tidningar har i

abonnemangspris

den kategori som tidningen tillhör. Samma krav gäller även förtlerda- När en bestämmelse med denna innebörd först infördes

garstidningar.

kommenterades syftet inte på annat sätt än genom följande uttalande av departementschefen i prop. 1972:59, s. 4:

Dnftsstöd 165

Självfallet gäller som allmän förutsättning att inte

abonnemangspriset

står i uppenbart missförhållande till det pris som kan anses gängse för

tidningar av motsvarande slag.

Bakom det citerade uttalandet torde bl.a. ha legat den tanken att en tidning inte bör kunna använda ett statligt presstöd till att sänka sitt abonnemangspris i sådan att andra, icke

omfattning stödberättigade tidningar får sin konkurrensposition rubbad. påtagligt Dagspresskommittén föror-

dade i sitt betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen att en bi- .

dragsmottagande tidnings abonnemangspris borde jämföras med ett ge-

nomsnitt för alla med samma

tidningar utgivningsfrekvens och sprid-

nings- och konkurrensförhållanden. I sitt yttrande över betänkandet anförde presstödsnämnden att abonnemangspriset för en borde

stödtidning

svara mot den rörliga särkostnaden för det abonnerade exemplaret. Annars accepterar man att ökade upplagor leder till ökade förluster, som kan

åberopas för ytterligare med visst stödåtgärder. Synpunkten återgavs instämmande av departementschefen

i prop. 1980/81:37 men ledde inte

till att den ifrågavarande författningsbestämmelsen preciserades i antydd riktning. _

Kravet i sin nu gällande avfattning går alltså ut på att stödtidningars pris inte uppenbart får avvika från vad har i den som

tidningar kategori

tidningen tillhör. Denna princip också skulle enligt kommitténs mening kunna motiveras med i abonnentemas situation

utgångspunkt och deras

möjlighet att manifestera sitt intresse, för den

stödmottagande tidningens

fortbestånd. Det får anses att detta kommer rimligt till synes genom att man betalar ett som minst motsvarar

abonnemangspris vad abonnentema

på en jämförbar tidning utan statligt driftsstöd får betala. Om priset ligger på en sådan nivå att det inte enbart kan anses symboliskt, får därmed

också bidragsgivaren-staten ett för att den belägg stödmottagande tid-

ningen tillgodoser ett infonnationsbehov som av läsarna som upplevs angeläget. Detta bekräftar i sin tur att av till vederbö-

tilldelningen bidrag rande tidning ligger i

linje med de övergripande presspolitiska målen. Kravet att en

stödtidnings abonnemangspris inte får uppenbart avvika

från priset på jämförbara tidningar har sålunda utan tvivel avsett att säkerställa att priset inte skulle sättas lägre. Med den ordalydelse villkoret getts i presstödsförordningen innefattar regeln emellenid också förbud mot ett högre pris. I den mån en motsvarande bestämmelse skall återfinnas även i det kommande regelsystemet är därför en

omformulering, som

klargör att det rör sig om en minimigräns, under alla förhållanden påkallad. Materiellt sett gör kommittén

följande bedömning.

När det gäller de hög- och medelfrekventa tidningarna har det i praktiken knappast varit svårt att anställa sådana jämförelser som tillämpningen av den aktuella bestämmelsen förutsåtter. av

Vidiavgränsningen nyckelbegreppet den kategori som tillhör

tidningen har vederbörande myndighet funnit det rimligt att ta inte bara till

hänsyn utgivningsfrek-

vensen utan även till sådana olikheter i som av tradi-

prissättningspolicy

tion råder mellan olika geografiska områden. Eftersom de stödmottagan-

Driftsstöd

de inom utgör en minoritet har det hel-

tidningarna flerdagarskollektivet

ler inte svårigheter att beträffande prissättningen finna ett eller

erbjudit

flera lämpliga jämförelseobjekt bland de icke stödmottagande tidningarna. Mot bakgrund härav anser kommittén att en motsvarande bestämmel- se - dock omformulerad på det sätt som nyss skisserats bör gälla för de hög- och medelfrekventa tidningarna även i fortsättningen och tillämsamma grunder som hittills. Därmed torde man för . pas efter i huvudsak dessa tidningars del väl tillgodose vart och ett av de delvis olika syften som i det föregående åberopats när det gäller förekomsten av ett prisvill-

kor i presstödsreglema.

Situationen är i viss mån annorlunda när det gäller tidningar som ett eller två nummer per vecka. Med gällande beutges med endast finns f.n. ett drygt 50-tal publikationer i landet med

greppsbestämning

denna och kommitténs förslag innebär inte att om-

utgivningsfrekvens,

fattningen av detta kollektiv förändras. Inom gruppen var det år 1987 bara åtta tidningar som inte uppbar produktionsbidrag, och av dessa var fem st., Av de ca 45 endagstidningama i

huvuddelen, tvådagarstidningar.

landet var det således bara tre som inte mottog produktionsbidrag.

Den antalsmässigt dominerande gruppen, endagstidningama, är som

redan inte särskilt till sin struktur. Där återfinns t.ex.

antytts enhetlig

såväl utpräglade lokaltidningar som tidningar inriktade på spridning inom ett helt län och sådana som strävar efter riksspridning. Förekommande abonnemangspriser varierar högst väsentligt inte bara mellan de olika delgruppema utan även inom var och en av dessa. Prisspridningen framgår av diagram 12.2. Det är sålunda inte lätt att i fråga om de lågfrekventa tidningarna urskilja som skulle kunna anses typiskt för

något lämpligt jämförelsepris,

vad tidningar har i den som tidningen tillhör. Det kan för det

kategori

andra ifrågasättas om över huvud taget hänsynen till jämförbara konkurrenrer skall anses vara relevant i sammanhanget. En lågfrekvent tidning har i flertalet fall karaktären av komplementtidning i förhållande till

ju

någon tlerdagarstidning, och i den mån den befinner sig i konkurrens på abonnentmarknaden gäller denna position knappast i relation till någon annan lågfrekvent tidning. Kommittén fäster däremot även för de lågfrekventa tidningarnas del vikt vid ett annat av de åberopade motiven för att ett kvalifikationskrav avseende prissättningen skall anges i stödbestämmelsema. Ett abonnemangspris en viss nivå ger som nämnts tidningen och dess läsare

på

möjlighet att visa att fyller ett sådant behov att ett statligt

tidningen

bidrag ligger i linje med presstödets syfte. Ett villkor som anger en minimigräns för abonnemangspriset bör därför gälla även för de lågfrekventa stödmottagande tidningarna. Nästa fråga blir, hur man bestämma den norm som det ifrågava-

skall

rande prissättningskravet skall utgå från. Som redan påpekats är det för de tidningarnas del inte realistiskt att förutsätta existensen

lågfrekventa

Driftsstöd

Diagram 12.2 Endagstidningarnas priser för helårsabonnemang 1988

Fördelning mellan prisklasser i 25 -kronorsintervall

675-700 600-625 525-550

450-475 375-400 300-325 225-250

150- 175 75-100

0-25

0 5 10 15 20

_

Antal

Diagrammet visar översiktligt prissättningen på de tidningar som av Tidningsstatistik AB 1987 redovisades i gruppen dagspress och som då utkom med ett nummer i veckan. Av de sarmnanlagt 45 tidningarna uppbar 42 st. produktionsbidrag 1987.

Priserna, som avser abonnemang för helt år 1988, har grupperats i 175-kronorsintervall. Spridningen är som synes stor, men tyngdpunkten ligger klart inom intervallen 125-149 kr. (18 st.) och 100-124 kr. (12 st.).

Medelvärdet

för samtliga berörda tidningar är 1 75,98 kr. och medianpriset 135 kr.

av något slags gängse pris, som skulle vara för detta

typiskt heterogena

kollektiv. Någon annan för bör alltså komma

utgångspunkt normeringen

ifråga.

Kommittén har i detta sammanhang noterat,

att man i Norge nyligen ansett det befogat att i presstödsreglema införa en spärr mot att stödmot-

tagande -tidningar kraftigt sänker sitt abonnemangspris i att öka syfte

upplagan och därmed det statliga

produktionsbidraget. Regeln går ut på

att tidningar som prissätter sin produkt under en viss nivå får

bidragsbe-

loppet sänkt. Närmare bestämt innebär föreskriften

att produktionsbidraget per exemplar räknat inte får vara större än 50 % av tidningens abonnemangspris per exemplar. -

Den koppling mellan och som inne-

abonnemangspris bidragsbelopp

fattas i den norska bestämmelsen synes i princip rimlig. Kommittén anser det likväl inte att en motsvarande automatiskt verkande

lämpligt regel

skulle tillämpas för de svenska Skälet är främst

lågfrekventa tidningarna.

att upplagoma varierar kraftigt mellan de olika tidningarna, vilket medför att driftsstödet per exemplar också kommer när

att skilja sig avsevärt man som i fråga om de lågfrekventa

tidningarna låter stödet utgå i form av ett enhetligt schablonbelopp. Som framgår av tabellen 12.2 var för övrigt stödet per exemplar redan med 1987 års bidragsnivå klart högre

Driftsstöd

Tabell 12.2 - för årgång och

Lågfrekventa tidningars abonnemangsprlser

per ex. samt produktlonsbldraget 1987 utslaget per ex. (kr.)

(f d Samhällsgemenskap)

Nystartad, endast etableringsstöd 1987

för flertalet lägfrekventa tidningar än det pris per exemplar som betalas av abonnentema.

Det synes mot denna bakgrund mer ändamålsenligt att man för den

nu aktuella tidningskategorin utifrån en skälighetsbedömning anger en

viss nivå uttryckt i kronor, under vilken abonnemangspriset för helår inte får om driftsstöd skall kunna beviljas. Minimibeloppet borde i så

ligga

Drifzsstöd 169

fall omprövas årligen, så att det vid behov kan anpassas efter kostnadsut-

vecklingen.

Med hänsyn till de nyss åberopade motiven för ett

prissättningsvillkor

och med beaktande av rådande bedömer penningvärde kommittén det som rimligt att en abonnent en

på stödberättigad tidning erlägger ett pris

för helår som inte understiger 150 kr. om utkommer med ett

tidningen

nummer i veckan och ungefär det dubbla vid

tvådagarsutgivning.

Kommittén har övervägt tanken att med de nämnda riktvärdena som utgångspunkt formulera det ifrågavarande prisvillkoret så, att nivåbestämningen blev anknuten till en viss procentandel av gällande basbelopp. Därigenom skulle automatiskt en fortlöpande justering efter penningvärdesförändringen komma till stånd. Av bl.a. skäl skul-

principiella

le emellertid en så mekaniskt verkande regel kunna anses mindre lämp lig. Vi föreslår i stället en bestämmelse med den innebörden att pressstödsnämnden årligen skall besluta om vilket

lägsta abonnemangspris

som i detta fall skall utgöra villkor för driftsstöd. Kommitténs egen be-

dömning av vilka nivåer som innevarande år bör anses har redo-

skäliga

visats ovan och synes kunna tas till utgångspunkt för för-

myndighetens

sta beslut i frågan.

Kommittén har vidare diskuterat om det nuvarande kravet i 16 § presstödsförordningen att upplagan till övervägande del måste vara abonnerad behöver

vara kvar när det gäller de lågfrekventa nyhetstidningama.

Det finns för dessa tidningars del knappast något behov av att med en sådan regel markera en gräns mellan abonnemangs- och lösnummerför-

säljning. Eftersom denna distinktion motivet för att var det urspnmgliga bestämmelsen infördes - vid en tid då

flerdagarstidningama dominerade

stödkollektivet skulle kravet för de lågfrekventa tidningarnas del kunna slopas och regelverket därmed förenklas. Å andra sidan kan man med kännedom om moderna marknadsfö-

ringsmetoder tänka sig undantagsfall, där en utgivare kunde finna det lämpligt att kontinuerligt sprida ett stort antal

friexemplar men samtidigt

hålla antalet betalande abonnenter nivå. på relativt låg Mot denna bakgrund och då kravet på övervikt inom upplagan för abonnerade exemplar i praktiken inte synes ha medfört nackdelar för

befintliga stödtidningar

anser kommittén vid en samlad bedömning, att regeln trots allt bör kvarstå. När det gäller kvantiteten redaktionellt innehåll stipuleras i nu gällan-

de förordning

(16 §) att detta måste uppgå till minst l 300 spaltmeter för hel årgång. Med tanke på att bestämmelsen f.n. avser även

tidningar med

tre nummer per vecka kan denna

förutsättning på visst sätt synas rimlig.

Den innebär å andra sidan ett hårdare krav relativt betydligt sett på de tidningar som ges ut med endast ett nummer per vecka, och kommittén anser att kravet i vart fall inte i oförändrad form behöver upprätthållas

när det gäller de lågfrekventa tidningarna.

Det kan nämligen ifrågasättas om det för dessa tidningar över huvud taget behöver finnas en generell föreskrift som innebär att det redaktio-

170 Driftsstöd

nella innehållet ofrånkomligen måste överskrida en viss minimigräns för att stöd skall kunna beviljas. Det vore tilltalande med en sådan upplägg- ning att den anslagsbeviljande myndigheten så länge grundförutsättningen om minst 2 000 abonnerade exemplar och övriga villkor är upp- - kunde besluta om driftsstöd utan att vara helt bunden till ett fyllda fixerat minsta antal spaltrneter. Kommittén är samtidigt medveten om att en sådan måhända skulle medföra att myndigheten ställdes inför

ordning

ett antal diskretionära - bl.a. rörande avgränsningen

bedömningar gent-

emot annonsblad med vissa redaktionella ambitioner - som i vissa fall kunde bli tidskrävande. Ordningen skulle dänned kunna motverka i stället för främja strävandena efter större smidighet och förenkling. Mot denna bakgrund finner kommittén det trots allt ändamålsenligt att en minimigräns anges beträffande det redaktionella innehållets omfång. Denna gräns bör dock i fråga om de lågfrekventa nyhetstidningarna inte sättas högre än vid l 000 spaltrneter per årgång.

I presstödsförordningens 16 § stadgas även att fådagarstidningama

för att få produktionsbidrag inte får ha en högre andel betalt annonsutrymme under året än 40 % av tidningens hela omfång under samma Denna regel motsvaras av en liknande föreskrift beträffande tid-

period.

ningar med utgivning av 4-7 nummer per vecka, men för den senare anges maximiandelen för annonser till 50 %.

kategorin

Det synes motiverat att en spärr även i fortsättningen finns mot att de till mycket stor del fylls med annonser samtidigt

lågfrekventa tidningarna

som den redaktionella texten får en relativt sett liten andel av det totala utrymmet. Kommittén är sålunda inte beredd att, som i fråga om de övriga tidningskategoriema, föreslå att den hittillsvarande bestämmelsen härom slopas för de tidningarna. En viss uppmjukning torde

lågfrekventa

dock kunna godtas utan påtagliga nackdelar, och kommittén föreslår för att maximigränsen för annonsemas andel av totalutrymmet för denna tidningskategori bestäms till 50 %, dvs. samma proportion som hittills

gällt beträffande flerdagarstidningar.

I fråga om de mer specifika kvaliñkationsnormema gör kommittén

följande bedömning.

F.n. som ett grundläggande krav att en tidning i den nu aktuella

gäller

kategorin inte får ha högre täckningstal, dvs. procentuell spridning bland hushållen på utgivningsorten, än 20 % om den skall kunna få produktionsbidrag. Motsvarande bestämmelse för flerdagarstidningar medger ett betydligt högre täckningstal utan att möjligheten till produktionsbidrag upphör. Motivet för att anknyta kvalifrkationsvillkoret till ett bestämt är emellertid i båda fallen detsamma: när hushållstäckningen

täckningstal

överstiger en viss nivå får en tidning erfarenhetsmässigt så goda rörelseintäkter från annonsförsäljningen att något statligt driftsbidrag inte är

påkallat.

När det gäller tidningar med spridning över en större region kan det av flera skäl diskuteras, om kopplingen till graden av hushållstäcloring inom en enda kommun är uttryck för en alltigenom välgrundad princip.

Driftsstöd 1 7 l

Inte minst gäller detta de lågfrekventa som är inriktade

nyhetstidningar

på spridning över hela landet. Kommittén skulle därför från

principiella

utgångspunkter gärna se att maximinivån i fråga om täckningsgrad på utgivningsorten kunde ersättas med något annat kriterium. A andra sidan synes nackdelarna med den nuvarande ordningen i praktiken inte ha visat sig alltför stora. Mot denna bakgrund förordar kommittén att man även i ett förenklat

regelsystem inkluderar en förutsättning för driftsstöd till lågfrekventa

tidningar som bygger på ett visst täckningstal i utgivningskommunen.

Den nu gällande gränsen, 20 % hushållstäckning, synes dock innebära en

onödigt snäv begränsning. För de hög- och medelfrekventa

tidningarna

upphör ju möjligheten till bidrag enligt kommitténs först vid 40 %

förslag hushållstäckning. Även om marknadsförutsättningama mellan skiljer sig

de båda tidnin gskategoriema synes det knappast motiverat med en så stor inbördes skillnad, när det gäller det som 20

ifrågavarande gränsvärdet,

procentenheter. Kommittén anser sålunda att föreskriften om

högsta hushållstäckning

för de lågfrekventa tidningarnas del bör ändras, så att till

möjligheten

driftsstöd upphör först om 25 %. Med den nu

täckningsgraden överstiger

rådande företags- och marknadsstrukturen torde en sådan

ändring inte

innebära att antalet stödberättigade tidningar i det korta perspektivet kommer att öka. Det är nämligen bara mycket få i denna

tidningar kategori

som f.n. har en hushållstäckning mellan 20 och 25 %, och dessa har på senare tid haft produktionsbidrag, unantingen på grund av en särskild dantagsbestämmelse eller därför att täckningsgraden under närmast föregående år legat under 20 %. En generösare regel än f.n. i fråga om det aktuella kan gränsvärdet däremot enligt kommitténs i mån medverka

bedömning någon till att

etablering av nya endagstidningar underlättas. Detta torde särskilt gälla den typ av tidningar som är inriktade en på utpräglat lokal nyhetsfönnedling och opinionsbildning och vars spridning är starkt till ett

begränsad

mindre geografiskt område, t.ex. en enda kommun. Beträffande sådana publikationer kan även ett relativt högt i

täckningstal många fall repre-

sentera endast en liten utgivningsvolym mätt i absoluta tal. I synnerhet gäller detta givetvis i mera glest befolkade delar av landet, där förhållandena på såväl läsar- som annonsmarknaden avviker påtagligt från genomsnittet. Även om också i dessa fall annonsintäkter kan väntas ge ett

betydel-

sefullt bidrag till när en kostnadstäckningen tidning når ut till vart femte hushåll i området, innebär en gles och

befolknings- företagsstruktur att

den ekonomiska basen för en presumtiv trots allt blir

tidningsutgivare

svag. En uppjustering av för driftsstöd till

kvalifikationsgränsen täckningsgraden 25 % kan

visserligen inte väntas få betydelse när det gäller utpräglade glesbygdskommuner men torde dock i vissa andra områden

kunna påverka etableringsmöjlighetema positivt.

Som föreslagits i avsnitt 12.2.1 bör presstödsnämnden

enligt en un-

Driftsstöd

dantagsregel ha rätt att medge tidningar i vissa utpräglade glesbygdsområden ett begränsat driftsstöd även om täckningstalet år högre än det gällande gränsvärdet. Möjligheten avser i princip såväl hög- och medelfrekventa som lågfrekventa tidningar. Beträffande bakgrund och närmare utformning hänvisas till det nyssnämnda avsnittet. I praktiken torde regeln såvitt gäller lågfrekventa tidningar komma att beröra endast Haparandabladet

De lågfrekventa tidningar som under senare år haft produktionsbidrag på 1983 års nominella nivå enligt en särskild regel, som enligt riksdagsbeslut skulle omprövas vid en kommande utredning, bör i uppkommande fall tillförsäkras samma successiva avveckling av stödbeloppet som i avsnitt 12.2.l föreslagits för de högfrekventa tidningarna. Eftersom kommittén förordar att täckningsgraden i fortsättningen skall få uppgå till 25 % utan att rätten till driftsstöd upphör, är det emellertid knappast troligt att denna avtrappningsregel över huvud taget behöver tilllämpas. Genom att kvalifikationsgränsen höjs till 25 i stället för 20 % kommer det lilla fåtal tidningar som berörs sannolikt att i fortsättningen vara berättigade till driftsstöd enligt huvudsystemet

Princip för avveckling av tidigare uppburet driftsstöd

Med tanke på att tröskeleffekter kan medföra mindre önskvärda konsekvenser bör föreskriften om en viss högsta hushållstäckning kompletteras med en regel om successiv avveckling av driftsstödet när en tidning som haft sådant stöd uppnår en täckningsgrad över 25 %.

En regel om varierande bidragsbelopp när täckningsgraden låg inom intervallet 20-30 % fanns tidigare men slopades genom riksdagsbeslut 1984 i avvaktan på nya utredningsförslag. Samtidigt bestämdes visserligen att tidningar som vid detta tillfälle utnyttjade avtrappningsregeln tills vidare skulle få behålla sina årliga produktionsbidrag på oförändrad nominell nivå.

Kommittén anser det mot denna bakgrund mindre lämpligt att nu föreslå återinförandet av en varierande bidragsskala knuten till successivt högre täckningstal inom ett visst intervall. I stället bör föreskrivas att en tidning som tidigare uppburit driftsstöd skall kunna få sådant stöd över-

gångsvis, även om täckningsgraden kommit att överstiga 25 %. Upplägg-

ningen bör vara densamma som enligt den tidigare föreslagna regeln för de hög- och medelfrekventa tidningarna, dvs. innebära successiv avtrappning under en treårsperiod. Det första året kan därmed beviljas ett övergångsbelopp som motsvarar två tredjedelar av senast erhållna reguljära belopp och året därefter en tredjedel av sistnämnda belopp.

En kompletteringsbestämmelse med denna innebörd är betydligt enklare att tillämpa än en regel om skiftande belopp beroende av olika täckningstal och tillgodoser också kravet att påtagliga ekonomiska förändringar inte skall inträffa plötsligt för ett enskilt tidningsföretag. En gardering mot att en tidning skall drabbas av ett plötsligt och oväntat bortfall av driftsstöd ligger också däri att det utslagsgivande täckningstalet inte

Driftsstöd 173

beräknas enbart för det senaste året utan som genomsnitt för de tre senaste åren.

123.3¶Stödbelopp

Storleken av det nuvarande för

produktionsbidraget avgörs fådagarstid-

ningamas del inte, som när det gäller av den en-

flerdagarstidningarna, skilda tidningens pappersförbrukning. I stället utgår ett schablonbelopp,

lika stort för alla tidningar inom vardera av tre inom

undergrupper det

aktuella kollektivet. Det kriteriet vid i

viktigaste indelningen undergrup-

per har att göra med tidningens geografiska Ett be-

spridningsmönster.

tydligt högre årligt stödbelopp utgår sålunda till sådana som

tidningar

enligt en viss definition kan klassificeras som än till

rikstidningar övriga.

Inom den förstnämnda gruppen ges dessutom ett ca 8 % högre belopp till de tidningar som kommer ut med två nummer i veckan än till dem med ett nummer i veckan. Kommittén anser det att man även i

rimligt fortsättningen för de lågfrekventa nyhetstidningamas del

tillämpar ett system med schablonmåssigt framrälmade stödbelopp. Principen att med

tidningar riksspridning

skall kunna få en större subvention än de

betydligt övriga synes också

välmotiverad med tanke bl.a. på de större kostnader som i allmänhet är

förknippade med utgivning av de Vad som

riksspridda publikationerna. kan diskuteras i detta hänseende är dels hur kvalifikationskraven med avseende på spridningsmönster och skall vara utformade

upplaga för att

en tidning skall betraktas som dels hur

rikstidning, stödbeloppen stor-

leksmässigt skall förhålla sig till varandra och om det går att mildra de utpräglade tröskeleffekter som de hittills kriterierna visat

tillämpade sig

ge upphov till. För att kunna betraktas som rikstidning krävs nuvarande

enligt regler

att tidningen avsätter huvuddelen av sin upplaga i minst hälften av blockregionema utanför utgivningsregionen och i olika delar av landet samt att

tidningen har en abonnerad upplaga

på minst l0 000 exemplar. Uppfylls dessa kriterier, jämte de övriga krav som för -

gäller produktionsbidrag, får tidningen fr.o.m. 1988 ett årligt bidrag

om 2,22 milj.kr. (2,40 milj.kr. om den kommer ut två

gånger i veckan). Bidraget till de fådagarstidningar

som inte når upp till riksspridningskriteriema men i övrigt motsvarar kraven för stöd uppgår till halva beloppet, dvs. 1,11 milj.kr. De angivna schablonbeloppen höjdes till de nyssnämnda nivåerna

genom riksdagsbeslut våren 1988 sedan de dessförinnan varit nominellt oförändrade i tre år. Kommittén har emellertid noterat att flera

tidningar i

denna grupp trots den senaste bidragshöjningen emotser stora

svårigheter

att säkra sin fortsatta existens. Samtidigt är det från presspolitisk synpunkt angeläget, med hänsyn till de lågfrekventa

tidningarnas betydelse

för mångfalden, att dessa tidningar inte bara kan leva vidare utan även får tillfälle att utvecklas.

Möjligheterna till kostnadssänkande av driften är för

rationalisering

många av dessa tidningar redan långt utnyttjade, varför

ytterligare åtgår»

174 Driftsstöd

der av detta slag bara kan väntas ge marginella effekter. När det gäller intäktssidan anser kommittén att en anpassning uppåt av nu tillämpade abonnemangspriser borde vara en lämplig åtgärd för ett antal tidningar i denna grupp. Vi har i det föregående pekat på det rimliga i att abonnemangspriset för stödmottagande tidningar hålls på en viss nivå. Men dels gäller denna möjlighet att förbättra intäkterna inte alla tidningar, dels kan en abonnemangsprishöjning även i bästa fall bara ge en relativt liten intäktsökning.

Mot den här antydda bakgrunden bedömer kommittén att för de lågfrekventa tidningarnas del en viss ytterligare höjning av bidragsnivåema är motiverad. Driftsstödet till en rikstidning bör förslagsvis uppgå till 2,8 miljla. vid endagsutgivning och 3,1 milj.kr. vid tvådagarsutgivning samt bidraget för en tidning med lokal eller regional spridning till förslagsvis 1,4 milj.kr.

Vid kommitténs kontakter med företrädare för de riksspridda fådagarstidningarna har framkommit att det nuvarande kvalifikationskravet beträffande minst 10 000 exemplar i abonnerad upplaga upplevs som alltför stelt. En oproportionerligt stor arbetsinsats läggs enligt uppgift ofta ned på att undvika att abonnentantalet skall sjunka under gränsvärdet 10 000. Även om detta värde underskrids med bara något eller några hundratal är ju reglerna f.n. så utformade att tidningens produktionsbidrag omedelbart minskas kraftigt när gränsen passeras.

Kommittén har förståelse för den åberopade uppfattningen och anser det från flera synpunkter mindre rationellt med bidragsregler där tröskeleffekterna blir så omfattande som i detta fall. Olägenhetema bör i betydande grad kunna elimineras genom att bidragsbeloppet successivt avtrappas i flera intervaller i stället för att vid den angivna upplagegränsen direkt halveras.

Om upplagekravet för det högsta bidragsbeloppet även fortsättningsvis anges till 10 0()0 abonnerade exemplar borde en efter dessa tankegångar anpassad skala konstrueras så, att beloppet minskas med 0,3 milj.kr. för tusental varmed den nyssnämnda upplagegränsen un-

varje exemplar

derskrids, dock inte längre ned än till minimiantalet 7 000 exemplar.

Skalan för en endagsutgiven riksspridd tidning kommer enligt vårt för-

slag dänned att omfatta följande belopp:

2,8 milj.kr. vid minst 10 000 abonnerade exemplar

n n n n

2,5 9 ax)

ll n n n

2,2 - 8 ax)

n II ll Il

1,9 7 ax)

För en riksspridd tidning med två nummer per vecka föreslås på motsvarande sätt att bidragsbeloppet trappas av i intervaller från som mest

3,1 milj.kr. ned till 2,2 milj.kr.

Vad gäller det andra kriteriet för att en tidning skall anses ha riksspridning, dvs. att huvuddelen av upplagan skall avsättas i minst hälften av blockregionema utanför utgivningsorten och i olika delar av landet, har kommittén inte funnit skäl att föreslå någon ändring.

Driftsstäd 175

Sammanfattningsvis kan om de här redovisade förslagen sägas, att de torde medföra icke oväsentliga förbättringar för de lågfrekventa nyhetstidningar som är i behov av statligt ekonomiskt stöd. De utgående schab-

lonbeloppen föreslås höjda, sådana

och på flera punkter förordas justeringar av kvalifikationsgränser som verkar i samma för kollekti-

riktning

vet som helhet. En av de rekommenderade kan väntas

regeländringarna

gynnsamt påverka möjligheterna att nyetablera tidningar även i mindre tättbefolkade områden. Härutöver innebär av

förslagen, genom slopandet

ett antal detaljkrav, att den praktiska tillämpningen kan väntas bli enklare

såväl för vederbörande myndighet som för de berörda

tidningsföretagen.

12.3.4 Kostnader för denna del av driftsstödet

Enligt en preliminär beräkning kommer statens kostnader för produk-

tionsbidrag till lågfrekventa att för 1988 tidningar utgivningsåret uppgå

till 57,4 milj.kr. I detta belopp ingår 7,5 för stöd av

milj.kr. övergångska-

raktär till några tidningar som förut haft tätare

utgivningsfrekvens. Med

de ändrade som här för driftsstödet

regler föreslagits till de lågfrekventa

tidningarna kan kostnaden året efter omläggningen väntas öka till 66,4 milj.kr. om man i kalkylen förutsätter oförändrade förhållanden i

fråga om utgivningsstruktur och spridningsmönster.

I ovan angivna summor ingår även kostnaden för stöd till de två tid-

ningskategorier för vilka särskilda - av samma regler innebörd som hittills - föreslås i avsnitt 12.4. En sammanfattande som även

kostnadsberälaiing inbegriper driftsstö-

det till hög- och medelfrekventa tidningar redovisas i avsnitt 12.6.

12.4 Driftsstöd av särskilt

slag

I likhet med vad som f.n. är fallet bör för två särskilda

tidningskategorier

driftsstöd kunna utgå även om vederbörande inte

tidning uppfyller samt-

liga kriterier som i övrigt gäller för att en publikation skall kunna komma

i fråga för

statligt presstöd. 1. En tidning som är skriven huvudsakligen på annat språk än svenska och som vänder sig till en i landet

språklig minoritetsgrupp skall

kunna uppbära driftsstöd, del innehåller om den till övervägande ny-

heter, annan information och debatt, som rör förhållanden i

Sverige

eller är av allmänt intresse och om har sin huvudredaktion

tidningen

här i landet. Kvalifikations- och beräkningsnonner bör härvid i övrigt vara desamma som för allmänna

nyhetstidningar.

2. En som i huvudsak distribueras tidning till svenska medborgare utomlands skall kunna uppbära driftsstöd, om den behöver detta för att kunna fortsätta sin En bör härvid vara att

utgivning. förutsättning

övriga kvalifikationskrav som gäller för driftsstöd till allmän nyhetstidning är uppfyllda. bör i detta fall bestämmas av ve-

Stödbeloppet

derbörande myndighet efter i stort samma som

principer ülllämpats

hittills.

Driftsstöd

12.5 Reduktion av i särskilda fall

stödbelopp

För vissa undantagsfall synes det rimligt att den författningstillämpande myndigheten ges befogenhet att reducera eller helt dra in ett stödbelopp som enligt huvudnormema annars skulle ha beslutats. Detta bör givetvis ske endast efter noggrann prövning och grundas på särskilda omständigheter. Vi tänker här dels på sådana fall där man på företagsekonomiska grunder entydigt måste dra slutsatsen att ett avsteg från huvudnormema är skäligt, dels på de tillfällen då ett tidningsföretag har valt att pantförskriva ett väntat men ännu inte beslutat driftsstöd. Det bör understrykas att det i samtliga fall rör sig om utpräglade undantagsföreteelser. Kommitténs överväganden och förslag i dessa hänseenden går närmare bestämt ut på följande.

12.5.1 Företag med särskilt goda resultat Vi förutsätter att vederbörande myndighet ges i uppdrag att löpande följa tidningsföretagens ekonomi och att därvid särskilt observera rörelseresultatets utveckling. Det förefaller ostridigt att ett företags ekonomiska rörelseresultat i enstaka fall kan utvecklas så gynnsamt att en fortsatt tilldelning av statligt driftsstöd måste betraktas som helt överflödigt trots att det fortfarande rör sig om en lågtäckningstidning. Följande två fall bör

föranleda att huvudreglema frångås.

1. En tidnings rörelseresultat, sedan det belopp som uppburits i drifts-

stöd frånräknats, är positivt och uppgår till mer än hälften av stödbe-

loppet.

Kommittén föreslår beträffande detta fall, att tidningens driftsstöd för året efter det ovannämnda räkenskapsåret minskas med en tredjedel av vad annars skulle ha rätt till för ifrågavarande år. Gäller mot-

tidningen

svarande förhållande mellan rörelseresultat och stödbelopp även nästkommande år, bör driftsstödet då reduceras med två tredjedelar. Det tredje året bör vid motsvarande förhållande stödet helt dras in.

proportionen mellan resultat och stödbelopp att förhålla sig

Upphör

så som här angetts bör i princip driftsstöd åter kunna beräknas enligt huvudregeln. Som en spärr mot extraordinära dispositioner bör dock gälla att rätten till driftsstöd i dessa fall också blir beroende av vederbörande tidningsföretags soliditet. Är Soliditeten högre än 20 % av företagets balansomslutning, bör inte driftsstöd enligt huvudregeln beviljas redan det första året efter det då proportionen mellan rörelseresultat och stödbelopp åter ändrats på angivet sätt utan först under andra året och endast under förutsätming att relationen alltjämt består. 2. Ett tidningsföretag, vilket samtidigt som det utger en lågtäckningstid-

ning är introducerar på aktiebörsen, beslutar om vinstutdelning till

aktieägarna.

Kommittén föreslår för detta fall att en av vederbörande företag utgiven tidning mister sin rätt att uppbära driftsstöd med omedelbar verkan. Huvudregeln för beräkning av driftsstöd tillämpas åter, om någon ak-

Driftsstöd 177

tieutdelning ett senare år inte kommer till stånd, såvida inte den situation då föreligger som beskrivs under l. ovan.

Med tidningsföretag bör i detta sammanhang jämställas en tidningsut-

givande koncern.

12.5.2 Vissa konstellationer

avläggare-huvudtidning

I avsnitten 10.2.3 och 11.4 har vi kommenterat det förhållandet att i vissa fall två tidningar har ett så nära samarbete redaktionellt och produktionsmässigt att den ena är att betrakta som och den andra som

avläggare

huvudtidning. När ett sådant administrativt och organisatoriskt samband

föreligger bör hänsyn hårtill

kunna tas på så sätt att frågan om driftsstöd för avläggarens del görs beroende inte endast av den tidningens täck-

ningstal etc. utan i viss mån även av

huvudtidningens förhållanden.

Kommittén har övervägt tanken på en regel med den innebörden att en avläggare skulle ha rätt till driftsstöd endast under att

förutsättning

även vederbörande är kvalificerad huvudtidning för sådant stöd. En så

långtgående restriktion

skulle dock i vissa fall medföra onödigt drastiska effekter. Det skulle också i enstaka fall kunna råda osäkerhet om huruvida ett samarbete mellan två tidningar verkligen innebär att den ena har

ställning_ som avläggare till den andra.

Vi anser det därför mer lämpligt att knyta den nu aktuella restriktionen till fall då det ett odiskutabelt

föreligger förhållande huvudtidning-

avläggare, vilket karaktäriseras av gemensamt ägarskap, samordnad produktion och till stor del gemensamt och då

innehåll, huvudtidningen har

en avsevärt större än upplaga avläggaren. Med det sistnämnda storlekskriteriet avser kommittén de fall då huvudtidningens upplaga är mer än fyra gånger så stor som

avläggarens.

Om en avläggares upplaga sålunda är mindre än en fjärdedel av huvudtidningens bör enligt vår mening driftsstöd till

avläggaren beviljas

endast för det fall att även huvudtidningen är berättigad att uppbära sådant stöd. i

12.5.3 av väntat driftsstöd

Pantförskrivning

Bakgrund

Regeringen beslöt den 18 februari 1988 att till kommittén överlämna en framställning av presstödsnämnden om en som skulle

författningsändring

klargöra att ett av nämnden alltid skall beviljat presstöd utbetalas till vederbörande tidningsföretag, oavsett om företaget till exempelvis en långivande bank pantförskrivit sin kommande fordran på nämnden. Enligt nämndens skrivelse är det klart otillfredsställande att betala ut produktionsbidrag och även andra former av presstöd till annan än det bi-

dragsberättigade företaget. Om en tidning vill ta in kommande

produk-

tionsbidrag i kalkylema för

återbetalning av ett lån bör detta, enligt pressstödsnämnden, vara en fråga enbart mellan och

företaget långivaren.

Av skrivelsen framgår att pantsätming av det slag som här avses har

178 Driflsstöd

förekommit i några fall varvid förorsakats ett icke

presstödsnämnden

administrativt merarbete. Nämnden ser en risk för mer omfat-

obetydligt

skulle bli vanligt förekommande. Den tande olägenheter om förfarandet framhåller dock inte endast att nya resurskrävande kontroll- och uppföljkan behöva läggas upp vid nämnden för att tillgodose såda-

ningsrutiner

na och formella krav som aktualiseras om pantförskrivning

praktiska

skulle förekomma ofta. Nämnden ifrågasätter även om en pantsättning av framtida är försvarlig från presspolitisk och företags-

produktionsbidrag

ekonomisk Förfarandet innebär enligt nämnden att vederbösynpunkt. rande tidningsföretags ekonomi urholkas, samtidigt som bidraget används för att täcka äldre skulder i stället för att möjliggöra framtida produktion.

Kommitténs överväganden och förslag

Kommittén ansluter som i sin sig till den tveksamhet presstödsnämnden skrivelse i att pantsätter en

anfört i fråga om det lämpliga tidningsföretag

fordran Även om detta hittills förepresumtiv på bidrag från nämnden. kommit bara i enstaka fall kan det finnas skäl att söka motverka en fortsatt tillämpning av förfarandet. Man bör inte underskatta de olägenheter av administrativ art som den bidragsbeviljande myndigheten kan drabbas av om systemet skulle bli vanligt. Än viktigare är dock att det från allmänt förefaller mindre lämpligt att ett tid-

presspolitisk synpunkt

uppbära ett för verksamheten ningsföretag i förväg avhänder sig rätten att som senare kan komma att beviljas men beträffande behövligt tillskott, vilket vederbörande myndighet ännu inte fattat något beslut. Denna prinär vare sig metoden med pantförskriv-

cipiellt grundade invändning giltig

att mera frekvent eller, som hittills, endast ning skulle komma praktiseras

undantagsvis.

torde för vara endast under särskilda förutsättningar som

Det övrigt

en formlig pantsättning av ett väntat bidrag blir aktuell i affärsförhållandet mellan ett tidningsföretag och en annan part, Lex. en bank. Normalt torde en kreditgivare knappast ställa ett sådant krav, utan en låneöverenskommelse kan på av borgenärens allmänna kännedom om

ingås grundval

och förtroende för den lånesökande, eventuellt mot säkerheter av annat slag. Om däremot en formlig pantförskrivning av ett kommande presstöd uppställs som villkor för att lånet skall beviljas, kan detta enligt kommitténs mening ses som tecken på att kreditgivarens tilltro till tidningsföre- Tidningens ekonomiska ställning bedöms måtaget i viss mån sviktar. hända som så svag att dess fortlevnad är osäker även i ett kort perspektiv. I ett sådant läge kan det knappast vara rimligt att ett eventuellt utgående framtida stödbelopp, avsett att underlätta fortsatt utgivning, i förväg dissådant sätt att dess egentliga funktion inte kan uppfyllas. poneras på Mot denna bakgrund har kommittén undersökt förutsätmingarna för av civilrättsliga regler åstadkomma ett att genom en förändring gällande generellt förbud mot pantförskrivning av sådana bidrag och andra förmåner som beviljas inom ramen för presstödet. Ett ingrepp i det civilrättslimed detta syfte är visserligen teoretiskt tänkbart men ga regelsystemet

Driftsstöd 179

kan för det första endast vidtas genom lag. Presstödet i sin tur är inte

reglerat genom lagstifming utan genom en författning av lägre valör. Redan detta torde göra det mindre lämpligt att söka en lösning på problemet genom ett civilrättsligt förankrat undantag. Även andra skäl talar för

att detta knappast skulle vara

lämpligt.

I stället synes de här nackdelarna böra motverkas

åberopade genom

vissa tillägg till föreskrifterna om vad den

bidragsbeviljande myndighe-

ten skall iaktta när den behandar framställningar om presstöd och beräknar storleken av sådant stöd. Det finns inget hinder mot att sådana villkor införs i föreskrifterna om presstöd att vederbörande myndighet före behandlingen av en tidnings ansökan om stöd måste beakta om det

förelig-

ger undenättelse om pantförskrivning och åläggs att i så fall antingen minska stödbeloppet eller helt avslå

framställningen.

v Med hänsyn till de vägande principiella invändningar som enligt vad som här redovisats kan anföras mot att ett framtida, ännu inte beviljat driftsstöd eller annat bidrag sätts i pant, skulle det strängt taget vara mest konsekvent att i föreskriva, att rätten till stöd vid

presstödsförordningen

en sådan pantförskrivning helt enkelt upphör. Kommittén anser dock att en sådan regel måhända skulle kunna betraktas som väl drastisk. I stället vill kommittén förorda en föreskrift med den innebörden att rätten till

presstöd visserligen

består även vid pantsättning men att stödbeloppet då inte får till än hälften bestämmas högre belopp av vad som annars skulle

ha kunnat beviljas.

En regel med detta innehåll kan redan genom sin existens antas verka

kraftigt återhållande när det gäller intresset hos ett

tidningsföretag att tillgripa pantförskrivning av ett förväntat statligt bidrag. Även för en

tilltänkt kreditgivare torde strävan efter ett sådant arrangemang avta i styrka och incitamentet i stället direkt med den öka till en uppgörelse lånesökande, som ju då i sinom tid normalt kan påräkna ett betydligt större stödbelopp än vid

pantsättning.

Om vederbörande myndighet trots den här restriktionen

föreslagna

ändå i något sällsynt fall skulle underrättas om att

pantsättning av ett

kommande bidrag ägt rum, torde detta böra ses som en

tydlig varningss_ignal om att tidningens fortsatta

existens även i ett mycket kort perspektiv kan vara hotad. Detta bör föranleda myndigheten till en särskilt noggrann undersökning av de närmare förhållandena, innan beslut i pressstödsärendet fattas. Det kan vidare i ett sådant fall vara att det undan-

lämpligt tillämpa

tagsförfarande som innebär att en viss del av ett beviljat hålls inne

bidrag

av myndigheten till slutet av året och utbetalas först då, om

förutsättning-

arna alltjämt består. En möjlighet att i särskilda fall göra så finns f.n.

stadgad i presstödsförordningens 54 §, och kommittén anser att en motbestämmelse bör återfinnas även i det framtida svarande regelsystemet.

180 Driftsstöd

12.6- Sammanfattande kostnadsberäkning

I avsnitt har redovisats vilket kostnadsutfall på totalnivå som de

tidigare

föreslagnanorrnema för driftsstödet kan beräknas ge för dels hög- och medelfrekventa tidningar (avsnitt 122.4), dels lågfrekventa tidningar (avsnitt 12.3.4). Beräkningarna utgår i båda fallen från att det stödberättigade tidningskollektivets struktur, utgivnings- och upplageförhållanden etc. inte förändras mellan året närmast före och närmast efter omläggningen. I bilaga 3 redovisas utfallet tidning för tidning, men det bör understrykas att de där angivna beloppen skall ses som räkneexempel, grundade på vissa teoretiska förutsättningar. Utgångspunkt för av utfallet enligt hittillsvarande och

jämförelsen

föreslagna regler är förhållandena utgivningsåret 1988, och det har antagits att de ändrade reglerna kan tillämpas fr.o.m. 1989. En smärre korrigering av ingångsvärdet för 1988 har gjorts när det gäller beloppet till de lågfrekventa tidningarna i syfte att för jämförbarhetens skull eliminera effekten av att några tidningar i denna grupp tidigare ingått i tlerdagarskollektivet och till följd därav under en övergångsperiod uppburit ett högre stödbelopp än enligt reglerna för fådagarstidningar. Dessa övergångsbelopp uppgår till sammanlagt 7,5 milj.kr. och beaktas alltså inte i den följande summeringen, vars syfte är att renodlat visa systemberoende skillnader mellan de tidigare och de föreslagna beräkningsnormema. Med angivna utgångspunkter kan statens kostnader för produktionsbidrag för år 1988 anges till 401,4 milj.kr. (varav 351,5 milj.kr. för högoch medelfrekventa och 49,9 milj.kr. för lågfrekventa tidningar) samt motsvarande kostnader för driftsstöd påföljande år till 402,4 milj.kr. (varav 336,0 milj .kr. för högoch medelfrekventa och 66,4 milj. kr. för lågfrekventa tidningar). Vid beräkningen av kostnaden för 1989 har hänsyn tagits till att föreslagna Övergångsbestämmelser det första året efter omläggningen ger vissa tidningar ett högre stödbelopp än enligt huvudreglema. Enligt förslaget sker i dessa fall en avtrappning av beloppen under en treårsperiod. Statens kostnader minskar därmed under det andra och tredje året med sammanlagt 20,4 milj.kr. och beräknas sålunda för år 1991 -- under samma förutsättningar som tidigare - komma att uppgå till 382,0 milj.kr. Sedan den treåriga övergångsperioden löpt ut kan därmed den totala kostnadsnivån för driftsstödet beräknas vara 19,4 milj.kr. lägre än motsvarande kostnadsnivå för år 1988. I förhållande till

produktionsbidrag

utgångsläget 1988 innebär detta en kostnadssänkning med 4,8 %.

Utvecklingsstöd 181

13 Utvecklingsstöd

13.1¶Teknisk och

förnyelse samproduktion

13.1.1 Bakgrund

Ända sedan grunderna för i nuvarande

presstödssystemet utformning la-

des fast i mitten på 1970-talet har frågor om ny teknik och teknisk sam-

produktion varit ett centralt element i diskussionen. Redan tredje pressutredningen, som lade fram sitt betänkande 1975, framhöll att kostnads-

läget i branschen borde kunna förbättras om rationali-

tidningsföretagen

serade verksamheten i såväl förpressledet som tryckeriledet. Till följd av

tredje pressutredningens överväganden och förslag inrät-

tades 1976 ett särskilt som fortfarande

samverkansbidrag, finns kvar i sak

oförändrat. Bidraget lämnas för samverkan i teknisk produktion (sättning och eller i

tryckning) annonsförsäljning. Minst en av de sökande tidning-

arna måste ha produktions- eller och sökande

utvecklingsbidrag, tidning-

ar får inte ha samma ägare eller tillhöra samma koncern.

Bidrag kan också lämnas för större branschni-

samverkansprojekt på

vå. Minst en tredjedel av de

deltagande tidningarna måste ha produk-

tions- eller För närvarande

utvecklingsbidrag. lämnas bidrag för teknisk

samverkan och annonssamverkan under högst fem år och med lika stort

belopp för varje deltagande tidning. Bidraget lämnas med ett gradvis

sjunkande belopp per år, så att bidraget för år 5 är nere i en

fjärdedel av

bidraget för år l.

Bidrag för branschsamverkan endast för utgår projekt vars totalkostnad uppgår till minst 300 000 kr. Bidraget bestäms till en tredjedel av totalkostnaden.

År 1976 förstärktes också anslaget till lån ur pressens lånefond. Så- . dant lån skall enligt gällande regler företrädesvis ges för projekt som

syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan. På orter där teknisk

samverkan bedöms möjlig får lån inte beviljas för projekt som inte avser sådan samverkan, annat än om samverkan först med

allvarligt prövats

negativt resultat.

Ett tidningsföretag kan få lån på förmånliga villkor för investering

eller annan för att stärka sin

åtgärd konkurrensförmåga

på längre sikt. Lån får även

beviljas företag som ägs av två eller flera tidningsföretag

och som producerar dagstidningar i samverkan. Lån får inte för

beviljas

sådana projekt som bedöms kunna finansieras på den allmänna kredit-

marknaden på normala villkor

marknadsmässiga och på ett för företaget betryggande sätt.

Det rådande stödsystemet har således i tio år innefattat

drygt möjlig-

heter till stöd för tekniska och

rationaliseringar fömyelseåtgärder, i första

hand genom samverkan. Under tioårsperioden har

riksdagen och rege-

ringen vid upprepade tillfällen understrukit att teknisk samverkan fram-

182 Utvecklingsstöd

står som ett naturligt sätt att nedbringa kostnadema för tidningsföretagen. framhållit det nödvändiga i Samtidigt har staten med stigande eftertryck att själv vidtar kraftfulla åtgärder för att vända den

tidningsbranschen

att ta vara på möjligheter till teknegativa kostnadsutvecklingen genom nisk rationalisering och pröva samverkan i olika led. Sedan budgetåret 1981/82 har samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond för i endast begränsad omfatming. Inte

samprojekt utnyttjats

under har förbrukningen överstigit hälften av något av dessa budgetår vad som anvisats för ändamålet. Den totala medelsförbmkningen under samverkansbidraget har under åttiotalet uppgått till ca 7 milj .kr., dvs. lika mycket som riksdagen anvisat för varje budgetår under perioden.

13.l.2 Femte pressutredningen

1983 tillsattes femte pressutredningen med uppdrag att bl.a. undersöka ändamålsenlighet för att främja samverkan. Motivet var att

presstödets

kostnadsutvecklingen i branschen nu gått så långt att det ansågs befogat att om stödformer för samverkan undersöktes i särskild ordning.

frågan

Femte lämnade sina förslag 1985. I betänkandet kon-

pressutnedningen

stateras beträffande ny teknik i förpressledet att den tekniska utvecklingens är svår att bedöma, och därmed rationalise-

rationaliseringspotential

Utredningen att införande av ny teknik kräver

ringseffekten. påpekar

förberedelser och tar tid att genomföra. Först när omlägg-

långsiktiga

ningen är helt genomförd kan effekterna avläsas. Ny teknik kräver omorvilket har ett värde i sig. Säkerheten i framganisation av verksamheten, ökas och produkten tillförs nya kvaliteter. ställningsprocessen Som skäl för den relativt långsamma tekniska omställningen i förav anför att fortsatta fram-

pressledet tidningsproduktionen utredningen

har varit viktigare för tidningsföretagen än teknisk gångar på marknaden som sådan. Tidningens kvalitet och redaktionella utformrationalisering 4 än ökad effektivitet i framställningen. ning bedöms ofta vara viktigare Beträffande teknisk i tryckeriledet framhåller utred-

samproduktion

att åstadkomma lägre produktionskostnader med ningen att det inte går helt oförändrade Den av två eller flera tidningar som

pressläggningstider.

i en trycks senare får en betydande marknadsför-

gemensam anläggning

del. Eftersom teknisk samverkan ligger närmast till hands på konkurrensorter är detta särskilt viktigt. _ _ Trots att teknisk samverkan kan medföra ett förbättrat kostnadsläge inte realiserats i för deltagande företag har samverkan enligt utredningen

omfattning. Tidningsföretagen har prioriterat de mark-

någon nämnvärd effekterna, dvs. fördelen med fria pressläggningstider. Den nadsmässiga svagare parten har inte velat försvaga sin konkurrensställning ytterligare, på marknaden. och den starkare parten har inte velat äventyra sitt försteg Ett annat hinder är enligt utredningen att presumtiva samverkansparter har olika ekonomiska förutsättningar. De med sämre resurser befinner Ett annat viktigt hinder mot samverkan är

sig i ett förhandlingsunderläge.

att investeringsbehoven ofta är i otakt.

Utvecklingsstöd 183

Femte pressutredningen anför sammanfattningsvis att staten har un-

derskattat hö gtäckningstidningamas ekonomiska bärkraft och

lågtäcknings-

tidningarnas intresse av bästa De förra behö-

möjliga presslåggningstider. ver inte dela sina investeringskostnader

med någon annan och de senare har satt sina uppgifter på marknaden främst. Den statliga samverkanspolitiken är därför orealistisk.

Utredningen drar slutsatsen

att staten inte med ytterligare stödinsatser kan åstadkomma samverkan i tekniken. Att forcera fram samverkan vore att äventyra konkurrensen och mångfalden inom Samver-

dagspressen.

kansbidraget bör avvecklas.

De rationaliseringsmöjligheter som finns enligt utredningen ligger i

företagens egeninvesteringar i ny teknik med sikte på en successiv effek-

tivisering av framställningen.

Det gäller både små och stora tidningar. Till som finns till intern

detta skall läggas de möjligheter rationalisering företagsvis eller inom de många koncerner

och kedjor som finns inom dagspressen, där en eventuell rationaliseringsvinst stannar inom gruppen.

13.13 Internationella förhållanden

Dagstidningskommittén har undersökt förekomsten och av

inriktningen

teknisk förnyelse och samproduktion i både och utlandet.

Sverige Kom-

mittén har gjort studieresor till Finland, Storbritannien och Förenta

Staterna och i övrigt inhämtat uppgifter om förhållanden i flera andra länder.

I fråga om införande

av ny teknik i förpressledet gäller att dagstidningsbranschen i de tre nämnda länderna har kommit långt, även om det finns stora olikheter mellan olika

tidningskategorier, olika ägargruppe-

ringar samt också regionalt. Allmänt gäller att de kostnadsmässiga effekterna varit positiva. I Storbritannien och Förenta Staterna kan detta delvis hänföras till en koncentrerad, genomgripande

omläggning under kort tid, vilket minskar och ger en starkare kontrasteffekt

övergångskostnadema

mellan gammalt

och nytt.

När det gäller teknisk samproduktion är vissa förhållanden av särskilt intresse. Generellt förekommer samverkan inom och koncerner i

kedjor

ungefär de former som femte förordat, och av motsva-

pressutredningen

rande skäl. Av större betydelse i sammanhanget är dock samverkan som etablerats mellan konkurrerande och sådana som har i stort sett

företag

samma målgrupper och trycktider.

Finland

I Finland har den tekniska kommit Flera har

utvecklingen långt. företag

under senare år moderniserat sin till

förpressproduktion genom övergång direktinskrivning och olika datasystem för I takt med processtyming.

utvecklingen har intresset

väckts för en samordning av fortsatta rationaliseringar. Detta har uttryckts bl.a. genom att ett antal större gått

tidningar

samman i ett gemensamt det s.k. un-

utvecklingsprojekt, SISU-projektet, der ledning

av professorn i grafisk teknik Nils Enlund, som år verksam i både Finland och Sverige.

“ 184 U

tvecklingsstöd

Bakgrunden är att en antal tidningar i Finland upplevt den tekniska övergången från maskinsättning och blyteknik samt högtryck till datorba-

serad sidproduktion och offsettryck som svår och påkostande. Brist på

förberedelser och planlösningar medförde att processen allmänt sett blev dyr och krånglig och alltför mycket präglad av trial and error. Tidningsföretagen var övertygade om att nittiotalets omställning till helelektronisk sidframställning, med därav följande krav på ändrad organisation och produktstyming, skulle bli ännu svårare än tryckeriomläggningen. Det s.k. SISU-projektet startades som ett gemensamt förarbete till teknisk modernisering i förpressledet. Målet var att skapa en samordnad kunskapsbas, minska riskerna för enskilda felsatsningar samt undvika onödiga omvägar i fömyelseprocessen. Inom projektet har de olika leden i förpressframställningen renodlats och analyserats med avseende på de tekniska behoven. Utgångspunkten har varit att alla förpressavdelningar, all information och sidframställningens alla funktioner kommer att kunna integreras totalt. Detta kräver i sin tur ett klart redaktionellt ansvar och förbättrad styrning och uppföljning. Frågan om en lämpligt utformad och avpassad organisation ställs i fokus. Projektet har bedrivits utifrån icke-tekniska utgångspunkter. Förutsättningarna har varit företagens önskemål och ambitioner rörande resp. tidnings utformning och redaktionella uppläggning. Tekniken har behandlats som ett arbetsredskap för att uppnå den redaktionella målsättningen. SISU-projektet är ett anslående exempel på hur tidningsföretag, oavsett konkurrens- och ägarförhållanden, med gemensamma satsningar och gemensam framförhållning kan verka för en genomtänkt och kostnadseffektiv produktionsrationalisering, samtidigt som det gemensamma projektet lämnar utrymme för varje deltagande tidnings enskilda villkor och önskemål. En grundtanke är att frågor om teknisk produktion kan lösas gemensamt, utan att detta behöver inkräkta på redaktionella ambitioner eller konkurrens på läsarrnarknaden.

Storbritannien Under åttiotalet har dagspressbranschen i Storbritannien genomgått vad som kallats en teknisk revolution. För tio år sedan var flertalet tidningsföretag kraftigt nedgångna och tekniskt föråldrade. Endast med hjälp av återkommande, omfattande kapitaltillskott från starka finansiärer kunde en rad ansedda tidningar överleva. Förutsättningar för förändringar skapades dels genom en ny central lagstiftning som bl.a. stärkte ägarens beslutsrätt, dels genom ett forcerat produktionsgenombrott av i första hand de två i Storbritannien dominerande ägarna Murdoch och Maxwell, som båda har stora tidningar med riksspridda upplagor som i mitten av sjuttiotalet var särskilt drabbade av branschens generella problem. Båda dessa grupper har inom några få år uppfört stora tidningsfabriker för en modemiserad, gemensam tryckning och distribution inom resp.

Utvecklingsszöd 185

grupp, och har infört direktinskrivning på skärm och annan datoriserad

teknik i förpressledet. Den omedelbara effekten är högre effektivitet i produktionen och en drastisk reduktion av de fasta kostnaderna.

Tidning-

ama kan gå med vinst och för första gången på decennier attrahera kapital.

Den avgörande förutsättningen för ekonomisk framgång var dels att

läsarmarknaden var stark och i stort sett oförändrad och dels att

åtgärder-

na inriktades på kostnadsreduktioner. En relativt stabil intåktssida

gjorde

det möjligt att motivera radikala förändringar och beräkna resultatbalan-

ser.

Utvecklingen skapade en helt ny kostnadsbild för tidningsproduktion och startade en snabb kedjereaktion genom hela branschen. Den nya tekniken i termer av lägre och

investeringsbehov utgivningskostnader

väckte också intresset för nyetableringar.

Förebilden här var inledningsvis den

riksspridda Today, som med hög kvalitet (fyrfárgstryck m.m.), begränsad bemarming, datastyrd legotryck-

ning på en rad olika orter m.m. bildade skola för det produktionstekniska nytänkandet. Modellen övertogs och av The

linslipades Independent, en

helt .ny stor morgontidning, som till rimliga kostnader lyckats nå en upplaga på för närvarande inemot 400 000 exemplar. Den nya tekniken och den nya verksamhetssynen har gjort det praktiskt och förtagsekonomiskt intressant att

förlägga tryckningen utanför

redaktionen på orter. En större

distributionsmässigt lämpliga rörlighet på

trycksidan har bl.a. lett till ökad efterfrågan på redan befintlig tryckkapacitet.

Ett exempel är Portsmouth/Havant, där ett väletablerat

tidningshus

sedan länge givit ut en egen kvällstidning The News och ett antal till

företaget anknuma lokaltidningar. i

The News trycker nu även bl.a. Independents och Guardians upplagor i södra England. av dessa

Upphandling

och andra har lett till att

tryckningsuppdrag företagets pressar nu går

nitton av dygnets timmar. The News har

tjugofyra kraftigt höjt avkast-

ningen på investerat kapital och Independent och Guardian har fått en prisvärd tryckning. Motsvarande produktionsmodeller utvecklas på andra orter.

Den kanske viktigaste är att den aspekten på utvecklingen bygger på en större rörlighet och valfrihet ifråga om produktionens olika led och

delmoment. Möjligheterna

att starta eller upprätthålla tidningsutgivning i form av olika kombinationsmodeller inom branschen som helhet har lett

till större elasticitet i verksamheten, bättre

kapacitetsutnyttjande, högre avkastning på investerat

kapital samt genomgående ett bättre kostnadsläge. Den centrala faktorn i processen har varit en friare syn på utgivningsstrukturen. I den brittiska utvecklingen har utgivarintresset koncentrerats på den redaktionella produkten. Den tekniska produktionen och distributionen ses i allt större som

utsträckning entreprenörstjänster med en egen

marknad. Praktiska och underordnas relationsmässiga problem ekonomis-

Utvecklingsstöd

ka hänsyn. Det kan Lex. noteras att både Independent och Guardian trycker hos The News, trots att de konkurrerar på samma marknad och i

princip har samma pressläggningstider.

I ett bredare kan det sägas att utvecklingen i Storbritannien

perspektiv

handlar om en teknisk revolution i branschen än om en ytterst sett mindre kostnadsrevolution. Ny teknik, ny organisation och en ny verksamhetstill att skapa fömtsättningar för en helt annan kostnadssyn samverkar stmktur inom tidningsutgivningen och därmed till en förbättrad lönsamhet inom branschen. Allt detta sker vid sidan av en oförändrat intensiv konkurrens på läsarmarknaden.

Förenta Staterna Konkurrens mellan likstora dagstidningar på ungefär samma villkor som i Sverige finns i endast 26 av Förenta Statemas ca 1 500 städer. I ytterligare 21 städer finns det två konkurrerande dagstidningar endast till följd av att statligt godkända samverkansavtal, s.k. Joint Operating Agreements, har förhindrat nedläggning av en av tidningarna. Dessa samverkansavtal utgör undantag från den generellt restriktiva antitrustlagstiftningen och ger samverkande tidningar möjligheter att vara lönsamma på gemensam basis. Ordningen har varit föremål för kritik och bl.a. beskrivits som lukrativa storrnonopol och ett hot mot den fria konkurrensen. har å andra sidan hävdat att systemet räddar

Förespråkarna i opinionsbildningen och tjänar läsarintresset. mångfalden

tillåter konkurrerande tidningar på samma marknad att gå

Systemet

samman beträffande administration, produktion, distribution och annonsmedan däremot all redaktionell verksamhet skall hållas isär.

försäljning,

Det är också möjligt att avtalsmässigt bestämma fördelningen av intäkter, men gäller i så fall som en del av huvudavtalet och får inte

fördelningen

ändras. I de fall ett samverkansavtal frångåtts av någon part har det i allmänhet med en inledningsvis avtalad fördelning av in-

gällt missnöje

täktema. Det finns stora skillnader i det tjugotalet samverkansavtal som för närvarande existerar. Det gäller såväl giltighetstiden som fördelning av intäkter och av olika praktiska moment. I vissa fall inrättas

uppdelning

separata organ för de gemensamma momenten, i andra förläggs dessa till en av tidningarna. I ett antal fall där avtalen fömyats har samtidigt fördelningen av intäkterna omförhandlatstill följd av förändringar på läsarmarknaden. Ibland har avtalen inneburit att den ena tidningen blir moroch den andra kvällstidning. Ordningen är elastisk och anpas-

gontidning

sas efter de olika villkor som kan gälla på olika marknader. Poängen med systemet är att två tidningar gemensamt kan nedbringa sina kostnader genom förenklingar, sammanslagningar och höjt kapacii produktionen. Produktionsapparaten behöver inte byg-

tetsutnyttjande

gas upp med hänsyn till olika konkurrensfunktioner, utan kan anpassas till de verkliga, operativa behoven.

U

tvecklingsstöd 187

Skälet till att Förenta Statemas efter tvekan

kongress åtskillig god-

kände samverkansavtalen var den framväxande insikten att effektivitet

på

marknaden för varor och tjänster inte alltid är med

förenligt tillräcklig

mångfald på marknaden för åsikter och idéer. Frågan kopplades alltså till åsikts- och informationsfriheten

och dagspressens betydelse för den demokratiska processen. Den fria konkurrensen

vägdes mot allmänhetens intresse av mångfald i informationen.

De flesta samverkansavtal sägs ha fungerat

väl i praktiken. Långtgående samarbete anses inte ha medfört ett statiskt konkurrensförhållande på läsarmarknaden. En rad studier har lett till slutsatsen att samverkande tidningar vanligen agerar mer som konkurrerande tidningar än som en enda samverkande har fortsatt att

monopoltidning. tidningar energiskt

konkurrera med upplagan, och i ett antal fall har skett som

förskjutningar föranlett omförhandling

av gällande avtal eller ett upphörande av samarbetet.

Amerikanska forskare och andra bedömare drar slutsatsen

att det ytterst är läsarna - och därmed redaktionella kvalitet - som

tidningarnas

avgör tidningarnas framtid, och att produktionsforrnema är av underordnad betydelse så länge inte dessa är knutna till finansiella förhållanden som i sig avgör att överleva.

tidningarnas förmåga Även om statliga samverkansavtal i Förenta Staterna på principiella grunder som

uppfattas ett tveksamt inslag i en anses

samhällsordning som hyllar fri konkurrens värdet av mångfald i och vara värt

nyhetsrapportering opinionsbildning

priset av ett avsteg från annars grundläggande konstitutionella principer.

13.1.4 Svenska förhållanden

I Sverige har den tekniska av

fömyelsen förpressproduktionen gått steg-

vis. Möjligheterna att med s.k. ny teknik rationalisera och effektivisera tidningsframställningen var kända ganska tidigt. Av olika skäl har förnyelseprocessen blivit tämligen utdragen inom branschen som helhet och kommit olika långt i olika företag.

En bidragande orsak kan sägas ha varit att en

helhetssyn på system-

omläggningen inte kunnat utarbetas innan olika moment

modemiserats, eftersom modemiseringen parallellt med den ut-

länge gick teknologiska

vecklingen. Många företag har fått pröva sig fram utifrån egna villkor och fömyelsen har ofta haft karaktären av Det har inte

pionjärarbete.

förekommit någon egentlig samordning av inhämtade erfarenheter eller samlad diskussion av tänkbara modeller.

Rationaliseringsansträngningar-

na har ofta fått förenas med

systemutveckling hos producenter och leverantörer av teknisk utrustning, främst då dataindustrin.

Kommittén har genom särskild expertis låtit genomföra undersök-

ningar av dagstidningsföretagens ekonomi, med i utgångspunkt empiris-

ka studier av åtta Studien ratio-

flerdagarstidningar. pekar på betydande

naliseringsmöjligheter genom införande av ny teknik, särskilt datorisering i form av av

direktinskrivning, lagring och användning typografiska

standardkomponenter och integrering av skilda produktionsmoment. Ge-

188 U tvecklingsstöd

nom den snabba tekniska utvecklingen sjunker priserna på ny utrustning i takt dels med prisutvecklingen inom datorområdet i övrigt, dels med standardiseringen av användbara system. Det innebär bl.a. att den nya tekniken blir tillgänglig även för mindre och medelstora tidningar. I studien framhålls att rationaliseringar i förpressproduktionen inte alltid medför kosmadssänkningar för företagen, eftersom ett uppkommet ekonomiskt utrymme kan tas i anspråk för t.ex. nya redaktionella satsningar.

Studien visar också på möjliga rationaliseringar inom administrationen. I flera fall sågs tidningar ha svagt utvecklade system för ekonomisk styrning och betydande utrymme för förbättringar. Det gäller t.ex. områ-

den som budgetering och budgetuppföljning/rapportering som instrument

för delegering och kontroll av ansvar samt användning av kalkyler som

i beslutsunderlag.

Vidare påpekas i studien att det finns goda möjligheter att effektivise-

Problem med t.ex. stopptider och ra systemen för produktionsstyming. buffertbemanning för att utjämna belastningsvariationer kan lösas genom förbättrade planeringsunderlag för produktionen. Annonsvolymen och därmed antalet sidor i en tidning varierar t.ex. cykliskt med olika veckodagar, delar av månaderna och med hänsyn till hur helger och semesterperioder infaller etc. Kartläggningar av dessa variationer med styrning av stopptider, resurser och produktion på basis av informationen utgör en

stor rationaliseringspotential.

De möjligheter till förbättringar som tas upp i studien sammanfaller i dessa delar väl med de idéer och systemmodeller som förespråkas i Nordisk Avisteknisk Samarbetsnåmnds s.k. EET-rapport (Helintegrerad elektronisk tidningsframställning, 1985) och med den inriktning på tänkbara förbättringar som utvecklats inom t.ex. SISU-projektet i Finland. De återspeglar också vad som i många stycken redan genomförs internationellt.

Till de praktiska och strukturella svårigheter som ofta hör ihop med ny systemutveckling och pionjärarbete har även kommit problem av facklig karaktär. Oklarheter om utvecklingens inriktning och arbetsmässiga effekter på längre sikt har medfört att fackliga organisationer ofta förhållit sig avvaktande till införande av ny teknik. Det har i första hand gällt direktinskrivning och även ombrytning av redaktionellt material på skärm, vilket inneburit förändrade relationer mellan journalister och grafiker.

Under de senaste åren har dock flera praktiska och principiella frågor kunnat klarläggas. Arbetstagare och arbetsgivare inom branschen har genom främst förnyade teknik- och samarbetsavtal t.ex. öppnat möjligheter för långtgående teknisk rationalisering i förpressledet.

I 1986 års teknik- och samarbetsavtal mellan Tidningarnas arbetsgivareförening och Grafiska fackförbundet fastställs t.ex. inledningsvis att företagen måste stå helt öppna för att tillägna sig nya tekniska förfaranden i partemas gemensamma intresse att verka för att skapa arbetstillfällen och trygghet åt de anställda samt att starka företagens ställning. Parterna är medvetna om att personalförändringar kan bli aktuella, och frå- V gor om erforderlig utbildning och omskolning framhävs.

Utvecklingsstöd 189

Avtalet är till stor del inriktat om

på frågan lämplig arbetsorganisa-

tion för grafisk produktion med ny teknik. I avtalet avgränsas olika ar-

betsuppgifter och fördelas inom ett tänkt, modemiserat

produktionssys-

tem. Ett underliggande motiv är att den

förnyelse ifråga om teknisk ut-

rustning som hittills genomförts inte alltid anses ha fått genomslag i organisationen, som i vissa fall i betydande förblivit den-

utsträckning

samma som under blyteknikstiden trots att de tekniska

förutsättningarna

radikalt förändrats. Följden har i sådana blivit fall ökade materialkostnader samtidigt som formerna för administration och produktion kommit i otakt. Berörda parter anges ha ett gemensamt intresse av att arbetsformer

och kommer i fas med de tekniska

arbetsfördelning förutsättningarna för en konkurrenskraftig

och lönsam produktion.

Utvecklingen inom datatekniken under senare år har gjort det möjligt att diskutera i termer av elektroniska

helhetssystem för förpressledet i

tidningsframställningen, från inskrivning av text fram till

tryckningsmo-

mentet. Nordisk Avisteknisk Samarbetsnämnd har Lex. i den nämnda s.k. ET-rapporten utvecklat de praktiska oli-

förutsättningarna och presenterat

ka modeller för den tekniska systemuppbyggnaden för sådan produktion. Liknande helhetssystem har diskuterats inom det nämnda SISU-projektet i Finland.

Med bakgrund i bl.a. sådant modelltänkande har nya system för en

dagstidnings hela förpressproduktion, inkl. moment såsom annonsbok-

ning/produktionsstyming, budget och ekonomi, nyligen presenterats. Inom området desktop publishing har system lanserats kommersiellt som kan

användas i

dagstidningsproduktionen. Den dataindustriella utvecklingen

har i allt snabbare takt anpassats till

dagstidningsbranschens spcxiftka

behov. *

Denna utveckling

har redan fått praktiska konsekvenser. I Stockholm

ges t.ex. sedan en tid en stadsdelstidning ut där hela

förpressproduktionen

bygger på ett system med hopkopplade persondatorer med i stort sett

standardprogramvara. Fem journalister svarar för hela det redaktionella

arbetet och, tillsammans för hela med två grafiker, framställningen av nyhetssidor fram till tryckning. Modellen har blivit en teknisk

framgång.

De ansvariga för verksamheten anser inte att det finns några praktiska hinder för att använda den valda tekniken även för produktion av större

dagstidningar. . Sammanfatmingsvis gäller beträffande förpressproduktionen

att systemtänkandet under senare år nått långt. I dag finns modeller för helintegrerad elektronisk som i stort sett är att omsättas

sidframställning färdiga i

praktiken. Även den dataindustriella utvecklingen kan nu sägas vara i fas med olika olika önskemål. Den

tidningsföretags arbetsmässiga reglering-

en anvisar möjligheter till en

långtgående förnyelse.

När gäller _det rationalisering genom samproduktion i tryckeriledet har utvecklingen inte kommit så som

långt riksdagen, regeringen och

olika utredningar under en av år följd angivit som önskvärt. På ett antal orter förekommer samtryck av det slag som är lättare att realisera, dvs.

190 Utvecklingsstöd

mellan morgon- och kvållstidningar. I de flesta fall har sådan samtryckning etablerats utan statliga bidrag. Ett undantag utgör den projekterade tryckerianläggningen för Aftonbladet och Svenska Dagblagemensamma det, där riksdagen godtagit att presstödsnämnden under en treårsperiod medger lån ur pressens lånefond till ett totalt belopp av 175 milj .kr. Båda har dessutom fått samverkansbidrag. Anläggningen beräknas företagen tas i bmk sommaren 1990. mellan tidningar med likartade utgivnings-

I fråga om samtryckning

villkor har sådant samarbete åstadkommits med statlig hjälp. I Skara trycker sex våstgötatidningar gemensamt inom Skaraborgs Press AB, som till stor del finansierats med fönnånliga statliga lån. Alla tidningar är men med i viss mån olika delmarknader. Frågan om

morgontidningar,

trycktider har lösts genom avtal och utgör enligt uppgift inget störande hinder. I Visby trycker sedan något år de två konkurrerande tidningarna på samma pressar, som liksom i Skara ägs av ett särkilt upprättat bolag. Trots den ganska intensiva konkurrensen på Gotland fungerar samarbetet väl och uppfattas av deltagande tidningar som ekonomiskt och praktiskt fördelaktigt. Liksom i Skara betraktas inte trycktiderna som något avgörande sedan frågan bestämts genom avtal. I praktiken vet inte

problem

företagen från dag till dag vilken tidning som trycks först, utan arbetet inlämningstider. Enligt uppgift har en bestyrs helt av överenskomna också haft effekter på det redaktionella arstämd inlåmningstid positiva betet. . . Intresset för förefaller nu vara växande. På olika håll

trycksamverkan

i landet förekommer att pröva praktiska och ekonomiska förut-

planer på

sättningar för samtryck. Motivet är i förekommande fall ett känt behov av att minska de fasta kostnadema, rationalisera produktionen och anpassa investeringarna till vad som i själva verket behövs för att framställa produkten.

13.2 Kommitténs överväganden Även om mycket i den internationella utvecklingen inte kan tillämpas på eller med svenska förhållanden finns det vissa beröringspunk-

jämföras

ter. Liksom i t.ex. Storbritannien har dagspressen i Sverige en stark ställ- Låsannarknaden är stabil. Även tidningar i Sverining i mediesamhället. ekonomiska problem har - med några ge med sedan länge kännbara - kunnat stabila Också små tidning-

undantag peka på ganska upplagor.

ar kan ofta visa på ett troget läsarunderlag. Liksom i utlandet är dagspressens problem i Sverige ofta ett kostnads- Sedan infördes har motivet för det - och kraven

problem. presstödet

- formulerats så att det gäller att balansera från berörda tidningsgrupper av höga och stigande kostnader för verksamheten med högre intäkter. Detta har t.o.m. lett till krav indexerade produktionsbidrag i takt med

på kosmadsutvecklingen.

Utvecklingsstöd 191

De åtgärder som lett till framgång för dagspressen utomlands har genomgående varit inriktade på att reducera kostnaderna i förhållande till intäkterna. Detta och ut-

har till stor del skett genom teknisk förnyelse byggd samverkan i olika fonner. I Sverige har däremot varit

inriktningen

att höja intäkterna i förhållande till kostnadema. har

Produktionsbidraget

betraktats som för uteblivna annonsintäkter och har

kompensation höjts i takt med kostnadsutvecklingen.

i Som nämnts i det föregående har till teknisk samver-

möjligheterna

kan inom dagspressen tills vidare

tilldragit sig ett begränsat intresse i

Sverige. I realiteten har flertalet

flerdagarstidningar byggt upp en egen

komplett teknisk produktion. Med de krav på pressar m.m. som måste ställas av t.ex. en innebär

flerdagarstidning det att många företag har

investerat i överkapacitet.

Tidningar med svag ekonomi har fått göra investeringar som egentligen i många fall är både för dyra och för omfattande för behovet.

Såväl fjärde som femte pressutredningen har anfört praktiska hinder för en utvecklad teknisk samverkan.

Det gäller främst problem med press-

läggningstider och svårigheter med olika investeringsfaser.

Kommittén anser inte att om är ett o-

frågan pressläggningstidema

överstigligt hinder. I de fall samverkan etablerats, t.ex. i Skara och Visby, har dessa frågor kunnat lösas tillfredsställande genom avtal. I Visby vet t.ex. inte de från till

deltagande tidningarna dag dag vilken som

trycks först. Samverkan har i dessa fall varit framgångsrik, och har inte medfört påtagliga nackdelar för det redaktionella arbetet. Kommitténs undersökningar av olika företag visar att den allmänna är

inställningen att frågan

om stopptider skulle kunna lösas. Det har för övrigt i stor utsträckning skett under liknande förutsättningar i t.ex. Förenta Staterna

i och Storbritannien.

Kostnadsutvecklingen i branschen är för närvarande sådan att det för många tidningar, som måste klara allt större investeringar, i en framtid kan bli frågan

om att välja mellan en något tidigare pressläggning och att överhuvudtaget kunna komma ut som Kommittén

självständig tidning.

har erfarit att vissa

idag vinstgivande tidningar, som redan dominerar på

sina resp. marknader, bedömer.att vinsterna måste ökas avsevärt för att nödvändiga nyinvesteringar i främst tryckpressar skall kunna klaras av utan extraordinär finansiering.

I ett sådan perspektiv framstår ennågot framflyttad pressläggning eller en något minskad frihet att välja trycktid som ett mindre problem.

Samma sak kan i princip anses gälla om

ifråga investeringsfasema.

Om valet står mellan å ena sidan en mycket kostsam egeninvestering vid en viss tidpunkt och å den andra en ekonomiskt fördelaktigare

nyinveste-

ring genom samverkan vid en annan tidpunkt, torde kunna ses

tidpunkten

som underordnad de styrande ekonomiska

förutsättningarna i de båda

alternativen.

Fjärde och femte pressutredningarna har också anfört att den allmänna attityden i branschen till teknisk samverkan sedan länge varit awisan-

192 U tvecklingsstöd

de. En förklaring kan i någon mån vara att teknisk samverkan ofta uppfattas som ett relationsproblem snarare än som en rent ekonomisk fråga. Detta illustreras av kommitténs egna undersökningar genom särskild ekonomisk av förhållandena på vissa konkurrensorter. I ett fall note-

expertis

ras i rapporteringen beträffande produktionsteknisk samverkan att *båda tidningarna på en konkurrensort inser det närmast absurda i förhållandet att två tryckpressar, belägna på ca 50 meters avstånd, utnyttjas endast ett par timmar varje natt. i Företag som skulle vara ekonomiskt betjänta av- att lägga ut sin tryckning till annat företag drar sig ofta för att göra det med argumentet att man inte vill bli beroende, förlora sin handlingsfrihet eller pris- och

konkurrensmässigt hamna i underläge gentemot det företag som kan ta

tryckningen. Företag som skulle tjäna på att sälja teknisk överkapacitet drar sig å sin sida för att ge ett annat företag ekonomiska och därmed konkurrensmässiga fördelar av den egna stora tryckeriinvesteringen och samtidigt befria konkurrenten från den tunga investering man själv har genomfört Den ena parten slår vakt om sin självständighet och den andra parten slår vakt om en konkurrensfördel. I en förutsättningslös analys förlorar båda på sin inställning. Den enskilda tidningsrörelsen belastas med teknisk och kostnader som inte i strikt ekonomiska termer är

överkapacitet

nödvändiga för verksamheten. Kommitténs undersökningar visar att åtskilligt kan uppnås genom teknisk förnyelse och sarnproduktion. Både svenska och internationella exempel ger vid handen att teknisk samverkan kan medföra ett väsentligt förbättrat kostnadsläge för samarbetande tidningar, utan att för den skull den redaktionella självständigheten eller konkurrensen på läsarmarknaden behöver äventyras. Tvärtom kan en minskad kostnadspress sägas skapa förutsättningar för förbättrad redaktionell kvalitet och ett ökat redaktionellt oberoende. Rent allmänt gäller att det är den utformningen av en

redaktionella

tidning som är viktig, inte primärt i vilka former den produceras. Tidningens kvalitet och redaktionella halt avgör. dess betydelse för allmänheten och läsarna. De presspolitiska motiven för statens stöd till dagspres-

sen tar sikte på nyhetsförmedling och opinionsbildning. Såväl i ett före-

som presspolitiskt perspektiv är den tekniska produktio-

tagsekonomiskt

nen snarast att se som en i och för sig nödvändig men trots allt kompletterande verksamhet. . För en utgivare som vill göra en bra och prisvärd redaktionell produkt torde det vara naturligt att sträva efter så praktiskt och ekonomiskt fördelaktiga produktionstekniska lösningar som möjligt. Valet av organisation, placering m.m. av den tekniska produktionen borde med ett sådant synsätt styras av priset, spridningsrationaliteten osv. för den redaktionella i

produkten.

En parallell kan f.ö. i detta avseende dras med distributionen, som genom samdistributionen har avförts som konkurrensmedel utan att detta

Utvecklingsstöd 193

påverkat den redaktionella kvaliteten eller konkurrensen om läsarna. På liknande sätt torde det kunna hävdas att branschen har ett gemensamt intresse av en effektiv och prisvärd teknisk produktion.

Målmedvetna försök att nå rationella produktionstekniska lösningar skulle kunna få två huvudeffekter. För det första kan det medföra ekono-

miska lättnader för dagspressen, bl.a. genom bättre totalt

kapacitetsumytt-

jande, samt fler produktionsaltemativ för tidningarna. Vidare skulle det

kunna skapa utrymme för nyetableringar genom sänkt, totalt kostnadsläge och större möjligheter att gå in på marknaden.

Presspolitiken i form av stöd till dagspressen i olika led värnar om konkurrens och mångfald i och

nyhetsförrnedling opinionsbildning. Det

samhällspolitiskt viktiga i

tidningsutgivningen är den redaktionella produkten. En tidningsutgivare som får presstöd bör i praktiken se det som ett bidrag till förverkligande av sina redaktionella ambitioner. Mot denna bakgrund är det rimligt att presstödet utformas så att det

kan främja en mot större

utveckling rörlighet och valfrihet i den tekniska

produktionen i syfte att skapa bättre ekonomiska

förutsättningar för tid-

ningsutgivning. Målet bör vara att stärka och underlätta

utgivningsvillko-

ren för svagare dagstidningar och sådana som är beroende av årligt driftsstöd samt skapa för vissa utrymme nyetableringar. Målet i ett vidare perspektiv är att minska det rådande kostnadstrycket och förbättra förutsättningarna för lönsamhet inom branschen i stort.

13.3 Kommitténs

förslag

Kommitténs inkl. internationella undersökningar, jämförelser, har visat att det är fullt möjligt att framställa dagstidningar med oförändrat hög kvalitet i enklare tekniska former än vad som nu ofta förekommer, t.ex. genom introduktion och fullt utnyttjande av datoriserade framställnings-

system och olika modeller för samtryck. Vid fullt genomslag kan sådana åtgärder föra med minskade

sig lägre overhead-kostnader, personal- och

lokalbehov m.m. och i bättre

övrigt skapa korrespondens mellan produk-

tionsapparaten och den marknadsförda produkten.

Liksom hittills bör därför det årliga driftsstödet kombineras med möjligheter till bidrag för mer

långsiktiga åtgärder, främst rationaliseringar

och omstruktureringar. Det styrande antagandet är att

åtskilliga tidningar

borde tekniskt och organisatoriskt -- och därmed ekonomiskt bättre kunna anpassas efter

utgivningens omfattning och inriktning, så att de

kan minska sitt relativa behov av externt stöd och kanske t.o.m. visa lön-

samhet, även om de inte är dominerande på sina resp. marknader.

Kommittén föreslår att ett särskilt utvecklingsstöd inrättas inom pressstödet vid sidan av driftsstödet. Driftsstödet bör ge stabilitet åt den löpande verksamheten och ekonomin medan

utvecklingsstödet bör stimulera

till och underlätta större,

nödvändiga investeringar. Samma grundtanke

återfinns i det nuvarande stödsystemet, men där har

utvecklingsdelen

endast i vissa särskilda fall fått den åsyftade effekten.

x 194 Utvecklingsstöd

Utvecklingsstödet bör utformas så att det verkligen skapar incitament både och ekonomiskt. Stödet bör därför rationaliseringar, systemmässigt för inriktas effekter och det bör

på åtgärder som ger positiva långsiktiga

vara ekonomiskt attraktivt för tidningsföretagen. På båda dessa punkter

kan det nuvarande stödsystemet sägas vara otillräckligt. och investeringar i å ena Utvecklingsstödet bör avse rationaliseringar och å den andra I det förra fallet riktas

sidan förpressledet tryckeriledet.

det till enskilda företag och i det senare till samverkansprojekt.

Utvecklingsstödet bör inriktas på dagstidningar som har svag ekono-

mi och därmed svårt att finansiera nödvändiga investeringar. I fråga om starka samverkansprojekt bör dock stödet kunna ges även till ekonomiskt Samverkan mellan enbart tidningar med god ekonomi bör i tidningar.

princip inte ses som stödberättigade projekt.

133.1¶Förpressinvesteringar

Allmänna som önskar rationalisera sin förpressproduk-

nyhetstidningar

tion bör kunna ansöka om utvecklingsstöd. Ansökan inlämnas till Den bör innefatta en full-

presstödsnärnnden.

av den inkl. kost-

ständig beskrivning planerade förpressinvesteringen

för olika delmoment. Kalkylema bör vara hel-

nadskalkyler projektets

och omfatta kostnader för konsultinsatser, vissa av-

täckande planering, vecklingskostnader m.m., så att bidragstilldelningen kan anpassas till pro-

jektet i dess helhet. skall att investeringen med- Ansökan med bifogad projektplan påvisa för ekonomiska fördelar för företaget. Det får förutsättas att de ekonomiska fördelarna faller ut först sikt, och att företaget därför behöver

på

stöd initialt på liknande sätt som för närvarande gäller i fråga om

statligt

lån ur pressens lånefond för angelägna investeringar. Presstödsnämnden inlämnade ansökningar. Om projektet beprövar döms vara presspolitiskt och företagsekonomiskt befogat, dvs. bidra till fortlevnad och förbättrat kosmadsläge för en tidning i konkurrensmässigt nämnden utbetalning av utvecklingsstöd för ändamåunderläge, beviljar let. Under 1986 investerade svenska dagstidningar anslutna till TU ca 56 i teknisk för (redaktion, annonsav-

milj.kr. utrustning förpressproduktion

sätteri och Normalt kostar ett helt systembyte för en delning, repro). medelfrekvent nyhetstidning med ca 30 000 exemplar i upplaga mellan tidning kan kostnaden för motca 5 och ca 10 milj.kr. För en lågfrekvent svarande åtgärd beräknas till ca 0,5 milj.kr. Kostnader av denna storleksordning för en genomgripande förnyelse

av förpressproduktionen är i presstödsperspektivet ganska begränsade.

Med de förordade nivåerna på det årliga driftsstödet kan de totala kostnaför ett i förpressledet för t.ex. en medelfrekvent nyhets-

derna systembyte

tidning bli lägre än det belopp samma tidning kan erhålla i löpande, årligt driftsstöd. g Kommittén föreslår därför att utvecklingsstödet i denna del bör utgå

U

tvecklingsstöd 195

som ett rent bidrag. Bidraget bör uppgå till högst 75% av de vid ansökningstillfallet beräknade totala kostnaderna för projektet, dock högst 7,5 miljkr. per projekt.

Stödberättigade projekt bör inte uteslutande avse totala systembyten. Även åtgärdsprogram för till eller

kompletteringar gjorda investeringar

samordning av redan modemiserade delsystem bör kunna få stöd. Allmänt bör dock ansökningar om projektbidrag, oavsett omfattningen av de konkreta åtgärderna, sikta på största möjliga av de olika mo-

integrering menten i förpressproduktionen.

Kommittén anser att de satsningar i som

på systembyten förpressledet redan gjorts av vissa företag inte alltid tyder på att planeringen varit klart målinriktad eller målsättningen klart definierad.

I vissa fall har delsystem introducerats på olika plan som senare inte utan vidare kunnat samordnas. I andra fall har en på ett delområde utan

omstmkturering genomförts

att systemkonsekvensema på andra delområden beaktats eller påverkat omläggningen. Ibland har den fulla

rationaliseringseffekten inte tagits ut,

t.ex. genom brist på förberedelser och personalutbildning.

För att underlätta och effektivisera i

projekteringen av systembyten

förpressledet bör utvecklingsstödet i denna del innefatta krav på särskilda konsultinsatser. Ansökande företag bör inom ramen

för sin projektbeskrivning även ha med en konsultdel, som främst kan tjäna som en avstämning mot kända modeller och redan genomförda hos

investeringar

andra jämförbara företag.

Företagen bör i sin planering och utformning av ändamålsenliga systembyten i förpressproduktionen

kunna påräkna visst biträde av t.ex. Nordisk Avisteknisk Samarbetsnärnnd och institutionen

för grafisk teknik

vid Kungliga tekniska högskolan,

antingen direkt eller genom förmedling till lämplig konsult, ifråga om tänkbara och modeller. Som

lämpliga

nämnts i det föregående har området

utvecklingen på gått så snabbt att det är - med nämnda -

idag möjligt t.ex. genom kontakt organ att pröva redan framtagna systemidéer. Särskild uppmärksamhet bör i sammanhanget ägnas organisatoriska frågor och administrationen av den nya verksamhetsformen.

Efter ett antal år bör betydande erfarenheter kunna ha samlats hos presstödsnärnnden. Nämnden bör således i ett senare skede kunna assistera ansökande företag i om konsultdelen och även i bidra

fråga övrigt

med rådgivning i sakfrågan.

Bidragsgivningen bör även innefatta krav på efterkalkyler, där en tidning redovisar eventuellt uppkomna skillnader mot kalkylen. Denna del är främst ägnad att bygga upp kunskaperna och erfarenheterna hos presstödsnärnnden, men bör även undantagsvis kunna användas för efter-

prövning av tilläggsbidrag om projektet trots. noggrann visar planering

sig bli kostsarnmare än beräknat. Tillläggsbidrag bör inte lämnas till företag som redan fått stöd om maximalt 7,5 milj.kr., och i övrigt inte lämnas med högre belopp än att totalt medel för ändamålet

beviljade

uppgår till högst 75% av de totala kostnaderna eller högst 7,5 milj.kr.

196 Utvecklingsstöd

Huvudregeln bör vara att en tidning med årligt driftsstöd är berättigad att söka utvecklingsstöd för förpressinvesteringar. Stöd bör även kunna lämnas till en tidning som inte har driftsstöd, men vars marknads- och konkurrenssituation gör det presspolitiskt motiverat med en särskild insats. Det kan t.ex. gälla små och medelstora tidningar som opererar på lokalt begränsade marknader och är trängda av större region- eller överspridda tidningar.

Om en tidning utan driftsstöd söker utvecklingsstöd för rationaliseringar i förpressledet bör ansökan relateras till en full redovisning av företagets ekonomiska ställning. Om ansökande tidning på denna grund bedöms ha otillräckliga egna resurser för att genomföra en på sikt ekonomiskt fördelaktig investering i förpressledet bör presstödsnämnden kunna besluta om bidrag på gängse villkor.

Utvecklingsstödet i denna del borde enligt kommittén kunna bidra till den produktionstekniskt och ekonomiskt motiverade fömyelseprocessen i dagspressens förpressproduktion och samtidigt, genom den föreslagna utfominingen, bidra till ökade kunskaper och större samordning av utvecklingen på området.

13.3. 2 Samverkan: gemensamma investeringar Investeringar i gemensamma tryckerianläggningar har varit den modell det nuvarande sarnverkansbidraget och lånemöjlighetema i pressens lånefond tar sikte på. Samtryckningen i Skara och och i Stockholm

Visby

mellan Aftonbladet och Svenska Dagbladet har delfinansierats över pressstödet. Jämfört med totalramen har statens del i finansieringen av nämnda projekt varit begränsad.

Pressens lånefond har under större delen av åttiotalet haft en årlig medelsanvisning på 25 milj.kr., och samverkansbidraget har legat mellan 10 och för närvarande 5 milj.kr. per år. Rent teoretiskt avses dessa nivåer täcka behoven inom den stödberåttigade dagspressen under ett år.

En investering i nya pressar kan idag för en medelfrekvent nyhetstidning uppgå till väsentligt högre belopp. Om ett par tidningar söker statligt stöd för ändamålet under samma år räcker disponibla medel endast till en marginell del av finansieringen för var och en.

Kommitténs undersökningar visar att den erforderliga stimulansen för produktionssamverkan till betydande del kan vara en nivåfråga och att nuvarande nivåer är för låga för att ge de avsedda effekterna. För att

till samtryck i fonn av gemensamma nysatsningar bör stödet

stimulera

enligt kommittén göras mer ekonomiskt vägande och systemtekniskt enklare.

Det allmänna låneläget är för närvarande gynnsamt. Tidningsföretagen borde ha goda möjligheter att låna för större investeringar på den allmänna kreditmarknaden. Ett hinder som åberopats är att kapitalkostnadema för sådan upplåning är för dryga, särskilt med hänsyn till att nya tryckerianläggningar måste uppföras och lrimmas in samtidigt som man fortsätter att utnyttja de befintliga pressama. I fallet Aftonbladet och g