Prop. 1971:29

Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statligverksamhet

Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statlig verk- samhet; given Stockholms slott den 26 februari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.

GUSTAF- ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrund av det ökade behovet av regionalpolitiska insatser framläggs i propositionen förslag till omlokalisering av viss statlig verk- samhet. Syftet är både att stimulera en positiv utveckling i ett antal orter av stor regionalpolitisk betydelse och att bidra till att dämpa ex— pansionen i Storstockholmsområdet. Omlokaliseringen avser huvudsak— ligen hela myndigheter och institutioner och skall begränsas till ett få- tal orter. Förslaget innebär omlokaliscring av 30 myndigheter och insti- tutioner och väsentliga delar av ytterligare sex myndigheter och institu- tioner med sammanlagt ca 6300 anställda till 13 orter utanför stor— stockholmsområdct.

Åtgärder föreslås för att lindra de omslällningsproblem som uppstår för berörd personal. I detta syfte föreslås vissa direkta ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen. Vi- dare lämnas garanti för fortsatt sysselsättning i storstockholmsområdet för dem som har vägande skäl att inte flytta med.

För planerings- och utredningsarbete m.m. i samband med omloka- liseringarna föreslås ett belopp av 5 milj. kr. Dessutom erfordras 25 milj. kr. för markinköp.

Förslaget innebär att inflyttning på de nya lokaliseringsortcrna be- räknas kunna ske under åren 1974—1976.

Prop. 1971: 29

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODI-I- NOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge— mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omlokalisering av viss statlig verksamhet och anför.

Inledning

Den centrala statliga verksamheten är i huvudsak lokaliserad till storstockholmsområdet. Under de senaste decennierna har emellertid frågan om att flytta ut statlig verksamhet från detta område vid en rad olika tillfällen tilldragit sig statsmakternas intresse. Olika motiv har här— vid varit vägledande. Motiven har varit dels generella, såsom ekono- miska, resursmässiga och allmänt lokaliseringspolitiska, dels sådana speciella som föranletts av verksamhetens inriktning vid den enskilda myndigheten.

Utflyttningsfrågan har behandlats i många sammanhang i riksdagen och inom olika utredningar. Det mest långtgående förslaget om lokali- sering till orter utanför Stockholm av statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet fördes fram av den år 1957 tillsatta Lokaliseringsut- redningen rörande statlig verksamhet, vilken avlämnade sitt huvudför- slag år 1963 (SOU 1963: 69). Antalet statliga verksamhetsgrenar som be- rördes av utredningens förslag uppgick till ca 120 och omfattade når- mare 30 000 anställda. Större delen av dessa föreslogs bilda en stor ut- flyttningsgrupp på grundval av inbördes samarbetsbehov och borde en- ligt förslaget hållas samman inom ett område med goda kommunikatio- ner både inbördes och med landet i övrigt. En utflyttning av en sådan stor grupp skulle emellertid ställa mycket stora krav på samhällsekono- min och komma att sträcka sig över en tidsperiod av 10—15 år. Utred- ningen lade diirför fram även förslag om en mindre utflyttningsgrupp och om viss separat utflyttning.

Prop. 1971: 29 3

De remissinstanser som yttrade sig över utredningens förslag var till övervägande delen negativt inställda till förslagen. Lokaliseringsutred- ningens förslag i huvudbetänkandet har heller inte lett till något beslut av statsmakterna i utflyttningsfrågan. Däremot uppdrog Kungl. Maj:t under våren 1968 åt byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen att vid den fortlöpande planeringen av lokalförsörjningcn för den stat- liga verksamheten i samråd med berörda myndigheter överväga lämp- ligheten av lokalisering utanför stockholmsområdet och komma in till Kungl. Maj:t med härav föranledda förslag. Byggnadsstyrelsen fram- höll sedermera i maj 1969 att för att styrelsen mera effektivt skulle kunna fullgöra sitt uppdrag vore det önskvärt att en särskild arbets- grupp tillsattes för att bereda frågor om lokalisering av statlig verksam- het till orter utanför storstockholmsområdet.

Eftersom det —— mot bakgrund bl.a. av de allmänna riktlinjerna för en regional utvecklingspolitik varom statsmakterna våren 1969 fattat beslut (prop. 1969: 1 bil. 13 s. 92, SU 1969: 57, rskr 1969: 188) — be- fanns vara eftersträvansvärt att i ökad omfattning lokalisera civil och militär statlig verksamhet utanför storstockholmsområdet tillkallade jag, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande samma dag, den 13 juni 1969 fem sakkunniga med uppdrag att inkomma med förslag om vilken stat- lig verksamhet som borde flyttas från storstockholmsområdet och till vilka orter lokalisering borde ske. De sakkunniga), som antog benäm- ningen Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, har med skrivelse den 25 maj 1970 överlämnat betänkandet Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29), vari läggs fram förslag till utflyttning från storstockholmsområdct av myn- digheter m.fl. vilka bedöms kunna flytta ut i sin helhet. Delegationen har anmält att den fortsätter utredningsarbetet rörande vissa myndig- heter, affärsverk och statliga företag. Den avscr därvid att undersöka möjligheterna att lokalisera även delar av myndigheter och verk utan- för storstockholmsområdet.

Till det avgivna betänkandet är fogat ett särskilt yttrande av ledamo- ten Canarp.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolissty- relsen, statens kriminaltekniska laboratorium, kriminalvårdsstyrelsen, ccntralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren, försvarets sjuk- vårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, värnpliktsverket, militärpsy- kologiska institutet, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska för- söksanstalten, socialstyrelsen, statens rättskemiska laboratoriums båda avdelningar, arbetsmedicinska institutet, riksförsäkringsverket, arbetar-

' Numera statssekreteraren Bo Jonas Sjönander, ordförande, byråchefen Curt Canarp, departementsrådet Sven Larsson, planeringsdircktören Åke Smith och kanslirådet Bengt Thufvesson.

Prop. 1971: 29 4

skyddsstyrelsen, televcrket, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsver- ket, statens geotekniska institut, Sveriges meteorologiska och hydrolo- giska institut (SMHI), statskontoret, byggnads'styrelsen, riksrevisionsver- ket, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, statens omplace- ringsnämnd, statens personalvårdsnämnd, universitetskanslersämbetet -— med bifogande av yttrande av rektorsämbetet vid universitetet i Umeå —, centrala studiehjälpsnämnden, lantbruksstyrelsen, Skogssty- relsen, skogshögskolan, fiskeristyrclsen, arbetsmarknadsstyrelsen, sta- tens råd och statens institut för byggnadsforskning, statens invandrar- verk, statens planverk —— efter hörande av länsarkitektcrna i berörda län —, lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, länsstyrelserna i samtliga län, domänverket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), affärsverksdelegationen, transportforskningsgruppen, delegationen för förvaltningsdemokrati, kommittén för television och radio i utbild- ningen (TRU-kommittén), 1968 års utbildningsutredning (U 68), 1969 års radioutredning, organisationskommittén för högre teknisk utbild- ning och forskning i övre Norrland, expertgruppen för regional utred- ningsvcrksamhet (ERU), 1964 års geologiutredning, Svenska kommun- förbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Landsorganisationen i Sve- rige (LO) — efter hörande av Statsanställdas'Förbund —, Statstjänste- männens riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges redareför- ening, Sveriges radio AB samt Linjeflyg AB.

Överbefälhavaren har bifogat yttranden av försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt samt har i ären- det hört även försvarsgrenscheferna och militärbefälhavarna. Till läns- styrelsernas yttranden har fogats ett stort antal yttranden av kommuner. regionala organ'i länen, m. fl. I vissa fall har personalens organisationer uttalat sin anslutning till myndighetens yttrande. Flera myndigheter har bifogat yttranden från personalföreningar o. dyl.

Vidare har några myndigheter, kommuner, organisationer och en- skilda inkommit med synpunkter och önskemål med anledning av loka- liseringsdelegationens betänkande. Sådana skrivelser har avgetts av sta- tens naturvetenskapliga forskningsråd, akademiska rektorskonventet i Stockholm, professorerna i de markvetenskapliga ämnena vid lant- brukshögskolan och skogshögskolan, kartverkskommissionen, samman- läggningsdelegerade i Norrtälje nybildade kommun, Södertälje, Uppsala, Vänersborg, Skövde, Örebro, Hedemora och Umeå, Stockholms uni- versitets studentkår, Västerbottens FCO Distrikt, Statspensionärernas riksförbund, SIF-klubben vid Sveriges radio, viss personal vid central- nämnden för fastighetsdata, m. fl.

Prop. 1971: 29 5

Nuläget

Den statliga verksamhetens omfattning och lokalisering

Delegationen har beräknat att det totala antalet anställda i statlig verksamhet hösten 1969 uppgick till i runt tal 345 000. Härav faller mer än 40 0/0 eller ca 150 000 på de statliga affärsverken exkl. dotterbolag. Den därnäst största sektorn, civila myndigheter och institutioner, om- fattar nästan en fjärdedel eller 83 000 personer. Därefter kommer för- svarssektorn som sysselsätter ca 50 000 personer och de aktiebolag, vari staten äger mer än halva aktiekapitalet, med 39000 anställda. Den minsta sektorn utgörs av statens civila utbildningsanstalter som räknar ca 24 000 anställda.

Av betänkandet framgår, att av totalsumman 345 000 ca 250 000 personer eller drygt 70 0/0 av de anställda i statlig verksamhet är bosatta utanför storstockholmsområdet. Ca '95 000 personer eller knappt 30 0,70 tjänstgör vid myndigheter, institutioner och statliga bolag som är lokali- serade till storstockholmsområdet. Fördelningen av anställda i stor- stockholmsområdet resp. landet i övrigt varierar starkt mellan sekto- rerna. Av de anställda i de statliga bolagen tjänstgör knappt en femte- del i huvudstadsregionen, medan fyra femtedelar tjänstgör i övriga lan- det. Den högsta andelen anställda i storstockholm återfinns inom sek- torn civila myndigheter och institutioner. Detta avspeglar den starka koncentrationen av central statlig verksamhet till huvudstaden. Av de närmare 83 000 anställda i sektorn tjänstgör ca 31000 eller närmare 40 0/0 i storstockholm. Till följd av affärsverkens dominerande bety- delse ur sysselsättningssynpunkt svarar dessa däremot för det högsta antalet anställda inom stockholmsområdet, ca 35 000.

Den statliga verksamheten i storstockholmsområdet kan delas upp i å ena sidan central, å andra sidan regional och lokal verksamhet. Med central verksamhet avses därvid central förvaltning, utbildnings-, forsk- nings- och kulturella institutioner som har hela landet som upptagnings- område, försvarets centrala instanser, affärsverkens centralförvalt- ningar samt de statliga bolagens huvudkontor. Till regionalt och lokalt inriktad verksamhet har förts annan än central verksamhet.

Mer än hälften eller ca 50 000 av de anställda i statlig verksamhet inom storstockholmsområdet kan hänföras till regional och lokal verk- samhet. I central verksamhet tjänstgör ca 44000 personer. Av dessa sysselsätts ungefär lika många i civila myndigheter och institutioner som i affärsverken. De anställda i försvarets centrala institutioner mot- svarar något mer än hälften av de anställda i civila centrala myndighe- ter. De två återstående sektorerna, statliga civila utbildningsanstalter resp. statliga bolag, svarar tillsammans endast för ca 10 0/0 av det sam- manlagda antalet anställda i central verksmhet inom storstockholms-

Prop. 1971: 29 6

området. Antalet anställda i statlig verksamhet i storstockholmsområ- det fördelade på central resp. regional och lokal verksamhet framgår av följande uppställning.

Sektor Antal anställda i central regional och verksamhet lokal verk- samhet Civila myndigheter och institutioncr 16 700 14 500 Statliga civila utbildningsanstalter 1 100 6 100 Försvarssektorn 8 400 5 800 Statens affärsverk 14 400 20 600 Statliga bolag 3 500 3 300 Totalt 44 100 50 300

De anställda inom central verksamhet vid civila myndigheter och in- stitutioner inom storstockholmsområdet återfinns inom ungefär 125 myndigheter av varierande storlek. Inemot hälften av dessa myndighe- ter har färre än 50 anställda. Beträffande personalstyrkan vid de övriga hänvisas till betänkandet (s. 16). Bland de större civila utbildningsanstal- terna med hela landet som rekryteringsområde kan nämnas skogshög- skolan och veterinärhögskolan. Bland de centrala försvarsorganen som är lokaliserade till storstockholmsområdet svarar försvarets materiel- verk och försvarets forskningsanstalt för mer än hälften av det totala antalet anställda. Inom affärsverkssektorn svarar postverket för över 45% av de anställda i central verksamhet i storstockholmsområdet. Häri ingår verksamheten vid postbanken, som ensam centralt sysselsät- ter 4700 personer. Utöver postverket har televerket, statens järnvägar och vattenfallsverket ett betydande antal anställda i central verksamhet. När det gäller de statliga bolagen har vissa svårigheter förelegat att hän- föra viss verksamhet till central eller annan. En översiktlig beräkning ger dock vid handen att ca 3 500 personer sysselsätts med central verk- samhet i Stockholm. Häri ingår mer än 1 100 anställda vid AB Kabi och Vitrum AB.

Den centrala statliga verksamheten är som nämnts i huvudsak lokali- serad till storstockholmsområdet. Endast ett centralt ämbetsverk, fiske- ristyrelsen, och ett affärsverk, förenade fabriksverken, har hittills flyt- tats ut från denna region, nämligen till Göteborg resp. Eskilstuna. Vi- dare har statistiska centralbyrån förlagt en produktionsfilial till Örebro. Vissa militära institutioner, bl.a. Svea artilleriregemente, arméns strids- skola och militärbefälsstaben i östra militärområdet, har flyttats ut från området under 1960-talet. Sålunda har civil och militär verksamhet med sammanlagt ca 1 200 anställda under denna period flyttats från storstockholmsområdet.

Prop. 1971: 29 7

I några fall har statsmakterna beslutat att statlig verksamhet skall flyttas från storstockholmsområdet, men utflyttningen har ännu inte kommit till stånd. Sålunda är avsikten enligt riksdagsbeslut år 1961 att statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt skall flyttas till ännu ej bestämd ort. Vidare skall enligt beslut av 1965 års riksdag farmaceutiska fakulteten vid universitetet i Uppsala (tidigare farmaceutiska institutet) flyttas från Stockholm till Uppsala när lokaler har färdigställts där. Sedan några år pågår en koncentration av AB Atomenergis verksamhet till Studsvik. Under 1970 års riksdag fattades beslut om flyttning av veterinärhögskolan och statens veterinärmedi- cinska anstalt till Uppsala. Vidare skall den nya kontrollorganisationen för läkemedel —— som innehåller bl.a. statens farmaceutiska laborato- rium och delar av socialstyrelsen —— lokaliseras till Uppsala. De här nämnda institutionerna har sammanlagt drygt 1 000 anställda.

Härutöver kan nämnas att flera pågående utredningar enligt sina di— rektiv skall undersöka möjligheterna att förlägga statlig verksamhet ut— anför storstockholmsområdet. Dessa utredningar skall därvid samråda med lokaliseringsdelegationen.

Lokalsituationen inom storstockholmsområdet

Den statliga nybyggnadsverksamheten inom storstockholmsområdet har varit av liten omfattning under de senaste decennierna. De förslag som byggnadsstyrelsen förde fram under 1950-talet om att uppföra statliga förvaltningsbyggnader i Stockholm godtogs inte av statsmak- terna. Under hela detta decennium uppförde staten sålunda inga nya byggnader för förvaltningsändamål i Stockholm. Under 1960-talet har däremot vissa förvaltningsbyggnader uppförts i statlig regi. Huvuddelen av dessa lokaler har avsetts för affärsverk. För den centrala statsför- valtningen har —— med undantag för mindre tillbyggnader — endast en statlig fastighet uppförts och tagitsi bruk under 1960-talet.

Under tiden har behovet av lokaler för statlig verksamhet ökat. Detta behov har i ökad utsträckning fått tillgodoses genom förhyrningar. År 1957 utgjorde inom den civila statliga förvaltningen i Stockholm för- hyrningarna knappt 25 0,--"o av det totala antalet tjänsterum. År 1970 hade andelen stigit till 45 0/0. Vid sistnämnda tidpunkt var förhyrnings- andelen inom den militära förvaltningen ungefär en tredjedel av det to- tala antalet rum. Förhyrningarna har skett i en utpräglad bristsituation på hyresmarknaden. Detta har medfört splittring av myndigheterna på många lokaler och att ibland mindre lämpliga lokaler har fått tas i an- språk. Sålunda hade de större civila förvaltningsorganen år 1957 sin verksamhet förlagd till i genomsnitt 2,1 ställen. År 1970 hade genom- snittet stigit till 3,7 ställen. Förhyrningar i centrala Stockholm är myc- ket dyra. Förhyrningar sker i ökad omfattning i perifera lägen, varför

Prop. 1971: 29 g

avstånden mellan myndigheter — och mellan olika lokaler inom samma myndighet _— ofta är betydande.

Statsmakterna har under senare år beviljat medel för byggande av tre större civila förvaltningsbyggnader i Stockholm som kommer att ge ett lokaltillskott på närmare 4000 rum. Härutöver har byggnadsstyrelsen planerat att uppföra lokaler som skulle ge ca 2 400 rum i skilda fastig- ' heter. Huvuddelen av dessa senare lokaler torde kunna bli färdiga att tas i bruk först i mitten eller senare hälften av 1970-talet.

Mot detta planerade lokaltillskott på ca 6 500 rum står emellertid ett översiktligt beräknat lokalbehov av ca 11 500 rum. För att avveckla de dyrbara eller eljest olämpliga förhyrningarna — dessa uppgår till mel- lan 3 000 och 4 000 rum — samt skaffa lokaler som svarar mot expan- sionen av den civila statliga förvaltningen i storstockholmsområdet skulle man alltså under 1970-talet behöva uppföra ytterligare statliga förvaltningsbyggnader i storleksordningen 5 000 rum utöver de nu pla- nerade.

Lokalsituationen för de militära myndigheterna företer en likartad bild av splittring, trångboddhct, provisorier och förhyrningar. I en är 1969 framlagd lokalförsörjningsplan har överbefälhavaren räknat med att för försvarssektorn erfordras i storstockholmsområdet under 1970— talet ett tillskott av militära förvaltningsbyggnader med drygt 3000 rum. Häri har då inte inräknats de drygt 1 200 rum som tillkommer i en pågående nybyggnad för bl. a. fortifikationsförvaltningens räkning. Större delen utgörs av ersättningsbehov för avveckling av förhyrningar m. m.

På grundval av uppgifter från de lokalförsörjande myndigheterna har inom delegationen översiktligt beräknats kostnaderna för nybygg- nadsbehoven för statlig verksamhet i storstockholmsområdet under 1970-talets första hälft. Beräkningarna framgår av följande uppställ— ning (beloppen i milj. kr.).

1970/ 1971/ 1972/ 1973/ 1974,! Summa 71 72 73 74 75 för åren

1970/71- 1974/75 ]. Civila myndigheter och institutioner ]53 154 181 189 160 837 2. Statliga civila utbild- nin gsanstalter 44 64 95 104 85 3 92 3. Försvarssektorn l9 19 8 27 26 99 4. Statens affärsverk 55 41 47 47 65 255

Totalt 271 278 33l 367 336 1 583

Av de redovisade investeringsbehoven för civila myndigheter och in— stitutioner svarar institutioner med huvudsakligen central verksamhet resp. regional och lokal verksamhet för ungefär hälften vardera av in-

Prop. 1971: 29 9

vesteringskostnaderna. Utbyggnaden av Stockholms universitet på Fre- scatiområdet svarar för huvuddelen av investeringsbehovct för de stat- liga utbildningsanstalterna i storstockholmsområdet.

I överbefälhavarens nyssnämnda lokalförsörjningsplan för försvaret har antagits att en ny ämbetsbyggnad i kvarteret Starrbäcksängen på- börjas under 1970-talets första hälft. Nybyggnaden skall omfatta 1 100 rum. Av resterande lokalbehov inom försvarssektorn förutsätts 1 000 rum kunna erhållas genom en tillbyggnad för ämbetsbyggnaden Tre Vapen och 1 000 rum i kvarteret Konstapeln på Östermalm. Totalt har kostnaden för dessa objekt beräknats till ca 140 milj. kr.

Av affärsverkens planerade byggnadsinvesteringar :i storstockholms- området under tiden fram till 1970-talets mitt faller hälften på en pla- nerad utbyggnad vid Arlanda flygplats.

Sammanfattningsvis anger lokaliseringsdelegationen att lokalsituatio- nen för den statliga verksamheten i storstockholmsområdet är mycket ansträngd. För täckande av akuta brister och för att tillgodose tillkom- mande expansionsbehov behövs, som framgått av det föregående, myc- ket omfattande investeringar i nyproduktion av lokaler under 1970-ta- let. Med säkerhet skulle betydande svårigheter uppstå om de redovisade planerna skulle förverkligas. Bl. a. skulle detta bero på svårigheterna att få erforderliga resurser i form av arbetskraft. Den konkurrens med and- ra, ur det allmännas synpunkt angelägna projekt, som konstituerar detta förhållande kan förväntas bestå under överskådlig tid.

Erfarenheter av tidigare utflyttning av statlig verksamhet

Det är som tidigare nämnts endast i mycket begränsad omfattning som central statlig verksamhet hittills har flyttats ut från stockholms- området. Erfarenheterna av sådan utflyttning är följaktligen begrän- sade. Lokaliscringsdelegationen har emellertid funnit det vara av in- tresse att få fram olika erfarenheter från företagna omlokaliseringar. Risken för en mindre effektivitet vid lokalisering utanför stockholms- området har varit en vanlig invändning mot förslag om utlokaliscring. Delegationen har därför undersökt hur några utflyttade organ kunnat bedriva sin verksamhet på den nya orten. Härvid har förenade fabriks- verkens huvudkontor, fiskeristyrelsen och statistiska centralbyråns öre- brofilial behandlats.

Riksdagen beslutade under våren 1961 att dåvarande försvarets fa- briksverks huvudkontor skulle flyttas från Stockholm till Eskilstuna. Det egentliga förberedelsearbctet för utflyttningen började år 1962. Detta innefattade bl. a. uppförandet av en ny kontorsbyggnad i Eskils- tuna. Den 1 augusti 1965, dvs. drygt fyra år efter det riksdagens beslut fattades, flyttade huvudkontoret till Eskilstuna.

Prop. 1971: 29 10

Vid beslutet om flyttningen fanns vid huvudkontoret ca 250 an— ställda. Av dessa följde ett 80—tal med vid flyttningen. Av dem som slu- tade sin anställning vid huvudkontoret under tiden från beslutet om flyttning till själva flyttningen åberopade ett 90-tal som skäl för sin uppsägning att de inte ville följa med till Eskilstuna. Vid nyrekryte— ringar ställdes som villkor för dem som skulle anställas att de var be- redda att flytta med till Eskilstuna. Av de personer som började i verket under denna tid rekryterades ca 50 från Eskilstuna. Under en över- gångstid dubblerades ett antal funktioner för att underlätta för den ny- rekryterade personalen att sätta sig in i arbetet. Av de anställda vid tid- punkten för flyttningen följde samtliga utom ca 20 med till Eskilstuna. Av dessa 20 förtidspensionerades sju.

För att personalen skulle få lära känna Eskilstuna anordnades resor dit för huvudkontorets hela personal. Vid dessa resor fick personalen träffa representanter för Eskilstuna stad, bese olika institutioner och bostadsområden m.m. Informationsmaterial om Eskilstuna delades ut bland personalen med uppgifter om skolor, bostadsområden m.m. Vi- dare prenumererade fabriksverkct på lokaltidningar från Eskilstuna för att personalen vid huvudkontoret skulle få fortlöpande information om sin nya bostadsort.

Verksledningen utverkade en särskild bostadskvot av Eskilstuna stad för huvudkontorcts personal. Kvoten avsåg både lägenheter i flerfa— miljshus och egnahem. De kommunala myndigheterna anses ha skött bostadsfrågan på ett förtjänstfull-t sätt och det befanns vara en stor till— gång ur rekryteringssynpunkt att nyanställda kunde utlovas bostad. Ef- tersom Eskilstuna tillhörde en lägre dyrortsgrupp än Stockholm med- gav Kungl. Maj:t vissa övergångsåtgärder beträffande löneklassplace- ringen efter prövning i det enskilda fallet. Likaså medgavs anstånd med omstationering under längre tid än eljest och flyttningsersättning utbe- talades även till sådana som normalt inte skulle ha fått sådan ersätt- ning.

De olägenheter som hade befarats i fråga om möjligheterna till kon- takter med andra centrala myndigheter och verkets kunder har befun- nits vara överdrivna. Möjligheterna till kontakter har enligt samstäm- miga uppgifter varit fullt tillfredsställande efter utflyttningen. Kontak- terna upprätthålls emellertid på ett annat sätt än tidigare. Sålunda har antalet personliga sammanträffanden minskat. Nu ordnas i regel flera sammanträffanden per dag vid tjänsteresa t. ex. till Stockholm. Vidare tas kontakt med myndigheter och institutioner där oftare per telefon el- ler brevledes. I sammanträdcn som ordnas utanför Eskilstuna deltar i regel färre personer från fabriksverkens sida än när verket fanns i Stockholm. Eftersom huvudkontoret fortfarande har en liten enhet kvar i Stockholm har de tjänstemän som reser till Stockholm tillgång till

Prop. 1971: 29 11

sammanträdesrum, sekreterarhjälp och telefon. Detta bedöms vara vä- sentligt för att tiden i Stockholm skall kunna utnyttjas effektivt.

Efter utflyttningen har huvudkontorets kostnader för bl.a. resor och traktamentsersättningar ökat, men i förhållande till de sammanlagda kostnaderna för fabriksverkets huvudkontor är denna merkostnad inte av nämnvärd betydelse.

Möjligheterna att rekrytera nya tjänstemän har varit goda i Eskils- tuna. I fråga om biträdespersonal är läget mycket bättre än i Stockholm och även rekryteringen av teknisk personal har förlöpt väl. Omsätt- ningen av personal har också varit påfallande låg efter flyttningen. Se- dan huvudkontoret flyttade till Eskilstuna har endast ett fåtal anställda återvänt till Stockholm. Detta gäller främst några tjänstemän vars ma- kar inte kunnat beredas lämplig sysselsättning i Eskilstuna. Det stora flertalet tjänstemän och deras familjer uppges ha acklimatiserat sig väl i Eskilstuna.

Delegationen finner alltså att både från verksledningens och de an- ställdas sida anses de positiva effekterna av utflyttningen överväga de negativa. En väsentlig förutsättning för att flyttningen kunde genomfö- ras på ett tillfredsställande sätt anses vara, att det förflöt en ganska lång tid från beslutet om flyttning till dess att flyttningen skedde. Från per- sonalens sida har framhållits att verksledningens positiva inställning till flyttningen och dess åtgärder för att göra flyttningen så tilltalande som möjligt var av mycket stort värde. En omständighet som synes ha haft betydelse för personalens inställning till flyttningen är att huvudkonto— ret i Stockholm var splittrat på två ställen och möjligheterna att samla verket på ett ställe i centrala Stockholm bedömdes som mycket små. Vid utflyttningen erhöll huvudkontoret nya ändamålsenliga lokaler, samlade i en byggnad.

Ur personalens synpunkt anges den största fördelen med nuvarande förläggningsor-t vara det kortare avståndet mellan bostad och arbets- plats. Medan det för många nu endast tar fem till tio minuter att komma till arbetet, tog det i genomsnitt 40—50 minuter när huvudkon- toret var beläget i Stockholm. Ett av motiven för att flytta var i många fall att bostadsfrågan som i Stockholm var ett stort problem kunde lö- sas tillfredsställande i Eskilstuna.

I samband med fiskeristyrelsens tillkomst år 1948 beslutade riksda- gen att det nya ämbetsverket skulle förläggas till Göteborg. Fiskerifrå- gorna handlades dessförinnan inom lantbruksstyrelsen.

Fiskeristyrelsen kunde omedelbart efter beslutet om flyttning inte få tjänstclokaler centralt i Göteborg utan måste stanna i Stockholm under ca ett halvt år. Under denna tid slutade all yngre biologiskt utbildad personal. Styrelsen fick problem med att omedelbart nyrekrytera mot— svarande personal i Göteborg. Orsaken till detta var enligt styrelsen att det då saknades universitetsundervisning i biologiämnen i Göteborg och

Prop. 1971: 29 12

att styrelsens personal inte kunde hålla kontakt med de zoologiska insti- tutionerna i Stockholm och Uppsala och inte heller fortsätta sin forskar- utbildning. Sedan biologiundervisningen kommit till stånd vid universi- tetet i Göteborg har det emellertid inte varit några svårigheter att rekry- tera biologiskt utbildad personal. Beträffande personalen på administ- rativa byrån och kontorspersonal har inga rekryteringssvårigheter före- legat.

Fiskcristyrelsen har för lokaliseringsdelegationen framhållit att sty- relsens lokalisering medför dyrare kontakter mellan styrelsen och andra ämbetsverk, sta-tsdcpartementen m.fl. Detta gäller t. ex. telefonkostna- der och resekostnader. Styrelsen har också anmärkt att det blir onor- malt stor tidsspillan vid resor till Stockholm även om flera sammanträ- den kan ordnas under en dag och restiden kan användas för genom— gång av handlingar. Genom att beslutanderätten i flera typer av ären— den delcgerats till styrelsen har emellertid hand]äggningsförfarandet för- enklats. Detta har minskat behovet av kommunikation med statsdepar- tementen.

Initiative-t till lokaliseringen av en prodztktionsfilial för statistiska centralbyrån till Örebro togs _— i motsats till vad som var fallet beträf— fande fiskeristyrelsen och fabriksverket — av verket självt. Motivet var den rådande arbetsmarknads- och lokalsituationen i Stockholm. Efter- frågan på statistisk information har ställt krav på en utbyggnad av cent- ralbyråns produktionsapparat. Denna expansion har avsevärt försvårats av den akuta lokalbristen, som lett till en splittring av verksamheten på ett stort antal platser i Storstockholm. Denna lokalsplittring har medfört ökade kostnader för verket och olägenheter för personalen. Centralby- rån har för delegationen framhållit att arbetsmarknaden i Stockholm har varit ogynnsam för en expansion. Svårigheterna att rekrytera biträ- despersonal har varit kännbara, och denna personalkategori har dess- utom uppvisat hög rörlighet. Omsättningcn av personal har enstaka år uppgått till 45 0/0. Även bristen på personal inom det maskinella data- behandlingsområdet har varit påtaglig.

Vad beträffar register av allmänt samhällsintresse kunde också be- redskapsskäl tala för en förläggning utanför storstockholmsområdct till geografiskt centralare delar av landet.

Vid de överväganden som föregick beslutet om etablering just i Öre- bro spelade de lokala förutsättningarna i Örebro en avgörande roll. För att utröna tillgången på arbetskraft gjordes en särskild arbetskraftsun- dersökning i Örebrorcgionen. På grundval av bl. a. denna undersökning bedömdes rekryteringsunderlaget i Örebrobloeket vara tillräckligt. And- ra faktorer som togs i beaktande var den kommunala, kulturella och sociala servicen i Örebro, såsom beträffande bostäder och institutioner för barntillsyn o. dyl. Vidare har Örebro en universitetsfilial med ut— bildningsmöjligheter inom samhällsvetenskapliga ämnen, vilket ger en

Prop. 1971: 29 13

god rekryteringsbas och möjliggör kontakter med olika institutioner. Slutligen beaktades att kommunikationerna med Stockholm är goda.

Centralbyråns verksamhet i Örebro inleddes i begränsad omfattning hösten 1967, men skall enligt planerna vid full utbyggnad sysselsätta ca 600 personer. För att leda planeringen för filialen och följa filialens ut- veckling hade år 1966 tillsatts en ledningsgrupp inom centralbyrån. I samband med beslut om en utvidgning av filialen år 1968 fick gruppen ett arbetsutskott, som fick det verkställande ansvaret för uppbyggandet av produktionsfilialen.

Till arbetsutskottets huvuduppgifter hör att utarbeta lokalprogram och informera personalen om de förändringar som skulle genomföras. Verkets företagsnämnd har vidare tillsatt ett särskilt Örebroutskott.

Vid diskussioner bland personalen i Stockholm som förts inför en flyttning har det särskilt varit frågor rörande löner, skatter, flyttningsbi- drag och bostäder som berörts. Till de negativa effekterna av en flytt- ning till Örebro hänförs minskad bruttolön till följd av att Örebro ligger i lägre ortsgrupp än Stockholm. Vidare är den kommunala utdebite- ringen högre i Örebro län än i Stockholm och dess grannkommuner. Flyttningskostnaderna ersätts enligt gällande bestämmelser. I några fall har centralbyrån fått möjlighet att utbetala ersättning också i fall som inte täcks av bestämmelserna. Till de positiva faktorerna av en flyttning till Örebro kan hänföras kortare och billigare resor till och från arbetet. Tidsvinsten är vanligtvis mer än en timme per dag. Den personal som hittills har flyttat har uttryckt stor uppskattning härvidlag. Bostadsfrå- gorna har kunnat lösas bra i Örebro. Till de positiva dragen hör också en allmänt god kommunal service.

Huvudparten av de arbeten som flyttats till Örebro är sådana som ti- digare utförts i Stockholm av timanställd personal. Detta har medfört att den huvudsakliga delen av personalen vid filialen har rekryterats från Örebrorcgionen. Undantag är datatekniska specialister och viss lcdningspersonal.

Sammanfattningsvis anser centralbyrån att erfarenheterna av pro- duktionen i Örebro är övervägande positiva. Kommunikationsproble- men är dock större vid filialverksamhet och detta försvårar vissa arbets- moment. I flera fall har dock en ökad effektivitet kunnat utvinnas genom att rutiner lagts om i samband med flyttningen och i övrigt vissa rationaliseringar genomförts.

Delegationens förslag Principiella överväganden

Lokaliseringsdelegationens uppdrag kan delas upp i två led. Det första är att lägga fram förslag om utflyttning av vissa statliga verksam- heter och det andra att föreslå lämpliga lokaliseringsorter. Uppdraget

Prop. 1971: 29 14

syftar alltså till en omlokalisering av statlig verksamhet. Delegationen har däremot inte ansett sig kunna ägna särskild uppmärksamhet åt att pröva möjligheterna till delegering av vissa arbetsuppgifter och besluts- funktioner, exempelvis från centralförvaltningen till regionalförvalt- ningen i verksamhetsgrenar som är organiserade i en central instans och regionala instanser. Man förutsätter att myndigheterna själva beaktar dessa möjligheter och kommer med förslag härom. Delegationen har, som inledningsvis nämndes, heller inte tagit upp frågan om utflyttning av delar av statliga organ. I denna del avser delegationen att fortsätta sitt utredningsarbete.

Motiven för en omlokalisering av statlig verksamhet från huvudstads- regionen har växlat under den tid debatten härom pågått. I ett tidigare skede framfördes argumentet att en lokalisering utanför Stockholm skulle kunna minska statens utgifter för förvaltningen. Detta motiv — som kan kallas det statsfinansiella — bör enligt delegationen i dag inte tillmätas någon nämnvärd betydelse. Delegationen har tvärtom fram- hållit att frågor om lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den hittillsvarande koncentrationen av centralförvaltningen till Stockholm kan till stor del förklaras med företagsekonomiska lokaliseringsfaktorer, dvs. man har eftersträvat kostnadsminimum i det enskilda fallet. En bättre utgångspunkt är enligt delegationen att man ser till den från folkhushållets synpunkt lämpligas- te lokaliseringen, att de totala kostnaderna och intäkterna för samhäl- let beaktas. Lokaliseringen av en statlig verksamhet har nämligen exter- na effekter på andra verksamheter i samhället.

Undcr senare tid har det tyngsta motivet för omlokalisering av statlig verksamhet varit att dämpa tillväxten av storstockholmsregionen. Den snabba expansionen av storstäderna skapar omfattande problem i fråga om bostadsförsörjning, kommunikationer, m. m. Statsmakterna har därför funnit det angeläget att föra en politik som syftar till att dämpa tillväxten av storstäderna och att avlänka denna till andra delar av lan- det. Delegationen har funnit det vara mycket betydelsefullt att staten genom omlokalisering av statlig verksamhet aktivt medverkar i denna politik.

En utgångspunkt för delegationen har därför varit, att lokalisering av central statlig verksamhet bör användas som ett led i de regionalpoli- tiska strävandena. Delegationen fäster stor vikt vid de positiva effekter som en omlokalisering kan medföra för den mottagande orten och re- gionen. Förutom de direkta sysselsättningseffekterna bör omlokalise- ringen bli av betydelse för företagens lokalisering. Delegationen fram- håller emellertid att en tillväxtbefrämjande stimulans för lokaliserings- orterna uppnås inte bara genom viss kvantitativ lokalisering. Av lika stor betydelse är att orterna får tillskott av kvalificerad arbetskraft som har ledningsfunktioner samt sysslar med kvalificerat tekniskt och veten-

Prop. 1971: 29 15

skapligt arbete. Staten får inte bidra till att skapa regioner utan arbets- kraft med högre utbildning, vilket skulle kunna få allvarliga ekono- miska, sociala och kulturella konsekvenser. Staten bör i stället främja tillkomsten av samhällen med en så differentierad arbetsmarknad som möjligt.

Delegationen anser sålunda att utflyttning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vinster genom en bättre balanserad re- gional utveckling. En annan utgångspunkt har varit att de organ som föreslås utflyttade skall kunna bedriva sin verksamhet effektivt efter ut- flyttningen. Farhågor för att detta skulle försvåras vid en utflyttning från Stockholm har uttryckts i olika sammanhang. Kontakter med statsmakterna, med i Stockholm belägna myndigheter, organisationer och företag samt med landet i övrigt kommer att kräva större resurser än tidigare. Ökade kostnader eller lägre effektivitet blir följden. Stör- ningar i produktionen kan övergångsvis uppkomma i samband med

flyttningen. Som ett särskilt problem framstår de omställningsproblem för perso- nalen som inträffar. Vissa omständigheter -— t. ex. förvärvsarbetande

make — kan försvåra möjligheterna för en anställd att följa med vid en utflyttning.

Lokaliseringsdelegationen har diskuterat de olika svårigheterna som här har antytts. Man anför därvid att när det gäller omställningssvårig- heter för personalen så finns det inte skäl att anta att dessa svårigheter på avgörande sätt kan skilja sig från myndighet till myndighet. Frågan blir då närmast om svårigheterna allmänt sett kan bedömas vara av den karaktären att en omlokalisering av statlig verksamhet över huvud taget inte bör genomföras. Till denna uppfattning har delegationen inte kom- mit. Omställningssvårigheterna för personalen vid de omlokaliseringar som statsmakterna redan genomfört eller fattat beslut om har inte hel- ler ansetts vara så omfattande att de förhindrat en från samhällets syn- punkt angelägen omlokalisering. De anställdas huvudorganisationer har inte hävdat någon annan uppfattning. Vad särskilt gäller svårigheter med familjer där båda förvärvsarbetar, framhåller delegationen att detta ställer bestämda krav vid valet av lokaliseringsorter.

Farhågor för störningar i produktionen vid omlokaliseringar har sin grund i uppfattningen att en inte oväsentlig del av personalen väljer att sluta sin anställning. Delegationen är medveten om att det kan upp— stå rekryteringssvårigheter åtminstone övergångsvis. Dessa bör dock kunna lösas på ett tillfredsställande sätt om övergångstiden blir tillräck- ligt lång. Med hänsyn till möjligheterna att rekrytera personal bör också härutinnan ställas särskilda krav på lokaliseringsorterna. Delega- tionen pekar även på att rekryteringslägct för vissa personalkategorier kan vara bättre på andra orter än i storstockholmsregionen.

Såvitt delegationen kunnat bedöma är kontaktproblemet det enligt

Prop. 1971: 29 16

myndigheternas bedömning avgörande argumentet mot omlokalisering. Kontakter med regering och riksdag, andra myndigheter, intresseorga- nisationer etc. är ett ofta dominerande inslag i myndigheternas arbete. De kontakter som åsyftas är de personliga, dels när representanter för myndigheterna själva beger sig till andra organ, dels när myndigheter tar emot besök och uppvaktningar från olika statliga och kommunala organ, organisationer och allmänhet. Det torde enligt delegationen fin- nas underlag för påståendct att de flesta kontakterna i dagens samhälle sköts per telefon. I inte oväsentlig omfattning sker kontakter också skriftligen. I den utsträckning kontakter sker på dessa sätt spelar en myndighets lokaliseringsort en underordnad roll. Det är troligt att tele- kommunikationerna kommer att utvecklas dithän att en allt större del av kontaktbehovet kan tillgodoses denna väg. Av intresse är också ut- vecklingen på dataöverföringsområdet. Redan nu utnyttjar statliga myndigheter dataterminaler som ett medel att överföra information. Som exempel kan nämnas att statistiska centralbyrån i sina lokaler i Stockholm har en dataterminal som via det allmänna telenätet är an- knuten till verkets produktionsfilial i Örebro.

Trots utvecklingen på telekommunikationsområdct kommer säkerli- gen personliga sammanträffanden att förbli ett viktigt inslag i samhälls- organens arbete. Särskilt gäller detta överläggningar mellan fler än två personer. Möjligheterna till personliga kontakter vid lokaliseringar ut- anför huvudstadsrcgioncn påverkas av utvecklingen av kommunikatio- nerna och transporterna. Räknat till Stockholm kommer restiden för de lokaliseringsorter som delegationen förordar att i intet fall överstiga tre timmar. För närbelägnare orter har man då räknat med järnvägsförbin- delser och för avlägsnare orter med flygförbindelser. Den planerade övergången till jetdrift i de inhemska flygförbindelserna kommer för orter som är belägna på långt avstånd ifrån varandra att inte oväsentligt reducera restiderna. Ännu större betydelse får denna förändring när det gäller att reducera restiderna mellan t. ex. orter i södra och norra de- larna av landet, där restiderna inte oväsentligt överstiger restiderna till och från Stockholm. I detta sammanhang erinrar delegationen om att statlig verksamhet inom storstockholmsområdet i allt större utsträck- ning måste lokaliseras till förortsområdena. Härigenom kommer resti- den mellan olika myndigheter inom området att öka.

Delegationen har alltså vid sitt ställningstagande varit medveten om att olika verksamheters kontaktbehov kan komma att försvåras på en ny lokaliseringsort. I viss utsträckning kan detta avhjälpas genom att myndigheter som har täta och omfattande kontakter med varandra för- läggs till samma ort. Det är vidare troligt att icke-statliga organ med nära anknytning till utflyttad statlig myndighet kommer att finna det fördelaktigt att flytta med till samma ort. Delegationen har kommit till att de ökade kostnader i fråga om att tillgodose kontaktbehoven som

Prop. 1971: 29 17

ändå kan uppstå för vissa myndigheter inte kan vara större än att de bör accepteras av statsmakterna. Avvägningen av denna typ av kostna- der mot de samhällsekonomiska vinsterna av en lokalisering utanför storstockholm måste nämligen falla på statsmakterna.

Förslag till omlokalisering

Vid sina överväganden av vilka statliga verksamhetsgrenar som bör omlokaliseras har lokaliseringsdelegationen gjort vissa avgränsningar. Sålunda har delegationen undantagit sådan verksamhet som är lokalt eller regionalt inriktad och koncentrerat sig på sådan verksamhet som är inriktad på hela landet. Vidare har delegationen i denna etapp inte övervägt flyttning av statlig verksamhet med förhållandevis liten perso- nalstyrka. Skäl härtill har varit att den lokaliseringsmässiga effekten blir alltför liten i förhållande till den resursinsats som erfordras. Smärre myndigheter har i förevarande sammanhang tagits med endast i den ut- sträckning de har ett klart samband med någon större myndighets verk- samhet. Slutligen har delegationen inte lagt fram något förslag om om- lokalisering av statliga bolag, vilket torde få anses ingå i utredningsupp- draget. Delegationen avser att efter samråd med Statsföretag AB i en senare etapp behandla detta problemkomplex.

Delegationen har försökt få fram en allsidig bild av olika myndighe- ters organisation, arbetsuppgifter, funktionssätt och kontaktbehov. Den har härvid bl. a. utnyttjat det omfattande material som redovisats av 1957 års lokaliseringsutredning och de remissyttranden som myndighe— terna avgav över denna utredning. Delegationen har också varit i kon- takt med ett stort antal myndigheter och fått kompletterande synpunk- ter och information i lokaliseringsfrågan.

Delegationen har vid sina ställningstaganden utgått ifrån att stats- makterna även i fortsättningen kommer att vara lokaliserade till Stock- holm. Myndighetcr som har omfattande kontakter med statsdeparte- menten och riksdagen bör därför inte flyttas från huvudstaden. Delega- tionen föreslår således att arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddssty- relsen, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitets— kanslersämbetet, styrelsen för internationell utveckling, försvarsledning- en och de centrala militära staberna stannar kvar i Stockholm. Dele- gationen anser vidare att verksamhet som har anknytning till i stort sett hela den övriga statsförvaltningen och som inte är av rutinkaraktär inte kan flyttas från storstockholmsområdet utan avsevärda olägenhe- ter. Till denna kategori hänförs statens avtalsverk, statskontoret, statis- tiska centralbyrån, riksrevisionsverket och byggnadsstyrelsen. Delega- tionen framhåller Vidare att beskaffenheten av myndigheternas nuva- rande lokaler i princip inte bör påverka frågan om de bör omlokalise- ras. I några fall kan dock befintliga lokaler vara så speciellt anpassade

Prop. 1971: 29 18

för viss verksamhet att de är praktiskt taget oanvändbara för annan verksamhet. Ett exempel härpå utgör flygtekniska försöksanstalten.

Beträffande vissa myndigheter har delegationen inte tagit slutlig ställ- ning i det avgivna betänkandet. Det är dels beträffande sådana organ där det pågår utredningar som kan komma att påverka arbetsuppgifter och organisation eller där det finns liknande skäl att vänta med ett ställ- ningstagande. Det är dels också sådana organ där det inte har varit möjligt för delegationen i den första utredningsetappen att få fullt klar- lagt om organen har sådan karaktär att de kan hänföras till den grupp av organ som även i fortsättningen bör vara lokaliserade till storstock- holmsområdet. Delegationen avser därför att fortsätta utredningsarbetet beträffande dessa myndigheter. Till denna grupp hör bostadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, patent- och registreringsverket, statens naturvårds- verk, statens planverk, statens vägverk, statens jordbruksnämnd, statens trafiksäkerhetsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, försvarets ci- vilförvaltning, statens strålskyddsinstitut och styrelsen för teknisk ut- veckling. I det fortsatta arbetet avser delegationen också att ta upp 10- kaliseringsfrågor för postverket, televerket, statens järnvägar och sta— tens vattenfallsverk.

Delegationens överväganden har lett till att 27 statliga verksamheter föreslagits bli lokaliserade utanför storstockholmsområdet i en första etapp. Sammanlagt ca 5 500 anställda berörs av förslagen. Dessa kan sammanfattas i följande uppställning:

Antal anställda Arbetsmedicinska institutet ] 15 Centrala studiehjälpsnämnden 60 Centralnämnden för fastighetsdata 70 Domänverkets centralförvaltning 400 Försvarets sjukvårdsstyrelse 110 Kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén) 120 Kriminalvårdsstyrelsen 295 Lantbruksstyrelsen 165 Lantmäteristyrelsen 120 Luftfartsverkets centralförvaltning 265 Militärpsykologiska institutet 40 Rikets allmänna kartverk 520 Riksförsäkringsverket 925 Sjöfartsverkets eentralförvaltning 290 Skogshögskolan 295 Skogsstyrelsen 90 Statens geotekniska institut 80 Statens institut för byggnadsforskning 155 Statens invandrarverk 200 Statens kriminaltekniska laboratorium 55 Statens personalpensionsverk 245 Statens rättskemiska laboratorium 80 Sveriges geologiska undersökning (SG U) 255 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) 365 Värnpliktsverket 60

Prop. 1971: 29 19

Antal anställda Försvarets förvaltningsskola ca 50 Arméns tekniska skola ca 70

Summa 5 495

Delegationen har för de myndigheter som föreslås utflyttade — utom försvarets förvaltningsskola och arméns tekniska skola, där bara förslag om inrättande finns _ ställt samman redogörelser för organisation, uppgifter, samverkansbehov m.m. För det detaljerade innehållet i des- sa sammanställningar hänvisas till bilagan till delegationens betänkan- de. I det följande ges en sammanfattning härav.

Lantmäterisryrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om fastighetsbildning på landet, om lantmäteriväsendet i övrigt, om mät- ningsväsendet enligt de för stad gällande föreskrifterna samt för åren- den om fastighetsregister. Samarbete förekommer med framför allt cen- tralnämnden för fastighetsdata, statens naturvårdsverk, statens planverk, lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen. Lantmäteristyrelsens serviceverk- samhet på det tekniska området bedrivs till viss del i nära samarbete med rikets allmänna kartverk. Vid en samlokalisering av de båda ver— ken skulle ett gemensamt utnyttjande av viss dyrbar utrustning kunna underlättas. Lantmäteristyrelsen har framhållit för delegationen att handläggningen av många ärenden på styrelsens utredningsbyrå kräver tillgång till vissa arkiv och bibliotek i Stockholm. Enligt delegationens uppfattning bör emellertid sådana frågor praktiskt kunna lösas på ett sådant sätt att de inte utgör hinder för en utflyttning.

Centralnämnden för fastighetsdata har för lokaliseringsdelegationen framhållit att fastighetsregisterreformen genomförs i samarbete med lantmäteristyrelsen och att det nödvändiggör ständiga kontakter mellan nämnden och styrelsen. Vissa av tjänstemännen vid nämnden har sam- tidigt förordnande att tjänstgöra i lantmäteristyrelsen. Underlaget för de kartor som skall ligga till grund för fastighetsregistrets kartverk produ- ceras i stor utsträckning av rikets allmänna kartverk och ett nära sam- arbete mellan nämnden och denna myndighet är därför nödvändigt. Nämnden framhåller att den nya fastighetsdatabanken kommer att bli av väsentlig betydelse för samhällsplaneringen och att ett nära samar- bete med planverket är nödvändigt. Delegationen anser emellertid att den omständigheten att det ännu inte beslutats om den framtida organi— sationen av fastighetsregistret inte behöver hindra att nämnden lokalise- ras utanför storstockholmsområdet under förutsättning att nämnden samlokaliseras med huvuddelen av de organ som den närmast samarbe— tar med.

Rikets allmänna kartverk har till huvuduppgift att upprätta, utge och

Prop. 1971: 29 20

revidera de kartor som ingår i allmänna kartsericr. Kontakter behövs enligt verket förutom med lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fas- tighetsdata, lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen, vilka samtliga före- slås omlokaliserade, framför allt med bl. a. centrala militära myndighe- ter, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens vägverk, naturvårdsverket och planverket.

Lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter hänför sig i huvudsak till jord- brukets och trädgårdsnäringens rationalisering, produktionsbefräm- jande åtgärder på jordbrukets område samt rennäringsfrågor. Styrelsen har behov av kontakter med framför allt jordbruksnämnden, lantmäte- ristyrelsen, Skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, lantbrukshögsko- lan, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, statistiska centralbyrån och jordbruksnäringens fackliga och ekonomiska organi- sationer.

Skogsstyrelsen som är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbruk har i sin verksamhet behov av kontakter med framför allt skogshögskolan, kartverket, lantbruksstyrelsen, domänverket, arbets- marknadsstyrelsen och naturvårdsverket.

Med hänsyn till behovet av inbördes samarbete bör lantmäteristyrel— sen, centralnämnden för fastighetsdata, kartverket, lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen enligt delegationens mening lokaliseras till samma ort.

Riksförsäkringsverket har i huvudsak att leda och utöva tillsyn över den allmänna försäkringen, att debitera och uppbära avgifter till denna försäkring, att vara besvärsmyndighet i frågor rörande denna försäkring samt bedriva försäkringsvcrksamhet enligt lagen om yrkesskadcförsäk— ring m.m. Verket uppbär vidare den allmänna arbetsgivaravglften och förvaltar vissa fonder. Utbetalning av folkpension och tilläggspension sker i huvudsak genom verkets försorg. Verket utövar också tillsyn över de allmänna försäkringskassorna.

Den största avdelningen inom verket, försäkringsavdelningen, som har ca 400 anställda, har hand om debitering och uppbörd av arbetsgi— varavgifter, datatekniska arbetsuppgifter och statistikfrågor. Avdelning— en har behov av kontakter med de lokala skattemyndighcterna, sta— tistiska centralbyrån och riksskatteverket. Yrkesskadeavdelningen, som. har drygt 200 anställda, har behov av kontakter med enskilda personer, arbetstagareorganisationer, vissa läkare, samt i viss män med arbetar— skyddsorganen. Besvärsavdelningen, som har ca 80 anställda, handläg- ger förutom besvärsärenden kontakterna med verkets sjukhus. De mest omfattande kontaktbehoven redovisas i ledningsenheterna, Vilka till- sammans har ca 175 befattningshavare. I fråga om dessa enheter redo- visas behov av kontakter med förutom statsdepartementen, kommittéer, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsgivar- och arbetstagaror- ganisationer, försäkringskasscförbundet rn. fl. Verket tar också upp frå- gan om tillgången på läkare på lokaliseringsorten.

Prop. 1971: 29 21

Statens persotzalpensionsverk är central förvaltningsmyndighet för den statliga personalpensioneringen. Det åligger verket att besluta om och svara för utbetalning av personalpensionsförmånerna samt att ut- betala även socialförsäkringsförmåner i anslutning härtill. Verket hand- lägger vldare ärenden angående statens grupplivförsäkring. Verket re- dovisar behov av kontakter med främst finansdepartementet, statens avtalsverk, statskontoret, statens personalvårdsnämnd, Svenska perso— nalpensionskassan och kommunernas pensionsanstalt.

Centrala studie/zjälpsnämnden är central myndighet för ärenden om studiesocial verksamhet. Den mest personalkrävande delen är beviljan- det av studielån för gymnasiala studier. För verksamhetens bedrivande utnyttjar nämnden postbankens låneavdelning, riksbankens huvudkon- tor och statistiska centralbyråns datamaskincentral. Det torde härvid inte vara fråga om personliga kontakter med dessa organ.

Riksförsäkringsverket, personalpensionsverket och centrala studie- hjälpsnämndcn bedriver enligt delegationens mening likartad verksam— het i den meningen att deras huvuduppgift är att utbetala medel till enskilda personer. Vissa fördelar torde därför stå att vinna vid en sam- lokalisering av de tre myndigheterna. Sålunda har förslag lagts fram om införande av ett omfattande ADB-system för den allmänna försäk- ringen. Resurserna härför bör t. ex. kunna utnyttjas av alla tre myn- digheterna.

Sjöfartsverkets centralförvaltning är organiserad på olika avdel- ningar. Driftavdelningen, som är den största, svarar för farledsverksam- heten, vilken innefattar lotsning, isbrytning, sjötrafikledning, fyrbelys- ning samt byggande och underhåll av anläggningar m. m. Vidare finns bl. a. en sjökarteavdelning och sjöfartsinspektionen. Verket samarbetar med bl.a. marinledningen, kartverket, arbetarskyddsstyrelsen, sjöfarts- näringens företrädare och — särskilt under isbrytarsäsongen — Sveri- ges meteorologiska och hydrologiska institut. Delegationcn har fram— hållit att behovet av snabba kontakter med sistnämnda myndighet kan tillgodoses om de båda organen förläggs till samma ort.

Luftfartsverkets ccntralförvaltning, som innefattar luftfartsinspektio- nen, svarar för den civila luftfartens markorganisation och ärenden om den civila luftfartcn. Verket driver och förvaltar statens flygplatser för civil luftfart och svarar för trafikledning vid flygplatser och i det luft- rum som utnyttjas i civil luftfart. Arbetsuppgifter inom flygsäkerhets- tjänsten kräver samråd med främst flygvapnet och meteorologiska och hydrologiska institutet. Centralförvaltningens behov av samråd med sistnämnda myndighet underlättas givetvis om de båda organen för- läggs till samma ort.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har till uppgift att anordna och övervaka meteorologiska och hydrografiska mätningar. Vidare har institutet hand om den allmänna väderlekstjäns-

Prop. 1971: 29 ”

ten, stormvarningstjänsten, kustrapporttjänsten och den civila flygvä- derlekstjänsten. Institutet har viss uppdragsverksamhet. Institutet har samarbete främst med vattenfallsverket, luftfartsverket, den militära väderleksccntralen inom flygvapnet, sjöfartsverket, statens institut för byggnadsforskning, televerket, meteorologiska institutionen vid univer- sitetet i Stockholm och det internationella meteorologiska institutet. Av dessa organ föreslår delegationen att luftfartsverkets och sjöfarts— verkets centralförvaltningar och byggforskningsinstitutet blir omlokali- serade och att dessa organ och SMHI förläggs till samma ort.

Domänverkets huvuduppgift är att driva skogsbruk på de statliga skogsegendomar som domänverket förvaltar. Inom verket finns avdel- ningar för försäljnings-, drifts-, rationaliserings-, ekonomi- och perso- nalfrågor. Den regionala förvaltningen utgörs av åtta distrikt. Av be- skrivningen av verkets arbetsuppgifter framgår att det i stor utsträck- ning har samma karaktär som större skogsbolag. Härutöver har verket i mindre omfattning fortfarande kvar vissa myndighetsuppgifter.

Drygt 50 0/0 av verkets intäkter kommer från de fyra södra distrikten, dvs. distrikten söder om Sundsvall. 70 0/0 av verkets produktiva skogs- mark ligger dock inom de tre nordligaste distrikten.

Statens invandrarverks arbetsuppgifter hänför sig till tre huvudgrup- .per av ärenden, nämligen tillståndsärenden, medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor. Tillståndsärendena, som är de flesta, omfattar ärenden om visering, uppehålls- och arbetstillstånd, bosättningstillstånd, avvisning, förpassning m.m. och avgörs i stor utsträckning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden, socialsty- relsen, rikspolisstyrelsen och försvarsstaben. 1 det övervägande antalet ärenden sker samråd med andra organ skriftligen eller per telefon. I an- passningsfrågor samverkar invandrarverket främst med arbetsmarknads- styrclsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och arbetsmarknadens cen- trala organisationer.

Inom kriminalvårdsstyrelsen, som är central förvaltningsmyndighet för ärenden om kriminalvård, finns två avdelningar, nämligen en för vård och tillsyn och en för arbete och utbildning. Till verket är knutna tre s.k. centrala nämnder. nämligen interneringsnämnden, ungdoms— fängelsenämnden och kriminalvårdsnämnden. De centrala nämnderna leds av högt kvalificerade jurister, regelmässigt justitie- och regerings- råd. Styrelsen framhåller att det finns anledning att räkna med en fram- tida integrering av samhällets insatser på olika vårdområden. Enligt sty- relsen leder detta till att de redan nu nära kontakterna mellan den och socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrclsen och skolöverstyrelsen kommer att bli allt viktigare.

Delegationen anser att vid omlokalisering av kriminalvårdsstyrelsen bör liksom ifråga om invandrarverket, särskilt beaktas kravet på goda kommunikationer framför allt med Stockholm.

Prop. 1971: 29 23

Statens rättskemiska laboratorium är uppdelat på två från varandra relativt fristående enheter, nämligen den blodgruppsserologiska och den kemiska avdelningen. Den kemiska avdelningens uppgifter är till stor del relativt rutinbetonade. Inom avdelningen utförs toxikologiska analy- ser av rättslig natur. Vid kemiska avdelningen bedrivs dels forskning rö- rande alkoholets m.fl. ämnens inverkan och omsättning i kroppen, dels forskning för utveckling av analysmetoder. Enligt delegationens upp- fattning bör laboratoriet med hänsyn till dess uppgifter och samarbets- behov vid omlokalisering förläggas i anknytning till ett större sjukhus.

Statens kriminaltekniska laboratorimns huvuduppgift är att utföra la- boratorieundersökningar som föranleds av misstanke om brottslig gär- ning. Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för laboratoriet.

Det finns flera exempel på att en Viss myndighet och dess chefsmyn- dighet är lokaliserade på olika orter. Enligt delegationens uppfattning bör den omständigheten att rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för kriminaltekniska laboratoriet inte utgöra ett hinder för att laboratoriet lokaliseras på annan ort. När det gäller en av de institutioner med vil- ken laboratoriet samarbetar, nämligen statens rättskemiska laborato- rium, föreslår delegationen lokalisering till samma ort som kriminaltek- niska laboratoriet. .

Arbetsmedicinska institutets uppgifter är att bedriva utredningsar- bete, forskning och undervisning inom yrkesmcdicin, yrkeshygien och arbetsfysiologi. Institutet framhåller att det för forskningsuppgifterna krävs samverkan mellan experter inom ett flertal medicinska och andra vetenskapliga discipliner, med vissa myndigheter, som t.ex. arbetar- skyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrclsen, statens institut för folkhälsan samt med arbetsmarknadens parter. Enligt delegationens uppfattning bör den verksamhet som bedrivs vid institutet förläggas till en ort med universitet, där huvuddelen av de aktuella vetenskapliga disciplinerna finns företrädda.

Skogshögskolans verksamhet utgör till största delen forskning. Ut- bildningsdelen är relativt liten. Endast 40 elever per år tas in. Skogs- högskolan har ett antal försöksparker, de flesta i norra Sverige, och s. k. provytor i hela landet. Högskolan har angett att det i framtiden torde krävas ett allt intensivare samarbete mellan små institutioner och andra högskolor och universitet för att resurserna skall kunna utnyttjas så rationellt som möjligt.

Under 1960-talet har företagits en decentralisering av högre utbild- ning och forskning. Mot bakgrund av de överväganden delegationen har gjort angående angelägenheten att från storstockholmsområdet flytta statlig verksamhet har den tagit upp frågan om lokaliseringen även av utbildningsverksamheter av rikskaraktär. Liksom "den centrala statliga förvaltningen har dessa koncentrerats till storstockholmsområ- det. Enligt delegationens mening bör skogshögskolan flyttas från Stock-

Prop. 1971: 29 24

holm. Viss verksamhet bedrivs redan inom högskolans ram på andra ställen i landet. Ett hänsynstagande till behovet av ett närmare samar- bete mellan skogshögskolan och annan högre utbildning och forskning begränsar starkt urvalet av möjliga lokaliseringsorter.

Statens institut för byggnadsforskning har till uppgift att bedriva forsknings- och försöksverksamhet i fråga om planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet. De största arbetsgrupperna inom institutet avser samhällsplanering. produktionsforskning och kli- matforskning. Informationsavdelningen vid institutet är gemensam för institutet och statens råd för byggnadsforskning. De flesta kontakterna har institutet med planverket, bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Enligt lokaliseringsdelegationens uppfattning bör institutet kunna förläggas till en ort som har goda kommunikationer med Stockholm och övriga universitetsorter. I samband med att institutet omlokaliseras bör även frågan om att omlokalisera statens råd för byggnadsforskning tas upp till prövning.

Kommittén för television och radio i tttbildningem TRU-korn/nittén, är formellt att betrakta som kommittéarbete med försöksverksamhet. Det finns dock anledning att anta att överväganden om att i permanent form lösa den organisatoriska frågan kommer att aktualiseras inom en inte alltför avlägsen framtid.

Verksamheten bedrivs till stor del med ett stort antal personer som tillfälligt knyts till kommittén. Av den redovisning som lämnats till loka- liseringsdclegationen framgår att de tillfälliga experterna f. n. till större delen hämtats från orter utanför storstockholmsområdet. På den tek- niska sidan är TKU-kommittén självförsörjande i fråga om TV. Detta gäller i stort sett även radio- och ljudproduktionen. I fråga om lämplig förläggningsort bör det vara av värde att det finns högre utbildning och forskning på orten i fråga.

Delegationen anför att fördelar bör kunna vinnas genom en förlägg- ning av Sveriges. Radios utbildningsenhet till samma ort som TRU-kom- mittén. Härigenom skulle en slagkraftig enhet för programproduktion för utbildning via television och radio kunna bildas.

Sveriges geologiska umlersöknings, SGU, uppgifter är bl. a. att verk- ställa bergarts- och jordartskartering, att söka upp och undersöka före- komster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, bergarter och jordarter. SGU skall vidare bedriva forskning av såväl vetenskaplig som praktisk natur. Bland de myndigheter som SGU framför allt har behov av kontakter med märks statens geotekniska institut, SMHI, kart- verket, vattenfallsverket, domänverket och lantmäteristyrelsen. Flera av dessa föreslås av delegationen bli lokaliserade utanför storstockholms- området. 1970 års riksdag har fattat principbeslut om förläggande av viss teknisk utbildning och forskning till Luleå. SGU bedriver en omfat-

Prop. 1971: 29 25

tande verksamhet i bl. a. övre Norrland. Dessa faktorer gör att Luleå synes delegationen vara en lämplig förläggningsort.

Statens geotekniska instituts uppgifter hänför sig till såväl grund- forskning som målforskning och uppdragsverksamhet. Som exempel på grundforskning anger institutet forskning rörande jordarternas egenska- per och som exempel på målforskning nämns forskning beträffande pål- ning, jordtryck, stabilisering av jord samt utveckling av apparater och redskap för fält- och laboratorieundersökningar. På forskningsoinrådet samarbetar institutet med tekniska högskolan och universitetet i Stock- holm samt med SGU. Enligt delegationens mening bör institutet lokali- seras till samma ort som SGU.

Försvarets sjukvårdsstyrelse leder krigsmaktens hälso- och sjukvård och är central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom krigsmakten. Enligt styrelsen samverkar den med förutom i stort sett samtliga centrala organ inom krigsmakten med bl.a. socialstyrelsen, folkhälsoinstitutet, veterinärstyrelsen, luftfartsverket," karolinska sjuk- huset, statens bakteriologiska laboratorium.

Militärps_vkologiska institutet är centralt organ för den militärpsyko- logiska verksamheten inom krigsmakten. I institutets uppgifter ingår bl.a. att svara för militärt inriktad psykologisk, pedagogisk eller socio- logisk forskning. Institutet anger behov av kontakter med de centrala staberna, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, socialstyrelsen m.fl. myndigheter. Institutet behöver också ha tillgång till någon in- skrivningscentrals resurser. I fråga om ADB är institutet beroende av kontakter med framför allt försvarets forskningsanstalt, värnpliktsver- ket och statistiska centralbyrån.

Viirnpliktsverket är centralt organ för inskrivning och pcrsonalredo- visning inom krigsmakten. I verkets uppgifter ingår bl. a. att leda andra inskrivnings- och personalrcdovisningsmyndigheters verksamhet, att samordna personalredovisningen inom krigsmakten och ansvara för den centrala registreringen av krigsmaktens personal. Huvudkontoret samverkar med överbefälhavaren, försvarsgrcnschefcrna, försvarets sjukvårdsstyrelse och militärpsykologiska institutet samt med de under- lydande värnpliktskontoren.

Enligt delegationens uppfattning bör värnpliktsvcrkets huvudkontor samlokaliseras med försvarets sjukvårdsstyrelse och militärpsykologiska institutet på lämplig plats i mellansverige.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1967 fick överbefälhavaren i uppdrag att utreda och föreslå ny organisation av krigsmaktens förvalt- ningsutbildning. Förslag härom lämnades av överbefälhavaren den 30 juni 1969, men något beslut med anledning härav har ännu inte fattats. Förslagen går ut på att den nuvarande utbildningen av tygofficerare och intendenturofficerare skall upphöra. I stället skall utbildningen av officerare i förvaltningstjänst äga rum vid en ny för krigsmakten ge-

Prop. 1971: 29 25

mensam förvaltningslinje vid militärhögskolan. För övrig gemensam förvaltningsutbildning skall en för krigsmakten gemensam förvaltnings- skola inrättas samtidigt som förvaltningsdelen vid nuvarande tygförvalt- ningsskolan i Sundbyberg och intendenturföwaltningsskolan i Stock- holm avvecklas. Överbefälhavaren föreslog att den nya skolan skulle lokaliseras till Stockholm. Delegationen har emellertid förordat att sko- lan förläggs utanför storstockholmsområdet.

Överbefälhavaren uppdrog åt chefen för armén att utreda frågan om lokalisering av den återstående delen av tygförvaltningsskolan. Härvid skulle enligt uppdraget på sikt eftersträvas en sammanslagning av tyg- förvaltningsskolans tekniker- och mästarutbildning med arméns radar- och luftmekanikerskola i Göteborg samt med arméns stabs- och sam— bandsskolas mekanikerskola i Uppsala. Härigenom skulle en arméns tekniska skola kunna bildas. En utgångspunkt för utredningen var att tygförvaltningsskolan måste omlokaliseras från sin nuvarande förlägg- ning på Järvafältet och anknytas till förband utanför Stockholm. Che- fen för armén har —— efter det att lokaliseringsdelegationen avlämnat sitt betänkande —— anmält till överbefälhavaren att han av undersökta lokaliseringsalternativ har funnit en lokalisering i anslutning till Svea ingenjörsregementes etablissement i Almnäs utanför Södertälje vara gynnsammast samt att han avstyrker en lokalisering till Östersund. Ef- ter en fullständig sammanslagning skulle antalet anställda vid denna skola uppgå till inemot 200. Härav beräknas ca 70 ingå i en första etapp, som avser omlokalisering från Stockholm.

Förslag till lokaliseringsorter

Som tidigare nämnts hyser lokaliseringsdelegationen uppfattningen att lokalisering av central statlig verksamhet bör ses som ett medel i re- gionalpolitikcn. En naturlig utgångspunkt för delegationen har varit de allmänna riktlinjer för regionalpolitikcn såsom dessa kommit till ut- tryck i statsmakternas ställningstagandcn. Det innebär att man främst bör lokalisera statlig verksamhet till sådana stadsregioner som har goda förutsättningar att utvecklas till alternativ till storstäderna. Lokalise— ringsorterna måste vara tillräckligt stora för att kunna ta emot de stat- liga verksamheterna. Med rimliga insatser bör bostadsmarknaden, ut- bildningsväsendet och annan samhällelig service kunna möta de nya kraven. På orten bör vidare finnas ett differentierat näringsliv och därmed en differentierad arbetsmarknad, vilket bl.a. är en förutsätt- ning för att medföljande makes önskemål om arbete skall kunna tillgo- doses. Ett krav på lokaliseringsort för statlig förvaltning är givetvis att där finns goda kommunikationer med främst Stockholm, men även med övriga landet. För att en avlastning av storstockholmsregionen verk-

Prop. 1971: 29 27

ligen skall komma till stånd måste lokaliseringsorterna givetvis ligga på betryggande avstånd från Stockholm.

Lokaliseringsdelegationen har i sitt betänkande redogjort för vissa undersökningar beträffande befolkningsunderlag, arbetsmarknad, ser- vice, utbildning och kommunikationer i ett antal tätortsregioner. För närmare studium hänvisas till utredningsbctänkandet (s. 63).

Delegationen har funnit, att det finns ett flertal orter som uppfyller kraven man kan ställa för att en ort skall kunna anses vara ett alterna- tiv till nuvarande storstäder. Norrköping och Sundsvall intar här en sär- ställning. Vidare har Gävle ett från kommunikationssynpunkt mycket fördelaktigt läge. Delegationen anser att huvuddelen av de statliga verksamheter som omlokaliseras bör förläggas till dessa tre orter.

De största regionalpolitiska problemen finns inom det 5. k. stödområ- det. Delegationen anser att statlig verksamhet bör lokaliseras till denna del av landet. Alla områden som har regionala problem kan inte komma ifråga, men förslag förs fram om lokalisering till Luleå, Umeå, Östersund, Falun/Borlänge och Karlstad. Falun och Borlänge har be- traktats som en regional enhet med hänsyn till det nära samarbetet mel- lan dessa städer.

För statliga vcrksamheter med anknytning till högre utbildning och forskning föreslår delegationen Umeå och Linköping, där den högre ut- bildningen kraftigt har byggts ut under 1960-talet. Högre teknisk utbild- ning skall vidare enligt principbeslut av 1970 års riksdag komma till stånd i övre Norrland, främst i Luleå och Umeå-Skellefteåområdet. Enligt delegationens uppfattning bör skogshögskolan, arbetsmedicinska institutet och TRU-kommittén förläggas till Umeå. Den utbildning och forskning som bedrivs vid skogshögskolan bör i viss utsträckning kunna samordnas med näraliggande institutioner vid universitetet. Mot bak- grund av att flertalet medicinska discipliner liksom t. ex. psykologi och sociologi finns företrädda vid universitetet i Umeå bör det finnas goda förutsättningar för arbetsmedicinska institutet att utveckla sin verksam- het i Umeå. TRU-kommittén torde enligt delegationen ha förutsätt- ningar att bedriva sin verksamhet med programproduktion i Umeå med hänsyn till den omfattande utbildning och forskning som bedrivs där. I sammanhanget framhåller delegationen att om Sveriges Radios utbild- ningsenhet organisatoriskt samordnas med TKU—kommittén bör båda enheterna förläggas till Umeå, varvid bl.a. möjligheterna att gemen- samt utnyttja pcrsonella och tekniska resurser bör vara en fördel.

Statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska labo- ratorium bör enligt delegationens mening förläggas till Linköping. där det finns en högskoleenhet med bl.a. medicinska och tekniska fakulte- ter.

Som nyss nämnts kommer högre teknisk utbildning och forskning att förläggas till Luleå. Härvid förutsätts också att vissa delar av bergssek—

Prop. 1971: 29 23

tionen vid tekniska högskolan i Stockholm förläggs dit. Delegationen föreslår att SGU och statens geotekniska institut förläggs till Luleå.

Vidare har delegationen föreslagit att värnpliktsverkcts huvudkontor, försvarets sjukvårdsstyrclse och militärpsykologiska institutet lokalise— ras till Karlstad samt de föreslagna försvarets förvaltningsskola och ar— méns tekniska skola till Östersund. På båda dessa platser finns i dag mi— litärförband, militärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivnings- central.

Beträffande domänverkets centralförvaltning har delegationen utgått från att förläggningsorten bör ligga nära centrum för verkets verksam"- hetoml'ådc. Om arealen tas som utgångspunkt för verksamhetens tyngdpunkt skulle centralförvaltningen ligga i mellersta Norrland. Om däremot verkets ekonomiska tyngdpunkt beaktas bör centralförvalt- ningen förläggas längre söderut. Falun/Borlänge ligger närmast till hands av de orter som föreslagits få statlig verksamhet. Delegationen har betraktat dessa städer som likvärdiga och föreslagit att valet mellan Falun och Borlänge får anstå till dess förslaget har remissbehandlats.

Delegationen anser, som tidigare sagts, att huvuddelen av de utlokali- serade myndigheterna bör förläggas till Norrköping, Gävle och Sunds— vall. Delegationen har också strävat efter att lokalisera vissa myndighe— ter med stort inbördes kontaktbehov eller likartad karaktär till en och samma ort. Det gäller t. ex. SMHI, luftfartsverkets och sjöfartsverkets centralförvaltningar som delegationen finner böra lokaliseras till Norr- köping. Till Norrköping borde vidare lokaliseras några organ som i och för sig inte har något större inbördes samarbetsbehov eller behov av samarbete med övriga organ inom utflyttningsgruppcn, nämligen in- vandrarverket, statens institut för byggnadsforskning och kriminal- vårdsstyrelsen. Dessa organ kan dock enligt delegationen anses ha större behov av samarbete med i stockholmsområdet kvarvarande organ än flertalet övriga myndigheter som föreslås bli omlokaliserade. De bör därför lokaliseras så att de lätt kan nå Stockholm. I den mån byggforskningsrådet bedöms böra flyttas ut tillsammans med bygg- forskningsinstitutet bör även rådet förläggas till Norrköping.

En grupp som också med hänsyn till det inbördes samarbetsbehovet bör förläggas till samma ort omfattar lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kartverket och centralnämnden för fastighetsdata. Nämnda organ bör enligt delegationens mening förläggas till Gävle med hänsyn till behovet av goda kommunikationer med Stockholm.

En annan grupp som bedriver likartad verksamhet utgörs av riksför- säkringsverket, personalpensionsverket och centrala studiehjälpsnämn- den. Delegationen föreslår att dessa myndigheter lokaliseras till Sunds- vall.

Lokaliseringsdelegationens utflyttningsförslag kan sammanfattas i följande uppställning:

Prop. 1971: 29 29

Antal anställda Linköping Statens kriminaltekniska laboratorium 55 Statens rättskemiska laboratorium 80 1 35 Norrköping Statens invandrarverk . . 200 Sveriges meteorologiska ochhydrologiska institut 365 Luftfartsverkets centralförvaltning 265 Sjöfartsverkets centralförvaltning 290 Kriminalvårdsstyrelsen - 295 Statens institut för byggnadsforskning 155 1 570 Kar/stad . Vämpliktsverket ' 60 Militärpsykologiska institutet 40 Försvarets sjukvårdsstyrelse 110 210 Gävle Lantmäteristyrelsen 120 Rikets allmänna kartverk 520 Centralnämnden för fastighetsdata 70 Lantbruksstyrelsen ] 65 Skogsstyrelsen 90 965 Falun/Borlänge Domänverkets centralförvaltning 400 Sundsvall Riksförsäktingsverket 925 Statens personalpensionsverk 245 Centrala studiehjälpsnämnden 60 . 1 230 Östersund Försvarets förvaltningsskola ca 50 Arméns tekniska skola ca 70 ca 1 20 Umeå Skogshögskolan 295 Arbetsmedicinska institutet ] 15 Kommittén för television och radio i utbildningen 120 530 Luleå Sveriges geologiska undersökning 255 Statens geotekniska institut 80 335 Totalt 5 500

Förslag till åtgärder i samband med omlokalisering

Allmän planering, m. m.

Lokaliseringsdelegationen har, som framgått av det föregående, varit väl medveten om att vissa övergångsvisa svårigheter uppstår vid en om-

Prop. 1971: 29 30

lokalisering av statlig verksamhet. Delegationen anser emellertid inte att omställningssvårigheterna behöver bli så stora att de bör hindra omlo- kaliseringen. Det är givetvis angeläget att utflyttningarna genomförs så att uppkommande svårigheter blir så små som möjligt. Delegationen understryker att det är viktigt att omlokaliseringarna planeras ingående så att inte myndigheternas verksamhet försämras allvarligt. Särskilt an- geläget är detta inom verksamheter som har stor betydelse för enskilda medborgares förhållanden såsom pensions- och försäkringsutbetalning.

Personaltillgången kan ge upphov till svårigheter, åtminstone över- gångsvis. Delegationen anser att rekryteringsmöjligheterna på sikt där- emot bör bli tillfredsställande på de orter delegationen förordat utflytt- ning till. De personalsvårigheter som kan uppstå under tiden från det att beslut om omlokalisering fattats fram till själva utflyttningen torde delvis få lösas genom tillfälliga anställningar och dubbleringar av vissa funktioner under viss tid. För att underlätta rekryteringen av vissa per- sonalkategorier kan utbildning behöva anordnas på lokaliseringsor- terna.

Många av de utflyttade organen kommer även i fortsättningen att samarbeta med myndigheter i huvudstaden, även i form av personliga besök. Tidsförlustcrna vid Stockholmsbesöken kan dock minskas genom att flera sammanträden arrangeras under ett och samma besök. Tiden i Stockholm skulle vidare kunna utnyttjas mera effektivt om till- gång funnes till särskilda sammanträdesrum, skrivhjälp o. dyl. Delega- tionen föreslår därför att lokaler med sammanträdes- och arbetsrum anordnas i någon lämplig byggnad i Stockholm. Ett antal skrivbiträden m.m. skulle därvid finnas tillgängliga för att kunna anlitas vid behov. Personal och utrustning skulle vara gemensam för de omlokaliserade organen. För att personalen skall beredas jämn sysselsättning skulle den emellanåt kunna utnyttjas även av utredningar m. m. Till denna gemen- samma enhet kunde även förläggas smärre enheter eller filialer till vissa organ som av någon anledning behöver ha kvar viss mindre verksamhet i Stockholm.

Svårigheterna att upprätthålla kontakterna med myndigheter och or- ganisationer i Stockholm anses av myndigheterna vara en av de mest besvärande följderna av en omlokalisering. Även om kontaktmönstren kan komma att ändras efter omlokaliseringar kommer behov av per- sonliga kontakter med bl.a. organ i stockholmsområdet att föreligga även därefter. Lokaliseringsdelegationen har i valet av orter lagt sär- skild vikt vid att dessa har goda kommunikationer med i första hand Stockholm, men även med landet i övrigt. Enligt delegationens mening bör emellertid särskilda insatser göras för att förbättra kommunikatio- nerna på de föreslagna lokaliseringsorterna.

Närheten till högre utbildning har i olika sammanhang tillmätts stor betydelse vid val av lokaliseringsort. Lokaliseringsdelegationcn anför att det finns anledning att anta att decentraliseringen av den högre utbild-

Prop. 1971: 29 31

ningen kommer att fortsätta. Delegationen förutsätter att beslut som fattas med anledning av delegationens förslag blir vägledande för den fortsatta lokaliseringen av högre utbildning.

I samband med omlokaliseringar kan det bli nödvändigt att i vissa fall se över myndigheternas organisation. För att styrelser och nämnder skall kunna arbeta effektivt efter omlokaliseringen framhåller delega- tionen också att det kan bli lämpligt att i somliga fall ändra samman- sättningen av dessa.

De problem som nu omnämnts är generella och berör alla organ som omlokaliseras. Delegationen har inte ansett det som sin uppgift att be- handla de detaljproblem som kan uppstå för den enskilda myndigheten. Det framhålls i betänkandet att detaljplaneringen och flyttningens ge- nomförande bör ankomma på myndigheterna själva. Delegationen föreslår, att särskilda organisationskommittéer tillsätts vid alla organ för vilka beslut om omlokalisering fattas. Organisationskommitte'erna bör bestå av verksledningen, representanter för de anställda och even- tuellt utomstående experter. Kommittéerna skulle kunna få uppgifter i frågor om allmän planering, lokalförsörjning, personalplanering, infor- mation m.m. Delegationen framhåller vikten av att organisationskom- mittéerna får särskilda resurser till förfogande. Det föreslås vidare att alla berörda organ infogas i försöksverksamheten med ökad förvalt- ningsdemokrati. Delegationen för företagsdemokrati borde därvid få i uppdrag att föreslå vilka befogenheter organisationskommittéerna skulle få. Mellan myndigheter som lokaliseras till samma ort bör sam- arbetskommittéer kunna bildas för behandling av gemensamma frågor, exempelvis anskaffning av bostäder.

Personalfrågor

De omlokaliseringar som lokaliseringsdelegationen har föreslagit in- nebär att arbetsplatserna för ca 5 500 anställda skulle flyttas till annan ort. För många av de anställda kan det innebära betydande omställ— ningsproblem. Detta gäller framför allt för dem som flyttar med till den "nya orten och bryter upp från sin nuvarande miljö, men också i viss mån för dem som stannar kvar i Stockholm och övergår till annan verksamhet. Delegationen framhåller att det är angeläget att staten äg- nar personalfrågorna den största omsorg för att de negativa verkning— arna av omlokaliseringarna för de anställda skall kunna begränsas så långt detta är möjligt.

Särskilt betydelsefullt anser delegationen det vara att de anställda kontinuerligt informeras om frågor som har samband med flyttningen. Det är också viktigt att informationen lämnas så snart som möjligt efter det att beslut om omlokalisering fattats för att de anställda skall få möj- ligheter att i god tid planera omställningen. När det gäller informatio- ner om de föreslagna lokaliseringsorterna vore det värdefullt om veder- börande kommun själv på lämpligt sätt informerar personalen vid de

Prop. 1971: 29 32

organ som skall omlokaliseras. Vid tidigare omlokaliseringar har de an- ställda fått besöka den nya orten på statens bekostnad och under tjäns- tetid. Delegationen föreslår att så sker även denna gång. Genom ett så- dant besök kan de anställda få information om tänkbara bostadsalter- nativ, den kommunala servicen på orten i fråga om utbildningsmöjlig- heter, sjukvård, barnstugor, kulturella aktiviteter, möjligheter till andra fritidsaktiviteter, m. m.

Bostadsfrågans lösning är naturligtvis mycket betydelsefull. Delega- tionen utgår från att de nya lokaliseringsorterna får extra kvoter inom bostad-sprogrammets ram med tanke på den statliga omlokaliseringen. Enligt vad som framkommit av delegationens undersökning har de kommuner till vilka förslag om omlokalisering avgetts nöjaktiga resur- ser att ordna bostadsfrågan för de anställda som kan förväntas följa med de omlokaliserade myndigheterna. Delegationen har förutsatt att de anställda ges möjlighet till fri resa till den nya orten för att under arbetstid få tillfälle att bese olika bostadsalternativ.

Vid tidigare omlokaliseringar har vissa ekonomiska och andra för- måner medgetts de anställda som följt med vid flyttningen. Det har. gällt exempelvis i frågor om löneklassplacering, flyttningskostnadscr- sättning, anstånd med omstationering och bostadsanskaffningslån. Dele- gationen anser att gällande bestämmelser bör tillämpas generöst även vid de föreslagna omlokaliseringarna. Vidare har delegationen — mot bakgrund av de svårigheter som kan uppstå när man bryter upp från en invand miljö — anfört att det bör övervägas att de anställda får ersätt- ning för färdbiljetter för några resor mellan den nya orten och Stock- holm under de första åren efter utflyttningen. Många hithörande åtgär- der är emellertid av sådan karaktär att de bör bli föremål för förhand- lingar mellan pcrsonalorganisationerna och statens avtalsverk. Delega- tionen har därför inte lagt fram några preciserade förslag i dessa delar.

Det är troligt att många anställda av olika skäl väljer att sluta sin an- ställning före utflyttningen. Staten bör — i varje fall när det gäller dem som har anställts före beslutet om omlokalisering — medverka till att dessa bereds sysselsättning av likvärdig art i storstockholmsområdet. Delegationen antyder några handlingsmöjligheter härvidlag. Den årliga omsättningen av personal i statlig verksamhet i storstockholmsområdet är stor. Genom att under den tid omlokaliseringarna pågår föreskriva att alla statliga organ i storstockholmsområdet skall samråda med sta- tens omplaccringsnämnd (fr.o.m. den 1 juli 1971 statens personal- nämnd) innan lediga platser återbesätts, skulle personal som inte anser sig ha möjlighet att följa med vid omlokalisering till andra orter lättare kunna beredas likvärdig anställning inom annan statlig verksamhet ] storstockholmsområdet. Vidare bör övervägas att i första hand erbjuda befattningshavare vid organ som fortfarande skall vara lokaliserade i stockholmsområdet att få befattningar som blir vakanta i utlokaliserade organ till följd av att personal i sistnämnda organ inte flyttar med vid

Prop. 1971: 29 33

omlokaliseringcn. Delegationen framhåller emellertid att det kan bli svårt att finna likvärdig anställning för tjänstemän med speciella arbets- uppgifter.

Lokalfrågor

Tidigare anfördes att lokalsituationen är besvärande för de statliga myndigheterna i Stockholm. Många organ har lokaler på flera olika ställen. Lokalernas standard varierar starkt och det föreligger behov av omfattande investeringar i lokaler för den statliga verksamheten i stor- stockholmsområdet. Vid omlokalisering bör utgångspunkten vara att de berörda organen skall få ändamålsenliga lokaler på den nya orten. Vi- dare bör man eftersträva att få lokaler i städernas centrala delar.

Delegationen har besökt de aktuella städerna. Den har därvid konsta- terat att de omlokaliserade myndigheternas lokalbehov måste tillgodo- ses genom nybyggnation. Delegationen uppger sig kunna förutsätta att kommunerna sedermera kommer att medverka till att det snabbt ställs till förfogande centralt belägen mark för förvaltningsbyggnader. Dele- gationen redovisar en uppskattning av lokalproduktions- och investe- ringsbehoven på olika lokaliseringsorter om dess förslag följs av stats- makterna. Uppskattningen utgår från den verksamhet som i dag bedrivs vid de olika myndigheterna och från den nuvarande personalstyrkan. Antaganden om lokalbehovet har gjorts i anslutning till de lokalplane- rande myndigheternas bedömning av lokalsituationen och lokalförsörj- ningsplaneringen inom storstockholmsområdet. Delegationen har dock inte kunnat beräkna investeringskOStnaderna för de föreslagna nya ut- bildningsanstalterna inom försvaret, vilka skulle lokaliseras till Öster- sund. De uppskattade byggnadskostnaderna för övriga orter framgår av följande uppställning, där beloppen anges i milj. kr.:

Linköping 12 Norrköping 63 Karlstad 8 G ävle 43 Falun 14 Sundsvall 48 Umeå 60 Luleå 34

Summa 282

Delegationen beräknar alltså, att drygt 280 milj. kr. skulle behöva in- vesteras i lokaler på de olika lokaliseringsorterna, frånsett Östersund. Härtill kommer kostnader för marken samt inredning och utrustning av lokalerna. De senare kostnaderna beror på i vilken utsträckning befint- lig utrustning kan tas med vid omlokalisering. Det är emellertid att ob- servera att den angivna summan inte kan betraktas som en nettokost- nad. Huvuddelen av de lokaler som disponeras i dag av de myndigheter

2 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 29

Prop. 1971: 29 . 34

delegationen föreslår till utflyttning bör kunna användas av de kvarva- rande myndigheterna i Stockholm. Man kommer att kunna undvika in- vesteringar i nya lokaler i stockholmsområdet av ungefär samma stor- leksordning som nybyggena på de nya orterna.

Takten i utflyttningen är till stor del beroende på möjligheterna att få fram de nya lokalerna. F.n. är produktionsproeessen för statliga bygg— nader ganska tidskrävande. Det finns dock exempel på byggnadspro- jekt som har kunnat genomföras på väsentligt kortare tid än vad som anses normalt. Detta har kunnat ske genom tillämpning av bl. a. ratio- nella produktionsmetoder i'kombination med en noggrann planering, förenklad administration och en effektiv beslutsprocess.

Vid byggande av lokaler för statlig verksamhet eftersträvas alltmer generella och flexibla byggnader. Behovet av lokaler för de verksamhe- ter, som föreslås bli omlokaliserade, kan tillgodoses i stort sett inom ra- men för två typer av lokaler, nämligen kontorslokaler och laboratorie- lokaler. För båda dessa lokaltyper finns underlag för normprogram för generella lokaler med redovisning av detaljerade programkrav för olika typrum eller verksamhetsfunktioner. För att förkorta produktionspro- eessen har delegationen lagt fram vissa förslag om en alternativ hand- läggningsproeedur i förhållande till den i dag tillämpade. Bl. a. skulle projektering av nybyggnader sättas igång på grundval av generella pro- gram oeh byggnadsområdets förutsättningar, så snart det är bestämt vil- ken verksamhetstyp som skall inrymmas i byggnaderna. För renodlade kontorslokaler som kan uppföras på redan stadsplanelagd mark och för vilka det finns typprogram kan lokalproduktionsprocessen begränsas till ca tre år. För lokaler som kräver omfattande programarbeten kan mellan uppdrag och färdigställande mellan tre och fem år förflyta.

Tidsplan

Lokaliseringsdelegationen framhåller i betänkandet att det är angelä— get att de eftersträvade effekterna av omlokaliseringarna kan uppnås så snart som möjligt. Det är därför önskvärt att utflyttningarna kan ge- nomföras snabbt. Men det finns flera faktorer som talar för att det bör förflyta relativt lång tid mellan beslutet om omlokalisering och själva flyttningen. Framför allt bör de anställda få möjlighet att planera för sig själva. Vidare kräver omflyttningen stora insatser från vederbörande myndighets sida. Vid de tidigare omlokaliseringarna dröjde det mellan ett halvt år och fyra år från det att beslut fattades till dess att flytt- ningen var genomförd. De nu föreslagna omlokaliseringarna är av be- tydligt större omfattning. På vissa orter kan bostadsproduktionen be- höva ökas kraftigt under ett par år för att tillgodose behovet av bostä- der för de anställda i den statliga verksamhet som kommer att förläggas till orten. Därtill kommer under samma tid investeringar i lokaler för denna verksamhet, som på en del orter uppgår till 60 milj. kr. Det är därför angeläget att investeringarna planläggs mycket noggrant och

Prop. 1971: 29 35

samordnas med andra större investeringar på de berörda orterna för att en alltför stor snedbela'stning på de berörda orterna under några få år inte skall bli följden.

Delegationen finner att den tid som går åt till att iordningställa bostä- der och ämbetslokaler blir det avgörande för tidpunkten för utflytt- ningen. Med dcnna utgångspunkt anser delegationen att utflyttningarna bör kunna påbörjas ca tre—fyra år efter det att beslut om utflyttning- arna fattats och vara avslutade efter ca fem år från detta beslut. Enligt delegationens åsikt bör en tidsperiod om tre—fem år vara tillräcklig för att berörd personal skall få tid för omställning och för att myndighe- terna skall kunna planera verksamhetens utflyttning. Det blir troligen nödvändigt att genomföra utflyttningen i etapper, åtminstone vid de större myndigheterna.

Remissyttranden över delegationens förslag Principiella överväganden

Alla remissorgan som uttalat sig i frågan ställer sig positiva till att åt- gärder vidtas för att dämpa expansionen i storstockholmsområdet och därigenom åstadkomma en bättre balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när det gäller delegationens förslag att använda lo- kalisering av central statlig verksamhet som ett regionalpolitiskt medel. Den övervägande delen av remissorganen tillstyrker detta medan andra kräver ytterligare utred- ningar inriktade på alternativa lösningar. Följande instanser tillstyrker att centrala statliga organ i sin helhet flyttas ut, nämligen rikspolissty- relsen, centralnämnden för fastighetsdata, värnpliktsverket, militärpsyj kologiska institutet, statens geotekniska institut, riksrevisionsverket, stats- kontoret, skogshögskolan, organisatianskommittén för högre teknisk ut- bildning och forskning i övre Norrland, U 68, 1969 års rudioutred- ning, TRU—kommitten, försvarets rationaliseringsirzstitut, affärsverks- delegationen, LO, Statsanställdas Förbund, lantbruksförbundet, RLF, socialstyrelsen, avtalsverket, kommunförbundet, landstingsförbzmdet, te- leverket, universitetskanslersämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Söder- manlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävle- borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Följande remissinstanser kräver ytterligare utredningar innan beslut fat- tas eller förordar i första hand andra regionalpolitiska medel än ut- flyttning av hela centrala statliga organ, nämligen" kriminalvårdsstyrel- sen, överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrclse, arbetsmedicinska in- stitutet, statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdel-

Prop. 1971: 29 ' 36

ning, riksförsäkringsverket, SMHI, sjöfartsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforsk- ning, statens institut för byggnadsforskning, invandrarverket, lantmäteri- styrelsen, kartverket, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, SR, Industriförbundet, SAF, SACO, TCO och ERU.

Statskontoret tillstyrker delegationens förslag till decentralisering av centrala myndigheter. Statskontoret bedömer vidare möjligheterna som goda att efter denna första etapp gå väsentligt längre i fråga om utflytt- ning av statlig verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att de lokaliseringspolitiska åtgärderna hittills i huvudsak varit inriktade på in- dustrin. Starka skäl talar emellertid för att man dessutom ägnar tjänste- sektorn en ökad uppmärksamhet i lokaliseringspolitiska sammanhang. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vidare, liksom LO, att en decent- ralisering av statlig verksamhet från stockholmsområdet skulle bidra till en från arbetsmarknadssynpunkt önskvärd omfördelning av efterfrågan på arbetskraft från storstockholmsområdet till ett antal regionala till- växtcentra. En sådan omfördelning bör enligt både AMS och LO bidra till en angelägen differentiering av näringslivet och därmed till en ök- ning av individernas valmöjligheter inom de berörda regionerna.

Enligt Kommunförbundet får omlokaliseringsåtgärderna de största positiva effekterna i mottagande orter och regioner. Dessa får en ökad arbetskraftsefterfrågan och tillskott av kvalificerad personal med led- ningsfunktioner. Inte minst det sista är enligt förbundet en faktor av stor betydelse när det gäller att skapa regional balans.

Universitetskanslersämbetet anser det naturligt att de orter som lig- ger utanför storstadsområdena och på vilka högre utbildning byggts upp eller är under uppbyggnad nu också får vidgade inslag av annan statlig verksamhet. Utflyttning av statlig verksamhet bör verksamt bidra till att regionalt stärka effekterna av den högre utbildning som redan utlokaliserats. Sveriges Iantbruksförbund och RLF anser att den av delegationen valda metodiken är den enda framkomliga vägen om man önskar upp- nå snabba, praktiska resultat. Utflyttningsprocessen måste påbörjas nå- gonstans och det är enligt förbundens mening inte möjligt att avvakta principbeslut till dess alla detaljer är utredda.

Även om de lokaliseringspolitiska konsekvenserna av en utflyttning inte helt kan kvantifieras anser Landstingsförbundet det uppenbart att det såväl ur regionalekonomisk som totalt samhällsekonomisk synpunkt är riktigt att med hjälp av sådana decentraliseringsåtgärder som delega- tionen förordat bidra till att häva en alltför omfattande regional oba- lans.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att för att lösa de regio- nala sysselsättningsproblemen måste i de olika regionerna skapas starka väl differentierade orter som är attraktiva storstadsalternativ både för

Prop. 1971: 29 37

näringslivet och som boendemiljö. En decentralisering av den statliga verksamheten bör ingå bland åtgärder som måste tillgripas inte minst på grund av de positiva sekundära effekter som kan förväntas.

Överbefälhavaren delar delegationens uppfattning att en utflyttning av statliga och privata verksamheter är nödvändig för att dämpa be- folkningsexpansionen i storstockholmsområdet. Beredskapsskäl anses även tala starkt härför. ÖB anser dock att frågan om den principiella innebörden av omlokalisering av statlig verksamhet först noggrant måste analyseras, varefter bedömande kan göras om vilka statliga verk- samheter som kan ifrågakomma.

Försvarets sjukvårdsstyrelse menar att en omlokalisering är försvar- bar både ur företagsekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt om den föregås av en långsiktig planering. Även överbefälhavaren anser att en långsiktsplan för utflyttning inom försvarsscktorn från storstock- holmsområdet måste föreligga innan partiella beslut fattas.

Televerket tillstyrker i princip förslaget. Enligt verket har dock dele- gationen lagt tyngdpunkten på de s am h ä 1 l s e k 0 n o mis k a aspekterna och härvid inte i tillräcklig grad beaktat de fö r e t a g 5- e k 0 n o m i s k a faktorerna i betydelsen av statsförvaltningens ef- fektivitet och möjlighet att ge fullgod service.

ERU delar i princip delegationens uppfattning att lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. ERU framhåller dock att sektorekonomiska bedömningar alltjämt måste spela en väsentlig roll vid lokaliseringsbesluten. Det är enligt ERU:s uppfattning angeläget med ytterligare undersökningar, som kan bilda underlag för den offentliga sektorns lokaliseringsbeslut. Skogssty- relsen anser att de allmänna regionalpolitiska synpunkterna fått en all- deles för stor övervikt i förhållande till effektivitetssynpunkterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hävdar dock att kostnader för ett en— skilt verk flera gånger kan komma att uppvägas av lägre totala samhälls- ekonomiska kostnader i samband med aktuella regionala problem av expansions- eller kontraktionskaraktär.

Arbetsmedicinska institutet tvivlar inte på att man vid en samhälls- ekonomisk bedömning kommer till att åtskilliga redan etablerade statliga verksamheter borde flyttas från stockholmsområdet med dess oavsett konjunktursituationen mycket ansträngda arbetsmarknadsläge till delar av landet med behov av sysselsättningstillskott. Institutet framhåller dock att delegationen har underskattat de problem som sammanhänger med flyttning av redan etablerade verksamheter. Även skogsstyrelsen menar att omställningsproblemen torde kräva ett betyd- ligt allvarligare beaktande. För att lättare klara problemen i samband med en omlokalisering föreslår sjöfartsverket en successiv utflyttning, så att varje etapp kan tjäna som vägledning för de följande. För en suc- cessiv utflyttning talar också att det skulle bli lättare att omplacera tjänstemän som inte önskar följa med till den nya orten.

Prop. 1971: 29 33

Riksrevisionsverket understryker vikten av att alla möjligheter till ef- fektivisering av verksamheten tas till vara vid ett beslut om omlokalise- ring. Utredningsarbetet som föregår en flyttning kan ge incitament till organisatoriska förändringar och rationaliseringar av enskilda rutiner.

Liknande tankar förs fram av länsstyrelsen i Västerbottens län, som framhåller de positiva effekter som den föreslagna omlokaliseringen kan medföra och anför att en betydande momentan personalomsättning liksom också behovet av att planera verksamhetens bedrivande på en ny ort och i nya lokaler kan ge en osökt anledning till en genomgång av den berörda förvaltningens verksamhet i sin helhet och leda till ett in- förande av nya administrativa rutiner, nya förfaranden, arbetsbespa- rande och förenklade handläggningsrutiner.

Kartverket framhåller att den tekniska, ekonomiska och politiska ut- vecklingen gör att omorganisationer av den centrala statsförvaltningen, som innebär att verk sammanförs, delas eller ges nya uppgifter, ständigt måste pågå. Verket menar att en lokaliseringsmässig splittring av den centrala statsförvaltningen skulle komma att försvåra eller förhindra en sådan anpassning av organisationsformerna till utvecklingen.'Liknande synpunkter förs framav planverket. Statens institut för byggnadsforsk- ning tar upp samma problem och menar att decentralisering i den fö- reslagna formen ger en lå g flexibilitet. En fortsatt effektivi- sering av statlig förvaltning kan komma att försvåras.

Lantmäteristyrelsen argumenterar mot en alltför stor spridning på många orter av verksamheten. En sådan spridning skulle — trots försök att samlokalisera verk med stora inbördes kontaktbehov — försvåra framtida organisatoriska förändringar eller nya kontaktmönster.

Riksrevisionsverket påpekar att vid en omlokalisering av statlig verk— samhet kan de funktionella sambanden mellan myndigheterna komma att påverkas. Detta förhållande är enligt verkets mening av så genom— gripande betydelse att en närmare analys bör göras. Denna borde möj- liggöra en översikt över den statliga verksamhetens lokalisering på längre sikt och omfatta större delen av den centrala statliga verksamhe- ten inbegripet affärsverkcn. Även de statliga bolagen är av intresse i ett sådant större sammanhang. Om möjligt bör en sådan översikt föreligga i samband med att statsmakterna tar ställning till delegationens förslag.

Statens råd för byggnadsforskning menar att delegationen borde ha skisserat allmänna riktlinjer för hur lokaliseringen av statsförvaltningens enheter eller överhuvudtaget den offentliga sektorns verksamheter skulle kunna inpassas i ramen för en generell aktiv lokaliseringspolitik och regionalpolitik. Det saknas i stort sett en principiell diskussion av vilken lokaliseringsstruktur för den statliga förvaltningen som bör efter- strävas på längre sikt.

Om tillgången på arbetskraft ökar i stockholmsregionen genom en decentralisering av statlig verksamhet föreligger enligt länsstyrelsen i

Prop. 1971: 29 ' 39

Göteborgs och Bohus län risk att denna gynnsamma situation utnyttjas av enskilda företag, av de stora organisationerna etc. Härigenom skulle det resultat, som man vill uppnå genom omlokaliseringen i viss [mån. motverkas. Förslag till adekvata åtgärder för en önskvärd styrning även av denna sektor bör därför framläggas. ' _ '

SMHI och lantmäteristyrelsen menar att den föreslagna utflyttningen är för liten för att ha större praktisk betydelse när det gäller att dämpa storstockholmsområdcts tillväxt.

Som ett principiellt argument mot dclegationens förslag anger flera remissorgan att en samlad central statlig förvalt- ni n g har ett värde i sig. '

Kartverket framhåller således att de centrala statliga förvaltningarnas samlokalisering med varandra och med de till en huvudstad lokalise- rade försäljnings- och serviecorganisationerna, intresseorganisationerna och andra organ utgör en effektivitets- och utvecklingsbefrämjande faktor för samhället i sin helhet.

SACO har den bestämda uppfattningen att Stockholm även i framti- den skall vara landets administrativa centrum. Från effektivitetssyn- punkt, samhällsekonomiska synpunkter m.m. är det nödvändigt att all central. ledningsverksamhet för statsorgan, organisationer m.fl. lokali- seras till samma ort. Länsstyrelsen i Malmöhus län och TRU—kommit- tén framför liknande synpunkter.

Ett stort antal remissinstanser förordar i första hand andra sätt att nå önskade lokaliseringseffekter eller föreslår fortsatt utredning om alter— nativa lösningar. Således menar försvarets sjukvårdsstyrelse att frågan om delegering av arbetsuppgifter och beslutsfunktioner m.m. är så viktig att den borde penetrerats närmare innan förslaget till omlo- kalisering lagts fram. En decentralisering genom delegering förordas vi- dare av riksförst'ikringsverket, arbetsmedicinska institutet, skogsstyrel- sen, statens råd för byggnadsforskning, krinzinalvårdsstyrelsen, kartver- ket, domänverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, affärsverkstlelegatio- nen, SR, SAF, Industriförbundet, SACO och TCO.

Riksrevisionsverket framhåller att en ökad delegering bör ses som ett direkt komplement till en utflyttning. Detta gäller både en delegering från Kungl. Maj:t till centrala verk eller regionala myndigheter och en delegering från de centrala verken till underlydande lokalmyndigheter.

Statens råd för byggnadsforskning anser att delegationen underskat- tat möjligheterna att nå resultat genom delegering av uppgifter till läns- eller regionorgan. Även enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan i vissa fall delegering ur effektivitetssynpunkt vara att föredra framför en ut-- flyttning av hela verksamhetsgrenar.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ser en långtgående överflyttning av samhälleliga uppgifter på kommunerna och en omfattande delegering . av statliga uppgifter på regionala organ som huvudvägarna att mot-

Prop. 1971: 29 40

verka en övertung central förvaltningsapparat. Detta är motiverat inte endast av regionalpolitiska skäl. Det motiveras kanske främst av effek- tivitetsskäl. Enligt statens institut för byggnadsforskning är det först genom en delegering av beslutsfattandet som man skapar ett behov av ett regionalt kontaktmönster och därmed ger underlag för en dynamisk utveckling.

Länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göte- borgs och Bohus samt Västmanlands län uttalar sig vidare positivt om en ökad delegering främst till regionplanet. Länsstyrelsernas förestående omorganisation och kommunreformen har enligt länsstyrelsen i Ble- kinge län stärkt förvaltningen på de regionala och lokala planen, vilket bör kunna underlätta en ökad delegering av beslutanderätten.

Även planverket framhåller att frågan om att omfördela arbetsupp— gifter inom den statliga verksamheten till regional nivå är mycket bety- delsefull. Verket påpekar att dessa frågor behandlas inom civildeparte— mentets länsberedning. Beredningcns arbete i syfte att underlätta en samlad bedömning av denna fråga bör dock inte hindra att reformer av den nu föreslagna typen genomförs.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar att en ökad delegering av beslu- tanderätten till länsorgan är möjlig även från de centrala verk som en- ligt utredningens bedömning inte bör omlokaliseras.

En angelägen uppgift vore enligt statens råd för byggnadsforskning att analysera vilka resultat som kunde uppnås vid utflyttning av vissa d el a r a v e 11 v e r k 5 a 111 h e t. Liknande synpunkter framför statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, ar- betsmedicinska institutet, statens institut för byggnads/orskning, Indu- striförbundet, SAF och SACO. Även länsstyrelsen i Malmöhus län an- ser att ett s.k. filialsystcm bör prövas i större omfattning. Enligt stats- kontoret bör också delar av sådana myndigheter som delegationen un- dantagit från omlokaliseringsförslaget kunna decentraliseras.

Industriförbundet och SAF anser det naturligt att man i första hand utreder möjligheterna att flytta ut sådana delar av olika verksamheter som inte i nämnvärd grad är beroende av personliga kontakter med ut- omstående myndigheter, organisationer och företag.

Länsstyrelsen i Södermanlands län pekar däremot på riskerna med att begränsa en utflyttning till vissa delar av ett verks område. Härvid torde funktioner av mer rutinbetonad karaktär i första hand komma i fråga. Detta innebär stor risk för ökade regionala skillnader beträffande exempelvis yrkesverksamhetsgrad och inkomstförhållanden. Länsstyrel- serna i Jönköpings och Värmlands Iän delar denna uppfattning. Sist- nämnda länsstyrelse anser att den i debatten framhållna möjligheten att placera huvuddelen av byråkratins rutinarbete i landsorten och be- hålla topporganen i Stockholm med skärpa måste avvisas. Länsstyrel- sen understryker utredningens mening att staten i stället bör medverka

Prop. 1971: 29 41

till att skapa samhällen med så många arbetstagarkategorier som möj- ligt.

Ett bättre sätt att medverka till att dämpa expansionen i storstock- holmsområdet vore enligt kriminalvårdsstyrelsen, statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, försvarets sjukvårdssty- rclse, kartverket, kartverkets personalförening, statens institut för bygg- nadsforskning, SR och TCO att n y e t a bl e r & statlig verksamhet utanför stockholmsområdet. Arbetsmedicinska institutet finner det själv- klart att förläggning till andra delar av landet alltid bör övervägas i samband med nyetablering av statlig verksamhet. Liknande synpunk- tcr anförs av skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län samt lant- bruksförbundet och RLF.

Även andra sätt att nå önskad regionalpolitisk effekt föreslås. Enligt sjöfartsverket ger det framlagda materialet inte tillräckligt underlag för att bedöma i vilken utsträckning en omlokalisering av central statsför- valtning behöver tillgripas. Man skulle antagligen lika gärna kunna flytta ut vissa statliga bolag eller rutinbetonade funktioner inom affärs- verken. Lantbruksförbundet och RLF finner att huvudstadsfunktio- nerna hos de statliga affärsverken och bolagen sannolikt är mindre framträdande än hos civila myndigheter och institutioner. Utrednings- arbetet med att inom denna sektor finna lämpliga objekt för utflyttning bör bedrivas skyndsamt. Lantmäteristyrelsen förordar att man i första hand undersöker möjligheterna att helt eller delvis flytta ut de verkligt stora verken.

Svenska nationalkommittén för geologi, från vilken SGU har över- lämnat en skrivelse, finner utredningens förslag vara en god början men anser att en mycket större effekt hade nåtts genom omlokalisering av de stora statliga bolagen och affärsverken i sin helhet eller partiellt.

Statskontoret menar att det för flera statliga verksamheter finns be- hov av en regional mellaninstans för samordning och planering. Till en sådan regional administration borde stora delar av den nuvarande cen- trala statsförvaltningen i Stockholm kunna föras. På det regionala planet torde finnas stora möjligheter till integration mellan f. n. strikt avgrän- sade fack- och ansvarsområden. Vidare pekar statskontoret på möjlig- heten att bryta ut vissa fackområden inom större ämbetsverk och föra samman sådana funktioner.

SR anser visserligen att det är önskvärt att åtgärder vidtas för att hejda befolkningstillväxten i storstadsområdena men anser detta bör ske med medel som i så liten utsträckning som möjligt medför svårighe- ter för berörda människor. Enligt SR:s mening bör de av delegationen föreslagna åtgärderna endast tillgripas i ett läge då alla andra åtgärder visat sig sakna effekt.

Några remissinstanser anser att delegationens resonemang på vissa

2T Riksdagen 1971. ] saml. Nr 29

Prop. 1971: 29 42

punkter är för knapphändiga för att föregå ett viktigt lokaliseringsbe- slut.

SA C0 och TCO menar att utredningens förslag till omlokalisering av statliga myndigheter inte kan läggas till grund för ett beslut i frågan.

Skogsstyrelsen anmärker på att en kvantifiering av de samhällseko- nomiska effekterna av en utflyttning saknas, såväl när det gäller det av- lastade storstockholmsområdet som de mottagande orterna. Inte heller föreligger några kalkyler över vad de föreslagna utflyttningarna skulle kosta annat än vad beträffar uppförande av ämbetslokaler. Det saknas därför reella möjligheter att väga plus- och minusfaktorer mot varandra och sätta de bedömda regionalpolitiska fördelarna i relation till effektivitetsförlusterna och kostnadsfördyringarna vid flyttad verksam- het. Liknande synpunkter framförs av överbefälhavaren, militärpsykolo- giska institutet, företagsnt'imnden vid statens personalpensiottsverk, lantbruksstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, invandrarver- ket, lantmäteristyrelsen, kartverket, länsstyrelsen i Stockholms län och planverket.

Flera remissinstanser anmärker vidare på att delegationen i sitt arbete i så ringa utsträckning tagit kontakt med berörda verk och personalor- ganisationer. Sådana synpunkter förs fram av statens rättskemiska labo- ratoriums blodgruppsserologiska avdelning, centrala studiehjälpsnämn- den, invandrarverket, rikets allmänna kartverks personalförening, SGU, SACO- och T CO-föreningarna vid SGU, Statsanställdas Förbund, SACO och TCO.

När det gäller delegationens resonemang om vilka statliga verksamhetsgrenar som bör omlokaliseras framhål- ler överbefälhavaren och militärpsykologiska institutet att gränsdrag- ningen mellan de myndigheter som enligt delegationen inte bör om- lokaliseras och övriga inte är tillfredsställande klarlagd utan kräver närmare överväganden. Lantbruksstyrelsen påpekar att det för cent- rala verk med regionala organ i samtliga län finns speciella praktiska, arbetsmässiga och rationella skäl som talar för en lokalisering till stock- holmsområdet. Denna mening förs också fram av Skogsstyrelsen.

Planverket konstaterar att delegationen föreslagit utflyttning av ett antal relativt kontaktsvaga verksamheter. I den mån man eftersträvar en större dämpningseffekt i storstockholm vore en utflyttning av kon- taktintensivare verksamheter till ett mer begränsat antal orter att före- dra.

Organisationskommitte'n för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser att utredningen har gjort ett misstag genom att föra åt sidan frågan om de kulturella institutionerna av rikskaraktär. Den i höst påbörjade systematiseradc decentraliserade utbildningen - torde avsevärt underlätta Norrlands förmåga att kvarhålla människor i olika befattningar. Det hade varit ett demonstrativt och verksamt drag i

Prop. 1971: 29 43

samma riktning att föreslå utflyttning av några kulturella institutioner från Stockholm, gärna men inte nödvändigtvis till Norrland. Även riks- revisionsverket anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser liksom delegationen att kon- t a k tp r o bl e m e t är det avgörande om en verksamhet bör ligga kvar i Stockholm eller kan utlokaliseras. Denna uppfattning delas också av lantbruksförbundet och RLF som påpekar att ett införande av s. k. posttaxa för telefontrafiken i hög grad skulle underlätta ctt genom- förande av delegationens förslag.

Lantmäteristyrelsen påpekar att man saknar en närmare analys av kontaktbehov, kontakternas olika karaktär och kontaktmönstrets san— nolika framtida utveckling. Liknande synpunkter framför skogsstyrel- sen, statens institut för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Malmöhus län, Industriförbundet, SAF och T CO.

Riksrevisionsverket anser att det av flera myndigheter uttalade stora behovet av kontakter med departement och andra myndigheter i stor- stockholmsområdet är något överdimensionerat och knappast kan be- traktas som ett avgörande hinder mot utflyttning. Centralnämnden för fastighetsdata menar att behoven av personliga kontakter kommer att successivt minska i takt med utvecklingen på telekommunikationsområ- det. Även utvecklingen av personkommunikationerna kan förväntas gå snabbt. Länsstyrelsen i Västerbottens län och organisations/ronznzittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland samt Lands- tingsförbundet anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om behovet av personkontakter på central nivå är så omfat- tande som ofta görs gällande. Det torde röra sig om ett litet antal högre befattningshavare inom resp. institution. '

Kommunförbundet påtalar också kontaktproblemen. Förbundet me- nar dock att svårigheterna torde bli av begränsad omfattning genom att de utvalda lokaliseringsorterna erbjuder förhållandevis goda kommuni- kationer och att nästan samtliga föreslagna myndigheter synes ha litet kontaktbehov med såväl kommuner som allmänhet.

TCO framhåller att en utflyttning med begränsade och fördyrade kontaktmöjligheter skulle strida mot tendensen att genom lekmannain- flytande förstärka kontakten mellan statsmyndigheter och organisatio- ner.

Skogsstyrelsen kritiserar delegationens sätt att behandla kontaktpro— blemen genom att tämligen ensidigt utgå från den centrala myndighe- tens kontaktbehov. Problemet är ju ömsesidigt och man måste beakta de regionala och lokala organens samt allmänhetens behov av lättillgäng— liga kommunikationer och goda kontaktmöjligheter med den centrala instansen. Statens råd för byggnadsforskning understryker det anmärk- ningsvärda i att delegationen helt utelämnat den ändrade lokaliserings- strukturens betydelse för konsumenterna av de berörda statliga orga- nens varor och tjänster.

Prop. 1971: 29 44

Enligt ERU:s bedömning är det tänkbart att kostnaderna för utflytt- ning av centrala statliga myndigheter ofta med kontaktberoende verk- samhet kan bli mycket höga. I de enskilda lokaliseringsfallen bör därför övervägas att antingen behålla delar av de utlokaliserade orga- nen i storstäderna eller att ytterligare förstärka kommunikationerna mellan berörda orter.

Flygtekniska försöksanstalten påpekar i detta sammanhang att det inte bara är de utflyttade enheterna som får vidkännas ökade kostnader och mer byråkratiska former för erforderliga kontakter utan även de i stockholmsområdet kvarvarande organen som måste hålla kontakt med de utflyttade.

Även Industriförbundet och SAF tar upp problemet med försämrade kontakter. Organisationerna ställer sig mycket tveksamma till att de negativa konsekvenserna härav kan undvikas genom förbättrade kom- munikationer, ändrat kontaktmönster eller andra åtgärder. Det föreligger stor risk för att effektiviteten inom statsförvaltningen försämras. Kon- takt- och samarbetsproblemen bör därför klarläggas ytterligare innan statsmakterna tar definitiv ställning i utflyttningsfrågan.

Sjöfartsverket framhåller att huvudorganisationerna på arbetsmark— naden nästan utan undantag samt företrädare i övrigt för näringslivet i stor omfattning förlagt sin verksamhet till Stockholm. En av de vikti- gaste anledningarna härtill har varit behovet av nära kontakt med stat- liga myndigheter av olika slag. En omfattande omlokalisering av stat- liga centrala myndigheter skulle innebära en effektivitetsminskning inte bara för myndigheternas eget vidkommande utan också för de företag, institutioner och organisationer som kunnat utnyttja den speciella sak- kunskapen hos utflyttade myndigheter och den service dessa tillhanda- håller i olika avseenden.

Val av lokaliseringsorter

Under detta avsnitt återges yttrandena över principerna för val av lo- kaliseringsorter. Alternativa lokaliseringsorter föreslås av flertalet läns- styrelser. Beträffande de enskilda myndigheternas ställningstaganden till lokaliseringsorterna hänvisas till redogörelsen under avsnitt 5.3 .

Flertalet av de som uttalat sig om principerna biträder utredningens förslag. Detta gäller följande remissinstanser, nämligen rikspolisstyrel- sen, överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län, domänverket, U 68, Lantbruksför- bundet, RLF, Industriförbundet, SAF, Kommunförbundet, Landstings- förbundet, televerket och universitetskanslersämbetet.

Några remissinstanser anser behov föreligga av y t t e r 1 i g a r e u t r e (1 n i n g a r. Affärsverksdelegationen är kritisk mot utredning-

Prop. 1971: 29 45

ens analys i samband med valet av lokaliseringsorter och anser det vik- tigt att man för varje enskild myndighet analyserar dc anspråk man måste ställa på en ort för att en ändamålsenlig omlokalisering skall möjliggöras.

Statens planverk anser att urvalet av lokaliseringsorter bör ske först sedan genom en riksplanering eller på annat sätt en konkretisering skett av de regionalpolitiska målen.

Liknande synpunkter framförs av statens institut för byggnadsforsk- ning som påpekar att statsmakterna ännu inte tagit ställning till antalet storstadsaltemativ eller deras lokalisering. Institutet anser att utpekan- det av storstadsalternativen är ett av 1900-talets största regionalpolitiska beslut. Delegationens analys är enligt institutet i förhållande till frågans vidd helt otillräcklig. En förnyad prövning av dessa frågor bör därför ske.

Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att utredningen föreslår loka- lisering till ett fåtal orter av typen storstadsalternativ. Härigenom er- hålles en låsning av lokaliseringsmönstret som inte grundar sig på en generell regionalpolitisk avvägning och som föregriper förestående re- gionalpolitiska ställningstaganden. Detta bör dock inte hindra att kon- kreta beslut fattas om utflyttning av viss statlig verksamhet.

Riksrevisionsverket biträder delegationens förslag men framhåller be— träffande grupperingen och fördelningen på orterna vanskligheten av att göra en mera bestämd bedömning när man saknar en bild över om- lokaliseringen i stort.

Kommunförbundet förordar att fler orter tas i beaktande vid de fortsatta övervägandcna om utlokalisering av statliga förvaltningsen- heter. Inte minst kommunikationsteknikens utveckling torde ge större valfrihet vid lokaliseringsbeslut. Överbefälhavaren biträder delegatio- nens uppfattning att även ett begränsat antal ytterligare orter kan kom- ma i fråga för lokalisering av statlig verksamhet. Landstingsförbundez anför liknande synpunkter. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är begränsningen av antalet orter oacceptabel om man ser utflyttningen som en första etapp av en medveten regionalpolitik. Det är ett jämlik- hetskrav att antalet orter med fullgod differentiering av sysselsättnings- tillfällcn, utbildningsmöjligheter och samhällsservice blir större och järn- nare fördelade över landet.

En begränsning av antalet orter förordas av sjöfarts- verket, lantmäteristyrelsen, kartverket, planverket, SACO och TCO. I detta sammanhang framhåller lantmäteristyrelsen och kartverket att en spridning på många orter skulle försvåra framtida organisatoriska förändringar. Planverket menar att i den mån man eftersträvar en större dämpningseffekt i storstockholm vore en mer samlad utflyttning av kontaktintensiva verksamheter till ett begränsat antal orter att före- dra. En sådan mer samlad utflyttning kan också ge större möjligheter

Prop. 1971: 29 45

att bedriva rationalisering av den statliga förvaltningen. TCO påpekar att en utflyttning av centrala statliga myndigheter innebär att många kontaktkrävande funktioner blir utflyttade. Detta talar för en lokalise- ring till ett begränsat antal större orter med goda kommunikationer. Även för de anställda innebär lokaliseringen till relativt stora orter be- tydande fördelar. TCO understryker att utflyttning av statliga verk inte är ett medel som kan användas för att lösa de problem som mindre och medelstora orter/regioner brottas med.

Lantbruksförbundet och RLF instämmer i stort i delegationens prin- cipiella resonemang. Förbunden anser emellertid att anknytningen till det näringsliv eller mera generellt sett till den allmänhet som de skilda verken har till uppgift att betjäna också förtjänar beaktande.

Statskontoret understryker, liksom utredningen, att den största effek- ten av utflyttning av statlig verksamhet uppnås om man koncentrerar utflyttningen till ett begränsat antal orter som har vissa givna förutsätt- ningar, bl. a. goda kommunikationslägen. Resp. stadsregion skall ha möjlighet att utvecklas till storstadsalternativ. Statskontoret finner inget att invända mot de i denna etapp föreslagna lokaliseringsorterna. Bland dessa orter finns enligt statskontoret också sådana, dit en regional ad- ministration kan förläggas vid en geografisk sektorisering. Statskontoret understryker dock att man vid en fortsatt omlokalisering av central statlig verksamhet måste ta hänsyn till den framtida utvecklingen av den regionala administrationen. Det finns annars risk för att en fortsatt decentralisering blir styrande för denna utveckling i stället för tvärtom.

Enligt ERU redovisar delegationen två motiv för utlokalisering av statlig verksamhet, nämligen dels behov att dämpa storstädernas tillväxt, dels att viss statlig verksamhet bör lokaliseras till skogslänen för att re- ducera den regionala obalansen i fråga om tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Dessa bägge motiv bör enligt ERU särskiljas. Således bör en dämpning av storstädernas tillväxt i första hand ske till med dessa så likvärdiga regioner som möjligt. Ett mindre antal storstadsalternativ tord-e därvid komma i fråga. För vissa av de utpekade orterna i skogslä- nen gäller att t. ex. transportförhållanden samt utbildning, förvärvsin- tensitet och åldersstruktur för arbetskraften på ett mycket påtagligt sätt skiljer sig från förhållandena i storstäderna. Vid en utflyttning till en del av orterna i skogslänen torde, mot denna bakgrund, de kortsiktiga samhällsekonomiska kostnaderna bli betydligt större än vid utlokalise- ring till storstadsalternativ. Enligt ERU:s bedömning är det nödvändigt att koncentrera insatserna till få utflyttningsorter för att decentralise— ringspolitiken skall bli framgångsrik. Vidare bör vid de definitiva loka- liseringsbesluten hänsyn tas till lokaliseringsorternas utbyggnadsbehov av samhällskapital. Hänsyn bör också tas till marksituationen i dessa orter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tar upp ett av delegationens huvudmo-

Prop. 1971: 29 47

tiv för utflyttning av statlig verksamhet från storstockholmsområdet, nämligen att åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och regionen. Vid fördelningen av de aktuella. verksamheterna har detta motiv beaktats i alltför liten utsträckning. Således har huvudparten av arbetstillfällena föreslagits läggas till orter som tycks ha goda förutsätt- ningar att växa av egen kraft. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Skogsstyrelsen instämmer i de av delegationen uppställda allmänna kraven på lokaliseringsorterna. Att storstadsalternativen oundgängligen skall väljas på orter som ligger på betryggande avstånd från storstads- områdenas influens är dock diskutabelt. Detta får inte drivas till sin spets, exempelvis genom att förlägga skogshögskolan till Umeå då jord- brukets övriga båda högskolor skall ligga i Uppsala.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att nästan hälften av arbets- tillfällena enligt förslaget skall förläggas till Norrköping och Gävle. Länsstyrelsen ifrågasätter om kravet på betryggande avstånd utanför de nuvarande storstadsområdenas influensfält för att uppnå en påtaglig avlastning av storstadsregionerna härigenom uppfylls. Med hänsyn till kommunikationernas utveckling bör en utflyttning kunna ske till orter som ligger längre bort från storstockholmsregionen. Liknande synpunk- ter anförs av länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län. Länssty- relsen i Västerbottens län anser att såväl regionalpolitiska som samhälls- ekonomiska och sociala skäl talar för en lokalisering även till regionala tillväxtcentra —- inte bara som ett nödvändigt undantag i särskilda fall.

U 68 finner förslaget ligga i linje med riktlinjerna för utredningens arbete inom utbildningsplaneringen. Enligt U 68:s uppfattning föreligger ett ömsesidigt beroende mellan lokalisering av högre utbildning och and- ra åtgärder som skapar växtmöjligheter på de föreslagna orterna. Spe- ciellt viktig för utbildningen är förekomsten av en differentierad arbets- marknad. Statliga förvaltningsenheter kan på ett avgörande sätt bidra till en sådan differentiering. Liknande synpunkter framförs av universi— tetskanslersämbetet, som konstaterar att möjligheterna ökar för de stu- derande inom högre utbildning utanför storstadsområdena att få arbete i sina hemregioner. Detta bör dämpa utflyttningen av de bäst utbildade och därmed utarmningen av arbetskraften på de lokala arbetsmarkna- derna. Vidare leder samspelet mellan lokaliseringen av utbildning och annan statlig verksamhet till att en prövning måste ske av förutsättning- arna för högre utbildning på de orter som saknar sådan men som vid ett förverkligande av delegationens förslag avses utvecklas till storstadsal- ternativ eller regionala centra.

Linjeflyg AB tror sig beträffande flygkommunikationerna kunna till- fredsställa behovet av snabba, bekväma och tillgängliga förbindelser till praktiskt taget alla delar av landet, liksom anslutningsl-injerna till utri- keslinjerna.

Prop. 1971: 29 43

Som tidigare nämnts för länsstyrelserna fram alternativa lokalise- ringsorter. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Stockholms län om inte Norrtälje bör kunna komma i fråga som lokaliseringsort.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller de särskilda förutsättningar som Uppsala har för lokalisering av viss statlig verksamhet och erinrar om de beslut i denna riktning som statsmakterna redan fattat. Lokalise- ring till Uppsala innebär enligt länsstyrelsen en reell avlastning av stockholmsområdet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det obegripligt att huvudor- terna Eskilstuna, Västerås och Örebro fallit bort ur diskussionen. Läns- styrelsen erinrar om att länsstyrelserna i Mälarlänen sedan några år samarbetar i översiktliga planeringsfrågor för att skapa livskraftiga stadsregioner. I sammanhanget framhålls Eskilstuna som lämplig loka— liseringsort för ytterligare statlig verksamhet för att bl. a. få till stånd en förändring av stadens förhållandevis ensidiga näringsliv. Länsstyrelsen påpekar att nyköpingsregionen också är lämplig lokaliseringsort _ främst för verksamheter som kan dra fördelar av en samlokalisering med AB Atomenergi.

Länsstyrelsen i Jönköpings län lämnar en utförlig redogörelse för de fördelar Jönköping kan erbjuda som lokaliseringsort. Länsstyrelsen föreslår att lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen flyttas dit i första hand och att jordbruksnämnden och naturvårdsverket därefter i en se- nare etapp lokaliseras dit.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att Växjö uppfyller de krav i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, ut- bildningsmöjligheter, kvalificerad service osv. som delegationen ställt upp.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser det nödvändigt att storstadsalterna- tiven väljs ut på sådant sätt att de får en någorlunda jämn spridning över landet. Länsstyrelsen kan inte godta att ingen ort tagits med i syd- östra Sverige och yrkar på en utflyttning av statlig förvaltning till Kal- mar—Nybro—Emmaboda redan i första etappen.

Länsstyrelsen i Gotlands län inser väl att en utflyttning av statliga organ från huvudstadsområdet inte kan ske till alla de områden, där detta ur regional synpunkt vore önskvärt. Länsstyrelsen hemställer dock att möjligheten av en omlokalisering av statliga verk och inrätt- ningar till Gotland måtte allvarligt omprövas.

Länsstyrelsen i Hallands län konstaterar att av de föreslagna lokalise- ringsorterna ingen ligger i Sydsverige och anser att man vid det slutliga ställningstagandet i frågan bör ta hänsyn till Sydsveriges situation. Länsstyrelsen för fram Halmstad som lämplig lokaliseringsort.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att en satsning bl. a. på vissa storstadsnära områden torde vara nödvändig om storstadsutvecklingen någorlunda skall kunna hämmas. Trestad (Trollhättan—Väners-

Prop. 1971: 29 49

borg—Uddevalla) resp. Borås utgör lämpliga sådana alternativ. Läns- styrelsen kritiserar delegationen för att ej tillräckligt ha analyserat vilka orter som skulle ha störst behov av att erhålla central statlig förvaltning. Enligt länsstyrelsens mening bör vidare lokalisering av statlig verksam- het användas för att utveckla orter som har potentiella utvecklingsmöj- ligheter men strukturella näringslivsproblem. Länsstyrelsen lämnar en ingående redogörelse för bl.a. Borås näringslivsproblem och stadens möjligheter att tjäna som lämplig lokaliseringsort för statlig verksam— het.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län för fram Skövde som lokaliseringsort för den militära verksamhet delegationen föreslår förlagd till Östersund. Det sker emellertid främst för att länsstyrelsen velat tillhandahålla ett bra alternativ om fackmässiga och praktiska synpunkter på ett avgö- rande sätt talar mot en lokalisering till Östersund. Skövde anses klart uppfylla kraven på lämplig lokaliseringsort.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar att den nu föreslagna utloka- liseringen till Karlstad kommer till stånd, helst kompletterad med vissa närbesläktade institutioner. Denna utlokalisering bör betraktas som första etappen i utbyggnaden av en landsortsdel för försvarets koncern- ledning.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att de orter utanför storstadsregio- nerna som nu har universitets- och högskolcutbildning samt regionsjuk- vård i första hand bör utgöra storstadsalternativ. De orter som enligt denna princip kommer i fråga är Linköping—Norrköping, Örebro och Umeå. Storstadsalternativ som enligt länsstyrelsen i andra hand bör komma i fråga är orter som har universitetsfilialer men inte regionsjuk- vård, dvs. Växjö, Karlstad och i en framtid Sundsvall. Länsstyrelsen understryker att Örebro utgör ett reellt storstadsalternativ som bör bli lokaliseringsort för central statlig förvaltning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att begränsningen av lokali- seringsorter är oacceptabel. Även Västerås borde ha kommit i fråga för lokalisering av statlig verksamhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår att förutom domänverket ytterligare skogliga förvaltningsenheter samt skoglig utbildning och forskning lokaliseras till Falun/Borlänge. Vidare föreslås att man överväger lokalisering av central militär förvaltning och militär special- utbildning dit.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att delegationen i alltför liten ut- sträckning beaktat de positiva effekterna av en omlokalisering till Ös- tersund. De föreslagna lokaliseringarna av försvarets förvaltningsskola och arméns tekniska skola till Östersund finner länsstyrelsen vara klart otillräckliga. I första hand bör delegationens förslag på denna punkt kompletteras genom omlokalisering av ytterligare statlig verksamhet

Prop. 1971: 29 50

och i andra hand genom en omfördelning av nu föreslagna myndighe- ter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att förutom Umeå även Skel- lefteå borde kommit i fråga. Länsstyrelsen pekar på att Skellefteå har större antal tätortsinnevånare än Östersund. Vidare har Skellefteå en extremt industridominerad arbetsmarknad under det att Östersund, Umeå och Luleå redan har starka eller dominerande inslag av offentlig förvaltning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om inte Luleå skulle kunna erbjuda TRU-kommittén ytterst goda lokaliseringsförutsätt- ningar. Detta förutsätter dock att Umeå kompenseras för bortfallet med annan verksamhet av minst samma omfattning. Norrbotten och Väster- botten representerar nämligen tillsammans den mest accentuerade re- gionalpolitiska problematiken. Länsstyrelsen anser därför att större in- satser kunde komma de nordligaste länen till del på bekostnad av om- råden i mellersta Sverige där arbetsmarknadssituationen i stort uppvisar kännetecken på överhettning.

Förslag till omlokalisering

De myndigheter som föreslås bli omlokaliserade delar i allmänhet delegationens uttalanden rörande angelägenheten av att vidta åtgärder för att dämpa expansionen i storstockholmsområdet. Däremot ställer sig så gott som alla avvisande till en utflyttning av det egna verket.

Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, avstyrker varje omloka- lisering av laboratoriet och berör överhuvudtaget ej Linköping som 10- kaliseringsort.

Laboratoriet framhåller att frågan om SKL:s lokalisering år 1964 var föremål för statsmakternas prövning med resultat att SKL förlades till stockholmsområdet med hänsyn främst till polisskolans behov av lärare i kriminalteknik. När det gäller de administrativa frågorna delar SKL delegationens uppfattning att laboratoriet kan förläggas till annan ort än rikspolisstyrelsen. Däremot skulle snabbheten och smidigheten i samverkan med rikspolisstyrelsen till stor del gå förlorad. Delegationen har dock enligt SKL inte insett arten och vidden av den samverkan som SKL har med rikspolisstyrelsen vad avser styrelsens operativa arbete och undervisningsverksamhet.

SKL framhåller att brottslighetens starka koncentration till storstock-l holmsområdet motiverar att SKL är lokaliserat dit eftersom polis- och åklagarmyndigheternas krav på kriminalteknisk laboratorieexpertis är störst där.

SKL påpekar att polisskolan har behov av lärarkrafter från SKL lik- som laboratoriet självt har ett sakligt intresse av att medverka vid un-

Prop. 1971: 29 51

dervisningen av polismän. Eftersom polisskolan är belägen inom stor- stockholmsområdet (Solna och Ulriksdal) anser sig SKL efter en utflytt- ning till Linköping inte kunna tillhandagå med lärarkrafter i någon nämnvärd utsträckning på grund av den allt för stora tidsspillan som skulle uppkomma. Härtill kommer att en del av ifrågavarande under- visning måste ske inom laboratoriets lokaler på de olika specialsektio- nerna. En utflyttning skulle enligt SKL i praktiken omöjliggöra dess samverkan med polisskolan.

SKL anser sig ha ett ständigt behov av kontakter med olika special- institutioner, framför allt inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Linköping anses inte kunna uppvisa samma rika spektrum av specialinstitutioner som stockholmsområdet. De tidigare talrika kontak- terna med statens rättskemiska laboratorium har enligt SKL förändrats markant sedan hösten 1969, då SKL övertog de kriminaltekniska blod- gruppsbestämningarna från rättskemiska laboratoriet. Övriga kontakter med detta laboratorium avser kemiska frågeställningar, men dessa kon- takter är enligt SKL för närvarande sporadiska och icke av sådan natur att de kan ha betydelse för en omlokalisering av SKL till samma ort som rättskemiska laboratoriet.

En enkät bland samtliga anställda visar enligt SKL att endast 15 0/0 är villiga att följa med vid en utflyttning till Linköping. Av återstoden torde många tvingas flytta mot sin vilja, eftersom en stor del av den handläggande personalen har tjänster som är mycket specialiserade inom arbetsområden som inte förekommer inom något annat statligt el- ler privat organ. De speciella arbetsuppgifterna inom SKL anses vidare leda till svårigheter med rekrytering och utbildning av ny personal.

SKL framhåller också att den lokaliseringspolitiska effekten skulle bli blygsam genom utflyttning av 58 anställda.

Rikspolisstyrelsen, som är chefsmyndighet för SKL, framhåller att det vid en utflyttning av laboratoriet till Linköping kan uppstå en viss försening av undersökningar som härrör från storstockholmsområdet i förhållande till nuläget. Styrelsen anser dock att det i samband med un- dersökningar som kräver omedelbart besked föreligger goda möjlighe- ter att snabbt transportera material dit, t. ex. med bil, helikopter eller flyg.

Vid en utflyttning av SKL kan det enligt rikspolisstyrelsen uppstå vissa svårigheter beträffande den undervisning som bedrivs vid polis- skolan av befattningshavare från SKL. Genom omläggning och koncen- tration av denna undervisning torde det enligt styrelsen dock bli möjligt att väsentligt reducera olägenheterna av att SKL och polisskolan ligger på olika orter.

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning kräver vare sig behovet av kon- takter mellan SKL och styrelsen, polisskolans behov av lärare från SKL eller laboratoriets kriminaltekniska undersökningar att SKL med nöd-

Prop. 1971: 29 52

vändighet är lokaliserat till stockholmsområdet. En omlokalisering av SKL till Linköping skulle visserligen medföra vissa olägenheter. Styrel- sen anser dock inte dessa olägenheter vara av den omfattningen att det bör hindra en omlokalisering om en sådan ur vidare synpunkter anses angelägen.

SR framhåller betydelsen för laboratoriets verksamhet och för polis- väsendets funktionsduglighet av den undervisning som bedrivs vid po- lisskolan. Vidare ifrågasätter SR om svårigheterna vid en utflyttning av laboratoriet är överkomliga. Den av omlokaliseringen orsakade avtapp- ningen av kvalificerad personal anses få icke acceptabla konsekvenser.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker och anser att en utflyttning av SKL skulle få en ur forskningens synpunkt mycket nega- tiv effekt.

Statens rättskemiska laboratorium. Laboratoriet framhåller att det planeras en utredning om dess framtida organisation och arbetsuppgif- ter varför det för närvarande inte är lämpligt med en flyttning. Både kemiska avdelningen och blodgruppsserologiska avdelningen framhåller behovet av nära kontakter med till karolinska institutet hörande klini- ker och anser att möjligheterna till vetenskapliga kontakter skulle för- sämras vid eventuell flyttning till annan ort. Vid laboratoriet bedrivs intern utbildning i avancerad blodgruppsserologi. Svårigheten att re- krytera personal uppges sedan länge ha varit stor på grund av den spe- cialiserade verksamheten och dålig lokalsituation. Flyttning till en lands- ortsstad skulle ytterligare skärpa svårigheterna att anställa kvalificerad personal. Av avdelningens personal beräknas ca 3/4 sluta vid eventuell utflyttning av laboratoriet, därav en stor del av den mest kompetenta personalen. Anställning av personal från Linköping skulle enligt avdel- ningen kråva att denna under ett till två år före flyttningen arbetar i Stockholm under ledning av erfaren personal. En sådan ordning anses lokalsituationen inte medge.

Enligt socialstyrelsen bör man inte nu ta ställning till förslaget om en omlokalisering av rättskemiska laboratoriet. Styrelsen finner det angelä— gct att först göra en planerad översyn av bl. a. rättskemiska laborato- riets organisation. Bl.a. skulle övervägas om laboratoriets båda avdel- ningar även i fortsättningen bör hållas samman.

Socialstyrelsen framhåller också särskilt den stora betydelsen för rättskemiska laboratoriet av samarbetet med karolinska sjukhuset och olika specialinstitutioner i Stockholm. För laboratoriets kemiska avdel- ning är ett nära samarbete med karolinska institutet oundgängligen nödvändigt. Motsvarande möjligheter till samarbete inom olika verk- samhetsområden kan inte erhållas i Linköping, om inte högskolenhc- ten där förses med speciell kapacitet på ifrågavarande vetenskapliga områden.

Prop. 1971.: 29 53

Statens invandrarverk. Verket anser det otänkbart att beslut om ut- flyttning skulle kunna fattas på grundval av det nu föreliggande utred- ningsmaterialet och föreslår att verket hänförs till den grupp, som dele- gationen avser att granska ytterligare. Verket framhåller att de motiv delegationen fört fram för att vissa verk inte borde flyttas utanför stor- stockholmsområdet, nämligen omfattningen och inriktningen av kontak- terna med andra myndigheter, organisationer, institutioner och företag är giltiga för invandrarverket. Det åligger invandrarverket att bl.a. svara för en samordning av olika myndigheters åtgärder för att främja utlänningars anpassning. Till verket har knutits experter från bl. a. ar- betsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, försvarssta- ben, rikspolisstyrelsen, utrikesdepartementet, landstingsförbundet och kommunförbundet. Verket framhåller vidare den särskilda betydelsen av kontakter med arbetsmarknadens organisationer.

Som motiv mot en omlokalisering av verket åberopas vidare bl. a. på- gående utredningar. Invandrarutredningen utreder anpassningsåtgärder- nas fortsatta och framtida inriktning. Även resultatet av utlänningsut- redningens arbete uppges kunna påverka invandrarverkets organisation.

En utflyttning skulle vidare medföra risker för en på sikt försämrad situation för invandrarna genom att verket förlorar underlaget för an- passningsåtgärderna. Närmare en tredjedel av samtliga utlänningar i landet vistas i storstockholmsområdet. Stockholm är också centrum för invandrarnas organisationer.

Verket erinrar också om att utlänningsnämndcn är knuten till verket. Nämnden sammanträder normalt minst en gång per vecka. Två tjänste- män hos verket är föredragande i nämnden. Om utlänningsnämndens kansli vid en omlokalisering av invandrarverket skulle stanna kvar i Stockholm, fordras enligt verket en omorganisation så att nämndens kansli blir en självständig myndighet.

Bland andra kontakter nämner verket samarbete med invandrartid- ningen och den för tidningen och verket gemensamma språksektionen. För språksektioncn anses det inte vara möjligt att i Norrköping få till- gång till de kvalificerade specialister på ovanliga språk, som behöver anlitas med kort varsel.

Verket uppger a-tt 75 0/0 av de anställda förklarat att de inte kommer att flytta med till Norrköping. De flesta har som skäl angett makes/ma- kas arbete i Stockholm eller att de har omvårdnaden av någon som inte kan flytta från Stockholm. 12 0/0 uppges vara beredda flytta till Norr- köping på vissa villkor. Verket pekar mot bakgrunden av personalens inställning på de svårigheter ett beslut om omlokalisering kan medföra för verket.

SACO-medlemmarna vid verket anför med verket likartade syn- punkter, vilka bifogats till SACO:s yttrande.

LO anser att invandrarverket är en myndighet som kräver kontakt

Prop. 1971: 29 54

med organisationer i Stockholm. En utflyttning skulle enligt LO avse- värt försvåra möjligheterna till snabba kontakter mellan verket och or- ganisationerna, vilket LO anser vara nödvändigt vid de ömtåliga beslut 'som ofta snabbt måste fattas. Även länsstyrelsen i Västmanlands län är med hänsyn till verkets kontaktbehov med arbetsmarknadsstyrclsen, rikspolisstyrelsen och regeringen tveksam till utflyttning.

Som alternativ lokaliseringsort för länsstyrelsen i Kalmar län fram Kalmar.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, finner det visserligen fördelaktigt med samlokalisering av institutet, luftfartsverket, sjöfartsverket och statens institut för byggnadsforskning men framhål- ler att institutet har ett omfattande kontaktbehov med en lång rad myn- digheter, som inte föreslagits omlokaliserade till Norrköping. Bl. a. nämns omfattande kontakter med militära vädertjänstens eentralorgan. En utflyttning av SMHI skulle skapa en rad problem härvidlag. Insti- tutet skulle inte kunna disponera militärassistenten i samma omfatt- ning som nu. Vidare skulle samarbetet beträffande observationer, tele- kommunikationer, metodutveckling och utbildning av meteorologer för- svåras.

Vad gäller den allmänna vädertjänsten och Sveriges Radios förmed- ling av väderprognoser framhåller institutet att en omlokalisering inte medför några större problem för ljudradions vidkommande. I fråga om TV torde vissa svårigheter uppstå, men eftersom en ny TV-studio pla- neras i Norrköping anses dessa svårigheter i första hand bli av sam- ordnings- och teleteknisk natur.

Beträffande telekommunikationerna påpekar SMHI att man träffat avtal med televerket om förhyrning av viss del av televerkets anlägg- ning för automatisk telegramförmedling (televäxeln ATESTO). Institu- tets anknytning till denna televäxel kommer att ske med en terminalan- läggning i institutets lokaler. En flyttning av denna terminal till Norrkö- ping väntas enligt institutet inte medföra några problem frånsett höjda årliga avgifter till följd av längre överföringslinjer. Däremot väntas en utflyttning till nya och för ändamålet speciellt anpassade lokaler kunna leda till en effektivare och mera rationell funktion på telekommunika— tionsområdet.

Den hydrologiska och oeeanografiska verksamheten, som till största delen är av uppdragskaraktär, kommer enligt institutet att bli lidande på en utflyttning på grund av försämrade kontakter med uppdragsgi- varna. Vidare anses denna verksamhet komma att reduceras genom försämrade konkurrensvillkor gentemot privata konsultfirmor.

Institutet understryker också betydelsen av de möjligheter till under- visning som meteorologer och hydrologer har genom närheten till uni- versiteten i Stockholm och Uppsala. Dessutom pågår bl. a. forsknings-

Prop. 1971: 29 55

projekt som är av utomordentligt stor betydelse för såväl institutet som Stockholms universitet.

Institutet anser att riksdagens eventuella beslut om omlokalisering av SMHI kommer att baseras på mycket ofullständiga kunskaper om de kostnader som krävs för att en omlokalisering kan genomföras med bi- behållen kvalitet på verksamheten. De nu överblickbara kostnaderna uppskattas för institutets del till ca 4 milj. kr. för engångsutgifter och i runt tal till 2 milj. k-r. per år för ökade driftkostnader. Härtill kommer kostnader för nybygge, dubblering av datamaskinverksamheten och för planeringsarbetet.

Om utlokalisering till några av de föreslagna orterna skall genomfö- ras är Norrköping den bästa. SMHI uppställer dock vissa krav för att acceptera Norrköping som lokaliseringsort, bl.a. att en nybyggnad ställs till förfogande och att extra anslag anvisas för dubblering av data- maskintid m.m. Institutet påpekar att lämplig tomt för institutet redan undersökts.

En enkätundersökning visar att 21 0/0 av de anställda följer med insti- tutet, mcdan 33 0/9 anser sig inte kunna eller vilja flytta med. Institutet räknar dock med att övervägande antalet meteorologer och meteorolog- assistentcr i vädertjänst kommer att flytta med. Avgången bland hydro- loger och ingenjörer i hydrologisk och oceanografisk verksamhet beräk- nas dock bli större. Största avgången torde ske bland kartbiträden, tele- printerbiträden och dataoperatörer.

Försvarets rationaliseringsinstitut, FRI, erinrar om sitt förslag till slutlig organisation av den militära vädertjänsten. FRI framhåller att en bättre samordning av resurserna för den militära och civila vädertjäns- ten på sikt bör kunna ge inte oväsentliga besparingar. I samband med omlokalisering av SMHI bör man därför ta upp frågan om att förlägga även militära väderljänstcns centralorgan till Norrköping.

Sveriges Radio anför liksom SMHI att en omlokalisering av institutet till Norrköping inte medför några större problem för ]judradion. I fråga om TV framhålls att Sveriges Radio planerar under de närmaste två åren låta uppföra ett radio— och TV-hus, som bl. a. kommer att inne- hålla en mindre TV-studio med' erforderliga resurser för produktion även av väderrapporter. Sveriges Radio räknar dock med vissa kostnads- ökningar för länkförbindelser mellan Norrköping och Stockholm. T e- leverket påpekar behovet av nära samarbete med täta personliga kon- takter mellan verket och institutet. SACO-föreningen vid SMHI fram- håller att trots att SMHI fått en relativt fördelaktig placeringsort är en- dast en liten del av föreningens medlemmar direkt positiva till en ut- flyttning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd erinrar om att SMHI har ett nära samarbete med olika forskningsinstitutioner. En flyttning av SMHI skulle enligt rådet starkt försvåra detta och nödvändiggöra till-

Prop. 1971: 29 56

skapandet av forskningsresurser särskilt i meteorologi och hydrologi inom Norrköping—Linköping-regionen.

Som alternativ till att förlägga SMHI i Norrköping för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram Trestad (Vänersborg—Tro]lhättan—Ud- devalla) medan länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår Jönköping.

Luftfartsverket. Luftfartsverket, som avstyrker omlokalisering av ver- ket, framhåller ett flertal skäl för att stanna kvar i Stockholm. Om beslut om omlokalisering ändå fattas kan verket acceptera Norrköping som 10- kaliseringsort.

Sedan år 1966 pågår en utredning angående trafikledningens och den radiotekniska tjänstens framtida organisation. Innan denna och därmed sammanhängande organisatoriska frågor blivit lösta är det en— ligt luftfartsverket inte möjligt att mera noggrant ange hur dessa lös- ningar inverkar på luftfartsinspektionens verksamhet. Verket framhål- ler, med hänsyn till luftfartsinspektionens arbetsuppgifter och den snab- ba utvecklingen på området, betydelsen av att tjänstemännen har en levande kontakt med den kvalificerade delen av luftfartcn. Som exem- pel nämner verket allt mer förfinade och komplicerade hjälpmedel för instrumentlandning samt simulatorutbildning av flygande personal. Om de tjänstemän som skall kontrollera och delvis styra denna utveckling placeras så att de ej får verka i daglig nära kontakt med en stor flyg— plats och befintlig simulatorutrustning blir risken betydande att de ställs vid sidan av utvecklingen. Luftfartsverket erinrar också om luft— fartsinspektionens funktion som tillståndsgivande myndighet. Verket anser det uppenbart att en flyttning av luftfartsinspektionen till Norr- köping skulle innebära en försämring inte endast för de personer och företag, som finns i stockholmsområdet, utan även för huvuddelen av de personer och företag, som finns i landsorten och som söker kontakt med inspektionen vid besök i Stockholm.

Luftfartsverket erinrar vidare om att de luftfartspolitiska arbetsupp- gifter, som handläggs av verkets utrikessektion, kräver personliga kon— takter med kommunikations- och utrikesdepartementen samt SAS, utri- kespolitiska avdelning. Till dessa arbetsuppgifter hör bl. a. frågor om bilaterala luftfartsavtal, trafiktillstånd för svenska och utländska linje- företag och pool-avtal. Vidare åberopas kontakter med flygföretag och researrangörer i ärenden rörande charter-trafik. Utrikessektionens an- svar för det skandinaviska samarbetet på luftfartens område skulle en- ligt luftfa-rtsverket således försvåras om sektionen —— till skillnad från motsvarande organ i Danmark och Norge —— inte lokaliserades till hu- vudstadcn.

Inom driftavdelningen finns enligt verket flera arbetsuppgifter som bör ligga kvar i stockholmsområdet.

Luftfartsverket underst-ryker således att en stor del av dess central-

Prop. 1971: 29 57 förvaltning bör ligga kvar i Stockholm. Återstående delar av centralför- valtningen utgör enligt verket serviceorgan i vidsträckt mening även för luftfartsinspektionen och torde svårligen kunna sköta denna service från Norrköping.

Luftfartsverket redovisar en enkät som visar att 28 0/0 av personalen kan tänka sig utflyttning, medan 51 0/0 inte önskar flytta under några förhållanden. Mest negativa till utflyttning synes personal i lägre löne- grader vara. Av handläggande personal är enligt verket 49 personer ne- gativa till flyttning. Åtskilliga av dessa uppges bekläda nyckelposter. Luftfartsverket anser sig därför vid en utflyttning bli ställd inför stora svårigheter att behålla eller få den kvalificerade och specialutbildade personal som krävs för att verket skall kunna fungera väl.

Luftfartsverket har bilagt ett yttrande från SAS, i vilket SAS bestämt avstyrker en eventuell utflyttning av verkets centralförvaltning. SAS an- ser att en utflyttning av luftfartsverkets centralförvaltning kan befaras medföra en oacceptabel situation genom att samordning, informations- utbyte och gemensamt beslutsfattande väsentligen försvåras och fördy- ras. Linjeflyg AB bedömer en utlokalisering som en begränsande fak- tor för ett effektivt samarbete, medan arbetarskyddsstyrelsen inte har någon erinran.

Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår Jönköping som alternativ för- läggningsort och åberopar bl. a. att orten i fråga har ett förmånligt läge när det gäller utlandsförbindelserna.

Sjöfartsverket. Sjöfartsverket framhåller en rad olägenheter vid en eventuell omlokalisering av dess centralförvaltning. Skulle statsmakter- na likväl besluta om utflyttning av verket anses Norrköping vara den lokaliseringsort som innebär de minsta olägenheterna.

Sjöfartsverket framhåller att verket redan är starkt decentraliserat och fördelar sig över så gott som hela landet. Antalet anställda upp- går till ca 1 500, varav endast 290 är stationerade i Stockholm. Vidare påpekas att verkets mycket speciella och mångskiftande arbetsuppgif- ter och frågornas internationella karaktär skapar ett kontaktbehov med departement och andra myndigheter samt sjöfartsnäringen liksom med tillverkare och leverantörer av speciell materiel och utrustning för sjö- fartens bedrivande. Ett speciellt starkt kontaktbehov föreligger enligt verket i fråga om den verksamhet som rör säkerhetsanordningarna på farledsområdet. Vidare måste kontakt hållas med andra myndigheter samt med rederier och varv beträffande allmänna säkerhetskrav vid konstruktion, utrustning, handhavande och bemanning av de svenska handelsfartygen. Kontakterna på detta område omfattar också de om- bordanställdas organisationer. Sjöfartens intressenter är i stor utsträck- ning lokaliserade till Stockholm men även till Göteborg.

En utflyttning från stockholmsområdet kan enligt verket medföra

Prop. 1971: 29 58

störningar i de etablerade kontakterna som gör det nödvändigt att ha vissa arbetsenheter för kontaktverksamheten kvar i Stockholm.

Sjöfartsverket framhåller också olägenheter från rekryteringssyn- punkt om verket tvingas flytta. En stor del av personalen är specialut- bildad och på grund av verkets mångskiftande aktiviteter finns ett be- gränsat antal befattningshavare inom varje verksamhetsområde. Nyan- ställningar och vidareutbildning av personal kommer enligt verket att medföra betydande övergångssvårigheter under flera år.

Inom sjöfartsverket pågår en översyn av verkets regionala och lokala organisation. Verket anser att denna översyn, som kan komma att på- verka även centralförvaltningcns organisation och verksamhet, bör slut- föras innan slutlig ställning tas till frågan om eventuell omlokalisering av centralförvaltningen. Med hänsyn härtill anser verket att en even- tuell utflyttning bör anstå till senare delen av 1970-talet. '

SR framhåller att det inom sjöfartsverket finns en mycket stark per- sonalopinion mot utflyttning. Klara behov föreligger av samarbete med ett antal myndigheter och företag i stockholmsområdet. Vidare försvå- ras ett tillfredsställande fullföljande av det inledda rationaliseringsarbe— tet av en utflyttning och av den personalavtappning, som kan bli följ- den härav. Arbetarskydrlsstyrelsen har ingen erinran mot omlokalise- ringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att praktiska skäl talar mot att sjöfartsverket lokaliseras till Norrköping. Med hänsyn bl. a. till att sjöfartsnäringens huvudorganisationer redan.finns i Göte- borg bör sjöfartsverket enligt länsstyrelsens mening också förläggas till Göteborg eller ort i dess närhet.

Sveriges Redareförening motsätter sig bestämt en förläggning av sjö-' fartsverkets centralförvaltning till annan stad än Stockholm eller Göte- borg.

Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsens majoritet avstyrker förslaget om utflyttning. Om styrelsen skulle omfattas av ett lokalise- ringsbeslut synes Norrköping vara en lämplig lokaliseringsort. Två le- damöter i styrelsen vill inte motsätta sig utflyttning till Norrköping un- der förutsättning att sådana åtgärder vidtas att kriminalvården ej för- svagas och att personalens intressen tillgodoses.

Kriminalvårdsstyrelsen anser att det finns anledning att räkna med en framtida integrering av samhällets insatser på olika vårdområden. Kontakterna på olika nivåer mellan kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrel- sen, arbetsmarknadsstyrclsen och skolöverstyrelsen anses bli allt vikti- gare. Det är enligt kriminalvårdsstyrelsen motiverat att här tala om ett vårdblock som inte bör splittras geografiskt. Styrelsen redovisar omfatt- ningen av kontakterna med andra myndigheter. Sålunda uppskattas vård- och tillsynsavdelningcns sammanträffanden med vardera arbets- marknadsstyrelsen, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen till en gång per

Prop. 1971: 29 59

månad. Arbets- och utbildningsavdelningen beräknas sammanträffa med arbetsmarknadsstyrelsen två gånger och vardera skolöverstyrelsen och socialstyrelsen en gång per månad.

Vidare har styrelsen beräknat att en utflyttning till Norrköping skulle medföra ett ökat resebehov för generaldirektörcn och överdirektören på ca 25 0/0 av tjänstetiden och för de chefer som är direkt underställda verksledningen till 15.—20 %.

Kriminalvårdsstyrelsen erinrar om att styrelsen svarar för utbildning även för andra myndigheter samt att styrelsen bedriver en omfattande central kursverksamhet. Således handhar styrelsen den av vårdutbild- ningsnämnden ledda gemensamma utbildningen av vårdpersonal vid fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för alkohol- missbrukare. Även i detta sammanhang kommer en omlokalisering en— ligt styrelsen att medföra kostnadsökningar och särskilda problem.

Vid en personalenkät har 18 % förklarat sig positiva till utflyttning medan 82 0/0 är negativa. Av de som är negativa har dock ca 40 0/0 för- klarat sig komma att följa med vid utflyttning.

En minoritet inom statskontoret anser att beslut om utflyttning av kriminalvårdsstyrelsen bör anstå. Som motiv härför anförs att man först bör se över arbetsfördelningen mellan de centrala, regionala och lokala instanserna. Möjligheterna för en partiell decentralisering av kri- minalvårdsstyrelsens verksamhet till främst regionala led betecknar mi- noriteten som goda. Vidare anses möjligheterna till en närmare integra— tion mellan kriminalvårdens verksamhet och andra angränsande områ- den, främst socialstyrelsens och arbetsmarknadsstyrelsens, böra under- sökas. Enligt minoriteten kan en önskvärd samordning mellan olika vårdinsatser allvarligt fördröjas eller förhindras genom en utflyttning enligt delegationens förslag.

Sammanläggningsdelegerade i Norrtälje kommun anser att möjlig- heterna att lokalisera kriminalvårdsstyrelsen till Norrtälje bör utredas. Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter om inte kriminalvårdsstyrelsen borde lokaliseras till Kalmar—Nybro—Emmaboda-regionen.

Statens institut för byggnadsforskning. Institutet framhåller att det spelar en allt mer framträdande roll som statligt cxpertorgan för de myndigheter och departement som verkar inom byggnadsområdet. In- stitutet är nämligen det enda forskningsorgan som arbetar över hela byggområdet. Denna expertuppgift fullföljs genom täta personkontak- ter. Bland mottagare nämns inrikesdepartementet, planverket, bostads- styrelsen och byggnadsstyrelsen. En annan typ av kontakter är de ve— tenskapliga och arbetstekniska kontakterna med bl. a. statistiska cent- ralbyrån, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten. Institutet framhåller också samverkan med byggforskningsrådet. Till- sammans med rådet har institutet en informationsavdelning och ett in-

Prop. 1971: 29 50

ternationellt sekretariat. Vidare har institutet nära samarbete med rådet när det gäller programarbcte för forskning inom det gemensamma ar- betsfältet.

Institutet påpekar att det troligen är ett av de mest tvärfackligt sam— mansatta forskningsorganen i landet. Detta ställer speciella krav på forskningsmiljöns bredd på den ort där institutet är verksamt.

Vid en intervjuundersökning bland personalen har 16% av de an- ställda förklarat sig villiga a-tt flytta, medan 60 0/0 avser att stanna kvar i Stockholm. Av de 21 högst avlönade anser sig endast tre kunna flytta. Mest benägna att flytta är akademiker med lägre examen, medan aka— demiker med högsta examina är mest benägna att stanna. Ungefär hälf- ten av de anställda är kvinnor. Dessa är mer benägna att stanna i Stock- holm är de manliga anställda.

Institutet anser att det inte går att flytta institutet med bibehållande av den forskningsinriktning och den funktion institutet har i ett kom- plicerat samspel med myndigheter, utbildningsanstalter, intresseorgani- sationer och andra organ inom byggområdet. De organ som nu utnytt- jar institutets tjänster kommer troligen att bygga upp enheter som full- gör vissa av institutets nuvarande funktioner. Ett genomförande av de- legationens förslag skulle enligt institutet således snarast innebära ett nedläggande av det nuvarande institutet och ett uppbyggande av ett nytt institut, som med föreslagen lokalisering måste få annan inriktning.

Institutet påpekar slutligen att av de organ som föreslås bli omlokali— serade tillsammans med institutet inte finns något som har samma di- rekta anknytning till samhällsplanerings- och husbyggnadsfrågor som institutet. Det är enligt institutets mening inte rimligt att se institutet iso- lerat från den grupp av myndigheter som institutet har mest kontakter med, nämligen planverket, bostadsstyrelsen, naturvårdsverket och väg- verket. Frågan om institutets lokalisering bör därför anstå i avvaktan på eventuellt beslut om omlokalisering av dessa myndigheter.

Statens råd för byggnadsforskning anför att det mest svårlösta pro- blemet vid uppbyggnaden av statens institut för byggnadsforskning har varit att rekrytera kvalificerad forskningspersonal. Det viktigaste krite- riet vid val av lokaliseringsort för institutet blir därför att den har en så- dan vetenskaplig miljö att goda forskare inom institutets hela ämnes- område kan rekryteras till institutet. Utanför Stockholm är detta för när- varande endast fallet i Lund och Göteborg. Vidare behöver institutet nära kontakter med ämbetsverk och departement samt med rådet som är huvudsaklig anslagsgivare. Ytterligare är ett flertal uppgifter när det gäller internationellt samarbete knutna till institutet. Sålunda har dit förlagts ett för byggforskningen gemensamt internationellt sekretariat. Rådet avsty-rker därför att institutet förläggs till Norrköping. Om försla- get till omlokalisering genomförs så torde det föranleda en omprövning från rådets sida både av institutets omfattning och dess inriktning.

Prop. 1971: 29 61

Värnpliktsverket. Värnpliktsverket avstyrker bestämt den föreslagna omlokaliseringen. Skulle flyttning ändå beslutas är Karlstad enligt ver- kets mening den enda av de föreslagna lokaliseringsorterna som kan godtas.

Som motiv för sitt avstyrkande åberopar värnpliktsverket främst kon- taktbehov med ett flertal myndigheter som delegationen ansett bör ligga kvar i Stockholm. I enlighet med delegationens principer anser verket därför att det alltjämt bör vara lokaliserat till storstockholmsområdet. Sålunda har verket i fråga om anstånds- och uppskovsärenden nära samarbete med främst arbetsmarknadsstyrclsen, universitetskanslersäm- betet, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen, kommunikationsverken och socialstyrelsen. I registreringsfrågor sker ett nära samarbete med cen- trala folkbokförings- och uppbördsnämnden (numera riksskatteverket). Vidare förekommer omfattande kontakter med ÖB och försvarsgrens- cheferna.

Värnpliktsverket vitsordar behovet av samarbete med försvarets sjuk- vårdsstyrelse och militärpsykologiska institutet, vilka också föreslagits omlokaliserade till Karlstad. Detta har dock ändrat karaktär sedan det nya inskrivningssystemet etablerats och kan därför inte motivera om- flyttning för samlokalisering.

Värnpliktsverket anser vidare att en flyttning av verkets huvudkontor med dess drygt 50-tal anställda inte kan vara av avgörande betydelse ur lokaliseringssynpunkt, i synnerhet som omflyttningen beräknas med- föra varaktig ökning av verkets omkostnader.

Överbefälhavaren understryker starkt samarbetsbehovet inom för- svarssektorn och totalförsvaret. ÖB biträds av ett flertal s.k. centrala staber och förvaltningar, vilka är i stort sett desamma som vid krig eller krigsfara ingår i ”högkvarteret”. I detta ingår bl. a. värnplikts- verket. ÖB anser inte att värnpliktsverket, militärpsykologiska institu- tet och försvarets sjukvårdsstyrclse har några sådana inbördes omfat- tande och intima kontakter som delegationen ansett.

ÖB anser att värnpliktsverket kan flyttas ut från storstockholmsom— rådet och att Karlstad kan godtas som lokaliseringsort. ÖB anser dock att det krävs ytterligare utredning om kostnaderna, arbetsformerna och valet av lokaliseringsort.

Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att verket har en omfat— tande ADB-baserad registreringsverksamhet som bl.a. bygger på lö- pande aviseringar från länsstyrelsernas datakontor. En centralisering av folkbokföringen kan komma att påverka verkets registreringsverksam- het. Försvarets rationaliscringsinstitut anser det vara svårt att nu över- blicka hur en förflyttning av värnpliktsverket kan återverka på behov och uppbyggnad av dataöverföringssystem. Institutet har emellertid inte funnit att dessa omständigheter skulle tala mot föreslagen omlokalise- ring. Inte heller har institutet funnit vägande skäl tala mot Karlstad som

Prop. 1971: 29 62

lokaliseringsort. SR ställer sig avvisande till utflyttning med hänvisning till samarbetsbehovet med myndigheter som stannar kvar i Stockholm.

Länsstyrelsmz i Skaraborgs län anser att Skövde erbjuder påtagliga fördelar framför Karlstad för värnpliktsverket, militärpsykologiska in- stitutet och försvaret-s sjukvårdsstyrelse. Möjligheterna till kontakter med olika slags försvarsverksamhet är långt större i Skövde.

Miiitärpsykologiska institutet, MPI, avstyrker såväl omlokalisering över huvud taget som Karlstad som lokaliseringsort.

MPI framhåller att relationerna mellan institutet å ena sidan och värnpliktsverket och försvarets sjukvårdsstyrclse å den andra sidan inte är av den art eller omfattning att de motiverar en utflyttning av MPI från Stockholm och samlokalisering med båda eller endera av dessa and- ra myndigheter. Dessutom är MPI för litet för att ifrågakomma för ut- flyttning.

Avgörande för lokaliseringen är i stället det omfattande kontaktbe- hov som föreligger i institutets forskningsverksamhet, där närheten till. försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt är mycket vik- tig, och i den omfattande konsultations- och rådgivningsverksamhet, som utövas gentemot i första hand försvarets centrala staber.

Mot en utflyttning anser MPI också de överväganden och förslag tala som gjorts av 1.969 års försvarsforskningsutredning i dess betän- kande rörande forskning för försvarssektorn. Resultatet av denna ut- rednings fortsatta arbete väntas ge ytterligare ett betydelsefullt underlag för bedömningen av lokaliseringsfrågan för MPI.

Beträffande personalens inställning till utflyttning visar en enkät bland den fast anställda personalen att 17 anställda förklarat sig inte komma att flytta med till Karlstad, medan 8 beräknas flytta med.

Liksom i fråga om värnpliktsverket är överbefr'il/zavarcn av den me— ningen att MPI kan flyttas ut från storstockholmsområdet. Även be- träffande MPI förordar ÖB ytterligare utredning om kostnaderna och arbetsformerna. Vad gäller lokaliseringsorten är ÖB tveksam om Karl- stad är den lämpligaste men uttalar att orten möjligen kan godtas på lång sikt. Försvarets rationaliseringsinstitut har ingen erinran mot att MPI lokaliseras till Karlstad men framhåller att MPI:s rekryterings- möjligheter kan påverkas av att högskoleenhcten i Karlstad f. n. inte omfattar utbildning i psykologi. SR ställer sig också beträffande MPI avvisande till utflyttning med hänsyn till samarbetsbehovet med myn- digheter som stannar kvar i Stockholm.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att MPI bör lokaliseras till Skövde.

Försvarets sjukvårdsstyrclse. Styrelsen ställer sig avvisande till omlo- kalisering och kan varken godta Karlstad eller någon annan av lokali- seringsortcrna.

Prop. 1971: 29 63

Styrelsen erinrar om den omorganisation rörande ledningen för mili- tärsjukvården som genomfördes år 1969. Omorganisationcn innebar att ]edningsresurserna för hälso- och sjukvården koncentrerades till sjuk- vårdsstyrclsen som också fick ansvaret för djurhälsovården och djur— sjukvården inom krigsmakten. Styrelsen understryker behovet av ett in- timt och nära nog dagligt samarbete med försvarsgrensstaberna och försvarsstaben. Kommer en omlokalisering till stånd följer därav enligt sjukvårdsstyrclsen en återgång till den uppgiftsfördelning och de orga— nisationsformer som gällde före den 1 juli 1969. En sådan tillbakagång är enligt styrelsen varken rationell eller ekonomiskt försvarbar.

Den nya organisationen innebar också 'att fält- och marinläkarkå- rerna, läkarna inom flygvapnet samt fältveterinärkåren sammanfördes till en gemensam personalkår, försvarets medicinalkår. Chef för kåren är verkschefen i sjukvårdsstyrclsen som i denna egenskap lyder under ÖB. Sjukvårdsstyrelsen framhåller att behovet av nära kontakt mellan medicinalkårexpeditionen och såväl försvarsstaben som försvarsgrens- staberna är uppenbart. Medieinalkårchefen har ett särskilt stabsorgan, medicinalkårexpeditionen, som ingår i sjukvårdsstyrclsen. Lokaliseras sjukvårdsstyrclsen utanför stockholmsregionen torde det enligt styrelsen bli nödvändigt att ompröva bl. a. medicinalkårexpeditionens organisa- tionstillhörighet.

Sjukvårdsstyrelsen är vidare chefsmyndighet för militärapoteket. I styrelsens organisation ingår inte apotekare eller andra specialister på farmaciens område. Styrelsen är därför hänvisad till militärapoteket för att få militärfarmaceutisk expertis. Styrelsen anser det uppenbart att även om den förstärks med viss farmaceutisk personal, kommer styrel- sens styrande och samordnande funktioner gentemot militärapoteket att försvåras om styrelsen flyttas från Stockholm.

Sjukvårdsstyrelsen erinrar vidare om att den verksamhet som nu be- drivs vid styrelsens matericlbyrå är under utredning av försvarets mate- rielanskaffningsutredning. Om byrån, vid vilken ca en tredjedel av per- sonalen är anställd, skulle brytas ur styrelsen skulle den del som flyttar från Stockholm bli starkt decimerad i fråga om uppgifter, organisation och personal.

Styrelsen redovisar resultatet av en enkät, enligt vilken ca tre fjärde- delar av de anställda inte kommer att flytta med till Karlstad. Vid even- tuell utflyttning krävs därför betydande nyrekrytering. Enligt styrelsen kommer det att uppstå betydande rekryteringssvårigheter med hänsyn till att verksamheten är i hög grad specialiserad.

Överbefälhavaren biträder i allt väsentligt sjukvårdsstyrelsens yttran- de. ÖB understryker rekryteringssvårigheterna. Vidare erinrar ÖB om omorganisationen 1969 och anser att denna sannolikt måste rivas upp och att den gamla organisationen med försvarsgrensöverläkare etc. mås- te äterinföras. Innan en långtidsplan för omlokalisering inom försvars-

Prop. 1971: 29 64 sektorn föreligger bör enligt ÖB sjukvårdsstyrelsen inte brytas ut och nu lokaliseras till annan ort. Försvarets rationaliseringsinstitut anser att styrelsens materielbyrå tills vidare bör undantas från ett beslut om utlokalisering av sjukvårdsstyrelsen.

Liksom beträffande värnpliktsverket och MPI ställer sig SR avvi— sande till utflyttning av sjukvårdsstyrelsen med hänsyn till samarbetsbe- hovet med myndigheter som stannar kvar i Stockholm. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att sjukvårdsstyrelsen — tillsammans med värn— pliktsverket och MPI — bör lokaliseras till Skövde.

SACO-medlemmarna vid sjukvårdsstyrelsen är negativa till utflytt- ning och framhåller att en utflyttning till Karlstad skulle få konsekven- ser i organisations- och personalhänseende som skul-le kunna allvarligt äventyra arbetet med planering och utveckling inom krigsmaktens hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Centralnämnden för fastighetsdata, CFD, godtar förslaget till omlo- kalisering oavsett om övriga organ omlokaliseras eller ej. Om grup- peringen av utflyttande organ skall ske med särskilt hänsynstagande till samarbetsbehovet är CFD beredd att inkomma med en redogörelse för sina kontakter. CFD framhåller att grupperingen av utflyttade verk och den fortsatta utredningen om omlokalisering av enbart vissa funktioner av verk torde kunna ske med beaktande av att CFD:s blivande datorka- pacitet sannolikt måste bli avsevärt större än vad som kan utnyttjas för markdatabanken.

Inom CFD har genomförts en enkel enkätundersökning av persona- lens attityder till den föreslagna utflyttningen. Resultatet visar en för- hållandevis positiv inställning till utflyttning från Stockholm. Detta gäl- ler dock ej personal med ADB-utbildning (systemmän och programme- rare). Dessa har nästan utan undantag förklarat att de för närvarande ej kan ta ställning till en utflyttning eller att de har för avsikt att" sluta sin anställning, om en utflyttning av CFD kommer till stånd. Som skäl för denna tveksamhet anför flertalet arbetsmarknadsskäl. Man fruktar att en utflyttning enbart av den dataverksamhct, som bedrivs inom CFD, kommer att medföra en alltför trång och ensidig arbetsmarknad med sämre val- och utvecklingsmöjligheter.

CFD har bifogat yttranden från SACO-föreningen vid CFD och CFD:s sektion av kanslihusets personalförening. SACO-föreningen vid CFD ställer sig i princip inte avvisande till en utflyttning om vissa när- mare belysta krav tillgodoses i samband med utflyttningen. Föreningen påpekar dock att CFD:s framtida organisation är under utredning och att en utflyttning under förhandenvarande organisationsforrner är oac- ceptabel. Vidare anser föreningen det vara en brist att det inte bedrivs högre utbildning i Gävle. Föreningen framhåller också rekryteringssvå- righeterna på den nya orten beträffande specialister inom ADB-sektorn.

Prop. 1971: 29 65

CFD:s sektion av kanslihusets personalförening ställer sig inte direkt avvisande men erinrar om den negativa inställningen till utflyttning bland ADB-personalen. På ingenjörssidan finns en positiv inställning, medan kontors— och biträdcspersonalen är negativ. Sektionen framhål- ler också att en enkät, som av 79 tillfrågade besvarats av 47, gav till re- sultat att 19 avser följa med till Gävle, medan 8 inte kommer att flytta. 20 ansåg sig inte kunna ta ställning. Viss personal (41 anställda) vid CFD framhåller i särskild skrivelse att de anser en omlokalisering av nämnden inte böra ske. I skrivelsen åberopas bl. a. risk för effektivitets— minskning i nämndens verksamhet.

Länsstyrelsen z' Skaraborgs län ifrågasätter om inte CFD samt även lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med statens plan- verk med hänsyn till verkens inriktning och samarbetsbehov. Som al- ternativ lokaliseringsort för länsstyrelsen i Örebro län fram Örebro för att uppgifter ur CFD:s dataregister för fastigheter skall kunna sam- ordnas med statistiska centralbyråns register över befolkning och före- tag.

Sveriges lantbruksförbund och RLF anser att CFD samt även lant- mäteristyrelsen och kartverket bör placeras i Östersund. Förbunden erinrar om att delegationen fäst stor vikt vid de positiva effekter som en omlokalisering kan medföra för den mottagande orten och regionen. De berörda verken har enligt förbundens mening inga speciella huvud- ' stadsfunktioner. Vidare anses behovet av kontakter med näringsliv och allmänhet inte särskilt framträdande. Därför anser förbunden att den lokaliseringspolitiska effekten bör tillmätas avgörande betydelse vid va- let av utflyttningsort.

Lantmäteristyrelsen. Styrelsen avstyrker bestämt förslaget till omlo- kalisering. I fråga om kontakter anses varje annan lokaliseringsort vara ogynnsammare än Stockholm. Möjligheterna för Gävle att erbjuda kva- lificerad service och närhet till forskningsinstitutioner anses mycket osäkra. Om en total utflyttning skall ske mot verkets önskemål anser styrelsen att den bör uppskjutas och behandlas i samband med motsva- rande överväganden för planverket och naturvårdsverket.

Lantmäteristyrelsen understryker kontaktbehovet med framför allt tekniska högskolan. Med centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och rikets allmänna kartverk sker samråd i många principiella tekniska och administrativa frågor. Omfattande konkreta projekt som rör kart- och datafrågor bedrivs i samverkan med vart och ett av dessa organ. Lant- mäteristyrelsen erinrar om att man tillstyrkt förslaget från utredningen rörande fastighetsbildnings- och mätningsväsendets organisation att in- ordna CFD i lantmäteriets framtida centralorgan. Vad beträffar kart- verket nämncr styrelsen som exempel samverkan med lantmäteriet både i utvecklingsarbete och i fråga om rutiner för upprättande och revide-

Hänvisningar till PS1

3. Riksdagen 197]. ] saml. Nr 29

Prop. 1971: 29 66

ring av bl. a. ekonomiska kartan. Även kontakterna med planverket, naturvårdsverket. lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen anses särskilt framträdande. Härutöver åberopar lantmäteristyrelsen kontaktbehov med kammarkollegiets arkiv, riksarkivet, statistiska centralbyrån och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Lantmäteristyrelsen påpekar att lantmäteriets befattning med de areella näringarna minskat i takt med att bebyggelsefrågorna ökat. De areella näringarna är begränsade till ca 1/4 av lantmäteriets totala re- sursinsats. Som ett uttryck för denna utveckling erinrar styrelsen om den ändrade departementstillhörighcten.

Lantmäteristyrelsen framhåller att dess nuvarande lokalbehov i hu- vudsak är tillgodosett och att de lokaler som nu utnyttjas i stadens cent- rum erbjudcr utomordentliga fördelar. Styrelsen påpekar vidare att den disponerat sin huvudbyggnad vid Lantmäteribacken i oavbruten följd sedan år 1689. Den är troligen den äldsta ämbetsbyggnaden för cen- trala ämbetsverk i landet och man kan därför inte undgå att anlägga vissa pietetssynpunkter i omlokaliseringsfrågan.

Lantmäteristyrelsen åberopar en enkät som visar att 38 0/0 av perso- nalen skulle sluta om styrelsen flyttas till Gävle. Av dessa har ett stort antal s.k. nyckeltjänster. 17 0/0 av personalen räknar med att obe- roende av eventuell flyttning inte vara anställd hos styrelsen åren 1974 —1975, medan 35 % uppger att de kommer att fortsätta att arbeta hos styrelsen också sedan den flyttat till Gävle. 10 0/0 har ej tagit ställ— ning. Som skäl mot flyttning nämns bl. a. egen villa som man ej vill lämna, svårigheter att få likvärdig bostad, svårt att ordna anställning till make/maka samt fortsatta studier vid tekniska högskolan i Stock- holm och universitetet.

Ett genomförande av det framlagda förslaget att omlokalisera lant- mäteristyrelsen till Gävle skulle enligt styrelsen medföra att ett väl fun- gerande ämbetsverk förlorar mer än hälften av sin nuvarande skickliga, erfarna och intrimmade personal med därav följande utomordentliga svårigheter att under många år söka bygga upp en ny lika väl funge- rande organisation. .

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att lantmäteristyrelsen har så centrala funktioner att den inte skall flyttas. Styrelsen har enligt läns— styrelsen så pass nära samarbete med statens planverk, kammarkolle— giet, riksarkivet och naturvårdsverket att en flyttning medför avsevärda nackdelar för styrelsen. Som anförts under CFD anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlo- kaliseras med planverket.

Beträffande lämplig lokaliseringsort anser lantbruksförbundet och RLF — som också angetts under CFD —— att lantmäteristyrelsen bör placeras i Östersund. Länsstyrelsen i Örebro län förordar Örebro som utflyttningsort med hänsyn till behovet av goda kontakter med Stock- holm och de regionala förvaltningarnas kansliorter.

Prop. 1971: 29 67

Rikets allmänna kartverk. Kartverket avstyrker bestämt ytterligare en omlokalisering av verket. Verket erinrar om att det år 1965 flyttade från centrala Stockholm till Hässelby och att det därigenom har erfa- renheter av vad en flyttning av ett tekniskt verk med över 500 anställda innebär i ökat arbete och i omställningssvårigheter av olika slag för de anställda och deras familjer.

Ungefär 24 0/0 av verkets personal anser att en medflyttning kan bli aktuell och lika många att medflyttning eventuellt kan bli aktuell. Kart- verket gör ett antagande om att hela den första gruppen och hälften av den andra följer med. Detta skulle innebära att två tredjedelar av den nuvarande personalen på ca 520 anställda inte flyttar med. Konsekven- serna av en sådan avgångsfrekvens blir allvarliga enligt verket. Den ne- gativa effekten förstärks av att avgånsfrekvens blir ojämt fördelad på personalkategorierna. Vidare tar det lång tid, 3—10 år, innan nyrekry- terad personal kan ersätta en fullt utbildad och rutinerad kader.

Personalavgången kommer enligt kartverket att medföra betydande produktionsbortfall. Detta anses i sin tur medföra kostnadsökningar och uteblivna rationaliseringar hos en rad statliga och kommunala organ samt i näringslivet i övrigt med samhällsekonomiska förluster som följd. Dessa anses väsentligen överstiga produktionskostnaden hos kartverket. Kartverket uppskattar kostnaden för produktionsbortfallet till storleksordningen 100—175 milj. kr. Kartverket antar vidare att de samhällsekonomiska förlusterna skulle kunna uppskattas till storleks- ordningen 200—350 milj. kr. Vidare beräknar verket nybyggnadskost- naderna till 25 milj. kr. och flyttningskostnaderna till 3 milj. kr. En ut- flyttning skulle enligt verket dessutom medföra kostnader för lokalkon- tor i Stockholm samt kostnader p. g. a. lägre utvecklingstakt, föränd- rade förhållanden för instrument, service, m. m. på totalt ca 2 milj. kr.

Beträffande samarbetsbehovet med andra myndigheter delar kartver- ket delegationens uppfattning att CFD, lantmäteristyrelsen och kartver— ket bör samlokaliseras. Kontakterna med lantln'uksstyrelsen och skogs- styrelsen har minskat i förhållande till andra kartframställande och kartkonsumerande myndigheter. De verksamhetsområden som kommer i förgrunden när instrumentella bearbetningsmetoder och maskinella databehandlingsmetoder alltmera dominerar kartframställningen är de meteorologiska och hydrologiska områdena samt luftfarts— och sjöfarts- områdena. På dessa områden framställs väderlekskartor, hydrologiska kartor, luftfartskartor och sjökort.

När det gäller frågan om lämplig lokaliseringsort förordar kartverket Norrköping/Linköping. Som motiv härför åberopar verket bl. a. bättre kontaktförhållanden med främst SMHI, luftfartsverket och sjöfartsver- ket samt närheten till forskningsmiljö. Vidare påpekar verket att den geografiska tyngdpunkten av verkets uppgifter ligger i närheten av en linje Norrköping-Motala-Mariestad. I personalenkäten har 229 sva- rande föredragit Norrköping/Linköping mot 157 för Gävle. De kost-

Prop. 1971: 29 68

nadsökningar som en utflyttning från stockholmsområdet innebär skulle enligt verket komma att kraftigt minska genom utflyttning till Norrköping/Linköping i stället för till Gävle.

Kartverket har bifogat yttranden från verkets personalförening ocl: verkets civilingenjörsavdelning. Personalföreningen är negativ till omlo- kalisering men framhåller vikten av att, om utflyttning trots allt beslu— tas, detta sker snabbt och att valet av lokaliseringsort väljs med hän- synstagande till de särskilda förmåner orten i fråga kan erbjuda perso- nalen. Civilingenjörsavdelningen anför, att kartverket har ett intimt samarbete med sjöfartsverket. Föreningen betonar också behovet av forskningsmiljö och kontakterna med tekniska högskolan i Stockholm. En utflyttning till Gävle anser föreningen anmärkningsvärd och pekar på rekryteringssvårigheter i fråga om högskoleutbildade specialister. Vidare framhålls värdet av en utredning av hela den statliga kartverk- samheten.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd erinrar om att kartverket fullgör viktiga servicefunktioner för ett stort antal forskningsgrenar. Inom den snabbt expanderande forskningsverksamheten inom ”remote- sensing” området (fjärregistrering och fjärranalys), där en lång rad uni- versitetsinstitutioner och ämbetsverk är engagerade, spelar kartverket en central roll. Skulle en överflyttning av kartverket till Gävle bli ak- tuell anser rådet det oundgängligt att delar av verket, framför allt cen- tralarkivet, liksom också den forskningsorienterande verksamheten, får ligga kvar i Stockholm. Såsom anförts under CFD och lantmäteristyrel- sen anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med planverket.

Beträffande lämplig lokaliseringsort anser lantbruksförbundet och RLF — såsom angetts under avsnittet om centralnämnden för fastig- hetsdata — att kartverket bör placeras i Östersund. Länsstyrelsen i Jämtlands län är av samma mening, medan länsstyrelsen i Jönköpings län förordar Jönköping.

Med anledning av vad kartverket i sitt yttrande över lokaliserings- förslaget anfört om nedgång i produktionen som följd av ett eventuellt utflyttningsbeslut, framhåller kartverkskommissionen —— mot bakgrund av de stora uppdämda kartbehoven i samhället — att det är synnerligen angeläget att de mycket allvarliga konsekvenserna för den allmänna kartläggningen uppmärksammas vid fortsatt handläggning av utflytt- ningsfrågan.

Lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen anser att styrelsen även i fort- sättningen bör lokaliseras till huvudstadsområdet. Som skäl härför an- för styrelsen de många kontakterna med departement, andra statliga organ, jordbrukets organisationer och enskilda företag. Styrelsen redo- visar en undersökning av denna kontaktverksamhet under budgetåret 1969/70. Av undersökningen framgår att omfattningen av de person-

Prop. 1971: 29 69

liga kontakterna inom stockholmsområdet är betydande. Dessa riktar sig inte i första hand eller i särskilt stor omfattning mot de myndigheter —— lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, centralnämnden för fastighetsdata och Skogsstyrelsen — som, under motivering av det in- bördes samarbetsbehovet, jämte lantbruksstyrelsen föreslagits bilda en grupp med Gävle som lokaliseringsort. Bland de organ som styrelsen har betydligt tätare kontakter med än de övriga i Gävle—gruppen näm- ner styrelsen bl. a. statens jordbruksnämnd, naturvårdsverket och plan- verket.

Kontakterna uppgick enligt styrelsen till totalt 2 500 vid 250 kontakt- ställen. De flesta kontakterna togs med jordbruksdepartementet. Det statliga organ som därnäst är vanligast i styrelsens kontakter är statis- tiska centralbyrån (114 kontakter). Kontakterna med veterinärstyrelsen, jordbruksnämnden, statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen är också många. Lantbruksstyrelsens kontakter med skolöverstyrelsen bedöms bli betydande, när undervisningsbyråns uppgifter flyttats dit. Lant- bruksstyrelsen understryker vidare att kontakterna med näringsutövar- nas organisationer — och andra organ i storstockholm — är avsevärda samt att lantbrukets organisationer avser att utreda frågan om en ut- flyttning av dessa. Innan slutlig ställning tas till styrelsens lokalisering bör resultatet av pågående utredningar avseende bl. a. lantbruksorgani- sationernas utflyttning avvaktas.

Styrelsen anser att delegationens argument att styrelsen bör ligga i centrum av sitt verksamhetsområde innebär att Gävle inte bör komma i fråga. Här åberopar styrelsen en undersökning av de tjänsteresor till styrelsen som lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas tjänstemän företagit under budgetåret 1969/70. Av denna undersökning framgår bl.a. att övervägande delen av resorna går till respektive från landets södra och mellersta delar. En stor del av resorna till Norrland avser rennäringsfrågor. Tjänsteresorna Solna—Stockholm för styrelsens tjänstemän uppskattas till 2 000.

Om lantbruksstyrelsen skall omlokaliseras måste orten ha goda för- bindelser med såväl Stockholm som landet i övrigt. En framtida för- bättring av Gävles kommunikationer anses inte i avgörande mån kunna eliminera dessa nackdelar.

Lantbruksstyrelsen avstyrker bestämt att verket lokaliseras till Gävle. Skulle en utflyttning beslutas bör lokalisering ske till en ort söder om Stockholm med högst en till två timmars reseavstånd med järnväg eller bil. Vidare bör i så fall utflyttningen ske till samma ort som lantbrukets organisationer kan komma att välja och även avse de övriga myndighe- ter som har nära kontakter med dessa. Lantbruksstyrelsen anser att Gävle inte torde vara tänkbar som utflyttningsort för lantbrukets orga— nisationer.

Styrelsen framhåller att en enkät visat att endast tio anställda är be- redda flytta utan erinran, medan 79 sagt nej till utflyttning. För 48 an-

Prop. 1971: 29 . . 70

ställda skulle utflyttning innebära stor olägenhet. Enkäten visar även att Gävle som utflyttningsort mötts av starkt negativ inställning och att nära 50 0/0 av de anställda har yrkesarbetande make/maka. Styrelsen erinrar om att verkets utflyttning 1963 från det centrala Stockholm till Solna medförde att mer än 15 0/0 av personalen slutade sina anställ- ningar trots det ringa avståndet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser lantbruksstyrelsen ha så cen- trala funktioner att verket inte bör flyttas. Lantbruksförbundet och RLF är positiva till samförläggning av lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen. Däremot har förbunden inte funnit bärande skäl för en samförläggning mellan dessa båda verk och centralnämnden för fastighetsdata, lantmä- teristyrelsen och kartverket. I stället bör enligt förbundens mening lant— bruksstyrelsen och Skogsstyrelsen sammanföras "med jordbruksnämn- den och den blivande livsmedelsstyrelsen till en grupp. Utan att ge för- ord för någon speciell lokaliseringsort understryker förbunden att lant- bruksnäringens tyngdpunkt ligger i södra delen av landet och att detta bör tillmätas vederbörlig hänsyn vid bedömningen av frågan. SACO- föreningen vid lantbruksstyrelsen avstyrker utflyttning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en förläggning av lantbruks- styrelsen och skogsstyrelsen till Jönköping skulle ge dessa verk goda ar- betsbetingelser och vara mycket fördelaktigt ur de berörda näringarnas synpunkt. Länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö och länssty- relsen i Kalmar län förordar Kalmar. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att lantbruksstyrelsen —— med hänsyn till att jordbruksnäringens tyngdpunkt ligger i Sydsverige — bör kunna placeras i Kristianstad- Hässleholms-regionen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller också betydelsen av att lantbruksstyrelsen lokaliseras i närheten av de stora jordbruksområdena och förordar Skövde som lokaliseringsort. Även länsstyrelsen i Örebro län anser att en utflyttning bör ske i riktning mot jordbruksområdena i Götaland och Svealand och förordar Norrköping- /Linköping och Örebro framför Gävle.

Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen anser inte att någon omlokalisering bör ske. Genom den föreslagna utflyttningen tillgodoses visserligen be- hovet av samarbete med de myndigheter som också flyttas till Gävle. Många andra och väsentligare samarbetsbehov blir emellertid lidande. Bland myndigheter med vilka ett intimt, löpande kontaktbehov förelig- ger framhåller styrelsen bl.a. arbetsmarknadsstyrclsen, naturvårdsver- ket, statens vägverk, statens planverk, tekniska högskolan och SIDA samt domänverket och skogshögskolan. Behovet av närkontakter med dessa och andra myndigheter ökar eftersom de gemensamma övergri- pande frågorna på grund av samhällsutvecklingen blir allt fler och mera komplicerade.

Skogsstyrelsen pekar också på att många av verkets tjänstemän anli- tas inom ett flertal andra institutioner och organisationer av rikskarak-

Prop. 1971: 29 71

tär. En utlokalisering av ämbetsverk och institutioner till skilda delar av landet skulle enligt styrelsen avsevärt försvåra en sådan verksamhet.

Styrelsen framhåller också den särställning som de centrala förvalt- ningsmyndigheter som har underlydande regionala organisationer intar. Dessa bör enligt Skogsstyrelsens mening rent principiellt förläggas till Stockholm. Stockholm utgör den naturliga samlingspunkten för sam- mankomster mellan verket och företrädare för skogsvårdsstyrelserna. Varje annan ort har enligt Skogsstyrelsen betydligt sämre läge ur kom- munikationssynpunkt.

Enligt styrelsens mening talar de internationella skogliga kontakter av skilda slag där styrelsen ofta blir inkopplad för fortsatt lokalisering till Stockholm. Styrelsen anser det mycket svårt att uppfylla de krav som ställs på verket i detta sammanhang om verket lokaliseras utanför stockholmsområdet.

Av verkets ca 95 tjänstemän i Stockholm har bland den administra- tiva personalen och kontorspersonalen endast en person ställt sig positiv till en utflyttning medan 45 uttalat att de inte avser att följa med vid en eventuell utflyttning. I fråga om den skogligt utbildade personalen har av 37 personer 17 uttalat att de inte önskar följa med verket vid en ut- flyttning medan lika många är positiva till att verket flyttas.

Enligt Skogsstyrelsen synes Gävle i och för sig kunna accepteras som lokaliseringsort såsom uppfyllande i huvudsak de kriterier för storstads- alternativ som ansetts böra uppställas. Kornmunikationsförhållandena synes dock vara något sämre än vad fallet är för exempelvis Norrkö- ping, Linköping, Jönköping och Örebro. Från de anställda har någon bestämd meningsyttring om val av annan ort än Gävle inte framkommit. Styrelsen pekar också på att skogsvårdsorganisationens framtida ar- betsuppgifter är beroende av resultatet av flera utredningar, bl. a. skogs- politiska utredningen, skogsbruksutredningen och naturvårdslagstift— ningsutredningen. Utan ytterligare grundliga överväganden är Skogssty- relsen inte beredd att ta bestämd ställning till olika lokaliseringsorter.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser Skogsstyrelsen ha så centrala. funktioner att verket inte bör flyttas. Utifrån principen att de utlokalise- rade verksamheterna bör bilda funktionella block ifrågasätter länssty- relsen i Kristianstads län det ändamålsenliga i att Skogsstyrelsen, do- mänverket och skogshögskolan placeras på tre skilda orter. Lantbruks- förbundet och RLF är, som tidigare nämnts, positiva till samförlägg- - ning av lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen.

SACO-föreningen vid skogsstyrelsen framhåller att 16 av dess med- lemmar är positiva till utflyttning, medan åtta är negativa. Fem med— lemmar har ej besvarat förfrågan. Föreningen pekar på en ökad rese- frekvens vid utflyttning och ifrågasätter en översyn av styrelsens orga- nisation. Bland de positiva effekterna av en utflyttning nämner före- ningen bättre boendemiljö, kortare restider till och från arbetet samt bättre rekryteringsmöjligheter i fråga om yngre jägmästare.

Prop. 1971: 29 72

Liksom i fråga om lantbruksstyrelsen föreslår länsstyrelsen i Jönkö— pings län att även Skogsstyrelsen förläggs till Jönköping. Detta skulle ge verken goda arbetsbetingelser och vara mycket fördelaktigt ur berörda näringars synpunkt. Länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö och länsstyrelsen i Kalmar län förordar Kalmar. Länsstyrelsen i Örebro län förordar Örebro med hänsyn till verkets behov av goda kommunikatio- ner med dels Stockholm och dels skogsvårdsstyrelsernas kansliorter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län pekar på den av utredningen upp- ställda principen att lokalisera verksamheter i sinsemellan beroende block. Länsstyrelsen betonar önskvärdheten av att tillföra länet ytterli- gare statliga organ och förordar att fler skogliga förvaltningsenheter flyttas till länets centralregion, så att den kan utvecklas till ett skogligt centrum i landet.

Domänverket. Domänverket avstyrker delegationens förslag om en total utflyttning av centralförvaltningen.

Frågan borde ha behandlats samtidigt med delegationens senare prövning av de statliga bolagens, bl. a. Assi, lokalisering. Vid omorgani- sationen år 1969 fastställde nämligen statsmakterna ett gemensamt mål för domänverket och Assi och de båda företagen erhöll styrelser med nära nog fullständig personidentitet. De bedömningsgrunder som dele- gationen kan komma att lägga på de statliga bolagens lokalisering borde enligt verket komma att bli bättre tillämpbara på domänverket än de synpunkter som nu anlagts.

Domänverket påpekar att verkets allt dominerande inkomstkälla är virkesförsäljningarna. Dessa är med hänsyn till marknadens struktur m.m. i stor utsträckning centraliserade. En förflyttning från stock- holmsområdet skulle i avsevärd grad försvåra kontakterna med kö- parna, virkesmarknaden och med skogsindustriernas branschorganisa- tioner. Dessa kontakter är livsviktiga för domänverkets affärsverksam- het och dessutom av allmänt intresse med hänsyn till den ställning och betydelse domänverket har för svenskt skogsbruk. En flyttning från stockholmsregionen kan bedömas innebära risker för ett försämrat för- säljningsresultat inte endast övergångsvis utan även på längre sikt.

Av beskrivningen av domänverket framgår att delegationen bedömer verket ha i stor utsträckning samma karaktär som större skogsbolag. Detta är enligt domänverkets uppfattning missvisande. Verket har en riksomfattande verksamhet med produktion av virkesråvara för hela landets Skogsindustri, medan skogsbolagen utan undantag har sin verk- samhet regionalt eller lokalt avgränsad. En stor del av skogsbolagens produkter avsätts på exportmarknaden. För att klara denna försäljning har företagen förutom ett försäljningskontor vid huvudkontoret ofta en väl utbyggd försäljningsorganisation utomlands. Skogsbolagen samver- Ikar dessutom genom ett flertal branschorgan med säte i Stockholm.

Domänverket anser att delegationens jämförelse mellan domänverket

Prop. 1971: 29 73

och större skogsägande företag utanför Stockholm i fråga om kontakter med t.ex. skogsarbetsgivarnas organisationer inte är relevant. Verket för förhandlingar med arbetstagarparten om löne— och anställningsvill- kor och samförhandlar som en huvudorganisation med skogsbran- schens övriga huvudorganisationer. Dessa huvudorganisationer inom den enskilda sektorn är förlagda till Stockholm. Skogsbolagen tillvara- tar sålunda sina intressen på riksplanet både genom branschorganisatio- ner och arbetsmarknadsorganisationer. Detta arrangemang är bl. a. motiverat av att de inte har sina huvudkontor i Stockholm. Domänver- ket anser det emellertid av flera anledningar inte vara tänkbart att ingå som medlem i det enskilda skogsbrukets centrala organisationer utan får självt tillvarata sina riksintressen. Detta anses vara ett motiv för att ver- kets centrala ledning bör vara lokaliserad till stockholmsområdet.

Inom verket bedrivs f.n. ett administrativt rationaliseringsprojekt, som bl.a. syftar till en minskning av personalbehovet i centralförvalt- ningen. Därvid kommer delegering av arbetsuppgifter och beslutsfunk— tioner till lokalförvaltningen ifråga. Integrerat härmed pågår utform- ningen av ett nytt ekonomisystem för domänverket. Detta projekt, som bygger på programbudgeteringcns principer,-syftar till enindelning av verksamheten i särskilda resultat- och ansvarsområden. Dessa mycket omfattande rationaliseringsprojekt avses leda fram till sådana för— ändringar av administrativa rutiner och styrinstrument att centralför- valtningens personella omfattning kan minskas. Samtidigt kan viss ökning av personalen inom distriktsförvaltningarna bli aktuell.

Domänverket erinrar också om att man under februari 1971 flyt- tar in i en ny förvaltningsbyggnad i Bergshamra, Solna. Verket påpe- kar, att i samband med förarbetena för denna byggnad frågan om cen- tralförvaltningens lokalisering behandlats i riksdagen vid ett flertal till- fällen under senare tid. Verket framhåller att man baserat bl. a. sin per- sonalplanering på de beslut riksdagen nyligen fattat rörande uppföran- de av ny förvaltningsbyggnad. Uppbyggnaden av personaltillgångarna är enligt verket förenad med stora kostnader för rekrytering, introduk- tion, information och utbildning av personalen.

En personalenkät visar att domänverket vid en eventuell lokalisering till Falun/Borlänge kan vänta en stor personalavgång. Av 285 svarande har endast drygt 30 0/9 uttalat att de följer med vid en utflyttning. Mot- svarande tal för den kvinnliga personalen är 4 0/0. Av enkäten kan ut- läsas att det är framför allt personalen i de lägre lönegraderna som inte avser att följa med. Över hälften av personalen i lönegrad 20 och ' däröver räknar däremot med att flytta.

Vad gäller den föreslagna lokaliseringsorten vitsordar domänverket vad delegationen anfört om att verkets ekonomiska tyngdpunkt är för- lagd till Mellansverige och att den centrala verksledningen bör vara för- lagd dit. Däremot avstyrker verket Falun/Borlänge som lokaliserings- ort. I stället förordas Norrköping/Linköping, Örebro eller Gävle. Ver-

Prop. 1971: 29 74

ket understryker vikten av att en eventuell utlokalisering kombineras med en effektivisering av kommunikationerna från lokaliseringsorten till såväl Stoekholm som övriga delar av landet.

SACO-föreningen vid domänverket framhåller i stort sett samma mo- tiv mot utflyttning som domänverket självt anfört i sitt yttrande.

Statstjänstemännens riksförbund, SR, anser flera skäl tala för att de affärsdrivande verken så långt möjligt behandlas i ett sammanhang. Frågan om utflyttning av domänverkets centralförvaltning bör anstå i awaktan härpå. Härtill kommer att den föreslagna lokaliseringsorten är klart olämplig och att andra alternativ måste övervägas, om en utflytt- ning över huvud skall aktualiseras.

Skogsstyrelsen anser att det mot bakgrund av att verksamheter med intima kontaktbehov och angränsande uppgifter bör lokaliseras till samma ort är anmärkningsvärt att delegationen föreslagit att de berörda tre skogliga_organen, domänverket, Skogsstyrelsen och skogshögskolan skall förläggas till tre skilda orter, nämligen resp. Falun/Borlänge, Gävle och Umeå. Ett sådant förslag innebär splittring av kontaktfälten och destruktion av samarbetsvägarna och måste —— även med ganska blygsamma effektivitetskrav —— anses föga välbetänkt. Länsstyrelsen i Kristianstads län är inne på samma tankegångar.

Riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket anser att en omlokalise- ring inte är tillrådlig för verkets del. Verket framhåller att delegationens påstående att verkets ”huvuduppgift är att utbetala medel till enskilda personer” är ett missförstånd. Riksförsäkringsverkets huvuduppgift är att leda och utöva tillsyn över den allmänna försäkringen och att pröva besvär över de allmänna försäkringskassornas beslut. Vidare betalar verket månatligen ut folkpensioncr, ATP-pensioner och yrkesskadeliv- räntor m. rn. Härtill kommer debitering och uppbörd av arbetsgivarav- gifter samt reglering av yrkesskadeersättningar. Sistnämnda uppgifter bör enligt verkets mening åtminstone i huvudsak föras över på lokala organ.

Verket lämnar en ingående redogörelse för kontaktverksamheten. Av denna framgår att talrika kontakter förekommer mellan verket och kanslihuset samt med centrala ämbetsverk inom sjukvårds-, skatte-, uppbörds-, data-, statistik-, rationaliserings- och arbetsmarknadsområ- dena. Särskilt framhåller verket behovet av samarbete med socialdepar- tementet i synnerhet i samband med reformförslag och utfärdande av tillämpningsföreskrifter. Verket erinrar i sammanhanget också om riks— dagens socialförsäkringsutskott, vilket beräknas medföra ett ökat behov av kontakter mellan verket och riksdagen. Verket understryker vidare behovet av kontakter med bl. a. LO, TCO, SAF, handikapporganisatio- nerna och pensionärernas riksförbund.

Riksförsäkringsverkets styrelse är sammansatt av företrädare för po-

Prop. 1971: 29 75

litiska partier och arbetsmarknadens huvudorganisationer. Detta möj- liggör en förankring av styrelsearbetet hos stora intressegrupper. Det är enligt verket i praktiken nästan ogörligt att hålla sammanträden annat än i stockholmsområdet. Man bör uppmärksamma att ett stort antal föredragande eller experter ofta behöver vara till hands vid sammanträ- dena. På liknande sätt förhåller det sig med fullmäktige för verkets fon- der, vari bl.a. ingår riksbankschefen samt ATP-fondens, Kreditban- kens och Skandinaviska bankens verkställande direktörer.

För bedömning av besvärsärenden i sjukförsäkrings- och pensions- frågor samt av yrkesskadeförsäkrings- och sjukvårdsärenden anser sig verket behöva fortlöpande tillgång till kvalificerad läkarexpertis inom en lång rad specialiteter. Detta behov kan i full utsträckning tillgodoses i Stockholm men endast i ett fåtal landsortsstäder. Om läkarnas person- liga inställelse ersätts med skriftväxling skulle handläggningen bli otill- låtligt långdragen.

Enligt riksförsäkringsverkets mening råder det således ingen tvekan om att verket har —— och för en överblickbar framtid kommer att ha — kontakter med huvudstadsfunktioner i en sådan omfattning att verket bör ligga i Stockholm.

Vad gäller kontaktbehoven med statens personalpensionsverk fram- håller verket att den verksamhet som inom den allmänna pensione- ringen närmast liknar detta verks specifika beräkning och fastställande av tjänstepensioner för statsanställda för länge sedan decentraliserats till försäkringskassorna. Med personalpensionsverket har verket f.n. kontakter i ungefär samma omfattning som med t. ex. kommunernas pensionsanstalt. Centrala studiehjälpsnämnden uppger sig verket hittills knappast haft beröring med. Däremot understryks behovet av kontakter med försäkringsdomstolen.

Riksförsäkringsverket anmäler att ett stort antal utredningar pågår inom dess verksamhetsområde. Bl.a. utreder verket tillsammans med statskontoret i den s.k. RAFA-utredningen användningen av ADB—sy- stem för den allmänna försäkringen. Utredningsarbetet kommer att ta flera år. Det är inte möjligt att bedöma vilken inverkan utvecklingen av ett sådant system kan ha på förutsättningarna för den föreslagna omlo- kaliseringen.

Verket redovisar en personalenkät som besvarats av 825 anställda (93 % av de tillfrågade). Av dem som besvarat enkäten var knappt 8 % positiva till flyttning till Sundsvall medan 69 0/0 var negativa.

Riksförsäkringsverket befarar att en stor del av personalen kommer att lämna verket vid en eventuell omlokalisering. Riksförsäkringsver- kets olika enheter arbetar med tämligen små marginaler. Skulle verket behöva arbeta med betydande inslag av vakanser och ovan personal, måste det ta sig uttryck i minskade möjligheter för verket att ta egna initiativ, ökade handläggningstider och ärendebalanser, mindre tillförlit-

Prop. 1971: 29 76

lig utredning i ärendena och därmed större risk för felaktiga beslut och eventuellt rättsförluster. Den ökade risken för störningar av utbetal- ningsverksamheten — som omfattar över en miljon folkpensioner varje månad — kan inte förbiscs, liksom inte heller inverkan på arbetet med arbetsgivaravgifter.

Riksförsäkringsverket avstyrker Sundsvall som lokaliseringsort. Som motiv härför åberopar verket bl. a. större tidsåtgång för resor såväl till Stockholm som till försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket redovisar i sitt yttrande förslag till decentrali- seringsåtgärder. Under 1960-talet har verket genom olika decentralise- ringsåtgärder minskat sin personal från 14 till 8 0/0 av antalet anställda i socialförsäkringsadministrationen. Denna utveckling bör enligt verkets mening fortsätta. Verket anser att delegering skulle kunna ske beträf- fande två ärendegrupper, nämligen debitering och uppbörd av arbetsgi- varavgifter och yrkesskadeärenden. Antalet anställda på de enheter som sysslar med avgifts- och yrkesskadeärenden uppgår till ca 400.

Riksförsäkringsverket förordar att man prövar de möjligheter som erbjuds till en fortsatt utläggning av arbetsuppgifter från verket till de lokala skattemyndigheterna och försäkringskassorna.

För att belysa lokaliseringseffekterna av en sådan decentralisering kan nämnas att försäkringskassorna har centralkontor i 26 städer — vanligen ett sådant kontor i varje län —— och lokalkontor på ca 500 orter. Av försäkringskassornas totalt ca 10 000 anställda tjänstgör drygt hälften vid lokalkontoren. Lokala skattemyndigheter finns på 115 orter.

Riksförsäkringsverket finner det nödvändigt att man i första hand tar ' ställning till huruvida man bör inrikta sig på att liksom tidigare flytta ut arbetsuppgifter från verket till lokala organ. Det bör alltså inte komma i fråga att först överväga en omlokalisering av verket och därefter ge- nomföra en sådan decentralisering som verket förordar.

SACO-föuningen vid riksförsäkringsverket anser det vara anmärk- ningsvärt att någon utredning "om för- och nackdelarna med den verk- samhet som riksförsäkringsverket bedriver i Stockholm inte har redovi- ' sats. Vidare anser föreningen att några övertygande sakskäl inte anförts för att flytta verksamheten just till Sundsvall. Föreningen har gjort en enkät som visar att endast ca 1/4 av de 128 som svarat är villiga att flytta med.

Föreningen pekar liksom verket på möjligheterna att delegera vissa arbetsuppgifter och anser det vara ansvarslöst att flytta riksförsäkrings- verket från stockholmsområdet utan att närmare pröva möjligheterna härtill.

Arbetarskyddsstyrelsen har ingen erinran mot delegationens förslag, medan länsstyrelsen i Gotlands län förordar att verket placeras i Visby. Som motiv härför framhåller länsstyrelsen behovet av att något eller

Prop. 1971: 29 77

några statliga organ omlokaliseras till Gotlands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län för fram Östersund.

Statens personalpensionsverk. Pensionsverket avstyrker bestämt varje omlokalisering av verket.

Pensionsverkets uppgift är att fullgöra pensionsförpliktelser som sta- ten påtagit sig i förhållande till de anställda. Pensionsverket framhåller att pension måste i varje avgångsfall kunna beviljas i sådan tid, att den kan utgå då lönen upphör. Likaså måste familjepension kunna utgå omedelbart efter anställningshavares eller egenpensionstagares från- fälle. Det är också ett oavvisligt krav att beviljad pension kan till varje berättigad utbetalas på rätt förfallodag varje månad.

För att verksamheten skall fortgå med betryggande säkerhet måste verket vid varje tid ha tillräcklig personal och erfarna och kunniga handläggare. I annat fall kan verksamheten inte fungera. Bl.a. tack vare att verkets handläggande personal i ytterst obetydlig utsträckning lämnat sin anställning i pensionsverket av "annan anledning än pensions- avgång har detta också uppnåtts.

Den primära synpunkten har för pensionsverket varit att verksamhe- ten skall kunna fungera kontinuerligt vid en eventuell omlokalisering. Företagsnämnden vid verket har gjort en undersökning om personalens inställning till en flyttning till Sundsvall. Det framgår att av samtliga tillfrågade endast 18 är villiga att medfölja till Sundsvall. Alla de övriga 189 önskar omplacering i Stockholm och av dem har inemot en fjärde- del — 42 personer —- förklarat att de med hänsyn till risken av verkets flyttning redan nu söker sig annan sysselsättning. Av de tillfrågade handläggarna har 11 förklarat sig i princip villiga att flytta, medan de övriga 97 sagt sig önska omplacering i Stockholm och 23 av dem för- klarat sig redan nu söka annan anställning. Med hänsyn bl. a. till resul- taten av undersökningen har företagsnämnden mycket bestämt avstyrkt förslaget om omlokalisering av verket.

Pcrsonalpensionsverket framhåller att utan full styrka av kvalifice- rade och erfarna handläggare kan pensioner inte beviljas och utbetalas i rätt tid och med rätta belopp. Resultaten av enkätundersökningen och de redan på grund av förslaget inträffade och väntade avgångarna av kvalificerade handläggare är enligt verket utomordentligt illavarslande. Enligt pensionsverkets bedömande skulle en omlokalisering medföra allvarliga risker för att verkets uppgifter inte skulle kunna fullgöras på ett acceptabelt sätt.

Verksamheten har nära anknytning till vederbörande avdelning inom finansdepartementet, statens avtalsverk, statskontoret, statens personal- vårdsnämnd och andra statliga organ i Stockholm samt till de organ för kommunal och enskild personalpensionering som finns där. Det skulle därför leda till starkt minskad effektivitet om pensionsverket förlades

Prop. 1971: 29 78

till annan ort än de nu berörda organen. Bl. a. är behovet påtagligt av att, ofta med kort varsel, kunna anordna personliga överläggningar.

Pensionsverkets kontakter med den verksamhet som riksförsäkrings- verket bedriver förutsätter sällan personliga sammanträffanden mellan berörda tjänstemän och gäller till helt övervägande del försäkringskas- sorna. Personalpensionsverket anser därför att det inte finns några star- kare skäl för att pensionsverket skall vara lokaliserat till samma ort som riksförsäkringsverket.

Personalpensionsverket har bifogat yttrande från verkets företags- nämnd. Nämnden avstyrker bestämt en utflyttning till Sundsvall. Främst åberopas riskerna för stora personalavgångar och därav följande störningar i verkets verksamhet.

Statspensionärernas Riksförbund framhåller det angelägna i att per- sonalpensionsverket inte flyttas till en ort utanför storstockholmsområ- det. Förbundet understryker inledningsvis att verkets uppgifter nu full- görs på ett föredömligt sätt tack vare bl. a. väl utbildad personal. För- bundet kan inte godta att närmare 170 000 statspensionärer riskerar att inte få sina pensioner punktligt och till alla delar korrekt om verket tvingas flytta och byta stora delar av sin kunniga personal.

SACO-föreningen vid statens personalpensionsverk avstyrker be- stämt utflyttning av verket till Sundsvall. Föreningen instämmer i de synpunkter mot en utlokalisering som av verket förts fram till utred- ningen.

Som alternativ lokaliseringsort ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar län Kalmar-Nybro-Emmaboda-regionen.

Centrala studiehjälpsnämnden. Studiehjälpsnämnden leds av en lek- mannastyrelse, inom vilken olika intressen utövar inflytande. Detta har av nämnden bedömts som något mycket positivt. En förläggning utanför stockholmsområdet innebär att frågan om nämndens konstruktion och sammansättning får tas upp till diskussion. Svårigheterna för berörda organisationers representanter att delta i styrelsens arbete torde i hög grad öka om studiehjälpsnämnden förläggs till annan ort än Stockholm. Nämnden motsätter sig bl. a. mot denna bakgrund bestämt utflyttning från stockholmsområdet. Den studiesociala verksamheten är redan starkt decentraliserad och ytterligare decentralisering kan enligt nämn- den förväntas. Vidare ifrågasätter nämnden om det är rationellt och ekonomiskt försvarbart att omlokalisera enheter med så begränsad personalstyrka som nämndens. Ett flertal utredningar arbetar med frå- gor som direkt berör nämndens verksamhetsområde, t. ex. kommittén för studiesocialt stöd till utländska studerande, som år 1969 överläm- nade sitt förslag, 1968 års studiemedelsutredning, som skall göra en i huvudsak teknisk översyn av studiemedelssystemet samt kommittén för studiestöd åt vuxna. Sistnämnda kommitté har i uppdrag att ut-

Prop. 1971: 29 79

reda frågan om den mer långsiktiga utformningen av studiefinansie- ringen inom vuxenutbildningen.

Studiehjälpsnämnden utgår ifrån att resultaten av utredningarnas ar- bete väsentligt kommer att påverka nämndens verksamhetsområde. En utflyttning skulle medföra ett avsevärt försvårande och fördyrande av nödvändiga, personliga, regelbundna kontakter. Detta skulle i sin tur få till följd att många ärenden försenas i sin handläggning.

De verk som Studiehjälpsnämnden samarbetar mycket intimt med är universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen. Utöver dessa fram- håller nämnden särskilt arbetsmarknadsstyrelsen, postbanken, riksban- ken och datacentralen för administrativ databehandling. En utflyttning hade enligt nämnden i någon mån framstått som sakligt motiverad om delegationen framlagt förslag om lokalisering av universitetskanslersäm- betet, skolöverstyrelsen och Studiehjälpsnämnden till en och samma ort.

Studiehjälpsnämnden framhåller vidare att samarbetet mellan studie- medelsnämndcr och utbildningsnämndcr spelar en väsentlig roll. Uni— versitetskanslersämbetet och Studiehjälpsnämnden är centrala myndig- heter på detta område. Bland arbetsuppgifterna nämns utfärdande av anvisningar för underlydande myndigheter och organ. Nämnden under- stryker vikten av att man i ett regelbundet nära samarbete successivt går igenom och följer upp aktuella frågor.

Fr.o.m. hösten 1969 har studerande i gymnasial vuxenutbildning fått vidgad rätt till studiehjälp. Utformningen av reglerna härför har en- ligt studiehjälpsnämnden hittills skett i nära samarbete med skolöversty- relsen. Expansionen inom vuxenutbildningen gör att man enligt nämn- den måste räkna med ett vidgat kontaktbehov.

En enkät bland personalen visar att av 65 tillfrågade sex var beredda att följa med till Sundsvall, medan 38 inte avsåg flytta. Åtta var osäkra och 14 besvarade ej enkäten. Som motiv mot utflyttning angavs av fler- talet makes förvärvsarbete.

Eftersom studiehjälpsnämnden anser avgörande skäl tala för att nämnden även i fortsättningen bör vara kvar i stockholmsområdet, kommenterar nämnden inte valet av lokaliseringsort.

Studiehjälpsnämnden erinrar om att nämnden förbereder förslag till en reform avseende överflyttning av alla s.k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet. Om en sådan reform be- slutas talar enligt nämnden mycket för att utöver de sex nuvarande stu- diemedelsnämndcrna en sjunde inrättas. Denna bör i så fall kunna lo- kaliseras till någon av de föreslagna lokaliseringsorterna.

Som alternativ lokaliseringsort föreslår länsstyrelsen i Kalmar län Kalmar-Nybro-Emmaboda-regionen.

Försvarets förvaltningsskola. I en utredning angående organisationen av krigsmaktens förvaltningsutbildning föreslog överbefälhavaren år 1969 att förvaltningsskolan borde förläggas till stockholmsområdet.

Prop. 1971: 29 80

Överbefälhavaren framhåller dock i sitt remissyttrande över delega- tionens förslag att det under vissa förutsättningar är möjligt att förlägga skolan till garnisonsort i vilken förutom truppförband även finns militär- områdesstab med tillhörande förvaltningar. Härvid ökar dock behovet av fasta lärare, vilket bl. a. medför större kostnader. Överbefälhavaren anser att innan slutlig ställning tas till förvaltningsskolans lokalisering bör förvaltningsutbildningen och de konsekvenser som uppstår om sko— lan placeras utanför storstoekholmsområdet utredas på nytt.

Försvarets rationaliseringsinstitut, FRI, har inget att erinra mot att försvarets förvaltningsskola förläggs till Östersund. Institutet framhåller att om en sådan skola inrättas kommer huvuddelen av dess elever att utgöras av tjänstemän, vilka har att ”förlägga och förpläga sig genom egen försorg”. Tillgång till särskilda förläggningsutrymmen och militär- restaurang erfordras därför inte om skolan lokaliseras centralt till ort med god tillgång till hotell, uthyrningsrum och näringsställen. Östersund med närorter uppfyller sannolikt dessa fordringar.

Skolans behov av deltidstjänstgörande lärare och föreläsare kan en- ligt FRI emellertid inte tillgodoses i Östersund. Till en del torde dessa svårigheter kunna lösas genom att skolan tillförs ett ökat antal fasta lä- rare. Detta behöver i och för sig inte medföra större utgiftsökningar el— ler kapacitetsförluster för försvaret eftersom vissa av de tillfälliga lä- rarna fullgör undervisningen på tjänstetid. Däremot kommer utgifterna för föreläsare från Stockholm att öka.

FRI framhåller vidare att det i Östersund finns god tillgång på stu- dieobjekt i form av staber, förvaltningar samt förband ur två försvars— grenar. Härtill kommer även vissa större verkstäder.

FRI påpekar dock att förvaltningsskolans behov av samarbete och samövningar med militärhögskolan inte kan tillgodoses vid skolans lo- kalisering utanför Stockholm. Tillfällig omförläggning av kurser samt gemensamma stabstjänstövningar torde kunna avsevärt minska dessa olägenheter. Detta medför ökade utgifter i förhållande till en perma- nent lokalisering till storstockholmsområdet.

Huvuddelen av skolans lärare torde komma att utgöras av militära tjänstemän. För flertalet av dessa bedöms tjänstgöringen vid skolan om- fatta tre till fem år. Med hänsyn härtill och till det meritvärde som lä- rartjänsten i sig själv kan innebära torde enligt FRI några större rekry- teringsproblem inte behöva uppstå.

SR anser att försvarets förvaltningsskola bör förläggas till en ort i närheten av Stockholm. Som motiv härför anför SR såväl lärarfrågan som problemen för elever med långa resor.

Utbildningen vid försvarets förvaltningsskola kräver undervisning av ett stort antal specialister. Sådana finns inte tillgängliga i Östersund i samma utsträckning som på nuvarande orter. Även om en utökning sker av den fasta lärarkadern finns det enligt SR en betydande risk för

Prop. 1971: 29 81

att sänkt kvalitet på lärarna kan medföra ett försämrat utbildningsresul- tat.

Eleverna kommer till stor del att utgöras av tjänstemän som har an- ställning vid förband på annan ort i landet. Eftersom endast en enda skola finns kan den enskilde tjänstemannen inte välja utbildningsort på samma sätt som den som genomgår civil utbildning. Det är av dessa skäl angeläget att skolorna lokaliseras på ett sådant sätt att resor till bo— stadsorten underlättas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att förvaltningsskolan kommer att i särskilt hög grad ha behov av goda kontaktmöjligheter med olika förband och förvaltningar inom försvaret. Detta behov kan enligt länsstyrelsen tillgodoses långt bättre i Skövde än i Östersund. Möjligheterna för skolan att anlita skilda slags specialister som lärare skulle med hänsyn till närheten till Göteborg också bli bättre i Skövde.

Arméns tekniska skola, ATS. Chefen för armén, CA, till vars synpunk- ter överbefälhavaren hänvisar, erinrar om att frågan om lokaliseringen av skolan utreds genom CAzs försorg. CA avstyrker lokalisering till Östersund och anser att beslut om skolans lokalisering bör anstå tills nämnda utredning avslutats.

CA framhåller att ATS har stora behov av utbildningsverkstäder (ca 14 000 m2), vilket innebär betydande nyinvesteringar. Utbildningsverk- städerna måste enligt CA vara så belägna att de också kan användas för reparationstjänst i krig. Östersund anses från denna synpunkt inte lämplig som lokaliseringsort, eftersom ATS, verkstadsbehov där endast beräknas få begränsad användning i krig.

ATS har enligt CA vidare stora materielbehov. Huvuddelen är lånad mobiliseringsmateriel tillhörande flera mobiliseringsmyndigheter. Vid beredskapshöjningar eller mobilisering skall denna materiel återställas till långivarna inom fastställda tider. Skolan bör enligt CA därför vara lokaliserad till ett militärområde där det finns många mobiliseringsen- heter med för skolans verksamhet lämplig utrustning.

CA framhåller också svårigheterna att rekrytera såväl lärare som ele- ver till skolan om denna förläggs till Östersund. Med hänsyn till att de fast anställda teknikernas grundutbildning omfattar ca 2 år och att hu- vuddelen av eleverna kommer från Syd- och Mellansverige skulle enligt CA en förläggning till Östersund menligt påverka elevrekryteringen.

Försvarets materielverk har enligt CA behov av täta kontakter med skolan samtidigt som det för skolan är en fördel om experter från mate- rielverket kan medverka i utbildning och försöksverksamhet. Detta ta- lar enligt CA för en förläggning närmare Stockholm.

CA har översiktligt låtit undersöka vad en lokalisering av försvarets förvaltningsskola och ATS till Östersund innebär i fråga om nyinveste- ringar. Enligt denna undersökning krävs byggnadsåtgärder för minst 50 milj. kr.

Prop. 1971: 29 82

Försvarets rationaliseringsinstitut, FRI, framhåller att ett ställnings- tagande till lokaliseringen av ATS bör omfatta hela den centrala sko- lan även om denna kommer att byggas upp i etapper. Den samlade skolan beräknas kräva över 400 förläggningsplatser i kasern. I flertalet av de orter som enligt delegationen bör komma i fråga för omlokali— sering finns militära etablissement. Inget av dessa har enligt FRI så- dana lokalöverskott att dessa kan utnyttjas. Tillkomsten av ett nytt fredsförband i det inre av övre Norrland kan enligt FRI emellertid medföra att ett förläggningsöverskott uppkommer vid I 20 i Umeå.

FRI framhåller liksom chefen för armén de stora investeringarna vid en lokalisering till Östersund och uppskattar dessa till 45—50 milj. kr., varav 25 milj. kr. för den etapp som avser omlokaliseringen av de till storstockholmsområdet förlagda delarna. Dessa kostnader anser FRI emellertid kunna uppvägas av de intäkter som erhålls genom minskad administration och lägre antal lärare m. m.

FRI pekar vidare på skolans behov av stora materiellån, vilket talar för förläggning till en materielrik region. Om skolan förläggs till en mindre materielrik region torde enligt FRI riskerna för en genom mate- riellån försämrad mobiliseringsberedskap få vägas mot kostnaderna för inköp och omsättning av särskild för utbildning anskaffad krigsmate- riel. FRI beräknar inköpspriset för sådan materiel till minst 15—20 milj. kr.

Med hänsyn till de betydande ctableringskostnaderna i Östersund och de sannolikt begränsade möjligheterna till materiellån anser FRI att en lokalisering till Umeå eller Karlstad även bör övervägas.

I Umeå torde investeringskostnaderna bli mindre än i Östersund om ett nytt fredsförband förläggs till det inre av övre Norrland. Möjlighe- terna till materiellån torde emellertid även i detta alternativ vara be- gränsade men sannolikt bättre än i östersund. I Karlstad torde investe- ringarna bli minst lika omfattande som i Östersund medan möjlighe- terna till materiellån beräknas bli betydligt större.

.SR anser liksom beträffande försvarets förvaltningsskola att arméns tekniska skola bör förläggas till en ort i närheten av Stockholm. Samma motiv härför anförs som i fråga om förvaltningsskolan.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller Skövde som' bättre lokali- seringsort än Östersund för ATS. Goda utlåningsmöjligheter för under- visningsmateriel torde finnas. Vidare skulle skolan kunna disponera f.n. outnyttjade lokaler i den f.d. Durox-anläggningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer i särskild skrivelse att en förläggning av arméns tekniska skola till Luleå prövas.

Skogshögskolan. Styrelser: för skogshögskolan har i princip inte nå- got att invända mot en omlokalisering helt eller delvis. Styrelsen hävdar dock bestämt att högskolan inte bör flyttas till en sådan plats att effekti-

Prop. 1971: 29 83

viteten i verksamheten kan bli påtagligt lidande även på längre sikt. Det slutliga ställningstagandet i förläggningsfrågan bör föregås av en grund- lig utredning som visar olika tänkbara lokaliseringsorters lämplighet med hänsyn till effektivitetskraven. Vid en sådan utredning bör först klarläg- gas om någon förändring bör genomföras beträffande högskolans orga— nisation och verksamhet. Härvid bör man även överväga en eventuell integrering med andra undervisnings- och forskningsinstitutioner samt en decentralisering av viss forskningsverksamhet för eventuellt sam- gående med annan sådan verksamhet.

Styrelsen har bifogat yttranden från högskolans lärarkollegium och högskolans företagsnämnd. Lärarkollegiet anser förslaget att flytta skogshögskolan till Umeå vara olämpligt och förordar en mera in- gående utredning. Kollegiet understryker dels betydelsen av att en om— lokalisering inte leder till sämre effektivitet, dels lämpligheten av sam- ordning med annan verksamhet, t. ex. lantbrukshögskolan, tekniska högskolan i Stockholm eller Stockholms universitet. Kollegiet framhål- ler vidare att en förflyttning till Umeå skulle innebära att skogshögsko- lan förlades till periferin av sitt verksamhetsområde. De kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av en sådan flyttning anses svåra att över- blicka. Enligt kollegiets uppfattning skulle en omlokalisering till Umeå innebära en betydande nedsättning av högskolans effektivitet även på lång sikt. De viktigaste negativa faktorerna är enligt kollegiet störd forskningssamverkan, sämre kontakt med skogsbruket, högre fältar- betskostnader och kortare fältarbetssäsong, sämre betingelser för un— dervisningen speciellt i vad avser forskarutbildningen samt avsevärt försvårade betingelser för internationellt samarbete.

Personalavgången beräknas vidare bli betydande. Kollegiet framhål— ler att enligt en enkät kommer 89—90 0/0 av den kvinnliga biträdesper- sonalen att sluta. Kollegiet räknar med en betydande avgång även av forskande personal (40—60 0/0).

Företagsnämnden har i princip inget att invända mot en omlokalise- ring av skogshögskolan men anser delegationens förslag att flytta hög— skolan till Umeå olämpligt från såväl effektivitets— som personalsyn- punkt. Nämnden anser att frågan om högskolans verksamhet och loka- lisering bör utredas särskilt. SACO-medlemmarna vid skogshögskolan är mera negativa och anser att utredningen inte lämnat några sakskäl för en omlokalisering av högskolan.

U 68 framhåller att såväl de studerandes närhet till de framtida ar- betsplatserna som forskningens närhet till sitt föremål talar för en loka- lisering utanför Stockholm. U 68 pekar vidare på behovet att samlokali- sera högre utbildningsenheter på sådant sätt att framtida studieorganisa- torisk samordning underlättas. Dessutom kan då lokaler, lärare och ad- ministrativa resurser utnyttjas effektivare. För skogshögskolan bör valet av lokaliseringsort i första hand stå mellan Umeå och Linköping. U 68 tillstyrker vilket som helst av alternativen Linköping och Umeå.

Prop. 1971: 29 ' 84

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland tillstyrker den föreslagna placeringen av skogshögskolan i fråga om de ämnen som i dag finns representerade vid högskolan. Kommittén anser att en flyttning av skogshögskolan till Norrland kan förväntas stärka intresset för att förbättra återväxten i de norrländska skogarna. Vidare påpekar kommittén att ämnet skoglig produktionslära finns företrätt med extra biträdande professur, och att en laboratur i skogsföryngring vid skogshögskolan är placerad vid Umeå universitet.

Kommittén framhåller också att verksamheten vid skogshögskolan har nära samband med några forskningsområden som inom kommittén diskuterats i samband med planeringen av den högre tekniska utbild- ningen i Norrland, t.ex. bioteknik och träets mekaniska teknologi. Det förstnämnda ämnet har föreslagits komma till Umeå, men kommittén har ännu inte tagit ställning till förslaget. Det sistnämnda ämnet disku— teras i samband med förslaget om ett norrländskt industriellt utveck- lingscentrum. .

Akademiska rektorskonventet i Stockholm anser att frågan om skogshögskolans utflyttning bör göras till föremål för ytterligare utred- ning innan beslut fattas. Konventet framhåller betydelsen av samarbetet mellan Stockholms universitet och skogshögskolan. Vid en utflyttning av högskolan kan enligt konventet universitetets egna institutioner be- höva byggas ut kraftigt inom vissa ämnesområden. Inom andra områ- den bedöms samarbetet dock kunna upprätthållas i tillräcklig omfatt- ning även efter omlokalisering. Konventet understryker också samarbe- tet mellan å ena sidan skogshögskolan och å andra sidan tekniska hög- skolan och handelshögskolan. .

Professorerna i de markvetenskapliga ämnena vid lantbrukshögsko- lan och skogshögskolan föreslår att skogshögskolans institution för växt- ekologi och marklära förläggs tillsammans med lantbrukshögskolans institution för markvetenskap. Hedemora stad föreslår att möjlighe- terna att förlägga mer av skogshögskolans verksamhet till Garpenberg utreds.

Beträffande valet av lokaliseringsort framhåller länsstyrelsen i Kop- parbergs län att skoglig utbildning och forskning och —— som tidigare nämnts —— ytterligare skogliga förvaltningsenheter bör. lokaliseras till Falun/Borlänge så att denna region kan utvecklas till ett skogligt cent- rum i landet. Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om skogshögsko- lan inte borde lokaliseras till Uppsala och länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö.

Skogsstyrelsen anser det anmärkningsvärt att delegationen föreslagit att tre skogliga organ skall förläggas till tre skilda orter. Liknande syn- punkter anförs av länsstyrelsen i Kristianstads län.

Prop. 1971: 29 85

Arbetsmedicinska institutet. Institutet avstyrker omlokalisering till Umeå.

Institutet framhåller att dess verksamhet i betydande utsträckning ut— görs av forskning. Forskningsverksamhcten tar i anspråk nära nio tion- delar av institutets resurser. Forskningen som nästan genomgående är praktiskt inriktad syftar till att förebygga yrkesskador och att åstad— komma gynnsamma betingelser både för ett sunt liv för arbetstagarna och för goda produktionsresultat. Institutet är i sin forskningsverksam- het beroende inte bara av ett väl utvecklat samarbete med företrädare för de vetenskapliga discipliner som är relevanta i verksamheten utan också av omfattande kontakter med näringslivet, i synnerhet industrin. Det är enligt institutet angeläget att det på nära håll finns tillgång till ett i olika avseenden rikt differentierat näringsliv.

Den undervisning som institutet driver tar framför allt sikte på att ut- bilda personal för företagshälsovården. Denna verksamhet tar i anspråk ungefär en tiondel av resurserna. Institutet är i sin utbildningsverksam- het beroende av medverkan av ett stort antal speeialiser från olika delar av bl. &. industrin. Även i detta sammanhang är det av betydelse att nä- ringslivet i det område dit institutet är" lokaliserat är rikt differentierat.

Utöver forskning och utbildning bedriver institutet uppdragsverksam- het. En mycket betydande andel av serviceuppdragen kommer enligt in- stitutet från de södra och mellersta delarna av riket dit huvudparten av industrin är förlagd. Av effektivitetsskäl anser institutet sig böra vara lokaliserat till det område i landet från vilket huvuddelen av uppdragen kan väntas komma att härröra.

Institutet framhåller också samarbetsbehovet med olika myndigheter. Särskilt framträdande är detta i fråga om arbetarskyddsstyrelsen. Med den ökade vikt som kommit att tillmätas arbetsmiljön räknar institutet med att detta samarbete kommer att intensifieras. Även med statens in- stitut för folkhälsan föreligger stort behov av samarbete. Bland andra kontaktbehov nämner institutet arbetsmarknadsstyrclsen och socialsty- relsen. Vidare har institutet fortlöpande samarbete med såväl SAF som 1.0.

Vad gäller frågan 'om lokaliseringsorten framhåller institutet att det f. n. inte finns någon teknisk fakultet vid Umeå universitet, en samar— betslinje som när det gäller den fysiska arbetsmiljön är av fundamental betydelse. Även om en sådan fakultet tillskapas under de närmaste åren är det enligt institutet ofrånkomligt att det tar tid att upparbeta samar- betslinjer inom detta fält. Beträffande kraven på tillgång till en rikt di— versifierad industri fyller Umeå enligt institutet definitivt inte ansprå- ken. Institutet hävdar att en lokalisering till Umeå skulle medföra vä- sentliga svårigheter för både institutets forskningsverksamhet och dess möjligheter att hålla hög kvalitet på utbildningen. När det gäller ut- bildningen skulle en lokalisering till Umeå enligt institutet dessutom få

Prop. 1971: 29 86

till följd betydande olägenheter för flertalet kursdeltagare i form av täta och långa resor mellan kursort och hemort under den tid kurserna om— spänner. För uppdragsverksamheten bedöms en omlokalisering till Umeå få allvarliga konsekvenser. '

Institutet har bifogat ett yttrande från företagsnämnden, som anser att en omlokalisering av institutet skulle kunna förvandla detta till ett andraplansinstitut i avsaknad av fruktbringandc internationellt forskar— samarbete. '

Företagsnämnden redovisar resultatet av en enkät bland personalen. Av de 95 svar som bearbetats var 23 % positiva till utflyttning, medan 60 0/0 var negativa. 17 % svarade varken ja eller nej på förfrågan. SACO-föreningen understryker bl. a. att de ökade kontaktbehoven in- nebär att verket bör vara placerat nära det viktigaste avnämarområdet, vilket ligger i landets södra hälft. Föreningen hävdar att en omlokalise- ring får allvarliga konsekvenser från personalsynpunkt, eftersom av- gången väntas bli stor.

LO motsätter sig en utflyttning av institutet till Umeå. Den främsta anledningen är att det för närvarande inte finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Detta omöjliggör enligt LO det samarbete mellan tek- nisk och medicinsk forskning och utbildning inom den fysiska arbets- miljöns område som LO vid upprepade tillfällen krävt. Även om en teknisk fakultet skulle startas vid Umeå universitet kommer det enligt LO:s mening att dröja åtskilliga år innan den kan tänkas etablera ar- bete inom den fysiska arbetsmiljöns område. LO påpekar dessutom att vid inrättandet av institutet 1966 motiverades detta av två skäl, dels kra- vet på en stor yrkesnledicinsk central för storstockholmsområdet med dess stora och varierande industriinslag, dels behovet av ett institut för utbildning och forskning. En förflyttning av institutet kräver samtidigt en regional arbetsmedicinsk central för storstockholmsområdet. Denna kräver arbetsresurser av ungefär samma omfattning som arbetsmedi- cinska institutet, vilket medför att nettoeffckten på t. ex. personalsidan blir obetydlig. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att en lokalisering av institutet till Umeå skulle medföra svårigheter för arbetarskyddsstyrel- sen. Styrelsen erinrar även om att arbetsmiljöutredningen enligt sina di- rektiv bl. a. bör uppmärksamma formerna för arbetsmedicinska institu- tets deltagande i arbetarskyddsverksamheten. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör därför enligt styrelsen frågan om institutets om- lokalisering inte bli föremål för slutligt ställningstagande.

Organisationskommitte'n för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser det synnerligen värdefullt att institutet förläggs till Norrland och tillstyrker placeringen i Umeå. Under kommitténs arbete har önskvärdheten av att redan under första studieåret ge den högre tekniska utbildningen i Norrland ett kraftigt inslag av samhällsveten- skap — arbetshygien — arbetsmedicin strukits under. Denna utbildning

Prop. 1971: 29 87

skulle enligt kommittén därigenom få en profil som saknas vid de exi- sterande högre tekniska läroanstalterna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar en utflyttning till Linkö- ping. Som motiv härför framhåller länsstyrelsen, dels'att man vid re- gionsjukhuset har byggt upp en verksamhet med inriktning på yrkesmc- dicin och yrkeshygien, dels att det mest framträdande draget hos den medicinska/tekniska högskoleenheten är centruminstitutionen för medi- cinsk teknik. Även socialstyrelsen anser att möjligheterna att förlägga institutet till Linköping bör beaktas. Goda resursmässiga och miljömäs- siga förutsättningar bör enligt styrelsen föreligga i Linköping för arbets- medicinsk verksamhet. Universitetskanslersämbetet anser att institutet från utbildnings- och forskningssynpunkt kan lokaliseras till vilken som helst av Linköping eller Umeå. Val av ort får därför bestämmas från andra utgångspunkter än dem universitetskanslersämbetet har att be- vaka.

TRU-kommittén. TRU-kommittén framhåller inledningsvis att dele- gationens uttalande om fördelarna med en organisatorisk samordning mellan kommittén och Sveriges Radios utbildningsenhet går helt i linje med kommitténs principbeslut i frågan.

TRU-kommittén påpekar att dess lokalsituation är så prekär att be- hovet av en flyttning från de nuvarande lokalerna är överhängande. Enligt TRU-kommitténs mening bör en flyttning ske snarast och om möjligt under budgetåret 1972/73, även om vid total nybyggnad på ny plats en viss senareläggning torde få accepteras. En sådan flyttning bör i första hand ske till nya lokaler i stockholmsområdet eller dess omedelbara närhet.

De arbetsformer TRU-kommittén utvecklat för planering och pro- duktion inom ramen för läromedelssystem med TV och radio bygger på projektarbete. Detta utförs av projektgrupper bestående av TRU- kommitténs fasta personal och tillfälligt anställda experter. Projekt- grupperna har ett nära samarbete med olika myndigheter och verk, t. ex. skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och arbetsmark— nadsstyrclsen. TRU-kommittén har begränsade egna resurser på tryck- sakssidan, men har ett samarbetsavtal med Utbildningsförlaget. Vidare åberopar TRU-kommittén samarbete med Brevskolan. Även om en nära kontakt med utbildning och forskning är värdefull är det dock viktigare att projektgrupperna kan ha snabba och lättillgängliga kon- takter med de nämnda institutionerna.

TRU-kommitténs personal består vidare till övervägande del av pro- grampersonal och teknisk personal med mycket speciell utbildning och yrkesträning. Rekryteringsproblemen anses därför bli stora om TRU- kommittén lokaliseras utanför stockholmsregionen.

I sitt arbete är TRU-kommittén beroende av att i betydande omfatt—

Prop. 1971: 29 88

ning kunna utnyttja externa resurser. Dit hör bl.a. Sveriges Radios olika arkiv samt radions och Svensk Filmindustris rekvisita och dekor- förråd liksom olika bildbyråers samlingar. Det är uteslutet att man på annan ort skulle kunna bygga upp motsvarande arkiv.

TRU-kommittén har också stora behov av att kunna köpa tjänster som inte kan rymmas inom den egna organisationen. Det gäller bl.a. i viss omfattning i fråga om filmteam och tecknare på frilansbasis men också beträffande t. ex. filmlaboratorier där TRU-kommittén inte har några egna resurser, filmklippning, kopiering samt service av den tek- niska utrustningen. En utflyttning till en ort där dessa resurser inte finns att tillgå kommer därför att medföra mycket betydande investerings- och driftkostnadsökningar till följd av att TRU-kommittén i starkt ökad omfattning måste skaffa egen utrustning och öka den fasta personalen. Bara kostnaderna för utrustning till ett eget laboratorium beräknas till ca 9 milj. kr.

TRU-kommittén avstyrker bestämt utflyttning till Umeå. TRU-kom- mittén framhåller — under hänvisning till att Sveriges Radio uppges ha stannat för en fortsatt utbyggnad av Luleå som regioncentral — att en placering i Umeå skulle medföra onödiga dubbelinvesteringar och för- dyrade anslutningslinjer till länknätet. Luleå anses å andra sidan vara än mer otänkbar än Umeå. TRU-kommittén åberopar vidare nackde— larna ur kommunikationssynpunkt av en placering i Umeå.

Personalen vid TRU-kommittén har i en enkät fått ta ställning till ev. utflyttning till Umeå. Av 97 svarande avsåg 53 under inga förhållanden flytta med. Nio beräknas flytta med, medan 26 uppgav sig flytta under vissa förhållanden.

Vad gäller alternativ lokaliseringsort framhåller TRU-kommittén att även Örebro och Norrköping diskuterats. Kommittén anser att de argu- ment som anförts mot en lokalisering utanför stockholmsregionen gäl- ler i lika hög grad för Örebro och Norrköping, utom i vad gäller möjlig- heten till samordning med Sveriges Radios regionala organisation.

1969 års radioutredning erinrar om att utredningen har att avge för- slag rörande bl. a. den institutionella organisationen av programproduk- tionen. Organisationsfrågorna kommer dock att behandlas i ett relativt sent skede av utredningsarbetet. Ett alternativ som därvid kommer att bedömas blir en sammanföring av TRU-kommitténs produktionsverk— samhet med den verksamhet som handhas av Sveriges Radios utbild- ningsprogramenhet.

Sveriges Radio framhåller att flera fördelar skulle stå att vinna om TRU-kommittén och Sveriges Radios utbildningsprogramenhet även i fortsättningen är förlagda till samma ort. En utflyttning av TRU-kom- mittén och/eller nämnda enhet har enligt Sveriges Radio positiva kon- sekvenser i flera avseenden. .

När det däremot gäller Umeå som lokaliseringsort ställer sig Sveriges

Prop. 1971: 29 89

Radio avvisande. Liksom TRU-kommittén åberopar Sveriges Radio svårigheterna att kunna utnyttja vissa arkiv i Stockholm. Vidare skulle en utflyttning till Umeå medföra stora kostnadsökningar för att få nöd- vändig medverkan från Stockholm och övriga Mellansverige i program- produktionen. Sveriges Radio understryker också behovet av nära sam- arbete med skolöverstyrelsen. En ledamot tillstyrker emellertid delega- tionens förslag om lokalisering till Umeå.

Sveriges Radio framhåller att en lokalisering till en ort närmare Stockholm är att föredra. Med hänsyn till värdet av att det finns högre utbildning och forskning på orten i fråga, bör man enligt Sveriges Ra- dio diskutera en lokalisering av TKU-kommittén (och i så fall också Sveriges Radios utbildningsprogramenhet) till orter som Örebro eller Norrköping/Linköping. Radio/TV-huset i Norrköping avses vara i drift budgetåret 1972/73 och det är enligt Sveriges Radio möjligt att samordna utnyttjandet av redan nu planerade investeringar och de re- surser utbildningsprogramenheten och/eller TRU-kommittén skulle komma att behöva. Motsvarande gäller i princip för Örebro.

Sveriges Radio konstaterar slutligen att en utflyttning från Stockholm av dess utbildningsprogramenhet medför svårigheter och ökade kostna- der för denna, men också att en sådan omlokalisering kan vara till för- del för Sveriges Radio och att den är ett led i de decentraliseringssträ- vanden, som företaget av flera skäl anser angelägna. Personal vid enhe- ten framhåller i särskild skrivelse att en stor majoritet är negativ till ut- flyttning från Stockholm. Enligt en enkät ställer sig 87 % avvisande till Norrköping och 94 % avvisande till Umeå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att TRU-kommittén bör loka- liseras till Norrköping, medan kommunstyrelsen i Uppsala för fram Uppsala. Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar Luleå med hänvis- ning till att Sveriges Radio förlagt sitt regioncentrum till Luleå. Vidare hänvisar länsstyrelsen till utbyggnaden av högre teknisk utbildning och forskning i Luleå. Umeå stad anser att en lokalisering av TRU-kom- mittén och Sveriges Radios utbildningsavdelning till Mellansverige skulle skärpa den regionala snedbalansen på massmediaområdet.

U 68 erinrar om att det i utredningens uppdrag ingår en översyn av den högre utbildningens organisation. Utredningen föreslår därför att ställning ej nu tas beträffande TRU-kommitténs lokalisering. För ett uppskov talar också TRU-kommitténs nuvarande organisation som kommitté.

Även universitetskanslersämbetet anser att valet av lokaliseringsort bör anstå i awaktan på att ställning tas till en permanent organisation för TRU-kommitténs verksamhet.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, avstyrker delegationens för- slag till omlokalisering av verket men förordar en fortsättning på den

Prop. 1971: 29 90

decentraliseringslinje, som verket redan inlett genom att upprätta lokal- kontor och filialer i anslutning till de olika arbetsområdena.

SGU är ett geologiskt verk med 90 universitetsutbildade geologer och geofysiker men endast tre bergsingenjörer anställda. Tillkomsten av en högre bergsteknisk utbildning i övre Norrland har enligt SGU därför helt underordnad betydelse för verkets lokalisering.

SGU kritiserar också delegationen för att inte ha tagit hänsyn till SGU:s primära behov av samarbete med den geologiska forskningen vid universiteten. Verket erinrar om att 1965 års geoutredning förordar en koncentration av landets geovetenskapliga forskning till Stockholm- Uppsala-området. Därvid bör SGU ingå som en integrerande del. SGU understryker behovet av intimt samarbete med universiteten i Stock- holm och Uppsala samt med naturhistoriska riksmuseet och Veten- skapsakademien.

Vad gäller samarbetet med andra verk och institutioner framhåller SGU behov av kontakter med kartverket och SMHI. Vidare föreligger samarbetsbehov med naturvårdsverket, kommerskollegium och statens geotekniska institut.

Beträffande den geografiska fördelningen av SGU:s arbetsområden framhåller SGU, att kartering och annan verksamhet beträffande jord- och bergarter samt grundvatten har sin tyngdpunkt i Syd- och Mellan- sverige, i vart fall under avsevärd tid framöver. För malmletningen framstår enligt SGU en förskjutning från den hittillsvarande koncen- trationen i nordligaste Sverige som sannolik.

SGU erinrar vidare om att verket betraktar det som självklart att utanför Stockholm lokalisera alla de aktiviteter som bedöms med fördel kunna förläggas på andra ställen i landet. Detta har resulterat i att mer än 40 0/0 av arbetsstyrkan redan är lokaliserad utanför Stockholm. Mer än 35 0/0 av verkets personal har som basort Malå, en inlandskommun i Västerbotten. SGU:s nuvarande lokalisering i Stockholm framstår därför som naturlig med hänsyn icke blott till anknytningen till övrig geologisk forskning inom regionen utan även till Stockholms centrala läge i kommunikationssystemet. För kartering och för hydrogeologi har arbetsgrupper för Väst- och Sydsverige utflyttats till filialer i Göteborg och Lund. Valet av orter betingas av att geologpersonalen för sitt arbete måste ha tillgång till geologiskt bibliotek, laboratorier och andra hjälp- medel, vilket har kunnat ordnas endast på universitetsorterna i samar- bete med därvarande geologiska institutioner. Ett lokalkontor planeras i Örebro. Malmprospekteringens centrala geologiska verksamhet är base- rad i Stockholm med hänsyn till behovet av anknytning till geologisk forskning samt till kartering och annan verksamhet vid SGU. Däremot har organisationen för fältundersökningar och borrningar, maskin- och fordonscentral, instrumenttillverkning. förråd m.m. sedan flera årtion- den baserats i Västerbottens inland, först Norsjö sedan Malå, i närheten

Prop. 1971: 29 91

av de hittillsvarande arbetsområdena. I Malå är även den fast anställda arbetarpersonalen för borrningar och mätningar stationerad.

SGU framhåller att arbetsförhållandena för de stora delar av perso- nalen som under halva året bedriver fältarbete i södra och mellersta Sverige vid en lokalisering till Luleå skulle bli mycket besvärliga genom de långa avstånden till både den centrala organisationen och till deras hem. Likaså skulle kontakterna med universitetsforskningen drastiskt reduceras.

SGU avstyrker Luleå som lokaliseringsort för verket. Varken med hänsyn till behovet av kontakt med geologisk forskning eller från kom- munikationstekniska synpunkter är Luleå acceptabelt.

SGU anser sammanfattningsvis att en omlokalisering av verket till Luleå skulle medföra att verket i realiteten inte på ett försvarbart sätt skulle kunna utföra sina instruktionsenliga förpliktelser.

Som alternativ till den föreslagna omlokaliseringen föreslår SGU de- centralisering genom att ytterligare 10—20 Ö/o av nuvarande centrala organisationen flyttas ut till befintliga filialer och att den ökade verk- samheten i huvudsak förläggs till dessa filialer. Vidare föreslår SGU in- rättandet av nya filialer eller fältkontor.

SGU har bifogat yttrande som avgetts gemensamt av SACO-för- eningen vid SGU och T CO-S, avd. 308. Åtminstone så länge de av delegationen åberopade regionalpolitiska vinsterna vid en flyttning ej preciserats, kan personalen inte finna att arbetsgivaren/staten har rim- ligt motiverat de åtgärder som skulle komma att medföra mycket all- varliga personliga uppoffringar för många av de anställda.

Föreningarna redovisar också resultat av personalenkäter. Av dessa framgår att 90 0/0 av akademikerna ej önskar följa med till Luleå. Bland TCO-S-föreningens medlemmar uppges 71 0/0 vara negativa och 21 0/0 positiva.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser att landet skulle åsamkas en sänkning av produktiviteten vad gäller geovetenskaperna om Luleå enligt förslaget skulle väljas som lokaliseringsort för Sveriges geologiska undersökning. Rådet erinrar liksom SGU om 1965 års geoutredning. Stockholms universitets studentkår anser det nödvändigt att planerna på ett geovetenskapligt centrum i Stockholm (Frescatiom- rådet) fullföljs.

1964 års geologiutredning framhåller att den kommer att föreslå en kraftig utbyggnad av SGU för främst geologisk kartering och invente- ring av grundvatten, sand, grus och industrimineral. I fråga om malm- prospektering kommer att föreslås att den affärsmässiga prospekte- ringen, vilken f.n. är koncentrerad till Västerbotten och Norrbotten, överförs till ett statligt bolag. Den mera landsomfattande översiktliga prospekteringen efter malmer anser utredningen böra ligga kvar hos SGU. Vidare kommer att förordas att funktionen som central tillsyns-

Prop. 1971: 29 92

myndighet överförs från kommerskollegium till SGU. Geologiutred- ningen erinrar om att överförandet nyligen från sjöfartsverket till SGU av geomagnetiska sektionen understryker SGU:s ställning som central myndighet. SGU:s verksamhet torde i framtiden på väsentliga områden till stor del komma att gälla Syd- och Mellansverige, vilket bör beaktas vid en eventuell utflyttning av verket.

Geologiutredningen anser att det slutliga ställningstagandet till lokali- seringen av SGU lämpligen bör ske i samband med den fortsatta dis- kussionen om SGU:s framtida verksamhet.

Svenska nationalkommittén för geologi påpekar att Luleå ligger ex- tremt långt bort från SGU:s arbetsområden med undantag för en del av malmbyråns verksamhet.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland framhåller att det inom kommittén pågår överväganden om att i anslutning till en utflyttning av de mera gruvinriktade delarna av sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm fö- reslå uppbyggnad av tillämpad geovetenskaplig utbildning och forsk- ning i Luleå. Kommittén konstaterar att verksamheten vid denna ut- bildningslinje kommer att bli desto fördelaktigare ju mera av annan geovetenskaplig verksamhet som också kan förläggas till Luleå. Detta gäller såväl vad beträffar möjligheterna att till utbildningsenheten kunna rekrytera tillfällig lärarpersonal av olika kategorier, som vad be- träffar möjligheterna till en breddning av den vetenskapliga miljön.

Kommittén påpekar att 1965 års geoutredning föreslagit en succes- siv utbyggnad av den geovetenskapliga forskningen och utbildningen i Stockholm-Uppsala-regionen. Utredningen har emellertid även under- strukit vikten av differentiering. Kommittén anser det därför inte stå i strid med geoutredningens intentioner, att ett ”centrum" för tillämpad geovetenskap förläggs till Luleå, särskilt som dit förlagda tjänster bör få rikskaraktär (t. ex. tjänster i tillämpad geofysik, bergsmekanik samt ekonomisk geologi).

Kommittén förordar därför en omlokalisering av SGU till Luleå. Kommittén är emellertid medveten om att en omlokalisering av en så- dan omfattning kan medföra en viss omstrukturering av SGU:s verk- samhet till vilken sakkunniga bör få ta ställning. Vissa delar av verk- samheten är av sådan art, att lokalisering annorstädes än i stockholms- området knappast kan komma i fråga, t.ex. kartproduktionen. SGU måste därför behålla ett permanent lokalkontor i Stockholm. En av kommitténs ledamöter anser emellertid att endast vissa delar av SGU kan omlokaliseras till Luleå.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att en omlokalisering av SGU till Luleå inte får medföra en minskning av SGU:s engagemang i Malå. SGU:s insatser i Malå-området utgör nämligen en lokaliserings- faktor av största värde.

Prop. 1971: 29 93

Som alternativ lokaliseringsort för länsstyrelsen i Göteborg och Bo- hus län fram Trestad (Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg).

Statens geotekniska institut, SGI, avstyrker delegationens förslag. In- stitutet anser övre Norrland vara speciellt olämpligt för lokalisering av geoteknisk centralverksamhet.

SGI framhåller att institutets samarbete med SGU i realiteten är be- gränsat till 3 år 4 av de drygt 200 konsultationsärenden som institutet år- ligen handlägger. Inom forskningsverksamheten är kontakterna av unge- fär samma omfattning. Beträffande samarbetet med bergssektionen vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller SGI att behov av samråd ännu inte förelegat beträffande bergtekniska problem.

SGI framhåller vidare att institutet huvudsakligen sysslar med de lösa jordarterna, främst lerorna, och att dessa till största delen finns i mel- lersta och södra delarna av Sverige, där även byggnadsverksamhetens intensitet är stor. Institutet bör därför vara lokaliserat i de nämnda de- larna av landet.

SGI:s konsultativa verksamhet är i övervägande grad förlagd till de mellersta och södra delarna av landet med klar dominans för stock- holmsregionen. Någon ökning av väg— och brobyggnadsverksamheten i Norrland som nämnvärt skulle påverka institutets verksamhet kan ej förväntas. Institutets konsultationsverksamhet bedrivs i konkurrens med privata konsulterande ingenjörsfirmor. Institutets möjlighet att konkur- rera på lika villkor inom de områden, där de flesta uppdragen finns, skulle omöjliggöras genom en förflyttning till Luleå.

SGI framhåller vidare att eftersom impulserna och underlaget för forskningen i stor utsträckning fås från den konsulterande verksamhe- ten och denna som nämnts praktiskt taget skulle bortfalla, skulle forsk- ningen bli i hög grad lidande om institutet flyttas till Luleå.

Institutet bifogar yttranden från företagsnämnden och personalorga- nisationerna. Företagsnämnden instämmer i stort sett i vad institutet an- fört och betonar att, om en utlokalisering anses böra ske, lokalisering bör ske till en plats som ligger inom den region där huvuddelen av insti- tutets verksamhet är förlagd, dvs. stockholmsregionen. Personalorga- nisationerna delar också institutets synpunkter. Personalens inställning till utflyttning till Luleå redovisas. Av 68 tillfrågade uppges endast fyra ha förklarat sig beredda att flytta med.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser att SGI med framgång kan bedriva sin verksamhet även efter en förflyttning till Luleå. Konsultverksamheten bör enligt kommittén kunna omorienteras mot bl. a. de avsevärda grundläggnings- problem som kan uppstå i de norrländska älvdalarnas lerjordar. Forsk- ningsverksamheten bör utökas med specifika norrlandsproblem, t. ex. tjälproblemen. Med tanke på de unika långtidsprovfält, som SGI dispo-

Prop. 1971: 29 94

nerar i Stockholm, och den redan omfattande konsultverksamhetenten förutsätter kommittén att SGI likaledes får behålla ett permanent lokal- kontor i Stockholm.

Transportforskningsgruppen förordar också att SGI lokaliseras till någon ort i mellersta eller södra Sverige. Gruppen anser att SGI bör samlokaliseras med det blivande vägtrafikinstitutet som enligt gruppens förslag bör lokaliseras till Linköping.

Åtgärder i samband med omlokalisering

Delegationens förslag till åtgärder i samband med omlokalisering till- styrks i princip av riksrevisionsverket, arbetsmedicinska institutet, väg— verket, televerket, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus, Hallands, Kalmar och Skaraborgs län samt av lantbruksförbundet och RLF .

Statskontoret, statens omplaceringsnämnd, länsstyrelsen i Krono— bergs län och värnpliktsverket understryker, liksom delegationen, att det är nödvändigt med en aktiv medverkan från staten för att lösa de omställningsproblem som uppstår.

Kriminalvårdsstyrelsen anser att statsmakterna senast i samband med ett eventuellt beslut om flyttning måste utfästa sig att åtminstone vidta de åtgärder som delegationen skisserat. Socialstyrelsen framför lik-

nande synpunkter.

Vägverket framhåller att det är nödvändigt att statsmakterna i prakti- ken godtar extra kostnader och medger avsteg från gällande bestäm- melser. Detta innebär en generös behandling både av myndigheter och anställda. Även lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, affärs- verksdelegationen och centralnämnden för fastighetsdata redovisar lik- nande synpunkter.

Vägverket, personalvårdsnämnden, LO och SACO betonar att perso- nalens synpunkter i största möjliga utsträckning måste beaktas.

Ett flertal remissinstanser understryker vikten av information till de anställda, nämligen statskontoret, statens omplaceringsnämnd, länssty- relserna i Gävleborgs, Skaraborgs och Stockholms län samt vägverket, affärsverksdelegationen, personalvårdsnämnden, kartverkets personal- förening och SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata. Statskontoret delar delegationens uppfattning att information till de an- ställda är viktig men anser att generella informationsåtgärder bör kunna vidtas redan före beslut om omlokalisering. Som ett första steg föreslår statskontoret att information ges till samtliga statsanställda i storstock- holmsområdet om utredningen samt om bakgrund och motiv till de- centraliseringssträvandena. Information måste också ges om de aktuella lokaliseringsorterna.

Vikten av en omsorgsfull planering av omlokalise-

Prop. 1971: 29 95

rin g en betonas av försvarets sjukvårdsstyrclse, Sveriges lantbruks- förbund, RLF, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala och Väs- ternorrlands län, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren och affärs-verksdelegationen.

Kriminalvårdsstyrelsen anser sig behöva minst sex tjänster för flytt- ningsplanering samt tre tjänster för personalvårdsfrågor m.m. Behov av särskilda personalresurser för planeringsarbete anmäls också av värnpliktsverket.

Statskontoret anser att vissa frågor måste skötas centralt för att få önskvärd likformighet. Detta gäller den generella informationen, enkät- utformning för attitydundersökningar, sammanställning av rekryterings- och omplaceringsbehov m.m. Delegationen bör överväga formerna för en central samordning av sådana frågor. Riksrevisionsverket, personal- vårdsnämnden och försvarets rationaliseringsinstitut anför liknande syn- punkter. Statens omplaceringsnämnd anmäler i sitt remissyttrande att nämnden arbetar med allmänna, centrala riktlinjer på detta område.

Delegationen har redovisat olika sätt att övergångsvis lösa problemen med personalavgång i samband med beslut om omlokalisering.

Behovet att dubblera tjänster och anställa tillfällig personal under— stryks av centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen, kart- verket, länsstyrelsen i Västernorrlands län och SR. Lantbruksstyrelsen betonar att dessa åtgärder blir dyrbara och att det dessutom blir svårt att skaffa lämplig personal för endast tillfälliga arbetsuppgifter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på möjligheten att vid ny- rekrytering endast anställa dem som vill flytta med till lokaliseringsor- ten. Vidare föreslår länsstyrelsen att viss personal innan utflyttningen rekryteras på den nya orten och får utbildning i Stockholm.

SR anser det lämpligt att skaffa större personalresurser under en övergångstid, dels genom att anställa tillfällig personal, dels genom att bibehålla personal efter pensionsålderns inträde.

Centralnämnden för fastighetsdata tar upp delegationens tanke på att underlätta rekryteringen av vissa personalkategorier genom att anordna utbildning på lokaliseringsorten. Nämnden förordar sådan lokal utbild- ning av programmerare.

Kartverket föreslår att de som inte vill flytta med kan få fortsätta i kvarblivande delar av verket. Detta kan åstadkommas om utflyttningen sker i etapper. En annan lösning för att inte få alltför stora produk- tionsstörningar vore att träffa specialavtal med vissa personer om att åt- minstone tillfälligt vara kvar i myndigheten mot att de garanteras andra acceptabla befattningar i Stockholm senare.

Delegationen föreslår att lokaler för de utlokaliserade myndigheterna med sammanträdesrum och arbetsrum skall anordnas i någon centralt belägen byggnad i Stockholm. Kriminalvårdsstyrelsen och SMHI samt

Prop. 1971: 29 96

försvarets rationaliseringsinstitut tillstyrker. Sistnämnda institut anser dock att speciella utrymmen bör anordnas för försvaret. Lantbrukssty- relsen ifrågasätter det motiverade i ett särskilt administrativt serviceor- gan. Om sådana anordningar anses erforderliga kan de knytas till en viss myndighet, exempelvis statskontoret.

Delegationen anser att vissa organ kan ha behov av att ha någon mindre enhet eller filial kvar i stockholmsområdet. SMHI anmäler i detta sammanhang behov av dels ett lokalt väderkontor i Stockholm, dels ett mindre laboratorium för analys av vattenprover. Lantmäteristy- relsen hävdar för sin del att det är oundgängligen nödvändigt att ha en permanent mindre stab i Stockholm.

I samband med omlokaliseringen behöver enligt delegationen i vissa fall organisationen ses över. Försvarets rationaliseringsinstitut bedömer det angeläget med en översyn för flertalet av de enheter inom försvaret som föreslås omlokaliserade. Statskontoret framhåller att den interna organisationen bör ses över innan byggnader programmeras och projek- teras på den nya orten. Riksrevisionsverket anser det angeläget att se över myndigheternas organisation och uppgifter med särskild uppmärk- samhet på delegeringsfrågan. Samråd bör därvid ske med civildeparte- mentets länsberedning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att en omorganisation kan göra det lättare att komma igång på den nya orten. TCO understryker vikten av att organisationsöversynen görs före ut— flyttningen, bl. a. med hänsyn till att eventuellt friställd personal lättare kan få ny anställning i stockholmsområdet.

Delegationens förslag om särskilda organisationskommittéer med bl. a. representanter för de anställda tillstyrks av rikspolisstyrelsen, för- svarets sjukvårdsstyrelse, SMHI, statskontoret, statens ontplacerings- nämnd, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Västernorr- lands län, kartverkets personalförening, försvarets rationaliseringsinsti- tut, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastigltetsdata och TCO. Försvarets sjukvårdsstyrclse, lantbruksstyrelsen och SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata påtalar behovet av speciella re- surser för denna uppgift.

Utan att gå in på delegationens förslag om organisationskommittéer pekar ytterligare ett antal remissinstanser på vikten av att berörda ar- betstagargrupper deltar i planerings- och utredningsarbetet vid en omlo- kalisering. Denna uppfattning förs fram av arbetsmarknadsstyrclsen, länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län samt vägverket, perso— nalvårdsnämnden och SACO.

Delegationen för förvaltningsdemokrati finner att de frågor som en— ligt delegationen bör behandlas av organisationskommittéema med för- del kan ingå i försöksverksamheten med fördjupad förvaltningsdemo- krati. Delegationen framhåller härvid att frivilligheten är ett väsentligt inslag i försöksverksamheten. Även statskontoret ställer sig tveksamt till

Prop. 1971: 29 97

delegationens förslag att infoga samtliga av omlokaliseringen berörda organ i denna verksamhet. Således framhåller statskontoret att myndig- heten själv och dess personal måste få avgöra om anslutning. SACO an- ser att berörda organ borde infogats i nämnda försöksverksamhet redan innan delegationens förslag presenterades offentligt. Liknande syn- punkter framförs av försvarets sjukvårdsstyrelse, som menar att delega- tionens handläggning av omlokaliseringsförslaget klart avviker från de principer för en ökad förvaltningsdemokrati som innebär information och medinflytande för de anställda. I stort sett samma uppfattning re- dovisas av statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning.

Nästan samtliga remissinstanser understryker, liksom delegationen, att det är angeläget att arbetsgivaren-staten ägnar p e r s 0 n al f r å -' gorn a den största omsorg. Härvid förutsätts en generös inställning för att inte flyttningen skall bli en ekonomisk belastning för personalen. Bland de remissorgan som uttalat sig i denna fråga märks rikspolissty- relsen, kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, över- befälhavaren, värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet, riksförsäk- ringsverket, sjöfartsverket, SMHI, länsstyrelserna i Stockholms, Gävle- borgs, Jämtlands och Västernorrlands län samt lantbruksförbundet, RLF, statens omplaceringsnämnd, Skogsstyrelsen, arbetsmarknadssty- relsen, Iantmäteristyrelsen, LO, SR, TCO, riksförsäkringsverket, SACO- föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata, företagsnämnden vid personalpensionsverket, domänverket och affärsverksdelegationen.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att det, bl. a. med hänsyn till att oron bland personalen redan-är stor, är angeläget att staten redan på ett tidigt stadium deklarerar en positiv och generös inställning till att lösa de anställdas problem. Liknande synpunkter anförs av kartverket. En- ligt lantmäteristyrelsen skulle delegationens exempel på vissa förmåner för personalen inte ge någon mer påtaglig kompensation. Det måste därför vara ett minimkrav att dessa åtgärder genomförs.

Personalvårdsnt'imnden föreslår att en katalog över personalvårdande åtgärder tas fram på basis av kompletterande attitydundersökningar.

SACO finner det klart otillfredsställande att konkreta förslag om ekonomiska förmåner för de anställda inte lämnats av utredningen. Liknande synpunkter framförs av företagsnämnden vid statens geotek- niska institut, värnpliktsverket och lantbruksstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen och ERU understryker att det krävs spc- ciella åtgärder inriktade på varje enskild individs förutsättningar och önskemål.

Socialstyrelsen förutsätter att de krav som förts fram i betänkandet "Översyn av den statliga personalvårdens organisation” (Fi stencil 1970: 6) tillgodoses. Erforderlig utbyggnad av personaladministrativa funktioner. m.m. bör enligt styrelsen snabbt komma till stånd.

4. Riksdagen 197]. ] saml. Nr 29

Prop. 1971: 29 — 98

Flera remissinstanser påpekar att många av de frågor som hänger samman med genomförandet av utredningens förslag är förhandlings— frågor. Denna uppfattning redovisar kriminalvårdsstyrelsen; företags- nämnden vid personalpensionsverket,' TCO, SACO, Statsanställdas För- bund, skogsstyrelsen, kartverket, värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet, riksförsäkringsverket, domänverket och sjöfartsverket. Siö- fartsverket hävdar att sådana förhandlingar inte bara innebär skäligt hänsynstagande till personalens intressen utan också utgör en förutsätt- ning för bedömande av de verkliga kostnaderna för en utflyttning.

Utredningen har redovisat ett antal exempel på åtgärder som kan vidtas för personalen. När det gäller 5 ä r s k il d a å t g ä r d e r f ö r den personal som följer med vid omlokalise- ringen understryks vikten av en mycket generös inställning från statens sida av riksrevisionsverket, domänverket, länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län samt LO, centralnämnden för fas- tighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata.

SMHI och SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata förordar full ekonomisk kompensation för. lägre dyrortsgrupp och högre kommunal utdebitering. Centralnämnden för fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata finner det själv- klart att lön i dyrortsgrupp 5 får behållas. Lantbruksstyrelsen och TCO anser att omställningsbidrag bör övervägas. Kriminalvårdsstyrelsenyr- kar på kompensation för högre kommunal utdebitering och för ökade bostadskostnader.

När det gäller anstånd med omstationering uttalar centralnämnden för fastighetsdata och kartverkets personalförening att sådana ansök— ningar bör behandlas generöst.

Flera remissorgan delar delegationens uppfattning att möjligheterna att ordna bostäder på utflyttningsorterna är en fråga av central bety- delse. SR framhåller att personalen måste tillförsäkras förmåner som inte tvingar till godtagande av första bästa erbjudna bostad. Central- nämnden för fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för. fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighets- data samt lantmäteristyrelsen och kartverkets personalförening varnar i detta sammanhang för kategorisering av bostäderna för tjänstemän på utflyttningsorterna.

Centralnämnden för fastighetsdata samt länsstyrelserna i Gävleborgs. Västernorrlands och Östergötlands län utgår liksom utredningen ifrån att en ökad bostadskvot krävs för att klara bostadsförsörjningen.

Arbetsgivaren bör enligt domänverket och TCO medverka med bl.a. bostadsanskaffningslån och hjälp med avveckling av bostaden i Stock- holm. TRU-kommitte'n och centralnämnden för fastighetsdata förordar särskilda åtgärder för dem som på ogynnsamma villkor tvingas sälja- sina villor.

Prop. 1971: 29 99

SMHI, TCO, SR, SACO—föreningen vid centralnämnden för fastig— hetsdata och TC O-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata ut- talar att personalen bör få full täckning för alla flyttningskostnader.

Delegationen förordar möjligheter till fria resor både till lokalise- ringsorten före utflyttningen och till Stockholm de första åren efter om- lokaliseringen. Detta tillstyrks av personalpensionsverket, länsstyrelsen i Västernorrlands län, SR, TCO samt SACO- och TCO-föreningarna vid centralnämnden för fastighetsdata.

Bland delegationens exempel på åtgärder för den personal som flyt- tar med har inte tagits upp frågan om hjälp med arbete för förvärvsar- betande familjemedlemmar. Riksrevisionsverket, krintinalvärdsstyrel- sett, SR och TCO anser att staten måste medverka till att skaffa ma- ke/maka arbete på den nya orten. Försvarets rationaliseringsinstitut föreslår i detta sammanhang att lediga platser vid statliga organ på 10- kaliseringsorterna får tillsättas först efter samråd med statens omplace- ringsnämnd. Detta skulle kunna ge även de flyttandes familjemedlem- mar ökade möjligheter till anställning på lokaliseringsorten. SMHI me- nar att kompensationsåtgärder måste sättas in där make/maka ej får anställning eller får lägre lön. Även Statsattställdas Förbund förordar sådan kompensation i form av pension eller livränta. Kartverkets perso- t-zalförening förordar att medflyttande familjemedlemmar kan få till— fälle till omskolning om svårigheter uppkommer att få anställning på den nya orten.

TCO föreslår att man kan låta viss personal vara kvarstationerad i Stockholm, exempelvis sådan som inte har så många tjänsteår kvar.

SAC O-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata befarar att tjänstemännens fritid i större utsträckning än f.n. måste tas i anspråk för tjänsteresor. Föreningen kräver kompensation i någon form för denna försämring av tjänstgöringsförhållandcna.

Kartverket betonar att bibehållandet av den specialiserade arbets- kraften ur produktionssynpunkt är så viktig att även mycket stora kost- nader för förmåner och crsättningar till den personal som flyttar med kan innebära en vinst för statsmakterna.

För dem _som slutar sin anställning till f ö lj d a v 0 mlo kal is e r i n g bör arbetsgivaren medverka till att skaffa likvärdig anställning i Stockholml Detta framhålls bl. a. av kritninalvårdsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, SACO—före- ningen vid centralnämnden för fastighetsdata, företagsnämnden vid personalpensionsverket, försvarets sjukvärdsstyrelse, lantmäteristyrel- sen, donn'inverket, länsstyrelsen i Uppsala län, SR, TCO och TRU— kommittén.

LO uttalar att den personal som på grund av familjeförhållandcn el- ler liknande ej följer med skall erbjudas annat arbete inom den statliga förvaltningen i Stockholm.

41" Riksdagen 1971. ] saml. Nr 29

Prop. 1971: 29 100

Statens omplacerittgsnämnd har inget att erinra mot samråd med nämnden innan lediga befattningar i storstockholmsområdet återbe- sätts. Nämnden anser dock att tanken på att i första hand erbjuda per- sonal vid organ som fortfarande skall vara kvar i Stockholm vakanta platser i utlokaliserade organ kräver ytterligare ingående överväganden. SMHI, domänverket, TCO och företagsnämnden vid skogshögskolan understryker vikten av att omplaceringsnämnden snabbt sätter in åtgär- der. Nämnden bör därför få ökade resurser.

Några remissinstanser, nämligen statens rättskemiska laboratoriums bloclgruppsserologiska avdelning, personalföreningen vid statens geo- tekniska institut, företagsnämnden vid skogshögskolan, invandrarver- ket, TRU—kotnntittén, kartverket samt SACO- och TCO-föreningarna vid SGU uttrycker dock om för att likvärdiga arbetsuppgifter inte skall finnas för personalen.

För den som inte kan få likvärdig sysselsättning i Stockholm förordar några remissinstanser förtidspension, nämligen kriminalvårdsstyrelsen, domänverket och TCO. Kompensation i form av avgångsvederlag före- slås av domänverket och SMHI. Statsanställdas Förbund förordar för- bättrade pensions- eller livräntcbcstämmelscr.

Staten bör vidare enligt TCO vara beredd att anslå medel till utbild— ning för att underlätta de anställdas omplacering till nya verksamhets- områden.

TCO påpekar att det är en uppenbar fördel att personalen stannar och omplaceras i Stockholm. Effekten blir då nyrekrytering och nya ar- betstillfällen på lokaliseringsorterna samtidigt som vakanta statliga tjänster i Stockholm kan tillsättas utan nyrekrytering.

SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata anser det rimligt att även den som får nytt arbete inom storstockholmsområdet skall få hjälp med bostad närmare den nya arbetsplatsen och kompen- sation för flyttningskostnader m. m.

Byggnadsstyrelsen understryker vikten av att de av delegationen an- givna utgångspunkterna för ] 0 k al f ö r s ö rj n i 11 g i inflyttnings- orterna blir styrande för lokalplaneringen. Detta innebär bl. a. att myn- digheterna skall få ändamålsenliga lokaler helst i städernas centrala delar. Byggnadsstyrelsen anmäler i sitt remissvar avsikten att i lokalpro- duktionsprocessen delegera vissa arbetsuppgifter från den centrala myndigheten till de regionala byggnadsförvaltningarna.

Kriminalvärdsstyrelsen påpekar att representanter för utflyttnings— myndighetcn redan från början måste få medverka i planeringsarbetet. Centralnämnden för fastighetsdata framhåller att personalen bör få på— verka planeringen av lokalerna.

Statskontoret och TKU-kommittén tillstyrker delegationens förslag till lokalproduktionsprocess. I detta sammanhang uttalar statskontoret att en förstärkt organisation krävs för planering av byggnadsverksam— hcten i Stockholm.

Prop. 1971: 29 101

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att det är viktigt att snarast påbörja planeringen för lokalförsörjningen.

SMHI framhåller som en positiv faktor i samband med utflyttningen möjligheten att få sammanhållna lokaler i en och samma byggnad.

Fortifikationsförvaltningen anser att tvåstegsförfarandet i byggpro- cessen bör tillämpas för försvarets del även i detta sammanhang. För- valtningen anmäler i samband med detta avsnitt att de av delegationen ej beräknade kostnaderna för in v e s t e r i n g a r för försvaret i Ös- tersund kan beräknas till 60 milj. kr. Dessa kostnader torde i stort sett motsvara investeringsbehovct för lokaler för försvarets förvaltnings- skola och arméns tekniska skola oavsett förläggningsort.

Den av delegationen föreslagna tidplanen på 3—5 år tillstyrks av kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret samt länsstyrelserna i Jäml- lands och Västernorrlands län. Tiden bör anpassas till personalens be— hov av att planera för sig själv anser vägverket och SACO-sektionen vid centralnämnden för fastighetsdata. ERU framhåller att takten i lokali- seringen bl. a. måste avgöras av möjligheterna att bygga ut samhälls- kapital, dvs. man kan inte bara utgå från möjligheterna att uppföra lo- kaler vid tidsplaneringen. Liknande synpunkter framförs av planverket.

Flera remissinstanser ställer sig tveksamma till att hinna genomföra omlokaliseringen inom den av delegationen föreslagna tiden. Sålunda menar fortifikationsförvaltningen att minst 5 år behövs. Värnpliklsver- ket yrkar för sin egen del på en senareläggning på grund av pågående omläggnings— och rationaliseringsarbete. Byggnadsstyrelsen framhåller att ett genomförande av föreslagen tidsplan kräver gynnsamma förut- sättningar. Liknande synpunkter framförs av skogsstyrelsen, som finner det utomordentligt viktigt att inga förhastade forceringar görs. Lant- bruksstyrelsen anser det vara realistiskt att räkna med en omställnings- tid på bortåt 10 år. Även lantnziiteristyrelsen och företagsnämnden vid personalpensionsverket finner den föreslagna övergångstiden för kort.

Prop. 1971: 29 102

Lokalisering av mynt- och justeringsverkets mynt- och medalj- tillverkning

Mynt- och justeringsverket är uppdelat på fem avdelningar, varav en för tillverkning av mynt och medaljer. Denna avdelning har ca 50 anställda.

Mynt- och justeringsverket hemställde redan år 1963 om en utred- ning av den framtida lokaliseringen av verkets mynt- och medaljtill- verkning. Bakgrunden till framställningen var att vissa planer på trafik- försörjningen i Stockholm berörde de lokaler där mynt- och medaljtill- verkningen sker. Vidare var lokalerna för tillverkningen hårt nedslitna och inte ändamålsenliga för verksamhetens art och omfattning.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1964 åt statskontoret att efter samråd med mynt— och justeringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och byggnads— styrelsen utreda frågan om mynt- och medaljtillverkningens framtida lokalisering. Uppdraget redovisades år 1967. Statskontoret föreslog att tillverkningen förlades till Tumba under förutsättning att ett nytt sedeltryckeri förlades dit. Mynt- och justeringsverket ställde sig i sitt samrådsyttrande avvaktande till förslaget.

Mynt- och justeringsverket föreslog i maj 1968 efter ytterligare ut- redning, under förutsättning att mynt- och medaljtillverkningen av lokaliseringspolitiska eller andra skäl skulle förläggas utanför Stock- holm, Eskilstuna och i andra hand Norrköping som lokaliseringsort. Som skäl för förläggning till Eskilstuna åberopades dels det samarbete som borde kunna komma till stånd med dåvarande försvarets fabriks- verk, dels stadens metallbearbetningstraditioner. För lokalisering till Norrköping talade bl. a. närheten till mynt- och justeringsverkets största leverantör av halvfabrikat, nämligen Svenska Metallverken i Finspång.

Kungl. Maj:t uppdrog i början av år 1969 åt mynt- och justerings- verket och byggnadsstyrelsen att förbereda en utflyttning av mynt- och medaljtillverkningen till Eskilstuna. Uppdraget anmäldes för riksdagen i 1969 års statsverksproposition. Vid riksdagsbehandlingen påpekade statsutskottet (SU 1969: 7) i anledning av motioner att Kungl. Maj:t ej förelagt riksdagen förslag om mynt- och medaljtillverkningens fram- tida lokalisering. Statsutskottet förklarade sig i och för sig inte ha någonting att erinra mot att ifrågavarande lokalisering skedde till Eskilstuna. Emellertid framhöll utskottet att det ej endast av ekono- miska skäl utan även från lokaliseringspolitiska utgångspunkter kunde vara väl motiverat att förläggningen av mynt- och medaljtillverkningen till annan ort än Eskilstuna, exempelvis Söderhamn, ytterligare studera- des, nämligen om resultatet av det lokalprogramarbcte m.m. som byggnadsstyrelsen fått uppdrag att göra pekade mot mera väsentliga avvikelser från de ekonomiska kalkyler som presenterats i statskon- torets utredning.

Prop. 1971: 29 103

Byggnadsstyrelsen lade senare under år 1969 fram förslag om ny- byggnad i Eskilstuna för verksamheten. I 1970 års statsverksproposition (bil. 9 s. 59 och 83) förordades en nybyggnad i Eskilstuna och begärdes medel för ändamålet. Departementschefen framhöll därvid att stora fördelar är förenade med en förläggning av verksamheten till Eskils- tuna. Samordningsmöjligheterna med förenande fabriksverken och de låga transportkostnaderna både för halvfabrikat till mynttillverkning och för färdiga mynt underströks. Vid riksdagens behandling av frågan uttalade sig riksdagen för förnyade överväganden från Kungl. Maj:ts sida i fråga om val av lokaliseringsort (SU 1970: 63 och 115, rskr 1970: 167).

Kungl. Maj:t uppdrog den 18 september 1970 år mynt- och juste- ringsverket att i samråd med byggnadsstyrelsen och arbetsmarknads- styrelsen göra en jämförande undersökning av förutsättningarna för att bedriva mynt- och medaljtillverkningen på vissa angivna orter, nämligen Söderhamn, Norrköping, Avesta och Eskilstuna.

Mynt- och justeringsverket har med skrivelse den 18 december 1970 redovisat resultatet av undersökningarna. Av skrivelsen framgår bl. a. följande.

Undersökningarna har bl. a. omfattat tillgången på tomtmark, arbets- marknadsläget, transportkostnader, samarbete med statliga myndigheter och privata företag, bevakning och de anställdas önskemål. På alla fyra orterna kan lämplig tomtmark anskaffas. Arbetsmarknadsläget är sådant att erforderlig personal bör kunna rekryteras på alla orter. Transportkostnaderna varierar med avståndet mellan dels huvudleve- rantören av halvfabrikat, f.n. Svenska Metallverken i Finspång, och tillverkningsorten, dels tillverkningsorten och Stockholm. Ur dessa syn- punkter är alternativen Eskilstuna och Norrköping gynnsammare än Söderhamn och Avesta. Ifråga om möjligheter till samarbete med statliga myndigheter och privata företag anförs att med hänsyn till att Eskilstuna redan har en betydande, industriellt inriktad statlig verk- samhet är denna stad den miljömässigt lämpligaste lokaliseringsorten. Norrköping är genom sin storlek miljömässigt acceptabelt och, särskilt om statsmakterna beslutar om utflyttning i huvudsak enligt förslaget av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, ett tänkbart alternativ till Eskilstuna. Söderhamn och Avesta kan inte uppvisa samma fördelar i förevarande hänseende. Bevakningsfrågan bör kunna lösas på alla orter. De anställdas önskemål har kartlagts genom en undersökning bland den berörda personalen. Den övervägande delen av personalen har därvid förklarat sig inte ämna flytta till någon av de aktuella orterna. Detta sammanhänger delvis med att en stor del av personalen inom de närmaste åren kommer att uppnå den undre pensionsgränsen. Med hänsyn till statsmakternas tidigare behandling av frågan finner mynt- och justeringsverket inte anledning föreligga att göra en gradering av de diskuterade fyra orterna.

Prop. 1971: 29 104

Lokalisering av statens provningsanstalt

Förslag till omlokalisering

Provningsanstalten utför provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet på uppdrag av myndighet eller enskild. Anstalten bedriver även teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde och ställer personal till förfo- gande för nationellt och internationellt standardiseringsarbete m.m. Provningsanstalten leds av en styrelse. Chef för anstalten är en gene- raldirektör. Anstalten är organiserad på tre tekniska avdelningar och ett kansli. Huvuddelen av verksamheten är förlagd till Stockholm men det finns filialer på andra orter. Antalet anställda den 1 juli 1970 var 247, varav mer än en tredjedel hade ingenjörsutbildning. Av perso- nalen arbetade 31 personer vid provningsanstaltens filialer.

Årskostnaderna för driften av provningsanstalten kan f.n. beräknas till ca 13,5 milj. kr. Anstalten utför i konkurrens med offentliga och enskilda laboratorier bl. a. mättekniska undersökningar, kalibreringar, tillverkningskontroller, analyser samt undersökningar av material, konstruktioner och produkter.

Antalet slutförda uppdrag under budgetåret 1969/70 översteg 30000. Omkring 75 0/0 av dessa uppdrag bestod av byggnadstekniska rutinprovningar. Intäkterna från uppdragsverksamheten uppgick under samma budgetår till 9 milj. kr., varav ca 5 milj. kr. kom från uppdrags- givare i Stockholms stad och län.

Huvuddelen av verksamheten vid filialerna utgörs av uppdragsprov- ning inom det byggtekniska området.

Anstalten disponerar ett tiotal byggnader vid Drottning Kristinas väg i Stockholm. Dessutom finns det bl. a. lokaler för tillfälligt bruk i Hägerstalund och Vallentuna. Ungefär 75 0/0 av de nuvarande lokaler- na i stockholmsområdet är i dåligt skick.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet och 1969 års utredning för samordnad forskning föreslog den 29 december 1969 bl.a. att hela provningsanstaltens verksamhet, med undantag för den verksamhet som bedrivs vid filialerna, skulle flyttas till Studsvik. I förslaget hänvisades bl. a. till de vinster som skulle kunna följa av att provningsanstaltens och AB Atomenergis resurser vid forskningsstatio- nen i Studsvik samordnades. Förslaget om förläggning av provnings- anstalten till Studsvik tog främst sikte på dessa samordningsvinster. Delegationen ansåg annars att Studsvik med hänsyn till det nära läget i förhållande till storstockholmsområdet inte primärt är en ort dit ut- flyttning av statlig verksamhet från storstockholmsområdet bör ske.

Prop. 1971: 29 . 105

Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av försvarets mate- rielverk, civilförsvarsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens trafik- säkerhetsverk, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), univcrsitetskanslcrsämbetet — som bifogat yttrande från rek- torsämbctct vid tekniska högskolan i Stockholm -— kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens brandinspektion, länsstyrelsen i Södermanlands län —— som bifogat yttrande från Ny- köpingsblockets samarbetsnämnd _ statens institut för konsument- frågor, statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling, Sve- riges standardiseringskommission, Aktiebolaget Atomenergi, Jernkon- tore, Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket —- som inhämtat yttrande från Aktiebolaget Svensk Byggtjänst -— Svenska

byggnadsentreprenörförcningen, Sveriges industriförbund, statstjänar- kartellen, statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och tjänstemänncns ccntralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S). Därjämte har tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté inkommit med en skrivelse i frågan.

Flertalet remissinstanser intar en kritisk hållning till förslaget om lokalisering till Studsvik.

Allmänna synpunkter på provningsanstaltens verksamhet och lokali— sering

Rcmissinstanserna har i ett flertal fall berört frågan om provnings- anstaltens verksamhet bör få ändrad inriktning. Riksrevisionsverket, som ställer sig positivt till förslaget om ändrad lokalisering, förordar exempelvis en översyn av anstaltens verksamhet. En utflyttning till Studsvik aktualiserar enligt RRV frågan om en närmare organisatorisk samordning med AB Atomenergi. A rbetsnzarknadsstyrelsen vill i första hand att man undersöker förutsi'ittningarna att förlägga anstaltens huvuddel till en ort i Norrland som har eller kommer att få teknisk utbildning. För en lokalisering av provningsanstalten utanför Stockholm uttalar sig bl. a. arbctarskyddsstyrelscn, statens trafiksäkerhetsverk och Jernkontoret under förbehåll att anstalten i samband därmed får ända- målsenliga lokaler samt en betydande förstärkning utrustningsmässigt. Jernkontoret framhåller i övrigt det angelägna i att anstalten får såda- na resurser, att den även kan bedriva egen forskning och utveckling rörande mät- och provningsmetodik. För en utflyttning uttalar sig även bl.a. försvarets materielverk. Det i remissen framlagda underlaget anser emellertid materielverket inte utgöra tillräcklig grund för be- dömning på sikt av följderna av den föreslagna förflyttningen till Studsvik.

Prop. 1971: 29 106

Ett flertal remissinstanser visar liknande tveksamhet med hänsyn till att provningsanstaltens arbetsuppgifter kan komma att förändras. Statstjänarkartellen och SACO anser att provningsanstaltens målsätt- ning först och främst måste klarläggas. Först därefter bör, enligt organisationernas uppfattning, samordnings- och lokaliseringsfrågorna aktualiseras. Varken statstjänarkartellen, SACO eller TCO-S anser sig kunna tillstyrka lokalisering till Studsvik på det underlag som fram- lagts. Enligt personalorganisationernas uppfattning bör provningsan- staltens personal beredas tillfälle att i företagsdemokratisk ordning medverka vid utformningen av målsättningen för anstalten och i över- väganden rörande lokalisering och samordning.

Statskontoret nämner att förutsättningarna för och fördelarna av en omlokalisering växlar för olika delaktiviteter inom provningsanstaltens verksamhetsprogram. Väsentliga delar av den mer kvalificerade prov- ningen bör i princip kunna förläggas till områden utanför storstock- holmsområdet förutsatt att den tekniska miljön i övrigt är lämplig. För rutinbetonad uppdragsverksamhet spelar närhet till uppdragsgivare och andra mer företagsekonomiska faktorer relativt sett en större roll. Bl.a. av dessa senare skäl sker redan i dag omfattande provningar vid anstaltens filialer ute i landet. Enligt statskontoret måste en omlokali- sering av statens provningsanstalt bedömas mot bakgrund av anstaltens framtida uppgifter och dess roll inom bl.a. den statliga uppdrags- provningen som helhet.

Statskontoret anser att ett beslut om omlokalisering av statens prov- ningsanstalt bör anstå bl.a. därför att de ekonomiska konsekvenserna av alternativet Studsvik behöver belysas ytterligare. Liknande synpunk- ter anförs av styrelsen för teknisk utveckling.

Enligt föreliggande planer skall ett nytt brandlaboratorium för provningsanstalten projekteras och uppföras. Statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling och statens institut för byggnadsforskning näm- ner Studsvik som en lämplig plats för det nya laboratoriet. Det anses inta en relativt självständig ställning gentemot anstalten i övrigt.

Då byggnadsbranschen är en dominerande beställare hos provnings- anstalten föreslår nämnden för egetzskapsredovisning inom byggfacket — med företrädare för HSB, Riksbyggen m.fl. — att samråd sker med byggfacket vid formulering av provningsanstaltens målsättning och vid bestämning av dess slutliga lokalisering. Nämnden anser det vara av utomordentlig vikt för byggnadsindustrin att anstalten kan utföra sina tjänster till marknadsmässigt riktiga priser.

Konzmerskollegium finner det uppenbart att det för näringslivet och då främst industrin skulle vara mycket olägligt, om anstaltens hela verksamhet förlades till Studsvik. Kollegiet erinrar bl.a. om att prov- ningsförfaranden blir alltmer vanliga, inte minst på grund av statliga bestämmelser. Provningarna blir enligt kollegiets bedömning dyrare

Prop. 1971: 29 107

för industrin efter en utflyttning av anstalten till Studsvik. Industrins benägenhet att utnyttja möjligheterna för sådan provning som inte är föreskriven kan väntas minska. Detta kan enligt kollegiets mening på sikt bli till men för konsumenterna.

Synpunkter på lokalisering till Studsvik

Aktiebolaget Atomenergi erinrar om att bolaget vid ett flertal till- fällen framhållit fördelarna av att förlägga ytterligare verksamhet till Studsvik och hälsar därför i likhet med länsstyrelsen i Södermanlands län och Nyköpingsblockets samarbetsnämnd det framlagda förslaget med stor tillfredsställelse. Bolaget anser liksom universitetskanslersäm- betet att samordning inom vissa områden bör kunna göras mellan bolagets och provningsanstaltens verksamheter. Detta gäller, enligt bo- lagets uppfattning, avgjort i fråga om den tekniska basorganisationen och de administrativa funktionerna, där endast marginella ökningar av den i Studsvik tillgängliga organisationen torde erfordras, om nuvaran- de resurser inte skulle vara tillräckliga efter en nedflyttning av prov— ningsanstalten. Samordning av de två organisationernas verksamhet på ett antal tekniska områden borde också kunna genomföras. Den tvär- vetenskapliga och tvärtekniska inriktningen inom bolaget medför att Studsvik kvalitativt och kvantitativt har såväl personella som materiella resurser av en typ, som motsvarar en teknisk högskola. Inom vissa av anstaltens verksamhetsområden, exempelvis vad gäller byggnadsteknik, anser sig bolaget sakna speciell kompetens.

Byggnadsstyrelsen har undersökt utbyggnadsmöjligheterna i Studs- vik och har funnit det vara möjligt att lokalisera såväl provningsan- stalten som ytterligare liknande verksamheter dit. Statens planverk har inget att erinra från allmän samhällsplaneringssynpunkt mot den före- slagna utflyttningen. Planverkct vill dock föreslå, att statliga organ som lokaliseras utanför Stockholm ges viss service i huvudstaden. Det vore exempelvis lämpligt att i centralt läge förlägga en mötesterminal "med sammanträdesrum, sekreterarhjälp, telefoner, telex, kopierings- anläggning etc. samt arbets- och vilrum.

Flera remissinstanser, däribland styrelsen för teknisk utveckling, på- pekar att man svårligen kan flytta huvuddelen av provningsanstalten till Studsvik utan att bygga en ny filial i Stockholm eller dess omedel- bara närhet.

Bland de övriga remissinstanser som med utförliga motiveringar avstyrker lokalisering av provningsanstalten till Studsvik återfinns bl.a. rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, statens institut för konsunzentfrågor, Sveriges standardiseringskommission, Svenska bygg- nadsentreprenörföreningen och Sveriges industriförlm/ul.

Statens provningsanstalt avstyrker bestämt förslaget om utflyttning till Studsvik och hemställer att frågan om anstaltens lokalisering blir

Prop. 1971: 29 108

föremål för en mera allsidig utredning än den framlagda, varvid bör beaktas dels den industriella, tekniska och administrativa miljöns be- tydelse för anstaltens verksamhet, dels behovet av provningsresurser för byggnadstekniska provningar i storstockholmsområdet.

En diskussion om anstaltens lokalisering måste, enligt vad statens provningsanstalt själv framhåller, baseras på de verkningar som en ut- flyttning till en ort utanför storstockholmsområdet kan bedömas få för anstaltens möjligheter att fullgöra i instruktionen ålagda arbets- uppgifter. Med denna utgångspunkt har anstalten dragit slutsatsen att en mångsidig industriell, teknisk administrativ miljö med goda kommu- nikationer är en livsnödvändighet för provningsanstaltens verksamhet. Storstockholm är därför utan tvekan den ur verksamhetssynpunkt lämpligaste förläggningsorten för provningsanstalten. Anstalten är dock medveten om att det akuta behovet av nya lokaler av lokaliserings- politiska och andra skäl kan innebära utflyttning till annan ort.

Prop. 1971: 29 109

Departementsehefen

Bakgrund

En bättre balanserad regional utveckling utgör ett av de centrala må- len för den ekonomiska politiken. Syftet är att nå både ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och ökad jämställdhet mellan män- niskor i olika delar av landet.

Under senare år har regionalpolitikcn byggts ut successivt. Det kan räcka med att här erinra om några av de mest betydelsefulla besluten.

Grunden för en mera målinriktad regionalpolitik lades genom de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik, som riksdagen fattade beslut om år 1964. De väsentligaste medlen var utbyggd samhällsplanering, upplysnings- och rådgivningsverksamhet och direkt ekonomiskt stöd till företag.

Efter en upprustning av resurserna för samhällsplanering på länspla- net genomfördes under åren 1967 och 1968 en försöksverksamhet med lokaliseringspolitiskt inriktad samhällsplanering, Länsplanering 1967 . Denna syftade till att i första hand ange hur resurserna för ekonomisk tillväxt på lång sikt borde fördelas på länets kommuner. Härigenom skulle ett underlag skapas för att genom samordning av insatserna bygga upp en effektiv servicestruktur i form av bostäder, skolor, kom- munikationer, vägar m. m. på lämpliga orter.

Resultaten av denna länsplanering redovisades i stasverkspropositio- nen år 1969. Chefen för inrikesdepartementet gjorde därvid vissa utta- landen om den framtida regionalpolitiken vilka sedan godkändes av en enhällig riksdag ( prop. 1969: 1 bil. 13 s. 92, SU 1969: 11, rskr 1969: 11). Det finns skäl att här erinra om två av dessa. För det första uttalades att tillväxten i storstadsområdena borde dämpas och avlänkas till andra delar av landet. En strävan borde därvid vara att utveckla ett antal växtkraftiga stadsregioner till attraktiva alternativ till storstadsområ- dena. För det andra uttalades att länsstyrelsernas och planeringsrådens strävan att i planeringen för de olika länen satsa på områden med god spontan Växtkraft borde stödjas. Jag vill här också erinra om uttalandet i "1970 års finansplan att regionalpolitikcn i första hand måste inriktas på orter och områden som bedöms kunna få en differentierad före- tagsstruktur och arbetsmarknad.

I propositionen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten (prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) utvecklades ytterligare de regionalpolitiska målen. Samtidigt föreslogs ett utvidgat program med ekonomiskt stöd om 1 200 milj. kr. under tre år. Ett huvudmoment i ett framtida regionalpolitiskt handlingsprogram angavs vara en klassificering av orter och regioner med angivande av den typ av åtgärder som behövs för att lösa problemen i olika orts-

Prop. 1971: 29 110

resp. regiontyper. En första sådan ortskategori utgörs av de nuvarande tre storstadsområdena, dvs. Stockholm, Göteborg och Malmö. En and- ra grupp bildas av de s.k. storstadsalternativen, dvs. orter eller regio- ner som erbjuder goda lokaliseringsbetingelscr för sådan verksamhet som hittills har varit lokaliserad till framför allt storstadsområdena. För att storstadsalternativen med rimliga insatser skall kunna erbjuda förutsättningar som är någorlunda likvärdiga med storstädernas i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjlig- heter, kvalificerad service etc., måste man enligt vad chefen för inrikes- departementet framhöll inrikta sig på regioner som har ett någorlunda stort befolkningsunderlag redan i dag. Skall dessa regioner bli alterna- tiv i egentlig mening till de nuvarande storstadsregionerna, måste de ligga på ett betryggande avstånd från dessa. Eftersom de resurser som är nödvändiga i detta sammanhang är begränsade, måste insatserna koncentreras till ett litet antal orter. En tredje ortstyp karakteriserades som regionala tillväxtcentra, dvs. orter som vid sidan av storstadsalter- nativen kan fungera som huvudorter för näringsliv och mera kvalifice- rad service. I propositionen uttalades att det är till denna ortstyp jämte storstadsalternativen som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras.

I mars 1969 fick länsstyrelserna och planeringsrådcn i uppdrag att i samverkan med kommunerna utarbeta regionala handlingsprogram — länsprogram 1970 — för att ange de konkreta samhällsinsatser som be- hövs om länsplaneringens målsättningar skall uppnås. Resultaten av detta arbete håller nu på att redovisas. På grundval av bl. a. detta mate- rial bedrivs f.n. ett arbete i inrikesdepartementet i syfte att utforma ett regionalt handlingsprogram för hela landet. Avsikten är att kunna pre- sentera detta för nästa års riksdag.

Utvecklingen under de bägge senaste åren har inneburit en viss ut- jämning av de förut mycket stora skillnaderna mellan skogslänen och övriga delar av landet i fråga om arbetsmarknadsläget. Till en del torde denna utveckling kunna tillskrivas den alltmer intensifierade regional- politikcn. Samtidigt är det uppenbart, att det fortfarande finns bety- dande skillnader i sysselsättningsmöjligheter mellan olika regioner och delar av landet.

Den del av regionalpolitikcn som avser direkta åtgärder i syfte att öka sysselsättningen har i allt väsentligt inriktats på industrin. Man räk— nar med att nära 13 000 nya arbetstillfällen hittills har skapats genom det lokaliseringspolitiska stödet under perioden 1965—1970. Även in- vesteringsfonderna har i betydande omfattning använts i regionalpoli- tiskt syfte. Sysselsättningseffekterna av fondfrisläpp i sådant syfte under perioden 1963—1970 kan uppskattas till ca 7000 nya arbetstillfällen inom områden med behov av särskilda insatser för sysselsättning.

Att lokaliseringsverksamheten i så hög grad har inriktats på industrin

Prop. 1971: 29 111

är naturligt med hänsyn till att industrins utveckling i de flesta fall har en avgörande inverkan på en orts sysselsättningsutveckling både direkt och indirekt. Att industrin även framdeles kommer att spela en väsent— lig roll inom regionalpolitikcn är klart. Som tidigare har uttalats av statsmakterna är det dock nödvändigt att även servicesektorn tilldelas en väsentlig roll i regionalpolitiken om denna skall bli effektiv. Lång- tidsutredningen har räknat med att antalet sysselsatta inom industrin kommer att minska med 1 % om året fram till år 1975. Däremot räk- nar man för tjänstesektorn som helhet med en årlig ökning med upp- emot 2,5 %. För enbart de offentliga tjänsterna beräknas ökningen till 4,5 % per år.

Det är rimligt att räkna med att förutsättningarna för att satsa på in- dustrin i regionalpolitiskt hänseende begränsas av denna sysselsätt- ningsutveckling, eftersom det är i samband med expansion som de största möjligheterna till omlokalisering erbjuder sig inom industrin.

Den offentliga servicen har stor betydelse inom regionalpolitikcn, inte enbart därför att den expanderar snabbt. En tillväxtfrämjande sti- mulans för lokaliseringsorterna uppnås nämligen inte bara genom en viss kvantitativ lokalisering. Av lika stor betydelse är att orterna får ett tillskott av kvalificerad arbetskraft som har ledningsfunktioner av olika slag eller som sysslar med tekniskt och vetenskapligt högt kvalificerat arbete. Ett sådant tillskott kan sedan i sin tur ge underlag för uppbygg- nad av en kvalificerad samhällsservice av ett slag som nu finns endast i storstadsområdena.

Mot denna bakgrund är det angeläget att servicenäringarna tilldelas en mer central roll i regionalpolitikcn. Under senare tid har viktiga steg i denna riktning tagits. Ett målmedvetet arbete har inletts i fråga om bl. a. den högre utbildningens lokalisering till nya områden. År 1970 fattade riksdagen vidare beslut om att lokaliseringsstöd skall kunna ut- gå även för industriservice sarnt central administrations- och förvalt- ningsverksamhet av rikskaraktär inom den privata sektorn. Det system med obligatoriskt lokaliseringssamråd i samband med etablering eller utvidgning i storstadsområdena, som statsmakterna fattade beslut om år 1970, avses gälla även serviceverksamhet som inte väsentligen har lokal karaktär.

Frågan om utlokalisering av statliga verksamheter från Stockholm har aktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste decennierna. Övervägandcna grundades till en början på andra motiv än regionalpo- litiska, exempelvis att en lokalisering utanför stockholmsområdet skulle ställa sig billigare från statsfinansiell synpunkt. 1955 års långtidsutred- ning tog upp frågan med mer allmänna utgångspunkter, nämligen som en åtgärd i syfte att dämpa storstockholmsregionens tillväxt. Det var mot denna bakgrund som 1957 års utredning om utlokalisering av stat- lig verksamhet tillsattes. Utredningen redovisade sina förslag i ett antal

Prop. 1971: 29 ' 112

delbetänkanden och ett slutbetänkande år 1963. De förslag till utflytt- ning som utredningen lade fram var mycket omfattande. I utredning— ens slutbetänkande behandlades ca 110 verksamhetsgrenar, vilka ut- gjorde en s.k. total utflyttningsgrupp. Av dessa bedömdes ett 20-tal vara relativt fristående och lokaliseringsorten borde kunna bedömas ef- ter vad som var lämpligt i varje särskilt fall. Återstående ca 90 organ med 24 000 anställda hänfördes till vad utredningen kallade en stor ut- flyttningsgrupp. Vid en utflyttning måste enligt utredningen gruppen hållas samman inom ett område med goda kommunikationer såväl in— ternt som med rikets olika delar. En sådan stor utflyttning skulle dock enligt utredningen behöva föregås av ytterligare arbets- och tidskrä- vande planläggnings- och undersökningsarbete. Utredningen samman- förde därför ett 30-tal verksamhetsgrenar ur den stora gruppen till en liten utflyttningsgrupp med 3 800 anställda och föreslog att dessa myn- digheter m.fl. skulle flytta ut från stockholmsområdet. Om inte en samlad utflyttning skulle komma till stånd föreslog utredningen separat utflyttning av dels tolv av verksamhetsgrenarna i den lilla utflyttnings- gruppen, dels ytterligare 19 andra organ. Remissinstanserna var över- vägande negativa till utredningens förslag i slutbetänkandet. Vissa av utredningens delförslag har lett till beslut av statsmakterna. Däremot har utredningens förslag i slutbetänkandet inte föranlett några sådana beslut.

Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen fick år 1968 i upp- drag att vid den fortlöpande lokalförsörjningen för statlig verksamhet efter samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten av loka- lisering utanför storstockholmsområdet. De bägge myndigheterna mötte dock svårigheter att fullgöra detta uppdrag och byggnadsstyrel- sen hemställde år 1969 hos regeringen om ett särskilt organ för att be- reda frågor om utflyttning av statlig verksamhet från stockholmsområ- det.

I anslutning till de i 1969 års statsverksproposition redovisade ställ- ningstagandena till länsplanering 1967 uttalade riksdagen att en ökad lokalisering av statlig verksamhet utanför huvudstadsrcgionen var önskvärd. I sitt utlåtande 1969: 30 framhöll bankoutskottet med anled— ning av motioner om utflyttning av statlig verksamhet från Stockholm bl. a. att värdet av en utlokalisering från Stockholm givetvis ligger inte bara i den avlastning av stockholmsregionen som äger rum utan i hög grad också i det tillskott av arbetstillfällen som uppkommer i den nya lokaliseringsorten.

Utvecklingen har alltså medfört att motiven för en utflyttning av statlig verksamhet vidgats. Frågan om lokalisering av statlig verksam- het har sålunda alltmera kommit att sättas in i ett regionalpolitiskt sam- manhang. Motivet att lätta på tiycket i storstäderna skall ses mot denna bakgrund. Under senare år har vidare strävan att genom lokali-

Prop. 1971: 29 113

sering av statlig verksamhet utveckla vissa tillväxtcentra tillmätts ökande betydelse.

Delegationens förslag

I juni 1969 tillkallade jag särskilda sakkunniga för att undersöka vil- ken statlig verksamhet som borde flyttas ut från stockholmsområdet och till vilka orter som lokaliseringen borde ske. I uppdraget ingick att se över både den civila och militära förvaltningen. Senare tillsatta ut- redningar med uppdrag att se över organisation m.m. för olika statliga förvaltningar har i regel fått direktiv om att överväga frågan om lokali- seringen. Det gäller t.ex. domstolsverksutredningen, försvarets mate- rielanskaffningsutredning, försvarets fredsorganisationsutredning, trans- portforskningsgruppcn samt riksskatteverkskommittén.

Delegationen föreslår i sitt första betänkande att vissa myndigheter och institutioner i sin helhet skall omlokaliseras.

Delegationen kommer att i en senare etapp ta upp frågan om att flytta ut även vissa delar av statliga organ. Däremot avser delegationen inte att särskilt behandla frågan om delegering av arbetsuppgifter. Dele— gationen anger två huvudmotiv för sitt förslag. Det ena motivet är att medverka till att dämpa expansionen i storstockholmsområdet genom att åstadkomma en omlokalisering därifrån. Det andra motivet är att åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och regionen.

Delegationen anser att utflyttning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vinster genom att medverka till en bättre balanse- rad regional utveckling. En utgångspunkt för delegationen har varit att de verksamheter som omlokaliseras skall kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen.

Dc problem som framstår som dominerande för myndigheterna vid en omlokalisering är att deras möjligheter till kontakter med statsde- partementen och riksdagen samt i storstockholm befintliga andra organ och myndigheter försvåras. Dessa problem torde dock i betydande grad kunna lösas genom särskilda insatser. De ökade kostnaderna för insat- ser för att tillgodose sådana kontaktbehov vid en alternativ lokalisering bör enligt delegationens uppfattning accepteras av statsmakterna.

När det gäller frågan vilken statlig verksamhet som kan omlokalise- ras har delegationen gjort vissa avgränsningar. Sålunda har regionalt och lokalt inriktade verksamheter undantagits. Vidare har delegationen funnit att verksamheter som har omfattande kontakter med statsdepar— tementen och riksdagen eller som har anknytning till i stort sett hela den övriga förvaltningen inte bör flyttas. Frågan om omlokalisering av de statliga bolagen kommer att prövas i en senare etapp.

Delegationens omlokaliseringsförslag omfattar 27 myndigheter och institutioner med tillsammans ca 5 500 anställda.

Prop. 1971: 29 . 114

Vid valet av lokaliseringsorter har delegationen utgått från statsmak- ternas uttalandcn att strävan bör vara att utveckla ett antal växtkraftiga stadsregioner till attraktiva alternativ till storstäderna. Delegationen framhåller att flera skäl talar för att insatserna koncentreras till ett re- lativt litet antal orter. Ett sådant skäl är enligt delegationen att de re- surser som står till förfogande för att utveckla ett antal nya storstadsre- gioner är begränsade. Delegationens förslag innebär vidare att myndig- heter med stort behov av inbördes kontakter lokaliseras till samma ort.- Även detta talar för att utflyttningen sker till ett fåtal orter. Dessutom kan framtida organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter.

Med hänsyn till att de största regionalpolitiska problemen kommer att finnas i skogslänen anser delegationen att viss statlig verksamhet bör lokaliseras även till orter i dessa landsdelar.

Med dessa utgångspunkter föreslår delegationen omlokalisering till Norrköping, Linköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Delegationen framhåller dock att även andra orter bör kunna komma i fråga. Bl. a. erinrar delegationen om att central statlig verksamhet lokaliserats till Örebro.

Störningar i produktionen kan uppstå under en övergångsperiod och leda till ökade kostnader eller alternativt lägre effektivitet. Delegatio- nen anser emellertid att omställningssvårigheterna inte kommer att bli av sådan karaktär och styrka att de generellt sett bör hindra en omlo- kalisering. Det är enligt delegationen dock angeläget att stora ansträng- ningar görs för att lindra de omställningsproblem som uppstår för be- rörd personal. Det är vidare angeläget att omlokaliseringarna genom- förs på ett sådant sätt att störningarna i berörda verksamheter blir så små som möjligt. Delegationen tar här upp en rad konkreta problem och anvisar olika lösningar för att komma till rätta med dem.

När det gäller tidsplanen för omlokaliseringen anser delegationen att det är angeläget att de eftersträvade effekterna av omlokaliseringen kan uppnås så snart som möjligt. Styrande för utflyttningen blir den tid som går åt för att anordna förvaltningslokaler och bostäder på lokalise- ringsorterna. Med dessa utgångspunkter bör utflyttningarna kunna på- börjas ca tre—fyra år efter det att beslut om utflyttning har fattats och vara avslutade ca fem år efter ett sådant beslut.

Remissinstansernas inställning i stort

Inte någon remissinstans har ifrågasatt riktigheten av att åtgärder vidtas för att dämpa expansionen i storstockholmsområdet i syfte att åstadkomma en bättre balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när det gäller delegationens förslag att använda lokalisering av

Prop. 1971: 29 - 115

central statlig verksamhet som ett regionalpolitiskt medel. Den klart övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker detta. Vissa remiss- ' instanser kräver ytterligare utredningar innan beslut fattas. Somliga remissinstanser förordar dock i första hand andra regionalpolitiska me- del än utflyttning av hela centrala statliga organ. Att även" den centrala statliga förvaltningen måste ingå som ett medel i en aktiv regionalpoli- tik accepteras som regel. Vissa remissinstanser förordar att i stället för utflyttning av hela organ delar av en verksamhet flyttas ut eller att arbetsuppgifter och beslutsfunktioner delegeras. Vidare framförs ny- etablering av statlig verksamhet som ett alternativt "medel. '

Principerna för urval av de organ som enligt delegationen bör kunna omlokaliseras möter ingen erinran.

Delegationens uppfattning att lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas i ett samhällsekonomiskt perspektiv delas av de flesta som har" uttalat sig i denna fråga. Flera remissinstanser för dock fram uppfatt- ningen att delegationen har lagt tyngdpunkten alltför mycket på de samhällsekonomiska aspekterna och därvid inte i tillräcklig grad beak- tat de företagsekonomiska faktorerna i betydelsen av statsförvaltning— ens effektivitet och möjlighet att ge fullgod service. Några remissinstan- ser understryker starkare än delegationen de negativa verkningarna av en utflyttning på statsförvaltningens effektivitet till följd av försämrade kontaktmöjligheter och försvårad personalrekrytering. '

När det gäller valet av lokaliseringsorter biträder de flesta remissin- stanserna utredningens förslag. Några anser dock att urvalet av lokali- seringsorter inte kan ske förrän de regionalpolitiska målen har 'konkre- ' tiserats, bl.a. genom att ställning tagits till antalet storstadsalternativ och deras lokalisering.

Flera länsstyrelser pekar på alternativa lokaliseringsorter inom det egna länet. '

De myndigheter som föreslås bli omlokaliserade delar ofta delegatio- nens principiella uttalanden i olika avseenden. Däremot ställer sig med ett par undantag alla avvisande till en utflyttning av den egna verksam- heten. '

Delegationens förslag till åtgärder i samband med omlokalisering tillstyrks i princip av de flesta remissinstanserna. Liksom delegationen understryker remissinstanserna vikten av att personalfrågorna ägnas den största omsorg. Delegationens exempel på olika åtgärder som kan vidtas för personalen förordas i allmänhet. På vissa konkreta punkter föreslås generösare insatser.

Tidsplanen för omlokaliseringen godtas i allmänhet. Några remiss- instanser finner dock den föreslagna övergångstiden för kort.

Prop. 1971: 29 116

Principiella överväganden

Den bristande regionala balans som vi har f.n. är i huvudsak en följd av den fortgående minskningen av arbetstillfällena i glesbygden och i de mindre tätorterna. lnom både jord- och skogsbruk minskar sysselsättningen kraftigt på grund av en stark produktivitetsökning. lnom industrin pågår en omfattande strukturförändring som i många fall skapar problem på mindre och ensidiga industriortcr. Dessa ut- vecklingstendenser bottnar i vissa allmänna förhållanden, bl.a. den tekniska utvecklingen och förändringar i världshandeln, och de är på intet sätt unika för vårt land.

Mot denna bakgrund framstår det som ofrånkomligt att en ökande del av den ekonomiska verksamheten — och därmed sysselsättningen — koncentreras till förhållandevis stora orter. En koncentration av be- folkningen till sådana orter torde också vara en förutsättning för att samhället skall kunna möta de ökade krav som människorna ställer på en rad olika områden. En viss minimistorlek är nödvändig bl. a. för ett kvalificerat tilbud av olika former av samhällsservice och för att en väl differentierad arbetsmarknad skall kunna utvecklas.

För att en bättre regional balans skall nås är det nödvändigt att ex- pansionen av orter med goda förutsättningar för en framtida utveckling stimuleras. Detta gäller särskilt landsdelar där en betydande del av be- folkningen lever i glesbygd eller mindre tätorter. En snabb expansion av vissa tätorter inom dessa delar av landet medför visserligen inte att människor inte behöver flytta när arbctstillfällena i glesbygden och de mindre tätorterna blir färre. Men en koncentrerad tillväxt kan skapa attraktiva alternativ inom den egna regionen och därigenom minska behovet av långa flyttningar som ofta för med sig både personliga och regionala svårigheter. Expansiva tätorter i olika delar av landet torde också vara en förutsättning för att människorna i glesbygden överhuvud taget skall kunna erbjudas möjlighet att inom inte alltför orimliga av- stånd få tillgång till kvalificerad service.

En politik som syftar till en förbättrad regional balans skall därför inriktas på att bl.a. bygga upp ett begränsat antal regionala tillväxt- centra. Det är till denna typ av orter som statliga insatser bör koncen- treras. Bland orter som kan komma i fråga som regionala tillväxtcentra finns ett antal som har den betydelsen att de bör övervägas som alter- nativ till de nuvarande tre storstäderna. De resurser som står till sam- hällets förfogande för insatser i detta syfte är emellertid starkt begrän- sade i förhållande till behovet. Därför är det nödvändigt att resurserna i allt väsentligt koncentreras till ett fåtal orter där de största resultaten ' kan uppnås.

Det är inte endast i fråga om befolkningskoncentrationen och takten

Prop. 1971: 29 117

i befolkningsförändringarna som det finns betydande skillnader mellan olika delar av landet. En fråga som har uppmärksammats av såväl lo- kaliseringsdelegationen som expertgruppen för regional utredningsverk- samhet (ERU) och 1970 års långtidsutredning är tendensen till uppdel- ning av företagssektorns verksamhet på å ena sidan administrativa funktioner koncentrerade till storstadsområdena och å andra sidan pro- duktions— och driftsfunktioner som lokaliseras till andra delar av lan- det. Denna uppdelning i en ledande och styrande del resp. en produce- rande del innebär samtidigt en uppdelning av den sysselsatta befolk- ningen i en bättre utbildad och avlönad del och en del med lägre ut— bildning och inkomster.

Både ERU och delegationen understryker att en fortsatt utveckling av detta slag kan få allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella kon- sekvenser genom att de regionala olikheterna skärps i väsentliga av- seenden och förutsättningarna för ett rikt och varierat samhällsliv häm- mas.

En sådan utveckling kan även begränsa möjligheterna att utjämna de regionala skillnaderna i förvärvsintensitet. Bristen på arbetskraft utgör ett av de allvarligaste hindren att uppnå en snabb produktionsökning. Under senare år har de gifta kvinnorna svarat för en helt dominerande del av nettotillskottet till arbetskraften. Det är rimligt att utgå från att de även framdeles får avgörande betydelse för den ekonomiska till- växttakten.

De gifta kvinnornas förvärvsintensitet är i mycket stor utsträckning betingad av de syssclsättningstillfällen som kan erbjudas dem på den ort där de är bosatta. Den blir klart högre på en arbetsmarknad med rikt varierad efterfrågan på arbetskraft. Enligt långtidsutredningen skulle den totala arbetskraften år 1965 ha fått ett tillskott på omkring 130 000 per- soner om hela landet hade haft samma förvärvsintensitet som rådde i Stockholm.

Som tidigare har utvecklats i olika sammanhang talar starka skäl för att man inom ramen för regionalpolitikcn söker dämpa tillväxten inom storstadsområdena. En omfördelning av tillväxten är angelägen både med hänsyn till behovet av att utveckla alternativ till storstäderna och därför att utvecklingen inom storstadsområdena leder till betydande kö- och stockningsproblem som är allvarliga från mänsklig, social och ekonomisk synpunkt. Det gäller bl.a. brister i tillgången på bostäder och svårigheterna att åstadkomma väl fungerande kommunikationer och andra serviceanordningar. Samtidigt är sådana investeringar i stor- stadsområdena ofta betydligt dyrare än vad de är på andra håll.

Det är också som ERU påpekat problematiskt att bygga i kapp in— vesteringsbehoven i storstäderna eftersom arbetskraftsresurserna är otill— räckliga. I samma takt som man genom ökad inflyttning söker öka dessa skärps också bristsituationen ytterligare.

5 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 29

Prop. 1971: 29 118

Även från miljösynpunkt finns starka skäl att söka dämpa tillväxt- takten. Vatten- och luftföroreningarna samt bullerproblemen är särskilt svåra i storstadsområdena. Genom den starka koncentrationen av bil- trafik och oljeeldade värmecentraler blir luften mer förorenad av sva- veldioxid, sot, stoft och koloxid än vad som normalt är fallet i andra städer i landet. Detsamma gäller bullerstörningar som främst uppkom- mer genom den starka trafikintensiteten i storstäderna. -

En vanlig invändning mot kritiken av storstäderna är att den starka" inflyttningen till dessa bevisar deras attraktionskraft.

Mycket talar dock för att det främst är arbetsmarknaden som gör storstäder lockande. Kan man bygga upp orter med en väl differentie- rad arbetsmarknad, bör de kunna utvecklas till attraktiva alternativ.

Sammanfattningsvis talar en rad skäl för att staten aktivt bör söka dämpa storstadsexpansionen och samtidigt medverka till att skapa orter med goda tillväxtförutsättningar' och ett rikt differentierat näringsliv som ett alternativ till storstäderna. Denna medverkan bör inte in- skränka sig till olika åtgärder som syftar till att påverka den privata sektorn utan den bör också omfatta statens egen verksamhet.

En betydande del av den statliga verksamheten är i dag koncentrerad till stockholmsområdet. I fråga om den centrala statliga verksamheten sammanhänger detta historiskt med att statsmakterna är lokaliserade till Stockholm. En betydande del av den statliga verksamheten inom storstockholmsområdet utgörs å andra sidan av lokala eller regionalt bundna uppgifter vilket innebär att de rimligen inte kan tänkas bli 'lo- kaliserade till någon annan del av landet. Det gäller sådana funktioner som exempelvis arbetsförmedling, länsstyrelse, vägförvaltning etc. Det anförda medför att insatser från statens sida i form av utlokalisering måste inriktas på central statlig verksamhet.

De flesta myndigheter som delegationen har föreslagit till utflyttning har i sina remissvar utförligt beskrivit de problem som en utflyttning skulle innebära för deras vidkommande. Det finns inte anledning att ifrågasätta att en utflyttning medför problem för de myndigheter som berörs. De fördelar som kan vinnas vid en utflyttning — även för myn— digheterna själva och de anställda — har emellertid inte närmare be- handlats i flertalet remissvar.

Problemen i samband med en utflyttning kan vara av både mer be- stående och övergående karaktär. Till övergångsproblemen får i första hand hänföras de svårigheter som inträffar för personalen i samband med en omlokalisering och de störningar i myndighetens verksamhet som uppkommer i samband med flyttningen. Till de mer bestående problemen får hänföras ökade kostnader för verksamheten eller svårig— heter att hålla kontakt med olika andra organ som uppkommer på grund av det ökade avståndet.

När det gäller den första typen av problem visar erfarenheten från

Prop. 1971: 29 119

tidigare utflyttningar inom både den statliga och den privata sektorn att de kan bemästras. Av stor betydelse är självfallet att utflyttningen för- bereds och planeras noggrant och att planeringstiden är tillräckligt lång.

När det gäller omställningsproblem för personalen torde de, som delegationen har anfört, inte skilja sig från en myndighet till en annan. Inte heller har man funnit att de generellt sett skulle ha den styrkan att de kan motivera att en från regionalpolitisk synpunkt angelägen omlo- kalisering förhindras. Däremot ställs vissa bestämda krav vid valet av den ort dit flyttningen skall ske. Som tidigare sagts torde nämligen en tillräckligt stor och differentierad arbetsmarknad vara en förutsättning för att familjer där bägge makarna förvärvsarbetar skall kunna följa med. Jag kan ansluta mig till de principiella ställningstaganden som delegationen har gjort "och återkommer senare till frågan om särskilda insatser under övergångstiden för personalen.

I fråga om de mer varaktiga svårigheterna vid en utlokalisering bör man i större utsträckning än myndigheterna har gjort bedöma den med hänsyn till den framtida utvecklingen.

Det förhållandet att utflyttningen har föreslagits ske till orter med naturlig expansionskraft bör rimligen leda till att deras förutsättningar i fråga om kommunikationer förbättras, t. ex. i fråga om turtäthet etc. eftersom trafikunderlaget växer i och med omlokaliseringen. Vidare går den tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet mycket snabbt. Det bör leda till såväl kortare restider med tåg och flyg som förbättrade förutsättningar för telekommunikationer och dataöverfö- ring. Därutöver är det rimligt att räkna med att kontaktmönstren för- ändras och anpassas till de nya förutsättningarna utan att detta medför några påtagliga nackdelar. Erfarenheterna av fabriksverkens flyttning bestyrker detta.

Med hänsyn till den utomordentligt hårt ansträngda lokalsituationen i Stockholms centrala delar har det visat sig omöjligt för allt fler myn- digheter att expandera inom de lokaler de redan har eller i någorlunda direkt anslutning till dessa. Detta har lett till att de flesta större myn- digheter antingen har fått använda sig av ett stort antal förhyrda loka- ler i olika delar av staden eller också har fått flytta hela sin verksamhet till en nybyggd fastighet relativt långt utanför staden.

De problem med myndighetens interna kontakter som kan möta då olika byråer och sektioner är spridda över olika delar av staden eller de restider som blir följden då myndigheten får lokaliseras i någon förort bör ställas mot delegationens konstaterande att restiden mellan Stock- holm och de orter som ingår i dess förslag i intet fall överstiger tre timmar.

Den ökade restid som kan följa med en utlokalisering torde koncen- treras till vissa funktioner och ett rätt begränsat antal personer. Skulle

Prop. 1971: 29 120

även de resor som företas utom arbetstid, t. ex. till och från arbetet, in- kluderas i en jämförelse framstår det som uppenbart att den totala resti- den genom en utflyttning kommer att reduceras väsentligt för de allra flesta anställda. Erfarenheterna från fabriksverken visar att medan res- tiden till arbetet nu uppgår till endast 5—10 minuter, så uppgick den i genomsnitt till 40—50 då huvudkontoret låg i Stockholm.

I likhet med delegationen finner jag att de ökade kostnader och pro- blem som uppkommer i samband med eller som en följd av utlokalise- ring av statliga myndigheter inte är av den graden eller omfattningen att statsmakterna av detta skäl bör avstå från möjligheterna att förverk- liga väsentliga regionalpolitiska syften.

Som jag tidigare har anfört måste de regionalpolitiska effekterna av utflyttningen tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av utflytt- ningen. Därför kan inte, som vissa remissinstanser har hävdat, en före- tagsekonomisk kalkyl användas som underlag för beslut. Några re- missinsranser har vidare krävt kalkyler, där även de samhällsekono- miska effekterna tas med. Det är självfallet utomordentligt vanskligt att utföra fullständiga samhällsekonomiska kalkyler. För att detta skall vara möjligt krävs avsevärt mer ingående kunskap om de olika sam- hällsekonomiska kostnads- och intäktsposterna än vad man f.n. har. Till saken hör att flera av de grundläggande värderingarna som jag tidigare har redovisat inte direkt kan översättas i ekonomiska termer.

Uppenbart är att huvuddelen av de omlokaliseringar som delegatio- nen har föreslagit inte kan motiveras enbart från företagsekonomiska utgångspunkter eller från rationaliseringssynpunkt. De flesta myndig- heterna bedömer problemen och kostnaderna i samband med en omlo- kalisering som större än de fördelar som en omlokalisering utanför storstockholm skulle medföra. Ur det vidare perspektiv som statsmak- terna måste anlägga på frågan kan dock denna bedömning utfalla på ett annat sätt. Statsmakternas bedömning i det enskilda fallet måste gö- ras utifrån frågeställningen om de problem och kostnader som blir följ- den av en utflyttning är stora nog att motivera ett avsteg från ett re- gionalpolitiskt program av väsentlig betydelse för den framtida sam- hällsutvecklingen.

Ett utnyttjande av den centrala förvaltningen i regionalpolitiken kan ta sig olika former. I den allmänna debatten och i samband med re- missbehandlingen av delegationens förslag har olika handlingslinjcr förts fram. Sålunda har flera remissinstanser pekat på möjligheterna till delegering av arbetsuppgifter av mer rutinbetonad karaktär från central nivå till regionala eller lokala organ. Från andra håll har häv— dats att nyetablerade statliga myndigheter och organ bör förläggas till orter utanför stockholmsregionen medan de som redan finns där skulle få stanna kvar. Utflyttning av delar av myndigheter till en viss lokalise- ringsort är en tredje möjlighet som har framhållits. En fjärde hand—

Prop. 1971: 29 121

lingslinje är den som delegationen har förordat, nämligen att vissa centrala myndigheter i sin helhet flyttas ut.

Avgörande för vilken eller vilka av dessa handlingslinjcr som bör väljas för utflyttningen måste i första hand vara de regionalpolitiska ef- fekter som kan uppnås. Självfallet kan man dock inte bortse från de kostnader och omställningsproblem som åtgärderna för med sig.

Som motiv för en ökad delegering av uppgifter från de centrala stat- liga organen till regionala och lokala organ har åberopats bl. a. att man därigenom skulle kunna mildra omställningsproblemen samt bibehålla verksledningens möjligheter till kontakt med andra organ. Delegatio- nen har som nämnts inte gått närmare in på frågan om en ökad delege- ring utan förutsätter att varje myndighet beaktar möjligheterna till dele- gering och själv kommer med förslag därom.

Enligt min uppfattning är det angeläget att möjligheterna till ökad delegering tas till vara, särskilt i de fall då en sådan samtidigt skulle in- nebära rationalisering, ökad effektivitet eller förbättrad service till all- mänheten. Liksom hittills bör myndigheterna själva ta initiativ till så- dana förändringar. En delegering av arbetsuppgifter till regionala och lokala organ innebär emellertid inte en sådan koncentrerad insats på ett begränsat antal tillväxtcentra som jag har förordat tidigare utan bör främst ses som ett led i en fortgående rationalisering av myndigheter- nas verksamhet. Den kan dock också utnyttjas i syfte att avlasta stor- stockholmsområdet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att länsberedningen kan komma in på frågan om fördelningen av vissa uppgifter mellan cen- trala organ och organ på länsplanet. Beredningen kan således komma att beröra frågan om delegering.

Vad angår förslaget att avlastningen av stockholmsområdet i första hand bör ske genom att nyetablerad verksamhet lokaliseras till annan ort torde motivet vara att undgå eller i varje fall få väsentligt mindre omställningsproblem än vad som blir fallet då en sedan länge etablerad myndighet flyttas.

Jag anser att det är en självklar princip att man i samband med ny— etablering eller ombildning av myndigheter beaktar lokaliseringsfrågan särskilt. Som jag tidigare nämnt har som regel senare tillsatta utred- ningar med uppdrag av denna art fått direktiv om att överväga lokali- seringsfrågan.

Däremot kan jag inte dela uppfattningen att statens medverkan i re- gionalpolitiken på detta område skulle begränsas till åtgärden att nyeta- blerade myndigheter förläggs utanför Stockholm. Jag vill erinra om att antalet nyetablerade statliga myndigheter och verk under senare år har varit mycket begränsat. Det finns ingen anledning att utgå från att an- talet nyctablerade myndigheter skulle komma att öka framdeles. På grund härav skulle de regionalpolitiska effekterna bli mycket begrän-

Prop. 1971: 29 . 122

sade om man inskränkte sig till denna handlingslinje. Till detta kom- mer att de nybildningar av verk och myndigheter som har skett under senare tid i stor utsträckning kommit till stånd genom omorganisation och omfördelning av redan existerande förvaltningar eller delar av så- dana. Det är därför inte riktigt att utgå från att omställningsproblemen skulle undvikas. Man kan inte heller generellt utgå från på förhand att de verksamheter som nyctableras skulle vara mindre beroende av kon- takter med de centrala statsmakterna än alla de organ som nu är loka- liserade till Stockholm.

Flera remissinstanser har menat att det vore en angelägen uppgift att överväga utflyttning av delar av myndigheter eller etablering av filialer. Tanken är att man i första hand bör inrikta sig på enheter inom myn- digheterna med begränsade kontaktbehov, vilket vanligen torde vara sådana som i betydande utsträckning utför rutinarbete.

Att utflyttning även av delar av myndigheter kan ha positiva effekter från regionalpolitisk synpunkt är uppenbart. Jag kan dock inte förorda att detta handlingsalternativ övervägs i första hand eller som enda al- ternativ. I förhållande till en total utflyttning av en myndighet innebär nämligen detta alternativ vissa nackdelar. Sysselsättningstillskottet till utflyttningsorten blir mer begränsat än vid en total utflyttning. Det finns också anledning utgå från att en utflyttning som begränsas till ru- tinfunktioner inte på samma sätt som ett helt verk kan motverka den uppdelning av arbetsmarknaden som jag har berört tidigare. En utflytt- ning av delar av verksamheter skulle —— om insatserna begränsas till detta —— snarare kunna skärpa än motverka den koncentration till storstäderna av mer kvalificerade och bättre betalda sysselsättningar som pågår. En utflyttning av delar av myndigheter bör därför komma i fråga endast då avgörande skäl talar för att lcdningsfunktionerna för . en myndighet skall ligga kvar i stockholmsområdet.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört ter det sig naturligt att i första hand pröva möjligheterna att flytta ut hela verk och myndighe- ter. Denna metod är obetingat den som bäst tillgodoser de regionalpoli- tiska strävandena. Å andra sidan kan man inte bortse från att omställ- nings- och kostnadsnackdelarna är större i detta fall än i fråga om de övriga metoderna. Därför kan denna handlingslinje inte omfatta alla delar av den centrala statliga förvaltningen. I vissa fall är kontaktbeho- vet av den omfattningen att en total utflyttning skulle komma att skapa alltför stora svårigheter. I andra fall kan det finnas skäl att — i varje fall temporärt _ bibehålla den handlingsfrihet inför framtida omorga- nisationer som ett kvarstannande i stockholmsområdet medför.

Jag är alltså beredd att i princip biträda det förslag till utflyttning som delegationen har lagt fram. Det bör understrykas att utredningens förslag, som mina ställningstaganden här baseras på, endast utgör en första etapp. Delegationen fortsätter sitt arbete med att undersöka för-

Prop. 1971: 29 . 123

utsättningarna för omlokalisering av affärsverk, andra statliga myn- digheter samt statliga bolag.

Vad jag förut har anfört om nödvändigheten att koncentrera de stat- liga insatserna till ett begränsat antal orter gäller naturligtvis i synner- het i fråga om utlokalisering av central statlig verksamhet. Inte minst begränsas antalet orter som kan komma i fråga härför av de höga krav som måste ställas på kommunikationerna både med hänsyn till myn- dighetens möjligheter att arbeta effektivt och allmänhetens möjligheter att nå kontakt med myndigheten. Eftersom myndigheterna ofta har be— hov av kontakter med varandra är det motiverat med sammanhållna grupper vid omlokaliseringen, vilket ytterligare ställer krav på koncen- tration av insatserna. Vidare kan, som delegationen pekat på, framtida organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter. Det är också väsentligt att utflyttningen i största utsträckning koncentreras till orter som kan erbjuda en högt kva- lificerad service och en differentierad arbetsmarknad. Detta torde vara en förutsättning för att en del privata institutioner eller organ med kon- takter med vederbörande myndigheter skall vara intresserade att flytta med.

Förslag till omlokalisering

Val av orter

Jag har tidigare framhållit att utflyttning av central statlig verksam- het måste ses som ett led i den regionala politiken. Valet av lokalise- ringsorter bör därför stå i överensstämmelse med målen för denna poli- tik.

I länsplanering 1967 angav länsstyrelserna/planeringsrådcn huvudor— ter för näringsliv och kvalificerad service. Dessa ställningstaganden har sedan med vissa modifikationer fått statsmakternas stöd. Vid den orts- klassificering som skisserades i prop. 1970: 75 benämndes orter som upp- fyllde dessa förutsättningar regionala tillväxtcentra.

Statsmakterna har redan tidigare framhållit att det är till dessa regio- nala tillväxtcentra som de statliga investeringarna i huvudsak bör kon- centreras. Det är också bland dessa orter som ett begränsat antal s. k. storstadsalternativ kan utväljas. De krav som bör kunna ställas på sistnämnda typ av orter är enligt statsmakternas uttalanden (prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) att de utgör en så folkrik region att de med rimliga insatser kan ge fördelar som är lik- värdiga med storstadsområdenas i fråga om kommunikationer, diffe- rentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service etc. Ett andra huvudkrav för att den åsyftade avlastningen av storstads- regionerna skall uppnås är att orterna eller regionerna ligger på betryg- gande avstånd från de nuvarande storstadsområdenas influensfält.

Prop. 1971: 29 124

Avgörande för en bedömning av tänkbara storstadsalternativ är alltså vilken befolkningsstorlek en ort eller region i trängre mening måste ha för att kunna erbjuda de nyssnämnda storstadsfördelarna. Några systematiska studier av detta har inte gjorts och något säkert be- dömningsunderlag finns följaktligen inte. ERU har dock redovisat visst material som belyser skillnader i produktivitet inom industrin mellan regioner med olika folkmängd. Detta material visar att regioner med ca 80 000 tätortsinnevånare, dvs. en total befolkning på ca 100 000, upp— når fördelar som i produktivitetshänseende är någorlunda jämförbara med dem som finns i storstäderna. Självklart är en gräns av det nu an— givna slaget mycket ungefärlig.

Delegationen har vid sitt val av lokaliseringsorter för den centrala . statliga verksamheten i första hand utgått från att den skall förläggas till orter som uppfyller de krav som kan ställas på storstadsalternati- ven. Härutöver har dock vid bedömningen tagits hänsyn till sådana sär— skilda omständigheter som tillgång till högre utbildning och forskning samt behovet av särskilda regionalpolitiska insatser.

Delegationen föreslår med dessa utgångspunkter att följande nio orter skall komma i fråga, nämligen Linköping, Norrköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Därut- över kan enligt delegationens mening ytterligare ett antal orter komma i fråga i senare etapper.

Även om antalet storstadsalternativ blir färre än det antal orter som delegationen har föreslagit för utflyttning av statlig verksamhet kan alla de föreslagna orterna anses utgöra så väl utbyggda regionala tillväxt- centra att de lämpar sig för att dit lokalisera central statlig verksamhet.

Att statsmakterna ännu inte tagit slutlig ställning till ett regionalpoli— tiskt handlingsprogram utgör därför inte något avgörande skäl för att skjuta på ett beslut om omlokalisering av central statlig verksamhet.

Jag vill understryka att de nu framlagda förslagen om utlokaliseringar inte innebär att ställning tagits till frågan om vilka orter som bör klassi- ficeras som storstadsalternativ.

Utöver de orter som delegationen har föreslagit vill jag förorda även Jönköping och Borås som lokaliseringsorter i detta sammanhang. Viss statlig verksamhet av särskild karaktär föreslås härutöver flyttas till Uppsala. Även de nu nämnda orterna uppfyller de förutsättningar jag nyss har angett.

Att antalet lokaliseringsorter kan begränsas är avgörande för att mer väsentliga regionalpolitiska effekter skall uppnås och för att myndighe— terna skall fungera effektivt med hänsyn till bl. a. kontakter med andra myndigheter med likartad verksamhet. Därför är det inte möjligt att tillgodose de krav på väsentligt fler lokaliseringsorter som har förts fram av bl. a. vissa remissinstanser. Detta utesluter dock inte, att för-

Prop. 1971: 29 125

slag framdeles om ytterligare omlokalisering av central statlig verksam- het kan komma att avse även ett fåtal andra orter.

Utlokalisering av myndigheter

När det gällt att välja ut verksamheter som bör kunna flytta ut från stockholmsområdet har delegationen undantagit vissa myndigheter, bl.a. sådana som har särskilt omfattande kontakter med statsmakterna. Vid sina ställningstaganden till omlokalisering har delegationen arbetat efter i huvudsak två principer. Den ena innebär att myndigheter som har behov av samarbete eller bedriver likartad verksamhet förs sam— man till grupper. Därjämte har delegationen beaktat vissa myndighe- ters behov av kontakter med högre utbildning och forskning. En annan princip är att myndigheter som har det största behovet av täta kontak— ter med kvarvarande verksamheter i stockholmsområdet förläggs när- mast huvudstaden.

Delegationen har sålunda med hänsyn till myndigheternas behov av inbördes kontakter föreslagit att [(mtnziiteristyrelsen, centralnämnden för fastiglzetsdata, rikets allmänna kartverk, lantbrukrstyrelsen och Skogsstyrelsen lokaliseras till samma ort. Dessa myndigheter har före- slagits bli förlagda till Gävle med hänsyn till behovet av goda kommuni- kationer med Stockholm. Centralnämnden för fastighetsdata har godta- git förslaget medan de övriga avstyrkt utflyttning.

Lantbruksstyrelsen anser att delegationen har överdrivit betydelsen av kontakterna med exempelvis lantmäteristyrelsen. Även lantmäteri- styrelsen framhåller att kontakterna med lantbruksstyrelsen och skogs— styrelsen inte är så framträdande att de motiverar en samlokalisering. Lantbruksstyrelsen anser att det vore lämpligare att flytta till en ort söder om Stockholm.

Delegationen har beträffande sjöfartsverket, qut/artwerket och SMHI pekat på dessa myndigheters inbördes kontakter och föreslagit att de skall omlokaliseras till Norrköping. Till samma ort har föresla— gits utflyttning av stutenx im-vznrlrarverk. ltriminttlvårdsrtyrelsen och statens institut för byggnadrforslming. Sistnämnda myndigheter har inga omfattande inbördes kontakter eller kontakter med sjöfartsverket. luftfartsverket och SMHI. Däremot har delegationen bedömt att de har större behov av samarbete med i stockholmsområdet kvarvarande organ än flertalet övriga organ som har föreslagits bli omlokaliserade. Därför har delegationen föreslagit att även dessa organ flyttas till Norrköping för att de relativt lätt skall kunna nå Stockholm. Institutet för byggnadsforskning har vidare ansetts ha behov av goda kommuni- kationer också med övriga universitetsorter. Vid remissbehandlingen har de av omflyttningen berörda myndigheterna ställt sig avvisande till utflyttning. Statens institut för byggnadsforskning pekar bl.a. på att

Prop. 1971.: 29 126

inget av de organ som föreslagits bli omlokaliserade tillsammans med institutet har samma anknytning till samhällsplaneringsfrågor som insti— tutet.

Delegationen har föreslagit att riksförsäkringsverket, statens perso— nalpensionsverk och centrala studiehjälpsniimnden flyttas till Sunds- vall. Dessa myndigheter bedriver enligt delegationen likartad verksam- het i den meningen att deras huvuduppgift är att betala ut medel till enskilda personer. Vid remissbehandlingen har starka invändningar rik- tats mot förslaget. Riksförsäkringsverket framhåller att dess huvudupp— gift inte är att betala ut medel till enskilda personer utan att leda och utöva tillsyn över den allmänna försäkringen och att pröva besvär över de allmänna försäkringskassornas beslut.

Delegationen har vidare föreslagit att skogsltt'igskolan, arbetsmedicins- ka institutet och TRU-kommittén, som samtliga har behov av kontakter med högre utbildning och forskning, omlokaliseras till Umeå. Motivet att förlägga skogshögskolan till Umeå skulle vara att Umeå har fler äm- nesområden som berör skogshögskolans verksamhet än vad Linköping —— som vore ett tänkbart alternativ — har. Vad gäller TRU-kommittén har delegationen pekat på att fördelar bör kunna vinnas genom en för- läggning av Sveriges Radios utbildningsenhet till samma ort som TRU- kommittén. Vid remissbehandlingen har kritik riktats mot en förlägg- ning av arbetsmedicinska institutet till Umeå. Sålunda motsätter sig LO en flyttning med hänsyn bl. a. till att det f. n. inte finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Även arbetarskyddsstyrelsen ställer sig avvisande till en omlokalisering av institutet. Beträffande TRU-kommittén har Sveriges Radio tillstyrkt en samförläggning med sin utbildningsenhet men motsatt sig att de båda organen flyttas till Umeå. Skogshögskolans styrelse har i princip inte något att invända mot en omlokalisering helt eller delvis men anser att ett slutligt ställningstagande bör föregås av en grundlig utredning.

Med hänsyn till att Linköping har en högskolenhet med bl. a. medi- cinska och tekniska fakulteter har delegationen föreslagit att statens rätts— kemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium omloka- liseras dit. Rättskemiska laboratoriet bör enligt delegationen också vara förlagt i anknytning till ett större sjukhus. De båda laboratorierna mot— sätter sig utflyttning. Kriminaltekniska laboratoriet åberopar kontakter med rikspolisstyrelsen, vilken senare myndighet dock anser att de med flyttningen förenade olägenheterna inte är av sådan omfattning att de bör hindra en omlokalisering om en sådan ur vidare synpunkter anses angelägen.

Delegationen konstaterar beträffande Sveriges geologiska undersök— ning att SGU bedriver en omfattande verksamhet i bl.a. övre Norr— land. Med hänsyn härtill och till SGU:s behov av kontakter med viss teknisk forskning och utbildning har delegationen föreslagit att SGU

t'rop. 1971: 29 127

lokaliseras till Luleå. I sammanhanget erinras om att 1970 års riksdag (prop. 1970: 88, SU 1970: 133, rskr 1970: 296) har beslutat att en enhet för högre teknisk utbildning och forskning skall förläggas till Luleå. I propositionen framhölls bl. a. att den fortsatta planeringen av en sådan enhet i Luleå bör bedrivas med sikte på att en flyttning till Luleå av vissa delar av sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm skall komma till stånd. Delegationen har även föreslagit att statens geotekniska institut lokaliseras till Luleå. Enligt delegationens mening bör nämligen institutet lokaliseras till samma ort som SGU och bergssektionen vid tekniska högskolan i Stockholm. Såväl SGU som geotekniska institutet motsätter sig utflyttning till Luleå. Bägge myndig- heterna framhåller att huvuddelen av deras verksamhet är förlagd till södra och mellersta delarna av landet.

Delegationens omlokaliseringsförslag berör också några militära myndigheter. Sålunda har delegationen förslagit att försvarets sjuk- vårdsstyrclse, niililärpsykologiska institutet och värnpliktsverket flyttas till Karlstad. Delegationen pekar på att det i Karlstad finns militärt för— band, militärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivningscentral. De av förslaget berörda myndigheterna avstyrker utflyttning. Överbe- fälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut intar dock en positiv hållning till förslaget beträffande militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket.

Om en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola och en arméns tekniska skola inrättas, bör dessa enligt delegationens förslag förläggas till Östersund. Delegationen har även i detta fall pekat på förekomsten av militärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivningscentral. Förslaget rörande förvaltningsskolan har lämnats utan större erinringar vid remissbehandlingen. Vad arméns tekniska skola beträffar, har che- fen för armén, vars synpunkter delas av överbefälhavaren, dock ansett att beslut om lokalisering bör anstå till dess en av honom själv tillsatt utredning om lokaliseringen avslutats.

Delegationen har slutligen föreslagit att domänverket skall omlokali- seras. Verkets centralförvaltning bör förläggas till en ort som ligger i närheten av centrum för verkets verksamhetsområde. Eftersom verkets ekonomiska tyngdpunkt därvid beaktats har delegationen föreslagit Fa— lun/Borlänge som lokaliseringsort. Domänverket har motsatt sig ut- flyttning från stockholmsområdet under åberopande av främst företags- ekonomiska motiv.

Efter samråd med berörda departementschefer får jag anföra föl— jande. Jag anser att delegationens förslag till sin allmänna inriktning och omfattning är väl avvägt. Förslaget kan enligt min mening i hu— vudsak läggas till grund för ett ställningstagande till omlokalisering av viss central statlig verksamhet. Mot bakgrund av vad som har fram-

Prop. 1971: 29 128

kommit bl. a. i samband med remissbehandlingen anser jag dock vissa avvikelser i förhållande till delegationens förslag vara motiverade.

Vad först gäller G ä v 1 e - g r u p p e n delar jag den uppfattning som vissa remissinstanser har fört fram. nämligen att behovet av sam- arbete mellan å ena sidan centralnämnden för fastighetsdata, lantmäta- ristyrelsen och rikets allmänna kartverk och å den andra lantbrukssty- relsen och Skogsstyrelsen inte är så betydelsefullt att samlokalisering är nödvändig. Lantbruksstyrelsen har framhållit att styrelsen — om den skall flyttas ut — bör ligga söder om Stockholm för att därigenom ligga närmare centrum av sitt verksamhetsområde. Motsvarande gäller även för Skogsstyrelsen. Lantbruksförbundet och RLF har också un- derstrukit betydelsen av att man vid valet av lokaliseringsort tar veder- börlig hänsyn till att lantbruksnäringcns tyngdpunkt ligger i södra delen av landet. Även jag delar uppfattningen att de båda verken inte bör flyttas till Gävle. Vid valet av lokaliseringsort vill jag, med hänsyn till att Jönköping är beläget centralt såväl i förhållande till lantbruksnä- ringens huvudområden som i kommunikationshänseende. föreslå denna ort.

Med hänvisning till det anförda och efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag således att lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen flyttas till J ön k 6 p in g. Efter kontakter med företrä- dare för jordbrukets organisationer har jag erfarit att man överväger att flytta huvudorganisationerna från Stockholm under förutsättning att de centrala statliga organ som har stor betydelse för lantbruket också flyttas ut. Det har vid dessa kontakter vidare framkommit att organisa- tionerna anser Jönköping vara lämplig som lokaliseringsort. I den mån det visar sig att jordbrukets huvudorganisationer flyttar ut bör det över— vägas att flytta även andra statliga organ på jordbrukets område till Jön- köping.

Vidare förordar jag. efter samråd med berörda departementschefer. att lantmäteristyrelsen. centralnämnden för fastighetsdata och rikets allmänna kartverk i enlighet med delegationens förslag flyttas till Gävle. Därigenom kommer till sistnämnda ort att flytta myndighe- ter som har sin verksamhet till huvudsaklig del inriktad på fysisk sam— hällsplanering. För att koncentrera ytterligare sådan verksamhet till Gävle förordar jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, att även statens institut för byggaads/orskning flyttas dit. Institutet har. som det självt understryker, inget större kontaktbehov med övriga myndigheter som har föreslagits flytta till Norrköping. I stället bör in- stitutet förläggas till en ort dit andra myndigheter med sin verksamhet inom fysisk samhällsplanering föreslagits eller kommer att föreslås flytta. För institutets lokalisering till Gävle talar också närheten till i första hand Uppsala men även Stockholm, vilket i viss mån tillgodoser

Prop. il.971: 29 129

de krav på kontakter med universitet och högskolor som institutet har betonat.

Beträffande N o r 1' k 6 p i n g 5 - g r up p e n biträder jag delegatio- nens förslag i så måtto att jag. efter samråd med berörda departements- chefer, förordar att sjöfartsverkets cetztral/t'irvalttting, lttj'tj'artsverkets centraljörvnltning, SMHI, statens invandrarverk och ltrinzina[inträtt-ty- relsen omlokaliseras till Norrköping.

S u n d 5 V a l l s - g r 11 p p e n domineras främst av riksförsäkrings- ver/tet. En pågående rationalisering av socialförsäkringens administra- tion har aktualiserat en decentralisering av verkets befattning med yr- kesskadeärenden och avgiftsdebitering. En utredning rörande yrkesska- deliörsi'ikringen, som chefen för socialtiepartcmentet inom kort ämnar föreslå. kommer bl.a. att få till uppgift att lägga fram förslag till en överflyttning av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäk- ringsverket till försäkringskassorna. Arbetsuppgifter motsvarande en 200 tjänster i riksförsäkringsverket bör därigenom kunna flyttas över till försäkringskassorna.

Arbetet med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till social- försäkringen kommer att väsentligt förenklas genom en föreslagen om- läggning av yrkesskadeförsäkringens finansiering. Kungl. Maj:t har i anslutning härtill beslutat uppdra åt riksförsäkringsverket att i samråd med statskontoret och riksskatteverket lägga fram förslag om över- flyttning av avgiftsdebitering m. m. från riksförsäkringsverket till de lo— kala skattemyndigheterna. som redan nu svarar för vissa hithörande uppgifter. De arbetsuppgifter som berörs motsvarar inemot 200 tjänster i riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverkets härefter kvarstående uppgifter omfattar dess lednings—, planerings- och utredningsfunktioner samt dess besvärsavdel- ning. Härtill kommer de till dess ADB—enhet knutna utbetalningsfunk- tionerna. ] fråga om denna senare enhet. som har ca 200 anställda. för— ordar jag efter samråd med chefen för socialdepartementet. i enlighet med delegationens förslag en flyttning till Sundsvall. Planeringen av ut- flyttningen bör ske i anslutning till det arbete som pågår angående so- cialförsäkringens datafrågor. Vissa övergångsåtgärder kan aktualiseras för att säkerställa att utbetalningar av bl. a. folkpensioner kan ske utan störningar. Den återstående delen av riksförsäkringsvcrket innefattar utpräglat centrala funktioner på socialförsäkringsområdct. Det förelig- ger därför särskilda skäl för en fortsatt lokalisering till Stockholm av denna verksamhet. Jag är efter samråd med chefen för socialdeparte— mentet inte beredd att biträda delegationens förslag i denna del. Detta innebär sammanfattningsvis att av verkets 935 tjänster ca 600 kommer att lokaliseras utanför verkets centrala förvaltning i Stockholm.

l fråga om statens personalpcnsiunsrerk och centrala studie/nitlot- nt't'nnulen tillstyrker jag delegationens förslag och förordar. efter sam-

Prop. 1971: 29 130

råd med chefen för utbildningsdepartementet samt statsråden Moberg och Löfberg, att dessa myndigheter i sin helhet flyttas till Sundsvall.

Beträffande U m e å - g r u p p e n delar jag uppfattningen, att skogshögskolan bör flyttas till Umeå. Delegationen har framhållit, att de närmare förutsättningarna för samarbetet mellan högskolan och universitetet i Umeå bör prövas. Jag finner det naturligt att dessa förut- sättningar prövas. Om det vid denna prövning visar sig att det finns skäl för att integrera någon av skogshögskolans institutioner inte med universitetet i Umeå utan i stället med annan forskning och utbildning t. ex. vid lantbrukshögskolan, bör så kunna ske. Jag vill även erinra om att skogshögskolan har en avdelning i Garpenberg. Självfallet berörs inte denna av förslaget. Om det skulle visa sig lämpligt, bör denna av- delning kunna byggas ut ytterligare. En viss integrering med t. ex. lantbrukshögskolan eller utbyggnad av avdelningen i Garpenberg bör dock inte hindras av skogshögskolans flyttning. Jag förordar således ef- ter samråd mcd chefen för jordbruksdepartcmentet, att skogshögskolan flyttas till Umeå.

Arbetsmedicinska institutets verksamhet är helt inriktad på arbetar- skydds- och arbetsmiljöfrågorna och har därigenom ett nära samband med arbetarskyddsstyrelsen. Efter samråd med chefen för socialdepar- tementet vill jag anföra följande. Samordningsbehovet mellan de båda arbetarskyddsorganen är så starkt att en integrering av institutet i arbe- tarskyddsstyrelsen bör komma till stånd. Arbetsmiljöutredningen skall enligt sina direktiv se över arbetarskyddets organisation och även pröva frågan om arbetsmedicinska institutets ställning. På anmälan av chefen för socialdepartementet tidigare denna dag har utredningen fått i upp- drag att framlägga förslag om de närmare formerna för arbetsmedi— cinska institutets integrering i arbetarskyddsstyrelsen. Frågan om omlo- kalisering för arbetsmedicinska institutet kommer därigenom i ett nytt läge. Med hänsyn härtill kan jag inte förorda delegationens förslag rö— rande arbctsmedicinska institutet.

En viss verksamhet på det arbetsmedicinska området har börjat växa fram vid universitetet i Umeå. Det är önskvärt att ta tillvara de möjlig- heter som därigenom finns att i Umeå förlägga en filial till arbetsmedi- cinska institutet som en utbyggnad av institutets verksamhet. Enligt preliminära undersökningar bör en sådan filial med ett 40-tal anställda kunna ge tillräckligt underlag för en effektiv organisation om den på lämpligt sätt samordnas med den verksamhet på detta område som re- dan i viss mån bedrivs vid universitetet i Umeå. Arbetsmiljöutred- ningen har denna dag fått i uppdrag att framlägga förslag även i denna fråga.

När det gäller TKU-kommittén anser jag att kommitténs produk- tionsenhet och i varje fall de delar av Sveriges Radio utbildningsenhet som svarar för skolprogramverksamheten bör förläggas till samma ort.

Prop. 1971: 29 131

I fråga om lokaliseringsorten anser jag i likhet med Sveriges Radio att de båda organen har så stort behov av täta kontakter med verksamhe- ten i storstockholmsområdet att de bör placeras så nära Stockholm som möjligt. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för utbildnings- dcpartementet och statsrådet Moberg, att de båda organen lokaliseras till Norrköping.

Beträffande L in k 6 p i n g s - g r u p p e n har jag inget att erinra mot delegationens förslag utan förordar efter samråd med berörda de- partementschefer att statens rättskemiska laboratorium och statens kri- minaltekniska laboratorium flyttas till Linköping. Det förhållandet att socialstyrelsen nyligen har tillsatt en utredning om rättskemiska labora— toriets organisation utgör enligt min mening inte något hinder för ett beslut om att flytta laboratoriets verksamhet till Linköping. Socialsty- relsens fortsatta utredningsarbete bör ske med utgångspunkt häri.

Vad gäller de myndigheter som föreslagits flytta till Luleå, näm- ligen statens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning, anser jag att de föreslagna. omlokaliseringarna bör modifieras. Med hänsyn bl.a. till att geotekniska institutet har huvuddelen av sin upp- dragsverksamhet i södra och mellersta Sverige och att det finns påtag— liga risker för att denna skulle reduceras kraftigt vid en lokalisering till Luleå, är det lämpligt att institutet flyttas till en ort i södra Sverige. I detta sammanhang vill jag erinra om att chefen för kommunikations- departementet tidigare denna dag har föreslagit att ett vägtrafikinstitut inrättas och att detta förläggs till Linköping. Eftersom det med hänsyn till samarbetsbehovet är angeläget att geotekniska institutet lokaliseras till samma ort som vägtrafikinstitutet, förordar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartemcntet, att geotekniska institutet lo- kaliseras till Lin k ö p i n g.

Beträffande SGU vill jag peka på att även denna myndighet har en mycket stor del av sin verksamhet i södra och mellersta delarna av lan- det. Den geologiska karteringen, inventeringen av sand-, grus- och grundvattentillgångar samt uppdragsverksamheten beräknas under överskådlig tid vara koncentrerad till. södra och mellersta Sverige. En betydande malmletning torde emellertid även i framtiden komma att ske i övre Norrland. För SGU:s verksamhet är vidare en nära kontakt med den naturvetenskapliga forskningen vid universitet av stor bety- delse. Med hänsyn till vad jag här anfört och efter samråd med chefen för industridepartementet förordar jag, att huvuddelen av SGU för- läggs till U p p s al a. Jag har härvid beaktat stadens goda kommuni- kationer med huvuddelen av verkets arbetsområden liksom möjlighe- terna till samarbete med geovetenskaplig forskning vid universitetet i Uppsala. Malmletningsverksamhetcn i övre Norrland och de aktiviteter inom skilda enheter av SGU som har samband med denna motiverar emellertid en förläggning av en betydande enhet till Luleå. En sådan

Prop. 1971: 29 ' 132

enhet bör tillsammans med den utbildnings- och forskningsverksamhet inom det gruv- och geovetenskapliga området som anses bli förlagd till den nya högskolenheten för högre teknisk utbildning och forskning i Luleå kunna bilda en mycket slagkraftig kombination av resurser för forsknings- och utvecklingsarbete inom ifrågavarande områden. Omfatt— ningen av SGU:s nuvarande verksamhet i Malå påverkas ej av den före- slagna omlokaliseringen. Däremot kommer naturligen verksamheten i Malå att framdeles ledas från Luleå. — Av de ca 260 anställda vid SGU i Stockholm beräknas drygt 160 bli sysselsatta i Uppsala och inemot 100 i Luleå.

I fråga om K a r 1 s t a d 5 - g r 11 pp en har jag ingen erinran mot delegationens förslag. Efter samråd med chefen för försvarsdeparte- mentet förordar jag således att försvarets sjukvårdsstyreise, militärpsy- kologiska institutet och viirnpliktsverket flyttas till Karlstad. Som jag kommer att redovisa i det följande föreslås utöver dessa enheter, att även delar av försvarets materielverk lokaliseras till Karlstad.

Jag tillstyrker vidare efter samråd med chefen för försvarsdeparte— mentet att, sedan beslut fattats om inrättande av en för krigsmakten ge— mensam förvaltningsskola och en teknisk skola för armén, dessa för- läggs till Ö 5 t e r s u n d. Beträffande arméns tekniska skola beräknas i en första etapp, som avser omlokalisering från Stockholm, sysselsätt- ningen till ca 70 anställda. Skolan tordc längre fram komma att syssel- sätta ca 200 efter vissa sammanslagningar. [ det följande kommer förslag även att redovisas att en ny socialhögskola förläggs till Östersund.

Delegationen har föreslagit att domänverkets centralförvaltning skall flytta till Falun/Borlänge-regionen. Efter samråd med chefen för industridepartementet tillstyrker jag detta förslag. När det gäller lokaliseringsorten förordar jag Borlänge. Som motiv härför kan främst anföras behovet av differentiering av arbetsmarknaden i Bor- länge. Med hänsyn till att Borlänge och Falun kan betraktas som en nä- ringsgeografisk enhet och till att domänverket redan har en lokalför- valtning i Falun finner jag det naturligt att de båda kommunerna nära samråder med varandra i frågor rörande domänverkets lokalisering till regionen. Jag vill i sammanhanget erinra om att när regeringen lämnade sitt medgivande till att domänverket fick flytta till sina nya lokaler i Bergshamra förutsattes att flyttningen kunde bli av temporär natur. Medgivandet innebar således inte att domänverket skulle undantas från Kungl. Maj:ts prövning av delegationens förslag.

Som jag tidigare redovisat har lokaliseringsfrågan behandlats också av andra utredningar. Jag går nu över till att redovisa dessa övriga förslag.

Lokaliseringen av mynt- och medaljtillvcrkningen har utretts vid flera tillfällen sedan början av 1960-talet. År 1967 föreslog statskonto- ret en förläggning till Tumba och året därpå föreslog mynt- och juste—

Prop. 1971: 29 133

ringsverket, efter ytterligare utrednin", Eskilstuna eller Norrköping som lokaliseringsort. ] början av år 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt mynt— och justeringsverket och byggnadsstyrelsen att förbereda en ut- flyttning till Eskilstuna. Vid riksdagsbehandlingen samma år av ansla- get till mynt- och justeringsverket förklarade statsutskottet. i anledning av motioner i ämnet, sig inte ha något att erinra mot en lokalisering till Eskilstuna, men uttalade att om mera väsentliga avvikelser från tidi- gare ekonomiska kalkyler inträffade kunde det vara motiverat att ytter— ligare förläggningsalternativ studerades. De ekonomiska kalkylerna vid en förläggning till Eskilstuna visade sig hålla väl och i "1970 års stats- verksproposition begärdes medel för en nybyggnad för ändamålet. Se- dan riksdagen uttalat sig för förnyade övervägandcn i frågan har ytter- ligare undersökningar genomförts, vilket redovisats i det föregående. Nu bör frågan om lokaliseringen av mynt- och medaljtillvcrkningen få sin definitiva lösning. De senaste undersökningarna styrker det tidi- gare förslaget, nämligen att en lokalisering till Eskilstuna är lämplig. Som enda realistiska alternativ härtill har Norrköping förts fram.

Eskilstuna har redan en betydande, industriellt inriktad statlig verk- samhet. Med hänsyn till karaktären av den verksamhet som mynttill- verkningen utgör ligger det därför närmare till hands att anknyta till denna miljö. Jag förordar således att mynt— och medaljtillvcrkningen vid mynt- och justeringsverket lokaliseras till E s k i l s t u n a.

Delegationen har tidigare i annat sammanhang föreslagit att statens provningsanstalt skall förläggas till Studsvik. Förslaget motiverades i huvudsak med de samordningsvinster som skulle uppkomma genom lo- kalisering tillsammans med AB Atomenergi. Jag anser inte dessa vins- ter större än att de regionalpolitiska skälen bör överväga vid valet av lokaliseringsort för provningsanstalten. Efter samråd med chefen "för industridepartementet förordar jag därvid B 0 r ä 5. Beträffande valet av Borås som lokaliseringsort vill jag anföra följande. Såsom senast un- derstrukits av TEKO-utredningen bör Borås få ett tillskott av statlig verksamhet med hänsyn till det ensidiga näringslivet och de strukturella problem som textil- och konfektionsindustrin har. Borås kan vidare er- bjuda provningsanstalten cn mångsidig industriell och teknisk miljö inom rimliga rese- och transportavstånd.

Det relativt stora behovet av provningsresurser för bl. a. byggnads- tekniska provningar i storstockholmsområdet bör tillgodoses-även efter en omlokalisering med hjälp av en särskild stockholmsfilial till prov- ningsanstalten.

Vid en omlokalisering av provningst—znstalten enligt de riktlinjer som jag nyss dragit upp beräknar jag att ca 150 av de sammanlagt ca 220 anställda som nu är verksamma i Stockholm kommer att beröras av ut- flyttningen.

Prop. 1971: 29 134

Jag vill i detta sammanhang redovisa vissa andra förslag till omloka— lisering av central statlig verksamhet.

Chefen för kommunikationsdepartcmentet har tidigare denna dag föreslagit att ett vägtrafikinstitut inrättas och att institutet förläggs till L i n k ö p i n g. Detta institut beräknas sysselsätta ca 150 personer.

Senare denna dag kommer chefen för. jordbruksdepartementet att fö- reslå att en ny organisation för livsmedelskontrollen, statens livsmedels- verk, förläggs till U p psala med hänsyn till behovet av samarbete med den forskning som bedrivs vid lantbrukshögskolan, veterinärhög- skolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket kom— mer att ha ca 185 anställda.

Vidare kommer chefen för justitiedepartcmcntct att i särskild propo- sition föreslå bl. a. förläggning av två avdelningar i den utbyggda kam- marriittsorganisationen till S u n d 3 v a l ].

Chefen för försvarsdepartemcntet kommer att i särskild proposition föreslå att vissa delar av försvarets materielverk kommer att lokaliseras utanför storstockholmsområdet. Detta förslag grundas på ett betän- kande från försvarets materielanskaffningsutredning rörande omorga- nisationen av denna verksamhet. Förslaget innebär att delar av försva- rets materielverk flyttas till K a r i s t a d samt vissa övriga orter i lan- det. Flyttningen till Karlstad kommer att beröra ca 400 anställda medan de övriga utflyttningarna beräknas beröra ca 200 anställda.

Slutligen kommer chefen för utbildningsdcpartementet och statsrådet Moberg att i särskilda propositioner lägga fram förslag om inrättande av en bibliotekshögskola och en ny social/zögskola. Bibliotekshögskolan kommer därvid att föreslås bli lokaliserad till B 0 r ä s. Socialhögskolan kommer, som jag redan nämnt, att föreslås bli förlagd till Öster- s u n d.

Genom de denna dag framlagda förslagen kommer således statlig verksamhet i betydande omfattning att flyttas från storstockholmsom- rådet. Därigenom kommer vissa orter att få omfattande tillskott av sys- selsättningstillfällen. Som jag tidigare har framhållit är det rimligt att utgå från att de indirekta sysselsättningsmässiga effekterna blir väsent- ligt större än vad antalet anställda ger vid handen. Inte minst gäller detta för lokalisering av utbildningsanstalter. Jag vill dock åter erinra om att de nu framlagda förslagen utgör en första etapp och jag förut- sätter att ytterligare central statlig verksamhet skall kunna flyttas ut.

De i denna etapp framlagda förslagen sammanfattas i följande tablå:

Prop. 1971: 29

Linköping

Norrköping

Jönköping Borås

Karlstad

Borlänge Gävle

Sundsvall

Östersund

Umeå

Luleå Eskilstuna Uppsala

Statens kriminaltekniska laboratorium Statens rättskemiska laboratorium Statens geotekniska institut Vägtrafikinstitutet

Statens invandrarverk Sveriges meteorologiska och hydrologiska in-

stitut Luftfartsverket Sjöfartsverket Kriminalvårdsstyrelsen TRU-kommittén Sveriges Radios utbildningsenhet Lantbruksstyrelsen Skogsstyrelsen

Statens provningsanstalt Bi bliotekshögskola Värnpliktsverket Militärpsykologiska institutet Försvarets sjukvårdsstyrclse Försvarets materielverk, del av

Domänverket Lantmäteristyrelsen Rikets allmänna kartverk Centralnämnden för fastighetsdata Statens institut för byggnadsforskning Statens personalpensionsverk Centrala Studiehjälpsnämnden Riksförsäkringsverket, del av Kammarrätten, två avdelningar

Försvarets förvaltningsskola Arméns tekniska skola Soeialhögskola

Skogshögskolan Arbetsmedicinska institutet, filial Sveriges geologiska undersökning, del av Mynt- och justeringsverket, del av Statens livsmedelsverk Sveriges geologiska undersökning, del av

T otalt

135

Antal anställda (avrundade tal)

ea

ca ca

CR ca

ca

ca ca

ea ca ca

CLI

ca

60 85 80 150

210

400 305 290 300 135 160

170 95

150 40

75 40 110 400

170 520

70 1 60

245 90 200 25

50 1 200 40

330 40

l85 160

1 Avser beräknat antal anställda på sikt; i första etappen ca 70. " = Utöver de angivna talen, som avser antal anställda, tillkommeri Borås, Oster- sund och Umeå elever vid resp. utbildningsanstalt.

Åtgärder i samband med omlokalisering

625 400

920

560

= 290

2370 ca 100 50

345 ca 6 300

I likhet med delegationen anser jag att det är angeläget att stora an- strängningar görs från arbetsgivaren/statens sida för att lindra de om- ställningsproblem som uppstår för berörd personal. Det är vidare ange- läget att omlokaliseringen genomförs på ett sådant sätt att störningarna i myndigheternas verksamhet blir så små som möjligt.

Prop. 1971: 29 136

Planering av omlokaliseringen

Delegationen tar upp en rad övergångsproblem som kan uppkomma i samband med en utflyttning. Bl.a. påpekar delegationen att en viss del av personalen av skilda anledningar kommer att sluta sina anställ- ningar efter det att beslut fattats om omlokalisering och fram till tiden för utflyttningen. Övergångsvis kan också vissa problem föreligga att rekrytera lämplig personal på lokaliseringsorterna. Det är därför enligt delegationen av vikt att omlokaliseringarna planeras ingående så att produktionsstörningar inte allvarligt skall försämra verksamheten. Jag delar denna uppfattning. För att lösa uppkommande problem pekar delegationen på möjligheten att flytta ut verksamheten i etapper samt att dubblera tjänster och utrustning. För egen del anser jag att det i undantagsfall, framför allt i fråga om större myndigheter, kan vara lämpligt att flytta ut verksamheten i flera etapper. I viss begränsad ut- sträckning bör vidare tjänster kunna dubbleras under en övergångspe- riod, om allvarliga störningar i verksamheten annars skullle uppstå.

Delegationen framhåller att rekryteringssvårigheterna på sikt inte bör överdrivas. Det finns faktorer som talar för att orter av sådan storleksordning som de föreslagna ter sig relativt attraktiva i förhål- lande till storstockholmsområdet. Bland sådana faktorer nämns när- het till högre utbildning, bra kommunikationer samt god tillgång till bostäder och olika slag av kommunal service. För verksamhetens be- drivande är det väsentligt med goda kontakter med i Stockholm kvar— varande statlig verksamhet. Delegationcn har lagt särskild vikt Vid att de utvalda orterna skall ha goda kommunikationer med framför allt Stockholm men även med landet i övrigt. Delegationen förordar dock att särskilda insatser görs för att ytterligare förbättra kommunikatio- nerna på lokaliseringsorterna. Även vid remissförfarandet har fram- förts krav på förbättrade kommunikationer. Vidare har flera remissin- stanser framhållit vikten av tillgång till goda bostäder. Härvid har bl. a. några berörda länsstyrelse-r framhållit att en extra bostadskvot kan krä- vas för att klara bostadsförsörjningen på lokaliseringsorterna.

Även jag anser att närhet till högre utbildning samt tillgång till goda kommunikationer och bostäder är av stor vikt för berörda organ och deras personal. Frågan om fortsatt decentralisering av den högre ut- bildningen prövas f.n. av 1968 års utbildningsutredning (U 68). Jag ut- går från att denna utredning i sitt arbete beaktar konsekvenserna av att mina här framlagda förslag om utlokalisering av statlig verksamhet ge— nomförs. Jag finner efter samråd med chefen för utbildningsdcparte- mentet och statsrådet Moberg att — utöver de förut nämnda lokalise- ringsorterna — ytterligare några få bör kunna komma i fråga för högre utbildning. Även om de av mig föreslagna lokaliseringsorterna redan har goda kommunikationer, delar jag delegationens uppfattning att särskilda

Prop. 1971: 29 137

insatser bör göras för att ytterligare förbättra kommunikationerna med Stockholm och även i möjligaste mån med landet i övrigt. Jag anser mig ha anledning att utgå från att berörda myndigheter resp. företag på kom- munikationsområdct kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor.

Delegationen har besökt samtliga de av delegationen föreslagna or- terna för att bl. a. informera sig om kommunernas möjligheter att lösa bostadsfrågan. Det är delegationens uppfattning att samtliga dessa orter fyller högt ställda anspråk på service i olika avseenden. Jag har vidare inhämtat från chefen för inrikesdepartementet att utrymme torde fin- nas i bostadsbyggnadsplanerna för att tillgodose behovet av bostäder på de aktuella orterna.

När det gäller planeringen för utflyttningen av berörda organ delar jag delegationens uppfattning att denna planering liksom själva genom- förandet av omlokaliseringen i princip bör ankomma på myndighe- terna själva. Några remissinstanser, däribland statskontoret och riksre- visionsverket, anser en central samordning av vissa frågor nödvändig.

Delegationen anser vidare att arbetsgivaren i möjligaste mån bör be— reda sådan personal som av olika anledningar inte anser sig kunna följa med vid omlokaliseringen likvärdig sysselsättning i storstockholms- området. För administrationen härav föreslår delegationen obligatoriskt. samråd med statens omplaceringsnämnd före återbesättande av lediga platser vid samtliga statliga organ i storstockholmsområdet. Vidare bör enligt delegationen övervägas att i första hand erbjuda anställda vid organ som fortfarande skall vara lokaliserade i stockholmsområdet att få tjänster som blir vakanta i utlokaliserade organ. Ett stort antal re- missinstanser understryker att arbetsgivaren bör skaffa likvärdig an— ställning i Stockholm för dem som slutar sin anställning till följd av omlokalisering. Några uttrycker dock om för att inte likvärdiga arbets- uppgifter skall finnas. främst för specialiserad personal.

Statens personalnämnd, som i årets statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 9 s. 69) föreslås bli inrättad, avses vara central myndighet för den statliga personaladministrationen bl. a. i frågor som rör personaladmini- strativ planering inbegripet omplaceringsverksamhet. Jag anser det där- för naturligt att statens personalnämnd tilldelas en väsentlig roll vid lö- sandet av samordningsfrågor av pcrsonaladministrativ natur som upp— kommer i samband med omlokaliseringen. Inom försvarsdepartementets område kan visst biträde härvid lämnas av försvarets personalnämnd.

Delegationen föreslår att särskilda organisationskommittéer tillsätts vid samtliga organ som skall omlokaliseras. Detta förslag har tillstyrkts av de remissinstanser som uttalat sig i frågan.

Jag anser det viktigt att sådana organisationskommittéer inrättas, så att bl.a. berörda arbetstagargrupper bereds möjlighet att delta i plane- rings- och utredningsarbetet vid omlokaliseringen. I likhet med delega-

Prop. 1971: 29 l38

tionen anser jag att organisationskommittéerna bör kunna få speciella resurser för att fullgöra sina uppgifter. Delegationen för förvaltnings- demokrati bör närmare utreda dessa frågor och komma med förslag om vilken sammansättning och vilka arbetsformer kommittéerna bör få.

Delegationen för förvaltningsdemokrati och statskontoret har ställt sig tveksamma till delegationens förslag att infoga samtliga berörda organ i försöksverksamheten med förvaltningsdemokrati. Jag anser att myndigheterna själva och deras personal i samråd med delegationen för förvaltningsdemokrati bör få avgöra frågan om en anslutning till nämnda försöksverksamhet.

Några remissinstanser har framhållit att myndigheternas organisation och arbetsuppgifter bör ses över i samband med omlokaliseringen. Även jag anser att det kan vara lämpligt att myndigheterna i detta sam- manhang ser över den interna organisationen. En sådan översyn bör dock inte sikta till någon mer genomgripande omdaning av organisatio- nen utan huvudsakligen omfatta en genomgång av befintliga rutiner och arbetsfördelningen inom byråer och avdelningar. Detta är i och för sig en upppgift som myndigheterna fortlöpande skall ägna sig åt.

Personalfrågor

Det är, som jag tidigare framhållit, nödvändigt att göra stora insatser för den personal som berörs av omlokaliseringarna.

Nu anställd personal vid myndigheter som skall omlokaliseras kan ha mer eller mindre starka skäl för en önskan att bo kvar i Stockholm. Tidigare erfarenheter visar enligt delegationen att personalen i inte ovä- sentlig omfattning slutar sina anställningar i samband med en omloka- lisering.

I viss utsträckning kan enligt min mening omfattningen av en sådan personalavtappning minskas genom olika åtgärder. Man kan förutsätta att kännedomen om arbets- och bostadsförhållandcna på den nya orten är otillräcklig i många fall. Redan i ett mycket tidigt skede bör därför ges en fyllig information i dessa frågor, samtidigt som upplys- ning ges om planläggningen i fråga om de nya arbetslokalerna och om de åtgärder för bostadsanskaffning som planeras. Vidare bör redan från början klart redovisas vilka ekonomiska stödåtgärder arbetsgiva- ren är beredd att sätta in för den som flyttar i samband med omlokali- sering. Jag återkommer senare till denna fråga.

Även om sådana åtgärder vidtas, kommer det förmodligen att finnas åtskilliga nu anställda. som av olika skäl inte önskar följa med till den nya stationeringsorten och som därför söker sig till andra anställningar i stockholmsområdet.

Bland de anställda som inte önskar medfölja till den nya statione- ringsorten kan det komma att finnas sådana, som inte har möjlighet att

Prop. 1971: 29 139

själva finna annan anställning i stockholmsområdet. När omlokaliserings— tidpunkten närmar sig skulle de komma att känna sig försatta i en tvångssituation med hänsyn till den möjlighet att hävda en tjänstgörings- skyldighet på ändrad stationeringsort, som anställningsförhållandet inne- bär. Stödåtgärder bör därför enligt min mening sättas in tidigt för dem som vill stanna kvar i Stockholm och inte själva kan finna annan anställ- ning. Om de så önskar, skall dessa åtgärder inriktas även på anställning- ar utom den statliga verksamheten. Statens personalnämnd bör som förut nämnts centralt svara för rekryterings- och omplaceringsfrågor i sam— band med omlokalisering.

I vissa fall kan omskolning till annat yrke underlätta övergång till annan anställning. Lön bör i viss omfattning kunna utgå under tiden för sådan omskolning. För bestridande av lönekostnader i dylika fall liksom i vissa fall då en definitiv arbetsplacering ännu inte erhållits bör det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till lönekostna- der vid viss omskolning och omplacering utnyttjas.

Finns det sedan åtgärder av nu angivet slag genomförts fortfarande kvar personal hos de olika myndigheterna, som inte önskar tjänstgöra i den nya stationeringsorten, uppkommer frågan i vilken utsträckning tjänstgöringsskyldighet på den nya orten skall hävdas av arbetsgivaren.

Hos dessa anställda kan finnas mer eller mindre starka skäl mot en flyttning från Stockholm. ] möjlig mån bör hänsyn tas till dessa skäl. Prövning måste göras från fall till fall. Det måste bedömas hur den an- ställde berörs av en omflyttning. Olika skäl kan härvid samverka. Det går därför inte att göra en lista över skäl som skulle utgöra hinder för flyttning. Betydelsefulla skäl för att inte medfölja kan vara makes för- värvsarbete. vård av anhörig, nära förestående pensionsavgång och hälsoskäl. Innehav av eget hem, bisyssla eller barns skolgång kan där- emot inte var för sig vara motiv nog för att avböja omflyttning.

Föreligger i här avsedda fall tillräckligt vägande skäl, bör den anställ— de enligt min mening garanteras fortsatt anställning i Stockholm. Han- bör dock efter omständigheterna kunna åläggas att under längre eller kortare tid tjänstgöra på myndighetens nya stationeringsort.

Finns inte sådana vägande skäl mot en flyttning från Stockholm bör' i allmänhet hävdas skyldighet för den anställde att tjänstgöra på den. nya stationeringsorten.

En särskild nämnd bör tillsättas som efter kontakt med den anställ- des organisation har att ta ställning till om åberopade skäl mot flytt— ning är att anse som tillräckligt vägande.

När det gäller ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen berör delegationen bl.a. möjligheterna till gottgörelse för inkomstbortfall till följd av placering i lägre ortsgrupp, vidgad rätt till flyttningskostnadsersättning och till anstånd med omsta- tionering samt vissa fria resor mellan lokaliseringsorten och Stockholm..

Prop. 1971: 29 140

Delegationen framhåller dock att flertalet av dessa åtgärder är av så- dan art att de bör bli föremål för förhandlingar mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna. Jag finner denna uppfattning i och för sig riktig men vill framhålla att gällande kollektivavtal i viss utsträck- ning överlåter åt arbetsgivaren att medge förmåner utöver dem som ut- tryckligt reglerats i avtalet. Så är förhållandet då det gäller kompensa- tion för minskad lön på grund av placering i lägre ortsgrupp och även då fråga är om vidgade möjligheter till ersättning vid flyttning och till anstånd med omstationering. Enligt vad jag inhämtat förbereds redan nu föreskrifter i berörda hänseenden. I detta sammanhang kan nämnas att avtalsverket bl. a. mot bakgrunden av delegationens uttalanden och remissorganens yttranden har beslutat att bestämmelserna om förmå- ner i samband med omstationering skall överses av verket. Verket avser härefter att ta upp förhandlingar rörande förmånerna med de statsanställdas huvudorganisationer.

F. n. har en statsanställd möjlighet att under vissa förutsättningar få statligt bostadsanskaffningslån för att förvärva bostadsrätt inom bo- stadsrättsförening. Lånet får inte överstiga 20 000 kr. Jag förordar att Kungl. Maj:t får medge bostadsanskaffningslån i samband med om- lokalisering i vidare omfattning än f. n. och även för kontantinsats vid inköp av eget hem. Maxime-ringen av lånesumman till 20000 kr. bör dock gälla.

Vad beträffar resor mellan lokaliseringsorten och Stockholm lämnar gällande avtal möjlighet till ersättning för resor för den omlokaliserade och hans familj vid själva flyttningen och också för andra resor i sam- band med flyttningen, t. ex. för att bese olika bostadsalternativ på loka- liseringsorten. Det är tveksamt om avtalen även ger möjlighet att utge ersättning för familjemedlemmars resor av sistnämnda slag eller för resor som den anställde och hans familj företar för att efter omlokali- seringen besöka anhöriga och bekanta i Stockholm. Jag anser skäligt, att sådan ersättning i viss utsträckning skall kunna beredas vederbörande. Kungl. Maj:t bör därför få möjlighet att meddela föreskrifter om sådana ersättningar.

Det torde få ankomma på statens personalnämnd att även undersöka vilka ökade resurser som kan behöva tillföras nämnden för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter i samband med omlokaliseringen. Jag kommer i det följande att förorda att medel bl. a. för detta ändamål anvisas över ett särskilt anslag under sjunde huvudtiteln.

Flera remissinstanser har tagit upp problemet att skaffa make eller maka arbete på den nya orten. En praktisk åtgärd för att underlätta detta är enligt min mening att arbetsmarknadsstyrclsen tillställer den an- ställde platslistor för lokaliseringsorten som avser det aktuella yrkesom- rådet för hans make eller maka. Enligt vad jag inhämtat från arbets- marknadsstyrclsen finns inget hinder härför. Även i sådana fall bör per-

Prop. 1971: 29 141

sonalnämnderna kunna hjälpa till med att undersöka möjligheterna till ny anställning.

Jag utgår från att i det fortsatta arbetet kommer att klarläggas i vad mån motsvarande personalförmåner skall kunna utgå till den personal anställd vid Sveriges Radios utbildningsenhet som svarar för skolpro- gramsverksamheten.

Jag vill här slutligen beröra en fråga som har samband med en an- ställds byte av lägenhet. Det läget kan uppkomma, att en anställd som väljer att flytta med vid omlokaliseringen —— och därvid ställer sin lägen- het i Stockholm till bostadsförmcdlingens förfogande —— efter viss tid önskar återvända till Stockholm. Enligt vad jag inhämtat från bostads- förmedlingsorganet i storstockholm finns en generell rätt att i sådant fall erhålla en likvärdig bostad i stockholmsområdet om man återvänder inom två år. Föreligger särskilda skäl kan denna tidsrymd förlängas.

Lokalförsörjning, tidsplan och medelsbehov

En av de faktorer som styr tidsplanen för utflyttningarna är, som dele- gationen framhållit, möjligheterna att snabbt skaffa lämpliga lokaler. Delegationen förordar dock att en ny förkortad lokalförsörjningsprocess används för de byggnadsobjekt som kommer till stånd i samband med omlokaliseringen. För att erhålla en effektivare byggprocess bör projek- tering av nybyggnader t. ex. kunna sättas igång på grundval av generella program så snart det är klart vilken verksamhetstyp som skall inrymmas i byggnaderna. Byggandet kan då påbörjas innan slutlig ställning tagits till det detaljerade lokalbehovet. Redovisningen för riksdagen av lokal- produktionen och medelsbehovet skall dock som hittills ske när projekte- ringsprocessen nått så långt att tillförlitlig kostnadsberäkning föreligger. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut om erforderlig komplet- tering av gällande handläggningsordning för statligt byggande.

Delegationen har angett att tiden från det att Kungl. Maj:t lämnar uppdrag i fråga om översiktlig lokalförsörjningsutredning fram till in- flyttningsfärdiga lokaler — enligt den föreslagna processen — bör kunna uppgå till 3—5 år. Jämfört med normal tidsåtgång för byggnadsstyrel- sens projekt innebär det en avsevärd minskning.

Jag har inget att erinra mot den av delegationen angivna tidsplanen. Om beslut fattas under innevarande budgetår bör således inflyttning på de nya lokaliseringsorterna kunna ske under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Investeringsbehovet i lokaler på de föreslagna orterna har av delega- tionen uppskattats till ca 280 milj. kr. Härtill kommer kostnader för försvarets utbildningsanstalter i Östersund. Denna kostnad har av fortifi- kationsförvaltningen bedömts bli ca 60 milj. kr., medan chefen för ar- mén och försvarets rationaliseringsinstitut uppskattar investeringsbehovet

Prop. 1971: 29 142

till ca 50 milj. kr. Vidare ingår inte i delegationens beräkning markkost- nader, vilka av naturliga skäl är mycket svåra att uppskatta. Härutöver kommer kostnader för inredning och utrustning. Dessa kostnader blir bl. a. beroende av i vilken utsträckning befintlig inredning och utrustning kan tas med vid omlokaliseringen. Jag vill i detta sammanhang under- stryka att uppskattningen av investeringskOStnaderna bygger på mycket översiktliga bedömningar av lokalbehoven för de berörda myndigheterna m.m. och att dessa lokalbehov inte varit föremål för någon individuell prövning avseende resp. verksamhets utveckling. Hänsyn har inte heller tagits till de modifieringar av delegationens förslagsom jag förordat i det föregående.

Det bör framhållas att de angivna investeringarna i viss omfattning er- sätter investeringar i nya lokaler för statlig verksamhet i storstockholms- området. De angivna investeringarna rcpresenterar därför inte en egent- lig kostnad för genomförandet av omlokaliseringen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om behov av särskilda medel för planerings- och utredningsarbete m.m. i samband med omlo- kaliseringarna.

De myndigheter som skall omlokaliseras kommer, som jag tidigare an- fört, att få huvudansvaret för sin flyttning. Myndigheterna kan komma att behöva särskilda planeringsresurser, bl. a. för de av mig förordade or- ganisationskommittéernas verksamhet. Jag anser att medel härför bör ställas till förfogande under ett särskilt anslag under sjunde huvudtiteln. Anslaget bör vidare kunna dispöneras av de organ som har centrala sam- ordnings- och planeringsuppgifter i samband med omlokaliseringarna.

Mot bakgrund av det anförda förordar jag att ett förslagsanslag på 5 milj. kr. anvisas till förberedelser för omlokalisering av statlig verksam- het.

Byggnadsstyrelsen har vidare anmält behov av medel för att kunna köpa mark för de föreslagna lokaliseringsorterna. Det—totala medelsbe- hovet för markinköp kan, som jag tidigare nämnt, knappast preciseras idag. Jag förordar att i awaktan på en säkrare bedömning för nästa bud- getår 25 milj. kr. anvisas för detta ändamål.

Sammanfattning

En bättre balanserad utveckling mellan olika delar av landet framstår som ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Det är mot denna bakgrund som regionalpolitikcn successivt utvidgats så att den i dag inrymmer både en omfattande planerings-, utrednings- och informa- tionsverksamhet och ett system av betydelsefulla stimulansåtgärder för näringslivet.

Regionalpolitiken har gett påtagliga resultat. Resultaten framstår än- dock som otillräckliga i relation till problemens storlek och omfattning.

Prop. 1971: 29 143

Därför är det uppenbart att även andra medel än de som hittills utnytt- jats bör komma till användning. Ett viktigt sådant medel utgör lokalise- ring av central statlig förvaltning.

Den stora vikt som de regionala frågorna tillmäts motiverar att statliga myndigheters och institutioners lokalisering omprövas systematiskt. Ge- nomgående måste frågan ställas om en nuvarande eller föreslagen lokali- sering är den som bäst tillgodoser allmänna samhällsintressen. I detta syfte har en prövning av lokaliseringsfrågan som regel ingått som en uppgift för de utredningar som på senare tid haft att bedöma organisa- tionsfrågan för olika myndigheter. I detta syftehar också delegationen för lokalisering av statlig verksamhet inlett en fullständig genomgång av den statliga förvaltningen. Resultaten av en första etapp i delegationens arbete har nyligen presenterats.

De förslag som lokaliseringsdelegationen samt vissa andra utredningar lagt fram i lokaliseringsfrågan bör enligt min mening leda till positiva åt- gärder. Därför framläggs nu förslag om lokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsentliga delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner med sammanlagt ca 6 300 anställda till 13 orter utanför storstockholmsområdet.

Denna åtgärd bör enligt min mening på ett verksamt sätt bidra till att stimulera en positiv utveckling i ett antal större orter i landet som är av stor betydelse för den framtida regionala utvecklingen. Eftersom åtgär- derna kan väntas få inte obetydliga indirekta effekter bör bidraget till en förbättring av balansen på sikt kunna bli större än vad de angivna siff- rorna ger vid handen.

De avsevärda fördelarna ur regionalpolitisk synvinkel är enligt min mening fullt tillräckliga för att motivera de ökade kostnader och pro- blem som en omställning av detta slag nödvändigtvis för med sig. Erfa- renheterna från andra utflyttningar visar att problemen kan reduceras väsentligt förutsatt att omflyttningen blir väl förberedd och planerad. Därför är det givetvis av vikt att detta problem ägnas stor uppmärksam- het.

Personalfrågorna är självfallet av den allra största betydelse i samband med utflyttningarna. Det är viktigt att arbetsgivaren/staten visar genero- sitet och omtanke mot alla anställda, såväl dem som flyttar med till den nya lokaliseringsorten som dem som av olika skäl inte kan flytta med. I detta syfte föreslås därför olika åtgärder för att täcka de anställdas kost- nader i samband med flyttningen m. m. samt en garanti om fortsatt sys- selsättning för dem som har vägande skäl att inte flytta med.

Avsikten är att de förslag som nu läggs i framtiden skall följas av yt-

' terligare förslag om utflyttningar. Ytterligare några orter kan därvid komma att få del av lokalisering av den statliga verksamheten. Skall den regionalpolitiska effekten av dessa åtgärder bli reell är det dock ett ovill- korligt krav att antalet orter förblir begränsat.

Prop. 1971: 29 144

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) godkänna de allmänna riktlinjer för en omlokalisering av central statlig verksamhet som jag angett i det föregående,

2) godkänna vad jag i det föregående förordat i fråga om bostads- anskaffningslån i samband med omlokalisering,

3) till Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet för bud- getåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 000 000 kr.,

4) till Markinköp i samband med omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman- de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro- position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1971: 29 145