Prop. 1971:81

Kungl. Maj:ts proposition angåene studiesocialt stöd till utländska studerande

'Nr 81

Kungl. Maj:ts proposition angående studiesocialt stöd till utländska studerande"; given Stockholms-slott den 26 mars 1971. " '

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsårenden, föreslå riksdagen att bi- falla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hem- ställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herrcs frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

SVEN MOBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av förslag från kommittén för utländska studerande dras i propositionen upp nya riktlinjer för behandlingen av utländska med- borgare i Sverige i studiesocialt avseende. I enlighet med nu gällande principer föreslås att studiestöd skall utgå till den som är inlemmad i det svenska samhället. Detta innebär bl. a. att den som invandrat un- der sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna kvar i Sverige, t. ex. barn till invandrare som erhållit arbets- tillstånd eller flykting, skall kunna få studiestöd som svensk medborga- re. I övriga fall föreslås att det skall krävas minst'två års sammanhäng- ande vistelse och förvärVSarbete. En särskild delegation inom centrala studiehjälpsnämnden skall avgöra ärenden om studiestöd för utländska medborgare i Sverige. De nya principerna föreslås bli tillämpade fr. o. m. den 1 januari 1972.

I propositionen föreslås vidare en betydande utökning av antalet gäststipendier för utländska studerande. För budgetåret 1972/ 73 före- slås 100 nya gäststipendier.

I propositionen behandlas även frågan om behovet av kunskaper i svenska hos de utländska studerandena.

Prop. 1971: 81 2

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Moberg anmälar efter gemensam beredning med stats- rådets övriga ledamöter fråga om studiesocialt stöd till utländska stude- rande och anför.

Prop. 1971: 81

Förslag till Lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402)

Härigenom förordas, att 3, 31 och 32 åå'studiehjälpsreglementet (1964: 402)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 & Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande, som är bosatt i riket.

Den som icke är svensk med- borgare äger dock icke rätt till stu- diehjälp, om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning. '

Den som icke är svensk med- borgare äger dock rätt till studie— hjälp endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning.

315

Annan studiehjälp än studiebi- drag eller förhöjt studiebidrag ut- går endast efter ansökan.

Annan studiehjälp än studiebi- drag eller förhöjt studiebidrag ut- går endast efter ansökan. I fråga om studiehjälp till den som ej är svensk medborgare kräves dock alltid ansökan.

325

Beslut om studiehjälp meddelas, där ej annat följer av andra eller tredje stycket, av skolstyrelsen, om läroanstalten står under dess för- valtning, och eljest av rektor.

Beslut om studiehjälp meddelas, där ej annat följer av andra, tredje eller fjärde stycket, av skolstyrel- . sen, om läroanstalten står under dess förvaltning, och eljest av rek- tor.

Beslut om behovsprövat tillägg till studiebidrag så ock beslut om stu- dielån eller om studiehjälp för studier utom riket meddelas av centrala

studiehjälpsnämnden.

* Omtryckt 1970: 267.

Fråga om sökande som icke är svensk medborgare enligt 3 5 äger rätt till studiehjälp prövas av cen— trala studiehjälpsnämnden. Har nämnden tidigare funnit sökanden äga sådan rätt till studiehjälp eller rätt till studiemedel enligt 5 5 stu- diemedelsförordningen (1964: 401), skall han, när han senare ånyo an- söker om studiehjälp, anses äga rätt till studiehjälp enligt 3 5 utan

Prop. 1971: 81

4

ny prövning av nämnden, om han fortfarande är bosatt i riket. Om sist nämnda villkor är uppfyllt prövas i ärende om behovsprövat tillägg till studiebidrag eller studie- lån av centrala studiehjälpsnämn— den och i ärende om annan studie- hjälp av skolstyrelsen eller rektor.

Fråga som avses i 29 & prövas av centrala studiehjälpsnämnden.

Denna lag träder i kraft 'den 1 januari 1972.

Förslag till Lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401)

Härigenom förordnas, att 5 och 34 55 studiemedelsförordningen (1964: 401)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse 55

Studiemedel utgå till svensk studerande så ock till annan studerande, som är bosatt i riket. -'

Till den som ej är heltidsstuderande utgå studiemedel endast om han bedriver studierna på minst halvtid och på grund av förvärvsarbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studier på heltid.

Den som icke är svensk med- borgare äger icke rätt till studieme- del, om han bosatt sig i riket hu- vudsakligen i syfte att här vinna utbildning. -

Den som icke är svensk medbor-, gare äger rätt till studiemedel en- dast om han bosatt sig i riket hu— vudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning.

345

Ansökan om studiemedel prövas av studiemedelsnämnd eller för fall, beträffande vilka Konungen så förordnar, av centrala studie- hjälpsnämnden.

* Omtryckt 1970: 266.

Ansökan om studiemedel prövas av studiemedelsnämnd om ej an- nat följer av andra stycket eller av bestämmelser som avses i tredje stycket.

Fråga om sökande som icke är svensk medborgare enligt 5 5 äger rätt till studiemedel prövas av cen- trala . studiehjälpsnämnden. Har nämnden tidigare funnit sökanden äga sådan rätt till studiemedel eller rätt till studiehjälp enligt 3 5 stu- diehjälpsreglementet (1964: 402 ),

' Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1971:37.

Prop. 1971: 81

5

skall han, när han senare ånyo an— söker om studiemedel, anses äga rätt till studiemedel enligt 5 5 utan ny prövning av centrala studie— hjälpsnämnden, om han fortfaran- de är bosatt i riket. Om sist nämn- da villkor är uppfyllt prövas av studiemedelsnämnd eller i fall som avses i bestämmelser enligt tredje stycket av centrala studiehjälps- nämnden.

Även i andra fall än som avses i andra stycket prövas ansökan om studiemedel av centrala studie- hjälpsnämnden enligt bestämmel- ser som Konungen meddelar.

Fråga om återkrav enligt 32 & prövas av centrala studiehjälpsnämn- den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Prop. 1971: 81 6

1. Inledning

Vid 1964 års riksdag fattades beslut om en ändring av formerna för det statliga studiestödet för utbildning efter grundskolan. På grundval av studiehjälpsutredningens betänkande (SOU 1963: 48) Bättre studie- hjälp och studiesociala utredningens betänkande (SOU 1963: 74) Rätt till studiemedel skapades genom statsmakternas beslut ( prop. 1964: 138 , SäU 1964: 1, rskr 1964: 290) två stödformer, studiehjälp vid studier i gymnasiala skolor m. m. och studiemedel vid studier på i huvudsak efter- gymnasial nivå. 1964 års beslut har kompletterats i olika avseenden, senast vid 1970 års riksdag ( prop. 1970: 77 , SU 1970: 116, 2LU 1970: 50, rskr 1970: 284 och 290).

Det ökande antalet utländska studerande i Sverige har aktualiserat frågan om behandlingen bl. a. i studiesocialt avseende av denna grupp. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1968 tillkallades departementsrådet Nils Wentz, ordförande, pol.mag. Elisabet Sandberg och byråchefen David Storm för översyn av bestämmelserna om studie- socialt stöd till utländska studerande m. 111. De sakkunniga, som antog namnet kommittén för utländska studerande, avgav den 18 december 1969 betänkandet (Ds U 1969: 9) Studiesocialt stöd till utländska stude- rande. Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av universi- tetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden, ar— betsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, samarbetsnämnden för jordbrukets högskolor, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, samarbetsnämnden för socialhögskolorna, samarbetsnämnden för jour- nalisthögskolorna, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, mu- sikaliska akademiens styrelse, akademien för de fria konsterna, kom- petensutredningen, 1968 års studiemedelsutredning, invandrarutredning- en, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers cen— tralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet (SI), Sveriges social- demokratiska ungdomsförbund (SSU) och centerns ungdomsförbund (CUF). Utöver ovan angivna remissorgan har yttrat sig Finska klubben, Uppsala studentkår, Utlandssvenskarnas förening och Sveriges socialde- mokratiska studentförbund (SSSF).

2. Gällande bestämmelser om studiestöd

2.1. Allmänna bestämmelser

Till studerande i gymnasier, fackskolor, yrkesskolor, folkhögskolor m. fl. läroanstalter utgår st u die hj ä 1 p enligt bestämmelserna i stu- diehjälpsreglementet (1964: 402, omtryckt 1970: 267, ändrat 1970: 1027)

Prop. 1971: 81 7

i form av studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag samt stu— dielån. För elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår för- måner enligt förordningen (1964: 400) om förlängt barnbidrag (ändrad senast 1970: 270).

Studiebidrag och förlängt barnbidrag utgår med 100 kr. i månaden. Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50, 75 eller 100 kr. i månaden, beroende på föräldrarnas inkomst- och förmögenhetsför- hållanden samt förekomst av syskon under 16 år. Om den studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta belopp och om syn— nerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovs- prövat tillägg utgå med 75 kr. i månaden. Är den studerande i behov av inackordering, utgår inackorderingstillägg med 125 kr. i månaden. Resetillägg med 50—110 kr. i månaden utgår för dagliga resor mellan hem och skola, om avståndet är minst 6 km. Studielån kan utgå med högst 6 500 kr. för ett läsår.

Studiehjälp beviljas av Skolstyrelsen eller centrala studiehjälpsnämn- den.

De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studie- me (1 el enligt bestämmelserna i studiemedelsförordningcn (1964: 401, omtryckt 1970: 266).

Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studie— medel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår med 140 % av bas- beloppet inom den allmänna försäkringen, dvs. f.n. totalt 9 660 kr. Om den studerande har vårdnaden om barn, kan dessutom utgå barn— tillägg med 25 % av basbeloppet (f. n. 1 725 kr.) för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl föreligger. Av studiemedlen utgår 1 750 kr. i studiebidrag, medan återstoden skall återbetalas under normalt 20—25 år. Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomiska resurser över vilka studerande förfogar. Under de två första terminerna erhålls dock studiemedel utan prövning av studiemcriterna.

Studiemedel beviljas av studiemedelsnämnderna.

2.2. Studiestöd för utländska studerande

De utländska studerande som är bosatta i Sverige är jämställda med svenska studerande i fråga om sätt att erhålla studiestöd. Den som inte är svensk medborgare har dock inte rätt till studiestöd om han bosatt sig här huvudsakligen i syfte att vinna utbildning.

Centrala studiehjälpsnämnden har på grundval av bestämmelserna i studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen utfärdat anvis- ningar om hur ansökningar om studiestöd från utländska studerande skall behandlas. När det gäller studiehjälpssystemet har nämnden bl. a. framhållit att en förklaring av sökande att han efter utbildningens slut

Prop. 1971: 81 8

ämnar stanna kvar i Sverige inte skall vara avgörande för rätt till studief. stöd. Motsvarande erinran- har gjorts av nämnden beträffande studie- medelssystemet. Kravet på bosättning skall anses uppfyllt när den 'stu- derande är kyrkobokförd i riket. Enligt nämndens uppfattning bör den som bosatt sig i landet kort före det han påbörjat sina studier här regel- mässigt anses ha bosatt sig i landet huvudsakligen i syfte att genomgå en svensk utbildning. I övriga fall bör en utredning göras.

Utredningen har inhämtat uppgifter om den praxis som studiemedels— nämnderna tillämpat vid prövning av ansökningar om studiemedel från utländska studerande. Vissa av nämnderna remitterar regelbundet ansök- ningarna till utlänningsmyndigheten. Nämnderna fäster stor vikt vid att sökanden har sådana kunskaper i svenska att han har möjlighet att till- godogöra sig undervisningen. I några fall ställer nämnderna krav om en viss tids vistelse i Sverige för beviljande av studiemedel.

I olika internationella sammanhang har man arbetat för att under- lätta högre studier i annat land. Sverige har anslutit sig till vissa Europa— rådskonventioner som gäller tillträde till högre utbildning, nämligen 1) 1953 års konvention rörande likvärdighet av betyg för tillträde till uni- versitet, 2) 1956 års konvention rörande likvärdighet av studieperioder vid universitet och 3) 1959 års konvention rörande erkännande av universitetsexamina för tillträde till fortsatta studier.

De nordiska utbildningsministrarna har är 1959 antagit en resolution om att studerande skall kunna ta med sig sitt hemlands studiesociala förmåner vid studier i annat nordiskt land. De svenska studiesociala be- stämmelserna är utformade med hänsyn härtill.

2.3. Utländsk studerandes tillträde till utbildningsanstalt m. m.

Utländsk studerande har möjlighet att vinna inträde vid svensk högre läroanstalt, om han i annat land avlagt examen som medför behörighet att vinna inträde i motsvarande anstalt. Tillstånd måste dock inhämtas för icke nordiska studerande. För avläggande av akademisk examen gäl- ler i vissa utbildningar krav på kunskaper i svenska språket.

Under de fem år studiemedelssystemet varit i funktion har studie- medel utgått till ca 4 100 utländska medborgare. Uppskattningsvis upp- går antalet utländska studerande som erhållit svenskt studiestöd under tiden före studiemedelssystemets tillkomst till ca 400.

Antalet personer som beviljades studiemedel höll sig på samma nivå under de tre första åren (ca 600). Därefter har en ökning ägt rum succes— sivt. År 1968 fick ca 950 utlänningar studiemedel och under 1969 var motsvarande siffra ca 1400. Det kan noteras att 35 % av dessa per- soner endast erhållit studiemedel en gång, dvs. för en eller två terminer. De har alltså ej ansökt om fortsatt studiestöd eller, om de ansökt härom,

Prop. 1971: 81 9

ej kunnat beviljas detta på grund av bestämmelserna i studiemedelsför- ordningen om krav på studieresultat.

En särredovisning från studiemedelsnämnden i Stockholm har gjorts avseende ansökningar om studiemedel från utländska studerande. Under— sökningen avsåg höstterminerna 1966—1968. Undersökningen kom att omfatta drygt 200 ansökningar. Över en tredjedel av de sökande var från de nordiska länderna, nästan lika många som från det övriga Europa och cirka en femtedel från Asien. Som orsak till bosättning angavs främst studier, familjeskäl och äktenskap. Av ansökningarna hade ca 80% beviljats studiemedel.

Uppgifter om antalet utländska studerande på gymnasial nivå kan inte ges, eftersom denna kategori inte särredovisas i skolstyrelsernas statistik.

3. Kommitténs förslag 3.1 Bakgrund

En allmän bakgrund för kommitténs arbete har varit den fortgående internationalisering som ägt rum under efterkrigstiden och de åter- verkningar som befolkningsomflyttningarna haft inte minst på utbild— ningens område. Det är framför allt tre kategorier av utländska stude- rande som därigenom "söker sig till svenska utbildningsanstalter. Dels rör det sig om ungdomar vars föräldrar flyttat hit och inlemmats i det svenska samhället. Dels rör det sig om personer, som på egen hand sökt sig hit i mer eller mindre uttalad avsikt att inlemmas i det svenska sam- hället. En tredje kategori är de som kommit till Sverige enbart i syfte att vinna utbildning.

Kommittén påpekar inledningsvis, att det är en sedan länge omfattad princip att de svenska utbildningsanstalterna inte skall vara reserverade för svenska studerande. Det har allmänt ansetts som en tillgång att svenska studerande fritt skall kunna få sin utbildning i annat land och omvänt att utländska studerande skall kunna erhålla utbildning i Sverige.

Under de senaste årtiondena har vi också upplevt en markant ökning av antalet utländska studerande vid våra läroanstalter. Särskilt stor har ökningen varit av den kategori studenter som på egen hand söker sig till Sverige. En av orsakerna härtill torde vara att såväl undervisning som examination numera anordnas på främmande språk. En annan orsak är sannolikt det jämförelsevis generösa studiesociala system som 1964 års studiesociala reformer innebar. En tredje faktor har att göra med den vidgade stipendieringcn och den omfattande befolkningsomflytt— ningen som sker mellan framför allt de nordiska länderna.

Den vidgade tillströmningen av utländska studenter har, konstaterar kommittén, förorsakat problem i olika avseenden. Problemen samman-

l' Riksdagen 1971. Isaml. Nr 81

Prop. 1971: 81 10

hänger med studiefinansieringsfrågan, bristande kunskaper i svenska språket och anpassningen till den svenska miljön.

Svårigheter med studiefinansieringen uppstår framför allt för de stu— denter som utan egna stipendier kommer till Sverige i syfte att här vinna utbildning. I vissa fall har denna kategori studenter egna medel och problemen uppstår då som regel när dessa medel tar slut. Inkomst från förvärvsarbete är som regel inte aktuellt, eftersom studier och förvärvs- arbete svårligen låter sig förenas med tanke på den extra tid som stu— dierna normalt tar på grund av Språksvårigheter.

En annan del av problemet sammanhänger med gränsdragningen mel- lan gäststuderande och invandrarstuderande. Enligt kommittén är det inte möjligt att betrakta en utländsk studerande som invandrare bara för "att vederbörande uppger sig vilja stanna i Sverige. Frågan uppstår då vilka kriterier som skall gälla för att betraktas som invandrare. Kom- mittén framhåller, att studiemedelsnämnderna åren efter 1964 tillämpade en mycket liberal praxis i fråga om studiemedelstilldelningen. Denna innebar att studiemedel utgick till alla utländska studerande som själva uppgav att syftet med vistelsen i Sverige var att vederbörande avsåg stanna i Sverige. I augusti 1967 meddelade emellertid centrala studie- hjälpsnämnden anvisningar om en mera restriktiv linje. Enligt anvis- ningarna skulle studerande, som anlände till Sverige i nära anslutning till att de påbörjade sina studier här, inte räknas som invandrare. Som regel tillämpar studiemedelsnämnderna numera reglerna så, att studie- medel i princip beviljas till utlänning som vistats här och förvärvsarbetat i ett år. Undantag gäller flyktingstudenter och andra särskilda grupper där avsikten att invandra är oomtvistlig. När det gäller studerande från de nordiska länderna är situationen delvis annorlunda eftersom uppe- hållstillstånd inte krävs för denna kategori. Kommittén menar också att det generösa svenska studiemedelssystemet sannolikt verkat lockande på studerande från övriga nordiska länder, speciellt Finland. Kravet på vistelse i ett år gäller även nordiska studerande.

Sammanfattningsvis kan man således säga att svagheten i det nu- varande systemet är att reglerna fortfarande vilar på principen att det är den enskilde utlänningen som avgör om han är invandrare eller gäst- studerande. Att bestämma en persons status som invandrare resp. gäst- studerande med hjälp av en karenstidsregel är, framhåller kommittén, inte idealiskt. När det gäller frågan om förkunskaper i svenska språket har kommittén för sitt ställningstagande inhämtat synpunkter ifrån universitetskanslersämbetet. Kanslersämbetet framhåller att många av de utländska studerandena saknar tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna följa och tillgodogöra sig undervisningen. Det är inte bara med hänsyn till förståelsen av studiematerialet utan också ur allmän studie- social synvinkel som det är viktigt att äga grundläggande kunskaper i svenska.

Prop. 1971: 81 11

3.2. Principiella överväganden

Kommittén anser, med hänvisning till den redovisade bakgrunden, att de nuvarande reglerna måste reformeras. En allmän utgångspunkt bör vara att denna reformering skall knyta an till de principer som genom beslut vid 1968 års riksdag ligger till grund för den svenska ut- länningspolitiken. Detta innebär att kommittén förordar någon typ av reglering av antalet utländska studerande i likhet med vad som gäller för arbetskraften. Kommittén menar också att man bör definiera vilka olika kategorier icke-svenska studerande som bör komma i åtnjutande av svenskt studiesocialt stöd.

Kommittén behåller som allmän utgångspunkt indelningen i gäst- studerande och invandrare. Till den förra kategorin förs studerande som huvudsakligen kommit hit för utbildningens skull, medan den se- nare gruppen omfattar studerande som kommit hit av andra skäl. Kom- mittén anser, att de gäststuderande inte bör erhålla svenskt studiesocialt stöd. Som motiv för sitt ställningstagande pekar kommittén på att de strävanden som internationellt sett finns går i riktning mot att det är hemlandet som skall svara för de gäststuderandes studiefinansiering. En annan sak, menar kommittén, är att det av olika skäl kan vara önsk- värt och angeläget att stimulera tillströmningen av utländska studerande till svenska läroanstalter genom att inrätta speciella stipendier. Ett sådant förslag skulle emellertid, menar man, ligga utanför utredningsuppdraget.

Att invandrarstuderande å andra sidan bör erhålla svenskt studie- socialt stöd ligger helt i linje med de principer som gäller för den svenska utlänningspolitiken. De som tas emot i det svenska samhället som in- vandrare bör således behandlas på exakt samma sätt som svenska stu- derande.

Kommittén påpekar dock, att problemet i första hand inte ligger på detta plan. Det gäller i stället frågan om vem som skall anses som in- vandrare. Kommittén räknar därvid med tre huvudkategorier: a) de som invandrar och påbörjar sin vistelse i landet med studier, b) de som kan anses inlemmade i det svenska samhället, e) de som mottagits i lan- det under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att de skall inlemmas i det svenska samhället eller t.v. är att betrakta som till- hörande detta samhälle. Kommitténs indelning lämnar de nordiska studerandena utanför. Förslag rörande denna kategori redovisas nedan.

Utslagsgivande för rätten till svenskt studiesocialt stöd blir således inte själva syftet med vistelsen utan de förhållanden under vilka den studerande kommit till Sverige och den status han erhåller av svenska myndigheter resp. den anknytning han kommer att få till det svenska samhället.

Prop. 1971: 81 ' 12

3.3. Icke-svenska medborgare som påbörjar sin vistelse i landet med studier

Det är framför allt i fråga om denna kategori som kommittén gjort jämförelser med invandringen av arbetskraft. Regleringen av arbets- kraft motiveras av en strävan från myndigheternas sida att kunna be- reda den utländska arbetskraften arbete och i övrigt ta hand om veder- börande på ett i jämförelse med svenska medborgare jämlikt sätt. In- vandringen av arbetskraft regleras med hänsyn till sysselsättningssitua- tionen. Samma synsätt bör tillämpas på invandringen av studerande menar kommittén. Utbildning är att betrakta som förberedelse för en kommande insats, och den studerande ställer i princip samma krav på samhällelig service som den som förvärvsarbetar.

Kommittén framhåller, att det ibland har hävdats att man skulle kunna begränsa bedömningen till i stort sett möjligheterna att bereda studie- plats och bostad under studietiden. Kommittén anser emellertid, att ett sådant synsätt är alltför snävt. Att tillåta invandring av studerande som avser utbilda sig för verksamhet inom områden, där tillgången på arbetskraft är eller bedöms bli tillfredsställande, kan inte vara rimligt.

Kommitténs förslag innebär, att möjligheten att invandra till Sverige för att först utbilda sig och sedan förvärvsarbeta görs beroende av ett särskilt tillstånd av svensk myndighet. Tillståndsgivningen bör ankomma på ett organ som har inblick i utbildningsväsendet, arbetsmarknaden, bostadstillgången och resurserna på det sociala området i stort. Kom- mittén förslår, att Kungl. Maj:t har hand om tillståndsgivningen, men att delegering av tillståndsgivningen på underlydande organ, förslagsvis invandrarverket, bör kunna ske.

Kommittén tar inte ställning till frågan om vilken omfattning detta slag av invandring skall ha i framtiden. Enligt kommitténs uppfattning bör ett sådant ställningstagande vara beroende av växlingar på arbets— marknaden och samhällsförhållandena i övrigt.

Som regel anser kommittén, att tillståndsgivningen bör ske före an- komsten till Sverige. Emellertid kommer det att uppstå situationer då detta tillstånd måste ges sedan den studerande ankommit till Sverige. Så är t. ex. fallet med de personer som kommit till Sverige i annat syfte än att invandra men som efter en tids vistelse önskar inlemmas i det svenska samhället. I sådana fall måste tillståndsgivningen ske i efterhand.

3.4. Icke-svenska medborgare som kan anses inlemmade i det sven- ska samhället

Kommittén framhåller, att en person som ännu ej fått svenskt med- borgarskap men som uppenbarligen avser att kvarstanna i Sverige inte bör förvägras svenskt studiestöd. Frågan om vem som skall anses in-

Prop. 1971: 81 . 13

lemmad i det svenska samhället bör, enligt kommittén, avgöras med hän- syn till personlig eller annan bindning här. Som inlemmad i det svenska samhället bör den betraktas, som har bosättningstillstånd eller beviljats uppehålls- och arbetstillstånd samt varit sysselsatt i Sverige under längre tid. Som inlemmad bör vidare betraktas utländsk medborgare som är gift med svensk medborgare.

Den kategori personer som kommer till Sverige inom ramen för den reglerade invandringen bör, enligt kommitténs mening, inte kunna få studiemedel om vederbörande i stället väljer att studera. Rätt till studie- stöd bör däremot föreligga då dessa personer vistats i landet så länge att han eller hon kan anses inlemmad.

3.5. Icke-svenska medborgare som förutsätts bli inlemmade i det svenska samhället

Till denna kategori räknas t. ex. icke-asylsökande flyktingar som tas ut och förs över hit av svenska myndigheter i samråd med internationella flyktingorgan. Hit räknas vidare politiska flyktingar och statslösa per- soner som av humanitära skäl fått en fristad i Sverige. Slutligen berörs den kategori som fått resa in i landet för att förenas med familje- medlem eller nära anhörig och som själv betraktas som invandrare.

3.6. Nordiska studerande

Kommittén behandlar särskilt de nordiska studerandena, eftersom verkningarna av de föreslagna reglerna blir något avvikande för per- soner bosatta i Norden. För medborgare från de nordiska länderna krävs inte särskilt tillstånd för att få uppehålla sig i Sverige. Frågan om en medborgare i ett annat nordiskt land skall få svenskt studiesocialt stöd eller ej blir därför inte avgörande för vederbörandes rätt att uppe- hålla sig i Sverige.

Kommittén förordar en restriktiv hållning i fråga om tilldelningen av studiemedel till nordiska studerande. Dels menar man att utveck- lingen nu går i riktning mot vidgade möjligheter att uppbära sådant stöd från hemlandet vid studier i annat nordiskt land, dels finns det ingen anledning att genom tilldelning av studiesocialt stöd främja invandring hit av studerande från övriga nordiska länder.

Kommittén föreslår därför att studiesocialt stöd till nordiska stu- derande endast utgår då den studerande kan anses inlemmad i det svenska samhället. Kommittén exemplifierar dessa fall till att gälla studerande, som är gift med svensk medborgare eller då föräldrarna varaktigt bosatt sig i Sverige. I det sistnämnda fallet bör enligt kom- mittén studiesocialt stöd inte utgå om den studerande kommit hit först efter myndig ålder.

Prop. 1971: 81 14

3.7. Kunskaper i svenska för tillträde till högre studier m. m.

Utöver frågorna om studiefinansiering har kommittén också berört frågan om kunskaper i svenska för tillträde till högre studier samt be- hovet av kurativa åtgärder för utländska studerande.

Kommittén framhåller inledningsvis att en av de viktigaste faktorerna för att klara av studiesituationen och över huvud taget klara av anpass- ningsprocessen är att vederbörande har kunskaper i svenska språket. Förhållandena f.n. är att i utomordentligt få ämnen bedrivs undervis- ning på något annat språk än svenska, samtidigt som svenskundervis— ningen är frivillig. En utländsk studerande kan således utan att äga några svenskkunskaper skriva in sig vid högre utbildningsanstalter. Be- hovet av kunskaper i svenska gör sig speciellt påmint i de fall då den studerande påbörjar sin vistelse i Sverige med studier.

Mot bakgrunden av de många studiemisslyckanden som lätt sker om språkkunskaperna är bristfälliga och med hänsyn till problem av allmän anpassningskaraktär förordar kommittén att ett allmänt krav uppställs om att endast den som visar sig besitta tillräckliga kunskaper i svenska skall få tillträde till högre svenska läroanstalter.

Vad gäller svenskundervisningens organisation förordar kommittén att kursbunden undervisning anordnas enligt de principer som f.n. gäller. Vad gäller svenskundervisningens omfattning har kommittén inte närmare gått in på denna fråga, eftersom universitetskanslersäm- betets ställningstagande ej var tillgängligt vid tidpunkten för betänkan— dets färdigställande.

Det är emellertid kommitténs uppfattning, att svenskundervisningen bör bedrivas koncentrerat och att de inledande svenskstudierna bör ske på heltid. Deltidsstudier bör endast undantagsvis få förekomma.

För att möjliggöra heltidsstudier är det nödvändigt att se till att för- SÖrjningen tryggas. Kommittén föreslår att den till universitet knutna svenskutbildningen bör vara studiemedelsberättigad i likhet med vad som gäller f. n.

Svenskundervisning för utlänningar bedrivs f.n. dels av skolöversty— relsen, dels av universitetskanslersämbetet. Kommittén har diskuterat en samordning av huvudmannaskapet för denna svenskundervisning men funnit frågan så omfattande att den bör prövas i särskild ordning.

Kommittén har också haft i uppdrag att undersöka behovet av kura- tiva åtgärder för de av universiteten anordnade kurserna i svenska för. utländska studerande. Kommittén har hos Kungl. Maj:t begärt och erhållit medel för verksamhet i studierådgivande syfte bland deltagarna i svenskkurserna för utlänningar. Kommittén har i avvaktan på resul- tatet av denna verksamhet inte velat föreslå permanenta åtgärder. Kom- mittén menar också att de kurativa frågorna måste ses som en del av anpassningsåtgärderna i stort och förutsätter att denna fråga övervägs som ett led i arbetet inom invandrarutrednin gen.

Prop. 1971: 81 15

3.8. Övrigt

I anslutning till de nya reglerna om utländsk medborgares rätt till studiemedel har kommittén gjort en översyn av de bestämmelser som gäller om studiemedel för studerande utomlands och för utländska stu- derande. I fråga om svenska medborgare föreslås att den som är bosatt utomlands skall ha rätt till svenska studiemedel endast under förutsätt- ning att han inte kan anses inlemmad i det främmande landet. Något förbehåll beträffande svensk medborgares rätt att få svenska studie- medel har tidigare inte funnits. Kommittén motiverar förslaget så att den som har en sådan anknytning till ett främmande land att all sanno- likhet talar för att han åtnjuter samma förmåner och rättigheter som landets egna medborgare bör enligt kommitténs mening inte få svenskt studiesocialt stöd.

Vad gäller utländska medborgares möjlighet att få studiemedel eller studiehjälp för studier utomlands anser kommittén att en utländsk med- borgare i princip inte bör kunna finansiera sina studier utomlands med svenska medel. Kommittén menar emellertid att denna princip inte bör vara helt undantagslös. Om t. ex. en i det svenska samhället inlemmad utländsk medborgare visat fallenhet inom ett ämnesområde, där fort- satta studier med större fördel kan bedrivas i annat land, så bör han kunna beviljas studiemedel eller studiehjälp för studier i det främmande ' landet. Denna möjlighet bör emellertid, enligt kommitténs mening, ut- nyttjas restriktivt.

3.9. Universitetskanslersämbetets synpunkter och förslag angående förkunskaper i svenska för antagning som studerande vid läroanstalt i Sverige

Beträffande svenskundervisningens omfattning har kommittén -hos universitetskanslersämbetet hemställt om synpunkter. Kanslersämbetet har efter hörande av konsistorier och utbildningsnämndcr avgett yttran- de i ärendet.

Universitetskanslersämbetet framhåller inledningsvis att antalet ut- ländska universitetsstuderande i Sverige har ökat starkt under senare år och att många av dessa saknar tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna följa och tillgodogöra sig undervisningen. Inte bara nödvän- digheten av att kunna tillgodogöra sig studiematerialet utan också ur allmän studiesocial synvinkel är det nödvändigt med kunskaper'i svenska språket.

Erfarenheten visar också att kunskaperi svenska är en av de viktigaste faktorerna för utomnordiska studerandes förmåga att bedriva fram- gångsrika studier.

Kanslersämbetet pekar på. de preliminära resultaten från en under-

Prop. 1971: 81 16

sökning som pågår vid pedagogiska institutionen vid Stockholms univer- sitet. Enligt denna undersökning finns en klar skillnad mellan å ena sidan studerande som genomgått endast kurserna Svenska 1 och 2 och å andra sidan studerande som också genomgått kurserna Svenska 3 och 4. Den förra kategorin klarade sig allmänt sett dåligt, den senare genom- gående betydligt bättre.

Av de till universitetskanslersämbetet avlämnade remissyttrandena framgår att delade meningar råder om de krav som bör uppställas på omfattningen av förkunskaper i svenska. Somliga remissorgan anser att ett generellt krav på kunskaper motsvarande Svenska 3 och 4 bör upp- ställas, medan andra menar att kraven bör preciseras för varje särskilt ämnesområde.

Universitetskanslersämbetet framhåller för sin del, att förkunskaps- kraven inte bör ställas högre än vad som bedöms nödvändigt för att vederbörande skall kunna följa undervisningen. Kanslersämbetet förordar i avvaktan på slutredovisning av den ovannämnda undersökningen vid pedagogiska institutionen i Stockholm ett allmänt förkunskapskrav för utlännings tillträde till universitet eller högskola i Sverige motsvarande kurserna Svenska l——3. Dispens från allmänna förkunskapskrav bör enligt kanslersämbetet ges av vederbörande konsistorium.

F.n. utgår studiemedel för deltagande i kurserna Svenska 1 och 2. Kanslersämbetet föreslår att studiemedel också bör utgå för deltagande i kursen Svenska 3.

Vidare framhålls att vissa universitetsstudier kräver mer omfattande förkunskaper. I dessa fall bör det vara möjligt att i enskilda studie- planer föreskriva särskilda förkunskapskrav i svenska t. ex. kunskaper motsvarande kurserna Svenska 1—4.

Vad beträffar förkunskaper i svenska för forskarutbildningen föreslår kanslersämbetet att kraven här bör bestämmas av vederbörande prefekt i samband med antagning till forskarutbildning.

4. Reservation

Mot utredningens förslag har ledamoten Sandberg reserverar sig. Re- servationen skiljer sig på en rad väsentliga punkter från kommitténs förslag.

Reservanten instämmer inledningsvis med kommitténs förslag att de utländska studenternas antal på något sätt bör regleras och att de ut- ländska studenterna bör lära sig svenska innan de börjar sina studier. En sådan reglering får emellertid inte leda till att de utländska studen- ternas antal minskar.

Reservanten anser att kommitténs förslag i alltför ringa utsträckning

Prop. 1971: 81 17

diskuterat målsättningen för vår hållning gentemot de utländska stu- denterna.

De gäststuderandcs studiefinansieringsproblem behandlas också myc- ket knapphändigt, menar reservanten. Visserligen kan problemen för denna kategori studerande aldrig lösas av ett enskilt land, men genom att underlåta att skapa regler för denna kategori kommer man automa- tiskt att prioritera de utländska studenter som själva kan finansiera sina studier.

Reservanten vänder sig vidare mot utredningsmajoritetens förslag be- träffande de nordiska studenterna som om det genomfördes skulle inne- bära en betydligt försämrad situation för denna grupp.

Reservanten kritiserar att utredningsmajoriteten inte kommit med några förslag när det gäller kurativa åtgärder och studierådgivning.

Reservanten vänder sig Vidare emot det slag av reglering av antalet utländska studerande som utredningsmajoriteten föreslår. Det motiv som utredningen anför, nämligen att studerandeantalet regleras med hänsyn till arbetsmarknadssituationen, finner reservanten orealistiskt. Arbetslöshet bland akademiker förekommer endast inom snäva sektorer av arbetsmarknaden.

Också de medel för regleringen som kommittén föreslår avvisas av reservanten. En social förmån bör inte användas som regleringsinstru- ment för tillströmningen av utländska studerande. De svenska studie- sociala förmånerna bör i stället så långt möjligt ges till samtliga utlän- ningar som är bosatta i landet. För arbetare sker regleringen genom arbetstillståndet. För studerande bör tillståndet att studera reglera till— strömningen.

Reservanten anser att förslaget inte innehåller några större föränd- ringar jämfört med den politik som i dag tillämpas av de studiesociala myndigheterna. Allt talar därför för att dagens missförhållanden skulle bestå.

Reservanten kritiserar också förslaget om att den karenstidsregel på ett år som i dag tillämpas för tilldelning av studiestöd byts ut mot krav på bosättning i Sverige under »en längre tid». Utredningen klargör inte, menar reservanten, hur lång tid det tar att bli inlemmad i det svenska samhället.

Det alternativ till regler som reservanten förespråkar utgår ifrån upp- fattningen att det bör förekomma både en fri rörlighet över gränserna och jämlikhet mellan det egna landets medborgare och utlänningar. Eftersom de båda målsättningarna svårligen låter sig förenas åtminstone för ett litet land som Sverige, bör man därför begränsa antalet utländska studerande när tillströmningen blir större än man anser sig kunna ta emot. Regleringen bör emellertid inte innebära att antalet utländska studenter minskar. Den grupp som tas emot bör också ges det studie- sociala stöd i vidaste mening som är en nödvändighet för studieframgång.

Prop. 1971: 81 ' 18

Reservanten skiljer mellan olika kategorier av utländska studenter. Beträffande de nordiska studenterna föreslås en fri nordisk studiemark- nad och kravet på kort sikt bör vara att studerande som flyttar från ett nordiskt land till ett annat skall vara berättigad till studiestöd an- tingen från bosättningslandet eller ursPrungslandet. Den form av regle- ring som reservanten förordar undantar de nordiska studenterna.

För att uppfylla de nämnda målsättningarna föreslår reservanten att antalet utländska studenter regleras genom att regeringen årligen fast- ställer ett högsta antal gäststuderande resp. invandrare, som under det kommande året bör tas in vid utbildningsanstalterna. Kvoten bör fastställas med utgångspunkt ifrån platsantal vid svenskkurser, den all— männa tillströmningen till universiteten, kostnader för studiemedel, tillgång till bostäder etc. Den föreslagna kvoten bör omfatta grupper för vilka man anser en reglering möjlig och önskvärd. Invandrare som kommit till landet via den organiserade invandringen av arbetskraft, innehavare av svenska och utländska stipendier samt flyktingar bör be- redas plats vid svenska utbildningsanstalter oavsett detta sker utanför eller inom kvoteringens ramar.

Bland övriga grupper kan det vara svårt att välja ut vilka som skall få rätt att studera i Sverige och därmed även rätt att erhålla studiestöd. Den enda rättvisa metoden blir därför enligt reservanten lottning. Vissa bör emellertid få förtur inom ramen för kvoten, t.ex. gäststuderande med speciell anknytning till landet liksom eventuellt andra ömmande fall. Ett råd för utländska studerande bör skapas för att handha uttag— ningen.

I ett system där antalet utländska studenter är kvoterat bör de studie— sociala problemen minska. Studiefinansieringsfrågan, som f.n. är det största problemet, löses genom att de som erhåller rätt till studieplats också garanteras studiestöd. Invandrare och flyktingar blir berättigade till studiemedel på samma villkor som svenska studerande. Som invand- rare räknas därvid de som kommit till landet genom den organiserade invandringen av arbetskraft och de som tillåtits invandra som stude- rande. Som flykting räknas inte bara den som får asyl i Sverige utan även den som får uppehållstillstånd av humanitära skäl. Vad gäller de gäststuderande bör enligt reservanten också dessas antal regleras genom den fastställda kvoten. Studiemedel bör emellertid ej utgå.

Ett ökat antal stipendier bör skapas, så att även sådana studenter som saknar egna medel har möjlighet att studera i Sverige. En tredje kategori kan ha med studiestöd från hemlandet antingen genom statligt studie-stöd eller egna medel. Genom det tänkta systemet bör ingen bli utan ekonomiska medel när vederbörande väl kommit hit.

Vad gäller krav på förkunskaper förordar reservanten att speciella behörighetskrav i svenska uppställs, dvs. krav på förkunskaper i varje ämne eller varje högskolntbildning för sig. Enligt reservanten skulle

Prop. 1971: 81 - 19

detta vara en fördel, eftersom de studerande som kan få undervisning på engelska slipper att ansöka och vänta på dispens. Vidare är behovet av förkunskaper högst varierande i olika ämnen. Genom speciella för- kunskapskrav skulle man tvingas definiera inom varje ämne vad som behövs för just de aktuella studierna.

Reservanten understryker slutligen behovet av rådgivande och in- formerande verksamhet för samtliga nyanlända studerande. För de ut- ländska studerande som vistats en tid i landet krävs tillgång till kura- tiv service och studierådgivning. Det sistnämnda är särskilt viktigt att beakta i samband med den utvidgning och upprustning av studieråd- givningen som f. n. genomförs.

5. Renässyttrandena

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till den allmänna utg ån gs punkt som kommittén haft för en reformering av regel- systemet, nämligen att reglerna för invandringen av studerande bör an- passas till de principer som 1968 års riksdag lagt till grund för den svenska utlänningspolitiken. Således framhåller LO, att motiven för regleringen av arbetskraft var att mottagandet av invandrare borde ske på ett sådant sätt att de inte blir en eftersatt minoritet i det svenska samhället. Invandringen måste därför anpassas till bl. a. sysselsättnings- läget, bostadstillgång, sjukvård, utbildning m.m. Samma synsätt bör tillämpas beträffande invandringen av studerande, framhåller LO.

Också centrala studiehjälpsnämnden delar den nämnda principen men framhåller inledningsvis att den leder nämnden till delvis andra slut- satser än dem kommittén dragit beträffande handläggningen av studie- medelsansöknjngar från utländska studerande. Centrala studiehjälps- nämnden beklagar också att kommittén nästan uteslutande behandlat studerande inom studiemedelssystemet. Problemen i samband med stu- diefinansieringen är i hög grad aktuella också för elever inom studie- hjälpssystemet. I viSS män kan problemen t. o. m. vara större på gymna- sial nivå, eftersom de tillämpade myndigheterna, dvs. skolstyrelser och rektorer inom det gymnasiala utbildningsväsendet, är så 'många till an- talet. Detta har, menar nämnden, lett till stora variationer vid tillämp- ningen hos myndigheterna. Även andra remissinstanser, bl. a. 1968 års studiemedelsutredning och SACO, har beklagat att kommittén enbart berört förhållandena vid högre läroanstalter.

Trots en bred anslutning till den nämnda huvudprincipen har åtskil- liga remissorgan invändningar mot kommitténs förslag. SFS anser att en ny utredning borde vara det naturliga kravet att ställa, men tvekar inför ett sådant krav, eftersom de problem som f.n. möter de utländska studenternai så fall skulle skjutas på framtiden. Detta finner SFS otill—

Prop. 1971: 81 20

fredsställande. SFS anser, att reservationen är så pass utförlig att den kan ligga till grund för förslag till en ändrad politik mot de utländska studenterna. Också invandrarutredningen och statens invandrarverk framhåller, att kommitténs förslag saknar måldiskussion och inte ger tillräckligt underlag för någon avgörande ändring i den ordning som gäller för utländska studerandes möjligheter att erhålla svenskt studie- socialt stöd. De två remissorganen finner också, att det statistiska ma- terial som ligger till grund för kommitténs överväganden och förslag är alltför knapphändigt. Den senare synpunkten delas av bl.a. flera studiemedelsnämnder. Studienledelsnämnden i Lund anför t. ex. att det skulle varit angeläget med en undersökning av de utländska studeran- des allmänna situation både förc, under och efter en viss tids studier vid svenskt universitet. Detta hade, menar man, också varit i samklang med utredningsdirektiven, som anfört att ett närmare kartläggande av ut- ländska studerandes utbildningsgång och studiefinansiering borde kom- ma till stånd.

Som helhetsomdöme kan sägas att flertalet remissinstanser vänder sig emot väsentliga delar i förslaget och lägger fram alternativa förslag till lösning vilka delvis sammanfaller med utredningsförslaget, delvis är ett stöd till reservantens uppfattning, alternativt är ett av remissorganet i fråga framlagt eget förslag.

Den indelning av utländska studerande i in- vandrare och gäststuderande har flertalet remissinstanser funnit ändamålsenlig med hänvisning till att syftet med vistelsen i Sve- rige är helt olika för de båda kategorierna. Utredningens förslag om att gäststuderande inte bör erhålla svenska studiemedel har också bemötts positivt i remissvaren, men många har ansett att antalet gäststipendier bör utökas. Således framhåller bl.a. studiemedelsnämnden i Linköping att studiemedel inte bör utgå med hänsyn till att studiemedelssystemet är ett lånesystem och att besvär med återbetalningen skulle kunna uppstå för de gäststuderande. För dessa studerande, framhåller nämnden, bör ett väl utbyggt stipendiesystem inrättas så att man icke uppnår ett ur- val av gäststuderande, innebärande att bara de som har egna medel kan gäststudera i Sverige. Förslag om fler gäststipendier har också förts fram av bl.a. universitets/randersärnbetet, centrala studiehjälpsnämn- den, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, 1968 års studie— medelsutredning och SSU.

Flera remissinstanser ansluter sig i princip till kommitténs förslag om en reglering av antalet utländska studerande som vill börja sin vistelse iSverige med studier men fin- ner förslaget orealistiskt. Universitetskanslersämbetet framhåller såle- des, att kommitténs förslag bygger på förutsättningen att det går att med någon säkerhet förutse behovet av arbetskraft med eftergymnasial utbildning för smala yrkesområden. Kanslersämbetet ifrågasätter om

Prop. 1971: 81 21

detta är möjligt med hänsyn till dels de snabba förändringarna på den svenska arbetsmarknaden, dels den frihet i val av studielnriktning vid universitet som den studerande har. UKÄ förordar i stället att invand- ring med vissa preciserade undantag regleras genom arbetstillstånd och uppehållstillstånd. SSU har framfört liknande synpunkter och fram- håller, att tillströmningen av utländska studenter, som med egna me- del studerar i Sverige och som stannar i Sverige, också kommer att kon- kurrera på den svenska arbetsmarknaden. Att reglera antalet utländska studenter med hänsyn till en arbetsmarknad som ligger tre till fem år framåt i tiden är därför inte realistisk, menar SSU. Förbundet föror- dar i stället en reglering som omfattar såväl gäststuderande som utom- nordiska invandrande studerande och som baserar sig på en samman- vägd bedömning av Sveriges möjligheter att ställa utbildningsresurser, socialt stöd, bostad, arbete 111. m. till förfogande.

Centrala studiehjälpsnämnden framhåller, att tillgängliga resurser inom utbildningsväsendet bör vara det kriterium som i första hand av- gör storleken av studerandeinvandringen, även om man inte kan bort- se ifrån arbetsmarknadsmässig hänsyn. Nämnden anser, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra storleken på studerandeinvandring- en, antingen efter vissa fastställda kriterier eller genom en från år till år bestämd kvot. Skäl talar för ett kvotsystem anser nämnden.

Också 1968 års studiemedelsutredning har förordat ett kvotsystem. Detta skulle fastställas av Kungl. Maj:t och reglera antalet utländska icke-nordiska studerande som tillåts invandra. Kvotens storlek skulle fastställas med utgångspunkt ifrån de framtida resurserna inom utbild- ningsväsendet. Liknande tankegångar förs fram av TCO, som emeller- tid ifrågasätter om inte också de gäststuderandcs antal bör omfattas av regleringen.

Även om flertalet remissorgan anslutit sig till principen att antalet utländska studerande bör regleras, finns ingen enhetlig uppfattning om vilka kriterier som skall vara avgörande för omfattningen. Tendensen är att regleringen bör basera sig på en sammanvägd bedömning av våra framtida utbildningsresurser, tillgång till bostäder, social omvård- nad över huvud taget samt den framtida arbetsmarknaden. Mera dela- de är meningarna om vilka studerandekategorier som skall omfattas av regleringen. Medan somliga anser att regleringen också skall omfatta de gäststuderande, har andra förordat att denna kategori skall undan- tas i ett eventuellt kvotsystem.

Kommitténs förslag till definitioner av kategorin in- v andrade stude r a nd e har mött blandade reaktioner.

De flesta remissinstanser har i likhet med reservanten reagerat emot förslaget om att den karenstidsregel om ett år som f.n. tillämpas för att bli betraktad som invandrare skall ersättas med krav om bosättnings— och uppehållstillstånd samt att vederbörande vistats i landet under en längre tid. Centrala studiehjälpsnämnden, stödd av studiemedelsnämn-

Prop. 1971: 81 22 derna, understryker t. ex. att de svårigheter som de tillämpade studieso- ciala myndigheterna tidigare haft att brottas med i någon mån skulle minska men att huvuddelen av de tidigare bristerna skulle kvarstå med kommitténs förslag. Det kommer fortfarande att bli studiemedelsnämn- derna, skolstyrelserna och rektorerna som tvingas bedöma om en per- son är inlemmad eller förväntas :bli inlemmad i det svenska samhället. Centrala studiehjälpsnämnden finner detta oacceptabelt och menar att nämnda organ måste befrias från att fatta beslut i frågor av ren in- vandringskaraktär. Nämnden föreslår i stället en i huvudsak centralise- rad handläggning av frågan huruvida utom-nordisk medborgare upp- fyller fastställda kriterier för rätt till studiesocialt stöd.

Centrala studiehjälpsnämnden diskuterar olika handläggningsmöjlig— heter men förordar att statens invandrarverk i framtiden ansvarar för prövningen av huruvida sökanden uppfyller fastställda kriterier för att få rätten till studiesocialt stöd prövad. Genom en sådan handläggning får man, menar nämnden, en centraliserad prövning samtidigt som frå- gans invandringspolitiska karaktär skjutits i förgrunden.

Ett mycket stort antal remissorgan har reagerat på samma sätt som centrala studiehjälpsnämnden och framhållit att klara riktlinjer måste utfärdas så att oenhetliga tolkningar av invandrarbegreppet undviks. Beträffande handläggningen av studiesocialt stöd till invandrarstude- rande förekommer varierande förslag. De flesta anser att en centralise- ring bör ske och att studiesociala organ inte bör avgöra frågor av in- vandringskaraktär.

I sakfrågan har universitetskanslersämbetet föreslagit att inlemman- debegreppet knyts till bosättningsbegreppet och att person, som såle- des fått bosättningstillstånd i landet, vilket normalt sker efter två år, i studiesocialt hänseende jämställs med svensk medborgare. Kanslersäm- betet förordar också att inlemmandebegreppet utvidgas till att gälla även make och barn till person, som är att betrakta som inlemmad. Kanslersämbetet förutsätter också i likhet" med T CO att person som är gift med svensk medborgare jämställs med den som stadigvarande sam- manbor med svensk medborgare.

Remissinstanserna instämmer i kommitténs förslag att vissa perso- ner, t. ex. politiska flyktingar räknas som invandrare, om omständig- heterna kring inresan antyder att det är fråga om personer som avser stanna i landet. En generös attityd gentemot denna kategori studerande betonas i vissa remissvar.

Kommitténs förslag om de nordiska studerandena har bemötts negativt av en enhällig remissopinion. Nästan samtliga remiss- instanser motsätter sig att de nordiska studenterna skall få sämre villkor än andra utländska studenter. Flera remissorgan hänvisar till den fria nordiska arbetsmarknaden och menar att utvecklingen nu går mot en större integration mellan de nordiska länderna. I ett sådant läge bör man inte göra det svårare för en nordisk medborgare att invandra i ett annat

Prop. 1971: 81 23

nordiskt land. Flertalet remissorgan har pekat på nödvändigheten av sam- nordiska överläggningar för att åstadkomma enhetliga regler för beviljan- de av studiesociala förmåner i de nordiska länderna för studier i annat nordiskt land. I avvaktan på en samnordisk lösning förordas i allmän- het att villkoren inte bör vara sämre för nordiska studerande än för ut- ländska studenter generellt. '

Centrala studiehjälpsnämnden anför i detta sammanhang att flera skäl talar för att man tillämpar längre karenstid än ett år, när det gäller medborgare från annat nordiskt land. Skälet härför är enligt nämnden att rörligheten inom Norden ökat och att arbetsperioder om ett eller flera år i annat nordiskt land ter sig naturligt utan att anknytningen till det egna landet i princip förändras. Om karenstiden är för kort, är det lätt att stimulera invandring till Sverige, särskilt som det svenska studiesociala systemet är relativt fördelaktigt i jämförelse med de andra nordiska länderna.

T-rots denna uppfattning vill centrala studiehjälpsnämnden ej till- styrka någon ändring av nu gällande karenstider utan avvaktar de nor- diska förhandlingarna.

Kommitténs förslag om ett generellt f ö r k u n s k a p 5 k r a v i svenska har bemötts positivt av remissorganen. Många pekar på den betydelse som kunskaperna i svenska har inte 'bara för att kunna förstå studiematerialet utan också för anpassningen till Sverige och de svenska förhållandena i allmänhet. Förslaget har därför fått ett positivt bemötande av flertalet remissorgan. Bland dem som motsätter sig ett generellt behörighetskrav i svenska för utlänning märks SFS som stöd- jer reservantens uppfattning också i denna fråga. SFS föreslår att kun- skap i svenska blir ett speciellt förkunskapskrav som specificerats en- skilt för varje ämne. Statens- invandrarverk och invandrarutredningen ansluter sig till uppfattningen att grundkunskaper i svenska bör vara obligatoriska. Däremot bör de preciserade kraven på svenskkunskaper knytas till resp. utbildningslinje eller ämne.

Bland dem som menar att ett generellt behörighetskrav bör upp— ställas har meningarna varit något delade om vilka kategorier som skall omfattas av ett obligatorium. Somliga anser att såväl invandrar- studenter som gäststuderande bör lära sig svenska medan några föror- dar att de gäststuderande bör undantas från detta obligatorium.

Förslaget om att studiemedel skall utgå under den tid som svenskun- dervisningen pågår har mött remissinstansernas gillande. Frågan om hu- vudmannaskapet för svenskundervisningen berörs av ett fåtal remiss- instanser. Skolöverstyrelsen uttala-r dock som sin mening att kanslers- ämbetet i framtiden bör vara den instans som svarar för svenskunder- visningen, eftersom den är att betrakta som preparandutbild-ning. Sådan utbildning bör ske inom universitetets ram. Skolöverstyrelsen framhåller att om verksamheten bedrivs under överinseende av kanslersämbetet

Prop. 1971: 81 24

kan utformningen av undervisningen lättare anpassas till de speciella behoven.

Ett flertal remissinstanser har beklagat att kommittén inte lagt fram förslag vad gäller d e n ku r a tiv a sid a n, särskilt som de pro- blem som uppstår för utländska studerande ofta bottnar i brist på stu- dierådgivning och yrkesorientering. Frågan om kurativa insatser bör få en snar lösning framhålls i flera remissyttranden. Några instanser, bl. a. invandrarutredningen och statens invandrarverk, förordar i avvak- tan på förslag att punkt-insatser görs för att förbättra information, stu- dierådgivning och det kurativa omhändertagandet.

Kommitténs förslag om en begränsning i rätten för svensk medborgare att behålla studiemedel vid s t n d i e r u t 0 ml a n (l s har bemötts negativt från ett flertal remiss- organ. Motivet härtill är att 1968 års studiemedelsutredning i sin över- syn av studiemedelssystemet tar upp frågan om svensk studerandes rätt till studiemedel vid studier utomlands. Då utredning således pågår i denna fråga borde kommittén avstått ifrån att komma med förslag på ifrågavarande område.

Ett fåtal remissorgan har yttrat sig över kommitténs förslag angående inlemmad utländsk medborgares rätt att erhålla svenska studiemedel för studier utomlands. Uni- vcrsitctskanslersämbetet framhåller att det ligger närmast till hands att utländska studerande som i studiesocialt hänseende i övrigt är jämställ- da med svenska studerande skall ha samma rätt som dessa att utnyttja stödet för studier i annat land om inte studierna med lika stor fördel kan bedrivas i Sverige.

Flera remissorgan har tagit tillfället i akt att i sina remissyttranden ta upp problem som tangerar något av kommitténs förslag. Således fram- håller ett flertal remissinstanser, bl. a. 1968 års studienzedelsutredning, SFS, SAF och centrala studiehjälprnä/nnden, att informationen i utlan— det om svenska studier bör förstärkas. Följden blir annars att många studenter kommer till Sverige vilsclcdda och med en alltför optimistisk bild av de studiesociala förutsättningarna för studier i Sverige.

Ett flertal konsistorier och utbildningsnämmler har i samband med kravet om svenskkunskaper framhållit det stora behovet av undervis- ning i engelska. Under de senaste åren har strömmen av flyktingar från öststaterna speciellt Tjeckoslovakien ökat. Studenterna från östländerna har ofta bristfälliga kunskaper i engelska, varför behovet av en sådan undervisning är stort. Ett annat problem som uppmärksammats av kon- sistorier och utbildningsnämnder är behovet av en internationell nomen- klatur för examina. De olika examina i skilda länder har varierande vär- de framhålls det och stora svårigheter uppstår då en examen från ett land skall översättas till ett annat lands förhållanden.

Prop. 1971: 81 25

6. Föredraganden

Under senare tid har omfattande befolkningsomflyttningar ägt rum i de västeuropeiska länderna. Inom Norden har den gemensamma ar- betsmarknaden medfört en.ökad rörlighet "av arbetskraften. Statsmakter- na fattade år 1968 beslut om riktlinjer för vår invandringspolitik (prop. 1968: 142, SU 1968: 196, rskr 1968: 405). Riktlinjerna innebär bl.a. fortsatt reglering av invandringen. Utlänning som önskar komma till Sverige för att förvärvsarbeta måste i enlighet härmed ha arbetstill- stånd före ankomsten. Uppehållstillstånd meddelas i sådant fall en- dast under förutsättning att sökanden kan få arbetstillstånd. Över frågan om omfattningen av invandringen av arbetstagare och till vilka branscher den sker har de fackliga organisationerna ett stort inflytande.

Den reglerade invandringen grundas på principen att de som invand- rar till landet skall få en standard som är jämförlig med den inhemska befolkningens. Invandringen måste därför anpassas till sysselsättnings- läget på den svenska arbetsmarknaden och det svenska samhällets möj- ligheter att bereda invandrarna och deras familjer tillfredsställande för- hållanden när det gäller bostad, sjukvård, utbildning m. m.

Även de utländska studerandenas antal har ökat i Sverige. En grupp utgörs av barnen till invandrare. En annan grupp är de personer som sökt sig till Sverige i mer eller mindre uttalad avsikt att stanna kvar i landet. Ytterligare en grupp består av dem som kommit till Sverige med den uttalade avsikten att här genomgå utbildning men sedan åter- vända till hemlandet. Medan antalet nyinskrivna utländska studerande vid våra högre läroanstalter budgetåret 1964/ 65 uppgick till 712, var budgetåret 1968/ 69 antalet 1954 och har därefter fortsatt att öka. Orsakerna till den nu pågående utvecklingen är flera. Undervisning och examination anordnas numera på främmande språk i några ämnen. 1964 års studiesociala reform har gett många utländska studerande en möjlighet till studiefinansiering som inte står öppen för dem i de- ras hemländer. Den generösa tillämpning som fram till 1968 rådde för tilldelning av studiemedel till utländska studerande torde i prak- tiken ha lockat utländska studerande att utbilda sig i Sverige. Vidare har den stipendiegivning som bl. a. SIDA deltar i inneburit att ett rela- tivt stort antal utländska studerande kunnat komma till Sverige som gäststuderande.

Enligt 3 & studiehjälpsreglementet och 5 & studiemedelsförordningen är utländsk studerande som är bosatt i Sverige jämställd med svensk studerande i fråga om rätt till studiestöd. Om syftet med vistelsen i Sverige huvudsakligen är att här vinna utbildning utgår dock inte stu- diestöd. För att utlänning skall erhålla svenskt studiestöd krävs f.n. i praxis att han har vistats och arbetat i cirka ett år i Sverige. Från

Prop. 1971: 81 26

denna huvudregel görs vissa undantag. Sålunda har bl.a. flyktingar och de som genom giftermål fått familjeanknytning till svensk med- borgare kunnat erhålla svenskt studiestöd utan att ha vistats här under ett år.

Förutsättningen för tillträde till svensk högre läroanstalt är att den utländske studeranden har en grundexamen som ger kompetens för till- träde till motsvarande läroanstalt i hans hemland. Kunskaper i svenska språket är däremot inte något krav.

Här redovisade förhållanden har i olika avseenden skapat problem. Det har visat sig att bristande kunskaper i svenska språket inte säl- lan medför studiemisslyckanden. Många utländska studerande söker sig till Sverige utan att ha tillgång till studiestöd från hemlandet eller från annan källa. Jag vill här erinra om att svensk studerande efter prövning kan ta med sig sina studiesociala förmåner vid studier utomlands. Mot- svarande förmåner står mer sällan andra länders studerande till buds.

Ett annat problem har samband med handläggningen av ansökningar om studiestöd. Denna sker — inom studiehjälpssystemet — vid skol- styreiser och rektorsexpeditioner och — inom studiemedelssystemet — vid studiemedelsnämnderna. Den lokala handläggningen har lett till olikartad bedömning. Även den kurativa servicen har av 'de utländska studerandena upplevts som otillfredsställande.

Förslag om en reformering av regelsystemet för behandling i studie- socialt hänseende av utländska studerande föreligger nu från kom - mittén för utländska studerande i betänkandet (Ds U 1969: 9) Studiesocialt stöd till utländska studerande.

Kommitténs utgångspunkt har varit att en reformering av regelsyste- met i allt väsentligt skall knyta an till de principer som enligt beslut av statsmakterna år 1968 skall ligga till grund för den svenska utlän— ningspolitiken. Kommittén anser att skillnad även i fortsätt- ningen bör göras mellan invandrare och gäststuderande. En utländsk studerande som betraktas som invandrare bör få samma studiesociala förmåner som svenska studerande. Kommittén räknar med tre katego- rier av invandrarstuderande. Den första kategorin avser studerande som enligt utredningen bör ha möjlighet att invandra till Sverige för att först utbilda sig och därefter inträda på den svenska arbetsmarknaden. Denna möjlighet skulle göras beroende av ett särskilt tillstånd att studera. Frå— gan om sådant tillstånd bör enligt kommittén avgöras med hänsyn till sysselsättningsläget på arbetsmarknaden och det svenska samhällets möjligheter att bereda invandrarna och deras familjer tillfredsställande förhållanden när det gäller bostad, sjukvård, utbildning m.m. Till den andra kategorin bör enligt utredningen räknas dels den som har bosätt- ningstillstånd eller beviljats uppehålls— och arbetstillstånd samt varit sysselsatt en längre tid i landet, dels i landet boende make och barn till sådan person. Vidare bör hit räknas utlänning som är gift med svensk

Prop. 1971: 81 27

medborgare. Med den tredje kategorin avser utredningen statslösa per- soner, politiska flyktingar samt personer som fått inresa för att förena sig med familjemedlem eller nära anhörig som redan tidigare är att be- trakta som invandrare i landet.

I en reservation har en av utredningens ledamöter föreslagit en regle- ring av såväl de gäststuderandes som de invandrarstuderandes antal. Denna reglering bör enligt reservanten ske med utgångspunkt i tillgäng- liga undervisningsresurser, bostäder, social service m. rn.

Kommitténs redovisning liksom remissinstansernas synpunkter har övertygat mig om att det är angeläget att i Sverige bosatta utlänningar i studiesocialt avseende behandlas på ett enhetligt sätt. Det bör såvitt möjligt klargöras under vilka förutsättningar utlänning skall få svenskt studiestöd. De utländska studerandenas ofta otrygga ekonomiska situa- tion kan därigenom lindras. Det är angeläget att underlätta även den studiemässiga och sociala anpassningen till utbildningen. Liksom kom- mittén behandlar jag gäststuderande och invandrade studerande som två separata grupper.

Antalet i 11 v a n d r a r C är som jag framhållit i det föregående rela- tivt stort. Möjligheterna till utbildning i Sverige bör givetvis stå öppna för dem. I många fall kan särskilda insatser behöva göras t. ex. för att bibringa de studerande kunskaper i svenska språket. Det studiesociala systemet bör i fortsättningen liksom hittills bygga på bl. a. förutsättningen att utlännings rätt till svenskt studiestöd skall vara beroende av hans an- knytning till Sverige. Huvudprincipen bör alltjämt vara att endast den som är inlemmad i det svenska samhället bör ha rätt till svenskt studie- stöd. Den utlänning som bosatt sig här i landet huvudsakligen i syfte att skaffa sig utbildning bör däremot inte ha rätt till studiestöd. En till- lämpning av det sagda innebär att utlänning som mottagits under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna i Sverige bör kunna få studiestöd. Till denna kategori bör hänföras flyk- tingar, statslösa personer eller utländska medborgare som utan att vara flyktingar av humanitära skäl får fristad i Sverige samt icke asylsökan- de flyktingar som uttas eller överförs hit av svenska myndigheter i sam- råd med internationella flyktingorgan. Här avses sålunda grupper som bortsett från studie- och studiefinansieringsfrågan har fått tillstånd att vistas i Sverige. I övriga fall bör som villkor för rätt till studiestöd gälla att personen med vederbörliga tillstånd vistats och förvärvsarbetat i Sve- rige under en sammanhängande period av två år, om ej särskilda om- ständigheter föreligger, t.ex. en nära familjeanknytning. Givetvis bör studerande som är under 20 år och är barn till invandrare som fått ar- betstillstånd liksom hittills omedelbart få rätt till studiestöd. Mina ställ- ningstaganden innebär att jag inte kan ansluta mig till utredningens förslag att även andra invandrare än t. ex. flyktingar skall få studiestöd omedelbart. Vad jag här anfört föranleder en viss jämkning av gällande

Prop. 1971: 81 28

bestämmelser i 3 & studiehjälpsreglementet och 5 & studiemedelsförord- ningen.

Det är enligt min mening angeläget att studerande från andra länder får möjlighet att som g ä s t 5 t u d e r a n d e vistas i Sverige. Man bör enligt min mening räkna med att dessa studerande själva kan svara för sitt uppehälle, i första hand genom att föra med sig hemlandets studie- sociala förmåner. Som jag antytt i det föregående tillämpar emellertid inte alla länder principen att studiestödet kan föras med vid studier i annat land. Enligt min mening bör man därför väsentligt utöka antalet gäststipendier i Sverige för utländska studerande.

Svenska institutet förfogar f. 11. över ca 65 stipendier vilkai huvudsak används för bilateralt utbyte. Institutets gäststipendier utgår med 850 kr. i månaden jämte visst dyrortstillägg. För budgetåret 1972/ 73 bör 100 gäststipendier av ny typ inrättas. I vilken takt eventuella ökningar skall ske får bedömas från år till år. Denna form av gäststipendier bör kunna innehas i högst tre år och bör utgå med årsbelopp motsvarande studiemedlen, dvs. vid basbeloppet 6 900 kr. sammanlagt 9 660 kr. Sti- pendierna bör administreras av Svenska institutet. Jag vill framhålla . angelägenheten av att urvalet av stipendiater blir allsidigt.

Som jag framhållit i det föregående har kritik riktats mot nuvarande ordning för handläggning av ärenden om studiestöd åt ut- länning. För att nå en större enhetlighet vid handläggningen av dessa ärenden förordar jag att man till centrala studiehjälpsnämnden flyttar över prövningen av principfrågan om utlänning har rätt till studiestöd enligt något av de två studiesociala systemen. Har nämnde-n en gång funnit detta vara fallet bör nämndens beslut i denna del gälla även när utlänningen senare ånyo ansöker om studiestöd under förutsättning naturligtvis att sökanden då fortfarande är bosatt i Sverige. Sistnämnda fråga i senare ansökningsärende får som hittills prövas av den beviljande myndigheten.

De frågor som enligt vad jag nyss förordat skall avgöras av centrala studiehjälpsnämnden kan inrymma svåra avgöranden som kräver tillgång till särskild expertis. Jag föreslår därför att det inom centrala studie— hjälpsnämnden skapas en särskild delegation för behandling av frågor om studiestöd till utländska studerande. I delegationen bör ingå företrä- dare för bl.a. utbildnings- och invandrarmyndigheter samt studerande- organisationer. I övrigt behöver handläggningsordningen endast ändras på det sättet att utlänning skall inge ansökan om studiebidrag och för— höjt studiebidrag enligt studiehjälpsreglementet. I ärende om studiestöd till utlänning bör övriga organ som handhar frågor om studiestöd lämna centrala studiehjälpsnämnden erforderligt biträde. Vad jag här förordat om handläggningsordningen kräver en ändring av 31 och 32 %% studiehjälpsreglementet samt av 34 & studiemedelsförordningen.

Vid det nordiska undervisningsministermötet år 1959 antogs en re-

Prop. 1971: 81 29

solution som innebar att 11 o r dis k a s tu d e r a n d e skulle kunna föra med sig studiestödet från det egna landet vid studier i annat nor- diskt land. En särskild nordisk kommitté undersöker f. n. tillämpningen av nuvarande regler. I avvaktan på resultaten av detta arbete bör för nordiska studerande gälla i huvudsak samma regler som för utländska studerande i övrigt.

Utredningen har pekat på önskvärdheten av att de utländska stude- randena behärskar svenska så att de kan tillgodogöra sig under- visningen. Det ankommer f.n. i första hand på konsistorierna vid uni- versiteten (motsvarande) att pröva om utomnordisk medborgare skall kunna vinna tillträde till högre utbildning. Frågan huruvida dokumen- terade kunskaper i svenska skall krävas är bl. a. beroende av den nivå utbildningen avser. Några generella krav härom bör f.n. ej ställas upp. Jag utgår dock från att utbildningsmyndigheterna vid sin prövning även beaktar behovet av kunskaper i svenska för att de studerande tillfreds- ställande skall kunna tillgodogöra sig undervisningen. I de fall sådana förkunskaper anses erforderliga bör den som gått igenom kurserna 1—3 i svenska inom ramen för vissa kurser för utländska studerande anses ha dessa förkunskaper. Frågan om huvudmannaskapet för svenskundervis- ningen bör tas upp i samband med prövningen av förslag från kompe- tensutredningen och invandrarutredningen. Till utlänning som inte är gäststuderande och som behöver genomgå någon av nyss nämnda kurser i svenska bör studiemedel kunna utgå.

Jag vill vidare framhålla att det enligt min bedömning finns motiv för vidgade studierådgivande och kurativa insatser för utländska stu- derande. Det ankommer på utbildningsmyndigheterna att aktualisera för- slag härom för kommande budgetår.

De nya principerna för behandling av ansökningar om studiestöd för utländska medborgare bör tr ä d a i k r a ft den 1 januari 1972. Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1) antaga inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till a) lag om ändring :" studiehjälpsreglementet (1964: 402), b) lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401),

2) godkänna de riktlinjer för gäststipendier till utländska studerande som jag har förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971: 81 30