Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Nr 89
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar; given Stockholms slott den 26 mars 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande depurtementsehefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nädiga beslut:
BERTIL
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås med anledning av uppbyggnaden av ett rättsväsendets informationssystem ändring i sekretesslagen i syfte att skydda uppgifter om enskild person som databehandlas i informationssystemet.
Vidare föreslås att i sekretesslagen skall ges möjlighet att bereda sekretesskydd för vissa typer av affärshandlingar hos statligt affärsdrivande verk, såsom marknadsundersökningar, prissättningskalkyler och liknande handlingar, vilka av konkurrensskäl inte bör vara tillgängliga för företag som driver likartad rörelse.
Med anledning av pågående försöksverksamhet på det kriminologiska området föreslås att sekretesskydd införs för sådana uppgifter om enskilds personliga förhällanden som framkommer vid kriminologisk undersökning för forskningsändamål.
Slutligen föresläs en mindre ändring i sekretesslagen som sammanhänger med skatterättsreformen och förslaget till förvaltningsprocesslag i prop. 1971:30.
I Riksdagen 1971. I saml. Nr 89
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
dels avt 11, 14 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 34 a §, av nedan angivna lydelse. Nuvarande lvdelse Föreslagen Ivdelse
11 8!
Uppgifter och anteckningar, vilka tillförts register som avses i lagen om allmänt kriminalregister eller lagen om polisregister m. m.. må ej utlämnas I annat fall eller annan ordning än där sägs.
Har uppgift om brott eller om
den som misstänkts, åtalats eller
dömts för brott lämnats till riks-
polisstyrelsen för databehandling
inom rättsväsendets informations-
system, må, om ej annat följer av
första stycket, uppgiften ej utläm-
nas från rikspolisstvrelsen i an-
nat fall eller annan ordning än
Konungen bestämmer.
Utslag eller underrättelser, avseende svensk undersäte i utlandet ädömt straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt överlämnuts till svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar. må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.
Vad i andra stycket sägs gälle Vad i tredje stycket sägs gälle ock om uppgifter och anteck- ock om uppgifter och anteckningningar, tillhörande hos konptroll- ar, tillhörande hos kontrollstystyrelsen fört struffregister röran- relsen fört straffregister rörande de fylleri och vissa andra brott, fylleri och vissa andra brott, ävenävensom särskilt register som hos som särskilt register som hos mynmyndighet föres angående straff dighet förss ungäende stratf och och tillrättavisningar som ådömts tillrättavisningar som ådömts eller eller tilldelats underlydande per: tilldelats underlydande personal. sonal.
! Senaste lydelse 1965:95.
Nuvarande lydelse 2 Föreslagen lydelse
148 Handlingar vilka av läkare eller Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares hos socialstyrelsen eller på läkares eller — styrelsens = föranstaltande eler = styrelsens = föranstaltande
upprättats till utredning i mål eller upprättats till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; som avses i giftermålsbalken; handlingar vilka upprättats vid handlingar i ärenden rörande psykologisk undersökning som ut- kriminologisk undersökning för förts för forskningsändamål eller i forskningsändamaål; handlingar vilsamband med inskrivning av värn- ka upprättats vid psykologisk pliktiga eller yrkesvägledning, ar- undersökning som utförts för betsvärd eller omskolning eller i forskningsändamål eller i samband ärende om anställning eller upp- med inskrivning av värnpliktiga hörande av anställning hos myn- eller yrkesvägledning, arbetsvård dighet ellet i ärende om uttagning eller omskolning eller i ärende om av anställd hos myndighet till viss anställning eller upphörande av utbildning eller tjänstgöring; läkar- anställning hos myndighet eller i utlåtanden i ärenden om stetlig ärende om uttagning av anställd personalpensionering; handlingar i hos myndighet till viss utbildning ärenden rörande hälsovärd, sjuk- eller tjänstgöring; läkarutlåtanden värd, socialhjälp, understöd vid i ärenden om statlig personalbarnsbörd, samhällets barnavård pensionering; handlingar i ärenden och ungdomsskydd eller eljest rörande = hälsovård. = sjukvärd, barnavårdsnämnds och = barna- socialhjälp, understöd vid barnsvårdsmäns verksamhet, sådan fa- börd, samhällets barnavärd och miljerådgivning som drives av ungdomsskydd eller eljest barnakommun, landstingskommun, för- vårdsnämnds och barnvärdsmäns samling eler kyrklig samfällighet, verksamhet, sådan familjerådgivrätt för enskilda att inköpa alko- ning som drives av kommun, holhaltiga drycker, behandling av landstingskommun, församling alkoholister eller eljest nykterhets- eller kyrklig samfällighet, rätt för nämnds verksamhet, folkpensio- enskilda att inköpa alkoholhaltiga nering eller eljest pensionsstyrel- drycker, behandling av alkoholissens eller pensionsnämnds verk- ter eller eljest nykterhetsnämnds samhet, försäkring för olycksfall i verksamhet, folkpensionering eller arbete eller eljest riksförsäkrings- eljest pensionsstyrelsens eller penanstaltens eller försäkringsrådets sionsnämnds verksamhet, = förverksamhet, tillsyn å understöds- säkring för olycksfall i arbete eller föreningar, hjälpverksamhet vid eljest riksförsäkringsanstaltens arbetslöshet; så ock handlingar i eller försäkringsrådets verksamhet, ärenden rörande kontroll å utlän- tillsyn å understödsföreningar, ningar, som här i riket vistas eller hjälpverksamhet vid arbetslöshet;
hit söka tillträde, må i vad de angå så ock handlingar i ärenden röran-
enskilds personliga förhållanden, de kontroll a utlänningar, som här ? Senaste lydelse 1969:677.
I" Riksdagen 1971. I saml. Nr 89
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse icke utan hans samtycke till annan i riket vistas eller hit söka tillträde, utlämnas tidigare än sjuttio år må i vad de angå enskilds personefter handlingens datum. Även liga förhållanden, icke utan hans utan sådant samtycke skall dock samtycke till annan utlämnas tihandling som nu sagts utlämnas, digare än sjuttio är efter handom, med hänsyn till det ändumål lingens datum. Även utan sådant för vilket utlämnande åstundas samtycke skall dock handling som och omständigheterna i Övrigt, nu sagts utlämnas, om, med häntrygghet kan anses vara för han- syn till det ändamål för vilket den, att det ej kommer att miss- utlämnande åstundas och omstänbrukas till skada eller förklenande digheterna i Övrigt, trygghet kan för den vilkens personliga förhål- anses vara för handen, att det cj landen i handlingen avses eller för kommer att missbrukas till skada hans nära anhöriga. Vid utlämnan- eller förklenande för den vilkens de böra erforderliga förbehåll personliga förhållanden i handgÖras. lingen avses eller för hans nära
anhöriga. Vid utlämnande böra er-
forderliga förbehåll göras.
Angår handling, som i första stycket avses, någons intagning, vård eller behandling å anstalt eller inrättning eller någons värd eller behandling av läkare annorstädes än å anstalt. och finnes grundad anledning antaga att genom handlingens utlämnande ändamalet med värden eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara, må utlämnande vägras. ändock att enligt bestämmelserna i första stycket utlimnande bort ske. Cikaledes må utbekommande av handling, utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av alkoholister eller vem som eljest lämnat upplysningar i sådant ärende, vägras, om grundad anledning finnes att antaga att den, om vilken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.
Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är om barnavärdsnämnds eller nykterhetsnämnds beslut eller om beslut i ärende som rör tillämpning av lagen angäende åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, ligen om avbrytande av havandeskap, lagen om sterilisering eller lagen om kastrering. |
Uppgifter och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda söcialregistren. må ej utlämnas i vidare män ån som följer av lagen om sOcialregister.
17 8?
Till myndighet avlämnade upp- Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som gifter till ledning tör taxering, som avses i täxeringsförordningen. eller avses i taxeringstörordningen, eller
? Senaste lydelse 1967:99.
Nuvarande lydelse Föreslagen lxdelse eljest för beräknande av skatt eller eljest för beräknande av skatt eller ock för beräknande av pensions- ock för beräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen grundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs- om försäkring för allmän tilläggspension eller av arbetsgivaravgift pension eller av arbetsgivaravgift enligt förordningen angående upp- enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om börd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän = tilläggs- försäkring för allmän — tilläggspension, m. m. må ej i andra fall pension, m. m. ma «ji andra fall än i därom gällande författning än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges stadgas utan den skattiskyldiges eller den för allmän = tilläggs- eller den för allmän = tilläggspension försäkrades eller den av- pension försäkrades eller den avgiftsskyldiges samtycke utlämnas giftsskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu är efter till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum. Vad nu sagts uppgiftens datum, Vad nu sagts skall även gälla beträffande hand- skall även gälla beträffande hundling, som upprättats av myndighet ling, som upprättats av myndighet vid taxeringskontroll enligt taxe- vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen eller eljest vid ringsförordningen eller eljest vid skattekontroll, vid beräknande av skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande inkomst eller vid kontroll av uppgift för beräk- vid kontroll av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift, så ock nande av arbetsgivaravgift. Uppbeträffande uppteckning av upp- gift, som av aktiebolag eller ckogifter, som vid muntlig förhand- nomisk förening lämnats tuxeling inför prövningsnämnd läm- ringsmyndighet till ledning vid nats angående skattskyldigs för- värdesättning av aktier i bolaget hållanden, om nämnden förordnat eller andelar i föreningen. må cj att uppteckningen icke må vara utan samtycke äv den som lämnat för någon tillgänglig i vidare mån uppgiften utlämnas till annan tidiän som gäller i fråga om själv- gare än tjugu är efter uppgiftens'
deklaration. Uppgift, som av datum. Är det under pågående
aktiebolag eller ekonomisk för- utredning rörande någons taxering ening lämnats taxeringsmyndighet av synnerlig vikt att innehållet i till ledning vid värdesättning av kontrolluppgift eller annan för aktier i bolaget eller andelar i för- taxeringskontroll enligt taxeringseningen, må ej utan samtycke av förordningen avsedd handling icke den som lämnat uppgiften utläm- kommer till den skattskyldipes nas till annan tidigare än tjugu år kännedom, må myndighet, som efter uppgiftens datum. Är det innehar handlingen, vägra att utunder pågäende utredning rörande lämna denna. någons taxering av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen av-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sedd handling icke kommer till den skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att utlämna denna.
Förmögenhetslängd må ej utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu är efter längdens datum.
Handlingar i ärenden angäende sådant förhandsbesked, som enligt vad därom är särskilt stadgat kan meddelas i taxerings- eller skattefrågor, må ej utan samtycke av den som sökt beskedet utlämnas till annan tidigare
än tjugu år från handlingens datum,
Handlingar i ärenden angående befrielse från tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier eller liknande egendom i samband med strukturrationalisering och angäende rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond må ej utan samtycke av den som sökt befrielse utlämnas till annan tidigare än tjugu år frän handlingens datum.
34 a§
Beträffande handling, som in-
kommit till eller upprättats hos
myndighet vilken är att hänföra
till statens affärsdrivande verk och
som angär myndighetens affärs-
eller driftförhållanden, äger
Konungen förordna att den ej må
utan myndighetens tillstånd ut-
lämnas förrän viss tid, högst tjugo
år, förflutit från handlingens da-
tum, om det kan antagas att ut-
lämnande skulle på myndighetens
bekostnad gynna någon som dri-
ver likartad rörelse.
Denna lag träder i kraft såvilt angär 17 § den dag Konungen bestämmer och i övrigt dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. |
I fråga om handling som avses med den äldre lydelsen av 17 § gäller
denna även efter ikraftträdandet. ;
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen) och anför.
Samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet har i skrivelse den 6 november 1970 hemstiällt om sekretessregler för rättsväsendets informationssystem. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) bar efter remiss avgett yltrande över framställningen.
I en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1971:2) angäende vidgat sekretesskydd hos statliga affärsverk har lagts fram förslag till ändring i sekretesslagen. Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, riksrevisionsverket, statens vattenfallsverk, domänverket, förenade fabriksverken och OSK.
Utöver de nu angivna frågorna avser jag att i detta sammanhang ta upp dels en fråga om sekretesskydd vid kriminologisk undersökning, dels en fråga om en följdändring i sekretesslagen till skatterätts- och länsrättsreformen.
Sekretessregler för rättsväsendets informationssystem
Rättsväsendets informationssystem
Enligt kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem
skall det finnas ett informationssystem grundat på automatisk data-
behandling (rättsväsendets informationssystem) för att insamla, lagra,
bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom
polis-, äklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvärden. Informationssystemet skall bestå av delsystem. Rikspolisstyrelsen skall ansvara för
driften av vissa delsystem för brottmålsförfarandet.
Till rikspolisstyrelsen skall för behandling i informationssystemet
sändas in en rad uppgifter om brott och påföljder för brott från bl. a.
domstolar, åklagare, polismyndigheter och myndigheter inom kriminalvården. Sålunda skall allmän underrätt, hovrätt och nedre justitierevisionen sända in bl. a. uppgift om dom i brottmäl, åklagare bl. a. uppgift om beslut i åtalsfråga och strafföreläggande, polismyndighet bl. a. uppgift om
2” Riksdagen 1971. I saml. Nr 89
anmälan om bro samt kriminalvårdsstyrelsen bl. a. uppgift om strafftidsberäkning.
I rättsväsendets informationssystem ingår system för allmänt kriminalregister enligt lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister samt polisregister enligt lagen (1963:94) om polisregister m. m. Rikspolisstyrelsen svarar, sedan uppgift inkommit, för att det allmänna kriminalregistret och de polistegister styrelsen bestämmer tillförs föreskrivna uppgifter. Utdrag ur det allmänna kriminalregistret och utdrag ur polisregister lämnas numera från rikspolisstyrelsen. Styrelsen skall vidare på grundval av uppgifterna i informationssystemet upprätta saköreslängd för varje mänad samt indrivningshandlingar. Dessutom skall styrelsen ur systemet lämna underlap för rättsstatistiken. Det kan också nämnas att i informationssystemet skall bevaras uppgifter i dom, beslut. straftöreläggande eller föreläggande av ordningsbot, vilka skall ingå i Kontrollstyrelsens (riksskatteverkets) straffregister eller i körkortsregister.
Gällande regler om sekretesskvdd för uppgifter i rättsväsendets informationssvystem
I 2 kap. I 3 tryckfrihetsförordningen fastslås den s. k. offentlighetsprincipen, som innebär att varje svensk medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skull i princip ha fri tillgång till allmänna handlingar. Inskränkningar i rätten till allmänna handlingar får ske bara för vissa angivna ändamal, bl. a. i anledning av myndighets verksamhet för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn vill privatlivets helgd och personlig säkerhet. Inskränkningarna skall anges i särskild lag, vilket har skett i sekretesslagen.
Allmänna handlingar är enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de har kommit in till myndigheten eller har blivit upprättade där. Vad som sägs om handling skall avse också karta, ritning etter bild. Frågan huruvida information. som upptagits på ADB-medium celler i annan maskinläsbar form, skall anses som handling i tryckfrihetstörordningens mening har länge varit föremål för skilda uppfattningar. Frågan fär numera anses löst i praxis genom ett avgörande av regeringsrätten den 18 februari 1971, I elt utslag nämnda dag (11:6) har nämligen domstolen förklarat att på magnetband fört befolkningsregister får anses som handling i tryckfrihetsförordningens mening,
Enligt 11 § sekretesslagen får uppgifter och anteckningar, vilka tillförts register som avses i lagen om allmänt Kriminalregister eller lagen om polisregister m. m,, inte utlämnas i annat fall eller annan ordning än där sägs. Enligt kriminalregisterlagen är rätten att erhålla utdrag ur kriminalregistrel snävt begränsad till vissa kategorier. Hit hör företrädesvis domstolar och åklagare samt vissa andra myndigheter, som har till uppgift att beivra brott. Enskild person kan erhälla utdrag ur registret
beträffande sig själv, om han styrker att utdraget är avsett för visst ändamål, för vilket Kungl. Maj:t har medgett att utdrag får lämnas, eller om han i annat fall styrkt att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och Kungl. Maj:t gett tillstånd till utlämnande.
Lagen om polisregister m. m. innehåller regler om rätten att erhålla utdrag ur polisregister som i huvudsak överensstämmer med motsvarande regler i kriminalregisterlagen.
I 11 § sekretesslagen föreskrivs vidare att uppgifter och anteckningar, som hör till det hos kontrollstyrelsen triksskalteverket) förda straftregistret rörande fylleri och vissa andra brott, inte får lämnas ut i annat fall eller annan ordning än Kungl. Maj:t bestämmer. Enligt kungörelsen (1955:513) om särskilt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott skall utdrag ur registret lämnas på framställning av vissa angivna myndigheter. Uppgifter och anteckningar får inte lämnas ut från registret i vidare mån än som angetts i kungörelsen.
Samarbetsorganets framställning
Samarbetsorganet framhäller att det råder en viss osäkerhet om hur uppgifter som är lagrade på ADB-medium skall betraktas i offentlighetsoch sekretesshänseende. Regleringen av utlämnande av uppgifter ur de maskinella register och andra lagringsmedia, som gör det möjligt att åtstadkomma kriminalregister- och polisregisterutdrag, bör vara densamma som gäller beträffande utskrivna utdrag ur registren. Enligt samarbetsorganet kan nuvarande bestämmelser inte anses vara tillräckligt klara på dessa punkter.
Samarbetsorganet framhäller vidare att det inte finns några sektelessregler beträffande saköreslängder. Vem som helst torde i princip vara berättigad att få fullständiga avskrifter av de saköreslängder rikspolisstyrelsen framställer i samband med databehandling av ordningsförelägganden. strafförelägganden och domar i brottmäl. Med ledning av sådana avskrifter skulle enskilda på datamaskinell väg kunna åstadkomma brottsregister över personer som fällts till böter,
Samarbetsorganet berör slutligen den information som rikspolisstyrelsen bevarar på maskinläsbart medium för kommande uppbyggnad av ett ADB-system för Kkontrollstyrelsens (riksskatteverkets) straffregister. En-
ligt samarbetsorganet torde denna information - om den över huvud taget faller inom begreppet allmän handling - vara underkastad samma
sekretessregler som gäller för kontrollstyrelsens (riksskatteverkets) straffregister. Däremot är det osäkert hur man skall se på meddelanden som inom informations-systemet framställs maskinellt och som sänds till kontrollstyrelsen (riksskatteverket).
Enligt samarbetsorganet bör man mot bakgrund av det anförda överväga att, i avvaktan på generella regler angående offentlighet i fråga om data i ADB-system, provisoriskt lösa vissa sekretessfrågor i systemen för brottmälsförfarandet. Det ligger närmast till hands att lösa sekretessfrågorna genom att reglera vilka som skall få uppgift ur dessa system och vad dessa uppgifter får innehälla. Saköreslängder bör exempelvis endast
tillhandahållas de exekutiva myndigheterna, meddelanden för kontrollstyrelsens straffregister enbart kontrollstyrelsen. |
Samarbetsorganet föreslår att de aktualiserade sekretessfrågorna löses på det sättet att 11 8 sekretesslagen tillförs ett nytt andra stycke av följande lydelse:
Har uppgift om brott eller den som misstänkts, åtalats eller dömts för brott lämnats till rikspolisstyrelsen för databehandling inom rättsväsendets informationssystem, må, om ej annat följer av första stycket, uppgiften ej utlämnas från rikspolisstyrelsen i annat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer. Detsamma skall gälla sammanställning eller annan bearbetning som rikspolisstyrelsen utfört på grundval av
sådana uppgifter.
Samarbetsorganet föreslår vidare att i samband härmed kungörelsen om rättsväsendets informationssystem tillförs en förteckning över utdata med närmare uppgifter om deras innehåll och till vem de fär lämnas ut. En sådan förteckning bör enligt samarbetsorganet göras detaljerad på flera punkter. I en del fall måste man dock räkna med mera generella föreskrifter, t. ex. i fråga om statistiska uppgifter och uppgifter som utgör ett inslag i informationsutbytet inom polisväsendet.
Remissyttrandet
OSK tillstyrker att en särskild sekretessregel införs för rättsväsendets informationssystem men framhåller att en sådan regel bör betraktas som provisorisk. OSK förbehåller sig sålunda att förutsättningslöst ta upp frågorna i sitt kommande förslag.
Möjligheten att bygga upp privata brottsregister på grundval av uppgifter, som erhålls i maskinläsbar form, skulle enligt OSK innebära ett intrång i den personliga integriteten som inte kan accepteras. Den föreslagna sekretessbeläggningen synes inte innebära att information som nu är tillgänglig hemlighålls. OSK förklarar sig utga trån att grunduppgifterna — domar och beslut hos domstolar, åklagare och polis — fortfarande blir offentliga i samma omfattning som nu och att detsamma gäller de uppgifter som lämnas ut från informationssystemet. Sekretesslagen hindrar, att ADB-tekniken utnyttjas för andra ändamäl än de ur allmän synpunkt erforderliga.
OSK godtar i princip att sekretessregeln utformas som en allmän sekretessregel jämte en fullmakt för Kungl. Maj:l att reglera utlämningen.
På en punkt vill emellertid OSK ifrågasätta om inte utlämningsregeln
borde ges i sckretesslagen. Detta gäller statistiska sammanställningar
(sammanställning eller annan bearbetning som rikspolisstyrelsen utfört på
grundval av sådana uppgifter). Uttryckssättet i lagförslaget ansluter i viss mån till 16 § sekretesslagen (för statlig och kommunal statistik lämnade
uppgifter och myndighets bearbetning därav), påpekar OSK. Enligt OSK
sträcker sig emellertid den av samarbetsorganet föreslagna sekretessen längre än enligt 16 §, eftersom den omfattar även sammanställningar som inte lämnar någon upplysning om enskilda. I varje fall om någon
nämnvärd statistikproduktion skall ske inom rikspolisstyrelsen kan det
ifrågasättas om inte den inskränkning i sekretessen som skall finnas beträffande anonym statistik bör anges i sekretesslagen i stället för i Kungl. Maj:ts föreskrifter. Vid utformningen av en sådan regel synes det böra beaktas, att bearbetningar inom rikspolisstyrelsen ibland kan vara hemliga jämlikt 10 § sekretesslagen, nämligen om de ingår i spaningseller planeringsåtgärder rörande brottmälsutredning eller åtgärder till förekommande av brott.
Vidgat sekretesskydd hos statliga affärsverk
Postverket anhöll i skrivelse den 28 oktober 1970 om lagstiftningsåtgärder för att öka sekretesskyddet i fråga om postbankens affärshandlingar. Sedan framställningen överlämnats till OSK inkom kommittdn med en promemoria i ämnet. Över promemorian inhämtades sedan yttranden av JK, postverket, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.
Statens järnvägar (SJ) hemställde i skrivelse den 28 januari 1971 om förtydligande av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att SJ i likhet med övriga företag inom branschen skulle kunna hemlighålla vissa handlingar som har samband med affärsverksamheten.
Med anledning av framställningarna från postverket och SJ upprättades inom justitiedepartementet den inledningsvis omnämnda promemorian angående vidgat sekretesskydd hos statliga affärsverk,
Gällande bestämmelser
Som redovisats i föregående avsnitt räknas enligt 2 kap. 2 3 tryckfrihetsförordningen som allmänna handlingar alla handlingar som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet, vare sig handlingarna inkommit till myndigheten eller upprättats där. Med statsmyndighet förstås enligt 3 § bl. a. till statens förvaltning hörande myndigheter. Statens affärsdrivande verk är att hänföra till denna kategori.
Sekretesslagen innehåller flera bestämmelser om undantag från offentlighetsprincipen i fråga om affärshandlingar som förvaras hos myndighet. Vissa av bestämmelserna har till ändamål att skydda det allmännas behöriga ekonomiska intresse, andra att skydda enskilds behöriga ekonomiska intresse,
Bestämmelserna om skydd för det allmännas ekonomiska intresse i fråga om affärshandlingar finns i 34 3 sekretesslagen. Paragrafen gäller följande slag av handlingar: 1. handlingar i ärenden angående förvärv, avyltrande eller upplåtelse av
egendom eller annat som myndighet äger förvalta; 2. handlingar i ärenden angående transport som utförs av myndighet; 3, handlingar i ärenden angående arbete som utförs för myndighets
räkning på annat sätt än genom dess egen eller annan myndighets
personal.
Handling, som avses i 34 8, får inte utan myndighetens tillstånd lämnas ut innan avtal slutits eller eljest ärendet avslutats. När anledning före-
ligger därtill kan myndigheten i fråga om visst ärende förordna att handlingarna inte får lämnas ut även efter det att avtal slutits eller ärendet slutförts. Sekretesstiden är dock maximerad i dessa fall. Beträffande handling, som inte innehåller villkoren i ingånget avtal, får sekretesstiden inte utsträckas över 20 år från den dag avtalet slöts eller ärendet slutbehandlades. I fråga om handling, som innehåller avtalsvillkor, varierar den längstu medgivna sekretesstiden beroende på vilken myndighet som slutit avtalet och på vad avtalet gäller. Är avtalsparten på den allmänna sidan ett statens affärsdrivande verk, är den längsta sekretesstiden fem år. I annat fall är den två är. Tidsperioderna räknas, om avtalet gär ut på leverans av elektrisk kraft, gas, vatten e. d. eller på försäljning av varor med vilka myndigheten driver handel i aftärsmässiga former, från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla och i andra fall från det avtalet slöts.
Beslut enligt 34 § om att hemlighälla handlingar även efter det att avtal slutits eller ärendet eljest slutförts skall med vissa undantag anmälas till Kungl. Maj:l, som i sin tur skall underrätta riksdagens revisorer om anmälningarna,
Bestämmelser till skydd för att enskilds affärshemligheter inte avslöjas vid affärsförbindelse med det allmänna finns bl.a. i 28 och 30 838 sekretesslagen. I 28 § ges regler om handlingar som kommit in till celler upprättats hos statlig eller kommunal anstalt för samfärdsel och som avser sumfärdsel. Sådana handlingar fär, såvitt dv angår deras angelägenheter som anlitar eller eljest träder i beröring med anstalten, inte utan samtycke av den handlingen angår lämnas ut till annan tidigare än 20 år efter handlingens datum. Enligt 30 3 får handling, av vilken enskilds förhållande till postsparbanken eller postgirorörelsen framgår. ej utan dennes samtycke lämnas ut till annan tidigare än 20 år efter handlingens datum, om inte Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmer annorlunda.
De statliga affärsverken
De statliga affärsverken, till vilka hör bl. a. postverket vari postbanken ingär och SJ, har till stor del kommersiella uppgifter. Jämfört med andra myndigheter intar affärsverken en relativt fristående ställning, utan att de därför är självständiga juridiska personer. Aftärsverken äger själva i inte obetydlig utsträckning att bestämma Över sina ekonomiska förhällanden, För samtliga verk gäller emellertid att investeringsutrymmet fastställs av statsmakterna. 1 vissa fall bestämmer verket själv sin pris- och taxepolitik, medan i andra fall bestämmanderätten i sädana frågor unkommer på Kungl. Maj:t. Den ckonomiska målsättning som gäller för flertalet
affärsverk innebär att verket skall med intäkter från rörelsen täcka sina
kostnader, inbegripet avskrivningar och förräntning på det bokförda
stalskapitalet.
Utvecklingen under de senaste årtiondena har för vissa affärsverk medfört att de i högre grad än tidigare konkurrerar med enskilda företag. Detta beror i första hand på att en och samma prestation som en följd av
den tekniska utvecklingen kan tillgodoses på flera alternativa sätt, t. ex. biltransport i stället för järnvägstransport, eluppvärmning i stället för oljeeldning osv. Vidare betyder den höjda levnadsstandarden att en större del av konsumtionen än tidigare hänför sig till umbärliga varor som konkurrerar om Konsumtionsutrymmet. Enligt atffärsverksutredningens bedömning i betänkandet (SOU 1968:45) Atfärsverken: ekonomi — konkurrens - effektivitet är det realistiskt att räkna med att Konkurrensinslaget i framtiden successivt kommer all bli ännu starkare, För att detta ökade konkurrensinslag skall medföra den önskvärda effektivitetsstimulansen krävs emellertid enligt utredningens mening, att affärsverken får konkurrera med enskilda företag på så längt möjligt lika villkor samt utt affärsverkens redovisning och finansiering utformas med tanke på att möjliggöra en meningstfylld etfektivitetsjämförelse mellan affärsverket och dess konkurrenter.
Postbanken ingar i postverkets organisation. De närmare reglerna om bankens verksamhet finns i lagen (1969:732) om postbanken. I huvudsak innebär lagen att det system av enhetliga rörelseregler som gäller för
övriga bankinstitut är tillämpligt även på postbanken. Banken står
sälunda under tillsyn av bankinspektionen, För postbanken finns en särskild styrelse. Sex styrolseledamöter är gemensamma för postbanken och Sveriges kreditbank. Enligt riktlinjer för postbankens verksamhet, som antogs I samband med lagen om postbanken, skall banken till statsverket utge bl. a. en motsvarighet till den statliga inkomstskatten, som utgör 40 72 av den redovisade vinsten. Vid tillkomsten av postbankslagen gjordes klara uttalanden om att avsikten var att ge banken en ställning som skulle möjliggöra konkurrens på såvitt möjligt lika villkor med andra banker och kreditinstitut.
SJ:s huvudsakliga rörelsegrenar är järnvägstrafik och busstrafik. De riktlinjer för den statliga irafikpolitiken som statsmakterna antog år 1963 syftade bl. a. till att skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika trafikmedel på så lika villkor som möjligt. I enlighet härmed har SJ:s järnvägsnät från ckonomisk synpunkt delats upp i två separata rörelsegrenar, affärsbanenätet och det ersättningsberättigade, olönsamma nätet. I fråga Om affärsbancenätet har SJ befriats dels från den tidigare gällande transportplikten, dels från skyldigheten att likabehandla trafikanterna vid vagntilldelning och att offentliggöra genom separata fraktavtal medgivna taxenedsätltningar.
Tidigare förslag
Frägan om offentlighet och sekretess beträffande affärsverkens affärshandlingar har behandlats i offentlighetskommittgns betänkande (SOU 1966:60) Offentlighet och sekretess. Enligt kommitténs förslag skulle offentlighets- och sekretesslagstiftningen läggas om bl. a. på det sättet, att även de materielia reglerna om undantag från offentlighetsprincipen skulle tas in i TF. Till reglerna i TF om undantag från principen om allmänna handlingars offentlighet skulle knytas tillämpningsföreskritter
av lags karaktär, som närmare angav på vilka områden undantagen skulle gälla.
Bestämmelser om sekretess i myndighets intresse för dess affärshandlingar togs i förslaget upp i 2 kap. 12 § TF. Den föreslagna bestämmelsen hade, såvitt nu är av intresse, följande lydelse:
Driver myndighet affärsverksamhet eller äger staten eller kommun del i bolag, förening eller annan sådan samfällighet som driver atfärsverksamhet, skall, i fall som angivas i tillimpningsförteckningen, allmän handling angående konstruktionsarbete, utredning, prov, prissättning eller affärshändelse som står i samband med verksamheten hållas hemlig, om det kan antagas att utlämnande skulle på det allmännas bekostnad gynna någon, som driver likartad rörelse, eller eljest lända verksamheten till skada.
Enligt förslaget till tillämpningsförteckning skulle den nu nämnda bestämmelsen i TF tillämpas på handlingar, som inkommit till eller upprättats hos bl. a, de statliga affärsverken.
Kommittén framhöll i motiveringen till den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 12 § TF, att vinstintresset inte alltid var lika avgörande för verksamhetens bestånd och framgång inom den offentliga sektorn som inom privata företag, När en verksamhet bedrevs i enlighet med beslut av staten eller kommun och byggdes upp med allmänna medel kunde man i stället vinna en viss garanti för att verksamheten drevs effektivt genom att sörja för en öppen redovisning inför medborgarna. Öppenheten kunde likväl inte få sträcka sig så långt att alla detaljer om de allmänna företagens dagliga drift och planering för framtiden skulle offentliggöras. Om det skulle vara möjligt för konkurrerande företag alt utan begränsningar skaffa sig kännedom därom, kunde det befaras att staten och kommunerna över huvud taget inte skulle kunna driva någon affärsverksamhet utom sådan som grundade sig på monopol, Otfentligheten skulle alltså, långtifrån att vara en drivfjäder till förnyelse och framsteg, hindra verksamheten eller göra denna omöjlig. Eftersom det allmänna drev ekonomisk verksamhet i konkurrens med enskilda, måste man enligt kommittén godta en viss sekretess. Gränserna för sekretessen mäste emellertid dras upp så att de blev tillräckligt snäva för att den stimulans som allmänhetens insyn innebar inte skulle utebli och tillräckligt vida för att de allmänna företagen inte skulle hamna i underläge. Sekretessregeln borde utformas så att den fick vidare tillämpning ju mer affärsbetonad den rörelse var som det gällde. Konkurrensmomentet borde komma till uttryck i regelns ordalag.
Vid remissbehandlingen rådde inte några delade meningar om att det med hänsyn till konkurrensaspekten förelåg ett behov av sekretesskydd för myndighets affärshandlingar. Däremot framkom i viss mån olika uppfattningar i fråga om hur långt ett sådant skydd borde sträcka sig. Näringslivsdelegationen, som var ett av Handelskamrarnas nämnd, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund gemensamt tillsatt organ för remissens besvarande, ansäg att kommitténs förslag gav alltför vidsträckta möjligheter till sekretess.
Delegationen framhöll att det i det allmännas affärsdrivande verksamhet ofta ingär starka moment av myndighetsutövning. som gör att det allmännas företag har ett bestämt övertag i förhållande till de enskilda konkurrenterna. Eftersom affärsverksamheten bedrivs med allmänna medel, finns ett pätagligt behov av insyn. Enligt delegationens mening är ofta intresset av insyn tyngre vägande än intresset av att det allmänna under skydd av sekretess och med hjälp av den gynnade ställning som ägandeförhällandet kan ge fär driva verksamhet som konkurrerar med enskild företagsamhet. Delegationen fann kommitténs förslag till lagtext alltför vag och förenlig med praktiskt taget obegränsad sekretess. Enligt kommittén skulle sekretessregeln utformas så att den fick en vidare tillämpning ju mer affärsbetonad ifrågavarande rörelse var. Delegationen ansäg att kommittdns uttalande kunde förenas med lagtextens avfattning endast om orden ”eller eljest lända verksamheten till skada” togs bort. Delegationen ifrågasatte därför om inte det enda kriteriet på de fall då hemlighållande skulle få ske borde vara, att utlämnande skulle på det allmännas bekostnad gynna någon som drev likartad rörelse.
En liknande uppfattning kom till uttryck i yttrandet från Svenska arbetsgivareföreningen.
Föreliggande framställningar m. m.
I postrerkets framställning betecknas skyddet för postbankens affärsmässiga verksamhet som mycket begränsat. Frågan om ett utökat skydd har kommil i ett akut läge genom att den nya postbankslagstiftningen trätt i kraft den I januari 1970. Denna gär ut på att postbanken och andra bankinstitut skall kunna konkurrera på lika villkor. Statsmakternas direktiv innebär vidare alt postbanken och Sveriges kreditbank skall samarbeta, och detta medför behov av samma sekretesskydd för postbanken som för kreditbanken.
Postverket betecknar det som klart otillfredsställande, att uppgifter om postbankens verksamhet och rörelse med åberopande av offentlighetsprincipen i ett flertal fall kan krävas utlämnade, där postbankens intressen, särskilt till följd av dess konkurrensförhällande till andra banker, kan skadas. Det allmänna informationsintresset bör vägas mot intresset av konkurrens på lika villkor, och kravet på insyn från allmän synpunkt tillgodoses genom bankinspektionens tillsyn.
Enligt postverket skulle det förslag till sekretessbestämmelse till skydd för det allmännas ekonomiska intressen som lades fram av offentlighetskommittén ha lämnat ctt tillfredsställande skydd för postbankens del. Eftersom detta förslags genomförande nu framstår som ovisst, betecknas det som angeläget att postbankens skydd mot insyn regleras på andra vägar.
Som exempel på handlingar som kan ha sådant sakinnehåll att de
behöver komma i åtnjutande av kompletterande skydd nämns analyser av förändringar i omslutningen, anteckningar från sammanträden i direktion och andra organ, utvecklingsarbete på sortimentsområdet, marknads-
Prop. 1971: 89 | 16
undersökningar (egna och köpta), marknadsplanering, beslut om reklamkampanjer, avtal med underleverantörer. avtal med samarbetspartners, rabattavtal. överenskommelser med utländska banker. likviditetsbudgets, obligationsportföljens sammansättning, nedskrivningsbehov rörande obligationsinnehav, prissättningskalkyler, bokflöringssystem, system och program på dataserviceområdet, kundregister. uppgifter om arbetsgivare med postlön, central rörelsestatistik i den mån den inte anses böra offentliggöras. kontoantal och kontofördelning, uppgifter om betalningsströmmarna och inläningens omfattning vid enskilda postanstalter, interna arbetsinstruktioner, telegramnycklar och blankettekniska förslag.
I OSK:s promemoria med anledning av postverkets framställning framhålls att det beträffande en del av de frän postverkets sida uppräknade handlingarna (avtal. kundregister. uppgifter om arbetsgivare med postlön) torde kunna upprätthållas önskad sekretess enligt 30 § sekretesslagen med hänvisning till ett med de enskilda motparterna gemensamt sekretessbehov. OSK nämner vidare bl.a. att sektetess med äberopunde direkt av postbankens egna intressen i någon utsträckning kan grundas på 34 3 sekretesslagen. Det framhålls att paragrafen endast till ringa del täcker bankrörelse.
OSK framhåller att den nya lagstiftning rörande postbanken som trätt i kraft den 1 januari 1970 är avsedd att möjliggöra en mera varierad placeringspolitik från postbankens sida. Det synes OSK sannolikt, att insyn från konkurrenters sida i detta läge kan förväntas bli avsevärt mycket mera besvärande för banken än under tidigare skeden i dess utveckling. Nuvarande regler om sekretess till skydd för det allmännas ekonomiska intressen kan endast 1 begränsad utsträckning anses täcka postbankens behov.
Intresset av sekretesskydd torde enligt OSK främst avse postsparbanksrörelsen, men åtskilliga av de från postverkets sida anförda exemplen — speciellt på utlåningssidan - berör även postgirot, och med hänsyn till postbankslagens utformning synes det svårligen kunna göras någon skillnad i sekretesshänseende mellan de olika rörelsegrenarna.
OSK uttalar som sin mening att så starka skäl för postverkets framställning om lagändring föreligger, alt möjligheterna för en sådan bör undersökas utan att en fullständig lösning för de affärsdrivande verken och det allmännas ekonomiska verksamhet över huvud avvaktas. En ändring nu får givetvis betraktas som ett provisorium. som kan omprövas i samband med OSK:s fortsatta arbete.
En ändring av ifrågasatt slag bör enligt OSK:s mening ske genom att
30 § sekretesslagen kompletteras så att denna tillåter sekretess inte bara
till förmån för postbankens kunder utan också omedelbart till skydd för
postbanken själv.
OSK anför vidare att bestämmelsen klart bör ange, att ändamålet med den nytillkomna sekretessen är att möjliggöra konkurrens på lika villkor, något som var målet även för det förslag, som offentlighetskommittén lade fram. OSK jämför offentlighetskommittdns gränsdragning kring de sekretessmöjliga handlingarna med det i 20 och 21 §§ sekretesslagen
använda uttrycket att handling innehåller ”upplysningar om (enskilds) affärs- eller driftförhällanden” och anför i anslutning härtill att både nämnda uttryck och det av offentlighetskommittén använda att ”utlämnande kan antas på det allmännas bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse, eller eljest lända verksamheten till skada” är så obestämda (betr. 218 sekretesslagen jfr prop. 1937:103 s. 73), att de mäste förses med ett tillägg som ger en lämplig avgränsning. Den av oltentlighetskommittén föreslagna formuleringen — avsedd att täcka all atfärsverksamhet från det allmännas sida - är mindre väl anpassad till postbankens verksamhet. Det synes däremot lämpligt att i anslutning till offentlighetskommittén särskilt framhålla konkurrensmoötivet och därigenom inskränka sekretessen till fall, där den är motiverad av strikt affärsmässiga synpunkter. Sekretessen bör sålunda begränsas till fall där utlämnande skulle på postbankens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. Detta medför dock inte att utlämning kan vägras endast när den som begär den är konkurrent. Om handlingen lämnas ut till annan, måste man räkna med att den genom publicering eller på annat sätt kan komma till konkurrents kännedom.
OSK:s överväganden utmynnar i förslag att 30 § sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse att allmän handling, som inkommit till eller upprättats hos postbanken och som angår bankens affärs- eller driftförhållanden, inte fär utlämnas tidigare än 20 år från handlingens datum, om det kan antas att utlämnande skulle på postbankens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse.
I remissyttrandena över OSK:s promemoria godtogs genomgående att sekretesskyddet för postbankens affärshandlingar byggdes ut på föreslaget sätt. Postverket framhöll i formellt hänseende att postbanken är en integrerad del av postverket och att sekretesskyddets omfattning därför borde bestämmas så, alt det avsåg handling som inkommit till eller upprättats hos postverket och angär postbankens affärs- eller driftförhällanden.
1 SJ:s framställning framhålls att verket driver sin verksamhet i utpräglad konkurrens med andra transportföretag och att SJ därför har behov av att i likhet med övriga företag i branschen kunna hemlighålla vissa handlingar, som har samband med affärsverksamheten, för att inte hamna i ett sämre konkurrensläge än dessa. Detta gäller dels handlingar som innehåller uppgifter om enskilda kunders förhållanden, t. ex. villkor i transportavtal, dels handlingar som behandlar konkurrensen mellan SJ och andra transportföretag eller handlingar varur slutsatser kan dras om konkurrensläget i ett eller annat avseende, ti. ex. kostnadsuppgifter för järnvägsdriften.
Det synes SJ som om 28 och 34 §§ sekretesslagen ger en tillfredsställande garanti för att en enskild kund inte skall behöva känna mindre trygghet i en affärsförbindelse med SJ än i en med ett privat företag. Däremot framgår inte uttryckligen om SJ som statligt affärsverk är skyddat från insyn från konkurrenternas, kundernas och andra intresserades sida i handlingar som upprättats inom eller för SJ och som - utan
att innehålla uppgifter om enskilda kunder — behandlar allmänna konkurrensförhållanden, kostnader, prissättning, säljplaner och annat av karaktären affärshemligheter.
Med hänvisning till det anförda hemställer SJ att i förtydligande syfte en bestämmelse med i huvudsak samma formulering som offentlighetskommitténs förslag till TF 2:12 införs i sekretesslagen.
Departemenispromemorian
I promemorian framhålls att 34 8 sekretesslagen ger vissa möjligheter att förordna om sekretess beträffande handlingar i konkreta ärenden men att det enligt sekretesslagen f.n. inte finns någon möjlighet att hemlighälla handlingar som gäller myndighets affärsverksamhet i allmänhet, t.ex. handlingar som innehåller marknadsundersökningar, prissättningskalkyler eller planläggning av marknadsföring eller prispolitik beträffande myndighetens produkter och tjänster. Det föreligger emellertid enligt promemorian i mänga fall ett uppenbart behov av en sådan sekretess, ett behov som under senare är blivit mera framträdande mot bakgrund av den utveckling som har ägt rum 1 riktning mot att förstärka den affärsmässiga inriktningen i de affärsdrivande verkens verksamhet. Framställningarna från postverket och SJ ses som ett uttryck härför.
I promemorian erinras därefter om offentlighetskommittåns förslag beträffande den kommersiella sekretessen och om att det vid remissbehandlingen inte rädde nägra delade meningar om att det förelåg ett behöv av sektetesskydd även beträffande sädana handlingar hos myndighet som gäller dess kommersiella förhållanden i allmänhet. Det päpekas också att den kritik som riktades från näringslivshåll mot förslaget utmynnade i att man förordade att sekretessmöjligheten begränsades till de fall då utlämnande av handlingen skulle på det allmännas bekostnad gynna någon som drev likartad rörelse.
I promemorian redovisas härefter läget f.n. på offentlighets- och sekretesslagstiftningens område, Oftentlighetsk ommitlténs förslag har inte lett till lagstiftning. OSK, som har tillkallats för att utarbeta ett nytt förslag i ämnet, har i första hand riktat in sitt arbete på att ästadkomma en provisorisk lösning av de problem som gäller otfentlighels- och sekretesslagstiftningens tillämpning på ADB-lagrad information. OSK:s huvudförslag, som kan förväntas innehålla en Jösning även av frågan om sekretess för myndighets affärshandling, beräknas inte kunna föreligga i sädan tid alt de grundlagsändringar, som förslaget får förutsättas kräva för sitt genomförande, kan beslutas redan vid 1973 och 1974 års riksdagar. En totalreform på offentlighets- och sekretesslagstiftningens område kan säledes beslutas först däretter.
Med det angivna tidsschemat som bakgrund bedöms det i promemorian inte vara försvarligt att låta angelägna ändringar i sekretesslagstiftningen anstå i avbidan på resultatet av OSK:s utredningsarbete. De av postverket och SJ begärda ändringarna mäste anses som angelägna. Postverkets framställning har sälunda i sak biträtts av OSK. som med anledning av framställningen utarbetat ett förslag till ändring i sekretess-
lagen. Förslaget har remissbehandlats och därvid i sak godtagils av samtliga remissinstanser. Beträffande SJ framhålls i promemorian att det är uppenbart att SJ bedriver en stor del av sin rörelse i konkurrens med andra transportföretag och att SJ därför har behov av att kunna hemlighålla handlingar som innehåller uppgifter om företagets marknadsföringsplaner, konkurrensförmåga, prispolitik o. d.
Härefter konstateras i promemorian att det efter OSK:s förslag till vidgad sekretess har tillkommit framställningen från SJ samt att det bedrivs även annan affärsverksamhet i myndighets regi än de som avses med framställningarna från postverket och SJ. Enligt promemorian förefaller det därför ändamålsenligt att inte begränsa en provisorisk ändring i sckretesslagen till att omfatta bara postverkets och SJ:s verksamhet. Å andra sidan kan man knappast nu vidga sekretessmöjligheterna till att omfatta ytterligare områden utan att ha närmare utredning om behovet inom resp. område. I detta läge synes det lämpligt att konstruera sekretessbestämmelsen så, att den omfattar verksamheten hos samtliga affärsdrivande verk men att det görs beroende på Kungl. Maj:ts prövning för varje verk för sig i vad mån bestämmelsen skall vara tillämplig på verkets verksamhet. Med hänsyn till att bestämmelsen är att anse som ett provisorium bör den inte ges större räckvidd än vad som det kan anses ha förelegat allmän cnighet om vid remissbehandlingen av offentlighetskommitténs betänkande. I enlighet härmed föreslås att i sekretesslagen införs en ny bestämmelse, betecknad 34 a §, av följande lydelse.
Beträffande handling, som inkommit till eller upprättats hos myndighet vilken är att hänföra till statens affärsdrivande verk och som angår myndighetens affärs- eller driftförhållanden, äger Konungen förordna att den ej må utan myndighetens tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst tjugo är, förflutit från handlingens datum, om det kan antagas att utlämnande skulle på myndighetens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse.
I promemorian läggs också fram förslag till en ny bestämmelse i den s.k. civilförvaltningens sekretesskungörelse, som ansluter till den föreslagna nya bestämmelsen i sekretesslagen.
Remissyttrandena
Förslaget i departemenispromemorian godtas eller lämnas utan erinran i samtliga remissyttranden. En ledamot i OSK, presidiesekreteraren Allan Eriksson, har reserverat sig mot kommitténs yttrande och avstyrkt att den föreslagna utvidgningen av sekretesskyddet skall omfatta annat än postbankens verksamhet.
OSK (majoriteten) framhåller att SJ:s framställning ger ringa material för bedömning av frågan om SJ:s sekretessbehov och att SJ och övriga affärsdrivande verk, till skillnad från postbanken, inte genom någon helt nyligen tillkommen lagstiftning försatts i någon ny konkurrenssituation, Bakgrunden till SJ:s framställning är närmast konsekvenserna av 1963 års trafikpolitiska beslut. Vidare påpekar OSK att det nu framlagda förslaget
ansluter sig relativt nära till offentlighetskommitténs förslag men all — i anledning av kritik i ett antal remissyttranden — den där föreslagna sekretessen inskränkts till alt avse enbart fall där utlämnande kan antas på vederbörande verks bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. OSK anser därför att frågan kan prövas på föreliggande material. Skälen för sekretess till skydd för affärsdrivande verks konkurrenssiluation i viss omfattning är enligt OSK :s mening bärande. Vad angår den valda metoden med ett fullmakisstadgande i sekretesslagen och ctt därtill anslutande tillägg i civilförvaltningens sekretesskungörelse anser OSK att det visserligen skulle vara principiellt riktigast att riksdagen fick ta ställning till vilka affärsdrivande verk som skulle omfattas av beslutet. Förslagets avgränsning till direkta konkurrenssituationer synes dock ge en klar bild av vilka inskränkningar som kan genomföras. Konsekvenserna av den föreslagna lagregeln torde rätt väl kunna överblickas efter remissutfallet. Ledamoten Eriksson anser att i OSK:s yttrande anförts en rad principiella betänkligheter mot förslaget och att dessa borde vara tillräckligt skäl för ett avstyrkande av förslaget. Han tillägger att bedömningen av behovet av ett ökal sekretesskydd för SJ och andra affärsdrivande verk kräver ett preciserat och dokumenterat faktaunderlag för att kunna vägas
mot det offentlighetsintresse som finns på detta område. Det är exempel-
vis otvetydigt av stort allmänt intresse att kunna ta del av och bedöma det ekonomiska underlaget för vissa åtgärder vidtagna av SJ, medan det alls inte är lika klart och lätt att ange gränserna för en av konkurrensskäl motiverad sekretess. Riksrevisionsverket tramhäller att de ifrågasatta ändringarna inte innebär någon ändring i verkets rätt att få del av ifrågavarande affärshandlingar. Verket äger enligt sin instruktion att i princip få varje handling utlämnad som det behöver i sin revisionsverksamhet. Riksrevisionsverket vitsordar affärsverkens behov av ett vidgat sekretesskydd. Ett vidgat skydd påverkar givetvis öppenheten i revisionens rapporter och verket vill understryka vikten av att sekretessbestämmelserna får en restriktiv utformning. Sekretesskyddet bör därför ges den snäva räckvidd som föreslagits. Det skall alltså vara fråga om klara och direkta konkurrenssituationer, där affärsverket skadas och motparten gynnas om handlingen görs offentlig. Vid den praktiska tillämpningen av de nu ifrågasatta bestämmelserna bör man ha de nämnda förhållandena i blickpunkten. Detta innebär enligt verkets mening att sekretessbestämmelserna tillämpas restriktivt. Förenade fabriksverken ifrågasätter om ej den föreslagna lydelsen av paragrafen borde ges generell giltighet, varigenom ifrågavarande sekretessbestämmelse skulle komma att omfatta verksamheten hos samtliga affärsdrivande verk. En liknande uppfattning ger riksrevistonsverket uttryck för. Televerket, domänverket och förenade fabriksverken hemställer att den föreslagna sekretessbestämmelsen görs tillämplig på deras verksamhet. Statens vattenfallsverk avser att senare komma in med en motsvaran-
de framställning såvitt gäller verket. Luftfartsverket törklarar sig f. n. inte ha behov av det föreslagna sektetlesskyddet.
Departementschefen
En reform av lagstiftningen om offentlighet och sekretess beträffande allmänna handlingar har länge stått på dagordningen. Förslag till en sädan reform lades fram är 1966 av offentlighetskommittdn i dess betänkande Offentlighet och sektetess. Förslaget. som blev föremäl för en omfattande remissbehandling, ansågs emellertid inte kunna läggas till grund för lagstiftning utan ytterligare utredning. Detta utredningsuppdrag har anförtrotts den år 1969 tillsatta offentlighets- och sekretesslagstiftnings-
kommitten (OSK)
Man måste räkna med att en genomgripande reform av offentlighetsoch sekretesslagstiftningen är en fråga på relativt lång sikt bl. a. med hänsyn till att en sädan reform sannolikt kräver grundlagsändring. De behov av ändringar beträffande sekretesskyddet som uppstår allteftersom den samhälleliga verksamheten griper in på nya områden eller tar nya former måste därför t. v. lösas genom partiella reformer inom sekrutesslagstiftningens ram.
Inte minst den moderna ADB-tekniken har aktualiserat behovet såväl av en genomgripande reform som av provisoriska utbyggnader av offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Ett grundläggande problem har härvid
varit huruvida informationsmaterial. som har lagrats på ADB-medium,
skall anses som handling och därmed kunna bli föremäl för offentlighelsprincipens tillämpning. Regeringsrätten har i ett nyligen meddelat avgörande funnit alt så mäste anses vara fallet. Med hänsyn till de möjligheter alt ställa samman uppgifter beträffande både samhälleliga och enskildas förhållanden, som en obegränsad tillgång till myndigheternas datainformation medför, är det enligt min mening knappast tänkbart att i längden jämställa ADB-lagrad information med information som har influtit i en handling av gängse typ.
OSK har i första hand inriktat sitt arbete på frågorna om offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-lagrat informationsmaterial, och ett förslag från kommittén i denna del kan väntas under innevarande är. En mera genomgripande lösning av dessa frågor måste därför dröja ännu en tid, vare sig det blir fråga om grundlagsändring eller ej.De behov av skydd som under tiden gör sig gällande genom den pågående utbyggnaden av offentliga ADB-system bör emellertid väl kunna tillgodoses genom ändringar i sekretesslagen. Det är givet att dessa frågor mäste följas med stor uppmärksamhet från de ansvariga organens sida.
En ändring av nyss angivna slag i sekretesslagen har tagits upp av samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet. Lagändringen hänger samman med uppbyggandet av ett på ADB-teknik bascrat rättsväsendets informationssystem. I detta system databehandlas handlingar från polis, åklagare och domstolar med uppgifter om enskilda personer som fällts till ansvar för brott. Uppgifterna skall användas för en rad olika ändamål.
BL. a. skall vissa av uppgifterna ingå i ett maskinellt system för allmänt kriminalregister och polisregister. Uppgifterna skall vidare användas för den månatliga framställningen av saköreslängder och ligga till grund för meddelanden med uppgifter för kontrollstyrelsens (riksskatlteverkets) straffregister rörande personer som har fällts för fylleri eller vissa andra brott.
Bakgrunden till samarbetsorganets framställning är bl. a. farhågor för ait gällande bestämmelser inte ger möjlighet att vägra att lämna ut informationsmaterial i maskinläsbar form vilket lagrats i rättsväsendets informationssystenm. Sävitt gäller däri ingående material, som hör till det allmänna kriminalregistret eller till polisregister, erbjuder dock redan gällande regler ett tillfredsställande sekretesskydd. Däremot finns f. n. inte nägon sekrelessbestämmelse beträffande material som ingår i saköreslängd. Som samarbetsorganet har påpekat kan därför uppbyggandet av informationssystemet innebära en viss risk för att utomstående med
hjälp av saköreslängdsmaterialet upprättar privata belastningsregister över
personer som har fällts till böter. En viss sådan risk finns f. ö. också. om utomstående direkt hos rikspolisstyrelsen kan få tillgäng till kopior av de ulgäende saköreslängderna.
Mot denna bakgrund har samarbetsorganet föreslagit att 11 § sekrelesslägen kompletteras med en bestämmelse att, om uppgift om brott eller om den som misstänkts, ätalats eller dömts för brott har lämnats till rikspolisstyrelsen för databehandling inom rättsväsendets informationssystem, uppgiften inte fär lämnas ut från rikspolisstyrelsen i annat fall eller annan ordning än Kungl. Maj:t bestämmer. Bestämmelsen skall inte gälla informationsmaterial, som ingår i det allmänna kriminalregistret eller i polisregister. För sådant material skall nuvarande regler i ämnet fortfarande gälta.
Den av samarbetsorganet föreslagna bestämmelsen har godtagits av OSK. Även jag finner bestämmelsen ändamålsenlig. Den ger möjlighet att hindra att uppgifter som ingär i rättsväsendets informatlionssystem lämnas ut från rikspolisstyrelsen till enskilda för framställning av olika privata belastningsregister. Jag vill tillägga att den föreslagna sekretessregeln inte kan anses utgöra något avsteg från offentlighelsprincipen sådan den hittills har fått sin utformning i värt land. De primäruppgifter hos domstolar, åklagare m. fl, som ligger till grund för uppgifterna i informationssystemet, påverkas sålunda inte av den föreslagna regeln utan kommer liksom hittills att vara offentliga. Regeln innebär inte heller att de uppgifter ur informationssystemet som från rikspolisstyrelsen har lämnats till annan myndighet blir hemliga hos den mottagande myndigheten.
Samarbetsorganet har föreslagit att den nya sckretessregeln skall avse inte bara uppgift om brott ete., som lämnats till rikspolisstyrelsen, utan även sammanställning eller annan bearbetning som styrelsen har utfört på grundval av sädana uppgifter. OSK har kritiserat nämnda tillägg och anfört att det innebär en möjlighet att sekretessbelägga även sädana statistiska bearbetningar av informationsmaterial som inte innehåller
Prop. 1971: 89 pa wu
individualiserade personuppgifter. För egen del finner jag inte något behov av ett tillägg av ifrågavarande slag. I den mån sammanställning eller bearbetning innehåller individualiserade personuppgifter, bör de kunna sekretesskyddas med stöd av den grundläggande regeln. I övrigt finns det enligt min mening inte behov av någon särskild sckretessregel för sammanställningar och bearbetningar av förevarande slag.
Samarbetsorganel har också föreslagit att i samband med ändringen i sekretessreglerna kungörelsen om rättsväsendets informationssystem skall kompletteras med en förteckning över vilka uppgifter som får lämnas ut från rikspolisstyrelsen och till vilka de får lämnas. Frågan härom får tas upp i ett senare sammanhang.
Ett annat angeläget behov av utbyggnad uv den nuvarande sekretesslagstiftningen gäller skyddet för de affärsdrivande verkens affärshandlingar. De regler i ämnet som nu finns i sekretesslagen (34 §) tar sikte på handlingar i konkreta ärenden, Däremot erbjuder gällande bestämmelser knappast nagra möjligheter att från insyn skydda affärshandlingar av mer allmänt slag. såsom marknadsundersökningar, marknadsplaneringar, prissättningskalkyler och planer rörande reklamkampanjer. Det är obestridligt att det finns behov av ett sådant skydd. I och med att ett affärsverk driver sin verksamhet i konkurrens med enskilda näringsidkare bör verket ha möjlighet att hemlighälla handlingar av ifrägavarande slag.
Frågan om sekretess för de affärsdrivande verkens allmänna affärshandlingar behandlades i offentlighetskommittégns betänkande. Enligt kommittåns förslag skulle hemlighållande kunna ske av handling angående konstruktionsarbete, utredning, prov, prissättning eller affärshändelse som stod i samband med verksamheten, om det kunde antas att utlämnande av handlingen skulle på det allmännas bekostnad gynna nägon som drev likartad rörelse eller annars lända verksamheten till skada. Vid remissbehandlingen av betänkandet rådde det inte delade meningar om att det föreläg ett behov av sekretesskydd beträffande sådana handlingar hos myndighet som gällde dess kommersiella förhållanden i allmänhet. Från näringslivshåll förordades emellertid att sekretessmöjligheten begränsades till fall då utlämnande av handlingen skulle på det allmännas bekostnad gynna någon som drev likartad rörelse.
Frågan om sekretesskydd för affärsverkens allmänna affärshandlingar har sedan väckts på nytt genom framställningar från postverket, såvitt gäller postbankens rörelse, och från SJ. Med anledning härav har inom Jjustitiedepartementet utarbetats en promemoria angående vidgat sekrelesskydd hos statliga affärsverk. E promemorian föreslås att handling, som inkommit till eller upprättats hos myndighet som är att hänföra till statens affärsdrivande verk, inte skall få utlämnas utan myndighetens tillstånd, om det kan antas att utlämnande skulle på myndighetens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. Längsta tid för sekretess är 20 år. Den föreslagna sckretessmöjligheten skall gälla bara om Kungl. Maj:t förordnar därom. Bakgrunden till den sistnämnda regeln är att det inte kunnat överblickas i vad mån sckretessbehov finns hos andra affärsverk än dem som avses med de ursprungliga framställningarna.
Promemorians förslag ansluter i sak nära till otfentlighetskommitténs förslag. Dess räckvidd är emellertid mera begränsad. Förslaget sträcker sig
sålunda inte längre än vad det kan anses ha rått allmän enighet om vid
remissbehandlingen av offentlighetskommitténs förslag. Det har också genomgående godtagits av de remissinstanser som yttral sig över promemorian.
I några remissyttranden har diskuterats den valda tekniken att sekretessmöjligheten för de olika verken skall vara beroende av förordnande från Kungl. Mai:ts sida. Som OSK påpekat kan man knappast se nägot betänkligt i detta, eftersom själva den grundläggande bestämmelse som föreslås skola inflyta i sekretesslagen (34 a §) är så snävt avfattad att sekretess skall kunna förekomma bara när det är motiverat av konkurrensskäl. Å andra sidan framgår av remissyttrandena i ärendet att det inte finns behov av att generellt föreskriva sekretess för samtliga affärsverk. Jag ansluter mig därför till förslaget i promemorian.
Utöver vad jag nu har föreslagit bör i sekretesslagen vidtas en ändring för att tillgodose ett behov av sekretesskydd som uppkommer med anledning av den av 1970 års riksdag beslutade försöksverksamheten på det kriminologiska området (prop. 1970:1, bil. 4 s. 73. SU 1970:2, rskr 1970:2). Försöksverksamheten tar sikte på en vidgad samhällskontroll och en intensifierad behandling av personer som inom kriminalvården är föremål för frivård. Verksamheten bedrivs av en expertgrupp som är kr.uten till och står under ledning av kommittén (Ju 1970:54) för kriminologisk behandlingsforskning.
Ett genomförande av den nu aktuella frivårdsundersökningen förutsätter att undersökningspersonetna och andra enskilda personer, såsom anförvanter, arbetsgivare och arbetskamrater, positivt medverkar genom at: ställa sig till förfogande bl. a. som intervjuobjekt. En sådan medverkan kan antas i väsentlig grad bli beroende av att garantier kan ges för att uppgifterna inte kommer till utomståendes kännedom. Såväl för denna undersökning som för andra liknande undersökningar är det angeläget att handlingar, som kommer till i samband med kriminologiska undersökningar och som angår enskildas personliga förhållanden, blir sekretessskyddade.
Med hänsyn härtill bör i 14 § första stycket sekretesslagen införas en bestämmelse som sekretesskyddar handlingar i ärenden som rör kriminologisk undersökning för forskningsändamäl, i vad handlingarna angår enskilds personliga förhållanden.
Enligt beslut vid årets riksdag (prop. 1971:14, CU 1971:9, rskr 1971:52) skall prövningsnämnderna i länen ombildas till domstolar, benämnda länsskatterätter. Organisationen vid dessa domstolar regleras i lagen om skatterätt och länsrätt.
I prop. 1971:30 föreslås bl. a. att förfarandet hos förvaltningsdomstolarna, däribland skatterätterna, skall regleras i en förvaltningsprocesslag.
I syfte att anpassa skutteprocessen till bl. a. förvaltningsprocesslagen har i prop. 1971:60 föreslagits ati vissa bestämmelser i taxeringsförord-
Prop. 1971: 89 ru in
ningen, däribland 80-84 3§ om muntligt förfarande inför prövningsnämnd, skall upphöra att gälla.
I 17 § sekretesslagen finns en bestämmelse om sekretess för upptleckning av uppgifter som lämnats vid muntlig förhandling inför prövningsnämnd. Bestämmelsen anknyter till 83 § taxeringsförordningen.
I förvaltningsprocesslagen ges regler om när förhandling får äga rum inom stängda dörrar. Eftersom länsskatterätt är en domstol, kommer protokoll, hållet inför länsskatterätt vid förhandling inom stängda dörrar, att kunna hemlighållas enligt 36 § sekretesslagen.
Som framgår av vad jag nu anfört kommer det efter de nämnda förslagens genomförande inte att föreligga något behov av den speciella sekretessbestämmelsen i 17 8 sekretesslagen angående skydd för uppteckning av uppgifter vid muntlig förhandling inför prövningsnämnd. Jag föreslår därför att bestämmelsen utgår.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (19327:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Jag hemställer att Kungl Maj:t ecnom proposition föreslår riksdagen
att anlaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Kon-
ungen all till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Innehållsförteckning
Propositionen . ||
| Propositionens huvudsakliga innehåll | 1 |
| Författningsförslag . | 2 |
| Utdrag av statsrådsprotokollet den 26 mars 1971 | 7 |
| Sekretessregler för rättsväsendets informationssystem | 7 |
| Riättsväsendets informationssystem | sara 7 |
Gällande regler om sekretesskydd för uppgifter i rätlsväsendets informationssystem =. oo. rr rer rr rr rs rs eka 5 Samarbetsorganets framställning rr rr rr rr rr rr ks ss 9 Remissyttrandet =. cc. a [0] Vidgat sekretesskydd hos statliga affärsverk I Gällande bestämmelser coooscsss sr.se. voro ll De statliga affärsverkeh coon 12 Tidigare fÖrsläg soo csr rr rr rr rr rr eek ev 13 Föreliggande framställningar i 44 0 1 4 Vr DepartementspromemoOriall od se se re re rr ers vv 18 Remissyttrafdend ooo rr rr ss rss revs ven 19 Departementschefelh doo seek vn DU
Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthim 71.145 S