Prop. 1971:60
Kungl. Maj:ts proposition till med förslag till lag med anledning av inrättande av skatterätter, m.m.
Nr 60
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med an- ledning av inrättande av skatterätter, m. m.; given Stockholms slott den 19 mars 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.
Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådana ändringar i skatte— och taxerings- författningarna som föranleds av tidigare för riksdagen framlagda för- slag om en omorganisation av skatteförvaltningen i länen (prop. 1971: 1 bil. 14, prop. 1971: 14) och av förvaltningsrättskipningen i kammar- rätt och regeringsrätt (prop. 1971: 30). Vidare föreslås författningsänd— ringar i syfte att anpassa taxeringsförfarandet och skattcprocessen till föreliggande förslag till lagstiftning om förfarandet hos myndigheter resp. förvaltningsdomstolar (prop. 1971: 30).
.De nya bestämmelserna i skatte- och taxeringsförfattningarna avses i princip träda i kraft samtidigt med de nämnda reformerna av den regionala skatteförvaltningen och förvaltningsrättskipningen.
Prop. 1971: 60
IJ
1. Förslag till Lag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m.
Härigenom förordnas som följer. Vad i lag eller annan författning föreskrives om prövningsnämnd och om förste taxeringsintendent skall i stället avse skatterätt respektive skattechef.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
2. Förslag till Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1, dels att 11, 12, 77—95, 97 och 112 55, 129 & 8 mom., 160—163, 175 och 192 %% skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 77, 160 och 192 åå skall utgå, dels att i 16 ä 1 mom., 26 5, 30 5 2 mom., 33 5, 37 5 2 mom., 46 å och 56 ä 3 mom. orden ”förste taxeringsintendenten” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”skattechefen” i motsvarande form, .
dels att i 39 ä 4 mom., 56 ä 4 mom. och 124 & ordet ”länsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skatterätten" i motsvarande form,
dels att i 72 a, 99, 115, 116 a, 116 g, 184 'oeh'197 åå ordet ”pröv— ningsnämnden” i olika böjningsformer skall bytasut mot ”skatterätten” i motsvarande form,
1 Senaste lydelse av - 11 ä 1 mom. 1967: 749 37 ä 2 mom. 1970: 913 93 5 1970: 913
125 1 mom. 1967: 749 46 å 1970: 913 1245 1961: 340 12 ä 2 mom. 1970: 913 56 ä 3 mom. 1965: 753 129 5 8 mom. 1960: 174 165 1 mom. 1967: 199 66% 1958: 87 160—163 55 1.969: 709 26 5 1969: 753 70 & 1970: 913 1645 1 och 2 mom. 1969: 709 305 2 mom. 1965: 753 72 a E 1970: 168 175, 184, 192. 33 5 1967: 548 92 9" 1970: 463 197 åå 1970: 673
Med 1 15, 116 a och 116 g 55 avses paragrafernas lydelse enligt prop. 1971: 10. Rubriken närmast före 160 & införd genom 1969: 709 och rubriken närmast före 192 & genom 1970: 673.
Prop. 1971: 60 3
dels att i 66 och 70 åå orden ”den mellankommunala prövnings- nämnden” skall bytas ut mot ”den mellankommunala skatterätten”,
dels att i 164 å 1 och 2 mom. samt 165 å 3 mom. ordet ”kammar- rätten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”kammarrätt” i mot- svarande form,
dels att 3 och 10 åå, 13 å 1 mom., 14 å 1 mom., 15 och 17 åå, 34 å 2 mom., 50 å 1 mom., 51, 53, 57, 59 och 60 åå, 61 å 5 mom., 62 och 67 åå, 69 å 4 mom., 73—76 åå, 96 och 98 åå, 101 å 2 mom., 102— 111,113,116,116i,117 och 125 åå, 129 å 1, 3 och 5 mom., 164 å 3 och 4 mom., 165 å 1 och 2 mom., 166 å, 167 å 1 och 3. mom., 168, 169 och 172 åå, 173 å 1 mom., 176 och 181 åå, 191 å 1 och 3 mom., 193 och 194 åå, 195 å 3 och 5 mom. och 200 å samt rubrikerna när- mast före 96, 164 och 193 åå skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 59 a och 159 åå, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
352
För Stockholms län gäller be- stämmelse i denna förordning om landskamrerare landskam- reraren vid prövningsnämndsav- delningen och bestämmelse om förste taxeringsinten- d e n t taxeringsdirektören, om an- nat icke angives. Taxeringsdirek- tören äger uppdraga åt förste taxe- ringsintendent, som icke är chef för kontor, att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna förordning.
Bestämmelse om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankom- munala prövningsnämnden, gälla riksskatteverket.
Med förste taxerings- in t e n d e n ! förstås i denna för- ordning även, såvitt angår mel— lankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna nämnd. Tjänsteman hos riksskat- teverket äger, i den mån verket så förordnar, samma befogenhet som förste taxeringsintendent en— ligt 46, 51, 53 och 54 åå, 56 å 3 mom., 57 59 ]. mom. 118 och 1.24 åå. Under benämningen taxeringsintendent' in- begripes, förutom förste taxerings- intendent, taxeringsintendent och
” Senaste lydelse 1970: 913.
Med skattechef - avses i denna förordning chefen för läns- styrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms län, chefen för läns— styrelsens taxeringsavdelning, samt, såvitt avser mål som den mellan- kommunala skatterätten äger prö— va, allmänna ombudet för mellan— kommunala mål. Under benäm- ningen taxeringsinten- d e nt inbegripes, förutom nämn- da tjänstemän samt chef för taxe- ringsenhet och taxeringsintendent, jämväl den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål" som ankomma på taxeringsinten- dent eller på allmänna ombudet för mellankommunala m'ål.
Om icke annat föreskriVes, får skattechefen uppdraga åt chef för tuxeringsenhet eller chef för re— visionsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna förordning. ] Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträ— dare. .
Bcstämmclse om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankom- munala skatterätten, gälla riks- skatteverket.
Tjänsteman hos riksskattever- ;
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
biträdande taxeringsintendent, jämväl den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankomma på taxeringsintendent eller på allmänna ombudet hos den mellankommunala prövnings— nämnden.
Föreslagen lydelse
ket äger, i den mån verket så för- ordnar, samma befogenhet som skattechef eller taxeringsinte/u'lent enligt 46, 51 och 53 åå, 56 å 3 mom., 57 och 124 åå.
10 53
[ taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxeringsassistenten utföra de åligganden som angivas i 7 å vid 1)—3) samt 9) och 10).
Därjämte åligger det taxeringsassistent huvudsakligen att 1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter och andra handlingar,
3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxe-
ring,
4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföran— den finner sig böra utföra föredragningen, 5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt
6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.
I taxeringsnämnd, som åtnju- ter biträde av flera taxeringsassis- tenter, ankommer det på förste taxeringsintendenten att utfärda närmare anvisningar angående ar- betsuppgifternas fördelning på taxeringsassistenterna.
Taxeringsassistent skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller förste taxeringsintendenten i övrigt föreskrivit i avseende & taxerings- arbetets ordnande och ändamåls- enliga bedrivande.
Taxeringsassistent skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision.
13å
1 m 0 m. Till ledamöter och suppleanter i nämnderna böra ut- ses redliga och allmänt aktade per- soner, som kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet.
Av kommun må till ledamot el-
” Senaste lydelse 1965: 753.
1 mom. Till ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd sko- la utses redliga och allmänt akta- de pcrsoner, som kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet.
Kommun må till ledamot eller
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
ler suppleant i taxeringsnämnd väljas allenast den, som är inom kommunen mantalsskriven. Av landstingskommunens förvaltnings- utskott må till ledamot eller supp- leant i särskild taxeringsnämnd väljas allenast den, som är man- talsskriven i kommun, belägen in- om nämndens verksamhetsområde och tillika inom landstingskom- munen.
Vid val av ledamöter och supp- leanter i lokal taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamö- ter i prövningsnämnd skall tillses, att om möjligt personer tillhöran- de olika inom distriktet förekom- mande grupper av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden även- som att såvitt möjligt kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.
Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola ut— ses personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i_ de taxe- ringsfrågor, som ankomma på dy- lik nämnds handläggning. Där- jämte bör tillses, att inom nämn- den kännedom såvitt möjligt kom— mer att förefinnas om olika delar av nämndens verksam/1etsområde.
14
1 mom. Av Kungl. Maj:t el- ler länsstyrelse meddelat förord— nande såsom ordförande eller le- damot i prövningsnämnd eller taxeringsnämnd må återkallas när synnerliga skäl därtill äro.
Föreslagen lydelse
suppleant välja endast den, som är mantalsskriven inom kommu- nen, och landstingskommuns för- valtningsutskott endast den, som är mantalsskriven inom taxeringsdi— striktet.
Vid val av ledamöter och supp— leanter i lokal taxeringsnämnd skall tillses, att kännedom om oli- ka grupper av skattskyldiga inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommer att fin- nas inom nämnden.
Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola ut- ses personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxe- ringsfrågor, som ankomma på nämnden. Därjämte bör tillses, att kännedom såvitt möjligt kommer att finnas om olika delar av di- striktet.
%
1 m om. Av länsstyrelse med- delat förordnande såsom ordföran- de eller ledamot i taxeringsnämnd må återkallas när synnerliga skäl därtill äro.
Avgår ledamot eller suppleant i sådan nämnd, innan tjänstgörings- tiden är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående ti- den utses i den ordning, som gällt beträffande den avgångnc.
15 54
Vid behandling av taxerings- fråga. som kräver särskild sak- kunskap, må taxeringsnämnd och
* Senaste lydelse 1965: 753.
Vid behandling av taxerings- fråga, som kräver särskild sakkun- skap, må taxeringsnämnd efter
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.
Då fråga är om biträde åt taxe- ringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ordföranden efter samråd med förste taxeringsintendenten.
Föreslagen lydelse
samråd med skattechefen anlita biträde av sakkunnig. Sådant sam- råd skall även ske vid behov av talk.
17 ??
Förste taxeringsintendenten skall, med iakttagande av bestämmelser- na i denna förordning, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfatt- ning granska verkställda taxering- ar samt särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt.
Förste taxeringsintendenten äger anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.
När så finnes erforderligt, äger förste taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i prövningsdi- striktet för att av denne erhålla upplysningar.
Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke. såsom taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.
34
2 mom.6 På ansökan av de- klarationsskyldig, som visar att i följd av hans förvärvskällors sär- skilda beskaffenhet eller verksam- hetens mera betydande omfatt- ning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må genom särskilt beslut utsättas annan tid, inom vil- ken självdeklarationen skall vara avlämnad.
5 Senaste lydelse 1965: 753. ' Senaste lydelse 1967: 749.
Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall i erforderlig omfattning granska taxering/arna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mel- lan olika taxeringsdistrikt.
Skattechefen äger anlita sakkun- nig för utredning av taxeringsfrå- ga, som kräver särskild sakkun- skap.
När så finnes erforderligt, äger skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.
%
2 mo m. Visar någon att hin- der på grund av särskilda omstän- digheter möter att avlämna själv— deklaration inom föreskriven tid, må han efter ansökan erhålla an- nan tid, inom vilken självdeklara- tionen skall vara avlämnad.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
Ansökan som i första stycket av- ses göres hos förste taxeringsinten- denten i det län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomst- skatt eller statlig förmögenhets- skatt. Föreligger ej sådan skatt- skyldighet för sökanden, göres an- sökningen hos förste taxeringsin- tendenten i det län, där självdekla- rationen skall avlämnas. I Stock- holms län göres ansökningen hos förste taxeringsintendenten å ve- derbörande taxeringskontor.
Mot taxeringsintendentens beslut mä talan ej föras.
50
1 m 0 m." Granskning av själv- deklarationer må verkställas endast av
ämbets- eller tjänsteman, på vil- ken dylik granskning till följd av bestämmelserna i denna förord- ning ankommer,
ordföranden och kronoombudet i taxeringsn('imnden,
de ledamöter i taxeringsnämn- den, som därtill utses av nämnden, samt
ledamöterna [ prövningsnämn- den.
Föreslagen lydelse
Ansökan göres hos skattechefen i det län, där sökanden är skatt- skyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, eller, om sådan skattskyldighet ej föreligger, i det län, där självde- klarationen skall avlämnas.
Mot skattechefens beslut må ta- lan cj föras.
%
1 m 0 m. Granskning av själv- deklarationcr må verkställas en- dast av
tjänsteman, som utför dylik granskning enligt denna förord- ning eller sonz eljest utövar taxe- rings- eller skattekontroll,
ordförande och kronoombud i taxerirzgsnämnd,
de ledamöter i taxeringsnämnd, som därtill utses av nämnden, samt
domstol, som har att bedöma in- nehållet i självdeklaration.
Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.
Ordningsman i lappby och förste konsulent inom lappväsendet äga verkställa granskning av självdeklaration, som lapp inom vederbörande lappby eller förste konsulents verksamhetsområde avgivit.
Vid taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 ä 2 mom. må taga del av deklaration i den omfattning, som är er- forderlig för arbetets utförande.
För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämndläm- nas vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Självdeklara- tion må icke intagas i taxerings- nämnds eller prövningsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen erfordras.
7 Senaste lydelse 1966: 242.
För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som erfordras för taxeringen. Självde- klaration må icke intagas i taxe- ringsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen er- fordras.
Prop. 1971: 60 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin verksamhet böra erhålla del därav.
Självdeklaration må, på sätt Kungl. Maj:t förordnar. för statistisk be- arbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t uppdraget utförandet av sådan bearbetning.
Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat ligga till grund för taxeringen.
Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxering— en i fråga, biläggas bcsvärshandlingarna, där ej vid delgivning med me- nighet sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall förses med påskrift om innehållet och i obrutct skick tillstäl- las den förklaringsskyldigc eller annan vederbörande.
I övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i all- män lag, icke vara för någon tillgänglig. utan. att den, som avgivit dc- klarationen, lämnat skriftligt medgivande därtill.
51 58
Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 ä 2 mom., 24 S 2 mom., 31 & 2 mom., 33 och 36 åå, 39 % .1 mom. samt 45 & tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsinten- dent suttit prövningsnämnd. Sam- ma rätt tillkommer tjänsteman, är vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån så er- fordras för uppdragetsfullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts icke äger anmana någon att av- lämna deklaration.
Anmaning som avses i 39 5 2 mom. må endast utfärdas av första taxeringsintendrnten i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.
Anm-aning som avses i 22 ä 2 mom.. 24 ä 2 mom., 31 ä 2 mom., 33 och 36 åå. 39 ä 1 mom. samt 45 & må utfärdas av taxerings- nämnd och taxeringsintendent. Samma rätt tillkommer tjänsteman. som verkställer taxeringsrevision, dock att sådan tjänsteman icke äger anmana någon att avlämna sjt'ilvdeklaration.
Anmaning som avses i 39 5 2 mom. må endast utfärdas av skattechefen i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.
I de fall som avses i 39 5 3 mom., 41 5 samt 42 ä 2 mom. må anma-
ning göras av taxeringsintendent.
53 st
I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsinten- dent eller prövningsnämnd, må, utom i fall som i 31 ä 2 mom. and- ra stycket sägs, vitc föreläggas.
& Senaste lydelse 1965: 753. 9 Senaste lydelse 1961: 340.
I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd eller taxeringsin- tendent, må, utom i fall som i 31. ä 2 mom. andra stycket sägs, vite föreläggas.
Prep. 1971: 60
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse. 575
1 m o m.10 Beslut om taxerings- revision meddelas av förste taxe- ringsintetulenten. I Stockholms län får uppdragas åt förste revisions- intendenten att meddela beslut som nu sagts.
Finner förste taxeringsintenden- ten taxeringsrevision böra verk- ställas i annat län, skall han fram- ställa begäran därom hos första taxeringsintendenten i det länet.
Taxeringsrcvision skall verkstäl- las av förste taxeringsintendenten eller av tjänsteman, åt vilken han uppdraget revisionens verkställan- de. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person. som därtill godkänts av länsstyrel- sen.
2 m 0 m.11 Finner taxerings- nämnd taxeringsrevision vara er- forderlig, har nämnden att göra framställning därom till förste. taxeringsintendenten. Därvid skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med tillhörande hand- lingar överlämnas.
Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så er— fordras, underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämnden, där- vid översänd deklaration skall återställas.
Framkomma vid taxeringsrcvi- sion omständigheter av beskaffen- het att kunna antagas inverka å an- nan taxeringsnämnds taxeringsdi- gärd, skall förste taxeringsinten- damen föranstalta om underrättel- se härom till denna nämnd.
Beslut om taxeringsrevision med- delas av skattechefen. Finner han taxeringsrcvision böra verkställas i annat län, skall han framställa be- gäran därom hos skattechefen i det länet.
Finner taxeringsnämnd taxe- ringsrevision vara erforderlig, har nämnden att göra framställning därom till skattechefen.
Taxeringsrcvision skall verkstäl- las av tjänsteman. som skatteche— fen därtill förordnar. Taxerings- revision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill god- känts av länsstyrelsen.
59 än: Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.
Det åligger förste taxeringsinten— denten att övervaka taxerings- 1" Senaste lydelse 1967: 749.
” Senaste lydelse 1965: 753. ” Senaste lydelse 1970: 913.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
nämndernas arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningaroch annat bistånd.
10
Föreslagen lydelse
59a5
Länsstyrelsen skall senast den ]5 november till riksskatteverket avgiva förslag till anvisningar för följande års taxering. Senast den 20 december året före taxerings- året skall verket fastställa sådana anvisningar. Länsstyrelsen skall se- nast den 15 januari under taxe- ringsåret tillställa taxeringsnämn- derna de anvisningar som gälla för länet.
605
Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att å lämplig ort sammanträda inför landskamrera— ren för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sak- kunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningar- na bör uppmärksamhet ägnas är åtgärder för befordrande av en lik— formig och rättvis taxering.
Länsstyrelsen kan då den finner lämpligt kalla ordföranden och högst två andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att på lämplig ort sammanträda för överläggningar rörande taxeringsarbetet. Till så— dant sammanträde kan länsstyrel- sen även kalla särskilda sakkun- niga för lämnande av upplysning— ar.
615
5 mom.13 Förste taxeringsin- tendenten eller av honom beord— rad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd för fullgörande av den i 59 5 stad— gade skyldigheten.
6
1 mom. Ledamot i taxerings- nämnd skall (ti-'träa'a:
då fråga förekommer om taxe- ring, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller s_vs-
"' Senaste lydelse 1965: 753.
5 m 0 m. Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd.
%
Är ordförande i taxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom sig viss ledamot att föra ordet vid ären- dets behandling.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
kan eller oskift dödsbo, däri han äger del,
då fråga är om taxering av bo— lag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller förvaltning han till- hör, så ock
då fråga är om taxering av nå- gon, för vilken han är förmynda- re, god man eller ombud eller vil- ken han mot ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.
Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxerings— assistent.
2 m 0 m. Är ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom. stadgats hindrad att del- taga i behandling av visst taxe- ringsärende, utser nämnden inom sig viss ledamot att vid behand- lingen av ärendet föra ordet.
ll
Föreslagen lydelse
67 än
Omräkning av inkomst. på grund av 435 1 mom. kommunalskatte- lagen eller taxering till kommu- nal inkomstskatt på grund av 57 5 3 mom. samma lag må icke verk- ställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa något av berörda stad— ganden, skall skriftlig anmälan härom göras hos förste taxerings- intendenten, som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i länet, äger göra framställning i frågan hOS sagda nämnd. Är däremot fråga om skattskyldig, beträffande vil- kens taxering besvär skola anföras hos den mellankommunala pröv- ningsnämnden, skall förste taxe— ringsintendenten skyndsamt med eget yttrande överlämna anmälan till allmänna ombudet hos denna nämnd för sådan åtgärd och sam—
” Senaste lydelse 1965: 753.
Omräkning av inkomst på grund av 435 1 mom. kommunalskatte- lagen eller taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 575 3 mom. samma lag må icke verk- ställas av taxeringsnämnd. Anser nämnden att sådan åtgärd bör vid— tagas skall skriftlig anmälan härom göras hos skattechefen. Denne äger göra framställning i frågan hos länsskatterätten. I förekommande fall skall han överlämna anmälan till allmänna ombudet för mellan- kommunala mål för framställning hos den mellankommunala skatte- rätten och samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den skattskyldige taxerats till kommu- nal inkomstskatt.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
tidigt härom underrätta förste taxeringsintendenten. i annat län, där den skattskyldige, såvitt kun- nigt år, blivit taxerad till kommu- nal inkomstskatt.
Om handläggning av framställ- ning, som avses i första stycket, så ock om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämp- liga delar gälla vad i denna för- ordning är stadgat rörande hand- läggning av besvär över taxerings- nämnds beslut och om fullföljd av talan mot prövningsnämmls be- slut rörande taxering.
69
4 mom.15 Underrättelse som avses i denna paragraf skall un— dertecknas av taxeringsnämndcns ordförande. Untlerrt'ittelsen skall til/ika innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anfö- rande av besvär över taxerings- nämndens beslut.
Föreslagen lydelse
Om handläggning av framställ- ning enligt första stycket och om. fullföljd av talan mot beslut i så- dan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om be- svär rörande taxering.
4 mom. Underrättelse som avses i denna paragraf skall un- dertecknas a_v taxeringsnämndens ordförande.
Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat. brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar och förekommer an-- ledning att den skattskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske, underrättelsen delgivas honom.
73
Talan mot taxeringsnämnds be- slut föres genom besvär hos pröv- ningsnämnden i länet.
Är föwärvskälla i fråga om be- skattningsort att hänföra till skil- da län, skall dock den mellankom— munala prövningsnämnden pröva besvär rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmava- rande barn, som icke fyllt 20 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankom-
1' Senaste lydelse 1970: 463. " Senaste lydelse 1970: 913.
gm
Talan mot taxeringsnämnds be- slut föres genom besvär hos läns- skatterätten.
Är förvärvskälla i fråga om be- skattningsort att hänföra till skilda län, skall dock den mellankommu- nala skatterätten pröva besvär rö- rande taxering av den skattskyldi- ge och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 20 år. Om den skatt- skyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatte-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
munala pröwzingsnämnden pröva besvär jämväl rörande makens taxering.
Den mellankommunala pröv- ningsnämnden prövar likaledes be- svär rörande fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras.
Besvär anförda av aktiebolag, som tillsammans med annat så— dant bolag utgör koncernbolag en- ligt 2215 lagen (1944:705) om aktiebolag, prövas av den mellan- kommunala prövningsnämnden, om bolagen avlämnat eller skolat
13
Föreslagen lydelse
rätten pröva besvär jämväl röran- de makens taxering.
Den mellankommunala skatte- rätten prövar likaledes besvär rö- rande fråga, i vilkct län skattskyl- dig skall taxeras.
Besvär rörande taxering av ak- tiebolag, som tillsammans med an— nat sådant bolag utgör koncern- bolag enligt 221å lagen (1944: 705) om aktiebolag, prövas av den mellankommunala skatterät- ten, om bolagen avlämnat eller
avlämna självdeklaration inom skolat avlämna självdeklaration skilda län. inom skilda län. 74 &
Skattskyldig äger hos prövnings- nämnden anföra besvär över taxe- ringsnämnds beslut om taxering, så ock över annat dess beslut som innefattar avgörande i sak, allt såvitt honom rörer.
Skattskyldig äger anföra besvär över taxeringsnämnds beslut även om det inte gått honom emot.
Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal in- komstskatt.
Taxeringsintendcnt äger genom besvär hos prövningsnämnden framställa yrkande rörande taxe- ringsåtgärd, som av taxerings- nämnd vidtagits eller bort vidta- gas. Han må yrka ändring i taxe- ringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån.
Taxeringsintendcnt äger genom besvär framställa yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxerings- nämnd vidtagits cllcr bort vidta— gas.
75 &"
Besvär enligt 74 5 skola ingivas eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd, som har att prö- va besvären, eller, om denna nämnd är den mellankommunala prövningsnämnden, till riksskatte- verket. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts till annan prövningsnämnd må dock ej utgöra hinder för målets pröv- ning; i sådant fall skola handling-
" Senaste lydelse 1970: 913.
Ha besvärshandlingarna till— ställts annan skatterätt än den som har att pröva besvären, utgör det- ta ej hinder för målets prövning. Handlingarna skola då omedelbart översändas till den skatterätt som skall pröva besvären.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
arna omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva besvären.
14
Föreslagen lydelse
76 518
Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti un-
der taxeringsåret.
Kommuns besvär skola anföras före utgången av september månad under taxeringsåret.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april må- nad året efter taxeringsåret. Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra besvär hos pröv- ningsnämnden rörande samma taxering.
XI. Om besvär över prövnings- nämnds beslut och kammarrättens utslag
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april må- nad året eftcr taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yr- kanden och grunder för besvärs- talan, om ej med hänsyn till at- redningens vidlyftig/tet eller andra synnerliga skäl skatterätten med- giver anstånd, dock längst intill utgången av juni månad samma år.
Inkom/na skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatterätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller del- vis biträder besvären [ sak.
Har skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering, må besvär ej anföras hos skatte— rätten rörande samma taxering.
XI.. Om besvär över skatterätts och kammarrätts beslut
96%
Besvär till kammarrätten skola ingivas eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslu- tet. Den omständigheten att be- svären ingivits eller insänts direkt till kammarrätten må dock ej ltt- göra hinder för målets prövning; kammarrc'itten har att i sådant fall
13 Senaste lydelse 1969: 210.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
omedelbart översända handlingar- na till prövningsnämndens kansli. Besvären skola vara inkomna,
om de anföras av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit del av det överklagade be- slutet, samt
om de anföras av taxeringsin- tcndent eller kommun, inom två månader från den dag, då pröv- ningsnämndens protokoll justera-
des.
98
1 mom. Talan mot kam— marrättens utslag i mål rörande taxering föres hos Kungl. Adapt genom besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader efter det kla- ganden erhållit del av kammar- rättens utslag.
2 mom. Talan rörande höj- ning eller sänkning av skattskyl- digs till statlig inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt taxerade inkomst må ej, utan att Kungl. Maj:t meddelat klaganden till— stånd därtill, komma under Kungl. Maj:ts prövning, om vad klaganden i sådant hänseende tap- pat i kammarrätten uppenbarligen ieke uppgår antingen till 5000 kronor eller ock till en tiondedel av den enligt kammarrättens ut- slag taxerade inkomsten, i senare fallet dock minst till 500 kronor.
Utan tillstånd som i första styc- ket sägs må ej heller talan rörande höjning eller sänkning av skatt- skyldigs till statlig förmögen/tets- skatt beskattningsbara förmögen- het komma under Kungl. Alaths prövning, om vad klaga/iden i så- dant hänseende tappat i kammar- rätten uppenbarligen icke. uppgår till 50000 kronor.
Prövningstillstånd må meddelas
15
Föreslagen lydelse
Vid besvär över skatterätts be- slut ska]! besvärshandlingen vara inkommen,
om besvären anförts av skatt- skyldig, inom två månader från det han erhållit del av det överkla- gade beslutet, samt
om besvären anförts av taxe- ringsintendcnt eller kommun, inom två månader från den dag, då skatterättens beslut meddelades.
QI!)
Vid besvär över kammarrätts beslut i mål rörande taxering skall besvärshandlingen vara inkom- men inom två månader från den dag då klaganden erhållit del av beslutet.
"' Senaste- lydelse av 1, 2, 3, 5 och 6 mom. 1958: 85 och av 4 mom. 1970: 168
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
allenast Om det för enhetlig lag- tolkning eller råttstillämpning är av synnerlig vikt, att besvären prövas av Kungl. lllaj:t, eller par- ten visar, att besvärens prövning eljest skulle hava synnerlig bety- delse utöver det mål, varom är fråga. Prövningstillstånd skall gäl- la utslaget i dess helhet, såvitt par- ten anfört besvär däröver. Med- delas ej tillstånd, där sådant sko- lat erfordras för besvärens pröv— ning, skall utslaget stå fast; erin- ran härom skall intagas i Kungl. Maj:ts beslut.
3 nt 0 m. Avser vad klagande/t tappat i kammarrätten jämväl an- nat än höjning eller sänkning av skattskyldigs taxerade inkomst eller beskattningsbara förmögen- het eller kan besvärstalan eljest i något hänseende utan prövnings— tillstånd komma under Kungl. Maj:ts prövning, skall vad som stadgas i 2 mom. icke utgöra hin- der mot att besvären prövas även i övriga delar.
4 m om. Upptages parts talan till prövning, skola bestämmelser- na i 2 mom. icke utgöra hinder mot samtidig prövning av besvär, som anförts av motpart eller av make, om talan fullföljts av rna- kar som taxerats med tillämpning av 52 9” 1 mom. kommunalskatte- lagen (1928: 370) och 11 5 1 mom. förordningen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt.
Återkallas eller förfaller eljest besvärstalan, av vilken prövning- en av annan talan enligt första stycket är beroende, skall vad där stadgas icke gälla.
5 mom. Bestämmelserna i 2 »—4 mom. skola ej gälla besvär rörande eftertaxering. Vad där stadgas skall vidare icke avse be- svär över att taxering med till- lämpning av 105 5 överflyttats å klaganden, ej heller talan om ändring i kammarrättens utslag
Föreslagen lydelse
16
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
på den grund att taxeringen bli- vit oriktig i något hänseende, var- om förmäles i 1005 första styc- ket under ])——5).
6 mom. Kunna besvär över kammarrättens utslag ej komma under Kungl. Maj:ts prövning med mindre prövningstillstånd meddelats, skall kammarrätten i samband med underrättelse om besvärs anförande giva det till- känna. Därvid skall angivas på vilka grunder sådant tillstånd må meddelas, så ock eljest de villkor, under vilka parts besvärstalan må komma under Kungl. 1Waj:ts pröv— ning.
Anser klagande, att underrättel— se, som kan-unarrätten enligt första stycket meddelat, är oriktig, äge han i samband med besvär över utslaget påkalla prövning av frå- gan.
17
Föreslagen lydelse
101 5
2 mom.20 Har genom beslut av riksskatteverket eller genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att sjö- mansskatt icke skall erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, eller att sjömans- skatt på grund av jämkning eller eljest skall erläggas med annat belopp än tidigare fastställts, må taxeringsintendent inom tid, som angives i 100 %, anföra besvär med yrkande om sådan ändring i den skattskyldiges eller makens taxe- ring, som kan föranledas av beslu— tet eller utslaget.
2 m 0 m. Har genom beslut av riksskatteverket eller kammarrätt eller regeringsrätten bestämts, att sjömansskatt icke skall erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, eller att sjö- mansskatt på grund av jämkning eller eljest skall erläggas med an- nat belopp än tidigare fastställts, må taxeringsintendent inom tid, som angives i 100 &, anföra be- svär med yrkande om sådan änd- ring i den skattskyldiges eller ma- kens taxering, som kan föranle- das av beslutet.
102 521
Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxe— ring eller förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller genom beslut av fastighetspröv-
5" Senaste lydelse 1970: 635. 21 Senaste lydelse 1970: 673.
Har fastighets taxeringsvärde le- gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regerings— rätten, kanunarrätt eller skatterätt sådan ändring beträffande fastig-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
ningsnämnd eller prövningsnänmd sådan ändring beträffande fastig- hetstaxeringen att inkomsttaxe- ringen eller förmögenhctstaxering- en bör bestämmas till annat belopp än som skett, mä besvär med yr— kande om härav föranledd änd- ring i taxeringen för inkomst el- ler förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, veder- börande kommun.
18 Föreslagen lydelse hetstaxeringen att inkomsttaxe- ringen eller förmögenhctstaxe- ringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, mä besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till. kom— munal inkomstskatt, vederböran- de kommun.
Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex må- nader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.
Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringcn föreligger.
103 &
Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan sägs, av prövnings- nämnd, som skolat avgöra besvär över den taxering vari rättelse sö- kcs.
Är taxeringen föremål för pröv- ning av kammarrätten eller har den avgjorts av prövningsnämnd genom laga kraftvunnet beslut, ankommer det på kammarrätten att pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller Kungl. llzfaj:t, skall målet prövas av Kungl. lv1aj:t.
Kungl. Maj:t och kammarrät- ten mä, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra upp— tagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av i första stycket av— sedd prövningstu'imtul.
Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan sägs, av den skatterätt, som skolat avgöra besvär över den taxering vari rättelse sökes.
Har taxeringen prövats av skatterätten, skall kammarrätt prö- va målct. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regerings- rätten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammar- rätten må. om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vi- dare handläggas av skatterätt.
104 %
Skola besvär anföras i särskild ordning hos prövningsnämnd, s 'till vad i 75% stadgas äga motsva- rande tillämpning.
Skola besvären anft'iras lms
.kola besvär anföras i särskild ordning hos skatterätt, skall vad i 75% stadgas äga motsvarande till- lämpning.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 96 59 första stycket och 97 é'.
19
Föreslagen lydelse
105 &
1 momI—"Z Ont kammarrätten eller Kungl. Maj:t vid prövning av anförda besvär i taxeringsmål fin- ner, att taxering verkställts å orätt ort eller (i rätt ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, vid- taga erforderlig rättelse i taxe- ringen d ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i så- dant fall icke höjas utöver vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta yrkande om. sådan höjning. Ändras taxering av kant- nzarriitten eller Kungl. Maj:t på den grund, att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskatt- ningsår än det, vilket taxeringen avser, må härav föranledd änd- ring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det beskattningsår, till vilket inkomsten eller utgiften rät- teligen är att hänföra. Jämväl må, om någon av kammarrätten eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att annan person bort i stället taxeras, kammarrät- ten eller Kungl. Maj:t överflytta taxeringen (? denne.
Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t, där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxe- ring vidtaga av ändringen påkal- lad rättelse, sävitt angår tillämp- ning av 46 5 3 mom. eller 52 å ]. mom. kommunalskattelagen. 11 & 1 mom. förordningen om statlig in- komstskatt eller 12 ä 1 mom. för- ordningen om statlig förmögen- hetsskatt.
Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t anförts rörande
” Senaste lydelse 1970: l68.
1 m 0 m. Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hö- rande. vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering av kammarrätten eller regerings- rätten därför att inkomst eller ut— gift bör hänföras till annat beskatt- ningsår än det som taxeringen av— ser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxe- ring för dct förstnämnda beskatt- ningsåret. Om någon av kammar- rätten eller regeringsrätten befrias från taxering därför att annan per- son i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne.
Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätt eller regeringsrät- ten vid ändring i den enes taxering vidtaga härav påkallad rättelse i den andres taxering, såvitt angår tillämpning av 46 % 3 mom. eller 52 5 1 mom. kommunalskattela- gen, 11 _S, 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 12 % 1 mom. förordningen om statlig för- mögenhetsskatt.
Hava besvär anförts hos kam- marrätten eller regerings/ii!ten rö-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
taxering, som åsatts avliden'person eller hans dödsbo, och har döds- boet tidigare befriats från att er- lägga skatt på grund av taxering- en, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl be- slutet om skattebefrielse i erfor- derlig mån ändras.
Vidtager kammarrätten eller Kungl. Maj:t sådan ändring i fråga om taxering till kommunal in— komstskatt inom viss kommun att avdrag enligt 46 ä 2 mom. kom- munalskattclagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun som kan föranledas av bestämmel- serna i 46 å 4 mom. eller 50 ä 3 mom. andra stycket nämnda lag.
2 m 0 m.23 Bestämmelserna i 1 mom. skola hava motsvarande till- lämpning ä prövningsniimud; dock skall, därest hos prövningsnämnd i län fråga uppkommer om vidta— gande av här ovan omförmäld åt- gärd beträffande taxering inorn an— nat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala prövnings- nämnden.
106
Sker efter besvär eller eljest änd- ring i fråga om taxering till statlig inkmnstskatt, skall samtidigt vidta- gas den ändring i taxering till stat- lig förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.
1.07
Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i särskild ordning, så ock i fråga. som avses i 105 och 10655,
" Senaste lydelse 1958: 87.
Föreslagen lydelse
rande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxe- ringen, skall vid ändring av taxe- ringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras.
Vidtager kammarrätt eller rege- ringsrätten sådan ändring i fråga om taxering till kommunal in- komstskatt inom viss kommun att avdrag enligt 46 ä 2 mom. kom- munalskattclagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun som kan föranledas av bestämmel- serna i 46 ä 4 mom. eller 50 5 3 mom. andra stycket nämnda lag.
2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämp- ning på skatterätt. Därest hos läns- skatterätt fråga uppkommer om åtgärd enligt 1 mom. beträffande taxering inom annat län, skall mä- let i hela dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommu- nala skatteriitten.
Eff-
'l'a.reringsintendent får inom den för honom gällande besvärstiden anföra besvär till den skattskyldi- ges förmån. Därvid har han S(lnl- ma behörighet som den skattskyl- diga.
Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 ä', skall i
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
skall i tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stad- gat angående besvär rörande taxe— ring.
21
Föreslagen lydelse
tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stadgat an— gående besvär rörande taxering.
108 &
Har part anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kam- marrättens utslag i mål angående inkomsttaxering eller förmögen- hetstaxering, äger även motpart föra talan mot beslutet eller utsla— get, ehuru den för honom stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med såda— na besvär inom en månad från ut— gången av den tid inom vilken de först anförda besvären skolat an— föras.
Har part anfört besvär över skatterätts eller kammarrätts be- slut i mål angående inkomsttaxe- ring eller förmögenhetstaxering, äger även motpart föra talan mot beslutet, ehuru den för honom stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vil- ken de först anförda besvären sko- lat anföras.
Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare besvärstalan förfallen.
109 &”
Beträffande sådana skattskyl- diga, vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt i ett län och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat län, utan att likväl fråga är om sådant fall att besvär över taxe- ringarna enligt 73 & skola prövas av mellankommunala prövnings- nämnden, böra förste taxeringsin- tendenterna i de olika länen sam- råda för att åvägabringa en lik— formig taxering.
Beträffande sådana skattskyl- diga, vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt i ett län och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat län, utan att likväl fråga är om sådant fall att besvär över taxeringarna enligt 73 % skola prö- vas av mellankommunala skatte- rätten, böra skattecheferna i de oli- ka länen samråda för att åväga- bringa en likformig taxering.
110 &
I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stad- gat för kommun gälla jämväl för landstingskommun, mnnicipalsam- hälle och annan menighct, som äger utöva beskattningsrätt.
I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stad— gat för kommun gälla jämväl för landstingskommun och annan me- nighet, som äger utöva beskatt- ningsrätt.
111 525
Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller prövnings-
" Senaste lydelse 1965: 753. ” Senaste lydelse 1965: 753.
Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller skatte-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
nämnds beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av taxerings- längd samt av nämndens proto- koll; och må ej heller avgift ford- ras för andra protokollsutdrag och eXpeditioner, som till följd av ve- derbörande nämnders beslut böra utfärdas.
Föreslagen lydelse
rätts beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av taxerings- längd samt av nämndens eller rät- tens protokoll. Ej hellcr må av— gift fordras för andra protokolls— utdrag och cxpeditioner, som bö- ra utfärdas till följd av taxerings- nätnnds eller skatterätts beslut.
113 5
Av prövningsnt'imnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämnden för förnyad behandling.
AV skatterätt behandlad taxe- ringsfråga må återförvisas till rät- ten för förnyad behandling.
116 5
Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från taxerings- intendent eller, i fråga om kom- munal inkomstskatt, från kom- mun, av den prövningsnämnd, som haft att upptaga besvär rö- rande den skattskyldiges taxering det år framställningen avser.
Om handläggning av sådan framställning, så ock om fullföljd av talan mot beslut rörande efter- taxcring skall i tillämpliga delar gälla vad förut i denna förord- ning är stadgat rörande handlägg- ning av besvär över taxerings- nämnds beslut och om fullföljd av talan mot prövningsnämnds bes/itt rörande taxering.
Fråga om eftertaxcring prövas, efter framställning från taxerings- intendent eller, i fråga om kom- munal inkomstskatt, från kom- mun, av den skatterätt, som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år framställningen avser. Sådan framställning skall, med angivan- de av yrkande och grunder för ta- lan, lta inkommit två månader fö- re utgången av den tid, inom vil- ken fråga om eftertaxcring enligt 115 5 senast kan prövas av skatte- rätt.
Föreskrifterna i denna förord- ning om besvär angående taxe- ring skola i tillän-zpliga delar gälla i fråga om besvär rörande efter- taxering.
116 i sm
Särskild talan rörande avgift som avses i 116 a eller 116 c 5 må komma under Kungl. Maj:ts prövning endast efter tillstånd som avses i 98 3? 2 mom. tredje st)-'c- ket.
Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxering skall ncd— sättas, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.
" Med nuvarande lydelse avses beträffande 116 i och 117 åå den lydelse som har föreslagits i prop. l97l: lO.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
117 src
Innehållet i deklaration eller annan i 50 % avsedd handling må. utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.
Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 5
,
5 mom. eller 46 %, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vin- nande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.
Ej heller må för obehörig up- penbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant
Ej heller må för obehörig up- penbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.
sammanträde med prövnings— nämnd som icke iir offentligt.
Den som bryter mot föreskrift i första—tredje stycket dömcs till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken .
Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägandc anger brottet till åtal.
"27
125
Vf
Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan cj föras.
Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om ntdömande av vite må föras genom besvär has kammar- rätten av den som förpliktats ut- giva vite, så ock av förste taxe- ringsintendenten. Besvären skola hava inkommit till den länsstyrel— se, som meddelar det överklagade beslutet, inom tre veckor från det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid inkom- mit direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för be- svärens prövning; kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna till läns- styrelsen.
Sedan besvär, som avses i andra stycket, inkommit till länsstyrel- sen, skall denna infordra förkla- ring över besvären från motpar- ten samt översända avskrift av förklaringen till klagande/z. Finnes
" Senaste lydelse 1965: 753.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse för målets beredande ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom. Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det yttrande, vartill omständighe- terna giva anledning.
Om klagan över kammarrättens utslag i fråga om utdömande av vite skall vad i 98 3? stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att besvärstiden skall vara tre veckor.
129
1 mom.28 Av statsmedel be- stridas:
1) ersättning åt ordförandena och kronoombudcn i taxerings- nämnderna,
2') bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetct ge- nom tillhandahållande av tjänste- män enligt 16 % 2 mom. eller an- norledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för det allmänna, samt
3) kostnader för taxeringen, vil- ka omförmälas i 3 mouz. samt 5— 8 mom. här nedan.
3 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter rörande dis- pOsition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må finna nödigt meddela —- bestämmes av länssty- relsen eller, då den sakkunnige bi- trätt den tnellankommanala pröv- ningsnämnden eller allmänna om- budet hos nämnden, av denna nämnd.
Föreslagen lydelse
%
1 mom. Av statsmedel be- stridas:
1) ersättning åt ordförandena och kronoombudcn i taxerings- nämnderna,
2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge- nom tillhandahållande av tjänste- män enligt 16 % 2 mom. eller an- norledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för det allmänna, samt
3) kostnader för taxeringen, vil- ka omförmälas i 3, 5 och 6 mom. här nedan.
3 mom. Sakkunnig eller tolk erhåller gottgörelse, som bestäm- mes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige eller tolken biträtt all- männa ombudet för mellankom- munala mål, av riksskatteverket.
I fråga om gottgörelse till sak- kunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskilda bestäm- nzelser.
5 m 0 m.29 De personer, som jämlikt 60 & inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxe-
ringsarbetet,
” Senaste lydelse 1966: 242. "' Senaste lydelse 1965: 753.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
de ordförande och andra leda- möter i taxeringsnämnd, som in- ställt sig efter kallelse jämligt 17 & tredje stycket och 79 58” andra styc- ket, samt
Föreslagen lydelse
de ordförande och andra leda- möter i taxeringsnämnd, som in- ställt sig efter kallelse jämlikt 17 & tredje stycket, samt
de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens försorg,
äga att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsmedel enligt bestäm- melser som meddelas av Kungl. Maj:t. Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.
VII. Om besvär över fastighetspröv- ningsnämnds beslut och kammarrät- tens utslag
159 5530
Beslut av fastiglzetsprövnings- nämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi- seende innehåller uppenbar orik- tighet, får rättas av länsskatterät- ten. Om det ej är obehövligt, skall tillfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse sker.
VII. Om besvär över fastighetspröv- ningsnämnds och kammarrätts be- slut
164 &
3 mom. Besvär till kammar- rätten må endast innefatta fullföl- jande hclt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fas— tighetsprövningsnämnden. Har denna ändrat fastighetstaxerings- nämnds beslut utan att yrkande därom framställts av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående yr- kande än taxeringens bestämman- de i enlighet med fastighetstaxe- ringsnämndens beslut.
4 mom.31 Vad i 96 och 97 55 är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
Vid besvär över fastighetspröv- ningsm'imnds beslut i fråga om
n
3 mom. Besvär till kammar- rätt må endast innefatta fullföl- jande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fas- tighetsprövningsnämnden. Har denna ändrat fastighetstaxcrings— nämnds beslut utan att yrkande därom framställts av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående yr- kande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxerings- nämndens beslut.
4 mom. Vad i 96 5 är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
3" Förutvarande 159 & upphävd genom 1968: 733. 31 Senaste lydelse 1969: 709.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
fastiglzetstaxering skall, utöver i 97 9" angivna handlingar, fogas ut- drag av fastigltetslängd beträffan— de närmast föregående taxering av fastigheten.
I förteckning över anförda be- svär skola besvär över allmän fas- tiglzetstaxering upptagas för sig utan sammanblandning med övri- ga besvär.
26
Föreslagen lydelse
165 g
1 rn o m. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående allmän fastighetstaxering skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock må utevaro av en av de särskilda leda- möterna icke hindra måls avgö— rande, därest tre av kammarrät- tens ledamöter äro om slutet ense.
1 mom. Vid handläggning i kammarrätt av mål angående all- män fastighetstaxering skola del— taga tre av rättens ledamöter, där- av minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock må utevaro av en av de särskilda le- damöterna icke hindra måls av- görande, därest tre av kammar- rättens ledamöter äro om slutet ense.
Utan hinder av vad i första stycket sägs äger Kungl. Maj:t beträffan— de vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om särskilda ledamöters deltagande i målens handläggning ej skall äga till-
lämpning.
2 mom. Kungl. Maj:t förord- nar för högst fem år i sänder minst nio, högst tjugu i praktiska värv förfarna män med god kän— nedom om fastighetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse in- träda såsom ledamöter i kammar- rätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa per- soner skola minst tre äga sakkun- skap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två be- träffande värdering av jordbruks- fastighct i övrigt och minst två be- träffande värdering av annan fas- tighet i övrigt. Avgår sådan per- son under den tid, för vilken han
2 mom. Kungl. Maj:t förord- nar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugu i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållandena i allmän- het att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola i fråga om varje kammar- rätt minst tre äga sakkunskap be- träffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två be- träffande värdering av vattenfalls- fastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighct i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i öv-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
blivit utsedd, förordnar Kungl. Maj:t annan person i hans ställe.
Föreslagen lydelse rigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han blivit ut- sedd, förordnar Kungl. Maj:t an- nan person i hans ställe.
Ledamot Som här sägs skall vara svensk medborgare. Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd.
166 532
Talan må ej föras mot kammar- riittens utslag i mål angående all- män fastigltetstaxering s(i'vitt gäl- ler tillämpning av 6 5 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 5 kommunal— skattelagen.
M ot kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxe- ring, såvitt angår annan fråga än som avses i första stycket, föres talan hos Kungl. Maj:t genom be— svär. Besvären skola vara inkom- na till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av kammarrättens ut- slag.
Vid besvär över kammarriitts beslut i mål angående allmän fas- tighetstaxering skall besvärshand— lingen vara inkommen inom två månader från den dag då klagan- den erhållit del av beslutet.
1675
1 m o m.”3 Den som enligt 158 % ] mom. äger föra talan mot fastig- hetstaxeringsnämnds beslut må i särskild ordning anföra besvär,
1) om fastighet genom förbiseende icke blivit taxerad, 2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 & tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,
3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undanta- gen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,
4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
5) om taxeringsbeslut beträffande fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
6) om eljest sådana omständigheter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för pröv- ning av besvären,
7) om underrättelse som avses i 152 % tredje stycket eller 154 & 1 mom. haft felaktigt innehåll.
Besvär enligt denna paragraf prövas av _iastighetsprövnings- nämnden eller, om dess arbete av— slutats, av prövningsnämnden i lä-
”! Senaste lydelse 1969: 709. ”3,_Scnastc lydelse 19701673.
Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten. Har taxeringen prövats av länsskatte- rätten, skall kammarrätt pröva
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
net. Har taxeringen prövats av fastighetsprävningsniimnden, pröv- ningsnämnden eller kammarrätten, skall kammarrätten pröva målet. Har taxeringen i den del besvären avser prövats av Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t pröva målet.
Kammarrätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetsprövnings- nämnden eller, om dess arbete av- slutats, av prövningsnämnde/z.
3 mom.?” Anföras besvär i särskild ordning hos fastighets- prövningsnämnd eller prövnings- nämnd, äger 75 % motsvarande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kam- marrätten, gälla 96 Q' första stycket och 97 å i tillämpliga delar.
Föreslagen lydelse
målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrät- ten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna pa- ragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskattcrätt.
3 m 0 m. Anföras besvär i sär- skild ordning hos länsskatteriitt, äger 75 % motsvarande tillämp- ning.
168 %%
Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagcns ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets
garantibclopp.
Vad i 107, 108 och 110—113 55 är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller förmö- genhet skall i tillämpliga delar gäl- la jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande allmän fastighetstaxering skall, därest ut- slaget innefattar ändring av fastig- hetsprövningsnämnds beslut, för kännedom tillställas, förutom kla- ganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, förste taxeringsintenden- ten i det län, där fastigheten är
" 'Senaste lydelse 1969: 709. " Senaste lydelse 1970: 673.
Vad i 107, 108, 110, 111 och 113 55 är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller för- mögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
Beslut av kammarrätt eller rege- ringsrätten beträffande allmän fas- tighetstaxering skall, därest beslu- tet innefattar ändring av fastighets- prövningsnämnds eller länsskatte- rätts beslut, för kännedom tillstäl- las, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, skatteche- fen i det län, där fastigheten är
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse belägen, så ock där fastighetens ägare har sin hemortskommun i annat län, förste taxeringsinten- denten i det länet.
Vid sådant utslag eller beslut beträffande allmän fastighetstaxc- ring, som i 102 5 första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige om rätt för ho- nom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad han därvid har att iakttaga.
Föreslagen lydelse
belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin hemortskommun i annat län, skattechefen i det länet.
Vid sådant beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som i 102 ?; första stycket sägs, skall fo- gas underrättclsc till den skattskyl- dige om rätt för honom att an— föra besvär enligt nämnda para— graf och om vad han därvid har att iakttaga.
169 5
Om vid prövning av besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t rörande allmän fastighetstaxcring befinnes, att taxeringen vcrkställts å orätt ort eller å rätt ort under- låtits, må, efter vederbörandes hö- rande, vidtagas erforderlig rättelse ä ort som vederbör; dock mä taxe- ringen icke höjas utöver vad tidi- gare bestämts, därest besvären ickc innefatta yrkande om sådan höjning.
Beträffande prövningsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skola be- stämmelserna i 105 % 2 mom. gäl- la i tillämpliga delar.
Finner kammarrätt eller rege— ringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxcring, att taxeringen verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort, må rätten, efter vederbörandes höran— de, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen må dock icke höjas ut- över vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvä- ren.
Beträffande skatterätts befogen- hct att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skall 105 & 2 mom. gälla i tillämpliga delar.
172 536
Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rö- rande taxering för inkomst och förmögenhet äga motsvarande till- lämpning eller hava avseende jäm— väl å allmän fastighetstaxering:
1) 13—15 åå, 16 5 2 och 3 mom. liksom 18 och 19 åå med för taxeringsnämnder och pröv- ningsnämnder gemensamma be- stämmelser samt med föreskrifter om riksskatteverket rn. m.,
Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser röran- de taxering för inkomst och för- mögenhet äga motsvarande till— lämpning eller hava avseende jäm- väl å allmän fastighetstaxcring:
1) 13—15 55, 16 5 2 och 3 mom. liksom 1.8 och 19 åå med bestämmelser om taxeringsnämn- der, riksskatteverket m. m.,
2) 46 % angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet
m.m.,
3) 47—50 55 angående gemensamma bestämmelser rörande dekla-
" Senaste lydelse 1970: 913.
Prop. 1971: 60 30
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rationcr och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av fastighets- taxcringsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avläm- nats till ledning vid allmän fastighetstaxcring,
4) 123—125 55 angående viten, samt 5) 126—128 55 med särskilda föreskrifter. Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 & kommunalskatte- lagcn är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att er- lägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskri- ves beträffande ägare i stället sådan innehavare.
173 5
1 mom.-'” Bestämmelserna i 129 & skola äga motsvarande tillämp- ning beträffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följan- de skall iakttagas.
1) Vad i 1.29 % 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende få er- sättning till ordförandena i fastighetstaxcringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i dessa nämnder ävensom fastig- hetstaxcringsombuden och konsulenterna för taxering av vattenfallstas- righet.
2) Vad i 129 & 5 mom. stadgas skall hava avseende å de personer, som jämlikt 143 % 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträde enligt 144 5 1 mom. särskilt in- kallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 & inkallats efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kal- lelse inställt sig till sådant sammanträde, som angivcs i 144 & 1 mom. eller 145 5,
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 147 & tredje stycket.
3) Vad i 129 5 8 mom. stadgas skall hava avseende å ledamot i fastighetsprövningsnämnd.
176 538
Vid behandling av taxeringsfrå- ga, som kräver särskild sakkun- skap, må taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.
Då fråga är om biträde åt taxe- ringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ordföranden efter samråd med första taxeringsintendenten.
"7 Senaste lydelse 1969: 709. " Senaste lydelse 1970: 673.
Vid behandling av taxeringsfrå- ga, som kräver särskild sakkun- skap, må taxeringsnämnd efter samråd med skattechefen anlita bi— träde av sakkunnig. Sådant sant- råd skall även ske vid behov av tolk.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse.
31
Föreslagen lydelse
' 181 530
Anmaning mä utfärdas av taxe- ringsnämnd, taxeringsintendent och prövningsnämnd.
Anmaning må utfärdas av taxe- ringsnämnd ech taxeringsinten- dent.
I anmaning må vite föreläggas, utom i fall då anmaningen gäller skyldighet för ägare av fastighet att lämna uppgift om andra förhål- landen än dem som angivas i deklarationsformuläret. Om anmaning gäller i övrigt 52, 54 och 55 55.
191 540
1 m 0 m. Talan mot taxerings- nämnds beslut mä genom besvär hos prövningsnänmden föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendent.
Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss taxering, mä taxe- ringsintendenten ej anföra besvär hos nämnden rörande samma taxe— ring.
3 m 0 m. Bestämmelserna i 75 & äga motsvarande tillämpning på besvär enligt denna paragraf.
VII. Om besvär över prövnings- nämnds beslut och kammarrättens utslag'11
1 m 0 m. Talan mot taxerings- nämnds beslut mä genom besvär hos länsskatterätten föras av äga- re av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendent.
Har skatterätten avgjort besvär över viss taxering, må besvär ej anföras hos skatterätten. rörande samma taxering.
3 mom. Bestämmelserna i 75 å och 76 33 fjärde stycket äga motsvarande tillämpning på be- svär cnligt denna paragraf.
VH. Om besvär över skatterätts och kammarrätts beslut
193 542
Bestämmelserna i 1.64 5 om be- svär över fastighetsprövnings— nämnds beslut och översända/ide av handlingar från fastighetspröv- ningsnämnd till kammarrätten äga motsvarande tillämpning på sär- skild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs om fastighets- prövningsnämnd avse prövnings- nämnd.
Beslämmelserna i 165 % äga motsvarande tillämpning på kam- marrättens handläggning av mål
3
Senaste lydelse 1970: 673. Senaste lydelse 1970: 673. Rubriken införd genom 1970: 673. Senaste lydelse 1970: 673.
d |:
I ,.
d ::
Bestämmelserna i 1.64 5 om be— svär över fastighetsprövnings- nämnds beslut äga motsvarande tillämpning på särskild fastighets- taxcring. Därvid skall vad som sägs om fastighetsprövningsnämnd avsc skatterätt.
Bestämmelserna i 165 & äga motsvarande tillämpning på kom- marrätts handläggning av mål an-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
angående särskild fastighetstaxc-
Föreslagen lydelse gående särskild fastighetstaxcring
ring och därmed sammanhängan- och därmed sammanhängande de frågor. frågor. 194 543
Talan må ej föras mot kam- marrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxering såvitt gäller tillämpning av 6 5 1 mom. eller 7—12 5 kommunalskattela— gen.
Mot kammarrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxe- ring, såvitt angår annan fråga än som avses i första stycket, föres talan hos Kungl. M'ajn genom be— svär. Besvären skola vara inkomna till finansdepartenzentet inom två månader efter det klaganden er- hållit del av kammarrättens utslag.
Vid besvär över kammarrätts beslut i mål angående särskild fas— tighetstaxcring skall besvärshand— lingen vara inkommen inom två månader från den dag då klagan- den erhållit del av beslutet.
195 se
"
3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av prövnings- nämnden. Har taxeringen prövats av prövningsnämnden eller kam- marrätten, skall kammarrätten pröva målet. Har taxeringen iden del besvären avser prövats av Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t pröva målet.
Kammarrätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet Skall upptagas och vidare handläggas av prövningsnämnden.
5 m 0 m. Anföras besvär i sär- skild ordning hos prövnings- nämnd, äger 75 & motsvarande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kamnuirrätten, gälla 96 5 första stycket och 97 5 i tillämpliga de- lar.
” Senaste lydelse l970:673. " Senaste lydelse 1970: 673.
3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterät- ten. Har taxeringen prövats av länsskatterätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prö- vats av kammarrätten eller rege- ringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna pa- ragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.
5 m 0 m. Anföras besvär i sär— skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 & motsvarande tillämp- ning.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
33
Föreslagen lydelse
200 se
Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 % kommunalskattela- gen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives be- träffande ägare i stället sådan innehavare.
Bestämmelserna i denna för- ordning om taxeringsnämndernas' och prövningsnämndernas verk- samhet beträffande taxeringen för inkomst och förmögenhet samt för sådan taxering meddelade gemen- samma bestämmelser om deklara- tioner och andra uppgifter liksom föreskrifterna om riksskatteverket, de särskilda föreskrifterna om vi- ten i 123—125 åå och om. kost- nader för taxeringsarbe'tet i .129 &, 130 % och 173 5 2 mom. äga mot- svarande tillämpning i fråga om handhavandet av särskild fastig- hetstaxering i den mån ej annat föreskrivits.
Bestämmelserna i denna förord- ning om taxeringsnänmdernas verksamhet beträffande taxering- en för inkomst och förmögenhet ' samt för sådan taxering meddela- de gemensamma bestämmelser om deklarationer och andra uppgifter liksom föreskrifterna om riks- skatteverket, de särskilda före- skrifterna om viten i 123—125 _SS och om kostnader för taxerings- arbetet i "1295, 130 _S och 173 % 2 mom. äga motsvarande tillämp- ning i fråga om handhavandet av särskild fastighetstaxcring i den mån ej annat föreskrivits.
Ledamot av kammarrätten åtnjuter för tid, varunder han varit in- kallad till tjänstgöring enligt 193 5 andra stycket, ersättning av stats- medel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser upphävandet av 89 %, dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från tryc- ket i Svensk författningssamling, och i övrigt den dag Konungen be- stämmer. De övergångsbestämmelser som behövs för lagens ikraftträ- dande meddelas av Konungen.
” Senaste lydelse 1970: 673. 3 Riksdagen 1971. I saml. Nr 60
Prop. 1971: 60 34
3. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt '
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om mer- värdcskattl,
dels att 53 & skall upphöra att gälla,
dels att i 52 & ordet ”länsstyrelsen” skall bytas ut mot ""länsskatterät— ten”,
dels att 22, 34, 36, 39, 46, 50, 51 och 54—57 55 skall ha nedan an- givna lydelse.
Nuvarande lydelse2 I"öreslagen lydelse 22 &
Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet en- ligt 6 5 första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken särskild registre- ring skall ske enligt 19 å. Deklaration lämnas för varje redovisnings- period under vilken verksamheten bedrives. Redovisningsperiod om- fattar två kalendermånader. Redovisningsperioder är januari och feb- ruari. mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december.
Kan det antagas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kronor varje må— nad kan länsstyrelsen besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen för viss skattskyldig besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara perioderna januari—april, maj—augusti och september—decem- ber eller att redovisningsperiod tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.
Deklaration skall lämnas till Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige registrerats. senast skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter ut- den 5 i andra månaden efter ut- gången av den redovisningspe- gången av den redovisningspe- riod som deklarationen avser. Om riod som deklarationen avser. Sker synnerliga skäl föreligger kan inbetalning av skatt enligt 42 5 Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp av skatt- skyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.
] Förordningen omtryckt 1969: 237.
andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till" liinsstyrelswr den dag inbetalnings- kort eller försändelse som inne- håller gireringshamlling kommit in till pastanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen el- ler myndighet som Konungen be- stämmer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.
” Med nuvarande lydelse avses beträffande 22 å den lydelse som har föreslagits i prop. 1971: 10.
Prop. 1971: 60
Nut-'arande lydelse
35
Föreslagen lydelse
Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blan- kett enligt fastställt formulär.
Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är deklarationsskyldig.
Bestämmelserna i 47 &" taxcringsförordningen den "23 november 1956 (nr 623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärde— skatt.
,, J
! annat fall än som avses i 32 % skall preliminärt beslut delges den skattskyldige. Beslutet skall inne- hålla uppgift om den skatt som skall betalas eller återbetalas och skälen för beslutet. Av beslutet skall vidare framgå att skattskyl- dig kan erhålla slutligt beslut om fastställelse av skatt.
V]:
1 annat fall än som avses i 32 & skall preliminärt beslut tillställas den skattskyldige. Beslutet skall in- nehålla uppgift om den skatt som skall betalas, avräknas eller åter- betalas och skälen för beslutet. Av beslutet skall vidare framgå att skattskyldig kan erhålla slutligt be- slut om fastställelse av skatt.
36 % Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skatt- skyldige begär sådant bcslut, inom en månad från den dag då han fått del av preliminärt beslut.
Slutligt beslut skall delges den skattskyldige samt innehålla upp- gift om den skatt som skall betalas eller återbetalas, skälen för besitt- tet och besvärshiiuvisning.
Slutligt beslut skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas. avräknas eller återbetalas.
Har slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har två år förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisnings- perioden gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i en- lighet med senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats, i enlighet med deklaration.
39 5 Beslut om efterbeskattning Beslut om cfterbeskattning skall delges den skattskyldige skall innehålla uppgift om den samt innehålla, förutom uppgift om den skatt som skall betalas, skälen för beslutet och besviirslziitt- visning.
46
Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt eller beslut om efterbeskattning eller beslut av prövaingsnt'imnd eller utslag av skattedamstol, kan den skattskyidige av länsstyrelsen få anstånd med betalning av skatt. Bestämmelserna i 49 S 1 mom.
skatt som skall betalas.
f/JJ
Har. besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt el- ler beslut om efterbeskattning el- ler beslut av länsskatteriitt eller katnntarrt'itt, kan den skattskyldige av länsstyrelsen få anstånd med betalning av skatt. Bestämmelser- na i 49 ä 1 mom. uppbördsför-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) om anstånd vid be- svär över beslut rörande taxering äger motsvarande tillämpning.
36
Föreslagen. lydelse
ningen (1953: 272") om anstånd vid besvär över beslut rörande taxe- ring äger motsvarande tillämpning.
505
i. varje län skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden på vilka denna förordning äger tillämpning. Allmänt ombud får föra talan en- ligt 51 och 54 55 även till skatt— skyldigs förmån.
[ varje län skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden på vilka denna förordning äger tillämpning.
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer. förordnar all- mänt ombud och ersättare för denne.
51 Talan mot slutligt beslut enligt 36 & första stycket eller mot be- slut om efterbeskattning får av den skattskyldige föras genom be— svär hos prövuingsuiimnden [ lä- net.
%
Talan mot slutligt beslut enligt 36 5 förstastyeket eller mot beslut om efterbcskattning föres hos läns- .skaI/erättelt genom besvär.
Om besvär rörande vite gäller bestämmelserna'i 69 %.
54 Bestämmelserna i 95—97 åå och 98 å ] monz. taxeringsförord— - ningen om besvär över prövnings- m'imnds beslut och kantmarrz'itlens utslag gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller ärenden röran- de mervärdeskatt.
55
Skattskyldig och allmänt om— bud får anföra besvär i särskild ordning om
'I) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är skattepliktigt,
2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,
3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskriv— ning eller annat uppenbart förbi- - seende,
%
Bestämmelserna i 96 och 98 åå taxeringsförordningen om besvär över länsska/terlitts och kam/nar- riitts beslut gäller i tillämpliga de- lar i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.
(II-*
Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning om
1) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är skattepliktigt,
2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning.
3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskriv- ning eller annat uppenbart förbi- seende,
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
4") någon till följd av underlå- tenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i de- klaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som väsent- ligt avviker från vad som rätteli- gen bort fastställas för perioden,
5) någon i annat fall kan åbe- ropa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fast- ställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.
37
Föreslagen lydelse
4) någon till följd av underlå- tenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i de- klaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,
5) någon i annat fall kan åbe— ropa omständighet cller bevis som bort föranleda att skatten fast- ställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts. -
Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset för att få rättelse.
Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.
Allmiint ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär till den skattskyldiges förmån och i fall som avses i första stycket 3 även till. den skattskyldiges nack-
' del.
56
Bestämmelserna i 103 och 104 55 taxeringsförordningen om besvär i särskild ordning samt i 105 & 1 mom. första stycket, 107, 108, 112 och 113 55 samma för- ordning om besvär gäller i till- lämpliga delar i fråga om mål el- ler ärenden rörande mervärde- skatt.
57
Vad som föreskrives om taxe- nngsintendent i de bestämmelser i taxeringsförordningen som rör prövningsnämnds verksamhet samt besvär över prövningsnäntnds be-
tlf:
Bestämmelserna i 103 och 104 Så taxeringsförordningen om besvär i särskild ordning samt i 105 5 1 mom. första stycket, 106 —108 och 113 åå samma förord- ning om besvär gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.
VL
Vad som föreskrives om taxe— ringsintendcnt i de bestämmelser i taxeringsförordningen som rör be— svär över länsskatterätts och karn- marriitts beslut gäller i fråga om
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
slut och kammarriittens utslag gäl- ler i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt ombud.
38
Föreslagen lydelse
mål eller ärenden rörande mervär- deskatt allmänt ombud.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De övergångsbestämmelser som behövs för förordningens ikraftträ- dande meddelas av Konungen.
4. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfa- randet vid viss konsumtionsbeskattning, dels att 16 och 41—43 55 skall upphöra att gälla,
dels att i 9 & ordet ”länsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”'länsskatterättcn" i motsvarande form, dels att 22, 23, 34, 36. 40, 44 och 45 %% skall ha nedan angivna ly-
delse.
Nuvarande lydelse
22
Finner beskattningsmyndigheten att slutligt beslut om skatt eller beslut om efterbeskattning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall myndigheten, sedan den skattskyldige beretts till- fälle att yttra sig, meddela beslut om rättelse.
23
[ den mån det icke. finnes obe- hövligt, skall beslut, som beskatt— ningsmyndigheten meddelar enligt bestämmelse i detta kapitel, inne- hålla de skäl, på vilka avgörandet grundas.
Äger part fullfölja talan mot be- slut som avses i första stycket, skall besluter innehålla upplysning om vad han därvid skall iakttaga.
Beslut som (tt-'ses i 17, 20 och 22 55 skola delgivits den skatt- skyldige.
F ört./slagen lydelse %
Finner bcskattningsmyndigheten att slutligt beslut om skatt eller beslut om efterbeskattning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall myndigheten meddela beslut om rättelse.
%
Vad i 77 och 18 st förvaltnings— lagen (1971: 000) föreskrives om. beslut, varigenom myndighet av- gör ärende, gäller även preliminärt beslut enligt denna förordning.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
34
Vad i 13 och 14 55 stadgas om sakkunnig och om upptecknande av uppgifter skall äga motsvaran- de tillämpning i ärende om för- handsbesked. Över utredning, som förebragts annorledes än genom sökanden, skall denne erhålla till- fälle att yttra sig.
365
39
Föreslagen lydelse
Vad i 13 och 14 åå stadgas om sakkunnig och om upptecknande av uppgifter skall äga motsvaran- de tillämpning i ärende om för- handsbesked.
Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt. Avvisas ansökningen, skall beslutet innehålla erinran om att talan icke må föras mot detsamma.
Om beslut skola i övrigt be- stämmelserna i 23 5 äga motsva- rande tillämpning.
Meddelat för/tmzdsbesked skall delgivas den skattskyldige.
40å
Den som vill anföra besvär över beskattningsmyndighets beslut skall inom två ”lä/lader eller, så— vitt avser förhandsbesked eller be- slut om utdöma/ide av vile, inom tre veckor till beskattningsmyn- dig/teten inkomma med besvärs- inlaga. För skattskyldig, sä ock för den som förpliktats utgiva vite skall besvärstiden räknas från det han erhållit del av överklagade beslutet, för annan klagande från beslutets dag. I fall som avses i 19 å andra stycket skall dock ti- den även för skattskyldig räknas från där angiven dag.
För annan än skattskyldig eller den som förpliktats utgiva vite
Iskall besvärstiden räknas från be-
slutets dag. 1 fall som avses i 19 å andra stycket skall besvärstiden räknas från där angiven dag.
44;
Mat kammarrättens utslag må talan av part föras genom besvär Itos Kungl. Maj:t.
Utslag, som innebär ändring i överklagat beslut om fastställande av skatt eller om förhandsbesked och som därigenom länder någon till väsentlig skada eller förlust, äger denne överklaga, ändå att han icke är part.
Kammarrätts beslut, som inne- bär ändring i överklagat beslut om fastställande av skatt eller om för- handsbesked och som därigenom länder någon till väsentlig skada eller förlust, äger denne överkla- ga, ändå att han icke är part.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
Besvären skola vara inkomna till vederbörande statsdepartement inom två månader från det-kla- ganden erhöll del av kammarrät- tens utslag eller, om klagande/t icke varit part i kammarrätten, inom samma tid från utslagets dag. I mål om förhandsbesked och om utdöma/ide av vite skall dock besvärstiden vara tre veckor.
Om innehållet i best.-'ärsinlaga till Kungl. Maj:t skall i tillämpliga delar 'gälla vad som stadgas i 4] .6.
40
Föreslagen lydelse
Besvärstiden skall i fråga om klagande, sorti icke varit part i kammarrätten, räknas från den dag beslutet meddelades.
45 &
Har i mål om fastställande av skatt eller om efterbeskattning ta- lan fullföljts till kattttnarrätten el- ler Kungl. Maj:t, må skattskyldig eller allmänt ombud anföra be- svär, oaktat den för honom stad- gade tiden utgått. Sådana besvär skola vara inkomna inom en må- nad från det besvärstiden för ti- digare klagande utgick. Vad nu sagts skall äga motsvarande till— lämpning i mål om förhandsbe- sked, dock att den tid som sålunda står till buds skall vara en vecka.
Har i mål om fastställande av skatt eller om efterbeskattning ta- lan fullföljts till kammarrätt el- ler regeringsrätten, må skattskyldig eller allmänt ombud anföra be- svär, oaktat den för honom stad- gade tiden utgått. Sådana besvär skola vara inkomna inom två vec- kor från det besvärstiden för tidi- gare klagande utgick. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i mål om förhandsbesked, dock att den tid som sålunda står till buds skall vara en vecka.
Återkallas eller förfaller eljest den tidigare klagandes talan, är ock den senare klagandes talan förfallen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De övergångsbestämmelser som behövs för lagens ikraftträdande meddelas av Konungen.
Prop. 1.971: 60
5. Förslag till
41
Förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1922: 260) om auto—
mobilskatt,
dels att 16 5 skall upphöra att gälla, dels att 15 och 17 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 51
Är någon missnöjd med länssty— l'elscs beslut, som avses i 7 % andra stycket äger han hos kartt— nzarrätten anföra besvär, vilka skola ingivas till länsstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den, då han erhållit del av beslutet; dock må icke den om— ständigheten, att besvären i stäl— let för till länsstyrelsen ingivits eller insänts till kammarrätten, ut— göra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären. dit inkommit inom den stadgade be— sw'irstiden. [ sådant fall skola be- svären av kammarrätten omedel- bart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.
Sedan vid inkomna besvär fo- gats utdrag av automobilregistret, i vad angår den automobil, som avses med beslutet, skall länssty- relsen skyndsanzt till kammarrät- ten insända handlingarna med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.
Talan mot länsstyrelses beslut- -
enligt 7 & andra stycket föres hos kammarrätt genom besvär.
17å
Besvär, om vilka i denna förord- ning förmäles, må jämte tillhö- rande handlingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klaga/ideas eget även- tyr i betalt brev med allmänna posten insändas till den myndig- lzct, till vilken besvären skola en- ligt förordningen ingivas.
1 Senaste lydelse 1924: 128.
Prop. 1971: 60 42
N urarande lydelse Föreslagen lydelse
Den omständighet, att skattskyldig anfört besvär, befriar honom icke från att i behörig ordning inbetala honom påförd automobilskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.
6. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas att i 26 5 förordningen (1941: 416) om arvs- skatt och gåvoskatt1 orden ”landskamrcraren i länet eller, i Stockholms län, av taxeringsdircktören" skall bytas ut mot ”länsstyrelsen”.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
7. Förslag till Lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Härigenom förordnas i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)2,
dels att i 64 ä 1 mom., 66 5 2 mom. samt 78 & ordet "kontrollsty- relsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "riksskatteverket” i motsvarande form,
dels att 61 å och 63 ä 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 61 53 Över beslut av polismyndighet Talan mot beslut av polismyn- enligt denna förordning må besvär dighet enligt denna förordning fö- anföras hos länsstyrelsen inom tre res hos länsstyrelsen genom be—
veckor från beslutet. svär. 63 & 1 m om. Besvär över beslut, 1 mom. Talan mot länsstyrel- som enligt denna förordning med- ses beslut enligt denna förordning delats av länsstyrelse, må föras föres hos Konungen genom besvär. hos Konungen ifinansdepartemen— tet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks be- slut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.
1 Senaste lydelse 1967: 793. * Senaste lydelse av 64 5 1 mom. 1970: 740. 3 Senaste lydelse 1970: 740.
Prop. 1971: 60 43
8. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsätt- ningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas, att 6 & förordningen (1956: 545) angående om- sättningsskatt å motorfordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse.1 Föreslagen lydelse 6 %
Har motorfordon. för vilket omsättningsskatt utgått, i samband med fordonets upptagande första gången i bilregistcr funnits vara skatte— fritt jämlikt 2 5 första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. skall riksskatteverket, efter ansökan. förordna om återbäring av erlagd omsättningsskatt. Vad nu sagts skall ock gälla motorfordon som, när det första gången upptagits i bilregister, befriats från skatteplikt jämlikt 2 & andra stycket nämnda förordning, såframt icke länsstyrelsen i samband med beslutet om skattebefrielse förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej skall äga rum. Sådant förordnande må meddelas endast om särskilda skäl äro därtill. De närmare föreskrifter, som fordras till ledning för länsstyrelsens prövning i detta hänseende, meddelas av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.
[ fråga om besvär över Iäns- Talan mot länsstyrelses beslut styrelses beslut beträffande åter- beträffande återbäring av omsätt- bäring av omsättningsskatt skall i ningsskatt föres hos kammarrätt tillämpliga delar lända till efter- genom besvär. rättelse vad i förordningen den 2 juni 1922 om aulotnobilskatt är stadgat om besvär mot beslut i fråga om frihet från sådan skatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1. januari 1972.
1 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som föreslagits i prop. 1971 : 73.
Prop. 1971: 60
9. Förslag till
44
Lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
Härigenom förordnas, att 4 5 1 mom. förordningen (1960: 253 om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelsel
4
l m 0 m. För rätt att tillverka öl eller starköl erfordras till- stånd av riksskatteverket. stånd skall gälla tills vidare.. Rätt att tillverka öl och starköl må av riksskatteverket indragas, om den icke längre utövas eller om så fin— nes påkallat med hänsyn till kon— trollen över tillverkningen och över utgöranclct av skatt för ol och starköl. dragning meddelas, skall tillverka- ren beredas tillfälle att yttra sig.
Till- '
Innan beslut ont-inf
F öreslageu lydelse
%
1 m om. För rätt att tillverka öl eller starköl erfordras tillstånd av riksskatteverket. Tillstånd skall gälla tills vidare. Rätt att tillverka öl och starköl må av riksskattever- ket indragas, om den icke längre utövas eller om så finnes påkallat med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och över utgörandet av skatt för öl och starköl.
Den som erhållit tillstånd som i första stycket sägs eller övertager rörelse som där avses skall hos riksskatteverket göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Så- dan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av till- verkning och försäljning av öl och starköl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
10. Förslag till Förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)
Härigenom förordnas, att 39, 40 och 46 %% stämpelskatteförordning- en (1964: 308) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse
39%
I fråga om skatt, som fastställes av sjöfartsverket eller riksskattever- ket, skall beskattningsrnyndigheten på ansökan av den saken rör, om tillgänglig utredning medger det, meddela förhandsbesked huruvida
1 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som föreslagits' l prop. 1971: 73. " Med nuvarande lydelse avses beträffande 39 och 46 åå den lydelse som har föreslagits' l prop. l97l: 82.
Prop. 1971: 60
N nvarande lydelse
45
Föreslagen lydelse
stämpelskatt skall erläggas i visst fall och, där skatteplikt finnes före- ligga, med vilket belopp skatten skall utgå.
Förhandsbesked sökes skriftligen. Vid ansökan skall fogas avskrift av eller utkast till den handling, som ansökan avser, eller redogörelse för omständigheterna i fallet. Vid ansökan skall jämväl fogas den ytter— ligare utredning i ärendet som står sökanden till buds. -
Är den i ärendet förebragta utredningen otillräcklig. må beskattnings— myndigheten anmana sökanden att fullständiga denna vid äventyr att förhandsbesked eljest icke meddelas.
Sökanden skall beredas tillfälle att yttra sig över utredning, sattt förebragts annorledes än genom sökanden.
40 & Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.
I den mån det icke finnes obe- hövligt, skall beslut i ärende om förhandsbesked innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas. Av- visas ansökan, skall beslutet inne- hålla erinran om att talan iCke mä föras mot detta. Äger part fullfölja talan mot beslutet, skall detta tillika innehålla upplysning om vad han därvid skall iakttaga.
Beslut i ärende om förhandsbe— sked skall delges sökanden.
Avvisas ansökan," skall beslutet innehålla erinran om att talan icke må föras mot detta.
Meddelat förhandsbesked skall delges sökanden. ' ' '
465
i fråga om besvär över sjö- fartsstyrclsens eller riksskattever- kets beslut enligt denna förord- ning skoia bestämmelserna i 40— 45 åå förordningen om förfaran- det vid viss konsumtionsbeskatt- ning lända till efterrättelse i till— lämpliga delar. I fall, som avses i 30 å "1 mom. tredje stycket andra och tredje punkterna, skall bc- svärstiden även för skattskyldig räknas från där angiven dag. '
[ fråga om besvär över sjö- fartsstyrelsens eller riksskattever- kets beslut enligt denna förord- ning skola bestämmelserna i 40, 44 och 45 && förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss Ikon- sumtionsbeskattning lända till ef— terrättelse i tillämpliga delar. l ' fall, som avses .i 30 ä 1 mom. tredje stycket andra och tredje punkterna, skall besvärstiden även för skattskyldig-räknas från där angiven dag. '
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop. 1.971: 60 46
11. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen ("19282 3702».
dels att i 49 5, 50 ä 2 mom., 75 å ] mom. samt punkterna 3 c och 4 av anvisningarna till 29 & ordet ”prövningsnämnden” i olika böjningsfor- mer skall bytas ut mot ”skatterätten” i motsvarande form,
dels att 53 ä 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 5
3 m 0 m? Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då döds- fallet inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt be- stämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.
Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga mot- svarande tillämpning beträffande garantibclopp för fastighet.
För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, taxeras oskiftat dödsbo, om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, som inländsk juridisk person och i annat fall som här i riket icke hem— mahörandc juridisk person.
Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalenderåret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt ' frånfälle var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxerad inkomst än 10000 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än 100000 kronor. Dödsbo på vilket bestämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga något beskattningsår- anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende, oavsett storle— ken av boets inkomst eller förmögenhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke på fideikommissbo.
Om särskilda skäl föreligga, må riksskatteverket på ansökan för- klara att oskiftat dödsbo, som en— ligt föregående stycke skall be- handlas såsom handelsbolag i bc- skattningshänscende, må taxeras enligt bestämmelserna i tredje stycket. Ansökan skall för att kun- na upptagas till prövning göras hos riksskatteverket senast den dag
1 Senaste lydelse av 495 1970: 162 50% 2 mom. 1970: 162 755 1 mom. 1957: 59
Om särskilda skäl föreligga. må riksskatteverket på ansökan för- klara att oskiftat dödsbo. som en- ligt föregående stycke skall be- handlas såsom handelsbolag i be- skattningshänseende, må taxeras enligt bestämmelserna i tredje stycket. Ansökan skall för att kun- na upptagas till prövning göras hos riksskatteverket senast under
punkt 3 c av anvisningarna till 29 få 1960: 64
., 4 , * Senaste lydelse 1970: 915.
” ” 29 & 1960: 64..
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
boet har att avlämna uppgift en- ligt 38 ä' taxeringsförordningen för beskattningsåret. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, må talan icke föras.
47
Föreslagen lydelse
året efter det taxeringsår, då oskiftat dödsbo första gången skall behandlas som handelsbolag i bc- skattningshänseende. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, må talan icke föras.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 53 ä 3 mom., dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den dag Konungen bestämmer.
12. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att i 9 % 2 mom., 15 5 1 mom. och 27 3" för— ordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt1 ordet ”prövningsnämn- den" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skatterätten” i mot- svarande form.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
13. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskattu,
dels att i 15 ä 1 mom. ordet ”prövningsnämnd” skall bytas ut mot
"skatterätt",
dels att i 19 % ordet ”riksskattenämnden” skall bytas ut mot ”riks- skatteverket”.
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 19 %, dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i övrigt den dag Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 9 & 2 mom. 1970: 163 155 1 mom. 1957: 60 27 5 1966: 730. 2 Senaste lydelse av 15,5 1 mom. 1957: 65 195 1953: 409.
Prop. 1971: 60
14. Förslag till
48
Förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624)
Härigenom förordnas, att 23, 27, 29 och 30 %% kupongskatteförord— ningen (1970: 624) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 %
Försummar aktiebolag annan skyldighet enligt denna förordning än skyldigheten att innehålla el- ler inbetala kupongskatt i före- skriven tid eller ordning, kan läns- styrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte förelägga bo- laget att vid vite fullgöra först- nämnda skyldighet. Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen efter an- mälan av riksskatteverket.
Försumm'ar aktiebolag annan skyldighet enligt denna förordning än skyldigheten att innehålla el- ler inbetala kupongskatt i före- skriven tid eller ordning, kan riks- skatteverket förelägga bolaget att vid vite fullgöra förstnämnda skyl— dighet. Försuttet vite utdömes ef— ter anmälan av riksskatteverket av . liinsskatlerätten i det län där bo— lagets styrelsc har sitt säte.
] fråga om vite enligt första stycket gäller i övrigt 123—125 55 taxe— ringsförordningen (1956: 623) i tillämpliga delar.
27 %
Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 & kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till restitution av vad som innehållits för mycket. '
Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos riksskatteverket senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg" eller annan utredning. om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att skattskyldighet ej föreligger för honom.
Beslut rörande restitution får anstå intill dess fråga om skattskyldig- het för utdelningen enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar
för restitution som anges i första ,
stycket först sedan prövnings- nämnd, kammarrätten eller Kungl. Maj:t meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad åsatts ef- tertaxcring för detsamma, kan an- sökan om restitution göras hos riksskatteverket senast inom ett år efter det beslutet meddelades el- ler eftertaxeringen skedde.
Föreligger de förutsättningar för restitution s_om anges i första stycket först sedan skatterätt,'kam-' marrätt eller regeringsrätten med? delat bcslut angående utdelnings- beloppet eller efter det att utdel— ningsbcrättigad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om restitution göras hos riksskatte— verket senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller eftertaxe- ringen skedde.
Prop. 1971: 60
_Vuvarande lydelse
49
Föreslagen lydelse
Är den som har rätt till restitution av kupongskatt skyldig att erlägga skatt enligt denna förordning eller uppbördsförordningen (1953: 272), gäller 68 5 3 och 4 mom. uppbördsförordningen i tillämpliga delar.
295
Talan mot beslut av riksskatte- verket eller länsstyrelse enligt den- na förordning utom i fråga om vi- te får föras av den som beslutet rör och av allmänna ombudet hos riksskatteverket genom besvär hos kammarrätten.
Besvärshandlingen skall ha in- kommit till riksskatteverket eller länsstyrelsen inom två månader från det klaganden fått del av det överklagade beslutet. Den omstän- digheten att besvärshandlingen in- kommit direkt till kammarrätten utgör dock ej hinder för besvä— rens apptagande till prövning, om besvärshandlingen inkommit före besvärstidens utgång.
Talan mot beslut av riksskatte- verket eller länsstyrelse enligt den- na förordning utom i fråga" om vite får föras av, förutom den som beslutet rör, allmänna ombudet hos riksskatteverket genom besvär hos kammarrätten. Bcsvärshand— lingen skall ha kommit in inom två månader från den dag då klagan- den fick del av beslutet.
Mot riksskatteverkets beslut enligt 22 % första stycket eller 24 5 får talan ej föras.
305
Bestämmelserna i 98 5 taxe- ringsförordningen (1956: 623) om besvär över kammarrättens utslag gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller ärendet: rörande ku- pongskatt.
Vid besvär över kammarrätts beslut skall besvärshandlingen ha kommit in inom två månader från. den dag då klagandet: fick del av beslutet.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De bestämmelser som behövs för förordningens ikraftträdande medde- las av Konungen.
Prop. 1971: 60
15. Förslag till
50
Förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 4 och 6—9 55 förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
451
Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning en- ligt 1 &, har att därom göra an- sökan hos den prövningsnämnd, som har att upptaga besvär röran- de den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för det taxe- ringsår, då inkomsten tages till be- skattning.
Ansökningen ingives eller in- sändes till prövningsnämndens kansli och skall, med undantag för fall varom i 8 % sägs, vara till kansliet inkommen före utgången av året efter taxeringsåret. Den omständigheten att ansökningen ingivits eller utsänts till kansliet hos annan prövningsnämnd må dock ej utgöra hinder för åren- dets prövning; i sådant fall skola handlingarna omedelbart översän- das till kansliet hos den prövnings- nämnd som har att pröva ansök- ningen.
Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteber'a'kning en- ligt 1 &, har att därom göra an- sökan hos den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tages till beskatt- ning.
Ansökningshandlingen skall, med undantag för fall varom i 8 & sägs, ha. inkommit före utgången av året efter taxeringsåret. Den omständigheten att ansöknings- handlingen ingivits till annan skat- teriilt utgör ej hinder för ärendets prövning.
65
Kan ansökan om skattebcräk- ning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd upptagas till avgörande, emedan tidigare taxe- ring, som inverkar på skatteberäk— ningen, icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom särskilt beslut förklara ansökning- en vilande. Det ankommer däref- ter på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga
1 Senaste lydelse 1962: 193.
Kan ansökan om skatteberäk— ning enligt denna förordning icke av skatterätt upptagas till avgö- rande, cmedan tidigare taxering, som inverkar. på skatteberäkning- en, icke vunnit laga kraft, skall skatterätten genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den skatt— skyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse kraft, till prövnt'ngsniimnden in- komma med framställning om an- sökningens upptagande till förny- ad behandling. Sådan framställ- ning skall göras inom ett år från det slutligt utslag meddelades i taxeringsfrågan.
Har skatteberäkning enligt ]. % skett, men ändras den beskatt- ningsbara inkomst. varå skatten beräknats, genom beslut av pröv- ningsnänznd eller utslag av kam- marrätten eller Kungl. Maj:t, eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxc- ring till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav änd- ras, skall prövningsniimnden vid- taga den ändring av skatteberäk- ningen, vartill förhållandena kun- na föranleda.
51
Föreslagen lydelse skatter-ätten inkomma med fram- ställning om ansökningens uppta- gande till förnyad behandling. Så- dan framställning skall göras inom ett år från det slutligt beslut med- delades i taxeringsfrågan.
(J./2
Har skatteberäkning enligt 1 & skett, men ändras den beskatt- ningsbara inkomst, varå skatten beräknats, genom beslut av skatte— rätt, kammarrätt eller regerings- rätten, eller åsättes den skattskyl- dige genom sådant beslut efter- taxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäk- ningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall skatterätten vidtaga den ändring av skattebe- räkningen, vartill förhållandena kunna föranleda.
852
Föreligga förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 & först efter meddelandet av sådant beslut av präwzfngsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, som i 7 & sägs, eller har den be— räknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant bcslut eller ut- slag, äger den skattskyldige in- komma med ansökan enligt 4 & inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.
Äger skattskyldig enligt 99 % taxeringsförordningen i särskild ordning anföra besvär hos pröv- ningsnäm/ul, må han tillika inom där angiven tid inkomma med an- sökan enligt 4 %.
Har skatteberäkning enligt 1 % skett och visas att skatteberäk- ningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter grun-' dats på oriktiga förutsättningar,
2 Senaste lydelse 1962: 193.
Föreligga förutsättningar för skatteberäkning enligt ] % först efter meddelandet av sådant be- slut av skatterätt, kammarrätt el- ler regeringsrätten, som i 7 & sägs, eller har den beräknade ackumule- rade inkomsten höjts genom så- dant beslut, ägcr den skattskyldi- ge inkomma med ansökan enligt 4 & inom ett år från det ifrågava-
N.
rande beslut meddelades.
Äger skattskyldig enligt 99 & taxeringsförordningen i särskild ordning anföra besvär hos skatte- rätt, må han tillika inom där an- given tid inkomma med ansökan enligt 4 %.
Har skatteberäkning enligt 1 % skett och visas att skatteberäk- ningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter grun— dats på oriktiga förutsättningar,
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
äger vederbörande taxeringsinten- dent i särskild ordning anföra be- svär rörande skatteberäkningen, och skall angående dylika besvär vad i 103 & andra och tredje styc— kena taxeringsförordningen före- skrives äga motsvarande tillämp- ning. Ny skatteberäkning i anled- ning av besvär som nu sagts må icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som föranlett skatteberäkning enligt 1 %. inkom- mit till prövningsm'ilnuden. Har den skattskyldige avlidit, må sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.
:
Föreslagen lydelse
äger vederbörande taxeringsinten- dcnt i särskild ordning anföra be- svär rörande skatteberäkningen, och skall angående dylika besvär vad i 103 5 andra och tredje styc- kena taxeringsförordningen före- skrives äga motsvarande tillämp- ning. Ny skatteberäkning i anled- ning av besvär som nu sagts må icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som föranlett skatteberäkning enligt 1 %. inkom- mit till skatterätten. Har den skatt- skyldige avlidit, må sådan ny skat- teberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga där- om prövats inom två år efter ut- gången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.
95
Beträffande underrättelse om beslut av pröt-'ningsnättlnd enligt denna förordning ävensom beträf— fande rätt att föra talan över dy- likt beslut skola de i taxeringsför- ordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnit'mnds be- slut att förklara ansökan vilande enligt 6 % icke må föras.
Beträffande rätt att föra talan över skatterätts beslut skola de i taxeringsförordningen givna be- stämmelserna i fråga om taxering för inkomst äga motsvarande till- lämpning; dock att besvär över skatterätts beslut att förklara an- sökan vilande enligt 6 5 icke må föras.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De bestämmelser som behövs för förordningens ikraftträdande meddelas av Konungen.
Prop. 1971: 60
16. Förslag till
53
Lag om ändring i lagen (1961: 332) om handräckning vid
taxeringsrevision
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1961: 332) om handräckning vid taxeringsrevision,
dels att i 7 & ordet ”länsstyrelsen” skall bytas ut mot ”länsskatte-
rätten”,
dels att 2, 8 och 11 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
2
Beslut om handräckning medde- las av länsstyrelsen och verkstäl- les av utnziitningsmannen. Denne skall skriftligen underrättas om be- slutets innehåll.
Föreslagen lydelse
%
Beslut om handräckning med- delas av länsskatterätt och verk— ställes av utmätningsman. Utmär- ningsmannen skall skriftligen un- derrättas om beslutets innehåll.
8 5 Är någon missnöjd med utmätningsmannens förfarande vid förrätt- ningen i annat hänseende än i fråga om handlings undantagande från taxeringsrevision, gäller om klagan däröver vad i utsökningslagen är
stadgat.
Talan mot länsstyrelsens beslut om handräckning samt om undan- tagande från taxeringsrevision av handling, som omhändertages vid förrättningen, må utan hinder av vad eljest är stadgat föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas till finansdeparte- mentet.
Länsstyrelsens beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.
Utan hinder av vad eljest är stadgat må talan föras mot läns- skatterätts beslut om handräck- ning och undantagande från taxe- ringsrevist'on av handling, som om— händertages vid förrättningen.
Beslut enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.
11 51
Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även äga tillämpning i fråga om skatterevi- sion enligt 28 5 förordningen om mervärdeskatt, granskning enligt 9—11 åå förordningen om förfa- randet vid viss konsumtionsbe- skattning samt kontroll enligt 78 ä 1 mom. uppbördsförordningen och 7 % tredje stycket förordningen
1 Senaste lydelse 1968: 724.
Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även äga tillämpning i fråga om skatterevi- sion enligt 28 5 förordningen om mervärdeskatt och 24 5 kupong- skatteförordningen, granskning en- ligt 9—11 55 förordningen om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning samt kontroll enligt 78 % 1 mom. uppbördsförordning-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse angående uppbörd av avgifter en» ligt lagen om försäkring för allmän tilläggspcnsion. m. m.
I! . 54
Färdslagen lydelse
en, 19 5 förordningen om sjömans- skat't'och 7 & tredje stycket för- ordningen angående upphörd av avgifter enligt lagen om försäk- ring för allmän tilläggspension, m. rn.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De bestämmelser som behövs för lagens ikraftträdande meddelas av Konungen.
17. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas, att 6 5 förordningen (1908: 128) angående be- villningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 651
Talan mot länsstyrelsens beslut om fastställande av bevillningsav- gift enligt denna förordning föres hos kammarrätten genom besvär. Besvärshandlingen skall ha inkom- mit till länsstyrelsen inom en må- nad från den dag då _klaganden fick del av beslutet. Över besvä- re./1 infordrar länsstyrelsen i före- kommande fall vederbörandes ytt- rande och insänder till kammar- rätten samtliga till målet hörande handlingar jämte de upplysningar och erinringar som besvären anses påkalla.
Talan mot kammarrättens ut- slag i mål om fastställande av be— villningsavgift föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. Besvärshand- lingen skall vara inkommen till finansdepartementet inom två må- nader från den dag då klaganden fick del av utslaget.
Talan mot länsstyrelsens beslut om fastställande av bevillningsav- gift enligt denna förordning föres hos kammarrätten genom besvär.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före förordningens ikraftträdande.
1 Senaste lydelse 1969: 791.
Prop. 1971: 60
18. Förslag till
55
Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)
Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)1 att 72 a och 83 åå, 85 ä 1 mom. samt 86 & skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
72 aå
Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, förord- nar i varje län ett allmänt ombud med behörighet som nedan sägs samt ersättare för sådant ombud.
Allmänt ombud äger hos lokal skattemyndighet yrka att arbets- givare ålägges ansvarighet för ar- betstagares skatt och må höras över ansökan eller besvär hos läns- styrelsen enligt denna förordning. Ombudet skall yttra sig över be- svär i mål enligt förordningen hos kammarrätten och Kungl. lllajnt.
Allmänt ombud skall föra det allmännas talan och må anföra besvär till skattskyldigs eller ar- betsgivares förmån. Om allmänt ombuds besvärsrätt föreskrives i 85 och 86 55.
Allmänt ombud äger hos lokal skattemyndighet yrka att arbets- givare ålägges ansvarighet för ar- betstagares skatt.
Allmänt ombud skall föra det allmännas talan i mål enligt den- na förordning och må anföra be- svär till skattskyldigs eller arbets- givares förmån. Om begränsning av allmänt ombuds rätt att anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut föreskrives i 85 9' .
83 &?
Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär själv- deklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämk- ning inkomma mcd för den skattskyldige utfärdad debetsedel å preli— minär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 5, eller underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 43 eller 78 &, äger den lokala skattemyndigheten eller länsstyrelsen förelägga den försumlige vite. Vite må ej bestämmas under etthundra eller över fem- tusen kronor.
Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.
1 Förordningen omtryckt 1967: 625. ' Senaste lydelse 1969: 238.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelsen efter an- mälan av vederbörande föredra— gande i uppbördsärenden hos läns- styrelsen eller av lokal skattemyn- dighet.
56
Föreslagen lydelse
Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten.
Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdö- mande därav, må vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt tredje stycket inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.
Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket må även bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet bort föreläggas.
855
1 m om. Den, som icke åtnö- jes med beslut enligt denna för- ordning av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava inkommit till länssty- relsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.
Allmänt ombud äger anföra be- svär över lokal skattemyndighets beslut rörande arbetsgivares an- svarighet för arbetstagares skatt. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom två månader från den dag beslutet meddelades.
Talan må ej föras mot beslut varigenom vite förelagts.
] m om. Den, som icke åtnö- jes med beslut enligt denna för— ordning av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsskatterätten genom besvär.
I fråga om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av ska!- teavdrag och anstånd med inbetal- ning av skatt föres dock talan hos länsstyrelsen.
Allmänt ombud äger anföra be- svär över lokal skattemyndighets beslut endast vad avser arbetsgi— vares ansvarighet för arbetstaga- res skatt.
Talan må ej föras mot lokal skattemyndighets beslut varigenom vite förelagts.
Har besvärshandling före be- svärstidens utgång inkommit till annan skatterätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvä- ren, skola de ändå upptagas till prövning. Handlingarna skola då omedelbart översändas till den skatterätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.
86 53
Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anfö- ras hos kammarrätten. Talan får dock icke föras över länsstyrelses
' Senaste lydelse 1970: 918.
Talan får ej föras mot länssty- relses beslut enligt 85 5 1 mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av länssty-
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
beslut rörande prelintinär taxering, sättet för intagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skat- teavdrag, anstånd med inbetalning av skatt, framställning om försät- tande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt eller föreläg— gande av vite.
Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet vid påföljd att de icke upptagas till prövning. Den omständigheten att besvären ingi- vits till kammarrätten i stället för till länsstyrelsen utgör ej hinder för deras prövning, om de inkom- mit till kammarrätten före utgång- en av besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten omedelbart sända besvären till vederbörande länsstyrelse.
Sedan besväret: inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där för- klaringarna därtill föranleda, på- minnelser från vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omstän- digheterna giva anledning.
Över kammarrättens utslag får talan föras hos Kungl. Maj:t ge- nom besvär, vilka med bevis om dagen då utslaget delgivits kla- ganden skola hava inkommit till finansdepartementet inom två må- nader från delgivningsdagen vid påföljd att besvären icke uppta- gas till prövning.
Besvärsrätt tillkommer den som beslutet eller utslaget avser.
Allmänt ombud äger anföra be- svär över länsstyrelses beslut rö- rande arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, restavgift, ränta å kvarstående skatt eller iakttagelse vid riksskatteverkets granskning av verkställd debite-
57
Föreslagen lydelse
relse i fråga om anstånd med in— betalning av skatt eller mot läns- styrelses beslut rörande framställ- ning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt eller föreläggande av vite.
Mot annat beslut av länsstyrelse än som avses i första stycket fö— res talan hos kammarrätten genom besvär.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
ring, Ombudet äger föra talan mot kammarrättens utslag i mål enligt denna förordning utan den be.- gränsning som nu sagts.
58
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De över— gångsbestämmelser som behövs för lagens ikraftträdande meddelas av Konungen.
19. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958: 295) om sjö-
mansskattl,
dels att 32 a & skall upphöra att gälla, dels att 24, 30, 32 och 33 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 34 5, av nedan an givna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 245
Riksskatteverket förordnar ett allmänt ombud att i kammarrät- ten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål angående sjömansskatt samt ersättare för sådant ombud.
Riksskatteverket förordnar ett allmänt ombud att i kammarrätt och regeringsrätten föra det all- männas talan i mål enligt denna förordning samt ersättare för så- dant ombud.
30 % Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 eller 19 5, eller underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp. eller
redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 145 1 mom., eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 å, . äger sjömansskattekontoret förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestämmas under 100 kronor eller över 5 000 kronor.
Om uttagande av förelagt vite förordnar vederbörande länssty- relse efter anmälan av sjömans- skattekontoret.
Länsstyrelsens beslut om utdö- mande av vite skall delgivas den som därigenom förpliktas och det
'allmänna ombudet.
Förordningen omtryckt 1970: 933.
Om uttagande av förelagt vite förordnar skatterätten i Göteborgs och Bohus län efter anmälan av sjömansskattekontoret.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
59
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 835 andra, fjärde och femte styckena uppbörds- förordningen äga motsvarande tillämpning i fråga om vite som avses i denna paragraf.
32%
1 m 0 m. Besvär över sjömans- skattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21% 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämn- dens beslut angående befrielse från erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av ve- derbörande sjöman eller det all- männa ombudet, så ock, då fråga är om revisionskrav eller om be- frielse från skyldighet att erlägga restavgift, av redare, som ålagts
beta/ningssky[dighet eller vars framställning om befrielse icke bifallits.
Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret, om de anföras av sjöman, inom sex må- nader och eljest inom två måna- der från det klaganden erhållit del av det överklagade beslutet.
Ej må den omständigheten, att besvären [ stället för till .s'jömans— skattekontoret ingivits till kam- marrätten, utgöra hinder för de- ras upptagande till prövning. I så- dant fall skola besvären av kam— marrätten omedelbart överlämnas till sjömansskattekontoret.
2 mom. Sedan besvären in- kommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de hand- lingar, som legat till grund för sjö- ma/zsskattenänztidens beslut. Hava besvär anförts av Sjöman eller re— dare, skall yttrande avgivas av det allmänna ombudet. Över besvär, som anförts av ombudet, skall sjö— man eller redare, som därav be- röres, erhålla tillfälle att — om hinder hiirför ej möter — avgiva förklaring.
När så finnes påkallat, skola påminnelser eller nytt yttrande in— fordras.
Skriftväxlingen sker genom sjö- mansskattekontoret.
Talan mot sjömansskattenämn- dens beslut i ärenden, som avses i 215 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämndens beslut angående befrielse från erläggan- de av restavgift föres hos kammar- rätten genom besvär.
Besvärshandling skall vara in- kommen inom sex månader, om besvären anföras av sjöman, och eljest inom två månader från det klaganden erhållit del av det över- klagade beslutet.
Prop. 1971: 60
Nuvarande lydelse
Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.
3 m 0 m. Över beslut i ärenden, som avses i 21 5 1 mom. vid 1) och 2), samt över beslut att före- lägga vite må klagan icke föras.
JJ Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t ge- nom besvär, Vilka skola vara in— komna till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klaganden erhöll del av utsla- get.
-60
Föreslagen lydelse
Talan får icke föras mot sjö- liiansskattenämndens beslut i ären- den, som avses i 21 5 1 mom. vid I ) och 2), och sjömansskatte- kontorets beslut att förelägga vite.
34 52
Vid besvär över kammarrätts bc- slut i mål enligt denna förordning skall besvärshandlingen vara in- kommen senast två månader efter det klaganden erhållit del av kam— marrättens beslut.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De övergångsbestämmelser som behövs för förordningens ikraftträdande meddelas av Konungen.
' Förutvarande 34 & upphävd genom 1970: 410.
Prop. 1971: 60 61
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartemcntet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa be- stämmelser med anledning av länsstyrelsereformen och inrättande av skatterlitter m. m. och anför.
Inledning
1970 års riksdag har beslutat riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen (prop. 1970: 103. SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Reformen har avsetts bli genomförd den 1 juli 1971. Be- slutet innebär bl. a. att länsstyrelsens nuvarande avdelningsindelning i landskansli och landskontor upphör och att man inom länsstyrelsens ram genomför en organisatorisk åtskillnad mellan den fiskaliska verk- samheten och dömandet i skattemål. Vid samtliga länsstyrelser, utom länsstyrelsen i Stockholms län, där en sådan åtskillnad redan har genom- förts, inrättas en skatteavdelning, som skall svara för uppgifter på bl. a. taxerings- och uppbördsområdena. Vidare ombildas prövningsnämnder- na i länen till domstolar, benämnda länsskatterätter. En ny förvaltnings- domstol, benämnd länsrätt, inrättas också i varje län. Både länsskatte- rätten och länsrätten knyts organisatoriskt till länsstyrelsen.
Organisationen vid dessa domstolar föreslås bli reglerad i en lag om skatterätt och länsrätt. Förslag i detta ämne har förelagts riksdagen i prop. 1971: 14. Riksdagen har denna dag i huvudsak antagit förslaget. Lagen gäller även den mellankommunala skatterätten, vilken ersätter den mellankommunala prövningsnämnden.
I prop. 1971: 30 föreslås en genomgripande omdaning av förvalt- ningsrättskipningen i kammarrätt och regeringsrätt. Denna reform, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, innebär bl. a. att regeringsrätten blir en huvudsakligen prejudikatbildande instans och att kammarrätts- organisationen byggs ut, bl.a. genom att en ny kammarrätt inrättas i
Pgop. 1971: 60 ' 62
Göteborg. I sistnämnda proposition föreslås förfarandet hos förvalt- ningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar bli reglerat i två lagar, för— valtningslagen resp. förvaltningsprocesslagen. Sistnämnda lag skall till- lämpas vid rättskipning i skatterätterna, länsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten.
Omorganisationen i länen, reformen av den högre förvaltningsrättskip— ningen och förslagen till förvaltningslag och förvaltningsprocesslag för- anleder ändringar i åtskilliga författningar. Nyssnämnda prop. 1971: 30 innehåller förslag till ändring i bl. a. folkbokföringsförordningen (1967: 198). Jag avser här att framlägga förslag dels till en särskild lag föranledd av skatterätternas inrättande m. m., dels till vissa författnings— ändringar på skatteväsendets område som de berörda reformerna aktua— liserar.
Reformerna har, såvitt gäller skatteförvaltningen och skatterättskip- ningen i länen, i huvudsak sin grund i landskontorsutrcdningcns förslag i betänkandet (1967: 22) Skattcförvaltningen. Utredningens förslag och remissyttranden har redovisats i prop. 1970: 103. De förslag till änd- ring i taxeringsförordningen (1956: 623) (TF) som jag nu framlägger bygger också delvis på vad utredningen föreslår. Vissa reformförslag grundar sig på förslaget till Lag om skatterätt (SOU 1967: 24), Vilket lämnades och remissbehandlades tillsammans med landskontorsutred— ningens betänkande.
Nuvarande förhållanden
Skatteförvaltningen i länen
Skatteförvaltningen handhas i varje län av länsstyrelsen. Uppgifterna utförs på landskOntoret, som i flertalet län är indelat i fyra sektioner, nämligen kameralsektionen, taxeringssektionen, uppbördssektionen och datasektionen. Landskontorets chef är landskamreraren. En speciell ställning på länsplanet har prövningsnämnden. Den har till främsta upp- gift att som andra instans pröva besvär över taxeringsnämndcrnas beslut. Landskamrcraren är ordförande i prövningsnämnden, som biträds av ett kansli Vilket organisatoriskt hör till kameralsektionen. Denna sektion har i övrigt till skillnad från landskontorets övriga sektioner huvudsakligen arbetsuppgifter som inte är hänförliga till skatteförvaltningen. På kame— ralsektionen handläggs emellertid ärenden rörande taxeringsorganisatio- nen i första instans, såsom indelning av länet i taxeringsdistrikt och fas- tighetstaxeringsdistrikt, förordnande av ordförande och kronoombud "1 taxeringsnämnd m. fl. taxeringsfunktionärer och bestämmande av ersätt.- ningar för taxeringsarbetet. Ärenden rörande utdömande av viten, som förelagts enligt bl. a. TF, förordningen (1968: 430) om mcrvärdeskatt och uppbördsförordningen (1953: 272), handläggs också på denna sek-
Prop. 1971: 60 63
tion, likaså ärenden om gåvoskatt, för vilka länsstyrelsen är beskatt- nings- och uppbördsmyndighet, samt ärenden om arvsskatt, för vilka länsstyrelsen är uppbördsmyndighet.
Taxeringsscktioncn kan anses vara indelad i tre arbetsenheter, en ”all- män detalj” för processföring o. d., en ”'revisionsdetalj” för i första hand taxeringsrevisioner och en ”mervärdeskattedetalj” (mervärdeskattekonto- ret). Till sektionen hör taxeringsassistentorganisationen. Arbetsuppgif- terna på taxeringssektionerna anges i TF och förordningen om mervär- deskatt samt vissa andra skatte- och taxeringsförfattningar. Såvitt gäller taxeringsverksamheten är de funktioner som ankommer på länsstyrelsen som sådan begränsade. Till länsstyrelsens uppgifter hör emellertid enligt 595 TF att vaka över att taxeringsarbetct i första instans inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt. Länsstyrelsen har däremot inte be- slutanderätt när det gäller uppgifter som enligt skatte- och taxeringsför- fattningarna ankommer på taxeringsintendcnt. Sektionens chef, förste taxeringsintendenten, skall enligt 175 TF bevaka det allmännas rättitaxc- ringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Uppgiften att föra det allmännas talan i taxeringsmål delegeras regel- mässigt i stor utsträckning till annan personal, främst på den allmänna detaljen. Det förekommer dock också i varierande omfattning att revi- sionspersonal sysslar med processföring. Huvuduppgiften för sådan per- sonal är dock att utföra taxeringsrevisioncr. Beslut härom får, utom i Stockholms län, endast fattas av förste taxeringsintendenten.
Taxeringsassistentcrna biträder de särskilda taxeringsnämnderna, dvs. de taxeringsnämndcr som taxerar skattskyldiga med mera invecklade in- komstförhållanden, t. ex. rörelseidkare. Under tiden mellan taxeringspe- rioderna deltar taxeringsassistenterna i arbetet på taxeringssektionerna, bl. a. med revisionsarbete.
Uppbördsscktionens arbetsuppgifter kan i huvudsak hänföras till om- rådena uppbörd och indrivning. Till uppgifterna hör sålunda tillsyn över de lokala skattemyndighctcrna och kronofogdemyndigheterna. På sektio- nen handläggs vidare besvär över lokal skattcmyndighets beslut i upp- börds- och mantalsskrivningsärenden. Fr. o. m. den 1 januari 1968 finns allmänt ombud i varje län på uppbördsområdet. Ombudet har rätt att hos lokal skattemyndighet yrka att arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt och kan hos länsstyrelsen anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut i fråga om sådant arbetsgivaransvar. Ombudet får också anföra besvär över länsstyrelsens beslut i sådana ärenden samt beslut rörande restavgift, ränta på kvarstående skatt och debitering av skatt i vissa fall liksom över kammarrättens utslag i uppbördsmål,
Datascktioncn slutligen svarar främst för bearbetningar inom ADB- systemet för folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdena. Dataan- läggningarna används dock också i växlande utsträckning för annan ser— vicevcrksamhet. 1 fem län, nämligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hal-
Prop. 1971: 60 64
lands och Jämtlands län, finns dock ingen datasektion. Där har man i stället datadetalj, som går in i uppbördssektionen.
Stockholms län har en från övriga län avvikande länsstyrelseorganisa- tion. I detta län har de uppgifter, som i andra län samlats i landskonto- ret, fördelats på skilda avdelningar. Länsstyrelsen där har således en taxe- ringsavdelning som i princip har samma funktioner som taxeringssektio- nen i andra län. Chef för denna avdelning är en taxeringsdirektör. Taxe- ringsavdelningen är indelad i sex taxeringskontor, två revisionskontor och ett mervärdeskattekontor. Länsstyrelsen i Stockholms län har vidare en särskild prövningsnämndsavdelning och en kameral- och uppbördsav- delning. I den sistnämnda ingår bl.a. en uppbördssektion och en data- sektion.
Förvaltningsrättskipningen
Länsstyrelserna och prövningsnämnderna handhar praktiskt taget all förvaltningsrättskipning på den regionala nivån. De mål som fullföljs i kammarrätten och regeringsrätten har också med ganska få undantag handlagts av länsstyrelse eller prövningsnämnd. Hos länsstyrelsen utövas förvaltningsrättskipningen både på landskansliet och på landskontoret. I detta sammanhang behandlas dock inte de mål som hänför sig till lands- kansliets verksamhetsområde.
Prövningsnämnden är, som nyss nämnts, besvärsinstans i skatte- och taxeringsmål, dvs. i första hand mål som rör talan mot taxeringsnämnds beslut. Nämnden prövar emellertid också besvär över länsstyrelsens be- slut om mervärdeskatt. I åtskilliga fall är prövningsnämnden första in- stans. Som sådan prövar den bl. a. framställningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga, befrielse för dödsbo att erlägga kvarstående eller tillkom- mande skatt, eftertaxcring och tillämpning av bestämmelserna om acku- mulerad inkomst.
Prövningsnämnden beslutar också i mål rörande fastighetstaxcring un- der löpande taxcringsperiod. I mål som rör den vart femte år återkom— mande allmänna fastighetstaxeringen beslutar däremot som regel fastig- hetsprövningsnämnden.
Det finns också en för landet gemensam prövningsnämnd, den mel- lankommunala prövningsnämnden. Dess kompetens anges i 735 TF. Nämnden har sitt kansli hos riksskatteverket. Allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden är sedan den ]. januari 1971 tjänsteman hos detta verk.
Till förvaltningsrättskipning inom landskontorets verksamhetsområde är främst att hänföra uppbördsmål, folkbokföringsmål och vitesmål. Med uppbördsmål avses i första hand besvär över lokal skattemyndig- hets beslut enligt 85 & 1 mom. uppbördsförordningen. Som första instans prövar länsstyrelsen bl. a. ansökningar om befrielse från 5. k. respitavgift
Prop. 1971: 60 65
(54 år), från restavgift (58 5 2 mom.) och från ränta på kvarstående skatt (85 ä 2 mom.) samt, i vissa fall, ansökningar om anstånd med inbetal- ning av skatt (49 ä 2 mom.). I folkbokföringsprocessen prövar länsstyrel- sen efter besvär eller underställning lokal skattemyndighets beslut om mantalsskrivning och pastorsämbetes beslut om kyrkobokföring.
Talan mot prövningsnämnds beslut förs hos kammarrätten (95 % TF). Denna domstol är också besvärsinstans i flertalet folkbokföringsmål och är därvid även sista instans (49 och 52 åå folkbokföringsförordningen). Rätten att föra talan mot länsstyrelsens beslut i uppbördsmål är däremot begränsad (86 % uppbördsförordningen).
Kammarrättens utslag i skattemål kan efter besvär prövas av rege- ringsrätten. Vissa begränsningar i besvärsrätten gäller enligt 98 & TF. Bl. a. anges ett visst minsta belopp, s. k. summa revisibilis, som klagan- den skall ha tappat i kammarrätten för att talan i regeringsrätten skall prövas. Regeringsrätten kan dock meddela prövningstillstånd även om summa revisibilis inte nås under förutsättning att det för enhetlig lag- tolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att besvären prövas (prejudikatdispens) eller parten visar, att besvärens prövning eljest skulle ha synnerlig betydelse utöver målet (intressedispens). I de fastighets- taxeringsmål som avser tillämpning av 6 & 1 mom., 7—12 55 kommu- nalskattelagen (1928: 370) är kammarrätten enligt 166 och 199 55 TF alltid sista instans. De uppbördsmål som får överklagas till kammarrät- ten kan däremot fullföljas till regeringsrätten.
Beslutade och föreslagna reformer
Skadeförvaltm'ngen
Den 1 januari 1971 koncentrerades den centrala skatteförvalt- ningen till en myndighet, riksskatteverket. Detta verk ersatte bl. a. förut- varande riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden samt kontrollstyrelsen.
Enligt landskontorsutredningens förslag skulle den centrala skatte- myndigheten fungera som chefsmyndighet för den regionala skatteför- valtningen. Det förutsattes därvid att de skatteförvaltande funktionerna bröts ut från länsstyrelserna och lades på särskilda regionala myndighe- ter, skatteverk. Frågan om en sådan utbrytning har hänskjutits till läns- beredningcn, som skall överväga hela den regionala samhällsförvaltning- en.-; organisation på längre sikt. Den regionala skatteförvaltningen kom- mer dock att omorganiseras inom länsstyrelsens ram i samband med den länsstyrelsereform som 1970 års vårriksdag antog riktlinjer för (prop. 1970: 103, SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Förslag rörande organisa- tionens närmare utformning har förelagts riksdagen i prop. 1971: 1, bil. 14.
Prop. 1971: 60 66
Omorganisationen av länsstyrelserna innebär bl.a. att de fiskaliska och dömande funktionerna, som nu är samlade i landskontoret, förs till skilda avdelningar. Vidare ombildas prövningsnämnderna i länen till länsskattcrätter. Omorganisationen blir mindre genomgripande i Stock- holms län än i. andra län. Taxeringsavdelningen och kameral- och upp.- bördsavdelningen i detta län kommer således att finnas kvar med i hu- vudsak oförändrade arbetsuppgifter, medan prövningsnämndsavdelning- en blir länsskatterättsavdelning.
I övriga län bildas en skatteavdelning som övertar de uppgifter som nu ligger på taxerings-, uppbörds— och datasektionerna. I allmänhet organi- seras avdelningen på fem underenheter, nämligen en taxeringsenhet för bl.a. processförande uppgifter, en revisionsenhet för främst taxerings- och skatterevisioner, en mervärdeskatteenhet, en uppbördsenhet och en dataenhet. Särskilda dataenheter kommer att inrättas hos länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, i vilka län datakonto— ret nu ingår i uppbördssektionen. I Gotlands län kommer skatteavdel— ningen dock att bestå av endast två enheter, en revisionsenhet och en enhet för övriga ärenden.
Skatteavdelningen kommer också att överta vissa ärenden som nu i huvudsak bereds och handläggs på länsstyrelsens kameralsektion. Det gäller arvs- och gåvoskatteärenden samt ärenden som rör taxeringsorga- nisationen i första instans, t. ex. indelning i taxeringsdistrikt och förord- nande av taxeringsfunktionärer.
Förvaltningsrättskipningen
Länsförvaltningsreformen innebär, som nyss antytts, bl. a. att pröv- ningsnämnderna omvandlas till skatterätter. Vidare inrättas länsrätter för vissa dömande uppgifter inom det verksamhetsområde som f. n. hör till länsstyrelsens landskansli. Länsskatterätte'n och länsrätten blir organisa- toriskt knutna till den nya'länsstyr'elsens förvaltningsavdelning.
Bestämmelser om skatterätternas och länsrätternas organisation m.m. finns i den lag om skatterätt och'länsrätt som antagits av riksdagen. Lagen innebär också att den mellankommunala prövningsnämnden om- bildas till skatterätt, den mellankommunala skatterätten. Den blir, lik- som nu är fallet med den mellankommunala prövningsnämnden, orga- nisatoriskt knuten till riksskatteverket. Beteckningen skatterätt används i lagen som en gemensam beteckning på länsskatterätterna och den mel- lankommunala skatterätten. I lagen finns föreskrifter om domstolarnas domkretsar och kompetensområden, om ordförande och "nämndemän. hur dessa skall utses, valbarhets- och behörighetsvillkor, d'omförhet, om— röstning m.m. '
Det har dock av praktiska skäl inte varit möjligt att i lagen om skatte— rätt och länsrätt exakt ange skatterätts kompetensområde, utan lagen
Prop. 1971: 60 67
innehåller en bestämmelse (3 5), att vid skatterätt handläggs mål en- ligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som anges i dessa författningar. Det förutsätts alltså att specialförfattningarna skall ange vilka mål som skall handläggas vid skatterätt. Som framgår av den åberopade bestämmelsen kommer dock skatterättens kompetens att bli mera omfattande än prövningsnämndens. Skatterätt kommer sålunda att från länsstyrelsen överta rättskipningen i vissa uppbörds- och folkbokföringsmål. Mål om utdömande av vite, handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxe- ringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift, i vilka mål länsstyrelsen nu beslutar, skall också prövas av skatterätt.
Den högsta förvaltningsrättskipningen föreslås också bli föremål för" en genomgripande omorganisation. Förslag härom har lagts fram i prop. 1971: 30. Denna reform, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, innebär att tyngdpunkten i besvärsprövningen av förvaltningsmål förskjuts från regeringsrätten till kammarrätt. Mål som enligt gällande ordning fullföljs från förvaltningsmyndighet till regeringsrätten skall i allmänhet i stället prövas av kammarrätt. Möjligheterna att fullfölja ta- lan till regeringsrätten begränsas samtidigt till att i princip gälla endast prejudikatfall. Regeringsrätten omvandlas härigenom till huvudsakligen en prejudikatinstans. I samband härmed förstärks kammarrättsorganisa- tionen, bl. a. genom inrättande av en ny kammarrätt i Göteborg.
Prop. 1971: 30 innehåller också förslag till regler om förfarandet hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. De innefattas i två lagar, nämligen en förvaltningslag, som skall gälla vid handläggning av ärende hos förvaltningsmyndighet, och en förvaltningsprocesslag, som skall gälla vid rättskipning såväl i de allmänna förvaltningsdomstolarha, dvs. regeringsrätten och kammarrätten, som i skatterätt och länsrätt. Om det finns en specialregel om förfarandet i lag eller i annan författ- ning som har beslutats av Kungl. Maj:t eller, vad gäller förvaltningsla- gen, Kungl. Maj:t eller riksdagen skall dock den regeln gälla framför det som är föreskrivet i dessa lagar (1 5 andra stycket förvaltningslagen, 2 & förvaltningsprocesslagen). Förvaltningsprocesslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1971, såvitt gäller skatterätt och länsrätt. I övrigt avses dessa två lagar komma att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972.
Departementschefen
De reformer som enligt den nyss lämnade redogörelsen föreslås på förvaltningsrättskipningens och skatteförvaltningens områden förutsätter omfattande ändringar i den berörda lagstiftningen. Delvis är det fråga om att tekniskt anpassa bestämmelserna i författningarna till vad som re- - dan beslutats eller föreslås i andra sammanhang. En fullständig-harmo-
Prop. 1971: 60 68
nisering är dock inte möjlig och har heller inte varit avsedd. De före- slagna bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen är avsedda att vara grundregler, som skall vika för bestämmelser av an- nat innehåll i andra författningar.
Förvaltningslagen gäller vid handläggning av ärende hos förvaltnings- myndighet med vissa angivna undantag. Lagens regler är relativt få, och de måste av naturliga skäl vara allmänt hållna. De representerar en mini- mistandard i fråga om handläggningen av förvaltningsärenden. Taxe— ringsförfarandet är utförligt reglerat i TF, och den regleringen måste i huvudsak finnas kvar. Detsamma gäller också om andra författningar som innehåller detaljerade och för sitt ändamål utformade förfarande- regler, såsom förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum- tionsbeskattning. Vissa bestämmelser i dessa författningar kan dock lämpligen ersättas av bestämmelser i förvaltningslagen. Denna skall gi— vetvis också gälla, när någon avvikande regel inte finns i tillämplig spe- cialförfattning.
I fråga om förslaget till förvaltningsprocesslag är förhållandet ett an— nat. Denna lag skall uttryckligen gälla vid rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Lagen innehåller också betydligt ut- förligare förfaranderegler än förvaltningslagen. Det är därför naturligt att förvaltningsprocesslagen får en mera genomgripande giltighet inom sitt område, och de avvikelser från denna lag som jag i det följande kommer att föreslå för skatteproeessens del är ganska få.
Generell bestämmelse
Bestämmelser om vad som ankommer på prövningsnämnden och på chefen för länsstyrelsens taxeringssektion, förste taxeringsintendenten, finns i åtskilliga författningar. Prövningsnämndens uppgifter kommer, som nyss sagts, att övertas av skatterätt, och de uppgifter som nu vilar på förste taxeringsintendenten bör i den nya länsstyrelseorganisationen i princip ankomma på chefen för skatteavdelningen. Det torde inte vara nödvändigt att göra redaktionella ändringar i alla de författningar som berörs av dessa reformer. Jag föreslår i stället att en generell bestäm— melse ges i lag av innebörd att vad som i lag eller annan författning föreskrivs om prövningsnämnd i stället skall avse skatterätt och vad som föreskrivs om förste taxeringsintendent skall avse skattechef. Jag återkommer till benämningen skattechef i specialmotiveringen till 3 % TF. Det bör nämnas att begreppet skatterätt i lagen om skatterätt Och länsrätt innefattar både länsskatterätt och den mellankommunala skatte- rätten.
Den nya lagen föreslås i likhet med lagen om skatterätt och länsrätt träda i kraft den dag Konungen bestämmer.
Jag övergår nu till de författningsändringar som enligt min mening bör
Prop. 1971: 60 69
vidtas i detta sammanhang. I den mån ändringarna är av redaktionell natur eller endast avser språkliga omformuleringar har någon kommen— tar i allmänhet inte gjorts.
I övrigt får jag beträffande de olika författningarna anföra följande.
Taxeringsförordningen (1956: 623)
Ändringarna i TF blir mycket omfattande, och det har därför över— vägts att utarbeta en ny förordning. Förslag till ny sådan förordning finns också i landskontorsutredningens betänkande, som dock byggde på att skatteförvaltningen skulle brytas ut från länsstyrelserna till fri- stående regionala skatteverk och att skatterätterna skulle bli fristående domstolar. Så blir inte fallet nu, och en omarbetning skulle därför få ske under andra förutsättningar. En omarbetning bör emellertid syfta till en genomgripande omredigering av TF i systematiskt och språk- ligt avseende, och det har inte varit möjligt att göra en sådan samti- digt med den anpassning till förvaltningslagen och förvaltningsprocess- lagen som i första hand måste ske.
Ett annat skäl att inte göra en ny TF i detta sammanhang är att de partier i förordningen som rör fastighetstaxering är avsedda att omarbe- tas i redaktionellt avseende. 1971 års fastighetstaxeringsutredning, som skall göra fortsatt översyn av fastighetstaxeringsreglerna, skall enligt si- na direktiv överväga om det är lämpligt att sammanföra de bestämmel- ser om fastighetstaxcring som nu finns i skilda författningar till ett för- fattningskomplex (jfr riksdagsberättelsen år 1971 Fi 6). Med hänsyn här- till synes en mera fullständig översyn av TF böra anstå tills frågan hur man skall förfara med bestämmelserna om fastighetstaxcringen blivit utredd.
I samband med de ändringsförslag som föranleds av de nya refor- merna har beaktats åtskilligt av vad landskontorsutredningen har före- slagit. Språkliga förenklingar har skett i de paragrafer som måste änd- ras, i den mån det har varit möjligt. Vidare har vissa bestämmelser i TF som är av arbetsordningsnatur eller eljest bör regleras i admini- strativ ordning föreslagits utgå.
3 &
Gällande bestämmelser. Inom taxeringssektionen handläggs både läns- styrelseärcnden och ärenden som enligt skatte- och taxeringsförfattning- arna ankommer på taxeringsintendent. De senare hänför sig främst till de uppgifter som åligger förste taxeringsintendenten enligt 17% TF, nämligen att bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för likformiga och rättvisa taxeringar. De uppgifter som anknyter till denna funktion är alltså inte länsstyrelseuppgifter i vanlig mening utan sådana uppgifter där beslutanderätten ankommer uteslutande på taxeringsinten- denten.
Prop. 1971: 60 70
Taxeringsintendentsuppgifterna kan i sin tur uppdelas i sådana som endast får utföras av förste taxeringsintendenten och sådana som kan delegeras till vissa andra tjänstemän. TF:s bestämmelser om vad som an- kommer på förste taxeringsintendent gäller alltså uppgifter som inte kan delegeras utan skall utföras av taxeringssektionens chef. I Stockholms län, där man har en annan organisation än i andra län, syftar benäm- ningen förste taxeringsintendent på taxeringsavdelningens chef, taxe- ringsdirektörcn. Denne har till skillnad mot vad som gäller i andra län möjlighet att delegera hithörande uppgifter på sin närmaste man, dvs. den förste taxeringsintendent som inte är chef för kontor. Benämningen förste taxeringsintendent innefattar också allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden.
Med taxeringsintendcnt förstås i TF, utom taxeringsintendentcr i olika tjänsteställning, också andra tjänstemän som fått i uppdrag att i sin tjänst utföra göromål som ankommer på taxeringsintendent eller på all- männa ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden.
Departementschefen. I den nya länsstyrelseorganisationen kommer skatteavdelningen att överta bl. a. de arbetsuppgifter som nu utförs inom taxeringssektionen. Vidare är det meningen att vissa arbetsuppgifter skall föras över från den nuvarande kameralsektionen till denna avdelning, bl. a. ärenden rörande taxeringsorganisationen, såsom indelning i taxe- ringsdistrikt, förordnande av taxeringsfunktionärer och ersättningar till dessa. De uppgifter som enligt TF ankommer på landskamreraren och som inte avser dömandet i skattemål och vad därmed sammanhänger hänförs också till skatteavdelningen. Det gäller bl.a. sammanträden med taxeringsfunktionärer och förberedelser för taxeringsarbetet, t. ex. arbetet med de s.k. länsanvisningarna.
Den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelse och taxe- ringsintendent torde i princip böra behållas. Länsstyrelsen som sådan bör nämligen ej agera som part i taxeringsprocessen eller ha uppgifter som anknyter till taxeringskontrollen.
I den nya organisationen bör chefen för skatteavdelningen i princip överta de uppgifter som nu åvilar förste taxeringsintendenten. Han bör dock, om inte annat föreskrivs, kunna delegera arbetsuppgifter enligt TF till cheferna för taxerings- och revisionscnheterna, dvs. de enheter som svarar för processtöring resp. taxeringsrevisioncr. Det bör t. ex. regel- mässigt vara chefen för revisionsenheten som beslutar om taxerings- revision och vad därmed sammanhänger. Begreppet taxeringsenhet in- begriper taxeringskontoren hos länsstyrelsen i Stockholms län och en- heten för övriga ärenden på skatteavdelningen hos länsstyrelsen i Got- lands län. I begreppet revisionsenhet innefattas revisionskontoren hos länsstyrelsen i Stockholms län.
I Stockholms län bör chefen för taxeringsavdelningen ha samma
Prop. 1971: 60 71
uppgifter enligt TF som chefen för skatteavdelningen i övriga län. Chefen för taxeringsavdelningen bör, liksom hittills, kunna uppdra åt sin ställföreträdare, dvs. f.n. den förste taxeringsintendent som inte är chef för kontor, att fullgöra uppgift som ankommer på honom. Av praktiska skäl bör avdelningschefernas befogenheter inte knytas till deras tjänstetitel. Jag förordar i stället att benämningen ”skattechef” används för att beteckna såväl chef för skatteavdelning som chefen för taxeringsavdelningen i Stockholms län. '
Det nuvarande allmänna ombudet hos den mellankommunala pröv- ningsnämnden, som efter nämndens ombildning till skatterätt bör be- nämnas allmänna ombudet för mellankommunala mål, bör ha samma befogenheter som skattechef såvitt gäller de ärenden som faller inom den mellankommunala skatterättens'kompetens. Benämningen skatte- chef bör alltså med angiven begränsning avse också detta allmänna ombud.
I övrigt förordas ändringar av huvudsakligen redaktionell natur. Hän— visningen i sista stycket till 54 & bör med hänsyn till denna paragrafs nu- varande innehåll utgå. Bestämmelsen i 118 % TF skall enligt prop. 1971: 10 med förslag till skattebrottslag m.m. upphöra att gälla den 31 december 1971. Övergångsvis bör dock hänvisningen till 1.18 % gälla.
10s
I denna paragraf anges taxeringsassistentens huvudsakliga arbetsupp- gifter. Taxeringsassistentens arbete är under taxeringsperiodcn inriktat på att biträda särskild taxeringsnämnd, medan han under resten av året ut- för annat taxeringsarbete, bl. a. taxeringsrevisioncr.
I den nya länsstyrelseorganisationen kommer taxeringsassistenterna att ingå i länsstyrelsens skatteavdelning. Därav följer att de skall iaktta an- visningar om arbetsuppgifternas fördelning och vad som eljest föreskri- ves av länsstyrelsen, chefen för avdelningen eller annan behörig överord- nad. Särskilda bestämmclscr härom torde inte erfordras i TF. Bestäm- melserna i tredje och fjärde styckena bör därför utgå.
Bestämmelsen i femte stycket, att taxeringsassistent skall utföra taxe- ringsrevision i den mån han därtill erhåller uppdrag, bör likaledes utgå. Skyldigheten för tjänsteman att utföra taxeringsrevision regleras nämli- gen generellt i 57 å.
ll. och 12 55
I dessa paragrafer finns bestämmelser om prövningsnämnd i län och om den mellankommunala prövningsnämnden. Här regleras frågor om nämndernas organisation. såsom när prövningsnämnd skall samman-' träda på avdelningar, vem som är ordförande, nämndernas sammansätt-
Prop. 1971: 60 72
ning och kansli. Motsvarigheten till dessa bestämmelser för skatterätter- nas vidkommande finns i lagen om skatterätt och länsrätt. Paragraferna bör därför upphöra att gälla.
13 Bestämmelserna i denna paragraf om valbarhets— och behörighetsvill- kor gäller ledamot och suppleant i såväl taxeringsnämnd som prövnings-
'.'/'f-
nämnd. För skatterätternas del finns bestämmelser härom i lagen om skatterätt och länsrätt. Denna paragraf bör därför endast lämna regler för ledamot och suppleant i taxeringsnämnd.
I 1928 års taxeringsförordning betraktades taxeringsnämndernas valda ledamöter som representanter för olika grupper av skattskyldiga. Samma betraktelsesätt kvarstår i denna paragraf men har i bestämmelserna i 6 5 4 mom. om besvär över val av ledamot avlösts av det för moderna för- hållanden naturligare synsättet, att de valda ledamöterna skall företräda kännedom om olika grupper av skattskyldiga. Landskontorsutredningen föreslår att 135 utformas med ledning av detta synsätt. Jag biträder detta förslag.
Övriga ändringar avser endast omformuleringar i förenklingssyfte.
15
ff./J
Paragrafen innehåller regler om prövningsnämnds och taxerings- nämnds rätt att anlita sakkunnig. För skatterättens del avses denna rätt bli reglerad i 24 & förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30). Föreskrifterna i 15 & TF bör därför begränsas till att gälla taxerings- nämnd.
Enligt 9 5 förslaget till förvaltningslag (prop. 1971: 30) får myndig- het vid behov anlita tolk, när myndigheten har att göra med någon som ej behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller talska- dad. Denna regel torde också någon gång kunna bli tillämplig på taxe- ringsnämnd. Liksom hittills bör taxeringsnämnd få anlita sakkunnig vid behandling av taxeringsfråga som kräver särskild sakkunskap. Beslut om att anlita tolk eller sakkunnig får enligt vad som följer av 63 å andra stycket TF fattas av taxeringsnämndens ordförande. Denne bör dock först samråda med skattechefen. En föreskrift härom bör införas i paragrafen.
_ 17 'g'
Förste taxeringsintendentens åligganden enligt denna paragraf bör övertas av skattechefen. Enligt första stycket skall förste taxeringsin- tendenten i erforderlig omfattning granska verkställda taxeringar. Det är en viktig uppgift att se till att sådan granskning sker. Av praktiska skäl
Prop. 1971: 60 73
är det dock i regel knappast möjligt för honom, och blir det än mindre för skattechefen, att själv granska taxeringarna, utan uppgiften kom- mer, liksom f. n., i huvudsak att utföras av underordnad personal.
Begreppet prövningsdistrikt, som anger prövningsnämnds domkrets och enligt 11 % 1 mom. är liktydigt med län, bör inte finnas kvar. Skatte- rätts domkrets regleras nämligen i lagen om skatterätt och länsrätt. I tredje stycket bör därför ordet prövningsdistriktet bytas ut mot länet.
Enligt fjärde stycket får den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende inte som taxeringsintendent taga befattning med samma ärende. Förslaget till förvaltningslag (prop. 1971: 30) innehåller jävs- regler som enligt min mening bör tillämpas också på taxeringsom- rådet. Dessa jävsregler innefattar bl. a. s. k. tvåinstansjäv och s. k. grann- lagenhctsjäv. Jag avser att senare under 62 & närmare behandla hit- hörande frågor, och vill med hänvisning till vad jag då kommer att anföra förorda att den speciella jävsregeln i detta stycke utgår.
34 ä 2 mom.
Gällande bestämmelser. Skattskyldig skall enligt paragrafens första moment normalt avge självdeklaration den 15 februari under taxerings- året. Vissa skattskyldiga åtnjuter dock anstånd med att lämna deklaration till den 31 mars. Enligt andra momentet kan deklarationsskyldig på an- sökan få anstånd med att lämna deklaration. Sådant anstånd kan dock beviljas honom endast om hinder möter att lämna deklaration på grund av hans förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet. Beslut om anstånd meddelas av förste taxeringsintendenten. och beslutet får inte överklagas.
Utredningar m. m. Landskonlorsutredningen föreslår att anstånd skall kunna medges den som visar att det på grund av särskilda omständighe- ter mötcr hinder att lämna självdeklaration inom föreskriven tid. Utred- ningen framhåller att den föreslagna lydelsen visserligen avviker väsent- ligt från nuvarande bestämmelser, men att man endast syftar till att när- mare anpassa reglerna till nu allmänt tillämpad praxis. Rcmissinstan- serna har ingen erinran mot förslaget.
I skattastrafflagutredningens betänkande Skattebrotten (1969: 42) fö- reslås skattetillägg vid deklarationsförsummelse. I denna fråga berör flera remissinstanser möjligheten att få anstånd med avgivandet av deklaration. Enligt länsstyrelsen i Örebro län förekommer olika bedöm- ningar av grunderna för anstånd. Sålunda medges inom vissa län an- stånd ytterst generöst medan man i andra län tillämpar bestämmelserna mera restriktivt. Länsstyrelsen anser det därför önskvärt att i samband med tillskapandet av bestämmelser om skattetillägg en översyn görs av bestämmelserna om anstånd med deklaration eller att i vart fall centra-
Prop. 1971: 60 74
la anvisningar utfärdas så att man når "en likformig tillämpning av de gällande bestämmelserna. Andra remissinstanser pekar på svårigheter- na för olika grupper av deklarationsmedhjälpare att inom föreskriven tid kunna biträda alla de skattskyldiga som anser sig behöva hjälp med deklarationerna.
Departementschefen. I prop. 1971: 10 med förslag till skattebrottslag m.m. förordas att en särskild avgift, förseningsavgift, påförs skattskyl- dig, som underlåtit att avlämna självdeklaration, eller avlämnat sådan deklaration först efter utgången av den i 34å 1 mom. eller med stöd av 34 få 2 mom. föreskrivna tiden. Jag understryker i denna proposition att det ligger i sakens natur att anstånd inte bör medges annat än när det verkligen är av behovet påkallat, men framhåller också att någon påföljd inte bör inträffa när skäl för anstånd är för handen.
Gällande bestämmelser om anstånd är ganska rigorösa, och avsikten är givetvis att anstånd skall förekomma endast i undantagsfall. I prakti- ken har emellertid anstånd beviljats i större utsträckning än vad författ- ningens ordalydelse egentligen medger. Praxis härvidlag växlar också från län till län. Enligt min mening är detta ett område där riksskattever- ket genom anvisningar bör kunna åstadkomma större enhetlighet. An- ståndsreglerna bör dock, som landskontorsutredningen föreslår, anpassas till rådande praxis. Anstånd bör således kunna medges den som vi- sar att hinder på grund av särskilda omständigheter möter att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid. Uttrycket ”särskilda omständighe- ter” markerar att anståndsfrågan alltjämt skall bedömas restriktivt. Självfallet skall anståndsfrågan bedömas efter de speciella omständighe- ter som föreligger det aktuella året. Den omständigheten att en' skattskyl- dig fått anstånd ett år är i och för sig inget skäl att han skall medges an- stånd också i fortsättningen. '
Ansökan görs f.n. hos förste taxeringsintendenten. I den nya organi- sationen bör ansökan göras hos skattechefen.
39 ä 4 mom.
Länsstyrelsen kan. om i detta moment angivna förutsättningar är för handen, på framställning befria skattskyldig från skyldighet att lämna kontrolluppgift. Som framgår av prop. 1971: 14 (s. 57) med förslag till lag om skatterätt och länsrätt är det meningen att skatterätten skall be- sluta i sådana mål. Ordet ”länsstyrelsen” bör därför bytas ut mot ”skat- terätten”.
50 5 1 mom. Gällande bestämmelser. Paragrafen, som innehåller sekretessbestäm- melser, lämnar bl. a. föreskrifter om vilka som får granska självdeklara- tion och andra uppgifter och handlingar för taxering. Sådan granskning
Prop. 1971: 60 75
får göras av ordföranden och kronoombudet i taxeringsnämnd samt de ledamöter i nämnden som utses därtill, vidare av ämbets- eller tjänste- man på vilken sådan granskning ankommer till följd av bestämmelserna i TF och ledamöterna i prövningsnämnden. Vidare föreskrivs i paragra- fen bl. a. att självdeklaration inte får tas in i taxeringsnämnds eller pröv- ningsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen erfordras.
Landskontorsutredningen. I anslutning till förslaget att inrätta skatte- rätter föreslår utredningen att granskning av deklaration får göras av domstol. Principen om att olika myndigheter och funktioner som är verksamma med skattekontroll skall få ta del av varandras material före- slås vidare bli uttryckligen lagfäst. Remissinstanserna har ingen erinran mot utredningens förslag i dessa delar.
Departementschefen. I enlighet med landskontorsutredningcns förslag förordar jag att det uttryckligen föreskrivs att självdeklarationer och an- dra i paragrafen avsedda uppgifter och handlingar får granskas av domstol och tjänstemän som utövar taxerings- eller skattekontroll. Med domstol avses givetvis inte enbart förvaltningsdomstol, t. ex. skatte- rätt, utan även allmän domstol.
Bestämmelsen att självdeklaration inte får tas in i protokoll i vidare mån än som erfordras bör endast avse taxeringsnämnds protokoll.
51 och 53 åå
I dessa paragrafer anges vilka som har behörighet att utfärda anma- ning och när vite får föreläggas i anmaning.
F.n. har prövningsnämnderna anmaningsrätt. Motivet till detta är att prövningsnämnderna skall kunna använda anmaningsförfarandet för att fullständiga utredningen i besvärsmål. Det torde emellertid sällan eller aldrig förekomma att prövningsnämnderna begagnar sig av denna rätt. Uppgiften att svara för utredningen i skattemål kommer i princip att ligga på parterna själva och inte på skatterätten, som har att leda parter- nas utredning. Skatterätterna får andra och mera effektiva utrednings- medel än anmaningsrätten, bl.a. rätt att höra vittne eller sakkunnig under ed eller försäkran. Anledning torde därför saknas att låta dessa domstolar ha den anmaningsrätt som här avses.
Anmaning enligt 51 å andra stycket får endast utfärdas av förste taxe- ringsintendent. Här åsyftas anmaning beträffande uppgifter som avses i 39 ä 2 mom., dvs. uppgifter från rörelseidkare m.fl. om utbetalningar och försäljningar till icke namngivna mottagare. I detta fall bör delege- ring enligt 3 å inte komma i fråga, eftersom sådan anmaning kan få mycket vidsträckt räckvidd. Anmaning enligt detta stycke bör därför i
Prop. 1971: 60 76
den nya organisationen få utfärdas endast av skattechefen i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.
Jag förordar att 51 och 53 åå ändras i enlighet med vad jag nu har anfört. Vissa redaktionella ändringar bör också göras i 51 S.
56 ä 4 mom.
Beslut om handlings undantagande från taxeringsrevision fattas f.n. av länsstyrelsen, men skall enligt lagen om skatterätt och länsrätt med- delas av skatterätten. Ordet ”länsstyrelse” bör därför bytas ut mot ”skatterätten”.
Någon uttrycklig bestämmelse om hos vilken skatterätt man skall göra framställning om handlings undantagande från taxeringsrevision torde inte behövas. Framställningen bör regelmässigt ges in till skatte- rätten i det län där revisionen sker, vilket i det stora flertalet fall är liktydigt med det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen.
57 %
Gällande bestämmelser. Enligt 1 mom. får beslut om taxeringsrevision i länen endast fattas av förste taxeringsintendent. I Stockholms län kan dock uppdras åt förste revisionsintendent att meddela sådant beslut. Av 3 & framgår att taxeringsrevision också kan beslutas av allmänna ombu- det hos den mellankommunala prövningsnämnden och av annan därtill förordnad tjänsteman hos riksskatteverket. Om en förste taxeringsinten- dent anser att taxeringsrevision bör göras i annat län, skall han begära detta hos sin kollega i det länet. I tredje stycket anges vilka som får ut— föra taxeringsrevision.
Eftersom taxeringsnämnd, som framgår av första momentet, inte får besluta om taxeringsrevision, måste nämnden vända sig till förste taxe- ringsintendenten när den vill ha sådan revision utförd. Detta framgår av andra momentet, som också lämnar regler för överlämnandet av vissa handlingar och underrättelser.
Departementschefen. Uppgiften att besluta om taxeringsrevision i lä- nen bör i den nya organisationen ankomma på skattechefen. Som re- dan har nämnts under 3å förutsätts dock att denna uppgift och vad därmed sammanhänger, såsom att bestämma tid och plats för revisionen, regelmässigt delegeras till chefen för revisionsenheten. Därmed blir den särskilda bestämmelsen om delegering till förste revisionsintcndcnt i Stockholms län överflödig. Paragrafen bör i övrigt förenklas, varvid and- ra momentct bör utgå. Föreskrifterna i detta moment om överlämnande av vissa handlingar och uppgifter kan nämligen regleras i administrativ ordning, och den kvarstående bestämmelsen, att taxeringsnämnd har att göra framställning om taxeringsrevision, bör efter omredigering tas in i paragrafens andra stycke.
Prop. 1971: 60 77
59 5
Enligt första stycket skall länsstyrelsen vaka över att taxeringsarbe— tet i första instans ordnas och bedrivs ändamålsenligt. I andra styc- ket föreskrivs att förste taxeringsintendenten skall övervaka taxerings- nämndernas arbete och vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.
Det ligger i sakens natur att i den nya organisationen ansvaret för övervakningen av taxeringsnämndernas arbete i realiteten kommer att ligga på skattechefen. Övervakningen bör emellertid, som hittills, vara en uppgift som ankommer på länsstyrelsen. Hur därmed samman— hängande arbete skall utföras och fördelas på olika tjänstemän, bör på vanligt sätt regleras i instruktion och arbetsordning. Den nuvarande distinktionen mellan vad som enligt första stycket åligger länsstyrelsen och enligt andra stycket förste taxeringsintendenten bör därför inte fin- nas kvar. Eftersom föreskriften i första stycket får anses innefatta skyl- dighet att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd föror- dar jag att andra stycket utgår.
59 a 5 Enligt beslut av 1970 års höstriksdag skall s.k. länsanvisningar för taxeringen numera fastställas av riksskatteverket. Tidigare fastställdes de av prövningsnämnden. Bestämmelsen återfinns i 93 & under kapitelrubri- ken Om prövningsnämndernas verksamhet. Enligt vad jag förordar i det följande kommer hela detta avsnitt att utgå. Bestämmelsen bör härvid lämpligen överföras till en ny paragraf, 59 a %.
605
Länsstyrelsen har enligt denna paragraf rätt att kalla ledamöter i taxeringsnämnd till sammanträde inför landskamreraren för över- läggningar om taxeringsarbetet. Uttrycket ”inför landskamreraren” bör utgå. Dessa sammanträden syftar enligt sakens natur bl. a. till att främja en likformig och rättvis taxering. Bestämmelsen i sista punkten att man vid överläggningarna bör ägna uppmärksamhet åt åtgärder i detta syfte bör därför utgå såsom överflödig.
62 &
Gällande bestämmelser. Denna paragraf reglerar jäv i taxerings- nämnd. Enligt första momentet skall ledamot i taxcringsnämnd avträda vid taxering som angår honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, som han har del i, vidare vid taxering av bo- lag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller förvaltning han tillhör, eller vid taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med att upprätta deklara— tion till ledning vid taxeringen. Vad som sägs om ledamot gäller i till- lämpliga delar också taxeringsassistent. Andra momentet innehåller en
Prop. 1971: 60 78
bestämmelse om hur man skall förfara när ordföranden i nämnden är jävig. Nämnden utser då inom sig en ledamot att föra ordet vid behand- lingen av ärendet.
Förslaget till förvaltningslag m. m. Enligt 4 5 i förslaget till förvalt- ningslag (prop. 1971: 30) är den som har att handlägga ärende jävig,
1. om saken angår honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närstående eller ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon honom närstående,
2. om han eller någon honom närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,
3. om ärendet blivit anhängigt hos myndigheten efter klagan eller underställning eller på grund av tillsyn över annan myndighet och han tidigare hos den underordnade myndigheten deltagit i den slutliga hand- läggningen av ärende som rör saken,
4. om han i saken fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon, eller _
5. om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.
I 5 & lagförslaget föreskrivs bl. a. att den som är jävig ej får handlägga ärendet.
I detta sammanhang bör anmälas att JO med skrivelse till chefen för finansdepartementet har överlämnat sitt beslut i ett ärende som ansetts kunna bli av intresse vid en översyn av TF. JO:s beslut hänför sig till den speciella jävssituation som uppkommer, när en tjänsteman, som har intagit eller intar partsställning i högre instans gentemot en skattskyldig, fungerar som ordförande hos taxeringsnämnd som skall bedöma den skattskyldiges taxering. JO erinrar om att bland jävsgrunderna i 62 & TF inte särskilt nämns det allmänna jävet att ”särskild omständighet förelig- ger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet”. . Härav bör dock inte motsättningsvis dras den slutsatsen att sådant grann- lagenhetsjäv inte behöver beaktas. Enligt JOzs mening kräver den all- männa jävsgrundsatsen att en ordförande i taxeringsnämnd avträder och inte deltar i handläggningen av fråga om taxering, om sådan särskild omständighet som nyss sagts föreligger. I annat fall skulle allmänhetens förtroende för taxeringsnämndcn äventyras.
JO ifrågasätter om inte reglerna om jäv hos taxeringsnämnd bör byg— gas ut så att det uttryckligen görs klart att en ordförande är jävig i ett sådant fall. Han anser dock att frågan kan anstå till den allmänna över— syn av TF:s jävsregler som väntas komma till stånd i samband med ge- nomförandet av förslaget till förvaltningslag.
JO berör också frågan om jäv för tjänsteman hos länsstyrelse som
Prop. 1971: 60 79
fullgör taxeringsintendents funktion och hänvisar härvidlag till regeln i 17 & fjärde stycket TF. Denna blir enligt lydelsen dock tillämplig endast när tjänstemannen ställs inför ett visst bestämt taxeringsärende, som han handlagt förut i annan befattning, t. ex. som taxeringsnämndens ordfö- rande. Tvåinstansjävet i fråga gäller däremot inte fall då han haft att göra med ett annat taxeringsärende rörande samma skattskyldig för ett tidigare år eller kommer att få befattning med ett taxeringsärende, som angår den skattskyldige, för ett senare år. JO påpekar att frågan om jäv fördenskull inte står öppen, eftersom den allmänna jävsbestämmelsen i 375 länsstyrelseinstruktionen, som hänvisar till reglerna om domarjäv, är tillämplig också på länsstyrelsetjänsteman som fullgör taxeringsinten— dents funktion. Den jävsgrund bland domarjävsreglema, till vilken in— struktion bestämmelsen hänvisar och som närmast aktualiseras, är det förut beskrivna grannlagenhetsjävet.
JO påpekar att det förhållandet att en tjänsteman i taxeringsintendents ' ställning i egenskap av taxeringsnämndsordförande haft att göra med an- nan taxering av den skattskyldige generellt sett inte torde kunna. anses grunda jäv för honom. Sistnämnda taxering kan ju ha varit helt okontro- versiell och inte föranlett någon skriftväxling eller diskussion med den skattskyldige och därför inte ha lämnat något spår i någonderas minne. Det torde därmed förhålla sig så att befattningen med annat taxeringsä— rcnde rörande samma skattskyldig kan men inte behöver rubba förtroen- det till en taxeringsintendent på det sättet att den skattskyldige befarar en förutfattad eller eljest partisk mening från tjänstemannens sida.
Departementschefen. Jävsreglerna i 4 & förslaget till förvaltningslag är i flera avseenden mera långtgående än motsvarande regler i 62 5 1 mom. TF. Å andra sidan är några av de i TF angivna jävsfallen inte uttryckli- gen nämnda i förvaltningslagen.
Släktskapsjäven avser i förvaltningslagen inte bara de fall då saken angår eget jäv eller jäv för make, föräldrar, barn eller syskon utan också, i motsats till regeln i TF, annan närstående. I prop. 1971: 30 an- för föredragande departementschefen att bedömningen av om en person skall räknas som ”närstående” eller ej kan utfalla olika i olika fall allt efter omständigheterna. Det påpekas att uttrycket ”närstående” formellt täcker såväl situationer då släktskap eller svågerlag föreligger som fall då någon av annan anledning är att karakterisera som närstående, t. ex. en person som stadigvarande sammanbor med den som har att hand-' lägga ett ärende. TF anger däremot jäv för delägare i oskift dödsbo. Detta jävsfall nämns ej i förvaltningslagen, men innefattas i lagens mer allmänt hållna jävstyper, ställföreträdarjävet i 4 5 2 eller grannlagenhets- jävet i 4 & 5. Jäv föreligger också enligt 4 5 1, om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för den som har att hand- lägga ett ärende eller honom närstående.
Prop. 1971: 60 30
Den andra jävspunkten i 62 ä 1 mom. TF gäller vid taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller förvaltning taxeringsnämndsle- damoten tillhör. Den närmaste motsvarigheten till detta jäv i förslaget till förvaltningslag är ställföreträdarjävet, som dock har en delvis annan innebörd, Det gäller nämligen den som är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång. Jävet gäller också när sådan ställföreträdarsituation föreligger för närstående till den som har att handlägga ärendet. Såtill- vida föreligger en utvidgning jämfört med TF. Däremot gäller ställföre- trädarjävet till skillnad från regeln i TF inte styrelseledamot. Enligt mo- tiven till 4 & förvaltningslagen har det inte ansetts behövligt med någon särskild jävsregel för det fallet att handläggaren av ett ärende är ledamot av styrelsen för ett samfund eller en inrättning. I den mån sådana situa- tioner inte faller under 4 5 2 förvaltningslagen, vilket är fallet om veder- börande tillika är behörig att företräda samfundet eller inrättningen, får situationerna bedömas enligt den allmänna jävsbestämmelsen i 4 5 5. För egen del får jag tillfoga att styrelseledamot i aktiebolag eller ekono- misk förening regelmässigt bör anses jävig vid behandling av fråga om taxering av bolaget eller föreningen.
Den tredje jävspunkten i 62 5 1 mom. TF gäller för taxeringsnämnds- ledamot vid taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med att upprätta de- klaration till ledning vid taxeringen. Situationen för förmyndare och god man faller under regeln om ställföreträdarjäv i 4å 2 förvaltningslagen. För övriga här berörda fall finns i lagen en särskild jävsregel i 4 5 4. Där anges jäv för den som i saken fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon.
Som redan antytts innehåller förslaget till förvaltningslag också ett all- mänt jäv, s. k. grannlagcnhetsjäv. Enligt 4 5 5 är nämligen den som har att handlägga ett ärende jävig om särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. I 4 5 3 förvaltningslagen finns ytterligare en jävsregel som saknar motsva- righet i 62 5 1 mom. TF. Där regleras s. k. tvåinstansjäv, dvs. det fall då det blir aktuellt för någon att handlägga ett ärende, som han tidigare handlagt hos underordnad myndighet. Dessa bestämmelser reglerar de jävssituationer, som berörs i 1015 tidigare återgivna uttalande. I de fall, då en tjänsteman som intagit eller intar partsställning i högre instans gentemot en skattskyldig fungerar som ordförande hos taxeringsnämnd som skall bedöma den skattskyldiges taxering, blir 4 5 5 tillämplig. I den omvända situationen, dvs. då en tjänsteman som tidigare har handlagt ett taxeringsärende, t. ex. som ordförande hos taxeringsnämnd, ställs inför samma ärende, t. ex. som taxeringsintendent, är fallet att bedöma enligt
Prop. 1971: 60 81
regeln om tvåinstansjäv (45 3) eller enligt den allmänna regeln om grannlagenhetsjäv (4 g 5).
Som JO framhåller kan dock situationen vara sådan att jäv inte kan anses föreligga. Taxeringsintendenten eller taxeringsnämndsordföranden kan sålunda ha glömt att han haft med den skattskyldiges taxering att ' skaffa, vilket kan vara förklarligt t. ex. om flera år förflutit eller om den skattskyldige flyttat till annat taxeringsdistrikt eller om det tidigare ären- det varit helt okontroversiellt. Frågan kommer dock givetvis i ett annat läge om den skattskyldige anmäler att han anser jäv föreligga. Det bör i anslutning härtill framhållas att, i andra fall än de här berörda, jäv inte kan anses föreligga enbart på den grunden att en skattskyldig uttalar misstro mot taxeringsnämndens ordförande eller hela nämnden.
Genomgången av gällande jävsregler och de i förvaltningslagen före- slagna visar enligt min mening att de senare reglerna bör ersätta TF:s. För denna ståndpunkt talar inte enbart det förhållandet att en särbe- handling för taxeringsförfarandcts del skulle försvåra den enhetlighet i handläggning av förvaltningsärenden som lagförslaget syftar till. Reg- lerna i förvaltningslagen täcker också på viktiga punkter luckor i TF:s jävsregler. Jag syftar härvid bl. a. på de fall som JO har behandlat och på att jäv enligt TF saknas för personer som stadigvarande sammanbor med varandra. De jävsfall som nu regleras i TF som inte uttryckligen nämns i förvaltningslagen omfattas samtliga av mera allmänt hållna jävsregler i lagen.
Enligt 62å 1 mom. sista stycket TF gäller jävsreglerna i tillämpliga delar taxeringsassistent. Jävsbestämmelserna i 45 förvaltningslagen an- knyter till den som har att handlägga ärende. Härmed avses både beslu- tande och annan handläggare. Med hänsyn till taxeringsassistentens upp- gifter enligt 10 å TF fordras inte någon särskild föreskrift om jäv för så- dan tjänsteman. .
62 ä 1 mom. TF innehåller en uttrycklig bestämmelse om att ledamot av taxeringsnämnd skall avträda när han är jävig. Någon sådan uttryck— lig föreskrift finns inte i förvaltningslagen, men samma regel innefattas i 5 & nämnda lag. Enligt 61 _S 4 mom. TF skall sammanträde med taxe- ringsnämnd hållas inom'slutna dörrar. Härav torde följa att den som på grund av jäv inte får deltaga i handläggningen av ett ärende skall lämna sammanträdet när ärendet behandlas.
Med hänsyn till det anförda kan bestämmelserna i 62 ä 1 mom. TF utgå. Innehållet i paragrafens andra moment bör kvarstå med vissa änd- ringar av i huvudsak redaktionell natur. I samband därmed bör para- grafens indelning i moment slopas.
Enligt 1 % taxeringskungörelsen (1957: 513) hör jävsbestämmelserna i 62 5 1 mom. TF till dem som skall läsas upp vid första sammanträdet- med taxeringsnämnd, fastighetstaxcringsnämnd eller särskild fastighets- taxeringsnämnd. Detta markerar vikten av att nämnderna iakttar jävs-
Prop. 1971: 60 82
reglerna. Bestämmelsen i taxeringskungörelsen bör vid bifall till vad jag här förordar ändras så att hänvisning i stället sker till jävsreglerna i för- valtningslagen.
67 5 Jag förordar ändringar av redaktionell natur, föranledda av den nya organisationen och förslaget till förvaltningsprocesslag, och vissa språk- liga omformuleringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.
69 ä 4 mom.
Enligt 18 & förslaget till förvaltningslag (prop. 1971: 30) skall under- rättelse om beslut bl. a. förses med besvärshänvisning och upplysning om skiljaktig mening, som antecknas i protokoll eller annan handling. Denna regel kommer också att gälla underrättelse om beslut av taxe- ringsnämnd.
73 &
Enligt 73 % sista stycket faller inom den mellankommunala skatterät— tens kompetensområde bl. a. besvär anförda av koncernbolag som av- lämnat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län. Bestäm- melsen bör ändras så att det framgår att den mellankommunala skatte- rätten också skall pröva besvär som anförs av allmänna ombudet rö— rande sådana bolags taxering.
I övrigt innefattar den föreslagna lydelsen vissa följdändringar.
74 &
Paragrafen innehåller bestämmelser om skattskyldigs, kommuns och taxeringsintendents besvärsrätt. I första och tredje styckena sägs att be— svären skall föras hos prövningsnämnden, dvs. i framtiden skatterätten. Då detta framgår redan av 73 %, kan bestämmelsen härom. i 74 & utgå.
Av 11 & förvaltningslagen framgår att besvär får anföras av den som beslutet angår, om det gått emot honom. I taxeringsprocessen bör lik- som hittills gälla att skattskyldig kan yrka ändring i taxeringsnämndens beslut även när deklarationen följts. Paragrafens första stycke bör ge uttryck för denna regel.
Enligt sista stycket andra punkten får taxeringsintendent yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån. En motsva- righet till denna bestämmelse och till bestämmelsen i 95 å, som innehål— ler regler om taxeringsintendents rätt att anföra besvär hos kammarrät- ten till den skattskyldiges förmån, förordas bli intagen i 106 5. Bestäm- melsen bör därför utgå ur 74 S.
75 5
Enligt 7 % förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971130) skall rättidiga besvär som getts in till beslutsmyndigheten i stället för besvärs- myndigheten inte avvisas. Denna regel kommer också att gälla på taxe-
Prop. 1971: 60 83
ringsområdet, och besvär skall alltså inte avvisas av det skälet att de har tillställts taxeringsnämnden i stället för skatterätten.
76 &
Gällande bestämmelser. Enligt denna paragraf skall besvär över taxe- ringsnämnds beslut senast ha inkommit, från skattskyldig den 15 augusti under taxeringsäret. från kommun den 30 september samma år och från
taxeringsintendent den 30 april året efter taxeringsäret. Har prövnings- nämnd avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering, får taxeringsin- tendenten dock ej därefter anföra besvär hos prövningsnämnden rörande samma taxering.
Landskontorsutredningens förslag och remissyttrandena. Utredningen erinrar om att det i förarbetena till gällande TF uttalades, att taxeringsin- tendenten inom den för honom gällande besvärstiden borde ange den be- loppsmässiga ramen för sin talan och att det borde eftersträvas att även grunderna för besvärstalan redovisades. Någon uttrycklig bestämmelse av denna innebörd meddelades dock ej i TF, och taxeringsintendenten har därför i praxis ansetts kunna anföra besvär reservationsvis intill den 30 april utan att beloppsmässigt precisera sin talan. Enligt utredningen bör möjligheten att anföra sådana reservationsbesvär begränsas till rena undantagsfall. Man föreslår därför att yrkande och grund för talan skall anges senast den 30 april. Om det med hänsyn till utredningens vidlyftig- het, den skattskyldiges uppträdande eller andra synnerliga skäl finnes nödvändigt, föreslås dock möjlighet till uppskov intill utgången av juni efter prövning av skatterätten i varje enskilt fall.
Utredningens förslag till begränsning av möjligheten att anföra reser- vationsbesvär godtas i allmänhet av remissinstanserna. Sveriges industri- förbund föreslår att taxeringsintendentens besvärstid skall förkortas och utgå den 31 januari året efter taxeringsäret. Reservationsbesvär från tax- eringsintendentens sida bör enligt förbundet, i enlighet med vad riksda- gen torde ha förutsatt då den nuvarande tidsgränsen sattes, inte tolereras i framtiden. Förbundet anser det erforderligt med en uttrycklig bestäm- melse om att reservationsbesvär inte får anföras av taxeringsintendent Lantbrukets skattedelegation erinrar om att JO anmärkt mot den tendens som föreligger att använda reservationsbcsvär i stor utsträckning. Det sätt på vilket nuvarande regler tillämpas uppges ha vållat stor irritation bland de skattskyldiga, eftersom definitiva yrkanden ofta inte framställs förrän omkring ]. juni året efter taxeringsäret eller ännu senare. Irritatio- nen har blivit än starkare genom att de skattskyldiga praktiskt taget ald- rig delges reservationsbesvären. Detta leder dem lätt till uppfattningen att sådana besv'a'r aldrig anförts eller anförts för sent. Enligt delegatio— nens uppfattning bör en framställning om uppskov med yrkande och grund för talan till skatterätten göras före den 30 april och rätten om möjligt avgöra frågan före samma tidpunkt. Den skattskyldige bör under
Prop. 1971: 60 84
alla omständigheter omedelbart erhålla kännedom om att sådan fram- ställning gjorts. Såvitt länsstyrelsen i Norrbottens län har sig bekant har taxeringsintendenterna inte missbrukat sin möjlighet att anföra besvär utan har lojalt följt 76 & TF med förarbeten. Från den synpunkten finns enligt länsstyrelsen inte skäl för den skärpning av bestämmelserna som föreslagits. Det erinras om att någon begränsning i rätten att anföra be- svär reservationsvis inte har föreskrivits för enskild part.
Förslaget till lag om skatterätt och remissyttrandena. I anslutning till landskontorsutredningens förslag lämnades ett inom finansdepartementet utarbetat lagförslag, ”Lag om skatterätt" (SOU 1967: 24). Detta lagför- slag remissbehandlades tillsammans med landskontorsutredningens be- tänkande och ligger jämte andra utredningsförslag till grund för det framlagda förslaget till förvaltningsprocesslag och lagen om skatterätt och länsrätt.
I förslaget till lag om skatterätt har 15 & denna lydelse: Har ansökan eller besvär ej kommit in i rätt tid, får talan ej tas upp till prövning. I motiven framhålls att det är en mycket omdebatterad fråga om det ex officio skall kontrolleras huruvida en skattskyldigs besvär kommit in i rätt tid eller ej. Frågeställningen kompliceras av att reglerna om skatt- skyldigs klagan över sin taxering bildar ett synnerligen invecklat mönster med en ordinär besvärstid och därutöver särskilda tider för extraordinära besvär. Till detta kommer att taxeringsintendent kan göra skattskyldigs för sent anförda besvär till sina och klaga till förmån för honom. Det kunde konstateras att prövningsnämndernas praxis i fråga om avvisande av för sent anförda besvär blivit oenhetlig. I motiven framhålls mot bak- grund härav att, om man väljer en ordning med författningsstadgade be- svärstider, den ordningen också bör följas och tillämpas lika inom hela landet. Att författningsmässigt hålla fast vid viss ordning, men i prakti- ken tillämpa en annan, betecknas som en dubbelmoral vilken inte borde få leva vidare hos skatterätterna.
I remissvaren tillstyrkes förslaget om officialprövning av kammarrät- ten, länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Gävleborgs län samt förvalt- ningsdomstolskommittén. Kammarrätten gör emellertid en reservation med hänsyn till att varken det förslag till lag om regeringsrätten som ut- arbetats av förvaltningsdomstolskommittén eller kommitténs förslag till lag om rikets kammarrätter innehåller någon bestämmelse om att för sent anförda besvär skall avvisas ex officio. Kammarrätten förklarar sig därför godta den föreslagna bestämmelsen endast under förutsättning att tiden är mogen för en enahanda regel i samtliga instanser och över huvud taget inom förvaltningsrättskipningen.
Bestämmelsen avstyrkes av riksskattenämnden, länsstyrelserna i Upp- sala, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län, Sveriges industriförbnnd och Sveriges köpmannaförbund. Riksskatte—-
Prop. 1971: 60 85
nämnden medger att principiella skäl talar för bestämmelsen men fäster större vikt vid att det bör vara möjligt att i ömmande fall och i samför- stånd med taxeringsintendenten ta upp för sent anförda besvär och skipa materiell rättvisa. Länsstyrelsen i Uppsala län citerar ett uttalande i motiven till förslaget till lag om skatterätt att det skulle vara mycket olyckligt om processen hos Skatterätterna skulle utveckla sig därhän att allmänheten fick det intrycket att Skatterätterna lade ner mycken möda på att finna hinder mot sakprövning för att slippa verkställa en sådan. Länsstyrelsen förklarar sig hysa den uppfattningen att den föreslagna be- stämmelsen skulle få just den sålunda befarade konsekvensen. Länssty- relsen i Hallands län säger sig inte kunna finna annat än att förslaget in- tar en onödigt formalistisk ståndpunkt och att det dessutom skulle föror- saka merarbete jämfört mcd den ordning som f. n. tillämpas. En- hetlighet borde kunna erhållas — utan att någon onödig skärpning behöver inträda — genom en omformulering till ”Har ansökan - - - till prövning, dock att skattskyldigs besvär enligt 76 5 eller 149 & taxerings- förordningen må prövas därest dc inkommit före utgången av april må- nad året efter taxeringsäret och motparten underlåter att göra invänd- ning”. Länsstyrelsen framhåller särskilt den arbetsbesparing det innebär att taxeringsintendenten i stället för att anföra besvär till den skattskyl- diges förmån med samma resultat kan underlåta att göra invändning om att den skattskyldiges besvär anförts för sent. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det föga tilltalande för rättskänslan att benhårt kräva tillämpning av regeln om att för sent anförda men i sak befogade besvär skall avvisas ex officio. Man bör visa både förståelse och respekt för den mildhet praxis visar i frågan om sådana besvär skall prövas eller ej. Sveriges industriförbund menar att bestämmelserna om besvärstid bör ses som ordningsföreskrifter och att den omständigheten att någon som fått en materiellt sett för hög taxering inte iakttagit denna ordningsföre- skrift inte bör hindra prövning i sak. Det är viktigare att allmänheten in— te ges det intrycket att Skatterätterna lägger ner möda på att finna hinder mot sakprövning för att slippa verkställa en sådan än att tillgodose de önskemål om pcrfektionism som framskymtar i betänkandet. Sveriges köpmannaförbund betonar också att bestämmelsen är för sträng och kan få materiellt stötande konsekvenser.
Departementschefen. Jag vill först ta upp frågan om inskränkning i taxeringsintendentens möjlighet att anföra s. k. reservationsbesvär.
Anledningen till att taxeringsintendenten har längre besvärstid än de skattskyldiga och kommunerna är givetvis svårigheten att på kort tid överblicka det omfattande taxeringsmaterialet och göra behövliga utred- ningar, t.ex. i form av taxeringsrevisioncr. Granskningsarbetet leder också i betydande utsträckning till att taxeringsintendenten anför besvär till skattskyldigs förmån. Jag kan av dessa skäl inte biträda industriför—
Prop. 1971: 60 86
bundets förslag om att taxeringsintendentens besvärstid förkortas. Å and—- ra sidan bör den föreskrivna besvärstiden respekteras. Avsikten med nu gällande regler är att den beloppsmässiga ramen för taxeringsintenden- tens talan skall anges före besvärstidens utgångden 30 april året efter taxeringsårct. I praxis har dock prövningsnämnden ansetts vara skyldig att pröva reservationsbesvär, i vilka talan inte har blivit preciserad före besvärstidens utgång.
Landskontorsutrcdningen föreslår att den offentliga parten inom den för honom gällande besvärstiden skall ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej, med hänsyn till utredningens vidlyftighet, den skattskyldiges uppträdande eller andra synnerliga skäl, skatterätten med- ger anstånd. Anståndet avses dock inte få vara längre än till utgången av juni månad samma år. Remissinstanserna har i allmänhet varit po- sitiva till detta förslag, och jag förordar en regel av samma innebörd. Villkoren för anstånd bör vara utformade så att anstånd förbehålls rena undantagsfall. Det torde dock vara tillräckligt att föreskriva att anstånd kan medges med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra syn- nerliga skäl. Om taxeringsintendenten blir förhindrad att precisera sin talan till följd av den skattskyldiges uppträdande, t. ex. om denne under- låtit att lämna begärd utredning eller på annat sätt förhalat målet, får nämligen synnerliga skäl för anstånd anses föreligga.
Med anledning av vad lantbrukets skattedelegation anför i denna fråga vill jag uttala, att den skattskyldige enligt 10 % förslaget till förvalt- ningsprocesslag (prop. 1.971: 30) skall underrättas om taxeringsintenden- tens reservationsbesvär liksom hans begäran om anstånd med angivande av yrkanden och grunder för besvärstalan.
Jag övergår så till frågan om skatterätt skall ex officio pröva om skatt- skyldig har anfört besvär i rätt tid. Prövningsnämndernas praxis härvid- lag torde inte vara enhetlig, men i regel lär skattskyldigs för sent in— komna besvär tas upp till prövning, om inte taxeringsintendenten gör in- vändning härcmot, s.k. desertionsinvändning. Samma praxis tillämpar för övrigt också kammarrätten och regeringsrätten.
Enligt 6 & förslaget till förvaltningsprocesslag skall för sent inkomna besvär inte tas upp till prövning. Föreskriften skall beaktas ex officio. Det förutsätts dock i motiven att frågan om en avvikande ordning är motiverad i vissa typer av mål, t. ex. taxeringsmålen skall prövas sär- skilt vid den författningsöversyn som förslaget till förvaltningsprocess- lag aktualiserar.
Taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen är på många sätt spe— ciella och utan motsvarighet inom den övriga förvaltningen. Själva taxe- ringsförfarandet berör praktiskt taget alla vana i landet, antalet dekla- rationer som varje år ändras uppgår till ca 2 miljoner och antalet mål i prövningsnämnderna utgör årligen närmare 150 000 varav den övervä— gande delen är besvär från skattskyldiga. En mycket stor del av de skatt-
Prop. 1971: 60 87
skyldigas besvär inkommer efter den ordinarie besvärstidens utgång den 15 augusti. Flertalet av dessa upptas av olika skäl till sakprövning. Så- lunda föreligger i många fall extraordinär besvärsrätt enligt 99% eller 100 & TF. Det kan bero på att underrättelsen om avvikelse från deklara- tionen kommit dcn skattskyldige tillhanda efter den 15 juli, att han inte alls fått sådan underrättelse, att denna inte innehåller de uppgifter som krävs enligt 69 5 eller att besvärsgrund som anges i 100 % föreligger.
En betydande del av besvären från de skattskyldiga är också sakligt grundade. I närmare 2/3 tillstyrks sålunda bifall helt eller delvis av taxe- ringsintendenten. I dylika fall är det vanligt att taxeringsintendenten inte närmare undersöker den formella sidan. Taxeringsintendenten är nämli- gen skyldig att se till att taxeringarna är materiellt riktiga och måste alltså själv anföra besvär om en oriktig taxering blir känd för honom.
Som framgått av det anförda skulle den allmänna förvaltningsrättsliga regeln att för sent anförda besvär inte får prövas medföra en änd- ring av rådande praxis vid besvärsprövningen i taxeringsmål. Regeln skulle dessutom innebära att det i ett stort antal mål blev nödvändigt att undersöka huruvida besvärsrätt enligt 99 % TF föreligger eller ej. Det bör här framhållas att de skattskyldiga i många fall inte med till- räcklig tydlighet åberopar omständigheter som grundar besvärsrätt en- ligt nämnda paragraf. Först efter en sådan undersökning skulle besvär som inkommit efter den 15 augusti kunna avvisas eller sakprövas.
Enligt min mening bör tidsödande undersökningar av detta slag såvitt möjligt undvikas. Det synes inte heller böra ge anledning till principiella betänkligheter om skatterätten ges rätt att sakpröva besvär som bi- trätts av taxeringsintendenten. Erfarenhetsmässigt rör det sig här om ett betydande antal för sena besvär. En tillstyrkan från taxeringsin- tendentens sida skulle med en sådan regel ges samma verkan som om han hade anfört formliga besvär till den skattskyldiges förmån. Även i det fallet att taxeringsintendenten endast delvis biträder besvären bör skatterätten vara oförhindrad att pröva målet i hela dess vidd. Rätten synes nämligen i dessa fall inte böra vara bunden till fråga eller belopp som omfattas av taxeringsintendentens tillstyrkan. Jag förordar därför en bestämmelse av innebörd att skatterättcn får pröva skattskyldigs besvär även om de kommit in efter den 15 augusti under taxeringsäret under förutsättning att taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrkt besvären i sak. En förutsättning bör dock vara att besvären kommit in senast den 30 april året efter taxeringsäret, dvs. den dag då taxeringsintendentens besvärstid utgår. Den omständigheten att taxeringsintendenten lämnar sitt yttrande senare bör däremot inte hindra att skatterätten ingår i sakprövning av besvären. Om handlingarna inte ger taxeringsintendenten anledning tillstyrka besvären helt eller delvis och enligt hans utredning och bedömning rätt till besvär i särskild ord- ning inte föreligger, kan han yrka att besvären avvisas. Sedan skatterät-
Prop. 1971: 60 88
ten. förvissat sig om att det saknas förutsättningar för prövning av be- svären i extraordinär ordning; kan rätten meddela avvisningsbeslut. Har rätten en annan mening än taxeringsintendenten om förutsättningarna för extraordinära besvär och har denne inte yttrat sig i sak, bör rätten normalt begära sådant yttrande.
Har taxeringsintendenten endast yttrat sig i sakfrågan trots att besvä— ren har kommit in efter den 15 augusti och har han därvid avstyrkt be- svären, bör det vara rättens sak att utreda frågan om förutsättningar för prövning av besvären föreligger enligt 99 %, dvs. om och när underrät- telse om avvikelse från deklarationen kommit den skattskyldige till handa och om underrättelsen innehåller vad som föreskrivs i 69 &. Där- emot bör det inte ankomma på rätten att ex officio undersöka om den skattskyldige har extraordinär besvärsrätt enligt 100 &, om det inte upp- enbarligen framgår av handlingarna att sådan besvärsrätt föreligger. Jag vill i anslutning härtill framhålla att den omständigheten, att rätten avvi— sat besvär på den grund att de inkommit efter den 15 augusti, inte beta- ger den skattskyldige möjlighet att åter väcka frågan om sin taxering och få den prövad om sådan särskild anledning föreligger som. anges i 100 %. Besvär enligt 100 & får anföras inom fem år efter taxeringsäret och ris- ken för rättsförluster på grund av omständighet som avses i denna para- graf är därför små.
Jag vill också erinra om att yrkanden från de skattskyldigas sida ofta utgörs av framställningar. Särskilt vanliga är framställningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt 50 ä 2 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen (1928: 370) och 9 & 2 mom. andra stycket förord— ningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Dylika framställningar skall ha kommit in till prövningsnämnden, dvs. i framtiden skatterätten, senast den 30 juni året efter taxeringsäret. Sådana fatalietider för framställ- ningar av olika slag bör gälla ovillkorligt. Om tiden har försuttits, skall rätten alltså avvisa framställningen.
Som jag redan har antytt brukar både kammarrätten och regeringsrät- ten pröva skattemål som anhängiggjorts för sent, om taxeringsintenden- tcn ej gjort desertionsinvändning. De skäl som jag tidigare har åberopat för en särskild ordning i skatterätt kan inte på samma sätt åberopas när det gäller prövningen i de högsta instanserna, och jag är inte beredd att förorda något avsteg från den föreslagna officialprövningsprincipen i dessa domstolar.
77—92 och 94 åå
Gällande bestämmelser och den nya lagstiftningen. lfrågavarande pa- ragrafer står under rubriken Om prövningsnämndernas verksamhet. Prövningsnämnderna skall ersättas av skatterätter. och bestämmelser om dessa domstolar finns, som tidigare nämnts, dels i lagen om skatte- rätt och länsrätt (prop. 1971:14), dels i förslaget till förvaltningspro—
Prop. 1971: 60 89
cesslag (prop. 1971: 30). De bestämmelser som finns intagna i 77—92 och 94 55 har i huvudsak sin motsvarighet i denna lagstiftning. Regeln om länsanvisningar i 93 5 har i den tidigare redogörelsen föreslagits in— förd som ny 59 a %.
Den nya lagstiftningen har en annan systematik och utformning än TF:s processuella regler. Förvaltningsprocesslagen blir, som framgår av namnet. en motsvarighet på förvaltningsrättskipningens område till rätte- gångsbalken. I viss utsträckning görs bestämmelser i rättegångsbalken tillämpliga i förvaltningsprocessen. För att underlätta en jämförelse mellan bestämmelserna i TF om prövningsnämndernas verksamhet och deras närmaste motsvarighet i de nya lagarna lämnas här en kort redo- görelse för bestämmelsernas huvudsakliga innehåll.
77 & TF reglerar det skriftliga förfarandet vid besvär, inhämtande av yttrande från taxeringsnämndens ordförande och skriftväxlingen mellan parterna. Regler av motsvarande slag finns i 8, 10—13 och 1.8 åå för- valtningsprocesslagen. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen måste dock av naturliga skäl hållas i mera allmänna ordalag. När t. ex. 77 & reglerar yttrande från taxeringsnämndens ordförande, talar 13 5 för- valtningsprocesslagen om yttrande från förvaltningsmyndighet som tidi- gare beslutat i saken. Terminologin är också en annan. I stället för TF:s begrepp ”förklaring” som beteckning på en infordrad partsinlaga an- vänder förvaltningsprocesslagen begreppet ”svar"".
1 78 & TF finns regler om tid och plats för sammanträde, om hinder för ledamot att inställa sig och om föredragande i nämnden. I 2 % lagen om skatterätt och länsrätt finns bestämmelser om sammanträdesort. Öv— riga bcstämmelser i 785 saknar motsvarighet i lagen. Det förutsätts emellertid att Kungl. Maj:t skall meddela föreskrifter av administrativ natur.
795 TF innehåller bestämmelser om vilka som får närvara vid sam- manträde med prövningsnämnd. Regeln är att sammanträde sker inom stängda dörrar. Detta gäller också muntlig förhandling, men vid sådan kan den skattskyldige enligt 82% begära offentlig handläggning. Enligt förvaltningsprocesslagen gäller i princip motsatsen. 16 & denna lag hän- visar till 5 kap. 1—5 och 9 555 rättegångsbalken, där grundsatsen om domstolsförhandlingars offentlighet är fastslagen. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 % rättegångsbalken får rätten dock enligt 16 å förvaltnings- processlagen förordna om handläggning inom stängda dörrar, om det behövs av hänsyn till privatlivcts hclgd eller enskilds behöriga ekono- miska intresse. Bcstämmelsen i 79 å andra stycket om att taxeringsin- tendent eller taxeringsfunktionär i vissa fall får vara närvarande vid prövningsnämnds sammanträde för att lämna upplysningar eller när taxe- ringsintendent inte är part saknar motsvarighet i den nya lagstiftningen.
I 80—84 %% TF finns bestämmelser om muntlig förhandling. Regler härom finns i 9 & andra och tredje styckena samt 14—17åå förvaltnings-
Prop. 1971: 60 90
processlagen. Det bör nämnas att, till skillnad från vad som nu gäller, enskild part enligt 15 å får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kOStnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Bestämmelser om syn, vilket utredningsmedel inte är reglerat i TF, har tagits in i 23 å förvaltningsprocesslagen. La- gens 25 5 innehåller bestämmelser om rätt att höra vittne eller sak- kunnig under ed eller försäkran, något som prövningsnämnden saknar befogenhet att göra. 'Prövningsnämnden får dock enligt 81 & TF till muntlig förhandling kalla, utom parterna, även annan person som är uppgiftsskyldig enligt TF.
Jävsreglerna i 85 & TF motsvaras av regeln i 41 & förvaltningsprocess- lagen, som föreskriver att bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare gäller den som handlägger mål enligt lagen.
Enligt 86 & TF får prövningsnämnd icke bestämma taxering till högre men väl till lägre belopp än part yrkat. 1 29 & förvaltningsprocesslagen sägs att rättens avgörande ej får gå utöver vad som yrkats i målet. Om det föreligger särskilda skäl får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående en- skilt intresse.
87 å TF innehåller bestämmelser om beslutförhet och om beslut som kan fattas av ordföranden ensam. Omröstningsregel finns i 88 % TF. För skatterätt finns motsvarande bestämmelser i lagen om skatterätt och länsrätt. I 5 5 denna lag regleras domförheten, i 6 & när ordföranden ensam får besluta och i 13 % hur omröstning skall ske.
I 89 & TF finns en tidsgräns för prövningsnämnden. Där föreskrivs att besvär av skattskyldig eller kommun, som inkommit under taxeringsäret, liksom besvär av taxeringsintendent rörande samma års taxering, som in— kommit förc utgången av därpå följande april månad, skall vara av- gjorda scnast den 30 juni året efter taxeringsårct. Den nya lagstiftningen innehåller däremot inte någon liknande föreskrift.
90% TF innehåller bestämmelser om att protokoll skall föras hos prövningsnämnd, hur protokollet skall justeras och om vissa anteck- ningar i taxeringslängd. I förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser endast om protokoll vid muntlig förhandling i 17 å, som närmast mot- svarar 83 % TF.
Regeln om självrättelse i 91 % TF har motsvarighet i 32 % förvalt— ningsprocesslagen.
Enligt 92 & TF skall underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen inom två veckor efter det nämndens protokoll juste— rats tillställas parterna, taxeringsintendenten dock endast om beslutet gått honom emot. Underrättelse skall delgivas skattskyldig, om det inte är känt att han ej kan anträffas. Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid besvär över beslutet. I 30 % förvaltningspro- cesslagen föreskrivs att rättens avgörande av mål skall grundas på vad
Prop. 1971: 60 91
handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet. Av beslutet skall framgå vilka skäl som bestämt utgången. Den nya lagstiftningen in- nehåller inte någon regel om när domstols beslut skall tillställas part. 31 5 nämnda lag föreskriver i detta hänseende endast att beslut, varige- nom rätten avgör målet, skall tillställas part genom handling som full- ständigt återgcr beslutet och skiljaktig mening, där sådan förekommit. Beslutet skall dessutom innehålla upplysning om vad den skall iaktta som vill anföra besvär över beslutet.
94å TF slutligen innehåller en regel om att Kungl. Maj:t äger med- dela närmare föreskrifter om prövningsnämnds arbete. Bestämmelser av samma innebörd finnsi 14 5 lagen om skatterätt och länsrätt.
Landskontorsutredningen och förslaget till lag om skatterätt. Bland de bestämmelser om prövningsnämndernas verksamhet som saknar mot- svarighet i den föreslagna nya lagstiftningen märks regeln i 89 % om när prövningsnämnd Skall avsluta sitt arbete. I förslaget till lag om skatterätt finns en sådan regel, baserad på förslag från landskontors- utredningen. Utredningen framhåller att den i 89 & stadgade tidsgränsen för prövningsnämndsarbetet vanligen leder till en anhopning av besvär- liga mål mot slutet av arbetsåret, framför allt månaderna maj och juni. De ojämnheter i arbetet som följer härav medför organisatoriska olägen- heter av skilda slag. Tidsgränsen orsakar också att den tid, som kan an- slås till skriftväxling mellan parterna och till prövning av målen, ofta blir otillräcklig med brister i handläggningen av målet som en ofrånkomlig följd. Utredningen har övervägt om det över huvud taget bör finnas nå- gon tidsgräns för skatterätten men stannar för en modifiering av nuva- rande bestämmelser. Nuvarande tidsgräns vid den 30 juni behålls således enligt förslaget som huvudregel, men skatterätten föreslås få rätt att upp- skjuta avgörandet till senast den 31 oktober, om målets vidlyftighet eller andra särskilda förhållanden gör det nödvändigt för att utredningen och behandlingen skall bli betryggande. Om taxeringsintendenten fått upp- skov med att utveckla sin talan, föreslås skatterätten också kunna skjuta på handläggningen av målet till den 31 oktober.
Remissyttrandena. Landskontorsutredningens förslag av länsskatterätt i vissa fall skall få uppskjuta avgörandet till senast den 31 oktober till- styrks av bl.a. statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnde/1, länssty— relserna i Stockholms, Blekinge, Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län, Sveriges industriförbtmd, Sveriges köpmannaförbuml och lantbrukets skattedelegation.
Sveriges köpmanna/örbund kan från sin verksamhet vitsorda behovet av en sådan utsträckning av arbetsår—et. F. n. kommer, anför förbundet, alltför många mål upp i senare hälften av juni och avgörs trots att utred- ningen på grund av tidsnöd inte är tillfredsställande. Den föreslagna möj- ligheten till uppskov med avgörandet betecknas därför som ett viktigt
Prop. 1971: 60 92
steg i rättssäkerhetens intresse och anses med stor sannolikhet komma att minska antalet besvär i kammarrätten och regeringsrätten.
Lantbrukets skattedelegation anser att det i och för sig kan ifrågasät- tas, som utredningen också gjort, huruvida någon tidsgräns för avgö- rande av mål i skatterätt skall förekomma. Delegationen delar emellertid utredningens mening att det från de skattskyldigas synpunkt i det stora flertalet skattemål är angeläget att en domstolsinstans beslut snabbt kan erhållas. Delegationen förklarar sig således biträda utredningens förslag men framhåller som ett starkt önskemål, att skatterätt inte annat än i un— dantagsfall medger anstånd för skatteverket att avge besvärsyrkande och ange grunden härför. Om så ej sker kommer sannolikt den nuvarande anhopningen av komplicerade mål i maj och juni att i stället förskjutas till september och oktober. Kammarrätten och riksskattenämnden under- stryker också att ändringen inte får innebära en allmän förskjutning av målen. Riksskattenämnden förklarar sig i likhet med utredningen anse att nuvarande tidsgräns den 30 juni bör behållas som huvudregel.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte de föreslagna reg— lerna fått en väl snäv utformning. Det framhålls att en av nackdelarna med nuvarande tidsgräns är att arbetet på prövningsnämndens kansli blir mycket ojämnt fördelat. Denna ojämna arbetsfrekvens är från arbetseko- nomiska synpunkter till stort förfång, och det framstår därför som i hög grad önskvärt att man vid en omorganisation skapar tillräckliga förut- sättningar för att nå en i tiden någorlunda jämn arbetsfördelning. Över huvud taget synes en förskjutning böra tillåtas om så anses angeläget med hänsyn till arbetsläget i skatterätten.
Ett par remissmyndigheter avstyrker förslaget om ändrad tidsgräns. Föreningen auktoriserade revisorer framhåller, att det för de skattskyl- diga innebär stora svårigheter att ett tidigare års taxering inte är avgjord ens vid tiden för överklagande av påföljande års taxering. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget med motivering att strävan- dena bör gå ut på att alla mål i prövningsnämnden regelmässigt skall vara avgjorda inom viss tid från det de inkommit.
Departementschefen. Flertalet bestämmelser i TF om prövningsnämn- dernas verksamhet har sin motsvarighet i förslaget till förvaltningspro- esslag (prop. 1971: 30) och lagen om skatterätt och länsrätt. Den nya lagstiftningen ger också skatterätt befogenheter som prövningsnämnden saknar, såsom rätt att höra vittne och sakkunnig under ed eller försäk- ran och möjlighet att bevilja part ersättning för kostnader för inställelse till muntlig förhandling.
Vissa bestämmelser i TF om förfarandet i prövningsnämnd saknar emellertid motsvarighet i den nya lagstiftningen. Det har därför under- sökts om särbestämmelser för taxeringsprocessen behövs och, i så fall, hur de bör utformas. Förvaltningsprocesslagen äger tillämpning på rätt-
Prop. 1971: 60 93
skipningen i bl. a. skatterätt. För att särskilda regler skall gälla för taxe- ringsprocessen, som är den utan jämförelse mest omfattande inom för- valtningsrättskipningen, måste det uppenbarligen finnas alldeles speciella skäl. Därvid bör också uppmärksammas att skatterätten får ett mera vid- sträckt kompetensområde än prövningsnämnden. Skatterätten avses ju komma att handlägga bl. a. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsför- ordningarna. Dct bör därför så långt som möjligt undvikas att skatterät- ten får tillämpa skilda förfaranderegler vid handläggning av olika målty- per.
När jag i det följande går in på delbestämmelser i TF om prövnings- nämndernas verksamhet som saknar motsvarighet i den nya lagstift- ningen, kommer jag inte att behandla avvikelser i fråga om terminologi eller andra olikheter av i huvudsak språklig natur. Jag uppehåller mig alltså endast vid sådant som innebär eller kan innebära ändringar i själva förfarandet i skatterätt" jämfört med det nu tillämpade förfarandet i prövningsnämnd.
Jag vill först beröra den av landskontorsutredningen behandlade frå- . gan om man skall ha någon regel som anger när skatterätt senast skall avgöra mål. Enligt 89 å TF skall prövningsnämnd avgöra mål och åren- den så snart ske kan. Besvär av skattskyldig eller kommun som inkom- mit under taxeringsåret och besvär av taxeringsintendent som inkommit före utgången av april året efter taxeringsårct, skall avgöras senast den 30 juni året efter taxeringsäret. Landskontorsutredningen föreslår änd- ring av innebörd att skatterätten i särskilda fall skall få avgöra sådana mål senast den 31 oktober året efter taxeringsäret. Förslaget har mot- tagits positivt av remissinstanserna.
Att en domstol skall avgöra mål så snart det kan ske uttrycker en självklar grundsats som inte torde behöva lagfästas. Någon bestämmelse av denna innebörd finns inte heller i förvaltningsprocesslagen, som också saknar andra föreskrifter om när mål skall avgöras. Betydelsen av ett snabbt avgörande är för övrigt i åtskilliga förvaltningsmål större än i taxeringsprocessen, t. ex. i mål som angår administrativa frihetsberövan- den och körkortsmål. Några regler om när sådana mål skall avgöras finns dock inte i specialförfattningarna i fråga.
I och för sig finns det vissa skäl som talar för att skatterätten skall ha en tidsgräns för avgörande av mål, främst det förhållandet att varje år har sin taxering, och att mål rörande ett års taxering i möjligaste mån bör avgöras innan prövningen av ett kommande års taxering aktualise- ' ras. Som landskontorsutredningen visar har emellertid bestämmelsen i 89 & lett till allvarliga olägenheter. Den medför sålunda ojämnheter i ar- betsbördan till följd av att svårbedömda mål i stor utsträckning för- skjuts till månaderna maj och juni. Detta leder i sin tur till brister i ut- redningen och handläggningen av målen.
Jag har förståelse för landskontorsutredningens förslag att visserligen
Prop. 1971: 60 94
ha en tidsgräns för skatterättens avgörande av mål men göra gränsen mer elastisk. Bestämmelsen i 89 & är emellertid att uppfatta som en ord- ningsföreskrift. Om sålunda en prövningsnämnd inte har möjlighet att avgöra mål inom den tid som anges i denna paragraf, saknar dess be- slut inte fördenskull rättslig verkan. En motsvarande ordningsregel för skatterätt har enligt min mening inte sin plats i TF. I den mån uttryck- lig reglering härav anses nödvändig, bör den därför ske i administrativ ordning.
Jag övergår nu till att beröra Vissa andra bestämmelser i TF som ej återfinns i den nya lagstiftningen.
Enligt 77 5 TF skall yttrande över skattskyldigs eller kommuns besvär inhämtas från taxeringsnämndens ordförande, när det inte finnes över- flödigt. Normalt skall alltså yttrande inhämtas, om ordföranden väntas tillföra målet något av värde i fråga om fakta eller synpunkter på de uppskattningar eller värderingar som kommer under bedömning. För- valtningsprocesslagen föreskriver i 13 & att rätten skall inhämta yttrande från förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken, om det behövs. Bedömningen enligt förvaltningslagen blir således enligt ordalagen en annan och mera restriktiv. I praktiken blir det dock knappast någon skillnad, eftersom en prövning redan nu måste göras om behovet av att höra ordföranden. Praxis har i flera län också utvecklat sig därhän att man mera sällan inhämtar yttrande från denne. .
Stundom förekommer det att taxeringsintendenten vill att taxerings- nämndens ordförande skall avge yttrande, t. ex. när denne äger person- och lokalkännedom eller fackkunskap av betydelse för målet. Taxerings- intendenten kan då inhämta sådant yttrande utan att behöva vända sig till skatterätten med en begäran härom (jfr 10 & förvaltningslagen). Skatterätten skall självfallet se till att motparten får tillfälle att bemöta vad taxeringsnämndens ordförande anfört.
Taxeringsintendent får enligt 79% andra stycket vara närvarande vid prövningsnämnds sammanträde, när det gäller handläggning av ärende i vilket han inte är part. Här åsyftas främst prövningsnämndens behand- ling av s.k. länsanvisningar. Fr.o.m. innevarande år kommer emeller- tid dessa anvisningar att fastställas av riksskatteverket på förslag av länsstyrelsen, och skatterätten kommer alltså inte att ta befattning med denna uppgift. Med hänsyn härtill och till att bestämmelsen i övrigt inte fyller någon väsentlig funktion kan den undvaras. Också i and- ra fall kan prövningsnämnden enligt 79 & kalla taxeringsintendent, taxe- ringsnämndsordförande eller annan ledamot i taxeringsnämnd för att lämna upplysningar. Denna bestämmelse torde sällan tillämpas, och nå- got bchov av en motsvarande regel för skatterätt finns inte. Om skatte— rätten önskar särskilda upplysningar utöver dem som framgår av hand- lingarna i målet, bör dessa på vanligt sätt inhämtas genom skriftligt ytt-
Prop. 1971: 60 95
rande, som motparten får yttra sig över, eller genom muntlig förhand- ling.
Prövningsnämnden får enligt 81 & till muntlig förhandling kalla- inte bara part utan också annan person om han är uppgiftsskyldig enligt TF. En uppgiftsskyldig kan föreläggas vid vite att komma personligen, men förhör under ed eller försäkran kan inte hållas. Enligt 25 & förslaget till förvaltningsprocesslag får däremot förvaltningsdomstol hålla förhör med vittne och sakkunnig under ed eller försäkran. Under förarbetena till lagförslaget diskuterades om rätten att hålla förhör skulle begränsas.
Den departementspromemoria som ligger till grund för lagförslaget (Ds Ju 1970: 11) innehåller en bestämmelse att rätten, om i lag eller an- nan författning särskilt föreskrivits om uppgiftsskyldighet, inte får höra" någon mot hans vilja om annat än det varom han enligt föreskriften är uppgiftsskyldig. En liknande begränsning föreslås i promemorian beträf- fande skyldigheten att förete handling eller föremål som åberopas till be— vis, s. k. editionsplikt. I förvaltningsprocesslagen har emellertid inte före- skrivits någon sådan begränsning av vittnes- eller editionsplikten. I den mån särreglering behövs på något område, anses den böra flyta in i spe- cialförfattning.
Möjligheten att höra vittne under ed eller försäkran ger skatterätten utredningsmöjligheter som f.n. inte står prövningsnämnden till buds. Det är också angeläget att skatterätten liksom övriga förvaltningsdomsto- Iar inte ställs i sämre läge än de allmänna domstolarna i fråga om att genom bevisning skapa klarhet i målet och därmed förutsättningar för ett riktigt avgörande. En begränsning av vittnesplikten av den art som varit under övervägande under förarbetena till förvaltningsprocesslagen skulle uppenbarligen försvåra möjligheten att få målet allsidigt utrett. Bevisläget skulle i taxeringsprocessen bli skevt till den skattskyldiges för- män, eftersom frivilligt, icke uppgiftsskyldigt, vittne i praktiken endast torde framträda för att hjälpa skattskyldig. Den omständigheten, att skyl- digheten att lämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna är begränsad enligt TF, kan inte anses utgöra ett tillräckligt skäl att behålla en mot- svarande begränsning i fråga om skyldigheten att vittna inför förvalt- ningsdomstol när förvaltningsrättskipningen nu reformeras på ett genom- gripande sätt. I likhet med vad Svea hovrätt anför i sitt yttrande över den nyssnämnda departementspromemorian anser jag att inför förvaltnings- domstol liksom inför allmän domstol förhör i princip bör kunna påkal- las med envar angående sådant varom han inte författningsenligt är för- hindrad att uttala sig. Jag finner alltså inte anledning att förorda någon särreglering med begränsad vittnes- eller editionsplikt inom taxerings— processen.
F. n. gäller att sammanträde med prövningsnämnd hålls inom stängda dörrar. Det gäller enligt 82% också muntlig förhandling, om inte skatt- skyldig begär att den skall vara offentlig. Förvaltningsprocesslagen byg-
Prop. 1971: 60 96
ger däremot på principen om domstolsförhandlings offentlighet. Enligt 16 % denna lag skall 5 kap. 1—5 och 9 %$, rättegångsbalken gälla i till— lämpliga delar. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 % rättegångsbalken får rätten dock förordna om stängda dörrar, om det behövs med hänsyn till privatlivcts helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse. I samband med anmälan av förslaget till förvaltningsprocesslag uttalar före- dragande departemcntschefen att den omständigheten att offentligheten får vika för sådana intressen i praktiken får antas leda till att rätten förordnar om stängda dörrar i så gott som varje skattemål eller socialt mål, när enskild part begär det. Enligt min mening torde med hänsyn härtill någon särreglering av frågan när taxeringsmål skall handläggas inom stängda dörrar inte vara påkallad.
Enligt 41 & förvaltningsprocesslagen skall bestämmelserna i 4 kap. rät- tegångsbalken om jäv mot domare gälla den som handlägger mål enligt lagen. Särskilda jävsregler för taxeringsprocessen finner jag inte erfor- derliga, och bestämmelserna om jäv i 85 & TF bör alltså utgå. Detta gäl- ler även paragrafens andra stycke där det föreskrivs att vid jäv för lands- kamreraren i hans ställe inträder den tjänsteman hos länsstyrelsen som länsstyrelsen förordnar därtill. Regler om ordförande finns i 7 5 lagen om skatterätt och länsrätt. Där sägs bl. a. att bestämmelser om vikarie för ordförande skall meddelas av Kungl. Maj:t.
Prövningsnämnden får enligt 86 & TF vid prövning av besvär inte be- stämma taxering till högre men väl till lägre belopp än part har yrkat. Denna paragraf bör ersättas av 29 & förvaltningsprocesslagen där det som huvudregel föreskrivs att rättens avgörande inte får gå utöver vad som har yrkats i målet. Avsteg från denna regel får bara förekomma i enskild parts intresse. Om det föreligger särskilda skäl, får rätten således även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. Jag vill framhålla att regeln i 29 & givetvis inte innebär att part vid talan hos skatterätt är bunden vid sina yrkanden i deklarationen. Till frågan om ramen för domstolsprövningen har jag anledning återkomma.
Bestämmelser om prövningsnämnds protokoll finns i 83 och 90 åå TF. Förvaltningsprocesslagen innehåller i 17 & vissa grundläggande föreskrif- ter om protokoll, och det har förutsatts att dessa skall byggas på i admi- nistrativ ordning. Förvaltningsprocesslagen innehåller inte någon mot- svarighet till bestämmelsen i 835 TF att prövningsnämnden, om den skattskyldige gör framställning därom, skall förordna att uppteckning av uppgifter som vid förhandling lämnas angående dennes förhållanden inte får vara tillgänglig för någon i vidare mån än som gäller i fråga om Självdeklaration. Att en sådan bestämmelse inte torde behövas beträf- fande protokoll hos skatterätt har närmare utvecklats av föredragande departementschefen imotiveringen till 17 & förvaltningsprocesslagen.
Genomgången av bestämmelserna i TF om prövningsnämndernas
Prop. 1971: 60 97
verksamhet visar att dessa kan utgå och att de inte behöver ersättas av särskilda förfaranderegler i TF för skatterätternas vidkommande. I den mån särskilda föreskrifter om förfarandet hos skatterätt behövs utöver de allmänna reglerna i förvaltningsprocesslagen, bör de meddelas i admi- nistrativ ordning. Jag förordar således att 77—94 %% TF utgår liksom rubriken före 77 &. Bestämmelsen i 93 & föreslås, som jag tidigare sagt, bli införd som ny 59 a & med oförändrat innehåll.
955
Enligt gällande lydelse reglerar paragrafen i första stycket den rätt att anföra besvär över prövningsnämnds beslut som tillkommer taxerings- intendent, skattskyldig samt kommun. I den föreslagna förvaltningspro- cesslagen (prop. 1971: 30) skulle motsvarigheten vara att finna i 33 &, av vilken framgår att talan mot skatterätts beslut föres hos kammarrätt genom besvär. Sådan talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Enligt min mening kan de föreslagna bestämmelserna i förvaltnings- processlagen väl ersätta vad som nu regleras i 95 & första stycket TF. Uttrycket ""den som beslutet angår” kan för skatteprocessens vidkom- mande i princip inte åsyfta annan än den skattskyldige, taxeringsinten- denten samt den kommun som har intresse av kommunal skatt. Några missförstånd på den punkten behöver därför knappast befaras.
De olika besvärssituationer som 95 å första stycket TF anger är täm— ligen självklara och täcks enligt min mening av den förutsättning som uppställts i 33 & av den föreslagna förvaltningsprocesslagen för rätten att anföra besvär, nämligen att beslutet gått den som beslutet angår emot. I ett avseende är dock den angivna förutsättningen inte helt för- enlig med besvärsrätten enligt 95% TF. Jag syftar här på den rätt att anföra besvär till den skattskyldiges förmån som enligt paragrafens sista stycke tillkommer taxeringsintendent utan hinder av vad som i övrigt stadgas i paragrafen. Med hänsyn till den dubbla roll som taxe- ringsintendenten spelar genom att han kan företräda både det allmännas och den skattskyldiges intressen kan det ifrågasättas när beslut av skatte- rätt eller kammarrätt skall anses ha gått honom emot. Särskilt ställer det sig svårt att utan vidare anse att ett beslut till den skattskyldiges nackdel också gått emot taxeringsintendenten. som på grund av sin tjänst i första hand har att bevaka det allmännas intressen. Därför behövs enligt min mening alltjämt en motsvarighet till bestämmelsen i 95 % sista stycket TF av innebörd att taxeringsintendenten utan hinder av den före- slagna bcstämmclsen i 33 & förvaltningsprocesslagen äger samma behö- righet att anföra besvär till skattskyldigs förmån, som tillkommer denne. Jag har tidigare vid behandlingen av bestämmelserna i 74 & TF föresla- git att frågan om taxeringsintendentens talerätt i förevarande avseende
Prop. 1971: 60 98
bör regleras i 106 & TF, och jag återkommer därför senare till denna fråga.
Andra stycket av 95 & TF anger gränserna för talerätten vid besvär till kammarrätten över beslut som prövningsnämnden meddelat som andra instans. Bestämmelsen ger uttryck åt den s. k. instansordningsprincipen, som innebär att yrkandena i besvärsinstansen i princip inte får gå utöver de yrkanden som parten framställt i lägre instans. I enlighet härmed föreskriver bestämmelsen i fråga att besvären endast får innefatta full- följande helt eller delvis av yrkande som klaganden framställt hos pröv- ningsnämnden. Har denna ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkan- de därom framställts av klaganden får besvären till kammarrätten inte innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens beslut.
Den i prop. 1971: 30 föreslagna förvaltningsprocesslagen ger uttryck åt den nämnda instansordningsprincipen genom en allmän regel i 29 &, enligt vilken rättens avgörande ej får gå utöver vad som yrkats i målet. Enligt föredragande departementschefens uttalanden i propositionen in- nebär regeln att besvärsinstansen är bunden inte bara av de yrkanden som har framställts där utan även av yrkandena i underliggande in- stanser.
Så långt skiljer sig alltså ramen för yrkandena och för rättens pröv- ning enligt den föreslagna förvaltningsprocesslagen inte från vad som nu gäller för taxeringsprocessen enligt TF:s bestämmelser.
Utöver den allmänna regeln föreslås emellertid i den nämnda 29 % förvaltningsprocesslagen ett tillägg, varigenom rätten skulle ges möjlig- het att i vissa fall gå utanför parternas yrkanden. Enligt detta tillägg skulle nämligen rätten, om det föreligger särskilda skäl, kunna även utan yrkande få besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. Någon bestämmelse av motsvarande slag finns inte i TF såvitt angår processen i kammarrätten och regeringsrät- ten. Då den föreslagna regeln är avsedd att kunna tillämpas av de dö- mande instanserna även i skatteprocessen kan det vara lämpligt att i korthet beröra vad föredragande departementschefen anfört härom i prop. 1971: 30.
Denne erinrar där bl. a. om de garantier för den enskildes rättssäker- het som förvaltningsdomstolsprocessen är avsedd att ge och om att infö- randet av förvaltningsprocesslagen inte bör försämra den enskildes möj— ligheter att få sin rätt tillvaratagen. Som huvudregel bör gälla att för- valtningsdomstols avgörande inte får gå utöver vad som yrkats i målet. Med framhållande av att avsteg från den regeln bör kunna förekomma bara i enskild parts intresse anför departementschefen att det alltså inte bör komma i fråga att domstolen på eget initiativ gör ändring till nack- del för enskild part (reformatio in pejus). Däremot talar, enligt vad som framgår av departementschefens uttalanden, den nyssnämnda synpunk—
Prop. 1971: 60 99
ten att förvaltningsdomstolens uppgift är att vara en garanti för den enskildes rättsskydd tvärtom för att öppna viss möjlighet för domsto- len att utan yrkande göra ändring till fördel för enskild part (reforma- tio in melius). Departementschefen understryker bl. a. att förekomsten av möjligheten till reformatio in meliUs naturligtvis inte får uppfattas som ett åliggande för rätten att ex officio överpröva målet i alla delar. Rätten skall t. ex. i taxeringsmål inte behöva förvissa sig om att någon felräkning inte har skett till den skattskyldiges nackdel. Endast uppen- bara eller uppenbarade fel bör normalt rättas med stöd av regeln om reformatio in melius. Över huvud taget bör reformatio in melius ses som en extraordinär åtgärd som bara motiveras av särskilda skäl och som givetvis inte kan komma i fråga om den skulle gå ut över motstående enskilda intressen. Det kan antas att möjligheten får störst betydelse i skattemål. Enligt departementschefen innebär det förhållandet att rätten utan yrkande kan besluta till det bättre för enskild part självfallet också att rätten — under samma förutsättningar — blir befogad att besluta 'i överensstämmelse med ett yrkande som går utöver det till vilket den lägre instansen har haft att ta ställning. Vidare bör rättens möjlighet att besluta till det bättre inte vara beroende av att enskild part står som yrkande part i målet. Även i mål, som har kommit under rät- tens prövning på talan av allmän part, bör rätten kunna besluta till det bättre för den enskilde i förhållande till vad som gäller enligt det över- klagade beslutet. Departementschefen framhåller att det får antas att det framför allt blir länsrätter och skatterätter som får anledning att ut- nyttja en möjlighet till reformatio in melius. Även hos kammarrätt torde det någon gång finnas behov av att tillämpa en sådan regel, bl. a. med tanke på att kammarrätten i ett flertal typer av mål är första domstols- instans. För regeringsrättens del är naturligtvis behovet härav ringa med hänsyn till domstolens ställning som prejudikatinstans. Departementsche- fen vill emellertid inte hålla för uteslutet att det i något enstaka fall kan framstå som rimligt att även den högsta instansen har en möjlighet till reformatio in melius.
För egen del vill jag i detta sammanhang framhålla att mot en på an— givna sätt utvidgad ram för skattedomstolarnas prövningsrätt talar i viss mån den rätt att anföra besvär i extraordinär ordning som finns enligt bestämmelserna i 99 och 100 55 TF. Dessa bestämmelser ger skattskyl- dig möjlighet att även efter den ordinarie besvärstidens utgång föra talan angående vissa väsentliga fel som kommit att vidlåda hans taxeringar, däri inbegripet sådant som att taxeringen blivit oriktig på grund av fel- räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Emellertid kan man enligt min mening tänka sig fall då den skattskyldige själv inte upp- täckt att hans taxering blivit för hög t. ex. genom felräkning, misskriv- ning eller annat uppenbart förbiseende. Vidare kan andra felaktigheter tänkas förekomma som inte direkt kan hänföras till nu nämnda slag av
Prop. 1971: 60 100
förbiseenden och som inte heller utan vidare kan placeras in bland de övriga grunder för anförande av extraordinära besvär som anges i 100 5 TF. Jag delar därför den uppfattning som föredragande departements- chefen uttalat i prop. 1971: 30 om behovet av en viss möjlighet för skattedomstolarna att även utan yrkande kunna ändra till skattskyl- digs förmän. Jag vill dock understryka att möjligheten endast får utnytt- jas när särskilda skäl föreligger. Vad som skall anses utgöra särskilda skäl kan inte anges generellt. Det får ankomma på skattedomstolarna att avgöra detta med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.
"Den nu berörda möjligheten att verkställa vissa rättelser kommer alltså, om yrkandena i prop. 1971: 30 bifalles, att bestämmas av för- valtningsprocesslagen medan de skattskyldigas möjligheter att själva yrka rättelse i extraordinär väg liksom hittills kommer att vara regle- rade i TF.
I prop. 1971: 30 behandlar föredragande departementschefen i nära anslutning till den nu berörda frågan om domstolarnas prövning inom ramen för yrkandena i målet en annan fråga av intresse i detta sam- manhang. Det gäller frågan huruvida domstolen bör vara bunden även av de grunder som parterna har åberopat i målet. Hit hör även spörsmå- let om det skall vara tillåtet för part att ändra sin talan genom att åbe-
ropa annan grund.
Inom skatteprocessen torde sedan gammalt gälla att. i avsaknad av uttryckligt förbud mot att under pågående process ändra grunden för sin talan, parterna endast varit bundna av de beloppsmässiga yrkan- dena på så sätt att de ansetts inte kunna i högre instans yrka större nedsättning eller höjning av taxeringarna än vad de yrkat i den lägre instansen.
I prop. 1971: 30 har i den föreslagna förvaltningsprocesslagen inte tagits med några regler härom utöver en regel i 375 om principiellt förbud att i mål hos regeringsrätten, för vilka prövningstillstånd behövs, åberopa nya omständigheter. Departementschefen framhåller härvid bl.a. att hithörande frågor inte kan lösas generellt för alla typer av mål i förvaltningsdomstol utan att man i stället får tänka sig en regle— ring område för område. Härför behövs dock enligt departementsche- fen närmare utredning och han förklarar sig därför avstå från att i detta sammanhang föreslå några regler i ämnet.
Det berörda problemet är otvivelaktigt av principiell betydelse även för skatteproccssen. Då frågan bör lösas i ett större sammanhang stan— nar även jag för att inte nu föreslå några ändrade regler i detta avse- ende. Jag vill ytterligare endast framhålla, att den omständigheten att en part — såsom nu stundom sker — anför nya grunder för sin talan i skattemål givetvis inte i och för sig innefattar sådana synnerliga skäl
Prop. 1971: 60 ' 101
som enligt 36 5 förvaltningsprocesslagen kan föranleda prövningstill- stånd.
Med hänsyn till vad jag här anfört beträffande rätten att anföra be- svär över skatterätts beslut enligt de nya regler som föreslås bli intagna i förvaltningsprocesslagen föreslår jag att 955 utgår.
96 5
Enligt paragrafens första stycke gäller att besvär till kammarrätten skall inges eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslutet. Det tilläggs emellertid att den om- ständigheten att besvären ingctts eller insänts direkt till kammarrätten inte får utgöra hinder för målets prövning. Kammarrätten har att i så- dant fall omedelbart översända handlingarna till prövningsnämndens kansli.
Frågan om till vilke-11 myndighet besvärshandlingar skall inges är en av de frågor som tagits upp till behandling i prop. 1971: 30. Föredra- gande dcpartcmcntschefen har för både förvaltningslagens och förvalt- ningsprocesslagens vidkommande intagit ståndpunkten att besvärshand- lingarna i princip bör inges till besvärsinstansen och inte till besluts— instansen. I överensstämmelse härmed föreslås en bestämmelse i 7 5 förvaltningsprocesslagen, enligt vilken besvärshandling tillställes den domstol som har att pröva besvären. Härtill fogas en föreskrift av inne- håll att, om bcsvärshandling före besvärstidens utgång har kommit in till den domstol eller förvaltningsmyndighet som har meddelat det överkla- gade beslutet, besvären ändå skall tas upp till prövning.
Den nuvarande ordningen för ingivande av besvär till kammarrätten skiljer sig alltså från vad som föreslås gälla för förvaltningsprocessen. Skäl kan givetvis anföras mot att man på denna punkt går ifrån ett inarbetat system som fått sin reglering i taxeringsförordningcn och som de skattskyldiga och myndigheterna vant sig vid. Till dessa skäl hör inte minst de praktiska synpunkter som kan anläggas i detta samman- hang. Här kan nämnas sådant som att besvärsskriften regelmässigt skall kompletteras med de deklarationer och övriga handlingar som varit till- gängliga för beslutsinstansen, dvs. prövningsnämnden. Vidare skall ytt— rande infordras från klagandens motpart. Allt detta är omständigheter som i och för sig kan tala för att man bibehåller den nuvarande ord- ningen beträffande kammarrättsbesvären.
Emellertid ger taxeringsprocessen sådan den utformats i TF inte ut- tryck åt en enhetlig princip när det gäller besvärshandlingars ingivande. Regeln om deras ingivande till beslutsinstansen gäller endast beträffande besvär till kammarrätten. I fråga om besvär över taxeringsnämnds be- slut gäller att de skall inges till kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva besvären. I fråga om talan mot kammarrättens utslag gäl-
Prop. 1971: 60 102
ler att den skall föras hos Kungl. Maj: genom besvär som skall vara in- komna till finansdepartementet. Den för förvaltningsprocesslagen före- slagna principen att besvär skall inges till besvärsinstansen tillämpas alltså redan beträffande besvär till prövningsnämnd. Detsamma kan sä- gas gälla också beträffande skattebesvär som skall prövas av regerings- rätten. även om besvärshandlingarna inte inges direkt till domstolen.
Då alltså taxeringsprocessen i vissa delar redan följer den princip som man avser att stanna för i förvaltningsprocesslagen och det är angeläget att så långt möjligt få ett för hela förvaltningsområdet enhet- ligt förfarande kan jag förorda att man också beträffande kammarrätts- besvär tillämpar regeln. om besvärshandlingarnas ingivande till besvärs- instansen. Härigenom skulle kammarrättens möjlighet att på ett tidi- gare stadium i kammarrättsproccssen utöva en processledande verk- samhet förbättras avsevärt. Vidare bortfaller bestyret tried de i 97 5 an— givna besvärsförteckningarna.
Genom (len förut nämnda regel som föreslagits i 7å förvaltnings— processlagcn om besvärsinstansens rätt och skyldighet att pröva besvär som inom föreskriven tid inkommit till beslutsinstansen, dvs. i detta fall skatterätten, tillgodoses intresset av att en klagande inte förlorar sin besvärsrät't enbart på grund av att han inkommit med besvärshand- lingen till fel instans.
I enlighet med det. anförda bör alltså enligt min mening nuvarande bestämmelser i 9655 första stycket TF kunna utgå.
Som framgår av föredragande departementschefens uttalanden. i prop. 1.97]: 30 kommer det att stå myndigheterna fritt att närmare utforma de praktiska rutinerna vid besvärsärendenas beredning, förutsatt att inte uttryckliga föreskrifter i ämnet meddelas i särskild författning. Till de frågor som behöver närmare regleras hör sådant som till vilken kam— marrätt bcsvärshandlingar skall insändas, särskilt i sådana fall då kom— petensfrågan kan vara oklar som exempelvis i mellankommunala mål. En omläggning av bcsvärsförfarandet på så sätt att besvär över skatte- rätts beslut i princip skall inges till kammarrätt kan tänkas aktualiscra även andra organisatoriska frågor.
I andra stycket av 96%.; TF anges de besvärstidcr som f. n. gäller vid anförande av besvär till kammarrätten. Härom föreskrivs således att besvär anförda av skattskyldig skall vara inkomna inom två månader från det han erhållit del av det överklagade beslutet. Beträffande be— svär som anförs av taxeringsintendent eller kommun räknas motsva- rande tid av två månader från den dag då prövningsnämndens protokoll justerades.
Den besvärstid som enligt prop. "1971: 30 föreslås i 7 & förvaltnings— processlagen är betydligt kortare än nyssnämnda tvåmånaderstid. En-
Prop. 1971: 60 103
ligt förslaget skall nämligen för besvär till såväl kammarrätt som rc-- geringsrätt generellt gälla en besvärstid av tre veckor från den dag då .klaganden fick del av beslutet. Samma besvärstid gäller redan enligt lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut (1954: 355) och föreslås enligt prop. 1971: 30 gälla enligt förvaltningslagen.
intresset av enhetlighet i förvaltningsprocessen genom regler som är gemensamma för olika delar av förvaltningsområdet talar Starkt för att den föreslagna treveckorstiden också bör gälla som besvärstid för besvär till kammarrätt och regeringsrätt.
Den besvärstid av två månader som nu gäller, har motiverats av hän- syn både till de skattskyldiga och till dessas motparter, dvs. taxerings- intendenter och kommuner. 1 fråga om de skattskyldiga har åberopats bl. &. deras behov av erforderlig tid för att kunna få hjälp med besvärs- skriftcns upprättande och i fråga om taxeringsintendent har erinrats om svårigheterna att på kort tid ta ställning till det stora antal frågor om fullföljd som samtidigt kan vara aktuella (se prop. 1943: 345 s. 137—"14'1 och 1956: .150 s. 312 samt SOU "1.955: 51 s. 199).
Även om intresset av enhetliga regler för förvaltningsprocessen talar för en förkortning av besvärstiden för talan i överinstanserna, kan man emellertid enligt min mening inte genomföra en sådan betydande för- kortning av besvärstiden utan att närmare undersöka vilka praktiska konsekvenser den skulle få. Man kan nämligen enligt min mening inte helt bortse från de tidigare åberopade skälen för den nuvarande två- månaderstiden. Dessa torde alltjämt äga viss giltighet.
Genom att, såsom jag förordat. för skatterätten slopa den tidsgräns, som nu finns i 89 & TF. enligt vilken mål rörande visst års taxering skall vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsårct. får man en bättre spridning i tiden av skatterätternas beslut. Emellertid måste man även i fortsättningen räkna med att ett stort antal beslut av skatterätt meddelas under sådan tid att de tillställs parterna strax före eller under semestern. Samma situation föreligger om beslut tillställs skattskyldig i samband med någon av de större helgerna under året. För många skattskyldiga skulle det under sådana omständigheter kunna bli mycket svårt att inom en så kort tidsfrist som tre veckor ta ställning till om och i vilket eller vilka avseenden han vill överklaga ett beslut som gåt-t honom emot. Man får i detta sammanhang inte glömma att det är mycket vanligt att den skattskyldige inte själv i tillräcklig grad behärskar den problematik som det är fråga om i ett skattemål och att han alltså ofta behöver anlita sakkunnig hjälp. Att generellt hän- visa de skattskyldiga till möjligheten att före tidsfristens utgång inge formella besvär, som senare kan utvecklas, förefaller mig vara en prin— cipiellt sett mindre lämplig utväg. Man kan inte utan vidare räkna med
Prop. 1971: 60 104
att alla de skattskyldiga som föredrar att själva föra sin talan i taxe- ringsmål utan hjälp är medvetna om denna möjlighet. Det torde inte vara uteslutet att en skattskyldig, när han —— i vart fall under mera ogynnsamma omständigheter _ måste ta ställning till frågan om ett överklagande inom en snäv tidsfrist, hellre avstår från ett sådant över- klagande, trots att han i själva verket har goda skäl härför. Även om processuella tidsfrister i och för sig är nödvändiga får de enligt min mening givetvis inte göras så korta att de kan leda till rättsförluster för de enskilda.
Också för de skattskyldigas motparter, främst taxeringsintendenterna, kan det befaras att en så väsentlig förkortning av tiden för anförande av besvär till överinstanserna som det är fråga om skulle vålla vissa svårigheter. Även om dessa svårigheter delvis kan lösas med organisa- toriska åtgärder kan man inte komma ifrån att det är ett stort antal beslut som taxeringsintendenterna årligen har att ta ställning till, huru- vida de skall överklagas, låt vara att antalet kan variera i olika län. Ofta kommer många beslut, kanske flera hundra, på en gång eller med korta mellanrum. Sedan det konstaterats om beslutet gått taxeringsin- tendenten emot-, skall han avgöra om och i vilken omfattning han har anledning överklaga beslutet. Denna bedömning kan inte utan vidare verkställas av underordnad personal.
Utvägen att anföra formella reservationsbesvär kan inte heller här generellt rekommenderas. Jag kan i detta sammanhang t. ex. erinra om att enligt vad som framgår av J0:s ämbetsberättelse för år 1967 JO funnit anledning till kritik mot den alltför betydande förekomsten av reservationsbesvär just från taxeringsintendenternas sida.
Även riksdagens bevillningsutskott har uppmärksammat frågan i an- ledning av motioner med yrkande om förkortning av taxeringsinten- dents besvärstid eller i vart fall förbud mot reservationsbesvär från denne. Utskottet underströk angelägenheten av att grunderna för den- nes besvärstalan redovisades i besvärsskriften (BeU 1956: 56).
Enligt min mening föreligger således otvivelaktigt ett starkt intresse av att såväl de skattskyldiga som deras motparter, främst taxeringsin- tendenterna, är tillförsäkrade en inte alltför kort besvärstid.
Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka att skattemålen i en helt annan omfattning än andra slags mål berör allmänheten och i sär- skilt stor utsträckning förs av den skattskyldige själv utan hjälp av annan.
Jag är därför som framgår av det anförda inte beredd att nu föror- da en förkortning av den gällande tvåmånaderstiden för anförande av taxeringsbesvär i överinstanserna. Detta utesluter emellertid inte, vilket jag vill särskilt betona, att frågan om en sådan förkortning kan aktuali- seras senare.
Prop. 1971: 60 105
På grund av det anförda förordar jag således att den nuvarande be— stämmelsen om besvärstiden i andra stycket 96 & TF bibehålls med den redaktionella jämkning som föranleds av att första stycket enligt mitt förslag bortfaller.
Om man i enlighet med vad jag förordat behåller den gällande två- månaderstiden för anförande av besvär till kammarrätten, synes man enligt min mening i princip inte heller behöva ändra på vad som i sam- ma bestämmelse sägs angående utgångspunkten för besvärstidens be- räknande. '
I fråga om skattskyldig gäller att besvärstiden beräknas från det han erhållit del av det överklagade beslutet. Jag utgår härvid från att den skattskyldige får underrättelse om skatterättens beslut genom delgivning enligt delgivningslagen (1970: 428), dvs. i normalfallet genom postför- sändelse med mottagningsbevis. I fråga om taxeringsintendent eller kommun bör besvärstiden räknas från den dag, då skatterättens beslut meddelades. Med en så pass lång besvärstid som två månader kan det försvaras att beslutsdagen av enkelhetsskäl tas såsom utgångspunkt för tidsberäkningen för klagande av denna kategori.
Som jag förut antytt i samband med frågan om processen i taxe- ringsmål vid Skatterätterna saknas anledning att när fråga är om pro- cessen i de högsta instanserna frångå den föreslagna officialprincipen. Det bör därför ankomma på kammarrätt, liksom regeringsrätten, att ex officio — och således oberoende av om motparten gjort invändning där- om — pröva om besvären inkommit i rätt tid eller ej. Det bör givetvis kunna förutsättas att mottagningsbevis eller annan utredning, som utvi- sar när skattskyldig fått del av det överklagade beslutet, föreligger till- gängligt när frågan tas upp till behandling av domstolen.
97 %
Paragrafen innehåller f. n. föreskrifter om vissa expeditionella åtgärder som sammanhänger med den nuvarande ordningen att besvär till kam- marrätten över prövningsnämnds beslut skall inges eller insändas till prövningsnämnds kansli. Om denna ordning frångås och besvärshand— lingen i stället, såsom jag förordat, normalt skall insändas till kammar- rätten, behövs inte längre dessa föreskrifter. Som jag tidigare förutskic- kat under 96 å kan man förutsätta att de praktiska rutinerna vid be- svärsärendenas beredning kommer att kunna utformas av myndigheter- na själva i den mån inte uttryckliga föreskrifter utfärdas i särskild för- fattning. Att besvärshandling, som ingetts till skatterätt i stället för kammarrätt, omedelbart skall översändas till kammarrätten med bevis eller påteckning om dagen för ingivandet ligger i sakens natur och be- höver enligt min mening inte uttryckligen utsägas i TF.
Prop. 1971: 60 106
98 &”
Paragrafen innehåller i första momentet en bestämmelse enligt vilken besvär över kammarrättens utslag skall vara inkomna till finansdeparte- mentet inom två månader efter det klaganden erhållit del av kammar- rättens utslag.
Vad jag förut anfört under 96 å angående besvärstidens längd gäller i princip även i fråga om besvär till den högsta instansen. Visserligen kan man av naturliga skäl räkna med att antalet mål som överklagas från kammarrätt till regeringsrätten — även vid en utökning av kam- marrättsorganisationen — är mindre än det antal som överklagas från skatterätten till kammarrätt. En förkortning av besvärstiden för förande av talan hos regeringsrätten kan emellertid knappast förordas enbart av detta skäl. Jag föreslår därför att den nuvarande besvärstiden om två månader bibehålls. Då regeringsrätten avses skola få sitt eget kansli. förutsätts att besvärshandlingarna insändas direkt till regeringsrät- ten i stället för som nu till finansdepartementet.
Bestämmelserna i 98 & 2—6 mom. sammanhänger med de förutsätt- ningar för erhållande av prövningstillstånd som f. n. uppställs för rege- ringsrättens prövning av taxeringsmål. I prop. 1.971: 30 föreslås nya regler om prövningstillstånd vid fullföljd från kammarrätt till regerings- rätten. De föreslagna reglerna innebär att prövningstillstånd skall få meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpning- en att frågan prövas av regeringsrätten eller om det föreligger syn- nerliga skäl till sådan prövning. Detta gäller till skillnad från vad som hittills gällt enligt 98 5 4 mom. även för det fall att motpart anfört be- svär. Jag hänvisar till vad föredragande departementschefen anfört här- om i prop. "1971: 30. Om de sålunda föreslagna reglerna antas kan de nuvarande bestämmelserna i 98 & 2—6 mom. TF utgå, vilket jag alltså
!
föreslår.
101 5 2 mom.
De ändringar som här förordas är av redaktionell natur. De hänger samman med omorganisationen av den högre förvaltningsrättskipning- en. Beteckningen beslut används i förslaget till förvaltningsprocesslag beträffande alla avgöranden av förvaltningsdomstol.
102 &;
Fastighetsprövningsnämnderna avslutade sitt arbete med 1970 års allmänna fastighetstaxcring i slutet av år 1970. Det är inte bestämt vil- ket organ som kommer att pröva besvär över fastighetstaxeringsnämn- dernas beslut vid kommande allmänna fastighetstaxering. Frågan utreds f.n. av 1971 års fastighetstaxeringsutredning. Jag förordar emellertid att ordet fastighctsprövningsnämnd utmönstras ur denna paragraf, ef- tersom denna benämning torde komma att försvinna.
Prop. 1971: 60 107
103 % I paragrafen föreskrivs bl.a. att extraordinära besvär skall prövas av kammarrätten, om taxeringen är föremål för prövning av kammar— rätten eller om den har avgjorts av prövningsnämnd genom lagakraft— vunnet beslut. Efter prövningsnämmlens ombildning till skatterätt bör gälla att kammarrätten skall pröva sådana mål. så snart taxeringen prövats av skatterätten. Det bör alltså inte förekomma att Skatterätten, sedan den prövat taxeringen. på nytt tar upp mål rörande samma taxe— ring. såvida det inte är fråga om självrättelse eller målet blivit åter— förvisat. Denna princip har också kommit till uttryck i 167 & 1 mom. och 195 g" 3 mom. Bestämmelsen att kammarrätten skall pröva målet, om taxeringen är föremål för dess prövning, kan enligt min mening också utgå. De ändringar som jag i övrigt förordar i 103 & är av redaktionell natur.
105 s
I denna paragraf förordas åtskilliga ändringar av redaktionell natur.
"106 ä
Bestämmelsen i denna paragraf syftar på det fall då ändring i in- komsttaxeringen påverkar förmögenhetstaxeringen till följd av den s.k. trettiogångerregeln i 9 5 förordningen (1947: 577) om statlig förmögen- hetsskatt i den lydelse paragrafen hade före den 1 januari 1971. Efter- som något sådant samband mcllan inkomsttaxering och förmögenhets- taxering inte finns längre, kan bestämmelsen utgå.
Bestämmelser om att taxeringsintendent får föra talan rörande taxe- ring till skattskyldigs förmån finns nu i 74 % sista stycket och i 95 & sista stycket. Som jag tidigare har anfört bör dessa regler ersättas av en gemensam bestämmelse. Jag förordar att en regel ges i denna paragraf av innehåll att taxeringsintendent inom den för honom gällande besvärs- tiden äger samma behörighet att anföra besvär till den skattskyldiges förmån som tillkommer denne. Bestämmelsen kommer att gälla talan i alla tre domstolsinstanserna, skatterätt, kammarrätt och regerings- rätt.
107 ä Hänvisningen i denna paragraf till fråga som avses i 106 & TF bör utgå med den av mig förordade ändringen i 106 5.
1.08 ;
För anslutningsbesvär till regeringsrätten kommer reglerna om pröv- ningstillstånd i 35 & förvaltningsproeesslagen att gälla.
Prop. 1971: 60 . . 108
110 5
Enligt 3 % lagen (1969: 780) med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, m.m. skall föreskrift i lag eller annan författning om municipalsamhälle ej längre gälla. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1971. Ordet municipalsamhälle bör därför utmönstras ur 110 5.
112 5
I 3 & förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) regleras hur ansöknings- eller besvärshandling från enskild skall vara beskaffad i formellt hänseende. Handlingen bör innehålla uppgift om namn, per- sonnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Något ovillkorligt krav att handlingen skall innehålla alla dessa identifieringsuppgifter ställs alltså inte. Däremot skall den alltid vara egenhändigt underteck- nad av den enskilde eller hans ombud. I 4 % lagförslaget finns föreskrif- ter om vad ansöknings- eller besvärshandling skall innehålla i materiellt hänseende. I handlingen skall anges vad som yrkas, de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och det beslut mot vilket talan föres. Är handlingen så ofullständig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak, skall rätten enligt 5 & lagförslaget förelägga sökan- den eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans talan annars inte tas upp till prövning.
I 112 % TF föreskrivs om besvärshandlings innehåll i formellt hän- seende endast att skattskyldig skall lämna fullständig uppgift om sin postadress. Några bestämmelser om hur handlingen skall vara beskaffad i materiellt hänseende finns inte i denna paragraf. Klagande kan dock enligt paragrafen föreläggas att fullständiga sin besvärshandling i fråga om yrkande, grunderna för talan eller i annat hänseende. Om sådant föreläggande inte iakttas och besvärshandlingen är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning av målet, får besvären avvisas.
Besvärshandlingarna i skattemål är ofta så bristfälliga att det är svårt att identifiera den skattskyldige och att få klarhet i vad besvären avser. Det är därför angeläget att handlingarna innehåller de uppgifter som behÖVS i dessa hänseenden. I 3—5 åå förslaget till förvaltningsprocess- lag lämnas föreskrifter om besvärshandlings beskaffenhet. Dessa före- skrifter bör gälla också i taxeringsprocessen, och bestämmelsen i 112 % TF blir därmed överflödig.
Jag vill framhålla att reglerna om avvisning av besvär har samma in- nebörd i förslaget till förvaltningsprocesslag som i 112 & TF. I överens- stämmelse med vad som nu gäller får således enligt 5 & lagförslaget talan inte avvisas förrän parten har fått tillfälle att avhjälpa brist i besvärs- handling. I många skattemål torde det vara fullt klart vad besvären avser även om den skattskyldige saknar förmåga att mera klargörande preci- sera sina yrkanden. Jag förutsätter att i sådana fall taxeringsmyndigheter
Prop. 1971: 60 109
och domstolar ser till att befogade ändringar i taxeringarna kommer till stånd, även om besvärshandlingen är bristfällig. Med det anförda förordar jag att 112 & utgår.
116 %
Gällande bestämmelser. För att eftertaxcring skall få ske måste enligt 115 & TF frågan i allmänhet ha prövats inom fem år efter det år då taxeringen rätteligen skulle ha skett. En specialregel gäller för det fall att den skattskyldige har avlidit. Eftertaxeringen, som då åsätts dödsboet, skall prövas inom två år efter utgången av det kalenderår då bouppteck- ningen ingivits för inregistrering. I prop. 1971: 10 med förslag till skatte- brottslag m.m. föreslås förlängning i vissa fall av tid för eftertaxcring, när skattskyldig har åtalats för skattebrott. Eftertaxeringsfrågan skall i sådant fall ha prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett eller, om den skattskyldige har avlidit, inom sex månader från dödsfallet.
För eftertaxeringsfrågan är det alltså avgörande att den prövas före utgången av de angivna tidsfristerna. Däremot finns det ingen bestäm- melse om när talan i sådana mål skall väckas.
Landskontorsutredningen. Utredningen framhåller att bristen på före- skrift om när talan i eftertaxeringsmål skall väckas ibland leder till att framställning om eftertaxcring inkommer så sent att prövningsnämnden får otillräcklig tid att föranstalta om den skriftväxling mellan parterna som behövs. Vidare blir det ofta knappt tilltagen tid för prövningen av dessa mål. För att undvika dessa olägenheter föreslår utredningen att yr- kande och grund för talan i eftertaxeringsmål skall anges senast den 31 oktober det sista år, då fråga om eftertaxcring kan prövas. Bestämmel- sen bör enligt utredningen inte ha karaktär av ordningsföreskrift utan vara av förpliktande natur.
Remissyttrandena. De av landskontorsutredningen föreslagna princi- perna beträffande tid för eftertaxeringsyrkandcn accepteras allmänt av remissinstanserna.
Lantbrukets skattedelegation anser att den föreslagna sista dagen, då yrkande och grund för talan i eftertaxeringsmål skall anges, är väl av- vägd. Den nuvarande ordningen betecknas ur de skattskyldigas synpunkt som synnerligen otillfredsställande, eftersom det inte sällan händer att den skattskyldige av tidsnöd saknar möjlighet att prestera motbevisning innan ärendet måste avgöras i prövningsnämnden.
I några remissyttranden förordas emellertid en annan lösning. För att undvika olägenheter med anledning av bestämmelsen att fråga om efter- taxering skall ha prövats inom fem år efter taxeringsäret, ifrågasätter så- lunda länsstyrelsen i Norrbottens län om inte en naturligare lösning vore,
Prop. 1971: 60 110
att låta rätten till prövning bli beroende på att yrkandet om eftertaxcring delgivits inom fem år efter taxeringsärets utgång. En sådan bestämmelse överensstämmer bättre med andra liknande regler. Tidsskillnadcn beträf— fande prövning i prövningsnämnden kan röra sig om högst några må- nader, betonas det.
Läns's'lyrelse/z [' Älvsborgs län föreslår att det skall räCka med att fråga om eftertaxering är väckt hos prövningsnämnden före utgången av det femte året. En liknande mening har länsstyrelsen i Örebro län.
Departementschefen. I likhet med landskontorsutrcdningen anser jag att man bör bestämma en slutdag för framställning om eftertaxcring. Ett par remissinstanser föreslår att det skall räcka med att frågan om eftertaxcring har väckts eller delgetts motparten inom den tid som nu gäller beträffande prövning enligt "115 g”. ] och för sig finns det skäl som talar för en sådan lösning. Den skulle emellertid innebära att man ut- sträckte tiden för prövning av eftertaxeringsfråga, och jag är inte beredd att i detta sammanhang förorda en sådan tidsförskjutning. Enligt min mening bör man lösa frågan på i princip det sätt som utredningen före- slår. Eftersom tidsfristen för prövning av eftertaxeringsfråga enligt prop. 1.971: "10 med förslag till skattebrottslag m. m. i visst fall utgår sex må- nader från dödsfall, kan dock inte slutdagen fixeras till en bestämd ka- lenderdag. Jag förordar i stället att framställning om eftertaxering skall ha kommit in till skatterätten två månader före utgången av den tid, inom vilken fråga om eftertaxcring senast skall prövas. I framställning- en skall yrkande och grund för talan anges. Reservationstalan kan såle- des inte godtas. Om vad sålunda föreskrivs inte iakttas, kan framställ- ningen alltså inte bifallas.
De ändringar som förordas i paragrafens andra stycke är av redaktio- nell natur.
116 i 5
Jag har tidigare förordat att 98 & 2 mom. TF upphävs. Därav följer att också 116 i & första stycket TF enligt prop. "1.971: 10 med förslag till skattebrottslag m.m.. vilket stycke hänvisar till 98 ä 2 mom.. bör utgå.
] detta sammanhang vill jag också nämna de redaktionella ändringar som föreslås i 115, llöa och .l'lögåå i deras lydelse enligt nämnda proposition. Ändringarna innebär bara att ordet "prövningsnämnden” byts ut mot ”skatterätten".
117 5 Som jag tidigare har framhållit är det meningen att regeln om dom- stolsförhandlings offentlighet i princip också skall gälla skatterätt. På grund av föreskriften i 16 % förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971130), enligt vilken domstol får förordna om handläggning inom
Prop. 1971: 60 111
stängda dörrar, om det behövs med hänsyn till privatlivets helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse, torde dock förhandlingar inom stängda dörrar bli det vanliga i. taxeringsmål. Enligt nyssnämnda 1.6 & gäller i fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling 5 kap. 1—5 och 9 åå rättegångsbalken i tillämpliga delar. 1 5 kap. 4 & denna balk föreskrivs att rätten äger förordna, att vad som förekommit vid förhandling inom stängda dörrar icke får uppenbaras.
Bestämmelsen i 117 & tredje stycket TF föreskriver tystnadsplikt rö- rande vad som yttrats vid taxeringsnämnds sammanträde och icke offentligt sammanträde med prövningsnämnd. Någon specialregcl om tystnadsplikt i fråga om vad som yttras vid sammanträde i skatterätt torde inte vara behövlig. utan det bör räcka med föreskriften i 16 5 för- valtningsprocesslagen. Har skatterätt förordnat att muntlig förhandling i taxeringsmål skall hållas inom stängda dörrar. har rätten således att även ta ställning till frågan om tystnadsplikt. Vid bedömningen av denna frå— ga hör självfallet. liksom när rätten förordnar om avsteg från principen om domstolsförhandlingars offentlighet. behovet av skydd för privatli- vets helgd och enskilds behöriga ekonomiska intresse beaktas.
Med det anförda förordar jag att reglerna om tystnadsplikt i 117 % tredje stycket begränsas till att gälla taxeringsnämnd.
118 %
Enligt prop. 1971: 10 med förslag till skattebrottslag m. m. skall den- na paragraf upphöra att gälla den 31 december 197]. Övergångsvis bör vad som enligt paragrafen föreskrivs om förste taxeringsintendent gälla skattechef.
124 &
Uppgiften att utdöma taxeringsviten avses bli överförd från länssty- relse till skatterätt. Jag får härvidlag hänvisa till vad föredragande de- partementschefen anför i prop. 1971: 14 (s. 57,) med förslag till lag om skatterätt och länsrätt. Jag förordar alltså att ordet "länsstyrelsen" byts ut mot "skatterätten”.
Paragrafcns andra stycke föreskriver att vite inte får utdömas. om ändamålet med vitet har förfallit. Den regeln har en motsvarighet i 40 å andra stycket förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1.971: 30). 124 & TF innehåller emellertid en speciell regel som inte återfinns i detta lagförslag. nämligen att ändamålet med vitet inte skall anses ha förfallit genom att l'öreläggandet har iakttagits först efter det att an- mälan om vitets uttagande har kommit in. Denna regel infördes genom beslut vid 1961. års riksdag. och motivet var att komma till rätta med dem som tredskades med att fullgöra ett vitesföreläggande. Med åbe- ropande av vad jag anförde i prop. 1961:100 (5. 307 f) anser jag att denna specialregcl alltjämt bör gälla på taxeringsområdet.
Prop. 1971: 60 112
125 &
Paragrafen innehåller bestämmelser om talan mot vitesbeslut. Mot- svarande bestämmelser finns i förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30). I 33 & lagförslaget regleras var och i 7 5 när besvärshandling skall lämnas, och 10——12 samt 18 åå innehåller regler om skriftväxling. Här angivna bestämmelser i förvaltningsproeesslagen gör andra—fjärde styckena av 125 & TF överflödiga, och jag förordar att de utgår.
129
UCI)
I tredje momentet förevarande paragraf finns bestämmelser om er- sättning till sakkunnig. Härmed avses sakkunnig som anlitats av taxe- ringsnämnd eller prövningsnämnd enligt 15 % TF eller av förste taxe- ringsintendent enligt 17 %. Som jag tidigare har framhållit i anslutning till 15 5 blir det också möjligt för taxeringsmyndigheterna att anlita tolk. Förevarande moment bör därför kompletteras med bestämmelse om ersättning till tolk. Skatterätts möjlighet att anlita sakkunnig eller tolk regleras i förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30).
Allmänna ombudet för mellankommunala mål är fr.o.m. den ]. ja- nuari 1971 tjänsteman hos riksskatteverket. Ersättningar till dem han anlitar bör därför bestämmas av detta verk.
I tredje momentet föreskrivs också att ersättningarna skall bestäm— mas med iakttagande av de föreskrifter om disposition av medel som Kungl. Maj:t kan meddela. Denna bestämmelse torde böra utgå såsom överflödig.
Enligt åttonde momentet åtnjuter ledamot i prövningsnämnd ersätt— ning enligt grunder som fastställs av Kungl. Maj:t. I de skatterätter som skall ersätta prövningsnämnderna kommer lekmännen att kallas nämndemän. Nämndemännen i länsskatterätterna liksom i länsrätterna skall utses av landstingen, medan nämndemännen i den mellankom- munala skatterätten Skall förordnas av Kungl. Maj:t. TF bör inte inne- hålla bestämmelser om ersättning till nämndemännen, utan regler här- om bör meddelas i annan ordning. Jag förordar därför att åttonde mo— mentet upphör att gälla.
De ändringar som förordas i första och femte momenten är av re- daktionell natur.
159—163 55
Som jag inledningsvis har anfört finns det vissa återstående frågor inom fastighetstaxeringens område som är föremål för översyn av 1971 års fastighetstaxeringsutredning. Denna översyn kan eventuellt leda till att fastighetstaxeringsreglerna bryts ut ur TF. Under alla omständig- heter torde översynen resultera i omfattande redaktionella ändringar. Med några undantag saknar TF:s regler om allmän fastighetstaxcring
Prop. 1971: 60 113
aktualitet under tiden fram till nästa allmänna fastighetstaxering, som författningsenligt skall äga rum är 1975. Det saknas sålunda anledning att nu göra redaktionella ändringar i paragrafer som med sannolikhet kommer att omarbetas före denna fastighetstaxering och som inte blir tillämpliga dessförinnan. Jag kommer därför inte att föreslå ändringar i de avsnitt om allmän fastighetstaxering som avser taxeringsorganisa- tionen, skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration m. m., för- beredande åtgärder, fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet och be- svär över fastighetsnänmds beslut. Dessa avsnitt omfattar 131—158 åå.
Bestämmelserna i 160 och 162 %% om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet har sin motsvarighet i 77 och 79 åå, vilka paragrafer för- ordats skola utgå. I 1.61 % hänvisas till en rad andra bestämmelser om prövningsnämndernas verksamhet som också bör upphävas enligt vad jag tidigare har föreslagit.
Enligt 163 % andra stycket skall prövningsnämnden, sedan fastighets- prövningsnämnden avslutat sitt arbete den 15 december under taxe- ringsåret, vidta åtgärder enligt 91 & TF, dvs. besluta om rättelse i beslut av fastighetsprövningsnämnden som blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Jag har tidigare förordat att 91 % TF skall upphöra att gälla, eftersom bestäm- melser om s.k. självrättelse finns i 32 & förslaget till förvaltningspro- cesslag (prop. 1971: 30). Sistnämnda paragraf gäller dock endast själv- rättelse i egentlig mening, dvs. rättelse av fel som domstolen själv har gjort. Bestämmelsen i 163 & TF ger däremot en annan myndighet än den som har beslutat befogenhet att göra rättelse i här avsett fall. En regel med motsvarande innehåll bör alltjämt finnas. Jag förordar där- för en bestämmelse av innebörd att länsskatterätten får rätta beslut av fastighetsprövningsnämnd som till följd av skrivfel, räknefel eller an- nat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. Vidare bör gälla att part skall få tillfälle att yttra sig innan rättelse sker, om det inte är obehövligt. Bestämmelsen, som utformats med 32 & förslaget till för- valtningsprocesslag som förebild, bör lämpligen införas i 159 &, vilken paragraf i sin tidigare lydelse har upphävts genom beslut av 1968 års riksdag.
I överensstämmelse med vad jag här har anfört bör också 160— 163 åå upphöra att gälla och rubriken närmast före 160 & utgå.
164—166 55
I TF:s tredje avdelning under avsnitt VII ges under 164—16655; regler om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammar- rättens utslag rörande allmän fastighetstaxering.
Som framgår av vad jag nyss har anfört bör de bestämmelser i TF som nu finns angående fastighetstaxering inte ändras i större utsträck- ning än vad som kan anses nödvändigt i detta sammanhang. De änd-
Prop. 1971: 60 ll4
ringar jag föreslår i 164—166åå får därför i första hand ses som en följd av de ändringar jag föreslår i 95—98 åå.
Till att börja med föreslås en mindre omredigering av rubriken till avsnittet. Vidare föreslås att ordet "kammarrätten” på de flesta ställen där det förekommer i 164—165 åå ändras till "kammarrätt”. Dessutom bör i 164-& 4 mom. första stycket hänvisningen till 975 utgå. Vidare bör i samma moment andra och tredje styckena utgå.
I 1655 2 mom. ges föreskrifter om de särskilda sakkunniga som ef- tcr förordnande av Kungl. Maj:t skall kunna kallas till tjänstgöring såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av fastighetstaxe- ringsmål. Möjligheten att tilikalla sådana ledamöter efter den nya kam- marrättsorganisationens genomförande bör enligt min mening stå båda kammarrätterna till buds i den utsträckning som gällt för den hittills- varande kammarrätten. Jag föreslår därför att 16555 2 mom. komplet- teras i enlighet härmed.
Bestämmelserna i 1665 reglerar rätten att överklaga kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering. Av paragrafens första stycke framgår att må! som rör uppskattning av fastighets taxerings- värde f.n. stannar i kammarrätten såsom sista instans och alltså inte får överklagas till regeringsrätten. Däremot föreligger rätt att anföra besvär i fråga om vissa rättsfrågor, 1. ex. om fastighet är skattepliktig eller ej eller om egendom över huvud taget bör taxeras såsom fastighet.
De nya regler om prövningstillstånd såsom förutsättning för rege- ringsrättens prövning av besvär över kammarrätts beslut i förvaltnings- mål som föreslås i prop 1971: "30 bör enligt min mening gälla även i frå- ga om fastighetstaxeringsmål. Jag hänvisar till vad föredragande departe— mentschefen anfört i prop. "1.971: 30 angående omorganisation av för- valtningsrättskipningen m.m. I enlighet med den uppfattning som kommit till uttryck i nämnda sammanhang beträffande rätten att an- föra besvär i högsta instans föresliir jag att de nuvarande bestämmel- serna i l663$ ersätts med en hänvisning till de av mig föreslagna be- stämmelserna i 98 5.
167 i);
l ] mom. andra stycket ges föreskrifter om vem som skall pröva be— svär i särskild ordning. F. n. gäller att sådana besvär i första hand skall prövas av fastighetsprövningsnämnden eller, om dess arbete har avslu- tats. av prövningsnämnden i länet. Eftersom fastighetsprövningsnämn- dens arbete med "1970 års allmänna fastighetstaxering har avslutats. blir det efter prövningsnämndens ombildning till skatterätt denna domstol som skall. pröva dessa besvär.
Som jag har framhållit i anslutning till [66% bör kammarrätten inte i fortsättningen vara sista instans i flertalet mål rörande fastighetstaxe-
Prop. 1971: 60 115
ring utan de allmänna fullföljdsreglerna bör gälla. Detta bör också medföra att. om kammarrätten har avgjort ett mål om fastighetstaxe- ring, extraordinära besvär rörande samma taxering bör prövas av rege- ringsrätten.
Jag förordat ändringar i 1.67å första momentet i överensstämmelse med vad jag nu har anfört. Övriga ändringsförslag är av redaktionell natur.
173 å
Den förordade ändringen i l73å "1 mom. är föranledd av mitt för- slag att l29å 8 mom. skall upphöra att gälla.
175 å Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningsdistrikt och om prövningsnämnds åligganden med avseende på särskild fastighetstaxe- ring. Som jag har framhållit i anslutning till 17å bör begreppet pröv- ningsdistrikt inte finnas kvar. Några allmänna regler om skatterätts åligganden erfordras inte heller i TF. Regler om talan mot taxerings- nämnds beslut finns i [91 55. Jag förordar därför att 'l75å upphör att gälla. 176 å Jag förordar att paragrafen får samma lydelse som 15å och hän- visar till min motivering till de föreslagna ändringarna i denna paragraf.
lSl å På skäl som har anförts i anslutning till 51 och 53 åå anser jag att skatterätterna icke bör ha här avsedd anmaningsrätt. Jag förordar härav betingad ändring.
19: å
Första momentet av denna paragraf innehåller en hänvisning till "(60—162 åå, vilka förordats skola utgå. Andra momentet motsvarar 89 å. som enligt vad jag tidigare har anfört också bör utgå. l överensstäm- melse härmed bör 1.92 å upphöra att gälla och rubriken före paragrafen utgå.
193 och 194 åå
De ändringar som jag förordar i rubriken före "193 å och i paragra- fernas text följer av vad jag tidigare har anfört i anslutning till 164— 166 åå.
"195 å
Beträffande de ändringar som jag förordar i denna paragraf får jag hänvisa till vad jag har anfört i anslutning till 167 å.
Prop. 1971: 60 116
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I prop. 1970:103 beräknades att länsstyrelsereformen och därmed också inrättandet av Skatterätterna skulle komma till stånd den 1 juli 1971. I överensstämmelse härmed föreslogs i prop. 1971: 14 att lagen om skatterätt och länsrätt skulle träda i kraft nämnda dag. Med änd- ring härav har riksdagen beslutat att lagen skall träda i kraft den dag Konungen bestämmer (CU 1971: 9, rskr 51).
Som framgår av prop. 1971: 30 föreslås förvaltningslagen träda i kraft den 1 januari 1972 och förvaltningsprocesslagen den 1 juli 1971 beträf- fande skatterätt och länsrätt och i övrigt den 1 januari 1972. Det får för- utsättas att förvaltningsprocesslagens ikraftträdanderegler under riks- dagsbehandlingen anpassas till dem som skall gälla beträffande lagen om skatterätt och länsrätt.
Man får alltjämt utgå från att länsstyrelsereformen blir genomförd tidigare än reformen av regeringsrätten och kammarrätten. Eftersom länsstyrelsernas omorganisation och prövningsnämndernas ombildning till skatterätter föranleder flertalet av de ändringar i TF som jag har förordat, bör lagen om ändring i TF träda i kraft den dag Konungen bestämmer. Bestämmelsen i 89 å att prövningsnämnderna i princip skall ha avgjort målen senast den 30 juni året efter taxeringsäret för- ordas bli upphävd redan dagen efter den då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Anledningen till detta förslag är att prövningsnämndernas arbete till följd av den allmänna fastighets- taxeringen och strejken vid länsstyrelserna försenats så att det knap- past blir möjligt att avgöra målen inom den angivna tiden.
I samband med lagens ikraftträdande behövs särskilda övergångsbe— stämmelser av teknisk natur. Kungl. Maj:t bör bemyndigas meddela så- dana.
Förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt
Utöver de ändringar som motiveras av förslaget till förvaltningslag och förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) förordar jag i det följande vissa justeringar ] huvudsak i förtydligande syfte.
22 å
Gällande bestämmelser. Redovisning av mervärdeskatt sker i deklara- tioner, som skall lämnas till länsstyrelsen senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Deklarationen skall avfattas på blankett som har formen av ett hålkort och utgör en kombination av postgiroinbetalningskort och deklaration. Enligt 42 å skall skatten betalas genom insättning på särskilt postgiro- konto. Skatten förfaller till betalning den dag då deklaration senast skall lämnas enligt 22 å tredje stycket. Inbetalning av skatt anses ha
Prop. 1971: 60 117
skett den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller girerings- kort inkommit till postanstalt. ] praktiken innebär dessa bestämmelser att deklarationsblankett, som används vid inbetalning av skatt på post- anstalt den dag skatten förfaller till betalning kan inkomma till läns— styrelsen först en eller två dagar efter inbetalningen. Skall skattskyldig ej betala skatt för viss redovisningsperiod lämnas deklarationen direkt till länsstyrelsen.
Departementschefen. Den föreslagna utformningen av 7 & förvalt- ningslagen passar väl på de fall då skattskyldig lämnar deklaration direkt till länsstyrelsen. Däremot kommer deklaration som används vid inbetalning av skatt i stadgad ordning att komma in till länsstyrelsen i vart fall en dag efter inbetalningen. Detta kan leda till att försenings- avgift enligt 64b & mervärdeskatteförordningen påförs den skattskyl- dige. För att undvika denna konsekvens bör 22 & tredje stycket kom— pletteras med en bestämmelse som innebär, att vid inbetalning av skatt i behörig ordning, dvs. med användande av den särskilda blanketten, deklarationen anses ha lämnats till länsstyrelsen vid den tidpunkt då betalningen anses ha skett. I övrigt bör gälla att deklaration anses ha kommit in till länsstyrelsen enligt reglerna i 7 & förvaltningslagen.
345
I 74 5 finns en hänvisning till 54 och 55 55 TF i fråga om delgiv- ning av beslut. Det räcker enligt min mening, att här ange att beslut skall tillställas den skattskyldige.
I 17 % förvaltningslagen anges, att beslut varigenom myndighet av- gör ärende, skall innehålla dc skäl som bestämt utgången. Med hänsyn till att beslut enligt 34 & förordningen om mervärdeskatt är prelimi- nära bör bestämmelsen om motivering av beslut kvarstå i 34 &.
Av tekniska skäl bör anges att beslut i förekommande fall skall inne- hålla uppgift om den skatt som skall avräknas.
365
Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om att beslut skall tillstäl- las clen skattskyldige, att skälen för beslut skall anges och att besvärs- hänvisning skall meddelas. Motsvarande bestämmelser i denna para- graf kan därför utgå. I fråga om avräkning hänvisar jag till vad jag anfört vid 34 %.
395
Ändringen är av samma slag som angivits vid 36 å.
Prop. 1971: 60 _ 118
46 & Ändringarna innebär endast att prövningsnämnd byts ut mot läns- skatterätt och skattedomstol mot kammarrätt. Vidare bör kammarrättens avgörande kallas beslut i enlighet med vad som förordats i prop. 1971: 30.
50%
Den skattskyldiges motpart i mål och ärenden som rör mervärde- skatt är det allmänna ombudet i varje län. Bestämmelser om dennes funktion lämnas i 50 &. Allmänt ombud skall föra det allmännas talan och får föra talan enligt 51 och 54 55 även till skattskyldigs förmån. Enligt 51 5 har skattskyldig rätt att föra talan mot slutligt beslut enligt 36 5 första stycket eller mot beslut om efterbeskattning. Enligt 54 % gäller TF:s bestämmelser om besvär över prövningsnämndens beslut och kammarrättens utslag i tillämpliga delar även i mål eller ärenden som rör mervärdeskatt. Slutligen har allmänna ombudet möjlighet enligt be— stämmelserna i 55 5 att anföra besvär i särskild ordning i där angivna fall. Handläggningen av mål och ärenden som rör mervärdeskatt ankom- mer i första hand på länsstyrelsen. Det allmänna ombudet inträder i handläggningen först sedan slutligt beslut om fastställelse av skatt eller annat slutligt beslut meddelats av länsstyrelsen.
Utöver de ändringar i förtydligande syfte som jag i det följande för- ordar anser jag att bestämmelser om det allmänna ombudets kompetens bör lämnas i det kapitel som avser besvär. Jag förordar därför att andra meningen i 50 & första stycket utgår och att allmänna ombudets rätt att anföra besvär till skattskyldigs förmån regleras genom en hän- visning i 56 5 till 106 & TF.
Slå
I paragrafen lämnas bestämmelser om den skattskyldiges rätt att an- föra besvär hos prövningsnämnden.
Jag har i annat sammanhang (prop. 1968: 137 s. 36 f) framhållit att det allmänna ombudet bör inta samma ställning i skatteprocess hos prövningsnämnd eller skattedomstol som en taxeringsintendent. F.n. torde det allmänna ombudet inte på eget initiativ kunna överklaga ett slutligt beslut. Hans kompetens blir på så vis begränsad till att vara passiv motpart till den skattskyldige i andra instans. Endast om denna instans meddelar ett beslut som går honom emot kan han på eget ini- tiativ föra målet till kammarrätten. Vissa skäl kan anföras för en sådan tillämpning. Jag anser dock att övervägande skäl talar för en annan tillämpning. Såväl enligt TF som enligt förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller, att representanter för det all- männa kan föra talan mot beslut i första instans. När det gäller för— farandeförordningen är det ett allmänt ombud som för denna talan.
Prop. 1971: 60 119
Så bör enligt min mening vara fallet även i fråga om mervärdeskatt. Jag förordar därför en ändring av 51 5 första stycket i avsikt att eli- minera den begränsning till den skattskyldige som nu ligger i utform- ningen av paragrafen.
szs
I paragrafen anges att tiden för anförande av besvär över länssty- relses slutliga beslut om fastställelse av skatt är två månader och att besvären skall ges in till länsstyrelsen. I fråga om besvärstiden får jag här endast hänvisa till vad i det följande anförs vid behandlingen av 54 &. Länsstyrelsen bör bytas ut mot länsskatterätt.
53 &
]. paragrafen anges att Konungen förordnar om prövningsnämnds sammansättning i mål eller ärenden som rör mervärdeskatt och att 77— 92 55 TF skall gälla i tillämpliga delar.
Med hänsyn till de nya bestämmelserna om länsskatterättens orga- nisation förordar jag att 53 & första stycket utgår. Även andra stycket bör utgå eftersom jag förordat att de angivna bestämmelserna i TF skall upphöra att gälla.
545
I paragrafen anges att bestämmelserna i 95—97 55 och 98 ä 1 mom. TF om besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag i tillämpliga delar gäller i fråga om mål eller ärenden rörande mervär- deskatt.
Enligt mervärdeskatteförordningen gäller f.n. att talan skall föras inom två månader mot länsstyrelses slutliga beslut om fastställelse av skatt och mot prövningsnämnds beslut samt mot kammarrättens utslag. Enligt min uppfattning är det en avsevärd fördel ur tillämpningssyn- punkt att besvärstiden i fråga om olika beslut enligt samma författning så långt möjligt är lika. Detta gör sig framför allt gällande när process förs i flera instanser. Jag anser därför att besvärstiden i fråga om nu avsedda beslut bör vara lika lång.
I fråga om besvär enligt TF över beslut av skatterätt eller kammar- rätt har jag förordat att besvärstiden, som f.n. är två månader, inte anpassas till förvaltningsprocesslagens bestämmelser. De skäl jag åbe- ropat härför kan i viss utsträckning åberopas också i fråga om mer- värdeskatt. Relativt ofta rör det sig om samma besvärsgrunder och samma processmaterial som åberopas vid samtidiga besvär över in- komsttaxering. Jag anser därför att det finns skäl att behålla samma besvärstid som enligt TF.
Hänvisningen i 54 å mervärdeskatteförordningen måste anpassas till de ändringar som föreslås i TF.
Prop. 1971: 60 120
555
Paragrafen reglerar rätten för skattskyldig och allmänt ombud att anföra besvär 'i särskild ordning.
I TF finns motsvarande bestämmelser om rätt att anföra besvär i särskild ordning i 100 och 101 55. Dessa bestämmelser är utformade så att det allmännas representant har samma rätt att anföra sådana besvär till den skattskyldiges förmån som denne själv. Till den skatt- skyldiges nackdel får taxeringsintendent föra talan endast då det är fråga om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för- biseende. Någon anledning att i fråga om mervärdeskatt medge att all- männa ombudet generellt får föra talan i särskild ordning till den skatt- skyldiges nackdel torde inte föreligga. Uppkommer anledning att till den skattskyldiges nackdel ändra lagakraftvunnet beslut om fastställelse av skatt får detta enligt min mening ske enligt bestämmelserna om efter— beskattning. Beträffande felräkningar och andra liknande misstag bör dock hinder inte föreligga att rätta dessa genom besvär i särskild ord- ning av allmänt ombud även om rättelsen sker till den skattskyldiges nackdel. Jag förordar att bestämmelser i enlighet med vad jag nu anfört införs i paragrafen.
565
Ändringen är betingad av att jag förordar att 112 & TF skall utgå och av vad jag anfört i samband med behandlingen av 50 & mervärde- skatteförordningen.
Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning
Förfarandeförordningen reglerar förfarandet i fråga om ett stort an- tal indirekta skatter. Förordningen innehåller vissa regler om skattskyl- dig, beskattningsmyndighet, allmänt ombud m.m. Dessa berörs inte av förvaltningslagen eller förvaltningsprocesslagen (prop. 1971: 30). För- farandeförordningen innehåller också en reglering av besluts- och be- svärsförfarandet. I dessa avseenden kräver däremot de nya lagarna att förordningen ändras i vissa delar.
9 5 I likhet med vad jag förordat beträffande 56 ä 4 mom. TF bör beslut om handlings undantagande från granskning meddelas av länsskatte- rätt. Ordet "länsstyrelsen” i tredje stycket bör därför bytas ut mot ”läns- skatterätten".
Prop. 1971: 60 ; 121
12 &
Beskattningsmyndigheten kan f. n. i vissa fall förelägga vite och ock- så döma ut försuttet vite. Enligt lagen om skatterätt och länsrätt m.m. gäller, att vitesmål av rättssäkerhetsskäl handläggs vid domstol. Sam- tidigt pekas på kravet på snabbhet vid handläggningen. Detta behov fö- reslås bli tillgodosett genom att vitesmål i viss utsträckning skall kunna avgöras som enmansmål.
I fråga om flertalet av de skatter på vilka förfarandeförordningen är tillämplig är riksskatteverket beskattningsmyndighet. Naturlig anknyt— ning till länsorganisationen saknas därför. Enligt vad jag inhämtat kom- mer frågan om utdömande av vite att handläggas av verkets rättsenhet. Det finns anledning att anta att handläggningen kommer att tillfreds- ställa kraven på rättssäkerhet och snabbhet. Jag finner därför inte skäl att frångå den nuvarande ordningen beträffande handläggning av vites- mål och föreslår alltså ingen ändring i 12 5.
16 &
Bestämmelserna i 1.6 % om att den skattskyldige normalt skall erhålla tillfälle att yttra sig över vidtagen utredning och annan handling av be— tydelse för beslut om skatt motsvaras i sak av 15 & förvaltningslagen, och de kan därför utgå.
22 & Att den skattskyldige skall få tillfälle att yttra sig innan beslut om rättelse meddelas framgår av 19 & förvaltningslagen. Motsvarande be- stämmelse i 22 & förfarandeförordningen kan därför utgå.
235
I 23 5 finns bestämmelser om skyldighet för myndighet att ange skäl för beslut och att, när part äger fullfölja talan mot beslut, meddela full- följdshänvisning. Motsvarande bestämmelser i förvaltningslagen finns i 17 och 18 åå. Dessa gäller dock uttryckligen endast beslut, varigenom myndighet avgör ärende. I fråga om preliminära beslut bör särskilt an- ges, att förvaltningslagens bestämmelser om motivering och underrät- telse om besluts innehåll skall gälla. I fråga om andra beslut gäller detta utan särskilt stadgande i förfarandeförordningen.
34 å ' Paragrafen innehåller bl. a. en bestämmelse om att sökande skall få tillfälle att yttra sig över utredning som förebragts annorledes än av ho-
nom. Eftersom regeln motsvaras av 15 & förvaltningslagen kan den utgå ur förfarandeförordningen.
8 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 60
Prop. 1971: 60 122
36 &
Meddelat förhandsbesked bör delges den skattskyldige. I fråga om beslut om avvisning av ansökan om förhandsbesked bör dock räcka med en föreskrift om underrättelse om besluts innehåll. Sådan före-- skrift finns i förvaltningslagen och behövs alltså ej här.
405
Besvär över beskattningsmyndighets beslut skall anföras inom två må- nader eller, i fråga om beslut om förhandsbesked eller beslut om utdö- mande av vite, inom tre veckor. För skattskyldig och för den som för- pliktats utge vite räknas besvärstiden från det han erhållit del av beslu— tet. I andra fall räknas tiden från beslutets dag. I fråga om slutligt be- slut, som enligt 19 å andra stycket anses föreligga sedan ett år förflu- tit efter utgången av det kalenderår, under vilket beskattningsperioden gått till ända, räknas besvärstiden från den dag beslutet anses föreligga. Besvären skall ges in till beskattningsmyndigheten.
Beträffande besvärstiden har jag i fråga om TF och förordningen om mervärdeskatt förordat att nuvarande tvåmånaderstid skall behål- las. De skäl som jag anfört härför kan inte åberopas med samma styrka i fråga om de skatter på vilka förfarandeförordningen tillämpas. Jag är därför av den uppfattningen att någon från förvaltningslagen avvi- kande bestämmelse inte behövs i förfarandeförordningen.
41—43. 55
Bestämmelserna i 41—43 55 kan, med hänsyn till 4, 5, 10 och 13 55 förvaltningsprocesslagen, enligt min mening utgå.
44 5
Över kammarrättens utslag får part föra talan hos Kungl. Maj:t ge— nom besvär. Besvärstiden är även i detta fall två månader eller, när det gäller förhandsbesked och utdömande av vite, tre veckor. Även den som inte varit part i kammarrätten kan i vissa fall föra talan mot dess utslag. Besvärstiden räknas från det klaganden fick del av utslaget eller, när talan förs av den som inte varit part i kammarrätten, från utsla- gets dag. ,
I likhet med vad jag anfört under 40 å finner jag inte skäl att för- orda annan besvärstid än den enligt förvaltningsprocesslagen normala. Föreskrift om besluts innehåll behövs ej här. I övrigt är ändringarna i 44 % av teknisk natur.
45å
I paragrafen ges part rätt att anföra anslutningsbesvär inom tid som är kortare än den vanliga besvärstiden. Eftersom besvärstiden enligt vad jag tidigare anfört kommer att vara tre veckor, bör tiden för anslut-
Prop. 1971: 60 123
ningsbesvär förkortas till två veckor i fråga om fastställande av skatt eller efterbeskattning. Den nu gällande tiden för anslutningsbesvär i fråga om förhandsbesked, en vecka, bör fortfarande gälla.
Förordningen (1922: 260) om automobilskatt
155
Paragrafen innehåller regler om att besvär över länsstyrelsens beslut i fråga om frihet från skatt och i fråga om förment oriktigt påförande av skatt föres hos kammarrätten genom besvär. Besvären skall ges in till länsstyrelsen senast på den trettionde dagen efter det klaganden fått del av beslutet. Vidare lämnas i paragrafen bestämmelser om förfaran- det då besvären ges in till kammarrätten.
I fråga om besvärsreglerna i TF och i förordningen om mervärdeskatt har jag förordat att den nuvarande besvärstiden om två månader skall behållas. De skäl som åberopats härför gör sig inte gällande med sam- ma styrka i fråga om automobilskatt. Med hänsyn härtill anser jag att någon särbestämmelse inte behövs i detta avseende. Förvaltningspro- cesslagens besvärsregler kommer då i stället att gälla.
165
Paragrafen innehåller regler om besvär över kammarrättens utslag. Besvär skall föras hos Kungl. Maj:t senast på den sextionde dagen efter det klaganden fått del av utslaget. Besvären skall inges till finansdepar- tementet.
Med hänsyn till vad jag anfört under 15 5 och till att förvaltnings- processlagen innehåller regler om besvär över kammarrättens beslut för- ordar jag att 16 & utgår.
175
Regler om att besvärshandling får insändas med posten behövs inte. Första stycket kan därför utgå.
Förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
I 26 & stadgas, att intyg i vissa fall skall företes till ledning för vår- dering av aktier m.m. Är det fråga om handlingar som inte är börs- noterade skall intyget meddelas av landskamreraren i länet eller, i Stockholms län, av taxeringsdirektören. Jag vill erinra om den omorga- nisation av länsstyrelserna som förestår. Det saknas anledning att i förordningen föreskriva att viss tjänsteman skall utfärda intyg av detta slag. Detta bör fastställas i arbetsordning för länsstyrelsen.
Prop. 1971: 60 124
Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen innehåller bestämmel- ser om besvärstid och om besvärsförfarandet. Särskild reglering härav behövs därför inte i rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag förordar att bestämmelserna härom utgår. I sak innebär detta att menighets besvärs- tid förkortas från fem till tre veckor.
Förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
65
I paragrafen hänvisas beträffande besvär över länsstyrelses beslut i fråga om återbäring av omsättningsskatt till vad som stadgas i för— ordningen (1922: 260) om automobilskatt. Jag förordar att hänvis- ningen till automobilskatteförordningen ersätts med en bestämmelse av samma innebörd som den jag förordat beträffande 15 å förordning- en om automobilskatt. I sak innebär detta, att besvärstiden förkortas från 30 dagar till tre veckor och att besvärshandlingarna skall ges in till kammarrätten i stället för till länsstyrelsen. '
Förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
4 5 1 mom.
Innan beslut om indragning av tillstånd att tillverka öl och starköl meddelas skall tillverkaren beredas tillfälle att yttra sig. Förvaltnings- lagen innehåller bestämmelser om kommunikation med part av upp— gifter som tillförts ärendet av annan än parten. Om myndighet tillför ärende uppgifter genom utredning e. dyl. bör i princip part få del av dessa uppgifter. Jag förordar därför att bestämmelser om kommunika— tiOn utgår ur 4 & 1 mom. och att förvaltningslagens motsvarande be— stämmelser kommer att gälla.
Stämpelskatteförordningen (1964: 308) 39 &
Bestämmelsen i fjärde stycket om att sökande skall beredas tillfälle att yttra sig över utredning som förebragts annorledes än genom sö— kanden kan utgå eftersom erforderliga föreskrifter om kommunikation finns intagna i 15 & förvaltningslagen.
Prop. 1971: 60 125
40å
Föreskrifter om att beslut skall innehålla skälen för beslutet och'i vissa fall fullföljdshänvisning finns i 17 och 18 åå förvaltningslagen. Motsvarande bestämmelser i stämpelskatteförordningen kan därför utgå. I övrigt hänvisar jag till vad jag anfört i fråga om 36 & förfarandeför- ordningen.
Kommunalskattelagen (1928: 370)
Följdändringar av formell natur bör vidtas i 49 5, 50 ä 2 mom., 75 ä 1 mom. och anvisningarna till 29 & kommunalskattelagen. I sam- band härmed får jag även anmäla en framställning från riksskattenämn- den om ändring av nuvarande tidsfrist för ansökan av oskiftat dödsbo om dispens i vissa fall.
Gällande bestämmelser. Enligt bestämmelserna om taxering av oskif- tat dödsbo i 53 5 3 mom. kommunalskattelagen skall boet efter den som var bosatt i Sverige taxeras som svensk juridisk person för senare år än dödsåret. Fr. o. m. fjärde året efter dödsåret tillämpas dock bestämmel- serna om handelsbolag på dödsboet om boet skulle ha en till statlig in- komstskatt taxerad inkomst över 10 000 kr. eller större skattepliktig för— mögenhet än 100 000 kr. Om någon av dessa förutsättningar föreligger, beskattas inte dödsboet som självständigt skattesubjekt utan dödsbodel- ägarna beskattas direkt för boets inkomst och förmögenhet. Om särskil- da skäl föreligger kan rikSSkatteverket medge dispens från regeln om be- handling av dödsbo såsom handelsbolag. Ansökan skall för att kunna upptas till prövning göras hos riksskatteverket senast den dag boet har att avlämna uppgift enligt 38 & TF, dvs. senast i samband med att boet lämnar självdeklaration för beskattningsåret i fråga.
Dispensbestämmelsen blev tillämplig första gången i fråga om 1969 års taxering (prop. 1966185, BeU 55, rskr 339, SFS 1966: 724).
Riksskattenämndens framställning. I skrivelse den 17 december 1970 anför riksskattenämnden att nämnden kunnat konstatera, att ansökan i vissa fall inkommit efter ansökningstidens utgång. Trots den informa- tionsverksamhet som bedrivits, kan det inträffa fall då dödsbodelägarna inte får vetskap om att boet skall behandlas som handelsbolag i be- skattningshänseende förrän genom taxeringsnämndens meddelande om ifrågasatt avvikelse från den självdeklaration, SOm dödsboet avger un- der femte året efter dödsåret. Vid den tidpunkten är emellertid ansök- ningstiden redan utgången och en eventuell dispensansökan kan sålunda inte upptas till prövning. Riksskattenämnden anmärker i detta samman— hang, att nämnden tolkat dispensbestämmelserna så att, om reglerna för handelsbolag visst år blivit tillämpliga beträffande dödsboet, dispens inte
Prop. 1971: 60 126
kan meddelas i fråga om senare taxeringsår. Nämnden anser det otill- fredsställande att dispens inte kan meddelas till följd av att ansökan in— kommit för sent även .om äganderätten till boets tillgångar är svävande eller annat giltigt skäl för dispens föreligger. Bestämmelserna om an- sökningstid bör enligt riksskattenämndens mening vara så utformade att bodelägarna har tillräckligt rådrum för ingivande av dispensansö- kan efter den tidpunkt då delägarna senast fick vetskap om att boet skall taxeras som handelsbolag. Detta önskemål skulle tillgodoses om tiden för dispensansökan utsträcktes till att omfatta hela det taxerings— år, då bestämmelserna om handelsbolag första gången blir tillämpliga be- träffande dödsboet. Riksskattenämnden föreslår därför att dispensbe— stämmelserna i 53 ä 3 mom. kommunalskattelagen ändras i enlighet härmed.
Departementschefen. I prop. 1966: 85 anförde jag att det var önskvärt att en senaste tidpunkt för ingivande av dispensansökan bestämdes. Jag ansåg det då knappast vara förenat med någon svårighet för dödsboet att inkomma med dispensansökan senast samma dag som boet hade att läm- na uppgift enligt 38 å TF i sin egenskap av handelsbolag. Denna tid- punkt torde överensstämma med tiden för att lämna deklaration. Med en sådan föreskrift skulle dispensbeskedet normalt kunna beaktas redan vid åsättande av taxering i första instans. Om slutligt avgörande i dis- pensärendet inte hunnit meddelas före det taxeringsnämnd avslutat sitt arbete, borde den skattskyldige genom'besvär hålla möjligheten till änd- ring av taxeringen öppen. Jag förordade därför då en bestämmelse i en- lighet därmed. Dispensbestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1968 och tillämpades första gången i fråga om 1969 års taxering.
Riksskattenämnden har nu anmält att bestämmelserna om tidpunkten för ingivande av dispensansökan har lett till otillfredsställande konse- kvenser. Nämnden har pekat på fall, där dödsbodelägarna först genom beslut av taxeringsnämnd har fått vetskap om att dödsboet skall taxeras som handelsbolag. Ansökningstiden för ingivande av dispens är då emellertid utgången och ansökan kan sålunda inte upptas till prövning, trots att giltiga skäl för dispens i och för sig kanske föreligger. Med hänsyn till vad riksskattenämnden anfört har jag ingen erinran mot att tidpunkten för ingivande av dispensansökan utsträcks. Jag vill erinra om att taxeringsintendent kan anföra besvär över taxeringsnämndens beslut intill utgången av april månad året efter taxeringsåret. Dödsbo- delägarna kan således i vissa fall först genom taxeringsintendents besvär få vetskap om att dödsboet skall taxeras som handelsbolag.
Med hänsyn till dessa förhållanden förordar jag att bestämmelserna ändras så att ansökan om dispens skall göras senast under året efter det taxeringsår, då oskiftat dödsbo första gången skall behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Jag vill erinra om att den skatt-
Prop. 1971: 60 127
skyldige bör genom besvär över taxeringsnämnds resp. skatterätts be- slut hålla möjligheten till ändring av taxeringen öppen, i de fall slutligt avgörande i dispensärendet inte hunnit meddelas före taxeringsmyn- digheternas beslut.
Kupongskatteförordningen (1970: 624) 23 å
Enligt paragrafen kan aktiebolag, som försummar annan skyldighet enligt kupongskatteförordningen än skyldigheten att innehålla och in- betala kupongskatt i föreskriven tid eller ordning, föreläggas vite. Vite föreläggs av länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte. Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen efter anmälan av riksskattever— ket. I fråga om vite gäller i övrigt 123—125 åå TF.-
Utdömande av vite är efter länsstyrelsereformens ikraftträdande en fråga som faller på Skatterätt. Det synes lämpligt att låta länsskatte- rätten i det län där aktiebolaget har sitt säte vara vitesforum.
I detta samband är det emellertid också lämpligt att efter länsstyrel- sereformens ikraftträdande låta riksskatteverket få överta rätten att fö- relägga vite enligt paragrafen. Riksskatteverket är enligt 6 å kupongskat- teförordningen beskattningsmyndighet.
27, 29 och 30 åå
Ändringarna är föranledda av. de nya reglerna i förslaget till förvalt- ningsprocesslag (prop. 1971: 30). _
Lagen (1961: 332) om handräckning vid taxeringsrevision
2 och 7 åå
F. n. meddelas beslut om handräckning av länsstyrelsen. Sådant beslut bör efter omorganisationen enligt prop. 1971: 14 meddelas av länsskat- terätten. Som följd härav bör 2 och 7 åå ändras.
8 5
Enligt 8 å andra stycket får utan hinder av vad som annars är före- skrivet talan mot länsstyrelsens beslut om handräckning och undanta- gande från taxeringsrevision av handling som tas om hand vid förrätt- ningen, föras hos Kungl. Maj:t genom besvär som skall ges in till fi- nansdepartementet.
Av 33 å förslaget till förvaltningsprocessi prop. 1971: 30 framgår att talan mot skatterätts beslut förs hos kammarrätt. Någon uttrycklig be- stämmelse härom i 8 å lagen om handräckning vid taxeringsrevision behövs således inte.
Prop. 1971: 60 123
Ändringen i 8 å tredje stycket sammanhänger med att även kam- marrätts beslut bör lända till omedelbar efterrättelse om ej annorlunda förordnas.
11å
Lagens bestämmelser om taxeringsrevision bör gälla även skatterevi- sion enligt 24 å kupongskatteförordningen (1970: 624) och kontroll en- ligt 19 å förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. 11 å har ändrats i enlighet härmed.
Övergångsb estämmelrer
Ändringarna bör träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Äld- re bestämmelser bör dock gälla i fråga om talan mot beslut av läns- styrelse som meddelats före ikraftträdandet. Kungl. Maj:t bör få rätt att meddela de bestämmelser som behövs för ikraftträdandet.
Förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda för- måner och rättigheter
6 &
Paragrafen reglerar besvärsförfarandet i mål om bevillningsavgift. F. n. gäller en besvärstid om en månad i fråga om talan mot länsstyrel- ses beslut. Besvärstiden för talan mot kammarrättens utslag är två må- nader. Dessutom innehåller paragrafen bestämmelser om förfarandet i samband med att länsstyrelsen översänder dit inkomna besvär till kam— marrätten. Länsstyrelsen skall infordra yttrande över besvären m.m.
I förslaget till förvaltningslag och förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) upptagna föreskrifter om besvärs insändande till myndighet och be— svärstider bör gälla i stället för de som anges i denna paragraf. Para— grafen föreslås därför skola innehålla endast att talan mot länsstyrelsens beslut skall föras hos kammarrätten genom besvär.
Förordningen bör träda i kraft samtidigt med nyssnämnda lagförslag. Äldre bestämmelser bör gälla vid talan mot beslut som meddelats före ikraftträdandet.
Uppbördsförordningen (1953: 272)
72 a å Paragrafen innehåller bestämmelser om allmänt ombud i uppbörds- mål. Ombudets besvärsrätt är begränsad vad gäller talan mot lokal skat- temyndighets och länsstyrelses beslut, vilket kommer att beröras i det följande. Bestämmelserna om att allmänt ombud kan höras över ansökan eller besvär hos länsstyrelsen föreslås utgå, liksom föreskriften att ombudet
Prop. 1971: 60 129
skall yttra sig över besvär i uppbördsmål hos kammarrätten och Kungl. Maj:t. Härmed avses emellertid inte någon ändring i sak. Möjligheten att höra allmänt ombud då denne inte är part får anses föreligga utan särskild föreskrift därom. Frågan om skyldighet att höra part är regle- rad i förslaget till förvaltningslag och förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30). '
83 å Föreskrifterna om vite i uppbördsärende, som finns i denna paragraf, innebär bl. a. att länsstyrelsen utdömer förelagt vite. Fråga om utdö- mande av vite föreslås skola prövas av länsskatterätten.
85å
Paragrafen reglerar förfarandet vid besvär över lokal skattemyndig- hets beslut.
Besvärsmyndighct är f.n. länsstyrelse. I enlighet med vad som utta- lats i prop. 1971: 14 (s. 58) föreslås att länsskatterätten skall vara be— svärsinstans i uppbördsmål såvitt de avser sådan fråga som f.n. kan överklagas till kammarrätten. Förslaget innebär därför att länsstyrelsen bibehålls som besvärsinstans endast i fråga där länsstyrelsen tillika är sista instans, nämligen i fråga om preliminär taxering, sättet för utta- gande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verk- ställande av skatteavdrag och anstånd med inbetalning av skatt.
Besvärstiden är f. n. en månad från delgivning för enskild part och två månader från beslutsdatum för allmänt ombud, vilkens besvärsrätt är begränsad till att avse endast fråga om arbetsgivares ansvarighet för ar- betstagares skatt. Det föreslås att bestämmelserna om besvärstid utgår, liksom föreskriften att besvärshandling skall inges till länsstyrelse. På grund härav kommer att gälla bestämmelserna om besvärstid m.m. en- ligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen.
Innehållet i det föreslagna sista stycket ansluter sig till den föreslag- na lydelsen av 75 å TF.
86 å
Länsstyrelse är f.n. sista instans i mål som enligt den föreslagna ly- delsen av 85 å skall överklagas dit. Emellertid får talan inte heller föras mot beslut i vissa frågor som länsstyrelse avgör i första hand. Detta gäller beslut rörande anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall, fram- ställning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt eller föreläggande av vite. Förslaget innehåller inte någon ändring i dessa avseenden. Den föreslagna ändringen av paragrafens första stycke är av redaktionell natur.
Allmänt ombuds besvärsrätt över länsstyrelses beslut är f. n. begrän- sad till att avse fråga om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
Prop. 1971: 60 . 130
skatt, restavgift, ränta å'kvarstående skatt eller iakttagelse vid riksskatte- verkets granskning av verkställd debitering.
Bl. a. för att besvärsreglerna skall bli enklare föreslås att det allmänna ombudets besvärsrätt skall vara obegränsad i fråga om beslut av länssty- relse, som kan överklagas av enskild part,-"och beslut av länsskatterätt. Den utvidgning av besvärsrätten enligt gällande ordning som härigenom blir följden torde inte ha nämnvärd betydelse i praktiken.
De nuvarande föreskrifterna om förfarandet hos länsstyrelsen sedan kammarrättsbesvär inkömmit dit får anses sakna självständig betydelse. De föreslås därför skola utgå. Bestämmelserna om besvärstid och parts- behörighet. m.m. bör ersättas av föreskrifter i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Besvärstiden i uppbördsmål blir då tre veckor från delgivning och besvärshandling skall i motsats till vad f.n. är fal— let vid besvär till kammarrätten ges in till besvärsmyndighcten.
Övergångsbestämmelser
De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt med lagen om skatterätt och länsrätt i vad bestämmelserna avser skatterätts kom- petens. I övrigt bör lagen träda i kraft den" 1 januari 1972.
Övergångsvis bör gälla äldre bestämmelser i fråga om talan mot be- slut i uppbördsmål. Detta gäller till— att börja med sådana beslut som meddelats före ikraftträdandet av den nya lagen, oavsett i vilken in- stans beslutet fattats. '
En särskild fråga är kompetensfördelningen mellan länsskatterätt och länsstyrelse beträffande" lokal skattemyndighets beslut som meddelats före lagens ikraftträdande. Det synes lämpligast att de båda myndighe- ternas behörighet även beträffandedessa mål får avgöras enligt de nya reglerna. På samma sätt bör det ankomma på länsskatterätten att pröva. mål om utdömande av vite, som inte avgjorts i första instans vid ikraft- trädandet.
Under tiden från lagens ikraftträdande till den 31 december 1971 bör gälla, att besvärshandling över lokal skattemyndighets beslut skall inges till besvärsmyndigheten men att besvären skall tas upp till prövning om de kommit in till beslutsmyndigheten inom besvärstiden. Denna före- skrift föregriper bestämmelser av motsvarande innehåll i förvaltnings—_ lagen.
Med hänsyn till att tidpunkten för ikraftträdandet av lagen om skatte— rätt och länsrätt skall bestämmas av Kungl. Maj:t, bör inte heller ikraft- trädandet av de nya bestämmelserna i uppbördsförordningen fastläggas nu. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om ikraftträ- dandet och meddela övergångsbestämmelse.
Prop. 1971: 60 131
Förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
24å
Paragrafen innehåller föreskrifter om allmänt ombud i mål angående sjömansskatt. Med ändringsförslaget avses att göra klart, att allmänt ombud kan föra talan även mot beslut om vite enligt 30 å.
30å
Enligt nuvarande ordning förordnar länsstyrelse om uttagande av förelagt vite. Enligt förslaget skall skatterätten i Göteborgs och Bohus län tilläggas denna funktion. Förfarandet kan härigenom bli snabbare samtidigt som frågan om rätt domstol inte medför problem. Föreskrif- terna om delgivning av beslut om utdömande av vite bör utgå, eftersom förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971130) har bestämmelser att beslut skall tillställas part.
32å
Paragrafen innehåller föreskrifter om besvär över sjömansskatte- nämndens beslut i de fall, då talan föres hos kammarrätten.
De nuvarande bestämmelserna om parts behörighet att föra talan, som är tämligen detaljerade, torde kunna ersättas av föreskrift i förvalt- ningslagen om parts talerätt. De kan därför utgå. '
F. 11. gäller att besvär skall inges till sjömansskattekontoret. Beträf- fande ingivande av besvär bör förvaltningslagens bestämmelser likaledes gälla. '
De särskilda förhållandena för sjömän och i övrigt inom 'sjöfarten har motiverat gällande bestämmelser om besvärstid till kammarrätten, näm- ligen sex månader för sjöman och två månader för annan part. Jag finner inte anledning att föreslå någon ändring i detta avseende, som alltså är ett avsteg från vad som i princip kommer att gälla beträffande besvärstid efter den 1 januari 1972.
I paragrafens andra moment finns föreskrifter om skriftväxling m. m., som i den mån de kan anses behövliga kommer att ersättas av föreskrif- ter i förvaltningslagen. Momentet kan därför utgå.
Nuvarande bestämmelser i tredje momentet har i förslaget flyttats till 33 å.
Ett speciellt spörsmål är forumfrågan vid besvär till kammarrätt i mål om sjömansskatt, dvs. frågan om vilken kammarrätt som efter den 1 januari 1972 skall ha att pröva sådana mål. Inte minst den omstän- digheten att åtskilliga av dem som erlägger svensk sjömansskatt är bo- satta utomlands medför behov av särskilda föreskrifter i nämnda hän- seende. Dessa bör enligt min mening utformas så, att sjömansskattemål —— som till antalet är mycket få — hänvisas till en enda överinstans,
Prop. 1971: 60 132
lämpligen den planerade kammarrätten i Göteborg. Frågan synes emel- lertid böra lösas i annat sammanhang.
32:15
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om besvär över länsstyrel- ses beslut i mål om utdömande av vite, som blir överflödiga när för- valtningsprocesslagen träder i kraft. Här bör gälla den vanliga besvärs- tiden om tre veckor. Allmänna ombudets besvärsrätt i sådant mål, som också berörs i paragrafen, följer av den föreslagna lydelsen av 24 å. Övriga bestämmelser torde sakna självständig betydelse. Det föreslås därför att paragrafen skall upphävas.
34å
Den föreslagna lydelsen upptar bl. a. innehållet i nuvarande 33 å med vissa redaktionella ändringar. De skäl som talar för att gällande besvärstid för talan mot sjömansskattenämndens beslut bibehålls moti- verar också en längre besvärstid än tre veckor vad avser talan mot kam- marrätts beslut i sjömansskattemål. Denna föreslås vara två månader även i fortsättningen. Av praktiska skäl bör detta, liksom f. n. är fallet, gälla också i mål om utdömande av vite.
Övergångsbestämmelser
De nya bestämmelser som bör träda i kraft samtidigt med lagen om skatterätt och länsrätt avser frågan om allmänt ombuds behörighet (24 å) och skatterätts behörighet att utdöma vite (30 å). Sistnämnda paragraf i dess nya lydelse bör gälla även mål om vite som inte av- gjorts i första instans när bestämmelsen träder i kraft.
Övriga föreslagna bestämmelser bör träda i kraft samtidigt med för- valtningslagen och förvaltningsprocesslagen. Äldre bestämmelser bör gälla vid talan mot beslut som meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär bl. a. att besvärshandling skall inges till sjömansskattekontoret om sjömansskattenämndens beslut meddelats före den 1 januari 1972. Det bör liksom i övrigt få ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om ikraftträdandet samt om utformningen av övergångsbestämmelserna.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1) lag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m., 2) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
Prop. 1971: 60 133
3) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde- skatt,
4) lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konszuntionsbeskattning,
5) förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om auto;-nobil- skatt,
6) förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
7) lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521 ), 8) förordning om ändring i förordningen (1956; 545 ) angående orn- sättningsskatt å motorfordon i vissa fall,
9) lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,
10) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964:.308), 11) lag om ändring i kaninmnalskattelagen (1928: 370), 12) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig in- komstskatt,
13) förordning om ändring i förordningen (1947: 577 ) om statlig för- mögenhetsskatt,
14) förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624), 15) förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående be- räkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,
16) lag om ändring i lagen (1961: 332) om handräckning vid taxe- ringsrevision,
17) förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående be- villningsavgifter för Särskilda förmåner och rättigheter, '
18) lag om ändring i ztppbörd.;förordningen (1953: 272 ), 19) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömans- skatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo- sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Prop. 1971: 60 134
Innehållsfört eckning
Sid. Propositionen ................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1 Författningsförslag ............................................ 2 1 Förslag till lag med anledning av inrättande av skatterätter. m. m. 2 2 Förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) 2 3 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt ......................................... 34
4 Förslag till lag om ändring i förordningen (1959: 92) om för- farandet vid viss konsumtionsbeskattning ................. 38 5 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt ......................................... 41 6 Förslag till förordning om ändring iförordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt ................................. 42 7 Förslag till lag om ändring irusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) ............................................ 42 8 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1956: 545) an- gående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall .......... 43 9 Förslag till lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverk- ning och beskattning av malt- och läskedrycker ............ 44 10 Förslag till förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308) ............................................ 44 11 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) 46 12 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt ..................................... 47 13 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt ................................ 47 14 Förslag till förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624) ............................................ 48 15 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst ............................................... 50 16 Förslag till lag om ändring i lagen (1961: 332) om handräckning vid taxeringsrevision .................................... 53
17 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda" förmåner och rättig- hcler .................................................. 54 18 Förslag till lag om ändring i uppbördsförordningen ( 1953: 272) 55 19 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om
sjömansskatt ........................................... 58 Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 mars 1971 .................. 61
Inledning ..................................................... 61
Prop. 1971: 60 135
Sid. Nuvarande förhållanden ........................................ 62 Skatteförvaltningen i länen ................................... 62 Förvaltningsrättskipningen ................................... 64 Beslutade och föreslagna reformer .............................. 65 Skatteförvaltningen .......................................... 65 Förvaltningsrättskipningen ................................... 66 Departementschefen ........................................... 67 Generell bestämmelse ........................................ 68 Taxeringsförordningen (1956: 623) ............................. 69 Förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt .................... 116 Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbe- skattning ................................................. 120 Förordningen (1922: 260) om automobilskatt ................... 123 Förordningen (1941 : 416) om arvsskatt och gåvoskatt ........... 123 Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) .................. 124 Förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall ................................................ 124 Förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker .......................................... 124 Stämpelskattcförordningen (1964: 308) ......................... 124 Kommunalskattelagen (1928: 370) ............................. 125 Kupongskatteförordningen (1970: 624) ......................... 127 Lagen (1961: 332) Om handräckning vid taxeringsrevision ......... 127 Förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter ................................... 128 Uppbördsförordningen (1953: 272) ............................. 128 Förordningen (1958: 295) om sjömansskatt ..................... 131 Hemställan ................................................... 132
MARCUS BOKTR. STHLM l97l 710|56
