Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels att de värdegränser höjs som gäller för det allmänna bcmyndigandet för Kungl. Maj:t att sälja fast egendom som tillhör staten eller allmänna arvsfonden, dels att riksdagen god- känner vissa ändringar i de riktlinjer som gäller för förfarandet vid för- säljning av sådan egendom.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 91 2

Utdrag av protokollet över linansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LlNG, SVEN-ERIC NILSSON. LUNDKVIST, GElJ'ER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLlNG, LÖFBERG, LlDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet. statsrådet Sträng, anmäler efter gc- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om försälj- ning av staten tillhörig fast egendom, m. m., och anför.

Gällande regler

Enligt 77 & regeringsformen fordras riksdagens samtycke för försälj- ning eller avhändelse på annat sätt av statens fasta egendom. Sådant samtycke har sedan år 1942 lämnats genom generella försäljningsbe- myndiganden och föreligger sedan år 1967 som ett bemyndigande tills vidare för Kungl. Maj:t att sälja fast egendom med befogenhet att överlämna försäljningsrätten till central förvaltningsmyndighet. Bc- myndigandet gäller även försäljning av fast egendom som tillfallit all- männa arvsfonden. Delegationen avscr i detta fall länsstyrelse. För överlåtelse till kommun av mark för samhällsbyggnadsändamål har sam- tidigt ett speciellt bemyndigande utverkats för Kungl. Maj:t med viss delegationsrätt. Även detta gäller tills vidare ( prop. 1967: 99 , 100, JoU "1967123, SU 1967: 100, rskr 1967: 279, 265).

Värdegränser

Enligt det generella bcmyndigandct får Kungl. Maj:t sälja egendom vars taxeringsvärde uppgår till högst 500000 kr., då egendomen för- valtas av postverket, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, luft- fartsverket, statens vattenfallsvcrk eller domänverket, samt i annat fall till högst 300 000 kr. Om taxeringsvärde inte är åsatt avser värdcgrän- sen i stället det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet. Beträffande fastigheter som förvaltas av domänvcrket har gränsen höjts fr.o.m. år

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 91 3

1969 till 2 milj. kr. (prop. 1968: 103, JoU 1968: 32, rskr 1968: 103).- ¹ För Kungl. Maj:ts befogenhet att delegera försäljningsrätten gäller enligt det generella bemyndigandet, att resp. värden inte får överstiga 300 000 kr., då det gäller de myndigheter jag nyss har nämnt, 150 000 kr., då det gäller annan central förvaltningsmyndighet, och 100 000 kr., då det gäller länsstyrelse, såvitt angår allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom. För domänverket är värdegränsen fr.o.m. år 1969 1 milj. kr.

Medgivandena i fråga om försäljning av staten tillhörig fast egendom gäller också beträffande avstående utan ersättning av statlig mark som fordras till järnväg eller allmän väg. Kungl. Maj:t får i dessa fall delegera beslutanderätten till central föwaltningsmyndighet när det gäller obebyggt område av högst tio hektars yta eller 25 000 kronors värde.

Enligt det speciella bemyndigande, som avser markförsäljning till kommun för samhällsbyggnadsändamål, gäller ingen övre gräns för Kungl. Maj:ts rätt att sälja sådan mark. Kungl. Maj:t har befogenhet att— utöver vad som gäller enligt vad jag förut har anfört— delegera försäljningsrätten till fortifikationsförvaltningen, domänvcrket och sta- tens förhandlingsnämnd, när markens värde inte överstiger 1 milj. kr.

De bcmyndiganden jag nu har nämnt gäller även beträffande byte samt upplåtelse under åborätt eller tomträtt av fast egendom.

Riktlinjer för förfarandet vid försäljning

Vid försäljningar och andra överlåtelser som sker med stöd av bc- myndigandena skall myndigheterna tillämpa de riktlinjer, bl.a. för bestämmande av pris och övriga villkor samt för handläggningen av ärendena, som riksdagen godkänt och om vilka Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter.

Alltjämt gäller i väsentliga delar för det allmänna bemyndigandet de principer beträffande prissättningen som 1942 års riksdag bestämde (prop. 1942z241, JoU 19:12:55, rskr 19—Zz388). Enligt dessa skall tillses att försäljningarna i prishänsecnde blir så fördelaktiga för staten som möjligt och att försäljning till underpris inte äger rum. Försälj- ningarna skall alltså ske under full affärsmässighet. Undantag från denna huvudregel får göras vid avhändelse för särskilda expropriationsända- mål, där ersättningen även helt får slopas, samt för egnahemsändamäl och för komplettering av ofullständiga jordbruk. Vidare får under vissa förutsättningar avsteg göras från huvudregeln vid försäljning av fastig- het för bostadsbyggande (prop. 1.946: 198, JoU 1946: 22. rskr 1946: 151) och av krononybyggen i särskilda fall (prop. 1.970: 108, SU 1970: 112, rskr 1970: 277). Enligt sist-nämnda riksdagsbeslut har Kungl. Maj:t

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 91 _ 4

även bemyndigats att under vissa förutsättningar till kommun vederlags- fritt överlåta fast egendom, somkommunen vederlagsfritt överlåtit till staten. I andra fall får statens fasta egendom inte avyttras under salu- värdet. Vid överlåtelse av mark till kommun för samhällsbyggnadsända- mål skall priset så långt möjligt bestämmas genom förhandlingar mellan den markförvaltande myndigheten och kommunen. Enas inte dessa, kan frågan hänskjutas till stats-kommunala marknämnden. Vid bestämman- det av pris och övriga villkor skall därvid tillses att kommun inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnat komma i fråga, om marken i stället förvärvats genom expropriation.

Enligt riktlinjerna för det allmänna bemyndigandet beträffande hand— läggningen av försäljningsärendena skall bostadsstyrelsen höras vid för- säljning av mark för bebyggelseändamål, där det gäller nybyggnad för permanent bosättning och där det föreslagna priset överstiger 3 000 kr. (prop. 1.952: 157, JOU 1952: 16, rskr 1952: 186). Vid överlåtelse av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål enligt det speciella bemyndigandet gäller däremot att remiss till bostadsstyrelsen i motsva- rande fall inte är obligatorisk. Remissföreskriften avser således numera endast försäljning till enskilda.

Aktualiserade ändringar i riktlinjerna

Staten övertog den 1 januari 1971 (prop. 1970: 106, 1LU 1970: 43, rskr 1970: 264) lokalhållningen för de allmänna underrätterna. Därvid övergick tingshusbyggnadsskyldiges samtliga tillgångar, bl. a. deras fasta egendom, i statens ägo utan vederlag. Lokalhållningsreformen sammanföll i tiden med ändringar i domkretsindelningen. Detta med- förde att vissa tingslag då fick överlämna betydande tillgångar sam— tidigt som de förlorade domstolskansli. Bl. a. för extrema sådana fall, när — förutom tingshus och vad därtill hör —— ovanligt stora fonder överlämnades, och vidare för det fallet, att egendomen — t. ex. ett tingshus — inte längre behövs för domstolsbruk och staten inte heller för annat ändamål har intresse av egendomen, har Kungl. Maj:t be— myndigats att, efter framställning från berörd primärkommun, över- låta egendomcn helt eller delvis till kommunen på fördelaktiga villkor. Det har förutsatts att frågorna skall lösas förhandlingsvägen. Detta be- myndigande tar alltså sikte på endast de fall där domkretsindelnings- ändring och lokalhållningsreformen har inträffat samtidigt. Ytterligare ändringar i domkretsindelningen är antingen redan beslutade eller vän- tas bli beslutade inom en relativt snar framtid.

Med anledning av dessa kommande indelningsändringar har inom byggnadsstyrelsen, som numera förvaltar förutvarande tingshusbygg- nadsskyldiges fastigheter, aktualiserats frågor om överlåtelse av sådana

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 91 5

fastigheter. Av en promemoria som upprättats inom styrelsen framgår, att till lokalhållningsnämnden, som tillkommit för att handlägga vissa frågor i direkt samband med lokalhållningsreformen, redan inkommit framställningar från kommuner om att till förmånligt pris få förvärva vissa tingshusfastigheter som på grund av framtida ändring i domkrets— indelningen inte behövs för domstolsverksamhet eller annan statlig verksamhet. Framställningarna har av nämnden överlämnats till bygg- nadsstyrelsen. Styrelsen bedömer det skäligt att i vissa fall tillmötesgå kommunernas önskemål och anser att den särbehandling i fråga om försäljning av tingshus som riksdagen har medgett bör få tillämpas fram till år 1976.

[ yttrande över promemorian har lokalhållningsnämnden framhållit, att de skäl som ligger till grund för undantagsreglerna i samband med lokalhållningsreformen med fog kan åberopas för motsvarande särbe- handling av vissa fall, när en beslutad judiciell indelningsändring trä- der i kraft vid senare tidpunkt och domsagokansli eller tingsställe då dras in. Ibland är situationen den att indelningsändringens ikraftträdan- de flyttas fram endast därför att tillräckliga lokaler inte finns på den nya kansliorten. Om reformen i ett sådant fall kunnat genomföras den 1 januari 1971, hade lokalhållningsnämnden kunnat överlåta de fri- ställda lokalerna på förmånliga villkor. Nämnden anser det otillfreds- ställande att vederbörande kommun inte skall komma i åtnjutande av samma förmån bara därför att ikraftträdandet av indelningsändringen har måst skjutas upp till en senare tidpunkt än som varit önskvärd. Lo- kalhållningsnämnden tillstyrker därför byggnadsstyrelsens förslag.

Domänverket har i framställning hösten 1.969 om ändring av vissa bestämmelser för verkets markförsäljningar bl. a. aktualiserat frågan om slopande av den obligatoriska remissen till bostadsstyrelsen. I ytt- rande häröver har bostadsstyrelsen framhållit, att detta remissförfarande säväl vid domänverkets som vid övriga statliga markförvaltande myn- digheters och allmänna arvsfondens handläggning av försäljningsären- den numera torde kunna avvaras. Motiven härför är enligt styrelsen bl. a. följande. Det allmänna bostadspolitiska intresset av att priset på mark för bostadsändamål hålls på en skälig nivå är i första hand en kommunal angelägenhet. Ändringarna år 1968 i förfarandet vid statlig markförsäljning till kommun för samhällsbyggnadsändamål medförde en väsentlig minskning av remisserna till bostadsstyrelsen. Endast i nå- got enstaka fall har bostadsstyrelsen under åren 1968 och 1.969 haft en mening som avvikit från den markförvaltande myndighetens. Nästan alla remitterade ärenden har avsett tomtplatser inom glesbygdsområden, där jämförelsematerial för värdebedömning oftast saknas.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 91 6

Departementsehefen

Värdegränserna för Kungl. Maj:ts befogenhet att besluta om och till myndighet delegera rätten att besluta om försäljning av statens eller all- männa arvsfondens fasta egendom enligt det allmänna försäljningsbe- myndigandet har varit oförändrade sedan den 1. juli 1967, frånsett att värdegränserna i fråga om domänverkets egendom har ändrats med verkan fr. o. m. den 1 januari 1969. Vid 1970 års allmänna fastighets- taxering har taxeringsvärdena höjts avsevärt. Sålunda har värdena av skattepliktig jordbruksfastighet och annan fastighet ökat med i genom- snitt 25,8 resp. 63,6 procent. Oförändrade värdegränser skulle följaktli- gen innebära en begränsning av framför allt det allmänna försäljnings- bemyndigandet och leda till att ett ökat antal försäljningsfrågor måste underställas riksdagen. För att bibehålla den nuvarande relationen mel- lan riksdagens och Kungl. Maj:ts befattning med försäljning av statens eller arvsfondens egendom torde åtminstone de värdegränser som gäller för det allmänna försäljningsbemyndigandet fr. o. m. den 1 juli 1967 böra höjas. Jag föreslår alltså, att Kungl. Maj:t får bemyndigande att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av fast egendom, som förvaltas av postverket, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, luftfartsverket eller statens vattenfallsverk, när taxerings- värdet eller, om sådant värde inte är åsatt, det vid särskild uppskatt— ning utrönta saluvärdet ej överstiger 700000 kr. samt av annan fast egendom, när värdet uppgår till högst 400 000 kr.

Jag föreslår vidare, att Kungl. Maj:t därvid får befogenhet att åt nyssnämnda verk, annan central förvaltningsmyndighet samt åt läns- styrelse, såvitt angår allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, över- lämna beslutanderätten intill en värdegräns, som Kungl. Maj:t fast- ställer för varje särskild myndighet.

Även beträffande befogenheten att till central förvaltningsmyndighet överlämna rätten att utan ersättning avstå obebyggd statlig mark, som fordras till järnväg eller allmän väg, bör värdegränsen bestämmas av Kungl. Maj:t.

I fråga om försäljning av den fasta egendom som genom lokalhåll- ningsreformen för de allmänna underrätterna numera tillhör staten och förvaltas av byggnadsstyrelsen vill jag framhålla följande. Det bemyn- digande, som utverkats i samband med lagstiftningen om reformen, avsåg bl. a. en särbehandling i särskilda fall vid överlåtelse till primär- kommun på förmånliga villkor av fast egendom, som tingshusbyggnads- skyldige dittills ägt och som genom samtidigt inträffande domkretsin- delningsändring fr.o.m. samma tidpunkt inte längre behövdes för dom- stolsbruk och inte heller för annat statligt ändamål. Byggnadsstyrelsen har nu ifrågasatt om inte ett liknande bemyndigande bör utverkas för

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 91 . 7

den närmaste femårsperioden, inom vilken domkretsindelningsreformen beräknas vara avslutad. Lokalhållningsnämnden har tillstyrkt detta. Om en indelningsändring medför att en ort förlorar service i form av dom- stolskansli eller att eljest domstolsverksamhet där upphör och för verk- samheten avsedda fastigheter därför inte längre behövs för ändamålet och inte heller behövs för annat statligt ändamål, bör också enligt min uppfattning möjlighet finnas att i särskilda fall överlåta dessa till primär- kommun på förmånliga villkor efter framställning av och förhandling med vederbörande kommun. Den omständigheten att i samband med själva lokalhållningsreformen betydande tillgångar — t. ex. fondmedel — överlämnats till staten bör liksom enligt nuvarande bemyndigande kunna tillmätas betydelse vid bestämmande av köpeskillingen. Oberoen- de av om fastighetsöverlåtelse sker med stöd av det allmänna eller det speciella försäljningsbemyndigandet fordras riksdagens medgivande till denna avvikelse från gällande riktlinjer för fastställande av överlåtelse- priset. Jag föreslår därför att sådant bemyndigande utverkas. Med hän- syn till att vissa ändringar i domkretsindelningen sker först i början på år 1976 bör detta gälla till den 1 juli 1976.

Beträffande bostadsstyrelsens förslag att slopa den obligatoriska remissen till styrelsen i vissa markförsäljningsärenden instämmer jag i- de synpunkter som styrelsen framfört. Även om remissen slopas i de få fall där sådan f. n. kommer i fråga, nämligen vid försäljning till enskilda, synes ändock tillräckliga garantier finnas för att markpriset fastställs till skälig nivå. Riktlinjerna för förfarandet vid försäljning av statens fasta egendom, inkl. domänverkets, och därmed även av allmänna arvs- fondens fasta egendom bör därför ändras i enlighet med vad jag har anfört. Jag föreslår sålunda, att riksdagens bemyndigande inhämtas för Kungl. Maj:t att ändra meddelade föreskrifter om handläggning av försäljningsärenden enligt det allmänna försäljningsbemyndigandct. Det- ta bör givetvis inte hindra att bostadsstyrelsens yttrande inhämtas, när den markförvaltande myndigheten finner det särskilt motiverat.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. medge, att Kungl. Maj:t fr.o.m. den 1 juli 1971 t.v. utan riks- dagens samtycke i varje särskilt fall beslutar om försäljning av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, om taxeringsvärdet på egendomen uppgår till högst 700000 kr., då egendomen förvaltas av postverket, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, luftfartsverket eller statens vattenfallsverk, samt i annat fall—dock ej beträffande domänverket—till högst 400000 kr., eller, om taxeringsvärde inte är

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 91 8

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp,

2. medge, att Kungl. Maj:t delegerar beslutanderätt enligt punkt ]. åt myndigheter som angetts under samma punkt, annan central förvalt- ningsmyndighet samt, såvitt rör allmänna arvsfonden tillhörig fast egen- dom, länsstyrelse, inom de värdegränser som Kungl. Maj:t för varje sär- skild myndighet bestämmer,

3. förklara, att vad sålunda medgetts rörande försäljning av staten tillhörig fast egendom skall gälla även beträffande byte samt upplåtelse under åborätt eller tomträtt av sådan egendom ävensom beträffande av- stående utan ersättning av statlig mark som behövs för järnväg eller allmän väg, varvid rätten att besluta om dylikt avstående får överlämnas av Kungl. Maj:t till central förvaltningsmyndighet inom den värdegräns som Kungl. Maj:t bestämmer,

4. bemyndiga Kungl. Maj:t för tiden t.o.m. den 30 juni 1976 att, under de förutsättningar och enligt de riktlinjer som jag har angett i det föregående, till primärkommun överlåta sådan fast egendom som över- tagits av staten i samband med förstatligandet av lokalhållningen för un- derrätterna,

5. bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra meddelade föreskrifter rörande ' handläggningen av ärenden om försäljning av statens fasta egendom m.m. i enlighet med vad jag förordat i det föregående,

6. uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena, i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter angående rätt för Kungl. Maj:t eller förvaltningsmyndighet att sälja, byta eller under åborätt eller tomträtt upplåta staten tillhörig fast egendom alltjämt skall gälla.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro- position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gylle/Isle):

MARCUS BOKTR. SYHLM I97I 7|02lB