Propositionens huvudsakliga innehåll

I prop05itionen föreslås att i förordningen (1922: 260) om automobil- skatt införs bestämmelser som ger möjlighet till återbetalning av automo- bilskatt för lastbil, buss eller släpvagn som använts utom riket. Försla- get grundar sig på bilskatteutredningens betänkande (SOU 1969: 45), Fordonsbeskattningen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 197].

1 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 97

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 97 2

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 13 5 förordningen (1922: 260) om automo- bilskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 äl

Där skatteplikt för automobil under löpande kalenderår upphör, är den, som, innan skattefrihet inträtt, sist stått i automobilregister anteck— nad såsom ägare av automobilen, berättigad att, efter ansökan hos läns— styrelsen, kostnadsfritt återbekomma så stor del av för året erlagd skatt, som belöper å tiden efter det skattefriheten inträtt.

Äger under löpande kalenderår sänkning av skatten rum på grund av ändring av automobils beskaffenhet, är den, som vid anmälan av änd- ringen var ägare av automobilen, berättigad att i samma ordning åter- bekomma vad som motsvarar sänkningen av skatten.

Automobilskatt för lastbil, buss eller släpvagn som använts utom riket återbetalas enligt bestämmel- ser, som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

' Senaste lydelse 1924: 128.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 97 3

Utdrag av protokollet över tinansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt och anför.

Inledning

Vid 1970 års riksdag fattades beslut om en omläggning av vägtrafik- beskattningen i överensstämmelse med den tidigare av statsmakterna antagna s.k. vägkostnadsansvarighetsprincipen (Prop. 1970: 138, BeU 1970: 58, rskr 1970: 377). Omläggningen innebär justeringar av den år- liga automobilskatten för motorfordon och släpvagnar med en totalvikt om 3 ton eller mer och skall genomföras successivt i fem etapper fram till år 1979. Första etappen har genomförts med verkan från ingången av år 1971 (SFS 1970: 630). Till grund för omläggningen ligger förslag som lagts fram av bilskatteutredningen i dess betänkande (SOU 1969: 45), Fordonsbcskattningen.

I detta betänkande behandlar utredningen även frågan om restitu- tion av automobilskatt för fordon som används i internationell trafik och reglerna för restitution av bensinskatt. Vidare behandlas frågan om begränsning av rätten till tull- och skattefri införsel av drivmedel till motorfordon som inkommer till Sverige.

Utredningens betänkande har varit föremål för sedvanlig remissbe- handling. Beträffande remissinstanser och andra som avgett yttranden får jag hänvisa till prop. 1970: 138 .

I nämnda proposition tog jag upp endast frågan om en omfördelning av fordonsskatten. Jag angav därvid att det syntes lämpligt att övriga av utredningen behandlade frågor närmare övervägdes, innan de un- - derställdes riksdagen. '

I betänkande över propositionen framhöll bevillningsutskottet (BeU 1970: 58) angelägenheten av att frågan om den internationella trafiken togs upp till behandling utan dröjsmål.

11' Riksdagen 1971. ] saml. Nr 97

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 97 4

I det följande tar jag upp frågan om restitution av fordonsskatt i vissa fall vid utrikes trafik. De av utredningen i övrigt föreslagna änd- ringarna i reglerna om restitution m. m. övervägs f. 11. inom finansde- partcmentet och kommer att tas upp av mig i annat sammanhang.

Nuvarande ordning

1 Sverige registrerade fordon kan enligt nu gällande bestämmelser inte befrias från fordonsskatt för den tid de används i utlandet. I flera länder träffas de dessutom av utländsk skatt. På grund av bilaterala överenskommelser och genom två konventioner den 14 december 1956 rörande beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran och befordran av resande (SÖ 1958: 4 och 5) undgår dock i Sverige re- gistrerade fordon i utlandstrafik viss utländsk vägtrafikbeskattning inom avtals- eller fördragsslutande parts område. Skattebefrielsen inbegriper dock inte bro- eller vägavgifter, befordringsskatter eller befordringsav- gifter. Till konventionerna är förutom Sverige ett flertal länder, såsom Danmark, Norge och Finland, anslutna. Till dessa länder hör dock inte Västtyskland, med vilket land Sverige inte heller har någon bilateral överenskommelse.

Svenska och utländska fordonsägare har rätt att efter ansökan hos riksskatteverket få tillbaka erlagd brännoljeskatt (31 öre/lit.) för bränn— olja som använts för drift av motorfordon utom Sverige. Utanför Sve- rige är de svenska trafikanterna i huvudsak hänvisade till att köpa be- skattat motorbränsle. I Danmark och Norge är motorbrännoljan dock skattefri.

Som exempel på beskattning i utlandet av i Sverige registrerade for- don kan följande nämnas.

I Norge erläggs kilometerskatt för lastbilar som inte är bensindrivna och, från den 1 juli 1971, för släpvagnar enligt följande tabell:

Totalvikt kg Dragfordon Släpvagnar öre per km öre per km 6001—10 000 15 10 10 001—15 000 25 20 15 001—20 000 40 30 20 001 och däröver 55 40

I Västtyskland utgår en transportavgift beräknad på tonkilometer vid godsbefordran och på passagerarkilometer vid passagerarbefordran. Dessutom utgår fordonsskatt med vissa belopp per dag för fordon och fordonskombinationer. Denna skatt är differentierad med hänsyn till totalvikten av fordonet. '

I Frankrike utgår transportskatt med belopp per dag som varierar för olika fordon och dessutom, i fråga om icke-transittrafik, mervärde- skatt med 16,66 0/0 av den beräknade transportkostnaden i Frankrike.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 97 5

I Danmark beskattas inte svenska fordon.

I Norge beskattas även inhemska fordon med en kilometerskatt av i huvudsak samma storlek som den som belastar utländska fordon. Om ett i Norge registrerat fordon används för körning utomlands i mer än 3 000 mil per år, sker återbetalning av skatt med belopp som för drag- fordon varierar mellan 4 och 11 öre/km och för släpvagnar mellan 4 och 7 öre/km.

I Danmark tas en förhöjd fordonsskatt ut för där registrerade bränn- oljedrivna fordon. Ägare av lastbil, släpvagn eller buss i internationell trafik har emellertid rätt till restitution av dansk fordonsskatt under förutsättning att fordonet varit utomlands minst 14 dagar under året. I utlandsvistelsen får dock inte inräknas sådana dagar då både ut- och inresa skett samma dag. Restitutionsbeloppet bestäms med hänsyn till det antal dagar fordonet använts utomlands men är totalt maximerat till hälften av den årliga fordonsskatten.

Enligt kungörelsen (1934: 122) om skatt å motorfordon, som för till- fälligt brukande i riket från utlandet införts, skall skatt erläggas bl. a. för lastbilar och bussar och för släpvagnar, kopplade till eller avsedda att kopplas till lastbil eller buss. Avgiften utgår per dag och fordon med sex kronor, om fordonets totalvikt inte överstiger tio ton, med elva kronor, om totalvikten överstiger tio men inte femton ton, med tjugo- två kronor, om totalvikten överstiger femton men inte tjugo ton, samt med trettiotre kronor, om totalvikten är större än tjugo ton. Tillämp- ningen av denna kungörelse begränsas emellertid genom 1956 års kon- ventioner och bilaterala överenskommelser. I praktiken drabbas främst västtyska fordon av dagskatten.

Jag vill i detta sammanhang peka på kungörelsen ("1969: 553) om ned- sättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m. Enligt kungörelsen kan nedsättning ske med belopp som varierar med totalvikten och kör- sträckan och med hänsyn till om det är fråga om lastbils- eller traktor- driven släpvagn.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen slår fast att den s.k. kostnadsansvarighetsprincipen skall ligga till grund för fordonsbeskattningen och att därvid den s.k. terri- torialitetsprincipen skall tillämpas vid internationell trafik. Sistnämnda princip innebär, att fordon beskattas i det land där det faktiskt an- vänds. Utredningcn finner att de nuvarande reglerna för trafikbeskatt- ningen i viss mån strider mot dessa principer. Utredningen anser att svenska åkare missgynnas konkurrensmässigt i förhållande till särskilt norska och danska åkare genom att dessa kan utföra transporter i Sverige utan att skatt utgår under det att svenska åkare får betala både svensk fordonsskatt och i vissa fall utländsk motsvarande skatt. Utred-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 97 6

ningen finner därför att de nuvarande reglerna inte kan anses vara tillfredsställande. Den år 1969 beslutade höjningen av släpvagnsskat- ten liksom den år 1970 beslutade skärpningen av beskattningen av den tunga trafiken accentuerar enligt utredningen ytterligare problemen.

Utredningen finner att man bör eftersträva en befrielse för svenska fordon från fordonsskatt i vad avser körningar utomlands och en be- gränsning av möjligheterna att använda skattefri brännolja för körning- ar i Sverige.

Utredningen föreslår, att det nuvarande debiteringsförfarandet bibe- hålls även för fordon i utlandstrafik och att ett restitutionsförfarande utformas beträffande dessa fordon.

Antalet svenska fordon som används i utlandstrafik är enligt utred- ningen stort och en begränsning av antalet restitutionsfall är önskvärd redan av praktiska och administrativa skäl. De nuvarande beskattnings- reglerna är ett problem endast beträffande sådana tyngre fordon .i gods— eller persontrafik som i någon större utsträckning används utomlands. Begränsningen bör enligt utredningen ske med utgångs- punkt från storleken av den skatt per dag som skall restitueras. För lastbilar tänker sig utredningen ca 10 kr., för bussar ca 8 kr. och för släpvagnar ca 5 kr. Vidare föreslår utredningen att ett fodon skall ha varit utomlands minst 12 dygn per år, ut- och inpasseringsdagarna in- räknade, för att restitution skall ske. Detta ger ett minimibelopp att restituera per år med ca 120 kr. för lastbilar, ca 96 kr. för bussar och ca 60 kr. för släpvagnar. Begränsningen utformas praktiskt så att endast fordon med viss minsta vikt berättigar till restitution. För att undvika att ändring måste ske redan efter två år, utgår utredningen från skattesatserna i andra etappen av den beskattningsreform som på- börjats år 1971.

Med angivna utgångspunkter har utredningen för brännoljedrivna lastbilar valt följande viktgränser (tjänstevikt), nämligen för lastbil med två hjulaxlar och med anordning för påhängsvagn 6,9 ton, för lastbil med tre eller flera hjulaxlar och med anordning för påhängs- vagn 7,5 ton, för lastbil med två hjulaxlar och utan anordning för påhängsvagn 7,8 ton samt för lastbil med tre eller flera hjulaxlar och utan anordning för påhängsvagn 8,1 ton.

Lastbilar som drivs med annat bränsle än bensin, gasol eller bränn- olja behandlas i automobilskattehänseende som brännoljedrivna. Det fåtal fordon som det här är fråga torde inte förekomma i utlandstra- fik. Bestämmelser om restitution erfordras därför inte.

När det gäller bussarna har utredningen med hänsyn till storleken av de fordon som enligt vad utredningen inhämtat används i utlands- trafik, valt viktgränscn (tjänstevikt) 8,5 ton. De bussar som drivs med annat än brännolja ställs utanför restitutionsförfarandet av samma skäl som anförts beträffande lastbilarna.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 97 7

I fråga om Släpvagnarna blir viktgränserna (totalvikt) för påhängs- vagn med en hjulaxel 17 ton, för påhängsvagn med två eller flera hjulaxlar 18 ton, för annan släpvagn med en hjulaxel 17 ton, för an- nan släpvagn med två hjulaxlar 16,5 ton samt för annan släpvagn med tre eller flera hjulaxlar 17 ton.

I det antal dygn under vilket ett fordon varit utomlands bör man enligt utredningen räkna in såväl ut- som inpasseringsdygnen för att de fordon som passerar ut och in under samma dygn eller under två på varandra följande dygn inte skall missgynnas.

Med hänsyn härtill bör enligt utredningen restitutionsbeloppet per dag utgöra något mindre än 1/360 av årsskatten, förslagsvis 1/400 av skatten för helt år.

Utredningen tar vidare upp frågan om inkomstbeskattning av resti- tuerad fordonsskatt. Med hänvisning bl. a. till vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU 1968: 36) före- slår utredningen att restituerad fordonsskatt inte skall utgöra skatte- pliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.

Utredningen utgår därvid — liksom i prop. 1968: 57 med förslag till individuell kompensation för skatt på bensin — från en marginalskatt om 40 0/0.

Ändras ett fordons beskaffenhet under löpande kalenderår, skall där— av föranledd höjning av skatten beräknas från och med den kalender- månad under vilken ändringen skett. Av enahanda anledning föranledd sänkning av skatten beräknas från och med nästföljande kalendermå- nad. Restitutionsbeloppet per dygn bör därför bestämmas till viss pro- cent av fordonsskatten per månad. Utredningen föreslår en procentsats om 1,8, vilket motsvarar 60 % av 1/400 av årsskatten.

Den kontroll över ut- och inpasseringar som ett restitutionsförfaran- de förutsätter bör enligt utredningen läggas på tullmyndigheterna vid gränsstationerna, där ifrågavarande fordon stannar för tullbehandling. Tullmyndigheterna antecknar registreringsnumret på varje ut— och inpas- serande lastbil, släpvagn och buss, med undantag för sådana som helt uppenbart är för små för att uppfylla villkoren för rätt till återbäring, samt datum för varje gränspassering och lämnar uppgifterna till en cen- tral restitutionsmyndighet, riksskatteverket, som överför dem till data— bärande medium. Så länge bilregister endast förs manuellt hos varje länsstyrelse anser utredningen att restitutionsberättigad fordonsägare ef- ter kalenderårets utgång till länsstyrelsen i det län där fordonet är regi- strerat skall sända in en till riksskatteverket ställd ansökan om restitu- tion av fordonsskatt för visst i ansökan uppgivet fordon. Ansökan bör innehålla erforderliga uppgifter om fordonsvikt, ägare etc. På länsstyrel- sernas bilregister bestyrks och kompletteras ansökningarna, varefter des- sa vidarebefordras till riksskatteverket. Där matas uppgifterna in i da- torn och sammanställs med den information om ut- och inpasserings-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 97 8

dagar som lämnats av tullmyndigheterna. Uträkning av restitution sker sedan maskinellt. Utbetalning bör ske senast den 30 juni året efter det år återbetalningen avser.

Ett centralt bilregister beräknas vara i funktion år 1973. Därefter kan enligt utredningen ansökningsförfarandet i huvudsak slopas och behandlingen av restitutionsfallcn ske mer rationellt.

Antalet ut- och inpasseringar, som årligen behöver antecknas av tul- len, uppskattas av utredningen till omkring 300 000.

I vissa fall sker ut- eller inpassering när tullstation är obemannad el- ler på plats där tullanstalt inte finns. Detta kan förekomma vid gränsen mot Norge. Utredningen pekar därvid på, att ägare av dieseldriven last- bil har att erlägga kilometerskatt vid körning i Norge. Detta sker, när fordonet passerat obemannad tullanstalt, i efterhand på grundval av uppgifter från lastmottagare i Norge och från svenska exportörer av virke. Vidare anger utredningen att riksskatteverket kan föreskriva t. ex. skyldighet att föra körjournal. Utredningen föreslår, att uppgifter i nu angivna fall skall lämnas av fordonsägaren till restitutionsmyndighet. Kontroll kan i efterhand ske på grund av nyss nämnda uppgifter.

Remissyttranden

Utredningens förslag om restitution av automobilskatt vid utrikestra- fik har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Transportnänmden, Svenska Busstrafikförbundet och Svenska Åkeriförbundet anser att resti- tution bör ske när det belopp som skall återbetalas är av viss storlek och att rätten till restitution primärt ej grundas på fordonets vikt. General- tullstyrels'en har med hänsyn främst till ökad arbetsbelastning föreslagit, att restitution helt skall grundas på deklaration eller i vart fall att trafi- kanten skall fylla i och visa upp ett särskilt kort för stämpling vid ut— och inpassering.

Svenska Åkeriförbundet anser att restitution bör kunna ske för korta- re tid än ett år. Vidare anför förbundet, att återbetalat skattebelopp bör vara skattepliktig intäkt.

Departementschefen

Som framgår av det anförda saknas f.n. möjlighet för svenska for- donsägare att få restitution av automobilskatt vid användning av fordon utomlands. ] utlandet förekommer att svenska fordon beläggs med skatt, i den mån detta inte undviks genom anslutning till konventioner eller genom bilaterala överenskommelser. Det mest närliggande exemp- let på att svenska fordon beskattas både här och i utlandet är Norge.,

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 97 9

där svenska brännoljedrivna tyngre dragfordon och släpvagnar får be- tala norsk kilometerskatt. Norska fordon beskattas däremot inte alls i Sverige, på grund av att både Sverige och Norge är anslutna till 1956 års konventioner om beskattning av motorfordon vid internationell tra- fik. I fråga om Västtyskland gäller att tyska fordon beläggs med dag- skatt i Sverige och att svenska fordon beläggs med transportskatt och fordonsskatt i Västtyskland.

Den dubbla beskattning som uppkommer genom de angivna förhål- landena bör enligt min mening så långt möjligt minskas. Detta är mo- tiverat även av att den år 1963 antagna kostnadsansvarighetsprincipen bygger bl. a. på den s.k. territorialitetsprincipen.

] sitt betänkande (SOU 1970: 36), Kilometerbeskattning har bilskatte- utredningcn föreslagit att en kilometerskatt införs i Sverige för vissa tyngre brännoljedrivna fordon och släpvagnar som ersättning för den nuvarande årliga fordonsskattcn på sådana fordon, brännoljeskatten och gasoiskatten. Utredningen har ännu inte avslutat sitt arbete. Dess slut- betänkande torde vara att vänta till hösten 1971. Om en kilometerskatt av nu angivet slag införs i Sverige, bör den dubbla beskattningen kunna elimineras. Jag finner det dock angeläget, att detta problem löses re- dan nu. '

I det följande förordar jag därför ett system, som syftar till lättnader i den nuvarande fordonsbeskattningen i de fall detta kan anses påkal- lat, nämligen i fråga om brännoljedrivna tyngre lastbilar och bussar samt tyngre släpvagnar som används utomlands.

Enligt min mening kan den åsyftade ändringen enklast åstadkommas genom att automobiiskatteförordningcn kompletteras, på det sätt utred- ningen föreslagit, mcd' en bestämmelse som ger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer rätt att förordna om återbetalning av automobilskatt för lastbil, buss och släpvagn som använts utom riket. Med stöd av ett sådant generellt bemyndigande torde de närmare för- utsättningarna för skatterestitution få regleras i en av Kungl. Maj:t ut- färdad kungörelse.

Restitution bör komma i fråga endast för fordon som under viss minsta tid använts utomlands. Den av utredningen föreslagna tidsperio- den 12 dagar förefaller lämpligt avvägd. Likaså delar jag utredningens uppfattning att ut- och inpasseringsdagarna bör räknas in i utlands- vistelsen.

Kretsen av restitutionsberättigade fordon bör av praktiska och admi- nistrativa skäl begränsas till brännoljedrivna lastbilar och bussar samt släpvagnar. Fordon som drivs med annat bränsle torde i få fall användas utom riket i sådan utsträckning att skatterestitution skulle ha någon märkbar betydelse. Vidare bör en begränsning av samma skäl ske till tyngre fordon. Dessa är också de som vanligast används för utlandstra- fik och är dessutom belastade med högre skatt än lättare fordon.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 97 10

Jag finner vidare att utredningens förslag om beräkning av det be- lopp som skall restitueras i princip kan godtas. På en punkt har jag dock en avvikande mening. Utredningen har föreslagit att restituerad automobilskatt inte skall utgöra skattepliktig intäkt vid inkomsttaxe- ringen. Jag har tidigare anfört, att jag avsåg att vid ett senare tillfälle återkomma till frågan om ett samordnat restitutionsförfarande. Jag fin- ner det därför lämpligt, att även frågan om beskattning av restituerad fordonsskatt behandlas i ett vidare sammanhang. Härav följer, att resti- tuerad fordonsskatt tills vidare här anses som skattepliktig intäkt i över- ensstämmelse med vad som annars normalt gäller i fråga om återbetald indirekt skatt. Detta föranleder att det belopp som skall restitueras för dag bör beräknas till 3 0/0 av skatten för en månad i stället för, som ut- redningen angivit, 1,8 0/0.

De av utredningen föreslagna viktgränserna finner jag i och för sig väl avvägda. Gränserna har dock satts med hänsyn till utredningens för- slag att beskattningen av fordon skulle ske efter tjänstevikt, utom för släpvagnar, för vilka totalvikten skulle vara avgörande. Riksdagen be- slöt dock att totalvikten skulle utgöra underlag för beskattningen för samtliga nu aktuella fordon. Detta föranleder justeringar av de vikt- gränser utredningen angivit. Jag anser dock att de beräkningsgrunder utredningen använt kan godtas.

Det praktiska förfarandet vid restitution bör göras så enkelt som möjligt. Utredningen har föreslagit att riksskatteverket som central myn- dighet skall handlägga restitutionsärendena. Som jag tidigare berört tar jag inte upp frågan om en central restitutionsmyndighet i detta samman- hang. Jag finner det därför lämpligt att i vart fall tills vidare länsstyrel- sen, som är både registrerings— och beskattningsmyndighet beträffande automobilskatten, handlägger dessa ärenden. I övrigt bör systemet ut- formas på ett sätt som tillgodoser kraven på ett smidigt förfarande vid gränspasseringar och möjlighet till kontroll. Den närmare utformningen av systemet torde få ankomma på Kungl. Maj:t.

Det finns skäl att ha en central myndighet med möjlighet att utfärda föreskrifter om kontroll av fordon och om tillämpningen i övrigt av föreskrifterna om restitution. Dessa uppgifter kan lämpligen, som utred- ningen föreslagit, anförtros riksskatteverket.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft-den 1 juli 1971.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1971: 97 11

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro- position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G yllensten

MARCUS BOKTR. STHLM I97l 7l02l6

• Sida 12
•  Original