Prop. 1972:115

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1972 Prop. 1972: 115

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till f örordniug om ändring i f ör- ordningen (1922: 260) om automobilskatt, m. m.; given Stockholms slott den 6 oktober 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements- chefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att andra etappen genomförs av den reform av den årliga fordonsskatten som inleddes år 1971 enligt beslut av 1970 års riksdag ( prop. 1970: 138 , BeU 1970: 58, rskr 1970: 377, SFS 1970: 630). Förslaget berör, i likhet med den första etappen, endast fordon med en totalvikt om minst tre ton. Det innebär inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag en omfördelning av skatten som betyder skattesänkningar för flertalet bussar och bensindrivna lastbilar samt för lättare brännoljedrivna lastbilar. För tyngre brännoljedrivna last- bilar och för släpvagnar innebär förslaget i allmänhet högre skatt. Vid utformningen av skatteskalorna har beaktats resultatet av en undersök- ning som gjorts om verkningarna av den första etappen av reformert.

Vidare föreslås i propositionen, att Kungl. Maj:t bemyndigas att ut- färda föreskrifter om inmontering av stämplande kilometerräknare i for- don, för vilka kilometerskatt skall utgå från ingången av år 1974 i en- lighet med principbeslut av 1971 års riksdag (prOp. 1971: 153, SkU 1971:

67, rskr 1971: 339). Kostnaderna för räknarna föreslås tas ut av berör- da fordonsägare.

Riksdagen 1972. I saml. Nr 115

Prop. 1972: 115

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, i fråga om förordningen (1922: 260) om atttomobilskattl,

dels att i 5 & ordet 0 skatteverket”.

"riksräkenskapsverket" skall bytas ut mot "riks—

(1013; att bilagan till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga till förordningen (1922: 260) om automobilskatt2

Fordonsslag

l. Tvåhjulig mo- torcykel utan sidvagn

2. Tvåhjulig mo- torcykel med sidvagn och tre- hjulig motorcykel

3. Personbil

4. Bensin- eller gasoldriven buss

5. Brännoljedri- ven buss

6. Bensin- eller gasoldriven last- bil

Tjänstevikt för motorcykel och personbil, to— talvikt för buss, lastbil och släp- vagn, kilogram

högst 75 över 75 högst 900 över 900 högst 1 600 över I 600 men högst 3 000 över 3 000 högst " 1600 över I 600 men högst 3 200 över 3 200 men högst 7 000 över 7 000 men högst 10 000 över 10 000 men högst 30 000 över 30 000 högst I 300 över I 300 men högst 3 000 över 3 000

Grund- skatt, kronor

45 60

90

165 165

165 1 65 697

165 165

773 1 951

3 151 12 151

Tilläggsskatt, kronor, för varje påbörjat hundra- tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten utöver vad som svarar mot grundskatten

:: |

38 31 40

45 33

Mot grund- skatten svarande tjänstevikt eller totalvikt, kilogram

1 600 3000

1 600 3 200 7 000

10 000 30 000

'1300 3000

____________________________________

' Senaste lydelse av 55 1970: 630. ' Senaste lydelse 1970: 630.

Prop. 1972: 1.15 3

___—___”—

Fordonsslag Tjänstevikt för Grtrnd- 'I'illäggsskatt. kronor, Mot grund- motorcykel och skatt, för varje påbörjat huntlra- skatten personbil, to- kronor tal kilogram av tjänste- svarande talvikt för buss, vikten eller totalviktcn tjänstevikt lastbil och släp- utöver vad som svarar eller totalvikt, vagn, kilogram mot grundskatten kilogram

7. Brännoljedri- ven lastbil med två hjulaxlar och med anordning för påhängsvagn högst 1 300 ]65 —--- är:; högst ; 000 [65 32 ' 300 älv:; högst ;323 709 2' 3 000 335; högst 153th ' 549 29 7 000 Site; högst 12% 2 419 51 10 000 Siberi- högst 50 000 4 969 59 15 000 över 20 000 7 919 30 20 000

8. Brännoljedri- ven lastbil med tre eller Hera hjulaxlar och med anordning för påhängsvagn Irögst 1 300 165 — (&th högst %% 165 32 1 300 Elect; högst 2338 709 27 3 000 Slå;- högst 12888 2 059 32 3 000 315; högst 12233 3 339 41 12 000 315; högst få 883 5 799 52 18 000 över 27 000 10 479 30 37 000

9. Brännoljedri- ven lastbil med två hjulaxlar och utan anordning för påhängsvagn lrögsr I 300 165 _ 355." högst 1 ååå ”55 32 1 300 liite; högst 2333 709 25 3 000 sig högst 10 (0010) 1 459 37 6 000 (tig högst 13% 2 939 4 7 10 000 älv:; högst 13333 4 819 82 14 000 31,3 högst % 338 7 279 74 17 000 över 20 000 9 499 39 20 000

___—___—

Prop. 1972: 115

4 Fordonsslag Tjänstevikt för Grund- Tilläggsskatt, kronor, Mot grund- motorcykcl och skatt, för varje påbörjat hundra- skatten personbil, to- kronor tal kilogram av tjänste- svarande talvikt för buss. vikten eller totalvikten tjänstevikt lastbil och släp- utöver vad som svarar eller totalvikt, vagn, kilogram mot grundskatten kilogram

10. Brånnoljedri- ven lastbil med tre eller flera hjulaxlar och utan anordning för Pähängsvagn högst I 300 165 _ 521235 högst 1383 165 32 1 300 3355 högst 2323 709 25 3 000 gtvöeti högst 17 333 1 459 3 7 6 000 ?Är högst i; 333 3 309 46 11 000 gleenr högst 1; 003 5 149 75 15 000 Sffr: högst 55; 888 7 399 59 18 000 över 27 000 12 709 33 27 000

11. Påhängsvagn

med en hjulaxel högst 1 000 120 _ är; högst i 200 180 0 sigri- högst [2 000 240 0 äga o sig: högst :; 08?) 600 0 gif; högst ägg?» 840 4 5 000 ?rilåri högst I? 888 1 132 6 3 000 åt?; högst ii ggg 1 845 8 11 000 ?hvöeti högst i; 888 2 632 10 14 000 31:11- högst åf) 883 3 487 14 17 000 gitter; högst 22 838 4 462 17 20 000 gå: högst 72% 000 4 802 0 giveeri högst åå 000 5 882 0 friileeri högst 22 03?) 6 962 0 fri?; högst 510 00?) 8 042 0 över 40 000 9 122 0

12. Påhängsvagn med två eller

flera hjulaxlar högst 1 000 120 _ över 1 000 180 0 men högst 1 500 mmm—__M—

Prop. 1972: 115

___—___—

Fordonsslag Tjänstevikt för motorcykel och personbil, to- talvikt t'örLbuss, lastbil och släp- vagn, kilogram

___—___—

över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över

13. Annan släp-

vagn med en

hjulaxel högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över men högst över

1 500 2 000 2 000 3 000 3 000 5 000 5 000 8 000 8 000 11 000 1 1 000 14 000 14 000 17 000 17 000 20 000 20 000 25 000 25 000 30 000 30 000 31 000 31 000 35 000 35 000 40 000 40 000

1 000 1 000 1 500 1 500 2 000 2 000 3 000 3 000 5 000 5 000 8 000 8 000 11 000 11 000 14 000 14 000 17 000 17 000 20 000 20 000 25 000 25 000 30 000 30 000 35 000 35 000 40 000 40 000

Grund-

skatt,

kronor

240 360 600 840 1 110 1 800 2 512 3 240 4 050 5 842 7 935 8 155

9 240 10 320

120 180

240 360 540 885 1 312 2 250 2 790 3 330 3 870 4 950

6 030

7110 8190

Tilläggsskatt, kronor, för varje påbörjat hundra- tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten utöver vad som svarar mot grundskatten

*OOtOtMWOOO

NN— NQ-k

hor/OOO

13

0 0 0 0 0 0 O 0

Mot grund- skatten svarande tjänstevikt eller totalvikt, kilogram

5 000

8 000 11 000 14 000 17 000 20 000 25 000 30 000

3 000 5 000 8 000

W

2 Riksdagen 1972. ] saml. Nr 11 5

Prop. 1972: 115

6 FOTÖODSSlag Tjänstevikt för Grund- Tilläggsskatt, kronor, Mot grund- motorcykel OCh skatt, för varje påbörjat hundra- skatten DCTSPHbll, IO- kronor tal kilogram av tjänste- svarande ta1v1kt för bUSS, vikten eller totalvikten tjänstevikt lastbil 9011 Släp- utöver vad som svarar eller totalvikt, vagn, kilogram mot grundskatten kilogram 14. Annan släp- vagn med två hjulaxlar högSt ] 000 120 __ över 1 000 men högst 1 500 180 0 över 1 500 men högst 2 000 240 0 över 2 000 men högst 3 000 360 0 över 3 000 men högst 5 000 540 6 3 000 över 5 000 men högst 8 000 835 6 5 000 över 8 000 men högst 11 000 I 187 9 8 000 över 11 000 men högst 14 000 1 990 13 11 000 över 14 000 men högst 17 000 2 920 15 14 000 över 17 000 men högst 20 000 3 925 18 17 000 över 20 000 men högst 22 000 5 020 21 20 000 över 22 000 men högst 25 000 5 440 0 över 25 000 men högst 30 000 6 520 0 över 30 000 men högst 35 000 7 600 0 över 35 000 men högst 40 000 8 68” 0 över 40 000 9 760 0 15. Annan släp- vagn med tre eller Hera hjul- axlar högst 1 000 120 — över 1 000 men högst 1 500 180 0 över 1 500 men högst 2 000 240 0 över 2 000 men högst 3 000 360 0 över 3 000 men högst 5 000 540 4 3 000 över 5 000 men högst 8 000 810 4 5 000 över 8 000 men högst 11 000 ] 125 4 3 000 över 11 000 men högst 14 000 I 800 6 11 000 över 14 000 men högst 17 000 2 520 9 14 000 över l7 000 men högst 20 000 3 330 ” 17 000 över 20 000 men högst 25 000 4 200 13 20 000

___________________________——_———_————————————-—-———————

Prop. 1972: 115 7

Fordonsslag Tjänstevikt för Grund- Tilläggsskatt. kronor, Mot grund- motorcykel och skatt, för varje påbörjat hundra- skatten personbil, to- kronor tal kilogram av tjänste- svarande talvikt för buss, vikten eller totalvikten tjänstevikt lastbil och släp- utöver vad som svarar eller totalvikt, vagn. kilogram mot grundskatten kilogram över 25 000 men högst 30 000 5 930 17 25 000 över 30 000 men högst 32 000 7 885 '9 30 000 över 32 000 men högst 35 000 8 265 0 över 35 000 men högst 40 000 9 340 0 över 40 000 10 420 0

Denna förordning träder i kraft, i vad avser 5 &, dagen efter den, då författningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 januari 1973.

Prop. 1972: 115

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 6 oktober 1972.

Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR- DAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i den årliga fordonsbeskatmingen, m. m. och anför.

Inledning

Frågan om utformningen av den årliga fordonsbeskattningen har ut- retts av bilskatteutredningen (Fi 1966: 29). Utredningen lämnade i no- vember 1969 betänkandet (SOU 1969: 45) Fordonsbeskattningen. I be- tänkandet föreslogs en omläggning av den årliga fordonsskatten för last- bilar, bussar och släpvagnar. Inom ramen för oförändrat totalt skatteut- tag innebar förslagct höjd skatt för de tyngsta lastbilarna och för släp- vagnar samt sänkt skatt för bussar och för medeltunga och lätta last- bilar. Syftet med omläggningen var att åstadkomma en bättre anpass- ning av beskattningen till den s.k. kostnadsansvarighetsprincipen. Omläggningen skulle ske i fem etapper under åren 1971—1979. Betän- kandet remissbehandlades i sedvanlig ordning.

1 prop. 1970: 138 godtogs i huvudsak den av utredningen förordade reformen och föreslogs att den första etappen, som utgjorde 10 % av hela omläggningen, skulle genomföras från ingången av år 1971. I öv- rigt förordades att omläggningen i sin helhet skulle vara genomförd den 1 januari 1979 i följande etapper:

etapp II 1.1.1973 15 D;, av hela omläggningen etapp 111 1.1.1975 25 % " " " etapp 1v 1.1.1977 25 % " ” " etappV 1.1.1979 25 % ” " ”

Jag uttalade i detta sammanhang att en etappvis genomförd omlägg— ning hade bl.a. den fördelen, att, om så skulle behövas, hänsyn kunde tas till nytillkommande omständigheter som var ägnade att påverka reformprogrammet.

Jämfört med utredningens förslag innefattade propositionen bl. a. den ändringen, att beskattningen av bussar och lastbilar skulle grundas på

Prop. 1972: 115 9

fordonens totalvikt i stället för på deras tjänstevikt. Någon förändring av det totala skatteuttaget för berörda fordonskategorier skulle detta dock i princip inte innebära.

I övrigt torde jag beträffande utredningens förslag, remissinstanserna och deras yttranden m.m. få hänvisa till vad jag anförde i prop. 1970: 138. Denna antogs av riksdagen i oförändrat skick (BeU 1970: 58, rskr 1970: 377, SFS 1970: 630).

Åkeriföretagarnas centralförbund och Sveriges Handelsträdgårds- mästareförbund har i skrivelser till finansdepartementct gjort vissa på- pekanden angående verkningarna av den första etappen.

I juni 1970 avgav bilskattteutredningen betänkandet (SOU 1970: 36) Kilometerbeskattning, vari utredningen redovisade sitt principiella ställ- ningstagande till förmån för en omläggning av gällande vägtrafikbeskatt- ning till en beskattning efter körd vägsträcka (kilometerskatt) för bränn- oljedrivna fordon och tyngre släpvagnar. Beskattningen av motorfor- donen borde enligt förslaget grundas på stämplande kilometerräknarc. Utredningen angav att den avsåg att i ett slutbetänkande återkomma med bl.a. författningsförslag. Betänkandet remissbehandlades i sedvan- lig ordning.

1 prop. 1971: 153 föreslogs, att kilometerskatt skulle införas vid in- gången av år 1974 för brännoljedrivna motorfordon och att sti-implan- de kilometerräknarc därvid skulle användas. I fråga om släpvagnar med en totalvikt om minst tre ton föreslogs att kilometerskatt skulle införas så snart frågan om den tekniska apparaturen för dessa fordon lösts så, att systemet kunde administreras och kontrolleras tillfreds- ställandc. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (SkU 1971: 67, rskr 1971: 339).

Genom beslut den 28 januari 1971 tillsattes en särskild nämnd, kilometerskattenämnden (KSN), med uppgift att planlägga och leda införandet av kilometerbeskattning.

Bilskatteutredningen1 har numera avgivit sitt slutbetänkande (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskattningen, vari bl.a. kilometerskatteförslaget slutgiltigt redovisas.

Över betänkandet har yttranden efter remiss avgivits av hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, riksåklagaren, rikspolis- styrelsen, överbefälhavaren. postverket, statens järnvägar, statens väg- verk, statens trafiksäkerhetsverk, transportnämnden, bilregisternämn- den. KSN, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisions- verket, riksskattcverket, Skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, läns- styrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, domänverkct, vägkostnadsutrcdningen, Aktiebolaget Svensk bilprovning, lVA:s transportforskningskommissien.

1 Ledamöter expeditionschefen Böret Palm, tillika ordförande, kanslirådet Hans Henrik Abelin, f. d. riksdagsledamöterna Folke Björkman och Johannes Blidfors samt riksdagsledamötema Nils-Eric Gustafsson och Karl—Axel Levin.

Prop. 1972: 115 10 Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund, Motor— branschens riksförbund, Motororganisationemas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Statsanställdas förbund, Svenska busstrafikförbundet, Svenska byggnads- entreprenörtöreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska lokaltrafik- föreningen. Svenska petroleum institutet, Svenska taxiförbundet, Sven- ska transportarbetareförbundet, Svenska Vägföreningen, Svenska åkeri- förbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges bilindustri och bilgrossistförening och Tjänstemännens centralorganisation.

Flera av remissinstanserna har bifogat yttranden från andra myn- digheter eller sammanslutningar. Dessutom har ett antal andra sam— manslutningar och enskilda personer kommit in med yttranden över betänkandet.

Beredning pågår i finansdepartementet i avsikt att proposition i ämnet skall kunna lämnas till 1973 års vårriksdag.

[ fråga om kilometerskatten tar jag i detta sammanhang upp huvud- sakligen frågan om vem som skall bestrida kostnaderna för stämp- landc kilometerräknare som skall användas vid beskattningen. l sam- band därmed berör jag också vissa åtgärder som avser kiiometerskatte- reformens genomförande.

Fullföljande av 1970 års riksdagsbeslut Gällande vägtrafikbeskattning

Beträffande nu gällande vägtrafikbeskattning torde jag här kunna hänvisa till de redogörelser härom som jag lämnat i prop. 1970: 138 och 1971: "153.

1970 års riksdagsbeslut

Den årliga fordonsskatten beräknades t.o.m. år 1970 på tjänste— vikten för lastbilar och bussar och på totalvikten för släpvagnar. Skatten var differentierad med hänsyn endast till vikten. Hänsyn togs alltså inte till drivmedel, axelarrangemang eller kopplingsanordning. Omläggningcn genom 1970 års beslut innebar dels att beskattningen sker med ledning av totalvikten i fråga om samtliga nu angivna l'or- donskategorier, dels att en långt gående differentiering inom fordons- kategorierna genomfördes. Bussar och lastbilar indelas nu i bensin- cller gasoldrivna å ena sidan och brännoljedrivna å andra sidan. Brännoljedrivna lastbilar indelas dessutom 1 fordon med resp. utan anordning för påhängsvagn. Inom varje grupp av lastbilar tas dessutom hänsyn till om fordonet är utrustat med två eller flera axlar. Släpvag-

Prop. 1972: 115 11

nar indelas också i två grupper, påhängsvagnar och andra släpvagnar. Även i fråga om dessa fordon beaktas antalet axlar.

Tekniskt är skatten konstruerad som en grundskatt, som svarar mot viss totalvikt, och en tilläggsskatt. som utgår för varje påbörjat hundra- tal kilogram av totalvikten utöver vad som svarar mot grundskatten.

Den första etappen av omläggningen innebar, förutom att den utgjorde 10 % av den totala omläggningen, bl. a. att beskattningen av bussar och lastbilar grundades på totalvikt och inte på tjänstevikt.

De kalkyler som låg till grund för skatteomläggningen avsåg for- donsbeståndet per den 1 januari 1966. Aktuellare material fanns inte tillgängligt. Detta faktum innebar att förändringar i fordonsbeståndets sammansättning under tiden fram till den 1 januari 1971 inte kunde beaktas. Omräkningen från tjänstevikt till totalvikt gjordes på samma material. Avsikten var att det totala skatteuttaget skulle vara oför- ändrat. Därför beräknades ett genomsnittligt samband mellan total- vikten för fordon inom en viss kategori och tjänstevikten för samma fordon. Skattesatsen för fordon med viss tjänstevikt fördes över till fordon vars totalvikt genomsnittligt svarade mot denna tjänstevikt. Omräkningen skulle alltså innebära skatteförändringar endast för fordon vars totalvikt avvek från den genomsnittliga totalvikten för for- don i tjänsteviktsklassen. Fordon. vars totalvikt understeg den genom- snittliga totalvikten, skulle därvid få skattesänkningar och fordon med högre totalvikt än genomsnittet skulle få skattehöjningar. Det sam- manlagda beloppet av skattehöjningarna skulle dock motsvara det sammanlagda beloppet av skattesänkningarna. Om sambandet mellan tjänstevikt och totalvikt förändrats för viss fordonskategori under tiden mellan den 1 januari 1966 och den 1 januari 1971, skulle också för- hållandet mellan skattesänkningar och skattehöjningar ha ändrats.

I prop. 1970: 138 angav jag att den föreslagna reformen totalt sett innebar skattehöjningar för de tyngsta lastbilarna och för släpvagnar- na och sänkningar för bussar samt för medeltunga och lätta bränn— oljedrivna lastbilar liksom för bensin- och gasoldrivna lastbilar.

I den debatt som följde på förslaget framhölls att den tekniska ut- vecklingen efter den 1 januari 1966 inneburit att för givna totalvikter en allt mindre andel upptas av tjänstevikten och en allt större av nyttolasten. Beräkningarna av sambandet mellan tjänstevikt och total- vikt baserades därför på ett föråldrat material.

Bevillningsutskottet lät utföra en granskning av beräkningarna. Ut- skottet uttalade därefter (BeU 1.970: 58 s. 22) bl.a. att skatteskärp- ningen sannolikt skulle komma att ligga under 20 milj. kr. och alltså motsvara mindre än 5 % av den sammanlagda skatten. En sådan skillnad fann utskottet godtagbar. Skulle det senare komma fram att utskottet underskattat de befarade effekterna eller att det under

Prop. 1972: 115 12 år 1970 inträffat sådana svängningar i bilbeståndet att omläggningen verkligen kom att innebära en påtaglig skatteskärpning borde, enligt utskottet, beskattningen återställas till den avsedda nivån. Med detta särskilda uttalande tillstyrkte utskottet förslaget i propositionen, vilken också antogs av riksdagen.

Undersökning av utfallet av den första etappen

Under riksdagens vårsession 1971 svarade jag på enkel fråga av herr Magnusson i Borås (1971: 238) att det fanns anledning att när- mare granska utfallet av första etappen i omläggningen före genom- förandet av nästa etapp. En sådan granskning har numera gjorts. Syftet därmed har varit att fastställa främst i vilken utsträckning mål— sättningen om oförändrat totalt skatteuttag kunnat uppfyllas och hur många av de berörda fordonen som fått skattehöjningar resp. skatte- sänkningar.

Undersökningen har utförts på följande sätt. För bilbeståndet den 1 januari 1971 har uppgifter om tjänstevikt och totalvikt hämtats ur det centrala bilregistret. Det korrekta sambandet mellan tjänstevikt och totalvikt vid nämnda tidpunkt har därvid kunnat beräknas. Skatten på det berörda fordonsbeståndet den 1 januari 1971 har räknats ut enligt 1970 och 1971 års skatteskalor.

Undersökningen visar att det totala skatteuttaget ökat med 21,3 milj. kr. för det bestånd av fordon av berörda slag som fanns den 1 januari 1971. Ökningen motsvarar 4,02 % av ett skatteuttag beräknat enligt 1970 års skatteskalor. Vidare framgår, att skälen till ökningen i fråga om bussar och lastbilar är två, nämligen dels ett i viss mån in— aktuellt samband mellan tjänstevikt och totalvikt, dels förändringar i fordonsbeståndets sammansättning. För Släpvagnarna gällde redan tidi- gare att beskattningen grundades på totalvikten, varför endast sistnämn- da felkälla påverkat skatteutfallet för dessa fordon. Undersökningens resultat framgår av den tabell, som torde få fogas till statsrådspro- tokollet som bilaga.

Undersökningen visar också andelen fordon som fått skattehöjningar resp. skattesänkningar. För lastbilar gäller, att ca 65 % av lastbilarna fått ökad och ca 35 % minskad skatt genom reformen. I fråga om bussarna är motsvarande siffror 48 % resp. 52 %.

Kilometerskatten

Som jag nämnde inledningsvis föreslog bilskatteutredningen i betän- kandet (SOU 1970: 36) Kilometerbeskattning att kilometerskatt skulle införas för brännoljcdrivna motorfordon och för tyngre släpvagnar. Skatten skulle i fråga om motorfordonen grundas på stämplande kilo-

Prop. 1972: 115 13

meterräknare. Utredningen påpekade därvid bl. a. att kostnaderna för själva kilometerräknarna varierade beroende på om montering skedde på fabrik i samband med tillverkning av fordon eller därefter på redan färdiga fordon. Vidare inverkade i det senare fallet om fordonet var förberett för montering eller ej. Utredningen redovisade beräknade kostnader för de olika alternativen men angav att flera av kostnads- posterna var svåra att ange exakt.

Vid remissbehandlingen av principbetänkandet Kilometerbeskattning lämnade flertalet remissinstanser utredningens uttalanden utan erin- ringar. Vissa av näringslivets organisationer uttalade dock farhågor för att utredningen underskattat kostnaderna i sina beräkningar i principbe- tänkandet eller uttryckte önskemål om att statsverket skulle ersätta kost- naderna för anskaffning, montering och kontroll av kilometerräknar- apparaturen.

I prop 1971: 153 uttalade jag, utöver vad jag tidigare redovisat, att kilometerskatten skulle bygga på räknare, som måste fylla höga krav på tillförlitlighet. De räknare som skulle användas borde vara under- kastade krav på godkännande och bcsiktning. Vidare borde finnas föreskrifter om montering och plombering av räknarna. Det fick an- komma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämde att godkänna räknare och meddela föreskrifter i övriga berörda frågor.

I samband med att propositionen behandlades i riksdagen yrkades i motioner, att kostnaderna för kilometerräknarapparaturen skulle be- stridas av statsmedel. Skatteutskottet föreslog i sitt av riksdagen god- kända betänkande (SkU 1971: 67) att propositionen måtte antagas. Ut- skottet förutsatte att utredningen i slutbetänkandet skulle ta ställning till frågan hur övergångskostnaderna skall bestridas.

KSN

KSN:s uppgifter är enligt sin instruktion (SFS 1972: 701) att plan- lägga och leda omläggning till kilometerbcskattning. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1972 har KSN bemyndigats att fastställa normer för och meddela typgodkännande- av kilometerräknarappara- tur. Vidare får KSN enligt beslutet meddela föreskrifter om montering. reparation och plombering av räknarapparatur och om brytande av plombering. KSN har vidare bemyndigats att besluta om godkännande av företag som tar befattning med apparaturen. KSN har med stöd av bemyndigandet utfärdat föreskrifter i berörda hänseenden.

Som ett led i förberedandet av övergången till kilometerskatt har KSN den 15 april 197] träffat en överenskommelse med Svenska Utveck- lingsaktiebolaget (SU) om leverans av erforderligt antal kilometerräk- nare, som i sig skall lagra information om fordonets tillryggalagda körsträcka och kunna överföra denna information på optiskt läsbara

Prop. 1972: 115 14

datakort. I en vid avtalet fogad specifikation över räknaren har ställts vissa krav på denna i fråga om tillförlitlighet och manipulationssäkerhet. Även trafiksäkerhetssynpunkter har beaktats. Produktionen av kilome- terräknare är planerad så, att montering av räknare skall kunna ske i samband med fordonstillverkningen redan i fråga om fordon med års— modellbeteckning 1973 som tillverkas under senare delen av år 1972. Avtalet har godkänts av Kungl. Maj:t den "16 april 1971.

Enligt avtal den 27 juni 1972 mellan KSN och SU, vilket godkänts av Kungl. Maj:t den 30 juni 1972, skall SU leverera räknare och för- delningsväxlar (för inkoppling mellan växellåda och hastighetsmätare/ färdskrivare), avsedda för brännoljedrivna personbilar, bussar och last- bilar, under tiden den 10 november 1972—den 15 september 1973. Av- talet avser leverans av 100 000 satser med optionsrätt till leverans av yt- terligare 60000 satser. Priset per kilometerräknarsats vid en leverans av 100000 satser anges i avtalet till 196 kr., exklusive mervärdeskatt. med viss indexreglering för själva räknarna. Distribution skall ske direkt från SU till fordonsägarna, dock inte i fråga om fordon som. innan det registrerats. försetts med räknarapparatur av fordonstillver- kare eller generalagent för denne. KSN har garanterat SU betalning för 100 000 satser.

Utredningens förslag i fråga om kilometerräknarna m. m.

Bilskatteutredningen föreslår i slutbetänkandet bl. a. att kilometerskat- ten skall införas i två omgångar enligt följande. Med verkan den 1 ja- nuari 1974 slopas den nuvarande skatten på brännolja enligt förord- ningen (1961: 653) om brännoljeskatt och ersätts av en kilometerskatt för brännoljedrivna personbilar, bussar och lastbilar. Skatten på bränn- olja enligt förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen ersätts samtidigt av en särskild kilometerskatt. Automobilskatten kvar- står i princip oförändrad undcr år 1974 för dessa fordon och skall först fr.o.m. den 1 januari 1975 inräknas i kilometerskatten. För släp- vagnar som dras av kilometerskattepliktiga fordon skall i princip be- talas fordonsskatt under år 1974 och kilometerskatt fr.o.m. år 1975. 1 fordonsskatten för år "1974 inräknas den brännoljeskatt som beräknas falla på merförbrukning av brännolja vid körning med tillkopplad släpvagn. Dessutom tas en särskild fast avgift ut som svarar mot mo- torbränsleskatten som faller på motsvarande merförbrukning av bränn- olja.

Utredningen anger, att kilometerräknarc tillverkats för SU:s räkning av Haldex AB och provats både laboratoriemässigt och i praktisk drift på fordon. Provningarna har visat, att räknarna är funktionsdugliga och tillförlitliga. Denna typ av räknare är den enda som godkänts av KSN.

Utredningen väntar sig att de praktiska erfarenheterna i fråga om

Prop. 1972: 115 15

montering av kilometerräknare på olika slag av fordon inom en snar framtid skall kunna ge ett bättre underlag för beräkningen av kostna- derna i de enskilda fallen. Utredningen anser sig f.n. inte ha tillräckligt material för att presentera nya kalkyler i denna del.

Eftersom kilometerräknarna skall användas som hjälpmedel vid be- skattningen av fordonen, kan det givetvis hävdas. menar utredningen, att fordonsägarna i någon form bör kunna få ersättning för sina kost- nader för apparaturcn. Rättviscsynpunkter kan tala för en sådan lös— ning i fråga om de äldre fordon, som finns vid övergången till kilo- metcrbeskattning. Beträffande dessa fordon anges kostnaderna för apparaturen bli avsevärt större än för nya fordon, i vilka apparaturen kan monteras i samband med fordonens tillverkning eller leverans. Ut- redningen finner dock att andra omständigheter talar för att kompen- sation ej skall utgå till fordonsägarna för apparatur- och monterings- kostnader. Kilometerräknarna möjliggör insamling av ett omfattande transportstatistiskt material. Avstämplade körlängdskort kan användas i det egna bokföringsarbetet. Skattebortfallet beräknas minska, vilket ger lägre skattesatser. Vidare antas att fordonsägarnas intresse av att räknarna fungerar är större om de själva måste bekosta utbyte av ska- dad räknare.

Om ersättning skall utgå måste, betonar utredningen, ersättnings- systemet utformas så att fordonsägarna har ett ekonomiskt intresse av att apparaturen inte skadas. Utredningen skisserar också ett sådant system. I detta sammanhang påpekar utredningen att skattesatserna måste höjas om det totala skatteuttaget skall vara oförändrat vid avräk— ning av ersättningen mot automobilskattemedlen.

Ledamöterna Björkman, Gustafsson och Levin har i gemensam re- servation uttalat, att ansvaret för samtliga kostnader i samband med övergången till ett nytt beskattningssystem bör åvila staten och att dessa kostnader bör bestridas av medel redovisade över statens budget.

Utredningens förslag innebär att kilometerskatt fr.o.m. den 1 ja- nuari 1974 skall utgå för brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar. Fordon som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1965 eller tidigare års modell föreslås vara befriade från kilo- meterskatt under år 1974. Detta motiveras av att flertalet av dessa for- don beräknas bli skrotade under det första året. Dispens förutsätts skola medges i varje enskilt fall efter ansökan.

Utredningen har också föreslagit undantag från kilometerskatte- plikt för fordon som ägs av medlem av konungahuset. krigsmaktens fordon, s.k. diplomatfordon samt specialutrustade brandfordon. Un- dantag föreslås vidare för handikappfordon, i den mån den nuvarande skattefriheten för dessa fordon ej ersätts med ett bidragssystem.

Prop. 1972: 115 16

Remissyttranden

Av de remissinstanser som tar upp frågan om vem som skall bära kostnaderna för kilometerräknarapparaturen an- ser kammarrätten i Göteborg, trafiksäkerhetsverket, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska transportarbetareförbundet att fordonsägarna bör bära dessa kostnader. Trafiksäkerhetsverket anför att invändningar visserligen kan riktas mot att lägga kostnaderna för räknarna på fordonsägarna. Emellertid är kostnaderna för räknarna relativt obetydliga och kan förväntas sjunka när nya fordon original— utrustas med räknarna. Med en förväntad hållbarhet motsvarande fordonets livslängd blir den årliga kostnaden för räknarna mycket låg. Ett system där det allmänna skall svara för apparaterna medför en extra administrativ omgång. Kostnaden härför blir oproportionerligt stor och måste rimligtvis läggas på fordonsskatten, dvs. fordonsägarna. Av praktiska och ekonomiska skäl bör därför kostnaden för kilometer- räknarna läggas direkt på fordonsägarna. Även länsstyrelsen i Stock- holms län pekar på det betungande administrativa förfarande som skulle bli följden om fordonsägarna skulle få ersättning för sina kostnader för räknarna.

Andra remissinstanser hävdar, att ersättning skall utgå av allmänna medel för kostnaderna för räknare och montering av dessa eller i vart fall att fordonsägarna inte direkt skall stå för kostnaderna. Till dessa remissinstanser hör domänverket, Lantbrukarnas riksförbund, Motor- branschens riksförbund, lWotororganisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation, Skogsindustriernas samarbetsmskoli, Svenska busstrafikförbundet, Svenska byggnadsen!reprenörföreningen, Svenska Iokalrrafikföreningen, Svenska petroleum institutet, Svenska taxiförbundet, Svenska Vägföreningen, Svenska åkeriförbundet och Sveriges bilindustri och bilgrossistförening samt handelskammare, åke— riföreningar m.fl. som yttrat sig till rcmissinstanserna. Svenska taxi- förbundet hävdar bl. a. att den statistik som branschen har behov av, har den redan nu varför räknarapparaturen inte ger branschen några fördelar från denna synpunkt. Svenska petroleum institutet anför bl.a. att ägare av fordon på vilka räknare monteras före den 1 januari 1974 bör erhålla ersättning av staten för sina kostnader. Särskilt pekas på de kostnader och förluster som uppkommer vid montering och un- der den första driftstiden, vilka kostnader och förluster ej drabbar ägare till fordon, som redan vid inköpet är försedda med kilometerräk- nare. lnstitutet erinrar om att 550 milj. kr. av automobilskattemcdlen f.n. ej utnyttjas och anser det rimligt att kosnaderna för kilometer- räknarna bestrids av dessa inte utnyttjade medel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att den avsedda an- vändningen av kilometerräknare som hjälpmedel vid beskattningen

Prop. 1972: 115 17

torde vara av ringa styrka som grund för ersättningskrav från ägare till nya fordon, bl.a. enär kostnaderna för montering i nya fordon vid dessas tillverkning eller leverans beräknas bli ganska måttliga. Mon- tering av kilometerräknare i äldre fordon torde däremot bli förhållan- devis kostsam. Länsstyrelsen tillstyrker därför att förslagsvis hälften av kostnaderna skall ersättas av statsverket under t. ex. två år efter övergången till kilometerskatt för fordonet.

I fråga om dispens från kilometerskatt för äldre f ord 0 n hävdas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Motor- branschens riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Svenska petroleum institutet att sådan dispens bör medges för for- donens återstående livslängd. Svenska petroleum institutet och Svenska busstrafikförbundet anför dock att dispensregler inte behövs om for- donsägarnas kostnader för räknarna ersätts av statsmedel. Svenska åkeriförbundet efterlyser ett mer elastiskt och individuellt dispenssy- stem.

Utredningens förslag om särskilda undantag från

s k a t t e p likt har accepterats eller lämnats utan erinran av remiss- instanserna.

Departementschefen

1963 års trafikpolitiska beslut innebar bl. a. att statsmakterna accep- terade den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen i fråga om de ekonomiska krav som borde ställas på olika trafikgrenar. Varje trafikgren skall i princip svara för de kostnader den orsakar samhället. Inom varje trafik- gren skall dessutom varje fordon svara för de kostnader som orsakas av fordonet. Ett strikt genomförande av kostnadsansvarighetsprincipen för- utsätter att man vet vilka kostnader som orsakas och skall bäras av väg- trafiken och hur dessa skall fördelas mellan fordonen. Vägkostnadsut— redningen har till uppgift bl. a. att utreda dessa frågor. Till dess denna utredning lagt fram resultatet av sitt arbete saknas tillräckligt underlag för en mera exakt bedömning av kostnaderna för vägtrafiken.

Trots avsaknaden av närmare uppgifter om vägkostnadernas storlek och fördelning har kostnadsansvarighetsprincipen dock ansetts böra vara vägledande för vägtrafikbeskattningen. En utgångspunkt har varit att fördelning skall ske av de nuvarande specialdestinerade automobilskatte- mcdlen på fordon av olika slag i enlighet med den nämnda principen. Förslag härom lades fram av bilskatteutredningen i dess betänkande (SOU 1969: 45) Fordonsbeskattningen. Förslaget accepterades i allt vä- sentligt av statsmakterna genom 1970 års riksdagsbeslut.

Detta beslut innebar i grova drag, att automobilskatten höjs för de

Prop. 1972: 115 18 tyngsta lastbilarna och för släpvagnarna men sänks för övriga lastbilar och bussarna. Fordon av andra kategorier berörs ej av reformen. Ge- nomförandet av reformen skulle enligt beslutet ske successivt under tiden den I januari 1971—den 1 januari 1979. Den första etappen, som innefattade 10 % av de totala förändringarna, genomfördes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1971. Nästa etapp om 15 % av de totala ändringarna avsågs bli genomförd den 1 januari 1973. Vid fördel- ningen mellan de berörda fordonen togs hänsyn bl.a. till fordonens kategori, totalvikt och axelarrangeman g.

Ett ytterligare steg mot en till kostnadsansvarighetsprincipen anpassad beskattning togs genom principbeslutet av 1971 års riksdag om över- gång till beskattning efter tillryggalagd körsträcka (prop. 1971: 153, SkU 1971: 67, rskr 1971: 67). Till grund för detta beslut låg bilskatteutred- ningens förslag i principbetänkandet (SOU 1970: 36) Kilomcterbeskatt- ning. Principbeslutet innebar, att kilometerskatt skulle införas med ver- kan fr.o.m. den 1 januari 1974 för brännoljedrivna motorfordon och senare för tyngre släpvagnar som dras av sådana fordon. Förslaget accepterades i allt väsentligt av statsmakterna.

Fullföljande av 1970 års riksdagsbeslut

Vid genomförandet av den första etappen förutsattes, att nya omstän- digheter kunde komma att påverka fullföljandet av reformprogrammet. Närmast avsågs därvid vägkostnadsutredningens arbete.

Detta är dock som jag nämnde tidigare ännu inte avslutat. Inte heller i övrigt har tillkommit omständigheter av sådan art att mera väsentliga ändringar i reformprogrammet behöver övervägas. Jag anser därför att den andra etappen av reformen bör genomföras planenligt.

Andra etappen innebär, att verkningarna av första etappen förstärks. vilket betyder ökad skatt för de tyngsta lastbilarna och för släpvagnarna men i princip sänkt skatt för övriga fordon som berörs av reformen. När andra etappen genomförts kommer 25 % av den totala reformen att vara genomförd.

I samband med utformningen av den andra etappens skatteskalor har frågan om utfallet av den första etappen aktualiserats. En utred- ning som gjorts härom visar att det för vissa fordonskategorier upp- kommit effekter som ej varit avsedda. Framförallt gäller detta i fråga om bensindrivna bussar och lastbilar samt brännoljedrivna lastbilar utan anordning för påhängsvagn och med tre eller flera axlar. Även i fråga om andra berörda fordon har differenser uppstått men dessa är av mindre omfattning. De uppkomna effekterna kan i första hand härledas till att sambandet mellan tjänstevikt och totalvikt förändrats mellan den tidpunkt till vilken bilskatteutredningens material hänför sig och tidpunkten för omläggningen. Vidare har inverkat att struk-

Prop. 1972: 115 19

turen hos fordonsbeståndet förändrats så att fordon som skulle få skattehöjningar genom reformen ökat mer i antal än fordon som skulle få skattesänkningar. För släpvagnarna som redan före 1970 års reform beskattades med utgångspunkt i totalvikten, har uppkomna differenser sin förklaring enbart i de strukturförändringar som skett av fordonsbeståndet.

Den undersökning som nu gjorts grundar sig på exakta uppgifter om det faktiska fordonsbeståndet den 1 januari 1971. Det material som nu föreligger bör därför läggas till grund för det fortsatta reformarbetet. Jag förordar således, att 1973 års skatteskalor utformas så att de upp- komna, ej avsedda effekterna helt elimineras med verkan fr.o.m. den 1 januari 1973. I samband därmed bör viktklassernas antal minskas något genom att klasser med ungefär lika hög tilläggsskatt sammanförs. Dessutom bör viss redaktionell ändring göras i tabellerna för att dessa skall få enhetlig utformning. Nu angivna förhållanden har beaktats i författningsförslaget.

Genomförandet av andra etappen aktualiserar också frågan om ändring av kungörelsen (1969: 553) om nedsättning av skatt på trakto- rer och släpvagnar, m.m. Jag avser att föreslå sådana ändringar av kungörelsen som föranleds av ändringen av skatteskalorna.

I detta sammanhang vill jag ta upp även en annan fråga. F. n. gäller enligt 5 5 andra stycket automobilskatteförordningen, att riksrevisions- verket skall fastställa tabeller till ledning för uträknandet av skatten. ! betänkandet Vägtrafikbeskattningen har bilskatteutredningen föresla- git, att riksskatteverket skall vara central beskattningsmyndighet i fråga om fordonsskatt och kilometerskatt. ] kungörelsen (1971: 321) om åter- betalning av automobilskatt för fordon som använts utom riket stadgas att riksskatteverket skall meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av kungörelsen. Jag anser det väl befogat att låta riksskatteverket ta över uppgifterna i fråga om skattctabellerna. Ändring av denna innebörd ingår i författningsförslaget.

Kilometerskatten

Innan principbeslut om övergång till kilometerskatt fattades måste det stå klart att beskattningen kunde grundas på en tillförlitlig räknar— apparatur. Arbetet med utveckling av sådan apparatur hade initierats av bilskatteutredningen och fullföljs av KSN sedan denna nämnd in- rättats. Uppdraget att ta fram, anskaffa och leverera apparaturen har lämnats åt SU. F. n. finns en räknare, som godkänts av KSN. Denna räknare tillverkas av Haldex AB. Jag har erfarit att även en räknare av annan tillverkning provats men ännu ej godkänts.

Mellan KSN och SU har träffats två avtal. I det första avtalet över- enskoms bl. a. att SU t. o m. år 1974 skall tillhandahålla räknare för den

Prop. 1972: 115 20

svenska marknaden till visst indexreglerat pris och att staten, om 100 000 räknare på grund av förhållanden utanför SU:s kontroll ej för- säljs under avtalstiden, skall lösa in resterande antal upp till 100 000 räk- nare. I dct andra avtalet har överenskommits om distribution av 100 000 räknarsatser (räknare och fördelningsväxel). Därutöver har staten op- tionsrätt till leverans av ytterligare 60 000 räknarsatser. Distribution av räknarsatserna till ägare av registrerade brännoljedrivna motorfordon skall påbörjas i slutet av innevarande år och vara avslutad den 15 sep- tember 1973. Staten garanterar SU likvid för leverans enligt avtalet. Båda avtalen har godkänts av Kungl. Maj:t.

Syftet bakom de nämnda avtalen är dels att säkerställa att tillräckligt antal tillförlitliga räknare finns tillgängliga när reformen träder i kraft enligt principbeslutet, dels att möjliggöra för fordonsägare och fabrikan- ter eller generalagenter att förse fordonen med räknarapparatur före den för flertalet fordon föreskrivna årliga kontrollbesiktningen år 1973. Vid besiktningen skall apparatur i princip vara monterad så att den kan kontrolleras, plomberas och stämplas av vid besiktningstillfället.

För övergången till kilometerbeskattning från ingången av år 1974 krävs bl.a. att fordonsägarna förklaras vara skyldiga att utrusta sina brännoljedrivna fordon med godkända kilometerräknare. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs härför. Rikt- punkten bör därvid vara, att samtliga fordon som avses bli kilometer- skattepliktiga från ingången av år 1974 skall förses med stämplande kilometerräknare av godkänd typ och att apparaturen skall kontrolleras i samband med kontrollbesiktning av fordonen under år 1973. Fordon som saknar godkänd räknarapparatur bör ej godkännas vid besiktning- en. Skall kontrollbesiktning inte ske under år 1973 bör i stället särskild kontroll av apparaturen göras.

Vid utformningen av nu avsedda föreskrifter aktualiseras frågan om fordon som den 1 januari 1974 är åtta år eller äldre skall förses med räknarapparatur. Bilskatteutredningen har föreslagit, att dessa fordon skall omfattas av kilometerbeskattningen först fr.o.m. år 1975, om de då fortfarande är i bruk, och att de därför inte skulle behöva förses med räknarapparatur under år 1973. De remissinstanser som behandlat denna fråga har i princip accepterat att äldre fordon undantas från kilometerbeskattning men att detta skall gälla för for- donens återstående livslängd.

Det är enligt min uppfattning väsentligt att kilometerbeskattningen införs med minsta möjliga undantag. Därmed kan man tillgodose kra- vet på en lika beskattning av fordon med hänsyn till deras brukande. Skulle under en övergångstid både nuvarande skattesystem och kilome- terbeskattning tillämpas parallellt för vissa fordon öppnas möjligheter att välja den skatteform som framstår som fördelaktigast i det enskilda fallet på ett sätt som kan påverka konkurrensförhållandena.

Prop. 1972: 115 21

Jag förordar därför att även de äldre fordonen skall on'lfattas av kilometerbeskattningen från ingången av år 1974. Härav följer att även dessa fordon skall förses med räknarapparatur i den ordning som gäller i allmänhet. Fordon som uppenbarligen inte kommer att brukas efter kilometerskattens införande bör dock genom ett särskilt dispens- förfarande kunna befrias från kravet på räknarapparatur.

Man kan emellertid inte bortse från att vissa äldre fordon som för- setts med räknarapparatur kommer att avregistreras före den 1 januari 1974 eller kort tid därefter. Detta motiverar att fordonsägare i sådana fall kompenseras helt eller delvis för kostnaderna för anskaffning och montering av apparaturen. Jag avser att återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Frågan om kilometerbeskattning av fordon som nu är fritagna från skatteplikt enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt bör be- handlas i samband med kilometerskattens materiella utformning i övrigt. Ägare av sådana fordon bör därför t.v. undantas från skyldighet att förse fordonen med räknarapparatur.

Även övriga föreskrifter som kan behövas för övergången till kilome- terbeskattning torde få utfärdas av Kungl. Maj:t.

Om det planerade systemet skall fungera smidigt förutsätts som jag nämnt tidigare att kilometerskattepliktiga fordon skall vara försedda med stämplande kilometerräknare vid den årliga kontrollbesiktningen år 1973. Med en sådan regel undviker man t. ex. de extra kostnader som en särskild inställelse för besiktning av räknaren skulle medföra.

För fordon med slutsiffra 1 eller 2 i registreringsnumret är inställelse- terminen för kontrollbesiktning november—mars resp. december—— april. Med hänsyn till distributionsplanen för räknarna torde fordons- ägare i många fall inte kunna få räknaren monterad före besiktningen om denna sker under år 1972. Denna olägenhet kan undanröjas om in— ställelseterminen ändras till att omfatta tiden januari—april 1973 för ifrågavarande brännoljedrivna fordon. Därvid bör förhöjd avgift för kontrollbesiktning tas ut endast om besiktningen sker under april må- nad ellcr senare. Jag har erfarit att chefen för kommunikationsdeparte- mentet avser att föreslå bestämmelser av denna innebörd.

Bilskatteutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att kostnaden för kilometerräknarapparaturen skall läggas på de enskilda fordons- ägarna. Som skäl härför har utredningen pekat på möjligheten att an- vända räknarna för insamlande av transportstatistiskt material, som bör bli till stort gagn för åkeri- och taxinäringcn. Vidare kan stämplade kort komma till användning i bokföringsarbetet. Genom att skattebortfal- let kan beräknas minska, kan skattesatserna sättas lägre än eljest. Till sist framhålls också att fordonsägarnas intresse av att räknare vårdas väl är större om de själva får bekosta apparaturen. Mot detta ställer

Prop. 1972: 115 22 utredningen det faktum att räknarna är ett hjälpmedel vid beskattningen och att kostnaderna för räknarapparaturen kan bli högre för äldre än för nya fordon. Reservanter i utredningen anser att staten skall stå för kostnaderna för räknarapparaturen.

De synpunkter utredningen framfört i frågan går igen i remissyttran- dena. Näringslivets organisationer har genomgående ställt sig negativa till tanken på att låta fordonsägarna stå för kostnaderna för räknarna och anser i likhet med reservanterna i utredningen att kostnaderna skall täckas av allmänna medel. Vissa andra remissinstanser har ac- cepterat utredningens förslag.

I det första avtalet mellan KSN och SU har priset per räknare angi- vits till 135 kr. fritt tillverkare eller importör inom landet. I priset in- går ej mervärdeskatt. Priset är i viss utsträckning indexreglerat. 1 det senare avtalet har priset för räknare jämte fördelningsväxel angetts till 196 kr. exkl. mervärdeskatt. Till detta pris kommer dels den indexreg- lerade höjningen av priset på själva räknaren, dels mervärdeskatt. Så- vitt nu kan bedömas kommer det totala priset för apparaturen att ut— göra ca 250 kr.

Utredningen har enligt min mening anfört bärande skäl för att ägarna till fordon som avses bli kilometerskattebelagda skall svara för kostna-n derna för räknarapparaturen och dess inmontering. För framtiden blir situationen den att nya brännoljedrivna fordon, avsedda för den svenska marknaden kommer att förses med godkända kilometerräknare redan vid tillverkningen. Räknaren blir en naturlig utrustningsdetalj som in-- går i priset för fordonet. Jag finner det uteslutet, att i detta läge kostna- den för räknaren skall exkluderas från priset på fordonet och bestridas av staten i särskild ordning. Mot denna bakgrund finner jag det också na— turligt att räknarapparaturen för de brännoljedrivna fordon som redan är i bruk skall bestridas av fordonsägarna. Jag ansluter mig således till utredningsmajoritetens uppfattning i denna fråga. Härför erforderliga föreskrifter bör gå ut på skyldighet för fordonsägaren att erlägga be- talning för räknarapparatur, som distribuerats till honom av SU enligt avtal med staten.

Räknarapparaturen kommer enligt det system som avtalats mellan KSN och SU att distribueras till fordonsägarna utan krav på omedel- bar betalning. Enligt min uppfattning bör krav på ersättning riktas till fordonsägarna först sedan apparaturen distribuerats och så nära ikraft- trädandet av reformen som möjligt. Den ordinarie uppbörden av for— donsskatt för år 1974 kommer att ske omkring årsskiftet 1973—-'l974. Jag förordar att uppbörd av ersättningen för kilometerräknarapparatur sker i samband därmed. Därvid bör reglerna om upphörd av fordonsskatt i princip äga tillämpning. Ersättningens storlek bör beräknas med ut- gångspunkt i det pris som enligt avtalet mellan KSN och SU skall gälla för apparaturen med tillägg för räntekostnader. I den mån priset enligt

Prop. 1972: 115 23

avtalet förändras under leveranstiden bör hela kostnaden för samtliga levererade apparaturer fördelas på fordonsägarna med lika belopp. Kungl. Maj:t torde kunna bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för fordonsägare att bestrida kostnaderna för apparaturen enligt dessa riktlinjer.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag. att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen dels att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen (1922: 260) nm auto- mobilskatt, dels att godkänna vad jag förordat om kilometerskattens omfatt- ning, om skyldighet att utrusta brännoljedrivna fordon med godkänd kilometerräknarapparatur samt om bestridande av kostnaderna för kilometerräknarapparatur.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G yllenslen

Prop. 1972: 1 15

24 Bilaga Fordonskategori Faktiska Faktisk ändring av skatte- Kolumn Faktiska skatte- intäkterna med 1971 års 3+4 skatteintäkter intäkter skatteskalorl med 1971 års med 1970 ___—_— skatteskalor års skatte- beroende på beroende på (kolumn skalorl inaktuellt strukturför- 2 + 5) samband ändringar . mellan tjäns- tevikt och totalvikt milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. 1 2 3 4 5 6 Bensindrivna bussar (exkl. brandbilar) 0.4 + 0,1 0,0 + 0,1 0,5 Brännoljedrivna bussar 38,3 —O,4 —0,7 — 1,1 37,2 Bensindrivna lastbilar (exkl.

brandbilar) 19,4 + 0,6 — 1,2 — 0,6 18,8 Brännoljedrivna lastbilar med

anordning för påhängsvagn, Zaxlar 12,3 +0,1 +1,0 +1,1 13,4 Brännoljedrivna lastbilar med

anordning för påhängsvagn, 3 eller flera axlar 9,6 0,0 +0,6 +0,6 10,2 Brännoljedrivna lastbilar utan

anordning för påhängsvagn, 2 axlar 195,l —1,1 —4.1 —5,2 189,9 Brännoljedrivna lastbilar utan

anordning för påhängsvagn, 3 eller flera axlar 161,0 + 15,8 + 1,4 + 17,2 178,2 Påhängsvagnar, 1 axel 5,4 —— +0,5 +0,5 5,9 Påhängsvagnar, 2 eller flera axlar 23,9 — + 1,7 + 1,7 25,6 Övriga släpvagnar, 1 axel 8,2 —— +0,9 +0,9 9,1 Övriga släpvagnar, 2 axlar 25,3 — +3,8 +3,8 29,1 Övriga släpvagnar, 3 eller flera axlar 31,2 — + 2,3 + 2,3 33,5 Samtliga kategorier 530,1 + 15,1 +6,2 + 21,3 551,4

___—___—

1 Fordonsbestånd 1. 1. 1971

MARCUS BOKTR. iTOCKHOLH 1 972 720416