Prop. 1972:61

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159), m.m.

Kungl. Majtzs proposition nr 61 år 1972

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ölförsälj- ningsförordningen (1961: 159), m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollct över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements- chcfen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att en åldersgräns på 18 år införs vid ut— minutering av öl och att åldersgränsen för utskänkning av öl höjs till 18 år. Vidare föreslås 'att 5 milj. kr. anslås för en upplysningsverksam- het rörande alkohol, narkotika m. m. under en tid av 2 år.

Prop. 1972: 61 ' 2

Förslag till Lag om ändring i ölförsäljningsl'örordningen (1961: 159)

Härigenom förordnas i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1

dels att i 4, 5, 26 och 27 55 ordet ”kontrollstyrelsen” skall bytas ut mot ”riksskatteverket”,

dels att 22 och 34 %% skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 33 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 & Öl må icke utskänkas till den Öl må icke utskänkas eller ut- som kan antagas ej hava fyllt 16 minuteras till den som kan antagas år. ej hava fyllt 18 år.

Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkohol— haltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke till— låtas uppehålla sig på försäljningsställe.

Ej heller må öl utlämnas, då särskild anledning till misstanke före- ligger att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. ' '

Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med an- . skaffande av öl tillhandagå den

som kan antagas ej hava fyllt 18 år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av såda- na drycker eller annat berusnings- medel.

33 53

Den som tillhandagår någon med anskaffande av öl i strid med föreskriften i 22 5 fjärde stycket dömes såsom för olovlig försälj- ning enligt vad i 32 5 stadgas.

-Öl, med vilket förfarits på så sätt i första stycket sägs, skall, jämte kärl och emballage, förkla- ras förverkat, om det ej är up- penbart obilligt.

34 &” Bryter någon i annat fall än i Bryter någon i annat fall än i

32 & sägs mot vad i denna förord- 32 eller 33 & sägs mot vad i den- ning är stadgat eller mot föreskrift na förordning är stadgat eller mot

.-_ _ ' Senaste lydelse av 45 1965: 287 | ' Förutvarande 33 & upphävd genom 1963: 222 ' Senaste lydelse 1963: 222

Prop. 1972: 61 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som meddelats med stöd av för- föreskrift som meddelats med stöd ordningen, straffcs med böter, av förordningen, straffas med "bö-- högst trehundra kronor. ter, högst trehundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972: 61 4

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WlCKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVlST, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLlNG, LÖFBERG, LID'BOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om änd- ring i ölförsäljningsförordningen (1961 : 159), m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 oktober 1965 till- kallade jag sakkunniga med uppgift att verkställa en allsidig översyn av alkohol- och nykterhetspolitikcn.

De sakkunniga, som antagit namnet Alkoholpolitiska utredningen (APU)1, avlämnade den 15 juni 1970 en promemoria (Stencil Fi 1970: 5) om organisationen för utskänkningskontrollen med förslag till änd- rade regler rörande tillståndsgivningen och kontrollen av rättigheter att utskänka rusdrycker. Förslaget behandlades av 1970 års riksdag och ledde till lagstiftning ( prop. 1970: 184 , BeU 66, rskr 397, SFS 1970: 740 och 1971: 117).

I ett den 21 september 1971 avlämnat delbetänkande (SOU 1971: 66) Mellanölsfrågan framlägger utredningen förslag till nya försäljnings- regler för mellanöl och till vissa informationsinsatser i syfte främst att motverka ölkonsumtionen bland ungdomar.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av riksåklaga- ren, rikspolisstyrclsen, socialstyrelsen, statens ungdomsråd, riksskatte- verket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, näringsfrihetsom- budsmannen, konsumentombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor, karolinska institutet, statens institut för folkhälsan, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Centerns ungdomsförbund, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys-

1 Ledamöter riksdagsledamoten Sigurd Lindholm, tillika ordförande, riksdags- ledamöterna Astrid Bergegren, Karl Boo och Alf Wennerfors, redaktören Olaus Ny- berg, direktörerna Olof Burman, Gunnar Erbacke och Rune Hermansson, byrå— chet'en Arne Hillbo och chefsrådmannen Stig Jungefors.

Prop. 1972: 61 5

ning, Folkpartiets ungdomsförbund, Handelsanställdas förbund, Hotell-' och restauranganställdas förbund, ICA-förbundet, Kommunala fritids—" tjänstemäns riksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Kristen demo- kratisk ungdom, Landsorganisationcn i Sverige (LO), Moderata ung- domsförbundet, Nykterhetsorganisationcn Verdandi, Nykterhetsrörel- sens landsförbund, Riksförbundet hem och-skola, Riksförbundet mot alkoholmissbruk, Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar, Svensk industriförening, Svenska bryggareföreningen, Svenska kommunförbun- det, Svenska landstingsförbundet, Svenska livsmcdelsarbetareförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sve- riges kristna socialdemokratcrs förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlareförbund, Sveriges riksidrottsförbund, Sve- riges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges socionomförbund, Systembolaget AB och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stock- holms och Malmö åklagardistrikt samt från cheferna för länsåklagar- myndigheterna i Södermanlands, Kalmar, Värmlands och Norrbottens län. Universitetskanslersämbetet har överlämnat yttranden från de sam- hällsvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i Stockholm och Göte- borg.

Samtliga länsstyrelser, som avgivit eget yttrande, har överlämnat ytt- rande från länsnyktcrhetsnämnden i länet. Flertalet av länsstyrelserna har vidare överlämnat yttranden från polismyndigheter och kommu- nala organ. Dessutom har länsstyrelsen i Östergötlands län överlämnat yttrande från länsskolnämnden och länsstyrelsen i Malmöhus län från Skånes handelskammare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, utan eget yttrande, överlämnat ett yttrande från länsnykterhetsnämnden.

Dessutom har yttranden över betänkandet inkommit från De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Kristen demokratisk samling, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges socionomers riksförbund och Unga Örnars riksförbund.

Härjämte har ett 30-tal skrivelser med olika uttalanden i mellanöls- frågan inkommit eller överlämnats till finansdepartcmentet. _

Gällande bestämmelser m. m.

Huvudparten av den nuvarande alkohollagstiftningen bygger på 1954 års alkoholpolitiska reform, som trädde i kraft den 1 oktober 1955. För maltdryckernas del innebar reformen betydande lättnader, bl.a. slopades det dittills gällande starkölsförbudet. 1961 tillkom en ny ' ölförsäljningsförordning, som innebar en ytterligare liberalisering "och förenkling av bestämmelserna på ölområdet, främst i fråga om utminu-

lT Riksdagen 1972. ] saml. Nr 61

Prop. 1972: 61 6

tering. Den 1 oktober 1965 trädde de författningsändringar i kraft som möjliggjorde försäljning av mellanöl under samma villkor som försälj- ning av pilsner.

Tillverkning, beskattning m. in. av maltdrycker

Enligt förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker indelas maltdryckerna efter alkoholhalten i tre huvudtyper, nämligen lättöl (alkoholhalt ej över 1,8 viktprocent), öl (alkoholhalt över 1,8 men ej över 3,6 viktprocent) och starköl (alkohol- halt över 3,6 viktprocent). Öl indelas i typ A (pilsner) och typ B (mel- lanöl). Till typ A hänförs öl med alkoholhalt ej över 2,8 viktprocent, medan till typ B räknas öl med alkoholhalt däröver. Tillverkning för för- säljning av starköl med en alkoholhalt över 4,5 viktprocent får ske en- dast för export och för vetenskapligt, mcdicinskt, farmaceutiskt, tek— niskt, industriellt eller likartat ändamål.

Enligt den nämnda förordningen sker särskild beskattning av malt- drycker. Skatten utgår för liter och är f. n. 12 öre för lagrat lättöl, 60 öre för öl av typ A, 1: 30 kr. för öl av typ B och 2 kr. för starköl. Skattskyldig är den som inom landet tillverkar skattepliktig maltdryck eller som inför sådan dryck till landet.

För tillverkning av öl eller starköl för försäljning fordras tillstånd av riksskatteverket. Sådant tillstånd gäller t.v. men kan dras in om det anses påkallat med anledning av missförhållanden i samband med tillverkningen eller bristande skatteredovisning.

Försäljning av maltdrycker

Försäljningen av lättöl regleras i förordningen (1955: 38) om försälj- ning av alkoholfria drycker och sker i princip under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Starköl betraktas som rusdryck och försäljningen härav följer i stort sett samma regler som gäller för andra rusdrycker enligt rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 52l') (Rff). Försäljning av annat öl, dvs. öl av typ A och B, reg— leras i ölt'örsäljningsförordningen (1961: 1.59) (Öff).

Försäljning av öl sker i form av partihandel och detaljhandel. De- taljhandel förekommer som utminutcring och utskänkning. Partihandel får utövas bara av den som har tillstånd till utminutcring och — efter anmälan hos riksskatteverket — av den som yrkesmässigt bedriver par- tihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket. Säljaren är vid partihandel skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att åter- försälja varan.

För utminutcring av öl fordras tillstånd av polismyndigheten. Till- stånd skall som regel meddelas den som yrkesmässigt säljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare) och den som yrkesmässigt tillver-

Prop. 1972: 61 7

kar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare) samt, under vissa förutsätt- ningar genom kommunal medverkan inrättade allmännyttiga malt— drycksföretag.

För utskänkning av öl fordras i regel särskilt tillstånd. Undantag härifrån gäller i fråga om utskänkning vid heminackordering, i kollek- tivhusmatsal elleri personalmatsal. Dessutom får öl utskänkas utan sär- skilt tillstånd av den som har rätt att utskänka rusdryckcr. Tillstånd kan avse årsutskänkning, dvs. utskänkning året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning.

Tillstånd till utskänkning meddelas vid tillfällig utskänkning av polis- myndigheten i den ort och vid årsutskänkning av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen är avsedd att bedrivas. För utskänkning på fartyg, tåg eller flygplan, S. k. trafikutskänkning, gäller särskilda regler.

Över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom då det gäl- ler trafikutskänkning, yttranden inhämtas från polismyndigheten och kommunfullmäktigc i den kommun där utskänkningcn är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Av- styrkcr kommunfullmäktigc årsutskänkning, får tillstånd inte meddelas (s.k. kommunalt veto). Om det från allmän synpunkt anses påkallat med årsutskänkning på hotell eller pensionat i ort som är betydelse- full för turistväsendet, kan dock länsstyrelsen meddela tillstånd till s. k. turistutskänkning mot kommunalt veto. Om det är motiverat av sär- skilda förhållanden kan i samband med utskänkningstillstånd medde- las närmare föreskrifter rörandc utskänkningens bedrivande.

Beträffande övriga i Öff intagna bestämmelser kan nämnas följande. Var och en som har befattning med försäljning av öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas. Vid utminutcring och utskänk- ning av öl skall alkoholfria drycker'finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare får bedriva utminutcring en— dast i anslutning till försäljning av matvaror.

Öl får inte utskänkas till den som kan antas inte ha fyllt 16 år. Öl får inte heller utlämnas till den som är synbart berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel.

Utminutering av öl får bedrivas vardagar mellan klockan 8 och kloc- kan 20. För utminutcring från fast försäljningsställe kan dock kommu- nens styrelse medge förlängd utminuteringstid. Utskänkning av öl får inte börja före kl. 7 och skall ha avslutats senast kl. 22, om inte till- ståndsmyndigheten föreskrivit tidigare eller medgett senare tidpunkt för utskänkningens avslutande. Om rätten till ölutskänkning är grundad på rätt till utskänkning av rusdrycker får öl utskänkas under samma tid som gäller rusdrycksutSkänkningen. De nuvarande bestämmelserna om tiden för utminutcring av öl infördes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972 i Öff i anledning av att affärstidslagen upphörde att gälla vid ut- gånncn av år 1971 ( prop. 1971: 1 .69, SkU 69, rskr 360, SFS 1971: 1219).

(I

Prop. 1972: 61 8

Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhets— nämnd att övervaka att bestämmelserna i Öff och de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen iakttas. Åsidosätts bestämmelserna, kan tillståndsmyndigheten, efter hörande av kommunens nykterhets- nämnd, meddela ölförsäljaren varning. Sker ej rättelse eller anses det inte vara tillräckligt med en varning, kan myndigheten helt eller delvis förbjuda försäljningen eller återkalla tillståndet för viss tid eller t.v. Tillstånd till utminutcring skall återkallas av polismyndighet då förut- sättningarna för rätt att utminutera öl inte längre föreligger. När det an- ses erforderligt för ordningens upprätthållandc, kan länsstyrelsen eller polismyndigheten för visst tillfälle förbjuda utminutcring och utskänk- ning av öl eller föreskriva inskränkningar i rätten till sådan försäljning.

Riksskatteverket utövar tillsyn över tillämpningen av Öff och meddelar föreskrifter och anvisningar. Det ankommer vidare på verket att följa den allmänna utvecklingen inom ölhanteringen.

Frivilliga inskränkningar av ölförsäljningen

I syfte att förebygga vissa uppmärksammade olägenheter med för- säljningen av främst mellanöl träffades under medverkan av dåvarande kontrollstyrelsen en överenskommelse, gällande fr.o.m. den 1 april 1970, med livsmedelshandclns och bryggerinäringens organisationer samt handelsanställdas och livsmedelsarbetarnas fackförbund om vissa in— skränkningar i handeln med mellanöl. Överenskommelsen innebär bl. a., att mellanöl inte skall säljas till barn eller ungdomar som kan antas vara under 18 år om det inte är uppenbart att köp sker för föräldrars räk- ning. Undantagsvis kan det bli fråga om legitimering. Anslag om ålders- gränsen skall sättas upp på alla försäljningsställen där mellanöl salu- förs. Vidarc rekommenderades handeln och bryggerinäringen genom överenskommelsen att inte tillämpa lockvarupriser för öl eller lämna lockvaruerbjudanden vid ölköp. Skyltning och montage för öl förut- sattes ske på ett måttfullt sätt. Överenskommelsen gäller alla företag som bedriver annan detaljhandel med öl än serveringsrörelse. Den överenskomna åldersgränsen avser inte öl typ A (pilsner).

Svenska bryggareföreningen har vidare i samråd med bl. a. kontrollsty- relsen beslutat att rekommendera sina medlemsföretag att fr.o.m. den 1 april 1970 iaktta vissa begränsningar i ölreklamen. Reglerna gäl- ler både mellanöl och pilsner. Huvudsyftet är att förhindra ölreklam som riktar sig till barn och ungdom. Reklam som knyter an till roman- tiska situationer eller till sex appeal skall dessutom undvikas. Man får inte åberopa ungdomsidoler, idrottsmän och nöjesartister. Vidare skall reklam för öl inte ske i ungdomspublikationer, vid sportevenemang eller på arbetsplatser. Frågor om överträdelse av reklamreglerna behandlas numera av marknadsrådet. Man har utgått från att reglerna kommer att iakttas även av importörer av utländskt öl. För starköl har mellan

Prop. 1972: 61 9

systembolaget och Svenska bryggareföreningen överenskommits om två års reklamstopp, räknat fr. o. m. den 1 april 1970.

Den 26 november 1970 träffades en ny överenskommelse mellan då- varande kontrollstyrelsen, livsmedelshandelns och bryggerinäringens or- ganisationer samt handelsanställdas och livsmedelsarbetamas fackför- bund. Denna överenskommelse innebär bl. a. att en försäljningsförestån- dare skall se till att 18-årsgränsen efterlevs. Annonsering, skyltning och exponering av öl skall ske på ett måttfullt sätt. Dessutom skall vid för- säljning på söndagar_ och på vardagar efter kl. 18 uttagnings- och utläm- ningsställe för mellanöl övervakas av ansvarig person. Vidare påpekades i överenskommelsen det angelägna i att ölförsäljningen i pubar o. d. sker på ett från sociala synpunkter godtagbart sätt.

Alkoholkonsumtionen

Utvecklingen av alkoholkonsumtionen under åren 1964—1971 fram- går av följande uppställning.

Total alkoholkonsumtion [ liter alkohol 100 ”lo per invånare över 15 år 1964—1971

Sprit- Vin Starköl1 Öl Öl Summa drycker typ 31 typ A1 1964 3,29 0,73 0,17 — 1,25 5,44 1965 3,41 0,75 0,18 0,292 1,09 5,72 1966 3,37 0,78 0,14 1,11 0,64 6,04 1967 3,40 0,85 0,19 1,35 0,54 6,33 1968 3,23 0,89 0,33 1,66 0,47 6,58 1969 3,26 0,95 0,29 2,13 0,40 7,03 1970 3,34 1,05 0,27 2.13 0,37 7,16 1971 3,17 1,13 0,25 2,11 0,35 7,01

Den närmare fördelningen av maltdryckskonsumtionen på de olika typerna av drycker redovisas i följande tabell.

Konsumtionen av maltdrycker i milj. liter 1964—197]

Starköl= Öl typ B Öl typ A Lagrat Färskt lättöl lättöl

1964 19,0 — 227,7 20,5 32,9 1965 20,1 41,02 201,8 17,8 30,2 1966 15,3 159,3 I 18,3 16,2 27,9 1967 21,5 '.- [94,9 [01,9 14,2 24,6 1968 36,9 -_ 241,4. - - .. 89,3 16,9 23,6 1969 33,0 " 310_8 ' 76,7 19,4 22,9 1970 30,6 314,3 71,7 24,5 19,3 1971 28,7 314,4 67,9 34,2 19,1

1 Faktorn för omräkning av öl till alkohol 100 9,4, har ändrats av riksskatte- verket under år 1971. Tabellens siffror är korrigerade med hänsyn härtill och av- viker därför något från APUzs. 2 Endast 4:e kvartalet. 3 Under tiden 1/11 1967—14/7 1968 pågick försöksverksamhet med fri försälj- . ning av starköl i två län.

Prop. 1972: 61 10

Utredningen

[ sitt betänkande, Mellanölsfrågan, konstaterar APU inledningsvis, att det enligt direktiven står utredningen fritt att under utrednings- arbetets gång föreslå delreformer. Vad gäller mellanölsfrågan fram- håller APU, att riksdagen vid två tillfällen, hösten 1970 och våren 1971, i anledning av motionsyrkanden om restriktiva åtgärder riktade speciellt mot mellanölet, uttalat sig för att frågan behandlades med förtur. Sålunda framhöll 1971 års skatteutskott i sitt av riksdagen _ godkända betänkande i frågan (SkU 1971: 3) bl.a. vikten av att nytill- kommande problem på alkoholområdet behandlas så snabbt som möjligt. Erfarenheterna visar att ju tidigare ett alkoholberoende upp- står desto svårare blir konsekvenserna. Enligt utskottets mening var därför skyndsamma åtgärder nödvändiga för att bryta den ogynn- samma utvecklingen av ungdomens konsumtion av mellanöl. Utskottet fann att APU skyndsamt borde behandla mcllanölsfrågan och framlägga förslag i detta ärende.

Lägesbedömning

APU konstaterar att utvecklingen på alkoholområdet efter den 1 oktober 1965 då mellanölet infördes företer oroande drag. Den to- tala alkoholkonsumtionen, uttryckt i liter alkohol 1000/0 per invå- nare över 15 år, har under perioden l964—"l970 stigit från 5.43 liter till 7,23 liter. Ölkonsumtionen utvisar under samma period en ök- ning från 1,24 liter till 2,57 liter. Av den totala ökningen på 1,80 liter svarar således ölet för 1,33 liter. Även om den officiella statistiken för fylleriförseelser och trafiknykterhetsbrott inte ger något säkert be— sked om alkoholmissbrukets omfattning efter mellanölets införan— de, inger utvecklingen starka betänkligheter. APU konstaterar också att det av enkäter som kontrollstyrelsen och socialstyrelsen låtit göra liksom av andra rapporter framgår att det särskilt bland ungdomen före- kommer ett betydande bruk av mellanöl och att detta i flera fall lett till skador och olägenheter. Emellertid kan, framhåller utredningen. missbrukets omfattning inte exakt anges och dessutom utgör en del av de påtalade olägenheterna sällsynta undantagsfall. Kunskaperna om missbrukargruppens omfattning, sammansättning osv. är begränsade men vissa undersökningar tyder på att ungdomens alkoholvanor för- ändrats under senare år. Ungdomcn debuterar tidigare och allt fler ungdomar dricker regelbundet alkoholhaltiga drycker. Breddningen av ungdomens alkoholvanor är redan i sig oroande och kan vara ett tee- ken på att alkoholskadorna på sikt kommer att öka. Det föreliggande materialet sammantaget med den opinion som kommit till uttryck genom bl. a. massmedia har varit väsentliga för APU:s ställningstaganden.

Prop. 1972: 61 11

Utgångspunkter vid val av åtgärder

Mellanölsfrågan framstår enligt utredningen som ett ungdomspro- blem. Det missbruk som förekommer bland äldre synes inte vara av den omfattning att det bör föranleda någon särbehandling av mellan— ölet. När det gäller mellanölet och ungdomen bör enligt APUzs mening målet för alkoholpolitiken vara att förhindra konsumtion av betydelse i de yngre tonåren eller tidigare och därmed motverka att konsumtions- vanor utvecklas mot storkonsumtion och vanemässigt bruk av mellanöl.

För förståelsen av ungdomens ölmissbruk och de frågor som har samband därmed är det av vikt att inse att missbruk av mellanöl ofta i det enskilda fallet kan bottna i sociala missförhållanden eller liknan- de orsaker. Detta kan vara mycket svårt att komma till rätta med. De ungdomar som missbrukar mellanöl missbrukar inte sällan också andra alkoholhaltiga drycker eller narkotika. Man skall inte se mellanölet som den enda eller viktigaste orsaken till den pågående utvecklingen, även om mellanölet spelat en roll av betydelse i detta sammanhang. Det kan, enligt APU, med visst fog göras gällande att om mellanölet görs mera svårtillgängligt så angriper man bara symptomen och inte roten till det onda. Genom att försvåra åtkomsten av mellanöl utan att undanröja de bakomliggande orsakerna till missbruket riskerar man att detta kanaliseras till andra medel, vilkas verkningar kan vara allvarligare än mellanölets. Man kan vidare inte utesluta en viss lang- ning av öl. Dessutom ligger det mycket i uppfattningen att olägenhe- terna i första hand bör mötas med undervisning och ökad informa- tion. Samhällct bör därför söka undanröja de djupare liggande orsa- kerna till missbruket, och information och undervisning bör användas för att förebygga olägenheterna.

APU finner emellertid att missbruket bland ungdomen fått en så- dan omfattning att samhället inte kan underlåta att ingripa med mera direkt verkande medel för att söka komma till rätta med missförhål- landena redan innan ett samlat förslag till alkoholpolitiska åtgärder kan presenteras. Härvid ligger det närmast till hands att söka minska konsumtionen bland ungdomen genom att begränsa mellanölets lättill- gänglighet. Att tillgängligheten har betydelse för totalkonsumtionens storlek är, framhåller APU, väl belagt liksom att det kan finnas ett samband mellan totalkonsumtionens storlek och skadefrekvensen.

Vid valet av åtgärder bör man dock nalkas frågan" med en viss för- siktighet. Ett skäl härför är den tidigare nämnda ovissheten om pro— blemens omfattning. Ett annat är att de hittills vunna erfarenheterna av mellanölsförsäljningen knappast är tillräckliga för att man skall kunna besvara frågan om det under denna tid ändrade dryckesmönst- ret på längre sikt kan bidra till att bryta sprittraditionen i landet. Även mera allmänt sett synes det lämpligt att i första hand pröva huruvida

Prop. 1972: 61 12

inte åtgärder, som tar sikte på att förändra enbart ungdomens ölvanor och inte den stora allmänhetens, skulle vara till fyllest för att komma till rätta med de rådande missförhållandena.

APU har funnit skäl att i detta sammanhang diskutera ett stort an- tal åtgärder. Till de åtgärder, som sålunda diskuteras men som APU nu inte tar ställning till utan avser återkomma till i slutbetänkandet, hör genomförande av försäljningsförbud, försäljning enbart i system- butiker eller i kommunalt kontrollerade butiker, förstatligande av bryggerinäringen, skärpta skattepolitiska åtgärder, begränsningar av reklamen och sänkning av ölets alkoholhalt.

APU:s förslag

Utifrån målsättningen att åtgärder redan nu bör vidtas som direkt tar sikte på att begränsa mellanölsmissbruket bland ungdom föreslår APU att en lagstadgad åldersgräns införs i fråga om utminutering av mellanöl och att denna gräns sätts till 18 år. Detta skulle bl. a. inne- bära att man får överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nor— diska länderna och med den frivilliga överenskommelsen. APU:s förslag går vidare ut på, att bestämmelse efter mönster från Rff införs om för- bud för ombud att köpa öl åt ungdomar under 18 år. Sådant tillhanda- gående med öl skall enligt förslaget bedömas på samma sätt som olovlig försäljning och alltså i normalfallet förskylla dagsböter. Öl som sålts på detta sätt skall jämte kärl och emballage förklaras förverkat.

APU anser emellertid att en lagfäst åldersgräns inte skulle få tillräck- lig effekt om den inte kombineras med bestämmelser om att mellanöl får säljas endast i butik genom manuell betjäning, dvs. i form av diskförsälj— ning. Som skäl härför framhåller APU att det uppenbarligen måste ställa sig svårt många gånger för den som tjänstgör vid en snabbköps- kassa att ta ifrån kunden vara som han redan är i besittning av." Om ölet säljs över disk så att det i stället lämnas ut till kunden, kommer man' ifrån denna svårighet. Man vinner dessutom att allmänheten i högre grad blir medveten om gällande bestämmelser och att expediterna får en ökad ansvarskänsla för att dessa iakttas. Efterlevnaden av den föreslagna regeln om åldersgräns kan härigenom antas bli tillfredsstäl- lande. De komplikationer som en dylik omläggning av försäljnings- sättet skulle innebära för en del av livsmedelshandeln — främst i form av kostnader för ombyggnad och för nyanställning av personal — har APU inte ansett vara av den arten att de bör lägga hinder i vägen för bestämmelsens genomförande. I betänkandet redovisas ett försök med försäljning av mellanöl över disk i ett varuhus i Västerås. Försöket, som gjordes av systembolaget i syfte att få erfarenhet av denna försäljningsform, visar bl. a. att detta varuhus skulle få göra ett påslag

Prop. 1972: 61 _ - 13

med 10 öre per enhet för att behålla oförändrad lönsamhet vid försälj— ning av mellanöl.

Beträffande tiden för utminutering av öl konstaterar utredningen att, om en lagstadgad åldersgräns i kombination med diskförsäljning in- förs, inga speciella begränsningar i försäljningstiden behövs.

I fråga om reglerna för utskänkning av öl föreslår APU ingen änd- ring i nu gällande lagstiftning, utan de missförhållanden som förekom- mer bör avhjälpas i första hand genom intensifierad övervakning och information. Det finns anledning att förmoda att länsstyrelserna. i sam- band med att den nya organisationen för kontroll på utskänkningsom- rådet genomförs, kommer att verka för att åtgärder i sådant syfte vidtas. APU bedömer det som nödvändigt att en dylik verksamhet inleds så att en sanering särskilt bland utskänkningsföretag som riktar sig speciellt till ungdomen kommer till stånd. Det är även av vikt att restriktivitet iakt- tas vid prövning av nya ansökningar om utskänkningstillstånd för sådan verksamhet.

Vidare framhåller APU att tillämpningen av gällande bestämmel- ser för detaljhandeln med öl måste skärpas. APU erinrar även om vikten av att stor försiktighet iakttas vid prövning av ansökningar om rätt att sälja mellanöl och att övervakning och i samband därmed även in- formation intensifieras samt att Öffzs påföljdssystem bringas i verksam- het om det skulle visa sig att crinringar och anvisningar i det enskilda fallet inte är tillräckliga.

Slutligen föreslår utredningen att 3,5 milj. kr. anslås för en brett upp- lagd informationsinsats under 1 1/2 år. Denna information skall dels sprida kunskap om den nya försäljningsformen och om den skärpning i tillämpningen av gällande lagstiftning som föreslagits, dels användas som ett självständigt medel för att bekämpa ölmissbruket. Viktiga mål- grupper för informationen är de regionala och lokala myndigheter som har att svara för och som berörs av olika frågor i samband med till- ståndsprövning och efterlevnad av bestämmelserna, personer som band- har försäljningen, föräldrar, skolans och ungdomsgårdarnas olika befatt- ningshavare, ledare och instruktörer inom olika organisationer samt ung— domarna själva. Utöver information till dessa målgrupper förordar APU en kraftig lokal satsning för att öka och bredda olika former av attrakti- va och stimulerande fritidssysselsättningar för ungdomar i olika åldrar. Genomförandet av dessa åtgärder föreslås ske genom en kombination av centralt och lokalt styrda insatser. För planering och genomförande krävs en central ledningsgrupp underställd en huvudman, en referens- grupp vari ingår representanter för olika berörda myndigheter samt en arbetsgrupp bestående av folk med erfarenhet av denna typ av arbete.

Prop. 1972: 61 14

Reservationer

Till betänkandet har fogats två reservationer, en av ledamöterna Burman och Nyberg och en av ledamöterna Hillbo och Wennerfors.

Burman och Nyberg hävdar i sin reservat-ion den uppfattningen att de skadeverkningar som nu är kända gör det nödvändigt att ingripa med åtgärder som på ett mera avgörande sätt än utredningens förslag till åtgärder, påverkar utvecklingen. lnga ytterligare undersökningar tor- de kunna vederlägga uppfattningen att mellanölets introduktion medfört en starkt ökad utbredning av alkoholvanor och alkoholmissbruk bland ungdom, såväl på bredden som nedåt i lägre och ömtåligare åldrar. Ut- vecklingen måste betraktas som ytterst allvarlig med hänsyn till de di— rekta skadorna i de individuella fallen och de framtida skadeverkningar som är att befara i form av tidigt etablerat, kvarstående alkoholmissbruk eller andra former av social instabilitet hos ett ökat antal individer. Av anförda skäl anser reservanterna att mellanölet i likhet med starkölet bör hänföras till rusdryckcrna.

Ledamöterna Hillbo och chnerfors uttalar i sin reservation att det är principiellt och praktiskt felaktigt att bryta ut mellanölet ur den al- koholpolitiska helhetsdiskussionen. Man bör inte gripa in med särskil- da restriktioner mot mellanölet eftersom sådana snarast kan befaras få andra icke utredda negativa konsekvenser på nykterheten. Reser-van- terna avstyrker förslagen om en lagfäst åldersgräns och försäljning av mellanöl endast över disk. Det är emellertid viktigt att gällande lagreg— ler om ölförsäljning efterlevs och ytterst angeläget att en omfattande information rörande mellanölet, riktad till olika berörda målgrupper, kommer till stånd.

Remissyttrandena

APU:s förslag har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagan- de. Ett mindre antal remissinstanser biträder förslagen och i några fall föreslås längre gående åtgärder. Flertalet remissinstanser avvisar emel- lertid de konkreta förslagen helt eller delvis och ifrågasätter därvid lämpligheten att bryta ut och behandla mellanölsfrågan med förtur.

Förslagen om lagstadgad lS-årsgräns i kombination med diskförsälj- ning biträds av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Kal- mar, Örebro och Norrbottens län samt Kommunala fritidstjänsremäns riksförbund, Svenska kommunförbundet och Sveriges kristna socialde— mokraters förbund. Dessa remissinstanser godtar i huvudsak APU:s mo- tiveringar och ansluter sig även till den föreslagna informationsverksam— heten. Soeialstyrelsen anför dock att åtgärderna bör ges karaktär av för- söksverksamhet, vars effekt följs och mäts, och Svenska kommunförbun- det betraktar åtgärderna som ett provisorium i avvaktan på APU:s slut- betänkande.

Prop. ] 972: 61 15

Centerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Hotell— och restauranganstiilldas förbund, Kristen demokratisk ungdom och Nykter- hetsrörelsens landsförbund anser de föreslagna åtgärderna otillräckliga och förordar att mellanölet skall anses som rusdryck. Genom att mel- lanölet därigenom endast skulle få säljas i systembolagets butiker skul- le man enligt dessa remissinstansers mening på ett effektivt sätt försvå- ra åtkomligheten av mellanöl och därmed få till stånd en begränsning av konsumtionen bland ungdomar.

Sveriges riksidrottsförbzmd avstyrker en lagstadgad 18-årsgräns men finner på det skäl APU anfört det i och för sig lämpligare med försälj- ning av mellanöl över disk än genom självbetjäning.

Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar behandlar i sitt yttran- de inte frågan om en lagstadgad åldersgräns vid försäljning av öl men föreslår bl. a. att försäljning av mellanöl bör tillåtas endast över disk eller i systembutikerna.

Många remissinstanser ställer sig direkt avvisande till de föreslagna lagstiftningsåtgärderna och vänder sig också mot förtursbehandlingen av mellanölsfrågan. Som skäl härför anförs, att APU:s underlag för en bedömning av situationen är osäkert och att situationen visserligen kan inge en viss oro men att alltför ingripande åtgärder inte bör vidtas förrän man kommit fram till en alkoholpolitisk helhetslösning. Mellan- ölet är en av många alkoholdrycker och .bör icke ryckas ur sitt alkohol- politiska sammanhang. De föreslagna åtgärderna är närmast att betrak- ta som provisoriska och kan komma att stå i konflikt med den alkohol- politiska slutlösningen. Restriktioner mot mellanölet framstår dessutom som ett avsteg från den alkoholpolitik som slogs fast genom 1954 års reform. Denna innebar bl.a., att man skulle främja konsumtion av al- koholsvagare drycker på bekostnad av de alkoholstarkare och dessutom skulle försäljningslagstiftningcn för ölet vara förhållandevis liberal. Några remissinstanser pekar vidare på att åtgärder, om de skall få varaktig effekt, måste ta sikte på de bakomliggande orsakerna till miss- förhållandcna. Man måste försöka att förändra ungdomens sociala. kulturella och fritidspolitiska situation. Vidare påpekas att konsum- tionsutvecklingen för mellanölet numera stabiliserats och att konsum- tionsnivån i stort sett varit konstant de senaste åren.

Under åberopande av skäl som nu anförts avstyrks förslagen om såväl lagstadgad 18—årsgräns som diskförsäljning av riksåklagaren, riks- polisstyrelsen, Karolinska institutet, statens ungdomsråd, statens institut för folkhälsan, näringsfrihetsombudstnannen, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, Handelsunställdas förbund, KF, LO, Moderata ung- domsförbundet, N_vkterhetsorganisationen Verdandi, Riksförbundet mot alkoholmissbruk. Svenska bryggareföreningen, Svenska landstingsför- bundet, Svenska livsmedelsarbetureförbundet, Sveriges kommunaltjiins- temannaförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges

Prop. 1972: 61 16

socionomförbund och TCO. Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar ytterligare utredning innan ställning tas till APU:s förslag.

Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads och Gävleborgs län samt ICA-förbundet, Svensk industriförening och Riksförbundet hem och skola anser det olyckligt med en särbehandling av mellanölet men fin— ner att övervägande skäl talar för en lagstadgad åldersgräns vid utmi— nutering av mellanöl, dock ej i kombination med en diskförsäljning. Yt- terligare remissinstanser som tillstyrker en lagstadgad 18-årsgräns men avstyrker förslaget om diskförsäljning är riksskatteverket, konsument- ombudsmannen, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergöt- lands, Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län, SACO, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges livsmedelshandlareförbund. Riksskatteverket och länssty- relsen i Västmanlands län framhåller i detta sammanhang att 18-års- gränsen bör omfatta även öl av typ A. Bland de skäl som anförts mot en diskförsäljning kan nämnas att denna försäljningsform skulle kunna vara konkurrensbegränsande och leda till icke oväsentliga kostnadsök- ningar för handeln. Kostnadsökningarna skulle i en del fall kunna bli så stora att dessa inte drabbade enbart ölet utan hela livsmedelssektorn. Några remissinstanser anför också att diskförsäljningen kan få provi- sorisk karaktär om åtgärden skulle visa sig överflödig när mellanöls- frågan och de andra alkoholfrågorna i sin helhet löses.

Systembolaget tar i sitt yttrande upp frågan om överföring av för- säljningen av mellanöl till bolagets butiker. En sådan ordning skulle, framhåller bolaget, stöta på avsevärda praktiska problem. Det skulle betyda att bolaget i sina ca "300 butiker skulle ta hand om en distribu- tion som nu sker genom ca 13 000 försäljningsställen. Bolaget ser det inte möjligt att inom rimlig tid åstadkomma ett distributionssystem som kan ersätta det nuvarande på ett för allmänheten godtagbart sätt. Det kan också befaras, att effekten skulle bli en ökad försäljning av starkare drycker hos systembolaget. Bolaget avvisar tanken på att överföra mel- lanölsförsäljningen till systembutikerna. Riksskatteverket är av samma mening.

Statens pris- och kartellnt'in'znd behandlar i sitt yttrande de av APU föreSIagna åtgärdernas marknads-, konkurrens- och konsumentpåver— kande effekter. Nämnden finner att åtgärderna kan komma att påverka konkurrensförhållanden, distributionsmönstcr. prisförhållanden och åt- komstmöjligheter. Genomförs de föreslagna åtgärderna, bör utvecklingen noga följas.

Frågan om begränsning av tiden för utminutcring av öl för den hän- delse den allmänna affärstidsrcgleringen avskaffas har tagits upp av några remissinstanser. En fortsatt tidsbegränsning förordas av rikspolis- styrelsen, socialstyrelsen, riksskatteverket, länsstyrelserna i Söderman— lands, Östergötlands, Kristianstads, Hallands och Gävleborgs län samt

Prop. 1972: 61 ,, 17

Handelsanställdas förbund, Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund, Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar, Svenska kommunförbun- det, Svenska livsmedelsarbetareförbundet och Sveriges kristna socialde- mokraters förbund.

Vissa remissinstanser har framfört förslag om åtgärder utöver dem som APU tagit upp i detta sammanhang. Sålunda framförs förslag om höjning av den nuvarande 16-årsgränsen vid utskänkning av öl till 18 år, införande av reklamförbud, förstatligande av bryggerinäringen, sänkning av alkoholhalten i mellanölet, informationsavgifter för sålda enheter, sänkt skatt på lättöl och skärpt beskattning av de alkoholhal- tiga dryckerna.

APU:s uttalande om att tillämpningen och övervakningen av gällande lagstiftning måste skärpas både i fråga om utminutcring och utskänk- ning har vunnit allmän anslutning av de instanser, som yttrat sig här- över. Några framhåller dock, att man i första hand bör försöka att i samråd med berörda parter diskutera fram konstruktiva åtgärder.

Den satsning på information som APU har föreslagit tillstyrks av i stort sett samtliga remissinstanser. Ingen avstyrker förslaget i denna del, men viss tveksamhet framförs dock i fråga om beloppets storlek, om de positiva effekter som-en informationskampanj kan åstadkomma samt om den föreslagna principiella utformningen av informationskampan- jcn. Viss kritik har riktats mot en centralt producerad information.

Departementschefen

APU konstaterar, att mellanölet orsakat ett allvarligt alkoholproblem bland ungdomen. Det är främst detta förhållande som föranlett förturs— behandlingen av mellanölsfrågan. De av APU föreslagna åtgärderna tar också i första hand sikte på att göra ölet mera svårtillgängligt för ung- domen och att på den vägen åstadkomma en minskad mellanölskon- sumtion. Härutöver krävs det emellertid enligt APU:s uppfattning en intensifierad information i frågan.

De av APU framlagda förslagen innebär i korthet, att en lagstadgad åldersgräns om 18 år införs i fråga om Utminutering av mellanöl och att tillämpningen av åldersgränsen skall göras effektiv genom att de- taljförsäljning av sådant öl får ske endast genom manuell betjäning över disk. Vidare understryks nödvändigheten av att lagstiftningen i fråga om både utminutcring och utskänkning tillämpas strikt. Övervak- ning och kontroll bör skärpas och gällande påföljdssystem bör utnyttjas om det visar sig att överträdelser sker trots anvisningar och erinringar. Förutom dessa åtgärder föreslår APU, att 3,5 milj. kr. skall satsas av staten på en brett upplagd information i frågan under 1 1/2 år.

APU diskuterar men avvisar andra åtgärder än de nu föreslagna. Så— lunda avvisas både totalt eller temporärt förbud mot försäljning av

Prop. 1972: 61 18

mellanöl och överföring av sådan försäljning till systembutikerna eller kommunalt inrättade butiker. Reservanter inom utredningen föreslår dock, att mellanölet skall anses som rusdryck och på den grunden vara tillgängligt endast i systembutikerna. Bland andra frågor som utred- ningen berört utan något ställningstagande i detta sammanhang kan nämnas beskattningen av maltdrycker och ett förstatligande av bryggeri- näringen. Dessa och andra frågor med anknytning till mellanölet kom- mer att behandlas i APU:s slutbetänkande.

De av APU framlagda förslagen har fått ett mycket blandat motta- gande vid remissbehandlingen. Endast ett mindre antal remissinstanser ansluter sig helt till förslagen. Reservationsförslaget om mellanölsför- säljning endast i systembutikerna har biträtts i några fall. Några re- missinstanser har fört fram förslag om andra åtgärder, såsom tidsbe- gränsning av försäljningen och höjning av åldersgränsen vid utskänk— ning. Utrcdningsförslaget har emellertid mött invändningar från det övervägande antalet remissinstanser. Åtskilliga anser det felaktigt att bryta ut mellanölsfrågan ur den alkoholpolitiska helhetsdiskussionen och behandla den med förtur. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna avvisas av dessa remissinstanser. Andra biträder förslagen i vissa delar. Härvid har förslaget om en åldersgräns för Utminutering vid 18 år accepterats i flertalet fall medan man mera allmänt avvisat förslaget om diskförsäljning. Stor enighet råder emellertid om behovet av infor- mation.

Mot bakgrund av den splittrade bild, som den omfattande remiss- behandlingen visar, kan man hysa viss tvekan för att ta upp mellanöls- frågan mcd förtur. Jag delar emellertid APU:s uppfattning att det föreligger sådana förhållanden, främst beträffande mellanölskonsum- tionen bland ungdomen, att konkreta åtgärder behöver vidtas utan av- vaktan på utredningens slutbetänkande. Samtidigt är det väsentligt, att man inte nu vidtar åtgärder som kan framstå som mindre välbetänkta eller mindre lämpliga för en samlad lösning av de alkoholpolitiska problemen. APU är inne i slutfasen av sitt arbete. Detta innebär att alkoholpolitiken i hela dess vidd kommer upp till allmän prövning inom en nära framtid. Med hänsyn härtill bör åtgärderna nu kunna begränsas till sådana som verksamt och omedelbart kan begränsa mellanölets åtkomlighet för ungdomar. Även frågan om en intensifierad informa— tion, som inte har motsvarande samband med det fortsatta utrednings- arbetet, bör tas upp i detta sammanhang.

Beträffande de konkreta lagstiftningsförslagen anser jag i likhet med ett stort antal remissinstanser att en lagfäst 18-årsgräns bör införas när det gäller Utminutering. För att skapa bästa möjliga garantier för att syftet med en sådan åtgärd skall uppnås förordar jag, liksom Vissa re- missinstanser, att åldersgränsen skall gälla inte endast för mellanöl utan även för öl av typ A (pilsner). De 'av APU föreslagna förverkan—

Prop. 1972: 61 19

debestämmelserna bör dock ges en icke-obligatorisk utformning. 1 över- ensstämmelse med 36 kap. 11 % brottsbalken bör även här gälla, att förverkande skall kunna underlåtas om sådan åtgärd framstår som uppenbart obillig.

Det finns emellertid skäl att i detta sammanhang också ta upp frågan om åldersgränsen för utskänkningen, vilken f. n. är 16 år. Både i detta och andra sammanhang har uppmärksammats att det förekom— mer en betydande ölkonsumtion på tillställningar som i stor utsträck— ning frekventeras av ungdomar, t.ex. diskotekdans o.likn. APU har funnit anledning att framhålla behovet av att man ser till att gäl— lande bestämmelser om både utminutcring och utskänkning efterlevs, att en effektiv kontroll sker och att överträdelser beivras. Jag kan helt ansluta mig till APU:s uttalanden i dessa frågor men förordar dess- utom som en åtgärd i samma syfte att den av mig föreslagna IIS-års— gränsen görs tillämplig även på utskänkning. Bestämmelser av denna innebörd bör tas in i Öff och träda i kraft den ] juli "1972.

Förslaget att komplettera en lagfäst 18-årsgräns med bestämmelser om enbart diskförsäljning av mellanöl har avvisats av övervägande antalet remissinstanser. Liksom dessa finner jag det mindre troligt att en så- dan åtgärd skulle ha någon väsentlig effekt på ungdomarnas inköpsmöj— ligheter. Till detta kommer att en sådan åtgärd skulle kunna få kon— sekvenser i pris- och konkurrenshänseenden som ter sig diskutabla. Jag anser därför att detta förslag inte bör genomföras.

I detta sammanhang vill jag också erinra om de åtgärder beträffande utminutcring av öl som beslöts av 1971 års höstriksdag med anledning av att affärstidslagen upphörde att gälla vid utgången av år 1971. Dess- förinnan gällde att öl fick utminuteras endast på vardagar under normal affärstid enligt nämnda lag, såvida inte kommunens styrelse medgivit rätt till utsträckt öppethållande. Normal affärstid var kl. 8—20. 1971 års beslut innebar att bestämmelser infördes i Öff om en reglering av tiden för Utminutering av öl efter årsskiftet 1971/72 i överensstäm- melse med vad som gällde under affärstidslagens giltighetstid. ] propo- sitionen med förslaget till denna ändring i Öff (prop. 1971: 169) angavs att åtgärden föreslogs i avvaktan på ställningstagande till APU:s förslag i mellanölsfrågan.

APU uttalar att en reglering av försäljningstiden är onödig, om för- slagen om lagfäst 18-årsgräns och diskförsäljning genomförs. Som en följd av att jag avvisar förslaget om diskförsäljning förordar jag. att bestämmelserna i Öff om reglering av tiden. för utminutcring bibehålls utan ändring t. v.

Jag har redan uttalat min anslutning till APU:s krav på en utbyggd information i mellanölsfrågan. "Utredningen anger endast de allmänna riktlinjerna för en informationsverksamhet under loppet av 1 1/2 är inom en kostnadsram av totalt 3,5 milj. kr. Vad man tänkt sig är ett in-

Prop. 1972: 61 20

formationsflöde uppdelat och inriktat på skilda målgrupper, såsom ung- domarna, skolorna, föräldrarna samt återförsäljarna och de butiksan- ställda. Reservanter inom APU förordar att man i nuläget skall satsa endast på en intensifierad information och för detta ändamål anslå be— tydligt större belopp än vad majoriteten föreslagit. Vid remissbehand- lingen har man endast i några fall berört frågan om hur informationen skall ske. Från nykterhetsrörelsen har sålunda uttalats att den i samråd med övriga folkrörelser borde kunna anförtros uppgiften och vidare har framförts att riksskatteverket i sin egenskap av central myndighet i fråga om alkohollagstiftningen bör kopplas in på uppgiften. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) anför att det skulle vara en praktisk anordning att förlägga det centrala arbetet med kampanjen till CAN. Slutligen har några remissinstanser framfört att informationsarbe- tet bör förankras i organisationerna.

I informationsfrågan vill jag först framhålla, att bruket av mellanöl och rusdrycker bland ungdomarna är ett av flera missförhållanden som inger bekymmer. Det finns andra som är minst lika allvarliga. I första hand tänker jag på bruket av narkotika, men framhållas kan också det s.k. sniffandet av thinner och liknande preparat. Jag finner det därför både riktigt och naturligt att den aktuella informationsverksamheten inte begränsas till mellanölet utan får omfatta även rusdryckerna, nar- kotika och andra beroendeframkallande medel som fått utbredning bland ungdomarna. Därigenom möjliggörs en mera verklighetsanknuten helhetssyn på den sociala problematik som alkohol- och narkotika- frågorna är uttryck för. '

Upplysningen bör syfta till att dels sätta in alkohol- och narko- tikaproblemen i deras sociala sammanhang, dels vidga medvetenhe- ten om att människors sociala svårigheter måste mötas med öppen- het och vilja till solidariska insatser, dels medverka till en sådan för- ändring i synen på de alkohol- och narkotikaskadade att deras delak— tighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas. Användningen av med- len bör följa en sådan vidsträckt social målsättning.

Genomförandet av denna målsättning kan enligt min mening inte ske genom en information som framstår som centraldirigerad. I stället har jag tagit fasta på en även av vissa remissinstanser förordad lös- ning som ger spelrum för olika organisationer att från sina skilda ut— gångspunkter angripa problemen. Organisationerna bör få samhällets förtroende att efter egna värderingar och erfarenheter arbeta med upp- lysningsverksamheten utifrån de angivna riktlinjerna. Därmed skapas förutsättningar för en allsidig belysning av frågorna och garantier för en bred täckning. Eftersom man måste räkna med att det kommer att ta viss tid att planera och nå ut med informationen, bör anslaget inte begränsas för snävt i tiden. Med hänsyn härtill förordar jag, att ett be- lopp om 5 milj. kr. anvisas för en särskild informationsverksamhet med

Prop. 1972: 61 21

den inriktning jag angivit under en tid av 2 år, räknat från ingången av budgetåret 1972/73. Beloppet bör tas upp som ett särskilt reservations- anslag under sjunde huvudtiteln. Den av mig föreslagna uppläggningen kräver en huvudman för verksamheten. Jag anser att statens ungdoms- råd utgör ett organ som lämpligen bör kunna anförtros uppgiften att vara huvudman för informationsverksamheten. Av det redan anförda framgår att detta inte innebär att ungdomsrådet självt skall svara för informationen. Rådet saknar resurser härför och jag anser det inte lämpligt att till rådets kansli knyta en speciell kommitté e. d. för att genomföra informationsverksamheten.

Man kan utgå från att det finns många sammanslutningar och orga- nisationer som, om de ekonomiska förutsättningarna härför skapas, inte endast vill göra en insats i det aktuella syftet utan också har möjlighet att nå ut med en information till sina medlemmar och allmänheten. Åt- skilliga sådana organisationer finns samlade i ungdomsrådet, andra står formellt utanför detta. Men oberoende av anknytning till ungdomsrå- det skall en organisation, som vill delta i informationsverksamheten kunna vända sig till rådet och presentera ett konkret förslag till informa- tionsverksamhet och få ekonomiskt bidrag för detta. Rådets uppgift skulle därmed bli i första hand att fördela tillgängliga medel men det bör också finnas möjlighet för rådet att göra viss efterkontroll av att tilldelade medel används på avsett sätt.

Möjligen kan invändas att det föreligger risk för att de anslagna med- len plottras bort på flera begränsade insatser. Denna risk bör emellertid kunna elimineras genom att medel anslås endast till organisationer som har en allmän och riksomfattande spridning. Vid anslagsfördelningen bör ungdomsrådet särskilt beakta möjligheterna för olika organisa- tionsgrupper att i samarbete genomföra aktioner med gemensam inrikt- ning och uppläggning. Vidare bör ungdomsrådet beakta att CAN kan bli anlitat för insatser i informationsverksamheten. I den mån gällande lagstiftning behandlas i verksamheten utgår jag från att riksskattever- kets sakkunskap på området utnyttjas. Jag anser att det föreligger goda förutsättningar för att en informationsverksamhet bedriven enligt dessa riktlinjer skall bli effektiv.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159) dels till Upplysning om alkohol— och narkotikaproblemen för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reser- vationsanslag av 5 000 000 kr.

Prop. 1972: 61 22

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter .hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1911 7101 64