Propositionens huvudsakliga innehåll

"_ I propositionen föreslås vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Enligt förslaget skall över— vakningstiden vid skyddstillsyn i princip förkortas från tre till två år. När särskilda skäl föreligger därtill får förordnas att övervakningen skall fortsätta, dock längst till prövotidens utgång. Någon ändring i fråga om prövotidens längd, tre år, föreslås inte. Vidare föreslås en omformulering av de allmänna föreskrifterna om vad den som vill- korligt frigivits från fängelsestraff eller som efter dom på ungdoms- fängelse eller internering överförts till vård utom anstalt eller som er- hållit villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn är skydig att iaktta under prövotiden. Förslaget innebär också en utmönstring av vissa av de särskilda föreskrifter som kan meddelas angående den dömdes livsföring under prövotiden. Förlängning av prövotiden skall enligt förslaget inte kunna ske i annat sammanhang än vid ny dom för annan brottslighet. Slutligen föreslås införande av möjlighet för den dömde att föra talan mot beslut om förordnande av övervakarc och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra.

l Riksdagen 1973. ] saml. Nr 131

Prop. 1973: 131

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 131

1. Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

lo

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 38 kap. 11 5 skall upphöra att gälla, dels att 26 kap. 12, 14, 15, 18—20 55, 27 kap. 4 och 6 55, 28 kap. 5, 7—9 55, 29 kap. 8 s, 30 kap. 11 5, 34 kap. 4—6 åå, 37 kap. 7—9 %% samt 38 kap. 9 % skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP. 12 & Övervakningen handhavcs av övervakningsnämnd. Övervakare förordnas av nämnden.

Övervakningen handhavcs av övervakningsnämnd. Övervakare förordnas av nämnden. Skydds- konsulent hos nämnden får dock förordna övervakare för tiden in- till dess nämnden beslutat i frå- gan. '

l—lar till övervakare förordnats annan än skyddskonsulent hos över- vakningsnämnden, skall övervakningen stå under överinseende av sådan konsulent.

14g

Den frigivne skall under prövo- liden föra ett ordentligt och lag- lydig/t leverne, undvika skadligt sällskap, efter förmåga söka för- sörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna balk eller en- ligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har han förpliktats ersätta genom brot- tet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

Den frigivnc skall under prövo— tiden iakttaga skötsam/ret, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelsc vad som åligger honom enligt den- na balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

155

När det prövas lämpligt för att främja den frigivnes anpassning i samhället, skola särskilda före- skrifter, gällande under viss tid eller tills vidare, meddelas rö- rande vad han har att iakttaga under prövotiden. Sådan föreskrift må avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsför—tjänst eller andra till-

När det finnes skäl att antaga att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av sär- skild föreskrift om vad han har att iakttaga under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare. Särskild före— skrift må avse ]. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 131

Nin-farande lydelse

gångar, allt under viss tid, högst ett år åt gången, utbildning, ar- betsanställning eller förbud att an- vända alkoholhaltiga drycker. Annan liknande föreskrift må ock meddelas.

Om det finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne. skall i eller utom sjukhus eller annan d *- lik illriittning underkasta sig läkar- vård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling.

Har den frigivnc förpliktats er- sätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skade— ståndsskyldighetens fullgörande.

Föreslagen lydelse

2. utbildning eller arbetsanställ- ning, ,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan Vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Har den frigivne förpliktats er- sätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skade— ståndsskyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den frigivnes eko- nomiska situation och övriga om— ständigheter kan antagas motver- ka hans anpassning i samhället.

18%

Iakttager den frigivne icke vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller an- visning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 5, efter omständigheterna ]. besluta att varning skall med- delas den frigivne,

2. förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda tiden,

3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Iakttager den frigivnc icke vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller an— visning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 &, besluta att varning skall med- delas den frigivne.

195

Kan det antagas att villkorligt frigiven som åsidosatt sina ålig— ganden icke skall låta sig rätta genom åtgärd som avses i 18 5, må övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad.

Har villkorligt frigiven allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antagas att han icke skall låta sig rätta genom annan åtgärd som övervakaingsnämnden äger vidta- ga, må nämnden förklara "den vill- korligt medgivna friheten förver- kad.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 205

Beslut om åtgärd som avses i 18 eller 19 & må meddelas även efter prövotidens utgång därest frågan av övervakningsnämnden upptagits dessförinnan. Efter prö- votidens utgång tnå ej, utatt att prövotiden förlänges enligt 18 *, beslutas annan åtgärd sattt där av- ses.

Ätgärd som avses i 18 & må ej beslutas efter prövotidens utgång. Beslut om åtgärd som avses i 19 & må meddelas även efter prövo— tidens utgång, därest frågan av övervakningsnämnden upptagits dessförinnan.

27. KAP. 4 %

Den dömde skall under prövo— tiden föra ett ordentligt och lag— lydigt leverne, undvika skadligt säl/skap samt efter förmåga söka försörja sig.

Den dömde skall under prövo- tiden iakttaga skötsam/tet och efter förmåga söka försörja sig.

öå

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av den villkorliga domen, må dom- stol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall med— delas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 55 eller ändra tidigare meddelad fö- rcskrift,

3. förlänga prövotiden till tre år,

4. undanröja den villkorliga do— men och bestämma annan påföljd för brottet.

Efter prövotidens utgång må åtgärd sattt sägs i första stycket 1 och 2 ej beslutas, med mindre prö- votiden förlänges.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av den villkorliga domen, må dom— stol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall med- elas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 5 eller ändra tidigare meddelad fö- rcskrift,

3. undanröja den villkorliga do- men och bestämma annan påföljd för brottet.

Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 må ej beslutas efter prövo- tidens utgång.

Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas till böter som jämlikt 2 % ådömts jämte den villkor— liga domen.

28 KAP. 55 Under prövotiden skall den dömde stå under övervakning.

Finnes övervakning icke längre

Skyddstillsyn skall vara förenad nted övervakning från prövotidens början.

Finnes övervakning icke längre

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 131

Nuvarande lydelse

vara erforderlig, skall förordnas om dess upphörande. Så länge prövo- tidett varar, må den dömde, när skäl äro därtill, ånyo ställas under övervakning, Beslut som nu avses meddelas av övervakningsnämnd.

Föreslagen lydelse

vara erforderlig, skall förordnas om dess upphörande. När skäl äro därtill, må den dömde ånyo ställas under övervakning.

Övervakning skall upphöra utatt särskilt förordnande, ttär två år av prövotidett ltar förflutit. Anses den dömde av särskilda skäl vara i behov av förlängd övervakning, må förordnas attt övervakning för tiden därefter, dock längst till prövotidens utgång.

Beslut enligt detttta paragraf meddelas av övervakningsnämnd.

7å

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av domen å skyddstillsyn, äger över- vakningsnämnden, utom att för- ordna om övervakning eller med- dela föreskrift enligt 26 kap. 15 &, efter omstt'indt'gheterna

]. besluta att varning skall med- delas den dömde,

2. förlänga prövotidett till högst fettt år,

3. förelägga ltonom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av domen å skyddstillsyn, äger över- vakningsnämnden, utom att för- ordna om övervakning eller med- dela föreskrift enligt 26 kap. 15 &, besluta att varning skall meddelas den dömde.

Åtgärd som avses i denna paragraf må ej av övervakningsnämnden beslutas efter prövotidens utgång.

så

Har den dömde åsidosatt sina åligganden och kan det antagas att han icke skall låta sig rätta genom åtgärd som övervakningsnämnden äger vidtaga, skall nämnden hos åklagare göra framställning att vid domstol föres talan om undanrö- jande av skyddstillsynen eller om behandling varom stadgas i 3 5.

Har den dömde allvarligt åsido- satt sina åligganden och kan det antagas att han icke skall låta sig rätta genom åtgärd som övervak- ningsnämnden äger vidtaga, skall nämnden hos åklagare göra fram- ställning att vid domstol föres ta- lan om undanröjande av skydds- tillsynen eller om behandling var- om stadgas i 3 &.

Talan som nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.

9 % Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 1.31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till följd av domen å skyddstillsyn samt till böter som enligt 2 & ådömts jämte skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.

Finnas tillräckliga skäl ej före- ligga att undanröja skyddstillsy- nen. må rätten i stället besluta åt— gärd som avses i 7 & eller, om den dömde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling enligt 3 &. Föres talan om sådan behandling, må i stället beslutas undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd som avses i 7 5. Har prövotiden utgått må ej, utan att prövotiden förlänges enligt 7 5, beslutas annan åtgärd' som där av- ses.

Finnas tillräckliga skäl ej före- ligga att undanröja skyddstillsy- nen, må rätten i stället besluta åt- gärd som avses i 7 5 eller, om den dömde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling enligt 3 &. Förcs talan om sådan behandling, må i stället beslutas undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd som avses i 7 5. Har prövotiden utgått, må ej beslutas åtgärd som avses i 7 5.

29. KAP. 8 &

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho- nom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som med- delats med stöd därav, äger över- vakningsnämnden, utom att med- dela föreskrift enligt 26 kap. 15 5, efter omständigheterna besluta att varning skall meddelas honom, så ock förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho— nom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som med- delats med stöd därav, äger över- vakningsnämnden, utom att med— dela föreskrift enligt 26 kap. 15 &, besluta att varning skall meddelas" honom.

30 KAP. 11 5 Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho- nom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som med- delats med stöd därav, äger över- vakningsnämnden, utom att med- dela föreskrift enligt 26 kap. 15 5, efter omständigheterna besluta att varning skall meddelas honom, så ock förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho- nom enligt denna balk eller en- ligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 %, besluta att varning skall med— delas honom.

34 KAP. 4 % Tillämpas 1 5 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från fängelse, må den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad', dö-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mes enligt 1 & 2 till fängelse på viss tid, skall sådan förklaring meddelas, om ej särskilda Skäl äro däremot.

Beslutas ej förverkande enligt första stycket, äger rätten besluta åtgärd som avses i 26 kap. 18 %.

Beslutas ej förverkande enligt första stycket, äger rätten besluta åtgärd som avses i 26 kap. 18 5 eller förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigiv- ningen bestämda tiden.

Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må ej beslutas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

5 % Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande en- ligt 1 5 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövo-. tidens början.

Tillämpas 1 & 1 eller 2, må rät- ten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 5 1—3, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhål- lit del av åtal före prövotidens ut- gång.

Tillämpas 1 & 1 eller 2, må rät- ten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 & 1 eller 2 eller förlänga prövotiden till tre. år, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhål- lit del av åtal före prövotidens ut-

gång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 5 3 må ej ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

Gå

Är den tidigare ådömda påfölj- den skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning av 1 5 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 9 5.

Är den tidigare ådömda påfölj- den skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning av 1 5 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 9 & eller förlänga prövo— tiden till högst fem år.

Dömes med tillämpning av 1 5 3 till fängelse, skall vid straffets be- stämmande gälla vad i 28 kap. 9 % stadgas.

Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skydds- tillsyn må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 KAP. 7 & Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut i ärende om villkorlig frigiv-

ning.

Åtnöjes villkorligt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut angående ställande under övervak- ning enligt 26 kap. 11 %, föreskrift

Åtnöjes villkorligt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut angående övervakning enligt ”26 kap. 11 &, förordnande av överva-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 131

Nuvarande lydelse

enligt 26 kap. 15 5 eller åtgärd en— ligt 26 kap. 18, 19 eller 22 S, äger han hos kriminalvårdsnämnden på- kalla prövning av beslutet.

8

Den som dömts till skyddstillsyn må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds beslut angående ställande under övervakning enligt 28 kap. 5 $, åt— gärd enligt 28 kap. 7 eller 1.1 5 eller föreskrift som avses i 26 kap. 1.5 &. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

Föreslagen lydelse

kare enligt 26 kap. 12 5, föreskrift enligt 26 kap. 15 & eller åtgärd en- ligt 26 kap. 18, 1.9 eller 22 %, äger han hos kriminalvårdsnämnden på— kalla prövning av beslutet.

%

Den som dömts till skyddstillsyn må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds be- slut angående övervakning enligt 28 kap. 5 %, förordnande av över— vekare enligt 28 kap. 6 39, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller 11 5 eller fö— reskrift som aVses i 26 kap. 15 %. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del. av beslutet.

9å

Åtnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 5 eller 30 kap. 11 eller 14 5 eller angående föreskrift som avses i 26 kap. 15 8, äger han hos ungdomsfängelse- nämnden eller interneringsnämn— den påkalla prövning av beslutet.

Åtnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslut om förordnande av övervakare enligt 29 kap. 7 5 eller 30 kap. 105 eller med nämndens beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 5 eller 30 kap. 11 eller 14 S, eller angående föreskrift som avses i 26 kap. 15 &, äger han hos ungdomsfängelse- nämnden eller interneringsnämn- den påkalla prövning av beslutet.

38 KAP. 9 % Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 & andra stycket, 28 kap. 11 5 eller 34 kap. 10 å andra styc— ket, 12 eller 13 & eller 15 % såvitt angår tillämpning av 1() 5 andra stycket länder omedelbart till ef- terrättelse, om ej annorlunda för- ordnas. Detsamma gäller avgöran- den enligt 27 kap. 6 5, 28 kap. 958 eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 & an- gående föreskrifter, vite, prövotid eller tid för ungdomsfängclse.

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 & andra stycket. 28 kap. 11 5 eller 34 kap. 10 å andra styc- ket, 12 eller 13 5 eller 15 % såvitt angår tillämpning av 10 å andra stycket länder omedelbart till el:- terrättelse, om ej annorlunda för- ordnas. Detsamma gäller avgöran- den enligt 27 kap. 6 &, 28 kap. 9 % eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 5 an- gående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 å andra stycket eller 34 kap. 6 5 att någon som ej fyllt tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 %, äger rätten förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8å om återintagning i an- stalt av den som undergår ungdomsfängclse.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 115

V ite som förelagts med stöd av 26 kap. ]8 5, 28 kap. 7 eller 9 5, 29 kap. 8 5, 30 kap. 11 5 eller 34 kap. 4 eller 6 55 må utdömas alle— nast om åklagare efter framställ- ning av övervakningsnämnden an- lziingiggör talan därom innan den ådönzda påföljden till fullo verk- stz'illts eller eljest upphört. Sådan talan skall anses anhiingiggjord, då ansökan om utdömande av vi- tct delgavs den dömde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1.974. Står den som dömts till skyddstillsyn under övervakning vid ikraft- trädandet, skall övervakningen ej på grund av ändringen i 28 kap. 5 & upphöra utan särskilt förordnande före utgången av mars 1974, om ej

prövotiden utgår dessförinnan.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

Härigenom förordnas, att 10 och 16 55 lagen (1964: 450) om åtgär- der vid samhällsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10%

Vad i 26 kap. 12—14 55, 15 första stycket samt 16 och 17 brottsbalken stadgas skall ä motsvarande tillämpning beträf- fande den som erhållit villkorligt anstånd. Övervakare mä ock för- ordnas och föreskrift enligt 26 kap. 15 & första stycket brottsbal- ken meddelas av rätten vid beslu- tet om villkorligt anstånd.

% %% ga

Vad i 26 kap. 12—14 55, 15 5 första stycket 1 och 2 samt 16 och 17 %% brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tillämpning be- träffande den som erhållit villkor- ligt anstånd. Övervakare må ock förordnas och föreskrift enligt 26 kap. 15 & första stycket 1 eller 2 brottsbalken meddelas av rätten vid beslutet om villkorligt anstånd.

16 & Villkorligt utskriven skall stå under övervakning. 1 beslut om villkorlig utskrivning skall fastställas en prövotid om två

u

ill".

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 131

Nuvarande lydelse

Vid i 26 kap. 12—14 %%, 15 % första stycket samt 16 och 17 åå brottsbalken stadgas skall äga mot- svarande tillämpning beträffande den som utskrivits villkorligt.

10

Föreslagen lydelse

Vad i 26 kap. 12—14 55, 15 5 första stycket ] och 2 samt 16 och 1.7 åå brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tillämpning be- träffande den som utskrivits vill- korligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 131 11

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 11 maj 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet m.m. och anför.

3. Kriminalvårdsberedningen

Beredningen föreslår i sitt betänkande (s. 158—165) vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Övervakning förekommer som tidigare nämnts dels i samband med påföljden skyddstillsyn och dels efter utskrivning från anstalt.

Vid skyddstillsyn är prövitiden enligt gällande rätt tre år. Under prövotiden skall den dömde stå under övervakning. Övervaknings- nämnd skall besluta att övervakningen skall upphöra när den inte läng— re är erforderlig. Vid misskötsamhet kan prövotiden förlängas till högst fem år.

Enligt beredningen utnyttjas möjligheten att förkorta övervaknings- riden endast i knappt 5 % av skyddstillsynsfallen. Det har dessutom Visat sig att övervakningsnämndernas praxis i denna del är mycket

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 131 20

skiftande. Beredningen framhåller vidare att flertalet dömda, överva- kare och frivårdstjänstemän givit uttryck för uppfattningen att en tre- årig övervakningstid i allmänhet är onödigt lång. Den som klarat sig utan återfall i exempelvis två år torde sålunda sällan vara i behov av kontroll under ett tredje år. Under sådana förhållanden kan en fort- satt övervakning under det sista övervakningsåret lätt urarta till slen- trian eller upplevas som en meningslös repression.

Beredningens överväganden om övervakningstidens längd utmynnar i ett förslag om att prövotiden vid skyddstillsyn förkortas från tre till två år samt att behovet av fortsatt övervakning dessutom obligatoriskt bör omprövas redan efter ett år.

I fråga om villkorlig frigivning från fängelse framhåller beredningen att lagstiftningen redan nu medger att man underlåter att förordna om övervakning men att denna möjlighet synes utnyttjas endast'i ringa om- fattning. Beredningen anser att en mera liberal praxis i detta avseende inte skulle medföra några nackdelar ur kontrollsynpunkt. Eftersom gällande bestämmelser inte synes lägga något hinder i vägen för en sådan tillämpning föreslås dock inte någon lagändring i denna del.

Enligt BrB kan den som är föremål för kriminalvård i frihet åläggas att iaktta vissa särskilda föreskrifter om sin livsföring under prövotiden. Sådana föreskrifter kan avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. An— nan liknande föreskrift kan också meddelas. Dessutom kan ges före- skrift om läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård. eller behandling samt om betalning av skadestånd.

Beredningen finner att tillämpningen av de bestämmelser i BrB som gäller användningen av särskilda föreskrifter är ett av de mest kritiserade inslagen i övervakningsinstitutet. Domstolarnas föreskrifter är enligt beredningen ofta mindre väl genomtänkta och saknar därtill inte sällan ett reellt behandlingsinnehåll. Beredningen framhåller i det- ta sammanhang att behandling som grundas på tvång i stället för moti- vation hos den dömde i allmänhet har små utsikter att leda till ett framgångsrikt resultat. Som exempel på kritiserade föreskrifter näm- ner beredningen föreskrifter om vård och behandling, utbildning och skadeståndsbetalning. I fråga om skadestånd anför beredningen att det förekommer att obetalda skadestånd läggs den dömde till last vid pröv- ningen av frågor om t. ex. passinnchav eller om upphörande av över- vakning även i sådana fall då det är uppenbart att hans ekonomiska situation är svag och att avbetalningar skulle allvarligt försvåra hans möjligheter att försörja sig. Det framhålls också att många övervakare hyser motvilja mot att fungera som inkasserare av skadestånd därför att detta stör kontakten med klienten. Beredningen ansluter sig till upp— fattningen att föreskriftom skadeståndsbetalning i förening med andra

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 131 21

krav kan försvåra den övervakades anpassning. Beredningen förordar därför en avsevärt minskad användning av särskilda föreskrifter och konstaterar att en sådan ordning knappast torde kunna" uppnås utan lagändring.

Om den som är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden och man inte kan komma till rätta med detta förhållande genom andra åtgärder, uppkommer frågan om att utnyttja de i BrB föreskrivna sanktionvrna varning, förlängning av prövotid, föreläggan- de vid vite att iaktta meddelad föreskrift, förverkande av" villkorlig frigivning, beslut om återintagning för vård i anstalt, undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn samt behandling i skyddstillsynsan- stalt.

Beredningen anser att sanktioner av nu nämnt slag bör användas rc- striktivt och först efter noggrann utredning. Om den övervakade gör sig skyldig till ny kriminalitet, sker prövningen a'v åklagarmyndighet eller domstol och den aktuella misskötsamheten kan i sådant fall ofta ge till resultat att den övervakade blir föremål för ett. frihetsberövande. Även vid andra fall av allvarlig misskötsamhet liksom vid överhängan— de fara för ny brottslighet kan det enligt beredningens mening ur kontrollsynpunkt i vissa fall vara befogat att den övervakade under kortare tid tas hand om under institutionella former, dvs. att villkor- ligt medgiven frihet förverkas eller att beslut meddelas om återintag- ning i anstalt, ungdomsfängelse eller interneringsanstalt eller om an- staltsbehandling av den som dömts till skyddstillsyn eller om undan- röjande av skyddstillsyn. Anstaltsvistelse vid miSSkötsamhet bör emel- lertid enligt beredningens mening endast förekomma när frivårdens re- surser anses uttömda och bör i så" fall pågå endast så lång tid som be- hövs för att på nytt förbereda frivård. Den som återintagits i anstalt bör snabbt kunna få ny villkorlig frigivning resp. ny period av vård utom anstalt. När det gäller övriga sanktioner anser sig beredningen ha fått belägg för att övervakningsnämndernas möjlighet att förlänga prö- votiden vid misskötsamhet i praktiken har kommit att utnyttjas i starkt varierande omfattning. Under 1971 meddelade sålunda de flesta nämnderna inte något enda beslut om sådan förlängning medan andra nämnder förlängde prövotiden i förhållandevis många fall. Enligt bc- redningens mening innebär ett beslut om förlängning av prövotiden en frihetsinskränkande åtgärd, som endast bör användas vid ny krimina- litet. Beredningen föreslår därför att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kunna förlängas utan ny dom eller beslut om åtalsunderlåtelse som meddelats i anledning av nytt brott.

Beredningen föreslår också att möjligheten att meddela varning eller förelägga vite avskaffas. Det föreslås vidare att man samtidigt ser över vissa formuleringar i en del av berörda bestämmelser i BrB och i den därtill knutna kungörelsen (1964: 632) med vissa bestämmelser om

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 131 22

vård i frihet av dem som dömts till påföljd för brott liksom i det över- vakningsmeddelande som tillställs den övervakade. Sådana krav på den övervakade som att han skall ”undvika skadligt sällskap” och lik- nande formuleringar bör enligt beredningen tas bort.

Den som är föremål för kriminalvård i frihet kan efter beslut av övervakningsnämnd i utredningssyfte omhändertagas under högst en vecka eller efter nytt beslut under högst ytterligare en vecka. Detta om- hä/zdertagandeinstitut har enligt beredningen visserligen en repressiv karaktär men möjliggör samtidigt en sådan utredning om den överva- kades aktuella förhållanden som annars inte kan verkställas på grund av att han är oanträffbar eller berusad m.m. Beredningen anser därför att omhändertagandeinstitutct bör behållas men framhåller samtidigt att det måste användas restriktivt och att omhändertagandena bör vara korta.

Beredningen föreslår slutligen att den övervakade ges rätt att över- klaga förordnande av övervakare och beslut som innebär att övervak- ningen inte skall upphöra. Vidare bör klienten ges tillfälle att närvara vid de tillfällen då övervakare, frivårdstjänsteman eller annan myndighet behandlar ärende som angår hans övervakning, om det inte är uppen- bart olämpligt av hänsyn till tredje man.

4. Remissyttranden över kriminalvårdsberedningens förslag

Remissyttranden över kriminalvårdsberedningens förslag har redo- visats i årets statsverksproposition (bil. 4 s. 122—123). Med hänsyn här- till och eftersom det övervägande flertalet av de remissinstanser som yttrat sig beträffande beredningens förslag ifråga om kriminalvård i frihet även avgett remissyttranden över den inom justitiedepartementet sedermera i detta ämne upprättade promemorian återges här endast en sammanfattning av de synpunkter som framfördes vid den första re- missbehandlingen.

Beredningens förslag om en förkortad prövotid vid skyddstillsyn fick ett blandat mottagande. Vissa remissinstanser tillstyrkte förslaget under åberopande av att korta och effektiva övervakningstider är att föredra framför långa och meningslösa. Andra remissinstanser motsatte sig för- slaget med hänvisning till att åtskilliga personer, som dömts till skydds- tillsyn, har sociala problem som gör det värdefullt om prövotiden bibe- hålls i tre år. En remissinstans anmärkte att prövotid och övervakningstid inte nödvändigtvis behöver sammanfalla.

Beredningens uppfattning om användningen av särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden delades av flertalet av de re- missinstanser som uttalade sig i frågan. Ett par av dem avstyrkte emel- lertid lagändring och förordade i stället åtgärder för att åstadkomma en ändring i rättstillämpningen. En remissinstans framhöll betydelsen av att

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 131 23

enskildas skadeståndsanspråk tillgodoses och uttalade som sin mening att betalning av skadesånd inte bör stå tillbaka för andra anspråk på skuld- betalning som skatter, böter och rättegångskostnader.

Flera remissinstanser ville behålla varning som sanktionsmedel vid misskötsamhet. Som skäl härför åberopades bl. a. att varning kan få till följd att man undviker ett förverkande.

Endast en remissinstans intog en klart negativ ståndpunkt till bered- ningens förslag att prövotiden vid skyddstillsyn och villkoriig frigivning inte skall kunna förlängas utan ny dom eller beslut om åtalsunderlå- telse.

Förslaget om rätt för den övervakade att överklaga förordnande av övervakare och beslut som innebär att övervakning inte skall upp- höra tillstyrktes av de remissinstanser som uttalade sig i frågan.

5. Departementspromemorian

Det konstateras i promemorian till en början att i årets statsverkspro- position rcdan har förordats en reform som innebär en övergång till en ordning med en kortare och mera effektiv övervakning vid skyddstill- syn. Det framhålls i anslutning därtill att en generell förkortning av övervakningstiden kan åstadkommas på olika sätt. En möjlighet är att förkorta prövotiden och därmed övervakningen till två år. Det är emel— lertid önskvärt att den dömde i vissa fall får det stöd som övervakningen utgör under ännu ett år. För att tillgodose detta önskemål kan visser- ligen införas en möjlighet att förlänga prövotiden med ett år om sär- skilda skäl föreligger. En sådan lösning, som bl. a. skulle medföra att möjligheten att förverka skyddstillsynen också skulle kvarstå under längre tid än normalt, kunde dock te sig orättvis för den dömde och därför påverka honom negativt med avseende på övervakningen.

Det är emellertid inte nödvändigt, påpekas det i promemorian i an- slutning till vad som anförts i ett remissvar över kriminalvårdsbered- ningens betänkande, att prövotid och övervakningstid sammanfaller. En annan lösning kan därför vara att bestämma övervakningstiden till två år trots att man behåller en treårig prövotid. Med en sådan ordning kan man även tillgodose behovet av längre övervakning i vissa fall genom föreskrifter som öppnar möjlighet att förordna om övervakning även under det sista året av prövotiden. Denna lösning är enligt prome- morian att föredra, bl. a. med hänsyn till det inbördes sambandet mellan skyddstillsynen och övriga påföljder i BrB:s sanktionssystem. Bedöm- ningen av detta samband påverkas bl. a. av prövotidens längd. Eftersom någon allmän översyn av sanktionssystemet inte är aktuell talar detta i sin tur för att prövotiden vid skyddstillsyn inte ändras. Det föreslås alltså att den treåriga prövotiden behålles.

Den i promemorian föreslagna huvudregeln angående övervakning vid

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 131 24

skyddstillsyn innebär sålunda att övervakningen skall upphöra efter två år. Det betonas emellertid i detta sammanhang att det redan dess— förinnan inte sällan kan föreligga skäl att häva övervakningen. Det bör sålunda liksom f. n. åligga övervakningsnämnd och skyddskonsulent att kontinuerligt följa övervakningsfallen så att övervakningen alltid kan hävas så snart den inte längre behövs. Dessutom föreslås i anslutning till vad kriminalvårdsbe'redningen förordat att 'i kungörelsen (1964: 632.) med vissa bestämmelser om vård i frihet av dem som dömts till på- följd för brott (frivårdskungörelsen) införs en bestämmelse som tillgodo- ser önskemålet att frågan om fortsatt övervakning under alla förhållan- den kommer att bli föremål för prövning när 'ett år av prövotiden har förflutit. ' '

Under remissbehandlingen av kriminalvårdsberedningens betänkande framfördes från flera håll förslag om att övervakningen i vissa fall skall kunna förlängas utöver den föreslagna tvåårstiden med ytterligare ett år. I promemorian konstateras i anslutning därtill att en sådan möjlighet, om den begränsas till fall- där särskilda skäl talar för en sådan åtgärd, kan visa sig bli av värde som ett komplement till den föreslagna två- årsregeln. Mot bakgrund härav föreslås en särbestämmelse med denna innebörd. Som exempel på sådana särskilda skäl som bör föreligga för att en förlängning av övervakningstiden skall komma i fråga nämns t. ex. att den dömde själv önskar fortsatt övervakning eller att han har särskilt behov av övervakarens fortsatta stöd och kontröll på grund av svårartat alkolhol— eller narkotikamissbruk.

KriminalvårdSberedningen berörde i sitt betänkande även frågan om övervakning av den som är villkorligt frigiven från fängelse men före- slog i denna del inte någon lagändring. Beredningen uttalade sig därvid för en restriktivare praxis när det gäller att förordna om övervakning i samband med villkorlig frigivning och förordade även att övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns något behov av en fortsatt kontroll av den frigivnc.

I promemorian konstateras att prövotiden för det övervägande an- talet villkorligt frigivna är begränsad till ett år. För den som friges från ett långvarigt frihetsstraff bestäms emellertid prövotiden till två - år eller mera. I promemorian anförs vidare att det säkerligen i många fall inte är nödvändigt att den villkorligt frigivnc står under övervak- ning under hela prövotiden. Detta gäller särskilt den som har längre prövotid än ett år, Den föreslagna regeln i frivårdsku'ngörelsen om en obligatorisk omprövning av övervakningen efter ett år föreslås därför gälla också villkorligt frigivna. ' '

För den som är föremål för kriminalvård i frihet gäller enligt BrB vissa allmänna föreskrifter om vad han har att iakttaga under prövo- tiden. Sålunda åligger clet honom att föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap och efter förmåga söka försörja sig.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 131 , 25

firiminalvårdsberedningen föreslog att dessa allmänna föreskrifter skulle ses över och att sådana krav på den övervakade som att han skall und— vika skadligt sällskap och liknande skulle tas bort. En översyn av ifrågavarande bestämmelser har gjorts och promemorian innehåller förslag till ny utformning av de allmänna föreskrifterna i enlighet med vad beredningen förordat. Förslaget innebär att orden ”föra ett ordent— ligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap” utbyts mot ”iakttaga skötsamhet”.

Beredningen föreslog också en översyn av bestämmelserna om sär-' skilda föreskrifter för den som är föremål för kriminalvård i frihet i syfte att åstadkomma minskad användning av sådana föreskrifter. ' '

Särskilda föreskrifter om vad den dömde har att iakttaga under prö- votiden kan ges vid skyddstillsyn samt i samband med villkorlig fri- givning från fängelse och vid vård utom anstalt av den som dömts till ungdomsfängelse eller internering. Villkorlig dom kan endast förenas med viss föreskrift, nämligen föreskrift om skadeståndsbetalning.

Särskild föreskrift får avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande av arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkohol. Annan liknande fö- reskrift får också meddelas. Dessutomkan ges föreskrift om läkarvård eller nykterhetsvård eller annan vård eller behandling samt om full- görande av skadeståndsskyldighet. '

För att ge en viss uppfattning om i vilken utsträckning olika föreskrif- ter används redovisas i promemorian vissa statistiska uppgifter angående- skyddstillsyn och villkorlig frigivning. Av uppgifterna framgår bl. a. att föreskrifter under 1968 och 1969 meddelades för cirka en fjärdedel av dem som dömdes till skyddstillsyn och för ungefär en tredjedel av dem som frigavs villkorligt. Vid skyddstillsyn gällde föreskrifterna främst vård eller behandling och skadeståndsbetalning medan föreskrifterna för villkorligt frigivna i stor utsträckning avsåg arbetsanställning och utbild- ning. Vissa föreskrifter användes i mycket ringa omfattning, framför allt sådana som avser användande av fritid och förfogande över arbetsför- tjänst eller andra tillgångar.

I anslutning till kriminalvårdsberedningens och flertalet remissinstan- sers kritik av den praktiska tillämpningen av de särskilda föreskrifterna föreslås i promemorian att föreskrifter om användande av fritid, förfo- gande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, förbud att använda alko- kolhaltiga drycker och annan liknande föreskrift inte längre skall få meddelas. Vidare föreslås att möjligheterna att ge särskilda föreskrifter om vistelseort eller bostad, utbildning eller arbete, läkarvård, nykter-' hetsvård eller annan vård eller behandling inskränks genom en ändring av lagtexten som klargör att sådan föreskrift endast får användas när ' det finns skäl att anta att den frigivne'för sin anpassning i samhället behöver stöd av föreskriften.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 131 26

Föreskrift om skadeståndsbetalning för den som blivit villkorligt frigi- ven, överförts till vård utom anstalt eller som dömts till skyddstillsyn skall enligt det i promemorian framlagda förslaget få meddelas bara i den mån en sådan föreskrift inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.

Av de sanktioner som kan vidtagas om den som är föremål för krimi- nalvård i frihet missköter sig under prövotiden föreslog kriminalvårds- beredningen att varning och vitesföreläggande skulle avskaffas. Försla- get att avskaffa möjligheten till vitesföreläggande vann allmän anslut- ning under remissbehandlingen och framförs även i promemorian. Där- emot var meningarna delade hos remissinstanserna i fråga om förslaget att avskaffa institutet varning. De kritiska remissinstanserna framhöll att varning kan användas i tveksamma fall för att undvika förverkande. Den- na synpunkt är enligt promemorian väl värd att beakta. Det understryks också att om vitesföreläggandet avskaffas kommer vid vård utom anstalt efter dom på ungdomsfängelse eller internering möjligheten att meddela varning att utgöra den enda sanktion som kan vidtas vid misskötsam- het, om man inte vill tillgripa återintagning i anstalt. Detsamma blir för- hållandet vid villkorlig dom, skyddstillsyn och villkorlig frigivning från fängelse, om man godtar beredningens förslag att vid dessa påföljder av- skaffa möjligheten att förlänga prövotiden på grund av misskötsamhet.

Med hänsyn till vad som anförts föreslås i promemorian att varning behålles som åtgärd vid misskötsamhet.

Beredningens förslag att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kunna förlängas utom vid ny dom eller till följd av beslut om åtalsunderlåtelse med anledning av nytt brott har med nå- got undantag godtagits av remissinstanserna. I promemorian föreslås emellertid att förlängning av prövotid endast skall få ske vid ny dom och att samma begränsning görs beträffande påföljden villkorlig dom. När det gäller åtalsunderlåtelse konstateras i promemorian att ett ge- nomförande av beredningens förslag skulle kräva en särskild bestäm— melse för dessa fall och att en sådan regel skulle få ringa praktisk be- tydelse. Det lär sålunda enligt promemorian knappast förekomma att åklagare underlåter åtal för brott som har begåtts under prövotiden annat än i fall då brottet är bagatellartat (20: 7 första stycket 1 rätte- gångsbalken) eller då brottet har begåtts under inflytande av själslig abnormitet (20: 7 första stycket 4 samma balk). I sådana fall bör en- ligt promemorian prövotiden inte förlängas. Därför föreslås inte någon möjlighet att förlänga prövotiden vid åtalsunderlåtelse. Det påpekas att förlängning av prövotid i samband med ny dom enligt gällande rätt kan ske med stöd av bestämmelser i 34 kap. BrB.

Beredningen tog också upp frågan om intagning i anstalt på grund av misskötsamhet, dvs. genom förverkande av villkorlig frigivning, åter—

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 131 27

intagning för vård i anstalt resp. anstaltsbehandling eller genom undan- röjande av skyddstillsyn. Enligt beredningen bör institutionsvistelse vid misskötsamhet förekomma endast då frivårdens resurser kan anses ut- tömda. Beredningens ståndpunkt föreslås i promemorian komma till ut- tryck i bestämmelserna om förverkande av villkorlig frigivning samt om undanröjande av skyddstillsyn och förordnande om behandlingi tillsyns- anstalt genom att det tydligare markeras att sådana åtgärder bör använ— das rcstriktivt när misskötsamheten inte består i ny brottslighet.

I enlighet med beredningens förslag om införande av möjlighet för den övervakade att föra talan mot beslut om förordnande av överva- kare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra in- nehåller promemorian förslag till erforderliga ändringar i BrB. Pro- memorieförslagct innebär emellertid inte någon vidgad klagorätt mot be- slut att övervakning i fråga om den som har dömts till ungdomsfängelse eller internering skall bestå. Dessa påföljder är förenade med övervak- ning tills påföljden upphör. Ungdomsfängelse och internering skall upp- höra när viss i BrB angiven längsta tid har förflutit men ungdomsfäng- elsenämnden resp. interneringsnämnden kan dessförinnan besluta att på- följden och därmed övervakningen skall upphöra (29 kap. 12 g och 30 kap. 15 å). De centrala nämndernas beslut kan över huvud taget inte överklagas (37 kap. 11 å) och därför har klagorätt' inte heller föreslagits i detta fall.

De i promemorian föreslagna författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Det påpekas att den föreslagna ändringen i 28 kap. 5 & BrB, som innebär att övervakningstiden automatiskt upphör efter två år, om beslut inte meddelas om förlängd övervakning, torde göra det nödnvändigt att reglera den situation som uppstår vid lagens ikraftträdande genom en särskild övergångsbestämmelse. Därför föreslås att övervakning. som har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, inte skall upphöra förrän två månader efter ikraftträdandet. På det sättet får övervakningsnämnden tillfälle att ta upp till prövning de fall där det av särskilda skäl kan vara anledning att besluta om för- längd övervakning. .

Promemorians författningsförslag torde få fogas till statsrådsprotokol- let i detta ärende som bilaga.

6. Remissyttranden över promemorian

Flertalet remissinstanser tillstyrker att den treåriga prövotiden vid skyddstillsyn behålls och att övervakningen skall omprövas efter ett år och i princip upphöra efter två år. Kriminalvårdsniimmlen anser emel- lertid att den föreslagna regleringen lätt skymmer vad som är avsett att alltjämt gälla som huvudregel, nämligen att övervakning skall upp- höra så snart den inte längre behövs. En anvisning till övervaknings-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 131 28

nämnderna i frivårdskungörelsen, att man så ofta det finns anledning och alltid senast inom ett år från övervakningens början bör pröva om övervakningen alltjämt behövs, skulle enligt kriminalvårdsnämnden vara tillräcklig för att nå samma resultat.

Vissa erinringar har. gjorts mot förslaget att göra det möjligt att för— länga övervakningstiden utöver två år om den dömde av särskilda skäl anses vara i behov av förlängd övervakning. Hovrätten för Övre Norr- land anser att regeln bör ges en vidsträcktare innebörd än som föresla- gits och ifrågasätter om inte uttrycket ”särskilda skäl” bör ersättas med "skäl”. Samma uppfattning har hovrätten över Skåne och Ble- kinge, som dessutom påpekar att det, om övervakningen har upphört innan prövotiden utlöpt, enligt 28 kap. 5 & andra stycket BrB är till- räckligt att ”skäl” föreligger att ånyo ställa den dömde under övervak— ning. Kriniinalvårdsstyrelsen å andra sidan anser att en förlängning av övervakningstiden endast bör förekomma undantagsvis och förordar därför att uttrycket ”särskilda skäl” utbyts mot ”synnerliga skäl”. För- eningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter avstyrker att övervakning skall kunna förlängas utöver två år på grund av att den dömde själv önskar fortsatt övervakning eller att han har särskilt be- hov av övervakarens fortsatta stöd och kontroll på grund av svårartat alkohol- eller narkotikamissbruk. Kriminalvårdsdirektören i inlandsrä- jongen och skyddsvärnet i Stockholm framhåller att behov av övervak- ning inte alltid föreligger när den övervakade föreslår förlängning.

Förslaget att bestämmelsen om obligatorisk omprövning av över- vakningen efter ett år skall gälla även villkorligt frigivna med längre . prövotid än ett år har endast kommenterats av två remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att prövotid för vilkorligt frigiven kan-vara upp till fem år och att obligatorisk omprövning av övervakningens bestånd därför bör ske varje år och inte bara efter det första året. SACO förordar att sådan omprövning sker redan efter åtta månader.

Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenler föror- dar införandet av regler som förhindrar att en person ställs under över- vakning både som villkorligt frigiven och som dömd till skyddstillsyn.

I anledning av kriminalvårdsberedningens i promemorian återgivna uttalande, att en praxis som innebär att man är mera återhållsam än f. n. när det gäller att förordna om övervakning i samband med villkor- lig frigivning inte skulle medföra några nackdelar ur kontrollsyn- punkt, anför övervakningsnc'ininden i Örebro första avdelningen att svårigheterna ofta är påtagliga att rätt bedöma när övervakning kan undvaras. Att underlåta att förordna om övervakning exempelvis när en sådan med hänsyn till den frigivnes negativa samhällsinställning och kriminella förflutna skulle framstå som meningslös eller då frigivnings- situationen tvärtom är ovanligt gynnsam skulle sålunda enligt över- vakningsnämndcns mening medföra en oförstående inställning hos det

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 131 29

stora atalet intagna och även i övrigt innebära problem. Kriminal- vtirtlsnt'imntlen konstaterar i anslutning till nämndens uttalande att frå- gan om en ändrad praxis på detta område är mer komplicerad än många kanske föreställer sig. Även RÅ ställer sig något frågande till beredningens uttalande. Socialstyrelsen däremot anser det olyckligt att uttalandet inte föranlett något förslag om ändring i BrB.

Svenska nykter/tetsvårdsförbuntiet framhåller att de villkorligt fri- givna och till skyddstillsyn dömda numera till övervägande del är så socialt och/eller psykiskt störda att de normalt är i behov av ett så långvarigt rehabiliteringsprogram att inte ens nuvarande övervaknings- tider i många fall är tillräckliga. Den föreslagna regleringen skulle därför enligt förbundets mening medföra både en ganska vidlyftig pap— persexercis och risk för att undantagen från bestämmelsen om över— vakningcns automatiska upphörande efter två år blev regel. Även kri— minttlvtirclsnt'itnntlen understryker att ett genomförande av förslaget skulle föranleda ett inte obetydligt merarbete för övervakningsnämn- derna.

Några remissinstanser understryker betydelsen av att en effektiv övervakning kommer till stånd snarast efter det att frågan om över- vakning aktualiserats. Kriniitzalvårdsstyrelsen och Föreningen Sveriges skytidskormtlenter och skydtlSttssis-tenter förordar som ett medel att nå detta syfte att skyddskonsulent får behörighet att förordna övervakare.

Inga erinringar har gjorts mot förslaget att ur bestämmelserna i 26 kap. 14 å och 27 kap. 4 % BrB om den dömdes allmänna skyldigheter under prövotiden skall tas bort kravet på att den dömde skall undvika skadligt sällskap. Tre remissinstanser motsätter sig att uttrycket ”föra ett ordentligt och laglydigt leverne” ändras till ”iakttaga skötsamhet”. Skydds't't'irnet i Stockholm konstaterar sålunda att skötsamhetsbegreppet är diffust och inbjuder till subjektiva värderingar. I likhet med Svenska fångvtirt/ssällskopet ifrågasätter därför skyddsvärnet om inte det före- slagna uttryckct bör ersättas med ”föra ett laglydigt leverne”.-

Remissinstanserna tillstyrker genomgående att de nuvarande möj- ligheterna att meddela särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden inskränks. Däremot råder i viss mån delade mening— ar om vilka föreskrifter som bör avskaffas. Förslaget att ta bort möj- ligheten att meddela föreskrift om användande av fritid tillstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland och övervakningsnt'inznden i Stockholm femte avdehtingen men avstyrks av RÅ. RÅ och övervakningsnt'imntlen i. Stockholm femte avdelningen bi- träder förslaget att avskaffa föreskrift om förfogande över arbetsför- tjänst eller andra tillgångar, medan hovrätten över Skåne och Blekinge samt Svenska nykterhetsvårtlsförlnmdet anser att föreskriften bör be- hållas.

Förslagct att föreskrift om förbud att använda alkoholhaltiga dryc- ker eller ”liknande föreskrift” inte längre skall få meddelas tillstyrks

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 131 30

uttryckligen av RÅ och övervakningsnämnden i Örebro första avdel- ningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget under hänvisning till att en föreskrift om avhållsamhet från alkohol eller nar- kotika, när det gäller dömda som har problem med något av dessa me— del och viljan att komma till rätta därmed, kan utgöra ett stöd för både dem själva och deras övervakare. Liknande synpunkter anförs också av hovrätten för Övre Norrland, övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen, interneringsnämnden och Svenska nykter/zetsvårdsförbun- det.

Föreningen Sveriges skyddSkonsulenter och skyddsgssistenter förordar. att inte heller föreskrifter angående vistelseort eller bostad, utbildning eller arbete och betalning av skadestånd längre skall få meddelas. Social- styrelsen anser att föreskrift av sistnämnda slag knappast har någon funktion att fylla annat än vid påföljderna villkorlig dom och skyddstill- syn och att det därför bör övervägas om inte bestämmelsen i 26 kap. 15 å andra stycket BrB kan utgå och ersättas med en motsvarande be- stämmelse i 28 kap. samma balk. Socialstyrelsen ställer sig också tveksam till förslaget att söka nedbringa antalet föreskrifter om vård eller be- handling i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning.

Föreskriften om arbete eller utbildning har enligt arbetsnzarknadssty— relsen sitt givna värde och är i många fall ett stöd för den frigivnc.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna ändring- en av bestämmelsen om meddelande av föreskrift om skadeståndsbetal- ning är onödig, eftersom sådan föreskrift redan enligt gällande lag inte bör meddelas om den skulle motverka den dömdes återanpassning. Kri- minalvårdsdirektören i västra räjongen framhåller att skadeståndskravet, rätt behandlat inom frivårdens ram, i ett stort antal fall utgör ett värde- fullt pedagogiskt inslag i behandlingen när det gäller den kategori över- vakade som har betalningsförmåga. Liknande synpunkter anförs också av RÅ och krinzinalvårdsdirektören i inlandsräjongen. '

SACO anser att ingen annan föreskrift än den som gäller läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård i eller utom sjukhus bör kunna medde— las.

När det gäller sanktionerna vid misskötsamhet ställer sig så gott som alla remissinstanser, som yttrat sig i frågan, positiva till förslaget att av- skaffa möjligheten till vitcsföreläggande. Endast kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen har uttalat sig för ett bibehållande av denna sanktion särskilt med sikte på s.k. manschettförbrytare i ofta ganska goda om- ständigheter som man bara på detta sätt kan få att fullgöra sina skyldig- heter.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att varningsinstitutet behålles. Annan uppfattning i denna fråga redovisas dock av kriminalvårdsstyrel— sen, SACO och Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassi- stenter.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 131 31

Förslaget att prövotiden skall kunna förlängas endast när en miss- skötsamhet tagit sig uttryck i ny brottslighet avstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge och Svenska nykterhetsvårdsförbunder. Hovrätten framhåller att förlängning av prövotiden på samma sätt som varning kan vara ett alternativ till förverkande av villkorligt medgiven frihet, undan- röjande av skyddstillsyn eller till anstaltsbehandling. Förbundet anför bl.a. att övervakade inte sällan på olika sätt länge och väl lyckas dra sig undan övervakning och att möjligheten till en förlängning av prövo- tiden kan anses vara ett verksamt remedium häremot. Socialstyrelsen har inga principiella invändningar mot förslaget men påpekar att det kan synas något inkonsekvent att inte tillåta vederbörande övervaknings- nämnd eller kriminalvårdsnämnden att förlänga prövotiden för den som är villkorligt frigiven när sådan nämnd vid beslut om villkorlig frigiv- ning fortfarande har möjlighet att fastställa olika långa prövotider.

Kriminalvårdsbercdningen föreslog att prövotiden skulle kunna för— längas när den nya brottsligheten föranledde antingen ny dom eller be- slut om åtalsundcrlåtelse. I promemorian har möjligheten att förlänga prövotiden begränsats till det första fallet. Som skäl härför har anförts att åtalsunderlåtelsefallen i detta sammanhang skulle vara av ringa prak- tisk betydelse. Föreningen Sveriges åklagare erinrar emellertid om att be- slut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 % första stycket 2 rättegångs- balken meddelas under prövotiden i större utsträckning än vad som an— ges i promemorian och i rcgel gäller brott som förövats ganska kort tid efter det att domen på skydsstillsyn meddelats. Föreningen ifrågasätter därför om inte sådant beslut bör bringas till övervakningsnämndens kän- nedom för att beaktas vid omprövning av övervakningen. Liknande syn- punkter anförs av RÅ, som inte finner det vara rationellt att åtal skall behöva väckas bara för att ge domstolen möjlighet att förlänga prövoti- den enligt äldre dom.

Förslaget att i lagtexten tydligare markera, att intagning i anstalt på grund av misskötsamhet skall förekomma endast när frivårdens resurser kan anses uttömda, har såsom överflödigt avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge. Kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen anser förslaget vara alltför oklart till sin utformning.

Ingen erinran har gjorts mot förslaget att införa möjlighet för den övervakade att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra. Kriminal- värdsclirektören i inlandsräjongen anser det otillfredsställande att inte också de centrala nämndernas beslut kan bli föremål för överprövning.

Mot den föreslagna övergångsbcstämmelsen har annan erinran inte gjorts än att några remissinstanser anser att den föreslagna tvåmånaders— fristcn för övervakningsnämnd att pröva om övervakning vid skyddstill- syn, som har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, even- tuellt skall förlängas är väl kort.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 131 32

7. Departementschefen

Vid införandet av brottsbalken (BrB) reformerades de icke frihetsbe- rövande påföljderna med sikte på att skapa ändamålsenliga alternativ till frihetsstraffen. Den förutvarande villkorliga domen delades upp i två påföljder, Villkorlig dom och skyddstillsyn. Villkorlig dom enligt BrB, som egentligen är en villkorlig påföljdseftergift, är företrädesvis avsedd för lagöverträdare med god prognos och därför inte förenad med över- vakning. Skyddstillsyn däremot är avsedd att användas när övervakning behövs och kan också förenas med särskilda föreskrifter.

I förarbetena till BrB uttalades att kriminalvård i frihet borde an- vändas i största möjliga utsträckning. Domstolarna synes också i ökan- de omfattning ha ådömt villkorlig dom och framför allt skyddstillsyn i stället för frihetsberövande påföljd.

Kriminalvårdsberedningen har i betänkandet (SOU 1972: 64) Krimi- nalvård vid sin bedömning av för- och nackdelar med anstaltsvård resp. frivård konstaterat att ett frihetsberövande som sådant i regel inte är ägnat att förbättra den enskildes möjligheter till anpassning till ett liv i frihet och att frivård är en både humanare och billigare vårdform än anstaltsvård. En av huvudpunkterna i beredningens förslag är därför en betydande förstärkning av frivårdens resurser. Det föreslås framför allt en förstärkning av övcrvakningsverksamheten genom ett utökat antal ijänstemannaövcrvakare. Beredningens förslag om en sådan personal- förstärkning har biträtts i 1973 års statsverksproposition och bifallits av riksdagen (JuU 15, rskr 152). '

Även om frivårdens resurser sålunda förstärks är det givetvis väsent— ligt att de används så rationellt att de räcker till på alla områden där insatser behövs. Det sätt på vilket frivårdsarbetet bedrivs har också be- tydelse för den dömdes egen inställning till behandlingen. Åtgärder, som inte är tillräckligt motiverade i den dömdes aktuella situation, kan av den dömde upplevas som en meningslös repression och därigenom motverka hans anpassning i samhället. Det är mot denna bakgrund man bör se de följande förslagen.

Kriminalvårdsbercdningen har undersökt hur övervakningen inom kriminalvården fungerar. Man har'funnit att övervakningen vid skydds- tillsyn i regel pågår under hela den treåriga prövotiden. Detta anser bc— redningen vara en oproportionerligt lång tid och föreslår därför att övervakningstiden vid skyddstillsyn kortas från tre till två år-samt att be- hovet av övervakning dessutom obligatoriskt skall omprövas efter ett år. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser har jag i 1973 års statsverksproposition förordat en kortare och mera effektiv övervak- ning. '

Enligt 28 kap. 5 & BrB skall övervakningen vid skyddstillsyn upphöra så snart den inte längre behövs. Den möjlighet att förkorta övervak-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 131 33

ningstiden som denna bestämmelse ger synes emellertid övervaknings— nämndema ha utnyttjat endast i mycket begränsad utsträckning. Jag de- lar därför uppfattningen att en mer allmän förkortning av övervak— ningstiden vid skyddstillsyn bör komma till uttryck genom en ändring i lagstiftningen. .

En sådan ändring kan ske genom att prövotiden förkortas till två år. Häremot talar dock vissa skäl. Skyddstillsyn som påföljd måste ses i samband med övriga påföljder i BrB:s sanktionssystem. Därvid har prö- votidens längd sin betydelse. En förkortning av prövotiden vid skydds- tillsyn bör därför helst genomföras i samband med en allmän översyn- av sanktionssystemet. Härtill kommer —— såsom jag skall utveckla när- mare i det följande — att det ibland kan förekomma att den som har dömts till skyddstillsyn behöver det stöd som övervakningen utgör un- der ännu ett år. Att därvid förlänga prövotiden för den dömde skulle för denne kunna framstå som orättvist och påverka honom negativt i fråga om övervakningen. En för alla dömda enhetlig prövotid av tre år är därför att föredra.

En annan lösning är att med bibehållande av en treårig prövotid be- stämma övervakningstiden till två år. Genom en särskild föreskrift som gör det möjligt att i vissa fall förordna om övervakning även under det sista året av prövotiden kan man tillgodose önskemålet att i något fall kunna förlänga övervakningen.

På grund av det anförda förordar jag att som huvudregel skall gälla att övervakning vid skyddstillsyn upphör utan särskilt förordnande när två år av prövotiden har förflutit. Denna nya regel är givetvis subsidiär i förhållande till de föreskrifter vilka redan i dag ålägger övervaknings— nämnd och skyddskonsulent att kontinuerligt följa övervakningsfallen så att övervakningen alltid kan hävas när den inte längre behövs.

För att ytterligare säkerställa att intentionerna bakom sistnämnda fö reskrifter kommer att förverkligas har kriminalvårdsberedningen föror- dat att frågan om fortsatt övervakning under alla förhållanden skall prövas när ett år av prövotiden har förflutit. I den departementsprome- mora (Ds Ju 1973: 3), som utarbetats på grundval-av beredningens för- slag och de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som dragits upp i årets statsverksproposition, föreslås att dessa beredningens synpunkter tillgodoses genom en ny bestämmelse i frivårdskungörelsen. Jag anslu- ter mig till uppfattningen om värdet av en sådan bestämmelse och fin- ner även övertygande skäl tala för att samma ordning bör gälla vid övervakning efter villkorlig frigivning. Om prövotiden i sådant fall är två år eller längre bör, såsom påpekats av en remissinstans, övervak- ningens bestånd omprövasvarjc år så länge prövotiden varar.

Förslag om nu förordade ändringar i frivårdskungörelsen kommer att anmälas för Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

I promemorian har vidare föreslagits att övervakningen beträffande

3 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 131

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 131 34"

den som dömts till skyddstillsyn i vissa fall skall kunna förlängas ut- över två år. Förslaget, som innebär att sådan förlängning får ske endast' när den dömde av särskilda skäl anses vara i behov därav och i så fall längst till prövotidens utgång, har föranlett vissa erinringar under re- missbehandlingen. Några remissinstanser har ansett att den föreslagna bestämmelsen är alltför vidsträckt medan andra tvärtom funnit den vara alltför begränsad. Av 28 kap. 5 % andra stycket BrB framgår att den som dömts till skyddstillsyn och för vilken övervakning på grund av särskilt förordnande upphört så länge prövotiden varar på nytt kan stäl- las under övervakning när skäl därtill föreligger. I det hänseendet har någon saklig ändring inte föreslagits såvitt gäller de första två åren av prövotiden. Detta har av någon remissinstans ansetts vara inkonsekvent. Enligt min mening är det dock motiverat att kräva starkare skäl för att förlänga en pågående övervakning utöver två år'än för att inom denna period återupptaga en övervakning som upphört. Å andra sidan anser jag det inte vara påkallat att fordra ”synnerliga skäl” för att övervak- ningstiden skall kunna förlängas. Det avgörande bör vara om det i det enskilda fallet föreligger några sådana omständigheter i fråga om den dömdes aktuella situation eller levnad'sförhållanden som visar att han har behov av övervakarens fortsatta stöd. Enbart den omständigheten att den övervakade själv önskar fortsatt övervakning synes i allmänhet inte vara tillräckligt skäl för att övervakningstiden skall förlängas. '

På grund av vad nu anförts tillstyrker jag det i promemorian fram- lagda förslaget. ' '

Det av en remissinstans berörda problemet med konkurrerande över— vakning för den som både är dömd till skyddstillsyn och som blir vill- korligt frigiven behöver inte föranleda någon lagändring. Enligt 26 kap. 11 å andra stycket BrB föreligger sålunda vid villkorlig frigivning alltid möjlighet besluta att övervakning inte skall äga rum. För sådant be- slut krävs att man finner att det inte föreligger något behov av övervak- ning. Detta är givetvis fallet om 'den villkorligt frigivne redan är före- mål för övervakning enligt annan tidigare ådömd påföljd. Om denna övervakning senare upphör, exempelvis på grund av prövotidens utgång. och behov av övervakning ännu anses föreligga, ka'n likväl beslut med- delas om att den Villkorligt frigivnc skall ställas under övervakning ert-' ligt nyssnämnda bestämmelse.

Kriminalvårdsberedningens i promemorian återgivna uttalanden att en mera liberal praxis vid bedömningen av behovet av övervakning i samband med villkorlig frigivning inte borde medföra några nackdelar ur kontrollsynpunkt liksom att beslutad övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns något behov av en fortsatt kontroll av den frigivne har föranlett erinringar från några remissinstanser. Erinringarna synes emellertid i viss mån bygga på en missuppfattning av beredningens ut— talanden. Utgångspunkten för dessa uttalanden är sålunda att bered-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 131 35

ningen kunnat konstatera att möjligheten att underlåta att förordna om övervakning hitintills tillämpats i ringa omfattning. Även om det finns anledning anta att en jämförelsevis stor andel av de villkor- ligt frigivna är i behov av den kontroll och det stöd som en övervak- ning innebär, synes den hittillsvarande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse ha varit onödigt restriktiv. Jag anser i likhet med bered— ningen att det finns utrymme för en mera individuell bedömning i dessa fall. Samma skäl som talar för att man vid skyddstillsyn bör undvika en övervakning som inte fyller något meningsfullt ändamål kan åbe- ropas i dessa fall. Enbart hänsynen till att en större differentiering möj- ligen kan ge upphov till missnöje eller oförståelse från deras" sida som inte undgår övervakning, kan sålunda enligt min mening inte få föran- leda att övervakning tillgrips i sådana fall där den från rent saklig syn- punkt inte framstår som tillräckligt motiverad. Jag anser därför att över- vakning inte bör förekomma om frigivningssituationen är så gynnsam att något behov av övervakning inte föreligger. Däremot synes sådan tveksamhet beträffande det meningsfulla i en övervakning som enbart har sin grund i vederbörandes allmänt negativa samhällsinställning eller kriminella förflutna inte böra beaktas i detta sammanhang. Jag anser att 26 kap. 11 & andra stycket BrB ger tillräckligt utrymme för en sådan mera individuell bedömning som jag nu har förordat och anser därför inte någon ändring av lagtexten behövlig.

Några remissinstanser har framhållit betydelsen av att en effektiv övervakning kommer till stånd snarast efter det att frågan om över- vakning aktualiserats.

Som ett medel att nå detta syfte har förordats att skyddskonsulent får rätt att förordna övervakare. Jag finner förslaget vara väl värt att be- akta. Även om övervakare redan f.n. normalt har förordnats när över- vakningen träder i kraft, finns det fall — särskilt vid skyddstillsyn — då detta av olika anledningar inte har skett. I sådant fall är det värde- fullt om skyddskonsulenten har möjlighet att omedelbart utse en över- vakare genom ett interimistiskt beslut. Jag föreslår därför att en bestäm- melse införs i 26 kap. 12 & BrB som ger skyddskonsulent rätt att för tiden intill dess övervakningsnämnden beslutat i frågan förordna över- vakare.

I 26 kap. 14 % BrB finns allmänna föreskrifter om vad som villkor- ligt frigiven är skyldig att "iaktta under prövotiden. Enligt dessa be- stämmelser åligger det honom att föra ett ordentligt och laglydigt lever- ne, undvika skadligt sällskap och efter förmåga söka försörja sig. Han skall även i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom en- ligt BrB eller enligt föreskrift eller anvisning som har meddelats med stöd därav. Detta allmänna skötsamhetskrav gäller också för den som dömts till skyddstillsyn och vid vård utom anstalt för den som dömts till ungdomeängelse eller internering (28 kap. 6 5, 29 kap. 7 5 och 30

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: ] 31 _ 36

kap. '.10 & BrB). Motsvarande bestämmelse finns även i fråga om den som dömts till villkorlig dom (27 kap. 4 % BrB).

] promemorian har, i anslutning till vad kriminalvårdsberedningen förordat, gjorts en översyn av nämnda allmänna föreskrifter. Denna har resulterat i förslaget att sådana krav på den övervakade som att undvika skadligt sällskap skall utgå och uttrycket ”föra ett ordentligt och laglydigt leverne” utbytas mot ”iakttaga skötsamhet”. Några remiss— instanser har anmärkt att skötsamhetsbegreppet är diffust och kan in— bjuda till subjektiva värderingar. Det har därför ifrågasatts om man inte i stället för det föreslagna uttrycket bör behålla orden "föra ett laglydigt leverne". l sak torde innebörden i dessa båda uttryck i allt vä— sentligt vara densamma. Med hänsyn härtill och då det i viss mån fram— står som egendomligt att i en särskild föreskrift ange att en person inte bör göra sig skyldig till brott är jag för egen del beredd att ansluta mig till det förslag som framlagts i promemorian.

Särskilda föreskrifter om vad den dömde har att iaktta under prövo— tiden kan ges vid skyddstillsyn samt i samband med villkorlig frigivning från fängelse och vid vård utom anstalt av den som dömts till ung— domsfängelse eller internering. Villkorlig dom kan endast förenas med föreskrift om skade'ståndsbetalning.

De föreskrifter som kan komma i fråga finns — utom vad gäller villkorlig dom angivna i 26 kap. 15 & BrB. Dessa bestämmelser är di— rekt tillämpliga endast på den som blir eller är villkorligt frigiven men har genom hänvisningar i BrB:s kapitel om skyddstillsyn, ungdoms- fängelse och internering motsvarande tillämpning vid dessa påföljder.

Särskild föreskrift får avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkohol. Annan liknande föreskrift får också meddelas. Dessutom kan ges föreskrift om läkar- vård eller nykterhetsvård eller annan vård eller behandling och om fullgörande av skadeståndsskyldighet.

Särskild föreskrift, med undantag av föreskrift om skadeståndsbe- talning, får bara meddelas när den är motiverad av individualpreven- tiva skäl. Föreskriften är avsedd att vara ett stöd för den dömde och skall underlätta hans anpassning i samhället. Har den dömde förplik- tats ersätta skada som har uppkommit genom brottet. kan föreskrift om skadeståndsbetalning ges även om individualpreventiva hänsyn inte ta- lar för en sådan föreskrift, nämligen när det krävs för att tillgodose att målsäganden skall få ut sitt skadestånd.

Särskild föreskrift meddelas av domstol eller övervakningsnämnd vid skyddstillsyn, av övervakningsnämnd eller kriminalvårdsnämnden vid villkorlig frigivning, av ungdomsfängelsenämnden och internerings- nämnden vid överförande till vård utom anstalt och av övervaknings- nämnd vid misskötsamhet eller ändrade förhållanden under prövotiden.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 131 37

Den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om särskilda före- skrifter kritiserades av kriminalvårdsberedningen. I denna kritik instäm- de flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över denna del av dess betänkande. Kritiken går i huvudsak ut på att domstolar och nämnder i många fall meddelar meningslösa föreskrifter och att praxis på detta område är alltför skiftande, vilket lätt skapar intryck av godtycke och undergräver respekten för besluten.

I promemorian redovisas vissa statistiska uppgifter som kan ge en uppfattning om i vilken utsträckning olika föreskrifter används. Av dessa uppgifter framgår bl. a. att föreskrifter under senare år meddelats för cirka en fjärdedel av dem som dömts till skyddstillsyn och en tredje- del av dem som frigivits villkorligt. Vidare framgår att föreskrifter vid skyddstillsyn främst gäller vård eller behandling och skadestånds- bctalning medan föreskrifterna för villkorligt frigivna i betydande ut- sträckning avser arbetsanställning och utbildning. Det föreligger så- lunda en betydande skillnad i användningen av föreskrifter vid skydds- tillsyn och villkorlig frigivning såvitt gäller föreskrifter om arbetsanställ- ning och skadeståndsbetalning. Det framgår också att vissa föreskrifter används i mycket ringa omfattning. Detta gäller framför allt föreskrif- ter om användande av fritid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar. I det redovisade materialet kan man slutligen även no- tera en tendens till en minskad användning av föreskrifter om skade- ståndsbetalning.

En översyn av bestämmelserna om särskilda föreskrifter har gjorts i promemorian och förslag har lagts fram som syftar till att åstadkomma en minskad användning av sådana föreskrifter. Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt att de nuvarande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden in- skränks.

Mot bakgrund av vad som anförts av kriminalvårdsberedningen, i departementspromemorian och i olika remissyttranden torde det inte råda någon tvekan om att det finns brister i den nuvarande tillämp- ningen av BrB:s bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet. Det skulle emellertid föra för långt att för den skull helt avskaffa möjligheterna att i vissa fall understryka det allmän- na skötsamhetskravet med särskilda föreskrifter. Rätt använda kan vissa slag av föreskrifter säkerligen vara till stöd för den dömde. Men jag vill ansluta mig till uppfattningen att sådana föreskrifter bör med- delas sparsamt och endast efter noggrant övervägande i varje särskilt fall. Det är därvid angeläget att se till att en tilltänkt föreskrift verkli- gen är realistisk och att det kan kontrolleras att den efterlevs. Starka skäl talar för en ordning som innebär att den skyddskonsulent som skall ha tillsyn över övervakningen som regel får tillfälle att yttra sig om be- hovet av föreskrift.

4 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 131

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 131 33

Föreskrift om användande av fritid och förfogande över arbetsför- tjänst eller andra tillgångar synes som nämnts redan nu förekomma mycket sparsamt och det torde vara svårt att finna fall då bestämmel- serna om dessa föreskrifter kan få en ändamålsenlig och realistisk-till- lämpning. Jag ansluter mig därför till förslaget att helt avskaffa möj- ligheten att meddela sådana föreskrifter.

l promemorian har även lagts fram förslag om att bestämmelserna i 26 kap. 15 % BrB angående särskild föreskrift om förbud att använda alkoholhaltiga drycker och ”annan liknande föreskrift” — varmed vid bestämmelsens tillkomst främst torde ha åsyftats förbud att använda narkotika — skall tas bort. Detta förslag har mötts av erinringar från flera remissinstanser. Det har därvid framhållits att en föreskrift om av- hållsamhet från alkohol eller narkotika, när det gäller en person som har problem med något av dessa medel och viljan att komma till rätta därmed, kan utgöra ett stöd för både honom själv och hans övervakare. Jag har för min del den uppfattningen att de fall då det eventuellt skul- le kunna vara meningsfullt med en föreskrift av det slag som det här är fråga om är mycket fåtaliga. Erfarenheten har visat att den nuva- rande möjlighetcn att meddela föreskrift utnyttjats i alltför vid omfatt- ning. Jag anser därför att övervägande skäl talar för den lösning som förordats i promemorian.

] fråga om bestämmelserna angående särskilda föreskrifter om vis- telseort eller bostad, utbildning eller arbete, läkarvård. nykterhetsvård eller annan vård eller behandling ansluter jag mig till promemorieför— slaget om en ändring av lagtexten som klargör att sådan föreskrift får användas endast när det finns skäl att anta att den dömde för sin anpassning i samhället behöver stöd av föreskriften i fråga.

Av 26 kap. 16 g" andra stycket BrB framgår bl. a. att övervaknings- nämndcn kan ändra meddelad föreskrift så snart den frigivnes utveck— ling och personliga förhållanden i övrigt föranleder därtill. Vidare kan vissa föreskrifter meddelas att gälla tills vidare. Jag finner det angelä- get understryka att övervakningsnämnderna bör kontinuerligt om— pröva givna föreskrifter och därvid skyndsamt upphäva eller ändra föreskrift som inte längre fyller något behov. vad särskilt gäller före— skrifter om vård vill jag i anslutning till socialstyrelsens uttalande un- der remissbehandlingen av promemorian påpeka att redan det förhål- landet att sådana föreskrifter f. n. används i jämförelsevis mycket stor omfattning inte i och för sig behöver tyda på att det i fortsättningen är motiverat att iaktta särskild återhållsamhet vid meddelande av dessa föreskrifter. Väsentligt är i detta fall liksom när det gäller övriga före- skrifter att föreskrift inte meddelas i andra fall än där behovet och - ändamålsenligheten är klart dokumenterad.

Föreskrift om skadeståndsbctalning intar en särställning i förhållan- de till övriga föreskrifter. Sådan föreskrift kan nämligen användas en—

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 131 39

bart för att förmå den dömde att ersätta den skada han har orsakat ge— nom brottet och således utan att det av individualpreventiva hänsyn är motiverat att ge sådan föreskrift.

Kriminalvårdsberedningen framhöll. att en föreskrift om'skadestånds— betalning ofta kan vara alltför betungande för den dömde och att den i så fall bara försämrar hans möjligheter till återanpassning. Samma in- ställning har också framförts under remissbehandlingen av beredning- ens betänkande. Dessa invändnit gar mot skadeståndsföreskrifter torde främst avse användningen av sådan föreskrift för den som friges från anstalt.

I promemorian föreslås att möjligheten att meddela föreskrift om skadeståndsbetalning skall kvarstå men att sådan föreskrift endast skall få meddelas i den mån detta inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället. Förslaget har godtagits av flertalet'remiss- instanser.

Den som har förpliktats att utge skadestånd på grund av brott är gi- vetvis skyldig att betala skadeståndet oberoende av vilken .påföljd domstolen väljer eller hur verkställigheten fortgår. Det måste därför anses naturligt att det bland de allmänna bestämmelserna om kriminal- vård i frihet finns en erinran om att den som är föremål för sådan vård bör göra vad han kan för att fullgöra den skadeståndsskyldighct som han har ådragit sig på grund av brottet (26 kap. ]4 & BrB). Ofta synes denna allmänna erinran vara tillräcklig men det förekommer onekligen fall, särskilt vid villkorlig dom och skyddstillsyn, då det kan framstå som befogat att kunna ge den dömde en särskild föreskrift om skade- ståndsbetalning. Givetvis bör i dessa sammanhang stor hänsyn tas till den dömdes personliga förhållanden och föreskrift bör inte ges om det finns risk att: den skulle äventyra hans möjligheter att klara upp andra svårigheter. Detta gäller särskilt vid villkorlig frigivning och vård utom anstalt, då en skadeståndsföreskrift oftast måste anses allt för be- tungande. Vad nu sagts gäller i synnerhet den första tiden efter frigiv- ningen. De tidigare nämnda statistiska uppgifterna tyder på att dom- stolar och nämnder visar ökad återhållsamhet vid användningen av fö— reskrift om skadeståndsbetalning. Trots detta synes det inte kunna ute- slutas att sådana föreskrifter fortfarande används i åtskilliga fall då det inte kan anses lämpligt. På grund av vad sålunda anförts ansluter jag mig till promemorieförslagct att särskild föreskrift om betalning av ska- destånd endast skall få meddelas i den mån den inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas mot- verka hans anpassning i samhället.

De nu förordade ändringarna beträffande möjligheterna att meddela föreskrifter förutsätter vissa ändringar i 26 kap. 15 & BrB. Dessa ändringar för i sin tur med sig en redaktionell ändring i lagen (1964:

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 131 40

450) om åtgärder mot samhällsfarlig asocialitet, vars regler om villkor- ligt anstånd med intagning på arbetsanstalt och villkorlig utskrivning från sådan anstalt innehåller hänvisningar till 26 kap. 15 & BrB i dess nuvarande lydelse. Beträffande villkorlig dom finns särskild bestäm- melse i 27 kap. 5 & BrB angående föreskrift om skadeståndsbetalning. Med hänsyn till dess avfattning och till att frågan om sådan föreskrift prövas av domstol synes någon ändring av denna bestämmelse inte vara påkallad. Självfallet skall emellertid samma omständigheter beaktas som när det gäller att i övriga fall meddela föreskrift om skadeståndsbetal- ning.

Om den som är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden, kan olika sanktioner vidtas mot honom. När det gäller den som är villkorligt frigiven från fängelse kan övervakningsnämnden _ förutom att meddela ny eller ändrad föreskrift eller att förordna om övervakning i de fall då den frigivne inte redan står under övervakning _— meddela varning, förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som bestämts vid frigivningen eller förelägga den frigivnc vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Om den som har fått villkorlig dom missköter sig, kan domstol besluta om varning eller förlänga prövo- tiden till tre år. Iakttager den som har dömts till skyddstillsyn inte vad som åligger honom, kan övervakningsnämnden vidta samma åtgär- der som kan tillgripas vid misskötsamhet under villkorlig frigivning. Prövotiden kan dock i sådant fall förlängas till fem år. Missköter sig den som har dömts till ungdomsfängelse eller internering och som vår- das utom anstalt, kan övervakningsnämnden besluta om varning eller förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Varning är ett formellt beslut som tas upp i protokoll och meddelas den dömde personligen. Övervakningsnämnds beslut att tilldela varning kan överklagas hos hovrätt eller central nämnd beroende på den ådöm- da påföljden. '

Om inte tidigare nämnda åtgärder vid misskötsamhet anses tillräck- ligaZ kan mera ingripande åtgärder vidtas. Villkorlig dom eller skydds- tillsyn kan undanröjas och annan påföljd bestämmas för den brottslig- het som omfattas av domen. Skyddstillsyn kan också förenas med an- staltsbehandling enligt 28 kap. 3 & BrB. Villkorlig frigivning kan förkla- ras förverkad och för den som vårdas utom anstalt kan beslut meddelas om återintagning i anstalt.

Kriminalvårdsberedningen föreslår att institutet varning liksom möj- ligheten att vid misskötsamhet meddela vitesföreläggande avskaffas samt att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kunna förlängas annat än på grund av ny kriminalitet. ' '

Under remissbehandlingen av beredningens betänkande var mening-' arna delade i fråga om förslaget att avskaffa institutet var-ning. Bl. a.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 131 .. 4l

framhölls att varning kan användas i tveksamma fall för att undvika förverkande. Med beaktande av denna synpunkt har i promemorian föreslagits att varning skall behållas som åtgärd vid misskötsamhet. Till stöd för förslaget har ytterligare anförts det förhållandet att, om vitesföreläggandct avskaffas, kommer vid vård utom anstalt efter dom på ungdomsfängelse ell'er internering möjligheten. att meddela varning att utgöra den enda sanktion som kan vidtas vid misskötsamhet utöver återintagning i anstalt. Motsvarande blir förhållandet vid villkorlig dom, skyddstillsyn och villkorlig frigivning från fängelse. om man i enlighet med kriminalvårdsberedningens förslag avskaffar möjligheten att för- länga prövotiden på grund av misskötsamhet som inte tagit sig uttryck i ny brottslighet. Vad sålunda anförts i promemorian har godtagits av flertalet remissinstanser.

Jag ansluter mig till de överväganden som ligger bakom det i pro— memorian framlagda förslaget .och förordar alltså att institutet varning behålls i sin nuvarande form. Jag förutsätter därvid att institutet inte kommer att utnyttjas i schablonartade former utan tillgrips med åter- hållsamhet och först efter noggranna överväganden.

Förslaget att avskaffa möjligheten till vitesföreläggande har vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen av såväl beredningens be- tänkande som promemorian. Vitesföreläggande torde knappast ha med- delats sedan möjligheten infördes genom BrB. Då denna sanktionsform således inte fyller någon praktisk funktion, bör den utgå ur BrB:s reg- ler om kriminalvård i frihet.

Även förslaget att prövotiden skall kunna förlängas endast när miss- skötsamhet tagit sig uttryck i ny brottslighet har godtagits av flertalet remissinstanser under remissbehandlingen av såväl kriminalvårdsbe- redningens betänkande som departementspromemorian. Förlängning av prövotid är en åtgärd som av den dömde i allmänhet torde uppfat- tas som en väsentlig skärpning av påföljden. Sanktionen bör därför också enligt min mening användas med stor återhållsamhet. En av be- redningen gjord undersökning av övervakningsnämndernas praxis visar att de flesta nämnderna under år 1971 inte meddelade något beslut om förlängning av prövotiden medan andra nämnder förlängde prövotiden i ganska många fall. Detta förhållande tyder på att möjligheten att an- vända ifrågavarande sanktionsform bör begränsas.

En av remissinstanserna har ansett det vara inkonsekvent att inskrän- ka nämndernas behörighet att förlänga prövotiden vid villkorlig frigiv- ning och samtidigt låta dem behålla möjligheten att från början fast- ställa olika långa prövotider. Jag delar inte denna uppfattning. Frånden frigivnes synpunkt torde det nämligen- framstå som ytterst betydelse- fullt att den för honom bestämda prövotiden verkligen står fast i varje fall så länge han inte gör-sig skyldig till ny brottslighet..

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 131 42

Kriminalvårdsberedningens förslag i denna del innebar att prövoti- den skulle kunna förlängas när den nya brottsligheten föranledde an- tingen ny dom eller beslut om åtalsunderlåtelse. [ promemorian har möjligheten att förlänga prövotiden begränsats till det första fallet. Mot promemorians förslag har ett par remissinstanser invänt, att om det inte är möjligt att förlänga prövotiden i anledning av beslut om åtals- underlåtelse, detta kan leda till att åtal i en del fall kommer att väckas bara för att domstol skall få möjlighet att förlänga prövotiden enligt en äldre dom.

Som en av dessa remissinstanser även anmärkt torde emellertid un- der prövotiden meddelade beslut om åtalsunderlåtelse i regel gälla brott som har förövats ganska kort tid efter det att en dom på skyddstillsyn har meddelats. l remissyttrandet har därför ifrågasatts om inte sådant beslut bör komma till övervakningsnämndens kännedom för att beak- tas vid omprövning av övervakningen. Jag anser detta förslag välbe- tänkt och avser att i annat sammanhang förelägga Kungl. Maj:t för— slag om författningsändring som innebär att åklagare blir skyldig att lämna underrättelse till övervakningsnämnd angående beslut om åtals- underlåtelse för den som är dömd till skyddstillsyn och för vilken prö- votiden ännu inte har gått ut. Däremot anser jag det rimligt att frå— gan om prövotiden skall förlängas med anledning av ny brottslighet prövas av domstol. Jag ansluter mig sålunda till det i promemorian framlagda förslaget att förlängning av prövotid endast skall kunna komma i fråga i samband med ny dom.

Intagning i anstalt på grund av misskötsamhet är den mest kännbara sanktionen för den dömde. Jag anser det därför vara väl motiverat. att, som föreslagits i promemorian. genom ändringar i lagtexten tydligare än f. n. markera att sådan åtgärd ej bör tillgripas annat än i anledning av grov misskötsamhet och i så fall först när frivårdens resurser kan anses uttömda.

l promemorian föreslås i överensstämmelse med vad kriminalvårds- beredningen förordat att möjlighet införs för den som står under över- vakning att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra. Med sist- nämnda slag av beslut avses även beslut som fattas med anledning av den föreslagna obligatoriska omprövningcn sedan övervakningen varat ett år och beslut om förlängning av övervakningen enligt den föreslagna bestämmelsen i 28 kap. 5 % tredje stycket BrB. Såvitt gäller möjligheten att föra talan mot beslut som innebär att övervakningen inte skall upp- höra har emellertid i promemorian gjorts undantag för den som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt och som enligt gällande bestämmelser skall stå under över- vakning så länge påföljden varar. Ungdomsfängelsc och internering skall upphöra när viss i BrB angiven längsta tid har förflutit men ungdoms-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 131 43

fängelsenämnden resp. interneringsnämnden kan dessförinnan besluta att påföljden och därmed övervakningen skall upphöra. Eftersom de centrala nämndernas beslut över huvud taget inte kan överklagas bör det enligt promemorian inte heller komma i fråga att för dessa fall införa klagorätt mot beslut att övervakning skall bestå. Jag ansluter mig till dessa ställningstaganden.

De författningsändringar som föreslagits i det föregående bör träda i kraft den 1 januari 1974.

Den föreslagna ändringen i 28 kap. 5 % BrB, som innebär att över- vakningstiden automatiskt upphör efter två år, om beslut inte meddelas om förlängd övervakning, gör det nödvändigt att reglera den situation som uppstår vid lagens ikraftträdande genom en särskild övergångsbe- stämmelse. Genom en sådan bestämmelse bör föreskrivas att övervak- ning, som har pågått i två är eller längre när lagen träder i kraft, inte upphör förrän viss tid efter ikraftträdandet. Med anledning av påpe— kanden under remissbehandlingen bör denna tid vara något längre än vad som föreslagits i promemorian. Jag förordar att tiden bestäms till tre månader. Genom en sådan övergångsreglering får övervaknings- nämnden tillfälle att ta upp till prövning de fall där det av särskilda skäl kan vara anledning att besluta om förlängd övervakning.

8. Lagförslag

I" enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.

9. Specialmotivering

9.1. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

26 kap. 12 5

26 kap. 12 5

[' den allmänna motiveringen har jag framhållit att det för den vill- korligt frigivnes äteranpassning är av stor betydelse att en effektiv övervakning kommer till stånd snarast efter det att behovet av övervak- ning har aktualiserats. I den mån övervakare inte är förordnad när över- vakningen träder i kraft, bör skyddskonsulenten ha möjlighet att interi-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 131 44

mistiskt utse övervakare. Jag föreslår därför att ett tillägg görs till första stycket som innebär att skyddskonsulent får rätt att för tiden intill dess övervakningsnämnden beslutat i frågan förordna övervakare.

14 &

l överensstämmelse med vad som förordats i den allmänna motive- ringen har orden ”föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap” utgått ur lagtexten och såvitt avser första ledet ersatts med uttrycket ”iakttaga skötsamhet”. Av vad jag tidigare anfört framgår att skötsamhetsbegreppet i detta sammanhang inte får ges en alltför vid- sträckt innebörd. Vad det här närmast kan bli fråga om att rubricera som misskötsamhet är sålunda handlingssätt som klart står i strid mot någon av grundförutsättningarna för kriminalvård i frihet, dvs. att den frigivnc skall söka anpassa sig i samhället och avhålla sig från nya brott.

"1.5 &

I denna paragraf finns bestämmelser om de särskilda föreskrifter som en villkorligt frigiven kan åläggas att iaktta under prövotiden när det prövas lämpligt för att främja hans anpassning i samhället. Sådan sär- skild föreskrift kan f. n. avse vistelseort eller bostad, användande av fri- tid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkohol. Annan liknande före- skrift får också meddelas. Om det anses erforderligt får det föreskrivas att den frigivnc skall i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behand- ling. Har den frigivnc förpliktats att ersätta genom brottet uppkommen skada, kan vidare meddelas föreskrifter om tid och sätt för skadestånds- skyldighetens fullgörande.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen har den nuva- rande tillämpningen av dessa bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet inte varit helt tillfredsställande. Er- farenheten visar sålunda att man bör sträva efter en ordning som inne- bär att föreskrifter av detta slag meddelas sparsamt och endast efter nog- grann utredning i varje enskilt fall.

Av skäl som redovisats i det föregående har till en början den änd- ringen vidtagits i paragrafen att möjligheten att meddela föreskrift om användande av fritid, om förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar liksom om förbud att använda alkoholhaltiga drycker samt ”annan liknande föreskrift” har tagits bort.

Vad gäller återstående föreskrifter -— särskilt de som avser vistelseort eller bostad och utbildning eller arbete — bör som tidigare nämnts en minskad användning eftersträvas. Detta förutsätter en noggrann pröv—'

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 131 - 45

ning i varje enskilt fall så att föreskrift inte tillgrips i andra samman- hang än där behovet och ändamålsenligheten är klart dokumenterad. Jag har redan framhållit att det i detta sammanhang är särskilt ange- läget att se till att en tilltänkt föreskrift är realistisk och att det kommer ' att gå att kontrollera att den efterlevs. Det är vidare önskvärt att den skyddskonsulent som skall ha tillsyn över övervakningen i görligaste mån får tillfälle att yttra sig om behovet av en tilltänkt föreskrift. I syfte att nu nämnda synpunkter skall komma tydligare till uttryck i lagtexten har den ändringen vidtagits i paragrafen att det anges att föreskrift av nu angivet slag endast får användas när det finns skäl att anta att den frigivnc för sin anpassning i samhället behöver stöd av en sådan föreskrift. Jag vill i detta sammanhang ånyo betona betydelsen av att övervakningsnämnderna, som förutsätts i 26 kap. 16 å andra stycket, kontinuerligt omprövar givna föreskrifter och skyndsamt upphäver eller ändrar föreskrift som inte längre fyller någon funktion.

I överensstämmelse med vad jag förordat i den allmänna motive— ringen har slutligen såvitt angår föreskrift om betalning av skadestånd i lagtexten vidtagits den ändringen att det nu anges att sådan föreskrift får meddelas endast i den mån den inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.

18%

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har den ändring- en vidtagits i paragrafen att bestämmelserna om möjlighet för övervak- ningsnämnd att förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som bestämts vid frigivningen eller att förelägga den frigivnc vid vite att iakt- ta meddelad föreskrift har tagits bort.

195

!.

I denna paragraf ges bestämmelser om under vilka förutsättningar övervakningsnämnd kan förklara en villkorligt medgiven frihet förver- kad. .

Den vidtagna ändringen syftar till att bättre än f.n. klargöra att den ' kännbara sanktion som det'här är fråga om inte bör tillgripas annat än i anledning av allvarlig misskötsamhet och i så fall först när frivårdens resurser kan anses uttömda." -

20å

Ändringarna i denna paragraf har endast betingats av den ändring i 18 å som innebär att övervakningsnämnd ej längre skall kunna meddela beslut om förlängd prövotid.

5 Rikrdagen 1973. 1 saml. Nr 131

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973: 131 46

27 kap. 4 %

27 kap. 4 %

65

I paragrafen regleras de åtgärder som kan vidtagas om den villkorligt dömde missköter sig under prövotiden. Här vidtagna ändringar betingas av samma skäl som föranlett motsvarande ändring i 26 kap. 18 5. Det skall sålunda inte längre vara möjligt att förlänga prövotiden för vill- korlig dom på grund av misskötsamhet, som inte tagit sig uttryck i ny brottslighet.

28 kap. 5 %

28 kap. 5 %

I den allmänna motiveringen har framhållits att det är angeläget att få till stånd en kortare och mera effektiv övervakning vid skyddstillsyn. I enlighet med dessa överväganden och på tidigare anförda skäl har i paragrafen införts en ny regel som innebär att övervakningenskall upp- höra utan särskilt förordnande när två år av prövotiden har förflutit. Denna nya regel — som fått sin plats i ett nytt tredje stycke — skall givetvis endast betraktas som subsidiär till föreskriften i andra stycket första punkten om att övervakningen skall hävas så snart den inte läng- re behövs.

Mcd tanke på fall då det vid utgången av tvåårstiden alltjämt förelig- ger ett klart behov av övervakning har i det nya tredje stycket även in- förts en regel som ger övervakningsnämnd rätt att, om den dömde av särskilda skäl anses vara i behov av förlängd övervakning, förordna om sådan dock längst till prövotidens utgång. Som jag redan framhållit i den allmänna motiveringen bör det avgörande för tillämpningen av denna undantagsbestämmelse vara om det i det enskilda fallet förelig- ger några sådana omständigheter i fråga om den dömdes aktuella situa- tion eller levnadsförhållanden som visar att han har ett särskilt behov av övervakarens fortsatta stöd. I—lar övervakningen upphört vid två- årstidens utgång, kan övervakningsnämnden därefter på nytt ställa den dömde under övervakning till prövotidens slut. Av den föreslagna bestämmelsen följer att också för sådant beslut krävs särskilda skäl.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973: 131 47

7—8 åå

Här vidtagna ändringar, som står i överensstämmelse med motsva- rande ändringar i 26 kap. 18 och 19 55, innebär att möjligheten att för- länga prövotiden och förelägga den dömde vid vite att iakttaga med- delad föreskrift avskaffas och att förutsättningarna för att undanröja skyddstillsynen eller förordna om behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 % skärps.

95

I denna paragraf vidtagen ändring betingas av den ändringen i 28 kap. 7 5 som innebär att övervakningsnämnd ej längre får förlänga prövotiden vid skyddstillsyn.

29 kap. 8 5

l lagrummet regleras de åtgärder som kan vidtas om den, som efter dom på ungdomsfängelse överförts till vård utom anstalt, missköter sig. Av samma skäl som lett till motsvarande ändring i 26 kap. 18 & har föreskriften om möjlighet att förelägga den dömde vid vite att iaktta meddelad föreskrift tagits bort.

30 kap. 11 &

30 kap. 11 &

34 kap. 4——6 åå

DeSSa lagrum innehåller bestämmelser-som äger tillämpning i fall då den som villkorligt frigivits från fängelse eller som dömts till villkorlig dom eller till skyddstillsyn därefter lagföres för ytterligare brott.

Av 34 kap. 1 5 följer att domstol i sådant fall kan välja mellan att förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse även det andra brottet, döma särskilt till påföljd för detta brott eller, om den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art. Väljer domstolen något av de två först nämnda alternativen, äger den enligt förevarande paragrafer vidta vissa åtgärder med anledning av den tidigare ådömda påföljden.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973: 131 . 48

Genom hänvisning till 26 kap. 18 % resp. 27 kap. 6 5 och 28 kap. 9 & har domstolen sålunda f.n. möjlighet att bl.a. förlänga prövotiden. Efter vidtagna ändringar i nämnda paragrafer kommer hänvisningarna inte längre att ha denna innebörd. För att domstol även i fortsättningen skall kunna förlänga prövotiden till följd av nya brott har därför sär- skilda bestämmelser härom tagits in i förevarande paragrafer.

37 kap.

7—9 55

Lagrummen innehåller bestämmelser om rätt för den som är föremål för kriminalvård i frihet att klaga över vissa beslut av övervaknings- nämnd. Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har denna klagorätt utvidgats till att även omfatta förordnande av övervakare och, såvitt avser villkorligt frigiven eller den som dömts till skydds- tillsyn, beslut som innebär att övervakningen inte skall upphöra.

I 26 kap. 12 & föreslås sådan ändring att övervakare skall kunna förordnas interimistiskt av skyddskonsulenten. Beslutet gäller endast till dess nämnden prövat frågan. Något behov av att kunna överklaga sådant beslut föreligger därför inte.

38 kap.

9 och 11 åå

Förslaget att avskaffa möjligheten att förelägga den dömde vid vite att iaktta meddelad föreskrift har fått till följd att 11 å, som inne- håller bestämmelser om utdömande av förelagt vite, kan utgå. Förslaget har vidare föranlett en följdändring i 9 5.

Övergångsbestämmelser

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås här, att om den som dömts till skyddstillsyn står under övervakning vid ikraftträdandet den 1 januari 1974, övervakningen inte på grund av änd- ringen i 28 kap. 5 5 skall upphöra utan särskilt förordnande före ut- gången av mars 1974, om inte prövotiden utgår dessförinnan.

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

De ändringar, som tidigare föreslagits beträffande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter för den som är föremål för kriminalvård i frihet, har föranlett vissa formella ändringar i 10 och 16 åå lagen om åtgärder mot samhällsfarlig asocialitet. Dessa lagrum, som avser

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973: 131 49

villkorligt anstånd med intagning på arbetsanstalt resp. villkorlig ut- skrivning från sådan anstalt, innehåller nämligen hänvisningar till 25 kap. 15 & BrB i dess nu gällande lydelse.

10. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag om ändring i lagen (1964:-450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll, utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 1.31

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

50