Kungl. Maj:ts proposition med försIag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1973 Prop. 1973: 131
Nr 131
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet, m. m.; given Stuckholmns slott
den 11 maj 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
CARL GUSTAF
LENNART GEIJER
Propositienens huvudsakliga innehåll ". I propositionen föreslås vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Enligt förslaget skall övervakningstiden vid skyddstillsyn i princip förkortas från tre till två är. När särskilda skäl föreligger därtill får förordnas att övervakningen skall fortsätta, dock längst till prövotidens utgång. Någon ändring i fråga om prövotidens längd, tre år, föreslås inte. Vidare föreslås en omformulering av de allmänna föreskrifterna om vad den som villkorligt frigivits från fängelsestraff eller som efter dom på ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt eller som erhållit villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn är skydig att iaktta under prövotiden. Förslaget innebär också en utmönstring av vissa av de särskilda föreskrifter som kan meddelas angående den dömdes livsföring under prövotiden. Förlängning av prövotiden skall enligt förslaget inte kunna ske i annat sammanhang än vid ny dom för annan brottslighet. Slutligen föreslås införande av möjlighet för den dömde att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra.
1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 131
Prop. 1973: 131 [0]
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 38 kap. 11 § skall upphöra att gälla, dels att 26 kap. 12, 14, 15, 18—20 88, 27 kap. 4 och 6 §§, 28 kap.
5, 7—9 §8, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 §, 34 kap. 4—6 8§, 37 kap.
7—9 88 samt 38 kap. 9 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 KAP.
12 8
Övervakningen handhaves av Övervakningen handhaves av övervakningsnämnd. Övervakare övervakningsnämnd. Övervakare förordnas av nämnden. förordnas av nämnden. Skydds-
konsulent hos nämnden får dock
förordna övervakare för tiden in-
till dess nämnden beslutat i frå-
gan. |
Har till övervakare förordnats annan än skyddskonsulent hos övervakningsnämnden, skall övervakningen stå under överinseende av sådan konsulent.
14 8
Den frigivne skall under prövo- Den frigivne skall under prövotiden föra ett ordentligt och lag- tiden iakttaga skötsamhet, efter lydigt leverne, undvika skadligt förmåga söka försörja sig samt i sällskap, efter förmåga söka för- övrigt ställa sig till efterrättelse sörja sig samt i Övrigt ställa sig vad som åligger honom enligt dentill efterrättelse vad som iligger na balk eller enligt föreskrift eller honom enligt denna balk eller en- anvisning som meddelats med ligt föreskrift eller anvisning som stöd därav. Har han förpliktats meddelats med stöd därav. Har ersätta genom brottet uppkommen han förpliktats ersätta genom brot- skada, skall han göra vad i hans tet uppkommen skada, skall han förmåga står att fullgöra denna göra vad i hans förmåga står att skyldighet. fullgöra denna skyldighet.
15 8
När det prövas lämpligt för att När det finnes skäl att antaga främja den frigivnes anpassning i att den frigivne för sin anpassning samhället, skola särskilda före- i samhället behöver stöd av särskrifter, gällande under viss tid skild föreskrift om vad han har eller tills vidare, meddelas rö- att iakttaga under prövotiden, må rande vad han har att iakttaga sådan föreskrift meddelas för viss under prövotiden. Sådan föreskrift tid eller tills vidare. Särskild föremå avse vistelseort eller bostad, skrift må avse användande av fritid, förfogande 1. vistelseort eller bostad under över arbetsförtjänst eller andra till- viss tid, högst ett år åt gången,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gångar, allt under viss tid, högst 2. utbildning eller arbetsanställett år åt gången, utbildning, ar- ning, . betsanställning eller förbud att an- 3. läkarvård, nykterhetsvård eller vända — alkoholhaltiga drycker. annan vård eller behandling i eller Annan liknande föreskrift må ock utom sjukhus eller annan dylik meddelas. inrättning.
Om det finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning underkasta sig Våkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling.
Har den frigivne förpliktats er- Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen sätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skade- rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande. ståndsskyldighetens fullgörande i
den mån sådana föreskrifter ej
med hänsyn till den frigivnes eko-
nomiska situation och övriga om-
ständigheter kan antagas motver-
ka hans anpassning i samhället.
18 8
Iakttager den frigivne icke vad Iakttager den frigivne icke vad som åligger honom enligt denna som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller an- balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd visning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, därav, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 eller meddela föreskrift enligt 15 $, efter omständigheterna $, besluta att varning skall med- 1. besluta att varning skall med- delas den frigivne. delas den frigivne, 2. förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda tiden, 3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
19 §
Kan det antagas att villkorligt Har villkorligt frigiven allvarligt frigiven som åsidosatt sina ålig- åsidosatt sina åligganden och kan ganden icke skall låta sig rätta det antagas att han icke skall låta genom åtgärd som avses i 18 §, sig rätta genom annan åtgärd som må övervakningsnämnden förklara övervakningsnämnden äger vidtaden villkorligt medgivna friheten ga, må nämnden förklara 'den villförverkad. korligt medgivna friheten förver-
kad.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 8
Beslut om åtgärd som avses i Åtgärd som avses i 18 § må ej 18 eller 19 § må meddelas även beslutas efter prövotidens utgång. efter prövotidens utgång därest Beslut om åtgärd som avses i 19 § frågan av Övervakningsnämnden må meddelas även efter prövoupptagits dessförinnan. Efter prö- tidens utgång, därest frågan av voltidens utgång må ej, utan att övervakningsnämnden = upptagits prövotiden förlänges enligt 18 §, dessförinnan. beslutas annan åtgärd som där av- Ses.
27 KAP.
4§
Den dömde skall under prövo- Den dömde skall under prövotiden föra ett ordentligt och lag- tiden iakttaga skötsamhet och efter lydigt leverne, undvika skadligt förmåga söka försörja sig. sällskap samt efter förmåga söka försörja sig.
6 §
Iakttager den dömde icke vad Takttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av som åligger honom till följd av den villkorliga domen, må dom- den villkorliga domen, må domstol, om åklagare före prövotidens stol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna efter omständigheterna
1. besluta att varning skall med- 1. besluta att varning skall meddelas den dömde, elas den dömde,
2. meddela föreskrift enligt 5 § 2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad fö- eller ändra tidigare meddelad föreskrift, reskrift,
3. förlänga prövotiden till tre 3. undanröja den villkorliga doår, men och bestämma annan påföljd
4. undanröja den villkorliga do- för brottet. men och bestimma annan påföljd för brottet.
Efter prövotidens utgång må Åtgärd enligt första stycket I åtgärd som sägs i första stycket I eller 2 må ej beslutas efter prövooch 2 ej beslutas, med mindre prö- tidens utgång. votiden förlänges.
Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas till böter som jämlikt 2 § ådömts jämte den villkorliga domen.
28 KAP. 58
Under prövotiden skall den Skyddstillsyn skall vara förenad dömde stå under övervakning. med övervakning från prövotidens
början.
Finnes övervakning icke längre Finnes övervakning icke längre
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vara erforderlig, skall förordnas om vara erforderlig, skall förordnas dess upphörande. Så länge prövo- om dess upphörande. När skäl äro tiden varar, må den dömde, när därtill, må den dömde ånyo ställas skäl äro därtill, ånyo ställas under under övervakning. övervakning. Beslut som nu avses meddelas av Öövervakningsnämnd.
Övervakning skall upphöra utan
särskilt förordnande, när två år
av prövotiden har förflutit. Anses
den dömde av särskilda skäl vara
i behov av förlängd övervakning,
må förordnas om övervakning för
tiden därefter, dock längst till
prövotidens utgång.
Beslut enligt denna paragraf
meddelas av övervakningsnämnd.
78
Iakttager den dömde icke vad Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av som åligger honom till följd av domen å skyddstillsyn, äger över- domen å skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden, utom att för- vakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller med- ordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, dela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna besluta att varning skall meddelas
I. besluta att varning skall med- den dömde. delas den dömde,
2. förlänga prövotiden till högst fem år,
3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
Åtgärd som avses i denna paragraf må ej av övervakningsnämnden beslutas efter prövotidens utgång.
83 Har den dömde åsidosatt sina Har den dömde allvarligt åsidoåligganden och kan det antagas att satt sina åligganden och kan det han icke skall låta sig rätta genom antagas att han icke skall låta sig åtgärd som övervakningsnämnden rätta genom åtgärd som övervakäger vidtaga, skall nämnden hos ningsnämnden äger vidtaga, skall åklagare göra framställning att vid nämnden hos åklagare göra framdomstol föres talan om undanrö- ställning att vid domstol föres tajande av skyddstillsynen eller om lan om undanröjande av skyddsbehandling varom stadgas i 3 §. tillsynen eller om behandling var-
om stadgas i 3 §.
Talan som nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.
9 8
Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse till följd av domen å skyddstillsyn samt till böter som enligt 2 § ådömts jämte skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.
Finnas tillräckliga skäl ej före- Finnas tillräckliga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsy- ligga att undanröja skyddstillsynen, må rätten i stället besluta åt- nen, må rätten i stället besluta åtgärd som avses i 7 8 eller, om den gärd som avses i 7 § eller, om den dömde fyllt aderton år, förordna dömde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling att han skall undergå behandling enligt 3 §. Föres talan om sådan enligt 3 §. Föres talan om sådan behandling, må i stället beslutas behandling, må i stället beslutas undanröjande av skyddstillsynen undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd som avses i 7 8. Har eller åtgärd som avses i 7 §. Har
prövotiden utgått må ej, utan att prövotiden utgått, må ej beslutas
prövotiden förlänges enligt 7 §, åtgärd som avses i 7 §. beslutas annan åtgärd som där av- Ses.
29 KAP. 8§
Takttager den som vårdas utom Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho- anstalt icke vad som åligger honom enligt denna balk celler enligt nom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som med- föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger över- delats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att med- vakningsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 8, dela föreskrift enligt 26 kap. 15 8, efter omständigheterna besluta att besluta att varning skall meddelas” varning skall meddelas honom, så honom. ock förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
30 KAP.
11 §
Takttager den som vårdas utom Takttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho- anstalt icke vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt nom enligt denna balk eller cenföreskrift eller anvisning som med- ligt föreskrift eller anvisning som delats med stöd därav, äger över- meddelats med stöd därav, äger vakningsnämnden, utom att med- övervakningsnämnden, utom att dela föreskrift enligt 26 kap. 15 8, meddela föreskrift enligt 26 kap. efter omständigheterna besluta att 15 8, besluta att varning skall medvarning skall meddelas honom, så delas honom. ock förelägga honom vid vite att iaktraga meddelad föreskrift.
34 KAP.
4§
Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från fängelse, må den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad; dö-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse mes enligt 1 § 2 till fängelse på viss tid, skall sådan förklaring meddelas, om ej särskilda skäl äro däremot.
Beslutas ej förverkande enligt Beslutas ej förverkande enligt
första stycket, äger rätten besluta första stycket, äger rätten besluta åtgärd som avses i 26 kap. 18 8. åtgärd som avses i 26 kap. 18 §
eller förlänga prövotiden med
högst ett år utöver den vid frigiv-
ningen bestämda tiden.
Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må ej beslutas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
5 §
Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt 1 § I meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens början.
Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rät- Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i 27 ten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 8 1I—3, dock endast om kap. 6 8 I eller 2 eller förlänga fråga därom uppkommer i mil prövotiden till tre år, dock endast vari den dömde häktats eller erhål- om fråga därom uppkommer i mål
lit del av åtal före prövotidens ut- vari den dömde häktats eller erhål-
gång. lit del av åtal före prövotidens ut-
gång.
Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 må ej ske, med mindre
fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del
av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
68 Är den tidigare ådömda påfölj- Är den tidigare ådömda påfötljden skyddstillsyn, må rätten vid den skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning av 1 3 1 eller 2 besluta tillimpning av 1 § I eller 2 besluta åtgärd eller behandling som avses åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 9 8. 128 kap. 9 § eller förlänga prövo-
tiden till högst fem år.
Dömes med tillimpning av 1 8 3 till fängelse, skall vid straffets bestämmande gälla vad i 28 kap. 9 § stadgas.
Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
37 KAP.
78 Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av Öövervakningsnämnds beslut i ärende om villkorlig frigivning.
Åtnöjes villkorligt frigiven icke Åtnöjes villkorligt frigiven icke med Öövervakningsnämnds beslut med övervakningsnämnds beslut angående ställande under övervak- angående övervakning enligt 26 ning enligt 26 kap. 11 8, föreskrift kap. 11 §, förordnande av överva-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse enligt 26 kap. 15 § eller åtgärd en- kare enligt 26 kap. 12 §, föreskrift ligt 26 kap. 18, 19 eller 22 §, äger enligt 26 kap. 15 § eller åtgärd enhan hos kriminalvårdsnämnden på- ligt 26 kap. 18, 19 celler 22 8, äger kalla prövning av beslutet. han hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av beslutet.
8 §
Den som dömts till skyddstillsyn Den som dömts till skyddstillsyn må genom besvär hos hovrätt föra må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds talan mot övervakningsnämnds bebeslut angående ställande under slut angående övervakning enligt övervakning enligt 28 kap. 5 §, åt- 28 kap. 5 8, förordnande av övergärd enligt 28 kap. 7 eller 11 § vakare enligt 28 kap. 6 §, åtgärd eller föreskrift som avses i 26 kap. enligt 28 kap. 7 eller 11 8 eller fö- 13 8. Besvärstiden räknas från den reskrift som avses i 26 kap. 15 8. dag då han erhöll del av beslutet. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.
9 8
Åtnöjes icke den som dömts till Åtnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslut med övervakningsnämnds beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 om förordnande av övervakare kap. 11 eller 14 § eller angående enligt 29 kap. 7 § eller 30 kap. föreskrift som avses i 26 kap. 15 §, 10§ eller med nämndens beslut äger han hos ungdomsfängelse- enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 nämnden eller interneringsnämn- kap. 11 eller 14 § eller angående den påkalla prövning av beslutet. föreskrift som avses i 26 kap. 15 §, äger han hos ungdomsfängelscnämnden eller interneringsnämnden påkalla prövning av beslutet.
38 KAP.
9 §
Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 8 såvitt ket, 12 eller 13 8 eiler 15 8 såvitt angår tillämpning av 10 § andra angår tillämpning av 10 § andra stycket länder omedelbart till ef- stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda för- terrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöran- ordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, vite, prövotid gående föreskrifter, prövotid eter eller tid för ungdemsfängelse. tid för ungdomsfängelse. Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon som ej fyllt tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 8, äger rätten förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8§ om återintagning 1 anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 8
Vite som förelagts med stöd av 26 kap. 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller 34 kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast om åklagare efter framställning av övervakningsnämnden anhängiggör talan därom innan den ådömda påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört. Sådan talan skall anses anhängiggjord, då ansökan om utdömande av vitet delgavs den dömde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Står den som dömts till skyddstillsyn under övervakning vid ikraftträdandet, skall övervakningen ej på grund av ändringen i 28 kap. 5 § upphöra utan särskilt förordnande före utgången av mars 1974, om ej prövotiden utgår dessförinnan.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet
Härigenom förordnas, att 10 och 16 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Vad i 26 kap. 12—214 §§, 15 § Vad i 26 kap. 12—14 8§, 15 § första stycket samt 16 och 17 §§ = första stycket I och 2 samt 16 och brottsbalken stadgas skall äga 17 §§ brottsbalken stadgas skall motsvarande tillämpning beträf- äga motsvarande tillämpning befande den som erhållit villkorligt träffande den som erhållit villkor-
anstånd. Övervakare må ock för- ligt anstånd. Övervakare må ock
ordnas och föreskrift enligt 26 förordnas och föreskrift enligt 26 kap. 15 § första stycket brottsbal- kap. 15 § första stycket I eller 2 ken meddelas av rätten vid beslu- brottsbalken meddelas av rätten tet om villkorligt anstånd. vid beslutet om villkorligt anstånd.
16 §
Villkorligt utskriven skall stå under övervakning.
I beslut om villkorlig utskrivning skall fastställas en prövotid om två o ar.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid i 26 kap. 12—14 §§, 15 § Vad i 26 kap. 12—14 88, 15 § första stycket samt 16 och 17 §§ första stycket I och 2 samt 16 och brottsbalken stadgas skall äga mot- 17 §§ brottsbalken stadgas skall svarande tillämpning beträffande äga motsvarande tillämpning beden som utskrivits villkorligt. träffande den som utskrivits vill-
korligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 11 maj 1973.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet m. m. och anför.
1 Inledning
Inom kriminalvården har sedan länge bedrivits ett omfattande reformarbete. För att tillgodose behovet av en enhetlig planering och för att få underlag för en ändamålsenlig prioritering av redan framlagda eller väntade reformförslag på detta område tillkallades i oktober 1971 en särskild utredning som sedermera antog namnet kriminalvårdsberedningen.! Beredningen hade i uppdrag att samordna de insatser som kunde fordras inom kriminalvården samt att prioritera insatserna inbördes och i förhållande till krav på resursförstärkningar inom andra områden av samhällslivet. Beredningen avslutade sitt arbete i september 1972. I betänkandet (SOU 1972: 64) Kriminalvård drar beredningen upp riktlinjer för en genomgripande reform av både anstaltsvården och frivården. Beredningen finner att dess förslag kräver ändrad lagstiftning i ficra avseenden men har inte utformat några författningsförslag.
Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över betänkandet och Kungl. Maj:t har därefter i årets statsverksproposition (1973: 1 bil. 4 s. 76—164) förelagt riksdagen sina ställningstaganden till huvuddragen 1 kriminalvårdsberedningens reformförslag. I propositionen anges sålunda de riktlinjer som bör följas vid den fortsatta reformeringen av kriminalvården, I samband därmed anförs att en stor del av de frågor som rör anstaltsvårdens framtida inriktning förutsätter lagindringar samt att avsikten är att senare under innevarande år förelägga riksdagen förslag till en ny behandlingslag och därav föranledda ändring-
2 Statssekreteraren Ove Rainer, ordförande, riksdagsledamöterna Astrid Bergegren, Arne Gadd, Nils-Eric Gustafsson, Sten Sjöholm och Anders Wijkman samt departementsrådet Sven Andersson och generaldirektören Bo Martinsson.
ar i brottsbalken (BrB). Vidare anförs att förslag också kommer att
frivårdens arbetsformer (s. 149). De sålunda framlagda riktlinjerna har i allt väsentligt godtagits av riksdagen (JuU 15, rskr 132). De av beredningens förslag rörande frivården som kräver ändrad lagstiftning redovisas i betänkandets kap. 17 om övervakning. Med utgångspunkt i dessa förslag och de i anledning därav i statsverkspropositionen angivna riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet har inom justitiedepartementet i februari 1973 upprättats en promemoria (Ds Ju 1973: 3) angående övervakning vid kriminalvård i frihet m. m. Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårdsnämnden, interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden, riksrevisionsverket, socialutredningen, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter, Övervakarnas riksförbund, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Svenska fångvårdssällskapet, Skyddsvärnet i Stockholm, Skyddsvärnet i Göteborg och Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare. Kriminalvårdsstyrelsen har överlämnat yttranden från kriminalvårdsdirektörerna i några räjonger. Till kriminalvårdsnämndens yttrande har bilagts yttranden från vissa övervakningsnämnder.
2 Gällande rätt Enligt BrB kan kriminalvård i frihet förekomma på grund av beslut om villkorlig frigivning från fängelse (26 kap. 6—24 §§), villkorlig dom (27 kap. 3—7 8§) eller dom på skyddstillsyn (28 kap. 4—11 §§) eller på grund av beslut om överförande till vård utom anstalt av den som dömts till ungdomsfängelse (29 kap. 4—12 §§) eller internering
(30 kap. 9—15 §§).
Den som undergår fängelse på viss tid kan friges villkorligt när två tredjedelar av tiden eller, om särskilda skäl föerligger, halva tiden har avtjänats. Verkställigheten måste dock alltid ha pågått minst fyra månader innan villkorlig frigivning kan ske. Fråga om sådan frigivning prövas av övervakningsnämnd, om det ådömda fängelsestraffet inte överstiger ett år, och i annat fall av den centrala kriminalvårdsnäronden (16 8 lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken och kungörelsen (1965: 625) om inskränkning i övervakningsnämnds befogenhet att pröva fråga om villkorlig frigivning). I beslut om villkorlig frigiv-
Prop. 1973: 131 | 13
ning skall en prövotid bestämmas. Denna får inte understiga ett år och inte överstiga tre år. Om den tid som vid frigivningen återstår av straffet överstiger tre år, kan prövotiden dock bestämmas till högst fem år.
Under prövotiden skall den frigivne stå under övervakning. Om övervakningsnämnden vid frigivningen eller senare finner att övervakning inte behövs, kan nämnden besluta att övervakning inte skall äga rum. Så länge prövotiden varar, kan beslut meddelas om att den frigivne skall ställas under övervakning. Övervakningsnämnd har hand om Övervakningen och förordnar övervakare. Kriminalvårdssnämnden kan också i samband med beslut om frigivning förordna att den frigivne inte skall stå under övervakning eller, om övervakning skall ske, förordna övervakare.
Den som är villkorligt frigiven och står under övervakning är skyldig att hålla övervakaren underrättad om sin bostad och arbetsanställning. Han skall också inställa sig hos övervakaren på kallelse och i övrigt hålla kontakt med honom enligt hans anvisningar. Det åligger vidare den frigivne att under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne och att undvika skadligt sällskap. Han är vidare skyldig att efter förmåga söka försörja sig och att i övrigt rätta sig efter vad som åligger honom enligt BrB celler enligt de särskilda föreskrifter eller anvisningar som kan ha meddelats honom med stöd av BrB. Om han har ålagts att utge skadestånd på grund av brottet, måste han också göra vad som står i hans förmåga för att fullgöra denna skyldighet.
När det prövas lämpligt för att främja den frigivnes anpassning i samhället, kan han även åläggas att iakttaga vissa särskilt utfärdade föreskrifter angående hans livsföring under prövotiden. Sådan föreskrift meddelas av övervakningsnämnden eller av kriminalvårdsniimnden och kan gälla viss tid eller tills vidare. Föreskriften kan avse användande av Irilid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, allt under viss tid, högst ett år åt gången. Utan sådan tidsbegränsning kan föreskrift också ges i fråga om utbildning eler arbetsanställning celler avse förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Även andra liknande föreskrifter får meddelas. Övervakningsnämnden kan vidare föreskriva att den frigivne i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning skall underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård celler behandling. Är den frigivne skyldig att utge skadestånd på grund av brottet, kan föreskrifter även meddelas om tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande. Övervakningsnämnden kan när som helst ändra meddelad föreskrift eller meddela ny föreskrift.
Övervakaren har rätt att ge närmare anvisningar om hur en meddelad föreskrift skall verkställas, medge tillfällig lättnad i föreskrift eller att göra omedelbart erforderliga jämkningar i sådan föreskrift.
Om den frigivne missköter sig på annat sätt än genom att begå brott, dvs. inte iakttar vad som åligger honom enligt BrB celler enligt före-
skrift eller anvisning som meddelats med stöd av BrB, kan övervakningsnämnden som tidigare nämnts förordna att den som inte redan står under övervakning skall ställas under sådan eller meddela särskild föreskrift angående den frigivnes livsföring. Övervakningsnämnden kan också besluta att meddela den frigivne varning, förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda tiden eller förelägga honom vid vite att iaktta meddelad föreskrift. Om det kan antas att en villkorligt frigiven som har misskött sig inte skall låta sig rätta av någon av de nämnda åtgärderna, kan övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Beslut om förverkande kan i visst fall även meddelas efter prövotidens utgång, nämligen om öÖövervakningsnämnden har tagit upp frågan dessförinnan. Annan åtgärd på grund av misskötsamhet kan i sådant fall däremot endast beslutas i den mån det samtidigt meddelas beslut om att prövotiden skall förlängas. Bland bestämmelserna om villkorlig frigivning i 26 kap. BrB finns också en erinran om att 34 kap. BrB innehåller bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet och vissa andra åtgärder, när den som dömts till fängelse finnes ha begått annat brott. Om det blir fråga om att förklara viltkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta annan åtgärd på grund av missskötsamhet, kan övervakningsnämnden förordna att den frigivne skall omhändertas på lämpligt sätt i avbidan på vidare förordnande. Den som har omhändertagits får inte hållas kvar längre än en vecka. Föreligger synnerliga skäl att hålla kvar den omhändertagne under längre tid, kan genom nytt beslut förordnas att han skall hållas kvar ytterligare högst en vecka. Den omhändertagne får emellertid under inga förhållanden hållas kvar efter prövotidens utgång. När en villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad, skall straffet anses vara verkställt i sin helhet vid prövotidens utgång. Den som har crhållit villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av två år men kan inte ställas under övervakning. Den dömde skall enligt bestämmelser i 27 kap. BrB under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap och göra vad som står i hans förmåga för att försörja sig. Har han förpliktats att utge skadestånd på grund av brottet, skall han göra vad han förmår för att fullgöra denna skyldighet. Rätten kan föreskriva att den villkorligt dömde under prövotiden skall försöka helt eller delvis fullgöra skadeståndsskyldigheten på tid och sätt som anges i domen. Sådan föreskrift kan på ansökan av åklagaren eller den dömde ändras eller upphävas. Den villkorligt dömde kan inte meddelas föreskrift i annat avseende. Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom enligt den villkorliga domen, kan domstol efter omständigheterna besluta att han skall tilldelas en varning, meddela föreskrift om skadeståndsbetalning eller ändra tidigare meddelad sådan föreskrift, förlänga prövotiden till tre år
Prop. 1973: 131 | 15
eller undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet. En förutsättning för att någon av dessa åtgärder skall kunna vidtas är att åklagaren anhängiggör talan därom före prövotidens utgång. Efter prövotiden får rätten inte besluta om varning eller ge föreskrift om skadeståndsbetalning i annat fall än då beslut samtidigt meddelas om att prövotiden skall förlängas.
I kapitlet om villkorlig dom finns slutligen även en bestämmelse som erinrar om att regler angående undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder för det fall att den dömde har begått annat brott finns intagna i 34 kap. BrB.
Den som har dömts till skyddstillsyn är underkastad en prövotid av tre år, Under prövotiden skall den dömde stå under övervakning. Visar det sig att övervakning inte längre behövs, skall övervakningsnämnd förordna om dess upphörande. Så länge prövotiden varar, kan nämnden dock vid behov meddela beslut som innebär att den dömde på nytt ställs under övervakning.
De tidigare nämnda bestämmelserna i 26 kap. 12—17 §§ om övervakning av villkorligt frigiven, dvs. om övervakningsnämnd, övervakare samt den frigivnes skyldigheter enligt lag och särskilda föreskrifter, har motsvarande tillämpning i fråga om den som dömts till skyddstillsyn. Dessutom gäller vid skyddstillsyn att beslut om förordnande av övervakare eller om föreskrift enligt 26 kap. 15 §& även kan meddelas av rätten redan i samband med domen.
Jakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd av domen på skyddstillsyn, kan övervakningsnämnden förordna om övervakning eller meddela föreskrift eller varning, förlänga prövotiden till högst fem år eller förelägga den dömde vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Ingen av dessa åtgärder får beslutas efter prövotidens utgång. Om den dömde missköter sig och det kan antas att han inte skall låta rätta sig genom åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, skall nämnden göra framställning hos åklagaren att denne vid domstol för talan om undanröjande av skyddstillsynen eller om behandling i skyddstillsynsanstalt enligt 28 kap. 3 § BrB. Sådan talan måste anhängiggöras före prövotidens utgång.
Undanröjs skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Om det inte finns tillräckliga skäl för undanröjande, kan rätten i stället förordna om övervakning, meddela föreskrift eller besluta annan sådan åtgärd som kan vidtas av övervakningsnämnd vid missskötsamhet eller, om den dömde har fyllt 18 år, förordna att han skall undergå behandling i skyddstillsynsanstalt. Om talan förs om anstaltsbehandling, kan rätten i stället besluta att skyddstillsynen skall undanröjas eller vidta sådan åtgärd mot misskötsamhet som nyss nämnts. Beslut om undanröjande av skyddstillsyn eller om anstaltsbehandling kan meddelas efter prövotidens utgång medan annan åtgärd får vidtagas endast för det fall att beslut samtidigt meddelas om att prövotiden skall förlängas.
De nu redovisade åtgärderna vid misskötsamhet avser ingripanden då den dömde missköter sig på annat sätt än genom ny brottslighet. Tar han begått annat brott, blir bestämmelserna i 34 kap. BrB tillämpliga.
Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsyn eller om behandling i skyddstillsynsanstalt eller om annan åtgärd som avser verkställigheten av skyddstillsynen, kan övervakningsnämnden celler domstolen liksom vid villkorlig frigivning förordna att den dömde skall omhändertas tillfälligt.
Behandlingen av den som har dömts till ungdomsfängelse äger rum både i och utom anstalt och får pågå i högst fem år, varav högst tre år i anstalt. Behandlingen börjar i anstalt och skall fortsätta utom anstalt, när anstaltsvården har pågått så lång tid som behövs med hänsyn till behandlingens syfte. Minsta tiden i anstalt är dock ett år, om inte särskilda skäl talar för att den dömde redan dessförinnan bör överföras till vård utom anstalt.
Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av ungdomsfängelsenämnden, som emellertid kan uppdra åt övervakningsnämnd att närmare bestämma dagen för övergången.
När den dömde vårdas utom anstalt, skall han stå under övervakning. I fråga om vården utom anstalt äger bestämmelserna i 26 kap. BrB om övervakningsnämnd, övervakare, den frigivnes skyldigheter enligt lag och särskilda föreskrifter motsvarande tillämpning. Dessutom gäller att ungdomsfängelsenämnden i beslut om vård utom anstalt kan förordna övervakare och meddela föreskrift. Jakttar den som vårdas utom anstalt inte vad som åligger honom enligt BrB eller enligt föreskrift eller anvisning scm meddelats med stöd av BrB kan övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift, efter omständigheterna meddela varning eller föreligga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Om den som vårdas utom anstalt visar tredska att iokttaga vad som åligger honom eller finnes på grund av hans uppförande eller andra omständigheter att anstaltsvård är påkallad för att förebygga att han begår brott, kan ungdomsfängelsenämnden förordna att han skall återintas i anstalt. Den återintagne skall i sådant fall på nytt överföras till vård utom anstalt så snart syftet med behandlingen bäst uppnås genom fortsatt kriminalvård i frihet.
Har den dömde begått annat brott, blir bestämmelserna i 34 kap. BrB tillämpliga.
Uppkommer fråga om att återintaga den dömde i anstalt eller att vidta åtgärd med avseende på verkställigheten av vården utom anstalt, kan ungdomsfängelsenämrden eller övervakningsnämnden förordna om tillfälligt omhändertagande på samma villkor som gäller för sådant omhändertagande av den som är villkorligt frigiven eller som har dömts till skyddstillsyn.
När det inte längre anses nödvändigt att den som vårdas utom anstalt
Prop. 1973: 131 . 17
står under övervakning, skall ungdomsfängelsenämnden förordna att den : ådömda påföljden skall upphöra. Sådant förordnande får inte, om inte särskilda skäl föreligger, meddelas förrän vården utom anstalt har pågått under en sammanhängande tid av minst två år. Om ungdomsfängelsenämnden inte meddelar sådant förordnande, upphör dock påföljden vid utgången av den tid som behandlingen längst får pågå, dvs. i allmänhet efter fem år. . .
Internering skall verkställas i och utom anstalt med början i anstalt. Rätten bestämmer i domen en minsta tid för omhändertagandet i anstalt. Denna tid får inte understiga ett år och inte överstiga tolv år. Efter utgången av minsta tiden skall den dömde överföras till vård utom anstalt, så snart vård i anstalt inte längre finnes påkallad för att avhålla honom från fortsatt brottslighet. Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av interneringsnämnden som emellertid kan ge övervakningsnämnd i uppdrag att närmare bestämma dag för övergången.
Vård i interneringsanstalt får inte pågå under längre tid utöver minsta
sammanlagt fem år. Domstol kan dock i vissa fall besluta om förlängning av anstaltstiden. .
Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning. Bestimmelserna i 26 kap. BrB om övervakningsnämnd, övervakare, åligganden enligt lag och särskilda föreskrifter för den som är villkorligt frigiven äger motsvarande tillämpning för den internerades vård utom anstalt. Om den som vårdas utom anstalt missköter sig, kan övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift, efter omständigheterna besluta om varning eller förelägga den dömde-vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Visar den som -vårdas utom anstalt tredska när det gäller att iakttaga vad som åligger honom eller finner man på grund av hans uppförande eller av andra skäl att anstaltsvård är påkallad för att förebygga att han begår nya brott, kan interneringshämnden besluta att han skall. återintagas i anstalt. Så snart anstaltsvård inte längre anses erforderlig, skall den återintagne på nytt överföras till vård utom anstalt.
Liksom i fråga om övrig kriminalvård i frihet finns särskilda bestämmelser i 34 kap. BrB för det fall att den som är internerad och som vårdas utom anstalt har begåt annat brott.
Internerad som vårdas utom anstalt kan tillfälligt omhändertas på samma sätt som gäller för den som är villkorligt frigiven eller som har dömts till skyddstillsyn eller som vårdas utom anstalt efter dom på ung- : domsfängelse. oo |
När det visar sig att den som dömts till internering och som vårdas utom anstalt inte lingre behöver stå under övervakning, skall interneringsnämnden förordna att den ådömda påföljden skall upphöra. Sådant förordnande får inte, om det: inte föreligger särskilda skäl, meddelas förrän tre år har förflutit efter det den dömde senast överfördes till vård 2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 131
utom anstalt. När övervakning av internerad har pågått under en sammanhängande tid av tre år, är interneringsnämnden skyldig att pröva om påföljden bör upphöra. Påföljden upphör under alla förhållanden automatiskt, när övervakning har pågått under fem år.
I 34 kap. BrB finns bl. a. regler om hur påföljd skall bestämmas, när den som tidigare dömts till påföljd finnes ha begått annat brott. Bestämmelserna gäller den som har dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering och som övertygas om alt antingen ha begått annat brott före den aktuella domen celler nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo har verkställts eller annars upphört. Rätten kan i sådana fall, med vissa begränsningar, förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse även det andra brottet, döma särskilt till påföljd för detta brott eller, om den tidigare domen har vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och döma till påföljd av annan art för samtliga brott.
I de fall då den tidigare ådömda påföljden inte undanröjs, kan domstolen meddela olika beslut med avseende på den som vid detta tillfälle är föremål för kriminalvård i frihet. När det gäller den som har villkorligt frigivits från fängelse, kan domstolen sålunda förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Sådant beslut skall meddelas, om domstolen dömer särskilt till fängelse på viss tid och inte särskilda skäl talar mot förverkande av den villkorligt medgivna friheten. Beslutas inte förverkande, kan rätten besluta sådan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta vid misskötsamhet under prövotiden t. ex. meddela varning eller förlänga prövotiden. Sådan åtgärd kan också beslutas av domstolen i dom som innebär att tidigare ådömd villkorlig dom eller skyddstillsyn även skall omfatta den brottslighet som är aktuell i det nya målet celler i samband med att domstolen, när den tilltalade tidigare ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn, dömer till särskild påföljd för den aktuella brottsligheten. Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, kan rätten i sådant fall också besluta om behandling i skyddstillsynsanstalt. Undanröjs inte tidigare ådömt ungdomsfängelse eller internering och vårdas den dömde utom anstalt, kan domstol besluta att han skall återintas i anstalt. När det gäller ungdomsfängelse kan rätten också förlänga den längsta tid som ungdomsfängelse får pågå till sex år, varvid behandlingen i anstalt får äga rum i högst fyra år.
I 37 kap. BrB finns vissa bestämmelser om de lokala och centrala nämnderna, dvs. övervakningsnämnderna samt kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden. I 7—11 §§ regleras möjligheten att föra talan mot beslut av sådan nämnd och i visst fali mot beslut av hovrätt.
Den som har dömts till fängelse kan klaga över övervakningsnämnds beslut om villkorlig frigivning. När han har frigivits, får han även föra talan mot övervakningsnämnds beslut angående ställande under över-
vakning, föreskrift, varning, förlängning av prövotiden, vitesföreläggande, förverkande av villkorligt medgiven frihet och om tillfälligt omhändertagande. Talan skall föras hos kriminalvårdsnämnden och särskild klagotid behöver inte iakttas.
Den som har dömts till skyddstillsyn kan överklaga övervakningsnämnds beslut om att han skall ställas under övervakning, föreskrift, varning, förlängning av prövotid, vitesföreläggande och tillfälligt omhändertagande. Talan skall föras genom besvär hos hovrätt. Enligt 21 8 lagen om införande av rättegångsbalken äger därvid rättegångsbalkens bestämmelser om fullföljd till hovrätt och om rättegången där i besvärsmål motsvarande tillämpning. Besvärstiden skall dock i sådant fall alltid räknas från den dag då den dömde fick del av övervakningsnämndens beslut.
Den som dömts till ungdomsfingelse eller internering får föra talan mot övervakningsnämnds beslut om föreskrift, varning, vitesföreläggande och tillfälligt omhändertagande. Talan skall föras hos ungdomsfängelsenämnden resp. interneringsnämnden. Särskild klagotid behöver inte iakttas.
Sådant beslut av övervakningsnämnd som avses i 37 kap. 7—9 8§ BrB skall lända till efterrättelse omedelbart. Det finns emellertid möjlighet för övervakningsniämnd och, efter fullföljd, för kriminalvårdsnämnden, hovrätten, ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden att förordna att verkställigheten av övervakningsnämndens beslut skall anstå. Beslut av övervakningsnämnd i andra fall än som avses i 37 kap. 7—9 §§ BrB kan inte överklagas. Mot hovrätts beslut i anledning av talan mot Öövervakningsnämnds beslut om åtgärder under verkställighet av skyddstillsyn liksom mot de centrala nämndernas beslut får talan inte heller föras.
3 Kriminalvårdsberedningen
Beredningen föreslår i sitt betänkande (s. 158-—165) vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Övervakning förekommer som tidigare nämnts dels i samband med påföljden skyddstillsyn och dels efter utskrivning från anstalt.
Vid skyddstillsyn är prövitiden enligt gällande rätt tre år. Under prövotiden skall den dömde stå under övervakning. Övervakningsnämnd skall besluta att övervakningen skall upphöra när den inte längre är erforderlig. Vid misskötsamhet kan prövotiden förlängas till högst fem år.
Enligt beredningen utnyttjas möjligheten att förkorta övervakningstiden endast i knappt 5 46 av skyddstillsynsfallen. Det har dessutom visat sig att Öövervakningsnämndernas praxis i denna del är mycket
skiftande. Beredningen framhåller vidare att flertalet dömda, övervakare och frivårdstjänstemän givit uttryck för uppfattningen att en treårig Övervakningstid i allmänhet är onödigt lång. Den som klarat sig utan återfall i cxempelvis två år torde sålunda sällan vara i behov av kontroll under ett tredje år. Under sådana förhållanden kan en fortsatt övervakning under det sista övervakningsåret lätt urarta till slentrian eller upplevas som en meningslös repression.
Beredningens överväganden om övervakningstidens längd utmynnar i ett förslag om att prövotiden vid skyddstillsyn förkortas från tre till två år samt att behovet av fortsatt övervakning dessutom obligatoriskt bör omprövas redan efter ett år. .
I fråga om villkorlig frigivning från fängelse framhåller beredningen att lagstiftningen redan nu medger att man underlåter att förordna om övervakning men att denna möjlighet synes utnyttjas endast i ringa omfattning. Beredningen anser att en mera liberal praxis i detta avseende inte skulle medföra några nackdelar ur kontrollsynpunkt. Eftersom gällande bestämmelser inte synes lägga något hinder i vägen för cen sådan tillämpning föreslås dock inte någon lagändring i denna del.
Enligt BrB kan den som är föremål för kriminalvård i frihet åläggas att iaktta vissa särskilda föreskrifter om sin livsföring under prövotiden. Sådana föreskrifter kan avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Annan liknande föreskrift kan också meddelas. Dessutom kan ges föreskrift om läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård. eller behandling samt om betalning av skadestånd.
Beredningen finner att tillimpningen av de bestämmelser i BrB som gäller användningen av särskilda föreskrifter är ett av de mest kritiserade inslagen i övervakningsinstitutet. Domstolarnas föreskrifter är enligt beredningen ofta mindre väl genomtänkta och saknar därtill inte sällan ctt reellt behandlingsinnehåll. Beredningen framhåller i detta sammanhang att behandling som grundas på tvång i stället för motivation hos den dömde i allmänhet har små utsikter att leda till ett framgångsrikt resultat. Som exempel på kritiserade föreskrifter nämner beredningen föreskrifter om vård och behandling, utbildning och skadeståndsbetalning. I fråga om skadestånd anför beredningen att det förekommer att obetalda skadestånd läggs den dömde till last vid prövningen av frågor om t. ex. passinnehav eller om upphörande av övervakning även i sådana fall då det är uppenbart att hans ekonomiska situation är svag och att avbetalningar skulle allvarligt försvåra hans möjligheter att försörja sig. Det framhålls också att många övervakare hyser motvilja mot att fungera som inkasscrare av skadestånd därför att detta stör kontakten med klienten. Beredningen ansluter sig till uppfattningen att föreskrift.om skadeståndsbetalning i förening med andra
krav kan försvåra den övervakades anpassning. Beredningen förordar därför en avscvärt minskad användning av särskilda föreskrifter och konstaterar att en sådan ordning knappast torde kunna uppnås utan lagändring.
Om den som är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden och man inte kan komma till rätta med detta förhållande genom andra åtgärder, uppkommer frågan om att utnyttja de i BrB föreskrivna sanktionerna varning, förlängning av prövotid, föreläggande vid vite att iaktta meddelad föreskrift, förverkande av' villkorlig frigivning, beslut om återintagning för vård i anstalt, undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn samt behandling i skyddstillsynsanstalt.
Beredningen anser att sanktioner av nu nämnt slag bör användas restriktivt och först efter noggrann utredning. Om den övervakade gör sig skyldig till ny kriminalitet, sker prövningen av åklagarmyndighet eller domstol och den aktuella misskötsamheten kan i sådant fall ofta ge till resultat att den övervakade blir föremål för ett frihetsberövande. Även vid andra fall av allvarlig misskötsamhet liksom vid överhängande fara för ny brottslighet kan det enligt beredningens mening ur kontrollsynpunkt i vissa fall vara befogat att den övervakade under kortare tid tas hand om under institutionella former, dvs. att villkorligt medgiven frihet förverkas eller att beslut meddelas om återintagning i anstalt, ungdomsfängelse eller interneringsanstalt eller om anstaltsbehandling av den som dömts till skyddstillsyn eller om undanröjande av skyddstillsyn. Anstaltsvistelse vid misskötsamhet bör emellertid enligt beredningens mening endast förekomma när frivårdens resurser anses uttömda och bör i så fall pågå endast så lång tid som behövs för att på nytt förbereda frivård. Den som återintagits i anstalt bör snabbt kunna få ny villkorlig frigivning resp. ny period av vård utom anstalt. När det gäller övriga sanktioner anser sig beredningen ha fått belägg för att övervakningsnämndernas möjlighet att förlänga prövotiden vid misskötsamhet i praktiken har kommit att utnyttjas i starkt varierande omfattning. Under 1971 meddelade sålunda de flesta nämnderna inte något enda beslut om sådan förlängning medan andra nämnder förlängde prövotiden i förhållandevis många fall. Enligt beredningens mening innebär ett beslut om förlängning av prövotiden en frihetsinskränkande åtgärd, som endast bör användas vid ny kriminalitet. Beredningen föreslår därför att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kunna förlängas utan ny dom eller beslut om åtalsunderlåtelse som meddelats i anledning av nytt brott.
Beredningen föreslår också att möjligheten att meddela varning eller förelägga vite avskaffas. Det föreslås vidare att man samtidigt ser över vissa formuleringar i en del av berörda bestämmelser i BrB och i den därtill knutna kungörelsen (1964: 632) med vissa bestämmelser om
vård i frihet av dem som dömts till påföljd för brott liksom i det övervakningsmeddelande som tillställs den övervakade. Sådana krav på den övervakade som att han skall ”undvika skadligt sällskap” och liknande formuleringar bör enligt beredningen tas bort.
Den som är föremål för kriminalvård i frihet kan efter beslut av övervakningsnämnd i utredningssyfte ombändertagas under högst en vecka eller efter nytt beslut under högst ytterligare en vecka. Detta omhändertagandeinstitut har enligt beredningen visserligen en repressiv karaktär men möjliggör samtidigt en sådan utredning om den övervakades aktuella förhållanden som annars inte kan verkställas på grund av att han är oanträffibar eller berusad m. m. Beredningen anser därför att omhändertagandeinstitutet bör behållas men framhåller samtidigt att det måste användas restriktivt och att omhändertagandena bör vara korta.
Beredningen föreslår slutligen att den övervakade ges rätt att överklaga förordnande av övervakare och beslut som innebär att övervakningen inte skall upphöra. Vidare bör klienten ges tillfälle att närvara vid de tillfällen då övervakare, frivårdstjänsteman celler annan myndighet behandlar ärende som angår hans övervakning, om det inte är uppenbart olämpligt av hänsyn till tredje man.
4 Remissyttranden över kriminalvårdsberedningens förslag
Remissyttranden över kriminalvårdsberedningens förslag har redovisats i årets statsverksproposition (bil. 4 s. 122—123). Med hänsyn härtill och eftersom det övervägande flertalet av de remissinstanser som yttrat sig beträffande beredningens förslag ifråga om kriminalvård i frihet även avgett remissyttranden över den inom justitiedepartementet sedermera i detta ämne upprättade promemorian återges här endast en sammanfattning av de synpunkter som framfördes vid den första remissbehandlingen.
Beredningens förslag om en förkortad prövotid vid skyddstillsyn fick ett blardat mottagande. Vissa remissinstanser tillstyrkte förslaget under åberopande av att korta och effektiva övervakningstider är att föredra framför långa och meningslösa. Andra remissinstanser motsatte sig förslaget med hänvisning till att åtskilliga personer, som dömts till skyddstillsyn, har sociala problem som gör det värdefullt om prövotiden bibehålls i tre år. En remissinstans anmärkte att prövotid och övervakningstid inte nödvändigtvis behöver sammanfalla.
Beredningens uppfattning om användningen av särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden delades av flertalet av de remissinstanser som uttalade sig i frågan. Ett par av dem avstyrkte emellertid lagändring och förordade i stället åtgärder för att ästadkomma en ändring i rättstillimpningen. En remissinstans framhöll betydelsen av att
Frop. 1973: 131 23
cyuskildas skadeståndsanspråk tillgodoses och uttalade som sin mening att betalning av skadesånd inte bör stå tillbaka för andra anspråk på skuldbetalning som skatter, böter och rättegångskostnader.
Flera remissinstanser ville behålla varning som sanktionsmedel vid misskötsamhet. Som skäl härför åberopades bl. a. att varning kan få till följd att man undviker ett förverkande.
Endast en remissinstans intog en klart negativ ståndpunkt till beredningens förslag att prövotiden vid skyddstillsyn och villkoriig frigivning inte skall kunna förlängas utan ny dom eller beslut om åtalsunderlåtelse.
Förslaget om rätt för den övervakade att överklaga förordnande av övervakare och beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra tillstyrktes av de remissinstanser som uttalade sig i frågan.
5 Departementspromemorian
Det konstateras i promemorian till en början att i årets statsverksproposition redan har förordats en reform som innebär en övergång till en ordning med en kortare och mera effektiv övervakning vid skyddstillsyn. Det framhålls i anslutning därtill att en generell förkortning av övervakningstiden kan åstadkommas på olika sätt. En möjlighet är att förkorta prövotiden och därmed övervakningen till två år. Det är emcllertid önskvärt att den dömde i vissa fall får det stöd som övervakningen utgör under ännu ett år. För att tillgodose detta önskemål kan visser- Jigen införas en möjlighet att förlänga prövotiden med ett år om särskilda skäl föreligger. En sådan lösning, som bl. a. skulle medföra att möjligheten att förverka skyddstillsynen också skulle kvarstå under längre tid än normalt, kunde dock te sig orättvis för den dömde och därför påverka honom negativt med avseende på övervakningen.
Det är emellertid inte nödvändigt, påpekas det i promemorian i anslutning till vad som anförts i ett remissvar över kriminalvårdsberedningens betänkande, att prövotid och övervakningstid sammanfaller. En annan lösning kan därför vara att bestämma övervakningstiden till två år trots att man behåller en treårig prövotid. Med en sådan ordning kan man även tillgodose behovet av längre övervakning i vissa fall genom föreskrifter som öppnar möjlighet att förordna om övervakning även under det sista året av prövotiden. Denna lösning är enligt promemorian att föredra, bl. a. med hänsyn till det inbördes sambandet mellan skyddstillsynen och övriga påföljder i BrB:s sanktionssystem. Bedömningen av detta samband påverkas bl. a. av prövotidens längd. Eftersom någon allmän översyn av sanktionssystemet inte är aktucll talar detta i sin tur för att prövotiden vid skyddstillsyn inte ändras. Det föreslås alltså att den treåriga prövotiden behålles.
Den i promemorian föreslagna huvudregeln angående övervakning vid
skyddstillsyn innebär sålunda att övervakningen skall upphöra cfter två år. Det betonas cmellertid i detta sammanhang att det redan dessförinnan inte sällan kan föreligga skäl att häva övervakningen. Det bör sålunda liksom f.n. åligga övervakningsnämnd och skyddskonsulent att kontinuerligt följa övervakningsfallen så att övervakningen alltid kan hävas så snart den inte längre behövs. Dessutom föreslås i anslutning till vad kriminalvårdsberedningen förordat att i kungörelsen (1964: 632) med vissa bestämmelser om vård i frihet av dem som dömts till påföljd för brott (frivårdskungörelsen) införs en bestämmelse som tillgodoser önskemålet att frågan om fortsatt övervakning under alla förhållanden kommer att bli föremål för prövning när ett år av prövotiden har förflutit. | | Under remissbehandlingen av kriminalvårdsberedningens betänkande framfördes från flera håll förslag om att övervakningen i vissa fall skall kunna förlängas utöver den föreslagna tvåårstiden med ytterligare ett år. I promemorian konstateras i anslutning därtill att en sådan möjlighet, om den begränsas till fall: där särskilda skäl talar för en sådan åtgärd, kan visa sig bli av värde som ett komplement till den föreslagna tvåårsregeln. Mot bakgrund härav föreslås en särbestämmelse med denna innebörd. Som exempel på sådana särskilda skäl som bör föreligga för att en förlängning av övervakningstiden skall komma i fråga nämns t.ex. att den dömde själv önskar fortsatt övervakning celler att han har särskilt behov av övervakarens fortsatta stöd och kontroll på grund av svårartat alkolbol- eller narkotikamissbruk. Kriminalvårdsberedningen berörde i sitt betänkande även frågan om övervakning av den som är villkorligt frigiven från fängelse men föreslog i denna del inte någon lagändring. Beredningen uttalade sig därvid för en restriktivare praxis när det gäller att förordna om övervakning 1 samband med villkorlig frigivning och förordade även att övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns något behov av cen fortsatt kontroll av den frigivne. I promemorian konstateras att prövotiden för det övervägande antalet villkorligt frigivna är begränsad till ett år. För den som friges från ett långvarigt frihetsstraff bestäms emellertid prövotiden till två år eller mera. I promemorian anförs vidare att det säkerligen i många fall inte är nödvändigt att den villkorligt frigivne står under övervakning under hela prövotiden. Detta gäller särskilt den som har längre prövotid än ett år. Den föreslagna regeln i frivårdskungörelsen om en obligatorisk omprövning av Övervakningen efter ett år föreslås därför
gälla också villkorligt frigivna. | |
För den som är föremål för kriminalvård i frihet gäller enligt BrB vissa allmänna föreskrifter om vad han har att iakttaga under prövotiden. Sålunda åligger det honom att föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap och efter förmåga söka försörja sig.
Prop. 1973: 131 . 25
Kriminalvårdsberedningen föreslog att dessa allmänna föreskrifter skulle ses över och att sådana krav på den övervakade som att han skall undvika skadligt sällskap och liknande skulle tas bort. En översyn av ifrågavarande bestämmelser har gjorts och promemorian innehåller förslag till ny utformning av de allmänna föreskrifterna i enlighet med vad beredningen förordat. Förslaget innebär att orden ”föra ett ordentligt och laglydigt Ieverne, undvika skadligt sällskap” utbyts mot ”iakttaga skötsamhet”.
Beredningen föreslog också en översyn av bestämmelserna om siärskilda föreskrifter för den som är föremål för kriminalvård i frihet i syfte att åstadkomma minskad användning av sådana föreskrifter.
Särskilda föreskrifter om vad den dömde har att iakttaga under prövotiden kan ges vid skyddstillsyn samt i samband med villkorlig frigivning från fängelse och vid vård utom anstalt av den som dömts till ungdomsfängelse eller internering. Villkorlig dom kan endast förenas med viss föreskrift, nämligen föreskrift om skadeståndsbetalning.
Särskild föreskrift får avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande av arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkohol. Annan liknande föreskrift får också meddelas. Dessutom .kan ges föreskrift om läkarvård eller nykterhetsvård eller annan vård eller behandling samt om full-
görande av skadeståndsskyldighet. | :
För att ge en viss uppfattning om i vilken utsträckning olika föreskrifter används redovisas i promemorian vissa statistiska uppgifter angående: skyddstillsyn och villkorlig frigivning. Av uppgifterna framgår bl. a. att föreskrifter under 1968 och 1969 meddelades för cirka en fjärdedel av dem som dömdes till skyddstillsyn och för ungefär en tredjedel av dem som frigavs villkorligt. Vid skyddstillsyn gällde föreskrifterna främst vård eller behandling och skadeståndsbetalning medan föreskrifterna för villkorligt frigivna i stor utsträckning avsåg arbetsanställning och utbildning. Vissa föreskrifter användes i mycket ringa omfattning, framför allt sådana som avser användande av fritid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar.
I anslutning till kriminalvårdsberedningens och flertalet remissinstansers kritik av den praktiska tillämpningen av de särskilda föreskrifterna föreslås i promemorian att föreskrifter om användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, förbud att använda alkokolhaltiga drycker och annan liknande föreskrift inte längre skall få meddelas. Vidare föreslås att möjligheterna att ge särskilda föreskrifter om vistelseort eller bostad, utbildning eller arbete, läkarvård, nykter-: hetsvård eller annan vård oller behandling inskränks genom cen ändring av lagtexten som klargör att sådan föreskrift endast får användas när det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av föreskriften.
Föreskrift om skadeståndsbetalning för den som blivit villkorligt frigiven, överförts till vård utom anstalt celler som dömts till skyddstillsyn skall enligt det i promemorian framlagda förslaget få meddelas bara i den mån en sådan föreskrift inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.
Av de sanktioner som kan vidtagas om den som är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden föreslog kriminalvårdsberedningen att varning och vitesföreläggande skulle avskaffas. Förslaget att avskaffa möjligheten till vitesföreläggande vann allmän anslutning under remissbehandlingen och framförs även i promemorian. Däremot var meningarna delade hos remissinstanserna i fråga om förslaget att avskaffa institutet varning. De kritiska remissinstanserna framhöll att varning kan användas i tveksamma fall för att undvika förverkande. Denna synpunkt är enligt promemorian väl värd att beakta. Det understryks också att om vitesföreläggandet avskaffas kommer vid vård utom anstalt efter dom på ungdomsfängelse celler internering möjligheten att meddela varning att utgöra den enda sanktion som kan vidtas vid misskötsamhet, om man inte vill tillgripa återintagning i anstalt. Detsamma blir förhållandet vid villkorlig dom, skyddstillsyn och villkorlig frigivning från fängelse, om man godtar beredningens förslag att vid dessa påföljder avskaffa möjligheten att förlänga prövotiden på grund av misskötsamhet.
Med hänsyn till vad som anförts föreslås i promemorian att varning behålles som åtgärd vid misskötsamhet.
Beredningens förslag att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kunna förlängas utom vid ny dom eller till följd av beslut om åtalsunderlåtelse med anledning av nytt brott har med något undantag godtagits av remissinstanserna. I promemorian föreslås emellertid att förlängning av prövotid endast skall få ske vid ny dom och att samma begränsning görs beträffande påföljden villkorlig dom. När det gäller åtalsunderlåtelse konstateras i promemorian att ett genomförande av beredningens förslag skulle kräva en särskild bestämmelsc för dessa fall och att en sådan regel skulle få ringa praktisk betydelse. Det lär sålunda enligt promemorian knappast förekomma att
åklagare underlåter åtal för brott som har begåtts under prövotiden
annat än i fall då brottet är bagatellartat (20: 7 första stycket 1 rättegångsbalken) eller då brottet har begåtts under inflytande av själslig abnormitet (20: 7 första stycket 4 samma balk), I sådana fall bör enligt promemorian prövotiden inte förlängas. Därför föreslås inte någon möjlighet att förlänga prövotiden vid åtalsunderlåtelse. Det påpekas
kan ske med stöd av bestämmelser i 34 kap. BrB.
Beredningen tog också upp frågan om intagning i anstalt på grund av misskötsamhet, dvs. genom förverkande av villkorlig frigivning, åter-
intagning för vård i anstalt resp. anstaltsbehandling eller genom undanröjande av skyddstillsyn. Enligt beredningen bör institutionsvistelse vid misskötsamhet förekomma endast då frivårdens resurser kan anses uttömda. Beredningens ståndpunkt föreslås i promemorian komma till uttryck i bestämmelserna om förverkande av villkorlig frigivning samt om undanröjande av skyddstillsyn och förordnande om behandling i tillsynsanstalt genom att det tydligare markeras att sådana åtgärder bör användas restriktivt när misskötsamheten inte består i ny brottslighet.
I enlighet med beredningens förslag om införande av möjlighet för den övervakade att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra innehåller promemorian förslag till erforderliga ändringar i BrB. Promcemorieförslaget innebär emellertid inte någon vidgad klagorätt mot beslut att övervakning i fråga om den som har dömts till ungdomsfängelse eller internering skall bestå. Dessa påföljder är förenade med övervakning tills påföljden upphör. Ungdomsfängelse och internering skall upphöra när viss i BrB angiven längsta tid har förflutit men ungdomsfängelsenämnden resp. interneringsnämnden kan dessförinnan besluta att påföljden och därmed övervakningen skall upphöra (29 kap. 12 § och 30 kap. 15 §). De centrala nämndernas beslut kan över huvud taget inte överklagas (37 kap. 11 §) och därför har klagorätt inte heller föreslagits i detta fall.
De i promemorian föreslagna författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Det påpekas att den föreslagna ändringen i 28 kap. 5 § BrB, som innebär att övervakningstiden automatiskt upphör efter två år, om beslut inte meddelas om förlängd övervakning, torde göra det nödnvändigt att reglera den situation som uppstår vid lagens ikraftträdande genom cn särskild övergångsbestämmelse. Därför föreslås att övervakning, som har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, inte skall upphöra förrän två månader efter ikraftträdandet. På det sättet får övervakningsnämnden tillfälle att ta upp till prövning de fall där det av särskilda skäl kan vara anledning att besluta om förlängd övervakning. |
Promemorians författningsförslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
6 Remissvttrarden över promemorian
Flertalet remissinstanser tillstyrker att den treåriga prövotiden vid skyddstillsyn behålls och att övervakningen skall omprövas efter ett år och i princip upphöra efter två år. Kriminalvårdsnämnden anser emel- Jertid att den föreslagna regleringen lätt skymmer vad som är avsett att alltjämt gilla som huvudregel, nämligen att övervakning skall upphöra så snart den inte längre behövs. En anvisning till övervaknings-
nämnderna i frivårdskungörelsen, att man så ofta det finns anledning och alltid senast inom ett år från övervakningens början bör pröva om övervakningen alltjämt behövs, skulle enligt kriminalvårdsnämnden vara tillräcklig för att nå samma resultat. .
Vissa erinringar har gjorts mot förslaget att göra det möjligt att förlänga övervakningstiden utöver två år om den dömde av särskilda skil anses vara i behov av förlängd övervakning. Hovrätten för Övre Norrland anser att regeln bör ges en vidsträcktare innebörd än som förceslagits och ifrågasätter om inte uttrycket ”särskilda skäl” bör ersättas med ”skäl”. Samma uppfattning har hovrätten över Skåne och Blekinge, som dessutom påpekar att det, om övervakningen har upphört innan prövotiden utlöpt, enligt 28 kap. 5 § andra stycket BrB är tillräckligt att ”skäl” föreligger att ånyo ställa den dömde under övervakning. Kriminalvårdsstyrelsen å andra sidan anser att en förlängning av övervakningstiden endast bör förekomma undantagsvis och förordar därför att uttrycket ”särskilda skäl” utbyts mot ”synnerliga skäl”. Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter avstyrker att övervakning skall kunna förlängas utöver två år på grund av att den dömde själv önskar fortsatt övervakning eller att han har särskilt behov av övervakarens fortsatta stöd och kontroll på grund av svårartat alkohol- eller narkotikamissbruk. Kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen och skyddsvärnet i Stockholm framhåller att behov av övervakning inte alltid föreligger när den övervakade föreslår förlängning.
Förslaget att bestämmelsen om obligatorisk omprövning av Övervakningen efter ctt år skall gälla även villkorligt frigivna med längre . prövotid än ett år har endast kommenterats av två remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att prövotid för vilkorligt frigiven kan vara upp till fem år och att obligatorisk omprövning av övervakningens bestånd därför bör ske varje år och inte bara efter det första året. SACO förordar att sådan omprövning sker redan efter ätta månader.
Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter förordar införandet av regler som förhindrar att en person stills under övervakning både som villkorligt frigiven och som dömd till skyddstillsyn.
I anledning av kriminalvårdsberedningens i promemorian återgivna uttalande, att en praxis som innebär att man är mera återhållsam än f. n. när det gäller att förordna om övervakning i samband med villkorlig frigivning inte skulle medföra några nackdelar ur kontrollsynpunkt, anför övervakningsnämnden i Örebro första avdelningen att svårigheterna ofta är påtagliga att rätt bedöma när övervakning kan undvaras. Att underlåta att förordna om övervakning exempelvis när en sådan med hänsyn till den frigivnes negativa samhbällsinställning och kriminella förflutna skulle framstå som meningslös celler då frigivningssituationen tvärtom är ovanligt gynnsam skulle sålunda enligt övervakningsnämndens mening medföra en oförstående inställning hos det
stora atalet intagna och även i övrigt innebära problem. Kriminalvårdsnämnden konstaterar i anslutning till nämndens uttalande att frågan om en ändrad praxis på detta område är mer komplicerad än många kanske föreställer sig. Även RÅ ställer sig något frågande till beredningens uttalande. Socialstyrelsen däremot anser det olyckligt att uttalandet inte föranlett något förslag om ändring i BrB.
Svenska nykterhetsvårdsförbundet framhåller att de villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda numera till övervägande del är så socialt och/eller psykiskt störda att de normalt är i behov av ctt så långvarigt rehabiliteringsprogram att inte ens nuvarande övervakningstider i många fall är tillräckliga. Den föreslagna regleringen skulle därför enligt förbundets mening medföra både cn ganska vidlyftig pappersexercis och risk för att undantagen från bestämmelsen om övervakningens automatiska upphörande efter två år blev regel. Även kriminalvårdsnämnden understryker att ett genomförande av förslaget skulle föranleda ett inte obetydligt merarbete för övervakningsnämnderna.
Några remissinstanser understryker betydelsen av att en effektiv övervakning kommer till stånd snarast efter det att frågan om övervakning aktualiserats. Kriminalvårdsstyrelsen och Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter förordar som ctt medel att nå detta syfte att skyddskonsulent får behörighet att förordna övervakare.
Inga crinringar har gjorts mot förslaget att ur bestämmelserna i 26 kap. 14 § och 27 kap. 4 § BrB om den dömdes allmänna skyldigheter under prövotiden skall tas bort kravet på att den dömde skall undvika skadligt sällskap. Tre remissinstanser motsätter sig att uttrycket ”föra ett ordentligt och laglydigt leverne” ändras till ”jakttaga skötsamhet”. Skyddsvärnet i Stockholm konstaterar sålunda att skötsamhetsbegreppet är diffust och inbjuder till subjektiva värderingar. I likhet med Svenska
slagna uttrycket bör ersättas med ”föra ett laglydigt leverne”.:
Remissinstanserna tillstyrker genomgående att de nuvarande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden inskränks. Däremot råder i viss mån delade meningar om vilka föreskrifter som bör avskaffas. Förslaget att ta bort möjligheten att meddela föreskrift om användande av fritid tillstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland och övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen men avstyrks av RÅ. RÅ och övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen biträder förslaget att avskaffa föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, medan hovrätten över Skåne och Blekinge samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet anser att föreskriften bör behållas. |
Förslaget att föreskrift om förbud att använda alkoholhaltiga drycker eller ”liknande föreskrift” inte längre skall få meddelas tillstyrks
uttryckligen av RÅ och övervakningsnämnden i Örebro första avdelningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget under hänvisning till att er föreskrift om avhållsamhet från alkohol eller narkotika, när det gäller dömda som har problem med något av dessa medel och viljan att komma till rätta därmed, kan utgöra ett stöd för både dem själva och deras övervakare. Liknande synpunkter anförs också av hovrätten för Övre Norrland, övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen, interneringsnhämnden och Svenska nykterhetsvårdsförbundet.
Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter förordar. att inte heller föreskrifter angående vistelseort eller bostad, utbildning eller arbete och betalning av skadestånd längre skall få meddelas. Sociaistyrelsen anser att föreskrift av sistnämnda slag knappast har någon funktion att fylla annat än vid påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn och att det därför bör övervägas om inte bestämmelsen i 26 kap. 15 § andra stycket BrB kan utgå och ersättas med en motsvarande bestämmelse i 28 kap. samma balk. Socialstyrelsen ställer sig också tveksam till förslaget att söka nedbringa antalet föreskrifter om vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning.
Föreskriften om arbete celler utbildning har enligt arbetsmarknadsstyrelsen sitt givna värde och är i många fall ett stöd för den frigivne.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna ändringen av bestämmelsen om meddelande av föreskrift om skadeståndsbetalning är onödig, eftersom sådan föreskrift redan enligt gällande lag inte bör meddelas om den skulle motverka den dömdes återanpassning. Kriminalvårdsdirektören i västra räjongen framhåller att skadeståndskravet, rätt behandlat inom frivårdens ram, i ett stort antal fall utgör ett värdefullt pedagogiskt inslag i behandlingen när det gäller den kategori övervakade som har betalningsförmåga. Liknande synpunkter anförs också av RÅ och kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen. |
SACO anser att ingen annan föreskrift än den som gäller läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård i eller utom sjukhus bör kunna meddelas.
När det gäller sanktionerna vid misskötsamhet ställer sig så gott som alla remissinstanser, som yttrat sig i frågan, positiva till förslaget att avskaffa möjligheten till vitesföreläggande. Endast kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen har uttalat sig för ett bibehållande av denna sanktion särskilt med sikte på s. k. manschettförbrytare i ofta ganska goda omständigheter som man bara på detta sätt kan få att fullgöra sina skyldigheter.
Flertalet remissinstanser tillstyrker att varningsinstitutet behålles. Annan uppfattning i denna fråga redovisas dock av kriminalvårdsstyrelsen, SACO och Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassi- Stenter.
Förslaget att prövotiden skall kunna förlängas endast när en missskötsamhet tagit sig uttryck i ny brottslighet avstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge och Svenska nykterhetsvårdsförbundet. Hovrätten framhåller att förlängning av prövotiden på samma sätt som varning kan vara ett alternativ till förverkande av villkorligt medgiven frihet, undanröjande av skyddstillsyn eller till anstaltsbehandling. Förbundet anför bl. a. att övervakade inte sällan på olika sätt länge och väl lyckas dra sig undan övervakning och att möjligheten till en förlängning av prövotiden kan anses vara ett verksamt remedium häremot. Socialstyrelsen har inga principiella invändningar mot förslaget men påpekar att det kan synas något inkonsekvent att inte tillåta vederbörande övervakningsnämnd eller kriminalvårdsnämnden att förlänga prövotiden för den som är villkorligt frigiven när sådan nämnd vid beslut om villkorlig frigivning fortfarande har möjlighet att fastställa olika långa prövotider.
Kriminalvårdsberedningen föreslog att prövotiden skulle kunna förlängas när den nya brottsligheten föranledde antingen ny dom eller beslut om åtalsunderlåtelse. I promemorian har möjligheten att förlänga prövotiden begränsats till det första fallet. Som skäl härför har anförts att åtalsunderlåtelsefallen i detta sammanhang skulle vara av ringa praktisk betydelse. Föreningen Sveriges åklagare erinrar emellertid om att beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken meddelas under prövotiden i större utsträckning än vad som anges i promemorian och i regel gäller brott som förövats ganska kort tid efter det att domen på skydsstillsyn meddelats. Föreningen ifrågasätter
nedom för att beaktas vid omprövning av övervakningen. Liknande synpunkter anförs av RÅ, som inte finner det vara rationellt att åtal skall behöva väckas bara för att ge domstolen möjlighet att förlänga prövotiden enligt äldre dom.
Förslaget att i lagtexten tydligare markera, att intagning i anstalt på grund av misskötsamhet skall förekomma endast när frivårdens resurser kan anses uttömda, har såsom överflödigt avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge. Kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen anser förslaget vara alltför oklart till sin utformning.
Ingen erinran har gjorts mot förslaget att införa möjlighet för den övervakade att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra. Kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen anser det otillfredsställande att inte också de centrala nämndernas beslut kan bli föremål för överprövning.
Mot den föreslagna övergångsbestämmelsen har annan erinran inte gjorts än att några remissinstanser anser att den föreslagna tvåmånadersfristen för övervakningsnämnd att pröva om övervakning vid skyddstillsyn, som har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, eventuellt skall förlängas är väl kort.
7 Dcepartementschefen
Vid införandet av brottsbalken (BrB) reformerades de icke frihetsberövande påföljderna med sikte på att skapa ändamålsenliga alternativ till frihetsstraffen. Den förutvarande villkorliga domen delades upp i två påföljder, villkorlig dom och skyddstillsyn. Villkorlig dom enligt BrB, som egentligen är en villkorlig påföljdseftergift, är företrädesvis avsedd för lagöverträdare med god prognos och därför inte förenad med övervakning. Skyddstillsyn däremot är avsedd att användas när övervakning behövs och kan också förenas med särskilda föreskrifter.
I förarbetena till BrB uttalades att kriminalvård i frihet borde användas i största möjliga utsträckning. Domstolarna synes också i ökande omfattning ha ådömt villkorlig dom och framför allt skyddstillsyn i stället för frihetsberövande påföljd.
Kriminalvårdsberedningen har i betänkandet (SOU 1972: 64) Kriminalvård vid sin bedömning av för- och nackdelar med anstaltsvård resp. frivård konstaterat att ett frihetsberövande som sådant i regel inte är ägnat att förbättra den enskildes möjligheter till anpassning till ett liv i frihet och att frivård är en både humanare och billigare vårdform än anstaltsvård. En av huvudpunkterna i beredningens förslag är därför en betydande förstärkning av frivårdens resurser. Det förestås framför allt en förstärkning av övervakningsverksamheten genom ctt utökat antal tjänstemannaövervakare. Beredningens förslag om en sådan personalförstärkning har biträtts i 1973 års statsverksproposition och bifallits av riksdagen (JuU 15, rskr 152). |
Även om frivärdeas resurser sålunda förstärks är det givetvis väsentligt att de används så rationellt att de räcker till på alla områden där insatser behövs. Det sätt på vilket frivårdsarbetct bedrivs har också betydelse för den dömdes egen inställning till behandlingen. Åtgärder, som inte är tillräckligt motiverade i den dömdes aktuclla situation, kan av den dömde upplevas som en meningslös repression och därigenom motverka hans anpassning i samhället. Det är mot denna bakgrund man bör se de följande förslagen. i
Kriminalvårdsberedningen har undersökt hur övervakningen inom kriminalvården fungerar. Man har funnit att övervakningen vid skyddstillsyn i regel pågår under hela den treåriga prövotiden. Detta anser beredningen vara en oproportionerligt lång tid och föreslår därför att övervakningstiden vid skyddstillsyn kortas från tre till två år samt att behovet av övervakning dessutom obligatoriskt skall omprövas efter ett år. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser har jag i 1973 års statsverksproposition förordat én kortare och mera effektiv övervakning. |
Enligt ?8 kap. 5 § BrB skall övervakningen vid skyddstillsyn upphöra
så snart den inte längre behövs. Den möjlighet att förkorta övervak-
ningstiden som denna bestämmelse ger synes emellertid övervakningsnämnderna ha utnyttjat endast i mycket begränsad utsträckning. Jag delar därför uppfattningen att en mer allmän förkortning av övervakningstiden vid skyddstillsyn bör komma till uttryck genom en ändring 1 lagstiftningen. . | :
En sådan ändring kan ske genom att prövotiden förkortas till två år. Häremot talar dock vissa skäl. Skyddstillsyn som påföljd måste ses i samband med övriga påföljder i BrB:s sanktionssystem. Därvid har prövotidens längd sin betydelse. En förkortning av prövotiden vid skyddstillsyn bör därför helst genomföras i samband med en allmän översyn av sanktionssystemet. Härtill kommer — såsom jag skall utveckla närmare i det följande — att det ibland kan förekomma att den som har dömts til! skyddstillsyn behöver det stöd som övervakningen utgör under ännu ett år. Att därvid förlänga prövotiden för den dömde skulle för denne kunna framstå som orättvist och påverka honom negativt i fråga om övervakningen. En för alla dömda enhetlig prövotid av tre år är därför att föredra.
En annan Jösning är att med bibehållande av en treårig prövotid bestämma övervakningstiden till två år. Genom en särskild föreskrift som gör det möjligt att i vissa fall förordna om övervakning även under det sista året av prövotiden kan man tillgodose önskemålet att i något fall kunna förlänga övervakningen.
På grund av det anförda förordar jag att som huvudregel skall gälla att övervakning vid skyddstillsyn upphör utan särskilt förordnande när två år av prövotiden har förflutit. Denna nya regel är givetvis subsidiär i förhållande till de föreskrifter vilka redan i dag ålägger övervakningsnämnd och skyddskonsulent att kontinuerligt följa övervakningsfallen så att övervakningen alltid kan hävas när den inte längre behövs.
För att ytterligare säkerställa att intentionerna bakom sistnämnda fö teskrifter kommer att förverkligas har kriminalvårdsberedningen förordat att frågan om fortsatt övervakning under alla förhållanden skall prövas när ett år av prövotiden har förflutit. I den departementspromemora (Ds Ju 1973: 3), som utarbetats på grundval. av beredningens förslag och de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som dragits. upp i årets statsverksproposition, föreslås att dessa beredningens synpunkter tillgodoses genom en ny bestämmelse i frivårdskungörelsen. Jag ansluter mig till uppfattningen om värdet av en sådan bestämmelse och finner även övertygande skäl tala för att samma ordning bör gälla vid övervakning efter villkorlig frigivning. Om prövotiden i sådant fall är två år eHer längre bör, såsom påpekats av en remissinstans, övervakningens bestånd omprövas varje år så länge prövotiden varar.
Förslag om nu förordade ändringar i frivårdskungörelsen kommer att anmälas för Kungl. Maj:t i annat sammanhang.
I promemorian har vidare föreslagits att övervakningen beträffande 3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr I31
Prop. 1973: 131 34”
den som dömts till skyddstillsyn i vissa fall skall kunna förlängas utöver två år. Förslaget, som innebär att sådan förlängning får ske endast när den dömde av särskilda skäl anses vara i behov därav och i så fall längst till prövotidens utgång, har föranlett vissa erinringar under remissbehandlingen. Några remissinstanser har ansett att den föreslagna bestämmelsen är alltför vidsträckt medan andra tvärtom funnit den vara alltför begränsad. Av 28 kap. 5 § andra stycket BrB framgår att den
som dömts till skyddstillsyn och för vilken övervakning på grund av
särskilt förordnande upphört så länge prövotiden varar på nytt kan ställas under övervakning när skäl därtill föreligger. I det hänseendet har någon saklig ändring inte föreslagits såvitt gäller de första två åren av prövotiden. Detta har av någon remissinstans ansetts vara inkonsekvent. Enligt min mening är det dock motiverat att kräva starkare skäl för att förlänga en pågående övervakning utöver två år än för att inom denna period återupptaga en övervakning som upphört. Å andra sidan anser jag det inte vara påkallat att fordra ”synnerliga skäl” för att övervakningstiden skall kunna förlängas. Det avgörande bör vara om det i det enskilda fallet föreligger några sådana omständigheter i fråga om den dömdes aktuella situation eller levnadsförhållanden som visar att han har behov av övervakarens fortsatta stöd. Enbart den omständigheten att den övervakade själv önskar fortsatt övervakning synes i allmänhet inte vara tillräckligt skäl för att övervakningstiden skall förlängas.
På grund av vad nu anförts tillstyrker jag det i promemorian framlagda förslaget.
Det av en remissinstans berörda problemet med konkurrerande övervakning för den som både är dömd till skyddstillsyn och som blir villkorligt frigiven behöver inte föranleda någon lagändring. Enligt 26 kap. 11 3 andra stycket BrB föreligger sålunda vid villkorlig frigivning alltid möjlighet besluta att övervakning inte skall äga rum. För sådant beslut krävs att man finner att det inte föreligger något behov av övervakning. Detta är givetvis fallet om den villkorligt frigivne redan är föremål för övervakning enligt annan tidigare ådömd påföljd. Om denna övervakning senare upphör, exempelvis på grund av prövotidens utgång, och behov av övervakning ännu anses föreligga, kan likväl beslut meddelas om att den villkorligt frigivne skall ställas under övervakning enligt nyssnämnda bestämmelse.
Kriminalvårdsberedningens i promemorian återgivna uttalanden att en mera liberal praxis vid bedömningen av behovet av övervakning i samband med villkorlig frigivning inte borde medföra några nackdelar ur kontrollsynpunkt liksom att beslutad övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns något behov av en fortsatt kontroll av den frigivne har föranlett erinringar från några remissinstanser. Erinringarna synes emellertid i viss mån bygga på en missuppfattning av beredningens uttalanden. Utgångspunkten för dessa uttalanden är sålunda att bered-
ningen kunnat konstatera att möjligheten att underlåta att förordna om övervakning hitintills tillämpats i ringa omfattning. Även om det finns anledning anta att en jämförelsevis stor andel av de villkorligt frigivna är i behov av den kontroll och det stöd som en övervakning innebär, synes den hittillsvarande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse ha varit onödigt restriktiv. Jag anser i likhet med beredningen att det finns utrymme för en mera individuell bedömning i dessa fall. Samma skäl som talar för att man vid skyddstillsyn bör undvika en övervakning som inte fyller något meningsfullt ändamål kan åberopas i dessa fall. Enbart hänsynen till att en större differentiering möjligen kan ge upphov till missnöje eller oförståelse från deras' sida som inte undgår övervakning, kan sålunda enligt min mening inte få föranleda att övervakning tillgrips i sådana fall där den från rent saklig synpunkt inte framstår som tillräckligt motiverad. Jag anser därför att övervakning inte bör förekomma om frigivningssituationen är så gynnsam att något behov av övervakning inte föreligger. Däremot synes sådan tveksamhet beträffande det meningsfulla i en övervakning som enbart har sin grund i vederbörandes allmänt negativa samhällsinställning eller kriminella förflutna inte böra beaktas i detta sammanhang. Jag anser att 26 kap. 11 § andra stycket BrB ger tillräckligt utrymme för en sådan mera individuell bedömning som jag nu har förordat och anser därför inte någon ändring av lagtexten behövlig.
Några remissinstanser har framhållit betydelsen av att en effektiv övervakning kommer till stånd snarast efter det att frågan om övervakning aktualiserats. :
Som ett medel att nå detta syfte har förordats att skyddskonsulent får rätt att förordna övervakare. Jag finner förslaget vara väl värt att beakta. Även om övervakare redan f. n. normalt har förordnats när övervakningen träder i kraft, finns det fall — särskilt vid skyddstillsyn — då detta av olika anledningar inte har skett. I sådant fall är det värdefullt om skyddskonsulenten har möjlighet att omedelbart utse en övervakare genom ett interimistiskt beslut. Jag föreslår därför att en bestämmelse införs i 26 kap. 12 § BrB som ger skyddskonsulent rätt att för tiden intill dess övervakningsnämnden beslutat i frågan förordna övervakare.
I 26 kap. 14 § BriB finns allmänna föreskrifter om vad som villkorligt frigiven är skyldig att iaktta under prövotiden. Enligt dessa bestämmelser åligger det honom att föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap och efter förmåga söka försörja sig. Han skall även i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt BrB eller enligt föreskrift eller anvisning som har meddelats med stöd därav. Detta allmänna skötsamhetskrav gäller också för den som dömts till skyddstillsyn och vid vård utom anstalt för den som dömts till ungdomsfängelse eller internering (28 kap. 6 §, 29 kap. 7 § och 30
Prop. 1973: 131 | 36
kap. 10 & BrB). Motsvarande bestämmelse finns även i fråga om den
som dömts till villkorlig dom (27 kap. 4 § BrB).
I promemorian har, i anslutning till vad kriminalvårdsberedningen förordat, gjorts en översyn av nämnda allmänna föreskrifter. Denna har resulterat i förslaget att sådana krav på den övervakade som att undvika skadligt sällskap skall utgå och uttrycket ”föra ctt ordentligt och laglydigt leverne” utbytas mot ”iakttaga skötsamhet”. Några remissinstanser har anmärkt att skötsamhetsbegreppet är diffust och kan inbjuda till subjektiva värderingar. Det har därför ifrågasatts om man inte i stället för det föreslagna uttrycket bör behålla orden ”föra ett laglydigt leverne”. I sak torde innebörden i dessa båda uttryck i allt väsentligt vara densamma. Med hänsyn härtill och då det i viss mån framstår som egendomligt att i en särskild föreskrift ange att en person inte bör göra sig skyldig till brott är jag för egen del beredd att ansluta mig till det förslag som framlagts i promemorian.
Särskilda föreskrifter om vad den dömde har att iaktta under prövotiden kan ges vid skyddstillsyn samt ji samband med villkorlig frigivning från fängelse och vid vård utom anstalt av den som dömts till ungdomsfängelse eller internering. Villkorlig dom kan endast förenas med föreskrift om skadeståndsbetalning.
De föreskrifter som kan komma i fråga finns — utom vad gäller villkorlig dom angivna i 26 kap. 15 § BrB. Dessa bestämmelser är direkt tillämpliga endast på den som blir eller är villkorligt frigiven men har genom hänvisningar i BrB:s kapitel om skyddstillsyn, ungdomsfängelse och internering motsvarande tillämpning vid dessa påfötjder.
Särskild föreskrift får avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eler förbud att använda alkohol. Annan liknande föreskrift får också meddelas. Dessutom kan ges föreskrift om läkarvård celler nykterhetsvård eller annan vård eller behandling och om fullgörande av skadeståndsskyldighet.
Särskild föreskrift, med undantag av föreskrift om skadeståndsbetalning, får bara meddelas när den är motiverad av individualpreventiva skäl. Föreskriften är avsedd att vara ett stöd för den dömde och skall underlätta hans anpassning ij samhället. Har den dömde förpliktats ersätta skada som har uppkommit genom brottet, kan föreskrift om
skadeståndsbetalning ges även om individualpreventiva hänsyr inte ta-
lar för en sådan föreskrift, nämligen när det krävs för att tillgodose att målsäganden skall få ut sitt skadestånd.
Särskild föreskrift meddelas av domstol eller övervakningsnämnd vid skyddstillsyn, av övervakningsnämnd eller kriminalvårdsnämnden vid villkorlig frigivning, av ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden vid överförande till vård utom anstalt och av övervakningsnämnd vid misskötsamhet eller ändrade förhållanden under prövotiden.
Den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om särskilda föreskrifter kritiserades av kriminalvårdsberedningen. I denna kritik instämde flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över denna del av dess betänkande. Kritiken går i huvudsak ut på att domstolar och nämnder i många fall meddelar meningslösa föreskrifter och att praxis på detta område är alltför skiftande, vilket lätt skapar intryck av godtycke och undergräver respekten för besluten.
I promemorian redovisas vissa statistiska uppgifter som kan ge en uppfattning om i vilken utsträckning olika föreskrifter används. Av dessa uppgifter framgår bl. a. att föreskrifter under senare år meddelats för cirka en fjärdedel av dem som dömts till skyddstillsyn och en tredjedel av dem som frigivits villkorligt. Vidare framgår att föreskrifter vid skyddstillsyn främst gäller vård eller behandling och skadeståndsbetalning medan föreskrifterna för villkorligt frigivna i betydande utsträckning avser arbetsanställning och utbildning. Det föreligger sålunda en betydande skillnad i användningen av föreskrifter vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning såvitt gäller föreskrifter om arbetsanställning och skadeståndsbetalning. Det framgår också att vissa föreskrifter används i mycket ringa omfattning. Detta gäller framför allt föreskrifter om användande av fritid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar. I det redovisade materialet kan man slutligen även notera en tendens till en minskad användning av föreskrifter om skadeståndsbetalning.
En översyn av bestämmelserna om särskilda föreskrifter har gjorts i promemorian och förslag har lagts fram som syftar till att åstadkomma en minskad användning av sådana föreskrifter. Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt att de nuvarande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden inskränks.
Mot bakgrund av vad som anförts av kriminalvårdsberedningen, i departementspromemorian och i olika remissyttranden torde det inte råda någon tvekan om att det finns brister i den nuvarande tillämpningen av BrB:s bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet. Det skulle emellertid föra för långt att för den skull helt avskaffa möjligheterna att i vissa fall understryka det allmänna skötsamhetskravet med särskilda föreskrifter. Rätt använda kan vissa slag av föreskrifter säkerligen vara till stöd för den dömde. Men jag vill ansluta mig till uppfattningen att sådana föreskrifter bör meddelas sparsamt och endast efter noggrant övervägande i varje särskilt fall. Det är därvid angeläget att se till att en tilltänkt föreskrift verkligen är realistisk och att det kan kontrolleras att den efterlevs. Starka skäl talar för en ordning som innebär att den skyddskonsulent som skall ha tillsyn över övervakningen som regel får tillfälle att yttra sig om behovet av föreskrift. 4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr I3I1
Prop, 1973: 131 38
Föreskrift om användande av fritid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar synes som nämnts redan nu förekomma mycket sparsamt och det torde vara svårt att finna fall då bestämmelserna om dessa föreskrifter kan få en ändamålsenlig och realistisk tilllimpning. Jag ansluter mig därför till förslaget att helt avskaffa möjligheten att meddela sådana föreskrifter. I promemorian har även lagts fram förslag om att bestämmelserna i 26 kap. 15 § BrB angående särskild föreskrilt om förbud att använda alkoholhaltiga drycker och ”annan liknande föreskrift” — varmed vid bestämmelsens tillkomst främst torde ha åsyftats förbud att använda narkotika — skall tas bort. Detta förslag har mötts av erinringar från flera remissinstanser. Det har därvid framhållits att en föreskrift om avhållsamhet från alkohol eller narkotika, när det gäller en person som har problem med något av dessa medel och viljan att komma till rätta därmed, kan utgöra ett stöd för både honom själv och hans övervakare. Jag har för min del den uppfattningen att de fall då det eventucllt skulle kunna vara meningsfullt med en föreskrift av det slag som det här är fråga om är mycket fåtaliga. Erfarenheten har visat att den nuvarande möjligheten att meddela föreskrift utnyttjats i alltför vid omfattning. Jag anser därför att övervägande skäl talar för den lösning som förordats i promemorian. I fråga om bestämmelserna angående särskilda föreskrifter om vistelseort eller bostad, utbildning etler arbete, läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling ansluter jag mig till promemorieförslaget om en ändring av lagtexten som klargör att sådan föreskrift får användas endast när det finns skäl att anta att den dömde för sin anpassning i samhället behöver stöd av föreskriften i fråga. Av 26 kap. 16 3 andra stycket BrB framgår bl. a. att övervakningsnämnden kan ändra meddelad föreskrift så snart den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleder därtill. Vidare kan vissa föreskrifter meddelas att gälla tills vidare. Jag finner det angceliget understryka att övervakningsnämnderna bör kontinuerligt ompröva givna föreskrifter och därvid skyndsamt upphäva celler ändra föreskrift som inte längre fyller något behov. Vad särskilt gäller föreskrifter om vård vill jag i anslutning till socialstyrelsens uttalande under remissbehandlingen av promemorian påpeka att redan det förhållandet att sådana föreskrifter f.n. används i jämförelsevis mycket stor omfattning inte i och för sig behöver tyda på att det i fortsättningen är motiverat att iaktta särskild återhållsamhet vid meddelande av dessa föreskrifter. Väsentligt är i detta fall liksom när det gäller övriga föreskrifter att föreskrift inte meddelas i andra fall än där behovet och ändamålsenligheten är klart dokumenterad. Föreskrift om skadeståndsbetalning intar en särställning i förhållande till övriga föreskrifter. Sådan föreskrift kan nämligen användas en-
bart för att förmå den dömde att ersätta den skada han har orsakat genom brottet och således utan att det av individualpreventiva hänsyn är motiverat att ge sådan föreskrift.
Kriminalvårdsberedningen framhöll att en föreskrift om skadeståndsbetalning ofta kan vara ailiför betungande för den dömde och att den i så fall bara försämrar hans möjligheter till återanpassning. Samma inställning har också framförts under remissbehandlingen av beredningens betänkande. Dessa invändningar mot skadeståndsföreskrifter torde främst avse användningen av sådan föreskrift för den som friges från anstalt.
I promemorian föreslås att möjligheten att meddela föreskrifi om skadeståndsbetalning skall kvarstå men att säadan föreskrift endast skall få meddelas i den mån detta inte med hänsyn till den dömdes ckonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser.
Den som har förpliktats att utge skadestånd på grund av brott är 2ivetvis skyldig att betala skadeståndet oberoende av vilken påföljd domstolen väljer eller hur verkställigheten fortgår. Det måste därför anses naturligt att det bland de allmänna bestämmelserna om kriminalvård i frihet finns en erinran om att den som är föremål för sådan vård bör göra vad han kan för att fullgöra den skadeståndsskyldighet som han har ådragit sig på erund av brottet (26 kap. 14 § BrB). Ofta synes denna allmänna erinran vara tillräcklig men det förekommer onekligen fall, särskilt vid villkorlig dom och skyddstillsyn, då det kan framstå som befogat att kunna ge den dömde en särskild föreskrift om skadeståndsbetalning. Givetvis bör i dessa sammanhang stor hänsyn tas till den dömdes personliga förhållanden och föreskrift bör inte ges om det finns risk att den skulle äventyra hans möjligheter att klara upp andra svårigheter. Detta gäller särskilt vid villkorlig frigivning och vård utom anstalt, då en skadeståndsföreskrift oftast måste anses allt för betungande. Vad nu sagts gäller i synnerhet den första tiden efter frigivningen. De tidigare nämnda statistiska uppgifterna tyder på att domstolar och nämnder visar ökad återhållsamhet vid användningen av föreskrift om skadeståndsbetalning. Trots detta synes det inte kunna uteslutas att sådana föreskrifter fortfarande används i åtskilliga fall då det inte kan anses lämpligt. På grund av vad sålunda anförts ansluter jag mig till promemoricförslaget att särskild föreskrift om betalning av skadestånd endast skall få meddelas i den mån den inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.
De nu förordade ändringarna beträffande möjligheterna att meddela föreskrifter förutsätter vissa ändringar i 26 kap. 15 § BrB. Dessa ändringar för i sin tur med sig en redaktionell ändring i lagen (1964:
450) om åtgärder mot samhällsfarlig asocialitet, vars regler om villkorligt anstånd med intagning på arbetsanstalt och villkorlig utskrivning från sådan anstalt innehåller hänvisningar till 26 kap. 15 § BrB i dess nuvarande lydelse. Beträffande villkorlig dom finns särskild bestämmelse i 27 kap. 5 § BrB angående föreskrift om skadeståndsbetalning. Med hänsyn till dess avfattning och till att frågan om sådan föreskrift prövas av domstol synes någon ändring av denna bestämmelse inte vara påkallad. Självfallet skall emellertid samma omständigheter beaktas som när det gäller att i övriga fall meddela föreskrift om skadeståndsbetalning.
Om den som är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden, kan olika sanktioner vidtas mot honom. När det gäller den som är villkorligt frigiven från fängelse kan övervakningsnämnden — förutom att meddela ny eller ändrad föreskrift eller att förordna om övervakning i de fall då den frigivne inte redan står under övervakning — meddela varning, förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som bestämts vid frigivningen eller förelägga den frigivne vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Om den som har fått villkorlig dom missköter sig, kan domstol besluta om varning eller förlänga prövotiden till tre år. Takttager den som har dömts till skyddstillsyn inte vad som åligger honom, kan övervakningsnämnden vidta samma åtgärder som kan tillgripas vid misskötsamhet under villkorlig frigivning. Prövotiden kan dock i sådant fall förlängas till fem år. Missköter sig den som har dömts till ungdomsfängelse eller internering och som vårdas utom anstalt, kan övervakningsnämnden besluta om varning eller förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
Varning är ett formellt beslut som tas upp i protokoll och meddelas den dömde personligen. Övervakningsnämnds beslut att tilldela varning kan överklagas hos hovrätt eller central nämnd beroende på den ådömda påföljden. |
Om inte tidigare nämnda åtgärder vid misskötsamhet anses tillräckliga, kan mera ingripande åtgärder vidtas. Villkorlig dom eller skyddstillsyn kan undanröjas och annan påföljd bestämmas för den brottslighet som omfattas av domen. Skyddstillsyn kan också förenas med anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB. Villkorlig frigivning kan förklaras förverkad och för den som vårdas utom anstalt kan beslut meddelas om återintagning i anstalt.
Kriminalvårdsberedningen föreslår att institutet varning liksom möjligheten att vid misskötsamhet meddela vitesföreläggande avskaffas samt att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kuona förlängas annat än på grund av ny kriminalitet. | |
Under remissbehandlingen av beredningens betänkande var mening-' arna delade i fråga om förslaget ait avskaffa institutet varning. BI. a.
Prop. 1973: 131 - 41
framhölls att varning kan användas i tveksamma fall för att undvika förverkande. Med beaktande av denna synpunkt har i promemorian föreslagits att varning skall behållas som åtgärd vid misskötsamhet. Till stöd för förslaget har ytterligare anförts det förhållandet att, om vitesföreläggandet avskaffas, kommer vid vård utom anstalt efter dom på ungdomsfängelse eller internering möjligheten att meddela varning att utgöra den enda sanktion som kan vidtas vid misskötsamhet utöver återintagning i anstalt. Motsvarande blir förhållandet vid villkorlig dom, skyddstillsyn och villkorlig frigivning från fängelse, om man i enlighet med kriminalvårdsberedningens förslag avskaffar möjligheten att förlänga prövotiden på grund av misskötsamhet som inte tagit sig uttryck i ny brottslighet. Vad sålunda anförts i promemorian har godtagits av flertalet remissinstanser.
Jag ansluter mig till de överväganden som ligger bakom det i promcemorian framlagda förslaget och förordar alltså att institutet varning behålls i sin nuvarande form. Jag förutsätter därvid att institutet inte kommer att utnyttjas i schablonartade former utan tillgrips med återhållsamhet och först efter noggranna överväganden.
Förslaget att avskaffa möjligheten till vitesföreläggande har vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen av såväl beredningens betänkande som promemorian. Vitesföreläggande torde knappast ha meddelats sedan möjligheten infördes genom BrB. Då denna sanktionsform således inte fyller någon praktisk funktion, bör den utgå ur BrB:s regler om kriminalvård i frihet.
Även förslaget att prövotiden skall kunna förlängas endast när missskötsamhet tagit sig uttryck i ny brottslighet har godtagits av flertalet remissinstanser under remissbehandlingen av såväl kriminalvårdsberedningens betänkande som departementspromemorian. Förlängning av prövotid är en åtgärd som av den dömde i allmänhet torde uppfattas som en väsentlig skärpning av påföljden. Sanktionen bör därför också enligt min mening användas med stor återhållsamhet. En av beredningen gjord undersökning av övervakningsnämndernas praxis visar att de flesta nämnderna under år 1971 inte meddelade något beslut om förlängning av prövotiden medan andra nämnder förlängde prövotiden i ganska många fall. Detta förhållande tyder på att möjligheten att använda ifrågavarande sanktionsform bör begränsas.
En av remissinstanserna har ansett det vara inkonsekvent att inskränka nämndernas behörighet att förlänga prövotiden vid villkorlig frigivning och samtidigt låta dem behålla möjligheten att från början fastställa olika långa prövotider. Jag delar inte denna uppfattning. Från. den frigivnes synpunkt torde det nämligen framstå som ytterst betydelsefullt att den för honom bestämda prövotiden verkligen står fast i varje fall så länge han inte gör :sig skyldig till ny brottslighet.
Kriminalvårdsberedningens förslag i denna del innebar ett prövotiden skulle kunna förlängas när den nya brottsligheten föranledde antingen ny dom eller beslut om åtalsunderlåtelse. I promemorian har möjligheten att förlänga prövotiden begränsats till det första fallet. Mot promemorians förslag har ett par remissinstanser invänt, att om det inte är möjligt att förlänga prövotiden i anledning av beslut om åtalsunderlätelse, detta kan leda till att åtal i en del fall kommer att väckas bara för att domstol skall få möjlighet att förlänga prövotiden enligt en äldre dom.
Som en av dessa remissinstanser även anmärkt torde emellertid under prövotiden meddelade beslut om åtalsunderlåtelse i regel! gälla brott som har förövats ganska kort tid efter det att en dom på skyddstillsyn har meddelats. I remissyttrandet har därför ifrågasatts om inte sådant beslut bör komma till övervakningsnämndens kännedom för att beaktas vid omprövning av övervakningen. Jag anser detta förslag välbetänkt och avser att i annat sammanhang förelägga Kungl. Maj:t förslag om författningsändring som innebär att åklagare blir skyldig att lämna underrättelse till övervakningsnämnd angående beslut om åtalsunderlåtelse för den som är dömd till skyddstillsyn och för vilken prövotiden ännu inte har gått ut. Däremot anser jag det rimligt att frågan om prövotiden skall förlängas med anledning av ny brottslighet prövas av domstol. Jag ansluter mig sålunda till det i promemorian framlagda förslaget att förlängning av prövotid endast skall kunna komma i fråga i samband med ny dom.
Intagning i anstalt på grund av misskötsamhet är den mest kännbara sanktionen för den dömde. Jag anser det därför vara väl motiverat att, som föreslagits i promemorian, genom ändringar i lagtexten tydligare än f.n. markera att sådan åtgärd cj bör tillgripas annat än 1 anledning av grov misskölsamhet och i så fall först när frivårdens resurser kan anses uttömda.
I promemorian föreslås i överensstämmelse med vad kriminalvårdsberedningen förordat att möjlighet införs för den som står under övervakning att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra. Med sistnämnda slag av beslut avses även beslut som fattas med anledning av den föreslagna obligatoriska omprövningen sedan övervakningen varat ett år och beslut om förlängning av övervakningen enligt den föreslagna bestämmelsen i 28 kap. 5 § tredje stycket BrB. Såvitt gäller möjligheten att föra talan mot beslut som innebär att övervakningen inte skall upphöra har emellertid i promemorian gjorts undantag för den som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt och som enligt gällande bestämmelser skall stå under övervakning så länge påföljden varar. Ungdomsfängelse och internering skall upphöra när viss i BrB angiven längsta tid har förflutit men ungdoms-
fängelsenämnden resp. interneringsnärmnden kan dessförinnan besluta att påföljden och därmed övervakningen skall upphöra. Eftersom de centrala nämndernas beslut över huvud taget inte kan överklagas bör det enligt promemorian inte heller komma i fråga att för dessa fall införa klagorätt mot beslut att övervakning skall bestå. Jag ansluter mig till dessa ställningstaganden.
De författningsändringar som föreslagits 1 det föregående bör träda i kraft den 1 januari 1974.
Den föreslagna ändringen i 28 kap. 5 § BrB, som innebär att övervakningstiden automatiskt upphör efter två år. om beslut inte meddelas om förlängd övervakning, gör det nödvändigt att reglera den situation som uppstår vid lagens ikraftträdande genom en särskild övergångsbestämmelse. Genom cen sådan bestämmelse bör föreskrivas att övervakning, som bar pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, inte upphör förrän viss tid efter ikraftträgandet. Med anledning av påpekanden under remissbehandilingen bör denna tid vara något längre än vad som föreslagits i promemorian. Jag förordar att tiden bestäms till tre månader. Genom en sådan övergångsreglering får övervakningsnämnden tillfälle att ta upp till prövning de fail där det av särskilda skäl kan vara anledning att besluta om förlängd övervakning.
8 Lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken
2. lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.
9 Specialmotivering 9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 26 kap. 12 §
I första stycket av denna paragraf anges f. n. att övervakningen av villkorligt frigiven handhas av övervakningsnämnd samt att denna förordnar övervakare.
I den allmänna motiveringen har jag framhållit att det för den villkorligt frigivnes återanpassning är av stor betydelse att en effektiv övervakning kommer till stånd snarast cfter det att behovet av övervakning har aktualiserats. I den mån övervakare inte är förordnad när övervakningen träder i kraft, bör skyddskonsulenten ha möjlighet att interi-
mistiskt utse övervakare. Jag föreslår därför att ett tillägg görs till första stycket som innebär att skyddskonsulent får rätt att för tiden intill dess övervakningsnämnden beslutat i frågan förordna övervakare.
14 §
Paragrafen innehåller föreskrifter om vad en villkorligt frigiven är skyldig att iaktta under prövotiden.
I överensstämmelse med vad som förordats i den allmänna motiveringen har orden ”föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap” utgått ur lagtexten och såvitt avser första ledet ersatts med uttrycket ”iakttaga skötsamhet”. Av vad jag tidigare anfört framgår att skötsamhetsbegreppet i detta sammanhang inte får ges en alltför vidsträckt innebörd. Vad det här närmast kan bli fråga om att rubricera som misskötsamhet är sålunda handlingssätt som klart står i strid mot någon av grundförutsättningarna för kriminalvård i frihet, dvs. att den frigivne skall söka anpassa sig i samhället och avhålla sig från nya brott.
15 8
I denna paragraf finns bestämmelser om de särskilda föreskrifter som en villkorligt frigiven kan åläggas att iaktta under prövotiden när det prövas lämpligt för att främja hans anpassning i samhället. Sådan särskild föreskrift kan f. n. avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkohol. Annan liknande föreskrift får också meddelas. Om det anses erforderligt får det föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling. Har den frigivne förpliktats att ersätta genom brottet uppkommen skada, kan vidare meddelas föreskrifter om tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande.
Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen har den nuvarande tillämpningen av dessa bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet inte varit helt tillfredsställande. Erfarenheten visar sålunda att man bör sträva efter en ordning som innebär att föreskrifter av detta slag meddelas sparsamt och endast efter noggrann utredning i varje enskilt fall.
Av skäl som redovisats i det föregående har till en början den ändringen vidtagits i paragrafen att möjligheten att meddela föreskrift om användande av fritid, om förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar liksom om förbud att använda alkoholhältiga drycker samt ”annan liknande föreskrift” har tagits bort.
Vad gäller återstående föreskrifter — särskilt de som avser vistelseort eller bostad och utbildning eller arbete — bör som tidigare nämnts en minskad användning eftersträvas. Detta förutsätter en noggrann pröv-
Prop. 1973: 131 : 45
ning i varje enskilt fall så att föreskrift inte tillgrips i andra sammanhang än där behovet och ändamålsenligheten är klart dokumenterad. Jag har redan framhållit att det i detta sammanhang är särskilt angeläget att se till att en tilltänkt föreskrift är realistisk och att det kommer ' att gå att kontrollera att den efterlevs. Det är vidare önskvärt att den skyddskonsulent som skall ha tillsyn över övervakningen i görligaste mån får tillfälle att yttra sig om behovet av en tilltänkt föreskrift. I syfte att nu nämnda synpunkter skall komma tydligare till uttryck i lagtexten har den ändringen vidtagits i paragrafen att det anges att föreskrift av nu angivet slag endast får användas när det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av en sådan föreskrift. Jag vill i detta sammanhang ånyo betona betydelsen av att övervakningsnämnderna, som förutsätts i 26 kap. 16 § andra stycket, kontinuerligt omprövar givna föreskrifter och skyndsamt upphäver eller ändrar föreskrift som inte längre fyller någon funktion.
I överensstämmelse med vad jag förordat i den allmänna motiveringen har slutligen såvitt angår föreskrift om betalning av skadestånd i lagtexten vidtagits den ändringen att det nu anges att sådan föreskrift får meddelas endast i den mån den inte med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.
18 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om åtgärder som kan vidtas när villkorligt frigiven missköter sig under prövotiden.
Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har den ändringen vidtagits i paragrafen att bestämmelserna om möjlighet för övervakningsnämnd att förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som bestämts vid frigivningen eller att förelägga den frigivne vid vite att iaktta meddelad föreskrift har tagits bort.
19 §
I denna paragraf ges bestämmelser om under vilka förutsättningar : övervakningsnämnd kan förklara en villkorligt medgiven frihet förverkad. . |
Den vidtagna ändringen syftar till att bättre än f.n. klargöra att den ' kännbara sanktion som det 'här är fråga om inte bör tillgripas annat än i anledning av allvarlig misskötsamhet och i så fall först när frivårdens resurser kan anses uttömda: :
20 8
Ändringarna i denna paragraf har endast betingats av den ändring i 18 3 som innebär att övervakningsnämnd ej längre skall kunna meddela beslut om förlängd prövotid. : 5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr I31
27 kap.
4§
Paragrafen innehåller allmänna föreskrifter om vad den som dömts till villkorlig dom har att iaktta under prövotiden. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande motsvarande stadgande beträffande villkorligt frigiven, 26 kap. 14 §, har föreskriften om att den dömde skall föra ett ordentligt och laglydigt leverne och undvika skadligt sällskap ersatts med en bestämmelse om att den dömde under prövotiden skall iaktta skötsamhet.
65 I paragrafen regleras de åtgärder som kan vidtagas om den villkorligt dömde missköter sig under prövotiden. Här vidtagna ändringar betingas av samma skäl som föranlett motsvarande ändring i 26 kap. 1883. Det skall sålunda inte längre vara möjligt att förlänga prövotiden för villkorlig dom på grund av misskötsamhet, som inte tagit sig uttryck i ny brottslighet.
28 kap.
5§
Denna paragraf innehåller bestämmelser om övervakning vid skyddstillsyn.
I den allmänna motiveringen har framhållits att det är angeläget att få till stånd en kortare och mera effektiv övervakning vid skyddstillsyn. I enlighet med dessa överväganden och på tidigare anförda skäl har i paragrafen införts en ny regel som innebär att övervakningen skall upphöra utan särskilt förordnande när två år av prövotiden har förflutit. Denna nya regel — som fått sin plats i ett nytt tredje stycke — skall givetvis endast betraktas som subsidiär till föreskriften i andra stycket första punkten om att övervakningen skall hävas så snart den inte längre behövs.
Med tanke på fall då det vid utgången av tvåårstiden alltjämt föreligger ett klart behov av övervakning har i det nya tredje stycket även införts en regel som ger övervakningsnämnd rätt att, om den dömde av särskilda skäl anses vara i behov av förlängd övervakning, förordna om sådan dock längst till prövotidens utgång. Som jag redan framhållit i den allmänna motiveringen bör det avgörande för tillämpningen av denna undantagsbestämmelse vara om det i det enskilda fallet föreligger några sådana omständigheter i fråga om den dömdes aktuella situation eller levnadsförhållanden som visar att han har ett särskilt behov av Övervakarens fortsatta stöd. Har övervakningen upphört vid tvåårstidens utgång, kan övervakningsnämnden därefter på nytt ställa den dömde under övervakning till prövotidens slut. Av den föreslagna bestämmelsen följer att också för sådant beslut krävs särskilda skäl.
7—8 88
Dessa lagrum innehåller bestämmelser om de sanktioner som kan vidtas om den dömde missköter sig under prövotiden.
Här vidtagna ändringar, som står i överensstämmelse med motsvarande ändringar i 26 kap. 1§ och 19 §§, innebär att möjligheten att förlänga prövotiden och förelägga den dömde vid vite att iakttaga meddelad föreskrift avskaffas och att förutsättningarna för att undanröja skyddstillsynen eller förordna om behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 § skärps.
98 I denna paragraf vidtagen ändring betingas av den ändringen i 28 kap. 7 § som innebär att övervakningsnämnd ej längre får förlänga prövotiden vid skyddstillsyn.
29 kap.
8§
I lagrummet regleras de åtgärder som kan vidtas om den, som efter dom på ungdomsfängelse överförts till vård utom anstalt, missköter sig. Av samma skäl som lett till motsvarande ändring i 26 kap. 18 § har föreskriften om möjlighet att förelägga den dömde vid vite att iaktta meddelad föreskrift tagits bort.
30 kap. 11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om de åtgärder som kan vidtas om den, som efter dom på internering överförts till vård utom anstalt, missköter sig.
Den här vidtagna ändringen står i överensstämmelse med de ändringar som gjorts i 26 kap. 18 § och 29 kap. 8 8.
34 kap. 4—6 §§
Dessa lagrum innehåller bestämmelser som äger tillämpning i fall då den som villkorligt frigivits från fängelse eller som dömts till villkorlig dom eller till skyddstillsyn därefter lagföres för ytterligare brott.
Av 24 kap. 1 § följer att domstol i sådant fall kan välja mellan att förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse även det andra brottet, döma särskilt till påföljd för detta brott eller, om den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art. Väljer domstolen något av de två först nämnda alternativen, äger den enligt förevarande paragrafer vidta vissa åtgärder med anledning av den tidigare ådömda påföljden.
Prop. 1973: 131 . 48
Genom hänvisning till 26 kap. 18 § resp. 27 kap. 6 § och 28 kap. 9 § har domstolen sålunda f.n. möjlighet att bl. a. förlänga prövotiden. Efter vidtagna ändringar i nämnda paragrafer kommer hänvisningarna inte längre att ha denna innebörd. För att domstol även i fortsättningen skall kunna förlänga prövotiden till följd av nya brott har därför särskilda bestämmelser härom tagits in i förevarande paragrafer.
37 kap. 7—9 88
Lagrummen innehåller bestämmelser om rätt för den som är föremål för kriminalvård i frihet att klaga över vissa beslut av övervakningsnämnd. Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har denna klagorätt utvidgats till att även omfatta förordnande av övervakare och, såvitt avser villkorligt frigiven eller den som dömts till skyddstillsyn, beslut som innebär att övervakningen inte skall upphöra.
I 26 kap. 12 § föreslås sådan ändring att övervakare skall kunna förordnas interimistiskt av skyddskonsulenten. Beslutet gäller endast till dess nämnden prövat frågan. Något behov av att kunna överklaga sådant beslut föreligger därför inte.
38 kap.
9 och 11 8§ .
Förslaget att avskaffa möjligheten att förelägga den dömde vid vite att iaktta meddelad föreskrift har fått till följd att 11 8, som innehåller bestämmelser om utdömande av förelagt vite, kan utgå. Förslaget har vidare föranlett en följdändring i 9 8.
Övergångsbestämmelser
I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås här, att om den som dömts till skyddstillsyn står under övervakning vid ikraftträdandet den 1 januari 1974, övervakningen inte på grund av ändringen i 28 kap. 5 § skall upphöra utan särskilt förordnande före utgången av mars 1974, om inte prövotiden utgår dessförinnan.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet
De ändringar, som tidigare föreslagits beträffande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter för den som är föremål för kriminalvård 1 frihet, har föranlett vissa formella ändringar i 10 och 16 §§ lagen om åtgärder mot samhällsfarlig asocialitet. Dessa lagrum, som avser
villkorligt anstånd med intagning på arbetsanstalt resp. villkorlig utskrivning från sådan anstalt, innehåller nämligen hänvisningar till 25 kap. 15 3 BrB i dess nu gällande lydelse.
10 Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga förslagen till
1. Jag om ändring i brottsbaiken
2. lag om ändring i lagen (1964:-450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll.
utvisar. :
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken etc.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
26 KAP.
14 8
Den frigivne skall under prövo- Den frigivne skall under prövotiden föra ett ordentligt och lag- tiden Iiakttaga skötsamhet, efter. lydigt leverne, undvika skadligt förmåga söka försörja sig samt i sällskap, efter förmåga söka för- övrigt ställa sig till efterrättelse sörja sig samt i övrigt ställa sig till vad som åligger honom enligt denefterrättelse vad som åligger ho- na balk eller enligt föreskrift eller nom enligt denna balk eller enligt anvisning som meddelats honom föreskrift eller anvisning som med- med stöd därav. Har han förplikdelats med stöd därav. Har han tats ersätta genom brottet uppförpliktats ersätta genom brottet kommen skada, skall han göra vad uppkommen skada, skall han göra i hans förmåga står att fullgöra vad i hans förmåga står att full- denna skyldighet. göra denna skyldighet.
15 8
När det prövas lämpligt för att När det finnes skäl att antaga främja den frigivnes anpassning i att den frigivne för sin anpassning samhället, skola särskilda före- i samhället behöver stöd av en skrifter, gällande under viss tid särskild föreskrift om vad han eller tills vidare, meddelas rörande måste iakttaga under prövotiden, vad han har att iakttaga under må sådan föreskrift meddelas för prövotiden. Sådan föreskrift må viss tid celler tills vidare. Särskild
avse vistelseort eller bostad, an- föreskrift må avse
vändande av fritid, förfogande I. vistelseort eller bostad under över arbetsförtjänst eller andra viss tid, högst ett år åt gången, tillgångar, allt under viss tid, högst 2. utbildning eller arbetsanställett år åt gången, utbildning, ar- ning, betsanställning eller förbud att an- 3. läkarvård eller nykterhetsvända alkoholhaltiga drycker. An- vård eller annan vård eler benan liknande föreskrift må ock handling i eller utom sjukhus eller meddelas. annan dylik inrättning.
Om det finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har den frigivne förpliktats er- Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen sätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skade- rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande. ståndsskyldighetens fullgörande, i
den mån det ej med hänsyn till
hans ekonomiska situation och
övriga omständigheter kan anta-
gas motverka hans anpassning i
samhället.
Iakttager den frigivne icke vad Iakttager den frigivne icke vad som åligger honom enligt denna som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller an- balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd visning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, därav, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervak- utom att förordna om öÖvervakning eller meddela föreskrift en- ning eller meddela föreskrift enligt 15 8, efter omständigheterna ligt 15 8, besluta att varning skall
I. besluta att varning skall med- meddelas den frigivne. delas den frigivne, |
2. förlänga = prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda tiden,
3. förelägga honom vid vite att iaktaga meddelad föreskrift.
19 [24
Kan det antagas att villkorligt Har villkorligt frigiven allvarfrigiven som åsidosatt sina ålig- ligt åsidosatt sina åligganden och ganden icke skall låta sig rätta ge- kan det antagas att han icke skall nom åtgärd som avses i 18 §, må låta sig rätta genom annan åtgärd övervakningsnämnden förklara som Öövervakningsnämnden äger den villkorligt medgivna friheten vidtaga, må nämnden förklara den förverkad. villkorligt medgivna friheten för-
verkad.
20 §
Beslut om åtgärd som avses i 18 Beslut om åtgärd som avses i 18 eller 19 § må meddelas även efter eller 19 § må ej meddelas efter prövotidens utgång, därest frågan prövotidens utgång. Åtgärd som av övervakningsnämnden uppta- avses i 19 § må dock beslutas även gits dessförinnan. Efter prövoti- efter prövotidens utgång, därest dens utgång må ej, utan att prövo- frågan av Öövervakningsnämnden tiden förlänges enligt 18 §, beslu- upptagits dessförinnan. tas annan åtgärd som där avses.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 KAP.
4§
Den dömde skall under prövo- Den dömde skall under prövotiden föra ett ordentligt och lag- ' tiden iakttaga skötsamhet och eflydigt leverne, undvika skadligt ter förmåga söka försörja sig. sällskap samt efter förmåga söka försörja sig.
6§
Iakttager den dömde icke vad Jakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av som åligger honom till följd av den villkorliga domen, må dom- den villkorliga domen, må domstol, om åklagare före prövotidens stol, om åklagare före prövotidens . utgång anhängiggör talan därom, utgång anhängiggör talan därom,
efter omständigheterna | efter omständigheterna | 1. besluta att varning skall med- 1. besluta att varning skall med-
delas den dömde, delas den dömde, |
2. meddela föreskrift enligt 5 § 2. meddela föreskrift enligt 5 8
eller ändra tidigare meddelad fö- eller ändra tidigare meddelad fö- Teskrift, reskrift, 3. förlänga prövotiden till tre år, 4. undanröja den villkorliga do- 3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd men och bestämma annan påföljd för brottet. för brottet. Efter prövotidens utgång må åt- Åtgärd enligt första stycket I gärd som sägs i första stycket 1 och 2 må ej beslutas efter prövooch 2 ej beslutas, med mindre tidens utgång. prövotiden förlänges. Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas till böter som jämlikt 2 8 ådömts jämte den villkorliga domen.
28 KAP. 58 Under prövotiden skall den Skyddstillsyn skall vara förenad dömde stå under övervakning. med övervakning från och med prövotidens början. Finnes övervakning icke längre Finnes övervakning icke längre vara erforderlig, skall förordnas vara erforderlig, skall förordnas
om dess upphörande. Så länge om dess upphörande. När skäl äro
prövotiden varar, må den dömde, därtill må den dömde ånyo ställas när skäl äro därtill, ånyo ställas. under övervakning. under övervakning. Beslut som nu avses meddelas av övervakningsnämnd. Övervakning skall upphöra utan särskilt förordnande, när två år av prövotiden har förflutit. Anses den dömde av särskilda skäl vara i be-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
hov av förlängd övervakning, må
förordnas om övervakning för ti-
den därefter dock längst till prö-
votidens utgång. |
Beslut om övervakning enligt
denna paragraf meddelas av över-
vakningsnämnd.
7§8
lakttager den dömde icke vad Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av som åligger honom till följd av domen å skyddstillsyn, äger över- domen å skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden, utom att för- vakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller med- ordna om Övervakning eller med- :
dela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, dela föreskrift enligt 26 kap. 15 8,
efter omständigheterna besluta att varning skall meddelas
1. besluta att varning skall med- den dömde. delas den dömde, .
2. förlänga prövotiden till högst fem år,
3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
Åtgärd som avses i denna paragraf må cj av övervakningsnämnden beslutas efter prövotidens utgång.
Lu
Har den dömde åsidosatt sina Har den dömde allvarligt åsidoåligganden och kan det antagas satt sina' åligganden och kan det att han icke skall låta sig rätta antagas att han icke skall Jåta sig genom åtgärd som Övervaknings- rätta genom åtgärd som övervaknämnden äger vidtaga, skall nämn- ningsnämnden äger vidtaga, skall den hos åklagare göra framställ- nämnden hos åklagare göra framning att vid domstol föres talan ställning att vid domstol föres taom undanröjande av skyddstillsy- : lan om undanröjande av skyddsnen eller om behandling varom tillsynen eller om behandling varstadgas i 3 3. om stadgas i 3 §.
Talan som nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.
9 §
Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten bestimma annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått till följd av domen å skyddstillsyn samt till böter som enligt 2 § ådömts jämte skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.
Finnas tillräckliga skäl ej före- Finnas tillräckliga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsy- ligga att undanröja skyddstillsynen, må rätten i stället besluta åt- nen, må rätten i stället besluta åtgärd som avses i 7 § eller, om gärd som avses i 7 § eller, om den den dömde fyllt aderton år, för- dömde fyllt aderton år, förordna ordna att han skall undergå be- att han skall undergå behandling
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handling enligt 3 §. Föres talan enligt 3 8. Föres talan om sådan om sådan behandling, må i stället behandling, må i stället beslutas beslutas undanröjande av skydds- undanröjande av skyddstillsynen tillsynen eller åtgärd som avses i eller åtgärd som avses i 7 §. Har 7 3. Har prövotiden utgått må ej, prövotiden utgått, må ej beslutas utan att prövotiden förlänges en- "åtgärd som avses i 7 §. ligt 7 §, beslutats annan åtgärd som där avses.
29 KAP.
Takttager den som vårdas utom Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom anstalt icke vad som åligger hoenligt denna balk eller enligt fö- nom enligt denna balk celler en-
reskrift eller anvisning som med- ligt föreskrift eller anvisning som
delats med stöd därav, äger över- meddelats med stöd därav, äger vakningsnämnden, utom att med- övervakningsnämnden. utom att dela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, meddela föreskrift enligt 26 kap. efter omständigheterna besluta att 15 §, besluta att varning skall medvarning skall meddelas honom, så delas honom. ock förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
30 KAP. 118
Takttager den som vårdas utom Takttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger ho- anstalt icke vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt nom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som med- föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger över- delats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att med- vakningsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 8, dela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna besluta att besluta att varning skall meddelas varning skall meddelas honom, så honom. ock förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.
34 KAP.
4§
Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från fängelse, må den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad; dömes enligt 1 § 2 till fängelse på viss tid, skall sådan förklaring meddelas, om ej särskilda skäl äro däremot.
Beslutas ej förverkande enligt Beslutas ej förverkande enligt första stycket, äger rätten besluta första stycket, äger rätten besluta åtgärd som avses i 26 kap. 18 3. åtgärd som avses i 26 kap. 18 §
eller förlänga prövotiden med
högst ett år utöver den vid fri-
givningen bestämda tiden.
Prop. 1973: 131 55
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må cj beslutas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
5§
Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande
enligt 1 8 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens början.
Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rät- Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i 27 ten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 8 I—3, dock endast om kap. 6 § I eller 2 eller förlänga fråga därom uppkommer i mål prövotiden till tre år, dock endast vari den dömde häktats eller er- om fråga därom uppkommer i hållit del av åtal före prövotidens mål vari den dömde häktats eller utgång. erhållit del av åtal före prövotidens
utgång.
Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 må ej ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
68
Är den tidigare ådömda påfölj- Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, må rätten vid den skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning av 1 § 1 eller 2 be- tillämpning av 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling som sluta åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 9 8. avses i 28 kap. 9 § eller förlänga
prövotiden till högst fem år.
Dömes med tillämpning av 1 8 3 till fängelse, skall vid straffets bestämmande gälla vad i 28 kap. 9 § stadgas.
Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
37 KAP.
7§
Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut i ärende om villkorlig frigivning.
Åtnöjes villkorligt frigiven icke Åtnöjes villkorligt frigiven icke med Övervaknpingsnämnds beslut med Öövervakningsnämnds beslut angående ställande under övervak- angående Övervakning enligt 26 ning enligt 26 kap. 11 8, föreskrift kap. 11 §, förordnande av över- ' enligt 26 kap. 15 § eller åtgärd vakare enligt 26 kap. 12 §, föreenligt 26 kap. 18, 19 eller 22 8, skrift enligt 26 kap. 15 § eller åtäger han hos kriminalvårdsnämn- gärd enligt 26 kap. 18, 19 ciler den påkalla prövning av beslutet. 22 §, äger han hos kriminalvårds-
nämnden påkalla prövning av be-
slutet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8§
Den som dömts till skyddstill- Den som dömts till skyddstill-
syn må genom besvär hos hovrätt syn må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervaknings- föra talan mot Öövervakningsnämnds beslut angående ställande nämnds beslut angående övervakunder övervakning enligt 28 kap. ning enligt 28 kap. 5 8, förord- 5 8, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller nande av övervakare enligt 28 kap. 11 8 eller föreskrift som avses i 6 §, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller 26 kap. 15 8. Besvärstiden räknas 11 8 eller föreskrift som avses i från den dag då han erhöll del av 26 kap. 15 8. Besvärstiden räknas beslutet. från den dag då han erhöll del av beslutet.
9 §
Åtnöjes icke den som dömts till Åtnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse celler internering ungdomsfängelse eller internering med Öövervakningsnämnds beslut med övervakningsnämnds beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller om förordnande av övervakare en- 30 kap. 11 eller 14 8 eller angåen- ligt 29 kap. 7 § eller 30 kap. 10 § de föreskrift som avses i 26 kap. eller med nämndens beslut enligt 15 8, äger han hos ungdomsfäng- 29 kap. 8 eller 11 8 eller 30 kap.
elsenämnden eller internerings- 11 eller 14 § eller angående förenämnden påkalla prövning av be- skrift som avses i 26 kap. 15 §,
slutet. ne ' äger han hos ungdomsfängelse-
nämnden eller interneringsnämnden påkalla prövning av beslutet.
38 KAP.
9 8
Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 8 eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt ket, 12 eller 13 8 eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 §& andra angår tillämpning av 10 8 andra stycket länder omedelbart till ef- stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda för- terrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöran- ordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, vite, prövotid gående föreskrifter, prövotid eller eller tid för ungdomsfängelse. tid för ungdomsfängelse. Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon som ej fyllt tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 8, äger rätten förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 8
Vite som förelagts med stöd av 26 kap. 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller
34 kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast om åklagare efter fram-
ställning av övervakningsnämnden anhängiggör talan därom innan
den ådömda påföljden till fullo
verkställts eller eljest upphört. Sådan talan skall anses anhängiggjord, då ansökan om utdömande
av vitet delgavs den dömde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. | Står den som dömts till skyddstillsyn under övervakning vid ikraftträdandet, skall övervakningen dock ej upphöra utan särskilt förordnande före utgången av februari 1974, om ej prövotiden utgått dessförinnan. :
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet
Härigenom förordnas att 10 och 16 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse. |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 § Vad i 26 kap. 12—14 88, 15 § första stycket samt 16 och 17 8§ första stycket I. och 2. samt 16 brottsbalken stadgas skall äga mot- och 17 §§ brottsbalken stadgas svarande tillämpning beträffande skall äga motsvarande tillämpning den som erhållit villkorligt an- beträffande den som erhållit villstånd. Övervakare må ock förord- korligt anstånd. Övervakare må nas och föreskrift enligt 26 kap. ock förordnas och föreskrift en- 15 § första stycket brottsbalken ligt 26 kap. 15 § första stycket I. meddelas av rätten vid beslutet om och 2. brottsbalken meddelas av villkorligt anstånd. rätten vid beslutet om villkorligt anstånd.
16 § Villkorligt utskriven skall stå under övervakning. I beslut om villkorlig utskrivning skall fastställas en prövotid om två år. Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 8 Vad i 26 kap. 12—14 88, 15 8 första stycket samt 16 och 17 §§ första stycket I. och 2. samt 16 brottsbalken stadgas skall äga mot- och 17 §§ brottsbalken stadgas svarande tillämpning beträffande skall äga motsvarande tillämpning den som utskrivits villkorligt. beträffande den som utskrivits villkorligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730313