NJA 2011 s. 511

Domskäl

Skäl

Bakgrund

T.K. dömdes den 12 juni 2009 för grovt bedrägeri, försök till grovt bedrägeri och förberedelse till grovt bedrägeri. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn jämte fängelse tre månader. I påföljdsdelen antecknades bl.a. att gärningarna begåtts när han var 20 år och att han själv uppgett att de begåtts när han varit påverkad av narkotika och att han ville ha hjälp med att bryta ett flerårigt haschmissbruk. Vidare framgick att han diagnostiserats med ADHD, att han avslutat skolan efter åttonde klass utan avgångsbetyg och att han aldrig haft ett arbete.

Efter anmälan från Kriminalvården tilldelade övervakningsnämnden den 15 juli 2009 - inte vid den senare tidpunkt som tingsrätten antecknat - T.K. en varning och förlängde övervakningstiden med en månad med stöd av 28 kap. 7 § BrB. Som skäl till övervakningsnämndens beslut angavs att han vid två tillfällen under samma månad uteblivit från besök hos sin övervakare vid frivården, till vilka han kallats per post. Det antecknades att han uppgett att han haft problem med postgången och att han inte anmält ny adress till frivården.

T.K. verkställde sitt fängelsestraff mellan den 2 september och den 25 november 2009.

Den 15 december 2009 inkom Kriminalvården med ny anmälan till övervakningsnämnden om att T.K. misskött sin övervakning och hemställde att skyddstillsynen skulle undanröjas. Som anledning till hemställan angavs följande misskötsamhet. Den 30 november skulle han ha ringt sin övervakare vid frivården men gjorde inte det, vartill antecknats att han ringde sin övervakare den 1 december. Den 4 december uteblev han från ett möte med sin övervakare. Innan mötet hade han ringt och anmält sig sjuk, varvid han fått beskedet att ringa sin övervakare den 7 december. Denna dag ringde han i stället sin handläggare på frivården. Den 8 december ringde han sin övervakare. Den 14 december uteblev han från ett möte med sin övervakare och handläggare.

Två sammanträden vid övervakningsnämnden i anledning av anmälan ställdes in på grund av T.K:s utevaro. Övervakningsnämnden beslutade därför att han skulle omhändertas. Vid sammanträde den 27 januari 2010 beslutade övervakningsnämnden att överlämna ärendet om undanröjande till åklagare. I beslutet har bl.a. antecknats att han uppgett att han ville ha en viss polisman som övervakare eftersom han då inte skulle behöva åka in till Malmö för att träffa sin övervakare.

Tingsrätten fattade den 19 mars 2010 beslut om undanröjande och bestämde i stället påföljden till fängelse. Hovrätten gjorde den 24 maj samma år inte annan ändring än att fängelsestraffets längd sattes ned.

Parternas talan i HD

T.K. har till stöd för sitt överklagande bl.a. gjort gällande följande. Skälet till att han inte infann sig till möten med sin övervakare och som han inte tidigare uppgett var att han var ovillig att resa in till Malmö, eftersom han där var rädd för sin egen säkerhet på grund av att han vittnat mot kriminella personer. Han har inte varit ovillig att underkasta sig övervakning. Under övervakningstiden har både han och en polisman han lärt känna anmält intresse till frivården att denna polisman skulle fungera som övervakare, men utan resultat. I juli 2010 fick han besked om att han fått en ny övervakare. Trots försök har han inte lyckats nå denne. Han har inte missbrukat narkotika sedan tiden före sitt fängelsestraff. Sedan mars 2010 arbetar han vid Skogsstyrelsen i Vellinge. Av ingivna intyg från hans arbetsgivare och närstående framgår att han sköter sitt arbete, att han tillsammans med sin sambo nyligen fått barn och att han även i övrigt lever ett skötsamt liv. Den misskötsamhet som lagts honom till last kan inte anses så allvarlig att skyddstillsynen bör undanröjas.

Riksåklagaren har till stöd för sitt bestridande bl.a. anfört följande. Förutom den misskötsamhet som framgår av frivårdens anmälningar till övervakningsnämnden har T.K. även uteblivit från möten med övervakningsnämnden och han har i oktober 2009 erhållit en åtalsunderlåtelse för narkotikabrott, ringa brott bestående i eget bruk av narkotika den 24 augusti samma år. När, som i T.K:s fall, straffvärdet varit så högt att det förelegat en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse, bör särskilt höga krav ställas på att den dömde uppfyller de åligganden som följer av skyddstillsynen. Han har heller inte låtit sig rättas trots att han meddelats en varning och övervakningstiden förlängts. Av ett ingivet intyg från Kriminalvården framgår att han inte tagit några kontakter med myndigheten sedan skyddstillsynen undanröjdes; myndigheten tar inte heller några sådana kontakter sedan en framställan om undanröjande gjorts. Övervakningstiden löpte ut den 12 juli 2010.

Verkställighet av skyddstillsyn och åtgärder vid misskötsamhet

Under övervakningstiden ska Kriminalvården enligt hänvisningen i 28 kap. 6 § BrB till 26 kap. 14 § sista stycket genom tillsyn och förmedling av stöd och hjälp verka för att den dömde inte återfaller i brott och för att hans eller hennes anpassning i samhället även i övrigt främjas. Kriminalvården ska för detta ändamål fortlöpande hålla sig underrättad om den dömdes livsföring och hans eller hennes förhållanden i övrigt. Regeringen har meddelat ytterligare föreskrifter om Kriminalvårdens uppdrag härvidlag i 5 kap. förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder. Här framgår bl.a. att övervakaren bör samråda med den dömdes familj och andra närstående för att få deras bistånd att hjälpa och stödja den dömde, 11 §, samt regelbundet sammanträffa med den dömde. Övervakaren ska besöka den dömde i hemmet så ofta det behövs, 12 §.

Kriminalvården har vidare meddelat egna föreskrifter och allmänna råd om övervakningens bedrivande, försåvitt tidigare varit aktuellt i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med dömda under övervakning m.m. (KVFS 2008:19), som numera upphävts och ersatts med Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om verkställighet av frivårdspåföljder (KVFS 2011:5). I de allmänna råd som myndigheten meddelat och som var tillämpliga vid tiden för den misskötsamhet som lagts T.K. till last uttalas bl.a. att Kriminalvården vid misskötsamhet bör eftersträva att aktivt verka för att få en bättring till stånd innan ärendet anmäls till övervakningsnämnden, men att vid allvarlig misskötsamhet ärendet bör överlämnas direkt till nämnden. Allvarlig misskötsamhet exemplifieras med att den dömde undandrar sig övervakningen eller bryter mot meddelade föreskrifter. Det understryks att all misskötsamhet bör dokumenteras (KVFS 2008:19).

I förarbetena till 26 kap. 14 § BrB har understrukits vikten av att frivården reagerar mot misskötsamhet från den dömdes sida för att tilltron till skyddstillsyn som påföljdsform ska bevaras. Samtidigt har uttalats att de sanktioner och andra åtgärder som kan tillgripas ytterst bör fylla en positiv funktion i frivårdsarbetet. Består misskötsamheten trots att frivården ingriper med mer stödjande åtgärder kan skärpta sanktioner behöva tillgripas. Mer kraftfulla åtgärder kan behöva sättas in redan inledningsvis om t.ex. den dömde redan från början konsekvent undandrar sig all övervakning. Enligt vad som vidare utsägs är det första som bör ske om den dömde visar tecken till att försumma sina åligganden att han eller hon på lämpligt sätt erinras om sina skyldigheter och ges anvisningar om hur de bör uppfyllas. Det kan i det sammanhanget bli tal om en rad olika åtgärder, såsom kallelse till myndigheten, hembesök, eller överenskommelse om anmälan vid vissa tidpunkter. En så ingripande sanktion som undanröjande av den utdömda påföljden måste i regel ha föregåtts av andra försök att komma till rätta med misskötsamheten. (Prop. 1982/83:85 s. 93 ff.) Detta ger uttryck för den både stödjande och kontrollerande uppgift som Kriminalvården har vid verkställandet av frivårdande påföljder, se a. prop. s. 54 och 4 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården.

Förutsättningar att undanröja en utdömd skyddstillsyn

Frågan om förutsättningarna för att undanröja en utdömd skyddstillsyn har tidigare kommit under HD:s bedömning i NJA 1986 s. 78. Härav framgår att en domstol kan undanröja en skyddstillsyn om den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och det kan antas att han eller hon inte kommer att låta sig rättas genom andra åtgärder. Av förarbetena till 28 kap. 8 § BrB framgår att detta utgör den mest kännbara sanktionen när den dömde misskött sina åligganden och att det är därför en sådan åtgärd bör tillgripas först när frivårdens resurser att komma tillrätta med misskötsamheten kan anses uttömda, se prop. 1973:131 s. 42. Av det anförda rättsfallet framgår också att bedömningen ska ske med hänsyn till de förhållanden som föreligger när domstolen fattar sitt beslut.

Mot bakgrund av de bestämmelser som reglerar verkställigheten av en utdömd skyddstillsyn och åtgärder vid misskötsamhet samt de uttalanden som gjorts i anslutning därtill får det anses stå klart att förutsättningen att den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och det kan antas att han eller hon inte kommer att låta sig rättas genom andra åtgärder måste bedömas i ett sammanhang. Endast i särpräglade fall bör det kunna komma i fråga att tillgripa en så renodlad och ingripande sanktion som att undanröja skyddstillsynen innan försök att genom aktiva och stödjande insatser komma tillrätta med misskötsamheten har misslyckats. Det torde dessförinnan sällan vara möjligt att närmare värdera allvaret i den dömdes misskötsamhet eller att göra någon prognos av om skyddstillsynens vidare bedrivande kan visa sig meningsfull. Denna utgångspunkt låter sig också väl förenas med att skyddstillsynen som påföljdsval inte förutsätter att den dömde förklarat sig beredd att underkasta sig övervakningen eller de andra krav som följer av skyddstillsynen (prop. 1987/88:120 s. 105), varvid också är att märka att de hänsyn som gör sig gällande när domstolen överväger att döma till skyddstillsyn respektive att kombinera skyddstillsynen med fängelse är av helt olika slag (jfr 30 kap. 9 och 11 §§ BrB). Frågan om en skyddstillsyn kombinerats med fängelse eller inte bör därmed naturligen inte anses påverka dess innehåll för den dömde.

Bedömningen i detta fall

I målet har framkommit att T.K. misskött sina åligganden i anledning av skyddstillsynen. Några aktiva eller stödjande åtgärder för att komma tillrätta med hans misskötsamhet eller för att utröna hans egen inställning till övervakningen och dess innehåll har emellertid såvitt framkommit inte vidtagits, inte heller har redovisats några närmare överväganden om sådana åtgärder eller deras förväntade effekt. Den underlåtenhet som han vid några tillfällen uppvisat att inställa sig på kallelse eller att ringa vissa dagar ger i sig inte stöd för antagandet att han sökt undandra sig övervakningen. Även om trovärdigheten i de förklaringar han lämnat inte utan vidare låter sig bedömas, talar ändå de kontakter som förevarit närmast emot att han haft ett sådant syfte. Tillräckliga skäl att undanröja skyddstillsynen kan inte anses ha förelegat.

T.K. står inte längre under övervakning. Någon ny misskötsamhet har inte gjorts gällande. Tvärtom framstår det som att hans personliga förhållanden har genomgått en betydande förbättring och stabilisering jämfört med hans situation vid tiden för domen. På grund av den tid som förflutit sedan hans misskötsamhet och eftersom han nu till synes lyckats anpassa sig till samhället utan annat stöd än det han på egen hand lyckats utverka finns inte skäl att närmare överväga förutsättningarna att meddela honom en varning.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut lämnar HD yrkandet att skyddstillsynen ska undanröjas utan bifall.