Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en allmän förskola för alla sexåringar införs år 1975. Vidare föreslås särskilda insatser för förskolebarn med olika former av handikapp samt bestämmelser om utbyggnadsplanering för daghem m.m. Förskola föreslås som gemensam benämning på daghem och deltidsgrupp (nuvarande lekskola).

Kommunerna får en lagfäst skyldighet att anvisa plats i förskola för alla barn i kommunen från höstterminen det är barnet fyller sex år. Genom information och uppsökande. verksamhet skall kommunen verka för att alla sexåringar i kommunen deltar i förskolans verksamhet. Verksamheten i förskolan skall omfatta minst 15 timmar per vecka och totalt minst 525 timmar om året. För glesbygdskommunerna öppnas möjlighet att anordna förskola med kortare verksamhet per år men i stället omfattande två är, dvs. redan från det barnet fyller fem år.

Särskilda insatser föreslås för barn under sex års ålder som av fysiska. psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl har särskilt behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Kommunerna skall bedriva uppsökande verksamhet för att få kännedom om dessa barn och anvisa dem förskole- plats. Barn i glesbygd som saknar kamratkontakter föreslås också få möjlighet att börja i förskolan före sex års ålder.

Den allmänna förskolan för sexåringar och för yngre barn med särskilt behov av stöd föreslås bli avgiftsfri upp till 15 timmar i veckan eller 525 timmar om året.

För att skapa förutsättningar för en fortsatt snabb utbyggnad av daghemsverksamheten för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar föreslås att det i varje kommun skall finnas en plan för utbyggnaden av förskoleverksamheten. Planen skall avse en femårsperiod

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973:136 2

och innefatta en redovisning av behovet av förskoleverksamhet och på vilket sätt och i vilken utsträckning kommunen avser att tillgodose detta behov i form av daghem, deltidsgrupper, familjedaghem etc.

I propositionen redovisas även vissa ställningstaganden i fråga om förskoleverksamhetens innehåll och organisation. Bl. a. föreslås att för- skoleverksamheten liksom nu skall handhas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd i kommunen och att socialstyrelsen skall vara central tillsynsniyndighet. Kommunerna ges dock möjlighet att själva besluta om annan lokal förvaltning av förskoleverksamheten. Som ett centralt samarbetsorgan med rådgivande funktion till socialstyrelsen och skolöver- styrelsen inrättas en förskoledelegation.

l avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens pä- gående arbete beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun föreslås att särskilt statsbidrag övergångsvis skall utgå för kostnader i samband med genomförandet av den allmänna förskolan. Bidraget före- släs utgå med 1 "200 kr. per barn och är för det ökade antal sexåringar som bereds plats i förskola i förhållande till nuvarande platsantal. Samma bidrag föreSIås utgå även till kommun som redan genomfört utbyggnaden för den del av platsantalet som överstiger 90 (54.- av antalet sexåringar i kommunen, vilket är den nuvarande utbyggnadsgraden för hela riket i genomsnitt. Vidare föreslås samma bidrag utgå till alla kommuner för den förskoleverksamhet i deltidsgrupp som anordnas för yngre barn med särSkilda behov av stöd och stimulans upp till 10 % av antalet fyra- och femåringar i kommunen. För glesbygdskommuncr med särskilda merkost- nader skall därutöver kunna utgå stöd i form av extra skatteutjämnings- bidrag. För anordnande av särskilda lokaler för deltidsgrupper föreslas ett nytt anordningsbidrag med 3 000 kr. per plats. Genom ändrade beräk- ningsgrunder ökas också i vissa fall det redan utgående statsbidraget till kommunernas daghemsverksamhet.

Lagstiftningen om förskolan föresläs träda i kraft den 1 juli 1975. Statsbidragsreglerna föreslås gälla redan fr.o.m. den 1 oktober 1973 i fråga om anordningsbidrag och fr.o.m. den 1 januari 1975 i fråga om driftbidrag.

• Sida 3
•  Original

Prop. 19731136 3

1. Förslag till Lag om ändring i bamavärdslagen (196097)

Härigenom förordnas, att 2 och 55 åå barnavårdslagen (1960297)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.5

Varje kommun skall sörja för sin barnavård enligt vad nedan stadgas samt även i övrigt genom lämpliga anordningar och åtgärder verka för det i l ä angivna syftet.

] varje kommun Skall finnas en barnavårdsnämnd. som vid befattning med ärenden rörande ungdom över femton år må kalla sig ungdoms- nämnd.

Bestämmelser om verksamhet för barn i förskoleåldern finnas i lagen om förskoleverksamhet (1973: 000).

555

Med barnavårdsanstalt förstås i denna lag sådan för vård och fostran av barn och ungdom under aderton är avsedd anstalt som ej är att hänföra till sjukvårdsanstalt. till hem för psykiskt efterblivna, blinda, döva eller vanföra eller till sådant elevhem som står under tillsyn av central Skolmyndighet. Vad i lagen stadgas om barnavårdsanstalt äger ej tillämp- ning på ungdomsvärdsskola.

Särskilda former av barnavärdsanstaltcr äro

a)barnhem av olika slag, såsom spädbarnshem, mödrahem, upptag- ningshem och specialhem.

b.) barn kolonier, vilka mottaga barn för vistelse under begränsad del av året.

c)barnslugor. vilka regelbundet e) förskolor och fritidshem, mottaga barn för begränsad del vilka regelbundet mottaga barn av dygnet, såsom lekskolor, för begränsad det av dygnet daghem och fritidshem samt samt

d)clevhem, vilka äro knutna till skolor och ha till ändamål att underlätta elevernas Skolgäng.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Förslag till Lag om förskoleverksamhet

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 & Förskoleverksamheten, som är en del av samhällets barnavård, har till syfte att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlig- hetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn som icke uppnått skolpliktig ålder eller vars skolgång uppskjutits enligt 32 5 andra stycket skollagen (19622319).

Förskoleverksamheten ankommer på kommun eller huvudman för anstalt som avses 18 ä.

2 & Förskoleverksamhet enligt denna lag bedrives i form av förskola, samt familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet.

Förskola kan organiseras som daghem, i vilket barn mottages för vistelse minst fem timmar om dagen, eller som deltidsgrupp, ivilken barn mottages under kortare tid av dagen än som gäller för daghem.

Skyldighet att bedriva förskoleverksamhet

3 & Kommun skall i den omfattning som anges i 4—7 åå bedriva förskoleverksamhet för de barn, som är kyrkobokt'örda i kommunen eller som stadigvarande vistas där.

4 5 Barn skall anvisas plats i förskola från och med höstterminen det år då barnet fyller sex år. Sådan förskola skall omfatta minst 525 timmar om året.

Barn vars skolgång uppskjutits enligt 32% andra stycket skollagen (1962z319) skall beredas möjlighet att fortsätta i förskolan ytterligare ett år.

Kan förskola på grund av barnens restider eller av andra skäl icke bedrivas i den omfattning som sägs i första stycket, fär kommunen dela upp förskolan på två år. Barn som beröres av sådan uppdelning skall anvisas plats i förskolan från och med höstterminen det år då barnet fyller fem år. Sådan förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 timmar.

55 Barn, som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, skall så långt möjligt anvisas platsi förskola tidigare än som anges i 4 5 första stycket, om ej barnets behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt. Kommun skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola enligt första stycket.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973:136 5

6 & Kommunen skall verka för att barn som avses i 4 och 5 55 utnyttjar den anvisade platsen och informera föräldrarna om verksamheten i förskolan och syftet med denna.

7 & Kommun skall genom förskola, familjedaghem eller på annat sätt så långt möjligt sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad utöver vad som följer av 4 och 5 åå får sådan omvårdnad, om ej behovet till- godoses på annat sätt.

Så Vistas barn på sjukhus, barnhem eller annan anstalt, skall huvud- mannen för anstalten sörja för att barnet så långt möjligt får tillfälle att deltaga i verksamhet som motsvarar den som erbjudes i förskola.

Bestämmelser om förskoleverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda barn finnes i lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Ledningen av förskolan m. m.

9?) Ledningen av förskoleverksamheten utövas inom varje kommun av barnavårdsnämnden.

Kommun får dock besluta att annat kommunalt organ i stället för barnavårdsnämnden skall utöva ledningen av förskoleverksamheten. [ fråga om sådant organ skall beträffande förskoleverksamheten bestäm- melserna för barnavårdsnämnd gälla iftillämpliga delar.

10 5 I varje kommun skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för förskoleverksamheten. [ planen skall redovisas behovet av förskolor, familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet inom kommunen samt i vilken utsträckning och på vilket sätt behovet skall tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem år.

Avgifter

11 & Avgift får ej tagas ut för plats i förskola som avses i 4 eller 5 5 i den mån verksamheten ej överstiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar om året. 1 övrigt utgår avgift enligt grunder som beslutas av kommunen. Avgiften får ej överstiga vad som motsvarar platsens andel i kommunens kostnad för förskoleverksamhet.

Tillsyn m. m.

12å Länsstyrelsen utövar inom länet tillsynen över förskoleverksam- heten.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973:136 6

13 & Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över förskoleverksam- heten. Socialstyrelsen utfärdar vägledande information till kommunerna.

14 & Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, socialstyrelsen fär meddela undantag från skyldigheten att bedriva förskoleverksamhet enligt denna lag.

15 & Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973:136 7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 maj 1973.

Närvarande." Statsministern PALME. ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON. JOHANSSON, HOLM- QVlS'l', ASPLlNG, LUNDKVlST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLlNG, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förskoleverksamhetens utbyggnad och organi- sation och anför.

] . Inledning

1968 års barnstugeutredningl har i maj 1972 lagt fram betänkandet (SOU 197226 och 27) Förskolan, del 1 och 2. Betänkandet avser verksam- heten för barn i förskoleäldern och innehåller förslag beträffande försko— lans utbyggnad samt dess innehåll, arbetsmetoder och organisation.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, nämnden för sjukvårds- och socialvärdsbyggnadcr, arbetarskyddstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen (SÖ). arbetsmark- nadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, statens invandrarverk, statens planverk, statens handikappråd, statens ungdomsråd, ärkebiskopen (efter hörande av övriga biskopar"), Svenska kyrkans centralråd, socialutredningen, fosterbarnsutredningen, service- kommittén. invandrarutredningen, boendeutredningen, bygglagutrcd- ningen, utredningen om skolans inre arbete. utredningen för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (_TRU), länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Göteborgs och Bohus. Värmlands. Örebro, Västernorrlands samt Norrbottens län, förskoleseminarierna i Göteborg, Luleå, Norrköping, Stockholm och Kalmar, Svenska kommun- förbundet, Landstingsförbundet, landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens ccntralorganisation ('l'CO'), Sveriges akademikers central- organisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund, Svenska arbets- givareföreningen (SAF), Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges Förskollärares riksförbund, Svensk sjukskötersket'örening, Sveriges lärar- förbund. Sveriges läkarförbund, Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Arbetarnas bildningsför- bund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), Unga örnars

1 Riksdagsledamoten Mats Hellström, ordförande, barnavärdsdirektören Karl—Erik Granath, riksdagsledamoten Blenda Ljungberg, ombudsmannen Elin Mossberg, skol- direktören Lennart Orehag, uthildningssekretcrarcn Carl-Eric Sundblad samt adjpro— fcssorn Ase Gnida Skard.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973:136 8

riksförbund, Svenska scoutförbundet, Förbundet Vi unga, Sveriges fri- kyrkoräd, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostads- företag, AB SvenSka Bostäder, Hyresgästernas sparkasse- och byggnads- föreningars riksförbund u.p.a. (HSB), Riksförbundet Hem och skola, kommunstyrelserna i Stockholm, Linköping, Västerås, Örebro, Uppsala, Järfälla, Haninge, Skellefteå, Kalmar, Kiruna, Ström, Karlstad och Norr- köping.

Yttranden har även inkommit från Förskoleseminarierna i Borås och Malmö, barnstugepsykologerna i Stockholms län, Svenska facklärarför- bundet och Sveriges lärarförbunds samarbetskommitté rörande samver- kan förskola-grundskola-fritidshcm, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges förenade studentkårer (SFS"), Sveriges kristna socialdemokratiska för- bund, Lärarhögskolan i Stockholm, förstadielärarnas förening och hörselvårdskonsulcnternas förening, Blivande lärares riksförbund, Riks- förbundet Döva barns målsmän, Bättre barnmiljö, Svenska Arkitekters Riksförbund, Kungl. Automobil klubben, Esternas representation i Sve- rige, Nämnden för barn- och familjearbetet i Härnösands stift, För Kyrkobrödrarörelsen svenska kyrkans lekmannaförbund, Elevkåren vid förskoleseminariet i Solna, Sveriges nationalkommittc av OMEP, Kristen Demokratisk samling. Den psykiska barna- och ungdomsvårdens konsult- team vid barnavärdscentralerna i Stockholms län och barnstugorna i Stockholms kommun, Svenska läkarcsällskapct, Föreningen Sveriges so- cialchcfer, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Handi- kappförbundets centralkommitté (HCK), Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund och Hörselfrämjandets riksförbund.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973:136 9

3. Utredningen 3.1 Inledning

Barnstugeutredningen föreslår att förskola används som enhetlig be— nämning på de verksamhetsformer som nu kallas daghem och lekskola. När så behövs för att precisera verksamhetsformen bör benämningen hcltidsförskola kunna användas för den verksamhet som nu kallas daghem. Deltidsförskola föresläs ersätta begreppet lekskola. dvs. den verksamhet som omfattar tre timmar per dag.

Utredningen understryker att förskoleåldern är den period ilivet då barnets fortsatta utveckling i en rad avseenden mer eller mindre bestäms. Förskolebarnens uppväxtvillkor i dagens samhälle måste därför enligt utredningen uppmärksammas på ett annat sätt än vad som hittills skett. Förutom åtgärder som stöder föräldrarnas möjligheter att fungera väl i sina föräldrar—eller krävs åtgärder i övrigt som direkt tillgodoser barnets säväl mera allmänna som speciella individuella behov.

Utredningen framhåller att en stor del av det stöd samhället ger barn i förskoleäldern utgörs av ekonomiska bidrag som syftar till att påverka familjens/barnens levnadsstandard. Förskolan, skolan och den allmänt förebyggande barnavården i övrigt samt barnhälsovården är de medel genom vilka samhället kan erbjuda komplement till familjen som mera direkt kan stödja barnets utveckling. Utredningens förslag till pedagogisk målsättning för förskolan skall därför ses i vid bemärkelse med utgångs— punkt ictt socialpolitiskt program. Genom en förskola som rymmer olika former för deltids—, halvdags- och heldagsverksamhet och som kan komma in i ett tidigt skede .i barnets liv. ges en av förutsättningarna för att göra fostran till mera av en växelverkan mellan barn, föräldrar och samhället.

3.2. Förskolans mål

Barnstugeutredningen framhåller att förskolans mål mäste utgå frän barnets och familjens behov och från deras skiftande förhällanden i samhället. Att förbättra dessa förhållanden måste ingå i förskolans målsättning. Enligt utredningen måste förskolan kunna möt-a bäde gene— rella behov hos alla barn och särskilda behov hos vissa barn. Den skall fungera som ett komplement till familjen och stödja föräldrarna .i deras funktion som förälder och underlätta för dem att fungera i arbets- och samhällsliv.

Utredningen menar att förskolans övergripande mål skall uttrycka den ideologiska bakgrunden till det pedagogiska programmet. Mälet blir då ett uttryck för samhällets syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till en god utveckling. Förskolan bör inte innebära undervisning i traditionell mening. den bör inte arbeta efter bindande kursplaner eller ställa prestationskrav. Varje barn skall stödjas-och stimuleras utifrån sina

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973:136 13

speciella förutsättningar.

Det övergripande målet för förskolan bör enligt utredningen vara att sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankcrnässiga tillgångar. Förskolan kan därigenom medverka till att barnet utvecklas till en öppen och hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till samverkan med andra. Förskolan har en viktig uppgift i att komplettera familjen genom att ge barnen möjligheter till samspel med andra barn och vuxna i olika åldrar. Den skall också bidra till att minska familjens sårbarhet vid plötsliga omställningar. Förskolan bör bl. a. därför fungera som en naturlig del av den sociala miljön i bostadsområdet och familjen bör i förtroende kunna söka sig till förskolan med sina problem.

Förskolan skall också kunna minska skillnaderna ibarns utgångsläge inför skolan och det senare livet. Enligt utredningen finns det trots utbildningsreformerna fortfarande stora skillnader .i yrkes- och utbild- ningsval mellan barn från olika hernmiljöer. Skillnaderna är också stora mellan pojkar och flickor när det gäller sådana val. Förskolan bör enligt utredningen stödja barnen på ett sådant sätt att de kan utgå från sina egna inneboende möjligheter i stället för att så starkt som ännu sker påverkas av traditioner och attityder som hänger samman med kön. socialgrupp etc.

Utredningen understryker att förskolan måste när barnen i tidig ålder för att kunna minska skillnaderna i utgångsläge mellan olika grupper. Detta jämlikhetskrav är särskilt påtagligt för barn som har ett sämre utgångsläge och därför behöver extra stöd för att komma till sin rätt. Det gäller integrationen av handikappade barn i samhället. antingen det är fråga om fysiska, psykiska, sociala eller språkliga handikapp. Det gäller bl. a. många invandrarfamiljers speciella svårigheter. Det kan också gälla barn från isolerade glesbygder med alltför begränsade möjligheter till koutakter utanför familjen.

Förskolan har sålunda en funktion att fylla för både individen och familjen. Denna dubbla funktion där barns och föräldrars behov tillgodo- ses bildar utgångspunkten för förskolans övergripande mål. Målet bör utgå från att varje barn skall ha rätt till sådana livsbetingelser att det ges förutsättningar att utveckla sina inneboende möjligheter.

Med barnets pcrsonlighetsutveckling i centrum har utredningen for- mulerat följande tre pedagogiska delmål.

]. Förskolan skall gemensamt. med föräldrarna ge förutsättningar för att barnet utvecklar och stabiliserar en uppfattning om sig själv som individ. Det är grunden för att barnet senare skall kunna samverka med andra i olika avseenden.

2. Förskolan skall ge förutsättningar för att barnet successivt utvecklar kommunikationsförmägan i sitt samspel med omgivningen. Barnet bör i stigande grad bli medvetet om alla sina inneboende uttrycksmöjligheter och använda sig av dem i ord. 1jud.röre1se och bild.

3.3. Allmän förskola för sexåringar

Utredningens material om barns utveckling och uppväxtmiljö visar angelägenheten av att alla barn får sådan utvecklingsstimulans som förskolan avser att ge. På kort sikt bör utbyggnaden inriktas på att tillförsäkra alla sexåringar möjligheten att gå i förskola. Utredningen föreslår därför att samtliga kommuner fär skyldighet att fr. o. m. är 1975 anvisa alla sexa'ringar plats i förskola. Denna allmänna förskola föreslås omfatta minst 600 timmar per är motsvarande 3 timmars verksamhet per dag. Alla barns rätt till en minst ettårig förskola föresläs bli reglerad i en föt'skollag. Denna rätt till förskola hör på inte alltför läng sikt omprövas i syfte att utsträcka den nedåt i åldrarna. Om en kommun inte kan uppfylla målsättningen om ettårig förskola år 1975 skall det finnas möjlighet. till dispens längst till hösten 1978.

Utredningen bedömer möjligheterna att är l975 genomföra en allmän

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973:136 ]

'Ju

förskola som goda. De flesta kommuner kommer att kunna ta emot barn också i åldrarna under sex är redan före år 1975. Det finns dock betydande regionala ojämnheter i utvecklingen. Vidare riskerar en del grupper barn att ”komma utanför" om inte. förskolan blir allmän genom lagstiftning. Det gäller bl. a. glesbygdsbarn. invandrarbarn och socio-eko- nomiskt sämre ställda barn. Avstånd och otillräckliga transportmöjlighe- ter samt bristfällig kunskap om förskolan hos föräldrarna kan också medföra att ett barn ställs utanför förskoleverksamheten.

Utredningens förslag innebär att plats i förskola skall ställas till förfogande för alla sexäringar som inte redan har plats i daghem. samt att barnet och föräldrarna skall underrättas om var och när platsen fär tas i ansprak. Alla föräldrar bör fa ingående och konkret information om förskolans syfte. innehåll och arbetssätt.

Utredningen framhåller att ett väsentligt mal är att alla barn skall nås genom förskolan. Barnens rätt till förskola kan inte anses garanterad enbart genom att platser ställs till förfogande för de. barn vars föräldrar anmält intresse. Då finns risker för att manga av de barn, för vilka förskolan är viktigast. inte skulle nås av verksamheten. I de fall där en sexåring inte tar anvisad förskoleplats i anspråk föresläs därför skyldighet för kommunen att ta direkt kontakt med familjen för att fa" klarhet i Skälen till barnets frånvaro. I de fall nägot slag av principiella skäl för barnets fränvaro föreligger blir det kommunens uppgift att genom t. ex. förskollärare eller socialarbetare informera familjen om bl. a. förskolans syfte. innehåll och arbetssätt för att därigenom kunna ge familjen möjlighet att ta ny ställning till förskolan.

Om föräldrarna ändå inte anser förskolan lämplig för barnet blir uppgiften att se till att barnets personlighetsutve'ckling främjas pä annat sätt i hemmet eller eventuellt i form av lekgrupp. öppen lekverksamhet eller liknande. Nägon obligatorisk skyldighet för barnen att delta i förskolans verksamhet föresläs salunda inte av utredningen.

3.4. Barn med särskilda behov av stöd och stimulans

Utredningen har i sitt pedagogiska program betonat hur viktiga förskoleären är för alla barn. Brist pa allsidig stimulans under de mest formbara aren kan hämma barnens utvecklingsmöjligheter Och det är därför viktigt att man så tidigt som möjligt tillgodoser de handikappade barnens olika behov. Utredningen föreslar att en ökad prioritering till plalsi förskola tillämpas för barn med särskilda behov. 'Till den grupp barn som har behov av särskilda insatser frän samhällets sida räknar utredningen barn som av fysiska. psykiska, sociala. språkliga eller andra skäl har SVärigheter av skilda slag. Utredningen framhäller därvid att handikappa- de barn sä längt det är möjligt bör integreras i vanlig förskola. men att andra alternativ mäste finnas för de barn som behöver det.

Utredningen föreslär att barn med särskilda behov skall fa rätt till

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973:136 16

förskoleverksamhet redan före sex års ålder. Primärkommunen föreslås få skyldighet att bereda barn med särskilda behov av stöd och stimulans verksamhet i förskola eller genom anordningar som motsvarar sådan verksamhet. Utredningen framhåller att dessa stödåtgärder för de handi- kappade barnen bör finnas redan från tidig ålder och inte som nu komma in först när barnet skall börja i en viss skolform. Stödet. bör ges barnen sa tidigt som möjligt och senast från fyra års ålder.

Landstingskommunerna föresläs få ansvaret för vård och förskoleverk- samhet för förskolebarn med kvalificerade handikapp. vilka kräver värd vid sjukhus. elevhem (barnhem) eller motsvarande institution. Enligt utredningen är det önskvärt att även de barn som omfattas av omsorgsla- gen sä långt det är möjligt integreras i primärkommunernas förskolor och att landstingen därvid ersätter kommunerna för kostnaderna. Där det inte är möjligt att integrera förskolebarnen titan de måste vistas i separata institutioner bör landstingen helt svara för de omsorger barnen behöver och då även för förskolan. Landstingen bör också ha ansvaret för förskoleverksamheten för de barn under sex års ålder som vistas på sjukhus eller specialinstitution, barnhem eller liknande. Till dess lands- tingen förklarat sig ta över ansvaret för barnen skall primärkommunen vara skyldig att förvissa sig om att de får tillgäng till förskoleverksamhet i den man det gäller barn som omfattas av förskolelagens bestämmelser. För de sexäringar som pä grund av sjukdom mäste vistas i hemmet och som beräknas inte kunna delta i sin förskolas verksamhet under t. ex. minst tre veckor föreslär utredningen skyldighet för kommunen att anordna lekterapi genom hembesök av ambulerande. förskollärare.

Utredningen understryker att det för att spåra barn med olika slag av handikapp som skapar särskilda behov av stödinsatser behövs en upp— sökande verksamhet från kommunernas sida. Bestämmelser om kommu- nernas skyldighet i dessa avseenden föresläs inskrivna dels i barnavårdsla- gen. dels .i den nya förskolelagen.

Invandrarbarn

Utredningen pekar på behovet av särskilt stöd från samhället för att invandrarfamiljerna och deras barn skall kunna fungera pä samma villkor som andra barnfamiljer här i landet. Det är betydelsefullt att invandrar- barnet kan lära sig svenska under förskoleperioden. Utredningen framhål- lcr språkets betydelse i socialt och känslomässigt avseende. Spräkunder- visningen för invandrarbarn bör dock inte enbart bli en fråga om att lära ut svenska utan också att träna barnet i dess eget modersmål. Utred- ningen betonar att just modersmalsträningen är viktig vid inlärningen av ett nytt språk. Det finns risk för att invandrarbarn inte lär sig att behärska vare sig sitt modersmål eller svenska språket fullständigt.

lnvandrarbarn bör i första hand placeras i vanliga förskolor men ibland kan andra former vara mer lämpliga. Vilken form av förskola som bör väljas beror dels pä hur mänga invandrarbarn det finns i kommunen och deras fördelning pä olika språkgrupper. dels på vilken tillgang kommunen

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973:136 17

har till reguljära förskoleplatser. tvåspråkig personal, lokaler och trans- porter.

"Med tanke på hur viktigt det är att invandrarbarnen så tidigt som möjligt erhåller plats i förskola förordar utredningen att invandrarbarnens behov av förskola undersöks genom uppsökande verksamhet. lnvandrar- barnen bör därvid i vissa fall hänföras till de barn som erbjuds förtursplats i förskolan. Utredningen betonar vikten av att bygga upp samarbetet mellan föräldrarna och förskolan. Utredningen föreslär att uppsökande verksamhet i dessa fall sker i tre steg: genom brev på familjens modersmäl. genom direktkontakt av annat slag och genom hembesök med tolkhjälp eller genom tvåspråkig kontaktperson. Utred— ningen betonar ocksä behovet av tvåspråkig personal i förskolan. särskilt under barnens introduktionsperiod. Forskning bör initieras om språkin- lärning och om vad det innebär för invandrarbarn att möta ett nytt språk _och en ny kultur.

Barn i glesbygd

Utredningen framhåller att förskoleverksamheten för barn i glesbygds— områden i många fall måste lösas genom särskilda arrangemang. Med glesbygd avses därvid i första hand stödområdena i mellersta och norra Sveriges inland. De geografiska avstånden och isoleringen för människor- na i dessa omräden innebär i vissa fall problem, som medför att särskilda insatser kan behövas för att tillförsäkra barnen en tillfredsställande förskoleverksamhet.

1 kommuner med glesbygdsområdcn där antalet sexåringar är litet kan det vara motiverat att barnen skrivs in i förskolan redan vid fem års ålder dels för att man skall få lämpliga förskolegrupper, dels för att barnen skall få en tidig och successiv introduktion i gruppsamvaro och vidgade kamratkontakter. Barn som växer upp i en miljö där sådana sociala förutsättningar inte naturligt ges tillhör den grupp som bör få plats i förskola redan före sex års ålder.

Genom en pågående försöksverksamhet prövas olika organisationsfor- mer för glesbygdsförskolorna, nämligen särskilda förskolegrupper med egna lokaler inom eller utom grundskolan, grupper där förskolebarn och lägstadiebarn har gemensamma lokaler och samverkande personal samt "rörlig förskola" i form av specialutruslad buss. Utredningen räknar inte med att alla glesbygdsbarn som skall omfattas av den allmänna förskolan skall kunna klaras med dessa organisationsformer. Lösningen i fjällbygder och skärgårdsområden kan t. ex. få bli ambulerande förskollärare som besöker barnen i deras hem kanske i kombination med ordnad gruppverksamhet. Utredningen framhåller att restiden inte får bli så lång att den tröttar barnen. Om resan är läng bör barnen gä färre dagar men kanske längre tid per dag. Skjutsarna bör samordnas med skolbarnens. Långa resor kan också motivera en något mindre barngrupp för att inte barnen skall bli för trötta. Om förskolan omfattar en kortare tid per vecka och är kan en ettårig förskola i vissa fall bli otillräcklig.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973:136 18

Utredningen föreslår därför att för barn som bor i glesbygdsområden och som inte kan erbjudas förskoleverksamhet i normal omfattning skall förskolan kunna fördelas på två år och därvid omfatta minst 800 timmar under denna tvåårsperiod.

Uppsökande verksamhet

Utredningen framhåller att kommunerna redan nu med stöd av 3 % barnavårdslagen bedriver en omfattande förebyggande barnavård. Dag- hemmen har t.ex. ofta givit förtur ät barn till ensamstående föräldrar och låginkomsttagare som förvärvsarbetar. I vissa fall har daghemmen också använts som ett led i ett socialt behandlingsarbete. Det har även förekommit att man inrättat avdelningar inom lekskolan och vid daghemmen som varit särskilt rustade att ta hand om barn med olika svårigheter. Enligt barnstugeutredningens erfarenheter är det dock totalt sett få kommuner som bedrivit en systematisk uppgökande verksamhet längre ned i åldrarna än bland grundskolebarn, dvs. från sju års ålder och uppåt. För de. flesta barn med särskilda behov av stöd och stimulans har daghem och lekskolor därför inte blivit det instrument i den förebyggan- de barnavården som vore önskvärt.

Utredningen föreslår därför att kommunernas skyldighet att bedriva en uppsökande verksamhet för barn och ungdom preciseras genom ändring av 3 % i barnavårdslagen. Vidare föreslår utredningen att den nya förskolelagen skall innehålla stadgande om att barn med 'särskilda behov av stöd och stimulans skall uppmärksammas.

Syftet med den uppsökande verksamheten är enligt utredningen i första hand att ge. det uppsökta barnet den service som varje barns familj behöver. Det kan t. ex. gälla ekonomisk hjälp, bostadsanskaffning. remitteringar till andra organ och liknande åtgärder. Därtill kan imånga situationer tidigt insatt förskoleverksamhet innebära en fördel för barnet och familjen. För barnet innebär förtur till en förskoleplats att gynnsamma utvecklingsbctingelser skapas. För familje-n kan det innebära en avlastning men även en stimulans som ger möjligheter för en generellt bättre hemmiljö.

När det gäller metoderna för den uppsökande verksamheten framhåller utredningen att det är önskvärt att finna en form som upplevs positiv av föräldrarna och som öppet redovisar skälen till en eventuell förtursplats. Man bör därför så långt möjligt samarbeta med föräldrarna och hämta in informationer direkt från dem. Utredningen föreslår att den kommunala socialvården och landstingens barnhälsovård i samarbete genomför en generell uppsökande verksamhet i anslutning till en undersökning vid barnavårdscentralen under våren det år barnet fyller fyra är. Syftet är dels att ge reguljär hälsovård, dels att ge underlag för förtursprövning till förskolan samt uppmärksamma'barn som behöver remitteras till andra fackorgan. Utredningen föreslår att personal från barnavårdsnämnd/social centralnämnd knyts till barnavårdscentralen för att där träffa de föräldrar och barn som kommer till undersökningen. Det innebär bl. a. att varje

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973:136 19

förälder ges tillfälle till ett personligt samtal med representanter för barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden. Utredningen ser detta sam- tal som en mycket viktig del av förtursprövningen. Samtalet ger föräldrarna tillfälle att diskutera både. det egna barnets behov av förskolevistelse och de frågor som de upplever som väsentliga. '

Vid förskoleundersökningen bör barnavårdsnämnden/sociala central- nämnden även informera om annan verksamhet för barn som förekom- mer i kommunen. Utredningcn betonar värdet av denna information särskilt till de barn som inte får plats i förskolan.

Utredningen framhåller att det är angeläget att försöka upptäcka barn med särskilda behov av stöd och stimulans även tidigare än vid den s. k. förskoleundersökningen. Det är därför viktigt att informera föräldrar och olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn om förskolans uppgifter i den kommunala sociala familjeservicen. Varje kommunalt anställd bör besitta ett visst mått av övergripande aktuella kunskaper om den samlade sociala servicen och dess funktioner utanför sitt eget verksamhetsområde för att kunna möta behov av information hos föräldrar med förskolebarn. Särskilt viktigt är det att personal som arbetar inom social-, skol-. kultur-, fritids- och hälsovårdssektorerna har kännedom om varandra, om vilka funktioner de fyller och vilka former de har för sitt servicearbete.

För att ge pedagogisk stimulans till barn som inte har plats i förskolan föreslär utredningen att en lekrådgivning prövas i samband med den uppsökande verksamheten. En förskollärare från en av områdets försko- lor kan informera föräldrarna om olika vägar att stimulera barnens lek. Lekrådgivningen bör ta sikte på äldersgrupperna två till fem är.

3.5. Förskolans planering och utbyggnad

Utredningen framhåller att" förskolans planering och utbyggnad måste bygga på bedömning och vägning av olika gruppers behov av förskoleplat— ser. Utbyggnaden mäste inriktas på att tillgodose främst tre grupper, nämligen barn från sex års ålder till skolstarten, barn med särskilda behov av stöd och stimulans samt barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. ' År 1970 kunde ca 60 % av alla sexåringar tas emot i lekskola. Av de ca l20 000 sexåringarna fanns ca 65 000 i lckskola och ca 8 000 i daghem. De regionala variationerna är dock betydande, Vilket innebär att i vissa kommunblock få eller inga förskoleplatser finns, medandct i andra kommuner finns plats för både sex- och femåringar och i'vissa fall även för fyraåringar.

Antalet sexåringar beräknas är 1975 vara ca 110000. Enligt social- styrelsens prognos (LUSoS 1969), som bygger på uppgifter från kom- munerna, skulle det finnas 130 000 barn i lekskola år 1975. På grund av de regionala ojämnheterna finns det dock enligt utredningen risk för att mellan 5 000 och 10 000 sexåringar skulle bli utan förskoleplats år 1975 om inte särskilda åtgärder sätts in. Å andra sidan skulle vissa kommuner

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973:136 20

kunna erbjuda plats åt flertalet femåringar och i vissa fall även åt fyraåringar.

Den extra insats som kommer att krävas för att realisera en allmän förskola för sexåringar år 1975 beräknas enligt utredningen bli relativt blygsam totalt sett. För vissa kommuner med ringa utbyggnad f. n. kan dock dispens behövas lämnas för genomförande av den allmänna förskolan från en senare tidpunkt.

Utredningen föreslår att barn som på grund av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga handikapp har särskilt behov av stöd och stimulans genom en uppsökande verksamhet skall kunna erbjudas plats i förskolan från tidig ålder. Genom särskilda insatser för barn i fyraårsäldern beräknas en förhållandevis stor grupp komma att erbjudas förtursplats före sex års ålder. Utredningen framhåller att det är mycket stora svårigheter att beräkna antalet barn som kan ha behov av förtur. Utredningen föreslår att kommunerna som en schablonmässig beräkning utgår från ett platsbehov motsvarande 10 % av de fyra- och femåringar som inte behöver heltidsplats på grund av föräldrarnas förvärvsarbete. För hela landet skulle det innebära omkring 25 000 platser.

Utredningen framhåller vikten av att den förskoleverksamhet som tar sikte på barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar byggs ut kraftigt. Skillnaden mellan platstillgång och behov är emellertid mycket betydande för denna verksamhet och kravet på full behovstäckning måste därför ses på relativt lång sikt.

För att få till stånd en utbyggnadsplanering av daghemmen som på viss sikt leder till behovstäckning för förvärvsarbetande och studerande föräldrars barn, föreslår utredningen en skyldighet för kommunerna att upprätta förskoleplaner samt bestämmelser om markreservationer för förskolor och krav på full behovstäckning i nya bostadsområden med minst 200 lägenheter.

Enligt utredningens förslag skall den kommunala planeringen för förskoleverksamheten sammanfattas i en plan för hela kommunen. Utredningen föreslår ett lagstadgat krav på att alla kommuner skall ha en sådan plan, där hela behovet redovisas. Med plankravet bör inte bindas några centralt angivna krav på viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten totalt för kommunen. Förskoleplanen bör i stället bli föremål för politiska beslut i kommunen. Ett viktigt element i förskoleplancn är särskilda planer som avser planering och utbyggnad inom nya områden med mer än 200 lägenheter. För dessa nya områden föreslär utredningen att kommunerna skall åläggas att ordna tillräckligt antal platser för full behovstäckning.

Utredningen föreslår vidare bestämmelser om markreservationer för förskolor i samband med den långsiktiga fysiska planeringen för bostadsbyggande. Markbehovet för förskolor och fritidshem beräknas genom att man multiplicerar antalet platser med 50 m2 vilket krävs för varje plats enligt utredningens förslag.

Förskoleplanen föreslås ingå som en del av den kommunala verksam- hetsplaneringen. som bl. a. ger grundläggande data om väntad utveckling,

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973:136 21

t. ex. folkmängdsprognoser och bedömning av tillväxten av de ekono- miska resurserna. Utöver dessa allmängiltiga prognoser krävs ytterligare prognoser för förskoleplaneringen, bl. a. prognos för framtida sysselsätt- ning bland kvinnor med förskolebarn.

Innehållet i förskoleplanen föreslås omfatta en behovsbcräkning för hela kommunen innefattande folkmängdsredovisning och prognos, redo- visning och prognos över den kvinnliga förvärvsintensiteten samt prognos över behovet av förskoleplatser, utarbetad enligt de metoder som anges av utredningen. Planen skall vidare redovisa kommunens beslut om graden av behovstäckning. I planen skall också redovisas underlag för förskolornas lokalisering, redovisning av befintlig organisation, översikts- planer, bostadsbyggnadsprogram, folkmängdsredovisning på delområden samt organisationsformer och lokalisering av nya förskolor.

Behovsberäkningen i förskoleplaneringen skall utföras för varje kom- mun för sig men beräkningarna bör ske enligt enhetliga metoder i alla kommuner för att det skall vara möjligt att göra jämförelser. Behovsprog- noserna föreslås utförda med två tidsintervaller, nämligen dels en detaljerad prognos för de närmaste fem åren, dels en översiktlig prognos för tio är. I samband med kommunens översiktsplanering bör dessutom göras markreservationer för förskolans behov som ofta bör sträcka sig 20—30 år framåt i tiden. Behovsberäkningen bör enligt utredningen förnyas minst vart femte år för att vara aktuell. I många kommuner'med snabba förändringar kan femårsperioden visa sig vara för lång för att förskoleplanen skall hållas aktuell. Kommunerna förutsätts se över planen i samband med den ekonomiska planeringen.

Behovsberäkningen har två syften i den kommunala planeringen, nämligen dels att vara till ledning för kommunen vid beslut om utbyggnadstakten, som också hänger samman med den ekonomiska planeringen. dels att ge underlag för förskolans inpassning i planmiljön --— den fysiska planeringen. Kommunernas planer kommer dessutom att ge information om det totala utbyggnadsbehovet i riket, vilket beräknas som summan av beräkningarna för varje kommun.

Enligt utredningen är mödrarnas förvärvsintensitet en central frågai förskoleplaneringen eftersom det fortfarande nästan uteslutande är modern som stannar hemma för att sköta barn och hushåll. Av denna anledning bör det i anslutning till förskoleplanen finnas en redovisning av arbetsmarknadssituationen för kvinnor i kommunen. Utredningen fram- håller att tillgången till förskoleplatser i stor utsträckning styr mödrarnas förvärvsbenägenhet. Verkställandet av planen ändrar alltså det underlag planen grundar sig på. vilket utgör en betydande svårighet i förskolepla- neringen.

Prognosdelen i kommunernas förskoleplanering bör utföras enligt centralt utfärdade riktlinjer. Syftet med detta är att åstadkomma enhetlighet i planeringen så att den centrala tillsynsmyndigheten kan bygga upp en riksplanering på grundval av de samlade kommunplanerna. En behovsberäkning som utförs på enhetligt sätt i alla kommuner möjliggör också interkommunala jämförelser. Några centrala riktlinjer i

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973:136

KJ h)

fråga om ambitionsnivån för den årliga utbyggnadstakten föreslås inte bli utfärdade, utan denna fråga skall vara föremål för politiska beslut i kommunen.

Förskoleplanen skall enligt utredningens förslag fastställas av kommun- fullmäktige. De kommunala förskoleplanerna skall insändas till socialsty- relsen som skall följa och utveckla förskoleplaneringen. Socialstyrelsen bör sammanställa kommunernas planer som underlag för riksplanering och interkommunala jämförelser.

3.6 Verksamhetens innehåll och organisation

Barnstugeutredningens förslag till pedagogiskt program innebär föränd- ringar i form av delvis nytt utvecklingsbefrämjande innehåll i verksamhe- ten, annorlunda barngruppstruktur, uppbrytande av personalens hierar- kiska arbetssätt till arbetslag, integrering av barn med särskilda behov samt vidgat föräldrasamarbete m. m.

Utredningen har i betänkandet angett tre delmål som är särskilt viktiga för barnets utveckling under förskoleåren. Det är barnetsjaguppfattning, barnets förmåga att kommunicera med andra barn och med vuxna samt barnets begreppsbildning, dvs. förmågan att förstå allt mer komplicerade sammanhang och system.

Inlärning inriktad på begreppsbildning ses i dag allmänt som en viktig del av uppfostran. Begreppsinlärning för barn innebär en genom miljön styrd inlärning. Den bygger på att barn och vuxna tillsammans utforskar och observerar saker och sedan försöker beskriva dessa. Målet är att ge barnet hjälp när det gäller att förstå enkla begrepp. Upptäcktsinlärning innebär en frihet för barnet att ta itu med sådant material eller stoff som det själv önskar. .

Barnets kunskap om begrepp inhämtade under förskoleperioden genom alla former av lek och aktivitet skall enligt utredningen ses som en grund från vilken barnet senare i skolan skall kunna förstå hur begrepp kan knytas an till mer eller mindre avgränsade ämnesområden. Målet för förskolans sociala begreppsbildning är att på lång sikt skapa öppna människor som är toleranta och har förmåga att ompröva sin egen uppfattning. Utredningen anser det tänkbart att en tidig social träning kan underlätta för människor att utveckla sådana egenskaper som öppenhet, tolerans, kritiskt tänkande och förmåga att ompröva sin egen uppfattning.

Förskolans relationer till olika grupper isamhället, samspelet mellan människor i förskolan, begreppsbildning och kommunikation utgör ramen för det pedagogiska arbetet. Inom denna ram bör förskolans verksamhet ge stimulans och vägledning för barnets utveckling.

Utredningen framhåller att barnets fostran i familjen präglas av traditioner i den sociala, etiska eller religiösa grupp familjen tillhör samt av ekonomiska faktorer. I en allmän förskola, som rymmer olika former för deltids-, halvdags- och heldagsverksamhet, finns förutsättningar för att göra fostran till mer av en växelverkan mellan barn, föräldrar och

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973:136 23

samhälle. Ett gott känsloklimat och en stimulansrik miljö under de tidigaste barnaåren gör att barnet lättare kan utveckla sina möjligheter. Insatser från samhällets sida för att bistå och stödja föräldrar i deras fostrarroll för att varje barn skall få en god utvecklingsgrund är därför angelägna i förebyggande syfte. _

Utredningen framhåller att barn i dag ofta är syskonlösa eller har ett, högst två syskon. Förskolan har en uppgift i att ersätta den syskongemen— skap som är på väg att försvinna. Det värde som ligger i en grupp sammansatt av barn i olika åldrar och med individuella skillnader, har tyngdpunkten lagd på utökade och varierande sociala och känslomässiga relationer mellan barnen. För barnets uppväxt kan detta betyda att gruppgemenskapen i en åldersblandad grupp ger något utöver enbart lekkontakter.

Utredningen finner det väsentligt att förskolan så långt det är möjligt försöker skapa en miljö där man har en kunnig och stabil personal som tillgodoser framför allt de minsta barnens behov av kontinuerlig kontakt med några få vuxna. Det föreslagna gruppsystemet möjliggör att personalen samverkar i arbetslag, där kontinuitet och stabilitet i barns anknytning till en eller några vuxna kan bli en realitet under en följd av år.

Självständighetsfostran på förskolenivå går ut på att barnet skall minska beroendet av den vuxnes hjälp i aktiviteter som barnet kan klara självt. Ett känslomässigt beroende kvarstår emellertid, genom att barnet behöver uppmuntran och stöd för att fungera självständigt inom nya områden. Initiativet från barnets sida, oavsett utfallet, skall uppmuntras och förstärkas.

Om förskolan skall ge en god grund för barnets vidgade sociala utveckling bör personalens arbetssituation vara sådan att varje individ upplever sitt arbete som meningsfyllt. All personal iförskolan bör enligt utredningen ha pedagogiska Uppgifter och arbetsfördelningen bör ske utifrån personliga förutsättningar för olika slag av pedagogiska uppgifter. Detta gäller även förskolans ekonomipersonal som också har en viktig pedagogisk funktion.

Den barngruppsstruktur som utredningen skisserat förutsätter att samtliga personalkategorier fungerar i ett arbetslag inom såväl småbarns- som syskongrupp. Arbetslagets princip går ut på att personalen gemen- samt diskuterar sig fram till en arbetsfördelning med tanke på aktuella arbetsmoment, arbetstidens förläggning, och hur barnens aktivitetsutbud skall organiseras. Arbetslagen är också en viktig inlärningskälla för barnen eftersom dessa tar efter de vuxnas sätt att samarbete, fatta beslut och ta* ansvar för sina beslut.

Föräldrasamarbetet är en annan viktig del av den pedagogiska verksamheten i förskolan. Om barnet upplever att kontakterna mellan föräldrar och personal präglas av ömsesidig respekt och tillit liksom att samverkan gäller barnets bästa, har det lättare att känna förtroende för personalen.

Innan ett barn börjar förskolan bör föräldrarna och den personal som

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973:136 34

närmast skall handha barnet träffas. Detta samtal har betydelse för att få till stånd ett öppet och förtroendefullt samarbete med föräldrarna.

En ny förskolepedagogik som bl.a. innebär en systematiserad be- greppsinlärning kan enligt utredningen resultera i att ett större antal barn än som nu är fallet är färdiga för t. ex. läsning och skrivning året före skolinträdet.

Utredningen framhåller att en förutsättning för att förskolan skall kunna bidra till barnets utveckling enligt intentionerna i det pedagogiska programmet är att den har behövliga resurser, främst personal, utrymme och utrustning samt att den organiseras på sådant sätt att resurserna kommer till bästa möjliga användning. Den organisation utredningen föreslår utgår i första hand från att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt, vilket kan kräva omdisponeringar. ändrade funktioner och/eller samordning av befintliga resurser.

Barngruppernas storlek m. m.

Utredningen har vad gäller barngruppernas storlek och sammansättning framhållit att dessa bör bestämmas med hänsyn till de aktuella barnens behov. Utredningen har därvid pekat på följande faktorer av särskild betydelse nämligen

a. Barnens ålder och utvecklingsnivå. b. Förekomsten av barnets särskilda behov på grund av fysiska, psykiska eller sociala handikapp, spräksvärigheter. c. Vistelsetidens längd eller förläggning under dagen/dygnet, oregelbund- na vistelsetider etc.

d. Samordning av heltids- resp. deltidsvistelsc.

Utredningen framhåller också att gruppernas storlek och sammansätt- ning bcror på hur stort behovet av förskoleplatser är inom förskolans upptagningsomräde. Med hänsyn till att barnens behov av närkontakt samt stöd och hjälp av vuxna genomgår mycket stora förändringar frän födelsen till skolstarten föreslår utredningen att barnen i daghem delas upp så att barn i åldrarna sex månader till ca E%år förs samman i smäbarnsavdelningar. De yngsta av dessa barn bör bilda en grtlpp om fyra barn med egen personal och eget rum. De barn som lärt sig gä (ca 1 är) bör bilda en andra grupp med mellan sex och åtta barn. Småbarnsavdel- ningarna skulle därmed komma att bestå av högst tolv barn.

Barnen i åldern 2 % — 7 är som vanligen hunnit så långt i sin utveckling att de allt mer klarar vårdsituationerna utan hjälp av en vuxen föreslås bilda åldersblandadc s.k. syskongrupper. Antalet barn i varje syskon- grupp sk all kunna variera beroende på förhållandena men bör inte överstiga 20. Överinskrivning utöver det angivna antalet barn per grupp förutsätts inte förekomma. Deltidsgrupperna beräknas bestå av högst 20 barn i grupper för fem- och sexåringar.

Utredningen framhåller att barnen behöver vistas olika länge under dagen i förskolan. För barn med hemarbetande förälder är en kortare

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973:136 25

vistelsetid per dag oftast tillräcklig. Undersökningar tyder dock på att så kort vistelsetid per dag som tre timmar ger mer begränsad effekt på barnens utveckling än en något längre daglig vistelsetid. Där så är möjligt bör därför vistelsetiden i deltidsgrupperna på sikt förlängas till fyra eller fem timmar per dag. Barn med särskilda behov av stöd och stimulans behöver ofta upp till fem timmars förskolevistelse per dag — ibland även mer — bl. a. för att få delta i måltider och andra vårdsituationer med andra barn. De behöver också tid såväl för en ofta nödvändig särskild träning som för vistelsen med andra barn i gruppen. Vistelsetiden för barn med heltidsarbetande föräldrar omfattar oftast 9—1] timmar per dag medan föräldrar som förvärvsarbetar/studerar på deltid i regel behöver ha barnen omhändertagna 4—6 timmar. Förskolan bör därför på sikt kunna ta emot — helst inom samma grupper — barn för skilda vistelse-tider.

En integrering av deltidsbarnen i heltidsgrupper innebär enligt utred- ningen en rad fördelar genom att barnen därmed får kontakt med barn 1 olika åldrar och med flera vuxna, större möjligheter till samvaro i smågrupper samt ökad flexibilitet i den dagliga vistelsetidens längd. Utredningen framhåller dock att eftersom det ide flesta kommuner råder brist på såväl heltids- som deltidsplatser och 3-timmarsförskolan ger möjlighet att med relativt begränsad personaltillgång nå ett stort antal barn torde det vara svårt att få till stånd en integrerad förskola, ivilken alla deltidsbarn kan inlemmas i heltidsgrupperna. De förskolor som byggts och utrustats för heltidsbarn behöver användas i första hand för dessa, medan särskilda grupper får anordnas för deltidsbarn. Framför allt torde det vara svårt att i nya bostadsområden kunna ta emot samtliga deltidsbarn i heltidsgrupper under de år då antalet förskolebarn är som störst. Särskilda deltidsgrupper behövs därför med all säkerhet i betydande utsträckning även fortsättningsvis.

Personal

Utredningen framhåller att tillräcklig och väl utbildad personal är villkor för att kunna omsätta förskolans mål och tillämpa det föreslagna arbetssättet. All personal som tjänstgör i barngrupperna bör enligt utredningen ha grundläggande utbildning för sitt arbetsområde. De utbildningar som därvid i första hand kommer i fråga är förskollärarut- bildning och barnskötareutbildning. En i huvudsak jämn fördelning av de båda personalgrupperna bör eftersträvas i barngrupperna. Detta gäller även småbarnsgrupperna.

Utredningen framhåller att förutom den till förskolan knutna persona- len bör det finnas tillgång till specialutbildad personal t. ex. barnpsykolo- ger och kuratorer, som skall fungera för flera förskolor. För att barn med handikapp av olika slag skall kunna tillgodoses inom förskolan och där få behövlig stimulans, träning och behandling kan det behövas tillgång till bl. a. specialiserade läkare, talpedagoger, sjukgymnaster och speciallärare.

Den personaltäthet som utredningen rekommenderar för daghemmen

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973:136 26

utgår från den som rekommenderades av socialstyrelsen i Råd och anvisningar är 1963 med kompensation för den arbetstidsförkortning som genomfördes den 1 januari 1972. Utredningens förslag innebär att det i småbarnsavdelning för barn från sex månader till ? är bör finnas två anställda på fem barn. För syskongruppsbarnen bör det finnas en anställd på knappt fem barn. För deltidsgrupperna föreslås en förskollärare för två grupper med "20 barn i vardera. Utredningen förordar dock att personalen i deltidsgrupperna successivt förstärks med en medhjälpare per två grupper.

Den faktiska personaltäthcten inom daghemmen motsvarar f. n. inte gällande rekommendationer. År 1970 var personaltätheten i genomsnitt ungefär en anställd per 5,4 barn i daghemmen, smäbarnsgruppen inräknad. Utredningen föreslär inget generellt styrmedel för att förverkli- ga personaltäthetsrekoinmendationen utan utgår från att kommunerna successivt kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. [ ett läge med knappa resurser såväl i fråga om pcrsonaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter, har utredningen funnit det väsentligt att pc.rsonalförstärkningar på kort sikt koncentreras till förskolor där barn med särskilda behov integreras.

Utredningen anser inte att hela det pedagogiska program som föreslås kan förverkligas fullt ut inom ramen för dagens personaltäthet. Program- met bör emellertid kunna genomföras successivt, såsom är vanligt vid nya reformer. Det av utredningen föreslagna arbetssättet i förskolan torde underlätta arbetet även vid en lägre personaltäthet än den av socialstyrel- sen rekommenderade. De förslag till utformning av lokaler som ges av utredningen torde också ge bättre arbetsmöjligheter för personalen.

Utredningen har lagt fram ett principiellt förslag om utbildnings- komplettering av den personal som i dag tjänstgör inom förskoleverksam- heten för att snabbt föra ut information om mål och medel för förskolan till berörda personalgrupper. Huvudsyftet är att ge den personal som skall anamma och praktisera det nya arbetssättet, möjlighet att ta ställning till det pedagogiska programmet och de arbetsmetoder det innebär. Utbild- ningskomplettcringen föreslås genomförd i tre steg varav de två första avser studiclcdarc. Det tredje steget avser korta internatkurser för all personal verksam inom förskoleomrädet. Genomförandet av den föreslag- na kompletteringsutbildningen beräknas ta fyra år.

Kostnaderna för utbildningskompletteringen beräknas till ca 90 000 kr. för steg |. 990 000 kr. för steg "2 och 23,6 milj. kr. för steg 3. Härtill kommer kostnaderna för oavkortad lön för deltagarna.

Fam iljedaghemsverksamhet

Utredningen framhåller att familjedaghemmen kvantitativt sett kom- mer att spela en viktig roll som komplement till förskolan under ett utbyggnadsskede. Det är därför viktigt att ge familjedaghemmen förut- sättningar att fungera som goda komplement till den institutionella verksamheten. I detta syfte förordar utredningen en ökad samverkan

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973:136 '27

mellan familjedaghemmen t. ex. genom att ett antal dagbarnvårdare bildar en grupp som i vissa situationer kan hjälpa och stödja varandra och detta i vissa gemensamma gruppverksamheter för barnen. Vidare förordas ett ökat samarbete. mellan familjedaghemmen och förskolan t. ex. genom att dagbarnvårdarna genom återkommande besök får ta delav arbetssättet i förskolan, samtidigt som deras dagbarn då får möjlighet att delta i viss gruppverksamhet. Utredningen pekar också på möjligheterna att intresse- rade dagbarnvårdare fär tillfälle att arbeta/praktisera i förskolan, dels som ett led i fortbildningen för dagbarnvårdare, dels som ett led i en vidareutbildning.

Omvårdnad av tillfälligt sjuka barn

Utredningen framhåller att det ansvar för barnens omvårdnad som samhället åtar sig när barn till förvärvsarbetande och studerande anvisas plats i förskola eller familjedaghem bör omfatta även den tid då barn är_ tillfälligt sjuka och inte kan tas emot där. Barnvärdarverksamheten bör därför byggas ut så att den motsvarar behovet och den bör ingå i organisations- och kostnadsberäkningarna för alla förskolor som tar emot barn fem timmar eller mer per dag. Utredningen framhåller vidare att generella riktlinjer bör gälla för när barn skall avskiljas från barngrupper på grund av smittorisk.

Utredningen redovisar en rad synpunkter på organisationen av barnvår- darverksamheten i kommunerna och föreslår i samband därmed att barnavårdarnas nuvarande utbildning om 90 lektionstimmar bör utökas och utbildningens innehåll prövas. Vidare bör barnavårdarnas anställ- ningsform tryggas och möjlighet ges till kontinuerligt arbete.

Som ett första steg mot ett förverkligande av en familjeservicecentral/ socialcentral som socialt, medicinskt, pedagogiskt och psykologiskt betjänar familjen, förskolor och skolor i ett bostadsområde föreslär utredningen att all fysisk hälsovård av barn i förskolan överförs till landstingets barnavårdscentral i det distrikt där förskolan är belägen. Utredningen föreslår vidare att en förstärkning med psykologiskt utbildad personal efter hand görs på barnavårdscentralerna. Ett sambruk bör därför så långt möjligt ske mellan barnavårdscentralen och förskolan. Vidare bör den psykiska harna- och ungdomsvårdens (PBU) psykolog och psykiaterorganisation knytas fastare samman med barnavårdscentralerna. Genom att PBU-personalen arbetar med de föräldrar och barn som också förskolan har kontakt med skulle även PBU-personalen kunna gå in och fylla psykologkonsultuppgifter i förskolan.

Utredningen anser att sjukvårdshuvudmännen bör svara för de extra medicinska resurser som krävs genom att förskolan i ökad utsträckning tar emot barn med olika former av handikapp. Sådana resurser som sjukgymnaster, talpedagoger, hörselassistenter, osv. mäste därför samord- nas och föras ut i primärkommunerna. Samarbete och samverkan via barnavårdscentralen är därvid enligt utredningen den riktiga vägen och en början till en allsidigt fungerande familjeservicecentral/socialcentral.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973:136 28

Öppethållande

Utredningen framhåller att många föräldrar redan har och att ännu fler synes få behov av utvidgad service i form av längre öppethållande vid daghemmet — förskolan. Skiftarbete och obekväm arbetstid synes bli allt vanligare inom både industrin och servicesektorn. Arbete på udda tider är särskilt vanligt inom detaljhandel och sjukvård och andra delar av servicesektorn samt inom vissa industrier.

Utredningen efterlyser ett framtida arbetsliv, som mer tar hänsyn till barnens villkor och betonar isamband därmed att arbetsmarknadsparter- na bör ta upp frågan om familjerollen och arbetstidernas förläggning i sina förhandlingar. [ det korta perspektivet måste dock förskolan i första hand göra en insats i samhället genom att ge barnen till småbarnsföräldrar en trygg tillvaro på de tider som är nödvändiga för barnen. De öppethållandetider, kl. 06.30-—- 19.00, som nuärrekommenderade och vanli- gen tillämpade bör dock enligt utredningen kunna behållas som ett slags normaltider för förskolan. Utredningen anser dock att det är nödvändigt med stor flexibilitet och att lokala behov av öppethållande på andra tider måste beaktas. Utredningen förordar därför en försöksverksamhet i kommunerna med olika modeller för förskolornas öppethållandetider. Förutsättningen är därvid, att försöken läggs upp och genomförs så att de är positiva frän barnens synpunkt. Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet även utvärderas av den centrala tillsynsmyndigheten.

Utredningen framhåller att kommunerna återkommande bör inventera sina speciella behov av öppethållande. Flexibla kombinationslösningar bör skapas som är ekonomiskt försvarbara, samtidigt som barnens behov av trygghet och allsidig utveckling tillgodoses. Utredningen visar på olika modeller som kan användas för att tillgodose olika behov. För att lösa tillsynsfrågan för barn med temporärt behov av fosterhemsplacering förordar utredningen ett system med familjedaghem, s. k. grannskaps- föräldrar, i kombination med hel- och deltidsförskola.

3.7 Förskolans lokaler och utomhusmiljö

Utredningen framhåller att förskolans placering i samhället är en viktig fråga med tanke på den kontakt mellan olika människor och aktiviteter i samhället som förskolans tjänster ger. Barnen behöver kontakt med olika vardagliga företeelser, med arbetsliv och fritidsliv, med människor i olika åldrar och med naturen. Planeringen bör utgå även från barnens behov och från vetskapen om att det område där barnen bor, gär i förskola och skola, oftast är barnens helt dominerande upplevelsevärd.

Utredningen framhåller att förskolan bör finnas i barnets bostadsmiljö och utgöra en naturlig del av livet där. Förskolan bör ha en bra och tillräckligt stor tomt, där det går att göra iordning en riktig utemiljö för barnen. Förskolan bör också där så är möjligt kunna ligga i anslutning till eller inrymma funktioner för andra än förskolans barn och personal. Det

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973:136 29

kan bli fråga om samplanering med en lågstadieskola som inte bör vara alltför stor, med bostadsområdets lekplats. med kvartersgård för männi- skor i olika åldrar m. m. Man bör vidare eftersträva att lokalisera förskolan så att barn från skilda sociala miljöer vistas i samma förskola.

Det pedagogiska program och de organisationsmodeller utredningen föreslagit ger grundförutsättningarna för byggnadens planering. Det innebär att det bör finnas en särskild avdelning för småbarnsgruppen, där de två delgrupperna fär var sitt rum. Syskongrupperna bör få en egen hemvist och en lekhall med gemensamma aktivitetsomräden för verkstad, musik, bibliotek, laborativa lekar, terapi samt miljöutrymme för låtsasle- kar. Lekhallen bör ha anslutning till köket så att barnen lätt kan deltai köksaktiviteter med de vuxna.

Utredningen understryker vidare betydelsen av att bygga små anlägg— ningar. Det pedagogiska programmet visar på värdet av relativt små sammanhållna institutioner där alla berörda har möjlighet att lära känna varandra och känna gemenskap. Utredningen anser att man i de flesta typer av bostadsområden bör undvika att bygga förskolor som är större än för 50—75 platser. Ännu mindre förskolor än dessa kan i många fall vara befogade.

Socialstyrelsens nuvarande rekommendation för tomtstorlek är 50 m2 per plats. Utredningen menar att 50 m2 per plats är en så pass begränsad lekyta ute att lekplatsen inrymmer ungefär förskolans egna, elementära aktiviteter. För att få sitt lokalbehov utomhus bättre tillgodosett bör barnen i sådana fall ha tillgång till en större allmän lekplats. Med en tomtyta på ca 80 m2 per ,plats blir förskolans behov i relativt tillfredsställande utsträckningtillgodosett och vissa möjligheter finns att ta emot andra barn från bostadsområdet. Utredningen föreslär som ett minimum en tomtstorlek på 50 m2 per plats i daghem men anser att en tomtyta på uppemot 80 in2 är mer tillfredsställande. Vill man ha möjlighet att i någon större utsträckning göra förskolans utemiljö tillgänglig för barn och vuxna i dess närområde far man räkna med att gå upp över 100 m2 per plats.

Utredningen föreslår att nya råd och anvisningar för förskolans byggnader och tomter utarbetas inom socialstyrelsen i samarbete med bostadsstyrelsen, planverket, kommunförbundet och andra sakkunniga. I likhet med bostadsstyrelsens God bostad bör nya råd och anvisningar redovisa normer i form av krav och rekommendationer för en kommunal bedömning av inlämnade byggnadsärenden.

Utredningen anser det väsentligt att (len granskning som skall ligga till grund för beviljande av statsbidrag förenklas i förhållande till vad som i dag gäller. Utredningen föreslår därför att granskningen i framtiden läggs på den kommunala byggnadsnämnden genom dess föredragande tjänste- man. Utredningen anser att man genom en kommunal granskning kan få ett enklare och rationellare förfarande.

Utredningen föreslår att de krav som skall uppfyllas för statsbidrag för nya förskolor begränsas vad gäller byggnad och utemiljön till att endast avse minimiytor och rekommenderar att dessa anges per plats. För

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973:136 30

daghemmens byggnad föreslår utredningen en minimiyta på 12 m2 per plats och för daghemmens tomt en minimiyta på 50 m2 per plats. För deltidsförskolans byggnad föreslår utredningen en minimiyta på 5 m2 per plats (två barn) och för den egna utemiljön minimum 5 m2 per plats.

3.8 Lokal och central förvaltning

Utredningen framhåller att förskolans förankring i familje- och socialpolitiken blir speciellt påtaglig i ett utbyggnadsskede. En väsentlig del av insatserna måste ägnas åt behovsinventering och uppsökande verksamhet, som skall visa vilka barn som måste få företräde och vilka vägar man skall gå för att nå barn som behöver tidigt insatt stimulans genom förskolan. Utredningen ser utbyggnaden av förskolan och re- formeringen av förskolans behovsgrupper främst som en familje- och socialpolitisk reform. Detta förringar inte den inverkan som förskolan därigenom måste kunna få på skolans område. Utredningens arbete har visat hur intim kopplingen till socialpolitiken — barnavården är och vilken effekt som kan nås om olika resurser samordnas och förstärks inom barnavårdens område.

Utredningen anser det därför mest väsentligt att låta förskolan organisatoriskt samordnas med de olika kompletterande familjesociala insatserna. Ett av de tyngst vägande skälen för ett socialt huvudmanna- skap är sammankopplingen mellan den uppsökande verksamheten och förskolan. Under en lång framtid måste viktiga sociala prioriteringar kunna göras, innebärande att samhällets socialpolitik integrerar förskolan som ett av de mest betydelsefulla medlen i den förebyggande barnavår- den. Utredningens huvudrekommendation är därför att förskolan även fortsättningsvis förvaltas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd. 1 ett mindre antal kommuner förvaltas förskolan i dag av skolstyrelser. I dessa fall anse-r utredningen det naturligt att bygga vidare på den lösningen. 1 t. ex. kommuner av glesbygdskaraktär, av vilka många ännu inte har förskoleverksamhet, är det i vissa fall fördelaktigt att skolstyrel- sen förvaltar förskolan med tanke på det värde det ligger i att utnyttja de speciella resurser som finns inom skolområdet i sådana kommuner. Även alternativet med separat barnstugestyrelse kan i vissa kommuntyper vara lämpligt. Det finns därför enligt utredningen ingen anledning att strikt- fordra att kommunerna följer en bestämd linje.

1 konsekvens med utredningens principiella rekommendation att förskolan förValtas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd för- ordas socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet. '

Den centrala tillsynsmyndighetens uppgift bör vara att följa förskole- verksamheten i landet och att på grundval av denna kunskap stimulera till en god utveckling. Det innebär att uppgiften är av informerande och rådgivande art. Tre basfunktioner bör tillgodoses i socialstyrelsens organisation nämligen pedagogiskt utvecklingsarbete, social utvecklings— planering samt utbyggnads— och lokalplanering. Utredningen framhåller att om socialstyrelsen skall kunna fullgöra dessa uppgifter krävs kraftiga

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973:136 31

personalförstärkntngar.

Utredningen framhåller att man under senare år har kunnat märka ett växande inresse av att söka praktiska vägar för en närmare anknytning mellan förskola och skola. Socialstyrelsen har på det centrala planet samarbetat med bl. a. skolöverst'yrelsen inom ramen för försöksverksam- het med lekskola för barn i glesbygd och lekskola för invandrarbarn. Även skolöverstyrelsen har försöksprojekt kring samarbetet med för- skola/lågstadium, bl. a. för att belysa frågor kring övergången från förskola till lågstadium. En utvärdering av de projekt och försök som sker under ledning av tillsynsmyndigheterna för förskolan resp. skolan är enligt barnstugeutredningen väsentlig.

Utredningen betonar att både forskning och försöksverksamhet kring förskola/skola måste initieras och fördjupas och att samverkan och samarbete måste fortsätta mellan de utredningar som arbetar med förskola Och skola. Enligt utredningens mening bör lokala samråds— grupper bildas i kommunerna för att samordna det pedagogiska utveck- lingsårbetef Detta kan innebära möjligheter till samordnad lokalplane- ring, pcrsonalsamverkan, anställande av viss gemensam personal och för viss samordning av lågstadium och lekskola. Samrådsgrupperna bör också verka för en samordnad fysisk och psykisk hälsovård, samordning av den fysiska planeringen och till viss del även samordnad fortbildning på lokalt plan.

Utredningen föreslår också att ett centralt samarbetsorgan skall inrättas. Detta samarbetsorgan skall utifrån förskolans synpunkt tillföra socialstyrelsen information från de olika myndigheterna och organisatio- nerna. Dcssa skall i sin tur fortlöpande informeras om socialstyrel- sens arbete inom detta område. Det centrala samarbetsorganet bör få en rådgivande funktion i förhållande till socialstyrelsen. Utredningens förslag innebär att den centrala samarbetsgruppen för utbyggnad av dag- och fritidshem bör gå upp i det föreslagna samarbetsorganet.

Utredningen anser att det finns en oklarhet om ansvaret vad gäller förskolcinsatser för många grupper av handikappade barn. Detta blir särskilt markant i de fall handikappade barn integreras i vanlig förskola. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den tillsynsmyndighet som får det generella ansvaret för förskoleverksamheten även får ett klart och övergripande ansvar för samtliga insatser — såväl för sociala, vårdande och habiliterande som för pedagogiska funktioner — i förhållande till förskolebarn med olika slag av handikapp.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973:136 32

4. Remissyttrandena

4.1. Förskolans mål

Utredningens förslag till övergripande mål och delmål för förskolan tillstyrks av fosterbarnsutredningen. servicekonzmittén, ärkebiskopen, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, förskolesemi- nariet i Göteborg. LO, TCO. Sveriges förskollärares riksförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges lärarförbund, kommunstyrelserna [ Norr- köping och Skellefteå, Svenska facklärarförbundet, SFS, Blivande lärares riksförbund samt nämnden för Barn- och Familjearbetet i Härnösands stift. Utredningens förslag tillstyrks med vissa reservationer eller tillägg av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, utredningen om skolans inre arbete, landstingsförbundet, Kommunalarbetareförbundet, Lantbrukarnas riks- förbund och Sveriges kristna socialdemo k'ratiska förbund.

Socialstyrelsen anser att de övergripande målen och delmålen utgör en genomtänkt bakgrund till de konkreta förslagen. Styrelsen påpekar dock att utredningen inte närmare behandlat frågan om barnstugans betydelse för det sociala behandlingsarbetet. Skolöverstyrelsen ansluter sig i princip till de övergripande målen för förskolan och tillägger att dessa i sina huvuddrag väsentligen överensstämmer med målen för grundskolan. Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen anser att de övergripande målen- även bör rymma en strävan att ge barnen bästa möjliga förutsättningar för en gynnsam fysisk utveckling.

LO anför att de övergripande mål utredningen formulerat synes täcka vad LO åsyftar när det gäller de personlighetsmässiga resurser hos de individuella barnen som är viktiga att främja genom förskolan. Däremot saknar LO i den övergripande målsättningen en beskrivning av förskolans uppgift i det socialpolitiska perspektivet. En sådan beskrivning finns i utredningens mer allmänna resonemang, men LO anser att det vore av värde när det gäller att föra ut förskolans idé om den också fanns fastslagcn i det övergripande målet och i den föreslagna förskolelagens första paragraf. Kommunalarbetareförbundet delar i stort utredningens uppfattning men menar att utredningen borde ha gjort en starkare markering av samhällets skyldigheter att bistå föräldrarna i olika vård— och tillsynssituationer. Förbundet menar att det är viktigt att införandet av förskolan också ses ur social- och arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Förbundet påpekar att de förvärvsarbetande föräldrarnas tillgång till barntillsyn är en förutsättning för att stora grupper av kvinnor skall kunna söka sig ut på arbetsmarknaden.

Landstingsförbundet ansluter sig i princip till utredningens ställningsta- ganden men anser att de övergripande målen är oklara och efterlyser en klart formulerad målbeskrivning. Utredningen om skolans inre arbctc anför en liknande uppfattning. Svenska kommunförbundet anser att utredningen i sitt förslag till formulering av det övergripande målet för förskolan på ett riktigt sätt betonar dennas kompletterande roll i

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973:136 33

förhållande till föräldrarna.

Kritiska synpunkter på förslaget framförs av kommunstyrelsen i Karlstad. förskoleseminarierna i Kalmar och Borås. Sveriges ps_vkologför- bund, PBL/:s kortsultteam i Stockholm, Kristerz demokratisk samling och Kyrk obrödrarörelsen svenska kyrkans lekmannaförbund.

Sveriges ps_t-'kologförbuntl menar att utredningens övergripande mål är vaga och abstrakta. PBUJS konsultmam [ Stockholm efterlyser en grundligare analys av barnstugans roll i samhället samt en mer fördjupad diskussion om barns utveckling mot bakgrund av de mål som uppställts. Konsultteamet efterlyser också en ideologisk analys av den människosyn som ligger bakom målformuleringen. Kyrkabrödrarörelsen svenska kyr- kans lekmannaförhund menar att den skildring utredningen ger av verksamheten inom förskolan andas en optimistisk övertro på den kollektiva barnuppfostrans möjligheter och betydelse.

Utredningens förslag att beteckningen förskola skall användas som enhetlig benämning på vad som nu kallas daghem och lckskola tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Statskontoret. socialt!tredningen. Sveriges socionomförbund, Svensk sjukskr'iterskeför- cning, Skellefteå kommun, Föreningen Sveriges socialcltefer och nämn- den för sjukvårdr— och soeialvårdsbyggnadcr avstyrker eller är tveksamma till utredningens förslag. Skellefteå kommun anför att den föreslagna terminologin förefaller att bli tämligen tung och svåranvänd. Det förefaller knappast realistiskt att tro att benämningen heltidsförskola och deltidsförskola skall komma till användning i dagligt tal. Föreningen Sveriges socialchefer föreslår att begreppet barnstuga även i framtiden fär utgöra ett samlingsbegrepp för institutioner för barntillsyn. inom barnstugebegreppet bör dock den särskilda benämningen fritidshem utgä och i stället skulle det finnas förskola för korttidstillsyn (understigande fem timmar/dag) och daghem för ett längre tillsynsbehov. Samma uppfattning framförs av .rocialutredningen.

4.2. Allmän förskola

Utredningens förslag till utformning av en allmän förskola där kommunen aläggs att anvisa plats till alla sexåringar tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Fostcrbarnsutredningen. TCO. kommunstyrelren i Kiruna. Svenska lärarförbundet och meta/demokratiska kvinnoförbundet förordar dock att förskolan får formen av obligatorium.

Svenska kommunförbtuzdet anser att förskolevistelsens effekt bäst uppnås genom förskolans karaktär av en rättighet som frivilligt tas i anspråk. Kommunstyrelsen i Norrköping anför att om förskolan skall få avsedd betydelse i uppfostran av barn är det synnerligen viktigt att samförstånd skapas mellan föräldrar. förskolans personal och samhället i övrigt. Ett tvangsförfarande — även om detta bara skulle behöva tillämpas i sällsynta fall — är inte en gynnsam utgångspunkt för sådant förtroende- fullt samarbete. I den allmänna debatten om målsättningen för social

• Sida 34
•  Original

verksamhet ifrågasätts starkt lämpligheten av tvängsförfarande inom socialvärden. Det skulle vara ytterst olämpligt att i en reform som den föreslagna införa ett tvångsmoment även om tillämpningen av det sällan blev aktuellt. Skolöverslyrelsen, kommunstyrelsen i Järfälla. Svenska fack/ärarförbunder och Föreningen Sveriges socialchefer, som alla tillstyr- ker utredningens förslag. anser att formen för den allmänna förskolan bör omprövas om den inte slår igenom i önskvärd omfattning. Skolöverstyrel— sen anför att en allmän förskola för i första hand sexåringar inte får införas på ett sådant sätt att den avgränsas frän den obligatoriska skolan så att en senare ofrånkomlig prövning av tidpunkten och sättet för det första inträdet i den obligatoriska skolan försenas och försvåras. SAF anför en liknande uppfattning.

] fråga om möjligheterna att privat institution i vissa fall skall kunna betraktas som förskola anför ärkebiskopen att han förutsätter en oförändrad tolkning av tillämpningen av församlingsstyrelselagen beträf- fande församlingens kompetens att bedriva den form av kristenfostran- arbete bland förskolebarn som benämns kyrkans småbarnsskola. Sveriges frikyrkoråd anser att det arbete som f. n. bedrivs inom samfunden bör få fortsätta och utvecklas. Förbundet Vi unga framhåller att de tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan har en verksamhet i åldersgruppen tre --sex år med ca 11 000 barn. Förbundet menar att en viss samordningbör kunna bli aktuell mellan denna verksamhet och den som samhället bedriver. Kommunstyrelsen [ Järfälla finner det nära nog uteslutet att de av utredningen föreslagna målen för förskoleverksamheten kan uppfyllas av de privata förskolorna.

4.3. Barn med särskilda behov av stöd och stimulans

Barnstugeutredningens förslag att ge. förtur till förskolan at barn som är i särskilt behov av stöd och stimulans har mottagits positivt av remissinstanserna. Savin/utredningen anser att barnstugeutredningens uppmärksammande av barnens särskilda behov tillhör ett av de mest väsentliga kapitlen i betänkandet. Fasterbarnsurredningen. som delar barnstugeutredningens uppfattning att man genom stöd och stimulans bör försöka lindra sociala handikapp, framhåller att förskolan också i vissa fall bör kunna utgöra ett alternativ till andra sociala insatser frän samhällets sida. Detta gäller bl.a. vid omhändertagande av barnet i barnhem eller fosterhem. Svenska kommunförbtmdet och landsringsför- bundet ställer sig också positiva till utredningens generella prioritering och målsättning.

Beträffande utredningens förslag att barn med särskilda behov skall få plats i förskolan från fyra års ålder framförs erinringar av bl. a. nägra remissinstanser som företräder de handikappade. [ICK anser att flertalet barn med handikapp behöver förskoleverksamhet redan tidigare och fruktar att kommunerna kommer att använda barnstugeutredningens

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973:136 35

uttalande som motivering för att anvisa plats först då barnet fyller fyra är. Till barn med särskilda behov bör också räknas barn vars föräldrar är handikappade. HCK påpekar att denna fråga inte behandlats av barnstu- geutrcdningen. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar anser att rörelsehindrade barns förskoleträning fär sättas in ätminstonei ”tvåårsåldern. Kommunstyrelsen i Karlstad framhåller för sin del att en noggrann bedömning måste göras av varje barns förmåga att tillgodogöra sig en vistelse i förskola. På grund av praktiska problem är det enligt kommunstyrelsen tveksamt med en generell garanti för dessa barns deltagande från fyra års ålder. TCO tillstyrker utredningens förslag även om tidigare insatser skulle vara önskvärda. Förslaget måste ses mot bakgrund av dagens ekonomiska verklighet och kan därför accepteras av TCO. Liknande synpunkter framförs av Svenska fackliirarförbundet.

Länsstyrelsen i If'cisternorrlands [(in är tveksam till förslaget att jämställa sociala handikapp med sjuka och handikappade barn. De socialt handikappade barnens behov av samhällets omsorger beror på föräldrar- nas förmåga och inte pä barnet självt. Barnen kan få en olycklig särställning om de jämställs med barn med handikapp. Det bör åligga sociala centralnämndett,/barnavårdsnämnden att ge dessa barn plats i förskola om denna ätgärd kan anses lämplig.

Utredningens förslag att handikappade barn så långt som möjligt skall integreras i vanliga förskolegrupper tillstyrks av remissinstanserna. Flera remissinstanser påpekar dock att integreringen måste ske med försiktig- het. Svenska läkaresiillskapet menar att för barn ur sociala riskgrupper har en tidig stimulering ett mycket stort värde. När det gäller vissa andra typer av handikapp. exempelvis synskadade, hörselskadade och rörelse- hindrade barn, bör nuvarande förskolesystem bibehållas om det ur barnets synpunkt är fördelaktigt. Statens handikappråd anser att flertalet handikappade barn borde kunna inplaceras i vanliga förskolegrupper. Av olika skäl kan dock särskilt svårt handikappade barn behöva placerasi specialgrupper. Även i flertalet sådana fall bör man eftersträva att kontakt hälls med övriga förskolegrupper. Det bör också finnas möjlighe- ter att placera de icke handikappade barnen i specialgruppcr för handikappade barn. Synpunkter liknande dem som ovan redovisats framförs också av skolöverstyreIsen, länsstyrelsen i Västernorrlands län. Svenska läkaresiillskapet och Sveriges förskollå'rares riksförbund.

Förskola i glesbygd

Utredningens förslag att barn som bor i glesbygd och av denna orsak kan besöka förskolan bara tre- dagar per vecka eller mindre skall börja i förskolan vid fem års ålder, tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att satsningar på förskola i samband med läg- och mellanstadieskola ger ett bättre barnundcrlag för samordnad fortsatt skoldrift, bättre utnyttjande av lokaler. viss personal och Skolskjutsar. En liknande uppfattning framförs av länsstyrelsen i Värmlands län och lantbrukarnas riksförbund. Svenska

• Sida 36
•  Original

Prop. 197311 36 36

fäcrkIärarförbundet påpekar beträffande personal i glesbygdsförskolan att lösningar med assistenter eller annan lärarpersonal bör förekomma enbart i undantagsfall. Förskoleseminariet [ Stockholm framför att iden mån glesbygdsförskolan integreras med grundskolan, bör förskolans metodik vara utgångspunkten för arbetet och samma krav bör också ställas på förskolebarnens kvalitativa undervisning som den som gäller för grund- skolan.

Utredningens uppfattning att förskolan i glesbygd måste anpassas efter lokala förhållanden understryks av kommunstyrelsen i Kiruna som anser att kommunerna måste ha stor suveränitet och att dispensmöjligheter från en eventuell förskolelag bör ges generöst. Behovet av extra bidrag till glesbygdskommuncrna understryks av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands län. kommunsryrelsen i Kiruna och lantbrukarnas riksförbund. Kommunstyrelsen i Haninge påpekar att glesbygdsområden även finns inom Haninge skärgårdsregion.

1 n van drarbarn

De remissinstanser som yttrat sig över förslagen om invandrarbarnens förskoleverksamhet ställer sig positiva till utredningens förslag. Statens invandrarverk instämmer i utredningens uppfattning att bristande kun- skaper i svenska liksom andra svårigheter till kontakt med den svenska omgivningen innebär särskilt behov av stöd. lnvandrarverket anser att utredningens förslag om en allmän förskola stämmer väl överens med Verkets strävanden att skapa goda förutsättningar för invandrarbarnens anpassning till det svenska samhället redan vid en tidig älder. Verket framhåller vidare att ett längt gående samarbete mellan förskola och föräldrar, i likhet med vad utredningen föreslär. har stor betydelse för invandrarfamiljerna. .S'ocialstj-'rel.s'en framhåller ocksä att det är viktigt att kontakterna mellan invandrarbarnens föräldrar och förskolanär goda. Förskolan bör bli en av de kontaktpunkter som bidrar till att barnet och dess föräldrar finner sig till rätta i sin nya miljö. Svenska kommunförbun- det anser att de framlagda förslagen i stort sett kan godtas som mål och användbara metoder för hur förskoleverksamheten för invandrarbarn kan bedrivas. Arbetsmarknadsstvrelsen pekar på att invandrarkvinnorna har högre förvärvsintensitet än svenska kvinnor och invandrarfamiljerna har därför särskilda behov av barntillsyn pä grund av arbetssituationen vartill kommer de sociala skäl för ökade insatser i detta avseende som utredningen redovisat. Invandrarutredningen. utredningen om skolans inre arbete och kommunstyrelsen i Karlstad understryker vikten av att invandrarbarnen tränas i sitt modersmål.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973:136 37

Uppsökande verksamhet

Utredningens förslag om en uppsökande verksamhet bland förskole- barn tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Kommun- förbundet har i princip inte något att erinra mot att kommunernas på socialhjälps- och barnavårdslagarnas grundade skyldighet att skaffa sig kännedom om kommuninnevånarnas behov av omvårdnad, hjälp och stöd samt att verka för att uppdagade behov avltjälps får ett mer preciserat uttryck i barnavårdslagen. [ synnerhet för socialt handikappade barn som hittills varit svåra att nå innebär förslaget fördelar. Vad gäller utred- ningens förslag om organisation av den uppsökande verksamheten be- dömer kommunförbundet detta förslag som en av flera tänkbara lös- ningar. Med den inom kommunal socialvård allt mer tillämpade helhets- synen i utrednings- och behandlingsarbete kan andra former av samver- kan av olika skäl vara lämpligare än att en särskild socialarbetare stationeras på barnavårdscentralerna. Socialstyrelsen framför att den föreslagna uppsökande verksamheten kommer att bli ett av de viktigare instrumenten i den allmänt förebyggande barna- och ungdomsvården. Praktisk erfarenhet talar för att den uppsökande verksamheten i den modell barnstugeutredningen skisserar kommer att företrädesvis finna barn vars handikapp till övervägande del är av emotionell och social natur. Svensk sjuksköterskeförcning anser att samarbete och samverkan mellan barnavårdsnämnd/social centralnämnd, mödravårdscentral, barna- vårdscentral och PBU är mycket väsentlig. .

[.andrtingsförbunder, jäc'klärarförbundel och Svenska läkarerällskapet tillstyrker den uppsökande verksamheten som sådan men har en avvikan- de uppfattning när det gäller samarbete mellan social förvaltning och barnhälsovården. Landstingsförbundet framhåller att tendensen att från olika verksamhetsområden introducera olika experter som specialisteri arbetsteamet inom hälso- och sjukvården inte medför ökade förutsätt- ningar för ett bättre omhändertagande av individen och familjen som helhet. Vid en väl fungerande barnavårdscentrals verksamhet upptäcks de barn, som på olika sätt behöver stimuleras, varför styrelsen inte anser det ur uppsökningssynpunkt vara motiverat att introducera en tjänsteman från socialförvaltningen med specialaktiviteter i barnavårdscentralens regi. Förbundet föreslår att det till stöd för den uppsökande verksam— heten upprättas speciella förteckningar över barn, som befinner sig i riskzonen för fysisk, psykisk och social understimulering och att det för dessa grupper av barn och deras familjer finns tillgång till i förväg preciserade råd och stödåtgärder, som vid lämpliga tidpunkter kan sättas in som stöd och stimulering för barnen och familjen. Src/iska läkarsäll— skapet förordar att barnavårdscentralernas resurser förstärks så att de kan täcka hela behovet av uppsökande verksamhet.

Utredningen om skolans inre arbete anser att den uppsökande verk- samheten bör bedrivas i nära kontakt med förskolans och skolans hälso- och elevvårdande organisation. speciellt då det gäller sociala och språkliga handikapp. eftersom det inom samma familj kan finnas barn även i

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973:136 38

skolaldern och samordning och kontinuitet bör eftersträvas i radgiv- ningen. Svensk .rjukskölerskejkfirening och förskallärarfc'irbunder fram- håller att det är nödvändigt att barnavårdscentralerna får personalför- stärkning.

Ansvaret/ör barn med handikapp

Beträffande frågan om tillsynsansvaret för barn med särskilda behov anför lands!ingsförbundet att de tekniska/organisatoriska förutsättningar- na för att samla tillsynsansvaret till en myndighet för de handikappade barnens förskoleverksamhet närmare behöver utredas. En klarare gräns— dragning beträffande tillsynsmyndighetens befogenheter gällande barn med särskilda behov bör därvid komma till stånd. Landstingsförbundet menar att det är angeläget att man åstadkommer ett enhetligt huvud- mannaskap för förskolan och anser att primärkommunen principiellt bör vara huvudman för all förskoleverksamhet. Detta bör gälla oavsett om verksamheten bedrivs för barn vilka vårdas av sina föräldrar eller annan vårdnadshavare i hemmet eller om den är anordnad för barn som vårdas vid landstingskornmunala institutioner eller vid av annan huvudman ägd institution. Förbundet anser att primärkommun bör ha ansvaret även för förskoleverksamhet för de barn som omfattas av omsorgstagen. l—Iven- tuella särskilda kostnader för dessa barn i förskolan bör ersättas av landstinget. Liknande synpunkter framförs av Svenska läkare-”sällskapet och Sveriges läkarförbund. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar ansluter sig till utredningens förslag om ett samlat tillsyns- ansvar där de olika funktionerna, värd—habilitering—förskola kan inte- greras. Förbundet framför viss tveksamhet till utredningens förslag om ansvarsfördelning mellan primärkommun oeh landstingskommun. Barnens förskoleplaeering får inte bli beroende av diskussioner om vem som skall stå för kostnaderna.

4.4. Förskolans planering och utbyggnad

Utredningen förordar att vid sidan av genomförandet av en allmän förskola för sex-åringar bör daghemsutbyggnaden prioriteras. Flertalet av de remissinstanser som tar upp denna fråga är positiva till den allmänna inriktningen av utredningens förslag. Flera remissinstanser framför dock synpunkter på vilken det av förskoleverksamheten som bör prioriteras i utbyggnaden. Några remissinstanser är tveksamma till de ekonomiska möjligheterna att bygga ut förskolan i den takt som utredningen föreslär. Svenska kommunförbundet säger att den snabba utbyggnaden av för— skolan under andra hälften av 1960-talet sammanhängde med den goda ekonomiska situationen för kommunerna. l'fn långsammare höjning av skattekraftcn tillsammans med att utdebiteringen nu nått en höjd som framtvingar restriktivitet med ytterligare skattehöjningar gör att kommu- nerna nu befinner sig i en annan ekonomisk situation. Kommunförbun- det anser det därför mycket tveksamt om ens antalet platser enligt

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973:136 39

utredningens lägsta utbyggnadsalternativ kan uppnås. LO framhåller att den prioritering utredningen gjort inneburit att heltidsförskolan kommit något i skymundan i betänkandet. Mot bakgrund av dagens bristsituation när det gäller daghemsplatser anser LO detta vara beklagligt.

Förslaget om att en allmän förskola för sexåringar skall genomföras till år 1975 tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska kommunförbundet ställer sig i princip positivt till förslaget men anser dock att det inte bör genomföras till år 1975. Kommunförbundet anser att det är bättre att skjuta fram den lagfästa tiden för sexåringsför- Skolans genomförande än att i större omfattning utnyttja den föreslagna dispensmöjligheten. .

Arhetsmarknadsstyrelsen framför att den av utredningen förordade utbyggnadstakten med avseende på heltidsförskolan inte är tillfredsställ- zmde. Styrelsen understryker därför starkt att förskolan bör tilldelas sådana ekonomiska resurser att utbyggnaden kan komma att ske i betydligt snabbare takt än som föreslagits. Föreningen Sveriges social- chefer understryker kraftigt vikten av att daghemmen snarast möjligt byggs ut i sådan omfattning att full behovstäckning kan erhållas inom detta område. Först när en sådan utbyggnad skett finns en valfrihet för föräldrar att arbeta inom eller utom hemmet. Många ensamstående föräldrar och studerande är också helt beroende av att barntillsynen kan ordnas för att de över huvud taget skall kunna sköta en egen anställning eller genomföra planerade/påbörjade studier. Svenska karnrnunalarbe- tureförbundet är inte nöjd med förslagen om utbyggnad av heltidsför- skolan. Förbundet anser att utbyggnadstakten måste foreeras. Behovet av en prioritering av heltidsförskolans utbyggnad understryks också av länsstyrelsen i Hallands län, HSB. Sveriges sr")cionmnjö'rhund. statens planvcrk och ,—'t BF.

Sveriges lärarförhund anför att det inte är möjligt att ta ställning till barnstugeutredningens förslag utan att samtidigt diskutera bl.a. konse- kvenserna för andra delar av utbildningssystemet. Det är inte tillfreds- ställande om ett påbörjat utveeklingsarbete inom den obligatoriska skolan skulle behöva avbrytas i ett känsligt utbyggnadsskede eller förskjutas på grund av att man finner det angeläget att nu satsa på andra delar av utbildningssystemet. En liknande tankegång framförs av skol- överstyrelsen.

Svenska jbcklärarfr'v'rbunde! och Sveriges _l'f'irsk()llå'rarcs riksj'r'irbund påpekar att det saknas styrmedel för heltidsförskolans utbyggnad och menar att plankravet därför bör kompletteras med centrala beslut om utbyggnadsmål för heltidsförskolan och att statsbidragen anpassas där- efter. Svenska ]acklå'rarfr'irbzmdel menar dessutom att så snart heltids- t'örskolan täcker 50 % av behovet bör den allmänna förskolan byggas ut till att omfatta även femåringar. TCO menar att den kvantitativa utbyggnaden måste vägas mot nödvändiga behov av kvalitativa förstärk- ningar. TCO vill emellertid notera det riskfyllda i att som utredningen gör acceptera klyftan mellan mål och verklighet utan att föreslå effektiva styrmedel som ger kommunerna möjlighet att minska denna klyfta.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973:136 40

Enligt kanzmzuzstyrelsen i Kalmar är det angeläget att samhällets resurser inte splittras i för hög grad och att förverkligandet av avancerade pedagogiska program sker på bekostnad av den utbyggnad som är angelägen för att tillgodose vissa gruppers minimikrav. F.nligt Svenska läkarsa'llskape! bör utbyggnaden anpassas till tillgången på utbildad personal. De förväntade pedagogiska vinsterna kan annars helt utebli och förskolan kan få betydande negativa effekter.

Utredningens förslag att kommunerna skall upprätta förskoleplaner tillstyrks eller lämnas titan erinran av remissinstanserna. Svenska kum- munförbundet är positivt till utredningens förslag att kommunerna bör upprätta någon form av förskoleplan men understryker samtidigt att med plankravet inte bör bindas nägra krav från statliga myndigheter på viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten. Kommunstyrelsen i Kalmar framför en liknande uppfattning. LO. som framhåller att en ökad utbyggnad av daghemmen är nödvändig, anser att en forcering av utbyggnadstakten kan ske. genom att kommunerna åläggs en förskoleplanering enligt utred- ningens förslag.

Beträffande utredningens förslag till metod för att beräkna behovet av förskoleplatser anser bastadsstvrelsen att de föreslagna metoderna inte tar hänsyn till utbyggnadens stimulerande verkan på förvärvsbenägen- heten och riskerar därmed att allvarligt underskatta kommande behov. Enligt bostadsstyrelsen kan därmed inte garantier skapas för att tillräck- ligt med mark avsätts för kommande behov. 1 behovsberäkningarna bör därför ingå en marginal för utbyggnadens efterfrågeökande effekt. Samma uppfattning framförs av serriceknnunilte'n. knrnmunsryrelsen i Järfälla. srenska arkitekters riksförbund och socialdenmkraliska kvinno- förbundet. Krinnojörbundet framhåller vidare att det finns hundratusen- tals föräldrar (lika med kvinnor) som skulle vilja ut i förvärvslivet. om de kunde få arbete, utbildning för det arbete som finns att få eller om de kunde få en tryggad tillsyn för sina barn. Utredningens förslag till behovsheräkningar innebär enligt kvinnoförbundet att hela den stora s. k. dolda arbetslösheten inte beaktas. lin liknande uppfattning framförs av boendentredningen.

Förslaget om ett lagstadgat krav att hela behovet av förskola skall tillgodoses i nya bostadsområden om minst 200 lägenheter tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska kommunför- bundet och kr)mmunstyrelsen i Kalmar avstyrker förslaget med hänvis— ning till att man till plankravet inte bör binda några krav från statliga myndigheter på viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten. Bl.a. boende- ulredningen hyser oro för att kravet på full behovstäckning i nya områden kan innebära att kommunen tvingas göra avkall på behovstäck- ningen inom de befintliga bostadsområdena. En sådan utveckling kan enligt boendeutredningen tänkas bidra till en förstärkning av nuvarande skillnader mellan bostadsområdena i fråga om hushållens ålderssamman- sättning. Statens plunrerk framhåller att en betydande del av landets bostadsproduktion skeri områden med mindre än 200 lägenheter. Verket är därför tveksamt till lämpligheten av att i lag fastställa en bestämd

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973:136 41

minsta storlek för områden för vilka särskilda förskoleplaner skall upprättas. Förskoleplanen bör även kunna omfatta mindre. områden än "200 lägenheter och även befintlig bebyggelse som berörs. En liknande uppfattning framförs av Svenska arkitekters riksförbund. Statens institut för byggnads/"arskning anser att en hänvisning till områden som omfattar minst 200 lägenheter är alltför diffus och bör därför inte ingå i bestämmelserna.

Utredningens förslag att de kommunala l'örsk(_)leplanerna skall redo- visas till socialstyrelsen och där utgöra underlag för en riksplanering möter erinringar frän Svenska knmmunjörbundet. En prognos för hela riket bör enligt kommunförbundet utarbetas efter andra metoder än kommunprognoserna. Däremot anser förbundet att det är av största vikt att man frän centralt häll arbetar fram tillförlitliga data om t.ex. förvärvsintensiteten pä kommunnivå. Socialstyrelsen anser att en riks- planering blir avgörande för om det enligt förskolelagens första paragraf kommer att finnas förskolor i ”tillräckligt antal för olika behov" och understryker behovet av att riksplaneringen ges en fastare form.

Den av barnstugeutredningen framförda uppfattningen att större delen av planeringsarbetet bör ske i enlighet med gängse kommunala rutiner understryks av socialstyrelsen, svenska kammun/örbundet, statens institut för byggnadsforskning och bygg/ngt;rretlningen. Statens institut för byggnadsjbrskning anför att förslaget att göra förskoleplanering obligatorisk men inte annan verksamhetsplanering riskerar att förvärra bristen pä samordning mellan olika sektorer. Institutet rekommenderar därför att anvisningar utarbetas med sikte på samordnad planering pä kommunnivå av i första hand skolan. förskolan och den öppna verksam- heten bland barn och vuxna.

Utredningens förslag om ett lagstadgat krav att mark skall reserveras för förskolans ändamäl vid all planering för bostadsändamäl avstyrks av statens planverk med hänvisning till att en sådan bestämmelse är överflödig. Statens institut för byggnads/i.)rskning menar att alla före— Skrifter om markreservationer i planeringen bör samordnas i byggnadslag— stiftningen. Svenska arkitekters riksft'irbund anser att markreservattoner- na i säväl kortsiktiga som långsiktiga planer mäste göras för betydligt större behov än det som utredningen redovisar för att man skall vara pä den säkra sidan.

[åligga/gu[redningen anför att frågan om medborgarinflytamlc bör uppmärksammas mer_ exempelvis genom föreskrifter om att planförsla- gen skall hällas utställda för granskning och debatt. Även Statens planter/c anser att det med hänsyn till den stora betydelse dessa frägor har för de enskilda hushällen är angeläget att kommunerna lämnar god och tidig information beträffande förskoleplaneringen. Liknande syn- punkter framförs av Riksförbundet Hem och skala och Svenska arkitek- ter.? riksförbund.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973:136 42

4.5. Verksamhetens innehåll och organisation

Mot bakgrund av de förslag utredningen lagt fram beträffande försko- lans mäl och den inre organisationen har utredningen diskuterat den pedagogiska inriktningen och arbetssättet i förskolan. Dit hör bl. a. förslagen om äldersblandade grupper, personalens lagarbete, synpunkter på relationer mellan barnen inbördes och mellan barnen och personalen, föreständares uppgifter och funktion m.m. Utredningens förslag och synpunkter fär ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser. bl. a. av socials-ryretscm skalt-"ivers-tyrelsen, utredningen om skolans inre arbete, länsstyrelsen iStoek/tolrn. LO. TCO. Svenska kommunaiarbetarejörbun— det, Förskoleserninariet i Göteborg. Svenska fat.-klörarjörbundet, Sveriges ji";rskul/örares riksförbund och ABF. Sveriges psj'kr)/(:'gjörbund'är där— emot kritiskt till utredningens resonemang på denna punkt.

Sko/överstyrelsen säger att de beskrivna riktlinjerna för arbetssättet i förskolan är en vidareutveckling av de pedagogiska idéer som verksam- heten i dag omfattar och utgör en fördjupande beskrivning av det arbetssätt som vuxit fram under de senaste ären. ] vissa avseenden innebär det beskrivna arbetssättet dock förändringar, som fär betydelse för person-alutbildningcn, funktionsuppdelningen_ organisationsformer. fysisk miljö etc. Detta gäller bl.a. syskongruppsorganisationen samt framtoningen av det dynamiska samspelet mellan barnet och arbetslagets olika medlemmar.

Sovia/styrelsen anför att det finns behov av ytterligare systematisering av förskolans innehäll. En studie— eller arbetsplan torde ge bättre stadga är förskolans arbete och kunna ge kommun och personal vägledning i planeringen, vilket sannolikt skulle innebära dels en jämnare pedagogisk standard hos de enskilda förskolorna. dels att standarden på sikt skulle höjas i kvalitativt hänseende.

TCO och Sveriges förskollärares riksförbund biträder utredningens förslag om arbetslag men anser att t'örskolläraren mäste vara den som tar det yttersta ansvaret för det pedagogiska arbetet, dess planläggning. utförande och tlppft'iljning. Försku[lärarförbundet anser vidare att fram- ställningen kring deltidsförskolan på vissa punkter är motsägelsefull och dåligt gentnnarbetad. Svenska jac'klörarförbundet framför en liknande kritik beträffande deltidsförskolan.

Staviges psykulogjt'irbund är bl.a. kritiskt mot utredningens syn pä barns emotionella och sociala fungerande, där utredningen enligt psyko- logförbundet föreslår en inlärningspsykologisk betingelsemodell som tar fasta pä barnens yttre beteende utan att försöka bedöma vad de är uttryck för. l'sykologförbundet anser vidare att de stora barngrupperna Och den lösa gruppstruktur som utredningen föreslär försvärar etableran- det av viktiga sociala relationer mellan barn och vuxna där konflikten är en av grunderna för psykisk utveckling. .

Ärkebiskopen anför att den grundsyn pä förskolans behandling av etiska frågor och religion som utredningen givit uttryck 'för kan och bör uppfattas som gemensam och riktningsgivande för människor med olika

• Sida 43
•  Original

Prop. l973zl36 43

inställning i livsåskådningsfrågor. Grundläggande för förskolans behand- ling av dessa frågor måste vara en öppen och fördomsfri hållning gente- mot religion och den andliga verkligheten. Religionens betydelse i för- skoleverksamheten framhålls vidare av förskoleserninarierna i Stockholm och Göteborg, nämnden för barn- och familjearbete i Härnösands stift och Kristen demokratisk samling.

En kritisk syn framförs av Kyrkobrödrarörelsen svenska kyrkans lckmannaförband, som anser att det pedagogiska programmet för förskoleverksamheten begränsas vad det gäller begreppsinlärningen till den fysiska och sociala omvärlden medan den andliga verksamheten helt lämnas utanför. Förbundet tolkar utredningens förslag så att förskolans personal skall ha rätt att på barnen överföra sina norm- och värdcsystem. sina samhällsvärderingar och sina värderingar i livsåskådningsfrägor -— oavsett om dessa värderingar står i strid mot föräldrarnas livsåskådning eller samhällsuppfattning.

Utredningens betoning av ett bra samarbete med föräldrarna under- stryks bl.a. av Svenska kommunalarberareförbundet. Svenska fackla'rar- förbundet och Sveriges förskollärares riksförbund. Kommunalarbetarefär- bundet framhället att samarbetet med föräldrarna är viktigt men att samarbetet inte far bli till ett hinder för personalen i dess arbete. Förbundet ställer sig t. ex. tveksamt till möjligheten att tillämpa något slags ”öppet hus” där personalen skall fungera som värdinnor i samband med att föräldrarna hämtar barnen. Förbundet är också tveksamt till sammankomster förlagda till arbetskvällar alternativt lördagar där perso- nalen pä sin fritid skall stå till förfogande för en samvaro med för- äldrarna. Svenska facklärarj'örbundel tillstyrker utredningens förslag och säger att de exempel pä arbets- och studiegrupper som utredningen föreslär säkerligen är värda att pröva men att de med tanke på föräldrar- nas stora arbetsbörda kan bli svåra att genomföra. Kornmunslyrelsen i Järfälla anser att man bör överväga att införa systemet med obligatoriska föräldrakontakter frän personalens sida liknande det som finns i grund- skolan.

Utredningens förslag till organisation av verksamheten innebär vad gäller heltidsförskolan att barn i äldern ca 6 män.—- 21/2 är bör sammanföras i en smäbarnsavdelning och barnen i åldern 2 1/2 — 7 är i syskongrupper. Utredningen räknar emellertid med att även andra organi- sationsmodellcr skall kunna tillämpas och har därför redovisat exempel med även äldersindeladc grupper. Remissinstanserna ställer sig genom- gående positiva till utredningens förslag. LO ser således utredningens förslag om smäbarnsgrupper och syskongrupper som ett konsekvent genomförande av tankarna bakom de övergripande målen. Svenska kurnrnunjiärbunder framhåller att förslagen innehåller möjligheter för den flexibilitet som omstämligheterna kan nödvändiggöra. Socialstyrelsen anser att förslaget har stora fördelar frän säväl social som utvecklings- psykologisk synpunkt. Svenska facklärarförbundet, som ställer sig positiv till principen om indelning av förskolan i småbarnsgrupper och syskon—

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973:136 44

grupper, påpekar att många av de fördelar som utredningen motiverar syskongrupper med även kan åstadkommas med nuvarande åldersindel- ningar om större öppenhet mellan grupperna tillämpas.

Även skolöverstyrelsen stöder utredningens förslag om syskongrupper och anser att denna organisatoriska grundmodell kan ge goda förutsätt- ningar för en pedagogisk verksamhet som utgår från de olika utvecklings- niväer barnet befinner sig på. Skolöverstyrelsen framhåller dock att modellen väsentligen är oprövad och inte bör införas utan att en föregående prövning visat lämpligheten härav. Även Svenska kommun- förbundet, utredningen om skolans inre arbete och Sveriges läkarförbund finner det angeläget att modellen med syskongrupper prövas mera omsorgsfullt.

TCO. Svenska facklärarjörbunder. Svensk sjuksköterskeförening, Bli- vande lärares riksfärbzmd och Barnpsykologiska f:.»rskningsgruppen vid lärarhögskolan i Stockholm understryker nödvändigheten av att hänsyn tas till barnens individuella utvecklingsnivå när det gäller överflyttningen från smäbarnsgrupp till syskongrupp och att äldersgränsen generellt torde ligga något högre - 3—3 1/2 är — än vad utredningen föreslagit.

Förslagen om barngruppernas storlek har mött delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet remissinstanser har inte uttalat någon erinran mot utredningens förslag. Därutöver har socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet. Sveriges kommunalarbetarcförbund samt kom- munstyrelserna i Järfälla och Karlstad tillstyrkt förslaget. Social— styrelsen framhäller att bl. a. på grund av den i dag praktiserade överinskrivningen är det inte ovanligt med upp till 18 barn inskrivna i samma grupp. Utredningens förslag att 20 barn skall utgöra en absolut övre gräns är alltså ungefärligen den övre gräns som praktiseras i dag. Styrelsen anser emellertid att man noggrant maste studera barngrupper- nas storlek innan en generell rekommendation kan utfärdas. Skolöver— styrelsen ställer sig i viss mån tveksam till möjligheten att med den maximala syskongruppsstorleken pä 20 barn genomföra meningsfull pedagogisk verksamhet men framhåller samtidigt att ett lägre antal barn per grupp medför starkt stegrade kostnader. Man erinrar också om att 20 barn per grupp avsevärt understiger elevantalet per klass i årskurs ett i grundskolan. Unga örnars riksförbund delar i princip utredningens uppfattning om barngruppernas storlek och sammansättning men anser. mot bakgrund av den erfarenhet som man har av verksamhet med barn i åldersgruppen 2 l/"2—7 är, att mindre grupper är att föredra.

Sr)cialulreclningen. Länsstyrelsen i Örebro län, färskoleseminaricrna i Stoukholm och Kalmar liksom elevkärcn vid jörskulcseminariei i Solna, TCO. Svensk sjuksk("iterskeförcning ABF. komnnmslyrelscn i Stock- holm. Svenska facklärarförbundet, Fredrika-Bremer-l"örbundet, Sveriges Förenade Studentkårer, lärarhögskolan [ Stockholm. Blivande lärares riksförbund och ['BU.'s konsultteam redovisar däremot betänkligheter mot den föreslagna maximala gruppstorleken. framför allt när det gäller syskongrupperna. Soda/utredningen framhåller att alltför stora grupper

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973zl36 45

försvärar eller omöjliggör individuella hänsyn och insatser, som utgör en av hömstenarna i förskolans program. PBU:s konsulttcam framhåller att den grupp barn som utredningen särskilt vill värna om i och med utbyggnaden av förskolan, dvs. de barn som av olika skäl är missgynnade i sin hemmiljö, tenderar att bli de som ”slås ut" i för stora grupper och där det inte finns tillräckligt många vuxna som kan värna om dem. Några av de remissinstanser som anfört betänkligheter mot gruppstorleken har framfört egna förslag om högsta antalet barn per grupp — i allmänhet högst 10 barn i smäbarnsavdelningarna och högst 15 barn i syskon- grupperna.

Utredningens t'örslag att överinskrivning inte skall förekomma till- styrks eller lämnas i allmänhet utan erinran. Nägra remissinstanser bl.a. Svenska kmnmu”förbundet och kr)mntttnstyrelsen i Uppsala framhåller emellertid att möjligheter till överinskrivning bör behallasi de fall lokaler och personaltäthet inte direkt ställer hinder i vägen. Kommunförbundet pekar därvid på att ett slopande av överinskrivningen innebär en kost- nadsökning som korresponderar mot den nu aktuella övct'inskrivningen. Skolår-erstyrelsen. som delar utredningens uppfattning om att överin— skrivning bör undvikas, understryker att praktiska omständigheter inte sällan gör lokala undantag ofränkomliga. Sucialst_1-'/'el.s'en och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrkes för sin del att överinskrivningen successivt slepas för att garantera att tillgängliga resurser effektivt utnyttjas under ett utbyggnadsskede.

Utredningen föreslår att på orter där så är möjligt bör deltidsförskolan organiseras så att deltidsbarneu ingår i förskolans heltidsgrupper i enlighet med nu gällande bestämmelser för s. k. gemensam barnstugcav- delning. Förslaget tillstyrks av socz"al.s't_t-'relsen, utredningen om skolans inre arbete. ABF, kommtlnslyrelsen !" Karlstad och Svenska jac'klärarj'r'ir- bundet. Socialt:tretlningen är däremot tveksam till tanken på att heltids- resp. deltidsbarn skall ingå i samma grupp. Även om utredningen säger sig vara medveten om de praktiska och organisatoriska fördelarna bör dock detta vägas mot nackdelarna av de störningar och avbrott i gruppens aktiviteter som följer av deltidsbarnens uppbrott vid olika tidpunkter.

Familjedaghemsverksamlzeten

Utredningen framhåller dagbarnvärdarnas behov av utbildning samt möjligheterna till samverkan och kontakt mellan t'amiljedaghemmen och andra grenar av förskoleverksamheten. Behovet av vidgade kontakter och miljöttpplevelser för barnen i familjedaghem har också understrukits.

Svenska kommitnalarbetareförbundet framhaller att den målsättning som finns för förskolan i största möjliga utsträckning bör gälla också för familjedaghemsverksamheten. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Förbundet Vi unga framför en liknande uppfattning. Svenska kommu-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973:136 46

nalarbetareförbundet är emellertid skeptiskt mot kommunernas ambitio- ner och förmäga att trygga en likvärdig barntillsyn i familjedaghemmen. Ett talande bevis härför är den nuvarande situationen som bl. a. känne- tecknas av att vid tider av ekonomisk ätstramning många kommuner pressas att skära ner fainiljedaghemsverksamheten av kortsiktiga ekono- miska hänsyn, vilket direkt drabbar de förvärvsarbetande föräldrarna. Dagbarnvårdarna bör ges en fastare anställningsform och deras utbild- ningsbehov bör uppmärksammas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker ocksä dagbarnvårdarnas utbildningsbehov. Arbetsmarknads— st_vrelsen anser att familjedaghemmen även framledes har en viktig funktion att fylla på orter där förskoleklasser inte räcker till. Familjedag— hemmen har också en viktig funktion som komplement till förskolan vid snabba förändringar på arbetsmarknaden och för föräldrar med oregel- bundna arbetstider. Styrelsen understryker att det är angeläget med ett ökat kommunalt ansvar för familjedaghemmen.

Tillfälligt sjuka barn

Utredningens förslag och synpunkter beträffande omvårdnaden av tillfälligt sjuka barn tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Landstings/ört)unc/et framhåller dock att det inte är önskvärt att förskolan annat än i mycket speciella situationer tar emot infekterade barn med feber, vilket kräver speciell vård och behandling. Förbundet kan inte heller principiellt tillstyrka att lätt infekterade barn tas emot i förskolan med hänsyn till dels speciellt de yngre barnens höga infektionskänslighet, dels generell subjektivitet vid bedömning av grad av infektion.

Socialst_1-'t'el.s'erz finner den föreslagna organisationen av barnvärdar- verksamheten stämma väl överens med styrelsens målsättning för den tillfälliga barntillsynen. Styrelsen anser att det finns ett stort behov av att samordna barnvärdarna, hemvärdarna och hemsamariterna till en enda personalkategori med bred basutbildning som gör vederbörande lämplig att ge värd och tillsyn oavsett den vårdades äldcr och hälsotillstånd. Styrelsen anser vidare att det finns starka Skäl att utveckla samarbetet mellan barnvärdare, dagbarnvårdare och förskolan. Svenska kommunal- arbetarejörhundet delar i stort utredningens förslag och anser de rikt- linjer till organisatorisk lösning som barnstugeutredningen drar upp i fråga om nyttjande av barnvärdarc i hemmet vara angelägna.

Utredningens förslag att förskolans hälsovård skall handhas av barna- värdscentralerna tillstyrks av sr.)cialst_vrelsen. skolöverstvrelsen, svarta/ut- redningen. länsstyrelserna i Göteborg och Bohus, Västernorrlands, Norr- bottens och Örebro län, färskolesemt'narierna i Norrköping och Göte- borg. Svenska kommunförbundet, landstz'ngsförbunder, Svensk Sjuk— skr'iterskejörening, Sveriges härska/lärares riksförbund, Svenska fat.-k—

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973:136 47

lärarförbundet, Svenska läkaresällskapet samt komm11nst_i-'relserna iJär- fälla. Kalmar och Karlstads kommuner.

Utredningen om skolans inre arbete. TCO octheriges lärarförbund är kritiska till utredningens förslag och anser att hälsovården skall vara integrerad i skolsystemet.

Landstingsj'r'irbundet framhäller att det med tanke på rädande läkar- brist och de av utredningen föreslagna ökade kraven på barnhälsovården är riktigt att förskolans barnhälsovård förs över till barnavärdscentralerna i den takt tillgängliga ekonomiska och personella resurser i enskilda huvudmannaomräden kan medge. Sofia/u[redningen anför att en samord- ning av barnstugornas och skolans hälsovård till de nuvarande. barnavårds- centralerna är en riktig utveckling. Det föreligger ocksä starka skäl för ett ökat engagemang frän den psykiska barna- och ungdonisvärden inom säväl förskolan som den obligatoriska skolan. Svenska facklärarft'irbundet anser att för att dels uppnä en bättre samordning med hälsovården för andra barn än förskolan, dels en kontinuitet till skolhälsovården skulle det vara önskvärt att all förebyggande hälsovård för barn till och med skolälderns slut har samma huvudman, lämpligen kommunen. I nuläget stöder emellertid facklärarförbundet utredningens förslag att den fysiska hälsovården för förskolan överförs till barnavårdscentralerna. Sveriges färska/lärares riksförbund framför en liknande uppfattning.

Förslaget om familjeservicecentraler tillstyrks i princip av bl. a. social- styrelsen, Svenska kommunförbundct. fosterbarnsutredningen, Sveriges läkarförbund och Svenska läkarsällskaper. Svenska kommunförbundet anför att förbundet delar utredningens synpunkter på värdet av en långtgående samordning av sociala och medicinska servicefunktioner. Kommunförbundet anser att utredningens överväganden pä denna punkt bör beaktas i det pägäende arbetet med de komplicerade frågorna om integration av socialvärd och medicinsk hälsovård.

Persa nal frågor

Utredningens uppfattning att personalen i förskolan bör ha god grundutbildning understryks i allmänhet av remissinstanserna. Svenska kommztnjk'irhunclet framhäller emellertid att i avvaktan pä att utbild- ningskapaciteten bättre anpassas till verksamhetens behov tvingas kom- munerna arbeta med de personalresurser sorti finns tillgängliga oavsett om de har adekvat utbildning eller inte. Förbundet understryker i samman- hanget angelägenheten av en snar översyn av samtliga barnavärdande utbildningar. Svenska kontmunalarbetarcji'irbundet. som anser att man bör ställa höga krav på personalen. förordar att den framtida verksam— heten inom förskolan bör bygga pä en varvad teoretisk-praktisk utbild— ning. Sverigcs lärarjörhunti pekar pä ett sannolikt framtida överskott pä lägstadielärare och menar att dessa efter kompletterande utbildning bör vara behöriga att söka och inneha tjänst" i förskola.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973:136 48

Förslaget om viss utbildning som krav för fast anställning i förskola avvisas av Svenska kommunfrfirbundet och Svenska komilitum/arbetare- förbundet. Kommzznalarbelareförbundel framhåller att man anser det vara en avtalsfräga för arbetsmarknadsparterna att fastställa de villkor som skall gälla för anställning. Sveriges färska/lärares riksförbund menar däremot att krav på genomgången yrkesutbildning mäste fastställas i särskild stadga. Åtgärder utöver dem som utredningen förordat för täckande av behovet av pedagogiskt utbildad personal i förskolorna efterlyses också av Sveriges nariuna/kommitté av (_)MEP. Färska/eremi- nuriet i Göteborg betraktar det som en bristföreteelse att man i nuvarande utbyggnadsskede har personal anställd som saknar adekvat utbildning.

Utredningens förslag att en jämn fördelning av förskollärare och barnskötare bör eftersträvas i samtliga barngrupper tillstyrks i allmänhet eller lämnas utan erinran från remissinstanserna. Svenska kommuna/- arbeiarejörbundet framhåller därvid att med en förbättrad grundutbild- ning l"ör barnskötare bör sammansättningen av personal med pedagogiskt arbete på längre sikt kunna omprövas efter hand som denna utbildning fär effekt. TCO och Svenska jilcklärarj'örbunder anser för sin del att fördelningen mellan förskollärare och barnskötare/annan personal bör regleras genom en särskild stadgebestämmelsc.

Utredningens förslag att nu gällande rekommendation frän socialstyrel- sen om personaltätheten överförs till den föreslagna förskoleorganisatio— nen har föranlett olika synpunkter från remissinstansernas sida. l-luvud— delen av remissinstanserna tillstyrker eller instämmer i utredningens bedömningar av personalbehovet. Detta har dock skott från olika utgångspunkter. Skalö1-'erst_yrelsen tillstyrker den föreslagna personaltät- heten i smäbarnsgrupperna men menar att (len föreslagna personaltät- heten i syskongrupperna är hög, inte minst i jämförelse med vad som gäller för skolans lågstadium. Överstyrelsen anför vidare att även om den föreslagna personaltätheten synes förklarlig och i och för sig pedagogiskt motiverad anser man att ytterligare överväganden bör göras i denna fräga med hänsyn till de omfattande resurser som genomförandet av en stor förskolereform kräver. TCO, Svenska jaeklärarförbundet och Sveriges jörskollärares riksförbund anför att man, under vissa förutsättningar som sammanhänger med beräkningsunderlaget, kan tillstyrka utredningens förslag. Man anför vidare att personaltätheten bör bindas i en stadga till förskolelagen och kommunerna i stadgan åläggas att öka personaltät- hcten när barn med särskilda behov är inskrivna i förskolan. Man framhaller vidare att det pedagogiska program som utredningen skisserat. inte giir att genomföra med nuvarande personaltäthet. ABF. som fram- häller vikten av att personalen avpassas efter barngruppernas storlek, anser att kommunerna bör åläggas att i den föreslagna förskoleplanen ange riktlinjer för hur den rekommenderade rmrsonaltätheten skall kunna uppnäs. Kummunstyre/sen i Stockholm påpekar att pcrsonaltäthcten är en viktig fräga och att det finns anledning att uppmärksamt följa utvecklingen under utbyggnadsskcdet för att senare vidta de justeringar

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973:136 49

som kan befinnas påkallade-. Liknande synpunkter anförs också av Svenska knmmunulurbetureft'irbundet.

Sueia/.st_t-'I'elserz betonar, i likhet med utredningen, att förbättringar av personaltätheten mäste åstadkommas successivt. Det av utredningen diskuterade personalbeltovet i förskolan ser styrelse-n inte som ett generellt krav utan mera sorti ett riktmärke för en minimal standard. Liknande synpunkter anförs också av Fredrika-Bremer-Förbunder. LO framhåller att man finner utredningens rekommendation om personaltät- heten riktig i det läge med knapp personaltillgäng som kommer att gälla under förskolans utbyggnadsskede. LO understryker i det sammanhanget att redan tillgången till en förskoleplats innebär en kvalitativ förbättring. Svenska kommunjiä'rbtmdet framhåller att om personalstyrkan skulle ökas till den av socialstyrelsen rekommenderade skulle detta tillsammans med de ökningar som följer av förslagen om slopande av överinskrivning, sex veckotimmar barnfri tid för barnsköterskor samt kompensation för den senaste arbetstidsförkortningen, innebära en kraftig personalökning. Förbundet drar slutsatsen att utredningens modell för personaltäthet i förskolan inte kan läggas till grund för rekommendationer till kom- munerna.

Utredningens förslag om att medhjälpare anställs i deltidsförskolan mottas i regel positivt av remissinstanserna. Skolöversrvrelsen liksom förskoleseminuriel i Norrköping framhåller emellertid att frågan om denna medltjälpares kompetens närmare behöver övervägas. ls'ommunför— bundet framhåller för sin del att om varje förskollärare i deltidsförskolan skall ha en medhjälpare innebär detta i dagsläget ett tillskott av 2 500 personer.

Utredningens förslag om en särskild fortbildning för all personal i förskolan för att snabbt föra ut det pedagogiska programmet tillstyrks eller lämnas utan erinran av retnissinstanserna. Kommunfc'irbunclct anslu- ter sig i princip till det av utredningen skisserade målet för utbildnings- kompletteringen och till utredningens uppfattning att en sådan fortbild- ning är en av de viktiga förutsättningarna föratt den nya pedagogiken skall kunna genomföras. Förbundet påpekar dock att ett förläggande av internatkurserna helt till fritid kan innebära att viss del av personalen avstår från att delta. Ett förläggande av utbildningen helt till arbetstid kan ä andra sidan medföra att kommunerna fär svårighet att" genomföra utbildningen. Mot bakgrund härav vill kommunförbundet ifrågasätta om det inte är möjligt att begränsa internatkurserna till två om vardera tre dagar för att motverka de problem som här berörts.

TCO framhåller att om syftet med utbildningen skall näs måste. deltagandet i sådan utbildning vara obligatorisk. TCO kan tillstyrka att internatutbildningen förläggs till veckoslut endast under förutsättning att detta räknas som arbetstid. Liknande synpunkter framförs av Sveriges förskallärares riksförbund och Svenska flu'klrirarft'irbundet. Svenska kom- munalarbetareförbundet och ]örskoleseminariet i Stockholm. TRU fram- håller de positiva erfarenheterna av användning av radio i samband med den omfattande fortbildningen av lärare i engelska. Utredningen menar

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973:136 50

att det är sannolikt att radio och TV som komplement till annat kursmaterial skulle kunna bli effektiva och billiga läromedel i den omfattande utbildningsinsats som erfordras för förskolans personal.

Öppethällande

Utredningens uttalande att man i arbetslivet mera bör ta hänsyn till barnens villkor har i allmänhet-mött ett positivt gensvar hos remissinstan- serna. SAF säger sig således dela utredningens uppfattning att föräldrar- nas situation i högre grad bör beaktas vid avtalsförhandlingar och diskussioner om arbetstider och deras förläggning. Även arbetsmarknads- st_vrelscn finner det angeläget att söka generella lösningar för att på ett bättre sätt anpassa arbetstiden efter föräldrarnas och barnens gemensam- ma behov av samvaro. Ärkebiskopen, socialutredningen, TCO. Sveriges läkarförbund, ABF, HSB, kommunstyrelserna i Stockholm och Kalmar, Fredrika-Brenter-Förbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt jörskoleseniinariet i Stoekholm och elevkären vid förskolesenzina- riet i Solna delar också utredningens uppfattning om att arbetsmarkna- dens parter bör söka lösa frågan om familjerollen och arbetstidernas förläggning i samband med förhandlingar. Svenska facklärarförbundet och Blivande lärares riksförbund anser att frågan om förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar, liksom för andra människor som har behov därav, måste få en lösning, eventuellt genom lagstiftning. Svenska kommunal- arbetarji'irbundet menar däremot att det inte kan vara en realistiskt framkomlig väg att räkna med att arbetsmarknadens parter anpassar arbetslivet efter förskolans dagtider. Även LO och SABO framför uppfattningen att förskolan måste anpassa sina öppethållandetider till de behov som de vuxnas varierande arbetstider medför.

Utredningen har förordat en försöksverksamhet i kommunerna med bl. a. dygnet—runt-service. i förskolorna. Värdet av att en sådan försöks- verksamhet kommer till stånd betonas av flera remissinstanser. Andra framhåller emellertid att lösningen med att kombinera förskola och barnavårdarverksamhet eller familjedaghem bör prioriteras framför natt- öppna daghem. Svenska jacklärarjörbunder. Sveriges ]"iirskollärares riks- förbund. Blivande lärares riksförbund. Sveriges psykologförbund, Sveri- ges soeialdenzokratiska kvinnoförbund, kommunstyrelsen i Kalmar och Förskoleseniinarit't i Göteborg ställer sig tveksamma till ett system med nattöppna daghem. Kvinnoförbunder betonar att i de fall de ändå måste finnas. de inte får tillämpas för att möjliggöra missbruk från arbetsgiva- rens sida.

4.6. Förskolans lokaler och utomhusmiljö

Utredningens uppfattning att förskolan bör fä en öppnare funktion i förhållande till bostadsområdet i övrigt delas av bl. a. statens planverk, boendenIredningen. servicekoinmitte'n. Svenska kommunjk'irbundet och Svenska ar'kitekters riksförbund. Kommunförbundet påpekar dock att

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973:136 51

man i integrationssträvandena maste ägna uppmärksamhet ät ansvarsfrå- gorna. Statens planverk anför att vid planering av nya områden bör en samordnad programmering av ytorna för lek och rekreation komma till stånd. I vissa fall kan även en gemensam projektering vara önskvärd. Sveriges färska/lärares riksförbund avvisar förslaget att förskolans ute- miljö skall vara i centrum i bostadsområdet och i vissa fall fungera som skolgård och lekplats för bostadsoinrädets övriga barn. Förskollärarför- bundet föreslår i stället att förskolan samverkar med öppna lekomräden._ En liknande uppfattning framförs av Svenska facklärarjörbundet.

Beträffande utredningens förslag att daghemmens tomt bör hålla en minimiyta på 50 m2 per plats anför kommunförhundet att även om tomterna för närvarande är mindre än 50 m2 per plats vill förbundet inte invända mot att detta tal uppställs som ett riktmärke för heltidsförsko- lans tomtyta. Bastadsstyrelsen framhåller att tomterna bör vara väl tilltagna vilket innebär att den föreslagna miniminormen 50 m2 per plats endast bör tillämpas om förskolan ligger i anslutning till parklek och dylikt. l andra fall krävs större ytor, 80—100 1112 per plats, för att motsvara den redovisade ambitionen och undvika isolering av förskole- barnen. Sveriges förskollå'rares riksförbund och Svenska facklä'rarför— bundet anser att tomtytan bör uppgå till minst 80 m2 per plats för förskolans eget behov. Svenska arkitekters riksförbund framhåller att barnstugeutredningens programskisser, liksom erfarenheter från andra håll, talar för att barnstugans tomt gärna bör bli minst 4 000—5 000 m2, vilket motsvarar ca 100 m2 per plats vid normal förskolestorlek. Denna tomtstorlek behövs inte i första hand för att förskolebarnen skall få plats för sina lekar, utan för att tomten skall kunna utformas meningsfullt och ge plats för tillräckligt stimulerande och omväxlande lekmöjligheter.

Utredningens uttalande att man bör undvika förskolor som är större än 50 -75 platser biträds av Svenska kornmun/örbwtdet och Sveriges jör- skalla'rares riksförbund. Kommunförbundet framhåller att till de skäl utredningen anfört för en sådan dimensionering kan läggas att skillna- den i investeringskostnader per plats mellan barnstugor med exempelvis 120 och 60 platser blir så liten att man kan bortse från den ekonomiska vinsten av större enheter. HCK framför att man vid lokalutformningen måste följa bestämmelserna i handikappbyggnormerna. I övrigt ställs för olika handikappgrupper en rad krav på förskolans utformning för att förskolan skall bli tillgänglig för barn med olika handikapp.

Utredningens förslag att lokalytan skall uppställas som norm för dimensioneringcn av nya barnstugor har mött en del invändningar under remissbehandlingen. Svenska kornmunförbundet, som är beredd att tillstyrka förslaget om lokalyta som ett riktmärke vid den fortsatta utbyggnaden, framhåller således att avvikelser från denna ytstorlek kan behövas av organisatoriska skäl. Ytkravet bör i vissa fall kunna ställas lägre om man |_ex. utesluter köksfunktionen i en barnstuga. Utrymmet för barnen och aktiviteterna kan därför — beroende på hur förskoleut- rymmet för övrigt tas i anspråk — bli större eller mindre med en stel regel om totalytan per plats. TCO, Sveriges förskollär'ares riksförbund, Svenska

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973zl36 52

facklärarjörbundet och nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader framhåller att en norm för totalytan mäste kombineras med minimi- normer för vissa utrymmen. t. ex. kapprum och tvättrum. Bostadsst_vrel- sen anför att man inte. bör läsa lokalytorna förrän erfarenheter har vunnits av den nya inre organisationen. I det lokalprogramförslag som utredningen presenterat finner bostadsstyrelsen en viss bundenhet till ett antaget funktionssätt. Styrelsen menar att de kommande anvisningarna bör grundas på systematiska studier av ytbehovet för de olika dimensio- ' nerande aktiviteterna och gruppbildningarna. En liknande uppfattning framförs av nämnden för sjukvärds- och socialvärdsb_)-'ggtzader och Svenska arkitekters riksförbund.

Barnstugeutredningens förslag till förenklingar i granskningsförfaran- det tillstyrks av bl. a. statens planverk och Svenska kommunjörbundet. Med vissa reservationer tillstyrks förslaget även av br.")stadsstyrelsen. arbe.tarskyddsstyrelsen. statens institut för h_1-'ggnadsforskning och läns- styrelsen i Örebro län. Bostadsstyrelsen anser att förslaget möjliggör en från praktisk synpunkt önskvärd samordning med bostadslånegransk- ningen. Bostadsstyrelscn anser dock inte att den förhandsgranskning av förskolor ur pedagogisk synvinkel som i dag utförs på NSB bör avskaffas.

För någon form av fortsatt central granskning eller rådgivning uttalar sig socialstyrelsen, nämnden för sjukvårds— och socialvärdsbyggnader, TCO. Sveriges förskollärares riksförbund, Svenska facklärarjörbundet, Sveriges arkitekters riksförbund och Svenska Bostäder. Nämnden för sjukvårds- och soeialvärdsbyggnader understryker att syftet med det hittills tillämpade granskningsförfarandct varit mindre att utöva kontroll än att handha en rädgivningsverksamhet grundad pä allsidig kunskap och erfarenhet, som inte rimligen utan mycket betydande insatser kan finnas inom den enskilda kommunen.

Socialstyrelsen framhåller att det arbete som nu sker i samband med granskningen i dess helhet fyller en viktig servicefunktion. Styrelsen framhåller samtidigt att den information som därvid ges till kommunerna bl. a. har till syfte- att begränsa kommunernas kostnader. Ett alternativ till det system som nu praktiseras bör vara ett serviceinriktat samrådsför- farande som kan förutses bli allmänt utnyttjat.

4.7. Lokal och central förvaltning

Utredningen förordar, mot bakgrund av de starka kopplingar som finns till det socialpolitiska fältet, att förskolan även fortsättningsvis förvaltas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd. Utredningen förordar också att socialstyrelsen blir central tillsynsmyndighet. Utredningens uppfattning delas av'socialstyrelsen. statskontoret, socialutredningen, fosterbarnsutredningen, länsstyrelserna iStockholms, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, I--"ästernorrlands och Norrbottens län, Svenska kom- munförbundet. LO, SAF, Svenska kommunalarbetarjörbundet, Svensk

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973:136 53

sjuksköterskep'irening, Sveriges socionomförbund, kommunstyrelserna i Stoekholm. Örebro, Uppsala, Järfälla, Skellefteå, Kalmar. Kiruna, Karl- stad oeh Norrköping. Stockholmskretsen av Sveriges I—"t'irskollärares riks- förbund, fk'irskoleseminariet i Borås, KDS. Svenska läkaresällskapet, Föreningen Sveriges soeialchefer, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Social- styrelsen anför att samtidigt som utredningen lägger stor vikt vid det pedagogiska programmet och metoderna för dess genomförande visar den i betänkandet angivna målsättningen för förskolans utbyggnad och reformeringen av dess inre verksamhet att förslagen samtidigt i hög grad , kan ses som en familje- och socialpolitisk reform. Förslagen om den uppsökande verksamheten och de särskilda insatserna för barn med handikapp har enligt styrelsen direkt anknytning till den sociala barna- vården. Kommunförbundet framhåller att det samband som redan nu finns mellan förskola och socialvärd ytterligare kommer att förstärkas dels genom barnstugeutredningens och dels genom andra utredningars framlagda eller väntade förslag. Socialutredningen framhåller att om den föreslagna utvidgningen av förskolebegreppet kommer till stånd. blir en väsentlig del av kommunens förebyggande verksamhet förlagd till för- skolan. Detta kräver en effektiv samordning av tillgängliga sociala, medicinska och pedagogiska resurser. Ansvaret för en sådan samman- hållen servicefunktion, liksom en kvalificerad uppsökande verksamhet, bör ävila det kommunala organ som enligt gällande lagstiftning har det yttersta värdansvaret. LO ifrågasätter bl.a. om inte ett överförande av huvudmannaskapet på nya myndigheter skulle välla ett sådant avbräck i verksamheten att utbyggnadstaktcn skulle bromsas upp.

Förslag om att Skolstyrelsen skall vara förvaltningsmyndighet i kom- munen med skolöverstyrelsen som central tillsynsmyndighet framförs av riksrevisionsverket, sko/överstyrelsen, utredningen om skolans inre arbe- te, länsstyrelsen i Värmlands län, förskoleseminarierna i Göteborg, Luleä. Norrköping, Stockholm och Kalmar, TCO. SACO, SR, Sveriges förskol- lärares riksförbund, Sveriges lärarförbund, kommtutstyrelsen i Haninge, Svenska faeklärarförbundet, SFS, Förstadielärarnas förening och hörselvärdskonsulenternas förening, Blivande lärares riksförbund, Riksförbundet Döva barns mdlsmän, Sveriges nationalkommitté av (JMI-JP samt [lörselfrätnjandets riksförbund. Skolöverstvrelsen framhåller således att säväl pedagogiskt som socialt har förskolan och skolan samma uppgifter. Skillnaden ligger primärt i barnens kronologiska ålder, sekun- därt i vetksamhetsformernas anpassning till åldersniväerna. Dessa skillna- der kan inte motivera en uppdelning av ansvaret för två verksamheter som är så beroende av och i många avseenden integrerade i varandra. Med hänsyn såväl till betydelsen av kontinuitet i verksamheterna för barnens del som samhällets möjligheter att för de olika stadierna i barns uppväxt värna om en samlad syn på och inriktning av stödjande och utvecklings- främjande insatser är det av vikt. att tillsynen ligger på samma myndighet i första hand på det lokala planet. TCO framhåller isitt yttrande att det

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973:136 54

är väsentligt att tillsynsmyndigheten bedriver pedagogiskt utvecklings- arbete, vilket hittills inte skett. Om förskolan läggs under skolöverstyrel- sen ges större möjlighet att inrikta psykologisk och pedagogisk forskning även på förskoleäldra'rna. En sådan bör ske i nära kontakt och samverkan med det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbete som nu äger rum under Sözs ledning. En ny och separat sådan verksamhet lsocialstyrelsen framstår inte på samma sätt som meningsfull. Sveriges förskollärares riksförbund är av den uppfattningen att motiven för att förskolan äveni fortsättningen skall lyda under nuvarande organisation är alltför tunna. Man framhåller därvid att den inre verksamhetens art skall vara avgörande för valet av tillsynsmyndighet och pekar därvid på att utredningen i centrala kapitel markerat verksamhetens pedagogiska innehåll.

I några fall har remissinstanserna föreslagit en delad organisation eller en fristående organisation. Statskontoret framhåller således att både den förväntade utbyggnaden och förskolans stora kontaktytor gentemot andra områden talar för en organisatorisk förankring av annat slag än de hittills diskuterade. Centralt bör detta ske genom att förskolefrågorna förs till en självständig myndighet i form av en nämnd. När det gäller den lokala förvaltningen tillstyrker statskontoret utredningens förslag att denna skall åvila barnavårdsnämnd/social centralnämnd.

Utredningens förslag att det kommunalt och centralt inrättas samråds- organ med uppgift att vaka över att förskolan verkligen får den sociala och pedagogiska effekt utredningen dragit upp riktlinjer för tillstyrks av remissinstanserna. Kommunstyrelsen i Karlstad hyser dock en viss oro för överorganisation och menar att samråd i de flesta fall kan ske mest praktiskt direkt mellan berörda parter utan att en stelbent sammanträdes- rutin byggs upp. Sveriges jörskal/ärares riksförbund tillstyrker utred- ningens förslag om samrådsorgan om skolöverstyrelsen väljs som central tillsynsmyndighet. Om däremot socialstyrelsen väljs som central tillsyns- myndighet förordar förbundet ett speciellt samverksorgan för att uppnå de mål utredningen ställt beträffande kontinuitet m. m.

Utredningens förslag att det lokalt skall finnas pedagogkonsulenter anställda tillstyrks i regel av remissinstanserna. Socialstyrclsen säger sig vara väl medveten om att den föreslagna förstärkningen med kommunala pedagogkonsulenter endast kan komma att genomföras på relativt lång sikt och vill därför påpeka att den lagstadgade. tillsynsskyldigheten kvarstår på länsstyrelserna. TCO, Svenska facklärarfr'irbunder, Sveriges förskollärares riksförbund samt Förskoleseminariet :" Norrköping anser att ett beräknat barnantal av mellan 1 000 och 1 800 barn per pedagog- konsulent är för mycket. Svenska kommunjlfirbmidet avstyrker utred- ningens förslag. Förbundet anför därvid att de arbetsuppgifter som pedagogkonsulenterna skall handha i dag utförs av barntillsynskonsu- lenter eller liknande. Om denna personal anses ha alltför omfattande administrativa uppgifter bör dessa uppgifter effektiviseras och förenklas.

Utredningens uttalande av behovet av samverkan mellan förskola och lågstadium understryks kraftigt av remissinstansermr. Skolöverstyrelsen, som inte delar utredningens uppfattning att förskola och lågstadium är

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973:136 55

två olika verksamhetsformer, anser att denna samverkan bör infogas i det organisatoriska grundmönster med syskongrupper som utredningen före- slår och att möjligheterna för barnen i åldrarna 5—8 år att efter sina utvecklingsförutsättningar och aktuella behov få delta i syskongruppens eller lågstadiets verksamhet måste garanteras. SÖ framhåller vidare att även den lokalmässiga samordningen måste bli föremål för utredning. Svenska facklärarförbtmdet, Sveriges jörskollärares riksförbund och Sam— arbetskommitte'n SFL—SI. rörande samverkan .jörskala—grundskola— fritidshem menar att det hade varit av stort värde om utredningen lagt fram konkreta förslag till samverkansformer efter en analys av de svårigheter — t.ex. metodiska och personalpolitiska —- som kan vara förknippade med dessa. Förskollärarförbundet framhåller också att det i dessa viktiga frågor inte räcker med råd och anvisningar utan samverkan måste regleras i t. ex. en stadga.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973:136 56

5. Föredraganden 5.1 Inledning

De familjepolitiska frågorna har under senare år fått en framträdande plats i reformpolitiken och samhällsdebatten. Vid sidan av det ekonomis- ka familjestödet har kraven på en utbyggd samhällsservice för barnens omvårdnad och tillsyn växt sig allt starkare. Samhällsutvecklingen i stort och de förändringar i familjernas levnadsmönster som den fört med sig har medverkat härtill.

Ansvaret för barnens fostran och omvårdnad vilar i första hand på hemmet. Familjens sammansättning och uppgifter har emellertid föränd- rats i många avseenden. Antalet barn i familjen har successivt minskat . och det är numera vanligt att barn växer upp helt utan eller med bara ett syskon. Gencrationerna bor längre ifrån varandra. Genom att på detta sätt familjeenheterna blivit mindre har barnens kontakter inom familjens ram med andra barn och med vuxna i Olika åldrar minskat. Denna utveckling skapar ett ökat behov av samvaro utanför familjen med andra barn. En sådan samvaro är ofta särskilt betydelsefull för barn utan syskon och för barn som saknar lekkamrater i närheten av hemmet.

] allt fler familjer fi'irvärvsarbetar numera båda föräldrarna även när barnen är små. Det är då nödvändigt att barnens tillsyn och omvårdnad under föräldrarnas arbetstid kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. För de ensamstående föräldrarna är en ordnad barnomsorg också en förutsätt— ning för att de genom förvän'sarbete skall kunna försörja sin familj. För både barn och föräldrar är det viktigt att omsorgen om barnen ordnas på ett sådant sätt att barnen trivs och stimuleras i sin utveckling och att föräldrarna känner trygghet för att barnen tas om hand på ett lämpligt sittt som också innebär en komplettering av den fostran och omvårdnad barnen får i hemmet.

Ett viktigt mål för familjepolitiken är att ge ökad trygghet för barnen. För barnen är det viktigt att få både en mcningsfylld samvaro med båda sina föräldrar och en stimulerande- samvaro med andra barn. Barnens levnadsförhällanden och känslomässiga kontakter under förskoleåren är av stor betydelse för individernas fortsatta utveckling och därmed för hela samhällsutvecklingen. [ målet att ge barnen trygghet ligger också att ge alla barn tillgång till en stimulerande och personlighetsutvecklande uppväxtmiljö. Ogynnsamma förutsättningar i barndomen begränsar ut- vecklingsmöjligheterna och kan skapa svårigheter längre fram i livet. Utbildnings- och yrkesvalet är fortfarande starkt knutet till könsfördo— mar och föräldrarnas sociala medvetenhet och utbildningsbakgrund. i stället för till barnets pcrsonlighetsförutsättningar och intressen. Barn med fysiska. psykiska eller sociala handikapp och invandrarbarn hör till dem som i vissa avseenden ofta har ett sämre utgångsläge än andra och som därför kan behöva särskilt stöd och stimulans för sin utveckling.

Ett annat centralt mål för familjepolitiken är att åstadk(.)mma en

• Sida 57
•  Original

Prop. l973:l36 57

utveckling i riktning mot jämställdhet mellan män och kvinnor. Både kvinnor och man bör kunna förena förvärvsarbete och familjeliv på villkor som ger barnen trygghet och god omvårdnad. l direktiven för delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor framhålls bl. a. att den arbetsfördelning mellan män och kvinnor som nu präglar samhället låser fast såväl män som kvinnor i skilda roller och försvårar en fri personlig utveckling. Kraven på jämställdhet gäller därför inte endast förändringar av kvinnornas villkor utan också av männens. Förändringen avser bl. a. för kvinnornas del ökade möjligheter att förvärvsarbeta och för männens del möjligheter att ta ökat praktiskt ansvar för barnen. Statsmakterna måste genom åtgärder på samhällslivets olika områden ta aktiv del i arbetet på att förändra såväl männens som kvinnornas ställning.

Kungl. Maj:t har tidigare i är efter min föredragning lagt fram förslag om förbättringar av familjeförmånerna inom den allmänna försäkringen och den framlagda propositionen har nu godtagits av riksdagen (prop. l973:47. SfU 1973:19, rskr 1973:198). Dessa reformer syftar till att ge barnfamiljerna en ökad ekonomisk trygghet främst i de situationer då det i regel är ofrånkomligt att en av föräldrarna avstår frän förvärvsarbete för att ta hand om barn. nämligen under tiden i samband med och närmast efter barnens födelse. när barnen är sjuka och när svårt handikappade barn vårdas i hemmet. l nämnda proposition betonadcjag lill en aktiv familjepolitik behövs bl. a. för att främja ökad jämställdhet mellan barn med olika uppväxtmiljö. Jag framhöll också att en snabb utbyggnad av samhällets barnomsorg enligt min mening är minst lika viktig som en ytterligare förstärkning av kontantstödet till barnfamiljer— na.

Jag skall nu ta Upp frågan om förskoleverksamhetens fortsatta utbygg- nad och organisatoriska utformning på grundval av barnstugeutred— ningens betänkande ("SOU 1972126 och 27) Förskolan. Betänkandet tar UPP Sill/äl heltidSVcrksamheten i daghem som deltidsverksamheten i lekskolor. Det innehåller bl. a. förslag om en allmän förskola för alla sexåringar. speciella insatser för barn med särskilda behov av stöd och stimulans samt förslag till åtgärder för att garantera en utbyggnad av förskolans verksamhet för barn i förskoleåldern vars föräldrar förvärvsar- betar eller studerar, Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens arbete fortsätter med bl.a. frågan om fritidsverksamhet för barn i skolåldern och utbildningen av personal till förskoleverksamheten.

Innan jag nu går över till att behandla det närmare innehållet i utredningens förslag vill jag något beröra namnfrågorna. Utredningen har föreslagit att namnet förskola används som enhetlig benämning på vad som nu kallas daghem och lekskola. Förskolan skall därvid enligt utredningens mening kunna organiseras som heltidsförskola — nuvarande daghem -- och som deltidsförskola eller deltidsgrupp. vilket skulle motsvara nuvarande lekskola.

Jag delar i likhet med huvuddelen av remissinstanserna utredningens uppfattning att det är väsentligt att genom ett enhetligt namn markera

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973:136

U| ;)C'

den gemensamma pedagogiska syn som bör prägla förskolans olika verksamhetsformer. Namnet förskola bör därför även enligt min mening användas som enhetlig benämning för den verksamhet sorti pågår under längre eller kortare del av dagen. Som några remissinstanser framhållit är det dock tveksamt om benämningen heltidsförskola resp. deltidstörskola skulle komma till användning i dagligt tal. Jag vill därför för min del förorda att man vid precisering av verksarrthetsformen även framdeles använder sig av benämningen daghem när det gäller förskola där bartten regelbundet vistas fem timmar eller mera per dag, dvs. den verksamhet som avser barn med fön'ärvsarbetande eller studerande föräldrar. Den del av förskolans verksamhet som tar emot barn kortare tid per dag bör därvid benämnas deltidsgrupp. Begreppet förskoleverksamhet bör också innefatta kompletterande verksamhet i fortn av familjedaghem. barnvår— dare för vård av sjuka barn i hemmet. parklek etc.

.rskolevcrksamhctcn har ttnder senare år byggts ut i en takt som ltar få motsvarigheter på andra områden. Från att i början av l960-talet snarast lta varit en undantagsförctcclse är förskolan nu på väg att bli ett allmänt inslag i barnens uppväxtmiljö och en naturlig komplettering av föräldrarnas egen "omsorg om barnen. Utbyggnaden ltar nått så pass långt att vi nu kan diskutera regler om full täckning av behovet av förskoleplat— alders- och behovsgrupper. Förskoleverksamlteten ltar nu ser för v också fått en sådan omfattning att tiden kan vara tttogcn att i lag lä ga fast de grundläggande reglerna för verksamheten.

Fortfarande finns det emellertid betydande behov som inte kan tillgodoses och det behövs därför en fortsatt snabb utbyggnad av antalet förskoleplatser. Det innebär också att det är av stor vikt att tillgängliga platser fördelas med hänsyn till bl. a. barnens behov av förskoleverksam- het och att den fortsatta utbyggnaden inriktas på de. områden där behoven av detttta verksamhet är särskilt framträdande.

Barnstugeutrcdningens betänkande ger en god grundval för de riktlin— jer för t'örskoleverksamhetens utbyggnadd inriktning och organisatoriska utformning som nu bör läggas fast. Utredningen har främst pekat på tre viktiga bchtwsområden. Det gäller för det första de behov som alla bartt ltar av verksamhet och samvaro med andra barn ttttder pedagogisk ledning. Förslaget om en allmän förskola för sexåringarna tar sikte på dessa behov. För det andra gäller det de särskilda bcltov av stöd och stimulans som v' sa grupper av barn har. Förslaget om särskilda insatser för barn med fysiska, psykiska och sociala handikapp satttt för invandrar— barn och barn i glesbygdsområden tar sikte på dessa behov. För det tredje gäller det behovet av en kraftig utbyggnad av samhällets insatser för omsorg om barnen under de tider deras föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Förslaget om att varje kommun skall upprätta en platt för t'örskole-verksamlteten tar sikte på att få till stånd en fortsatt utbyggnad av dessa insatser.

[ likhet med flertalet remissinstanser delar jag i allt väsentligt utred- ningens uppfattning när det gäller bcltoven av en utbyggd förskoleverk- satnltet. Jag anser det också vara viktigt att tillgängliga resurser under

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973:136 59

utbyggnadstiden i första hand inriktas på de grupper barn som är i störst behov av det stöd och den stimulans för utvecklingen som förskoleverk- sartthet ger. Dc reformer i fråga om förskolans utbyggnad och inriktning som jag här kontrner att förorda innebär i huvudsak följande.

1. Allmän förskola för sexåring-ar införs år 1975. .Kommunerna får en lagfäst skyldigltet att anvisa plats i förskola (daghem eller deltidsgrupp) åt alla barn i kommunen från höstterminen det är barnet fyller sex är. Genom information och uppsökande verksamhet skall kommunen verka för att alla sexåringar i kornrntmen deltar i förskolans verksamhet. Verksamheten för sexäringarna skall orrtfatta totalt rnirtst 525 timmar om året. Denna tid skall normalt fördelas med minst 15 timmar per vecka. För glesbygdskommunerna öppnas möjlighet att anordna förskola med kortare verksamhet per år men i stället omfattande två år, dvs. redan från det år barnet fyller fem år. _ "2. Särskilda irtsatser föreslås för barrt uttdcr sex års ålder som av fysiska, psykiska. sociala eller andra skäl ltar särskilt beltov av stöd och stimulans för sin utveckling. Kommune-rna skall bedriva uppsökande verksarnltet för att få kärtnedorn om dessa barn och tillhandahålla förskoleplats åt dent. Barn i glesbygd som saknar kamratkontakter föresläs också få rnöjligltet att börja i förskola före sex års ålder.

3. För att skapa förutsättningar för en fortsatt snabb utbyggnad av daghem för barn rtted förvärvsarbetande eller studerande föräldrar före- slås att det i varje kommun skall finnas en plan för utbyggnaden av förskoleverksamheten. Planen skall avse en femårsperiod och innefatta en redovisning av behovet av förskoleverksamhet samt i vilken utsträckning och på vilket sätt kommunen avser att tillgodose detta behov i forrtt av daghem. deltidsgrupper. familjedaghem etc.

4. Det föreslås att förskoleverksarnlteten liksom nu skall handhas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd i kommunen oelt att social- styrelsen skall vara central tillsynsmyndighet. Kommunerna ges dock möjlighet att själva besluta om annan lokal förvaltning av förskoleverk— samheten. Som ett centralt samarbetsorgan med rådgivande furtktion till socialstyrelsen oclt skolöverstyrelsen inrättas en förskoledelegation.

5. Den allmänna förskolan för sexåringar och yngre barn med särskilt behov av stöd blir avgiftsfri upp till 15 timmar per vecka eller 525 timmar per år. I avvaktan på resultatet av kotnmunalekonorniska utred- ningens pågående arbete föreslås att särskilt statsbidrag övergångsvis skall utgå för kostnaderna i samband med genomförandet av den allmänna förskolan. Barnstugeutrcdningen ltar i sitt betänkande. också tagit upp viktiga frågor rörande förskolans innehäll. metoder, organisation och miljö. Därvid ltar utredningen lagt fram förslag om pedagogiskt program för förskolan, förskolans inre och yttre organisation. m. m. Jag kommer i det följande att ta upp vissa av dessa frågor till behandling. Många av de frågor utredningen behandlat eller som väckts under remissbehandlingen är emellertid av den att att de inte kräver något ställningstagande frän statsmakternas sida utan bör lösas i den praktiska tillämpningen och med

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973:136 60

hjälp av vägledande information från tillsynsmyndigheten. Jag vill i det här sammanhanget ocksä erinra om att socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag i ett antal kommuner organiserat en försöksverksamhet som avser dels förskolans organisation och pedagogiska innehäll. dels utbygg- nadsplanering av kommunernas insatser för barn i förskoleåldern inne- fattande även uppsökande verksamhet för barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Vidare pågår en omfattande försöksverksamhet avseende lekskoleverksamhet i glesbygdsområden med hjälp av särskilda statliga medel. Särskilda försök pågår även med spräkträning för invand- rarbarn i lekskola. Genom den pågående försöksverksamheten. som tar sikte på de delvis nya verksamhetsformcr som utredningen aktualiserat, har redan nu praktiska erfarenheter vunnits som blir till nytta vid genomförandet av de åtgärderjag här förordar.

De grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamheten bör tas in i en särskild lag om förskoleverksamhet. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den l juli l975. Genom att riksdagen kan ta ställning till de här redovisade förslagen redan under hösten 1973 bereds kommunerna erforderlig tid för att förbereda verksamheten. Statsbidragsreglerna före- slås gälla redan fr. o. m. den 1 oktober 1973 i fråga om anordningsbidrag och fr. o. m. den I januari 1975 ifråga om driftbidrag.

5.2 Förskolans mål

Utredningen har framhållit att förskolans verksamhet bör inriktas på att ge varje barn bästa möjliga förutsättningar att utvecklas till en öppen och hänsynsfull person med förmåga att samverka med andra. Verksam- heten bör vidare inriktas på att ge barnen möjligheter att utveckla och stabilisera en uppfattning om sig själva som individer med möjlighet till att samverka med sin omgivning. Barnen bör också före skolinträdet träna sig att förstå vissa grundläggande begrepp.

Utredningens förslag till allmän målsättning för verksamhetens innehåll har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser. bl. a. socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. anser dock att verksamhetens målsättning bör ytterligare systematiseras och preciseras.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till den allmänna målsättning för förskoleverksamheten som angetts av utredningen. För- skolan bör också främja en gynnsam fysisk och social utveckling hos barnen.

Förskolans verksamhet skall i huvudsak omfatta barn i åldrarna från sex månader och upp till inträdet i grundskolan. Målsättningen med verksamheten bör vara densamma för hela förskolan men verksamhetens innehåll måste givetvis variera med hänsyn till barnens ålder och utveck- ling. Jag återkommer i det följande till verksamhetens innehåll och organisation.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1973:136 61

Några remissinstanser anser att den allmänna målsättningen för verk— samheten vid förskolan är för oklar och för intetsägande. Jag vill dock framhålla att den nämnda målbeskrivningen för förskolan inte bör ses isolerat utan i förening med de konkreta förslag utredningen lägger fram om verksamhetens organisation och innehåll. Förslaget om lagarbete. syskongrupper, föräldrasamarbete etc. skall ses som preciseringar av verksamhetens mål och inriktning. Även i bilagorna till utredningens betänkande finns exempel på hur det pedagogiska innehållet i förskolan skall kunna utformas. Den allmänna målsättningen för verksamheten kommer då att bli den ram inom vilken konkret verksamhet med en bestämd viljeinriktning skall utformas.

5.3 Allmän förskola för sexåringar

Det material om barns utveckling och barns uppväxtmiljö i dagens samhälle som barnstugeutredningen redovisar pekar mycket starkt på nödvändigheten av att alla barn får en sådan utvecklingsstimulans som förskolan avser att ge. En viktig uppgift för förskolan är därvid. som jag tidigare framhållit. att vidga och fördjupa barnens relationer till och orientering i omvärlden. Barnens behov av syskonrelationer. dvs. kontakt med andra barn i olika åldrar. är viktigt att tillgodose. Sådana kontakter kan främja en positiv självkänsla och begynnande samarbetsförmåga hos barnet. Särskilt viktigt är detta naturligtvis för de barn som saknar syskon eller lekkamrater i sin närmaste omgivning.

Likaså är barnens kontakt med olika samhällsgrupper väsentlig för barnens utveckling. Uppväxttiden präglas starkt _av familjens sociala situation med kanske endast sporadiska och ytliga kontakter utanför den egna samhällsmiljön. Sådana isoleringstemlenser förstärks också av en kategorisering av bostadsområdena efter inkomst. ålder etc. Familjens omvårdnad om barnen behöver därför kompletteras genom insatser från samhället för att vidga barnens orientering i omvärlden. Somjag tidigare framhållit medverkar också familjens sociala medvetenhet och utbild- ningsbakgrund till de påtagliga skillnader i fråga om studie- och yrkesin- riktning som kan förmärkas bland unga människor. Även könstillhörighe- t'en är i viss mån avgörande för utbildnings- och yrkesval. Också i detta avseende måste de attityder barnen får genom familjens sociala bakgrund kompletteras.

De första levnadsåren har otvivelaktigt en avgörande betydelse för barnens utveckling. Det är då grunden läggs för en mångsidig utveckling av såväl sociala och känslomässiga som motoriska och intellektuella sidor av personligheten. Det är enligt min mening viktigt att samhället genom olika insatser ger familjen stöd och hjälp under dessa faser av barnens utveckling, bl. a. mot bakgrund av att barnen i vårt land börjar i skolan relativt sent sett i internationellt perspektiv.

Utbyggnaden av förskoleverksamheten har inte skett i samma takt i hela landet. Olikheter i utbyggnad förekommer också inom en och samma kommun. Detta har medfört att vissa marginalgrupper barn

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973:136 62

riskerar att bli ställda utanför den verksamhet som förskolan ger. Följden kan bli att vissa barn. som kanske är isärskilt behov av det stöd och den stimulans förskolan kan ge, aldrig får möjlighet till en fullödig personlig— hetsutveckling. De kan också få svårigheter när de. börjar grundskolan och där kommer tillsammans med kamrater som nästan alla har erfarenheter från förskoleverksamheten.

Det är mot denna bakgrund barnstugeutredningen föreslagit att en ettårig allmän förskola genomförs. Med allmän förskola avser utredningen en skyldighet för samtliga kommuner att anvisa alla sexåringar plats i förskolan. Denna barnens rätt 'till en minst ettårig förskolevistelse föreslås bli reglerad i lag. Den allmänna förskolan skall enligt utredningens förslag i princip omfatta tre timmars verksamhet per dag och vara avgiftsfri. Utredningens förslag om en allmän förskola för alla sexåringar har tillstyrkts av remissinstanserna. Jag ansluter mig till utredningens förslag och förordar således att en allmän förskola införs för sexåringarna.

När det gäller den allmänna sexåringsförskolans omfattning ansluter jag mig också till utredningens förslag att verksamheten normalt bör omfatta tre timmar per dag fem dagar i veckan i de fall det inte gäller daghem för barn med förvärvsarbetande föräldrar. Med anknytning till de terminer som gäller för grundskolan bör det totala timantalet för den allmänna förskolan sättas till minst 525 timmar per år. Jag återkommeri ett senare avsnitt till frågan om förskolans utformning i glesbygder. Verksamheten bör vara avgiftsfri upp till nyssnämnda timantal. Kommu— nens skyldighet bör. som utredningen föreslagit, regleras i lag.

Utredningens förslag till utformning av den allmänna förskolan som en skyldighet för kommunen att anvisa plats har fått allmän anslutning vid remissbehandlingen. Några få remissinstanser har förordat att förskolan blir obligatorisk för barnen. Några andra har framhållit att formen för den allmänna förskolan bör omprövas om den inte slår igenom i önskvärd omfattning.

Som utredningen framhållit är det ett väsentligt mål att alla barn får möjlighet att delta i förskolans verksamhet under minst ett år före inträdet i grundskolan. Utredningens förslag att kommunerna skall anvisa plats i förskola för alla barn fr. o. in. sex års ålder innebär dels att plats skall ställas till förfogande. dels att barnet och dess föräldrar skall informeras om förskolans syfte m. m. och meddelasvar och när barnet kan börja i förskolan. Jag anser att den utformning utredningen föreslagit

med en obligatorisk skyldighet för kommunerna att anvisa plats för alla sexåringar och att bedriva uppsökande verksamhet —- på ett tillfreds— ställande sätt kan tillgodose syftet att förskolan skall komma alla sexåringar till del och dessutom nå yngre barn med särskilda behov av stöd för sin utveckling. Jag förordar således att den allmänna förskolan skall innebära skyldighet" för kommunen att anvisa alla barn plats i förskola fr. o. m. höstterminen det år barnet fyller sex år. Det bör också inga i kommunens skyldigheter att i god tid innan barnet skall börja i förskolan informera föräldrarna om förskolans syfte. innehåll och arbets- sätt. Jag iiterkommer i det följande till frågan om förskoleverksamheten för barn under sex år.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973:136 63

Som framgår av vad jag tidigare anfört är det ett viktigt mål för förskoleverksamheten att stimulera barnens inneboende förutsättningar för en mångsidig personlighetsutveckling och ge ett bra utgångsläge för alla barn när de skall börja den egentliga skolan. Det är därför viktigt att alla barn kan nås av förskolans verksamhet. Jag vill därför i detta" sammanhang något beröra den situation som uppstår när en sexåring inte utnyttjar den anvisade. möjligheten att delta i förskoleverksamheten. [ sådana fall bör det som utredningen föreslagit ankomma på kommunen att ta direkt kontakt med familjen för att ta reda på skälen till att barnet inte kommit till förskolan och för att ytterligare informera familjen om förskolans syfte. innehåll och arbetssätt. Kontakten bör syfta till att hos föräldrarna skapa ökad förståelse för barnets situation och behov inför skolstarten. Kontakten med familjen och barnet ger också upplysning om barnets förhållanden och vilka åtgärder som kan behövas för att tillgodo- se barnets båsta. Om föräldrarna ändå inte anser förskolan lämplig för barnet bör kommunen så långt möjligt verka för att barnets utveckling främjas på annat sätt. Skulle kontakten med familjen visa att allvarliga brister "föreligger i barnets hela uppväxtsituation. ger barnavärdslagen möjligheter till åtgärder från barnavårdsnämndens sida.

Beträffande tidpunkten för genomförande av en allmän förskola för sexåringar framhåller utredningen att gjorda beräkningar visar att det finns goda möjligheter att genomföra en sådan från år 1975. Med hänsyn till de betydande ojämnheter som föreligger i utbyggnaden mellan olika regioner och även mellan olika kommuner i samma region föreslår utredningen att dispens skall kunna ges de kommuner som till dess inte kan uppfylla målsättningen att anvisa förskoleplats för alla sexåringar.

Några avgörande invändningar mot utredningens förslag om tidpunk— ten för genomförandet av den allmänna förskolan har inte kommit fram. Uppgifter som i olika sammanhang samlats in från kommunerna om nuvarande och framtida tillgång till förskoleplatseri heltids- eller deltids— form visar enligt min bedömning att förutsättningar finns för ett genomförande av den allmänna förskolan från år 1975. Antalet sex- åringar i landet beräknas då uppgå till ca 110 000. 1". n. finns plats för ca 90 000 sexåringar i lekskola. Vidare kan ca 10 000 sexåringar beräknas ha plats i daghem. Skillnader i utbyggnaden föreligger dock mellan olika kommuner och regioner. [ vissa kommuner kan samtliga sex-åringar och dessutom en del av femåringarna tas emot i lekskola eller daghem. [ andra kommuner får däremot endast en mindre andel av antalet sexåringar del av sådan verksamhet. Fem kommtmcr saknar f.n. helt lekskola och daghem. Vidare finns i vissa fall betydande olikheter i utbyggnaden inom en och samma kommun beroende på avstånd och resemöjligheter. Detta gäller framför allt kommuner som innefattar större glesbygdsområden.

Mot denna bakgrund förordar jag att bestämmelser om en allmän förskola för sexåringar införs fr. o. m. den 1 juli 1975. Förskoleplats skall åringar fr. o. m. höstterminen 1975. Det innebär därvid erbjudas alla sex att kom munerna har två år till förfogande för att förbereda sig för de nya bestämmelserna. Detta torde. vara en tillräcklig planeringstid för de flesta

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973:136 64

kommunerna. Med hänsyn till de betydande olikheterna i utbyggnaden bör det dock finnas möjlighet att lämna viss kommun dispens från bestämmelsen om allmän förskola fram till den 1 juli 1978. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande på socialstyrelsen att pröva sådana dispensårenden.

Inom kyrkliga församlingar samt intresseorganisationcr av skilda slag bedrivs sedan länge barnverksamhet som delvis påminner om förskolans verksamhet. Ärkebiskopen har i sitt remissyttrande över utredningens förslag förutsatt. en oförändrad tolkning av tillämpningen av församlings— styrelselagcn beträffande församlingens kompetens att bedriva den form av arbete bland förskolebarn som benämns kyrkans småbarnsskola. Sveriges frikyrkoråd anser för sin del att det arbete som f.n. bedrivs inom samfunden skall få fortsätta och utvecklas. Förbundet Vi unga menar att en viss samordning bör kunna bli aktuell mellan den verksam- het förbundet bedriver tillsammans med studieförbundet vuxenskolan och samhällets förskoleverksamhet.

Att kommunerna nu enligt mitt förslag åläggs en i lag preciserad skyldighet att anordna viss förskoleverksamhet leder inte till att försam- lingarna inom svenska kyrkan hindras från att anordna kristen verksam- het för de barn som anges i lagförslaget. Församlingarna kommer liksom hittills att ha befogenhet att bedriva kristen verksamhet bland barn i förskoleåldern. Denna verksamhet får liksom hittills inte avse enbart sådan verksamhet som kommunerna anordnar. Församlingarnas befogen- het kommer således inte att avse. ett alternativ till de borgerliga kommu- nernas förskoleverksamhet utan en verksamhet som kompletterar den förskoleverksamhet som de borgerliga kommunerna skall bedriva. För- samlingarnas kristna verksamhet bland barn i förskoleåldern måste nämligen enligt de allmänna reglerna om församlingarnas kompetens ha en annan inriktning. Den måste ha en klart religiös prägel. I fråga om den närmare innebörden i detta krav får jag här hänvisa till de uttalanden av chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet och av konstitutionsut- skottet (prop. 1961170 s. 107: KU 1961116 5. 54; rskr 1961 :342') som jag tidigare citerat ('s. 11).

Jag har inledningsvis redogjort för min syn på behovet av samhällsin- satscr med utgångspunkt i barnens och föräldrarnas intressen och den målsättning förskolans verksamhet bör ha. Denna målsättning kan enligt min mening inte tillgodoses på annat sätt än genom en allmän förskolai kommunal regi. Som jag anfört i det föregående måste den verksamhet bland barn i förskoleåldern. som församlingarna inom svenska kyrkan kan bedriva. ha en speciell inriktning. [ de flesta fall torde församlingar— nas vcrksamhet bland barn i förskoleåldern också ha en annan rekryte— ringsbas än den kommunala förskoleverksamheten. Även ideella organisa- tioners förskoleverksamhet har av naturliga skäl ofta en sådan speciell inriktning och en speciell rekryteringsbas. Detta gör att varken försam- lingarnas kristna verksamhet bland barn i förskoleåldern eller de ideella organisationernas förskoleverksamhet kan tillgodose förut nämnda mål- sättning.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973:136 65

Som jag redan anfört kommer församlingarna inorn svenska kyrkan att ha rätt att anordna kristen verksamhet bland barn i förskoleåldern. Denna verksamhet kan alltefter behoven utfm'mas på många olika sätt utan att det uppkommer konkurrens med kommunernas förskola. Själv- fallet gäller därvid att församlingarna inte anordnar sin verksamhet bland de barn. för vilka kommunerna blir skyldiga att hälla förskola. på sådant sätt att syftet med den kommunala förskolan motverkas. Detta innebär bl. a. att församlingarnas verksamhet bör förläggas till sådan tid och plats att alla berörda barn kan deltaga i allmän förskola i kommunal regi. Jag räknar med att inte heller de ideella organisationer som bedriver förskole- verksamhet skall motverka syftet med den kommunala förskolan. Jag förväntar mig att de problem rörande samordningen mellan kommuner— nas. församlingarnas oeh de ideella organisationerims verksamhet som kan uppstå skall kunna lösas lokalt genom nära kontakter mellan berörda kommuner. församlingar och organisationer. Det blir annars inte möjligt att ft.")rverkliga ett av de grundläggande målen för den kommunala förskoleverksamheten. nämligen att bredda barnens kontakter och mot- verka segregationstendenser inom samhället. I detta sammanhang bör understrykas att en tidig uppdelning av barnen efter föräldrarnas livs— äskådning är lika litet förenlig med förskolans idé som en sortering efter socialklasser eller förmögenhetsförhållanden.

Kommun bör inte ges rätt att fullgöra sina skyldigheter enligt lagför- slaget genom att överlåta på t. ex. församling inom svenska kyrkan eller privat organisation att bedriva förskoleverksamhet enligt samma förslag.

5.4 Barn med särskilda behov av stöd och stimulans

Jag har tidigare betonat hur viktig förskoleåldern är för alla barn eftersom personligheten då i stora drag grundläggs. Särskilt för handi— kappade barn. invandrarbarn oeh socialt isolerade barn kan förhållandena under förskoleåldern fä avgörande betydelse för barnets hela framtid. Som jag inledningsvis framhållit måste dessa barns behov prioriteras när det gäller samhällets insatser. Förskolan kan här i kombination med hemmet medverka till att dessa barn får det stöd och den stimulans som är nödvändig för deras utveckling. l-Törlur till förskolan bör också. som fosterharnsutredningen framhållit i sitt remissyttrande. i vissa fall kunna utgöra ett alternativ till andra sociala insatser från samhällets sida. Förskolan har en viktig funktion att fylla inom den förebyggande barnavården.

Utredningen har framhållit att det är önskvärt att de handikappade barnen sä långt möjligt integreras med andra barn i förskolan. litt av utredningens huvudmotiv härför är att grunden därigenom kan läggas för en fruktbar växelverkan mellan personer med olika förutsättningar. De handikappade barnen bör enligt utredningen få plats i förskola senast från fyra års ålder. Några remissinstanser har pekat på att flertalet barn med handikapp behöver förskoleverksamhet redan tidigare än vid fyra års ålder.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973:136 66

I likhet med utredningen oeh retnissinstanserna anser jag att barn med olika former av handikapp bör ges prioritet när det gäller möjligheten att från så tidig ålder som möjligt få tillfälle att delta i förskolans verksam- het. Dessa barn bör också så långt möjligt integreras tillsammans med andra barn i daghem eller deltidsgrupper. Kommunerna bör få skyldighet" att" ge de. barn som på grund av olika former av handikapphat' sa rskilda behov av stöd och stimulans möjlighet att delta i förskolans verksamhet redan före sex års ålder. Det är svårt att ange någon generell åldersgräns för när handikappade barn bör beredas plats i förskola. Med hänsyn till arten av barnets handikapp kan denna tidpunkt variera. Det ntäste därför ankom- ma på det ansvariga kommunala organet att i sin uppsökande verksamhet från fall till fall bedöma når det år lämpligast för resp. barn att börja i förskolan. I vilken omfattning det är möjligt att tillgodose behovet av förskoleplats för handikappade barn beror dessutom på vilka resurser kommunerna har framför allt under den första tttbyggnadstiden. Utbygg- naden bör dock inriktas på att så snart sotn möjligt kunna bereda de. barn som är i särskilt behov av stödinsats tillfälle att delta i förskoleverksam- het frän fyra års ålder.

In va 11 drar/mm

lnvandringen under slutet av l960—talet har inneburit att ett stort antal familjer med annat språk och annan kulturell bakgrund har bosatt sig i

ilvfallet svårigheter av olika slag. Åtskilliga åtgärder har vidtagits för att underlåt- ta för invandrarfamiljerna att fttngera i det svenska samhället. Barnstuge— utredningen har fratnhällit den stora betydelse förskolan kan få för barnen i invandrarfamiljer som en första introduktion till det svenska landet. För de familjer sotn bosätter sig i ett nytt land följer samhället. [ leksamvaro med det nya landets barn fär invandrarbarncn hjälp att tillägna sig svenska språket och träning i att kommunicera med andra. Flera kommuner bedriver också försöksverksamhet med förskola för invandrarbarn. Med medel från allmänna arvsfonden har socialstyrel— sen medverkat vid försöksverksamhct i ett tiotal kommuner. Denna verksamhet drivs som språklekskola dels i grupper där invandrarbarn integreras med svenska barn och dels i grupper med enbart invamlrarbarn. I ett par kommuner bedrivs spräklekskola för finska förskolebarn där verksamheten innefattar hade träning i svenska språket och tnodersmåls- träning. Syftet med de olika försöksprojekten är att försöka få fratn metoder och material som kan användas alltnånt när det gäller språktrå- ning m. m. för invandrarlmrn. Socialstyrelsen har redovisat vissa erfaren— heter från det första årets ft'ftrsöksverksamhet.

Jag delar utredningens uppfattning att invandrarlutrn ofta har särskilda behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Det är därför viktigt att de invandrarbarn som har spräk- och,-"eller kontaktsvårigheter får delta i förskoleverksamhet så tidigt som möjligt. För svenska barn är det också berikande att därigenom få kontakt med andra länders språk och kultur. Jag anser det angeläget att kom tnunerna vidtar åtgärder för att få kontakt

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973:136 _ 67

med de invandrarbarn som behöver särskilt stöd och stimulans i sin utveckling och s1 långt möjligt bereda dem plats i förskolan redan före sex års ålder.

Barn [ glesbygder

Utredningen har framhållit att barn som bor i glesbygdsområden växer upp i en i vissa avseenden privilegierad miljö. men att de samtidigt ofta kan sägas vara socialt isolerade i den meningen att de saknar lekkam rater och över huvud taget har få kontakter utanför familjen, vilket har betydelse för deras möjligheter till kommunikation och intellektuell stimulans. Utredningen tnenar därför att den pedagogiska gruppverksam- het som bedrivs i förskolan har särskilt stor betydelse för barn sotn växer upp i glesbygdsmiljö eller av andra skäl är socialt isolerade. Jag delar utredningens uppfattning att dessa barn, som genom bostadens läge har begränsade möjligheter till kamratkontakter, bör ges möjlighet att delta i förskolans verksamhet redan före sex års ålder. För många av dessa barn finns. som utredningen framhållit. speciella behov av förberedelser för skolan. där de ofta för första gången skall leva med en större grupp människor i form av kamrater och lärare.

För att ordna en reguljär förskoleverksamhet behövs normalt ett befolkningsunderlag på mellan 1 400 och 2 000 personer inom ett visst begränsat område för att inte resorna skall bli alltför påfrestande. för barnen. Detta medför att det ofta inte går att bilda förskolegrupper av normalstorlek i glesbygdsonträden. Utredningen föreslår därför att verk- samheten i förskt.)lan under sådana förhällandcn skall kunna begränsas till två eller tre dagar i veckan och då förlängas till fem eller sex timmar per verksamhetsdag. Utredningen anser också att förskolan för barn som bor iglesbygdsområden skall ktmna begränsas till ett mindre antal timmar per år men då i stället omfatta två år. Barn i glesbygdsområden skulle därvid få börja lekskolan redan från fem års ålder. Denna glesbygdsförskola avses enligt utredningen omfatta minst 800 .timmar under en tvåårs— period.

Jag delar utredningens åsikt att det bör finnas möjligheter att anpassa förskolan i glesbygder med hänsyn till de lokala förhållandena. Detta bör enligt min mening kunna ske dels genom viss anpassning av verksamheten inom tanten för det tidigare föreslagna minimiantalet timmar per är, dels genom minskning av antalet timmar per är och fördelning av verksamhe- ten på två år. Om förskolan med hänsyn till barnens resor eller av andra praktiska skäl inte kan omfatta 15 timmar i veckan bör förskoleverksam— heten säledes kunna fördelas på två år. Verksamheten för dessa barn bör därvid utökas till att omfatta minst 700 timmar under tvåårsperioden i stället för de 525 timmar som jag tidigare föreslagit för sexåringsförsko— lan i övrigt. Denna möjlighet att fördela förskolan på två är bör också gälla i de fall ett barn deltar i en reguljär föt'skolcgrupp men pågrund av reseavståndet endast kan närvara vissa dagar i veckan.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973:136 68

Uppsökande verksamhet

Jag ltar inledningsvis förordat att kommunerna får ett lagfäst ansvar för uppsökande verksamhet och andra insatser för bartt med särskilda behov av stöd och stimulans för sitt utveckling. När det gäller utform- ningen av den uppsökande verksatttlteten föreslår utredningen bl.a. att kommunens socialförvalttting skall samordna sin verksamhet ttted lands— tingets barnhälsovård i syfte att spåra upp behov av social service bland barn och barnfamiljer. En huvudpttttkt i förslaget är en kontakt ttted föräldrar till samtliga fyraåringar i samband med hälsokontroll av barnet vid barnavårdscentralen. Denna s. k. förskoleuttdersök11ing innebär bl. a. att en representant för kommunens socialförvaltning ttäffar och samtalar med barnett och deras föräldrar och därvid ger infortttatimt om förskole— verksamhet och annan barnverksamhet inom kommunen. Barn som av olika skäl — det katt gälla handikappade barn. socialt isolerade barn. invandrarbarn eller andra är i beltov av stöd och stimulans bör därvid erbjudas plats i förskola eller annan stödåtgärd.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har socialstyrelsen sedan en tid tillbaka bedrivit försök med bl. a. uppsökande verksamhet enligt i huvudsak den modell utredningen föreslagit. Försöksverksamlteten ltar bedrivits 1 Ha- ninge. Skellefteå. Eskilstuna och Huddinge kommuner. Försöken i Eskilstuna och Huddinge startade först ttnder våren 1973 och några erfarenheter föreligger ännu inte från dessa projekt.

Försöksverksamheten i Haninge och Skellefteå ltar inneburit att barnhälsovården och socialförvaltningen i samarbete genomfört en för- skoleundersökning för samtliga fyraåringar i vissa delar av kommunerna. Dessutom har bedrivits lekrådgivning. Förskolettndersökningen har ge- notttförts genom att en socialarbetare från socialförvaltningen funnits tillgänglig på barnavårdscentralen under mottagningstidertta. Antalet bartt som bedömts lta särskilt behov av stöd oclt stitttulans har varit ganska Olika i de båda kommunerna. i Haninge har efter den första försöksperio- dcn l8 (..-"I av de undersökta barttett bedömts lta behov av någon form av ltjälp fran samhällets sida. [ Skellefteå ltar dettna andel varit betydligt mindre. Att en stor del av barttett bedöntts lta behov av någon hjälpätgärd från satttltällets sida får inte tolkas så att dessa bartts situation på något sätt varit alarmerande. Styrkan i den ltär diskuterade typen av förebyg- gande verksamltet är just att man genom ettkla och förhållandevis billiga åtgärder katt påverka en situation innan något egentligt problem ltar uppstått. För både barn. föräldrar och samhälle är detta en mycket påtaglig fördel. Vissa av de bartt inatt kommit i kontakt ttted ltar fått en förtursplats i förskolan. i andra fall har kontakt ordnats med socialför- valtttingett eller den psykiska barna— och ungdomsvården. för andra åter ltar kontakt ordnats med annan lutrnverksamhet i kontmunen. Erfarenhe— terna från båda projekten åt' positiva.

Jag delar utredningens uppfattning att en ökad samordning av barn- hälsovårdens och socialvårdens verksamhet på det ltär aktuella området bör eftersträvas för att få till stånd ett så effektiv uppsökande verksamltet

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973:136 69

som möjligt för barn nted särskilda behov. Denna uppfattning ltar också fått alltttänt stöd vid remissbeltandlingen. Bl.a. kontmunförbundet och lattdstingsförbundet är positiva till utredningens förslag om samverkan mellan konttttunernas socialvård och landstingens barttavårdseentraler. I fråga om utfortttnittgen av detttta samverkan ntenar kottttttunförbundet dock att det finns lösningar som katt vara lärttpligare än de som angetts av utredningen. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att socialstyrelsen beviljas tnedel för fortsatta försök under budgetåret 1973/74 med bl. a. uppsökande verksamhet innefattande olika former av samverkan tttellatt barnhälsovård och socialvård. Jag kontmer därvid också att föreslå att en särskild arbetsgrupp tillkallas ttted uppdrag att följa nyssnämnda försöksverksamhet och bl. a. på grundval därav utarbe- ta förslag till hur den uppsökande verksamheten låtnpligen kan organise- ras i olika kommuner sa mt ltur ett vidgat samarbete mellan barnltälsovård och social barnavård kan utformas.

Ansvaret för barn med handikapp

Utredningen visar att ntan hittills ltar haft svårigheter att dra gränsen mellan det primärkotntttunala och det landstingskontmunala ansvaret för bartt med olika slag av handikapp. Dårigenotn ltar också barnens möjlig- ltcter till integrering i den vanliga förskolan försvårats.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att det är av största vikt att ansvarsfördelningen tttellan primärkomtttuner och landstingskom- muner klarläggs. Det frattthålls att barnens förskoleplaccring måste lösas utifrån grundsynen att barnens behov skall tillgodoses på bästa sätt. oavsett vilket organ som ltar huvudnu'tnnaskapet. Jag vill instämma i att ansvarsfrågan i dessa fall beltöver klarläggas. Ansvaret för att ett bartt med särskilda behov av stöd och stimulans får sin tätt till förskoleverk- samhet bör i första hand alltid vila på den kommun där barnet i fråga är kyrkobokfört eller stadigvarande vistas. Detta ansvar bör kvarstå till dess ansvaret för barnet övertagits av annan. t. ex. landstingets omsorgsverk- samhet. Det bör alltså åligga primärkommunen att vidta åtgärder föratt de bartt som finns inom kommunen får delta i förskoleverksattthet genom förskola eller i annan form.

Även de barn som omfattas av ontsorgslagen bör så långt det är möjligt integreras i primärkottttttunerttas förskolor. Det ankommer därvid på landstingen att ersätta kommunerna för ktitstnaderna. Där en integration inte är möjlig utan förskolebarnen på grund av sitt handikapp behöver vistas i särskilda institutioner bör landstinget helt svara för de omsorger barnen beltöver. För barn som vistas på sjukhus. barnhem eller annan liknattde institution bör huvudmannen för institutionen också svara för att barnen så långt möjligt får delta i förskoleverksamhet.

Den tidigare nämnda arbetsgruppctt angående uppsökande verksamhet m. m. bör få i ttppdrag att pröva om det fintts behov av närmare- bestämtnelser i fråga om ansvaret för de handikappades förskoleverksam- het.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1973:136 70

5.5 F örskoleverksamhetens planering och utbyggnad

Utredningen har, vid sidan av förslaget om en allmän förskola för sexåringar. diskuterat frågan om hur en samtidig utbyggnad av förskolan för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall kunna garanteras. Utredningen har inte funnit det möjligt att genom lagbestäm- melser kräva att kommunerna skall tillgodose hela behovet av barntillsyn i daghem. Utredningen har valt att i stället föreslå att kommunerna åläggs att upprätta förskoleplaner som visar behovet av förskoleplatser i kom- munen och i vilken utsträckning och på vilket sätt kommunen avser att tillgodose detta behov.

[ en sådan plan skall behovet av förskoleverksamhet under de närmaste fem åren redovisas enligt vissa centralt angivna bcräkningsmetoder. Vidare skall redovisas kommunens planer för förskolans utbyggnad under samma tidsperiod. För nya bostadsområden, med minst 200 lägenheter. föreslår utredningen att kommunen åläggs att tillgodose hela behovet av förskoleplatser vid områdets färdigställande.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till utredningens förslag om en förskoleplan. Bl. a. kommunförbundet, bygglagutredningen och socialstyrelsen har understrukit att arbetet med planeringen av förskolans utbyggnad i tillämpliga delar bör samordnas med övrig kommunal planering.

Jag vill understryka att införandet av en allmän förskola för sexåringar givetvis inte får medföra att den i hög grad angelägna utbyggnaden av förskoleverksamheten för övriga åldersgrupper med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar eftersätts. Daghemsutbyggnaden måste ges hög prioritet även under fortsättningen av 1970-talet. Jag vill erinra om den höjning av statsbidragen till daghemsverksamheten som i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition nu genomförs för att ge kommu- nerna ökade möjligheter att genmnföra en fortsatt snabb utbyggnad av denna verksamhet. Som utredningen framhållit torde det inte vara realistiskt att räkna med att kommunerna inom de allra närmaste åren skall kunna täcka hela behovet av daghemsplatser. Däremot anserjagi likhet med utredningen att det är viktigt att få till stånd en allmän och systematisk planering av insatserna på detta område. Som utredningen framhållit bör bestämmelserna på denna punkt ta sikte påatt åstadkom- ma en fortsatt snabb utbyggnad. Den nya lagen om förskoleverksamhet bör innehålla bestämmelser om skyldighet för kommunerna att utarbeta sådana planer för utbyggnaden av samhällets barnomsorg. Planen bör omfatta en redovisning av befintlig och planerad verksamhet i form av förskolor (daghem och deltidsgrupper). familjedaghem, åtgärder för vård av sjuka barn, parklek och annan verksamhet för barn i förskoleåldern. Detta bör ske mot bakgrund av en behovsredovisning i fråga om daghems— och andra förskoleplatser m. m. inom kommunen. Det bör ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten att utarbeta de regler som behövs för att få fram viss enhetlighet i_ metoderna för dessa beräkningar m.m.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973:136 _ 71

Planen, som bör fastställas av kommuttfullmäktige. skall vidare redovisa på vilket sätt och i vilkett utsträckning kommunen avser att tillgodose det framräknade behovet. Planen bör avse en femårsperiod och lta fortttett av en rullande planering som ses över varje är bl. a. med hänsyn till nyproduktion eller sanering av bostäder.

] likhet ttted utredningen oclt vissa remissinstanser anser jag att dentta planering så långt möjligt bör samordnas ttted övrig kommunal planering. Det bör ske en ömsesidig anpassning av det underlagsmaterial som behövs för förskoleplaneringen och för annan kommunal planering. Jag anser inte att detta beltöver innebära några svårigheter vid få.")rslagets genom- förande.

Jag delar utredningens uppfattning att det till plankravet inte bör bindas några centrala bestämmelser om viss atttbitionsnivå i utbyggnads- takten. I anslutning till kommunens utarbetande av planen för förskole- Verksamheten bör politiska, fackliga och andra lokala organisationer ges tttöjliglteter att frantföra sitta synpunkter på behoven inom förskoleontrå- det. Jag vill framhålla att detta förutsätter att intresserade organisationer och enskilda kotnntunmedletntnar i god tid före beslut i fullmäktige får tillgång till ett lättillgängligt inforntatiottsmaterial. Kommunen bör vidta åtgärder för att aktivt föra ut information om planarbetet.

l likltet med vad utredningen föreslagit förordar jag att kommunernas planer för förskoleverksatttltetctt skall redovisas till socialstyrelsen och där satttntattställas till en samlad redovisning för hela landet. Ett sådan Sammanställning är av stor betydelse. för bl. a. platteringett av personalut- bildningen.

Utredningen ltar föreslagit att det totala beltovct av förskoleplatseri kommunen skall beräknas enligt en enhetlig metod. dels för att möjlig- göra ett santmanstållning för ltela landet av de olika planerna. dels för att underlätta jämförelser mellatt kommunerna. Den metod som utredningen föreslår inttefattar bl. a. en relativt enkel framskrivnittg av andelen bartt t'ned förvärvsarbetattde moder. Som stöd för denna fratnskrivnittg använ- der utredningen dels en prognos över den kvinnliga föwärvsintensiteten på kontntuttnivå. dels utvecklingen av andelen bartt till förvärvsarbetande rnödrar på riksnivå.

Den föreslagna metoden ltar föranlett en del invändningar vid remiss- behandlingen. Jag anscr mig inte ha anledning att i detta sammanhang gå närmare in på denna rent beräkningstekniska fråga. Det bör ankontma på tillsynsmyndigheten att utarbeta vägledning för kommunerna i dettna fråga på grundval av utredningens betänkande och vad sotn kommit frattt under retnissbchattdlingen liksom under den försöksverksamltet som pågår för att pröva olika planeringsmodeller.

[ likltct med utredningen anser jag det angeläget att behovet av törskoleverksamhet beaktas vid planeringen av ny bostadsbcbyggelse och att förskoleverksantlteten byggs ut samtidigt med bostäderna i ett område. Barnstugeutredttittgen ltar föreslagit två styrmedel i detta syfte. nämligen skyldigltet för kommun dels att reservera tttark för förskoleän- damål i samband med all planläggning av ntark för bebyggelse. dels att

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973:136 . 72

helt tillgodose behovet av förskoleplatser i nya -bostadsområden rtted minst 200 lägenheter.

Som flera remissinstanser frarrthållit skulle ett ovillkorligt krav på full bcltovstäcktting i nya bostadsområden medföra att kommunens resurseri hög grad styrs till rtya bostadsområden. vilket inte beltöver vara liktydigt med en riktig prioritering. Vidare omfattar utredningens förslag inte den del av bostadsproduktionen som sker i områden med mindre än 200 lägenheter eller i samband ttted sanering av äldre bostadsområden. Jag delar tttredrtingens uppfattning att det är av den största betydelse att kommunerna reserverar rrtark för förskolans kommande behov. Detta är en förutsättning för att förskolan i framtiden skall kttntta bedrivas under tillfredsställande förhållanden. Av kommunens ställning sorti huvudman för den fysiska planeringen följer att den skall tillse att mark reserveras för skilda behov, bl. a. förskolans. sotn skall tillgodoses ittortt korrtrnttttert. Jag finner därför att någon föreskrift om skyldighet för kommun att re- servera mark för förskoleändamål inte behövs. Det får som kommunför- bundet frantbållit bli kommunerna själva som inom ramen för tillgängliga resurser gör de nödvändiga avvägningarna av förskolebehovet tnellan äldre och ttya bostadsområden.

Behovet av förskoleverksarnhet måste uppmärksammas också vid ekonomisk och annan planering i anslutning till nyproduktion och sanering av bostäder. Fr. o. m. år 1973 ingår uppgifter om byggandet av alla lokaler för boendeservice således även lokaler för förskolor i de kommunala bostadsbyggttadsprograntnten i enlighet med beslut av 1972 års riksdag (prop. 197372, CU 1972128. rskr 1973201). Genom att lokalbyggandet för förskolorna ittgår i bostadsbyggnadsprogratrtmen och sålunda blir föremål för politiska beslut i korrrrnuttcn skapas förutsätt— nirtgar för debatt och avvägningar på det lokala planet i samband ttted planeringen av nya bostadsområden utöver vad sorti sker i sarnbattd rtted upprättandet av förskoleplaner.

Fr. o. m. år 1974 gäller vidare en gertrcnsarn låneram för bostäder och servicelokaler. Mot bakgrurtd av att det statliga lånestödet till förskolori framtiden lämnas enbart i forrtt av bostadslån har förskolornas behandling i rantsystetnet ägnats särskild uppmärksamhet i prop. [97372 ('s. 40). Härvid anfördes att den gentertsatnttta lånerarnetts storlek bör bestäntrnas så att utbyggnadsbeltovet för förskolor får erforderligt utryrnrrte i ramen. Vid fördelningen på kotrtmuner av ratnar bör därför behovet av lokaler för förskolor täckas i första hand. Vidare förutsattes att k(.>rntnuncrna vid sin bedömning av rarrrbeltovct och vid fördelningen av dent tilldelade ramar ger förskolorna den prioriterade ställning som motsvarar syftena med de här angivna riktlinjerna.

lttryntrttattdet av förskolorna i bostadsbyggnadsprogramrttert och den prioriterade ställning som getts förskolorna i ramsystemct för bostads- byggandet är ett viktigt steg på vägett när det gäller att tillgodose behovet av förskoleplatser i bostadsområdena. Enligt rttitt mening bör kommuner- na oeksä i samband nted uppgörandet av bostadsbyggttadsprograrnrnert på

• Sida 73
•  Original

Prop. 1973:136 73

grundval av förskoleplaner redovisa behovet av förskoleplatser och hur detta behov skall konkretiseras i form av förskolor i de olika bostadsortt— råderta.

5.6 Verksamhetens innehåll och organisation

Förskolans organisation oclt arbetssätt skall inte ses som ett egenvärde utan som en spegling av de ambitioner vi ltar för samhället och dess utveckling. Mot den bakgrunden blir frågor om t. ex. föräldrasamarbete, syskongrupper och arbetslag viktiga pedagogiska frågor. Av naturliga skäl får utredningens förslag i dessa avseenden genorrtföras successivt i takt med lokalrträ siga och personella förutsättningar. Dessa frågor är heller inte av den art att de kräver något riksdagens ställningstagande. Jag vill emellertid här anföra några allmänna synpunkter på dessa frågor och därvid även redovisa erfarenheterna av försöksverksartthcten på orttrådet.

Utredningen ltar pekat .på att det är viktigt att barnen i daghcmrttet ltar en god och varaktig kontakt med ett begränsat antal vuxna. Barnen bör också lta en viss frihetatt välja den bland personalen som de finner den naturligaste kontakten ntcd. Barnen ltar vidare behov av kontinuitet i sitta relationer till andra barn oclt till personalen. Liksom flertalet remissin- stanser biträder jag den av utredningen föreslagna inriktningen. Resone— rttangct leder frartt till att barnen bör bilda åldersblandade grupper. s.k. syskrmgrupper och att personalen bör fungera i arbetslag.

l'formandct av syskongrupper i daghemmet som omspänner flera ärsgrupper och där barnen därför kan stanna i flera år möjliggör ett varaktigt kamratförhållande barnen emellan och mellan barn och perso- nal. Denna forrtt av gruppindelning innebär också en socialt riktigare situation än med strikt åldersindelade grupper. Barnett kommer att få uppleva att i samma grupp fittrts barrt som fysiskt eller psykiskt är mera eller mindre utvecklade ätt de själva är. Det bör ge goda möjligheter att lära barttett att leka och trivas ihop med bartt som i något avseende inte är lika utvecklade som de själva.

Barnen kan genom den föreslagna gruppindelrtirtgen också tränas i att ta hänsyn till varandras olikheter och att hjälpa varandra. De äldre barnen kan i olika situationer' hjälpa de yngre barnert t. ex. vid av— och påklädning. rtär de äter, leker etc. De yngre barnett å sitt sida får från de äldre barnen stimulans i sitt utveckling. Vid den först:)ksverksarttltet socialstyrelsen bedrivit i Gävle, Sandvikens och Halmstads kommuner har organisationen rtted syskongrupper prövats. Erfarenheterna från dessa försök är positiva. Barrten ltar sålunda visat större självständighet och initiativ såväl i lekaktiviteter som i rutinsituationer. De äldre barnert har utvecklat metoder att förebygga konflikter med de mindre. 1. ex. avled— ningstttani'ivrer som att överräeka en bil åt en treåring som kontrtter för att leka rtted femårirtgetts byggkonstruktion. Barnett ltar spontant valt lekkatttrater med ltänsyn till den egna utvecklingsnivån. De större barnen

• Sida 74
•  Original

Prop. l973:l36 74

har ltjälpt de ntindre. främst i rutinsituationer. Bland de frågor som ytterligare behöver uppmärksammas inortt försöksverksamheten kan näm- nas de äldre barnens behov av vuxenkontakt oelt en rrrer strukturerad handledning.

Utredningens förslag leder frartt till att personalen i daghemmet bör forma arbetslag som planerar och fördelar arbetet. All personal bör om rrtöjligt vara irtlerttmad i arbetslagen. Av bl. a. dessa skäl är det en fördel om rengöring och vård av lokalerna kan ske på dagtid. Ont rengöringen sker på kvällstid kan det vara svårt att få med detttta personal. | de fallen kan rttan dock vid regelbundet återkommande tillfällen söka lägga arbetslagens träffar så att det är möjligt för dertna grupp att delta. Det är också viktigt att barnen lär sig att städning och övrig lokalvård. matlag- ning m. m. är nödvändiga och likvärdiga delar av dagens arbetsrutirt.

Arbetslagens demokratiska arbetsformer kan resa vissa frågor om artsvarsfördclrtingen inortt personalgruppen, frantför allt vad det gäller föreständarens uppgifter. Förskollärarförbundet anser också att en viss föreskrivert artsvarsfördelnirtg bör finnas mellan personal med olika utbildningar. Detta strider dock mot grundtanken nted arbetslaget, nämligen att varje medlem skall bidra efter den kunskap och den förmåga ltart ltar. De lagmedlemmar som ltar en lång erfarenhet och/eller en god grundutbildrtirtg får alltså i arbetslaget i viss utsträckning vägleda sitta mindre erfartta arbetskamrater. Arbetslagen bör alltså, som utredningen påpekar. också få betydelse som en form av intern fortbildning.

Föreståndarens roll rtär personalen fungerar i arbetslag kontrtter enligt min mening sannolikt inte att föranleda några problem eftersom det även i framtiden korrtrtter att finnas behov av ett formellt artsvarig i förskolan. Att någon santordnar planeringert i de olika arbetslagen artser jag inte strida mot arbetslagstanken. Organiserandet av arbetslag i förskolan torde sannolikt öka förestärtdarerts möjligheter att påverka den pedagogiska standarden i förskolan.

Vid försöksverksamheten ltar också arbetslagsiden prövats. Erfarenhe- terna från dertna försöksverksamhet är i stort sett positiva. Personalen ltar inte upplevt arbetslagsiden som något helt nytt. Personalkonferenser och informella diskussioner förekontrtter vid de flesta förskolor. De arbetsfor- mer sottt nu utprövas innebär i vissa avseenden en fördjupning av persottalsarnarbetet.

(_ienomförandet av en organisation rtted arbetslag har visat sig innebära fördelar. Man ltar t. ex. erfarit att personalen upplever ett ökat kollektivt ansvar för samtliga barrt och för institutionen som helhet. Intresset från ekonomi- och lokalvårdarpersonalen för det pedagogiska arbetet blattd barnert ltar ökat som en effekt av deltagande i arbetslagen och i gemensamma fortbildningsdagar. Medlemrttarna i arbetslaget ltar fått en bättre kännedom om varartdras arbetsuppgifter och resurser. Det har naturligtvis också förekommit svårigheter. Detta öppnare sätt att arbeta sotn arbetslagen innebär kan ibland upplevas som påfrestande. Det ligger i arbetslagens funktionssätt att en gruppmedlem katt uppleva ett tryck att förändra sig. Ett sådant tryck är oftast något stimulerande och positivt

• Sida 75
•  Original

'Jl

Prop. 1973:136 7

men det katt också upplevas som påfrestande. Enligt mitt mening är det en väsentlig uppgift för den centrala ledningen av kotttntuncns förskole- verksamhet och för ft't'reståndaren att följa arbetslagens arbete så att andatt ltela tidctt är konstruktiv.

Föräldrasamarbetet år en annan viktig fråga i förskolan. Strävan bör vara att föräldrarna engageras i förskolans arbete. Det bör uppfattas som naturligt att föräldrarna i tttått av tid och intresse deltar i arbetet i förskolan, lägger synpunkter på verksamheten eller tar upp en diskussion om det egna barnet. Manga föräldrar föredrar att inte blanda sig i förskolans verksantltet så länge den verkar fungera bra. När sedan något händer som gör det nödvändigt att föräldrarna och personalen diskuterar nted varattdra uppfattas det lätt som kritik tttot personalen. som då kan uppleva föräldrarna som otacksamma för det arbete som uträttas.

För ntin del vill jag understryka betydelsen av ett samarbete tttellan föräldrar och personal. Det bör i första ltand ankontnta på personalen att ta initiativ till detta samarbete som bör ske under så sntidiga och inforntella former som möjligt. Det gäller också att fitttta de ontråden inom förskoleverksattthcten där föräldrartta kan fullgöra en uppgift nted hänsyn till förskolans beltov men kanske framför allt med hänsyn till föräldrarnas möjligheter att avsätta tid. Kanske är det en rnöjligltct att föräldrarna vid förskolan utser någon form av föräldragrupp som till viss del kan överta attsvaret för att föräldrasatttarbetet utvecklas och i viss utsträckning följa arbetet vid förskolan. Jag vill understryka angelägen- lteten av att föräldrasamarbetet tar sikte på kontakten med alla föräldrar och inte begränsats till ett fåtal aktiva föräldrar ntedan de övriga kommer att stå utanför sarttarbetet.

Vid introduktionen av ett nytt bartt i förskolan är naturligtvis föräldrasamarbetet särskilt viktigt. Jag anser liksom utredningen det önskvärt att föräldrarna ltar möjlighet att tillsammans ttted barnet delta i verksamheten en tid när barttet börjar i förskolan.

Frågan om ämnesinneltället och det kunskapsstoff som bör förmedlas till barnen ltar ingående beltandlats i barnstugeutredningens betänkande. Med utgångspunkt i det tttaterial utredningen har prcsettterat sarttt de synpunkter sotn korttntit frattt under remissbehandlingen och under försöksverksantlteten bör socialstyrelsen i samarbete nted skolöverstyrel- sen utarbeta en arbetsplan som pedagogisk vägledning för förskoleperso- nalett och för dent i kotttntuncn som har att befatta sig med förskolefrå— gor. Det är också angeläget att socialstyrelsen — liksom skolt'tverstyrelsen ittottt sitt område -— bedriver ett fortsatt utvecklingsarbete på detta område.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att även de yngsta bartten erbjuds en verksantltet nted en god pedagogisk standard. Av tradition fintts det en tendens att vid vård av små bartt — i hemmet eller i förskolan - betona den fysiska omvårdnaden till förfång för den psykiska. Intellektuell. språklig och social stimulans är emellertid lika viktig för barnen i sntåbarnsgrupperna som för syskottgruppsbarnen. Därtill kortt— nter att yngre barn har ett större bcltov av att få träna sin rörelseförmåga. Det finns därför starka skäl som talar för att tttan vid fördelning av

• Sida 76
•  Original

Prop. 1973:136 76

personal ittottt förskoleverksamheten bör fördela personal ttted förskole- pedagogisk utbildning och erfarenhet lika mellan olika barngrupper.

Det bör ankontnta på den centrala tillsynsmyndigheten att mera i detalj ta ställning till verksamhetens itttteltåll i förskolan. Jag vill emeller- tid i detta sammanhang redovisa vissa synpunkter i fråga om verksamhe- tens allmänna inriktning och utformning. Det gäller bl. a. frågan i vilken utsträckning verksamheten vid förskolan skall vara strukturerad. Utred- ningett ltar betonat att bartten inte i första ltand skall inhämta kunskaper utan lära sig en metod att lära. [ likhet ttted ttågra retttissittstattser anser jag att frågan inte gäller huruvida barttett skall lära sig något' utan vad de skall lära sig. Förskoleåldern är en period under vilken barnen lär sig snabbt i ntånga avseenden, inte minst ttär det gäller språkutvecklingen. l-"ria arbetsformer. där barnet har ntöjlighet att välja sysselsättning. arbetsntaterial och medarbetare är bäst lämpad för förskolebarnens sociala och intellektuella utveckling. Förskolan bör därför inte bindas genom en kursplan som anger vissa bestårttda (:ivningsmoment. Detta får dock inte tolkas så att verksamheten inte skall planeras. Tvärtom är det så att de fria verksamhetsformertta kräver en väl genomtänkt planering för att ge bra resultat. Fria arbetsfornter utesluter inte heller en viss strukturering och systematisering av innehållet. De av barnstugeutred— ningen framlagda äntnesbilagorna till betänkandet katt tjäna som ett provisoriskt ätttncsinneltåll. ] dessa bilagor beskrivs ltur t. ex. naturkun- skap, social (..tmvärldsorientering, religionsorientering. matematik. svenska och musik kan bearbetas på förskolettivå.

Förskolan ger rika tillfällen till att utveckla språket i konkreta vardagliga sysslor. i barnens experimenterande verksantltet och i mera lärarledd muntlig framställning. Den matematiska begreppsbildningen kan tränas utifrån barnens egna beltov av att systematisera sina iakttagel- ser. vilket också katt ske i vardagliga och strukturerade situatiotter. Naturkunskap är ett annat ämne där barnen kan förväntas inhämta viss kunskap före skolan. Från biologin och närliggande områden ges barnen stimulerande kottkreta upplevelser som bör utnyttjas i förskolan. Närmil- jön katt utnyttjas praktiskt för besök som bearbetas språkligt och vidgar barnens begreppsbildning även i fråga om barnens sociala omvärldsorien— tering. Barnets utveckling berikas genom att det tidigt görs delaktigt ien levande kultur. inte bara som passiv åhörare eller åskådare utan som aktiv kulturbärare som bevarar och vidareutvecklar konsten att uttrycka sig i tal. såttg. musik. rörelse, färg och form. Jag vill framhålla att ett av de viktigaste områdena för personlighetsutvecklingett är förmågan att med- dela sig ttted andra tttänttiskor inte bara genom språket utatt genom bild och rörelse. att från tttättniska till ntättniska förmedla tankar. avsikter. behov. känslor. Förskolan ger vidare många tillfällen till samverkan som stöd för barnens sociala fostran. Drama. musik. rytmik och olika former av fysisk aktivitet är exempel på aktiviteter som på ett naturligt sätt leder frått individuell aktivitet till samarbete i grupp och samtidigt har stor betydelse för utvecklingen av barttens kommunikationsförmåga. Frågor som rör etiska spörsmål och religion kan i förskolan behandlas genom att

• Sida 77
•  Original

Prop. 1973:136 77

personalen i nära samarbete nted föräldrarna försöker möta barnen i deras frågor.

Den stimulans barnen kan ges på olika områden bör i enlighet med utredningens förslag utformas i en vägledande arbetsplatt. Denna plan bör ge exempel på hur en översiktlig planering i verksamltetsperioder kan göras. Med stöd av denna plan och barnobservationer bör arbetet i förSkolan kontinuerligt följas upp och anpassas till ett verksamt stöd för samtliga barn. Arbetsplanen bör vidare innehålla uppgifter om vilka ämnen som är lämpliga för olika åldersgrupper och ge förslag på hur dessa ämnen kan behandlas och övas. Dessa frågor ltar behandlats iutredning— ens pedagogiska progratnavsnitt. Planens syfte bör vara att ge personalen stöd i dess arbete.

En planering av innehållet i förskolans verksamhet är nödvändig också för att ge information till grundskolan om inriktning och innehåll i förskolans verksamhet. Detta kan också verka utvecklande på lågstadiets arbetsformer. När barnett går över från förskolan till lågstadiet bör förskolan kunna ge upplysningar om var barnet befinner sig t.ex. beträffande språklig utveckling och övriga ämnen som behandlats och vilka erfarenheter barnen fått på olika områden. Vägledning för utform- ningen av denna information bör utarbetas av socialstyrelsen och skol- överstyrelsen.

Gruppsrarlek m. m.

I enlighet med de råd och anvisningar från socialstyrelsen som f.n. gäller indelas i allmänhet daghemmen i avdelningar efter barnens ålder. [ avdelningar för barn i åldern tre -—f_vra år finns normalt 12 platser och i avdelningar för barn i åldern fem—sju år 15 platser. Vid sidan av det fastställda platsantalet tillämpas ett system med överinskrivning. Detta var från början avsett att ge utrymme för särskilt angelägna fall intill 20 ”."-'%- utöver det godkända antalet platser.

Utredningen har föreslagit att förskolans daghemsverksamhet organise- ras i smäbarnsz-tvdelningar och syskongrupper. Småbarnsavdelningcn bör enligt utredningen omfatta barn från ca sex månaders ålder och upp till omkring två och ett halvt år. Avdelningen bör bestå av två grupper, där de yngsta barnen bildar en egen grupp medan de småbarn som lärt sig gå bildar en andra grupp inom avdelningen. Småbarnsavdelningen avses omfatta högst 12 inskrivna barn. Syskongrupperna föreslås omfatta högst 20 inskrivna barn i åldern två och ett halvt ar och upp till skolåldern. När det gäller antalet barn igrupperna har förutsatts att lägre antal skall gälla bl. a. i de fall grupperna ittneltäller barn sotn kräver särskilda insatser från personalens sida. Utredningen ltar räknat nted att överinskrivning enligt anarande system inte skall förekomma i den föreslagna organisationen. Utredningen har vidare förutsatt att även andra organisationsmodeller exempelvis nuvarande åldersindelade grupper -- skall kttnna tillämpas. I dessa fall har utredningen i sitta organisationsmodeller utgått från nLWarande gruppstorlek - normalt lZ barn i tre—fyraårsavdelningar och

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973:136 78

15 barn ifem—sjuarsavdelningar.

Förslagen om barngrttppernas storlek har väckt delade meningar bland remissinstanserna. Utredningens förslag ltar tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. En rad remissinstanser har emellertid förordat mindre grupper i synnerhet när det gäller syskongrupperna. Skolöverstyrelsen är tveksam till möjligheten att med den maximala syskongruppsstorleken genomföra meningsfull pedagogisk verksamltet men erinrar om att 30 barn per grupp avsevärt understiger elevantalet per klass i årskurs ett i grundskolan. Överstyrelsen framhåller samtidigt att ett lägre antal barn per grupp medför starkt stegrade kostnader.

Socialstyrelsen framhåller att det idag inte är ovanligt att 18 bartt finns inskrivna i santtna grupp genom att de flesta kommuner genomgående tillämpar överinskrivning. Socialstyrelsen pekar därför på att utredning- ens förslag om att 30 barn skall utgöra en absolut övre grå ns ungefärligen tnotsvarar den gräns som praktiseras i dag.

En annan synpunkt som givetvis är av stor betydelse i sammanhanget är att utredningens förslag om att antalet inskrivna barn får vara högst 20 inte innebär att grupperna i praktiken kommer att innehålla "20 barn. Flera undersökningar har visat att frånvaron i de nuvarande daghemmen är relativt stor. En undersökning som i satnrad med barnstugeutredningen genomfördes av fantiljepolitiska kommitten visade således att frånvaron från daghem inert uppgick till i genomsnitt omkring 28 ',->'.-. Frånvaron på grund av barnets sjukdom utgjorde därvid närmare 13 %. Om man utgår från dessa uppgifter skulle således i genomsnitt endast ca 14 a 15 barn av en grupp på totalt 20 inskrivna barn vara närvarande. Den föreslagna grttppstorleken skall också ses i samband med utredningens förslag till ny organisation och nytt arbetssätt i förskolan.

Mot bakgrund av det anförda finner jag utredningens förslag till gruppindelning och gruppstorlek för förskolans daghemsvcrksåmltet väl ägnat att läggas till grund för praktisk tillämpning. Vid bedömningen av ltur mättga barn sotn bör skrivas in i varje grupp måste givetvis hänsyn tas till sådana faktorer som om det i gruppen förekommer många barn med särskilda behov av stödinsatser. lokalernas utformning och rymlighet m. m. Jag finner det från flera synpunkter ändt'tmålsenligt att ifråga om platsantalet. liksom utredningen föreslagit. utgå från det antal barn som avses ingå i en grupp (avdelning). Överinskrivning bör således i allmätthct inte förekomma utöver det avsedda högsta antalet barn. Undantag bör emellertid kunna göras från denna huvudregel om särskilda skäl fittns och tillgång till lokaler och personal medger detta. Det bör ankomtna på tillsynsmyndigheten att på grundval av utredningens förslag. remissytt- randena och erfarenheterna från pågående försöksvcrksatnhet utarbeta vägledning till kommunerna i denna fråga.

När det gäller deltidsgruppernas organisation har utredningen dragit den slutsatsen att sådana särskilda grupper sannolikt kotttmer att behövas i betydande utsträckning även fortsättningsvis. Utredningen anser emel— lertid att flera skäl talar för att tretimmarsförskolan på orter där så är möjligt organiseras så att deltidsbarn ingår i förskolans heltidsgrupper.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1973:136 79

Jag har i det föregående föreslagit att den allmänna förskolan för sexåringar vanligen skall omfatta tre timmar per dag när det inte gäller barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. För vissa barn med hemarbetande förälder men med särskilda behov av stöd och stimulans kan det dock vara värdefullt med en längre daglig vistelsetid. [ vissa fall kan det också vara svårt att anpassa vistelsetiden i särskilda deltidsgrupper till barnens behov. I dessa fall är det nödvändigt med en smidigt fungerande organisation som medger att barn med hemarbetande föräldrar kan integreras i förskolans daghemsgrupper. Vanligen får man dock räkna med att deltidsförskolans platsbehov får täckas genom det system med särskilda deltidsgrupper som redan finns i dag. Jag räknar med att de förskolor som byggts och utrustats för daghemsändamål i dag och under överskådlig framtid behövs i första hand för detta ändamål medan särskilda avdelningar eller förskolor får anordnas för deltidsgrup— pcr. En organisation med två tretimmarsgrupper per dag i samma lokal och med samma lärare är enligt min mening det bästa sättet att utnyttja tillgängliga resurser. En lokalmässig anknytning med daghemmen kan dock i många fall innebära organisatoriska och ekonomiska fördelar.

Jag har i det föregående berört några av de frågor som gäller organisationen av försktiileverksamheten i landets glesbygdsområden. Den praktiska utformningen av förskolan i dessa områden blir beroende av avstånd. barnantal m.m. För att få underlag för en bedömning av hur förskolan skall kunna organiseras i glesbygder har en omfattande försöks- verksamhet pågått sedan budgetåret l97.0/71. Till försöksverksamheten h'dl' Utgått statligt" stöd av de medel för särskilda insatser i glesbygdsom- rätten som står till förfogande under socialdeparlementets anslag till social hemhjälp. Syftet med försöksverksamhcten har varit att för varje kommun finna en organisation av förskolan som gör det möjligt att bedriva verksamheten på ett för barnen tillfredsställande sätt och till en för kommunen rimlig kostnad.

Den hittillsvarande försöksverksamheten har visat på olika möjligheter att lösa förskolans organisation i glesbygd. Det är inte möjligt att generellt fastslå en viss organisation som den mest lämpliga i kommuner med glesbygdsområden. Den lokala strukturen och de lokala förutsätt— ningarna mäste i hög grad vara avgörande för vilken organisatorisk lösning man väljer. En fortsatt försöksverksamhet och utvärdering av pågående försök bör ge ytterligare underlag till vägledning för lämpliga organisato- riska lösningar.

Fam iliedaghemsverksam heten

Jag vill i samband med förskolans organisation ocksa något beröra familjcdaghemsverksamheten. Som utredningen framhållit kommer famil- jedaghemmen under ett utbyggnadsskede att ha en viktig uppgift att fylla när det gäller att tillgodose behovet av omvårdnad för barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. _Familjedaghemmen kommer också fortsätt— ningsvis att ha stor betydelse framför allt i glesbygder och orter med ett

• Sida 80
•  Original

Prop. 1973:136 80

otillräckligt underlag för ett permanent daghem samt i nya bostadsmil- råden med ett stort men övergående behov av heldagsplatser.

Jag vill understryka angelägenhetcn av att på olika sätt stärka familje— daghemsverksamheten exempelvis genom ett ökat samarbete med försko- lan. Ett sådant samarbete kan som utredningen framhållit innebära att dagbarnvårdarna genom återkommande besök får ta del av arbetssättet i förskolan och att dagbarnen får möjlighet att delta i viss gruppverksam- het och på så sätt får kontakt med flera barn och vuxna. Ett sådant samm-bete kan också lägga grunden för en ökad samverkan mellan familjedaghem och förskola i samband med förskolepcrsonalens och dagbartwårdares semestrar och sjukdom.

Tillfälligt sjuka barn

Onwårdnaden av tillfälligt sjuka barn utgör en viktig men ofta försummad del av förskolans organisation. Som utredningen framhållit bör det ansvar för barnens omvårdnad som samhället patagit sig genom att anvisa plats för barn till fön'ärvsarbetandc eller studerande föräldrar i förskolan även omfatta den tid barnen är tillfälligt sjuka och inte kan vistas i förskolan eller familjedaghemmet. Jag vill i det sammanhanget erinra om att riksdagen nyligen fattat beslut om en betydelsefull utbyggnad av samhällets ekonomiska stöd till föräldrar som vårdar sjukt barn (prop. l973:47_ SfU l973:l£)_ rskr 1973:198). Beslutet innebär en rätt till sjukpenning som vid egen sjukdom under högst 10 dagar per familj och kalenderår” för förälder som stannar hemma från förvärvsar- betet för att vårda ett sjukt barn. Makarna i en tvåförälderfamilj får därvid själva avgöra vem som skall stanna hemma och vårda barnet.

Möjligheten att få sjukpenning vid vård av sjukt barn i hemmet innebär givetvis en värdefull förbättring för de småbarnsföräldrar som förvärvs- arbetar. I den propoSition som låg till grund för beslutet underströk jag dock att den nya rätten till sjukpenning inte innebär något alternativ till eller minskar behovet av insatser från den kommunala bartwårdarorgani- sationen. En fortsatt utbyggnad av de kmnmunala insatserna för omvård- nad av sjuka barn är tvärtom angelägen. Jag kan därför instämma i vad barnstugeutredningen anfört om vikten av att barnvårdarverksamheten byggs ut i kcmimunerna. Dessa åtgärder för sjuka barn bör planeras samtidigt tried att nya förskolor byggs och med beaktande av de kunskaper om behovet av barnvårdare sorti framgår av den befintliga sjukstalistik utredningen redovisat. Barnvårdarverksamheten bör självfal- let bedrivas i nära samarbete med förskolor. fritidshem och familjedag- hem. Det är en stor fördel om barnvårdarna. som skall ta hand om barnen när dessa är sjuka. är kända för barnen genom tidigare kontakter i t'öt'skt'ilan.

Utredningen har också föreslagit att generella regler bör gälla för när barn på grund av smittrisker tnåste avskiljas från barngruppen. Vid lindriga sjukdomar bör barnen kunna tas emot. i sin vanliga barngrupp om det inte innebär ökad risk för smitta eller barnet behöver särskild värd

• Sida 81
•  Original

Prop. 1973:136 81

och vila. Jag finner det viktigt att socialstyrelsen utarbetar vägledning för hur tillfälligt sjuka barn på daghem skall behandlas. Därvid bör även beaktas möjligheterna att utnyttja familjedaghem under känsliga perioder för vissa barn.

Enligt barnstugeutredningens uppfattning bör landstingens barnavårds- centraler svara för den fysiska hälsovården vid förskolorna. Utredningen konstaterar att barnavårdscentralerna redan i dag har ansvar för hälsovår- den även för barn som är inskrivna vid förskolan. Både landstingsförbun- det och kommunförbundet har ställt sig positiva till utredningens förslag. Det torde därför finnas goda förutsättningar att nå en tillfreds— ställande lösning av denna fråga.

Perra na l f råga r

Utredningen har i sitt förslag i princip utgått från att den föreslagna organisatit.)nen skall kttnna genomföras med den personaltäthet som rekommenderas i nu gällande råd och anvisningar från socialstyrelsen. Rekommendationen innebär att det i daghem bör finnas en anställd på fem barn frånsett ekonomipersonalen. Om daghemmet också omfattar spädbarnsavdelning ökar personalbehovet enligt rekommendationen till en anställd på fyra barn. Rekommendationen som gäller sedan år 1963 har ännu inte helt uppfyllts. Den verkliga personaltätheten är således i genomsnitt lägre än den av socialstyrelsen rekommenderade.

Utredningen anser det vara möjligt att med denna rekommenderade personaltäthet i huvudsak förverkliga det pedagogiska program man föreslagit för verksamheten, under förutsättning att utredningens rekom- mendationer för samarbetsformer, lokalanvändning och utrustning följs. Utredningen vill dock göra vissa justeringar för den arbetstidsförkortning som genomförts ijanuari 1972. Med denna justering räknar utredningen med att det i smäbarnsavdelningarna skall finnas två anställda för fem barn och i syskongruppen en anställd för knappt fetn barn. Utredningen föreslår vidare att det i deltidsgrupperna skall finnas en förskollärare för varje grupp och att man vidare bör sträva efter att successivt förstärka personalen med en medhjälpare.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstan- serna. Kommunförbundet har sålunda starkt understrukit att utredning- ens förslag inte bör läggas till grund för rekommendation till kommuner- na. eftersom förslaget enligt förbttndets beräkningar skulle medföra en kraftig personalökningi förhållande till nuläget. Vissa andra remissinstan- ser, bl. a. TCO. faeklärarförbundet och förskollärarförbundet, har till- styrkt utredningens förslag och samtidigt framhållit att bestämmelser om personaltätheten bör bindas i särskilda tillämpningsföreskrifter till för- skolelagen.

Jag vill för egen del understryka personalens avgörande betydelse för förskoleverksamhetens innehåll och kvalitet. Utredningen har framhållit att det bör finnas personal i sådan utsträckning att varje. barn får den individuella omvårdnad och stimulans det behöver för sin utveckling. litt

• Sida 82
•  Original

Prop. 1973:136 82

ökat antal barn i förskolan som av olika skäl är i särskilt behov av stöd och stimulans ökar givetvis personalens arbetsuppgifter. Å andra sidan torde den arbetsorgarrisation som utredningen föreslagit kunna underlätta arbetet. Vidare bör uppmärl-zsammas möjligheterna att låta ekonomiper- sonalen delta i arbetet med barnen. Utredningen har inte föreslagit några särskilda bindande föreskrifter om personalen vid förskolorna utan utgår från att kommunerna successivt kornrrrer att förstärka persorraltätheten i den takt resurserna medger. Inte heller jag är beredd att förorda nägra stadgeburrdna bestämmelser om personaltäthet. Jag delar också utred- ningens uppfattning att i ett läge med knappa resurser. såväl i fråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska möjligheter. är det angeläget att tillgängliga personalresurser i första hand används för att bygga ut förskolan och för att genomföra personalft'irstärkningar i de fall försko- lorna tar" emot flera barn som kräver särskilda insatser från personalens sida. Den av utredningen föreslagna personaltätheten i daghemmen får förverkligas i den takt ekonomiska resurser och tillgången till personal gör detta möjligt. Jag utgår från att socialstyrelsen snarast möjligt korrrmer att utvärdera erfarenheterna i fråga om personalorganisationen vid den pågående försöksverksarrrheten och delge kommunerna resultaten härav. Utredningens förslag om att mera allmänt knyta medhjälpare till förskollärarcn i en deltidsgrupp får förverkligas allteftersom detta befinns möjligt. .

Utredningen framhåller behovet av fortbildning för förskt.>lans personal mot bakgrund av de förändringar av förskoleverksatrrlreten som utred- ningen föreslagit. På initiativ av utredningen har viss fortbildning påbör— jats i skolöverstyrelsens regi.

Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att resurser ställs till förfogande för lokal pedagogisk rådgivning. Utredningen hari bl. a. detta syfte föreslagit att särskilda pedagogkonsulenter anställs i kommunerna. Jag delar trtre-t'lningens uppfattning om betydelsen av ett rnellanled som kan förmedla konkret information i direkt kontakt. med den dagliga verksamheten. Detta torde dock kttnna genomföras först på relativt lång sikt. [ likhet med vad kommunförbundet anfört i sitt rerrrissyttrande vill jag därför peka på möjligheten att avlasta de nuvarande barntillsynskon- sulenterrra en del av deras administrativa uppgifter för att ge dem möjlighet att mera aktivt ägna sig åt bl. a. det pedagogiska arbetet i förskolan.

Öppet/rtlllamle

Av väsentlig betydelse trär det gäller förskolans organisation är frågan om tiderna för öppethållande. Utredningen har för sin del uttalat att nuvarande öppethi'rllandetider i princip bör behållas som norrnaltider. Utredningen förordar emellertid en försöksverksamhet med olika model— ler med dygnet-runt—service i förskolan. Utredningen betonar också nödvändigheten av att rrran i arbetslivet tar större hänsyn till småbarns- föräldrar trär det gäller skiftarbete. förläggningen av arbetstiden m. m.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1973:136 83

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att större hänsyn till småbarnsföräldrarna bör tas i arbetslivet. LO menar dock att förskolan måste anpassa sina öppethållandctider till de behov de vuxnas arbetstider medför. Flera remissinstanser ställer sig å andra sidan tvek- samma till ett system med nattöppna daghem.

Flertalet daghem är f. n. öppna 12 timmar per dag. i allmänhet från kl. 6.30 till 19.00. lördagar kl. 6.30 till 14.00. Verksamheten under lördagar har dock minskat under senare år. Utredningen har redovisat exempel på daghem med längre öppethållandetider. exempelvis nattöppna daghem och vissa speciella försök att lösa tillsynen för barn till skiftarbetande föräldrar. Exemplen visar på såväl fördelar som svagheter. Gemensamt är att kostnaderna blir avsevärt större än för daghem med normalt öppethål- lande..

Det är oklart hur stort det faktiska behovet är av andra öppethållande- tider än de nuvarande. Utredningen konstaterar också att inga omfattan- de vetenskapliga undersökningar giorts beträffande barns trötthets- symptom eller störningar i daghemsmiljön i förhållande till vistelsetidens längd. Utredningen har mot den bakgrunden inte-velat slå fast att vissa modeller för öppethållande under vissa angivna tider bör gälla, titan hävdar att det i stället bör vara en avvägningsfråga utifrån rådande lokala förhållanden.

Jag delar utredningens uppfattning att det är angeläget att större hänsyn tas till småbarnsföräldrarnas situation i arbetslivet, framför allt när det gäller arbetstidens förläggning. När det gäller samboende föräldrar med småbarn torde det i allmänhet vara möjligt att anpassa arbetstiden så att inte båda samtidigt arbetar på obekväm arbetstid. De största proble- men har de ensamstående föräldrarna. För dessa är det särskilt angeläget med en anpassning av arbetstidens förläggning till förälderns behov av samvaro och vård av barnen. .

Vid sidan av angelägna åtgärder på arbetslivcts område kan behövas andra åtgärder för barnens omvårdnad under tider som inte överensstäm- mer med förskolans normala öppethållningstider. Det ankommer på kommunen att med hänsyn till de lokala behoven närmare avgöra vilka tider daghemmen skall vara öppna liksom vilka tider verksamheten i deltidsgrupper skall pågå. Vederbörlig hänsyn måste därvid givetvis tas till hur olika öppethållningstider påverkar barnen. Jag delar utredningens uppfattning att man genom försöksverksamhet bör försöka få fram mera kunskaper på detta område. Jag vill här också framhålla möjligheten att använda familjedaghemmen för barn med föräldrar vars arbetstider inte sammanfaller med förskolans öppethållande. Även andra lösningar måste emellertid sökas. Som utredningen framhållit år det nödvändigt att förskolans öppethållande visar stor flexibilitet och att lokala behov av öppethållande på andra tider än de normala uppmärksammas av kom- munerna.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1973:136 84

5.7 Förskolans lokaler och utomhusmiljö

Mot bakgrund av förslagen till gruppindelning av barnen i förskolan föreslär utredningen ett nytt lokalprogram. Huvudpunkten i utredningens förslag till lokalprogram är att syskongrupperna skall ha en gemensam lekhall. Den normala förskoleenheten avses bestå av två syskongrupper. Till denna enhet kan sedan efter behov knytas småbarnsgrupper eller fritidshemsgrupper och deltidsgrupper. Enligt utredningen bör man und- vika större institutioner än 50--—75 platser. Beroende på hur många av dessa platser som utnyttjas för deltidsgrupper kan det totala antalet barn bli något högre.

Förslaget om att en förskola inte bör omfatta mer än sammanlagt 50- --75 platser tillstyrks bl. a. av kommunförbundet och Sveriges förskol— lärares riksförbund. Jag vill understryka att förskolan är en närservice och att avståndet mellan barnens hem och förskolan bör vara kort. Av detta följer att förskolan bör lokaliseras i bostadsområdena och att det totala antalet barn därvid bör vara begränsat.

Utredningen betonar att förskolans lokaler och utomhusmiljö är viktiga delar för att åstadkomma en bra verksamhet. Det är inte så att omoderna och trånga lokaler omöjliggör en bra verksamhet men sådana lokaler är mer arbetskrävande och kan därför på sikt vara oekonomiska. Lokaler som till sin funktion och storlek är väl genomtänkta underlättar arbetet för personalen. Det är därför god ekonomi att bygga bra lokaler.

Utredningen föreslår ett antal alternativa gruppstorlekar för att kom- munerna skall kunna välja den storlek som passar dem bäst. Nämnden för sjukvårds— och socialvårdsbyggnader anför att förslaget med lokalanpass- ning till preciserade gruppstorlekar innebär att byggnadernas utformning b.lir mer bunden än vad som nu är fallet. Nämnden framhåller att minst 90 % av samtliga förskolor som byggs utformas för olika verksamhetsfor- mer och växlande platsantal.

Jag anser att de synpunkter nämnden för sjukvårds- och socialvårds- byggnader anför är värda att beakta. Behovet av förskoleplatser och gruppsammansättningar varierar mellan olika områden och mellan olika tidpunkter beroende på att befolkningens sammansättning förändras. Det är därför önskvärt att få en lokalutformning som underlättar förändringar av gruppsammansättningar och verksamhet. Man bör också beakta att lokalerna kan komma att användas för annat än förskoleverksamhet efter ett antal år. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att mot bakgrund av barnstugeutredningens betänkande och de synpunkter som framkom- mit vid remissbehandlingen utarbeta vägledande information till kommu- nerna i denna fråga.

Flertalet av de lokaler som har byggts under senare är har haft en yta per plats på 5 m2 eller mer som varit direkt avsedd för barnens lek. Det motsvarar en ungefärlig totalyta på 12 m2 per bam. Utredningen föreslår att som villkor för statsbidrag skall gälla att byggnaden skall ha en minimiyta på 12 m2 per plats. Däremot bör enligt utredningen inte föreskrivas hur denna yta skall disponeras.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1973:136 85

Bl. a. kommunförbundet, nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbygg- nader och TCO har invändningar mot utredningens förslag att använda totalytan som norm för den fortsatta utbyggnaden. Dessa remissinstanser pekar på att det utrymme som blir tillgängligt för barnens verksamhet kan variera inom samma totalyta. Lekytan blir beroende av hur stora ytor som går åt för kök. kapprum. korridorer och andra liknande utrymmen. Bl. a. bostadsstyrelsen har en mer principiell invändning mot förslaget till lokalytor och anser att utredningen varit bunden av ett visst antaget funktionssätt och av en viss totalyta. Genom den pågående försöksverksamheten bör det vara möjligt att analysera lokalbehovet med utgångspunkt i olika aktiviteter och gruppbildningar.

Mot bakgrund av de synpunkter som framkommit vid remissbehand- lingen finner jag det för min del lämpligt att socialstyrelsen får i uppdrag att på grundval av utredningens förslag, remissyttrandena samt erfaren- heterna från försöksverksamheten utarbeta förslag till de nya normer i fråga om lokalutformning m.m. som kan behövas för prövningen av statsbidrag. Jag avser att äterkomrna till denna fråga i samband med anmälan av frågan om medel för fortsatt försöksverksamhet.

Barnstugeutredningen har som en allmän uppfattning framfört att kommunerna vid planering av förskolor bör beakta möjligheterna att sarnutnyttja och samordna olika resurser. Det gäller framför allt försko— lornas utelekplatser som om de är väl tilltagna i storlek även skulle kunna utnyttjas av bostadsområdenas övriga barn och även vuxna. Om det finns en organiserad parklek kan viss samordning av verksamheterna vara lämplig. Utredningen anser att nuvarande norm för barnstugetomtens storlek. 50 1112 per plats, bör utgöra ett minimum och att detta tal bör ökas till 80 m2 om det skall finnas några större möjligheter att ta emot andra barn från bostadsområdet.

Enligt min mening är tillgången till ett väl tilltaget lekomräde utomhus viktig i synnerhet för daghemmen. Vid planering av nya områden torde det som regel finnas möjligheter att till en rimlig kostnad åstadkomma detta. De av utredningen föreslagna tomtytorna bör därvid kunna tjäna som riktmärke. Det är givetvis en fördel om ytan görs större när så är möjligt. Jag anser också den synpunkt värd att beakta som framförs av Svenska arkitektcrs riksförbund nämligen att det inte i första hand är antalet barn som bör styra tomtstorleken utan mer behovet av en tomt som kan ge plats för tillräckligt stimulerande och omväxlande lekmöjlig- heter.

Vid utbyggnad av förskolor i redan befintliga bostadsområden kan det vara svårt att fylla de krav på tomten som bör gälla för nya områden. Det torde dock många gånger vara möjligt att ge barnen tillräckligt med lckyta utomhus genom att utnyttja befintliga lekplatser. parker. skolgår- dar för lågstadiet etc.

Genom vistelsetidens längd och till följd därav verksamhetens upplägg- ning har inte deltidsförskolan samma behov av ett eget område utomhus. Liksom utredningen anser jag dock att det är väsentligt att även deltidsgrupperna har tillgång till utelekplatser inom ett kort avstånd från institutionen.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1973:136 86

Kommittén för barns utemiljö har i betänkandet (SOU 1970:1) Barns utemiljö framhållit önskvärdheten av en ökad samordning mellan olika former för institutionell barntillsyn och mellan barninstitutioner och öppen pedagogisk verksamhet. Kommittén rrrenar att en samordning av förskola och lekpark borde kunna lösas för små enheteri bostadsområ- dena, där såväl förskolans som lekparkens personal har möjlighet att ta hand om de barn som kommer. Samplaneringen skulle innebära tillgång till mera differentierade utrymmen och sysselsättningar och till personal med varierande utbildning och inriktning och den skulle möjliggöra spontana gruppindelningar över åldersgränserna. Rent praktiskt ger sam- planeringen möjlighet till ytvinster i mark och lokaler och möjlighet till dubbelanvändning av olika lokalenheter. Kommittén anser att möjlighe- terna att avsätt-a sammanhängande markutrymmen för lågstadieskolor, förskolor och lekparker bör utnyttjas både i nyplancringen och i befintliga bostadsområden.

Liksom barnstugeutredningen och kommitten för barns utemiljö anser jag att ett ökat sambruk av lekplatser bör eftersträvas. Hur samverkan och samutnyttjande skall organiseras och vilka effekter det får dels för förskolans barn och dels för övriga barn får prövas genom praktiska försök. lnom den försöksverksamhet som bedrivs och i kommande försök bör uppmärksamhet ägnas åt frågan om personalens ansvar i förhållande till olika barngrupper. Förskolans personal har ett stort ansvar för de. barn som vistas i förskolan och man kan inte förutsätta att personalen skall kunna åläggas samma ansvar för barn som tillfälligt besöker förskolans lekplats.

i detta sammanhang bör också nämnas den försöksverksamhet som socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag bedriver med fritidsaktiviteter för barn i åldern 7—12 år. På förslag av barnstugeutredningen har vidare Kungl. Maj:t beviljat medel för ett försök med viss samordning mellan ett fritidshem och öppen verksamhet i Lund.

Barnstugeutredningen föreslår att den nuvarande centrala ritnings- granskningen av förskolelokaler skall upphöra och att som krav för statsbidrag endaSt skall gälla vissa minimiytor. Förslaget har föranlett delade meningar bland de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. Bl. a. socialstyrelsen framhåller att det arbete som nu sker i samband med granskningen av nya lokaler i dess helhet fyller en viktig servicefunktion. Den rådgivning som ges har bl. a. till syfte att minska kommunernas kostnader. De tjänstemän som handlägger dessa frågor centralt besitter en stor erfarenhet och kunskap som vidarebefordras till andra kommuner i samband med rådgivningen. Bl. a. Svenska bostäder framhåller att byg- gandet av förskolor även fortsättningsvis kommer att bli udda ärenden för många kommuner och att det konrrrrer att kräva avsevärda inlärnings- tider för flertalet objekt om kommunen skall sköta granskningen helt själv.

Den nuvarande granskningen i samband med beslut om anordningsbi- drag år både en formell granskning från statsbidragssynpunkt och en rådgivning till kommunerna från kvalitetssynpunkt. Viss kritik har riktats

• Sida 87
•  Original

Prop. 1973:136 87

mot framför allt det förhållandet att det för kommunen i vissa fall kan vara svårt att veta vad som är ett krav för att kunna få statsbidrag och vad som år ett råd för att lokalen skall fungera bra för sitt ändamål.

Jag anser det angeläget att de centrala myndigheterna så långt möjligt kan tillgodose komrrrunernas behov av råd i samband med anordnande av nya förskolor. Därmed kan den samlade erfarenheten i dessa frågor nyttiggöras av den som mera sällan har att behandla ett nybyggnadsären- de av detta slag. När det gäller själva det formella granskningsförfarandet bör detta förenklas så långt som möjligt. Som nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader framhållit i sitt remissvar är många förskolelo- kaler prefabricerade typhus varför granskningen i dessa fall bara blir en formalitet för fastställande av underlag för statsbidrag. ] kontakterna med kommunerna bör det också klart framgå vad som t. ex. är villkor för statsbidrag resp. rådgivande synpunkter. Vissa administrativa frågor beträffande ritningsgranskning m. m. bör prövas i samband med budget- arbetet under hösten 1973.

5.8 Lokal och central förvaltning

Utredningen har framhållit att den lokala och centrala förvaltningen av förskolan i första hand mäste utgå från de mål för verksamheten som utredningen skisserat. Utredningen har funnit att viktiga sociala priorite- ringar måste kunna göras under en lång tid framåt, innebärande att samhällets sociala verksamhet använder förskolan som ett av de mest betydelsefulla medlen i den förebyggande barnavården. Utredningen har därför förordat att förskolan även i fortsättningen lokalt förvaltas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd. I konsekvens härmed har utredningen föreslagit socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet.

Förslaget har mötts av delade meningar bland remissinstanserna. En majoritet av dessa. bl. a. kommunförbundet och alla komrrrunstyrelserna utom en. LO, socialstyrelsen. flera länsstyrelser och socialutredningen tillstyrker utredningens förslag. Bl. a. skolöverstyrelsen, TCO och olika lärarorganisationer förordar att förskolan skall förvaltas av skolstyrelser- na resp. skolöverstyrelsen.

Jag har i det föregående anfört att de framträdande frågorna på förSkoleområdet nu är genomförandet av en allmän förskola för sexåring- ar. en stark satsning på förskoleverksarrrheten för barn med särskilda behov och en kraftig utbyggnad av förskoleverksamheten för att tillgodo- se barn med förvän'sarbetande eller studerande föräldrar. Denna inrikt- ning gör att förskolan i ett utbyggnadsskedc får en särskilt påtaglig förankring i familje- och socialpolitiken. Ett betydande intresse måste ägnas åt behovsinventering och uppsökande verksamhet. som skall visa vilka barn som måste få företräde och vilka vågar man skall gå för att nå barn som behöver tidigt insatt stimulans genom förskolan. Det är också viktigt att beakta att förskolans verksamhet inte är avgränsad till sexåringarna utan omfattar hela den verksamhet som bedrivs för barn fr. o. m. sex månaders ålder. Jag finner det därför naturligt att förskolan

• Sida 88
•  Original

Prop. 1973:136 ' ss

organisatoriskt får utgöra en del av de olika familjcsoeiala insatser som mäste komplettera varandra.

Jag förordar således i likhet med utredningen och flertalet remissinstan- ser att förskolan tills vidare liksom nu förvaltas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd och att socialstyrelsen fungerar som central tillsyns- myndighet pä förskolans område. Länsstyrelsen bör liksom nu vara regional tillsynsmyndighet. Detta utesluter inte att" andra lösningar av den lokala förvaltningen, t. ex. en separat förskolenämnd, kan väljas i vissa fall. Det bör ges möjlighet för kommunerna själva att besluta om annan lokal förvaltning av förskoleverksamhetcn. Jag vill liksom utredningen framhålla vikten av att ansvaret för olika verksamhetsformer för barn i förskoleåldern därvid hälls isamman hos ett och samma kommunala organ. Framför allt i glesbygdskommuner kan det dock finnas skäl för andra organisatoriska lösningar än den här nämnda. [ dessa fall bör det t.ex. finnas möjlighet att även om förskolan förvaltas av barnavards- nämnden i kommunen låta viss del av verksamheten, exempelvis den verksamhet i kommunens glesbygdsomräden som är samordnad med Skolan. praktiskt administreras av skolstyrelsen. Planeringsansvaret för hela förskoleverksamheten bör därvid vara samlat hos barnavårdsnämn- den. Oavsett hur den lokala förvaltningen utformas kommer det att finnas ett starkt behov av samarbete mellan den sociala förvaltningen och skolförvaltningcn i frågor som gäller förskoleverksamheten.

Jag har tidigare redogjort för den försöksverksamhet som bedrivs i ett stort antal kommuner med förskola i glesbygd. Av denna försöksverksam- het och annan försöksverksamhet med social service i glesbygd framgår att det för glesbygdskommunerna finns ett behov av att samordna och samutnyttja olika resurser främst med grundskolan. Skjutsarna för förskolebarnen bör således samordnas med skolans skjutsorganisation men också med annan transportservice. bl.a. med färdtjänst och s. k. kompletteringstrafik. Samma resonemang gäller lokaler. pedagogiskt ma— terial och pedagogiska hjälpmedel. Även här är en samordning mellan förskola och skola nödvändig men också med fritidsverksamheten för barn och ungdom och föreningarnas verksamhet.

Vad gäller den centrala tillsynsmyndighetens socialstyrelsens uppgifter kan dessa som utredningen framhållit indelas i tre basfunktio- ner. nämligen pedagogiskt resp. socialt utvecklingsarbete samt utbygg- nads- och lokalplanering. Vad först gäller det pedagogiska utvecklingsar- betet blir socialstyrelsens uppgift främst att initiera. leda och samordna försöks- och utvecklingsarbete samt att samla. bearbeta. utvärdera och informera om olika försök och om resultatet av utvecklingsarbetet.

Även beträffande det sociala utvecklingsarbetet blir socialstyrelsens uppgifter främst av samordnande. initiativtagande och stödjande karak- tär. Till en början bör som utredningen framhallil en viktig del av insatserna vara att följa och samla erfarenheter från kommunernas uppsökande verksamhet bland barn i förskt.)|ealdern. Socialstyrelsen bör också själv initiera försöksverksamhet och forskning på det sociala fältet. Projekten bör även innefatta pedagogiska och hälsovärdande insatser.

• Sida 89
•  Original

Prop. l973zl36 89

vilka är viktiga delar av socialt utvecklingsarbetc. Exempel på sådana insatser som utredningen redovisat är planering för att skapa förutsätt- ningar för en kontaktmiljö i nya bostadsområden. bl. a. genom att skapa plats för olika slags aktiviteter för barn. ungdom och vuxna. Det kan gälla att ge förskolor, skolor. bibliotek, barnavårdscentraler och andra institu- tioner möjlighet att fungera på ett öppnare sätt gentemot människornai bostadsområdena och sinsemellan mera samordnade än vad som vanligen är fallet idag. Vidare är det väsentligt att stimulera och stödja försök som görs att samordna kommunal barnavård och barnhälsovård i kombination med insatser för föräldrautbildning. vuxenrådgivning m. m. i detta utvecklingsarbete bör den regionala socialkonsulentorganisationen kunna svara för viktiga uppgifter.

När det gäller socialstyrelsens uppgifter beträffande utbyggnads- och lokalplaneringen måste som utredningen framhållit sociala och pedagogis- ka aspekter och miljöaspekter bli bestämmande för den mera översiktliga utbyggnadsplaneringen. Utarbetandet av vägledande information beträf- fande lokaler och utemiljö för förskolan bör därför förutom pedagogisk information också innefatta information om utbyggnadsplancring, t. ex. lokalisering av förskolor inom kommunen och inom bostadsområdena m.m. När det gäller direkt rådgivning om utbyggnadsplaneringen till kommunerna bör även länsstyrelserna få en viktig uppgift att fylla.

Av vad jag tidigare anfört framgår att förskolan bör utgöra ett viktigt led i samhällets olika familjesociala åtgärder men att den också utgör en viktig bakgrund för skolan. där det är väsentligt att bevaka att det för det enskilda barnet finns en kontinuitet mellan förskola och skola. Vid mitt ställningstagande till vem som lokalt och centralt skall förvalta förskolan har jag också utgått ifrån att ett nära och kontinuerligt samarbete kommer till stånd mellan skolan och förskolan. Ett sådant samarbete mellan skolan och den sociala barna- och ungdomsvården bör avse-inte enbart förskoleverksamheten titan även verksamheten för barn i skol- äldrarna och leda till en samordning och effektivisering av all den samhällsservice som vänder sig till barn och ungdom samt barnfamiljer.

Formerna för ett sådant samarbete pa det kommunala planet bör givetvis grundas på de lokala förutsättningarna. Som utredningen fram- hållit har i vissa kommuner ett intensifierat samarbete påbörjats mellan barna- och ungdomsvården samt skolan. Det .kan därför vara naturligt att bygga vidare på de samarbetsorgan som där bildats. Jag delar i det sammanhanget utredningens uppfattning att det är angeläget att samrådet sker på sådant sätt att det kan påverka utformningen av de sociala. pedagogiska och hälsovårdande insatser som görs på kommunal nivä. Det bör ankomma på kommunerna själva att besluta om på vilket sätt detta samrådsförfarande skall ske.

Utredningen har föreslagit att det också centralt inrättas ett samarbets- organ mcd uppgift att verka för att förskolan får den sociala och pedagogiska utformning utredningen dragit upp riktlinjer för. Utredning- en menar att avsikten med ett sådant centralt samarbetsorgan bör vara att. utifrån förskolans synpunkt. tillföra socialstyrelsen väsentlig informa-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1973:136 90

tion från de olika myndigheter och organisationer som föreslås ingå och att dessa i sin tur fortlöpande skall informeras om socialstyrelsens arbete inom detta område. Samarbetsorganet föreslås få en rådgivande funktion i förhållande till socialstyrelsen.

Jag vill för egen del framhålla att även skolöverstyrelsen nu har och i fortsättningen kommer att ha viktiga funktioner på förskolans område. Det gäller bl. a. frågor angående utbildning av personal för förskolans verksamhet. Det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetct på sko- lans och förskolans område kommer också att i framtiden behöva samordnas och vidareutvecklas. Efter samråd med chefen för utbildnings- departementet förordar jag därför att ett centralt samarbetsorgan — förskoledelegation — inrättas med en rådgivande funktion inte bara i förhållande till socialstyrelsen utan också i förhållande till skolöverstyrel- sen. I delegationen bör beredas frågor som rör förskolan och dess framtida inriktning. Som nämnts bör delegationen endast ha en rådgivan- de funktion och besluten i de olika frågorna ankomma på resp. myndig- het. Detta hindrar dock inte att delegationen själv initierar frågor som gäller förskolan och lämnar förslag om åtgärder till de beslutande myndigheterna. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om delegationens sammansättning. Delegationen bör till sitt förfogande ha en sekreterare men bör i övrigt, beroende på vilka frågor som behandlas, kunna repliera på befattningshavare hos socialstyrelsen och skolöversty- relsen. I samband med att förskoledelegationen inrättas bör den centrala samarbetsgruppen för daghem och fritidshem upphöra.

Frågan om socialstyrelsens personalorganisation för insatser på försko- leområdet får prövas i samband med budgetarbetet under hösten 1973.

5.9 Vissa statsbidragsfrågor

Jag har i det föregående förordat att en allmän förskola för sexåringar införs år 1975. Antalet sexåringar beräknas då uppgå till ca l lO 000. Den genomsnittliga bruttokostnadcn för att bereda ett barn plats i deltids— grupp kan beräknas uppgå till ca 2 400 kr. per år. De totala kostnaderna för att bereda plats i förskola för samtliga sexåringar kan således överslagsvis beräknas till ca 265 milj. kr. Enligt kommunernas egna uppgifter finns i dag i landet plats för sammanlagt ca 100 000 sexåringar i lekskola och daghem. Kommunerna har således redan i dag kostnader för förskolan för sexåringarna av storleksordningen 240 milj. kr. Den återstående kostnaden för en fullt utbyggd sexåringsförskola är alltså inte högre än ca 25 milj. kr. Som jag nämnt i det föregående är emellertid problemet att utbyggnadsgraden varierar kraftigt mellan olika delar av landet och mellan olika kommuner. [ vissa kommuner kan bara hälften eller undantagsvis en än mindre del av sexåringarna få förskoleplats. [ andra kommuner kan. utöver alla sexåringar. en betydande del av femåringarna få plats i förskola. Ett särskilt problem är att förskolan är mindre utbyggd i kommttncr av glesbygdskaraktär. [ glesbygdskommu- nerna kan förskoleverksamheten bl. a. av organisatoriska skäl också kräva

• Sida 91
•  Original

Prop. 1973:136 91

högre kostnader per barn räknat.

införandet av en allmän förskola för sexåringar innebär att kommunen blir skyldig att tillhandahålla plats för alla sexåringar i kommunen. Dessutom får kommunerna ett lagfäst ansvar för att barn med särskilda behov av stöd erbjuds förskoleplats redan före sex års ålder. Detta innebär att kommunen i realiteten måste dimensionera förskolan så att platser finns för såväl alla sexåringar som ett visst antal fyra- och femåringar. Hur stort behovet av platser för fyra- och femåringarna med särskilda behov kommer att bli vet man mera bestämt först en tid efter det att de nya reglerna har trätt i kraft. [avvaktan på dessa erfarenheter beräknar jag platsbehovet till 10 % per årsklass. Detta innebär att kommunerna i princip får beräkna antalet erforderliga förskoleplatser till hela antalet sexåringar samt 10% av antalet fyra- och femåringar i kommunen. Härtill kommer givetvis platsbehovet för barn ttnder sex är med förvärvsarbetande eller studerande förälder.

Som förut nämnts har kommunerna redan tagit" på sig betydande kostnader för förskoleverksamheten. Detta är naturligt mot bakgrunden av att förskoleverksamheten är en mycket viktig del av kommunernas allmänt förebyggande barnavård. Frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun när det gäller förskoleverksamheten har direkt sam— band med det uppdrag som på riksdagens begäran lämnats till kommunal- ekonomiska utredningen och bör därförprövas i det sammanhanget. Den av mig föreslagna skyldigheten för kommunerna att anvisa alla sexåringar och vissa yngre barn plats i förskola kommer emellertid att medföra vissa kostnadsökningar för kommunerna. framför allt för kommuner med ett större kvarstående utbyggnadsbehov. Dessa uppgifter och kostnadsåta- ganden bör inte åläggas kommunerna utan att de samtidigt erhåller statligt stöd för verksamheten. Jag förordar därför efter samråd med chefen för finansdepartementet att ett särskilt statsbidrag införs över- gångsvis i avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens pågående arbete. Detta statsbidrag bör utformas på ett sådant sätt att det underlättar för kommunerna att genomföra den utbyggnad som behövs för att tillgodose det återstående behovet av förskoleplatser för alla sexåringar och för yngre barn med särskilda behov av stöd och stimulans.

Statsbidraget bör utgå med 1 200 kr. per barn och år för det ökade. antal sexåringar som bereds plats i förskola i förhållande till platsantalet i maj l973. Statsbidraget bör därvid utgå även för det platsantal som omfattas av nuvarande med statligt stöd bedriven försöksverksamhet med lekskola i glesbygd. Samma bidrag bör utgå även till kommuner som redan genomfört utbyggnaden för den del av platsantalct som överstiger 90 % av antalet sexåringar i kommunen, dvs. den för hela riket genom- snittliga utbyggnadsgraden. Vidare bör samma bidrag utgå till alla kommuner för den förskoleverksamhet i deltidsgrupp som anordnas för yngre barn med särskilda behov av stöd och stimulans upp till 10 % av antalet fyra- och femåringar i kommunen. Undantag från detta procenttal bör kttnna göras när så behövs för att bidraget skall kunna omfatta även de femåringar i glesbygd som deltar i förskoleverksamheten. Bidraget bör

• Sida 92
•  Original

Prop. 1973:136 92

utgå fr. o. m. den 1 januari 1975, dvs. ett halvt år före det nya bestämmelser om förskolan träder i kraft. Ärskostnaden för bidraget kan beräknas till omkring 50 milj. kr.

[ glesbygdskommuner kan särskilda kostnader för förskoleverksamhe- ten uppkomma bl. a. beroende på att verksamheten måste organiseras i mindre grupper och med längre resavstånd. Enligt vad jag tidigare nämnt bör fcmåringarna i glesbygdskommunerna också i större utsträckning än i övrigt beredas förskoleplats. Efter samråd med chefen för finansdepar- tementet förordar jag att sådana särskilda kostnader för glesbygdskom- muner skall beaktas vid utdelning av de extra skatteutjämningsbidragen till kommunerna.

För barnstugor som anordnas på sådant sätt att de kan användas för barntillsyn minst fem timmar per dag utgår f. n. statsbidrag i form av anordningsbidrag med 6 000 kr. per plats. Om högst en tredjedel av antalet platser i en barnstuga utnyttjas för förskoleverksamhet mindre än fem timmar per dag utgår anordningsbidrag även för dessa platser. För övriga förskoleplatser utgår f.n. inget anordningsbidrag. Från allmänna arvsfonden kan f. n. utgä bidrag för inredning och utrustning för barnstttgor. Gällande bestämmelser för bidragsgivningen från allmänna arvsfonden innebär att arvsfondsbidrag inte kan utgå för ändamål som det åligger stat eller kommun att bekosta. Möjligheten att använda arvsfondsmedcl för bidrag till förskolor bortfaller således i fortsättningen. Jag förordar därför att statsbidrag skall utgå även till anordnande av förskolor som mera permanent utnyttjas enbart för deltidsgrupper. Bl. a. med hänsyn till att sådana lokaler kräver lägre anordningskostnader bör statsbidraget till dessa utgå med 3 000 kr. per plats. dock högst med anordningskostnaden. För att göra det möjligt för kommunerna. att snabbt påbörja utbyggnaden bör detta anordningsbidrag kttnna utgå för platser som börjar byggas redan fr. o. m. den 1 oktober 1973. Kostnaden kan beräknas till ca 6 milj. kr. per år. Bidraget bör för budgetåret 1973/74 betalas från reservationsanslaget Bidrag till anordnande av barnstugor. Ytterligare medel ttnder detta anslag får vid behov anvisas på tilläggsstat.

Till driften av daghem utgår f. n. statsbidrag med 4 000 kr. per plats och år. I enlighet med förslag i årets statsverksproposition höjs detta driftbidrag med 1 000 kr. till 5 000 kr. per plats fr.o.m. den 1 juli iår för att ge kommunerna möjlighet till en fortsatt snabb utbyggnad och för att ge kommunerna stöd i strävandena att bereda plats åt handikappade barn i daghemmen. Den ändring av barngruppernas storlek i daghem som följer av barnstugeutredningens förslag och som jag ställt mig positiv till innebär att platsantalet i princip kommer att innefatta den nuvarande överinskrivningen. Denna förändring kommer i vissa fall att innebära en ytterligare ökning av statsbidraget till kommunernas daghemsverksamhet. Kostnaderna härför kommer att belasta förslagsanslaget Bidrag till driften av barnstugor.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1973:136 93

6. Upprättade författningsförslag

[ enlighet med det anförda har inom soeialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i barnavårdslagen ( l960:97).

2. lag om förskoleverksamhet.

7. Specialmotivering

7.l Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen (196097)

.,, &

Av paragrafen framgår att samhällets barnavård i främsta rummet är en kommunal angelägenhet. Där sägs också att det är obligatoriskt med en särskild barnavårdsnämnd i varje kommun. Som jag tidigare framhållit bör förskoleverksamheten vara en del av samhällets barnavård. Det. hade därför varit naturligt om de lagregler som behövs för förskoleverksam- heten hade inarbetats i barnavårdslagen. Detta skulle emellertid ha medfört betydande ingrepp i barnavårdslagen, som f. n. ses över av socialutredningen. Jag har därför i likhet med utredningen stannat för att låta de nya bestämmelserna få formen av en särskild lag. Den bör benämnas lag om förskoleverksamhet. ] 2 & barnavårdslagen har emeller— tid tagits in en erinran om den nya lagen.

555

Paragrafen ingår i 8 kap. barnavårdslagen, som innehåller bestäm melscr om barnavårdsanstalter. Paragrafen innehåller definitionen på begreppet barnavärdsanstalt. Därav framgår att barnstugorna är en form av sådan anstalt.

l likhet med utredningen anser jag att bestämmelserna i 8 kap. barnavårdslagen bör gälla även för förskolorna. Jag vill emellertid erinra om att såväl fosterbarnsutredningen som socialutredningen från olika utgångspunkter ser över bestämmelserna i 8 kap. barnavårdslagen. Det kan följaktligen relativt" snart bli anledning att återkomma till dem. f". n. har därför endast formella ändringar gjorts i 55 så.

7.2. Förslaget till lag om förskoleverksamhet ! 15

l paragrafen anges förskoleverksamhetens allmänna syfte och vilka barn som avses med verksamheten. Förskoleverksamhetens syfte har

• Sida 94
•  Original

Prop. 1973:136 94

behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3 och 5.6). Av paragrafen framgår att lagen endast avser av samhället bedriven förskole- verksamhet. Sådan verksamhet kan bedrivas av kommun eller huvudman för sådan anstalt som avses i 8 5. Av den allmänna motiveringen (aVsnitt 5.3) framgår att något förbud inte föreligger att på privat väg anordna likartad verksamhet. På sådan verksamhet blir bestämmelserna ibarna- vardslagen och stadgan om barnavårdsanstalter tillämpliga. Möjligheterna för församling inom svenska kyrkan att bedriva kristen verksamhet bland förskolebarn berörs inte av bestämmelsen. Kommun får dock ej fullgöra sina skyldigheter enligt lagen genom att överlåta på annan att bedriva förskoleverksamhcten. Det ligger inte inom församlings befogenheter att bedriva sådan verksamhet som avses i denna lag.

Förskoleverksamheten omfattar. förutom de bam som inte uppnått skolpliktig ålder. även barn vilkas skolgång uppskjutits. Det förekommer att skolstyrelsen ordnar särskild verksamhet för barn vars skolgång uppskjutits. Lagen innebär inte något hinder för detta.

[ paragrafen anges de olika formerna av förskoleverksamhet. Benäm- ningarna har behandlats i den allmänna motiveringen ("avsnitt 5.1"). Även förskoleverksamhet som omfattar fem timmar eller mera per dag men pågår under mindre än fyra dagar i veckan bör hänföras till begreppet deltidsgrupp och inte till daghem. Med kompletterande förskoleverksam- hct avses förutom familjedaghemsverksamhet bl. a. vård av tillfälligt sjuka barn och den verksamhet som kommunen bör bedriva för de barn som omfattas av den allmänna förskolan men av olika skäl inte kan besöka förskolan.

35

lx'mnmunens barnavård omfattar de barn som vistas i kommunen. Vistelsens längd är i princip utan betydelse. När det gäller kommunens skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet bör dock krävas att vistelsen i kommunen inte är av rent tillfällig natur. Jag har därför föreslagit att kommunens skyldighet skall omfatta barn som är kyrkobokförda i kommunen eller som stadigvarande vistas där. Med uttrycket stadigvaran- de vistelse avser jag en vistelse som är avsedd att vara minst två månader. Viss betydelse bör alltså tillmätas avsikten med barnets vistelse. Är avsikten att barnet skall stanna längre tid i kommunen bör vistelsen redan från lji'irjan anses stadigvarande. Jag har inte ansett'att så detaljerade bestämmelser som finns i 43 så skollagen (19613 19) behövs på förskolans område. En viss ledning för kommunerna torde dock nämnda bestäm- melse ge.

Undantagsvis kan två kommuner vara skyldiga att erbjuda förskoleplats

• Sida 95
•  Original

Prop. 1973:136 95

för samma barn. Regelmässigt torde dock barnet komma att utnyttja förskoleplatseri i vistelsckommunen. I enstaka fall torde föräldrar komma att begära att barnen får gå i förskola i annan kommun än den som framgår av 3 5". Om särskilda skäl föreligger bör en sådan begäran tillmötesgås. Det får ankomma på Svenska kommunförbundet att utfärda de rekommendationer som behövs för att samarbetet kommunerna emellan skall fungera väl.

45

] paragrafen regleras kommuns skyldighet att anordna allmän förskola för sexåringar och möjligheten för kommunen att fördela denna förskola på två år. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitten 5.3 och 5.4).

55

l paragrafens första stycket ges bestämmelser om kommunens skyldig- het att anordna förskoleverksamhet för barn som av fysiska, psykiska. sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskiltlstöd i sin utveckling innan de uppnått sex års ålder. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (ai/snitt 5.4).

Enligt andra stycket har kommunerna skyldighet att bedriva uppsö- kande verksamhet för att få reda på vilka barn som behöver särskilt stöd. Barnstugeutredningen hade föreslagit en ändring i 3 % barnavårdslagen i syfte att klargöra kommuns skyldighet att inom ramen för sin barnavård bedriva uppsökande verksamhet. Somjag redan framhållit iden allmänna motiveringen (avsnitt 5.4) är kommunernas uppsökande verksamhet en förutsättning för att syftet med förskolereformen skall kunna fullföljas. En allmän skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet är dock redan ålagd kommunerna enligt barnavårdslagcn. Jag anser det därför inte påkallat att i detta sammanhang föreslå någon ändring i 3 & barnavårds- Iagen. Däremot har det ansetts lämpligt att i lagen om förskoleverksam- het ta in en specialbestämmelse som slår fast kommunernas skyldighet att bedriva den uppsökande verksamhet som behövs för att förskolerefor- mens syften skall kunna fullföljas.

O- fm

7 s

1 paragrafen behandlas kommuns skyldighet att svara för omvård naden av de förskolebarn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar och som därför behöver omvårdnad Linder längre tid än som följer av 4 och 5 Så

• Sida 96
•  Original

Prop. 1973:136 96

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5). Kommunen skall sa långt möjligt ordna omvårdnaden för dessa barn. Det slutliga ansvaret härför måste dock ligga på föräldrarna. Med förvärvs- arbete och studier bör likställas t. ex. vård av anhörig.

8 'In

l paragrafens första stycke regleras skyldigheten för landstingskom- mun och kommun som inte tillhör landstingskommun att så långt möjligt ordna förskoleverksamhet för de barn som vistas på sjukhus. barnhem eller annan anstalt. Bestämmelsen har behandlats iden allmänna motive- ringen (avsnitt 5.4).

I paragrafens andra stycket erinras om landstingskommuns skyldighe- ter enligt omsorgslagstiftningen. Bestämmelser om förskola för psykiskt utvecklingsstörda barn finns i 3 5 lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och i 35 & stadgan (19681146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

gå

[ paragrafen anges att ledningen av förskoleverksamheten i kommunen skall utövas av barnavårdsnämnden (social centralnämnd ). Bestämmelsen ' har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.8). [ likhet med utredningen har jag ansett att en möjlighet bör öppnas för kommun att överlåta på annat kommunalt organ att leda förskoleverksamheten i kommunen, t. ex. en särskild förskolcnämnd. För detta organ bör vid handläggning av ärende som rör förskoleverksamheten gälla samma regler som för barnawårdsnämnd, bl. a. hänvisningarna i 8 & barnavårdslagen till kommunallagens bestämmelser. För att undvika uppsplittring av ansvaret för olika verksamhetsformer för barnen i förskoleåldern bör sådan överlåtelse omfatta hela den samlade förskoleverksamheten i kommunen.

Utredningen har föreslagit en särskild bestämmelse om att barnavårds- nämnd bör samarbeta med dem som bedriver verksamhet liknande förskolans. Att sådant samarbete bör ske är självklart". Särskilt angeläget är samarbetet med skolstyrelsen. Bestämmelser om samarbete finns dock redan i 9 ;S Lmrnavårt'lslagen. Jag har inte ansett att det behövs en särskild bestämmelse härom i lagen om förskoleverksamhet.

lOä

l paragrafen behandlas kommunernas skyldighet att upprätta planer för förskoleverksamheten. Skyldigheten är av särskild betydelse för utbyggnaden av daghemsverksamheten. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5 ).

• Sida 97
•  Original

Prop. 1973:136 97

11

517-

l paragrafen behandlas kommuns rätt att ta ut avgifter för förskoleverksamheten. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) skall verksamheten i förskola enligt 4 eller 5 ä vara avgiftsfri upp till 15 timmar i veckan eller 525 timmar om året. För verksamhet som överstiger vad som nyss sagts och för annan förskoleverksamhet än som avses i 4 och 5 åå får tas ut avgift enligt normer som beslutas av kommunen. .

[ fråga om rätten för landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun att ta ut avgift för förskoleverksamhet vid sjukhus, barnhem eller annan anstalt gäller samma regler som för värden i övrigt vid ifrågavarande anstalt.

Att förskoleverksamhet för vissa psykiskt utvecklingsstörda är avgifts- fri framgår av 56 5 lagen (19672940) angäende omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Besvär över kommuns beslut i fråga om avgift. liksom i fråga om andra beslut enligt denna lag. kan föras endast i den ordning som är föreskriven för kommunalbesvär.

12 och 13 åxå

145

[ paragrafen ges bestämmelser om dispens från tillämpningen av lagen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3).

• Sida 98
•  Original

Prop. 1973:136 93

8. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

dels antaga förslagen till

1. lag om ändring i barnavårdslagen (l960:97)_

2. lag om förskmeverksamhet, dels godkänna de allmänna riktlinjer för förskoleverksamhetens ut- byggnad och organisation som jag angett i det föregående.

dels godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag till förskole- verksamhet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar l-lans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G yllensten

• Sida 99
•  Original

Prop. 1973:136 99