Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1973 Prop. 1973: 175
Nr 175
Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lag-
konflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m. m.; given den 19 oktober 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
CARL GUSTAF
CARL LIDBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Sverige tillträder 1961 års Haagkonvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Konventionen innehåller regler om tillämplig lag för bedömande av frågan om testamentes giltighet med avseende på formen och syftar till att vidga möjligheterna för testamentariska förordnanden att vinna internationellt erkännande. Enligt konventionen skall testamente anses giltigt till formen, om det uppfyller vad som i det hänseendet föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist celler i lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare.
Propositionen innehåller också av Haagkonventionen och av vissa ändringar i de nordiska ländernas arvslagstiftning föranledda förslag till ändringar i den nordiska arvskonventionen och i motsvarande svensk lagstiftning.
1 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo
Härigenom förordnas, att I kap. 4 § och 3 kap. 1§ lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
48 Testamente skall anses vara i Testamente skall anscs giltigt
laga form upprättat eller återkal- till formen, om testamentet upplat, om därvid förfarits enligt la- fyller vad som i det hänseendet
gen å den ort där rättshandlingen föreskrives i lagen på den ort där
företogs eller i det land i vilket testamentet upprättades eller den
testator då var medborgare. ort där testator vid upprättandet
eller vid sin död hade hemvist
eller lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testamentet av-
ser fust egendom skall det också
anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes.
Första stycket har motsvarande
tillämpning i fråga om återkallelse
av testamente. Återkallelse skall också anses giltig till formen, om återkallelsen i det hänseendet uppfyller vad som föreskrives i någon av de lagar enligt vilka testamentet enligt första stycket var giltigt till formen.
Vid tillämpning av första eller andra stycket skall som testators hemvist räknas även främmande
ort där testator enligt lagen på den orten hade domicil.
3 kap.
18 Skall, enligt vad i denna lag Skall lagen i främmande stat
sägs, lagen i utländsk medborga- tillämpas på grund av att någon res hemland äga tillämpning, och äger medborgarskap där och fin-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
äro för olika områden av det nes i den staten flera gällande
främmande landet särskilda lagar rättssystem, bestämmes tillämpligt gällande, varde frågan vilken av rättssystem, enligt de regler som de särskilda lagarna skall tilläm- gälla i samma stat. I avsaknad av
pas bedömd efter de regler som sådana regler tillämpas det rätts-
härutinnan gälla i det landet. Sak- system till vilket han har den närnas sådana regler, gälle lagen å maste anknytningen. hans hemort eller, om han ej har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet, lagen å den ort där han sist inom landet haft hemvist eller, om han ej där haft hemvist, lagen i rikshuvud-
staden.
Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre bestämmel-
Ser.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1935: 44) cm dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m.
Härigenom förordnas i fråga om Jagen (1935: 44) om dödsbo efter
dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.,
dels att 6 8 skall upphöra att gälla, dels att 2, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Vad i 18 är sagt om rätt till arv Bestämmelserna i 1 83 om rätt skall äga tillämpning jämväl i av- till arv skola tillämpas också i frå-
seende å lagstadgad rätt för efter- ga om rätt för efterlevande make
levande make att sitta i oskiftat att sitta i oskiftat bo, när bröst-
bo då bröstarvinge ej finnes, så arvinge ej finnes, och på sådan ock å sådan rätt till underhållsbi- rätt till bidrag till uppehälle och drag ur kvarlåtenskap som enligt utbildning ut kvarlåtenskap som hemlandets lag tillkommer arvinge tillkommer arvinge eller efterle-
utöver hans arvslott. vande make. Detsamma gäller rätt
för efterlevande make att ur boet
uttaga egendom intill visst pen-
ningvärde.
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse
Vid bodelning som i denna lag Vid bodelning som avses i denavses skall iakttagas vad i 3 och na lag skall, om ej annat följer av 6 §§ förordningen den 31 decem- 2 §, iakttagas vad som föreskrives ber 1931 om vissa internationella i 3 och 6 §§ förordningen (1931: rättsförhållanden rörande äkten- 429) om vissa internationella rättsskap, adoption och förmynderskap förhållanden rörande äktenskap, är stadgat. adoption och förmynderskap.
98 Testamente efter den som vid I fråga om formen för testasin död var medborgare i fördrags- mente och återkallelse av testaslutande stat och hade hemvist i mente efter den som vid sin död sådan stat skall i avseende å for- var medborgare i fördragsslutande men anses giltigt, om vid dess till- stat och hade hemvist i sådan stat komst förfarits enligt lagen i för- ha bestämmelserna i lagen (1937: dragsslutande stat, där testamen- 81) om internationella rättsförhåltet upprättades eller testator vid lande rörande dödsbo motsvarantiden för upprättandet hade hem- de tillämpning. vist eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, om därvid förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade hemvist eller var medborgare.
Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre bestämmelser.
Utdrag av protokollet över justitieirenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 oktober 1973.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODH- NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m. m. och anför.
I Inledning
Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt, av vilken Sverige är medlem, har upprättats en den 5 oktober 1961 dagtecknad konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Konventionen har trätt i kraft. Den har hittills ratificerats av bl. a. Belgien, Frankrike, Japan, Jugoslavien, Norge, Polen, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Flera andra stater har undertecknat men ännu inte ratificerat konventionen, däribland Danmark, Finland och Sverige. Konventionen torde jämte svensk översättning få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Familjerättskommittén fick år 1967 i uppdrag att i samarbete med representanter för Övriga nordiska länders justitieministerier ta upp fråga om ratifikation av Haagkonventionen och därav föranledda ändringar i konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonventionen). I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 3 november 1969 med PM (Ds Ju 1969: 26) angående formkrav för testamente m. m. förordade kommittén att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera Haagkonventionen. Kommittén lade samtidigt fram förslag till sådana ändringar i nordiska arvskonventionen och den svenska internationell-arvsrättsliga lagstiftningen som krävs för att Haagkonventionen skall kunna ratificeras.
På grundval av kommitténs förslag har ytterligare överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna om de ändringar i nordiska arvskonventionen som påkallas av en anslutning
till Haagkonventionen om testamentes form. Härvid har också be-
handlats vissa förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen som
föranleds av ny intern lagstiftning i olika nordiska länder. Överläggningarna har inskränkts till sådana frågor som inte har ansetts böra anstå till en allmän översyn av konventionen, När en sådan blir aktuell får övervägas om inte konventionen kan ersättas med särskilda sakligt sett ensartade lagar i de olika länderna,
Vid sidan av de överläggningar som sålunda direkt har tagit sikte på nordiska arvskonventionen har överläggningar upptagits om ersättande av konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 om erkännande och verkställighet av domar med nya regler. Detta påkallar en ändring av nordiska arvskonventionens bestämmelser om erkännande och verkställighet av vissa avgöranden i arvsrättsliga frågor. Också om en sådan ändring har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna.
Mot bakgrund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria (Ds Ju 1971: 21), vari dels föreslås att Sverige skall ratificera Haagkonventionen om testamentes form, dels redovisas de förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen som utgör resultatet av överläggningar mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna, dels också läggs fram förslag till de ändringar i den svenska internationell-arvsrättsliga lagstiftningen som krävs för att Sverige skall kunna ratificera Flaagkonventionen om testamentes form resp. i övrigt föranleds av de föreslagna ändringarna i nordiska arvskonventionen.
Remissyttranden över departementspromemorian har avgivits av Svea hovrätt efter hörande av Stockholms tingsrätt samt av kammarkollegiet, Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen.
2 Gällande ordning
Den svenska internationella familjerätten och arvsrätten har sedan länge byggt på den s. k. nationalitetsprincipen. Denna innebär att medborgarskapet är utgångspunkten för val av tillämpligt ”personalstatut”, dvs. det lands lag som skall bestämma en persons rättsliga förhållanden inom familje- och arvsrätten. Efter hand har vissa avsteg skett till förmån för den s. k. domicilprincipen, enligt vilken personens hemvist (domicil) är bestämmande för valet av tillämplig lag. Särskilt i förhållande till de nordiska länderna, av vilka Danmark, Island och Norge tillämpar domicilprincipen medan Finland liksom Sverige bygger på nationalitetsprincipen, har genom konventioner skett kompromisser som innebär att hemvistet har fått stor betydelse i fråga om medborgare i nordiska stater. |
Internationell-arvsrättsliga 11ågoi som rör förhållandet till andra stater än våra nordiska grannländer regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, i det följande benämnd 1937 års lag. Lagen bygger inte på någon konventionsreglering. Dess bestämmelser om arv och testamente (1 kap.) vi- Jar på nationalitetsprincipen. Sålunda bedöms rätten till arv efter svensk medborgare enligt svensk lag, även om den avlidne inte hade hemvist i Sverige, medan rätten till arv efter medborgare i annat land bedöms enligt lagen i det landet (1 §).
Personalstatutet, bestämt enligt nationalitetsprincipen, tillämpas i fråga om behörigheten att testamentera. Avgörande är tidpunkten för rättshandlingen. Fråga om behörighet att upprätta eller återkalla testamente bedöms sålunda enligt lagen i det land där testator var medborgare då rättshandlingen företogs (3 §). Enligt samma lag skall bedömas, huruvida rättshandlingen är ogiltig på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan (6 §). I fråga om testamentes innehåll tillämpas däremot i princip arvsstatutet, dvs. testators nationella lag vid tiden för dödsfallet (5 §).
Testamente skall anses upprättat eller återkallat i laga form, om testamentet eller återkallelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där rättshandlingen företogs eller i det land där testator då var medborgare (4 §). Här tillämpas sålunda den inom internationell privaträtt vanliga regeln att en rättshandlings form får bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingen företogs, den s.k. regeln ”locus regit actum”, vid sidan av testators personalstatut.
Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls skull skall prövas enligt lagen i det land där arvlåtaren var medborgare när rättshandlingen företogs (7 §). Frågan huruvida gåva till arvinge är att anse som förskott på arv bedöms enligt lagen i det land där arvlåtaren (givaren) var medborgare vid tiden för gåvan (8 §).
Om utlänning vars nationella lag skall tillämpas är medborgare i stat där särskilda lagar gäller för olika områden, skall frågan vilken av de särskilda lagarna som skall tillämpas bedömas cfter de regler som härvidlag gäller i det främmande landet (3 kap. 1 §). Saknas sådana regler tillämpas lagen på vederbörandes hemort eller, om han inte har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet, lagen på den ort där han sist inom landet haft hemvist eller, om han över huvud taget inte har haft hemvist där, lagen i rikshuvudstaden.
Redan före tillkomsten av 1937 års lag ingick Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge en den 19 november 1934 dagtecknad konvention om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonventionen). Konventionsbestämmelserna har införlivats med svensk rätt genom tre lagar, nämligen lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket,
m. m., lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1935: 46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Konventionen grundar sig i fråga om rätten till arv på en kompromiss mellan nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgörande vikt läggs vid domicilets varaktighet och gränsen för tillämpning av nationalitetsprincipen dras vid ett femårigt domicil. I andra hänseenden än såvitt rör arvsrätten grundas konventionen väsentligen på en ren domicilprincip.
Om medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade hemvist i annan sådan stat, skall domicillandets lag tillämpas i fråga om rätten till arv efter honom liksom i fråga om rätten för cfterlevande make att sitta i oskiftat bo när bröstarvingar saknas. Hade den avlidnes hemvist i domicillandet inte varat minst fem år, skall dock i stället lagen i den stat där han var medborgare tillämpas, om arvinge eller testamentstagare vars rätt beror därav yrkar det inom viss angiven frist (art. 1). Femårstiden är på liknande sätt avgörande också i fråga om rätten att sitta i oskiftat bo när bröstarvingar finns (art. 2 och 3). Efterlevande make som vid äktenskapets ingående var medborgare i domicillandet har dock i sådant fall alltid rätt att sitta i oskiftat bo enligt det landets lag, även om den avlidne var medborgare i annan nordisk stat och fem- | årsfristen inte utgått. Skall på grund av yrkande bodelning äga rum efter svensk medborgare med mindre än fem års hemvist i stat vars lag tillägger efterlevande make rätt att siita i oskiftat bo med bröstarvinge, tillämpas regeln i 13 kap. 12 § giftermålsbalken om rätt för efterlevande make att ta ut egendom till visst penningvärde (art. 2 andra stycket). Vid bodelning i anledning av makes död tillämpas i övrigt bestämmelserna om makars förmögenhetsförhållanden i 1931 års nordiska familjerättskonvention (art. 7).
I fråga om behörigheten att upprätta eller återkalla testamente tilllämpas också en kombination av nationalitets- och domicilprinciperna. Sådan fråga skall nämligen bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs. Om han då inte sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall testamentet eller återkallelsen även gälla om han hade rätt att vidta åtgärden enligt hemlandets lag (art. 9).
Beträffande testamentes form tillämpas såväl domicilprincipen som nationalitetsprincipen och regeln ”locus regit actum”. Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende på formen anses giltigt, om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare. Åtcerkallelse av testamente är däremot gällande
endast om därvid förfarits enligt lagen i stat där testator vid återkallelsen hade hemvist eller var medborgare (art. 8). Regeln ”locus regit actum” är sålunda inte tillämplig på återkallelse av testamente.
Fråga om testamentes eller återkallelses ogiltighet på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den stat där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs (art. 10). Bestämmelser i svensk eller finsk lag om bevakning och klander av testamente tillämpas, om den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige eller Finland (art. 11). Fråga om verkan av arvsavtal och av gåva för dödsfalls skull liksom även fråga huruvida gåva till arvinge skall anses som arvsförskott bedöms enligt lagen i fördragsslutande stat där arvlåtaren hade hemvist när rättshandlingen företogs (art. 12). Fråga om arvinges och testamentstagares ansvar för gäld efter medborgare i fördragsslutande stat skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där den döde hade hemvist (art. 17).
Boutredning, bodelning och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skall äga rum i enlighet med hemvistlandets Jag och även omfatta till boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat (art. 19). Härvid bedöms bl. a. fråga om rätt för efterlevande make att mot celler utan vederlag ta ut viss egendom enligt hemvistlandets lag (art. 20). Tvist om arv eller testamente m. m. efter medborgare i fördragsslutande stat som hade hemvist i sådan stat skall upptas av domstol i den stat vars lag enligt konventionen skall gälla i fråga om dödsbobehandlingen, dvs. domstol i hemvistlandet. I åtskilliga angivna fall är sådan domstol exklusivt behörig. I andra fall kan parterna enas om att hänskjuta tvisten till domstol i annan fördragsslutande stat — s. k. prorogation (art. 21). I fråga om erkännande och verkställighet av bl.a. domar som meddelats i fördragsslutande stat rörande rätt på grund av arv eller testamente, efterlevandes makes rätt eller ansvar för den dödes gäld tillämpas med visst förbehåll bestämmelserna i 1932 års nordiska domskonvention, när den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat (art. 28).
De interna svenska formkraven för upprättande och återkallelse av testamente finns i 10 kap. ärvdabalken. Huvudregeln är att testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen på ett i Jagen närmare angivet sätt. Vid sidan härav förekommer två former av nödtestamente. Beträffande testamentsvittnen gäller bl. a. att de skall ha fyllt 15 år. Återkallelse av testamente kan i princip ske formlöst. Testamente blir utan verkan, om testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande har återkallat sitt förordnande eller har förstört testamentshandlingen eller eljest otvetydigt givit till känna att förordnandet inte längre var uttryck för hans yttersta vilja. De finska be-
stämmelserna om upprättande och återkallelse av testamente — intagna i 10 kap. finska ärvdabalken -— överensstämmer väsentligen med de svenska. I Danmark och Island har man vid sidan av tostamente inför två vittnen möjlighet att upprätta testamente inför en notarie, och detta är också vanligt, åtminstone i Danmark. Testamentsvittnen skall ha fyllt 18 år. Testamente kan återkallas formlöst. Återkallelse av inbördes testamente (i Island alla gemensamma testamenten) skall för att vara giltig delges den andra parten, om det inte är uteslutet av särskilda skäl. Enligt en ny norsk arvslag den 3 mars 1972 krävs som huvudregel att testamente upprättas skriftligen med två vittnen som har fyllt 18 år ($$ 49, 52). Inbördes testamente får upprättas även av andra än äkta makar ($ 49). För återkallelse av testamente krävs att testator använt testamentsformen eller förstört testamentet eller strukit över det så att det på grund därav måste anses förstört (3 57). Återkallelse av inbördes testamente skall som huvudregel meddelas den andra testatorn för att bli giltigt. Testamentariskt förordnande förlorar sin giltighet bl. a. när det otvivelaktigt inte skall gälla på grund av ett förhållande som inträffat senare. Om nödtestamente gäller f.n. enligt isländsk rätt vissa avvikelser från de norska, danska, finska och svenska reglerna, vilka i huvudsak stämmer överens inbördes.
3 Haagkonventionen om testamentes form
3.1 Konventionens innehåll
Enligt art. I första stycket i Haagkonventionen om testamentes form skall ett testamentariskt förordnande anses giltigt till formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i en intern lag till vilken förelåg viss anknytning, Att hänvisning sker till intern lag innebär, att man skall bortse från internationellrättsliga regler i den anvisade lagen. Renvoiprincipen skall sålunda inte tillämpas.
Art. 1 uppräknar flera olika lagar som fakultativt får tillämpas. Dessa är a) lagen på den ort där testator upprättade förordnandet, b) lagen i stat där testator var medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död, c) lagen på ort där testator hade domicil antingen vid upprättandet eller vid sin död, d) lagen på ort där testator hade ”résidence habituelle” antingen vid upprättandet eller vid sin död, och e) i fråga om fast egendom, lagen på den ort där egendomen finns.
Om den lag till vilken hänvisning sker skulle ha ändrats mellan tidpunkten för testamentets upprättande och testators död blir frågan om testamentets giltighet till formen att bedöma enligt övergångsbestämmelserna i den tillämpliga lagen, åtminstone om ett tidigare ogiltigt testamente därigenom blir giltigt (jfr förklarande rapport av Henri
Batiffol, Conférence de la Haye de droit international privé, Actes et documents de la neuvieme session, Tome III, Forme des testaments, s.
171). |
Om testator hade medborgarskap resp. domicil i flera stater, får lagen i vilken som helst av dem tillämpas. När det gäller ”résidence habituelle” däremot utgår konventionen från att detta är ett faktiskt begrepp och att testator sålunda kan ha haft ”résidence habituelle” i konventionens mening endast på en enda ort vid varje särskild tidpunkt. Anledningen till att man i konventionen hänvisar såväl till ”domicile” som till ”résidence habituche” är enligt Batiffols rapport (s. 163) att man har velat beakta olika länders skiljaktiga definitioner av domicilbegreppet. Särskilt har man velat möjliggöra tillämpning av det engelska domicilbegreppet. Det framhålls emellertid i rapporten, att de båda begreppen i vissa länder sammanfaller. I en del länder torde skillnaden mellan begreppen närmast bero på att man opererar inte med ett faktiskt utan med ett legalt hemvistbegrepp (så att t. ex. gift kvinna har samma domicil som mannen, även om hon är bosatt på annan ort). Det hemvist som den legala definitionen anvisar kan då många gånger mer eller mindre framstå som fingerat, och en hänvisning till den faktiska vistelseorten utgör ett önskvärt komplement.
Ett testamente kan anses giltigt såväl om det följer av lagen i den stat där testator var medborgare eller hade hemvist när testamentet upprättades som om det följer av lagen i den stat där han var medborgare eller hade hemvist vid dödsfallet. Härav följer bl. a., att ett testamente, som var ogiltigt enligt lagen i den stat till vilken testator hade anknytning vid upprättandet, kan bli giltigt enligt lagen i stat till vilken han senare har fått anknytning.
I fråga om tillämpningen av lagen i den stat där testator tillhörig fast egendom är belägen följer av konventionstexten, att sådan tillämpning endast avser fast egendom i den staten, alltså inte annan egendom som tillhör testator.
Art. 1 andra stycket innehåller en bestämmelse som har avseende på stater med flerrättssystem. Om den nationella lagen, dvs. lagen i den stat där testator var medborgare, utgörs av ctt rättssystem som inte är enhetligt för hela landet, bestäms tillämplig lag enligt de regler som gäller enligt detta rättssystem eller, i brist på sådana regler, på grundval av den närmaste anknytning som testator hade till någon av de i systemet ingående rättsordningarna.
Enligt tredje stycket i art. 1 skall frågan huruvida testator hade domicil på viss ort avgöras enligt lagen på den orten. Denna bestämmelse avviker från den vanliga metoden att tolka anknytningsbestämmelserna enligt domstolslandets lag, Enligt art. 9 kan emellertid fördragsslutande stat förbehålla sig rätt att vid avgörande av frågan på vilken ort testator hade domicil tillämpa domstolsortens Jag.
Bestämmelser om återkallelse av testamente tas upp i art. 2. Enligt första stycket är art. 1 tillämplig på testamentariskt förordnande, varigenom ett förut upprättat förordnande återkallas. Enligt andra stycket skall återkallelse även anses giltig till formen, om återkallelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i någon av de lagar enligt vilka det återkallade förordnandet på grund av vad som sägs i art. 1 var giltigt.
Ett förordnande enligt första stycket kan avse enbart återkallelse av ett tidigare testamente och behöver sålunda inte innefatta ett nytt testamente. Återkallelse genom muntligt testamente omfattas av bestämmelsen. Däremot omfattas enligt rapporten från konferensen inte återkallelse som anses ha ägt rum på grund av ett faktum eller en rättshandling med annat ändamål, t. ex. äktenskaps ingående eller äktenskapsskillnad.
När andra stycket medger tillämpning av en Iag enligt vilken testamentet var giltigt, utesluter denna formulering tillämpning av en lag som kunde ha använts men med vars formföreskrifter testamentet faktiskt inte överensstämmer.
Enligt art. 3 inkräktar konventionen inte på nu gällande eller blivande bestämmelser i de fördragsslutande staterna, enligt vilka testamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättas enligt formföreskrifter i annan lag än som anges i art. 1 och 2. Intet hindrar sålunda fördragsslutande stat från att uppställa egna mera liberala regler än konventionen.
Art. 4 och 5 upptar vissa bestämmelser om konventionens tillämpningsområde.
Enligt art. 4 är konventionen tillämplig även på testamentariska förordnanden som har gjorts av två eller flera personer i samma handling. Frågan om tillåtligheten från materiell synpunkt av inbördes testamenten berörs inte av konventionen. Men om en fråga som hänför sig till inbördes testamente enligt domstolslandets internationellprivaträttsliga principer är att uppfatta som en formfråga, blir konventionen tillämplig. Verkan av att det ena men inte det andra förordnandet i ett inbördes testamente anses giltigt till formen regleras inte av konventionen. Konventionen är inte heller tillämplig på arvsavtal.
Enligt art. 5 anses bestämmelser, som med hänsyn till testators ålder, nationalitet eller andra personliga förhållanden hos honom begränsar annars tillåtna former för testamentariska förordnanden vara att hänföra till testamentes form. Detsamma gäller bestämmelser rörande behörighet att vara testamentsvittne. Som exempel på bestämmelser som omfattas av art. 5 kan nämnas föreskrifter att minderåriga och omyndiga endast får använda vissa typer av testamente. Däremot är konventionen inte tillämplig på frågor om behörighet att över huvud taget upprätta testamente.
Art 6—38 innehåller vissa bestämmelser om sättet för tillämpning av konventionen.
Enligt art. 6 skall de i konventionen upptagna bestämmelserna om tillämplig lag gälla oberoende av ömsesidighet. Konventionen är tilllämplig även om berörda personer inte är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller om den lag som enligt föregående artiklar i konventionen är tillämplig inte är lagen i sådan stat. Innebörden av art. 6 är alltså att de fördragsslutande staterna måste göra konventionens bestämmelser generellt tillämpliga.
Art. 7 innehåller en ordre public-regel, enligt vilken lag som är tilllämplig enligt konventionen inte kan åsidosättas annat än om dess tilllämpning skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för vederbörande stats rättsordning.
Enligt art. 8 äger konventionen tillämpning i alla de fall då testator avlidit efter ikraftträdandet. Fördragsslutande stat kan dock enligt art. 13 göra förbehåll om att tillämpa konventionen endast på testamentariska förordnanden som upprättats efter dess ikraftträdande. Enligt rapporten från konferensen skall, om testamente innehåller förordnande om sekundosuccession, tidpunkten för testators död — och alitså inte tidpunkten för den första testamentstagarens död -— vara avgörande för frågan om tillämpning av konventionen.
Art. 9—13 reglerar möjligheten att göra reservationer mot olika föreskrifter i konventionen. Art. 9 som rör bestämmelsen i art. 1 tredje stycket och art. 13 som rör art. 8 har uppmärksammats i det föregående. Enligt art. 10 kan fördragsslutande stat förbehålla sig att inte erkänna muntliga testamentariska förordnanden, annat än under extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och inte samtidigt är medborgare i annan stat. Enligt art. ZI kan fördragsslutande stat göra förbehåll att, i enlighet med föreskrifter i sin egen lag, under vissa särskilt angivna förutsättningar inte erkänna vissa former för utomlands upprättade testamentariska förordnanden. Sådant förbehåll har verkan endast med avseende på egendom som finns i den stat som har : gjort förbehållet. Enligt art. 12 slutligen kan fördragsslutande stat göra förbehåll om att från konventionens tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser som enligt dess lag inte är av arvsrättslig natur. Det kan t. ex. tänkas att enligt viss lag adoption kan ske eller ett utomiiktenskapligt barn erkännas genom testamente. Om en lag som innehåller sådana bestämmelser enligt domstolslandets internationella privaträtt är tillämplig på den föreliggande materiella frågan, skall frågan om formen också för ett sådant testamente bedömas enligt Haagkonventionen, om inte reservationsmöjligheten enligt art. 12 utnyttjas.
Enligt slutbestämmelserna i art. 14—20 är konventionen öppen för undertecknande och ratifikation av stater som var representerade vid Haagkonferensens nionde : session (art. 14). Konventionen har trätt i
kraft den 6 januari 1964 sedan tre stater deponerat sina ratifikationsinstrument. För stat som senare ratificerar konventionen träder den i kraft sextionde dagen efter det att statens ratifikationsinstrument har deponerats (art. 15). Stat som inte var företrädd vid Haagkonferensens nionde session kan ansluta sig till konventionen med verkan från sextionde dagen efter deposition av anslutningsinstrument (art. 16). Konventionen är sålunda öppen. Eftersom konventionsreglerna skall gälla utan krav på ömsesidighet, medför det inte någon ytterligare förpliktelse för konventionsstaterna att andra stater utan någon prövning kan ansluta sig till konventionen. Reservation enligt art. 9—13 skall göras senast isamband med ratifikation eller anslutning. Andra reservationer är inte tillåtna (art. 18). Bland övriga slutbestämmelser kan nämnas, att konventionen gäller för femårsperioder med tyst förlängning men kan uppsägas (art. 19).
3.2 Familjerättskommittén
I sin inledningsvis omnämnda PM angående formkrav för testamente m. m, anför familjerättskommittén, att rättshandlingar som vederbörande i en given situation har haft grundad anledning att anse som giltiga inte bör kullkastas enbart därför att de kommer under bedömning av svensk domstol och svensk internationell privaträtt blir tillämplig. Denna ståndpunkt har föranlett kommittén att vid utarbetandet av lagförslag rörande internationell äktenskapsrätt och arvsrätt godta alternativa anknytningsfakta i åtskilliga hänseenden, så att t..ex. en rättshandling skall anses giltig om den står i överensstämmelse med vederbörandes nationella lag eller med lagen i den stat där han har hemvist eller annan lag till vilken finns viss anknytning (se SOU 1969: 60). Liknande synpunkter ligger till grund för Haagkonventioncen. Självfallet är det enligt kommittén önskvärt att testamente, som upprättats enligt en lag som testator hade anledning anse tillämplig, inte blir ogiltigt till följd av formfel därför att en annan lag tillämpas efter testators död. De valmöjligheter som konventionen ger i fråga om tillämplig lag är enligt kommitténs mening fullt godtagbara från svensk synpunkt.
Kommittén framhåller vidare att konventionen har vunnit anslutning från åtskilliga betydelsefulla stater, såsom Frankrike, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Den befordrar sålunda rättslikheten på ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt område. Kommittén kan inte finna annat än att Sverige bör ratificera konventionen.
Ingen av reservationsmöjligheterna har utnyttjats i någon större utsträckning. Såvitt kommittén kan se finns det inte anledning för Sverige att göra någon reservation. Vad angår tillämpningen av domicilbegreppet (art. 1 tredje stycket och art. 9) är det önskvärt t. ex. att en tes-
tator kan använda engelsk form, om han enligt engelsk uppfattning har domicil i England. Sverige bör enligt kommitténs mening inte reservera sig mot muntliga testamenten (art. 10). Sådana testamenten kan f.n. godtas enligt regeln ”locus regit actum” i 1937 års lag. Reservationsmöjligheten enligt art. 11, som avser att täcka bestämmelser av internationellrättslig karaktär i vissa främmande lagar, är inte aktuell för vår del. Bestämmelsen i art. 12 kan enligt kommittén föranleda tvekan om verkan av konventionen med avseende på frågor som inte rör testators kvarlåtenskap. För att konventionen skall tillämpas på sådana fall krävs att det av svensk intern eller internationell rätt följer att den åtgärd som är i fråga kan företas genom testamente. Under denna förutsättning torde det inte finnas något att invända mot att frågan om formen för sådant testamente bedöms enligt konventionen. Vad slutligen angår reservationsmöjligheten enligt art. 13 angående tiden för konventionens ikraftträdande anför kommittén, att konventionens regel i art. 8 beträffande ikraftträdandet står i god överensstämmelse med de principer som i motsvarande fall tillämpas i intern svensk rätt.
Vid kommitténs överläggningar med de sakkunniga från Danmark, Finland och Norge uppnåddes enighet om att konventionen borde kunna ratificeras utan några reservationer.
Kommittén framhåller att en svensk ratifikation av konventionen förutsätter ändring av bestämmelserna om testamentes form i nordiska aryskonventionen och i gällande svensk internationell rätt. Kommittén har upprättat förslag till sådana ändringar.
3.3 Departementspromemorian
3.3.1 Fråga om ratifikation av Haagkonventionen
I departementspromemorian framhålls att det sedan familjerättskommittén år 1969 föreslog att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera Haagkonventionen inte inträffat något som väsentligen ändrat förutsättningarna för bedömningen av denna fråga. Genom Haagkonventionen främjas enheten på ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt internationellrättsligt område. Enligt promemorian synes den reglering av ämnet som konventionen innehåller fullt godtagbar från saklig synpunkt. Konventionen gör det som regel möjligt att upprätthålla giltigheten av ett testamente i fråga om formen, när detta upprättats enligt en lag till vilken testator hade rimlig anknytning.
Familjerättskommittén har i sitt betänkande (SOU 1969: 60) Internationell äktenskaps- och arvsrätt lagt fram förslag till ny lag om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo, innehållande bl. a. bestämmelser om testamentes form som grundar sig på Haagkonventionen. I departementspromemorian berörs frågan om Sverige bör avvakta
med ratifikation av Haagkonventionen tills ställning tagits till familjerättskommitténs förslag i övrigt, så att aktuella ändringar på den internationella arvsrättens område kan genomföras i ett sammanhang. Den fortsatta behandlingen av familjerättskommitténs förslag — som har visst samband med familjelagssakkunnigas arbete på en översyn av den interna svenska familjerätten — måste dock under alla omständighe- ter ta åtskillig tid i anspråk. Sverige har redan år 1961 undertecknat Haagkonventionen och bör därför inte dröja ytterligare med att ratificera den, om inte särskilda skäl talar mot en ratifikation. Konventionen har numera tillträtts av flera betydelsefulla stater, varför skälen för en svensk ratifikation snarast har vuxit i styrka. Från dansk och finsk sida är man beredd att ratificera Haagkonventionen, och i Island är man i vart fall beredd att medverka till sådan ändring av nordiska arvskonventionen att övriga nordiska stater kan ratificera Haagkonventionen.
I promemorian föreslås på nu anförda skäl att Sverige ratificerar Haagkonventionen. Enligt promemorian synes det inte föreligga anledning för Sverige att utnyttja någon av de möjligheter till reservation som konventionen ger. Inte heller från dansk eller finsk sida torde några reservationer vara aktuella.
3.3.2 Åtgärder som krävs för att göra en ratifikation av Haagkonventionen möjlig
De fördragsslutande staterna förpliktar sig genom Haagkonventionen att generellt tillämpa konventionens regler om tillämplig lag i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Den innehåller inte något förbehåll för äldre konventioner. Konventionen hindrar inte att testamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättats enligt formföreskrift i annan lag än som är tillämplig enligt konventionen. Däremot får fördragsslutande stat inte uppställa strängare krav för giltighet än konventionen medger. Varken 1937 års lag eller nordiska arvskonventionen ger samma frihet vid valet av tillämplig lag som Haagkonventionen. De måste därför ändras.
Det synes enligt departementspromemorian inte föreligga något behov av att ta med ytterligare anknytningsfakta för valet av tillämplig lag än dem som är uppräknade i Haagkonventionen. Vid de nordiska överläggningarna har enighet nåtts om att den internordiska regleringen — i motsats till vad som torde vara fallet beträffande Haagkonventionen — bör omfatta även tillämplig lag i fråga om formlös återkallelse av testamente. Något hinder härför finns inte enligt Haagkonventionen. Enighet har också förelegat om att formlösa återkallelser bör behandlas enligt samma regler som de återkallelser genom testamentariska förordnanden som faller under Haagkonventionen.
Den reglering varom man sålunda vid de nordiska överläggningarna
enats för den nordiska arvskonventionens vidkommande — och som sammanfattningsvis kan beskrivas som en transformering av Haagkonventionens bestämmelser med det tillägget att de skall tillämpas också i fråga om formlös återkallelse av testamente — synes från svensk synpunkt lämplig också i förhållande till andra rättssystem än de nordiska. Motsvarande ändringar bör därför enligt promemorian göras i 1937 års lag.
I promemorian framläggs förslag till erforderliga ändringar i 1937 års lag och i den nordiska arvskonventionen.
3.3.3 Förslag till ändring i 1937 års lag
Bestämmelser om tillämplig lag för testamente och återkallelse av testamente finns i I kap. 4 § 1937 års lag. I promemorian föreslås att bestämmelserna i denna paragraf anpassas till reglerna i Haagkonventionen.
I detta sammanhang diskuteras bl.a. de i Haagkonventionen som sidoordnade anknytningsfakta upptagna begreppen domicil och ”résidence habituelle”. I förslaget till ändring i 1937 års lag används uttrycket ”hemvist”, vilket avser att täcka begreppet ”résidence habituclle”. Det har upprepade gånger i samband med Haagkonferensens arbete förklarats att ”résidence habituelle” är ett faktiskt begrepp. Detta torde dock enligt promemorian inte hindra att viss hänsyn tas också till testators avsikter när det gäller att bedöma om vistelsen i ett land är stadigvarande (habituclle). ”Résidence habituelle” i 1955 års Haagkonvention om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker och i 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av av-
göranden om underhåll till barn motsvaras också av ”hemvist” i de
svenska lagar (1964: 528 resp. 1965: 723) varigenom konventionsregleringen införlivats med svensk rätt. Vid de nordiska överläggningarna rörande Haagkonventionen om testamentes form har från svensk sida uttalats önskan att använda uttrycket ”hemvist” och för dansk och norsk del har valts uttrycken ”bopel” resp. ”bopel”.
Uttrycket domicil i Haagkonventionen syftar på det legala domicilbegreppet i olika rättssystem, bl. a. det engelska. Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet om att detta begrepp bör få direkt motsvarighet i de nordiska texterna. Det skulle dock vara missvisande att i den nordiska arvskonventionen uppta hemvist och domicil som sidoordnade begrepp eftersom något från hemvistet skilt domicil inte kan tänkas förekomma i de nordiska länderna. Också i svensk lagtext skulle det te sig främmande att ställa samman hemvist och domicil. Härtill kommer att enligt konventionens huvudregel frågan om testator hade domicil på viss ort skall bedömas enligt lagen på den orten. För att Haagkonventionens krav skall tillgodoses föreslås därför att det i 1937 2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 175
års lag tas upp en särskild bestämmelse av innebörd att, om testator enligt lagen på främmande ort hade domicil på den orten, detta domicil får åberopas i stället för hemvist i fall som avses i paragrafen.
Konventionens bestämmelser om återkallelse av testamentariska förordnanden kan enligt promemorian erbjuda vissa tolkningssvårigheter. Om man antog att konventionen lägger hinder i vägen för sådan formlös återkallelse som kan ske enligt bl. a. svensk rätt, skulle Sverige knappast kunna ratificera konventionen. Emellertid kan enligt promemorian inte antas att så skulle vara förhållandet. Däremot synes det vara klart att åtminstone art. 2 första stycket avser endast återkallelser som sker genom testamentariska förordnanden. Det är något oklart om andra stycket i art. 2 har ett vidare tillämpningsområde än första stycket. Den meningen har åtminstone framförts, att en formlös återkallelse skulle falla under konventionen, om testamentet upprättats enligt cn lag som tillåter sådan återkallelse, vilket är fallet med t.ex. de danska, finska och svenska lagarna. Det är emellertid också möjligt att andra stycket anknyter till bestämmelsen i första stycket. Intet hindrar enligt promemorian, att det sålunda oreglerade området behandlas enligt samma regler som gäller för de återkallelser som konventionen omfattar. Detta är också innebörden av den i promemorian föreslagna ändringen i 1937 års lag.
I promemorian behandlas härefter bestämmelserna i Haagkonventionen och i 3 kap. I $ 1937 års lag om stater med flerrättssystem. Både enligt konventionen och enligt svensk lag skall, när den nationella lagen utgörs av ett rättssystem som inte är enhetligt för hela landet, tillämplig lag bestämmas enligt de regler som gäller härom enligt lagen i vederbörande land. Däremot skiljer sig konventionen och den svenska lagen åt när det gäller bestämmandet av tillämplig lag då regler härom saknas i landet i fråga. Den svenska regeln i 1937 års lag har motsvarighet i 7 kap. 1 § lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Om Sverige ratificerar Haagkonventionen om testamente bör dess bestämmelser angående stater med flerrätissystem införlivas med svensk rätt såvitt angår testamentes form. Konventionens bestämmelser, som har motsvarighet i ett par andra Haagkonventioner, synes enligt promemorian lämpa sig bättre som internationellrättslig huvudregel än gällande bestämmelser i svensk rätt, Familjerättskommittén har också i sina förslag till ny lagstiftning om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap resp. dödsbo upptagit regler som nära ansluter till regeln i Haagkonventionen om testamentes form. Med hänsyn härtill föreslås nu att 3 kap. 1 § 1937 års lag ändras till överensstämmelse med Haagkonventionen inte bara i fråga om testamentes form utan för alla frågor som avses i lagen.
I promemorian påpekas slutligen att ordre public-regeln i art. 7 i Haagkonventionen täcks av 1 kap. 12 § i 1937 års lag, där det före-
skrivs att bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket inte får vinna tillämpning här.
3.3.4 Förslag till ändringar i den nordiska regleringen
I promemorian redovisas de förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen om vilka enighet har nåtts vid de nordiska överläggningarna.
Art. 8 i konventionen, som behandlar testamentes form, avser f.n. endast fall då testator vid sin död vad medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat. Denna begränsning föreslås alltjämt skola gälla, bl. a. därför att följande artiklar i konventionen bygger på den. Konventionen reglerar f.n. endast sådana fall då testamente har upprättats enligt lagen i fördragsslutande stat. Att upprätthålla denna begränsning synes enligt promemorian inte Jämpligt. Eftersom enligt Haagkonventionen samma regler skall gälla för situationer med anknytning till stater utanför Norden som för internordiska förhållanden skulle en sådan begränsning i den nordiska konventionen bli missvisande. Den föreslagna lydelsen av art. 8 reglerar därför alla fall då testator vid sin död var medborgare i nordisk stat och hade hemvist i sådan stat.
De föreslagna nya bestämmelserna i art. 8 ansluter till Haagkonventionens regler om tillämplig lag. I likhet med vad som förordas beträffande 1937 års lag föreslås att samma regler skall gälla också i fråga om sådan återkallelse av testamente som inte sker i form av ett testamentariskt förordnande. Vidare föreskrivs i förslaget att bestämmelserna om upprättande av testamente har motsvarande tillämpning också i fråga om ändring av testamente. Från svensk synpunkt är detta en självklarhet, varför motsvarande föreskrift saknas i förslaget till ändring i 1937 års Jag.
I likhet med vad som föreslås beträffande 1937 års lag har i förslaget tagits upp en bestimmelse av innebörd att, om testator enligt lagen i inte fördragsslutande stat hade domicil i den staten, detta domicil får åberopas i stället för hemvist i fall som avses i artikeln. Av hänvisningen till vad som sägs om hemvist följer enligt promemorian att även domicil utgör en anknytning till viss ort, och att det sålunda är lagen på denna ort som skall tillämpas, om särskilda lagar gäller för olika områden av den främmande staten.
I övrigt har det enligt promemorian inte ansetts behövligt att belasta den nordiska konventionen med bestämmelser som saknar betydelse när det gäller tillämpningen av nordisk lag men som kan behövas när den nordiska konventionen medför tillämpning av lagen i utomnordisk stat. Därför föreslås i art. 8 en bestämmelse att, om i övrigt enligt artikeln uppstår fråga om tillämpning av lagen i inte fördragsslutande stat, de allmänna regler som gäller härom i varje fördragsslutande stat skall tillämpas. Bestämmelsen syftar enligt promemorian på de regler om ordre public och om stater med flerrättssystem som skall gälla för till-
Prop. 1973: 175 | 20
lämpning av Haagkonventionen utanför nordiska förhållanden. Dessa regler återfinns för Sveriges vidkommande i 1937 års lag.
I promemorian erinras om art. 12 första stycket i nordiska arvskonventionen. Denna bestämmelse innebär bl.a. att fråga om bindande verkan av gåva för dödsfalls skull skall bedömas enligt lagen i den av staterna där arvlåtaren (givaren) hade hemvist när rättshandlingen företogs, om arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat. Enligt svensk lag (17 kap. 3 § andra punkten ärvdabalken) är utfästelse om gåva, som inte får göras gällande under givarens livstid, giltig bara såvitt följer av vad som är föreskrivet i fråga om testamente. Uppkommer vid tillämpning av nordiska arvskonventionen fråga om en handling, som betecknats som gåvobrev men materiellt sett är ett testamente, är giltig till formen, skall denna fråga bedömas enligt reglerna i art. 8. Däremot är dessa regler inte tillämpliga på arvsavtal.
I departementspromemorian föreslås sålunda att 1937 års lag och den nordiska arvskonventionen får i sak överensstämmande regler om tilllämplig lag i fråga om formen för testamente och för återkallelse av testamente, Regleringen i den nordiska konventionen föreslås bli införlivad med svensk rätt genom ändring i lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. Eftersom den nordiska konventionens regler om tillämplig lag i sak överensstämmer med dem som föreslås införda i 1937 års lag, synes det enligt promemorian tillräckligt att göra en allmän hänvisning till denna lag. En sådan allmän hänvisning föreslås intagen i 9 8 lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.
4 Övriga ändringar i den nordiska arvskonventionen
I departementspromemorian föreslås i övrigt vissa ändringar i nordiska arvskonventionen som innebär en anpassning av huvudsakligen teknisk natur till ny nordisk arvslagstiftning.
4.1 Art. 1, 2 och 7
Enligt art. 2 första stycket har efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, om detta följer av lagen i den stat där den avlidne hade hemvist. Hade den avlidne inte hemvist där sedan minst fem år kan dock bröstarvinge — med visst förbehåll — yrka att bodelning skall ske, om han har rätt till det enligt lagen i den stat där den. avlidne var medborgare, Enligt artikelns andra stycke gäller att när sådan bodelning skett efter svensk medborgare efterlevande maken har den rätt att ta ut egendom till visst penningvärde som är föreskriven i
svensk lag. Bestämmelsen syftar på regeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken, vilken ger maken rätt att — i andra fall än då den avlidne efterlämnar barn under sexton år som inte är också efterlevande makens barn — av giftorättsgodset, såvitt det räcker, ta ut egendom till så stort värde att den jämte egendom som kan enskilt tillhöra maken motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Svenska makar, som har tagit hemvist i annan nordisk stat, blir enligt nordiska familjerättskonventionen underkastade hemvistlandets lag i fråga om egendomsordning i äktenskapet. Om nämnda rätt att ta ut egendom till visst belopp behandlades som en bodelningsregel, skulle den inte bli tillämplig när makarna hade hemvist i annat nordiskt land. Om enligt arvskonventionen bodelning skulle äga rum på yrkande av bröstarvinge, när makarna hade hemvist i Danmark, Island eller Norge, skulle därför, om annat inte föreskrevs, den svenska maken gå miste om såväl rätten att sitta i oskiftat bo på grund av hemvistlandets fag som förmånen att ta ut egendom till visst värde enligt svensk lag. Särregeln i
art. 2 andra stycket i nordiska arvskonventionen har tillkommit för att
förebygga ett sådant resultat.
Även i Danmark, Finland och Norge har numera införts bestämmelser som ger efterlevande make en liknande rätt som den svenska ”basbeloppsregeln” eller som fyller samma funktion.
Samtliga nu åsyftade bestämmelser avser att tillgodose efterlevande makes skäliga behov vid uppgörelse i anledning av den först avlidnes död. Om detta behov tillgodoses inom ramen för egendomsordningen eller arvsrätten är en rent teknisk fråga. I internordiska förhållanden är det nödvändigt att efterlevande makens rätt enligt de åsyftade bestämmelserna samordnas särskilt med rätten att sitta i oskiftat bo enligt dansk, isländsk och norsk lag. Detta kan enligt promemorian bäst ske genom att den särskilda rätten att ta ut egendom till visst värde alltid behandlas som en arvsrättslig förmån, oavsett om den genom sin placering i den interna lagstiftningen ter sig som cen arvsrättslig regel eller en bodelningsregel. Enligt nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket nordiska arvskonventionen skall bestämmelserna i första och andra styckena om tillämplig lag beträffande rätten till arv tillämpas också på vissa speciella frågor, nämligen efterlevande makes rätt att sitta i oskiftat bo när bröstarvinge ej finns och sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott. Om efterlevande makes rätt enligt ”basbeloppsregeln” och motsvarande bestämmelser i andra nordiska länder förs in under denna föreskrift, uppnås att förmånerna i fråga blir att bedöma enligt samma lag som är tillämplig på rätten till arv efter den avlidne, det s. k. arvsstatutet.
Den begränsning som art. 1 tredje stycket innehåller i fråga om till-
lämpning av arvsstatutet på rätten till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen, nämligen att det skall vara fråga om sådan rätt enligt hemlandets lag, torde enligt promemorian sammanhänga med att vid tiden för nordiska arvskonventionens tillkomst endast den svenska arvslagen hade bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap. Numera finns emellertid sådana bestämmelser också i den danska, finska och norska arvslagstiftningen. Med hänsyn härtill bör den nuvarande begränsningen, att det skall vara fråga om rätt till underhållsbidrag enligt hemlandets lag, utgå.
Mot bakgrund av det nu anförda föreslås i promemorian att det i art. I tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i första och andra styckena om rätt till arv skall tillämpas också i fråga om efterlevande makes rätt att sitta i oskiftat bo, när bröstarvinge inte finns, och på sådan rätt till bidrag till uppehälle och utbildning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller efterlevande make. Detsamma skall gälla rätt för efterlevande make att ur boet ta ut egendom intill visst penningvärde,
Om en bestämmelse som omfattar bl. a. regeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken sålunda tas upp i art. 1 tredje stycket, kan nuvarande bestämmelse i art. 2 andra stycket utgå. Detta föranleder en redaktionell ändring 1 art. 7.
Medan i art. 1 tredje stycket i förslaget upptas regler om rätt för efterlevande make att ta ut egendom till visst penningvärde, innehåller art. 20 en regel om efterlevande makes rätt att vid bodelning ta ut viss egendom, mot eller utan vederlag. Denna rätt skall bedömas enligt den lag som är tillämplig på förfarandet vid boutredning, bodelning och arvskifte, dvs. lagen i den stat där den avlidne vid sin död hade hemvist. Någon ändring av art. 20 har inte ifrågasatts. I promemorian påpekas att den anförda regeln har större räckvidd nu än när nordiska arvskonventionen kom till, eftersom bl. a. efterlevande makes rätt till makarnas bostad enligt den svenska lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad går in under regeln.
De föreslagna konventionsändringarna föranleder ändring i 2 och 8 §§ lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.
4.2 Art. 4 och 5
Art. 4 i konventionen innehåller specialbestämmelser med anledning av regler i dansk rätt om s. k. tilsynsverge. Dessa regler har avskaffats genom den nya danska arvslagen. Under de nordiska överläggningarna
har från danskt håll anförts att art. 4 på grund härav bör upphävas.
Från övriga länders sida har man inte haft något att crinra mot detta. Upphävs art. 4, bör också hänvisningen till denna artikel i art. 5 utgå.
Förslaget om ändring i konventionen i denna del föranleder upphä-
vande av 6 § lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.
4.3 Art. 11
Enligt art. 11 i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall, om medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade hemvist i Finland eller Sverige, där gällande Iag vinna tillämpning i fråga om bevakning och klander av testamente.
Vid arvskonventionens tillkomst var det bara finsk och svensk rätt som hade bestämmelser om bevakning och klander av testamente. Bevakningsinstitutet var sålunda okänt i dansk, isländsk och norsk rätt. I den nya norska arvslagen har emellertid upptagits en bestämmelse ($ 70) av innehåll, att rätt enligt testamente kan göras gällande bara om minst en av testamentstagarna har gjort anmälan till skifteretten inom sex månader från det att han fick kännedom om testamentets innehåll och testators död. Anmälan krävs dock inte, om skifteretten eller minst en av dem, som annars skulle få den del av arvet som förordnandet avser, på annat sätt har fått kännedom om testamentet innan anmälningsfristen har löpt ut för alla testamentstagarna. Invändning om att testamentariskt förordnande är ogiltigt kan inte göras gällande av arvinge eller testamentstagare, om inte minst en av arvingarna cller testamentstagarna har gjort anmälan till skifteretten inom sex månader från det att han fick kännedom om förordnandet och testators död samt grunden för påstående att testamentet är ogiltigt. Rätten att göra invändning mot förordnandet bevaras likväl i den mån sådan anmälan skett till envar av testamentstagarna.
Från norsk sida har man vid de nordiska överläggningarna inte velat jämställa den nya ordningen i Norge med bevakning och klander av testamente enligt finsk och svensk rätt. Man har emellertid från norsk sida önskat, att i art, 11 införs ett nytt andra stycke av innehåll, att bestämmelser 1 norsk lag om att rätt på grund av testamente och invändningar mot giltigheten av testamente skall göras gällande inom vissa frister också skall tillämpas i fråga om testamente efter medborgare i annan fördragsstutande stat som vid sin död hade hemvist i Norge. Mot det norska önskemålet har de andra nordiska ländernas representanter inte haft något att erinra.
Den föreslagna ändringen i art. 11 föranleder inte någon ändring i svensk lag.
4.4 Art. 28
Enligt art. 28 första stycket i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall bestämmelserna om erkännande och verkställighet
av dom eller förlikning i konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar också tillämpas på dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande makes rätt celler om ansvarighet för den dödes gäld, såframt den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådant stat. Enligt andra stycket skall vissa i konventionen den 16 mars 1932 meddelade särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande tillämpas bara när domen rör efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.
I promemorian crinras om pågående överläggningar mellan företrädare för de nordiska justitiedepartementen om att upphäva 1932 års nordiska domskonvention och i stället ta in bestämmelser om erkännande och verkställighet av nordiska domar i särskilda sakligt sett ensartade Jagar i de olika länderna. Lagarna avses skola stödja sig på en allmänt hållen konventionsbestämmelse om erkännande och verkställighet av domar som meddelats i nordisk stat. Förslag till svensk lagstiftning i ämnet har lagts fram av justitierådet Lars Welamson i en år 1970 avlämnad promemoria (Ds Ju 1970: 20) med förslag till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Förslaget har därefter överarbetats inom justitiedepartementet i samråd med företrädare för övriga nordiska länder.
Avsikten har varit att i de särskilda domslagarna ta in bestämmelser om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, när den döde var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge celler Sverige och hade hemvist i en av dessa stater. Det är därför enligt promemorian tillräckligt att i den nordiska arvskonventionen hänvisa till de särskilda lagarna om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.
I promemorian föreslås därför att det i art. 28 tas in en hänvisning till lagen i den stat där erkännande eller verkställighet begärs.
Med hänsyn till den utformning som bestämmelserna om dom mot utebliven svarande föreslås få i lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område behövs enligt promemorian inte någon motsvarighet till de föreskrifter i ämnet som nu upptas i art. 28 andra stycket i arvskonventionen. Dessa bestämmelser föreslås därför utgå.
5 Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige ratificerar Haagkonventionen utan förbehåll. Stockholms tingsrätt anför att den nu ak-
Prop. 1973: 175 . 25
tuella konventionen rör ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt område och att den bör ratificeras av Sverige. Konventionens värde ökas av att den har utformats som en uniform internationellprivaträttslig lag, vilket medför en önskvärd förenkling av det internationell-privaträttsliga systemet inom ifrågavarande område. Kamrmarkollegiet framhåller bl. a. att det är högst tillfredsställande att ett testamente blir giltigt om det har upprättas enligt någon av de lagar en testator rimligen kunnat räkna med som tillämpliga. Vidare underlättas prövning från internationell-privaträttslig synpunkt huruvida ett testamente har upprättats i laga form.
Svea hovrätt förklarar sig instämma i promemorians förslag att Sverige nu ratificerar Haagkonventionen utan att avvakta att ställning tas till familjerättskommitténs förslag till ändringar i 1937 års lag i övrigt.
De erinringar som framställs i remissyttrandena mot de föreslagna ändringarna i den nordiska arvskonventionen samt 1935 och 1937 års Jagar har huvudsakligen redaktionell karaktär.
Svea hovrätt tar upp Haagkonventionens uttryck ”résidence habituelle”. Hovrätten finner det inte nödvändigt att i detta sammanhang gå in på tolkningsfrågor och erinrar inte mot att i konventionstexten utan närmare förklaring uttrycket återges på svenska med ”hemvist”. Uttrycket hemvist är emellertid inte entydigt och hovrätten vill fästa uppmärksamheten på de komplikationer som följer om man skärper kraven på att hemvistet skall vara stadigvarande genom att lägga större vikt vid vederbörandes avsikt att stanna Kvar i landet viss tid. Hovrätten hänvisar här till sitt remissyttrande över familjerättskommitténs tidigare nämnda betänkande (SOU 1969: 60). I detta yttrande framhöll hovrätten bl. a. att skilda hemvistbegrepp förekommer såväl i den interna svenska som i den svenska internationell-privaträttsliga lagstiftningen. Hovrätten vände sig mot ett uttalande av familjerättskommittén (SOU 1969: 60 s. 155) att begreppet ”résidence habituclle” inte på något avgörande sätt skiljer sig från det nordiska internationell-privaträttsliga hemvistbegreppet. Hovrätten ansåg sig ha stöd för uppfattningen att med termen ”résidence habituelle” förstås ett faktiskt, mera be- ' gränsat hemvistbegrepp.
De nya lagvalsregler som föreslås beträffande länder med flerrättssystem anses av Svea hovrätt kunna godtas. Hovrätten ifrågasätter emellertid om inte också bestämmelserna i 7 kap. 1 8 1904 års Jag redan nu bör ändras på motsvarande sätt.
Svea hovrätt berör också frågan om innebörden av art. 2 första stycket i Haagkonventionen. Hovrätten ställer sig tveksam till den tolkning som ges i promemorian att bestämmelsen endast avser återkallelser som sker genom testamentariska förordnanden, varigenom ”formlös återkallelse” skulle ha lämnats utanför konventionsregleringen. Tolkningsfrå-
gan är emellertid av mindre betydelse i detta sammanhang, eftersom den föreslagna ändringen i 1937 års lag är förenlig med konventionen vilkendera tolkningen som än är den riktiga.
6 Föredraganden
6.1 Allmänna synpunkter
Internationell-arvsrättsliga frågor som rör förhållandet till andra stater än våra nordiska grannländer regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Lagen grundar sig inte på någon internationell konvention. Dess bestämmelser om arv och testamente bygger på nationalitetsprincipen. I fråga om testamentes form tilllimpas den regeln att en rättshandlings form får bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingen företogs, ”locus regit actum”, vid sidan av testators personalstatut, dvs. lagen i det land där han var medborgare vid den tidpunkt då testamentet upprättades.
I fråga om förhållandet till de nordiska grannländerna gäller särskilda regler enligt 1934 års konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning. Bestämmelserna i konventionen har för Sveriges del upptagits i tre olika lagar, nämligen lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m., lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, samt lagen (1935: 46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Konventionen grundar sig i fråga om rätten till arv på cen kompromiss mellan nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgörande vikt Jäggs vid domicilets varaktighet och gränsen för tillämpning av nationalitetsprincipen dras vid ett femårigt domicil. I andra hänseenden än i fråga om arvsrätten gäller huvudsakligen domicilprincipen. I fråga om testamentes form tillämpas såväl domicilprincipen som nationalitetsprincipen och regeln ”locus regit actum”. Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall sålunda i avseende på formen anses giltigt om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättande hade hemvist eller var medborgare. Återkallelse av testamente är däremot gällande endast om därvid förfarits enligt lagen i den stat där testator vid återkal- Jelsen hade hemvist eller var medborgare.
De arvsrättsliga reglerna varierar i hög grad från land till land. De formföreskrifter för testamente som upptas i skilda lagar uppvisar också ett stort antal variationer. Även lagvalsreglerna växlar i de olika staternas internationell-privaträttsliga lagstiftning. Medan många stater
respekterar formreglerna på den ort där testamente upprättats, hänvisar andra till arvsstatutet och åter andra till lagen i den stat där testator var medborgare eller hade hemvist eller där hans egendom finns. De flesta rättssystem förutser möjlighet att tillämpa flera av de angivna lagarna. Nu angivna förhållanden leder till en påtaglig osäkerhet huruvida ett testamente kommer att anses som giltigt till formen när anknytning finns till flera rättssystem.
Haagkonferensen för internationell privaträtt har år 1961 antagit en konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, avsedd att ge största möjliga valfrihet i fråga om tillämplig lag. Med konventionens bestämmelser nås också större rättslig enhet så att frågan om testamentes giltighet med avseende på formen bedöms enligt samma lag eller lagar oavsett i vilken fördragsslutande stat frågan blir aktuell. Enligt konventionen skall testamente anses giltigt till formen, om testamentet i det hänseendet uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller lagen i stat där testator vid upprättandet celler vid sin död var medborgare eller, i fråga om fast egendom, där egendomen är belägen. Konventionen har ratificerats av ctt flertal stater, däribland Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Norge. Den har undertecknats men ännu inte ratificerats av bl. a. Danmark, Finland och Sverige.
Anslutning till Haagkonventionen från nordiskt håll medför behov av vissa ändringar i den nordiska arvskonventionen. Överläggningar har därför ägt rum i denna fråga mellan företrädare för de nordiska länderna. Härvid har man från dansk, finsk, norsk och svensk sida enats om att förorda ratifikation av Haagkonventionen, Norge har, som nämnts, sedermera ratificerat denna. I Island är man i vart fall beredd att medverka till de ändringar i nordiska arvskonventionen som bör genomföras i anslutning till ratifikation av Haagkonventionen, och vid överläggningarna har förslag till sådana ändringar upprättats. I detta sammanhang har också tagits upp vissa frågor om ändringar i nordiska arvskonventionen som föranleds av dels nytillkommen arvslagstiftning i de olika länderna dels pågående arbete på en samnordisk lagstiftning om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.
I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1971: 21) har föreslagits att Sverige skall ratificera Haagkonventionen. Förslaget har vid remiss vunnit allmän anslutning från de hörda instanserna.
För egen del anser jag att Haagkonventionen innefattar en lämplig reglering av frågan om tillämplig lag rörande testamentes form. Den leder i praktiken till att ett testamente kan godtas från formell synpunkt så snart det uppfyller de legala formkraven i någon stat till vilken det
föreligger rimlig anknytning. Risken för att ett testamente med internationell anknytning skall underkännas på formella grunder blir därför mycket ringa. Även om det praktiska behovet av en konventionsreglering är begränsat har det otvivelaktigt sitt värde att frågan får en enhetlig lösning i olika länder. Av nu anförda skäl tillstyrker jag att Sverige ratificerar Haagkonventionen. Något skäl att dröja med ratifikationen i avvaktan på den översyn av de arvsrättsliga reglerna som ingår i familjelagssakkunnigas uppdrag föreligger inte. Sverige har vidare inte anledning att utnyttja någon av de möjligheter till reservation som konventionen erbjuder.
De fördragsslutande staterna förpliktar sig genom Haagkonventionen att generellt tillämpa konventionens regler om tillämplig lag i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Fördragsslutande stat får inte uppställa strängare krav för giltighet än konventionen medger. Varken 1937 års lag eller nordiska arvskonventionen ger samma frihet vid valet av tillämplig lag som Haagkonventionen. De behöver därför ändras.
I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har lagts fram förslag till ändringar i 1937 års lag och i nordiska arvskonventionen som kan sägas innebära en transformering av Haagkonventionens bestämmelser med det tillägget att de skall tillämpas även i fråga om formlös återkallelse av testamente. Mot förslaget i denna del har inte framförts några crinringar i sak under remissbehandlingen. Även jag anser den föreslagna regleringen lämplig. Jag har inte heller något i sak att erinra mot de förslag till ändringar i den nordiska regleringen i öv- Tigt som har framlagts i promemorian.
6.2 Upprättade förslag
Efter remissbehandlingen av departementspromemorian har ytterligare nordiska överläggningar ägt rum. Härvid har utarbetats slutligt förslag till överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Vidare har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,
2. lag om ändring i lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.
Rörande den närmare innebörden av de upprättade förslagen vill jag ytterligare anföra följande.
Prop. 1973: 175 | 29
6.3 Specialmotivering
6.3.1 Nordiska arvskonventionen Art. 1
I Danmark, Finland och Norge har numera införts bestämmelser som motsvarar den svenska regeln i 13 kap. 12 5 andra stycket giftermålsbalken om rätt för efterlevande make att få ut egendom till visst värde ur boet eller som fyller samma funktion. Efterlevande makes rätt bör i nämnda hänsecnde samordnas med rätten att sitta i oskiftat bo enligt dansk, isländsk eller norsk lag. Detta kan, såsom föreslagits, bäst ske genom att den särskilda rätten att ta ut egendom till visst värde behandlas som en arvsrättslig förmån, Enligt nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket skall bestämmelserna i första och andra styckena om tillämplig lag beträffande rätten till arv tillämpas också på bl. a. frågan om efterlevande makes rätt att sitta i oskiftat bo när bröstarvinge ej finns. Om efterlevande makes rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken och motsvarande bestimmelser i andra nordiska länder förs in under denna föreskrift, uppnås att förmånerna i fråga blir att bedöma enligt samma lag som är tillämplig på rätten till arv efter den avlidne. Mot förslaget har inte framställts någon erinran och artikeln har ändrats i enlighet härmed.
Följande i promemorian nämnda två exempel kan belysa den föreslagna regelns innebörd. Svenska makar har sedan mindre än fem år hemvist i Danmark och bröstarvinge yrkar i anledning av ena makens död att bodelning skall äga rum. Svensk lag blir då tillämplig på rätten till arv efter den avlidne. Trots att enligt nordiska familjerättskonventionen makarnas egendomsordning bestäms enligt dansk lag, får efterlevande make den rätt att ta ut egendom till ett värde motsvarande fyra basbelopp som tillkommer honom enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken. Samtidigt tillämpas i förekommande fall reglerna om underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen i 8 kap. ärvdabalken. Om under motsvarande förutsättningar fråga är om två finska medborgare, som hade hemvist I Sverige, och bröstarvinge yrkar att finsk lag skall tillämpas beträffande rätten till arv, får efterlevande make den rätt till bidrag ur kvarlåtenskapen som följer av 8 kap. 2 § finska ärvdabalken. Självfallet skall efterlevande make inte därutöver få rätt till förmån enligt 13 kap. 12 § andra stycket svenska giftermålsbalken. Bodelningen får sålunda ske med bortseende från denna bestämmelse, vilket direkt framgår av den föreslagna konventionstexten.
Art. 1 tredje stycket innehåller i sin nuvarande lydelse den begränsningen i fråga om tillämpning av arvsstatutet på rätten till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap, att det skall vara fråga om sådan rätt enligt hemlandets lag. Eftersom bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap numera finns inte bara i svensk utan också i dansk, finsk och
norsk lagstiftning är begränsningen vilseledande. Den föreslås därför utgå. Uttrycket ”underhållsbidrag” har i samband härmed bytts ut mot ”bidrag till uppehälle och utbildning”, vilket bättre täcker ifrågavarande danska och finska institut. I nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket talas om efterlevande makes ”lagstadgade” rätt att sitta i oskiftat bo. Hänvisningen till första stycket avser att arvsstatutet skall tillämpas. Härav framgår att tredje stycket endast avser rättigheter som följer av arvslagstiftningen, varför det är överflödigt att särskilt ange att fråga är om ”lagstadgade” rättigheter. Även bestimmelserna i art. I andra stycket om den tid, inom vilken yrkande skall framställas om tillämpning av hemlandets lag, blir tilllämpliga i fråga om de rättigheter som behandlas i tredje stycket. Om efterlevande make har övertagit boct oskiftat men bodelning senare skall äga rum, bör maken vid arvsskifte efter bodelningen kunna yrka tilllämpning av svensk lag, när förutsättningarna därför förelegat vid dödsfallet, med den verkan att bl. a. regeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken skall tillämpas.
Art. 2 Det nuvarande andra stycket föreslås utgå, eftersom det ersätts av reglerna i art. 1 tredje stycket.
Art. 4 och 5 Art. 4 och hänvisningen därtill i art. 5 föreslås utgå, eftersom det där berörda danska institutet tillsynsverge numera har avskaffats.
Art. 7 Den föreslagna ändringen är av redaktionell art och föranleds av ändringarna i art. 1 och 2.
Art. 8 Denna artikel upptar regler om testamentes form och har i sin föreslagna nya lydelse anpassats till Haagkonventionen. Haagkonventionen innebär att samma regler skall gälla för situationer med anknytning till stater utanför Norden som för internordiska förhållanden. Den begränsning som nu finns i art. 8 och som innebär att nordiska arvskonventionen reglerar endast sådana fall då testamente upprättats enligt lagen i fördragsslutande stat har därför slopats. Förslaget innebär sålunda att konventionen skall reglera alla fall då testator vid sin död var medborgare i nordisk stat och hade hemvist i sådan stat. Artikelns första stycke innehåller de grundläggande bestämmelserna om tillämplig lag beträffande formen för testamente. Testamente skall anses giltigt till formen om testamentet i det hänseendet uppfyller vad
som föreskrivs i lagen på den ort där det upprättades eller där testator hade hemvist vid upprättandet eller vid sin död eller i lagen i stat där testator var medborgare vid upprättandet eller vid sin död eler, såvitt angår fast egendom, i lagen på den ort där egendomen finns.
I den nordiska konventionen används ordet ”testamente” i stället för Haagkonventionens ”testamentariskt förordnande”. Detta innebär inte någon saklig begränsning.
I Haagkonventionen anges att testamente skall anses giltigt om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i den interna lagen i viss stat. Denna begränsning har tillkommit för att utesluta renvoi, dvs. att man tillämpar annan Jag till vilken den i och för sig tilllämpliga lagens internationell-privaträttsliga regler hänvisar. Det följer emellertid av allmänna grundsatser i svensk internationell privaträtt (se NJA 1939 s. 96), att renvoi som regel inte tillämpas om det inte är uttryckligen föreskrivet. Detsamma torde gälla i övriga nordiska länder.
I enlighet med vad som anförs i promemorian används i den nordiska konventionen uttrycket hemvist, resp. bopel och bopel, som motsvarighet till Haagkonventionen ”résidence habituelle”. I art. 8 tredje stycket föreslås emellertid en särskild föreskrift för det fall att testator enligt lagen i icke fördragsslutande stat hade domicil i den staten. Svea hovrätt har i sitt remissyttrande berört innebörden av begreppen ”hemvist” och ”résidence habituclle”, Sistnämnda begrepp förekommer också i 1968 års Haagkonvention om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader. Jag har nyligen i proposition med förslag till ändringar i 1904 års lag m. m. (1973: 158 s. 127) behandlat den av hovrätten berörda frågan. Som jag där har anfört har jag ansett det försvarligt att vid överföring av reglerna i 1968 års konvention till svensk lagtext återge uttrycket résidence habituelle med hemvist. Motsvarande uttryck i testamentskonventionen bör återges på samma sätt. Några tolkningsproblem torde knappast behöva befaras.
Artikelns andra stycke behandlar ändring och återkallelse av testamente och föreskriver att reglerna i första stycket äger motsvarande tilllämpning i sådant hänseende. Återkallelse skall också anses giltig till formen om återkallelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lag enligt vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var giltigt till formen.
Reglerna i andra stycket är tillämpliga även på sådan återkallelse som sker på annat sätt än genom ett testamentariskt förordnande. Detta innebär enligt promemorian cen utvidgning i förhållande till Haagkonventionen. Svea hovrätt är tveksam beträffande den tolkning av Haagkonventionen som ligger till grund för detta uttalande i promemorian. Själv finner jag ingen anledning att gå in på detta spörsmål, eftersom den föreslagna nordiska regleringen i vilket fall som helst är förenlig med Haagkonventionen.
För att inte nordiska arvskonventionen skall belastas med bestämmelser som saknar betydelse när det gäller tillämpningen av nordisk lag men som kan behövas när konventionen medför tillämpning av lagen i utomnordisk stat har i art. 8 fjärde stycket tagits upp en bestämmelse av innebörd att, om i övrigt enligt första, andra cller tredje stycket uppstår fråga om tillämpning av Jagen i icke fördragsslutande stat, de allmänna regler som gäller härom i varje fördragsslutande stat skall tilllämpas. För svensk del återfinns dessa regler i 1937 års lag.
Art. 11
Ändringen föranleds av att det i den nya norska arvslagen har upptagits en bestämmelse av innehåll att rätt enligt testamente kan göras gällande bara om anmälan har skett till skifteretten inom viss tid eller skifteretten eller minst en av testamentstagarna på annat sätt har fått kännedom om testamentet inom anmälningstiden ($ 70). Från norsk sida har man inte velat jämställa den nya ordningen med de regler om testamentsbevakning som finns i finsk och svensk rätt. Med hänsyn härtill har i stället i denna artikel införts ett nytt andra stycke av innehåll, att de åsyftade norska bestämmelserna skall tillämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan fördragsslutande stat, om han vid sin död hade hemvist i Norge.
Art, 28
Enligt art. 28 i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall den nordiska konventionen 1932 om erkännande och verkställighet av domar under vissa förutsättningar tilllimpas på dom eller förlikning om rätt på grund av arv celler testamente, om efterlevande makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. Som jag tidigare har nämnt har överläggningar tagits upp om att ersätta 1932 års konvention med nya regler. Olika lösningar har övervägts. En av dem har varit att ersätta konventionen med särskilda sakligt sett ensartade lagar i de olika länderna. Det har också diskuterats att ersätta 1932 års konvention om bl.a. erkännande och verkställighet av privaträttsliga domar som har upprättats inom den europeiska gemensamma marknaden. Det är f.n. inte möjligt att ta ställning till vilken lösning som bör väljas. Emellertid finns anledning räkna med att 1932 års konvention kommer att upphävas inom cen nära framtid. Det har därför ansetts lämpligt att i detta sammanhang låta hänvisningen i art. 28 nordiska arvskonventionen till 1932 års konvention utgå. I art. 28 föreskrivs i stället att i fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld bestämmelser i lagen i den stat där erkännande och verkställighet begärs skall gälla.
Vid de nordiska överläggningarna om 1932 års konvention har man enats om att de nya reglerna om erkännande och verkställighet av domar under alla förhållanden bör föranleda att art. 28 andra stycket arvskonventionen upphävs. Denna bestämmelse föreslås därför utgå.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna är utformade så att konventionsändringarna skall kunna träda i kraft den 1 januari 1974.
Ändringen i art. 28 sammanhänger med den nya lagstiftning om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område som skall ersätta 1932 års domskonvention. Denna lagstiftning kan inte gcnomföras till den 1 januari 1974. I en särskild övergångsbestämmelse föreskrivs därför att den nya lydelsen av artikel 28 träder i kraft först när 1932 års konvention har upphävts och ersatts av nya regler i ämnet.
Ändringarna i nordiska arvskonventionen, frånsett art. 28 bör tillämpas, om arvlåtaren avlider efter det att ändringen har trätt i kraft. I fråga om dom som har meddelats eller förlikning som har ingåtts innan den nya lydelsen av art. 28 träder i kraft bör äldre bestämmelser gälla. Övergångsreglerna föreslås bli utformade i överensstämmelse med vad som nu anförts. ,
Enligt önskemål från dansk sida har bland slutbestämmelserna upptagits särskilda regler om konventionens tillämpning på Grönland och Färöarna i likhet med vad som skedde när den nordiska äktenskapskonventionen ändrades år 1969 (prop. 1969: 145).
6.3.2 1937 ärs lag
De föreslagna reglerna om tillämplig lag beträffande testamentes form i I kap. 4 § överensstämmer med Haagkonventionen och med art. 8 första—tredje styckena nordiska arvskonventionen. Som "har påpekats i promemorian är det inte behövligt att i den svenska lagtexten ange att reglerna om upprättande av testamente har motsvarande tillämpning inte bara i fråga om återkallelse av testamente utan också i fråga om ändring av testamente.
Haagkonventionen ionchåller särskilda föreskrifter om att konventionen skall tillämpas även med avseende på formen för testamentariska förordnanden som gjorts av två eller flera personer samt om att bestämmelser i vissa närmare angivna ämnen skall anses vara att hänföra till testamentes form. Enligt svensk uppfattning följer detta av vanliga tolk-
tagits upp i 1937 års lag.
Lagvalsreglerna för länder med flerrättssystem i 3 kap. I $ föreslås anpassade till Haagkonventionen. Den föreslagna lydelsen gäller för alla frågor som avses i lagen, inte bara sådana som rör testamentes form. 3 Riksdagen 1973. I saml. Nr 175
En motsvarande ändring har nyligen föreslagits i 7 kap. 1 § lagen (1904: 26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (prop. 1973: 158).
Lagändringen föreslås träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Ikraftträdandet bör ske senast då Haagkonventionen eller ändringarna i nordiska arvskonventionen träder i kraft för svensk del. Om arvlåtaren har avlidit före de nya reglernas ikraftträdande skall äldre bestämmelser alltjämt gälla.
6.3.3 Lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.
De föreslagna ändringarna i 2 och 8 §§ föranleds av ändringarna i art. 1 och 2 nordiska arvskonventionen. Upphävandet av art. 4 i konventionen föranleder upphiivande av lagens 6 §.
Lagens 9 § motsvarar art. 8 i nordiska arvskonventionen. Reglerna i första—tredje styckena i denna artikel överensstämmer i sak med den föreslagna lydelsen av 1 kap. 4 § 1937 års lag. I artikelns fjärde stycke hänvisas i övrigt till de allmänna regler som gäller i den stat vars lag skall tillämpas. För svensk del finns dessa regler i 1937 års lag. Med
hänsyn härtill har i enlighet med promemorians förslag reglerna i art. 8
nordiska arvskonventionen överförts till svensk lag genom en föreskrift av innehåll att bestämmelserna i 1937 års lag skall ha motsvarande tillämpning i fråga om formen för testamente och återkallelse av testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat. De bestämmelser i 1937 års lag som kommer i fråga är, förutom de allmänna reglerna om formen för testamente och återkallelse av testamente i 1 kap. 4 8, dels reglerna om ordre public i I kap. 12 § och dels reglerna om stater med flerrättssystem i 3 kap. 1 §.
Ändringen i art. 28 nordiska arvskonventionen kräver en ändring i 10 § lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge. Denna lagändring bör emellertid inte ske förrän i anslutning till att konventionsändringen träder i kraft.
7. Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t
dels beslutar att den upprättade överenskommelsen om ändring i 1934 års nordiska arvskonvention skall undertecknas med förbehåll för ratifikation,
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna överenskommelsen om ändring i den nordiska konven-
tionen, 2. godkänna Haagkonventionen samt 3. antaga förslagen till a) lag om ändring i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, b) lag om ändring i lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket. m. m.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt beslutar Hans Maj:t Konungen att överenskommelsen om ändring i den nordiska konventionen skall undertecknas med förbehåll för ratifikation samt att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Convention sur les conflits de lois en matiére Convention on the conflicts of laws relating to de forme des dispositions testamentaires the form of testamentary dispositions
Les Etats signataires de la présente Con- The States signatory to the present Convention, | vention, Désirant établir des régles communes de Desiring to establish common provisions solution des conflits de lois en matiere de on the conflicts of laws relating to the form forme des dispositions testamentaires, of testamentary dispositions, Ont résolu de conclure une Convention Have resolved to conclude a Convention å cet effet et sont convenus des dispositions to this effect and have agreed upon the suivantes : following provisions:
Article premier Article 1 Une disposition testamentaire est valable A testamentary disposition shall be valid quant å la forme si celle-ci répond å Ia loi as regards form if its form complies with interne : the internal law:
a) du lieu od le testateur a disposé, ou a) of the place where the testator made it, or b) d'une nationalité possédée par le tes- b) of a nationality possessed by the testateur, soit au moment ol il a dispesé, soit tator, either at the time when he made the au moment de son décds, ou disposition, or at the time of his death, or ce) d'un lieu dans lequel le testateur avait ce) of a place in which the testator had son domicile, soit au moment ot il a dis- his domicile either at the time when he poså, soit au moment de son décés, ou made the disposition, or at the time of his death, or d) du lieu dans lequel le testateur avait d) of the place in which the testator had så residence habituelle, soit au moment ov his habitual residence either at the time il a disposé, soit au moment de son décés, ou when he made the disposition, or at the time of his death, or e) pour les immeubles, du lieu de leur e) so far as immovables are concerned, of situation. the place where they are situated. Aux fins de la présente Convention, si For the purposes of the present Convenla Joi nationale consiste en un systeme non tion, if a national law consists of a nonunifié, la loi applicable est déterminée par unified system, the law to be applied shall les regles en vigueur dans ce systeme et, å be determined by the rules in force in that défaut de telles rågles. par le lien Ile plus system and, failing any such rules, by the effectif qwavait le testateur avec T'une des most real connexion which the testator had législations composent ce systeéme. with any one of the various laws within that system. La question de savoir si le testateur avait The determination of whether or not the un domicile dans un lieu déterminé est testator had his domicile in a particular régie par Ja loi de ce méme lieu. place shall be governed by the law of that place.
"Prop. 1973: 175 37
" Bilaga 1
Konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden
Denna konventions signatärmakter,
som önskar åstadkomma gemensamma bestämmelser för lösande av lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden,
har beslutat att ingå en konvention för detta ändamål och har överenskommit om följande bestämmelser.
Artikel I
Testamentariskt förordnande skall anses giltigt till formen, om det i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i den interna lagen:
a) på den ort där testator upprättade förordnandet; eller
b) i en stat där testator var medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död; eller
c) på en ort där testator hade domicil antingen vid upprättandet eller vid sin död; eller
d) på den ort där testator hade hemvist (résidence habituelle) antingen vid upprättandet eller vid sin död; eller
e) i fråga om fast egendom på den ort där egendomen finns.
Om den nationella lagen utgörs av ett
rättssystem, som ej är enhetligt, bestäms
tillämplig lag såvitt angår denna konvention enligt de regler som gäller enligt detta rättssystem eller, i brist på sådana regler, på grundval av den närmaste anknytning som testator hade till någon av de i systemet ingående rättsordningarna. .
Frågan huruvida testator hade domicil på viss ort avgörs enligt Jagen på den orten.
4 Riksdagen 1973. I saml. Nr 175
Article 2 Årticle 2
Varticle premier s'applique aux disposi- Article 1 shall apply to testamentary distions testamentaires révoquant une disposi- positions revoking an earlier testamentary tion testamentaire antérieure. disposition.
La révocation est Également valable quant The revocation shall also be valid as reå la forme si elle répond å P'une des lois aux gards form if it complies with any one of termes de laquelle, conformément å Par- the laws according to the terms of which, ticle premicr, la disposition testamentaire under Article 1, the testamentary disposirévoquée était valable. tion that has been revoked was valid.
Article 3 Article 3
La présente Convention ne porte pas at- The present Convention shall not affect teinte aux rågles actuelles ou futures des any existing or future rules of law in con- Etats contractants reconnaissant des dispo- tracting States which recognize testamentary ”sitions testamentaires faites en Ila forme dispositions made in compliance with the d'une loi non prévue aux articles précé- formal requirements of a law other than a dents. law referred to in the preceding Articles.
Article 4 Årtiicle 4
La présente Convention s'applique égale- The present Convention shall also apply ment aux formes des dispositions testamen- to the form of testamentary dispositions taires faites dans un méme acte par deux made by two or more persons in one ou plusieurs personnes. document.
Article 5 Article 5
Aux fins de Ja présente Convention, les For the purposes of the present Convenprescriptions limitant les formes de dispo- tion, any provision of law which limits the sitions testamentaires admises et se rat- permitted forms of testamentary dispositachant å Påge, ä Ja nationalité ou å d'autres tions by reference to the age, nationality or qualités personnelles du testatcur, sont con- other personal conditions of the testator, sidérées comme appartcnant au domaine de shall be deemed to pertain to matters of la forme. Il en est de méme des qualités form. The same rule shall apply to the que doivent posséder les témoins requis qualifications that must be possessed by pour la validité d'une disposition testamen- witnesses required for the validity of a tesialire. tamentary disposition.
Article 6 Article 6 -
L”application des rågles de conflits éta- The application of the rules of conflicts blies par Ia présente Convention est indépen- laid down in the present Convention shall dante de toute condition de réciprocité. La be independent of any requirement of Convention s'applique måme si la nationali- reciprocity. The Convention shall be applied té des intéressés ou la loi applicable en vertu even if the nationality 'of the persons indes articles précédents ne sont pas celles volved or the law to be applied by virtue of dun Etat contractant. the foregoing Articles is not that of a con-
tracting State.
Article 7 Article 7
T”application d'une des Jois déclarées The application of any of the laws decompétentes par la présente Convention ne clared applicable by the present Convention
Artikel 2
Artikel 1 är tillämplig på testamentariskt förordnande, varigenom ett förut upprättat förordnande återkallas.
Återkallelse skall även anses giltig till formen, om den i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i någon av de lagar enligt vilka det återkallade förordnandet på grund av vad som sägs i artikel 1 var giltigt.
Artikel 3
Denna konvention inkräktar icke på nu gällande eller blivande bestämmelser i de fördragsslutande staterna, enligt vilka testamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättats enligt formföreskrift i annan lag än som anges i föregående artiklar.
Artikel 4
Denna konvention äger även tillämpning på formen för testamentariska förordnanden som gjorts av två eller flera personer i samma handling.
Artikel 5
Såvitt angår denna konvention anses bestämmelser, som med hänsyn till testators ålder eller nationalitet eller andra personliga förhållanden hos honom begränsar eljest tillåtna former för testamentariska förordnanden, vara att hänföra till testamentes form. Detsamma gäller bestämmelser rörande behörighet att vara testamentsvittne.
Artikel 6
De i denna konvention upptagna bestämmelserna om tillämplig lag skall gälla oberoende av ömsesidighet. Konventionen är tillämplig även om parterna icke är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller den lag som enligt föregående artiklar är tillämplig icke är lagen i sådan stat. eS
Artikel 7
Lag som enligt denna konvention är tilllämplig kan ej åsidosättas annat än om dess
peut étre écartée que si elle est manifeste- may be refused only when it is manifestly ment incompatible avec I'ordre public. contrary to "ordre public”.
Article 8 Article 8
La présente Convention s'applique å tous The present Convention shall be applied les cas oh Je testateur est décédé aprés son in all cases where the testator dies after its entréce en vigucur. entry into force.
Article 9 Article 9
Chaque Etat contractant peut se réserver, Each contracting State may reserve the par dérogation å Particle premier. alinéa 3, rigth, in derogation of the third paragraph le droit de déterminer selon la loi du for le of Article 1, to determine in accordance Jieu dans lequel le testateur avait son do- with the lex fori the place where the tesmicile. tator had his domicile.
Article 10 Article 10
Chaque Etat contractant peut sc réserver Each contracting State may reserve the de ne pas reconnaitre Jes dispositions testa- right not to recognize testamentary disposimentaires faites, en dehors de circonstances tions made orally, save in exceptional cirextraordinaires, en la forme orale par un cumstances, by one of its nationals possessde ses ressortissants n'ayant aucune autre ing no other nationality. nationalité. Article 11 Article II
Chaque Etat contractant peut sc réserver Each contracting State may reserve the de ne pas reconnaitre en vertu de pre- right not to recognize, by virtue of proviscriptions de sa loi les visant. certaines for- sions of its own law relating thereto, forms mes de dispositions testamentaires faites å of testamentary dispositions made abroad F'étranger, si les conditions suivantes sont when the following conditions are fulfilled: réunies:
a) la disposition testamentaire n'est vala- -a) the testamentary disposition is valid ble en la forme que selon une loi com- as to form by reason only of a law solely pétente uniquement en raison du lieu ot applicable because of the place where the le testateur a disposé, testator made his disposition,
b) le testateur avait la nationalité de b) the testator possessed the nationality FPEtat qui aura fait la réserve, of the State making the reservation,
c) Ile testateur était domicilié dans ledit c) the testator was domiciled in the said Etat ou y avait sa résidence habiwuelle, et State or had his habitual residence there,
and
d) le testateur est décédé dans un Etat d) the testator died in a State other than autre que celui ot il avait disposé. that in which he had made his disposition.
Cette réserve n'a d'effets que pour les This reservation shall be effective only sculs bien qui se trouvent dans PEtat qui as to the property situated in the State mak- Paura faite. ing the reservation.
Article 12 Article 12
Chaque Etat contractant peut se réserver, Each contracting State may reserve the d'exclure I'application de Ja présente Con- right to exclude from the application of the vention aux clauses testamentaires qui, selon present - Convention any =<testamentary son droit, n”ont pas un caractére successoral. clauses which, under its law, do not relate
to matters of succession. Article 13 Article 13
Chaque Etat contractant peut se réserver Each contracting State may reserve the par dérogation å Particle 8 de n'appliquer right, in derogation of Article 8, to apply
tillämpning skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för vederbörande stats rättsordning (ordre public). Artikel 8
Denna konvention äger tillämpning i alla de fall då testator avlidit efter konventionens ikraftträdande. Artikel 9
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, utan hinder av artikel 1 tredje stycket, vid avgörande av frågan på vilken ort testator hade domicil tillämpa domstolsortens lag.
Artikel 10
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig. att icke erkänna testamentariska förordnanden, som upprättats muntligen annat än under extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och icke samtidigt är medborgare i annan stat. Årtikel 11
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, i enlighet med föreskrifter i sin egen lag, icke erkänna vissa former för utomlands upprättade testamentariska förordnanden, om samtliga följande villkor är upppfyllda:
a) förordnandet är giltigt till formen endast enligt lag som är tillämplig uteslutande på grund av att det upprättades på ort där lagen gäller,
b) testator var medborgare i den stat som gjort förbehållet,
c) testator hade domicil eller hemvist (résidence habituelle) i denna stat, och
d) testator avled i annan stat än den där han hade upprättat förordnandet.
Sådant förbehåll har verkan endast med avseende på egendom som finns i den stat som gjort förbehållet.
Artikel 12
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att från konventionens tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser, som enligt dess lag icke är av arvsrättslig natur.
Artikel 13
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, utan hinder av artikel 8, tillämpa kon-
Ja présente Convention qu'aux dispositions the present Convention only to testamentary testamentaires postérieures å son entrée en dispositions made after its entry into force. vigueur,
Article 1-1 Article 14
Ia présente Convention est ouverte å la The present Convention shall be open for signature des Etats représentés å la Neu- signature by the States represented at the vicme session de la Conférence de La Haye Ninth session of the Hague Conference on de droit international privé. Private International Law.
Elle sera ratifiée et les instruments de ra- It shall be ratified. and the instruments tification seront déposés auprés du Ministö- of ratification shall be deposited with the re des Affaires Etrangéres des Pays-Bas. Ministry of Foreign Affairs of the Nether-
lands. Article 15 Article 15
La pråésente Convention entrera en vi- The present Convention shall enter into gueur le soixantieme jour aprås le dépöt force on the sixtieth day after the deposit du troisieme instrument de ratification pré- of the third instrument of ratification revu par larticle 14, alinéa 2. ferred to in the second paragraph of Articie
14.
La Convention entrera en vigueur, pour The Convention shall enter into force for chaque Etat signataire ratifiant postérieu- each signatory State which ratifics subserement, le soixantiime jour aprös le dépöt quently on the sixtieth day after the deposit de son instrument de ratification. of its instrument of ratification. Article 16 Article 16
Tout Etat non représenté å la Neuvieéme Any State not represented at the Ninth session de la Conférence de La Haye de session of the Hague Conference on Private droit international privé pourra adhérer å International Law may accede to the present la présente Convention apråös son entrée en Convention after it has entered into force vigueur en vertu de Farticle 15, alinéa pre- in accordance with the first paragraph of mier. E'instrument d”adhésion sera déposé Article 15. The instrument of accession auprés du Ministeére des Affaires Etrangé- shall be deposited with the Ministry of tes des Pays-Bas. Foreign Affairs of the Netherlands.
La Convention entrera en vigueur, pour The Convention shall enter into force FEtat adhérant, le soixantieme jour apréås for a State acceding to it on the sixtieth day le dépåt de son instrument d'adhésion. after the deposit of its instrument of acces-
sion. Article 17 Article 17
Tout Etat, au moment de la signature, de Any State may, at the time of signature, la ratification ou de I'adhésion, pourra dé- ratification or accession, declare that the clarer que la presente Convention s'étendra present Convention shall extend to all the a Pensemble des territoires qu'il représente terrilories for the international relations of sur le plan international, ou å F'un ou plu- which it is responsible, or to one or more sieurs d'entre eux. Cette déclaration aura of them. Such a declaration shall take effect effet au moment de Fentrée en vigueur de on the date of entry into force of the Conla Convention pour ledit Etat. vention for the State concerned.
Par la suite, toute extension de cette na- At any time thercafter, such extensions ture sera notifiée au Ministére des Affaires shall be notified to the Ministry of Foreign Etrangéres des Pays-Bas. Affairs of the Netherlands.
Ia Convention entrera en vigueur, pour The Convention shall center into force les territoires visés par l'extension, le soixan- for the territories mentioned in such an exticme jour aprés la notification mentionnée tension on the sixtieth day alter the notificaa Palinéa précédent. tion referred to in the preceding paragraph.
ventionen endast på testamentariska förordnanden, som upprättats efter dess ikraftträdande.
Artikel 14 Denna konvention är öppen för undertecknande av de stater som var företrädda vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde session. Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall deponeras i Nederländernas utrikesministerium.
Artikel 15 Denna konvention träder i kraft sextion-
de dagen efter det att det tredje ratifika-
tionsinstrumentet deponerats enligt artikel 14 andra stycket.
För varje signatärmakt som senare ratificerar konventionen träder den i kraft sextionde dagen efter det att dess ratifikationsinstrument deponerats. Artikel 16 Stat som ej var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde session kan ansluta sig till denna konvention sedan den trätt i kraft enligt artikel 15 första stycket. Anslutningsinstrument skall deponeras i Nederländernas utrikesministerium.
Konventionen skall! för stat som ansluter sig träda i kraft sextionde dagen efter det att dess anslutningsinstrument deponerats.
Artikel 17 Stat som undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till konventionen kan i samband därmed förklara, att konventionen skall utsträckas till samtliga de områden för vilkas internationella förbindelser den svarar eller till ett eller flera av dem. Förklaringen träder i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för berörda stat.
I fortsättningen skall varje gång, som konventionen utsträcks på sådant sätt, underrättelse lämnas till Nederländernas utrikesministerium. För de områden till vilka konventionen sålunda utsträcks träder den i kraft sextionde dagen efter att sådan underrättelse som avses i föregående stycke har lämnats.
Article 18 Article 18
Tout Etat pourra, au plus tard au mo- Any State may, not later than the moment de la ratification ou de Padhésion, ment of its ratification or accession, make faire une ou plusieurs des réserves prévues one or more of the reservations mentioned aux articles 9, 10, 11, 12 et 13 de la pré- in Articles 9, 10, 11, 12 and 13 of the sente Convention. Aucune autre réserve ne present Convention. No other reservation sera admise. shall be permitted.
Chaque Etat contractant pourra égale- Each contracting State may also, when ment, en notifiant une extension de la Con- notifying an extension of the Convention vention conformément å l'article 17, faire in accordance with Article 17, make one une ou plusieurs de ces réserves avec effet or more of the said reservations, with its limité aux territoires ou å certains des ter- effect limited to all or some of the terriritoires visés par I'extension. tories mentioned in the extension.
Chaque Etat contractant pourra, å tout Each contracting State may at any time moment, retirer une réserve qu'il aura faite. withdraw a reservation it has made. Such Ce retrait sera notifié au Ministére des Af- a withdrawal shall be notified to the Minisfaires Etrangéres des Pays-Bas. try of Foreign Affairs of the Netherlands.
Teffet de la réserve cessera le soixantie- Such a reservation shall cease to have me jour apréås la notification mentionnée å effect on the sixtieth day after the notifica- Falinéa précédent. tion referred to in the preceding paragraph.
Article 19 Årticle 19
La présente Convention aura une durée The present Convention shall remain in de cinq ans å partir de Ja date de son entrée force for five vears from the date of its en vigueur conformément ä VParticle 15, ali- entry into force in accordance with the first néa premier, méme pour les Etats qui l'au- paragraph of Article 15, even for States ront ratifiée ou y auront adhéré postérieu- which have ratified it or acceded to it subrement. sequently.
La Convention sera renouvelée tacite- If there has becn no denunciation, it shall ment de cinq en cinq ans, sauf dénoncia- be renewed tacitly every five years. tion.
La dénonciation sera, au moins six mois Any denunciation shall be notified to the avant l'expiration du délai de cinq ans, no- Ministry of Foreign Affairs of the Nethertifiée au Ministåre des Affaires Etrangöres lands at least six months before the end of des Pays-Bas. the five year period.
Elle pourra se limiter å certains des ter- It may be limited to certain of the territoires auxquels s'applique la Convention. ritories to which the Convention applies.
La dånonciation m'aura d'effet qwå Vé- The denunciation will only have effect as gard de VPEtat qui Paura notifiée. La Con- regards the State which has notified it. The vention restera en vigueur pour les autres Convention - shall remain in force for the Etats contractants. other contracting States.
Article 20 Article 20
Le Ministére des Affaires Etrangéres des The Ministry of Foreign Affairs of the Pays-Bas notifiera aux Etats visés å Particle Netherlands shall give notice to the States 14, ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré referred to in Article 14, and to the States conformément aux dispositions de Particle which have acceded in accordance with 16: Article 16, of the following:
a) les signatures et ratifications visées å a) the signatures and ratifications referred Varticle 14; to in Article 14;
Artikel 18
Fördragsslutande stat kan senast i samband med ratifikation eller anslutning göra ett eller flera av de förbehåll som anges i artiklarna 9—13 i denna konvention. Andra förbehåll är ej tillåtna.
Fördragsslutande stat kan likaledes, samtidigt med att den lämnar underrättelse om utsträckt tillimpning av konventionen enligt artikel 17, göra ett eller flera av dessa förbehåll med verkan begränsad till de områden som avses med underrättelsen eller vissa av dem.
Fördragsslutande stat kan när som helst återtaga förbehåll som den gjort. Om återtagande skall Nederländernas utrikesministerium underrättas.
Förbehållet upphör att gälla sextionde dagen efter det att sådan underrättelse som
avses i näst föregående stycke har lämnats.
Artikel 19
Denna konvention gäller i fem år räknat från tidpunkten för dess ikraftträdande enligt artikel 15 första stycket, även för stater som senare ratificerat eller anslutit sig till konventionen.
Konventionen skall, om uppsägning ej sker, anses tyst förlängd för fem år i sänder.
Uppsägning skall minst sex månader före utgången av den löpande femårsperioden tillkännages hos Nederländernas utrikesministerium.
Uppsägning kan begränsas till vissa av de områden för vilka konventionen är tillämplig.
Uppsägning gäller endast för den stat som gjort uppsägningen. För övriga fördragsslutande stater förblir konventionen i kraft.
Artikel 20
Nederländernas utrikesministerium skall lämna de stater som avses i artikel 14 liksom de stater som anslutit sig enligt bestämmelserna i artikel 16 underrättelser om:
a) undertecknande och ratifikation enligt artikel 14; 5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 175
b) la date å laquelle la présente Conven- b) the date on which the present Contion entrera en vigueur conformément aux vention enters into force in accordance dispositions de Varticle 15, alinéa premier; with the first paragraph of Article 15;
c) les adhésions visées å Particle 16 et la c) the accessions referred to in Article date å lagquelle elles auront effect; 16 and the date on which they take effect;
d) les extensions visées å Particle 17 et la d) the extensions referred to in Article date å laquel!le elles auront effet; 17 and the date on which they take effect;
e) les réserves et retraits de réserves vi- e) the reservations and withdrawals resés å Particle 18; ferred to in Article 18;
f les dénonciations visées å Farticle 19, f) the denunciation referred to in the alinéa 3. | third paragraph of Article 19.
En foi de quoi, les soussignés, dåment In witness whereof the undersigned, being autorisés, ont signé la présente Convention. duly authorised thereto, have signed the
present Convention.
Fait å La Haye, Ile 5 octobre 1961, en Done at The Hague the Sth October 1961, frangais et en anglais, le texte frangais fai- in French and in English, the French text sant foi en cas de divergence entre les tex- prevailing in case of divergence between tes, en un seul exemplairc, qui sera déposé the two texts, in a single copy which shall dans les archives du Gouvernement des be deposited in the archives of the Govern- Pays-Bas et dont une copic certifiée con- ment of the Netherlands, and of which a forme sera remise, par la voie diplomati- certified copy shall be sent, through the que, å chacun des Etats représentés å la diplomatic channel, to each of the States Neuvitme session de la Conférence de La represented at the Ninth session of the Haye de droit international privé. Hague Conference on Private International
Law.
b) tidpunkten då konventionen träder i kraft enligt artikel 15 första stycket;
c) anslutning enligt artikel 16 och tidpunkten för dess ikraftträdande;
d) förklaring enligt artikel 17 om utsträckt tillämpning av konventionen och tidpunkten för ikraftträdandet;
e) förbehåll och återtagande därav enligt artikel 18;
f) uppsägning enligt artikel 19 tredje stycket.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, undertecknat denna konvention.
Som skedde i Haag den 5 oktober 1961 på franska och engelska språken, varvid den franska texten äger vitsord om texterna skiljer sig från varandra, i ett exemplar som skall deponeras i Nederländernas regerings arkiv och varav bestyrkt avskrift på diplomatisk väg skall överlämnas till varje stat som var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde session.
Bilaga 2
Overenskomst mellem Dan- Suomen, Islannin, Norjan, Överenskommelse mellan Finmark, Finland, Island, Norge Ruotsin ja Tanskan välinen land, Danmark, Island, Norge og Sverige om 2ndring af den sopimus 19 päivänä marras- och Sverige om ändring av den nordiske konvention af 19. kuuta 1934 tehdyn, perintöä, nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv og testamenttia ja pesänselvitystä november 1934 om arv, testadedsboskifte. koskevan pohjoismaisen sopi- mente och boutredning.
muksen muuttamisesta.
Regeringerne i Danmark, Suomen, Islannin, Nor- Regeringarna i Finland, Finland, Island, Norge og jan, Ruotsin ja Tanskan Danmark, Island, Norge och Sverige har aftalt, at der i hallitukset ovat sopinect, ct- Sverige har överenskommit den nordiske konvention af tä 19 päivänä marraskuuta att följande ändringar skall 19. november 1934 om arv 1934 tehtyä, perintöä, tes- företagas i den nordiska og dgdsboskifte foretages tamenttia ja pesänselvitystä konventionen den 19 nofölgende endringer: koskevaa pohjoismaista so- vember 1934 om arv, testa-
pimusta muutctaan seuraa- mente och boutredning: ar-
Art. 4 ophevcs, og art. 1, vasti: 4 artikla kumotaan ja tikel 4 upphäves och artik- 2, 5, 7, 8, 11 og 28 affattes 1, 2, 5, 7, 8, 11 ja 28 artikla larna 1, 2, 5, 7, 8, 11 och således: muutetaan näin kuuluviksi. 28 erhåller följande lydelse.
Artikel I. I artikla. Artikel I
Näår cen statsborger i en af Jos sopimusvaltion kan- Hade medborgare i förde kontraherende stater ved salaisella kuollessaan oli ko- dragsslutande stat vid sin sin dgd var bosat i en af de tipaikka toisessa sopimus- död hemvist i annan sådan andre stater, skal retten til valtiossa, on oikeudesta hä- stat, gäller i fråga om rätt arv ifglge loven bestemmes till arv efter honom lagen i efter loven i den stat, hvor volmassa vilmeksimainitun sistnämnda stat. Där den döhan havde bopael. Havde valtion laki. Milloin vaina- de icke vid dödsfallet sedan den afdgde ikke de sidste jalla ci yhtäjaksoisesti vähin- minst fem år hade hemvist fem år veret bosat i denne tään viiden viimeisen elin- i den staten, skall dock lastat, skal dog loven i den vuotensa aikana ole ollut gen i hans hemland vinna stat, hvor han var statsbor- kotipaikkaa siinä valtiossa, on tilämpning, såframt det yrger, komme til anvendelse, kuitenkin hänen kotimaansa kas av någon arvinge eller såfremt nogen arving celler lakia sovellettava, jos joku testamentstagare, vars rätt legatar, for hvem det har perillinen tai testamentinsaa- därav beror. Skulle enligt retlig betydning, begerer ja. jonka oikeus on siitä riip- hemlandets lag arvet tillfalla det. Skulle arven efter stats- puvainen, sitä vaatii. Jos ko- staten, må sådant yrkande ej borgerlandets lov tilfalde timaan lain mukaan pe- väckas. staten, kan sådan begering rinnön saisi valtio, ei tälikke fremsettes. laista vaalimusta voida esit-
tää.
Begering om anvendelse Vaatimus kotimaan lain Yrkande om tillämpning af statsborgerlandets lov soveltamisesta on esitettävä av hemlandets lag skall väcskal vere fremsat inden seks kuuden kuukauden kuluessa kas inom sex månader från måneder fra dgdsfaldet. Fo- kuolemantapauksesta lukien dödsfallet eller, om arvskifte regår skifte efter denne frist, tai, milloin perinnönjako toi- äger rum efter utgången av kan begering dog fremset- mitetaan vasta tämän ajan sagda tid, sist vid arvskiftet. tes indtil skiftets slutning. kuluttua, vilmeistään pe- Sedan arvskifte skett, må ej Efter at et skifte er sluttet, rinnönjaossa. Kun perinnön- i något fall den som del-
Samkomulag milli Islands, Overenskomst mellom Norge, Överenskommelse mellan Sve-
Danmerkur, Finnlands, Noregs Danmark, Finland, Island og rige, Danmark, Finland, Island og Svibjödöar um breyting å Sverige om endring av den och Norge om ändring av den " Noröurlandasamningi frå 19. nordiske konvensjon 19 nov- nordiska konventionen den 19 növember 1934, um erföir og ember 1934 om arv og deds- november 1934 om arv, testaskipti å dånarbium. boskifte. mente och boutredning.
Rikisstjörnir Islands, Dan- Regjeringene i Norge, Regeringarna i Sverige, merkur, Finnlands, Noregs Danmark, Finland, Island Danmark, Finland, Island og Svibjödar hafa ordid og Sverige har avtalt fölgen- och Norge har överenskomsammåla um aö gera ber de endringer i den nordiske mit att följande ändringar breytingar å Norödurlan- konvensjon 19 november skall företagas i den nordisdasamningnum frå 19. né- 1934 om arv og dgdsbo- ka konventionen den 19 november 1934, um erfdir og skifte: vember 1934 om arv, testaskipti å dånarbåum, ad 4. mente och boutredning: grein falli är gildi og 1., Artikkel 4 oppheves, Artikel 4 upphäves och 2... 5., 7., 8., 11. og 28. grein- Artiklene 1, 2, 5, 7, 8, 11 artiklarna 1, 2, 5, 7, 8, 11 ar samningsins ordist bann- og 28 skal lyde: och 28 erhåller följande lyig: delse.
I. grein. Artikkel 1 Artikel I
Nå er rikisborgari I ein- Når en statsborger i en av Hade medborgare i förhverju samningsrikjanna vid de kontraherende stater ved dragsslutande stat vid sin låt sitt båsettur i einhverju sin ded var bosatt i en av död hemvist i annan sådan hinna rikjanna og skal bå de andre stater, bedgmmes stat, gälle i fråga om rätt till rétturinn til lögerföa åkveö- retten til arv som ikke grun- arv efter honom lagen 1 sistinn samkvemt lögunum I ner seg på testament, etter nämnda stat. Där den döde
bvi riki, bar sem hann åtti loven i den stat hvor han icke vid dödsfallet sedan
heimilisfang. Hafi hinn låttni var bosatt. Hadde den av- minst fem år hade hemvist ekki ått heimilisfang i dgde ikke de siste fem år 1 den staten, skall dock bessu riki sidustu fimm år, vert bosatt i denne stat, lagen i hans hemland vinna skal bö farid eftir lögunum skal dog loven i den stat tillämpning, såframt det yr- I bvi riki, sem blutadeigandi hvor han var statsborger, få kas av någon arvinge eller åtti rikisfesti i, ef einhver anvendelse såframt noen ar- testamentstagare, vars rätt erfingi eöa dånargjafapegi, ving eller legater for hvem därav beror. Skulle enligt sem betta hefur réttarlega det har rettslig betydning, hemlandets lag arvet tillfalla bydingu fyrir, Öskar pess. begzercr det. Skulle arven et- staten, må sådant yrkande Hafi arfurinn samkvemt ter statsborgerlandets lov til- ej väckas. lögum rikisfestislandsins ått falle staten, kan slik bead ganga til rikisins, er ekki gjering ikke framsettes. hegt ad gera slika kröfu.
Beiöni um, ad farid skuli Begjering om anvendel- Yrkande om tillämpning eftir lögum rikisfestislands- se av statsborgerlandets lov av hemlandets lag skall väcins skal borin fram innan må vere framsatt innen seks kas inom sex månader från sex månada frå låtinu eda måneder fra dödsfallet eller, dödsfallet eller, om arvskifsé skiptum ekki Ilokid innan om skifte foregår etter ut- te äger rum efter utgången bess tima, ådur en skiptun- lgpet av denne frist, för av sagda tid, sist vid arvskifum er lokiö. Eftir ad skipt- skiftets slutning. Etter at et tet. Sedan arvskifte skett, må um er lokid getur så, sem skifte er sluttet, kan den ej i något fall den som del-
kan den, der har deltaget i jako on toimitettu, ei se, jo- tagit i skiftet väcka sådant skiftet, ikke frems:ette begx- ka on osallistunut jakoon, yrkande. ring. enää saa esittää vaatimusta.
Bestemmelserne i stk. 1 Mitä 1 ja 2 kappaleessa on Bestämmelserna i första og 2 om retten til arv an- sanottu perintöoikeudesta, och andra styckena om rätt vendes også på den efter- on sovellettava myös eloon till arv skola tillämpas också levende zegtefelles ret til at jääneen = puolison = oikeu- i fråga om cfterlevande masidde i uskiftet bo, hvor livs- teen elää jakamattomassa kes rätt att sitta i oskiftat arvinger ikke findes, og på pesässä, milloin vainajalta ei bo, när bröstarvinge ej finsådan ret til bidrag til un- ole jäänyt rintaperillistä, ja nes, och på sådan rätt till derhold og uddannelse af et sellaiseen oikeuteen, mikä bidrag till uppehälle och utdgdsbos midler, som tilkom- perillisellä tai eloon jäänecl- bildning ur kvarlåtenskap mer arvinger eller en efterle- lä puolisolla on avustuksen som tillkommer arvinge eller vende egtefelle. Det samme saamiseen jäämistöstä toi- efterlevande make. Detsamgelder retten for en efterle- mecntuloa ja koulutusta var- ma gäller rätt för cefterlevende egtefielle til at udtage ten. Sama on voimassa vande make att ur boet utmidler til en vis verdi af eloon jääneen puolison oi- laga egendom intill visst boet. keudesta = ottaa = pesästä penningvärde.
omaisuutta tiettyyn enim-
piän raha-arvoon asti.
Artikel 2. 2 uartikla. Artikel 2
Var den afdgde bosat i en Jos vainajalla oli koti- Hade den döde hemvist i stat, hvor loven giver en paikka sopimusvaltiossa, fördragsslutande stat, vars efterlevende cgtefalle ret til jonka lain mukaan eloonjää- lag tillägger efterlevande hensidden i uskiftet bo med nyt puoliso saa elää yhdessä make rätt att sitta i oskiflivsarvinger, kommer denne rintaperillisten kanssa pesää tat bo med bröstarvinge, lov til anvendelse, også når jakamatta, on sitä lakia so- skall den lagen vinna tillden afdgde var statsborger i vellettava myöskin silloin, Limpning, ändå att den döen af de andre stater. Havde kun vainaja oli toisen sopi- de var medborgare i annan han ikke verct bosat i först- musvaltion kansalainen. Jol- fördragsslutande stat. Där nivate stat de sidste fem år, lei vainajalla yhtäjaksoisesti den döde icke sedan minst kan dog en livsarving straks vähintään viiden viimeisen fem år hade hemvist i försteller scnere kreve skifte, elinvuotensa aikana ole ollut nämnda stat, äge dock brösthvis det er hjemlet ved loven kotipaikkaa ensiksi maini- arvinge att, genast eller vid i den stat, hvor den afdgde tussa valtiossa, saa rintape- en senare tidpunkt, påkalla var statsborger. Denne ret rillinen kuitenkin joko heti avvittring, såvitt dylikt rätt tilkommer ikke en livsar- tal jonakin myöhempänä enligt lagen i den dödes ving, hvis den efterlevende ajankohtana vaatia osilusta hemland tillkommer honom. estefelle, da egteskabet toimitettavaksi, mikäli hä- Sådan rätt äge cj rum, när blev indgåct, var statsborger nellä on tällainen oikeus vai- efterlevande maken vid äki den stat, hvor den afdede najan kotimaan lain mu- tenskapets ingående var var bosat. kaan. Tällaista oikeutta ei medborgare i den stat, där
ole rintaperillisellä, milloin den döde hade hemvist. eloonjäänyt puoliso avioliittoon mennessään oli sen valtion kansalainen, missä vainajalla oli kotipaikka.
hefur teckid pbått i skipt- som har deltatt i skiftet, tagit i skiftet väcka sådant unum, ckki boridö fram slika ikke framsette begjering. yrkande, beiöni.
Åkviedin I fyrstu og ann- Bestemmelsene i förste og Bestämmelserna i första arri målsgrein um råttinn til annet ledd om retten til arv och andra styckena om rätt arfs nå einnig til réttar eftir- får også anvendelse på en till arv skola tillämpas också lifandi maka til setu i ö- gjenlevende ektefclles rcit i fråga om efterlevande maskiptu bi, ef hinn låtni letur til å beholde boct udelt når kes rätt att sitta i oskiftat bo, ekki citir sig lifserfingja, oc den avdede ikke hadde livs- när bröstarvinge ej finnes, til bess réttar, sem erfingj- arvinger, ox på den rett som och på sådan rätt till bidrag arnir og ceftirlifandi maki arvingene og gjenlevende tili uppehälle och utbildsgeta ått til lifeyris af fjår- ektefeile kan ha til bidrag tii ning ur kvarlåtenskap som munum bäsins til fram- underhold og utdanning av tillkommer arvinge eller cffierslu og menntunar. Sama boets midler. Det samme terlevande make. Detsamma å viö um rétt eftirlifandi gjelder retten for den gjen- gäller rätt för efterlevande maka til ad taka år båinu levende ektefelle til å utta make att ur boet uttaga fjärmuni allt a0ö åkveönu midler av boet til en viss egendom intill visst penningverömeeti. verdi. värde.
2, grein. ÅArtikkel 2 Artikel 2
Nu var hinn låtni buäsettur Var den avdgde bosatt i Hade den döde hemvist i i riki. bar sem lögin heimila en stat hvor loven gir en fördragsslutande stat, vars ettirlifandi maka setu I gjenlevende ektefelle rett til lag tillägger efterlevande maöskiptu böi med Ifserfingj- å sitte i uskiftet bo med ke rätt att sitta i oskiftat bo um, og skal bå fariö eftir livsarvinger, kommer denne med bröstarvinge, skall den bhessum lögum, einnig pött lov til anvendelse også når lagen vinna tillämpning, änhinn låtni hafi verid rikis- den avdéde var statsborger då att den döde var medborborgari I einhverju hinna i en av de andre stater. Had- care i annan fördragsslutanrikjanna. Nu4 hefur hinn de han ikke vert bosatt i de stat. Där den döde icke låtni ekki ått heimilisfang landet de siste fem är, kan sedan minst fem år hade i rikinu siöustu fimm årin, dog en livsarving kreve skif- hemvist i förstnämnda stat, Då getur lifserfingt bö strax te straks eller senere dersecm äge dock bröstarvinge att, eda seinna krafizt skipta. dette er hjemlet ved loven genast eller vid en senare ef bad er heimilad i lög- i den stat hvor den avdgde tidpunkt, påkalla bodelning, um bess rikis, sem hinn var statsborger. Denne rett såvitt dylik rätt enligt lagen låtni åtti rikisfesti i. Pennan tilkommer ikke en livsarving i den dödes hemland tillrétt hefur lifserfingi bö ekki, såframt gjenlevende ektefcl- kommer honom. Sådan rätt ef eftirlifandi makt var vid le da ekteskapet ble inn- äge ej rum, när efterlevande stofnun hjöäskapar rikisborg- sått, var statsborger i den maken vid äktenskapets inari I bvi riki, sem hinn låtni stat hvor den avdgde var bo- gående var medborgare i var bösettur i. satt. den stat, där den döde hade
hemvist.
Artikel 5. 5 artikla. Artikel 5
Bestemmelserne i artikler- Mitä 2 ja 3 artiklassa Vad i artiklarna 2 och 3 ne 2 og 3 om adgangen til määrätään oikeudesta elää stadgas om rätt att sitta i at hensidde i uskiftet bo yhdessä rintaperillisten kans- oskiftat bo med bröstarvinge med livsarvinger finder tils- sa pesää jakamatta, on vas- skall äga motsvarande tillvarende anvendelse på ad- taavasti sovellettava oikeu- lämpning i fråga om rätt att gangen til at hensidde i teen elää jakamattomassa sitta i oskiftat bo med adopuskiftet bo med adoptivbarn pesässä yhdessä ottolapsen tivbarn eller dess avkomeller dets livsarvinger. tai sen jälkeläisen kanssa. ling.
Artikel 7. 7 artikla. Artikel 7
Ved deling af zagtefellers Tässä sopimuksessa tar- Vid avvittring som i denbo efter den enes eller beg- koitetussa omaisuuden osi- na konvention avses skall, ges död forholdes der, for tuksessa on, mikäli 1 artik- såvitt annat ej följer av arså vidt ikke andet fglger af Jan 3 kappaleesta ei muuta tikel 1 tredje stycket, iaktartikel 1, stk. 3, efter de reg- johdu, noudatettava, mitä tagas vad i artiklarna 3 och ler, som i artiklerne 3 og 6 helmikuun 6 piivänä 1931 6 av konventionen den 6 i konventionen af 6. februar tehdyn sopimuksen 3 ja 6 februari 1931 är stadgat i 1931 er givet om &stefzel- artiklassa on määrätty puo- fråga om makars förmögenlers formueforhold. lisoiden varallisuussuhteista. hetsförhållanden.
Artikel 8. S artikla. Artikel 8
Testamente, der er opret- Testamentti, jonka on Testamente efter den som tet af en arvelader, som ved tehnyt henkilö, joka kuolles- vid sin död var medborgare sin död var statsborger i en saan oli sopimusvaltion kan- i fördragsslutande stat och af staterne og bosat i en af salainen ja jolla oli kotipaik- hade hemvist i sådan stat dem, skal i henscende til ka sopimusvaltiossa, katso- skall anses giltigt till formen, formen anses for gyldigt, taan muodoltaan päteväksi, om testamentet i fråga om hvis testamentet opfylder de jos testamentti muotonsa formen uppfyller vad som formkrav, som er foreskre- osalta täyttää sen paikka- föreskrives i lagen på ort där vet i loven på det sted, hvor kunnan lain määräyksct, jol- testamentet upprättades eller testamentet er oprettet, eller la testamentti tehtiin tai jolla testator vid upprättandet elhvor testator var bosat en- testamentintekijällä oli koti- ler vid sin död hade hemvist ten ved oprettelsen eller ved paikka 1testamentin tehdes- eller i lagen i stat där testasin dgd, eller i loven i en sään tai kuollessaan, taikka tor vid upprättandet eller stat, hvor testator var stats- sellaisen valtion lain miä- vid sin död var medborgare. borger enten ved oprettelsen räykset, jonka kansalainen Såvitt testamente avser fast eller ved sin dad. For så vidt testamentintekijä oli testa- egendom skall det också antestamentet angår fast ejen- mentin tehdessään tai kuol- ses giltigt till formen, om dom, skal det tillige anses lessan. Milloin testamentti testamentet i fråga om forfor gyldigt i henscende til koskee kiinteätä omaisuutta, men uppfyller vad som föreformen, hvis testamentet op- se katsotaan muodoltaan pä- skrives i lagen på den ort fylder de formkrav, som er tcväksi myös, jos testamentti där egendomen finnes. foreskrevet i loven på det muotonsa osalta täyttää sen sted, hvor ejendommen lig- paikkakunnan lain määriykger. set. missä omaisuus sijaitsee.
Reglerne i stk. 1 finder Mitä 1 kappalcessa on sa- Första stycket har mottilsvarende anvendelse ved nottu, sovelletaan vastaavasti svarande tillämpning i fråga endring eller tilbagekaldelse myös testamentin muuttami- om ändring eller återkallelse af testamentet. Tilbagekal- seen tai peruuttamiseen. Pe- av testamente. Återkallelse delse skal også anses for ruuttaminen katsotaan muo- skall också anses giltig till gyldig i henseende till for- doltaan päteväksi myös, jos formen, om Ååterkallelsen i
5. grein. Årtikkel 5 Artikel 5
Akvaedin I 2. og 3. gr. um Bestemmelsene i artiklene Vad i artiklarna 2 och 3 heimildina til setu i öskiptu 2 og 3 om rett til å sitte i stadgas om rätt att sitta i båi med lifserfingjum gilda uskiftet bo med livsarvinger oskiftat bo med bröstarvinge å hliöstedan hått um får tilsvarende anvendelse på skall äga motsvarande tillheimildina til setu i éskiptu retten til å sitte i uskiftet lämpning i fråga om rätt att båi med kjörbörnum eda bo med adoptivbarn celler sitta i oskiftat bo med adopnidjum beirra. adoptivbarns livsarvinger. tivbarn eller dess avkomling.
7. grein. Artikkel 7 Artikel 7
Vid skipti å félagsbåi Ved deling av ektefellers Vid bodelning som i denhjöna vid låt annars eöa bo etter den ene eller begge na konvention avses skall, beggja beirra, skal, ef ekki ektefellers dgd skal, for så såvitt annat cj följer av arleidir annad af åkvadi 3. vidt ikke annet feölger av tikel 1 tredje stycket, iakttamålsgr. 1. gr., fariö eftir artikkel 1 tredje ledd, iakt- gas vad i artiklarna 3 och 6 beim reglum, sem settar tas det som er bestemt om av konventionen den 6 feberu um fjårmål hjöna Ii 3. ektefellers formueforhold i ruari 1931 är stadgat i fråog 6. gr. I samningnum frå artiklene 3 og 6 i konven- ga om makars förmögen- 6. febråar 1931. sjonen av 6 februar 1931. hetsförhållanden.
8. grein. Årtikkel 8 Artikel 8
Arfleiösluskrå ger8 af Testament etter en arve- Testamente efter den som arfleidanda, sem vid låt sitt later som ved sin ded var vid sin död var medborgavar rikisborgari i einhverju statsborger i en av statenc re i fördragsslutande stat samningsrikjanna og bö- og var bosatt i en av dem, och hade hemvist i sådan settur i einhverju beirra, skal med hensyn til formen stat skall anses giltigt till forskal, ad bvi er formsatriö- anses for gyldig når det til- men, om testamentet i fråin snertir, ålitast gild, ef fredsstiller fromkravene i lo- ga om formen uppfyller vad arfleiösluskråin — fullnegir ven på det sted der testa- som föreskrives i lagen på formkröfum, sem geröar eru mentet ble opprettet celler ort där testamentet uppräti lögum å beim stad, bar der testator hadde sin bopel tades eller testator vid uppsem = arfleiösluskråin = var enten ved opprettelsen eller rättandet eller vid sin död gerö eda bar sem arfleiö- ved sin ded, celler i en stat hade hemvist eller i lagen i andi åtti heimilisfang vid som testator var statsborger stat där testator vid upprätgerö hennar eda vid låt sitt, av enten ved opprettelsen cl- tandet eller vid sin död var eöa I bvi riki, bar sem ler ved sin dgd. For så vidt medborgare. Såvitt testaarfleidandi åtti rikisfesti vid testamentet angår fast cien- mente avser fast egendom gerö hennar eda vid låt sitt. dom, skal det med hensyn til skall det också anses giltigt Ef i arfleiösluskrå er fjallaö formen også anses gyldig till formen, om testamentet um fasteign, skal arfleiöslu- når det tilfredsstiller form- i fråga om formen uppfyller skråin, al bvi er formsatrid- kravene i loven på det sted vad som föreskrivs i lagen in snertir, einnig ålitast der eiendomen ligger. på den ort där egendomen gild, ef hån fulln&gir form- finnes. kröfum, sem gerdar eru i lögum å beim stad, bar sem eignin er.
Akvädi 1. målsgreinar Reglene i förste ledd får Första stycket har motgilda med sama hetti vid tilsvarende anvendelse ved svarande tillämpning i fråbreytingu e8a afturköllun endring eller tilbakekall av ga om ändring eller återkalarfleiösluskrår. Afturköllun testament. Tilbakekall skal lelse av testamente. Återkalskal, aö bvi er formsatriö- med hensyn til formen også leise skall också anses giltig in snertir, einnig ålftast anses gyldig når det fyller till formen, om återkallelsen
men, hvis tilbagekaldelsen er peruuttaminen muotonsa fråga om formen uppfyller i overensstemmelse med en osalta täyttää sellaisen lain vad som föreskrives i lag lov, efter hvilken det testa- määräykset, 'jonka mukaan eniigt vilken det återkallade mente, der tilbagekaldes, var testamentti. joka on peruu- testamentet på grund av vad gyldigt i henscende til for- tettu, oli 1 kappaleen nojalla som sägs i första stycket var men efter reglerne i stk. 1. muodoltaan pätevä. giltigt till formen.
Havde testator efter loven Jos — testamentintekijälla Hade testator enligt lagen i en ikke kontraherende stat oli muun kuin sopimusval- i icke fördragsslutande stat domicil i denne stat, kan tion lain mukaan domisiili domicil i den staten, får detdette domicil påberåbes i (domicile) tässä valtiossa, ta domicil åberopas i stället stedet for bopiel i tilfelde, voidaan tähän domisiiliin v?- för hemvist i fall som avses som omfattes af stk. 1-2. dota kotipaikan asemesta 1 i första eller andra stycket.
tai 2 kappaleessa tarkoite-
tuissa tapauksissa.
Opstår der i gvrigt efter Milloin 1, 2 tai 3 kappa- Uppstår i övrigt enligt stk. 1—3 spergsmål om at icen mukaan muutoin on första, andra eller tredje anvende loven i en ikke kysymys muun kuin sopi- stycket fråga om tillämpning kontraherende stat, skal de musvaltion lain soveltami- av lagen i icke fördragslualmindelige regler, som gel- sesta, on noudatettava tästä tande stat. tillämpas de allder herom i hver kontrahe- kussakin sopimusvaltiossa männa regler som härom rende stat, anvendes. voimassa — olevia = vleisiä gälla i varje fördragsslutan-
sääntöjä. de stat.
Artikel 11. IL aortikla. Ariikel 11
Bestemmelser i finsk el- Jos sopimusvaltion kan- Hade medborgare i förler svensk lov om, at et tes- salaisella kuollessaan oli ko- dragsslutande stat vid sin tamente efter testators död tipaikka Suomessa tal Ruot- död hemvist i Finland eller skal indleveres til retten in- sissa, on testamentin valvon- Sverige, skall där gällande den cen vis tid (testamentsbe- taan ja moittimiseen sovel- lag vinna tillämpning i fråga vakning), får også anven- lettava siellä voimassaolevaa om bevakning och klander deise på et testamente efter lakia. av testamente. en statsborger i en anden af staterne, såfremt han ved dpedsfaldet var bosat i Finland eller Sverige. Det samme gelder bestemmelser i finsk eller svensk lov om, at en arving, som vil angribe et testamentes gyldighed, skal rejse sag inden en vis tid, efter at testamentet er forkyndt for ham (testamentsklander).
Bestemmelser i norsk lov Norjan Jain säännöksiä, Bestämmelser i norsk lag om, at ret på grundlag af joiden mukaan testamenttiin om att rätt på grund av testestamente og indvendinger perustuva oikeus on saatet- tamente och invändningar mod gyldigheden af et testa- tava voimaan ja väitteet tes- mot giltigheten av testamenmente skal göres galdende tamentin pätevyyttä vastaan te skall göras gällande inom inden visse frister, får også on tehtävä tiettyjen määrä- vissa frister tillimpas också anvendelse på et testamente aikojen kuluessa, sovelletaan i fråga om testamente efter efter en statsborger i en an- myös toisen sopimusvaltion medborgare i annan för-
gild, ef hun fullnesir form- kravene i lovgivning hvor- i fråga om formen uppfyller kröfum i lögum, er arf- etter det tilbakekalte testa- vad som föreskrives i lag enleiösluskrå, sem afturköllud ment ctter reglene i förste ligt vilken det återkallade er, var gild samkvamt beim, ledd var gyldig med hensyn testamentet på grund av vad eftir åkve[um 1. målsgrein- til formen. som sägs i första stycket ar, aö bvi er formsatridin var giltigt till formen. snertir.
Nå hefur arfleidöandi ått Hadde testator etter loven Hade testator enligt lagen heimilisfesti (domicil) i riki i en ikkekontraberende stat i icke fördragsslutande stat ööru en samningsriki, sam- domisil i denne stat, kan domicil i den staten, får detkvxmt lögum bess rikis, og dette påropes istedenfor bo- ta domicil åberopas i stället må bå skirskota til bess I pel i de tilfelle som omfattes för hemvist i fall som avses stad böåsetu, I beim efnum, av förste og annet ledd. i första eller andra stycket. sem 1. og 2. målserein taka til.
Ef til bess kemur ad ödru Oppstår det for övrig etter Uppstår i övrigt enligt leyti samkvemt 1., 2., eda 3. förste, annet eller tredje första, andra eller tredje mäålsgrein, a afstödu burki ledd spgrsmål om å anvende stycket fråga om tillämpning ad taka til bess, hvort beita loven i en ikke-kontraheren- av lagen i icke fördragssluskuli lögum annars rikis en de stat, får de alminnelige tande stat, tillämpas de alleinhvers samningsrikjanna, regler som gjelder på dette männa regler som härom skal beita almennum regl- område i hver kontraheren- gälla i varje fördragsslutanum, sem um bad efni gilda de stat anvendelse. de stat. I hverju samningsriki.
II. grein. ÅArtikkel 11 Artikel 11
Akvedi I finoskum ceda Bestemmelser 1 finsk eller Hade medborgare i försenskum lögum um, a svensk lov om at et testa- dragsslutande stat vid sin arfleidsluskrå skuli, eftir låt ment etter testators död skal död hemvist i Finland eller arfleidanda, afhent til réttar- innleveres til retten innen Sverige, skall där gällande ins innan åkvedins tima en viss tid (restamentsbevak- lag vinna tillämpning i frå- (testamentsbevakning), gilda ning), får også anvendelse ga om bevakning och klaneinnig um = arfleidsluskrå på testament ctter en stats- der av testamente. eftir rikisborgara I einhverju borger i en annen av stalene hinna samningsrikjanna, ef såframt han ved dedsfallet arfleidandi var båsettur i var bosatt i Finland ceiler Finnlandi eda Svipjöd vid Sverige. Det samme gjelder låt sitt. Sama gildir um å- bestemmelser i finsk celler kvedi I finnskum eda svensk lov om at en arving scenskum lögum um, aö som vil angripe et testaerfingi, sem vill mötmitla ments gyldighet, må reise gildi arfleiösluskrår, skuli sak innen en viss tid ctter at hefja målssökn innan åkve- testamentet er forkynt for dins tima frå bvi ad arf- ham (testamentsklander). leiösluskråin haföi veriö birt honum (testamentsklander).
Åkvaedi i norskum lögum Bestemmelser i norsk lov Bestämmelser i norsk lag um. av beita skuli innan om at retten etter et testa- om att rätt på grund av testiltekins tima rétti sam- ment og innvendinger mot tamente och invändningar kvemt arfleiösluskrå eda gyldigheten av et testament mot giltigheten av testamenmötbårum gegn arfleiöslu- skal gjöres gjeldende innen te skall göras gällande inom skrå, eiga einnig vid um visse frister, får også anven- vissa frister tillämpas också arfleiösluskrå = eftir rikis- delse på et testament ctter i fråga om testamente efter borgara i einhverju hinna en statsborger i en annen medborgare i annan för-
den af staterne, såfremt han kansalaisen tekemään testa- dragsslutande stat, om han ved dgdsfaldet var bosat i menttiin, jos hänellä kuol- vid sin död hade hemvist i Norge. lessaan oli kotipaikka Nor- Norge. jassa.
Årtikel 28. 28 artikla. Artikel 28 Om anerkendelse og fuld- Sellaisen tuomion tai so- I fråga om erkännande byrdelse af afggrelser og vinnon tunnustamisessa tai och verkställighet av dom forlig om ret til arv eller täyvtäntöönpanossa, joka eller förlikning om rätt på legat, en efterlevende >e- koskee perintöön tai testa- grund av arv eller testamenfrelles rettigheder, dgdsbo- menttiin perustuvaa oikeut- te, efterlevande makes rätt, skifte og ansvar for en arve- ta, eloonjääneen puolison boutredning eller skifte i anladers geld gelder loven i oikeutta, pesänselvitystä tai ledning av dödsfall eller anden stat, hvori anerkendelse kuoleman johdosta toimi- svarighet för den dödes gäld. eller fuldbyrdelse skal ske. tettua jakoa taikka vastuuta gäller lagen i den stat där vainajan velasta, on nouda- erkännande celler verkställigtettava sen valtion lakia, het begäres. missä tunnustamista tai täytäntöönpanoa pyydetään.
De kontraherende stater Sopimusvaltiot voivat yh- De fördragsslutande stakan tiltrede denne overens- tyä tähän sopimukseen terna kan tillträda denna komst ved at: överenskommelse genom a) undertegne uden for- a) allekirjoitlamaila sen, a) undertecknande utan behold om ratifikation tekemättä ratifiointia koske- förbehåll för ratifikation vaa ehtoa, tai eller b) undertegne med for- b) allekirjoittamalla sen b) undertecknande med behold om ratifikation i for- ratifiointia koskevin ehdoin förbehåll för ratifikation i bindelse med efterfglgende sekä sen jilkeen ratifioi- förening med efterföljande ratifikation. malla sen. ratifikation. Ratifikationsdokumenter- Ratifioimisasiakirjat — on Ratifikationshandlingarna ne skal deponeres i det talletettava Tanskan ulko- skall deponeras i danska utdanske udenrigsministerium. asiainministeriöön. rikesministeriet. Overenskomsten trieder i Sopimus tulee voimaan Överenskommelsen träder kraft den 1. januar eller den sen tammi- tai heinäkuun i kraft den 1 januari eller 1. juli, efter at overens- 1 päivänä, joka lähinnä seu- den 1 juli, som infaller näst komsten er tiltrådt af samt- raa sen jälkecen, kun kaikki efter det att överenskommellige kontraherende stater. sopimusvaltiot ovat siihen sen tillträtts av alla de föryhtynect. dragsslutande staterna. Bestemmelsen i artikel Sopimuksen 28 artikla on Artikel 28 i dess äldre ly- 28 i den hidtidige affattelse kuitenkin aikaisemmassa delse skall dock gälla till gelder dog, indtil konventio- muodossaan voimassa, kun- dess konventionen den 16 nen af 16. marts 1932 mel- nes Suomen, Islannin, Nor- mars 1932 mellan Finland, lem Danmark, Finland, Is- jan, Ruotsin ja Tanskan Danmark, Island, Norge och land, Norge og Sverige om kesken tuomioiden tunnusta- Sverige om erkännande och anerkendelse og fuldbyrdelse misesta ja täytäntöönpa- verkställighet av domar uppaf domme cr opheevet og cr- nosta 16 päivänä maalis- hävts och ersatts med nya stattet af andre regler om kuuta 1932 tehty sopimus regler i ämnet. emnet. on kumottu ja korvattu asiasta — annetuilla = uusilla säännöksillä. Er arveladeren dgd för Jos perittävä on kuollut Har arvlåtaren avlidit inoverenskomstens ikrafttre- ennen sopimuksen voimaan- nan överenskommelsen trätt
samningsrikjanna, ef hann av statene, såframt han ved dragsslutande stat, om han viö låt sitt var båsettur i dgdsfallet var bosatt i Nor- vid sin död hade hemvist i Noregi. ge. Norge.
28. grein. ÅArtikkel 28 Artikel 28
Ur - vidurkenningu 0g Loven i den stat der aner- I fråga om erkännande fullnustu döma og såtta um kjennelse eller fullbyrding och verkställighet av don rått til arfs e0a dånargjafar, skal skje, gjelder ved aner- eller förlikning om rätt p. um = réttindi = eftirlifandi kjennelse og fullbyrding av grund av arv eller testamenmaka, um skipti dånarböås avgjorelser og forlik om rett te, efterlevande makes rätt og um åbyrgö å& skuldum til arv celler legat, om en boutredning eller skifte i arfleidanda gilda lög bess gjenlevende ektefelles rettig- anledning av dödsfall eller rikis, bar sem vidurkenn- heter, om dgdsboskifte og ansvarighet för den dödes ingar eda fullnustu er leit- om ansvar for en arvelaters gäld gäller lagen i den stat aö. gjeld. där erkännande eller verk-
ställighet begiäres.
Samningsrikin geta geng- De kontraherende stater De fördragsslutande staid aö bessu samkomulagi kan slutte seg til denne ove- terna kan tillträda denna med bvt: renskomst ved överenskommelse genom
a) ad undirrita bad ån a) undertegning uten for- a) undertecknande utan fyrirvara um fullgildingu, behold om ratifikasjon, eller förbehåll för ratifikation cleda ler
b) ad undirrita bad med b) undertegning med for- b) undertecknande med fyrirvara um = fullgildingu behold om ratifikasjon sam- förbehåll för ratifikation i åsamt eftirfarandi fullgil- men med etterfglgende rati- förening med efterföljande dingu. fikasjon. ratifikation.
Fullgildingarskjölin skulu Ratifikasjonsdokumentene Ratifikationshandlingarna sett til vörzlu i danska utan- skal deponeres i det danske skall deponeras i danska utrikisråduncytinu. Utenriksministerium. rikesministeriet.
Samkomulagid gengur I Overenskomsten = trer i Överenskommelsen träder gildi 1. jandåar eda 1. jåäli kraft den 1 januar eller den i kraft den 1 januari celler den nestan cftir a0 samningsrik- 1 juli som faller nest etter 1 juli, som infaller näst efin hafa öll gengidö ad sam- at alle de kontraherende sta- ter det att överenskommelkomulaginu. ter har sluttet seg til over- sen tillträtts av alla de för-
enskomsten. dragsslutande staterna.
Akviödin I 28. grein ganga Bestemmelsen i artikkel Artikel 28 i dess äldre lyböé bå fyrst I gildi, begar 28 slik den tidligere Igd skal delse skall dock gälla till dess samningurinn frå 16. marz dog gjelde til konvensjonen konventionen den 16 mars 1932 milli Islands, Dan- 16 mars 1932 mellom Nor- 1932 mellan Sverige, Danmerkur, Finnlands, Noregs ge, Danmark, Finland, Is- mark, Finland, Island och og Svibjödar, um vidur- land og Sverige om aner- Norge om erkännande och kenningu döma og full- kjennhelse og fullbyrding av verkställighet av domar uppneggju beirra hefur verid dommer er opphevd og er- hävts och ersatts med nya
felldur år gildi og nyjar reg- statet med nye regler om regler i ämnet.
lur um baö efni komid i emnet. hans stad.
Hafi = arfleidandi = låtizt Er arvelateren dåd för Har arvlåtaren avlidit inådur en samkomulagid hef- overenskomsten er trådt i nan överenskommelsen trätt
den, gelder artikel 4 og artik- tuloa, sovelletaan 4 artiklaa i kraft, gäller artikel 4 samt lerne 1, 2, 5, 7, 8 og 11 i den sekä 1, 2, 5, 7, 8 ja 11 ar- artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och hidtidige affattelse fortsat. tiklaa niiden aikaisemmassa 11 i den äldre lydelsen. Ar- Artikel 28 i den hidtidige muodossa. Artiklaa 28 on tikel 28 i dess äldre lydelse alfattelse gelder for så vidt sovellettava aikaisemmassa gäller såvitt angår domar angår afggrelser, der er muodossaan sikäli kuin on som meddelats eller förliktruffet, og forlig, der er ind- kysymys tuomioista, jotka ningar som ingåtts innan gået, inden konventionen af on annettu, tal sovinnoista, konventionen den 16 mars 16. marts 1932 mellem Dan- jotka on tehty ennen kuin 1932 mellan Finland, Danmark, Finland, Island, Nor- Suomen, Islannin, Norjan, mark, Island, Norge och ge og Sverige om anerken- Ruotsin ja Tanskan kesken Sverige om erkännande och delse og fuldbyrdelse af tuomioiden tunnustamisesta verkställighet av domar uppdomme er ophevet og cr- ja täytäntöönpanosta 16 päi- hävts och ersatts med nya stattet af andre regler om vänä maaliskuuta 1932 tehty regler i ämnet. emnet. sopimus on kumottu ja kor-
vattu asiasta annetuilla uus-
illa säänöksillä.
Det danske justitsministe- Tanskan <oikeusministe- Danska justitieministeriet rium kan efter forhand- riö voi, neuvoteltuaan mui- : kan efter förhandling med ling med de gvrige kon- den sopimusvaltioiden = oi- de övriga fördragsslutande traherende staters justits- keusministeriöiden kanssa, staternas = justitieministerier ministerier bestemme, at määrätä, eltä 19 päivänä bestämma att konventionen konventionen af 19. novem- marraskuuta 1934 tehtyä so- den 19 november 1934 med ber 1934 med scnere end- pimusta siihen myöhemmin senare ändringar också skall ringer skal gelde for Grgn- tehtyine muutoksineen on äga tillimpning på Grön- Jand. For konventionens an- sovellettava myös Grönlan- land. För konventionens tillvendelse for Fergerne og nissa. Sovellettaessa sopi- lämpning på Firöarna och Grgnland kan det danske musta Fär-saarilla ja Grön- Grönland kan danska justi- Justitsministerium efter iagt- lannissa voi Tanskan oikeus- tieministeriet efter iakttagantagelse af samme frem- ministeriö mainittua menet- de av samma tillvägagångsgangsmåde fastsette sådan- telyäi noudattaen vahvistaa sätt fastställa sådana avvine afvigelser, som de ser- tehtäväksi scllaisia poikke- kelser som de särskilda färlige fergske eller grgnland- uksia, joita Fär-saarten tai öiska eller grönländska förske forhold måtte tilsige. Grönlannin = erityiset olot hållanden må kräva.
voivat edellyttää.
Til bekreftelse heraf har Tämän vakuudeksi ovat Till bekräftelse härav har undertegnede befuldmeäegti- valtuutetut allekirjoittaneet undertecknade befullmäktigede = undertegnet denne tämän sopimuksen. gade ombud undertecknat overenskomst. denna överenskommelse.
Udferdiget i Kgbenhavn Laadittu Kööpenhaminas- Som skedde i Köpenhamn
hvert af fglgende sprog: yhtenä suomen-, islan- finska, danska, isländska, dansk, finsk, islandsk, norsk nin-, norjan-, ruotsin- ja norska och svenska språken, og svensk, for så vidt angår tanskankielisenä kappaleena, och såvitt angår svenska svensk i to tekster, en fra jossa ruotsiksi on kaksi språket i två texter, en för Finland og en fra Sverige. tekstiä, toinen Suomea ja Finland och en för Sverige.
toinen Ruotsia varten.
ur öölazt gildi, skal 4. grein kraft, gjelder artikkel 4 og i kraft, gäller artikel 4 samt og fyrri reglur 1., 2., 5., 7., de tidligere regler i artik- artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och 8. og 11. greina halda gildi lene 1, 2, 5, 7, 8 og 11 11 i den äldre lydelsen, Arsinu. Fyrri reglur 28. greinar fortsatt. De tidligere regler tikel 28 i dess äldre lydelse gilda ad bvi er vardar döma, i artikkel 28 gjelder for så gäller såvitt angår domar sem uppkveönir eru 0g vidt angår avgjgrelser som som meddelats eller förliksåttir, sem eru gerdar ådur er truffet og forlik som er ningar som ingåtts innan en samningurinn frå 16. inngått för konvensjonen 16 konventionen den 16 mars marz 1932, milli Islands, mars 1932 mellom Norge, 1932 mellan Sverige, Dan- Danmerkur, Finnlands, Nor- Danmark, Finland, Island og mark, Finland, Island och egs og Svibjödar, um vid- Sverige om ancerkjennelse og Norge om erkännande och urkenningu döma og full- fullbyrding av dommer cr verkställighet av domar negju beirra, hefur verid opphevd og erstattet med upphävts och ersatts med felldur är gildi og nyjar nye regler om emnet. nya regler i ämnet. reglur um bad efni komid i hans stad.
Danska — dömsmålarådu- Det danske Justitsministe- Danska justitieministeriet ' neytiö getur, aö höföu rium kan etter forhandlinger kan efter förhandling med samrådi vid dömsmålarådu- med de gvrige kontraheren- de övriga fördragsslutande neyti hinna samningsrikj- de staters justitsministerier staternas = justitieministerier anna, åkveöid, ad samn- bestemme at konvensjonen bestämma att konventionen ingurinn frå 19. növember 19 november 1934 med se- den 19 november 1934 med 1934, åsamt sidari breyt- nere endringer skal gjelde senare ändringar också skall ingum, skull einnig gilda um for Grenland. For konven- äga tillämpning på Grön- Greenland. Til pess ad sjonens anvendelse på För- land. För konventionens tillsamningnum veröi beitt um gyane og Grgnland kan det lämpning på Färöarna och Fareyjar og Greenland getur danske = Justitsministerium Grönland kan danska justidanska dömsmålaråduneyt- etter å ha iakttatt samme tieministeriet efter iakttaig åkvedid. med sömu framgangsmåte fastsette sli- gande av samma tillvägaforsendum, bau fråvik, sem se avvik som de spesielle gångssätt fastställa sådana sérstakar = föreyskar cöa fergyiske eller grgnlandske avvikelser som de särskilda grenlenzkar aöstedur kynn- forhold måtte tilsi. färöiska eller grönländska u ad krefjast. förhållandena må kräva.
Til stadfestingar Pessu Til bekreftelse herav har Till bekräftelse härav har hafa undirritadir, sem hafa de undertegnete som har be- undertecknade befullmäktifullgilt umbod, undirritad hgrig fullmakt, undertegnet gade ombud undertecknat samning bennan. denne overenskorst. denna överenskommelse.
Utgefiö i Kaupmanna- Undertegnet i Kgbenhavn Som skedde i Köpen-
einu eintaki å hverju tungu- hvert av fglgende språk: exemplar på svenska, dansmåli: — Islenzku, = dönsku, norsk, dansk, finsk, islandsk ka, finska, isländska och finnsku, norsku og sensku, og svensk, for så vidt angår norska språken, och såvitt og ad bvi er sensku vardöar svensk i to tekster, én for angår svenska språket i två med tveimur textum, annan Finland og én for Sverige. texter, en för Sverige och en fyrir Finnland og hinn fyrir för Finland. Svibjöö.