Prop. 1973:175

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1973 Prop. 1973: 175

Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lag- konllikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m. m.; given den 19 oktober 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

CARL LlDBOM

1 Inledning

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt, av vilken Sverige är medlem, har upprättats en den 5 oktober 1961 dagtecknad konven- tion om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förord- nanden. Konventionen har trätt i kraft. Den har hittills ratificerats av bl.a. Belgien, Frankrike, Japan, Jugoslavien, Norge, Polen, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Flera andra stater har undertecknat men ännu inte ratificerat konventionen, däri- bland Danmark, Finland och Svcrige. Konventionen torde jämte svensk översättning få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga ].

Familjerättskommittén fick år 1967 i uppdrag att i samarbete med representanter för övriga nordiska länders justitieministerier ta upp fråga om ratifikation av Haagkonventionen och därav föranledda ändringar i konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonventionen). I skrivelse till chefen för justitiedepartementct den 3 november 1969 med PM (Ds Ju 1969: 26) angående formkrav för testamente m. m. förordade kommittén att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera Haagkonventionen. Kommittén lade samtidigt fram förslag till sådana ändringar i nordiska arvskonventionen och den svens- ka internationell-arvsrättsliga lagstiftningen som krävs för att Haag- konventionen skall kunna ratificeras.

På grundval av kommitténs förslag har ytterligare överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna om de ändringar i nordiska arvskonventionen som påkallas av en anslutning

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 175 6

till Haagkonventionen om testamentes form. Härvid har också be- handlats vissa förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen som föranleds av ny intern lagstiftning i olika nordiska länder. Överlägg- ningarna har inskränkts till sådana frågor som inte har ansetts böra anstå till en allmän översyn av konventionen. När en sådan blir aktuell får övervägas om inte konventionen kan ersättas med särskilda sakligt sett cnsartade lagar i de olika länderna.

Vid sidan av de överläggningar som sålunda direkt har tagit sikte på nordiska arvskonventionen har överläggningar upptagits om ersättande av konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 om erkännande och verkställighet av domar med nya regler. Detta påkallar en ändring av nordiska arvskonventionens bestäm- melser om erkännande och verkställighet av vissa avgöranden i arvsrätts- liga frågor. Också om en sådan ändring har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna,

Mot bakgrund av vad sålunda förekommit har inom justitiedeparte— mentet upprättats en promemoria (Ds Ju 1.971: 2l), vari dels föreslås att Sverige skall ratificera Haagkonventionen om testamentes form, dels redovisas de förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen som ut- gör resultatet av överläggningar mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna, dels också läggs fram förslag till de ändringar i den svenska internationell-arvsrättsliga lagstiftningen som krävs för att Sve- rige skall kunna ratificera Haagkonventionen om testamentes form resp. i övrigt föranleds av de föreslagna. ändringarna i nordiska arvskonven- tionen.

Remissyttranden över departementspromemorian har avgivits av Svea hovrätt efter hörande av Stockholms tingsrätt samt av kammarkollegiet, Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen.

2 Gällande ordning

Den svenska internationella familjerätten och arvsrätten har sedan länge byggt på den s.k. nationalitetsprincipen. Denna innebär att med- borgarskapet är utgångspunkten för val av tillämpligt "pcrsonalstatut”, dvs. det lands lag som skall bestämma en persons rättsliga förhållanden inom familje- och arvsrätten. Efter hand har vissa avsteg skett till för- män för den s.k. domicilprincipen, enligt vilken personens hemvist (do- micil) är bestämmande för valet av tillämplig lag. Särskilt i förhållande till de nordiska länderna, av vilka Danmark, Island och Norge tillämpar domicilprincipen medan Finland liksom Sverige bygger på nationali- tetsprincipen, har genom konventioner skett kompromisser som innebär att hemvistet har fått stor betydelse i fråga om medborgare i nordiska stater.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 175 7

lnternationell-arvsrättsliga liågor som rör för- hållandet till andra stater än våra nordiska grannländer regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, i det följande benämnd 1937 års lag. Lagen bygger inte på någon konven— tionsreglering. Dess bestämmelser om arv och testamente (1 kap.) vi- lar på nationalitetsprincipen. Sålunda bedöms rätten till arv efter svensk medborgare enligt svensk lag, även om den avlidne inte hade hemvist i Sverige, medan rätten till arv efter medborgare i annat land bedöms enligt lagen i det landet (l ä).

Personalstatutet, bestämt enligt nationalitetsprincipen, tillämpas i fråga om behörigheten att testamentera. Avgörande är tidpunkten för rättshandlingcn. Fråga om behörighet att upprätta eller återkalla testa— mente bedöms sålunda enligt lagcn i det land där testator var medbor- gare då rättshandlingcn företogs (3 å). Enligt samma lag skall bedömas, huruvida rättshandlingen är ogiltig på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påver— kan (6 ä). I fråga om testamentes innehåll tillämpas däremot i princip arvsstatutct, dvs. testators nationella lag vid tiden för dödsfallet (5 €).

Testamente skall anses upprättat eller återkallat i laga form, om tes- tamentet eller återkallelsen i fråga om formen uppfyller vad som fö- reskrivs i lagen på den ort där rättshandlingcn företogs eller i det land där testator då var medborgare (4 å). Här tillämpas sålunda den inom internationell privaträtt vanliga regeln att en rättshandlings form får bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingcn företogs, den s.k. regeln ”locus rcgit actum”, vid sidan av testators personalstatut.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls skull skall prövas enligt lagen i det land där arvlåtaren var medborgare när rättshandlingen företogs (7 5). Frågan huruvida gåva till arvinge är att anse som förskott på arv bedöms enligt lagen i det land där arvlåtaren (givaren) var medborgare vid tiden för gåvan (8 5).

Om utlänning vars nationella lag skall tillämpas är medborgare i stat där särskilda lagar gäller för olika områden, skall frågan vilken av de särskilda lagarna som skall tillämpas bedömas efter de regler som här- vidlag gäller i det främmande landet (3 kap. ] å). Saknas sådana regler tillämpas lagen på vederbörandes hemort eller, om han inte har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet, lagen på den ort där _ han sist inom landet haft hemvist eller, om han över huvud taget inte har haft hemvist där, lagen i rikshuvudstaden.

Redan före tillkomsten av 1937 års lag ingick Sverige, Danmark, Fin- land, Island och Norgc en den 19 november 1934 dagtecknad konven- tion om arv, testamente och boutredning (n o r d i s k a a r v s k 0 n- v e n t i o n e n). Konventionsbestämmelserna har införlivats med svensk rätt genom tre lagar, nämligen lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket,

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 175 3

m.m., lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1935: 46) om till- syn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Konventionen grundar sig i fråga om rätten till arv på en kompro- miss mellan nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgö- rande vikt läggs vid domicilets varaktighet och gränsen för tillämpning av nationalitetsprincipen dras vid ett femårigt domicil. I andra hän- seenden än såvitt rör arvsrätten grundas konventionen väsentligen på en ren domicilprincip.

Om medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade hemvist i annan sådan stat, skall domicillandets lag tillämpas i fråga om rätten till arv efter honom liksom i fråga om rätten för efterlevande make att sitta i oskiftat bo när bröstarvingar saknas. Hade den avlidnes hemvist i domicillandet inte varat minst fem år, skall dock i stället lagen i den stat där han var medborgare tillämpas, om arvinge eller tcstamentsta- gare vars rätt beror därav yrkar det inom viss angiven frist (art. 1). Femårstiden är på liknande sätt avgörande också i fråga om rätten att sitta i oskiftat bo när bröstarvingar finns (art. 2 och 3). Efterlevande make som vid äktenskapets ingående var medborgare i domicillandet har dock i sådant fall alltid rätt att sitta i oskiftat bo enligt det landets lag, även om den avlidne var medborgare i annan nordisk stat och fem- _ årsfristen inte utgått. Skall på grund av yrkande bodelning äga rum efter svensk medborgare med mindre än fem års hemvist i stat vars lag tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, tillämpas regeln i 13 kap. 12 & giftermålsbalken om rätt för efterlevande make att ta ut egendom till visst penningvärde (art. 2 andra stycket). Vid bodelning i anledning av makes död tillämpas i övrigt bestämmelser- na om makars förmögenhetsförhållanden i 1931 års nordiska familje- rättskonvention (art. 7).

I fråga om behörigheten att upprätta eller återkalla testamente till- lämpas också en kombination av nationalitets- och domicilprinciperna. Sådan fråga skall nämligen bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs. Om han då inte sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall testamentet eller återkallelscn även gälla om han hade rätt .att vidta åtgärden en- ligt hemlandets lag (art. 9).

Beträffande testamentes form tillämpas såväl domicilprincipen som nationalitetsprincipcn och regeln ”locus regit actum". Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende på formen anses giltigt, om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare. Återkallelse av testamente är däremot gällande

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 175 9

endast om därvid förfarits enligt lagen i stat där testator vid återkal- lelsen hade hemvist eller var medborgare (art. 8). Regeln ”locus regit actum” är sålunda inte tillämplig på återkallelse av testamente.

Fråga om testamentes eller återkallelses ogiltighet på grund av tes- tators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller an- nan otillbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den stat där tes- tator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs (art. 10). Bestäm- melser i svensk eller finsk lag om bevakning och klander av testamente tillämpas, om den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige eller Fin- land (art. 11). Fråga om verkan av arvsavtal och av gåva för dödsfalls skull liksom även fråga huruvida gåva till arvinge skall anses som arvs- förskott bedöms enligt lagen i fördragsslutande stat där arvlåtaren hade hemvist när rättshandlingen företogs (art. 12). Fråga om arvinges och testamentstagares ansvar för gäld efter medborgare i fördragsslutande stat skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där den döde hade hemvist (art. 17).

Boutredning, bodelning och arvskifte efter medborgare i fördrags- slutande stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skall äga rum i enlighet med hemvistlandets lag och även omfatta till boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat (art. 19). Härvid bedöms bl. a. fråga om rätt för efterlevande make att mot eller utan vederlag ta ut viss egendom enligt hemvistlandets lag (art. 20). Tvist om arv eller tes— tamente m.m. efter medborgare i fördragsslutande stat som hade hem- vist i sådan stat skall upptas av domstol i den stat vars lag enligt kon- ventionen skall gälla i fråga om dödsbobehandlingen, dvs. domstol i hemvistlandet. I åtskilliga angivna fall är sådan domstol exklusivt be- hörig. I andra fall kan parterna enas om att hänskjuta tvisten till domstol i annan fördragsslutande stat — s.k. prorogation (art. ?.l). I fråga om erkännande och verkställighet av bl.a. domar som meddelats i för- dragsslutande stat rörande rätt på grund av arv eller testamente, efter- levandes makes rätt eller ansvar för den dödes gäld tillämpas med visst förbehåll bestämmelserna i 1932 års nordiska domskonvention, när den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat (art. 28).

De interna svenska formkraven för upprättande och återkallelse av testamente finns i 10 kap. ärvdabalken . Huvudregeln är att testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen på ett i lagen närmare angivet sätt. Vid sidan härav förekommer två former av nöd- testamente. Beträffande testamentsvittnen gäller bl. a. att de skall ha fyllt 15 år. Återkallelse av testamente kan i princip ske formlöst. Tesla- mente blir utan verkan, om testator i den ordning som gäller för testa- mentes upprättande har återkallat sitt förordnande eller har förstört testamentshandlingen eller eljest otvetydigt givit till känna att förord- nandet inte längre var uttryck för hans yttersta vilja. De fin s k a be-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 175 10

stämmelserna om upprättande och återkallelse av testamente — intagna i 10 kap. finska ätvdabalken — överensstämmer väsentligen med de svenska. I Danm ark och Island har man vid sidan av testa— mente inför två vittnen möjlighet att upprätta testamente inför en no- tarie, och detta är också vanligt, åtminstone i Danmark. Testaments- vittnen skall ha fyllt 18 år. Testamente kan återkallas formlöst. Åter- kallelse av inbördes testamente (i Island alla gemensamma testamenten) skall för att vara giltig delges den andra parten, om det inte är ute- slutet av särskilda skäl. Enligt en ny norsk arvslag den 3 mars 1972 krävs som huvudregel att testamente upprättas skriftligen med två vittnen som har fyllt 18 år (åå 49, 52). Inbördes testamente får upprät- tas även av andra än äkta makar (& 49). För återkallelse av testamente krävs att testator använt testamentsformen eller förstört testamentet eller strukit över det så att det på grund därav måste anses förstört ( 5 57). Återkallelse av inbördes testamente skall som huvudregel med- delas den andra testatorn för att bli giltigt. Testamentariskt förordnande förlorar sin giltighet bl. 3. när det otvivelaktigt inte skall gälla på grund av ett förhållande som inträffat senare. Om nödtestamcnte gäller f.n. enligt isländsk rätt vissa avvikelser från de norska. danska, finska och svenska reglerna, vilka i huvudsak stämmer överens inbördes.

'

"Prop. 1973: 175

Konvention om lagkontlikter i fråga om for- men för testamentariska förordnanden

Denna konventions signat'årmakter,

som önskar åstadkomma gemensamma bestämmelser för lösande av lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska för- ordnanden,

har beslutat att ingå en konvention för detta ändamål och har överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel ]

Testamentariskt förordnande skall anses giltigt till formen, om det i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i den interna lagen:

a) på den ort där testator upprättade för- ordnandet; eller

b) i en stat där testator var medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död; eller

e) på en ort där testator hade domicil an- tingen vid upprättandet eller vid sin död; eller

d) på den ort där testator hade hemvist (residence habituelle) antingen vid upprät- tandet eller vid sin död; eller

e) i fråga om fast egendom på den ort där egendomen finns.

Om den nationella lagen utgörs av ett rättssystem, som ej är enhetligt, bestäms tillämplig lag såvitt angår denna konvention enligt de regler som gäller enligt detta rätts- system eller, i brist på sådana regler, på "grundval av den närmaste anknytning som testator hade till någon av de i systemet in- gående rättsordningarna. _

Frågan huruvida testator hade domicil på viss ort avgörs enligt lagen på den orten.

4 Riksdagen 1973. I Jam/. Nr 175

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 175

A rticle 2

L'article premier s'applique aux disposi- tions testamentaires révoquant unc disposi- tion testamentaire antérieure.

La révocation est également valable quant & la forme si elle répond å Pune des lois aux termes de laquelle, conformément å l'ar- ticle premier, la disposition testamentaire révoquée était valable.

Article 3

La présente Convention ne porte pas at- teinte aux regles actuelles ou futures des Etats contractants reconnaissant des dispo— 'sitions testamentaires faites en la forme d'une loi non prévue aux articles précé- dents.

Article 4

La présente Convention s'applique égale- ment aux formes des dispositions testamen- taires faites dans un méme acte par deux ou plusieurs personnes.

Article 5

Aux fins de la présentc Convention, les prescriptions limitant les formes de dispo— sitions testamentaires admises et se rat- tachant ä l'åge, å la nationalité ou ä d'autres qualités personnclles du testateur, sont con- sidérées comme appartcnant au domaine de la forme. 11 en est de méme (les qualités que doivent posséder les témoins requis pour la validité d'une disposition testamen- taire.

Article 6

L'application des régles de conflits éta— blies par la présente Convention est indépen- dante de toute condition de réciprocité. La Convention s'applique méme si la nationali- té des intéressés ou la loi applicable en vertu des articles précédents ne sont pas celles d'un Etat contractant.

Article 7

L'application d'une des lois déclarées compétentes par la présente Convention ne

Article 2

Article 1 shall apply to testamentary dis- positions revoking an earlier testamentary disposition.

The revocation shall also be valid as re- gards form if it complies with any one of the laws according to the terms of which, under Article 1, the testamentary disposi- tion that has been revoked was valid.

Article 3

The present Convention shall not affect any existing or future rules of law in con- tracting States which recognize testamentary dispositions made in compliance with the formal requirements of a law other than & law referred to in the preceding Articles.

Article 4 The present Convention shall also apply to the form of testamentary dispositions made by two or more persons in one document.

Article 5

For the purposes of the present Conven- tion, any provision of law which limits the permitted forms of testamentary disposi- tions by reference to the age, nationality or other personal conditions of the testator, shall be deemed to pertain to matters of form. The same rule shall apply to the qualifications that must be possessed by witnesscs required for the validity of a tes- tamentary disposition.

Article 6 -

The application of the rules of conflicts laid down in the present Convention shall be independent of any requirement of reciprocity. The Convention shall be applied even if the nationality "of the persons in- volved or the law to be applied by virtue of the foregoing Articles is not that of a con- tracting State.

Article 7

The application of any of the laws de- clared applicable by the present Convention

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 175

A rtikel 2

Artikel 1 är tillämplig på testamentariskt förordnande, varigenom ett förut upprättat förordnande återkallas.

Återkallelse skall även anses giltig till formen, om den i fråga om formen uppfyl- ler vad som föreskrives i någon av de lagar enligt vilka det återkallade förordnandet på grund av vad som sägs i artikel 1 var giltigt.

[Air”/((,, 3

Denna konvention inkräktar icke på nu gällande eller blivande bestämmelser i de fördragsslutande staterna, enligt vilka tes- tamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättats enligt formföreskrift i annan lag än som anges i föregående ar- tiklar.

Artikel 4 Denna konvention äger även tillämpning på formen för testamentariska förordnan- den som gjorts av två eller flera personer i samma handling.

Artikel 5

Såvitt angår denna konvention anses be- stämmelser, som med hänsyn till testators ålder eller nationalitet eller andra personliga förhållanden hos honom begränsar eljest tillåtna former för testamentariska förord- nanden, vara att hänföra till testamentes form. Detsamma gäller bestämmelser rö- rande behörighet att vara testamentsvittne.

Artikel 6

De i denna konvention upptagna bestäm- melserna om tillämplig lag Skall gälla obe- roende av ömsesidighet. Konventionen är tillämplig även om parterna icke är med- borgare i någon av de fördragsslutande sta- terna eller den lag som enligt föregående artiklar är tillämplig icke är lagen i sådan stat. ' '

Artikel 7 Lag som enligt denna konvention är till- lämplig kan ej åsidosättas annat än om dess

• Sida 40
•  Original

l'rop. 1973: 175

peut étre écartée que si clle est manifeste- ment incompatible avec l'ordre public.

Article 8

La présente Convention s'applique å tous les cas ou le testateur est décédé apres son entrée en vigueur.

Article 9

Chaque Etat contractant peut se réserver, par dérogation å l'article premier. alinéa 3, le droit de détermincr selon la loi du for le lieu dans lequel le testateur avait son do- micile.

Article 10

Chaque Etat contractant peut se reserver de ne pas reeonnaitre les dispositions testa- mentaires faites, en dehors de eireonstances extraordinaircs, en la forme orale par un de ses ressortissants n'ayant aucune autre nationalité.

Article ]]

Chaque Etat contractant peut se réserver de ne pas reconnaitre en vertu de pre- scriptions de sa loi les visant, eertaines for- mes dc dispositions testamentaires faites å l'étranger, si les conditions suivantes sont réunies:

a) la disposition testamentaire n'est vala- ble en la forme que selon une loi com- pétente uniquement en raison du lieu ou le testateur a disposé,

b) le testateur avait la nationalité de l'Etat qui aura fait la réserve,

c) le testateur était domicilié dans ledit Etat ou y avait sa résidence habituelle, et

d) le testateur est décédé dans un Etat autre que celui ou il avait disposé.

Cette réserve n'a d'effets que pour les seuls bien qui se trouvent dans l'Etat qui l'aura faite.

Article 12

Chaque Etat contractant peut se reserver, d'cxclure l'application de la présente Con- vention aux clauses testamentaires qui, selon son droit, n'ont pas un caractére successoral.

Article 13 Chaque Etat contractant peut se réservcr par dérogation å l'article 8 de n'appliqucr

may be refused only when it is manifestly contrary to "ordre public".

Article 8

The present Convention shall be applied in all cases where the testator dies after its entry into force.

Article 9

Each contracting State may reserve the rigth, in derogation of the third paragraph of Article 1, to determine in accordance with the lex fori the place where the tes- tator had his domicilc.

Article ]0

Each contracting State may reserve the right not to recognize testamentary disposi- tions made orally, save in exceptional cir- cumstances, by one of its nationals possess- ing no other nationality.

Article ]]

Each contracting State may reserve the right not to recognize, by virtue of provi— sions of its own law relating thereto, forms of testamentary dispositions made abroad when the following conditions are fulfilled:

-[1) the testamentary disposition is valid as to form by reason only of a law solely applicable because of the place where the testator made his disposition,

b) the testator possessed thc nationality of the State making the reservation,

c) the testator was domiciled in the said State or had his habitual residence there, and

d) the testator died in a State other than that in which he had made his disposition.

This reservation shall be effective only as to the property situated in the State mak- ing the reservation.

Article 12

Each contracting State may reserve the right to exclude from the application of the present Convention any testamentary clauses which, under its law, do not relate to matters of succession.

Article 13 Each contracting State may reserve the right, in derogation of Article 8, to apply

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 175

tillämpning skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för vederbörande stats rätts- ordning (ordre public).

Artikel 8

Denna konvention äger tillämpning i alla de fall då testator avlidit efter konventio- nens ikraftträdande.

Artikel 9

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, utan hinder av artikel 1 tredje stycket, vid avgörande av frågan på vilken ort tes— tator hade domicil tillämpa domstolsortcns lag.

Artikel 10

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig, att icke erkänna testamentariska förordnan- den, som upprättats muntligen annat än un- der extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och icke samti- digt är medborgare i annan stat.

Artikel 11

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, i enlighet med föreskrifter i sin egen lag, icke erkänna vissa former för utomlands upprättade testamentariska förordnanden, om samtliga följande villkor är upppfyllda:

a) förordnandet är giltigt till formen en- dast enligt lag som är tillämplig uteslutande på grund av att det upprättades på ort där lagen gäller,

b) testator var medborgare i den stat som gjort förbehållet,

c) testator hade domicil eller hemvist ( residence habituelle) i denna stat, och

d) testator avled i annan stat än den där han hade upprättat förordnandet.

Sådant förbehåll har verkan endast med avseende på egendom som finns i den stat som gjort förbehållet.

Artikel 12

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att från konventionens tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser, som enligt dess lag icke är av arvsrättslig natur.

Artikel 13 Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, utan hinder av artikel 8, tillämpa kon-

4]

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 175

la présente Convention qu'aux dispositions testamentaires postérieurcs å son entrée en vigueur.

A rticle 14

La présente Convention est ouverte a la signature des Etats représentés a la Neu- vieme session de la Conference de La Haye de droit international privé.

Elle sera ratifiée et les instruments de ra- tification seront déposés aupres du Ministe- rc des Affaires Etrangéres des Pays-Bas.

Article 15

La présente Convention entrera en vi- gueur le soixantieme jour apres le depöt du troisieme instrument de ratification pré- vu par l'article 14, alinéa 2.

La Convention entrera en vigueur, pour chaquc Etat signataire ratifiant postérieu- remcnt, le soixantieme jour apres le dépöt de son instrument de ratification.

Article ]6

Tout Etat non représenté a la Neuviéme session de la Conference de La Haye de droit international privé pourra adhércr a la présentc Convention aprcs son entrée en vigueur en vertu dc l'article 15, alinéa pre- micr. L'instrument d'adhésion sera déposé auprés du Ministere des Affaires Etrange- res des Pays-Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour 1"Etat adhérant, le soixantiéme jour apres le dépöt de son instrument d'adhésion.

Article ]7

Tout Etat, au moment de la signature, de la ratification ou de l'adhésion, pourra dé- clarer que la présente Convention s'étendra a lfcnscmble des territoires qu'il représcnte sur le plan international, ou å l'un ou plu- sieurs d'cntrc eux. Cette declaration aura cffet au moment de Pentrée en vigueur de la Convention pour ledit Etat.

Par la suite, toute extension de cette na- turc sera notifiée au Ministére des Affaires Etrangercs des Pays-Bas.

La Convention cntrera en vigueur, pour lcs territoires visés par l'extension, le soixan- tieme jour aprés la notification mentionnée & l'alinéa précédent.

the present Convention only to testamentary dispositions made after its entry into force.

Article 14

The present Convention shall be open for signature by the States represented at the Ninth session of the Hague Conference on Private International Law.

lt shall be ratified. and the instruments of ratification shall be depositcd with the Ministry of Foreign Affairs of the Nether— lands.

Article 15

The present Convention shall enter into force on the sixtieth day after the deposit of the third instrument of ratification re- ferred to in the second paragraph of Article 14.

The Convention shall enter into force for cach signatory State which ratifics subse— quently on the sixtieth day after the deposit of its instrument of ratification.

Article ]6

-Any State not represented at the Ninth session of _the Hague Conference on Private International Law may accede to the present Convention after it has entered into force in accordance with the first paragraph of Article 15. The instrument of accession shall be depositcd With the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

The Convention shall enter into force for a State acceding to it on the sixtieth clay after the deposit of its instrument of acces- sion.

Article l7

Any State may, at the time of signature, ratification or accession, declare that the present Convention shall extend to all the territories for the international relations of which it is responsible, or to one or'more of them. Such a declaration shall take effect on the date of entry into force of the Con- vention for the State concerned.

At any time thereafter, such extensions shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

The Convention shall enter into force for the territories mentioned in such an ex- tension on the sixtieth day after the notifica- tion referred to in the preceding paragraph.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 175

ventionen endast på testamentariska förord- nanden, som upprättats efter dess ikraftträ- dande.

Artikel 14

Denna konvention är öppen för under- tecknande av de stater som var företrädda vid Haagkonferensens för internationell pri- vaträtt nionde session. '

Den skall ratificeras och ratifikationsin- strumenten skall deponeras i Nederländer- nas utrikesministerium.

Artikel 15

Denna konvention träder i kraft sextion- de dagcn efter det att det tredje ratifika- tionsinstrumentet deponerats enligt artikel 14 andra stycket.

För varje signatärmakt som senare rati- ficerar konventionen träder den i kraft sex- tionde dagen efter det att dess ratifikations- instrument deponerats. Artikel 16

Stat som ej var företrädd vid Haagkon- ferensens för internationell privaträtt nionde session kan ansluta sig till denna konvention sedan den trätt i kraft enligt artikel 15 första stycket. AnSlutningsinstrument skall deponeras i Nederländernas utrikesministe- rium.

Konventionen skall för stat som ansluter sig träda i kraft sextionde dagen efter det att dess anslutningsinstrument deponerats.

Artikel 17

Stat som undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till konventionen kan i samband därmed förklara, att konventionen skall ut- sträckas till samtliga de områden för vilkas internationella förbindelser den svarar eller till ett eller flera av dem. Förklaringen trä- der i kraft samtidigt som konventionen trä- der i kraft för berörda stat.

I fortsättningen skall varje gång, som konventionen utsträcks på sådant sätt, un- derrättelse lämnas till Nederländernas ut- rikesministerium.

För de områden till vilka konventionen sålunda utsträcks träder den i kraft sextion- de dagen efter att sådan underrättelse som avses i föregående stycke har lämnats.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 175

Article 18

Tout Etat pourra, au plus tard au mo- ment de la ratification ou de l'adhésion, faire une ou plusieurs des réserves prévues aux articles 9, 10, 11, 12 et 13 de la pré— sente Convention. Aucune autre réserve ne sera admise.

Chaque Etat contractant pourra égale- ment, en notifiant une extension de la Con- vention conformément å ['article 17, faire une ou plusieurs de ces réserves avec effet limité aux territoires en å certains des ter- ritoires visés par l'extension.

Chaque Etat contractant pourra, å tout moment, retirer une réserve qu”il aura faite. Ce retrait sera notifié au Ministére des Af- faires Etrangéres des Pays-Bas.

L'effet de la réserve cessera le soixantie- me jour aprés la notification mentionnée å lfalinéa précédent.

A rticle 19

La présente Convention aura une durée de cinq ans å partir de la date de son entrée en vigueur conformément å Particle 15, ali- néa premier, méme pour les Etats qui l'au- ront ratifiée ou y auront adhéré postérieu- rement.

La Convention sera renouvelée tacite- ment de cinq en cinq ans, sauf dénoncia— tion.

La dénonciation sera, au moins six mois avant llexpiration du délai de cinq ans, no- tifiée au Ministere des Affaires Etrangeres des Pays-Bas.

Elle pourra se limiter å certains des ter- ritoires auxquels s*applique la Convention.

La dénonciation n'aura d'effct qu,å l'é- gard de l'Etat qui l'aura notifiée. La Con- vention restera en vigueur pour les autres Etats contractants.

Article 20

Le Ministere des Affaires Etrangéres des Pays-Bas notifiera aux Etats visés ä l'article 14, ainsi quiaux Etats qui auront adhéré conformément aux dispositions de Particle 16 :

a) les signatures et ratifications visées å l'article 14;

Article 18

Any State may, not later than the mo- ment of its ratification or accession, make one or more of the reservations mentioned in Articles 9, .10, 11, 12 and 13 of the present Convention. No other reservation shall be permitted.

Each contracting State may also, when notifying an extension of the Convention in accordance with Article 17, make one or more of the said reservations, with its effect limited to all or some of the terri- tories mentioned in the extension.

Each contracting State may at any time withdraw a reservation it has made. Such a withdrawal shall be notified to the Minis- try of Foreign Affairs of the Netherlands.

Such a reservation shall cease to have effect on the sixtieth day after the notifica- tion referred to in the preceding paragraph.

A rticle ] 9

The present Convention shall remain in force for five years from the date of its entry into force in accordance with the first paragraph of Article 15, even for States which have ratified it or acceded to it sub- sequently.

If there has been no denunciation, it shall be renewed tacitly every five years.

Any denunciation shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Nether- lands at least six months before the end of the five year period.

It may be limited to certain of the ter- ritories to which the Convention applies.

The denunciation will only have effect as regards the State which has notified it. The Convention-shall remain in force for the other contracting States.

Article 20

The Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands shall give notice to the States referred to in Article 14, and to the States which have acceded in accordance with Article 16, of the following:

a) the signatures and ratifications referred to in Article 14;

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 175

A rtikel 18

Fördragsslutande stat kan senast i sam- band med ratifikation eller anslutning göra ett eller flera av de förbehåll som anges i artiklarna 9—13 i denna konvention. Andra förbehåll är ej tillåtna.

Fördragsslutande stat kan likaledes, sam- tidigt med att den lämnar underrättelse om utsträckt tillämpning av konventionen en- ligt artikel 17, göra ett eller flera av dessa förbehåll med verkan begränsad till de om— råden som avses med underrättelsen eller vissa av dem.

Fördragsslutande stat kan när som helst återtaga förbehåll som den gjort. Om åter- tagande skall Nederländernas utrikesminis- terium underrättas.

Förbehållet upphör att gälla sextionde dagen efter det att sådan underrättelse som avses i näst föregående stycke har lämnats.

Artikel 19

Denna konvention gäller i fem år räknat från tidpunkten för dess ikraftträdande en- ligt artikcl 15 första stycket, även för sta- ter som senare ratificerat eller anslutit sig till konventionen.

Konventionen skall, om uppsägning ej sker, anses tyst förlängd för fem år i sän- der.

Uppsägning skall minst sex månader före utgången av den löpande femårsperioden tillkännages hos Nederländernas utrikesmi- nisterium.

Uppsägning kan begränsas till vissa av de områden för vilka konventionen är tillämp- lig.

"Uppsägning gäller endast för den stat som gjort uppsägningen. För övriga för- dragsslutande stater förblir konventionen i kraft.

Artikel 20

Nederländernas utrikesministerium skall lämna de stater som avses i artikel 14 liksom de stater som anslutit sig enligt bestämmel- serna i artikel 16 underrättelser om:

a) undertecknande och ratifikation enligt artikel 14;

5 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 175

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973: 175

b) la date 51 laquelle la présente Conven- tion entrera en vigueur conformément aux dispositions de Particle 15, alinéa premier;

c) les adhésions visées a Particle 16 et la date å laquelle elles auront effet;

d) les extensions visées å Particle 17 et la date å laquelle elles auront effet;

e) les réserves et retraits de réserves vi- sés å Particle 18;

f) les dénonciations visées å Particle 19, alinéa 3. '

En foi de quoi, les soussignés, dument autorisés, ont signé la présente Convention.

Fait å La Haye, le 5 octobre 1961, en franeais et en anglais, le texte frangais fai- sant foi en cas de divergence entre les tex- tes, en un seul exemplairc, qui sera déposé dans les archives du Gouvernement des Pays-Bas et dont une copie certifiée con- forme sera remise, par la voie diplomati- que, å chacun des Etats représentés a la Neuvieme session de la Conference de La Haye de droit international privé.

b) the date on which the present Con- vention enters into force in accordance with the first paragraph of Article 15;

c) the accessions referred to in Article 16 and the date on which they take effect;

d) the extensions referred to in Article 17 and the date on which they take effect;

e) the reservations and withdrawals re- ferred to in Article 18;

I) the denunciation referred to in the third paragraph of Article 19.

In Witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed the present Convention.

Done at The Hague the Sth October 1961, in French and in English, the French text prevailing in case of divergence between the two texts, in a single copy which shall be depositcd in the archives of the Govern- ment of the Netherlands, and of which a certified copy shall be sent, through the diplomatic channel, to each of the States represented at the Ninth session of the Hague Conference on Private International Law.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973: 175

b) tidpunkten då konventionen träder i kraft enligt artikel 15 första stycket;

c) anslutning enligt artikel 16 och tid- punkten för dess ikraftträdande;

d) förklaring enligt artikel 17 om ut- sträckt tillämpning av konventionen och tid- punkten för ikraftträdandet;

e) förbehåll och återtagande därav enligt artikel 18;

f) uppsägning enligt artikel 19 tredje stycket.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, under.eck- nat denna konvention.

Som skedde i Haag den 5 oktober 1961 på franska och engelska språken, varvid den franska texten äger vitsord om texterna skiljer sig från varandra, i ett exemplar som skall deponeras i Nederländernas rege- rings arkiv och varav bestyrkt avskrift på diplomatisk väg skall överlämnas till varje stat som var företrädd vid Haagkonferen- sens för internationell privaträtt nionde ses- sion.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973: 175

Overenskomst mellem Dan- mark, Finland, lsland, Norge og Sverige om tendring af den nordiske konvention af 19. november 1934 om arv og dodsboskifte.

Regeringerne i Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige har aftalt, at der i den nordiske konvention af 19. november 1934 om arv og dödsboskifte foretages fplgende :endringer:

Art. 4 ophzevcs, og art. 1, 2, 5, 7, 8, 11 og 28 affattes således:

Artikel 1 .

Når en statsborger i en af de kontraherende stater ved sin ddd var bosat i en af de andre stater, skal retten til arv ifgzslge loven bcstemmes efter loven i den stat, hvor han havde bopael. Havde den afdode ikke de sidste fem år vaeret bosat i denne stat, skal dog loven i den stat, hvor han var statsbor- ger, komme til anvendelse, såfremt nogen arving eller legatar, for hvem det har retlig betydning, begzerer det. Skulle arven efter stats— borgerlandets lov tilfaldc staten, kan sådan begzering ikke fremsaettes.

Begaering om anvendelse af statsborgerlandets lov skal vaere fremsat inden seks måneder fra dpdsfaldet. Fo- regår skifte efter denne frist, kan begzering dog fremsaet- tcs indtil skiftets slutning. Efter at et skifte er sluttet,

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välinen sopimus 19 päivänä marras- kuuta 1934 tehdyn, perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskevan pohjoismaisen sopi- muksen muuttamisesta.

Suomen, Islannin, Nor— jan, Ruotsin ja Tanskan hallitukset ovat sopineet, ct- tä 19 päivänä marraskuuta 1934 tehtyä, perintöä, tes- tamenttia ja pesänselvitystä koskevaa pohjoismaista so— pimusta muutctaan seuraa- vasti: 4 artikla kumotaan ja 1, 2, 5, 7, 8, 11 ja 28 artikla muutetaan näin kuuluviksi.

] artikla.

Jos sopimusvaltion kan- salaisclla kuollessaan oli ko- tipaikka toisessa sopimus- valtiossa, on oikeudesta hä- neltä jääneeseen perintöön voimassa viimeksimainitun valtion laki. Milloin vaina- jalla ei yhtäjaksoisesti vähin— tään viiden viimeisen elin- vuotensa aikana ole ollut kotipaikkaa siinä valtiossa, on kuitenkin hänen kotimaansa lakia sovcllettava, jos joku perillinen tai testamentinsaa- ja, jonka oikcus on siitä riip— puvainen, sitä vaatii. Jos ko— timaan lain mukaan pe- rinnön saisi valtio, ei täl- laista vaatimusta voida esit- tää.

Vaatimus kotimaan lain soveltamisesta on esitettävä kuuden kuukauden kuluessa kuolemantapauksesta lukien tai, milloin perinnönjako toi— mitetaan vasta tämän ajan kuluttua, viimeistään pe- rinnönjaossa. Kun perinnön-

Överenskommelse mellan Fin- land, Danmark, Island, Norge och Sverige om ändring av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testa- mente och boutredning.

Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige har överenskommit att följande ändringar skall företagas i den nordiska konventionen den 19 no- vember 1934 om arv, testa— mente och boutredning: ar- tikel 4 upphäves och artik- larna 1, 2, 5, 7, 8, 11 och 28 erhåller följande lydelse.

Artikel 1

Hade medborgare i för- dragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stat, gäller i fråga om rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den dö- de icke vid dödsfallct sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock la- gen i hans hemland vinna tilämpning, såframt det yr- kas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.

Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väc- kas inom sex månader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som del-

Prop. 1973: 175

Samkemulag milli Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og Svibjööar um breyting å ' Noröurlandasamningi från 19. november 1934, um erföir og Skipti å dånarbuum.

Rikisstjörnir Islands, Dan- merkur, Finnlands, Noregs og Svibjööar hafa oröiö sammåla um aö gera beer breytingar & Noröurlan- dasamningnum frå 19. nö- vember 1934, um ertöir og skipti å dånarbt'ium, aö 4. grein falli (Jr gildi og 1., 2., S., 7., 8., 11. og 28. grein- ar samningsins oröist bann- lg:

] . greilz.

NL'i er rikisborgari i ein- hverju samningsrikjanna viö låt sitt bdsettur i einhverju hinna rikjanna og skal på rétturinn til lögerföa åkveö- inn samkvzemt lögunum i bvi riki, bar sem hann atti heimilisfang. Hafi hinn låttni ekki ått heimilisfang i bessu riki siöustu fimm är, skal bö fariö eftir lögunum i ])vi riki, sem hlutaöeigandi atti rikisfesti 1, of einhver erfingi eöa danargjafabegi, sem Detta hefur réttarlega byöingu fyrir, öskar ])ess. Hafi arfurinn samkvzemt lögum rikisfestislandsins ått aö ganga til rikisins, er ekki haegt aö gera slika kröfu.

Bei'öni um, aö fariö skuli eftir lögum rikisfestislands- ins skal borin fram innan sex månaöa frå latinu eöa sé skiptum ekki lokiö innan bess tima, åöur en skiptun- um er lokiö. Eftir aö skipt- um er lokiö getur så, sem

Overenskomst mellom Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om endring av den nordiske konvensjon 19 nov- ember 1934 om arv og dods- boskifte.

Regjeringene i Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige har avtalt folgen- de endringer i den nordiske konvensjon 19 november 1934 om arv og dodsbo- skifte:

Artikkel 4 oppheves, Artiklene 1, 2, 5, 7, 8, 11 og 28 skal lyde:

Artikkel I

Når en statsborger i en av de kontraherende stater ved sin död var bosatt i en av de andre stater, bedommes retten til arv som ikke grun— ner seg på testament, etter loven i den stat hvor han var bosatt. Hadde den av- dode ikke de siste fem år vzert bosatt i denne stat, skal dog loven i den stat hvor han var statsborger, få anvendelse såframt noen ar- ving eller legater for hvem det har rettslig betydning, begaerer det. Skulle arven et- ter statsborgerlandets lov til- falle staten, kan slik be- gjzering ikke framsettes.

Begjaering om anvendel- se av statsborgerlandets lov må vaere framsatt innen seks måneder fra dödsfallet eller, om skifte foregår etter ut- lepet av denne frist, for skiftets slutning. Etter at et skifte er sluttet, kan den

Överenskommelse mellan Sve- rige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testa- mente och boutredning.

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har överenskom- mit att följande ändringar skall företagas i den nordis- ka konventionen den 19 no- vember 1.934 om arv, testa- mente och boutredning:

Artikel 4 upphäves och artiklarna ], 2, 5, 7, 8, 11 och 28 erhåller följande ly- delse.

Artikel 1

Hade medborgare i för- dragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stat, gälle i fråga om rätt till arv efter honom lagen i sist- nämnda stat. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yr- kas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.

Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väc- kas inom sex månader från dödsfallet eller, om arvskif- te äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskif- tet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som del-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 175

kan den, der har deltaget i skiftet, ikke fremszette begte- ring.

Bestcmmelserne i stk. 1 og 2 om retten til arv an- vendes også på den efter- levende aegtefzelles ret til at sidde i uskiftet bo, hvor livs- arvinger ikke findes, og på sådan ret til bidrag til un- derhold og uddannelse af et dödsbos midler, som tilkom- mer arvinger eller en efterle— vende zegtefcelle. Det samme gzelder retten for en efterle- vende zegtefzelle til at udtage midler til en vis vzerdi af boet.

Artikel 2.

Var den afdode bosat i en stat, hvor loven giver en efterlevende mgtefzelle ret til hensidden i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse, også når den afdode var statsborger i en af de andre stater. Havde han ikke vmret bosat i först- ntevnte stat de sidste fem år, kan dog en livsarving straks eller senere krzeve skifte, hvis det er hjemlet ved loven i den stat, hvor den afdpde var statsborger. Denne ret tilkommer ikke en livsar- ving, hvis den efterlevendc zegtefzelle, da zegteskabet blev indgået, var statsborger i den stat, hvor den afdode var bosat.

jako on toimitettu, ei se, jo- ka on osallistunut jakoon, enää saa esittää vaatimusta.

Mitä 1 ja 2 kappalcessa on sanottu perintöoikeudesta, on sovellettava myös eloon jääneen puolison oikeu- teen elää jakamattomassa pesåssä, milloin vainajalta ei ole jäänyt rintaperillistä, ja sellaiseen oikeuteen, mikä pcrillisellä tai eloon jäiineel- lä puolisolla on avustuksen saamiseen jäämistöstä toi- meentuloa ja koulutusta var- ten. Sama on voimassa eloon jääneen puolison oi- keudesta ottaa pesästä omaisuutta tiettyyn enim- pään raha-arvoon asti.

2 artikla.

Jos vainajalla oli koti- paikka sopimusvaltiossa, jonka lain mukaan eloonjää- nyt puoliso saa elää yhdessä rintaperillisten kanssa pesää jakamatta, on sitä lakia so- vellettava myöskin silloin, kun vainaja oli toisen sopi- musvaltion kansalaincn. Jol— lei vainajalla yhtäjaksoisesti vähintään viiden viimeisen elinvuotensa aikana ole ollut kotipaikkaa ensiksi maini- tussa valtiossa, saa rintape- rillinen kuitenkin joko heti tai jonakin myöhempänä ajankohtana vaatia ositusta toimitettavaksi, mikäli hä- nellä on tällainen oikeus vai— najan kotimaan lain mu- kaan. Tällaista oikeutta ei ole rintaperilliscllä, milloin eloonjäänyt puoliso avioliit- toon mennessään oli sen val- tion kansalainen, missä vai- najalla oli kotipaikka.

tagit i skiftet väcka sådant yrkande.

Bestämmelserna i första och andra styckena om rätt till arv skola tillämpas också i fråga om efterlevande ma- kes rätt att sitta i oskiftat bo, när bröstarvinge ej fin- nes, och på sådan rätt till bidrag till uppehälle och ut- bildning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller efterlevande make. Detsam- ma gäller rätt för efterle- vande make att ur boet ut- taga .egendom intill visst penningvärde.

Artikel 2

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskif- tat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna till- lämpning, ändå att den dö- de var medborgare i annan fördragsslutande stat. Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i först- nämnda stat, äge clock bröst- arvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla avvittring, såvitt dylikt rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan rått äge ej rum, när efterlevande maken vid äk- tenskapets ingående var medborgare i den stat, där den döde hade hemvist.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 175

hefur tekiö bått i skipt- unum, ekki boriö fram slika bei'öni.

Åkx-fieöin i fyrstu og ann- arri målsgrein um rettinn til arfs nä einnig til réttar eftir- lifandi maka til setu f ö- skiptu btii. ef hinn låtni lzctur ekki eftir sig lifserfingja, og til ])ess réttar, sem erfingj- arnir og cftirlifandi maki geta ått til lifeyris af fjär- munum bdsins til fram- ftCl'SlIl og menntunar. Sama 51 vid um rétt eftirlifandi maka til aö taka lir buinu fjairmnni allt a'ö äkveönu verömreti.

2. grein.

Nil var hinn latni btisettur i riki. par sern lögin heimila e'ftirlifandi maka setu i öskiptu bui meö lifserfingj- um. og skal bä fariö eftir bessum lögum, einnig pott hinn låtni hafi veriö rikis- borgari i einhverju hinna rikjanna. Nu hefur hinn låtni ekki ått heimilisfang i rikinu siöustu fimm årin, på geturlifserfingi bö strax cöa seinna krafizt skipta. ef baö er heimilaö i lög- um l')ess rikis, sem hinn låtni atti rikisfesti i. Pennan rétt hefur lifserfingi bö ekki. ef eftirlifandi maki var vid stofnun hjl'rskapar rikisborg- ari i livi riki, sem hinn låtni var bösettur i.

som har deltatt i skiftet, ikke framsette begjzering.

Bestemmelsene i förste og annet ledd om retten til arv får også anvendelse på en gjenlevende ektefelles rett til å beholde boet udelt når den avdgtde ikke hadde livs- arvinger, og på den rett som arvingene og gjenlevende ektefelle kan ha til bidrag til underhold og utdanning av boets midler. Det samme gjelder retten for den gjen- levende ektefelle til å utta midler av boet til en viss verdi.

Artikkel 2

Var den avdpde bosatt i en stat hvor loven gir en gjenlevende ektefelle rett til å sitte i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse også när den avdode var statsborger i en av de andre stater. Had- de han ikke vzert bosatt i landet de siste fem år, kan dog en livsarving kreve skif- te straks eller senere dersom dette er hjemlet ved loven i den stat hvor den avdede var statsborger. Denne rett tilkommer ikke en livsarving såframt gjenlevende ektefel- le da ekteskapet ble inn- gått, var statsborger i den stat hvor den avdode var bo- satt.

tagit i skiftet väcka sådant yrkande.

Bestämmelserna i första och-andra styckena om rätt till arv skola tillämpas också i fråga om efterlevande ma- kes rätt att sitta i oskiftat bo, när bröstarvinge ej finnes, och på sådan rätt till bidrag till uppehälle och utbild- ning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller ef- terlevande make. Detsamma gäller rätt för efterlevande make att ur boet uttaga egendom intill visst penning- värde.

Arlikel 2

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande ma- ke rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna tillämpning, än- då att den döde var medbor- gare i annan fördragsslutan- de stat. Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, äge dock bröstarvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla bodelning, såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland till- kommer honom. Sådan rätt äge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets in- gående var medborgare i den stat, där den döde hade hemvist.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 175

Artikel 5.

Bestemmelserne i artikler- ne 2 og 3 om adgangen til at hensidde i uskiftet bo med livsarvinger finder tils— varende anvendelse på-ad- gangen til at hensidde i uskiftet bo med adoptivbarn eller dets livsarvinger.

Artikel 7.

Ved deling af zegteftellers bo efter den enes eller beg— ges ded forholdes der, for så vidt ikke andet fplger af artikel 1, stk. 3, efter de reg- ler, som i artiklerne 3 og 6 i konventionen af 6. februar 1931 er givet om azgtefzel- lers formueforhold.

Artikel 8.

Testamente, der er opret- tet af en arvelader, som ved sin död var statsborger i en af staterne og bosat i en af dem, skal i henseende til formen anses for gyldigt, hvis testamentet opfylder de formkrav, som er foresklre— vet i loven på det sted, hvor testamentet er oprettet, eller hvor testator var bosat en- ten ved oprettelsen eller ved sin död, eller i loven i en stat, hvor testator var stats- borger enten ved oprettelsen eller ved sin död. For så vidt testamentet angår fast ejen- dom, skal det tillige anses for gyldigt i henseende til formen, hvis testamentet op- fylder de formkrav, som er foreskrevet i loven på det sted, hvor ejendommen lig- ger.

Reglerne i stk. 1 finder tilsvarende anvendelse ved zendring eller tilbagekaldelse af testamentet. Tilbagekal- delse skal også anses for gyldig i henseende till for-

5 artikla.

Mitä 2 ja 3 artiklassa määrätään oikeudesta elää yhdessä rintaperillisten kans- sa pesää jakamatta, 011 vas- taavasti sovellettava oikeu- teen elää jakamattomassa pcsässä yhdessä ottolapsen tai sen jälkelåisen kanssa.

7 artikla.

Tässä sopimuksessa tar- koitetussa omaisuuden osi- tnksessa on, mikäli 1 artik- lan 3 kappalcesta ei muuta johdu, noudatettava, mitä helmikuun 6 päivänä 1931 tehdyn sopimuksen 3 ja 6 artiklassa on määrätty puo- lisoiden varallisuussuhteista.

8 artikla.

Testamentti, jonka on tehnyt henkilö, joka kuolles- saan oli sopimusvaltion kan- salainen ja jolla oli kotipaik- ka sopimusvaltiossa, katso- taan muodoltaan päteväksi, jos testamentti muotonsa osalta tiiyttää sen paikka- kunnan lain määräykset, jol- la testamentti tehtiin tai jolla testamentintekijällä oli koti- paikka testamentin tehdes- sään tai kuollessaan, taikka sellaisen valtion lain mää- råykset, jonka kansalainen testamentintekijä oli testa— mentin tehdessään tai kuol- lessan. Milloin testamentti koskee kiinteätä omaisuutta, se katsotaan muodoltaan pä- teväksi myös, jos testamentti muotonsa osalta täyttää sen paikkakunnan lain määräyk- set, missä omaisuus sijaitsee.

Mitä 1 kappalcessa on sa- nottu, sovelletaan vastaavasti myös testamentin muuttami— seen tai peruuttamiseen. Pe— ruuttaminen katsotaan muo- doltaan päteväksi myös, jos

Artikel 5

Vad i artiklarna 2 och 3 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om rätt att sitta i oskiftat bo med adop— tivbarn eller dess avkom- ling.

Artikel 7

Vid avvittring som i den- na konvention avses skall, såvitt annat ej följer av ar- tikel 1 tredje stycket, iakt- tagas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den 6 februari 1931 är stadgat i fråga om makars förmögen- hetsförhållanden.

Artikel 8

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall anses giltigt till formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen på ort där testamentet upprättades eller testator vid upprättandet el- ler vid sin död hade hemvist eller i lagen i stat där testa- tor vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testamente avser fast egendom skall det också an- ses giltigt till formen, om testamentet i fråga om for- men uppfyller vad som före- skrives i lagen på den ort där egendomen finnes.

Första stycket har mot- svarande tillämpning i fråga om ändring eller återkallelse av testamente. Återkallelse skall också anses giltig till formen, om återkallelsen i

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973: 175

J. grein.

Åkvzeöin i 2. og 3. gr. um heimildina til setu i öskiptu bui me'ö lifserfingjum gilda & hliöstzeöan hått um heimildina til setu i öskiptu bt'ii meö kjörbörnum eöa niöjum bcirra.

7. grain.

Viö skipti å félagsbui hjöna viö låt annars eöa bcggja beirra, skal, ef ekki leiöir annaö af akvatöi 3. målsgr. 1. gr., fariö eftir beim reglum, scrn settar eru um fjärmäl hjöna i 3. og 6. gr. i samningnum frå 6. febrt'Jar 1931.

8. grain.

Arfleiösluskrå gerö af arfleiöanda, sem viö låt sitt var rikisborgari i einhverju samningsrikjanna og bt'l- settur i einhverju beirra. skal, aö bvi er formsatriö- in snertir, älitast gild, ef arileiösluskräin fullnzegir formkröfum. sem geröar eru i lögum å ]")eim staö, bar sem arileiösluskrain var gerö eöa har som arfleiö- andi atti heimilisfang viö gerö hennar eöa viö lat sitt, eöa i ])vi riki, har som arflciöandi atti rikisfesti viö gerö hennar eöa viö låt sitt. Ef i artfleiösluskrä er fjallaö um fasteign, skal arfleiöslu- skråin, aö bvi er formsatriö- in snertir, einnig ålitast gild, ef hdn fullnaegir form- kröfum. sem geröar eru i lögum å beim staö, bar sem eignin er.

Äkvatöi 1. målsgreinar gilda meö sama hmtti viö breytingu eöa afturköllun arfleiösluskrår. Afturköllun skal, aö bvi er formsatriö- in snertir, einnig ålitast

Artikkel 5

Bestemmelsene i artiklene 2 og 3 om rett til å sitte i uskiftet bo med livsarvinger får ti15varende anvendelse på retten til å sitte i uskiftet bo med adoptivbarn eller adoptivbarns livsarvinger.

Artikkel 7

Ved deling av ektefellers bo etter den ene eller begge ektefellers ded skal, for så vidt ikke annet folger av artikkel 1 tredje ledd, iakt- tas det som er bcsternt om ektefellers formueforhold i artiklene 3 og 6 i konven- sjonen av 6 februar 1931.

Artikkel 8

Testament etter en arve- later som ved sin död var statsborger i en av statenc og var bosatt i en av dem, skal med hensyn til formen anses for gyldig når det til- fredsstiller fromkravene i lo- ven på det sted der testa- mentet ble opprcttet eller der testator hadde sin bopel enten ved opprettelsen eller ved sin död, eller i en stat som testator var statsborger av .enten ved opprettelsen el- ler ved sin död. For så vidt testamentet angår fast eien— dom, skal det med hensyn til formen også anses gyldig når det tilfredsstiller form- kravene i loven på det sted der eiendomen ligger.

Reglene i förste ledd får tilsvarende anvendelse ved endring eller tilbakekall av testament. Tilbakekall skal med hensyn til formen også anses gyldig når det fyller

Artikel 5

Vad i artiklarna 2 och 3 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om rätt att sitta i oskiftat bo med adop- tivbarn eller dess avkomling.

Artikel 7

Vid bodelning som i den- na konvention avses skall, såvitt annat ej följer av ar- tikel 1 tredje stycket, iaktta- gas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den 6 feb- ruari 1931 är stadgat i frå- ga om makars förmögen- hetsförhållanden.

Artikel 8

Testamente efter den som vid sin död var medborga- re i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall anses giltigt till for- men. om testamentet i frå- ga om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen på ort där testamentet upprät- tades eller testator vid upp- rättandet eller vid sin död hade hemvist eller i lagen i stat där testator vid upprät- tandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testa- mente avser fast egendom skall det också anses giltigt till formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där egendomen finnes.

Första stycket har mot- svarande tillämpning i frå- ga om ändring eller återkal- lelse av testamente. Återkal- lelse skall också anses giltig till formen, om återkallelsen

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973: 175

nen. hvis tilbagekaldelsen er i overcnsstemmelse med en lov. efter hvilken det testa- mente, der tilbagekaldes, var gyldigt i henseende til for- men efter reglerne i stk. 1.

Havde testator efter loven i en ikke kontraherende stat domicil i denne stat, kan dette domicil påberåbes i stedet for bopzel i tilftelde, som omfattes af stk. 1—2.

Opstår der i övrigt efter stk. 1—3 spörgsmål om at anvende loven i en ikke kontraherende stat, skal de almindelige regler, som gael- der herom i hver kontrahe- rende stat, anvendes.

Artikel 11.

Bestemmclser i finsk el- ler svensk lov om, at et tes- tamente efter testators ded skal indleveres til retten in— den cn vis tid (testamentsbe- val—:ning), får også anven- delse på et testamente efter en statsborger i en anden af staterne, såfremt han ved dp'dsfaldet var bosat i Fin- land eller Sverige. Det sam- me gzelder bestemmelser i finsk eller svensk lov om, at en arving, som vil angribe et testamentes gyldighed. skal rejsc sag inden en vis tid, efter at testamentet er for- kyndt for ham (testaments- klander).

Bestemmelser i norsk lov om, at ret på grundlag af testamente og indvendinger mod gyldigheden af et testa- mente skal göres gaeldende inden visse frister, får også anvendelse på et testamente efter en statsborger i en an-

peruuttaminen muotonsa osalta täyttää sellaisen lain määräykset, 'jonka mukaan testamentti. joka on peruu- tettu, oli 1 kappaleen nojalla muodoltaan pätevä.

los testamentintekijällä oli muun kuin sopimusval- tion lain mukaan domisiili (domicilc) tässä valtiossa, voidaan tähän domisiiliin ve- dota kotipaikan ascmesta 1 tai 2 kappaleessa tarkoite- tuissa tapauksissa.

Milloin 1, 2 tai 3 kappa- leen mukaan muutoin on kysymys muun kuin sopi- musvaltion lain soveltami- sesta. on noudatettava tästä kussakin sopimusvaltiossa voimassa olevia ylcisiä sääntöjä.

][ artikla.

Jos sopimusvaltion kan- salaisella kuollessaan oli ko- tipaikka Suomessa tai Ruot- sissa, on testamentin valvon— taan ja moittimiseen sovel- lettava siellä voimassaolevaa lakia.

Norjan lain säännöksiä, joiden mukaan testamenttiin perustuva oikeus on saatet- tava voimaan ja väitteet tes- tamentin pätevyyttä vastaan on tehtävä tiettyjen määrä- aikojen kuluessa, sovelletaan myös toisen sopimusvaltion

fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lag enligt vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var giltigt till formen.

Hade testator enligt lagen i icke fördragsslutande stat domicil i den staten, får det- ta domicil åberopas i stället för hemvist i fall som avses i första eller andra stycket.

Uppstår i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket fråga om tillämpning av lagen i icke fördragslu- tande stat. tillämpas de all- männa reglcr som härom gälla i varje fördragsslutan- de stat.

Artikel 11

Hade medborgare i för- dragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tillämpning i fråga om bevakning och klander av testamente.

Bestämmelser i norsk lag om att rätt på grund av tes— tamente och invändningar mot giltigheten av testamen- te skall göras gällande inom vissa frister tillämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan för-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973: 175

gild, ef hiin fullnzegir form- kröfum i lögum. er arf— leiösluskrå, sem afturkölluö er, var gild samkvzemt beim, eftir åkvaeöum 1. målsgrein- ar, aö bvi er formsatriöin snertir.

Nu hefur arfleiöandi ått heimilisfesti (domicil) i riki ööru en samningsriki, sam- kvzemt lögum boss rikis, og må bä skirskota til boss i staö båsetu, i beim efnum, som 1. og 2. målsgrein taka til.

Ef til boss kemur aö ööru leyti samkVLemt _l... Z., eöa 3. målsgrein. aö alstööu ])urfi aö taka til ])ess, hvort beita skull lögum annars rikis en einhvers samningsrikjanna, skal beita almcnnum regl- um, sem um baö efni gilda i hverju samningsriki.

_] I . grein. Akva—öl i finnskum eöa SLL'IlSkllHl lögum um, aö

artfleiösluskrå skull, eftir låt arfleiöanda, afhent til réttar- ins innan åkvcöins tima (testamentsbevakning). gilda einnig um arfleiösluskrå eltir rikisborgara i einhverju hinna samningsrikjanna, ef arflei'öandi var busettur i Finnlandi eöa Svipjöö viö låt sitt. Sama gildir um å- kvaeöi i finnskum eöa Steenskum lögum um, aö erfingi, sem vill mötmaela gildi arfleiösluskrår, skuli liefja målssökn innan åkve- öins tima frå bvi aö arf— leiösluskråin haföi veriö birt honum (testamentsklander).

Åkvzeöi i norskum lögum um. aö beita skull innan tiltekins tima rétti sam- kvzemt arfleiösluskrå eöa mötbarum gegn arfleiöslu- skrå. eiga einnig viö um arfleiösluskrä eftir rikis- borgara i einhverju hinna

kravene i lovgivning hvor- etter det tilbakekalte testa- ment etter reglene i förste ledd var gyldig med hensyn til formen.

Hadde testator etter loven i en ikkekontraherende stat domisil i denne stat, kan dette påropes istedenior bo- pel i de tilfelle som omfattes av förste og annet ledd.

Oppstår det for övrig etter förste. annet eller tredje ledd spörsmål om å anvende loven i en ikke-kontraheren- de stat, får de alminnelige regler som gjelder på dette område i hver kontraheren- de stat anvendelse.

Artikkel ]]

Bestemmelser i finsk eller svensk lov om at et testa- ment etter testators död skal innleveres til retten innen en viss tid ( tes/amentrberak- ning), får også anvendelse på" testament etter en stats- borger i en annen av stalene såframt han ved dödsfallet var bosatt i Finland eller Sverige. Det samme gjelder bestemmelser i finsk eller svensk lov om at en arving som vil angripe et testa- ments gyldighet, må reise sak innen en viss tid etter at testamentet cr forkynt for ham ( testamentsklander).

Bestemmelser i norsk lov om at retten etter et testa- ment og innvendinger mot gyldigheten av et testament skal gjores gjeldende innen visse frister, får også anven- delse på et testamcnt etter en statsborger i en annen

i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lag en- ligt vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var giltigt till formen.

Hade testator enligt lagen i icke fördragsslutande stat domicil i den staten, får det- ta domicil åberopas i stället för hemvist i fall som avses i första eller andra stycket.

Uppstår i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket fråga om tillämpning av lagen i icke fördragsslu- tande stat, tillämpas de all- männa regler som härom gälla i varje fördragsslutan- de stat.

Artikel 7 1

Hade medborgare i för- dragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tillämpning i frå- ga om bevakning och klan- der av testamente.

Bestämmelser i norsk lag om att rätt på grund av tes- tamente och invändningar mot giltigheten av testamen- te skall göras gällande inom vissa frister tillämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan för-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973: 175

den af staterne, såfremt han ved dödsfaldet var bosat i Norge.

Artikel 28.

Om anerkendelse og fuld- byrdelse af afgqirelser og forlig om ret til arv eller legat, en efterlevende aegte- fzelles rettigheder, dödsbo- skifte og ansvar for en arve- laders gzeld gzelder loven i den stat, hvori anerkendelse eller fuldbyrdelse skal ske.

De kontraherende stater kan tiltrzede denne överens— komst ved at:

a) undertegne uden for- bchold om ratifikation

b) undertegne med for- behold om ratifikation i for- bindelse med efterfplgcnde ratifikation.

Ratifikationsdokumenter- ne skal deponercs i det danske udenrigsministerium.

Overenskomsten trzeder i kraft den 1.. januar eller den 1. juli, efter at overens- komstcn er tiltrådt af samt- lige kontraherende stater.

Bestemmelsen i artikel 28 i den hidtidige affattelse gaelder dog, indtil konventio- nen af 16. marts 1932 mel- lem Danmark, Finland, Is— land, Norge og Sverige om anerkendelse og fuldbyrdelse af domme er ophzevet og er- stattet af andre regler om emnet.

Er arveladeren död för overenskomstens ikrafttrae-

kansalaisen tekemään testa- menttiin, jos hänellä kuol- lessaan oli kotipaikka Nor- jassa.

28 artikla.

Sellaisen tuomion tai so- vinnon tunnustamiscssa tai täytäntöönpanossa, joka koskee pcrintöön tai testa- menttiin perustuvaa oikeut- ta, eloonjääneen puolison oikeutta. pesänselvitystä tai kuoleman johdosta toimi- tettua jakoa taikka vastuuta vainajan velasta, on nouda- tettava sen valtion lakia, missä tunnustamista tai täy- täntöönpanoa pyydetään.

Sopimusvaltiot voivat yh- tyä tähän sopimukseen

a) allekirjoittamalla sen, tekemättä ratifiointia koske- vaa chtoa, tai

b) allekirjoittamalla sen ratifiointia koskevin ehdoin sekä sen jälkeen ratifioi- malla sen.

Ratifioimisasiakirjat on talletettava Tanskan ulko- asiainministeriöön.

Sopimus tulee voimaan sen tammi- tai heinäkuun l päivänä, joka lähinnä seu- raa sen jälkeen, kun kaikki sopimusvaltiot ovat siihen yhtyneet.

Sopimuksen 28 artikla on kuitenkin aikaisemmassa muodossaan voimassa, kun- nes Suomen, Islannin, Nor— jan, Ruotsin ja Tanskan kesken tuomioiden tunnusta- misesta ja täytäntöönpa- nosta 16 päivänä maalis- kuuta 1932 tehty sopimus on kumottu ja korvattu asiasta annetuilla uusilla säännöksillä.

Jos perittävä on kuollut ennen sopimuksen voimaan-

dragsslutande stat, om han vid sin död hade hemvist i Norge.

Artikel 28

I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamen- te, efterlevande makes rätt,. boutredning eller skifte i an— ledning av dödsfall eller an- svarighet för den dödes gäld. gäller lagen i den stat där erkännande eller verkställig— het begäres.

De fördragsslutande sta-- terna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna skall deponeras i danska ut- rikesministeriet.

Överenskommelsen träder- i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det att överenskommel- sen tillträtts av alla de för- dragsslutande staterna.

Artikel 28 i dess äldre ly- delse skall dock gälla till dess konventionen den 16 mars 1932 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om erkännande och- vcrkställighet av domar upp- hävts och ersatts med nya regler i ämnet.

Har arvlåtaren avlidit in— nan överenskommelsen trätt

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973: 175

samningsrfkjanna, ef hann viö låt sitt var busettur i Noregi.

28. grein.

Ur viöurkenningu og fullnustu döma og sätta um rett til arfs eöa dånargjafar, um réttindi eftirlifandi maka, um skipti dånarbås og um äbyrgö å skuldum arfleiöanda gilda lög bess rikis, bar sem viöurkenn- ingar eöa fullnustu er leit- aö.

Samningsrikin geta geng- iö aö bessu samkomulagi meö bvi:

a) aö undirrita baö ån fyrirvara um fullgildingu, eöa

b) aö undirrita baö meö fyrirvara um fullgildingu äsamt eftirfarandi fullgil— dingu.

Fullgildingarskjölin skulu sett til vörzlu i danska utan- rikisräöuneytinu.

Samkomulagiö gengur i gildi 1. januar eöa 1. juli ntestan eftir aö samningsrik- in hafa öll gengiö aö sam— komulaginu.

Äkvmöin 1'28. grein ganga ])6 på fyrst i gildi, ])egar samningurinn frå 16. marz 1932 milli Islands, Dan- merkur, Finnlands, Noregs og Svfbjööar, um viöur- kenningu döma og full- nzeggju peirra hefur veriö felldur ur gildi og nyjar reg- lur um baö efni komiö i hans staö.

Hafi arfleiöandi låtizt äöur en samkomulagiö hef-

av statene, såframt han ved dödsfallet var bosatt i Nor- ge.

Artikkel 28

Loven i den stat der aner- kjennelse eller fullbyrding skal skje, gjelder ved aner- kjennelse og fullbyrding av avgjorelser og forlik om rett til arv eller legat, om en gjenlevende ektefelles rettig- heter, om dödsboskifte og om ansvar for en arvelaters gjeld.

De kontraherende stater kan slutte seg til denne ove- renskomst ved

a) undertegning uten for- bchold om ratifikasjon, eller

b) undertegning-med for- behold om ratifikasjon sam- men med etterfplgende rati- fikasjon.

Ratifikasjonsdokumentene skal deponeres i det danske Utenriksministerium.

Ovcrenskomsten trcr i kraft den 1 januar eller den 1 juli som faller nest etter at alle de kontraherende sta— ter har sluttet seg til over— enskomsten.

Bestemmelsen i artikkel 28 slik den tidligere lad skal dog gjelde til konvensjonen 16 mars 1932 mellom Nor- ge, Danmark, Finland, Is- land og Sverige om aner- kjennelse og fullbyrding av dommer er opphevd og er- statet med nye regler om emnet.

Er arvelateren död för overenskomsten er trådt i

dragsslutande stat, om han vid sin död hade hemvist i Norge.

Artikel 28

I fråga om erkännande och verkställighet av den eller förlikning om rätt p. grund av arv eller testamen- te, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld gäller lagen i den stat där erkännande eller verk— ställighet begäres.

De fördragsslutande sta- terna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation el- ler

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna skall deponeras i danska ut- rikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst ef- ter det att överenskommel- sen tillträtts av alla de för- dragsslutande staterna.

Artikel 28 i dess äldre ly- delse skall dock gälla till dess konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Dan- mark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar upp- hävts och ersatts med nya regler i ämnet.

Har arvlåtaren avlidit in- nan överenskommelsen trätt

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973: 175

den, gzelder artikel 4 og artik- lerne 1,2, 5, 7,8 og 11 i den hidtidige affattelse fortsat. Artikel 28 i den hidtidige affattelse gaelder for så vidt angår afgorelser, der er truffet, og forlig, der er ind- gået, inden konventionen af 16. marts 1932 mellem Dan— mark, Finland, Island, Nor- ge og Sverige om anerken- delse og fuldbyrdelse af domme er ophzevet og er- stattet af andre regler om emnet.

Det danske justitsministe- rium kan efter forhand- ling med de ovrige kon- traherende staters justits- ministerier bestemme, at konventionen af 1.9. novem- ber 1934 med senere tend- ringer skal gzelde for Gron- land. For konventionens an- vendelse for erroerne og Grönland kan det danske justitsministerium efter iagt- tagelse af samme frem- gangsmåde fastszette sådan- ne afvigclser, som de ster- lige fleroske eller grönländ- ske forhold måtte tilsige.

Til bekräftelse heraf har undertegnede befuldmmgti- gede undertegnet denne overcnskomst.

Udfzerdiget i Köbenhavn d. ...... i et eksemplar på hvert af folgende sprog: dansk, finsk, islandsk, norsk og svensk, for så vidt angår svensk i to tekster, en fra Finland og en fra Sverige.

tuloa, sovelletaan 4 artiklaa sekä ], 2, 5, 7, 8 ja 11 ar- tiklaa niiden aikaisemmassa muodossa. Artiklaa 28 on sovellettava aikaisemmassa muodossaan sikäli kuin on kysymys tuomioista, jotka on annettu, tai sovinnoista, jotka on tehty ennen kuin Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan kesken tuomioiden tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta 16 päi- vänä maaliskuuta 1932 tehty sopimus on kumottu ja kor— vattu asiasta annetuilla uus- illa säänöksillä.

Tanskan oikeusministe- riö voi, neuvoteltuaan mui- - den sopimusvaltioiden oi- _keusministeriöiden kanssa,

määrätä, että 19 päivänä marraskuuta 1934 tehtyä so- pimusta siihen myöhemmin tehtyine muutoksineen on sovellettava myös Grönlan- nissa. Sovellettaessa sopi- musta Fär-saarilla ja Grön- lannissa voi Tanskan oikeus- ministeriö mainittua menet- telyä noudattaen vahvistaa tchtäväksi sellaisia poikke- uksia. joita Fär-saartcn tai Grönlannin erityiset olot voivat edellyttää.

Tämän vakuudeksi ovat valtuutctut allekirjoittaneet tämän sopimuksen.

Laadittu Kööpcnhaminas- sa päivänä kuuta yhtenä suomen-, islan- nin-, norjan-, ruotsin— ja tanskankielisenä kappaleena, jossa ruotsiksi on kaksi tekstiä, toinen Suomea ja toinen Ruotsia varten.

i kraft, gäller artikel 4 samt artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och 11 i den äldre lydelsen. Ar- tikel 28 i dess äldre lydelse gäller såvitt angår domar som meddelats eller förlik- ningar som ingåtts innan konventionen den 16 mars 1932 mellan Finland, Dan- mark, Island, Norge och Sverige om erkännande och verkställighet av domar upp- hävts och ersatts med nya regler i ämnet.

Danska justitieministeriet kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier bestämma att konventionen den 19 november 1934 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grön— land. För konventionens till- lämpning på Färöarna och Grönland kan danska justi- tieministeriet efter iakttagan- de av samma tillvägagångs- sätt fastställa sådana avvi- kelser som de särskilda fär- öiska eller grönländska för- hållanden må kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäkti- gade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Köpenhamn den i i ett exemplar på finska, danska, isländska, norska och svenska språken, och såvitt angår svenska språket i två texter, en för Finland och en för Sverige.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973: 175

ur öölazt gildi, skal 4. grein og fyrri reglur 1., 2., S., 7., 8. og 11. greina halda gildi sinu. Fyrri reglur 28. greinar gilda aö bvi er varöar döma, sem uppkveönir eru og sättir, sem eru geröar äöur en samningurinn frå 16. marz 1932, milli Islands, Danmerkur, Finnlands, Nor- egs og Sv1bjéöar, um viö- urkenningu döma og full- naegju beirra, hefur veriö felldur iir gildi og nyjar reglur um ])a'ö efni komiö i hans staö.

Danska dömsmälaräöu- neytiö getur. aö höföu samräöi viö dömsmålaraöu- neyti hinna samningsrikj- anna, åkveöiö. aö samn- ingurinn frå 19. november 1934, åsamt siöari breyt- ingum, skuli einnig gilda um G-rzcnland. Til Dess aö samningnum veröi beitt um Fmreyjar og Grrenland getur danska dömsmålaräöuneyt- iö åkveöiö. meö sömu forsendum, Dau frävik, sem sérstakar ftereyskar eöa grzenlenzkar aöstaeöur kynn- u aö krefjast.

Til staöfestingar bessu hata undirritaöir, sem hafa fullgilt umboö, undirritaö samning pennan.

Utgefiö i Kaupmanna- höfn hinn ............ 1 einu eintaki å hverju tungu- mäli: Islenzku, dönsku, finnsku, norsku og saansku, og aö bvi er szensku varöar meö tveimur textum, annan fyrir Finnland og hinn fyrir Svibjöö.

kraft, gjelder artikkel 4 og de tidligere regler i artik- lene 1, 2, 5, 7, 8 og 11 fortsatt. De tidligere regler i artikkel 28 gjelder for så vidt angår avgjorelser som er truffet og forlik som er inngått for konvensjonen 16 mars 1932 mellom Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om anerkjennelse og fullbyrding av dommer cr opphevd og erstattet med nye regler om emnet.

Det danske Justitsministe- rium kan etter forhandlinger med de pvrige kontraheren- de staters justitsministerier bestemme at konvensjonen 19 november 1934 med se- nere endringer skal gjelde for Grönland. For konven— sjonens anvendelse på Fatr- ,dyane og Grönland kan det danske Justitsministerium etter å ha iakttatt samme framgangsmåte fastsette sli- 'e avvik som de spesielle fzerpyiske eller gronlandske forhold måtte tilsi.

Til bekreftelse herav har de undertegnete som har be- hörig fullmakt, undertegnet denne overenskomst.

Undertegnet i Köbenhavn den i ett eksemplar på hvert av folgende språk: norsk, dansk, finsk, islandsk og svensk, for så vidt angår svensk i to tekster, én for Finland og én for Sverige.

i kraft, gäller artikel 4 samt artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och 11 i den äldre lydelsen. Ar- tikel 28 i dess äldre lydelse gäller såvitt angår domar som meddelats eller förlik- ningar som ingåtts innan konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Dan- mark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar upphävts och ersatts med nya regler i ämnet.

Danska justitieministeriet' kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier bestämma att konventionen den 19 november 1934 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grön— land. För konventionens till- lämpning på Färöarna och Grönland kan danska justi- tieministeriet efter iaktta- gande av samma tillväga- gångssätt fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena må kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäkti- gade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Köpen- hamn den , i ett exemplar på svenska, dans- ka, finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973: 175

Innehåll Propositionen ............................................ PropOSitionens huvudsakliga innehåll ........................ Lagförslag .............................................. 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1937: 81) om internatio- nella rättsförhållanden rörande dödsbo .................. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hem- vist här i riket m.m. ..................................

Utdrag ur statsrådsprotokollet över justitieärenden den 19 oktober

1973 .................................................. 1 Inledning . ............................................ 2 Gällande ordning ...................................... 3 Haagkonventionen om testamentes form .................. ' 3.1 Konventionens innehåll .............................. 3.2 Familjerättskommittén .............................. 3.3 Departementspromemorian .......................... 3.3.1. Fråga om ratifikation av Haagkonventionen . ...... . 3.3.2 Åtgärder som krävs för att göra en ratifikation av Haagkonventionen möjlig . ......................

3.3.3 Förslag till ändring i 1937 års lag ..............

3.3.4 Förslag till ändringar i den nordiska regleringen . . . . 4 Övriga ändringar i den nordiska arvskonventionen ............ 4.1 Art. 1, 2 och 7 ...................................... 4.2 Art. 4 och 5 ........................................ 4.3 Art. 11 ............................................ 4.4 Art. 28 ............................................ Remissyttrandena ...................................... 6 Föredraganden ........................................ 6.1 Allmänna synpunkter ................................

6.2 Upprättade förslag .................................. 6.3 Specialmotivering .................................. 6.3.1 Nordiska arvskonventionen ...................... 6.3.2 1937 års lag .................................. 6.3.3 Lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller

norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

7 Hemställan ............................................ Bilagor

1. Konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamen- tariska förordnanden

2. Överenskommelse. mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 19 novem- ber 1934 om arv, testamente och boutredning Ul

60

[Qi—A—

N

MARCUS BOKTR.$TOCKHOLM 191] 720135