Prop. 1973:98

Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anstiillning p svenska handelsfartyg, m.m.

Kungl Maj:ts proposition nr 98 år 1973 Prop. 1973z98

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg, m. m.; given Stockholms slott den 23 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Departementspromemoria angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg

Stockholm september 1972

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973:98 35

I. Inledning

Enligt gällande bestämmelser i lagen om allmän försäkring (AFL) är svenska medborgare och de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket försäkrade för tilläggspension. Sjömän av svensk nationali- tet anställda på svenska handelsfartyg förvärvar alltså på grund av inkomsten ombord, till följd av den regel som gäller för svenska medborgare, oavsett bosättningsort rätt till tilläggspension. (Genom den för svenska sjömän obligatoriska inskrivningen i sjömansregistret anses de dessutom bosatta i Sverige.) Även sjömän från de nordiska länderna förvärvar under anställning på svenska fartyg rätt till tilläggspension; detta till följd av särskild bestämmelse i den nordiska konventionen om social trygghet som medger förvärv av tilläggspension oberoende. av vilket nordiskt land vederbörande är bosatt i. Andra utländska sjömän, anställ- da på svenska fartyg kan däremot på grund av. det för utländska medborgare gällande bosättningskravet —— som inte frångåtts i de konven- tioner Sverige ingått —— inte förvärva rätt till tilläggspension.

Svenska sjöfolksförbundet behandlade vid sin åttonde ordinarie kon- gress den 24—29 augusti 1969 en motion med krav om bl. a. en ändring inom tilläggspensioneringen, som skulle göra det möjligt för även icke- nordiska medborgare att vid anställning på svenska fartyg förvärva rätt till tilläggspension.

Kongressen beslöt enhälligt godkänna motionen och ilskrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1970 anfördes bl.a.: Sjöfolksförbundet bedömer det som en stor social orättvisa, för att inte säga diskriminering mot andra länders medborgare som för längre tid har anställning i den svenska handelsflottan, att dessa icke under denna tid på samma sätt som annan utländsk medborgare som har anställning inom rikets gränser, beredes möjlighet att intjäna rätt till tilläggspension utan att härför behöva vara bosatt i landet. 1 dag finns det ett stort antal icke-nordiska ' medborgare som tjänstgjort i den svenska handelsflottan under större delen av sitt liv och ett ännu större antal som haft sådan anställning för längre tid än tio år. Vid uppnådd pensionsålder har dessa sällan möjlighet att erhålla pension från sitt hemland. Det kan därför inte anses stå i överensstämmelse med vårt lands goda rykte att en viss grupp arbetstaga- re icke skall tillförsäkras en berättigad trygghet på ålderns höst, efter att under många år ha tjänat vårt land. Förbundet anser att en icke-nordisk medborgare, som har anställning på svenskt fartyg och icke är bosatt i Sverige i princip skall vara jämställd med annan utländsk medborgare, som har anställning inom rikets gränser, i fråga om möjlighet att intjäna rätt till tilläggspension. '

Svenska sjöfolksförbundets framställning har remitterats till riksförsäk- ringsverket och Sveriges redareförening. Båda remissinstanserna har till- styrkt att den berörda frågan om rätt till tilläggspension för icke-nordiska medborgare anställda på svenska båtar utredes.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973:98 36

2. Statistiska uppgifter

Antalet anställda på svenska handelsfartyg i utrikes fart med en brutto- dräktighet av minst 300 registerton har under perioden 1960—1971 minskat från omkring 22 500 till omkring 14 000.

Totala antalet anställda på svenska handelsfartyg med en bruttodräk- tighet av minst 300 bruttoregisterton och fördelningen mellan svenska och utländska medborgare per den 31 oktober under åren 1968—1971 framgår av följande uppställning.

1968 1969 1970 1971

Antal fartyg 591 572 539 503 Total bemanning 17 160 15 917 15 415 13 892 Därav utlänningar antal 6124 5 771 5 739 4 904 % 35,7 36,2 37,2 35,3 Nordiska medborgare antal 2 201 2 105 2 208 2 000 % 12,8 13,2 14,3 14,4 Andra antal 3 923 3 666 3 531 2 904 % 22,9 23.0 22.9 20.9

Sjömanspensionskommitte'n har i sitt betänkande ”Sjömanspension” (SOU l97l:30) redovisat en undersökning rörande seglationsvanorna bland svenskt manskap under de senaste 30—40 åren. Däremot saknas uppgifter om seglationsvanorna bland de utländska sjömännen.

Av redovrsningen rörande de svenska sjömännen framgår följande. Av dem som aldrig blir befäl påmönstrade omkring % första gången före 20 års ålder och 85 31 90 % före 30 års ålder. De flesta slutade snart. Endast 15—20 % av dem var kvar efter fyllda 30 är och denna grupp decimerades sedan ytterligare. Redan 5 år senare hade ; fallit bort och efter ytterligare 5 år, dvs. vid 40 års ålder, %till. Efter 50 års ålder var gissningsvis endast omkring 2 % kvar i yrket av dem som började före 30 år. Därtill kommer de relativt få, 1023 15 % av samtliga, som inte började till sjöss förrän efter fyllda 30 år. Inte heller de stannade i regel någon längre tid i yrket. En del påmönstrade först efter fyllda 40 eller t. o. m. 50 år, många av dem förmodligen som ekonomipersonal. Redovisningen ger vid handen att Sjömansyrket är ett utpräglat genomgångsyrke och i synnerhet sysselsätter mycket ung arbetskraft. Även kvinnliga ombordan— ställda stannar som regel endast en kortare tid till sjöss.

Beträffande seglationsvanorna bland de utländska sjömännen inom handelsflottan uttalar sjömanspensionskommittén endast att det erfaren- hetsmässigt kan antagas att omsättningen bland dem är minst lika stor som inom den svenska delen av bemanningen. Säkerligen dominerar —

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973:98 37

enligt kommittén --— korttidsseglarna också bland dem, även om det också finns utlänningar som kan betraktas som långtidsseglarc i svensk tjänst.

3. Huvuddragen i gällande bestämmelser om allmän tilläggspension

Inom den allmänna försäkringen utgår folkpension och tilläggspension. Båda slagen av pension utgår i form av ålderspension, förtidspension och familjepension (änkepension och barnpension). Dessutom förekommer inom folkpensioneringen vissa tilläggsförmåner.

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtids- pension och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggs- pension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Rätt till tilläggspension tillkommer i princip alla som är försäkrade enligt lagen om allmän försäkring dvs. svenska medborgare och de, som utan att vara svenska medborgare, är bosatta i riket. 'l'illäggspensionen är ”exportabel”, dvs. om den som intjänat rätt till pension lämnar riket, erhåller han ändå pension då pensionsfall inträffar.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. ni. det då han fyller 16 är t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomster- na indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbelopet. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pen- sionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Omräkningen av pensionsgrundande inkomst i pensionspoäng ingår i systemet för värdesäkring av pensionerna.

Ålderspensz'on utgär under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräk- nats den försäkrade för minst tre är eller, om den försäkrade är född år 1896, två är och utbetalas fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pen- sionsuttag.

Den ålderspension, som börjar utgä vid 67 års ålder, utgör 60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av den pensionspoäng som tillgodoräknats den

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973:98 38

försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknas för mer än 15 år, tas medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln). Har pensions- poäng tillgodoräknats för mindre än 30 är, minskas pensionen med 1/30 för varje år, som antalet poängår understiger 30 (trettioårsregeln). I pensioneringens inledningsskede har 30-årsregeln ersatts med en 20-års- regel för dem som är födda åren 1896—1914. För dem som är födda under något av åren 1915—1923 fordras i stället för 30 år 21 år för dem som är födda 1915, 22 år för dem som är födda 1916 osv.

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, såvida hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspension kan även under vissa förutsättningar utgå till äldre försäkrad som är varaktigt arbetslös. Dessa förutsättningar är bl. a. att vederbörande antingen uppburit ersätt- ning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen un- der jämförlig tid. Kan nedsättning av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tilläggspension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som är stadgat om förtidspension även sjukbidrag.

Förtidspensionens storlek graderas efter nedsättningen av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst av förvärvsarbete. Om intet eller endast ringa del därav återstår, utgår hel förtidspension. Är nedsättningen mindre men likväl avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension.

För rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen krävs att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt, då arbetsförmågan blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen tillika kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som den försäkrade skulle bli berättigad till, om han började åtnjuta sådan pension fr. o. m. den månad då han fyller 67 år. För att uppnå detta antages att den försäkrade även för varje år, fr.o.m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det då han uppnår 65 års ålder, tillgodo- räknas pensionspoäng, svarande mot den medelpoäng som han förvärvat under tiden före pensionsfallet (antagandepoäng). För att antagande- poäng skall få medräknas fordras dock, att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet varit eller bort vara placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller i annat fall äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973:98 39

förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtids- pensionen beräknas då, på grundval av föreliggande faktiska pensions- poäng och poängår, enligt samma metod som ålderspension, vilken utgår fr. 0. m. den månad då 67 års ålder uppnås.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berätti- gad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda.

För rätt till änkepension från tilläggspensioneringen krävs att legalt äktenskap förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepen- sionen ånyo börja utgå. Finns inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn, är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräld- rar. Har underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap avlösts genom ett engångsbelopp, föreligger inte rätt till barnpension.

Storleken av barnpension är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas det nu angivna procenttalet med 10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Tilläggs- pensioneringen finansieras helt genom avgifter. För den som är anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft annan inkomst av förvärvsarbe- te" än inkomst av anställning erlägger själv tilläggspensionsavgift. Avgifter- na för tilläggspensioneringen utgår enligt en procentsats som bestäms av Kungl. Maj:t och riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra tilläggspensio- neringen åvilande utgifter samt till erforderlig fondering. Avgifterna ingår till en fond, allmänna pensionsfonden. Procentsatserna har för åren 1972, 1973 och 1974 bestämts till 10.5, 10,75 och 11.

lnom avgiftssystemet har särskild hänsyn tagits till rederinäringen. 1

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973:98 40

anslutning till särskild bestämmelse i 19 kap. l & AFL har utfärdats förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Förordningen bygger på principen att en redare skall betala endast viss del av den avgift som normalt uttages av arbetsgivare för sjukförsäkring och tilläggspensionering. Den normala avgiften reduceras nämligen så att den står iproportion till de svenska sjömännens andel av den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg. Bakgrunden till bestämmelserna var att som regel enbart de svenska sjömännen kom i åtnjutande av de förmåner som avgifterna avsåg.

Bestämmelserna är, såvitt gäller tilläggspensioneringen, av följande närmare innehåll.

Redare skall för varje år erlägga avgift för vad han under året utgivit i lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare som avses i 1 i; sjömansskatteförordningen (19582295). Procentsatsen för uttaget av avgifter fastställs årligen av Kungl. Maj:t. Procentsatsen skall utgöra den andel av den procentsats som uttages av arbetsgivare enligt 19 kap. 5 & AFL, som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartygi medeltal under de närmast föregående tre åren. Hänsyn tages ej till fartyg under 300 bruttoregisterton.

Underlaget för arbetsgivaravgift utgör summan av vad som utbetalts i lön till arbetstagarna sedan därifrån dragits dels ett belopp motsvarande det beräknade antalet arbetstagare multiplicerat med det vid årets ingång gällande basbeloppet, dels för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Arbetstagare som varit anställd hela året med full arbetstid räknas som en arbetstagare och arbetstagare som varit anställd i mindre omfattning medräknas i förhål- lande därtill. Procentsatsen för redaravgiften är för år 1972 6 68. Arbetsgivaravgiften för tilläggspensioneringen enligt 19 kap. 5 5 AFL är för samma år som tidigare nämnts 10, 5 %.

Uppbörd av avgift regleras av förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. Bestämmelserna innebär i de väsentligaste delarna följande. Till grund för bestämmandet av avgiften ligger arbetsgivaruppgift. Sådan uppgift skall avlämnas av arbetsgivare som under ett år utgivit lön till- någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300 kr. Arbetsgivaruppgiften” skall avlämnas till lokal skattemyndighet eller, beträffande redare. som har att redovisa sjömansskatt, till sjömansskattekontoret. Arbetsgivarupp- giften skall ha avlämnats före utgången av januari eller, beträffande redare, februari året näst efter utgiftsåret. Lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret skall överlämna det ena exemplaret av arbetsgivar- uppgiften till riksförsäkringsverket.

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket. Avgift uppgående till högst 1 000 kr. skall påföras i samband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen medan annan avgift uppbärs av riksförsäkringsverket. I avräkning på den slutliga avgiften skall arbetsgivaren i fråga om avgift som uppbärs av riksförsäkringsverket under utgiftsåret erlägga preliminär avgift.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973:98 41

4. Utländska medborgares ställning inom tilläggspensioneringen

För närvarande är, som tidigare nämnts, svenska medborgare och de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket försäkrade för bl. a. tilläggspension. Vidare gäller att den för vilken tillgodoräknats pensions- poäng enligt 1 1 kap. 6 & AFL men som inte längre uppfyller nyssnämnda förutsättningar dock är försäkrad för tilläggspension på grundval av tillgodoräknade pensionspoäng.

Vid införandet av tilläggspensioneringen gällde i väsentliga avseenden olika regler för svenska och utländska medborgare. Skillnaderna var främst av betydelse för ålderspensioneringen. Det krävdes tio poängär för att en utlänning skulle få rätt till pension medan tre år var tillräckligt för svensk medborgare. För rätt till full ålderspension krävdes beträffande utlänning, som var bosatt utom riket 45 poängår mot eljest 30 poängår. Familjepension efter en försäkrad som inte var svensk medborgare utgick till efterlevande som inte var svensk medborgare endast om den efterle- vande var bosatt i riket vid tidpunkten för dödsfallet. För utomlands bosatta försäkrade som inte var svenska medborgare fanns en särregel som delvis undantog pensionerna från värdebeständigheten. Slutligen kunde man för utomlands boende försäkrade som icke var svenska medborgare tvångsvis byta ut pensionen mot ett engångsbelopp.

Pensionsförsäkringskommittén tog i ett delbetänkande ”Vissa pensions— frågor” (SOU 196516'2) upp dessa förhållanden till granskning och föreslog att de för utlänningar diskriminerande bestämmelserna skulle avlägsnas ur lagstiftningen. På grundval av betänkandet framlades en proposition (196659) i bl. a. dessa frågor. Departementschefen anslöt sig därvid till meningen att nyssnämnda särregler för utländska medborgare borde avskaffas och anförde bl. a.: I fråga om de särregler för utlänningar, varom här är fråga, kan det sägas att de står i mindre god överensstäm— melse med nu rådande värderingar och synsätt. Vid tilläggspensionering- cns tillkomst hade man ännu inte full överblick över vad en försäkring av denna typ betydde i förhållande till utländska pensionsanordningar. Kvalifikationskraven enligt tilläggspensioneringens huvudregel framstod vid en internationell jämförelse som milda och det ansågs motiverat att, åtminstone till en början, ställa upp strängare kvalifikationskrav för utlänningar än för svenskar. Även andra synpunkter torde ha spelat in, såsom att pensionssystemet i första hand var till för det egna landets medborgare och att strängare regler för utlänningar innebar ett gynnsamt utgångsläge vid konventionsförhandlingar. Numera har det emellertid blivit en snart sagt allmän uppfattning att en utlänning, som genom sin arbetsinsats bidrar till ett lands produktion, bör vara likställd med landets egna medborgare i fråga om pension av den typ som tilläggspensionering- en representerar. Bakom denna uppfattning ligger bl. a. tanken att pensionen är en del av vederlaget för arbetsprestationen och att det inte är motiverat att pensionen blir olika, beroende på om arbetstagaren är

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973:98 42

medborgare i landet eller inte. Här har otvivelaktigt arbetskraftens ökade rörlighet över gränserna spelat en avgörande roll.

Vid 1966 års riksdag slopades sålunda i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen som var strängare för utlänningar än för svenska medborgare. En kvarstående särregel för utlänningar var dock stadgandet att den som inte var svensk medborgare skulle vara mantalsskriven i Sverige för att vara försäkrad för bl. a. tilläggspension. Denna särbestäm— melse innebar i praktiken att en utlänning icke tillgodoräknades pensions- grundande inkomst för invandringsåret. Genom en senare lagändring, som trädde 1 kraft den 1 januari 1968 (prop. 196737, L2U 41, SFS 1967:206) upphävdes emellertid mantalsskrivningskravet och ersattes med nuvarande krav på bosättning.

Sedan dessa särbestämmelser inom tilläggspensioneringen för utländska medborgare slopats, kvarstår i detta avseende endast de s. k. övergångs— reglerna om en särskilt förmånlig beräkning av tilläggspensionen för svenska medborgare, födda åren 1896—1923. Den viktigaste av dessa regler innebär att för dem som är födda är 1914 eller tidigare 30-årsrege1n är ersatt med en 20—ärsrege1 — varje år med pensionsgrundande inkomst ger alltså 1/20 av full ålderspension mot 1/30 enligt huvudregeln — och att för dem som är födda 1915 eller senare ZO-årsregeln är successivt upptrappad så att 30-ärsregeln träder in för dem som är födda år 1924 eller senare. Med dessa regler har man velat i görlig mån tillgodose dem som vid tilläggspensioneringens genomförande hade så kort tid kvar till pensionsåldern att det inte var möjligt för dem att tjäna in full pensionsrätt enligt systemets huvudregler.

5. Konventioner

Den nordiska konventioner: ("konventionen den 15 september 1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, island och Norge med senare ändring- ar, kungörelser 19562491, 1962226, 1966562, l967:113 och 1969:797) föreskriver i artikel 5 att medborgare i ett av de fördragsslutande länderna, vilken är bosatt i ett annat av länderna, där intjänar rätt till tilläggspension på samma villkor och enligt samma regler som landets egna medborgare. Utför medborgare i ett av de fördragsslutande länder- na, när han är bosatt i ett sådant land, arbete som anställd i ett annat av länderna, ger inkomsten av arbetet rätt till tilläggspension i sysselsätt- ningslandet som om han var bosatt där, Linder förutsättning att inkoms- ten beskattas i sysselsättningslandet. Med anställning i ett av länderna jämställs anställning på fartyg, som för vederbörande lands flagga.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973:98 43

De bilaterala konventioner om social trygghet som Sverige ingått med Schweiz (kungörelse 1955252'2) och Storbritannien (kungörelse 19571154) omfattar inte tilläggspensioneringen.

Däremot omfattas tilläggspensioneringen av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Jugoslavien (kungörelse 1969z375). Denna konvention stadgar i artikel 10 att jugoslavisk medborgare har rätt till tilläggspension på samma villkor som svensk medborgare på grund av arbete som utförts under bosättning i Sverige. Förjugoslaviska medborga- re gäller dock inte de särskilda bestämmelserna i 15 kap. l % AFL om beräkning av pension för svenska medborgare som är födda åren 1896—1923. En jugoslavisk sjöman som är anställd på svenskt handels- fartyg men inte bosatt i Sverige kan sålunda, på grund av bosättningskra- vet, inte intjäna rätt till svensk tilläggspension.

Sverige och Italien ingick den 35 maj 1955 en konvention om social trygghet (kungörelse 1957z458'). Konventionen är, i likhet med konven- tionerna med Schweiz och Storbritannien, inte tillämplig på tilläggspen- sioneringen. Efter förhandlingar om en revision av konventionen har emellertid den 18 november 1971 en överenskommelse om ändringi konventionen undertecknats. Överenskommelsen som ännu ej ratificerats innebär bl. a. att svensk tilläggspension skall omfattas av konventionen. Enligt överenskommelsen skall i artikel 8 mom. 2 av konventionen intas en bestämmelse om rätt för italiensk medborgare att erhålla svensk tilläggspension som är av samma innehåll som motsvarande bestämmelse i konventionen mellan Sverige och Jugoslavien.

! fråga om multilaterala konventioner rörande pensionering har Sverige anslutit sig till en provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande (kungörelse 1955:563). Till följd av förbehåll som Sverige gjort, gäller överenskommelsen dock inte tilläggspensioneringen.

Inom Europarådet har utarbetats förslag till en ny konvention om social trygghet, avsedd att ersätta bl. a. nyssnämnda provisoriska överens- kommelse. Förslaget har i mars 1972 godkänts av ministerrådet och öppnats för undertecknande. Förslaget bygger bl.a. på likabehandlings— principen, vilken innebär att fördragsslutande stat är förpliktad att behandla medborgare från annan fördragsslutande stat enligt samma regler som gäller för landets egna medborgare i fråga om rätt till sociala förmåner. [ fråga om sjömän föreskriver artikel 14 (b) i konventionsför- slaget att sjöman som är anställd på fartyg under fördragsslutande lands flagga skall omfattas av denna stats sociala lagstiftning. Anställda som fullgör arbetsuppgifter på fartyg inom ett lands tcrritorialvattengräns eller i hamnar och som inte tillhör fartygets besättning skall dock fortfarande vara underkastade detta lands sociallagstiftning.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973:98 44

6. Sjömansbeskattningen

Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Skatten utgår enligt särskilda tabeller. Nu gällande tabeller har fastställts genom kungörelse den 5 juni 1970 och tillämpas sedan den 1 januari 1971. Sjömansskalt uttas i stället för statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions— och sjukförsäkringsavgifter. Ärenden angående sjömansskatt handläggs av riksskatteverket. lnom verket handläggs ärenden angående sjömansskatt i första hand av sjö- mansskattekontoret och sjömansskattenämnden. Sjömansskattekontoret och sjömansskaltenämndcn är förlagda till Göteborg.

Sjömansskatt erläggs som definitiv källskatt av den som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i närfart eller fjärrfart. Utländskt fartyg som av redaren förhyrs på s. k. barcboat basis — dvs. fartyget förhyrs obemannat — likställs med svenskt handelsfartyg. Med närfart avses linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm -- Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Med fjärrfart avses annan fart än inre fart och närfart.

Förordningen är inte tillämplig vid anställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart inom landet huvudsakligen ihamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmar- sund.

Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt förordningen inte vara anställd ombord på fartyget.

Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om tvä månader inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömans- skatt.

Sjömansskatt utgär för månad och beräknas enligt endera av två sjömansskattetabeller. den ena vid anställning på fartyg i fjärrfart och den andra på fartyg i närfart. För sjöman, som inte är bosatt i Sverige är sjömansskatten lägre än för den som är bosatt här. Nedsättningen av skattebeloppen har motiverats med att utomlands bosatt sjöman bl. a. inte skall belastas med kostnad för sjukförsäkring och folkpension, eftersom han vanligen inte omfattas av dessa socialförsäkringsgrenar. Om sjömannen på godtagbart sätt visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord utgår inte sjömansskatt.

Kungl. Maj:t kan förordna att även sjöman som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge skall betala sjömansskatt enligt de bestämmel— ser som gäller för här i riket bosatt sjöman. Så har efterhand skett beträffande alla fyra länderna (kungörelser 19581541, 1958z542, 1959:544 och 1970:548).

Eftersom sjömansskatten är en definitiv skatt skall inkomst ombord

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973:98 45

inte redovisas i självdeklaration. För annan inkomst än sjöinkomst är däremot sjömannen deklarationsskyldig enligt vanliga regler. Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst iland.

Redare var tidigare enligt taxeringsförordningen skyldig att avge kontrolluppgift beträffande den som uppburit lön eller annan gottgörel— se, utgörande beskattningsbar inkomst enligt sjömansskattcförordningen och som var bosatt i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge. Genom författningsändring, som trätt i kraft den 19 april 1972 (SFS 1972183), har emellertid nämnda skyldighet upphävts.

Orsaken till författningsändringen var att — såvitt avser sjömän bosatta i de nordiska länderna — ett särskilt ADB-systern för sjömansskattens administration tillämpas fr. o. m. är 1.972. Systemet innebär bl.a. att redarnas uppgifter om uppburen sjöinkomst och erlagd sjömansskatt — som skall redovisas till sjömansskaltekontoret på sätt som riksskattever- ket bestämmer — bearbetas maskinellt. Därefter får de lokala skattemyn- digheterna uppgifter i erforderliga hänseenden direkt från sjömansskatte— kontoret. Dessa uppgifter skall vidarebefordras till taxeringsnämnderna som bl. a. skall föranstalta om att i inkomstlängden noteras sjömannens beskattningsbara inkomst enligt sjömansskattcförordningen. Anteckning- en i inkomstlängden är en taxeringsåtgärd. Uppgiften utgör vidare beslutsunderlag när lokal skattemyndighet fastställer sjömannens pen- sionsgrundande inkomst.

För övriga sjömansskattepliktiga sjömän sker endast en kontroll i riksskatteverket av att skatteavdraget är korrekt med hänsyn till sjöman- nens inkomst. Någon registrering av dessa sjömän sker inte enligt vad som upplysts från riksskatteverket.

7. Sjömanspension

En särskild pensions- och understödsverksamhet bland sjöfolk har funnits sedan gammalt. De speciella förhållanden som alltsedan äldsta tider varit utmärkande för sjöfarten och yrkeslivet till sjöss har motiverat särskilda åtgärder och bestämmelser som med tiden fått fastare former under statlig medverkan.

Behovet att stimulera rekryteringen och få sjömännen att stanna inom den svenska handelsflottan gav redan för århundraden sedan anledning att bl. a. beakta de speciella svårigheter som följde av långvarig tjänst till sjöss. Isoleringen från hemlandet och dess arbetsmarknad försvårade möjligheterna att få en hygglig bärgning i land för dem som måste lämna yrket på grund av ohälsa eller av åldersskäl. Här fick sjömanshusinstitu— tionen, som tillkom år 1748, en understödjande uppgift bland sjöfolk

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973:98 46

och deras anhöriga. Oberoende av Sjömanshusens understödsutdelning tillkom under 1860-talet en pensionering som avsåg att utan behovspröv- ning gc sjömännen själva en ålderdomsförsörjning. Sjömanshusens under- stödsverksamhet avvecklades successivt under åren 1913 till 1961.

År 1864 utfärdades en kungörelse med reglemente för en pensionsan- stalt för sjöfolk, handelsflottans pensionsanstalt (HPA). Finansieringen av dessa pensioner skedde medelst statsanslag.

I anslutning till en omorganisation av sjömanshusen 1939 genomfördes en uppdelning och samordning av pensions- och understödsverksamheten för sjöfolk. Ilyresavgifterna, ] procent av hyran — som tidigare tillfallit sjömanshusen — fördes över från sjömanshusen till HPA och lades till grund för rätt till en hyresavgiftspension för sjömännen själva. Sjömans- husens understödsverksamhet begränsades till att företrädesvis avse änkor efter sjömän.

Den 1 juli 1944 trädde ett nytt system för sjömanspensioneringen i kraft. l-lyresavgiften för manskap höjdes och samtidigt infördes redar- avgifter med viss procent av manskapets löner. I fråga om pensionsför— månerna innebar de nya grunderna en uppdelning av den enskilde sjömannens pensionsrättigheter i två komponenter, en hyresavgiftspen- sion grundad på anstaltens inkomster av hyresavgifter och en tilläggspen- sion utgående av statsmcdel och redareavgifter.

Vid en omorganisation av sjömanshusen är 1961 fördes den under- stödsverksamhet — till änkor — som då fanns kvar över från sjömanshu— sen till särskilda sjömanshusstiftelser. Samtidigt blev den särskilda sjö- folkspensioneringen hos HPA omlagd. Man åsyftade främst en anpassning till den allmänna tilläggspensioneringen som nyligen införts. För den skull utformades sjöfolkspensioneringen såsom en kompletterande 'pen- sion för tiden före 67 års ålder. Samtidigt begränsades pensioneringen till sådana kategorier sjöfolk som kunde anses ha påtagligt behov av ekonomiskt stöd i denna form, nämligen manskap med lång seglationstid. För att stödet till denna begränsade krets skulle bli effektivt höjdes pensionsbeloppcn väsentligt. Utländska sjömän blev berättigade till sjömanspension på samma villkor som svenska under förutsättning att de vid uppnådd pensionsålder — 55 år — varit mantalsskrivna i landet senast från och med det kalenderår de fyllt 50 år. Sistnämnda villkor uteslöt dock i praktiken de utländska sjömännen från pension.

Beträffande finansieringen skedde väsentliga förändringar. De ombord- anställdas egna avgifter (hyresavgifterna) slopades och redaravgiften fick form av en kollektiv avgift på de utbetalda kontantlönerna till svenskt och utländskt manskap på fartyg i utrikes fart. De tidigare. statsbidragen till pensioneringen avvecklades etappvis.

1972 års riksdag (TU 1972zl, rskr 1972z64) har godkänt i statsverks— propositionen (197211, bil. 8, D 5) förordade riktlinjer för den fortsatta sjömanspensioneringen, vilken i sin ändrade utformning trätt i kraft den 1 juli 1972. De nya riktlinjerna innebär i huvudsak följande.

En ytterligare koncentration av pensionsrätten sker till de sjömän i manskapsgrad som varit verksamma inom yrket under hela eller större

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973:98 47

delen av sin aktiva tid dvs. verkliga långtidsseglare. För att rätt till pension skall inträda krävs därför minst 120 seglationsmänader från 30 år, varav minst 80 efter 40 är. De 40 först fullgjorda manskapsmånaderna ger inte rätt till pension. För var och en av därpå följande månaderna beräknas pensionen efter viss procent av basbeloppet enligt AFL. Kvalifi- cering kan ske intill 60 års ålder. Som anställningstid räknas tid under vilken sjömansskatt erlagts. Pension kan tidigast utgå från den månad då sjömannen fyller 55 år och pensionen upphör vid uppnående av 67 års ålder. Pensionens storlek är endast beroende av antalet manskapsmånader och utgår med lika belopp oavsett arbetsinkomsten. Pensionsnivån har lagts så att full pension vid 55 års ålder — maximalt ett och ett halvt basbelopp — ger ett väsentligt bidrag till försörjningen medan pensionsut- tag vid högre ålder ger en godtagbar försörjning — maximalt ca 19 000 kr. vid nuvarande basbeloppsnivå. Var och en kan välja den för honom lämpligaste pensionsåldern utan att det sammanlagda pensionsbeloppet nämnvärt påverkas.

Som övre gräns för senareläggning av pensionsuttagct med förhöjt pcnsionsbelopp gäller 62 år. Sjömanspensionen blir värdebcständig genom att pensionsbeloppet följer förändringarna i basbeloppet.

Genom att det tidigare omnämnda mantalsskrivningskravet borttagits, har de utländska sjömännen numera samma möjlighet att erhålla pension som de svenska.

Sjömanspensionen samordnas med allmän pension i form av förtids- pension (sjukbidrag), änkepension, livränta enligt yrkesskadeförsäkringen och annan livränta som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkrings- verket, samt med utländsk förmån som motsvarar någon av nyss angivna förmåner. Samordningen sker så att, om det sammanlagda förmånsbelop— pet överstiger den högsta sjömanspension som kan utgå från och med 60 års ålder, Sjömanspensionen minskas med det överskjutande beloppet. Minst en tredjedel av Sjömanspensionen skall dock alltid utgå.

Sjömanspensioneringen administreras även i fortsättningen av HPA.

8. Överväganden och förslag

8.1 Allmänt

Trots de utvidgningar av rätten till tilläggspension som skett åren 1966—1967 och för vilka redogjorts ovan, har en grupp arbetstagare med nära anknytning till Sverige och svenskt" näringsliv kommit att på grund av speciella förhållanden falla utanför, nämligen de utländska, icke- nordiska sjömän som är anställda på svenska fartyg. Dessa uppfyller alla kriterier för svensk tilläggspension utom i ett avseende nämligen vad

• Sida 48
•  Original

Prop. l973:98 48

gäller bosättningskravet.

För att utländska medborgare skall omfattas av tilläggspensioneringen, som grundas på inkomst av förvärvsarbete gäller ett krav på bosättningi Sverige. Detta vållar som regel inga svårigheter eftersom den som arbetar i Sverige också naturligen är bosatt här. För sjömännen gäller emellertid att vistelsen ombord på svenskt fartyg inte likställs med bosättning i Sverige. En svensk sjöman, som redan genom sitt svenska medborgarskap är berättigad till tilläggspension, anses genom inskrivningen i sjömansre- gistret bosatt i Sverige. Sådan inskrivning sker icke för utländsk medbor— gare. Formella skäl lämnar honom därför utanför tilläggspensioneringen. Här bortses från sjömän från de nordiska länderna som på grund av reglerna i den nordiska trygghetskonventioncn numera får tilläggspension enligt det lands bestämmelser under vars flagga fartyget seglar. Till bilden bör att de flesta pensionssystem utanför Norden är knutna till anställ- ningsförhållandet och beroende av avgifter antingen av arbetsgivaren eller den anställde. Dessa förhållanden får till följd att den utländske sjöman- nen ofta saknar möjlighet att kvalificera sig för pension i sitt hemland under den tid han är anställd av svensk redare. Detta gäller såväl egenpension som efterlevandcpension.

Ett naturligt sätt att lösa detta sjömännens pensionsproblem kunde synas vara att tillskapa någon form av särskild internationell sjömanspen- sion. En sådan lösning skulle undanröja många problem i fråga om pensionsnivå och kontinuitet i pensionsskyddet för att inte tala om administrativa problem. En sådan internationell sjömanspensionsordning synes dock inte ha utsikter att. bli realiserad. Tvärtom är det ett inslag i det multilaterala konventionsarbetct att man valt att knyta sjömännen till de nationella pensionssystemen. Detta är fallet t. ex. i förslaget till Europarådskonvention om social trygghet. Mot en sådan särordning talar också att sjömansyrket, som framgått av den tidigare redogörelsen, är ett utpräglat genomgångsyrke.

I detta sammanhang må även observeras den förändrade ställning utländska sjömän fått inom sjömanspensioneringen från den 1 juli 1972. Sedan det tidigare mantalsskrivningskravct för utländska sjömän slopats kan dessa numera erhålla sjömanspension på samma villkor som svenska sjömän.

Genom att för de sjömän det här är fråga om slopa bosättningskravet för rätt till tilläggspension skulle man alltså knyta an till gängse internationella lösningar av förevarande problem. En bortseendc från bosättningskriteriet ter sig också naturligt med hänsyn till sjömansyrkets speciella karaktär.

Den utvidgade rätten till tilläggspension bör tillkomma sådana utländs- ka sjömän som är anställda i redarens tjänst på svenskt handelsfartyg. Med svenskt handelsfartyg bör i detta avseende likställas fartyg som förhyrts på s.k. barcboat-basis, dvs. obemannat. I sådant fall ankommer det på den svenske redaren att bemanna fartyget. Redan nu gäller med hänsyn till l 5 kungörelsen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt" AFI- jämfört med 1 & sjömansskatteförordningcn och anvis—

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973:98 49

ningarna därtill att. redare är skyldiga att erlägga arbetsgivaravgift för lön till anställda på sådant handelsfartyg.

Sjömansskatteförordningen och förordningen om redaravgifter i vissa fall enligt AFL avser sjömän som är anställda på fartyg över viss storlek. Någon sådan inskränkning för rätt till tilläggspension torde inte böra stadgas. Inte heller bör införas begränsningar som hänför sig till fartygets användningsomräde, dvs. om det nyttjas i inre fart, närfart eller fjärrfart. De utländska sjömän som är anställda på mindre fartyg eller sådana fartyg som nyttjas i inre fart torde regelmässigt vara bosatta iriket. [ de fall det undantagsvis inte förhåller sig så, bör självfallet inte den sjöman det gäller lämnas utanför den vidgade tilläggspensioneringen.

Rätt till tilläggspension bör endast tillkomma den som tillhör fartygets besättning. Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättandc, uppläggning, tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn skall således icke omfattas. Sådana arbetstagare är i regel bosatta på den ort där arbetet utförs, anställda under kortare perioder och saknar den fastare anknytning till fartyget som besättningen har. Det har även vid det multilaterala konventionsarbetet förutsatts att sådana arbetstagare skall vara omfattade av sitt hem— eller bosättningslands pensionssystem.

Som tidigare nämnts kan nordiska medborgare, bosatta i annat nordiskt land än Sverige, intjäna rätt till tilläggspension vid anställning i Sverige. Samma rätt tillkommer nordisk medborgare som är anställd på SVenskt handelsfartyg. En förutsättning är i båda fallen att inkomsten beskattas här i riket. Alla nordiska sjömän på svenska fartyg kan — förutsatt att de är bosatta inom Norden —— därigenom intjäna rätt till tilläggspension enär de beskattas här i riket för inkomster ombord. Denna avgränsning — som icke enbart avser sjömän — synes ha valts enär man ansett tillfälligt uppdrag i ett annat nordiskt land i regel inte höra ge rätt till tilläggspension i det andra landet. Ett annat skäl är att flera nordiska tilläggspensionssystems konstruktion är sådan att den pensionsgrundande inkomsten i regel beräknas på grundval av den till beskattning uppgivna förvärvsinkomsten.

En sådan till beskattningen knuten avgränsning torde inte vara lämplig när det gäller den utvidgade rätt till tilläggspension varom nu är fråga. Vissa av de sjömän, som är anställda på svenska fartyg — om än en mindre grupp — beskattas inte här i riket. Den grupp det här gäller är sjömän — till ett antal av 300—400 — som visat att de är skattskyldiga för inkomsten ombord i annat land. Dessa skulle genom en sådan begräns- ning ställas utanför tilläggspensioneringen. Den omständigheten att de erlägger skatt till annat land torde inte medföra att de blir tillförsäkrade pensionsrätt där. Behovet av pensionsskydd kvarstår således och bör tillgodoses även i dessa fall.

Den lagreglerade rätt till tilläggspension för utländska sjömän som här föreslås införd skulle alltså bli vidare än vad som för närvarande gäller för sjömän från övriga nordiska länder enligt den nordiska konventionen. För dessa gäller inskränkning i två avseenden, dels att de skall vara bosatta inom Norden, dels att deras inkomst ombord skall beskattas här i riket.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973:98 50

Nuvarande konventionsreglering skulle därför få till följd att t.ex. en norsk Sjöman, bosatt utanför Norden inte skulle omfattas av de föreslag- na bestämmelserna om rätt till tilläggspension för utländska sjömän. Självfallet bör en sådan särskild inskränkning för nordiska medborgare icke gälla. En ändring av den nordiska konventionen som innebär att konventionen inte skall tillämpas i de här berörda fall, då rätt till svensk tilläggspension följer omedelbart av den svenska lagstiftningen, synes därför påkallad. Denna fråga bör tas upp vid de överläggningar mellan berörda länder som regelbundet förekommer.

Tilläggspensioneringen omfattar ålderspension, förtidspension, sjukbi- drag och familjepension i form av änkepension och barnpension. För bestämmelserna om de olika pensionsformerna har tidigare redogjorts. Vid en utökad tilläggspensionering av det slag som föreslås uppstår avsevärda administrativa svårigheter. Det skulle därför kunna diskuteras om viss eller vissa förmånsformer borde undantagas. Sådant undantagan— de skulle dock stå i strid med såväl utvecklingen i Sverige under senare år som de principer på vilka det multilaterala konventionsarbetet vilar. Det torde därför krävas utomordentligt starka skäl för att viss eller vissa - grenar av tilläggspensioneringen skall undantagas.

Redan med nuvarande system uppstår administrativa och andra svårig- heter genom att en utländsk medborgare kan förvärva pensionspoäng och därefter, med bibehållen ställning som försäkrad, utflytta från riket. Då pensionsfallet inträffar kan det vara vanskligt att bedöma om rätt till pension föreligger, t. ex. vid förtidspension eller sjukbidrag enär under- laget för den medicinska eller arbetsmarknadsmässiga bedömningen kan vara bristfälligt. Likaledes kan det vara svårt att kontrollera om rätt till t.ex. änkepension alltjämt föreligger för en änka efter det pension beviljats. Visserligen kan dessa svårigheter bli större när det gäller utländska sjömän än beträffande personer som någon tid arbetat i riket; sjömännen rekryteras ju stundom från fjärran länder, varifrån invandring praktiskt taget inte förekommer. Dessa ökade svårigheter torde dock kommit att uppstå i ett relativt ringa antal fall och bör därför inte förhindra att tilläggspensioneringen helt och fullt görs tillämplig på de utländska sjömännen. Det kan erinras om att kortvariga anställningar till följd av tilläggspensionsreglernas konstruktion inte medför rätt till pension. För ålderspension krävs således pensionspoäng för minst tre år och för förtidspension och familjepension i vart fall pensionspoäng för ett år före det år då pensionsfallet inträffar. Av de förslag som redovisas i det följande blir en följd att en treårig kvalifikationstid i praktiken kommer att gälla för de utländska sjömännen även i fråga om förtids- och

familjepension. 1 detta sammanhang bör även erinras om bestämmelsen i 15 kap. 3 &

AFL, enligt vilken tilläggspension, om den berättigade är bosatt utom- lands, med hans samtycke kan utbytas mot ett engångsbelopp. I de fall där utbetalning av pension är tekniskt besvärlig eller där det är svårt att kontrollera att beloppen verkligen når den berättigade, kan denna utväg väljas.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973:98 51

Som tidigare nämnts föreskrevs vid tillkomsten av tilläggspensionering- en i fråga om ålderspensioneringen längre kvalifikationstider för utländs- ka medborgare än för svenska. För rätt till pension krävdes tio poängår och för full pension 45 poängår mot tre respektive 30 år för svenska medborgare. Dessa särregler avskaffades 1966. Motiven härför har närma- re berörts i det föregående.

Sjömansyrket kännetecknas dels av att det ofta är ett genomgångsyrke, dels av att de anställda ofta byter arbetsgivare. Rörligheten är dessutom inte begränsad nationellt på samma sätt som inom andra yrken. Detta medför att om kvalificeringstiderna för rätt till pension inom de olika ländernas pensionssystem är långa, den enskilde sjömannen får svårighe- ter att intjäna rätt till pension någonstans. Att för sjömän stadga en längre kvalifikationstid än den som gäller inom tilläggspensioneringen skulle strida mot syftet att tillgodose sjömännens behov av pensions- skydd. Man kan också förutse att en sådan regel om längre kvalifikations- tid skulle leda till framställningar om mildare bestämmelser konventions- vägen.

Snarare talar den höga rörligheten inom yrket —— som ofta torde vara betingad av yrkets speciella karaktär — att varje anställningsperiod som sjöman borde ge rätt till pension titan krav på viss kvalifikationstid. Detta skulle dock leda till administrativa svårigheter. Antalet pensionsberättiga- de skulle öka kraftigt och ett stort antal småpensioner skulle få betalas ut. På grundval av vad nu anförts bör någon särregel i angivet avse-ende ej införas. Ej heller i övrigt bör särregler i detta avseende införas för sjömännen.

Storleken av förtidspension beräknas, som tidigare nämnts, enligt huvudregeln med ledning av antagandepoäng, vilket innebär att den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för åren fr.o.m. det år pen- sionsfallet inträffar t.o.m. det då han fyller 65 år. Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagande- poängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga är fr. o. m. den försäkrades sextonde är t. o. m. året närmast före pensions- fallet. Antagandepoängen skall i båda fallen motsvara medeltalet för halva antalet av de år, som kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen.

Förtidspension enligt dessa regler förutsätter att den försäkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår t. o. m. den sextiofemte levnadsåret skall alltså, inklusive åren med antagandepoäng, blir minst tre. För att antagandepoäng överhuvudtaget skall få medräknas fordras emellertid att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet varit eller bort vara placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973:98 5 k")

Enär de sjömän, varom nu är fråga, inte omfattas av sjukförsäkringen och således icke är placerade i sjukpenningklass, erfordras enligt denna bestämmelse genomgående för att sjömannen skall kunna få förtidspen- sion beräknad på antagandepoäng att han tillgodoräknats pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Detta innebär att en kvalifikationstid om minst tre år kommer att gälla för att utländsk sjöman skall få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng. Beträffande sjömän från övriga nordiska länder gäller enligt den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen att de kan skriva in sig i svensk försäkringskassa och bli sjukpenningklassplacerade. I sådant fall gäller inte den förut omtalade begränsningen i möjligheterna att få förtidspen- sion med antagandepoängberäkning.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräknas för- tidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng och poängär enligt samma metod som ålderspension som utgår fr. o. m. den månad då 67 års ålder uppnås.

8.2. Administration

För försäkrad som är mantalsskriven eller bosatt i riket fastställs, som tidigare nämnts, den pensionsgrundande inkomsten av den lokala skatte- myndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt om han varit bosatt i riket eller inte haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad än som nu nämnts bestäms den pensionsgrundande inkomsten av den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Detta är fallet exempelvis beträf- fande nordiska sjömän bosatta i annat nordiskt land än Sverige och svenska, i sjömansregistret inskrivna sjömän som inte är mantalsskrivna i Sverige.

Normalt bestäms den pensionsgrundande inkomsten med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. För sjömän, som icke taxeras till sådan skatt för sina inkomster ombord, bestäms —- som tidigare nämnts — den pensionsgrundande inkomsten med ledning av den uppgift som sjömansskattekont'oret avger till lokal skattemyndighet. Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken skattskyldighet inte föreligger här i riket bestäms, där den försäkrade är bosatt utomlands, med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren.

För närvarande gäller alltså beträffande de sjömän som kan intjäna rätt till tilläggspension sammanfattningsvis följande. För den som är mantals- skriven eller bosatt i riket bestäms den pensionsgrundande inkomsten av den lokala skattemyndigheten för mantalsskrivnings- eller bosättningsor- ten. För svenska sjömän som är inskrivna i svenskt sjömansregister men inte mantalsskrivna i Sverige bestäms den pensionsgrundande inkomsten av den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Detsamma gäller för de nordiska sjömän som är bosatta i annat nordiskt land än Sverige. För samtliga de sjömän som nu kan intjäna rätt till tilläggspension, ligger den

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973z98 53

uppgift, som upprättats av sjömansskattekontoret på grundval av reda- rens redovisning av utbetald lön och innehållen sjömansskatt. till grund för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten eller den del därav som härrör från anställning på svenskt handelsfartyg. Här bortses från inkomst ombord på mindre fartyg eller i inre fart. Sådan inkomst behandlas på samma sätt som landinkomst.

En utvidgning av tilläggspensioneringen till att avse även icke-nordiska utländska sjömän kräver ett nytt system för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten för denna kategori. Riksskatteverkets ADB-behandling av löneredovisning-inna avser f. n. enbart svenska och övriga i Nordell bosatta sjömän. Ett sätt att lösa denna fråga vore att ålägga redarna en särskild ärlig uppgiftsskyldighet rörande de icke- nordiska sjömännens löneförmäner. Emellertid kan man hysa betänklig- heter mot att ålägga redarna denna särskilda uppgiftsskyldighet.

Utredningen om mönstring av sjömän (K l970z44) arbetar med bl. a. frågan om registrering av utländska sjömän. Från utredningen har inhämtats att en sådan registrering — administrerat! av sjömansregistret — kommer att föreslås. Utredningen har tänkt sig att varje sådan sjöman vid det första tillfälle han pämönstrar svenskt fartyg skall tilldelas ett registermimmer. Sjömannen kommer att skriftligen i någon form under- rättas om sitt registernummer och det nanm han registrerats under. Avsikten är att numret skall följa honom under alla anställningar i fortsättningen ombord på svenskt handelsfartyg. Red-arna skall i löne- redovisningarna ange sjömannens registermunmer. Löneredovisningarna, som inges till sjömansskattekontoret, kan därefter ADB-behandlas och de uppgifter som erfordras för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten kan lämnas till lokal skattemyndighet direkt från riksskatte- verket. Dessa löneredovisningar upptar även de sjömän som inte betalar svensk sjömansskatt.

Registreringssystemets närmare utformning är för närvarande föremål för överväganden inom utredningen. De huvudsakliga principerna för registreringen är emellertid fastlagda. Förutom det jämförelsevis enkla förfarande vid fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten som systemet innebär medför registreringsförfarandet åtskilliga andra admini- strativa vinster, vilket närmare berörs i fortsättningen.

Utredningen har räknat med att systemet skulle kunna införas från den 1 januari 1975. Emellertid har man från utredningens sida ansett det möjligt att inom ramen för nuvarande register provisoriskt införa en ordning varigenom alla utländska sjömän som den 1 januari 1974 är påmönstrade svenska fartyg eller som påmönstrar senare under 1974 kan tilldelas registernummer, vilka kan begagnas vid redarnas löneredovis- ningar. Därigenom skulle förfarandet med beräkning och registrering av pensionsgrundande inkomst på grundval av löneredovisningarna kunna tillämpas redan med avseende på 1974 års inkomst.

Om nuvarande bestämmelser rörande vilka myndigheter som har att bestämma pensionsgrundande inkomst bibehålls innebär detta att den lokala skattemyndigheten i Stockholm skall bestämma den pensionsgrun-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973:98 54

dande inkomsten för hela den nya gruppen utländska sjömän.

Det kan emellertid förutsättas att det erfordras ett samarbete mellan å ena sidan sjömansregistrct och sjömansskattekontoret och å andra sidan den lokala skattemyndighet som skall bestämma den pensionsgrundande inkomsten för utländska sjömän. Därför synes det vara ändamålsenligt att, för alla sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg utan att vara mantalsskrivna eller bosatta i riket, den pensionsgrundande inkoms- ten skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg. Enligt uppgift har inom riksförsäkringsverket övervägts en framställning till Kungl. Maj:t om författningsändring, innebärande att pensionsgrundande inkomst för de nordiska sjömän som är bosatta i Danmark, Finland, Island eller Norge fr. o. m. är 1973 skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg.

Sedan pensionsgrundande inkomst fastställts skall den försäkrades pensionspoäng registreras hos allmän försäkringskassa. F.n. förs hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa ett särskilt riksregister, omfat- tande poängkort och försäkringskort (F-kort) för försäkrade, som ut- vandrat eller överförts till bok över obefintliga samt fotokopior av F-kort för i andra försäkringskassor inskrivna personer som inte är folkbokförda i riket. Med detta korresponderar regeln i l & kungörelsen (l962z394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om' allmän försäkring, m. m., enligt vilket stadgande ansökan om pension skall göras hos försäkringskassan i Stockholm om den försäkrade inte är inskriven hos allmän försäkringskassa.

Enligt förslag ovan skall den pensionsgrundande inkomsten för de. utländska sjömän varom fråga är bestämmas av den lokala skattemyndig- heten i Göteborg. Det kan förutses att ett nära samarbete erfordras, inte blott mellan sjömansregistret, sjömansskattekontoret och den lokala skattemyndigheten i Göteborg, utan även mellan sistnämnda myndighet och den försäkringskassa hos vilken dessa sjömän skall vara registrerade. Det framstår därför som ändamålsenligt att registreringen av dessa utländska sjömän sker hos Göteborgs allmänna försäkringskassa. Det bör nämnas att riksförsäkringsverket i anslutning till den omläggning av beräkningen av pensionsgrundande inkomst som avses ske, planerat att fr. o. m. 1973 föra över registreringen av de nordiska sjömännen som är bosatta i annat nordiskt land än Sverige till försäk ringskassan i Göteborg. Som en konsekvens av detta förslag bör självfallet ansökan om pension i dessa fall göras hos försäkringskassan i Göteborg.

Som redan anförts kan de utländska sjömännen fr. o. m. den 1 januari 1974 åsättas särskilda registernummer. Därigenom förenklas självfallet . registreringsförfarandet hos försäkringskassan. Bl. a. undviks alla de vanskligheter som är förenade med en registrering efter namn. Det händer inte så sällan att namnuppgifterna för en och samma sjöman varierar t. ex. därför att tveksamhet råder om namnets rätta stavning eller tveksamhet råder om vilket namn som är för- och efternamn. Likaså kan uppgifter om födelsetid vara svåra att få fram. Även då pensionsansökan kommer in blir förfarandet tämligen enkelt. Genom att sjömannen kan

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973:98 5 5

uppge ett registernumrner kan man lätt återfinna hans pensionskorts GivetVis får man vänta sig att det uppkommer fall då sjömannen inte kan uppge sitt registernummer. [ dessa fall kan särskilda efterforskningar göras i sjömansregistret.

Det bör i detta sammanhang anmärkas att det enligt 20 kap. 8 & AFL åligger försäkrad att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, riksförsäkringsver- ket, lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. I sådana föreskrifter bör införas bestämmelse om att sjöman som här avses skall i sin pensionsansökan ange registernummer.

Därutöver bör observeras riksförsäkringsverkets kungörelse (1962 :697) med föreskrifter om fogande av prästbevis eller annat bevis vid ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Enligt denna kungörelse skall, då pension söks av person som inte är kyrkobokförd i riket, till ansökningen fogas av behörig myndighet utom riket utfärdat intyg rörande sökanden, innehållande de uppgifter rörande födelsetid, civilstånd och dylikt, vilka erfordras för bedömande av rätten till den sökta förmånen, eller annat dylikt bevis som riksförsäkringsverket kan godtaga.

En svårighet av administrativ art uppkommer genom bestämmelserna rörande underrättelse om beslut i 8 och 9 55 förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL. Enligt 9 5 andra stycket nämnda förordning skall beslut om pensionsgrundande inkomst, som inte anges på debetsedel å slutlig skatt, delges den försäkrade ”om det ej är känt att han icke kan anträffas”. Uppenbarligen skulle denna delgivningsskyldighet välla den lokala skattemyndigheten i Göteborg stora bekymmer om den skulle tillämpas på den grupp. varom här är fråga. Förutom svårigheter med själva delgivningsförfarandet skulle den lokala skattemyndigheten tvingas att registrera och hälla varje utländsk sjömans adress aktuell. Det kan förutses att detta i flertalet fall skulle ske utan nytta då möjligheterna att nå dessa sjömän även med vanliga brev ofta torde vara begränsade.

De beslut det här är frågan om kan som regel inte antas gå den försäkrade emot. Beslutet grundas nämligen enbart på de uppgifter som framgår av löneredovisningarna. Det praktiska behovet för sjömannen att få en Underrättelse måste därför anses vara ringa. Det synes med hänsyn till de svårigheter som är förknippade med en obligatorisk underrättelse- skyldighet lämpligast med en ordning som innebär att sjömannen i det särskilda fallet på förfrågan hos försäkringskassan får upplysning om den pensionsgrundande inkomst som beräknats för honom.

Som förut angivits aVses varje utländsk sjöman som påmönstrar svenskt handelsfartyg tilldelas ett registernummer. I samband med att han får skriftligt bevis om registernumret kan sjömannen lämpligen i samma form underrättas om de pensionsförmåner, som han enligt svensk lagstiftning åtnjuter. Därvid bör anges att han kan hänvända sig till försäkringskassan i Göteborg, om han önskar upplysning om den pensionsgrundande inkomst som fastställts för honom.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973:98 56

8.3 A vgifts- och kostnadsfrågor, ikraftträdande

Som tidigare berörts erlägger redare avgift till tilläggspensioneringen — och sjukförsäkringen — enligt särskilda bestämmelser som intagits i förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. .

Avgiften utgår med en på visst sätt bestämd andel av den avgift som enligt 19 kap. 4 och 5 55 AFL skall utgå till sjukförsäkringen respektive tilläggspensioneringen. Nämnda andel svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre är. som närmast föregått det är då procentsatserna fastställs. Genom kungörelse 1971 :770 har förordnats att procentsatsen för år 1972 skall vara 6,68 för tilläggspensioneringen. Den eljest för är 1972 gällande avgiften för arbetsgivare till tilläggspensio- neringen är 10,5.

Bakgrunden till de särskilda bestämmelserna i detta avseende för redare är att om full pensionsavgift uttogs för samtliga anställda på fartygen, redarna skulle åsamkas betydande kostnader, som endast delvis skulle motsvaras av pensionsrätt för svenskt sjöfolk. Å andra sidan var det angeläget att motverka att det ur avgiftssynpunkt blev fördelaktigare för redarna att anställa utländska sjömän än svenska. Därför anknöts avgifts- plikten inte till sjömannens nationalitet i det enskilda fallet utan metoden med en generell nedsättning av avgiften till tilläggspensione- ringen för sjömän valdes.

Då regeln tillkom kunde — till följd av det krav på mantalsskrivning som gällde för utlänningar — som regel endast svenska sjömän intjäna rätt till tilläggspension. Sedan dess har — som tidigare nämnts — tillkommit sjömän från de övriga nordiska länderna. Fortfarande bestäms dock avgiften efter andelen svenska sjömän i den totala bemanningen. F.n. måste därför avgiften anses vara för låg. Med den föreslagna utvidgningen av tilläggspensioneringen saknas anledning att behålla en lägre procentsats för redare än för andra arbetsgivare såvitt avser tilläggspensioneringen. Däremot mäste särregeln för redarna bibehållas för avgiften till sjukför— säkringen. Dct ter sig emellertid naturligt att inte omedelbart föreskriva samma avgiftsuttag till tilläggspensioneringen för redare som för övriga arbetsgivare. Mot en omedelbar höjning talar särskilt det förhållandet att förmåner till de utländska sjömännen på grund av kvalifikationsreglerna kan börja utgå tidigast tre år efter det den föreslagna lagstiftningen trätt i kraft. Höjningen av avgiften bör därför ske etappvis.

Med utgångspunkt från att rederinäringen under en övergångstid av tre är fortfarande bör åtnjuta viss reducering av avgiftsuttaget och att allmänt gällande arbetsgivaravgift till ATP därför bör utgå först från och med fjärde året efter den föreslagna tidpunkten för lagstiftningens ikraftträdande (föreslagen tidpunkt 1 januari 1974) bör följande modell för upptrappningar gälla (mot bakgrunden av reglerna för uttag av avgift för år 1973):

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973:98 5 7

För respektive är allmänt gällande arbetsgivaravgift till ATP reduceras är 1973 i proportion till totala andelen utländska sjömän är 1974 i proportion till 3/4 av andelen utländska sjömän är 1975 i proportion till 1/2 av andelen utländska sjömän är 1976 i proportion till ]/4 av andelen utländska sjömän

Avgiften för tilläggspensionetingen för redare bör alltså efter en övergångstid bestämmas på samma sätt som för övriga arbetsgivare. dvs. med tillämpning av 19 kap. I och 5 åå AFL. En konsekvens av detta blir att vid bestämmande av avgiften skall bortses frän arbetstagare. vars lön under året ej uppgått till 300 kr. Sädant undantag har tidigare ej gällt för redare, vare sig för avgiften till tilläggspensioneringen eller för avgiften till sjukförsäkringen. Orsaken härtill har varit att det ansetts mindre vanligt förekommande att en sjöman från en redare uppburit lön och naturaför- måner till ett värde understigande 300 kr. för ett är. Med hänsyn till att det från administrativa synpunkter -— såväl på uppbördsmyndigheternas som på arbetsgivarnas sida — torde vara ett starkt önskemål att avgifts- underlaget för utgående arbetsgivaravgifter bestäms efter så enhetliga grunder som möjligt bör motsvarighet till denna särbestämmelse inte intas i 19 kap. 1 _S AFL. 300—kronorsgränsen bör således gälla även här. Också för övergängstiden kommer denna gräns att gälla.1

De regler som skulle bli kvar i förordningen angäende redares avgifter i vissa fall enligt AFL skulle bli de, som reglerar avgiften till sjukförsäk- ringen. Dessa regler kan emellertid med fördel arbetas in i 19 kap. 4 5, vilket skulle medföra att redaravgiften till sjukförsäkringen i fortsätt- ningen bestämdes med tillämpning av 19 kap. 1 och 4 %% AFL. Detta får i avsaknad av särregler till följd att även beträffande avgiften till sjukförsäkringen skall bortses fran arbetstagare som under året icke uppburit inkomst överstigande 300 kr. Inte heller i detta avseende finns anledning att bibehålla en särregel för redare.

[ samband tried att 300-kronorsregeln görs tillämplig även beträffande redare bör motsvarande ändringar ske i fråga om bestämmandet av underlag för arbetsgivaravgifter i lagen (19541243) om yrkesskadeförsäk- ring, lagen (1961300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, lagen (l970z742) om lönegarantiavgift och lagen (19712282) om arbetar- skyddsavgift.

Tilläggspensionering på grund av inkomst av anställning finansieras helt genom arbetsgivaravgifter. Den här avsedda utvidgade tilläggspensione- ringen kommer således helt att finansieras på detta sätt. Om den föreslagna höjningen av redarnas avgifter till tilläggspensioneringen kom— mer att motsvara ökningen av kostnaderna är vanskligt att bedöma. Härtill bidrar flera orsaker. Ovisshet råder om de utländska sjömännens seglationsvanor och hur dessa eventuellt kan påverkas av den nya

1 I denna promemoria bortses fran den allmänna frågan om höjning av belopps- gränserna inom den allmänna försäkringen. i vilken fråga riksförsäkringsverket innevarande är framlagt förslag, som berör bl. a. den nu diskuterade beloppsgränsen.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973:98 . 58

lagstiftningen. Vidare är det svårt att bedöma i vilken grad de utländska sjömännen kommer att utnyttja sina intjänade rättigheter. Även ökning- en av administrationskostnaderna är svårbedömbar.

Tilläggspensioneringen är emellertid av kollektiv natur och ökade kostnader drabbar försäkringen som helhet. Med hänsyn härtill och till att den allmänna avgiften till tilläggspensioneringen —- vilken i fortsätt- ningen även blir tillämplig pä redarna — skall vara så avvägd att den skall bära kostnaderna för pensioneringen av hela kollektivet, synes någon ytterligare utredning i detta avseende ej erforderlig.

Dä pensionsgrundande inkomst beräknas för kalenderår, måste den nya lagstiftningen träda i kraft vid ett årsskifte. Med hänsyn till remissförfarande, erforderlig förberedelsetid för de handläggande myn- digheterna m. m., synes den nya lagstiftningen böra träda i kraft den 1 januari 1974. Detta innebär att" pensionsgrundande inkomst första gången kommer att beräknas på 1974 års inkomst.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973:98

9. Författningsförslag 1 Förslag till

59

Lag om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas. att 1 kap. 3 5. 11 kap. 1 % och 19 kap. 1 och 4 55 lagen (1962381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

351

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6å tillgodoräknats pen- sionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsätt- ningarna enligt första stycket.

Den som ej är svensk medborga- re men är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg är örsäkrad för tilläggspension, även om han ej är bosatt irlket. Vad nu sagts gäller dock icke den som är anställd uteslutande för fartygs iständsättande eller upp- läggning eller för tillsyn eller be- tjäning vid fartygs uppehåll i hamn.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt ll kap. 6å tillgodoräknats pen- sionspoäng försäkrad, även om ' han ej längre uppfyller förutsätt- ningarna enligt första eller andra stycket.

llkap.

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 35 första stycket. skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst pä grundval av hans inkomst av an-

1 Senaste lydelse 1967:206.

För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3å första eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs be- räknas pensionsgrundande in- komst på grundval av hans in-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973:98

Nu varande lydelse ställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för är före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder. ej heller för är då den försäkrade avlidit eller för är efter det då han fyllt sextiofem är eller för tidigare är. varunder han ätnjutit ålderspension eller förtids- pension enligt denna lag.

60

Föreslagen lydelse

komst av anställning och inkomst förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för är före det då den för- av annat säkrade uppnär sexton års ålder, ej heller för är då den försäkrade avlidit eller för är efter det då han fyllt sextiofem är eller för tidigare är, varunder han åtnjutit ålders- pension eller förtidspension enligt denna lag.

19 kap. 1 52

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgär ä summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form . av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. "2 % andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgär ä summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit säsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. "2 & andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräkna- de genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid. räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under äret varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande män. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskil- da skäl föranleda därtill. mä avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke- tagas till arbetstagare, vars lön un- der äret ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetsta- gares lön eller ersättning i vad den för är räknat överstiger sju och en

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön un- der året ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetsta- gares lön eller ersättningi vad den för är räknat överstiger sju och en

2 Senaste lydelse l97lz943. Ändringen innebär bl. a. att femte stycket upphävs.

• Sida 61
•  Original

PrOp. 1973:98

Nuvarande lydelse halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket sista punkten är för han- den, vid beräkning av avgift bort— ses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen om yrkesskadeförsäkring. Så- vitt angår försäkringen för tilläggs- pension skall bortses frän arbetsta- gare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller an- nan ersättning till honom antingen enligt ll kap. 2 & tredje eller fjär- de stycket icke räknas såsom in- komst av anställning eller, om ar- betstagaren icke är svensk med- borgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares avgift för län till vissa sjömän stadgas särskilt.

6l

Föreslagen lydelse halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare där ej fall som avses i 3 kap. 2 å andra stycket sista punkten är för han- den, vid beräkning av avgift bort- ses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen om yrkesskadeförsäkring. Så- vitt angår försäkringen för tilläggs- pension skall bortses från arbetsta- gare., som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder. Detsamma gäller i fall då lön eller annan ersättning till arbetstagaren an- tingen enligt ll kap. 25 tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härslädes eller är anställd [' reda- rens tjänst ambord på svenskt handelsfartyg. avser arbete utom riket.

19 kap. 4 53

Avgift till sjukförsäkringen enligt l 5 skall utgå med tre och en tiondels procent av det belopp, varä avgiften skall beräknas. Av avgiften Skola tio trettiondelar användas till bestridande av de allmänna försäk- ringskassornas utgifter för sjukvårdsersättning och återstoden till bestri- dande av kassornas utgifter för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Medlen fördelas mellan kassorna i förhållande till deras utgifter för vartdera ändamålet under året; och skola därvid de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, anses ingå i utgifterna för Sjukvårdsersältning. Konungen äger med riksdagen förordna. att viss del av de medel, som enligt vad nu sagts skola tillgodoföras de. allmänna försäkringskassorna, i stället skall ingå till en fond, benämnd" all— männa sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt :grunder som fastställas i enahanda ordning.

3 Senaste lydelse 19701567. ] prop. 19722104 har föreslagits en höjning av quiftsuttaget till 3,2 '-/"(..- varav 12/32 skall användas till bestridande av kostnaderna för sjukvårdsersättning. Dessa ändringar avses träda i kraft den I januari 1973.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973:98

Nuvarande lydelse

62

Föreslagen lydelse

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i I 3? första stycket förordningen (1958295) om sjömansskatt beräknas avgif- ten till sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fast- ställer. Procentsatsen skall för visst är utgöra bestämd andel av den iförsta stycket angivna pro- centsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan an- talet svenska sjömän och hela an- talet sjömän på svenska handels- fartyg i medeltal för den 3] okto- ber under de tre. är, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg tried en bruttodräktig- het understigande trehundra re- gisterton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1959: 555.) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring upphör att gälla. ] fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning.

För åren 1974—1976 skall 7.5 förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfarande äga tillämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt gäller beräkningen av procentsatsen för är 1974 med en fjärdedel, för år 1975 med hälften och för är 1976 med tre fjärdedelar av motsvarande medelantal för utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973:98

2 Förslag till

63

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 5 lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

385

Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår ä summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön i vad den för år räknat översti- ger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvi- da fråga ej är om arbetstagare, som avses i ] _é' första stycket för- ordningen (l958:295) om sjö- mansskatt.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön i vad den för år räknat översti- ger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. I fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande

äga tillämpning.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973:98 64

3 Förslag till . Lag om ändring i förordningen (-l959:55l) angående. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 8 55 förordningen (19511551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring] skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

152

För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad skall pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av den Nuvarande lydelse lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han varit bosatt i riket eller icke haft att. erlägga sjömansskatt.

För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall-den pen- sionsgrundande inkomsten be- stämmas av den lokala skattemyn- digheten i Stockholm.

Pensionsgrumlande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 %. bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig in- komstskatt eller, såvitt gäller in- komst för vilken den försäkrade haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontrolluppgift enligt 37 5 1 inom. åttonde punk- ten laxeringsförordningen. Vid taxeringsändring eller eftertaxe- ring skall dock verkställd beräk-

l Förordningen omtryckt 1962395. 2 Senaste lydelse 1966244.

För sjöman, som icke är bosatt eller mantalsskriven i riket skall den pensionsgrundande in konzsten bestämmas av den lokala skatte- myndigheten i Göteborg.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av den lokala skatte- myndigheten i Stockholm.

Pensionsgrundande inkomst skall. i den män den utgöres av annan inkomst än som avsesi 3 &, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig in- komstskatt eller, sävit't gäller för- säkrad som avses i 15? första stycket förordningen (I 958 :295 ) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14å sagda förordning. Vid taxerings- ändring eller eftertaxering skall verkställd beräkning av pensions—

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973:98

Nuvarande lydelse

ning av pensionsgrundande in- komst ändras endast om taxerings- ändringen eller eftertaxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra

65

Föreslagen lydelse grundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller efter- taxcringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

kronor.

853

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse lämnas om beslut om sådant avdrag som i 4 & tredje stycket sägs.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om beslutet.

Pensionsgrundande inkomst skall angivas på debetsedel å slut- lig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskild underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den för- säkrade.

Pensionsgrundande inkomst skall angivas på debetsedel å slut- lig-skatt när så kan ske. i annat fall skall särskild underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändastill den för- säkrade. Sädan underrättelse er- fordras dock icke beträffande sä- dan försäkrad som avses i 1 kap. 3,6 andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall underrättelse om beslutet sändas till den försäkrade.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1974.

3 Senaste lydelse 197lzll73.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973:98

4 Förslag till

66

Lag om ändring i lagen (1961 :300) om redareavgift för sjöfolks pensione-

ring '

Härigenom förordnas, att Zå lagen (196lz300) om redareavgift för sjöfolks pensionering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Redareavgift utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som aVSes i l & första stycket förordningen den 16 maj 1968 (nr 29 5) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje re- dare å lön i penningar och natura- förmåner i form av kost eller bo- stad, sedan därifrån för varje ar- betstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger deti 1 kap. 6 5 lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda bas- belopp som gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från län till arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgiften beräknas för varje re- dare å lön i penningar och natura- förmåner i form av kost eller bo- stad, sedan därifrån för varje ar- betstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 5 lagen (1962.'381) 'om allmän för- säkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Vid beräk- ningen av avgiften tages icke hän- syn till arbetstagare, vars lön un- der dret understigit trehundra kro- nor, eller arbetstagare, sorn ej är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen (19.54.243) om yrkesskadeför- säkring.

Konungen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 & bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. I fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande

äga tillämpning.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973:98

5 Förslag till

67

Lag om ändring i förordningen ( 1968:419 ) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2?) förordningen ( 1968:419 ) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Zäl

Arbetsgivare erlägger allmän ar- betsgivaravgift med belopp mot- svarande två procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i l 5 första stycket för- ordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Ko! nungen fastställer med motsvaran- de tillämpning av 2 5 andra styc- ket förordningen den 18 decem- ber 1959 (nr 555) angående reda- res avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger allmän ar- betsgivaravgift med belopp mot- svarande två procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i l 5 första stycket för- ordningen (1958:295) om "sjö- mansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fast- ställer med motsvarande tillämp- ning av 19 kap. 4 9” andra stycket ' lagen (196238!) om allmän för-

säkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket sista punkten lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. I fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande

äga tillämpning.

] Senaste lydelse 1970:566.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973 :98

6 Förslag till

68

Lag om ändring i lagen ( 1970:742 ) om lönegarantiavgift

Härigenom förordnas, att 2 5 lagen (l970:742) om löncgarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsva- rar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket sista punkten lagen (1962138l) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften ta- ges icke. hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällan- de basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om ar- betstagare som avses i 1 59 första stycket förordningen ( 1958:295 ) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetsta- gare, som icke är obligatoriskt för- säkrad enligt lagen (1954z243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 5 andra styc- ket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Vid beräkningen av avgiften ta— ges icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättningi vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällan- de basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad en- ligt lagen (1954z243) om yrkes- skadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket sista punkten lagen om allmän för- säkring är för handen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974. I fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande

äga tillämpning.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973 :98

7 Förslag till

69

Lag om ändring i lagen ( 1971 :282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas, att 3 & lagen (197128?!) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som

motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften ta- ges icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat översti- ger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (196238 1) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i I ji första stycket för- Ordningen (1958:295) om sjö- mansskatt. Vidare bortses vid den- na beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäk— rad enligt lagen (19541243) om yrkesskadeförsäkring.

Vid beräkningen av avgiften ta- ges icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat översti- ger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (19621381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor. Vidare bortses vid denna beräk- ning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen (19541243) om yrkesskadeför- säkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. I fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande

äga tillämpning.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1973:98

8 Förslag till

70

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1962z394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 15 kungörelsen (19622394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan om pension enligt la- gen om allmän försäkring (folk— pension och tilläggspension) eller om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg skall göras hos den - allmänna försäkringskassa, hos vil- ken sökanden är inskriven eller skulle hava varit inskriven, därest han fyllt sexton år. I annat fall skall ansökan göras hos den för Stockholm inrättade allmänna för- säkringskassan.

Föreslagen lydelse

Ansökan om pension enligt la- gen om allmän försäkring (folk- pension och tilläggspension) eller om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg skall göras hos den allmänna försäkringskassa, hos vil- ken sökanden är inskriven eller skulle hava varit inskriven, därest han fyllt sexton år. I annat fall skall ansökan göras hos Stock- holms läns allmänna försäkrings- kassa. Såvitt gäller sjöman, som icke är eller skolat vara inskriven i allmän försäkringskassa, skall dock ansökan göras hos Göteborgs allmänna försäkringskassa.

Ansökan bör ingivas eller insändas till allmän försäkringskassa, som avses i första stycket. Ansökan mä ock ingivas eller insändas till annan allmän försäkringskassa eller till kommunalt organ, som riksförsäkrings— verket bestämmer.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973:98 71

10 Specialmotivering

] Lagen (] 962.381) om allmän försäkring 1 kap. 3 &

I enlighet med vad tidigare anförts bör här i ett nytt andra stycke upptas anställning på svenskt handelsfartyg såsom grund för anslutning till försäkringen för tilläggspension.

Som villkor för att sjöman skall kunna bli berättigad till tilläggspension enligt de nya reglerna avses gälla att han är anställd i redarens tjänst på svenskt handelsfartyg. Någon begränsning i fråga om fartygets storlek eller användning på sätt stadgas i förordningen (1958:295) om sjömans- skatt har — av skäl som berörts i den allmänna motiveringen inte uppställts. Däremot undantas sådana arbetstagare som inte ingår i fartygets egentliga besättning. De nya bestämmelserna omfattar icke svensk sjöman. Skulle svensk sjöman vara bosatt i utlandet men vara anställd ombord på svenskt handelsfartyg, är han försäkrad för tilläggs- pension på grund av anställningsinkomsten till följd av bestämmelserna i första stycket.

Med svenskt handelsfartyg bör jämställas fartyg, som av svensk redare förhyrs på s. k. barcboat-basis, dvs. fartyget förhyrs obemannat varefter det ankommer på den förhyrande redaren att bemanna fartyget. Motsva- rande gäller enligt sjömansskatteförordningen.

11 kap. 15

För den som är berättigad till tilläggspension på grund av anställning på svenskt handelsfartyg skall i princip gälla samma bestämmelser som för Övriga för tilläggspension försäkrade. Detta innebär bl. a. att pensions- grundande inkomst skall beräknas årligen. I andra stycket har därför intagits en hänvisning till det nya andra stycket i 1 kap. 3 å.

19 kap. 1 5

l gällande lydelse hänvisas i femte stycket beträffande redares avgift för lön till vissa sjömän till vad därom särskilt stadgats. Sådana särskilda stadganden har givits i förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Förordningen avser avgift till såväl sjukförsäkringen som tilläggspensioneringen.

Dä redarna enligt förslaget i fortsättningen skall erlägga samma avgift till tilläggspensioneringen som andra arbetsgivare, alltså omedelbart enligt

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973:98 72

19 kap, 1 och 5 55, föreslås de bestämmelser som avser avgift till tilläggspensioneringen utmönstrade ur förordningen (se dock övergångs- bestämmelserna). De bestämmelser i förordningen som avser avgift till sjukförsäkringen har överförts till 19 kap. 4 å som ett nytt andra stycke (se nedan).

Detta medför att paragrafens femte stycke föreslås upphävt. I fjärde stycket sista punkten stadgas för närvarande att vid bestämmande av avgift till tilläggspensioneringen skall bortses från bl. a. arbete utom riket om arbetstagaren inte är svensk medborgare och inte heller bosatt i riket. Undantaget har sin motsvarighet'på förmånssidan. I de fall som undanta- get avser tjänar arbetstagaren nämligen inte in någon rätt till tilläggspen- sion. Emellertid utför de sjömän, som nu föreslås få rätt till förmåner från tilläggspensioneringen sitt arbete utom riket. Fjärde styckets lydelse har därför jämkats.

Materiellt innebär förändringen också att den s. k. 300-kronorsregeln göres tillämplig även på sjömän.

45

Som tidigare nämnts föreslås att förordningen (1959:555) om'redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring skall upphävas. Detta innebär att de allmänna bestämmelserna om sådan avgift i 19 kap. l 5 blir tillämpliga även beträffande redarnas avgifter till sjukförsäkringen. Bestämmelserna om en särskild procentsats för redare i fråga om avgift till sjukförsäkringen har intagits i ett nytt andra stycke i förevarande paragraf. Motsvarigth till de nuvarande bestämmelserna i 5 & förord- ningen om fördelningen av influtna avgifter till finansieringen av sjuk- värdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen har inte ansetts behövlig. Härvidlag finns nämligen bestämmelser i första stycket förevarande paragraf.

Den s. k. 300-kronorsrege1n blir till följd av de föreslagnaändringarna tillämplig även när det gäller underlaget för redares avgifter till sjukför- säkringen. '

2 Förordningen ( 1959:551 ) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

1 5

Av skäl som berörts i den allmänna motiveringen bör den pensions- grundande inkomsten för de sjömän som inte är mantalsskrivna eller bosatta i riket bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg. Bestämmelse härom har intagits i ett nytt andra stycke.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1973:98 73

25

Som tidigare berörts antecknas i inkomstlängden den beskattningsbara inkomsten endast för sådana sjömansskattcpliktiga som avses i 7å sjömansskatteförordningen, dvs. här i riket bosatta sjömän eller därmed likställda. [ de fall då sådan anteckning inte sker skall emellertid förfarandet vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst vara likartat. Den registrering av utländska sjömän som här förutsätts bli införd medger nämligen att redarnas löneredovisningar även för denna grupp kan ADB-behandlas varefter uppgift om varje sjömans årsinkomst sänds till den lokala skattemyndigheten. Till grund för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten kommer således att för samtliga sjömän ligga den redovisning som redare har att avge enligt 14 & sjömansskatte- förordningen.

85

Som berörts i den allmänna motiveringen bör underrättelseskyldighe- ten rörande beslut om pensionsgrundande inkomst för de utländska sjömännen mildras. En undantagsbestämmelse avseende de utländska sjömännen har därför intagits i paragrafens tredje stycke.

3 Förordningen (I968.'419) om allmän arbetsgivaravgift 3 5

För närvarande hänvisas beträffande redares avgift enligt förordningen till 2 & andra stycket förordningen (1959:555) om redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Då sistnämnda förordning föreslås upphävd bör i stället hänvisas till 19 kap. 4å andra stycket AFL där motsvarande bestämmelse återfinns efter de ändringar som nu avses vidtagna. '

• Sida 74
•  Original

Prop. 1973:98 74

l 1 Sammanfattning

Gällande bestämmelser ger i princip varje förvärvsarbetande svensk medborgare samt den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige rätt till tilläggspension på grund av förvärvsinkomst. Svenska sjömän intjänar rätt till'tilläggspension vid anställning på svenska fartyg oavsett faktisk bosättningsort. Till följd av den nordiska konventionen om social trygghet kan vidare här i riket förvärvsarbetande danska, finska, isländska och norska medborgare — även sjömän — tjäna in rätt till tilläggspension utan hinder av att de är bosatta i annat nordiskt land." En förutsättning är enligt den nordiska konventionen att inkomsten beskattas här i riket, vilket enligt sjömansskatteförordningen regelmässigt är fallet beträffande sådana sjömän. Övriga på svenska fartyg anställda utländska sjömän kan däremot till följd av bosättningskravet inte förvär- va rätt till svensk tilläggspension.

I promemorian föreslås att även andra utländska sjömän än nordiska skall kunna förvärva rätt till tilläggspension under anställning på svenskt handeleartyg utan hinder av att de inte är bosatta i Sverige.

De utländska sjömännen föreslås erhålla rätt till tilläggspension på i princip samma villkor och med samma förmånsformer som övriga försäkrade.

Beträffande administration och registrering föreslås att den pensions- grundande inkomsten skall bestämmas med ledning av redares löneredo- visning enligt sjömansskatteförordningen och fastställas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg. Registreringen skall ske hos försäkrings- kassan i Göteborg. .

Redareavgiften till tilläggspensioneringen, som för närvarande är lägre än den avgift andra arbetsgivare erlägger, föreslås i etapper höjd till samma nivå som gäller för övriga arbetsgivare.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1973:98 75

Sammanställning . av remissyttranden över departementspromemoria med förslag till rätt till

tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handels- fartyg

1. Allmänt

En praktiskt taget enhällig remissopinion uttalar sin principiella anslut- ning till förslaget att utländska sjömän skall kunna tjäna in rätt till pension vid anställning på svenska handelsfartyg. Enda undantaget härifrån är Redertföreningen för mindre fartyg. Vidare uttalar TCO och SPP att det i promemorian framlagda förslaget innebär en principiellt betydelsefull ändring av nu gällande regler för intjänande av rätt till tilläggspension och att konsekvenserna härav inte beaktats 'i promemo- rian. Som exempel nämner SPP att svenska medborgare anställda i främmande länder inte kan tjäna in sådan rätt och inte heller utländska medborgare som är anställda i svenska företag utomlands.

Sveriges redareft'irening och HPA ifrågasätter om inte de utländska sjömännens pensionsfräga bör lösas inom sjömanspensioneringens ram. Redareföreningen finner det befogat att endast utländska sjömän som tjänstgjort verkligt lång tid i den svenska handelsflottan berättigas till svensk pension. HPA påpekar att en utländsk sjöman enligt förslaget blir berättigad till livsvarig pension efter en tjänstgöringstid på svenska fartyg som är väsentligt kortare än den som krävs för att han skall vara berättigad till sjömanspension.

2. Kvalifikationsreglerna

Även andra remissinstanser diskuterar —- dock utan att ifrågasätta annat än att de utländska sjömännens pensionsfräga bör lösas inom ATP-systemets ram — kvalifikationstidens längd. Hit hör Sveriges fartygs- befa'lsförening som finner det befogat att lösa pensionsfrågorna för dem som varit anställda lång tid i handelsflottan. Svenska sjöfblksförbundet, i vars yttrande LO instämmer, uttalar att förbundet inte vill motsätta sig att någon särregel i detta avseende inte införs för utländska sjömän men påpekar. att i förbundets skrivelse till Kungl. Maj:t avsågs sjömän som under lång tid varit anställda inom den svenska handelsflottan. Bakgrun- den härtill var att om kvalifikationstiden är kort, vissa pensioner kommer att uppgå till ytterst blygsamma belopp. Det kan också ifrågasättas om den utländske sjömannen i dessa fall kommer att bevaka den rätt till ATP som han för lång tid sedan kvalificerat sig för. Förbundet påpekar dock att man i framtiden, till följd av bl. a. förbättrade sociala förmåner, får räkna med att ett större antal personer stannar längre tid i yrket.

Prop. 1973:98 76

3. Konstruktionen av den vidgade rätten till tilläggspension

Den föreslagna avgränsningen av den personkrets som bör komma i åtnjutande av den vidgade rätten till ATP lämnas genomgående utan erinran av remissinstanserna.

Svenska sjöfolksförbundet tar emellertid i sitt yttrande upp två speciella problem. Det gäller dels ett önskemål om retroaktivitet, dels att även s.k. entreprenöranställda skall omfattas av den vidgade rätten till ATP. Beträffande retroaktiviteten påpekar förbundet att det i dag finns ett antal icke-nordiska medborgare som efter lång tid i den svenska handelsflottan erhåller sjömanspension. Denna pension upphör när veder- börande fyller 67 år och i intet fall torde han kunna påräkna pension från sitt hemland eller annat land efter denna ålder. Förbundet anser därför att det är nödvändigt att tillskapa en regel om retroaktiv kvalifikationstid för att de människor det här gäller tillförsäkras tilläggspension som avlösning till sjömanspensionen eller att regler ges om fortsatt sjömans- pension efter fyllda 67 år för dessa fall.

Den andra frågan som förbundet tar upp gäller det förhållandet att allt fler redare lämnar ut arbeten ombord på entreprenad och att alltså mänga ombordanställda är anställda av entreprenör och inte av redaren. Anställ— ningsförhällandet för dessa entreprenöranställda regleras av kollektivavtal mellan förbundet och entreprenören. Förbundet saknar dock möjlighet att tried entreprenör avtala om sociala förmåner som regleras genom lag eller andra föreskrifter och som grundas på förhållandet" att vederbörande är anställd av redare. Förbundet anser det vara otillfrcdsställande att redare som inte önskar ikläda sig kostnader för de ombordanställdas sociala förmåner kan fräntaga de anställda dessa förmåner genom att utlämna arbetsuppgifterna ombord på entreprenad. Även dessa ombord- anställda bör därför enligt förbundets mening omfattas av lagstiftningen om ATP. Även sjöfartsverket anser att de entreprenöranställda, vilka kan uppskattas till ca 500 personer, varav många torde vara utlänningar, bör omfattas av den nya lagstiftningen. Verket påpekar att i en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria (Ds K 197229) har föreslagits att även entreprenöranställda skall omfattas av sjömansla- gen.

4. Administration

De i promemorian framlagda förslagen i fråga om administrationen av den vidgade rätten till ATP godtas i stort av de remissinstanser som yttrat sig däröver. Riksrevisionsverket betonar dock de administrativa svårighe- terna och är inte berett att ta slutgiltig ställning till registreringsfrägan innan utredningen om mönstring av sjömän framlagt sitt förslag därom. Liknande synpunkter anlägger statskontoret, SAF och Svenska maskinbe- fälsförbundet.

Beträffande registreringen uttalar flera instanser att denna torde utgöra en förutsättning för förslagets genomförande. Riksförsäkringsverket och

• Sida 77
•  Original

Prop. 1 973198 77

Försäkringskasseförbunäet påpekar önskvärdheten av att registernumret konstrueras så att därav kan utläsas sjömannens födelsetid. Verket betonar att detta, förutom att det medför administrativa förenklingar. är en förutsättning för att numren skall kunna integreras i det nuvarande datamaskinella systemet för registrering av pensionSpoäng efter person— numret.

Riksskatteverket pekar på svårigheterna att tillskapa en säker rutin för identifiering av de sjömän varom nu är fråga. Detta ställningstagande grundar verket, förutom på erfarenheterna från redarnas redovisning av sjömansskatt, på vunna erfarenheter från myndighetens arbete med tilldelning av personnummer till invandrare och förande av register över dessa. Verket nämner flera omständigheter som är ägnade att medföra risk för felaktig registrering. En sådan omständighet är att sjömannen kan hinna avmönstra innan den skriftliga underrättelsen med registernumret när honom. Därför måste enligt verkets mening ett alfabetiskt register föras hos sjömansregistret. Risken för felaktig registrering medför i praktiken att sjömannen själv måste vara i stånd att uppge och eventuellt styrka sin anställningstid och sina löneförmåner.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i sitt yttrande att även andra skäl än de i promemorian anförda talar för att utländska sjömän registreras. Med hänsyn till att den föreslagna lagändringen avses träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1974 avser styrelsen att i framställning till Kungl. Maj:t föreslå att registreringen påbörjas den 1 juli 1973 för att registret skall kunna vara funktionsdugligt vid 1974 års ingång.

5. Kostnads- och avgiftsfrågan

Förslagen i denna del lämnas med nedan angivna undantag utan erinran.

Sveriges redareförening är kritisk mot förslaget att redarnas avgifter för ATP efter en övergångstid skall utgå efter samma procentsats som för övriga arbetsgivare. Man hänvisar därvid till att kostnaderna för pensione- ring av utländskt sjöfolk, främst på grund av att endast omkring 20 % av sjömännen stannar längre än 36 månader i yrket, är betydligt mindre än för övriga kategorier arbetstagare. Föreningen har pekat även på andra faktorer som verkar i samma riktning såsom att de utländska sjömännens korta anställningstider medför att de inte kan tillgodoräkna sig tilläggs- pension för de 15 bästa poängåren utan måste räkna in även de sämre poängåren samt att dessa sjömäns pensionspoäng blir jämförelsevis låg eftersom de i regel ej är anställda hela kalenderår. Föreningen anser därför att kostnads— och avgiftsfrågorna bör utredas ytterligare. Liknande synpunkter har anförts av Rederiföreningen för mindre fartyg, SAF, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, HPA och sjöfartsverket. Även Svenska sjöfolksförbundet anser att förslaget i fråga om förhöjd redareavgift bör bli föremål för närmare prövning.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973:98