Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att valutalagen ändras så att det blir formellt möjligt för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av fråga om till- stånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands beakta även industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter. Vidare föreslås att valutastyrelsen utökas med fyra ledamöter vid prövning av ärenden"

om utlandsinvestering'ar. Dessa ledamöter, som skall utses av Kungl. Maj:t, utgörs av två departementsrepresentanter och två företrädare för de anställdas organisationer. På yrkande av minst tre av 'de leda- möter eller suppleanter som deltagit i styrelsens beslut skall beslutet underställas riksbanksfullmäktiges prövning.

I propositionen begärs vidare riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering för tiden den 1 juli 1974—den 30 juni 1975. För riksdagens yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till be— stämmelser om fortsatt giltighet av valutaförordningen under samma tid.

Slutligen föreslås ändring i valutalagen och valutaförordningen inne- bärande att postverket kan, i stället för postbanken som den 1 juli 1974 går samman med Sveriges Kreditbank till PK-banken, förordnas som valutabank.

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

1 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 89

• Sida 2
•  Original

lx)

lfrop. 1974: 89

1. Förslag till Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härigenom förordnas att 1, 2 och 6 a 55 valutalagen (1939:350) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

]. ål

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 åförsta stycket samt 5 och 9 åå träda i tillämpning. Då kriget upphört, stadgar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst” efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dockatt-vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna, att nämnda bestämmelser skola till- lämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställasriksdagen för dess prövning av frågan, huru— vida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma för- fallet. Upphör krigsfaran, skall senast före nästkommande riksdagsses- sions avslutande meddelat förordnande av Konungen upphävas, i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje stycket alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i första och andra styckena så prö- vas erforderligt för uppnående av det mål, som fastställts för riks— bankens penningpolitiska ' verk- samhet, eller eljest med hänsyn

till rikets betalningsförhållanden- med utlandet äger, på framställ- ning av fullmäktige i riksbanken, Konungen med riksdagens sam- tycke förordna, att vad i 2 5 första stycket samt 5 och 9 åå stadgas helt eller delvis skall under viss tid, högst ett är varje gång, äga tillämpning. Såvitt angår 2 5 första stycket 1), 2) och 4)-+7) även- som 5 g 1) och 3) samt 9 & må Ko— nungen utan samtycke av-riksda- ' gen meddela förordnande som nu

sagts, om riksdagens beslut ej kan- utan synnerlig olägenhet. avvaktas.

Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från bör- jan av nästkommande session un— derställas riksdagen. Vad i andra

¹ Senaste lydelse 1959: 262.

Då i andra fall än som avses ' i första och andra styckena så prö- vaserforderligt för att med bc- aktande av industri- och syssel- sättningspolitiska strävanden 'nå det mål, som fastställts för riks- bankens penningpolitiska verksam- het, eller eljest 'med hänsyn till rikets betalningsförhållanden med utlandet äger, på framställning av fullmäktige i riksbanken, Konung- en med riksdagens samtycke för- ordna, att vad i 2' 5 första styc- ket samt 5 och 9 55 stadgas helt eller delvis skall .under viss tid, högst ett år'varje gång, äga till- lämpning. Såvitt angår 2 5 första stycket 1),'2) och 4)—7) ävensom 5 5 1) och 3) samt 9 & må Ko-

. nungen utan samtycke av riksda- '

gen meddela förordnande som nu sagts, om riksdagens beslut ej kan utan synnerlig olägenhet avvaktas. Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974: 89

Nuvarande lydelse stycket sägs om påföljden, däreSt underställning ej sker eller riksda- gen ej inom två månader godkän- ner förordnandet, skall äga mot- svarande tillämpning i fall som nu avses.

Föreslagen lydelse

av nästkommande session under- ställas riksdagen. Vad i andra styc- ket" sägs om påföljden, därest un- derställning ej sker eller riksda- gen ej inom två månader godkän- ner förordnandet, skall äga mot- svarande tillämpning i fall som nu avses. '

Under tid, då bestämmelse i 2 5 första stycket eller 5 5 eller 9 & äger tillämpning, skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen tillämpas.

Då underställning av förordnande sker eller samtycke till'förordnande begäres, skola även de föreskrifter, som Konungen i förordnandet med stöd av bestämmelserna i 2 5 första stycket samt 5 och 9 55 utfärdat eller avser att utfärda, föreläggas riksdagen.

. 2 52 Konungen äger i förordnande, som av honom meddelas, föreskriva:

1) att allenast riksbanken och annan bank, som riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), må dri- va handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, chec- kar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländs- ka bctalningsmedel och utländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade "värde- papper, vilka äro utfärdade av nå- gon, som är bosatt i utlandet (ut- ländska värdepapper);

1) att allenast riksbanken samt efter dess bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (ut- ländska betalningsmedel och ut- ländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, för-. värvas och föryttras allenast i den omfattning—och på de_vi11kor Ko- nungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer;

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt; _ -

4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värde- papper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet;

5) att dylika tillgångar icke utan tillstånd av riksbanken må införas till riket;

6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestäm- mer;

7.) att i annat hänseende än under 2)—6) sägs ej må över utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper utan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till valutabank; och '

2 Senaste lydelse 1973: 294.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974: 89 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8) att avgift som bestämmes med stöd av meddelat förordnande skall tillfalla riksbanken. - -

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riks- banken tillkommande befogenheter.

6a's”3

Riksbankens beslutanderätt en- ligt denna lag utövas inom riks- banken av en styrelse (valutasty- relsen), bestående av sju ledamö- ter. Fyra av ledamöterna jämte 'suppleanter för dem utses av Ko- nungen. Övriga ledamöter jämte suppleanter utses av fullmäktige i riksbanken.

' Riksbankens. beslutanderätt en- ligt denna lag utövas inom riks- banken av en styrelse (valutasty- relsen). Valutastyrelsen består av sju ledamöter utom vid handlägg- ning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den består av elva ledamöter.

Konungen utser åtta av leda- möterna, varav fyra skola tjänst- göra endast i ärenden rörande di- rekta investeringar utomlands. Öv- riga ledamöter utses av fullmäkti- ge i riksbanken. För ledamöterna skola i samma ordning utses supp- leanter.

Valutastyrelsens beslut må överklagas hos fullmäktige i riksbanken inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

Av fullmäktige utsedd ledamot eller suppleant, som deltagit i sty— relsens beslut, äger lpåfordra att beslutet underställes fullmäktige

för prövning. Yrkande härom skall ' framställas genast efter beslutets fattande.

På yrkande av minst tre av de ledamöter eller suppleanter, som _deltagit i styrelsens beslut, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Yrkande härom skall framställas genast efter beslutets fattande.

Mot fullmäktiges beslut må talan ej föras. Närmare bestämmelser rörande valutastyrelsen meddelas" 1 bankoregle- mentet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

' Senaste lydelse21957'. 251.

• Sida 5
•  Original

Prep. 1974: 89

2. Förslag till

Kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas att 2 % valutaförordningen (1959: 264) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse .

Föreslagen lydelse

2 51 Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot veder- lag i svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess för— medling.

Riksbanken äger meddela

a) bankaktiebolag, sparbank och postbanken tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva handel med utländska betalnings- medel och utländska fordringar;

b) postverket tillstånd att driva den handel med utländska betal- ningsmedel, som erfordras för ver- kets rörelse med postanvisningar; samt

c) bank eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riks- banken prövar erforderlig för all- mänhetens tillhandagående med medel för reseändamål.

Bank, som- erhållit tillstånd var- om under a) sägs, benämnes i den- na förordning valutabank.

' betalningsmedel

Riksbanken äger meddela

a) bankaktiebolag, sparbank och postverket tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva handel med utländska betalnings- medel och utländska fordringar; samt

b) bank eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska och utländska banktillgodohavanden, som riks- banken prövar erforderlig för all- mänhetens tillhandagående med medel för reseändamål.

Den, som erhållit tillstånd varom under a) sägs, benämnes i denna förordning valutabank.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974.

3. Förslag till

Kungörelse om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas att valutaförordningen (1959:264), som en- ligt kungörelse (1973: 296) gäller till utgången av juni 1974, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1975.

1 Senaste lydelse 1963: 176.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 89 . 6

Utdrag av protokollet över tinansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 29 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANS- SON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEII ON, HJELM-WALLEN.

Chefen för finansdepartcmentet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i valutalagstiftningen, m. m., och anför.

] Inledning

Tillstånd för svenska företag att göra direkta investeringar utomlands prövas av riksbanken, i den mån investeringarna faller under valuta- regleringen, vilket regelmässigt _är fallet. För att inte skapa utrymme för en försämrad betalningsbalans införde Sverige år 1969 restriktioner för bl. a. direkta investeringar i utlandet. Tillstånd till överföring av kapital från Sverige lämnades i enlighet härmed bara då investeringen bedömdes ha en exportfrämjande eller valutabesparande effekt eller avsåg land som är huvudmottagare av svenskt bistånd. Restriktionerna består fortfarande men en uppmjukning i tillämpningen har genomförts gradvis allteftersom betalningsbalansen förbättrats. Emellertid har vissa svagheter i den nuvarande valutalagstiftningen blivit alltmer framträ- dande i samband med tillämpningen av densamma. Den ger sålunda inte tillräckligt stöd för beaktande av industri- och sysselsättningspoli- tiska synpunkter i tillståndsgivningen. Inte heller ger lagstiftningen ut- rymme för ett upprätthållande av en effektiv övervakning och kontroll av utlandsinvesteringarna, när betalningsbalansen är god. I syfte att närmare undersöka förutsättningarna att komma tillrätta med de an- givna svagheterna i valutalagstiftningen har en översyn av' denna gjorts i berörda delar. Inom industridepartementet har upprättats promemorian (Ds I 1974: 2) Riktlinjer för prövning av tillstånd för svenska direktin- vesteringar utomlands. Promemorian har utarbetats i samråd med den av industriministern den 22 mars 1973 tillsatta arbetsgruppen med upp- gift att bereda frågor rörande multinationella företag.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av bankinspek- tionen, kommerskollegium, Näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens _industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974: 89 7

och vidare av fullmäktige i Sveriges riksbank, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i 'Sverige (LO), Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska handelskammarförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation-(SACO), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHlO), Sveriges industri- förbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Svenska bankföreningen, Svenska handelskammarförbundet och Sve- riges industriförbund har avgett gemensamt yttrande, 1 det följande redovisat under beteckningen Svenska bankföreningen. '

I skrivelse den 31 januari 1974 till finansdepartementet har fullmäk- tige i Sveriges riksbank — med framhållande av att förordnande om valutareglering meddelats för tiden den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 — hemställt om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1974—den 30 juni 1975 samt att Kungl. Maj:t framlägger förslag om att valuta- förordningen (1959: 264) skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1975. '

Över riksbanksfullmäktiges skrivelse har remissyttranden avgetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. '

I skrivelse den 13 mars 1974 till finansdepartementet har poststyrelsen - — under åberopande av att postbanken, som f.n. innehar förordnande som valutabank, den 1 juli 1974 går samman med Sveriges Kreditbank till PK-bankcn —- hemställt att valutalagen och valutaförordningen änd- ras så att möjlighet föreligger att som valutabank förordna postverket i stället för postbanken.

Över poststyrelsens skrivelse har remissyttranden avgetts av bankin- spektionen och riksbanksfullmäktige.

3.2. Remissyttrandena över promemorian

Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till förslagets grundtanke att lagstiftningen bör möjliggöra en'bedömning av betydan- de svenska direktinvesteringar utomlands även från vidare samhälls- ekonomiska aspektcr än enbart'penningpolitiska. Sysselsättnin'gs- Och industripolitiska synpunkter bör sålunda kunna beaktas vid en sådan bedömning. Flera remissinstanser anser det också vara en riktig ut- gångspunkt att bedömningen sker med sikte på att bevara eller för- stärka vår industris internationella konkurrenskraft under beaktande av den svenska ekonomiska politikens mål.'Bland remissinstanser som ger uttryck för dessa eller liknande tankegångar är industriverkei, pris— och kartellnänznden, länsstyrelsen i Malmöhus län," Majoriteten mi'full- mäktige i Sveriges riksbank, KF, LO och TCO. Positiva till förslaget i dess helhet eller i väsentliga delar äl vidare kommerskollegizmz, arbets- marknadsstyrelsen, länsstyrelserna [ Stockholms och Göteborgs och Bo— hus lärz. (majoriteten) samt SACO. '

Komnzerskolleghun framhåller att Sverige tillhör de länder som i sär- skilt hög grad är beroende av sin utrikeshandel. Mot en befolkning," som uppskattningsvis utgör 0.2 % av världens. står en andel av världshandeln av drygt 2 %. Sveriges utrikeshandel har också fortsatt att öka i snabb takt under den senare delen av 1960-talet. Den ökning av antalet syssel- satta i svenska producerande dotterbolag utomlands, som kunnat'konsta- teras för åren 1965—1970. är" visserligen mycket kraftig men öknings- takten ter sig i jämförelse med expertens utveckling under'samma period inte särskilt anmärkningsvärd. Den årliga ökningen är i det ena fallet — antalet sysselsatta i producerande dotterbolag utomlands — mellan 4 och 5 % och i det andra fallet —— exportvärdet —— ca 11 %.

Den snabba utvecklingen av den svenska ekonomins utlandsberoende har skett inom ramen för en utrikesckonomisk politik, som tagit sig uttryck i sveriges internationella åtaganden att undvika restriktioner på handelns och betalningarnas område liksom också när "det gäller de direkta investeringarna. Till grund för besluten om dessa åtaganden har legat den uppfattningen, att öppenheten mot" utländsk konkurrens gagnar den svenska ekonomins utveckling samt att frihandel på det internationella planet ligger i Sveriges — liksom varje annat litet hög- industrialiserat lands _ intresse. Kollegiet, som delar detta synsätt. konstaterar med tillfredsställelse, att promemorian har samma utgångs- punkter. '

Pris- och kärle/[nämnden framhåller att utlandsinvesteringar i många fall innebär en direkt utflyttning av verksamhet från Sverige till utlandet och kan påverka den inhemska konkurrenssituationen ——- antingen genom att Viss Verksamhet helt upphör inom landet eller genom att oli- gopol- eller monopolsituationer uppstår. Utlandsinvesteringar kan ock— så leda till ökad import från länder med lägre kostnadsnivå och den

• Sida 24
•  Original

Prop. 1974: 89 24

svenska marknaden därigenom tillföras produkter, vars prisnivå under- stiger prisnivån för motsvarande produkter producerade inom landet.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner starka skäl att pröva utlandsinveste- ringarna från bl. a. försörjnings- och sysselsättningspolitiska synpunkter. Garantier bör också skapas för att inte någon genom investeringar i andra länder kringgår av Sverige gjorda internationella åtaganden på exempelvis arbets- och sociallagstiftningens område.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. finner att ingen allvarlig invändning kan resas mot tanken att en prövning även från industri- och syssel— sättningspolitiska synpunkter bör kunna påkallas i valutaärenden. Det är snarare ägnat att förvåna att en sådan prövning inte ifrågasatts tidi- gare, så mycket mer som många svenska företag är medvetna om problemen och -— enligt vad som uppges i promemorian —- själva tagit upp sysselsättningsaspekten i sina ansökningshandlingar till riksbanken.

Fullmäktige i riksbanken (majoriteten) anför att fullmäktige vid sin bedömning av promemorians förslag utgått från grundsynen att en till- fredsställande behandling av utlandsinvesteringarna rimligen måste inne- sluta beaktande av dessas samhällsekonomiska verkningar i moderlandet. Särskilt de svenska utgående direkta investeringarnas absolut och jäm- fört med det övervägande flertalet andra länder höga nivå — och där- med stora betydelse för ekonomins utveckling — påkallar enligt full- mäktiges mening ett hänsynstagande till samhällsekonomiska intressen. Sådana hänsynstaganden har under de senaste åren utvecklats till ett nor- malt inslag i valutamyndighetens prövning, särskilt när det gällt mera betydande utlandsinvesteringar, och har inte mött erinringar från de berörda företagen eller dessas organisationer under denna period. Möj- ligheten att kunna lägga samhällsekonomiska aspekter på utlandsinves- teringarna bör rimligen inte vara avhängig av kortsiktiga faktorer som förändringar i betalningsbalansen. Att kunna upprätthålla den ökade allsidigheten i behandlingen av tillståndsärendena framstår alltså som eftersträvansvärt. Därför vore det enligt fullmäktiges mening otill- fredsställande, om förfarandet tillätes förbli beroende av en extensiv tolkning av valutalagens hänvisning till de penningpolitiska målen och av tidsbegränsade åberopanden av en undantagsbestämmclse i OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Enligt fullmäktiges mening skapar de aktuel- la förslagen underlag för ett hänsynstagande till ut]andsinvesteringarnas återverkningar på det svenska näringslivet även i normala lägen med tillfredsställande betalningsjämvikt.

KF betonar betydelsen av svenska företags internationalisering sett såväl ur företagsekonomiska som samhällsekonomiska aspekter. Den svenska industrin, kännetecknad av hög specialiseringsgrad och tekno— logisk kompetens samt begränsade avsättningsmöjligheter på hemma- marknaden, är för vidmakthållande av sin konkurrenskraft beroende av att förutsättningar finns för etablering utomlands. Utlandsinvesteringar-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1974: 89 25

na har även positiva effekter på den inhemska industristrukturen och sysselsättningsläget.

Enligt LO:s uppfattning finns det ett behov av att pröva svenska direktinvesteringsprojekt i utlandet i avseenden utöver den valutamässiga eller penningpolitiska bedömningen som gäller valutautförselns fören- lighet med valutatillgången och betalningsbalansen. De ytterligare be- dömningsgrunder som kommer i fråga gäller dels direktinvesteringarnas förenlighet med den svenska ekonomins långsiktiga utvecklingsmål och vidare deras överensstämmelse (resp. brist på överensstämmelse), dels med avtal och principer angående handel, produktion och ekonomiskt samarbete med andra länder, som Sverige följer. dels med sociala framsteg i olika länder i den riktning fackföreningsrörelsen strävar i sitt samarbete. Den enskilda ansökan om direktinvestering i utlandet aktuali- serar i regel inte några dramatiska effekter på ekonomin vare sig för värdlandet eller moderbolagets hemland. De långsiktiga sammantagna effekterna av många utlandsprojekt kan däremot bli betydande. Mot bakgrund av den stora omfattning som utlandsinvesteringar har fått krävs en övervakning och påverkan från samhällets sida. Prövningen av valutautförseln vid investeringstillfället kan därvid endast vara en av bitarna i ett sådant system för övervakning.

Internationaliseringen är en i många avseenden automatisk tendens, som hänger samman med industriländernas tekniska utveckling inom tillverkning, samfärdsel och tjänstesektorn samt höjd produktivitet och konsumtionsnivå som följd därav. De privata utländska direktinveste- ringarna är dock inte en nödvändig eller självklar följd av det ökande ömsesidiga beroendet mellan ländernas ekonomier. Internationaliseringen skulle kunna ledas av huvudsakligen nationellt verksamma företag, om man kan förutsätta planerade kapitalrörelser och en utvidgad handel med tillverkningsrättigheter, patent och diverse tjänster i fråga om mark- nadsföring och företagsledning. Sådana förutsättningar har dock inte skapats fullt ut. Hittills har de privata företagens egna utlandsetablering- ar i hög grad svarat för kapital- och tekniköverföringar mellan länderna.

LO framhåller att svenska företag investerar utomlands i klart större omfattning än utländska företag i Sverige. Trafiken av ut- och ingåen- de direktinvesteringar i förhållande till utlandet är således inte sym- metrisk. På kort sikt ger det förhållandet tillsammans med den tidvis starka nettoimmigrationen en stark inverkan på sysselsättningsbalansen. En påverkan i motsatt riktning finns också, nämligen så att relativ ar- betskraftsbrist kan påskynda utländska investeringsprojekt. Om tren- den med speciellt starkt ökade investeringar i utlandet av svenska företag fortsätter, ställs riskerna för sysselsättningen. produktionsin- riktningen och den regionala balansen för arbetstillfällena klart mer i förgrunden än tidigare.

TCO framhåller att företagandets internationaliscring medfört be-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1974: 89 ”6

tydande fördelar för den svenska samhällsekonomin. Näringslivets ut— landsengagemang har bidragit till framkomsten av en effektiv industri— struktur och möjliggjort för Sverige att kunna hävda sig i den inter— nationella konkurrensen. Mot bakgrund av den omfattning som inter- nationaliscringen av det svenska näringslivet nått i dag med allt vad det innebär av problem och risker på olika områden, finner TCO det mo- tiveratatt vidga bedömningen utöver valulahänsynen i samband med beviljandet av tillstånd för kapitaleXport.

Internationaliseringen kan under vissa förhållanden befaras komma att medföra risker för allvarliga störningar både vad gäller sysselsätt— ningen och den ekonomiska utvecklingen i stort i Sverige. TCO ser därför med tillfredsställelse att i promemorian föreslås ändringar i va- lutalagstiftningen och i det administrativa förfarandet vid tillstånds- prövningen beträffande kapitalexport för utlandsetableringar för att möjliggöra en bedömning även utifrån industri— och. sysselsättningspo- litiska synpunkter.

Negativa till förslaget i dess helhet eller i väsentliga delar är främst vissa företrädare för näringslivet, däribland näringslivsorganisationerna. Allmänt negativa till förslaget är NO, Svensk industriförening, SAF, Svenska bankföreningen, Svenska handelskalnmarförbundet, Sveriges ' industriför/mnd, Svenska företagares riksförbund, Svenska sparbanks- föreningen och SHIO. Även en minoritet av riksbanksfullmäktige (leda- möterna Hernelius och Nettelbrandt) liksom en minoritet inom länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län är negativa till förslaget.

NO framhåller att förslaget om en utvidgning av prövningen av svenska dircktinvesteringar utomlands synes bygga bl. a. på antagandet att investeringar i Sverige är direkta alternativ till utlandsinvesteringar för företagen. Så torde enligt NO ofta inte vara fallet. Kan en investe- ring på en utländsk marknad av något skäl inte genomföras, torde före— taget i fråga ofta välja att minska sin skuldsättning utomlands eller i hemlandet i stället för att öka investeringarna inom landet. Resultatet av vissa engelska undersökningar tyder på att så skulle vara fallet. Skulle motsvarande förhållanden gälla även svenska företag, skulle det endast undantagsvis vara möjligt att positivt påverka sysselsättningen i Sverige genom att förhindra en direktinvestering.

Konsekvenserna av förslaget till utvidgad prövning av direktinveste- ringar på företagens benägenhet att ta hem vinster från utländska dot- terbolag behandlas inte närmare i promemorian. Det torde emellertid inte kunna bortses från att svenska koncerner med dotterbolag utom- lands kan bli mer benägna att utnyttja legala möjligheter till skäliga fonderingar för att med kvarhållna vinstmcdel utomlands kunna f inan- siera en utbyggnad eller nyetablering vid ett utländskt dotterbolag. Sådana konsekvenser av ett genomförande av förslaget skulle enligt NO kunna få negativa effekter från betalningsbalanssynpunkt och därmed

• Sida 27
•  Original

Prop. 1974: 89 . 27

motverka ett av syftena med valutastyrelsens prövning av direktinveste- ringar.

Ett genomförande av den i promemorian föreslagna utvidgade pröv- ningen medför enligt NO risker för negativa effekter för svenskt vid- kommande. Svårigheten att bedöma effekterna av en viss direktinveste- ring kan tillsammans med avsaknaden av några kriterier för den av- sedda prövningen leda till ökad osäkerhet om möjligheterna att genom- föra en viss investering. Härigenom kan svenska företags planering för- svåras och beslutsfattandet försenas. Redan detta förhållande kan för- sämra svenska företags konkurrensförmåga gentemot utländska företag.

Om den i promemorian föreslagna utvidgade prövningen av svenska direktinvesteringar utomlands leder till att vissa avsedda investeringar ej får genomföras, medför detta naturligtvis ökade risker för att svensk- ägda företag kommer i ett försämrat konkurrensläge i förhållande till sina konkurrenter på världsmarknaden och därmed förlorar faktiska eller potentiella marknader eller marknadsandelar till utländska före- tag. Härigenom skulle, framhåller NO, hinder för direktinvestering på sikt kunna leda till negativa effekter på sysselsättningen inom landet.

En minoritet inom liinsxtyrelsen i Göteborgs och Bohus liin ifråga- sätter, om det i nuläget verkligen behövs en beredskapslagstiftning av det slag som nu föreslås.

Svensk lndnstriförening anför att föreningen inte kan ansluta sig till den protektionism som promemorian andas. Vågar det svenska sam- hället inte låta sin industri med lönsamhetskriteriet som riktmärke allokera sina resurser i internationell konkurrens, måste detta bottna i tvivel på det svenska samhällets attraktionskraft. Föreningen anser sig dock ännu inte ha anledning hysa tvivel i detta avseende. Oroande med föreliggande lagförslag är emellertid att även vårt land, som länge tjä— nat som föredöme för världshandelns frihet och som exempel på det välstånd denna politik skapar, nu synes ryckas med av de protektionis— tiska strömningarna som uppträder litet varstans i världen. Om inte pro- tektionism, varhelst den uppenbarar sig, effektivt bekämpas kommer världshandelns volym efter hand att minska och sncdbalans uppstå i de olika ländernas valutatillgångar. Allvarligast är dock att denna ut- veckling värst skulle drabba de sämst lottade, nämligen u-länderna. Föreningen avstyrker därför den föreslagna ändringen.

SAF anser det ytterst märkligt att ett förslag med så djupt gående verkningar framläggs utan några som helst utredningar eller analyser av förslagets konsekvenser och utan att några förberedande kontakter tagits med utlandsiiwesterade företag eller med näringslivets organisa- tioner. Dessa har inte beretts tillfälle yttra sig innan förslaget slutgiltigt formulerats. Föreningen anför också exempel på centrala frågor som inte behandlats i promemorian.

De i promemorian antydda motiven för lagstiftning. t.ex. utlands-

• Sida 28
•  Original

Prop. ]974: 89 . 28

investeringarnas omfattning, har inte under de senaste månaderna för- ändrats och kan inte heller förväntas göra det under återstoden av år 1974. I samband med att förslaget presenterades har regeringens före- trädare uttryckligen framhållit att det saknas exempel på missbruk av de svenska företagens nuvarande frihet att investera i utlandet samt att regeringen inte heller förutser att för landet olämpliga investeringar i utlandet är aktuella. Förslaget har karakteriserats som en ”bered- skapslagstiftning”. Föreningen har därför svårt förstå regeringens motiv att forcera ett antagande av lagförslaget i stället för att exempelvis till- sätta en offentlig utredning med uppgift att snabbt framlägga ett all— sidigt underlag för bedömning av de svenska utlandsinvesteringarna och det eventuella behovet av lagstiftningsåtgärder.

SAF framhåller att den internationella frihandeln och arbetsfördel- ningen utgör grunden för den nuvarande svenska näringsstrukturen lik- som för Sverigcs internationellt sett höga välstånd. En internationell ut- veckling i protektionistisk riktning skulle följaktligen få mycket djup- gående verkningar för näringsstrukturen och levnadsstandarden. Sverige är mer än de flesta länder beroende av sina företags export och ut- landsetableringar.

Utbyggnaden av svensk export och svenska utlandsetableringar har gått hand i hand. I mycket betydande utsträckning har de utgjort var- andras förutsättningar. Utan tillgång till en större marknad än enbart den svenska skulle en dominerande del av den industri som utgör rygg- raden i den svenska ekonomin över huvud inte kunna existera och följaktligen inte heller kunna förse den svenska marknaden med sina produkter. De investeringar svenska företag gjort utomlands har varit nödvändiga för att bevara, förstärka eller skaffa nya marknader och förbättra företagens internationella konkurrenskraft.

Den i promemorian antydda föreställningen att svenska utlandsin- vesteringar bidragit till en minskad industriell sysselsättning i Sverige är enligt SAF helt grundlös. Trots en snabb utbyggnad av de svenska in— dustriföretagens utlandsverksamhet har de företag som bedriver pro— duktion i utlandet samtidigt väsentligt kunnat öka sin sysselsättning även i Sverige under en period då sysselsättningen inom svensk industri som helhet har minskat.

Det föreslagna systemet för prövning av utlandsinvesteringar utgår från den lika grundlösa föreställningen att en offentlig myndighets väg- ran att ge tillstånd till enskilda investeringar i utlandet skulle kunna förbättra sysselsättningen i Sverige. Genomgående gäller att alternativet till planerade utländska investeringar av svenska företag inte är investe- ring i Sverige utan investering i utlandet av konkurrerande utländska företag. Produktion och sysselsättning i Sverige kan inte skyddas genom att hindra svenska företag att i utlandet etablera sådan verksamhet som av skilda skäl har bättre ekonomiska förutsättningar i utlandet än i Sve-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1974: 89 29

rige. Konsekvensen av ett förbud för ett svenskt företag blir en för- sämrad internationell konkurrenskraft för det svenska företaget och därmed också minskad export och minskad sysselsättning i hemlandet.

Promemorians förslag kommer, framhåller SAF, att få ett flertal direkta och praktiskt avläsbara skadeverkningar utöver de som sam- manhänger med Sveriges situation inom ramen för den internationella frihandeln och arbetsfördelningen samt Sveriges neutralitetspolitik. För- slaget skulle framför allt gå ut över företagens handlingsförmåga, be— slutsmässighet, handlingskraft och snabbhet. Svenska företag skulle få utomordentligt stora svårigheter att över huvud taget planera och ge- nomföra de affärstransaktioner som krävs för investeringar som är nöd- vändiga för att företagen skall kunna bevara eller stärka sin interna- tionella konkurrenskraft på världsmarknaden.

Föreningen erinrar om att företagsledningarnas viktigaste och domi- nerande uppgift är att fatta de rätta investeringsbesluten vid rätt tid- punkt. Detta ställer utomordentliga krav på bl. a. överblick, marknads- kännedom, förutseende, omdöme, förhandlingsförmåga, beslutsmässig- het, handlingskraft och snabbhet i handläggningen. Den företagsledare som gör misstag i de stora investeringsbesluten blir sällan långvarig på sin post. Han har ett direkt ansvar inför företagets styrelse. Överförs de avgörande besluten till ett utomstående statligt organ och ytterst till regeringen, ändras också de grundläggande förutsättningarna såväl för beslutsfattandet som för ansvarsfrågan. För att över huvud våga ingå förhandlingar krävs ofta att parterna skall kunna träffa ett avtal myc- ket snabbt efter en första inledande kontakt. Om planerna slipper ut, kan företaget förekommas i sin budgivning eller mötas av andra mot- åtgärder från konkurrenter och- därigenom försättas i en sämre i stället för en bättre position än den ursprungliga.

Svenska bankföreningen delar uppfattningen att industri- och syssel— sättningspolitiska strävanden är viktiga inslag i den ekonomiska politi- ken. Sådana mål skall uppnås genom att den ekonomiska politiken ut- formas så att den främjar investerings- och sysselsättningsutvecklingen i Sverige och inte genom valutarestriktioner. Valutaregleringens syfte är att uppnå valuta- och penningpolitiska mål och den får inte användas för ' att tillgodose helt andra strävanden som den inte är lämpad för.

Genom lokal produktion skapas möjlighet att snabbt fånga upp änd- ringar i kundernas värderingar och att snabbt anpassa produkterna efter nya krav. Anpassning till säkerhetsföreskrifter och andra offentliga regleringar sker ofta smidigast då produktion bedrivs på marknaden. Pro- duktion i annat land är ofta nödvändig för att komma över en tullmur eller för att undvika andra handelshinder. Även om tullar eller andra handelshinder vid ett visst tillfälle inte är oöverkomliga exporthinder, kan risken för införande av sådana åtgärder motivera uppbyggnad av produktion i landet.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1974: 89 30

Stora köpare av producentvaror sprider ofta — för att säkra sin för- sörjning av råvaror och insatsprodukter — sina inköp till företag i olika länder. Ett företag med verksamhet i flera länder kan uppfylla detta kundkrav och just genom den internationella produktionen främja sin avsättning. Detta kundkrav behöver inte vara uttalat utan följer även av sedvänja.

I föreningens remissyttrande framhålls vidare att lokal produktion i vissa fall är ett politiskt krav från värdlandet såsom en förutsättning för rätt att exportera till landet. Detta krav reses ofta från u-länder men krav förekommer även från i-länder, åtminstone för vissa slags produkter. För företag som konkurrerar om offentlig upphandling kan produktionen i landet ofta vara en förutsättning för framgång. Statliga subventioner av lokal produktion gör det på vissa marknader omöjligt att konkurrera enbart genom export till landet i fråga.

Olika produktionsfaktorer kan föranleda utländsk etablering. Brist på råvaror i det egna landet kan föranleda ett företag att engagera sig i råvaruutvinning i annat land eller förädlingsverksamhet i ett land med bättre försörjningsmöjligheter beträffande sådana tillgångar.

Transportkostnader nödvändiggör ofta utländsk tillverkning. Särskilt gäller detta förädlade produkter som är skrymmande eller tunga. Svensk export sker då av halvfabrikat och insatsvaror för sammansättning och färdigtillverkning på avsättningsmarknaden.

Etablering i utlandet sker ofta genom köp av utländska företag. Så- dana köp kan vara motiverade av de skäl som angivits i det föregående. De kan också motiveras av nödvändigheten av att säkra marknadsposi- tioner. Även företag som i Sverige räknas som stora är ofta internatio- nellt sett små. I branscher som är utsatta för en snabb strukturomvand- ling är det nödvändigt för svenska företag att själva aktivt kunna delta i fusionsprocessen för'att inte bli ställda inför övermäktiga företags- grupperingar. Förvärv av utländska företag kan också beh-öva ske för att skaffa tillgång till för företagets utveckling nödvändig know-how.

I ökad utsträckning sker internationell etablering i form av samar- betsprojekt (joint ventures). Sådana projekt kan vara värdefulla och nödvändiga av alla de olika skäl som anförts i det föregående. Vid sam- arbete med flera intressenter begränsas naturligen ett svenskt företags inflytande på val av etableringsort, därför att hänsyn måste tas till andra parter.

Bankföreningen framhåller att det anförda endast utgör exempel på skäl för internationell etablering. De visar att skälen kan vara att hän- föra till mycket olika omständigheter och led i företagets produktions- och försäljningskedja. Ofta föreligger flera skäl samtidigt.

Det måste, anser bankföreningen, kraftigt framhållas "att svenska ex- portföretag inför en utlandsetablering inte kan grunda sina beslut på mer eller mindre enkla kalkyler om ändrade kostnader, som vid ett

• Sida 31
•  Original

Prop. 1974: 89 31

statiskt betraktelsesätt kan kompenseras på olika sätt. Det utmärkande för dessa företag är att de arbetar i en utsatt konkurrenssituation där allt större krav ställs på förmåga att hävda sig mot ofta mycket större företag från andra länder. Den internationella etableringen måste be- dömas med hänsyn till att en utebliven investering på en marknad inte bara kan medföra en merkostnad utan framför allt att den lämnar ett vidgat handlingsutrymme åt företagets konkurrenter. På-sikt kan kon- kurrenternas relativa fördelar härav få allvarliga konsekvenser för fö- retagets förmåga att hävda sig'såväl på den enskilda marknaden som på hela sitt avsättningsområde, t.o.m. hemmamarknaden i Sverige.

Beslut om utlandsinvestering sker i ett långt tidsperspektiv. Ofta är det enda alternativet till en utlandsinvestering att inte investera alls, vilket sålunda kan leda till både en utebliven exportökning och allmän försvagning av företag. Ibland kan alternativet till utlandsetablering vara licensgivning till ett utländskt företag. Ett sådant alternativ innebär dock regelmässigt sämre styrmöjligheter än vid en direktinvestering. Möjligheterna att tillförsäkra sig avsättningsmöjligheter för i Sverige producerade insatsvaror hos en licenstagare är sämre än till ett utländskt dotterbolag. Effekterna blir även i det alternativet en försvagning.

Bankföreningen framhåller att i en marknadshushållning är det för företagens överlevnad och utveckling nödvändigt att beslutsfattandet är decentraliserat så att företagen själva — som generellt sett bäst känner förutsättningarna — får avgöra organisationen och inriktningen av sin verksamhet. För en trygg utveckling av företagen är möjligheterna till långsiktig planering av väsentlig betydelse. Dessa möjligheter förändras ständigt och förändringarna i marknadsbilden kan rubba förutsättning- arna för uppgjorda planer. Temporära inskränkningar kan visserligen medföra allvarliga nackdelar men torde i allmänhet inte medföra någon fundamental rubbning av planeringsförutsättningarna för planering på lång sikt. Läget skulle däremot förändras väsentligt i negativ riktning genom den föreslagna lagstiftningen. En tillämpning av en sådan lag- stiftning skulle utgöra inte endast ett temporärt hinder som bortfaller när hänsyn till betalningsbalansen ej längre kan åberopas. Hindret skul- le fastmera kunnat bli definitivt. Ett företag måste mycket ofta låta sin långtidsplanering omfatta skilda åtgärder under olika skeden långt in i framtiden därvid varje åtgärd för sig kan ha stor ekonomisk räckvidd. En direktinvestering i utlandet måste kunna byggas in i en sådan plane- ring, även om investeringen enligt planen skall verkställas på ett sta- dium relativt långt in i- framtiden. Stoppas investeringen när detta sta- dium nåtts, kan omfattande arbete och betydande kostnader i tidigare stadier visa sig bortkastade, exempelvis för marknadsnndersökningar, för förvärv av patent och know-how samt för etablering av agenturer och försäljningsbolag. En osäkerhet av detta slag beträffande möjlig- heterna att kunna fullfölja uppgjorda investeringsplancr äventyrar am- bitionsnivån och utvecklingsförmågan.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1974: 89 32

Den osäkerhet som nu nämnts påverkar inte enbart företaget självt utan även andra som företaget är beroende av, bl. a. kunder och leve- rantörer.

Bankföreningen understryker starkt betydelsen av att företagen kan upprätthålla förtroende för sin förmåga att fullfölja investeringsplaner. Vid joint ventures är det nödvändigt att medkontrahenter kan lita på de åtaganden ett svenskt företag gör. Stoppas ett avtalat projekt utlöses regelmässigt sanktionsmekanismer som innebär direkt kapitalförstöring för det svenska företaget. Kan företaget exempelvis inte delta vid ut- byggnaden av en gemensam produktionsenhet hänvisas det till en mino- ritetsroll som kanske ursprungligen inte varit avsedd. Risken är också att samverkan med svenska företag aldrig aktualiseras utan att för- bindelser med konkurrenter byggs ut utan att svenska företag givits nä- gon möjlighet att anmäla sitt intresse.

Ett internationellt verksamt företag har alltid flera länders myndig- heter att ta hänsyn till. Stoppas en investering i ett land, kan därigenom företagets allmänna relationer till myndigheter och andra intressenter i det landet försämras så att betydande skada drabbar företaget.

Svenska företagares riksförbund framhåller att svenska företags ut- landsinvesteringar sammantaget varit av utomordentligt stort värde för välståndsutvecklingcn inkl. sysselsättningen här hemma. En av orsakerna. till att dessa utlandsinvesteringar gett dessa påtagligt goda resultat är att de kunnat göras vid från marknadssynpunkt lämpligt tillfälle. Här- vid har frånvaron av samhällelig prövning av investeringarnas ändamål varit ytterligt värdefull. Det nu framlagda förslaget till prövning av tillstånd för investeringar utomlands måste mot denna bakgrund upp- fattas som en negativ faktor i företagens plantering.

Förslaget framstår för förbundet som helt främmande och onödigt. Inga som helst exempel har lämnats på att några missförhållanden skulle föreligga. Det torde tvärtom ha kunnat konstateras att de utlands- investeringar som gjorts från svenska företags sida skett och sker med största omsorg om de anställda i företagen här hemma. Enligt förblin- det går det inte att komma ifrån reflektionen att promemorian är ett nytt utslag av statsmakternas nymerkantilistiska system, där åstundan att styra utvecklingen mot av politikerna bestämda mål tar över värdet .av de fria marknadskrafternas möjligheter att påverka företagens utveck- ling på bästa möjliga sätt.

Om förslaget genomförs, försvåras företagens möjligheter till en snabb och effektiv planering av sin utlandsverksamhet vilket i sig kan innebära motsatsen till vad som åsyftats i promemorian, nämligen minskad anställningstrygghet för medarbetarna i de inhemska företagen. Enligt förbundets uppfattning är systemet samtidigt otvivelaktigt ett incitament till en ökad ”mygelpolitik'", en politik som i vart fall den grupp företagare som förbundet representerar med all kraft vänder sig emot.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1974: 89 - 33

Åtgärder för att befria företagen från regleringar och pålagor skulle vara en effektiv väg att stimulera expansion och nyföretagande här _ hemma och därmed också på ett naturligt sätt öka sysselsättningen. Lagstiftning i enlighet med promemorian kan befaras verka i motsatt riktning. ' ' '

Svenska sparbanksfäreningen anser det angeläget att det svenska nä- ' ringslivets möjligheter att hävda sig i en ökande internationell konkur- rens inte försvåras. De regleringar och restriktioner som i olika avse-- enden måste omgärda företagsamheten bör därför så långt som möjligt följa internationella överenskommelser. Det är vidare angeläget att de regleringsinstrument som kan komma i fråga är strikt anpassade till konkreta regleringsområden. Industri- och sysselsättningspolitiska mål" bör i huvudsak uppnås genom den allmänekonomiska politiken'.'Valuta- ' regleringens syfte är att underlätta uppnåendet av de valuta- och pen-' ningpolitiska mål samhället ställer upp. Dessa mål måste givetvis fast- ställas med beaktande av industri- och sysselsättningspolitiska strävan— den. '

SHIO anser en fri internationell handel med fria internationella kapii talrörelser vara önskvärd. Eventuella speciella problem "med utländska multinationella bolags verksamhet i Sverige berörs inte i promemorian och kan därför ej få påverka den totala bedömningen av de föreslagna ändringarna i valutalagstiftningen. SHIO kan därför inte dela den grundsyn som ligger bakom promemorian. 'De föreslagna striktare regler- na kan komma att motverka de positiva effekter för den ekonomiska ut- vecklingen som följer'av en. internationaliscring av ekonomin och en vidgad internationell arbetsfördelning. ' '

När det gäller skälen för'den föreslagna ändringen i 1 & valutalagen och den närmare utformningen av förslaget råder delade meningar bland remissinstanserna. ' "

Barzkz'nspektionen framhåller rent allmänt att det sakliga underlaget" för promemorian är mycket knapphändigt. Detta gör de. uppdragna riktlinjerna svårbedömbara. I detta sammanhang påpekar inspektionen att promemorian inte alls behandlar utländska företags investeringar i Sverige. Dessa aktualiserar särskilda problem av likartad natur. In-' spektionen anför att den i sin verksamhet iakttagit hur utländska före- tags etablering i Sverige kunnat innebära att-sysseISättningsmöjligheter- na breddats eller tryggats i nedläggningshotade svenska företag-.

Kommerskollegium berör de två föreslagna bedömningsgrunderna i 1 & valutalagen mot bakgrund av Sveriges internationella åtagande i OECD. Kollegiet erinrar om att det land som främst uppmärksammat " utlandsinvesteringarnas verkningar i olika avseenden för företagens eget hemland är Amerikas förenta stater. Enligt kollegiets uppfattning föreligger här ett område, som det är angeläget att få klarlagt. Det får anses vara en brist att promemorian inte redovisar något erfarenhets- '

3 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 89

• Sida 34
•  Original

Prop. 1974: 89 34

material, således inte heller från vårt eget land. Den korta remisstiden har inte heller gjort det möjligt för kollegiet att få tillgång till något så- dant systematiserat material.

I själva verket torde inga delade meningar råda om att svenska företags utlandsinvesteringar i normalfallet har från allmänna syn- punkter godtagbara motiv och effekter. Promemorian synes också utgå härifrån. Investeringar i förgäljningsföretag förutsätts i princip bli god- kända även från industripolitiska eller sysselsättningspolitiska utgångs- punkter. Mcn även investeringar i produktionsföretag kan uppenbar- ligen vara ett led i företagens ansträngningar att befästa sin position på sina utlandsmarknader. Det synes kollegiet tämligen uppenbart att före- tagen i flertalet fall anser sig ha varit tvingade av konkurrensskäl till det beslut som ligger bakom ansökan om valutatillstånd för investering i produktionsföretag utomlands. Närhet till och därmed ökad känne- dom om en utlandsmarknad, önskan att hindra en konkurrent att be- mäktiga sig marknadsutrymme genom ett företagsköp, strävan att lägga vissa transporttunga delar av produktionen nära konsumenterna, strä- van att kringgå tariffära eller icke-tariffära handelshinder, strävan att få kontroll över tillgången till viktiga råvaror samt i vissa fall vårdlandets krav på att exporten dit förenas med produktion på platsen kan allt ut- göra motiv i detta sammanhang.

Mot denna bakgrund ter det sig svårt att i lagtext formulera princi- perna för sådana avsteg, som kan motiveras av väsentliga nationella intressen. Kollegiet kan inte finna att en så allmän formulering som ”industripolitiska strävanden” är tillfredsställande. I promemorian har den närmare innebörden inte klargjorts. Det kan — i brist på precise- ring —- bli en formulering som vid olika tidpunkter kan ges mycket olika innebörd. Det enda exempel, som ges, ger enligt kollegiets mening inte heller något stöd för den föreslagna lagändringen. Kollegiet syftar på den uttalade målsättningen att vidmakthålla och främja en hög tek- nologisk nivå i Sverige och det därmed förbundna önskemålet att på- verka företagens förläggning av sina forsknings- och utvecklingsresur- scr. Enligt kollegiets uppfattning kan det uttalade målet inte nås genom prövning av — eller avslag på — framställning om valutatillstånd. En sådan lokalisering kan sålunda enligt kollegiets mening i allmänhet inte förhindras genom en prövning av valutatillståndsärenden. Kollegiet finner det därför tveksamt att införa industripolitiska strävanden som bedömningsgrund i valutalagen, innan detta kriterium närmare klar- lagts. Härvid är det enligt kollegiets uppfattning av vikt att jämväl de särskilda problem som sammanhänger med försörjningsberedskapen beaktas. '

När det gäller det andra föreslagna kriteriet, ”sysselsättningspolitiska strävanden”, är det enligt kollegiets uppfattning mycket svårt att be- döma, vilka långsiktiga effekter på sysselsättningen i Sverige, som den

• Sida 35
•  Original

Prop. 1974: 89 35

ena eller den andra utlandsetableringcn kan tänkas få. Promemorian ger inte heller på denna punkt någon vägledning som grundar sig på redovisade svenska eller utländska erfarenheter. I de flesta fall kan det vara naturligt att anta att effekten blir positiv. Upptagandet av produk- tion utomlands är i dessa fall ett led i företagets försvar av eller ut- byggande av sina positioner på utlandsmarknaden i fråga, vilket är till fördel för moderföretagets framtida konkurrenskraft. Kollegiet finner det emellertid uppenbart, att en utflyttning av svensk produktion i det konkreta fallet kan få negativa verkningar på sysselsättningen i Sverige. Kollegiet pekar särskilt på de företagsetableringar utomlands som den svenska konfektionsindustrin vidtagit utifrån bedömning av det relativa löneläget i Sverige och i etableringslandet. Man kan även föreställa sig, att ett företags planerade dispositioner i ett enskilt fall kan till den grad påverka sysselsättningen i Sverige att man kan ha rätt att tala om att väsentliga nationella intressen berörs. Kollegiet finner det sålunda rimligt att förutse att sysselsättningspolitiska strävanden kan läggas till grund för avsteg från Sveriges liberaliseringsåtagande i OECD. Kolle— giet tillstyrker därför, att denna bedömningsgrund beaktas vid avgö- randen i valutatillståndsärenden om direktinvestering utomlands.

NO anför att promemorian inte anger vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att utlandsinvesteringar skall förhindras. Vad gäller effekterna på forsknings- och utvecklingsarbete framhåller NO att, även om vissa direktinvesteringar avser förvärv av utländska företag med egen forsknings- och utvecklingsverksamhet och en del av svenska koncerners forskningsverksamhet därigenom kommer att ske utom- lands, forsknings- och utvecklingsarbetet i Sverige normalt inte torde minska till följd av svenska direktinvesteringar. Erfarenheterna talar snarare för att internationella företag som övertar kontrollen över ut- ländska företag kommer att vara benägna att integrera forskning och utveckling i dessa företag med sin motsvarande verksamhet i hemlan- det. För sådana åtgärder talar 'bl. a. de stordriftsfördelar som finns att vinna på forsknings- och utvecklingsområdet. Några negativa effekter för forskningen i det investerande företagets hemland torde alltså inte uppstå.

Pris- och kartellnämnden framhåller att det inte är möjligt att gene- rellt fastslå vilka effekter utlandsinvesteringar kan få på prisbildning och konkurrenssituation i Sverige. Men eftersom sådana effekter kan uppstå, finns det anledning att överväga på vilket sätt hänsyn härtill skall tas vid prövning av svenska företags direktinvesteringar utomlands. En bedömning av investeringarnas inverkan på konkurrensförhållanden torde kunna inrymmas i förslaget till ny formulering av 1 & valuta- lagen. Huruvida möjligheter finns att, med hjälp av den nya formule- ringen och den nya sammansättning av valutastyrelsen som föreslås, även ta hänsyn till en aktuell investerings inverkan på prisbildningen

• Sida 36
•  Original

Prop. 1974: 89 f- . 36

undandrar sig f.n. nämndens bedömning. Nämnden finnerdet ange- läget att möjligheter finnsatt ta hänsyn även till effekter av detta slag.

Industriverket finner; på grund "av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, att den föreslagna bedömningen från indu- stripolitisk och sysselsättningspolitisk synpunkt måste begränsas till in- vesteringar, som kan förväntas "få mycket stor negativ betydelse för svensk ekonomi. Verket konstaterar att det av promemorian framgår att den vidgade bedömningen av utlandsinvesteringar skall avse dels etablering och utbyggnad av produktion utomlands, dels lokalisering av svenska företags forsknings- och utvecklingsverksamhet utomlands. .

Enligt verkets mening torde innovationstakten och den tekniska ut- vecklingen i ett företag vara helt oberoende av om företagets forsk- nings- och utvecklingsarbete bedrivs inom moderbolaget eller inom ett inhemskt eller utländskt dotterbolag. Om en utländsk lokalisering av forsknings- och utvecklingsarbetet av någon anledning skulle medföra hinder för spridningen av denna verksamhets resultat inom företaget, kan man utgå ifrån att det ligger i företagets eget intresse att bedriva verksamheten inom landet. Någon risk för att innovationstakten och den tekniska utvecklingen i den svenska delen av företaget skulle be- gränsas, om forsknings- och utvecklingsarbetet bedrivs utomlands, kan knappast föreligga. _

I många fall kan det även från samhällets synpunkt vararationellt att förlägga forsknings- och utvecklingsverksamheten inom ett företag utomlands. Detta gäller, om-man där kan dra nytta av en kompetens som inte finns, eller som finns i otillräcklig utsträckning inom landet. Den utflyttning av forskare och- annan välutbildad-arbetskraft, som kan uppstå, kan sålunda mycket väl ha positiva effekter på den tekniska utvecklingen i svensk "industri. Även bortsett härifrån är det tveksamt, om en utflyttning av- forskare bör förhindras. Verket erinrar i detta sammanhang om att det även finns en betydande rörlighet i andra rikt- ningen genom inflyttning av utländska forskare. En ensidig Svensk be- ' gränsning av denna rörlighet på ”forskarmarknaden” kan på sikt få stora negativa effekter på den svenska tekniska och ekonomiska utveck- lingen.

Vad gäller etableringen av produktionsverksamhet utomlands är det enligt verkets uppfattning mycket svårt att bedöma de långsiktiga effekterna på industrins struktur och på sysselsättningen av en enskild sådan investering. I promemorian har det inte heller'varit möjligt att uppställa klara kriterier för en bedömning från industri- och syssel- sättningspolitiska synpunkter.-Det torde ytterst "sällan vara så att ett av- slag på en ansökan om utlandsetablering skulle resultera i en motsva- rande etablering inom landet. Dock kan 'det i vissa fall ..vara nödvändigt att myndigheterna i god tid får kännedom om ett företags planer på en utlandsetablering. Härigenom skulle berörda myndigheter få tillfälle

• Sida 37
•  Original

Prop. 1974: 89 _ 37

att ta upp en diskussion med företaget om möjligheterna att likställa en lokalisering i Sverige med .en utlandsinvesteringur "lönsamhetssynpunkt.

Industriverket framhåller vidare att ett avslag på en ansökan om direktinvestering i utlandet enligt den "föreslagna lagstiftningen i många stycken kan bli verkningslöst. Således. är det inte uteslutet att . för svenska företag attraktiva investeringar utomlands genomförs, oavsett . . om den föreslagna skärpningen av valutalagstiftningen genomförs eller , ej. Så blir t. ex. fallet, om alternativ finns till svensk valutautförsel i form av upplåning på utländska kapitalmarknader eller genom intern- finansiering i redan existerande utländska dotterbolag.

Länsstyrelsen i Stockholms län betonar att det är fråga om en bered- skapslagstiftning. Så länge det inte helt klarlagts i vilken-utsträckning de svenska utlandsinvesteringarna har negativa effekter på sysselsätt- ningsutvecklingen inom landet, kvarstår vissa frågetecken kring hur de- föreslagna ändringarna i valutalagstiftningen skall tillämpas.

Riksbanksfullmäktiges majoritet finner det naturligt att man, när det gäller den konkreta utformningen av proceduren för denna behand- ling, i promemorian avstått från att söka precisera några detaljer. Den valda vägen att överlåta detta på valutastyrelsen framstår som den- bästa. Styrelsen kan tillgodogöra sig tidigare praxis under medverkan av företrädare för alla berörda parter och med vägledning från riks- bankens valutaavdelning. TCO anför liknande synpunkter. En minori- tet i riksbanksfullmäktige (ledamöterna Hernelius och Nettelbrandt) anser att de i promemorian föreslagna förändringarna kan väntas re- ducera produktionsfaktorernas rörlighet över gränserna. En analys av effekterna av en sådan reducering saknas emellertid helt.

KF konstaterar att detaljerade kriterier vid prövning av tillståndsan- sökningar från industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter inte angetts i promemorian. KF erinrar samtidigt om att som riktlinje gäl- ler att hänsyn skall tas till en utlandsetablerings långsiktiga effekter på sysselsättning och industriell struktur samt att prövningens omfattning får bli beroende av ifrågavarande investerings storlek eller betydelse i övrigt för den svenska samhällsekonomin. KF har förståelse för att varje enskilt investeringsprojekt har särskilda .karakteristika men fin- ner det ändock önskvärt att vissa kriterier formuleras. För undvikande av tolkningssvårigheter och för uppfyllandet. av en tillfredsställande rättssäkerhet anser KF således, att begrepp som ”mer betydande inves- teringar”, ”långsiktiga effekter” etc. bör närmare definieras. Även LO anser att behov finns av att mer precist formulera mål och utforma en långtidsplan för näringspolitiken och den ekonomiska politiken i stort. Med en sådan precisering blir det lättare att ange allmänna och klara kriterier för prövning av svenska direktinvesteringar i utlandet. LO anger också vissa synpunkter på det praktiska handhavandet av den vidgade tillståndsprövningen. Till. tjänst för de ansökande företagen

• Sida 38
•  Original

Prop. 1974: 89 38

och för valutastyrelsens tillämpningspraxis är klarast möjliga angivan- de av de sysselsättnings- och industripolitiska kriterierna önskvärt. Det bör ankomma på valutamyndigheten att utforma det praktiska hand- havandet av den utvidgade tillståndsprövningen. Myndigheten bör emellertid redan i riksdagsbeslutet ha getts anvisningar, som är någor- lunda konkreta. Det torde sedan fordras att man successivt prövar sig fram till ett förfarande som innebär ett verkligt hänsynstagande till de samhällsekonomiska effekterna.

Svensk industriförening konstaterar att någon drastisk förändring av de direkta utlandsinvesteringarnas omfattning nu inte är för handen. Kravet på utökad rätt till prövning av utlandsinvesteringar måste följ- aktligen ha initierats av andra skäl. De skäl som redovisas är två exem- pel. Dessa kan dock rimligen inte vara negativa från landets synpunkt annat än under mycket speciella förutsättningar. Lokalisering av ett företags forsknings- och utvecklingsarbete är således ett beslut som. måste styras av ändamålet med utvecklingen och de tillgängliga resur- serna. Man måste acceptera att den tekniska utvecklingen kan ha kom- mit längre på andra platser i världen och att andra både ekologiska och sociala förhållanden måste utforskas på platsen. Endast i det fall lika eller uppenbart sämre förhållanden råder för forskning och utveckling i sig på den utländska lokaliseringsorten, kan landet ha gjort en för- lust. Föreningen erinrar om att ett land med vårt internationella bero- ende inte nått sitt välstånd genom den höga sysselsättningsnivån i sig utan för att de produkter landet producerar varit lönsamma. Skulle mot förmodan ett företag välja att bedriva sitt forsknings- och utveck- lingsarbete i ett sämre utvecklingsklimat med motiveringen att forskar- na av privatekonomiska skäl föredrar ett annat land framför Sverige, torde knappast detta kunna motverkas med de föreslagna lagändringar- na. Det borde då i stället vara samhällets självklara uppgift att med andra medel uppmuntra vederbörande att fortsätta sin gärning i landet. Direkt eller indirekt tvång inom detta område torde, uttalar föreningen, vara främmande för vår demokrati.

I det andra exemplet som anges i promemorian berörs investering i länder med extremt låga produktionskostnader. Såvitt föreningen förstår kan detta endast avse löneläget i det aktuella landet. I övriga fall där extremt låga produktionskostnader råder, t. ex. tillgång på råvara, torde det bara vara en fråga om tid innan konkurrenthänsyn antingen tvingade det aktuella. företaget till investering i området i fråga eller tvingade det att avveckla sin verksamhet. De länder som i förhållande till pro- duktivitet har extremt låga löner är de s.k. u-länderna. En i många avseenden egendom-lig debatt har förts beträffande investeringar i u—län— der. Föreningen kan bara i sammanhanget konstatera att åtskilliga av de ansvariga i resp. u-land anser industrietablering vara den bästa for- men av bistånd från den industrialiserade delen av världen. De industri-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1974: 89 39

grenar som kan lockas till investering i dessa områden torde vara ar- betsintensiva branscher, t. ex. vissa typer av träbearbetnings- och be- klädnadsindustri, lädervaruindustri samt viss elektronik- och plastin- dustri. Sverige har av tradition haft en mycket liberal importpolitik gentemot ”lågprisländer”. Fullföljs denna linje, får den till följd att de utländska företag, som utan investeringsrestriktioner kan etablera sig på området i stället för de svenska, får den lokala marknaden och på sikt även den svenska marknaden, eftersom varorna utan nämnvärda gränshinder når den prismedvetna svenska konsumenten. Hade prome- morieförfattarna varit konsekventa, skulle följaktligen den nu föreslag- na lagändringen ha kompletterats med förslag om lag för importbe- gränsningar. _

SAF finner att det föreslagna administrativa förfarandet vid tillstånds- givningen, promemorians redovisning av motiven samt uttalanden som gjorts i samband med att förslaget offentliggjorts ger belägg för att de nya kriterierna blir så tänjbara och definierbara att de i praktiken ger utrymme för en allmänpolitisk bedömning av om en viss investering bör tillåtas eller ej.

Svenska bankföreningen konstaterar att promemorian inte innehåller någon utredning av utlandsinvesteringarnas betydelse för sysselsättning- en i Sverige. Föreningen framhåller att det finns material från en ame- rikansk undersökning som ger visst underlag för att bedöma sysselsätt- ningseffektcrna. Enligt denna undersökning har utlandsetableringarna haft betydande positiva effekter på sysselsättningen i USA — man räk- nar med ett nettotillskott på en halv miljon arbetstillfällen i hemlandet under 60-talet.

Vid en jämförelse med svenska förhållanden (källa: Industrins utred- ningsinstitut) har antalet anställda i de producerande utlandsbolagen ökat med inte mindre än 25 €o eller nästan 35 000 personer, medan in- dustrisysselsättningen i Sverige minskat med 2 %. Föreningen anser- det också viktigt att notera, att de svenska företag som har produktion utomlands samtidigt växer snabbt i Sverige. Det är alltså dessa företag som bidrar till att hålla verksamheten uppe i Sverige.

För belysning av frågan är enligt bankföreningen också försäljnings- utvccklingen i Sverige och på exportmarknaden av intresse. Under åren 1965—1970 ökade årligen i 200 av de svenska storföretagen ——- bland vilka de viktigaste utlandsetablerade företagen ingår —— i löpande pri- ser försäljningen utomlands med över 12 % om året medan hemma- marknadsexpansionen begränsades till 7,5 %. Det är framför allt ut- landsverksamheten som bidragit till företagens totala expansion.

Tillgängliga uppgifter visar sålunda att internationell integration av svenska företag snarast främjar sysselsättningen i Sverige, varför någon ytterligare myndighetskontroll från denna utgångspunkt inte är erfor- derlig.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1974: 89 . 40

Även när det gäller forsknings- och utvecklingsarbete finns olika skäl - för utlandsetablering. För företag med avancerad teknologi kan det vara nödvändigt att förlägga forskningsarbete nära ett internationellt- forskningscentrum av betydelse för företagets verksamhet. På så sätt kan det svenska företaget bättre tillgodogöra sig internationell know- how än om företagets forskare skulle bedriva sin verksamhet långt borta från utvecklingens centrum. I . . .

För ett konstruktivt industriellt forsknings- och utvecklingsarbete krävs ett nära samarbete mellan forsknings- och utvecklings-, produk- tions- och marknadsföringsfunktionerna inom ett företag. Även för forskningsarbetet är närhet till kunderna ofta av betydelse. Detta ar- bete kan inte isoleras från övrig verksamhet inom företaget. För att tillgodose utlandsmarknadens speciella krav kan därför även utveck- lingsarbete behöva förläggas till produktionsenheter utomlands.

Det är, framhåller bankföreningen, viktigt för svenska företag att ha tillgång till kvalificerade svenska forskare men det kan också vara nöd-_ vändigt för företaget _ särskilt om det är verksamt på områden där svensk forskningstradition saknas — att till sig kunna knyta utländska forskare. För vissa företag är själva volymen på deras verksamhet så- dan att tillgång till utländska forskare är nödvändig. Med hänsyn till den internationella löne— och skattestrukturen är det ofta mycket svårt att rekrytera utländska forskare till verksamhet i Sverige. Därför kan etablerandet av forskningsanläggningar utomlands vara nödvändiga.

Den teknologiska utvecklingen bygger i hög grad på forskares inter- nationella rörlighet och utbytet av erfarenheter mellan forskare från olika länder. Mot bakgrund härav måste företagen kunna förlägga sitt forskningsarbete till de platser där sådan samverkan bäst kan uppnås. Att strypa denna rörlighet är att hämma den teknologiska utvecklingen i Sverige, anser bankföreningen.

Industriellt forskningsarbete är inget självändamål utan syftet är att forskningsresultat skall nyttiggöras i företagets produktion. Om ett före- tag skapat kanaler genom vilka det effektivt kan utnyttja internationellt kunnande, förbättras möjligheterna att föra ny teknologi vidare till pro- duktionsledet. Därigenom och genom en allmänt höjd teknisk nivå kan internationellt bedriven industriell forskning tillföra landet kunnande som det eljest inte skulle ha fått del av. Det resonemang som förs i promemorian kan medföra betydande skadeverkningar för svenska in- tressen och måste, anser bankföreningen, avvisas.

Svenska sparbanksföreningen finner att den nuvarande lydelsen av- 1 % valutalagen tillfredsställande — och.på ett i förhållande till den föreslagna förändringen riktigare sätt —- speglar den relevanta ansvars- fördelningen mellan ekonomisk-politiska instrument på skilda nivåer och av olika karaktär. Föreningen anser mot bakgrund härav att till- räckliga skäl för en ändring av 1 % valutalagen inte föreligger och av- styrker därför förslaget.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1974: 89 41

SA CO framhåller att de skäl som åberopas för den utvidgade pröv- ningen enligt organisationens mening är ofullständigt behandlade. Så-' lunda. bör bl.a. utlandsinvesteringarnas positiva. effekter för-sysselsätt- ningen och industrin i Sverige på sikt ytterligare utredas; Inte heller har en utvidgad prövning av utlandsinvesteringarna i förhållande till S_ve- riges internationella åtaganden utretts tillfredsställande. Även- om det från fackliga utgångspunkter är av-intresse att beakta de sysselsättnings- och industripolitiska aspekterna på utlandsinvesteringarna, bör under- laget för sådana bedömningar vara allsidigt belyst. SACO hemställer därför att frågan i nämnda avseenden ytterligare utreds och blir före— mål för ny remissbehandling. . . .

SHIO finner ej att de i promemorian anförda skälen är tillräckligt starka för att motivera en förändring av reglerna i den riktning som föreslås. De två exempel som främst anförs i promemorian gäller loka- lisering av produktion till länder med extremt låga produktionskostna- der och lokalisering av företags forsknings- och utvecklingsenheter utomlands. Vad beträffar fallet med extremt låga produktionskostnader förefaller det från svensk samhällsekonomisk utgångspunkt sett som ett långsiktigt intresse att svenska företag producerar varor på de stäl- len där produktionen ställer sig ekonomiskt mest fördelaktig. Att pro— ducera en vara i Sverige _till avsevärt högre kostnader än vad som är. möjligt i utlandet innebär att den internationella arbetsfördelningens möjligheter inte utnyttjas. Det anförda exemplet bör således enligt SHIO:s mening inte vara ett motiv för att avstyrka en investering utom- lands. Inte heller bör lokalisering av forsknings- eller utvecklingsenheter utomlands vara ett motiv att avstyrka valutaöverföring, i den mån forsk- ningsarbetet kan utföras effektivare utomlands. Mot bakgrund av det anförda avstyrker organisationen att promemorian blir föremål för vi- dare åtgärder.

Olika synpunkter anförs på frågan om vilka faktorer som särskilt bör beaktas i samband med den föreslagna samhällsekonomiska prövningen. . NO finner sålunda — i likhet med vad som föreslås i promemorian _ att hänsyn bör tas till en utlandsetablerings långsiktiga effekter på sys- selsättning och industriell struktur vid bedömningen av ett tillstånds- ärende. Oftast torde emellertid de mer kortsiktiga effekterna av en ut- landsinvestering vara de mest påtagliga. Däremot kan det vara svårt att annat än översiktligt och med osäkerhet ange vilka effekter som kan uppkomma på lång sikt. Det kan inte uteslutas att åtskilliga svenska direktinvesteringar, som på lång sikt visat sig framgångsrika och skapat sysselsättning i svenska anläggningar, på kort sikt haft ingen eller t. o. m. viss negativ effekt på sysselsättningen i landet. Det skulle därför, anser NO, ha varit värdefullt, om man i promemorian närmare diskuterat hur utvärderingen av de mer långsiktiga effekterna av en tillämnad investe- ring avses genomföras. Mot bakgrund av svårigheterna att bedöma de

• Sida 42
•  Original

Prop. 1974: 89 42

långsiktiga effekterna och avsaknaden av kriterier härför" kommer san— nolikt de uppgifter det enskilda företaget lämnar om effekterna av en ' avsedd investering att spela en betydande roll vid prövningen av in- vesteringen. Det finns därför risk för att investeringar med likartade- konsekvenser bedöms olika, så att en viss investering godkänns, medan en begäran om en liknande investering avslås. Härigenom kan konkur- rensförhållandena mellan olika svenska företag komma att påverkas.

Industriverket anser — som framgår av den tidigare redovisningen av verkets yttrande — att det är mycket svårt att, vid prövning av en etablering av produktionsverksamheten utomlands, bedöma de lång- siktiga effekterna på industrins struktur och på sysselsättningen av en enskild sådan investering. Det är enligt verkets uppfattning viktigt att myndigheterna i förväg får information om en planerad utlandsinves- tering så att de i fall, då så anses erforderligt, kan söka påverka före- tagets lokaliseringsplaner.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att svenska företags ökande internationalisering och de därmed expanderande utlandsinvesteringarna på längre sikt är av stor betydelse för den svenska samhällsekonomin. Den prövning av de svenska direktinvesteringarna utomlands som före— slås i promemorian måste således ske med- försiktighet och utifrån ett långsiktigt perspektiv. Kortsiktiga negativa konsekvenser för t.ex. sys— selsättning kan vara oundvikliga för att på längre sikt stärka det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Det är enligt länsstyrelsen angeläget att vid den föreslagna prövningen väga de företagsekonomiska fördelar en utlandsinvestering kan erbjuda mot alla eventuella negativa samhällsekonomiska konsekvenser. Prövningen av direktinvesteringar i utlandet bör därför, som utredningen föreslår, även ha till syfte att utröna, i vad mån det tillståndssökande företaget övervägt alternativa lokaliseringsorter inom landet. Offentliga organ bör kunna vara det tillståndssökande företaget behjälpligt i de utredningar sådana över— väganden kan kräva.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det vore av värde för regional- politiken, om länsstyrelsen i det eller de län där sökandeföretaget har sin verksamhet i Sverige kunde höras i fråga om motsvarande investe- ringsmöjligheter på ”hemorten”. Länsstyrelsen hemställer att en sådan möjlighet beaktas i vissa ärenden. Länsstyrelsen vill däremot inte före— slå att detta förfarande görs till regel. Det är nämligen av yttersta vikt att en utvidgad prövning av valutautförsel för investeringar inte tillåts att samtidigt bli för byråkratisk eller så omständlig att goda investe- ringsmöjligheter går förlorade.

Även KF fäster vikt vid att det långsiktiga perspektivet anläggs vid bedömningen av de svenska utlandsinvesteringarna. Hänsynstaganden till sysselsättningseffckter på enbart kort sikt kan bli missledande och negativt inverka på utvecklingen mot en önskvärd industriell struktur.

• Sida 43
•  Original

Pmp. 1974: 89 43

LO anser att bedömningen vid den långsiktiga svenska näringsutveck- lingen måste ytterst baseras på en sammanhållen och accepterad upp- fattning om den ekonomiska utvecklingen och näringspolitiken, som skall bidra till att realisera den mest önskvärda trenden. En sådan plan bör givetvis vara specificerad bransch- och regionvis. Prövningen vid investeringstillfället av en investering i utlandet har bara ett indirekt samband med investeringsutvecklingen på längre sikt i Sverige. Om man vill verksamt påverka den senare, krävs direkta företagsinitiativ be- träffande produktutveckling och marknadsföring samt stödjande åtgär- der, t. ex. i kapitalhänseende. När man konstaterar en utarmning på längre sikt beträffande teknologin, mångsidigheten och sysselsättnings- basen på grund av otillräckliga initiativ i privat näringsliv, anser LO det nödvändigt att man sätter in kompletterande åtgärder bl. a. i form av utvidgat direkt statligt företagande. Det bör dock vara möjligt att be- döma, om ett utlandsinvesteringsprojekt direkt strider mot givna sam- hällsekonomiska intressen och mål, och den föreslagna direktinveste- ringsprövningen är därför ett kompletterande hjälpmedel.

LO anser för sin del att en kontinuerlig övervakning genom insyn och förstärkta uppgiftsskyldigheter för att belysa eventuell konflikt med vis- sa intressen är en nödvändighet. Detta berör bara delvis prövningarna vid valutautförseln utan mer 'den fortlöpande bevakningen av de in- ternationella företagens verksamhet. Slutsatsen är enligt LO att vissa klart ställda informationskrav föreligger, varav en del bör ställas redan i samband med ansökan om valutautförseln för direktinvestering. De områden som LO anser bör täckas på det sättet är förekomst av kartell- . avtal med andra företag, andra samarbetsavtal, typ av pris- och produkt- politik som förutses för den utländska verksamheten, planer beträffande förädling och marknadsföring i fråga om råvaruutvinning som planeras samt utfästelse om publicering enligt allmänna svenska regler av årsredo- visning angående det utländska dotterföretaget. När det gäller den långsiktiga utvecklingen kan det enligt LO:s uppfattning vara svårt för företaget självt att bedöma vad den mest sannolika alternativa utveck- lingen skulle bli (vid avslag på ansökan). Även om man är rätt säker på saken, torde det ibland finnas starka skäl för företaget att inte ange ett klart alternativ. Anvisningarna för ansökan bör innefatta ett åläggan- de för företaget att ange vilket handlingsaltcrnativ man har. Det faller under alla omständigheter på valutastyrelsen själv att bedöma vad man anser är det mest sannolika alternativet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) uttrycker liknande synpunkter som LO. Båda dessa remissinstanser anser vidare att bland de synpunkter som bör be- aktas vid prövningen av utländska direktinvesteringar är effekterna av resp. investering på värdlandets ekonomi. Utförlig information därom krävs i varje särskilt fall. I likhet med LO förordar länsstyrelsen att företagen i samband med ansökan bör utfästa sig att i Sverige publi-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1974: 89 44

cera årsredovisningar angående 'det utländska dotterbolaget enligt i Sverige gällande redovisningsregler samt meddela av dotterbolaget träf- fade kartell- och andra samarbetsavtal till svensk myndighet.

SAF delar den i promemorian uttalade uppfattningen att antalet for- mella avslag vid behandlingen av tillståndsärendena sannolikt blir myc- ket lågt. De maktbefogenheter lagändringen erbjuder bör ses i kom- bination med de ekonomiska resurser "och befogenheter i övrigt som står till en svensk regerings förfogande. I den nya situationen kan man utgå från att planerade investeringar som den svenska regeringen av po- litiska skäl bedömer mindre önskvärda över huvud aldrig når fram till formellt avslag. .

Den omedelbara effekten av lagändringen kan därför väntas bli att alla ansökningar om utlandsinvesteringar i princip blir en förhandlings- fråga mellan den svenska regeringen, företrädd av de tre närmast bc- rörda departementen samt berörda företag. Utfallet av prövningen blir beroende av ett flertal omständigheter, t.ex. regeringens benägenhet-i det enskilda fallet att bevilja särskilda förmåner för en viss investering i Sverige i stället för en planerad investering idet andra landet.

SAF erinrar om att det i promemorian påpekas särskilt att det är ”en väsentlig uppgift” för den tillståndsgivande myndigheten. att skapa ”rimlig säkerhet” för att ”tillfredsställande” repatriering sker till Sverige av de vinster som svenska dotterföretag gör i andra länder. Sammanta- gct med de nya kriterierna innebär detta, framhåller SAF, att-det hä- danefter skulle krävas en allsidig och noggrann politisk prövning med' utgångspunkt från exklusivt svenska intressen även för att ett" svenskt företag skall få reinvestera i ett annat land de vinster som dess svenska dotterföretag där redan gjort. För att säkerställa att svenska företag i sin utlandsverksamhet underställer de svenska myndigheterna varje "pla- nerad investering för beslut aviseras i promemorian bl. a. utnyttjandet av repatrieringsklausuler i samband med tillståndsgivningen. Även andra möjligheter kan aktualiseras inom ramen för planerad svensk lagstiftning som berör investeringar i utlandet.

Svenska bankföreningen framhåller att, när det gäller bedömningen" ' av utlandsinvesteringars inverkan på sysselsättningen i Sverige, det är av ' stor vikt att man inte anlägger ett kortsiktigt perspektiv. På kort sikt kan det i vissa fall te sig som om en utlandsinvestering medför att man förlägger sysselsättningstillfällen utomlands som annars kunde ha före- kommit i Sverige. I ett längre perspektiv är emellertid detta oftast en felsyn, eftersom utlandsinvesteringen kan vara en nödvändig förutsätt- ning för att företaget på lång sikt skall kunna överleva i Sverige eller öka sysselsättningen där. Att kvantifiera sysselsättningseffekterna är visserligen betydligt svårare i långt perspektiv än i kort, men detta fak- tum får inte leda till att det kortsiktiga synsättet blir avgörande, vilket är risken med promemorians förslag.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1974: 89 - 45

När det gäller förslagets förenlighet med svenska internationella åta- ganden har skilda synpunkter redovisats under remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser delar'eller lämnar utan erinran den i prome- morian anförda meningen att förslaget inte strider mot sådana för- pliktelser från svensk sida. Kommerskollegium finner det uppenbart, att avsteg måste kunna göras från ett- lands liberaliseringsåtaganden, när väsentliga nationella intressen påkallar detta. Detta erkänns i de olika internationella avtal Sverige ingått på det ekonomiska och handelspo- litiska området. Kollegiet finner —- som. framgår av vad tidigare anförts — rimligt att förutse att sysselsättningspolitiska strävanden kan läggas till grund för avsteg från Sveriges liberaliseringsåtag'ande i OECD. Kollegiet finner emellertid, att OECD:s kapitalliberaliseringsstadga läg- ger bestämda hinder i vägen för en extensiv tolkning av begreppet sys— selsättningspolitiska strävanden vid tillämpning av valutalagen. Om det skall vara möjligt att- åberopa den s.k. andra OECD-anmärkningen, måste det vara fråga om fall av betydande storleksordning eller räck- vidd. Härtill kommer, att ett avslag på ansökan om valutatillstånd i sådana fall knappast kan vara tillräckligt för att säkraatt investeringen i stället skall äga rum i Sverige. Det är" med andra ord inte sannolikt ' att samhället enbart genom att vägra valutatillstånd skulle kunna säkra . fortsatt sysselsättning i Sverige. För att företaget i fråga skall gå in för alternativet att investera i produktiOn .i Sverige," krävs sannolikt något ytterligare incitament, t. ex. samhälleligt stöd eller ett vidare samhälle- ligt engagemang. ' '

Riksbanksfullmäklige (majoriteten) instämmer'i-bedömningen-i pro- memorian att förslagen överensstämmer" med Sveriges internationella åtaganden. Tillämpning av den s.k. andra anmärkningen till kapital- liberaliscringsstadgans förpliktelser avseende direkta investeringar ut- gör den grund som står tillbuds för en permanent restriktiv prövning" i förslagens anda, när betalningsskäl ej föreligger. Häri ligger en be- ' gränsning i omfattningen och effekten av det utvidgade prövningsför- farandet. ' ' ' '

Med hänvisning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadgas formulering ' utgår KF från att cndastsådana investeringar, -vars verkningar är utom- ordentligt skadliga för den svenskasamhällsekonomin, kan bli föremål ' för ingripanden. Undantag från denna regel bör endast ske i tider med betalningsbalanssvårigheter. Detta synsätt är särskilt viktigt för ett litet land som Sverige, vilket är beroende av en väl fungerande utrikeshan- del och goda internationella förhållanden.

LO stöder den tolkningen som framförs i promemorian att den s.k. andra anmärkningen kan åberopas för att i valutastyrelsen genomföra en prövning från samhällsekonomiska utgångspunkter. däribland hän- syn till den långsiktiga inverkan på teknik, sysselsättning och närings- struktur. LO påpekar i detta sammanhang att utvecklingen både i Sve-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1974: 89 46

rige och utomlands medför förändringar som gör att åtagandena i kapi- talliberaliseringsstadgan kan behöva omprövas. 'Det synes dock inte vara skäl att med hänsyn till den nu föreslagna utvidgade prövningen av direktinvesteringar göra en sådan omprövning. LO anser det självklart att tillämpning av OECD:s egna konventioner och rekommendationer inte skall tolkas som brott mot kapitalliberaliseringskoden. Även TCO anser att möjlighet till omprövning av kapital]iberaliseringsstadgan bör finnas, om de möjligheter till inskränkningar som stadgan ger, skulle visa sig otillräckliga. De stora och snabba strukturförändringar i världs- ekonomin som ägt rum sedan OECD:s olika koder antogs motiverar enligt TCO en översyn såväl av dessa koders utformning som av Sve- riges olika åtaganden härvidlag.

En minoritet i riksbanksfullmäktige (ledamöterna Hernelius och Net- telbrandt) anser att promemorian inte analyserar, huruvida förslaget överensstämmer med OECD:s kapitalliberaliseringsstadga och vilka motåtgärder andra OECD-länder kan komma att vidta mot Sverige på grund av eventuellt brott mot denna stadga. Utan sådana analyser är det enligt minoritetens mening omöjligt att ta ställning till de princi- piellt viktiga förändringar som förslaget innebär. Detta särskilt som det kan få genomgripande konsekvenser och trots detta inte blivit före— mål för utredning mcd parlamentariskt inslag.

SAF anför att promemorian lämnar en ofullständig redovisning av grunderna för nuvarande prövning. Under hänsyftning på valutalagen åberopas i flera sammanhang att prövningen av utlandsinvesteringarna f. n. är ”begränsad” till en penningpolitisk bedömning. Denna bedöm- ning framställs som ett i det närmaste permanent inslag i den svenska valutapolitiken. Inget nämns om t. ex. den tidsmässiga maximering som gäller för utnyttjande av artikel 7 e i OECD:s kapitalliberaliseringsstad- ga eller att Sverige redan till bristningsgränsen utnyttjat denna undan- tagsklausul. Dessa informationer om grunderna för den nuvarande till- ståndsgivningen är givetvis mycket viktiga för att kunna bedöma för- slaget och borde därför klart ha redovisats för remissinstanserna, all- mänheten och Sveriges riksdag. Om promemorians beskrivning därjämte kan tolkas som ett uttryck för regeringens avsikt att låta det temporära undantaget permanentas för Sveriges del, är detta ett viktigt politiskt beslut som ävenledes borde ha redovisats i promemorian.

SAF framhåller att i promemorian föreslås betydligt större och all- varligare ingrepp i Sveriges internationella åtaganden än vad som va- rit möjligt inom ramen för artikel 7 c. I de föreslagna nya bestämmel- serna har kriterierna för beviljande av utlandsinvesteringar vidgats från enbart penningpolitiska till att även avse Sveriges ”industri- och syssel- sättningspolitiska strävanden”.

Promemorians författare är uppenbart medvetna om svårigheterna att förena dessa nya villkor med Sveriges skyldighet enligt OECD:s kapital-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1974: 89 47

liberaliseringskod att ”bevilja varje begäran om att få besluta och ge- nomföra affärsöverenskommelser och transfereringar” som avser direk- ta investeringar i utlandet. Som grund för de nya villkor som nu före- slås åberopas kapitalstadgans undantagsbestämmelse (lista A I anm. 2) att ett land kan göra undantag i enskilda fall, om en viss bestämd af- färsövercnskommelse eller transferering på grund av det mycket stora beloppet eller av andra skäl skulle ha exceptionellt skadliga (”ex- ceptionally detrimental”) effekter på landets intreSSen. Det är en un- dantagsbestämmelse, avsedd för enskilda exceptionella situationer och inte för en generell prövning av investeringar i utlandet efter kriterier som inte är klart bundna till dessa exceptionella situationer.

Svenska bankföreningen understryker att i OECD:s kapitalliberali- seringsstadga uppställts mycket stränga rekvisit för att undantagsregeln skall få åberopas. Det räcker inte med att en allmänt negativ effekt skall inträda, utan det fordras utomordentligt skadlig verkan för att en kapitalöverföring för direktinvestering inte skall vara tillåten. Den in- hemska lagstiftningen bör vara så utformad att direkt tillämplig svensk lag hindrar överträdelser av OECD-stadgan. Den föreslagna ändringen i 1 & valutalagen har inte utformats så att den begränsning som ligger i kriteriet ”utomordentligt skadlig verkan” kommit till uttryck.

Ett litet land som Sverige kan, framhålls det i remissyttrandet, inte genom utrikes- eller handelspolitiska maktmedel bestämma tolkningen av internationella överenskommelser utan är hänvisat till en huvudsak- ligen rättslig argumentering. Med denna utgångspunkt bör Sverige und- vika att tunna ut innebörden av de rekvisit som uppställts för tillämp- ning av kapitalliberaliseringskodens undantagsbestämmelser. Åtskilliga tendenser i världsekonomin pekar på att de protektionistiska krafterna får ett ökat inflytande. För ett litet, högt industrialiserat land som Sve- rige med en mycket stor utrikeshandel är det angeläget att motverka en sådan utveckling. Sverige har också ett direkt intresse av att ut- ländska företags sysselsättningsskapande investeringar i Sverige inte hindras genom restriktioner i företagets hemland.

Några remissinstanser tar särskilt upp de konsekvenser som ett ge- nomförande av promemorieförslagct skulle kunna tänkas få med hän- syn till risken för motåtgärder från andra länder m.m. Bland dem som anfört kritiska synpunkter i dessa avseenden är NO, som anser att man inte kan bortse från att vissa risker finns för motåtgärder och andra negativa reaktioner. Detta skulle kunna få inte önskvärda effekter bl. a. för sysselsättningen i Sverige. Risken härför bör enligt NO ses inte minst mot bakgrund av att tillämpningen av det föreslagna gransknings— förfarandet kan komma att strida mot den av Sverige biträdda OECD- stadgan om liberalisering av kapitalrörelser.

SAF erinrar om att Sverige i förhållande till sin folkmängd har större utländska investeringar än något annat land. I många länder är de

• Sida 48
•  Original

Prop. 1974: 89 -- 48

svenska investeringarna var för sig eller tillsammantagna av stor be- tydelse för sysselsättning, industristruktur'och ekonomi. Regeringarna i sådana länder kan väntas reagera mot att företag, verksamma inom de'- ras resp. område, i fråga om fortsatt existens-och sysselsättning skall vara beroende av de diskretionära politiska bedömningar som den svenska regeringen i varje enskilt fall' kommer att göra från exklusivt svenska nationella intressen. En sådan utländsk'politisk styrning kan också medföra misstankar att den utländska regeringen —'i detta fall" den svenska — i sitt handlande kan ha påverkats av t. ex. utrikespoli- tiska opinioner eller bedömningar. Den nya lagstiftningenrkan således få konsekvenser som i andra länder, där svenska företag är verksamma, ' skulle uppfattas som ett intrång i den egna nationella steräniteten.

SAF anför också att andra länder kan tänkas göra motdrag föratt undanröja följdverkningar av den nya svenska'lagstiftningen eller vidta andra åtgärder för att inte ensidigt drabbas. Ett närliggande motdrag är att berörda utländska regeringar tar upp bilaterala förhandlingar med den svenska regeringen för att säkerställa investeringar vid företag verk- samma i dcras resp. länder. I synnerhet länder som har betydande in- vesteringar från Sverige kan i sådant fall i'förebyggand'e syfte dra in även handelspolitiken i förhandlingarna. En annan närliggande motåt- gård är skärpta importrestriktioner som tvingar svenska företag att pro- ducera fler komponenter i värdlandet, vilket kräver ökade investeringar" ' där och följaktligen också tvingar den Svenska regeringen att' medge sådana investeringar för att det svenska företaget skall kunna öVerleva. Länder där svenska företag har betydande verksamhet kan också införa bestämmelser som hindrar repatriering av 'vinster och därigenom före- bygger att där verksamma företag i sina investeringsbeslut blir'utläm- nade åt en politisk prövning i varje enskilt fall av den svenska rege- ringen. Nettocffekten i de ovan berörda fallen skulle med all sannolik- het bli en minskad sysselsättning i Sverige. ' "

Ännu allvarligare för svensk ekonomi och levnadsstandard är enligt SAF, om andra länder med stöd av likartad' lagstiftning skulle införa lika långt gående politiska styrmedel för utlandsinvesteringar som en- ligt det svenska förslaget. En mer omedelbar konsekvens för Sveriges vidkommande kan bli att svenska regeringen nödgas begära överlägg— ningar med utländska regeringar för att dessa inte skall vägra i' Sve- rige verksamma företag att investera och därigenom äventyra syssel- sättningen för de ca 100 000 anställda vid utlandsägda företag i_ Sve-_ rige. Den svenska regeringen kan inte' heller utgå från att samtliga ut- ländska regeringar skulle avstå från att ställa mer eller mindre uttalade villkor t. ex. av utrikespolitisk karaktär. Om beviljande av investerings- tillstånd i utlandet blir en angelägenhet för regeringarna, kan detta ut- vecklas till ett effektivare påtryckningsmedel än t.ex. uteblivna am- bassadörsutnämningar, anser SAF.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1974: 89 49

Den i promemorian hävdade ståndpunkten att inte f.n. införa ett formellt förbud mot investeringar i länder, där förtryck råder eller där den härskande regimen bedriver en enligt svenska värderingar djupt motbjudande politik, delas av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan, däribland industriverket, Svenska bankföreningen, KF, LO och T C 0.

Industriverket anser att den risk som är förenad med sådana investe- ringar och det tryck som regeringens och den allmänna opinionens inställning i dessa frågor utövar på företagen torde vara fullt tillräck- liga för att förhindra investeringar i sådana länder.

LO anför att man kan räkna med en bestämd avrådan-från den fackliga sidan till en utlandsinvestering som innebär att man kommer att medverka i ett system på värdlandets arbetsmarknad med rasdiskri- minering. Det är i sådana fall mest rimligt att företaget i sin strävan att täcka marknaden i fråga försöker sälja tillverkningsrättigheter och undviker eget direkt engagemang i landet i fråga.

TCO anser att statsmakterna borde överväga, om inte erhållande av tillstånd för kapitalexport kunde göras avhängigt av att erforderliga garantier erhålls från det ansökande företaget att i sin verksamhet utomlands respektera fackliga rättigheter och erbjuda arbetstagarna godtagbara sociala villkor och iaktta de principer och riktlinjer som an- tagits av ILO. I detta sammanhang föreslår TCO att frågan om an- tagna ILO-konventioners och -rekommendationers efterlevnad snarast görs till föremål för utredning på såväl det nationella som det interna- tionella planet.

SA [" anser att vetskapen om att den svenska regeringen har ett slut- giltigt och avgörande inflytande och ansvar för svcnska företags ut- landsinvesteringar knappast skulle kunna undgå att medföra att varje enskild utlandsinvestering kan komma att betraktas som ett led i rege- ringens inrikes- och utrikespolitik. Regeringen kan härigenom försättas i bcslutssituationer som får allvarliga konsekvenser för de svenska fö- retagens internationella konkurrensförmåga och för svensk ekonomi.

Man torde kunna utgå från att regeringen inte helt kommer att kunna bortse från inrikespolitiska opinioner som av olika skäl motsätter sig investeringar i vissa länder på grund av allmän ovilja mot regimen, på grund av utrikespolitiska överväganden eller på grund av kritik mot t.ex. begränsningar i fackliga rättigheter eller otillfredsställande arbetsvillkor. SAF anger flera exempel på länder, i vilka svenska investeringar skulle kunna bli föremål för kraftiga opinionsyttringar i Sverige.

Man får räkna med att utländska makter — med rätt eller orätt — kan komma att göra svenska regeringen ansvarig både för svenska in- vesteringar som genomförts i andra länder och för investeringar som svenska företag planerat men som inte kommit till stånd. En politise- ring av de svenska utlandsinvesteringarna kan också i övrigt skapa en-

4. Riksdagen 1974. ] saml. Nr 89

• Sida 50
•  Original

Prop. 1974: 89 50

ohållbar situation för de svenska företagen i de länder där de f.n. ar- betar. En tänkbar följd av det föreslagna systemet för prövning-av ut- landsinvesteringar är att den svenska regeringen dels blir nödsakad att dämpa sin nuvarande s.k. ”aktiva” utrikespolitik, dels i_ eget intresse aktivt måste motverka sådana opinionsströmningar som kan lägga hin- der i vägen för en rationell investeringspolitik i förhållande till utlandet. Trots detta finns det anledning befara att det nya prövningssystemet skulle medföra att Sveriges neutralitetspolitik kan komma att utsättas för påfrestningar. _

Förslaget om en utökning av valutastyrelsen med fyra ledamöter till- styrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Synpunkter anförs dock på hur ledamöterna skall rekryteras och vem som skall utse dem samt på möjligheterna att hänskjuta viktigare ärenden till Kungl. Maj:t. Önskemål om införande av besvärsmöjlighet till Kungl. Maj:t framförs också.

Kommerskollegium konstaterar att valutastyrelsen i sin nuvarande sammansättning upptar företrädare för bl. a.. näringslivet, dvs. arbets- givarparten. Kollegiet finner det naturligt att, oberoende av innehållet i det valutaärende som handläggs, arbetstagarparten ges lika represen- tation. Däremot anser kollegiet en utökad departementsrepresentation mindre lämplig. Bedöms det nödvändigt att förstärka valutastyrelsen med företrädare för statliga organ som svarar för sysselsättnings- resp. industrifrågor, synes dessa alltså böra hämtas från myndighetsplanet.

Arbetsnmrknadsstyrelsen anser det med hänsyn till prövningens art nödvändigt att valutastyrelsen tillförs sakkunskap genom företrädare för arbetsmarknads- och industripolitiken samt genom lika representationi valutastyrelsen av arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till att den förstnämnda parten redan får anses företrädd genom [. n. ingående representanter för bankväsende och näringsliv, innebär detta att valuta- styrelsen förstärks med motsvarande representationför de anställdas organisationer. Med tanke på de svårigheter som kan antas föreligga att klart avgränsa syftet med olika valutaöverföringar vill styrelsen för sin del ifrågasätta, om inte denna förstärkning av valutastyrelsen bör göras generell, utan begränsning till visst slag av valutaärenden. Industriver- ket anför delvis liknande synpunkter och tillstyrker sålunda förslaget att valutastyrelsen utökas med representanter för arbetstagarorganisa- tionerna och berörda myndigheter för att få en mera allsidig bedöm- ning av vilka ärenden, som skall rapporteras resp. underställas rege- ringen. Eftersom industri- och arbetsmarknadsdepartementen har un- derställda ämbetsverk —— industriverket och arbetsmarknadsstyrelsen — med uppgift att bevaka industri-och sysselsättningspolitiska frågor, bör dock enligt industriverkets uppfattning-dessa verk, snarare än departe- menten, vara representerade i valutastyrelsen. .

SACO, som tillstyrker den föreslagna utökningen av valutastyrelsen,

• Sida 51
•  Original

Prop. 1974: 89 51

hemställer om representation i styrelsen. TCO stöder förslaget men anser att de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna numerärt bör om- fatta lika många representanter från de anställdas organisationer som antalet företrädare för bankväsende och näringsliv.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) anmäler tveksamhet till den före- slagna ordningen för utseendet av de nya ledamöterna av valutastyrel- sen. 1 och för sig har det i sak begränsad betydelse, om dessa utses av Kungl. Maj:t eller av fullmäktige. Det förhållandet att riksbankens valutastyrelse sorterar under fullmäktige gör emellertid att man kan ifrågasätta, om inte fullmäktige borde utse två av de tilltänkta fyra nya ledamöterna som inte företräder Kungl. Maj:t. Det vore i så fall na- turligt, om fullmäktige utsåg även de tre ledamöter från den privata sektorn som traditionellt utsetts av Kungl. Maj:t. Därmed skulle Kungl. Maj:t komma att utse de tre ledamöter som företräder resp. departe- ment och fullmäktige övriga åtta.

SAF avstyrker bestämt det i promemorian föreslagna prövningssy- stemet och de härtill knutna nya prövningskriterierna. Valutastyrelsens prövning bör i överensstämmelse med Sveriges fördragsmässiga förplik— telser normalt endast omfatta en kontroll av att här berörda valuta— transaktioner har karaktären av direkta investeringar. I undantagsfall kan även en penningpolitisk bedömning temporärt bli aktuell. Därmed, konstaterar SAF, faller också de i promemorian anförda motiven för en utökning av valutastyrelsen med företrädare för industri— och ar— betsmarknadsdepartementen samt för löntagarorganisationerna.

Svenska bankföreningen anser att i promemorian inte tillräckligt be- aktats att de företagsekonomiska och de samhällsekonomiska intressena i största utsträckning sammanfaller i investeringsärenden av nu aktuellt slag. Om i enstaka undantagsfall ett företagsekonomiskt väl motiverat projekt skulle kunna ifrågasättas från samhällsekonomisk synpunkt, finns även utan den tänkta lagstiftningen utrymme för ett tillbörligt be- aktande av samhällsekonomiska intressen. Även utan särskild författ- ningsbestämmelse torde valutastyrelsen sålunda finna anledning att: till Kungl. Maj:t anmäla, om hos styrelsen anhängiggörs ett ärende om in— vestering i utlandet, där bifall från valutaregleringens synpunkt ifråga- kommer, men det kan ifrågasättas huruvida investeringen skulle med- föra utomordentligt skadlig verkan för landet. Härtill kommer att, med de former som redan har etablerats och fortlöpande utvecklas för ut- byte av information och samråd mellan näringslivet och samhället, in- vesteringar av den räckvidd och betydelse, varom här är fråga, regel- mässigt torde komma till diskussion mellan företagen och olika sam- hällsorgan på skilda stadier av ärendet.

Ledamoten av riksbanksfullmäktige, fm Nettelbrandt, har inte något att invända mot att valutastyrelsen utökas med två representanter för de fackliga organisationerna. En ökning av det fackliga inflytandet lokalt

• Sida 52
•  Original

Prop. 1974: 89 52

är emellertid den mest överlägsna vägen att påverka de industripolitiska målsättningarna. Samtidigt är det viktigt att den svenska regeringen i internationella sammanhang kräver insatser för begränsning och kon- troll av de multinationella bolagens makt.

Bankinspektionen tar upp frågan om besvärsmöjlighet och anmäler allvarliga betänkligheter med hänsyn till att i det framlagda förslaget till ändring av valutalagstiftningen möjlighet saknas för sökandepart att från riksbanksfullmäktige gå vidare till Kungl. Maj:t med talan mot beslut som fattats av valutastyrelsen (i dess utvidgadesammansättning). Inspektionen erinrar om att den redan beträffande gällande valutalag nyligen haft anledning att av betydelsefulla rättssäkerhetsskäl under— stödja ett från näringslivets sida framställt förslag om översyn av be- svärsordningen i valutaregleringsärenden. Denna framställning ter sig än mer beaktansvärd, om den föreslagna utvidgningen av valutastyrel- sens befogenheter upphöjs till lag, eftersom de ifrågavarande avgöran- dena kommer att gälla ytterst känsliga och sannolikt ofta även kon- troversiella frågor. Med hänsyn till att promemorian avser möjlighet till långtgående statliga ingrepp i företagens hittills självständiga sfär, finner inspektionen skälen för införande av normal besvärsrätt vara än starkare.

Även kommerskollegium finner skäl föreligga att under vissa om- ständigheter medge överprövningsmöjlighet hos Kungl. Maj:t. Prövning av svenska direktinvesteringar utomlands från, förutom penningpolitiska även syssclsättningspolitiska — och eventuellt industripolitiska — ut- gångspunkter, kräver enligt kollegiets uppfattning viss justering av den beslutsordning som gäller enligt valutalagen . Med beaktande av riks- banken tillkommande penningpolitiska uppgifter, bl.a. dess ansvar för valutareservens utveckling, saknas självfallet anledning att i de fall av- göranden kan träffas på exklusivt penningpolitiska grunder frångå nu gällande ordning enligt vilken riksbanken (valutastyrelsen och banko- fullmäktige) är enda beslutsinstans. Däremot talar enligt kollegiets me- ning vägande skäl mot att betrakta beslutsfattandet uteslutande som en riksbankens angelägenhet också i sådana fall då sysselsättningspolitiska — eller eventuellt industripolitiska — aspekter tillkommer.

Kollegiet anser sålunda att frågan, huruvida i ett konkret fall situa- tionen är sådan att den andra OECD-anmärkningen skall åberopas av sysselsättningsskäl, är av sådan principiell innebörd att den måste an- komma på Kungl. Maj:t att slutligt avgöra. Härtill kommer att inne- hållet i de eventuella statliga stödåtgärder vilka kan bli aktuella i ett dylikt sammanhang definitivt ej kan anses ligga inom riksbankens kom- petensområde att bestämma. Med hänsyn till det anförda förordar kol- legiet att valutalagens6 & kompletteras med föreskrift att ärenden rö- rande direkta investeringar utomlands där, av sysselsättningspolitiska skäl, valutatillstånd kan antas komma att negativt inverka på väsentliga

• Sida 53
•  Original

Prop. 1974: 89 53

svenska intressen, skall hänskjutas_ ti_l_l __K_un_gl_. _Ma_j: _t___fö_r_ avgörande.

Kollegiet framhåller i detta sammanhang att som främsta motiv för att år 1957 slopa den befintliga möjligheten till överprövning av valuta- ärenden hos Kungl. Maj:t, anfördes svårigheter att klart avgränsa det område inom valutavården där riksbankens kompetens var exklusiv till följd av grundlagens regler. Såvitt kollegiet kan förstå torde svårig— heter av detta slag inte vara förknippade med att från valutafrågorna i allmänhet frånskilja de investeringsärcnden där sysselsättningssyn- punkter gör sig gällande. Inte heller synes några konstitutionella skäl kunna anföras mot att till Kungl. Maj:t förlägga det slutliga avgörandet i sådana ärenden. Enligt kollegiets uppfattning bör valutastyrelsen, för- stärkt med representanter för arbetstagarna, på ett fullt tillfredsställan- de sätt utan ingående undersökning kunna avgöra, huruvida valutatill— ständsärende om direktinvestering utomlands bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Den sålunda utökade styrelsen bör alltså kunna be- döma, om tillstånd i sådant ärende från sysselsättningspolitisk syn- punkt kan tänkas få sådana utomordentligt negativa konsekvenser att man kan tala om att väsentliga nationella intressen berörs. Någon sär- skild utredning i det enskilda fallet utöver den valutastyrelsen och dess sekretariat normalt verkställer skulle sålunda med den uppläggning kollegiet förordar ej erfordras.

I/ztlusrrivcrket anser också att ärenden, som kan ha intresse från in— dustripolitisk och sysselsättningspolitisk synpunkt böi unde1ställas re—

geringe1__1__s prövning, som då, efter remissbehandling hos berörda myndig-

heter, kan besluta om avsteg från valutastyrelsens gällande instruktio- ner.

KF anser inte att bankofullmäktige är rätt besvärs- och överpröv- ningsinstans i ärenden om direktinvesteringar utomlands utan anser att den allsidigare bedömning,_ som utredningsförslaget syfta1_till, lättare

kommer till _stånd,__ om _Kungl. Maj. t utgör besvärs— _o_c__l_1_ overprovnmes- instans.

LO tillstyrker att bankofullmäktige liksom hittills bör vara besvärs- och överprövningsinstans i fråga om valutastyrelsens beslut. Vid an— sökningar om större direktinvesteringar, där bedömningen av projek- tets förenlighet med näringspolitiken är oviss, bör bankofullmäktige

dock _ha rätt att hänskjuta ärendet- till regeringen Länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län (majoriteten) uttrycker samma uppfattning som LO' 1 denna fråga.

Förslaget att fackliga intressen och synpunkter bör få komma till tals i ärenden rörande större investeringsprojekt berörs i några remissytt- randen. Indusrriverket delar promemorieförfattarnas uppfattning att frågan om de fackliga rättigheter och andra anställningsvillkor, som de svenska företagen tillämpar i utlandet, bör kunna få en tillräcklig be— vakning genom den insyn och det inflytande som löntagarna och deras

• Sida 54
•  Original

Prop. 1974: 89 54

organisationer får genom sin representation i företagsnämnder och sty- relser. Verket anser dock att det inte finns anledning att införa bestäm- melser om garantier beträffande de anställningsförhållanden, som svens- ka företag tillämpari utlandet. '

LO förordar att förslag föreläggs riksdagen att föregående samråd med fackföreningarna i företaget skall vara ett villkor för prövning av ärenden om svenska företags direktinvesteringar i utlandet. Fackför- eningsrörelsen ställer krav på ordentlig insyn för de anställda i före- tagens verksamhet och på samråd och planeringsmedverkan, innan vik- tigare beslut genomförs. I koncernföretag med verksamhet i flera länder behöver, till skillnad mot vad som hittills skett, de anställda informe- ras om verksamheten i alla delar av koncernen. I samråd med koncern— ledningen måste fackliga representanter från alla koncernenheter ha möjlighet att delta. LO avser att verka för att detta blir regel snarare än undantag när det gäller de svenska internationella storföretagen. I samband med företagslokalisering till andra länder kan det inträffa att en överföring sker av verksamhet till länder med slappare krav angåen- de arbetarskydd och åtgärder mot olika slags yrkesrisker. Om så är fallet, sker en-urholkning för ekonomiska syften av arbetsmiljöskyddet genom omlokalisering, något som bör motarbetas. LO yrkar därför att länderjämförelser görs inom en internationell koncern i detta hänseen- de. Då LO förutsätter att en ansökan till valutastyrelsen om direktin- vestering utomlands föregåtts av samråd med fackföreningarna i före- taget i Sverige och att därvid ingen klar avrådan till projektet komm-it från den fackliga sidan, räknar organisationen med att företaget i sam- manhanget också lagt fram sina planer beträffande arbetarskydd och arbetsmiljö.

Svenska bankföreningen uppmärksammar uttalandet i promemorian (sid. 12) att en positiv bedömning av en tilltänkt utlandsinvestering från fackligt håll i regel bör kunna underlätta och påskynda tillståndsgiv- ningen. Föreningen framhåller att den utgått från att myndigheterna enligt svensk förvaltningstradition skall handla med oväld och vid be- dömning av argument som tillförs ett ärende enbart beakta sakskäl och inte fästa avseende vid vem som har en viss uppfattning. Då det gäller de anställdas insyn och medinflytande skiljer sig en utlandsin— vestering i princip inte från andra investeringar. Företagsnämndsavtalens regler om information och samråd om för företaget och dess personal väsentliga frågor äger tillämpning även på detta område. Genom lagen om styrelscrepresentation har de anställda tillförsäkrats medinflytande även i investeringsärcndena.

TCO understryker vikten av att hänsyn tas till fackliga intressen och synpunkter. Löntagarnas representanter i företagen bör beredas möj- ligheter att framföra synpunkter och delta i diskussioner såväl i före— tagens styrelser som i företagsnämnderna beträffande planerade utlands-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1974: 89 55

etableringar liksom effekterna av dessa i olika avseenden. På sikt bör eftersträvas att ge löntagarna och deras organisationer ökad insyn i före- tagen och tillfälle att i olika företagsorgan utöva inflytande på den verk- samhet som företagen bedriver genom sina dotterbolag" 1 andra länder. De åtgärder som föreslås i promemorian är dock enligt TCO:s upp- fattning pa intet sätt tillräckliga för att komma till rätta med de pro- blem som internationaliseringsprocessen medför på olika områden.

I en del remissyttranden understryks vikten av att handläggningen av ärenden om utlandsinvesteringar sker smidigt och utan byråkratise- ring och tidsutdräkt. Bland de remissinstanser som ger uttryck åt så- dana synpunkter är kommerskollegium, länsstyrelserna i Malmöhus och Götebm-gs och Bohus län (majoriteten) och KF. .

Även riks-banksfullmiiktige (majoriteten) understryker vikten av att. behandlingen av ansökningarna i investeringsärcndena också i fortsätt- ningen sker med tillbörlig omsorg och snabbhet. Inte minst med hän- syn till utvidgningen av den krets som äger delta i investeringsärende- nas behandling måste behovet av skyndsam handläggning ägnas upp- märksamhet. Valutaregleringen har hittills i hög grad kännetecknats av strävan att tillmötesgå sökandenas' önskemål om snabba—besked i in- vesteringsärenden. Någon ändring härvidlag bör det självfallet inte bli tal om. Företagen bör som hittills, anför fullmäktige, kunna räkna med att myndigheten behandlar inkomna ansökningar utan tidsutdräkt och inom en tidrymd som ej äventyrar en godtagbar investering.

SAF anser att svenska företag, som ingår i samarbetsprojekt av olika slag, skulle försättas i en ohållbar situation, om de ständigt nödgades reservera sig för en omfattande, utdragen och oviss prövning av svenska offentliga organ, vars enda kriterier är en allmänpolitisk bedömning av projektets värde från exklusivt svenska utgångspunkter. Man kan också utgå från att övriga partners i projektet av sekretesskäl inte gärna till- låter att det svenska företaget på det sätt promemorian förutsätter över- lämnar ett mycket allsidigt beslutsunderlag, i synnerhet om detta besluts- underlag kan bli föremål'för förhandlingar mellan det svenska före— taget och den svenska regeringen om alternativa investeringar. Svenska företag skulle av samma skäl bli svårt handikappade även när det gäl- ler att ta upp förhandlingar med utländska" företag om helt nya sam- arbetsprojekt där två eller fler partners sammanför sina resp. resurser och specialkunskaper. '

Även i sin planering av utlandsinvesteringar helt i egen regi skulle svenska företag bli starkt hämmade av den byråkratisering och för- dröjning av beslutsprocessen samt av de svårigheter att förutse utgång- en som blir en oundviklig följd av förslaget. Det gäller t. ex., om de stora internationellt verksamma svenska företagen vid varje investering i utlandet måste förhandla med arbetsmarknads- och industrideparte- menten om alternativa eller kompletterande investeringar.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1974: 89 56

3.3 Departementschefen

De svenska företagens investeringar utomlands har ökat kraftigt un- der senare år. I en inom industridepartementet upprättad promemoria (Ds I 1974: 2) framhålls att enligt en undersökning, gjord av Industrins Utredningsinstitut, ökade under perioden 1965—1970 antalet syssel- satta i svenska producerande dotterbolag utomlands med 6 %. Under samma period minskade det totala antalet sysselsatta i svensk industri i Sverige med 2 %. De totala tillgångarna har samtidigt ökat från 8 till drygt 15 miljarder kronor, alltså nästan en fördubbling. Av det anförda kan dras slutsatsen att den svenska industrin under nämnda period ex- panderat snabbare i utlandet än i Sverige. Detta gäller vid en jäm- ' förelse både med de utlandsinvesterande koncernernas tillväxt i Sverige och med hela den svenska industrins expansion. I promemorian fram- hålls också att såväl investeringar som sysselsättning i utlandsägda svenska företag uppgått till ca 20 % av totala investeringar resp. totalt antal sysselsatta inom industrin i Sverige. Svensk industri är härigenom mer internationaliserad än flertalet andra länders.

I det föregående (avsnitt 2) har ingående redovisats de bestämmelser och den praxis som bl. a. gäller i fråga om rätt för svenska företag att föra ut medel ur landet för investering utomlands. Enligt valutalagen ankommer det sålunda på riksbankens valutastyrelse att pröva ansök- ningar om tillstånd till sådana investeringar. Tillståndsgivningen, räk- nat i miljoner kronor, var störst under åren 1969 (1 696 milj. kr.) och 1972 (1 903 milj. kr.).

Av betalningsbalansmässiga skäl införde Sverige år 1969 restriktioner för bl. a. direkta investeringar i utlandet. Restriktionerna innebar att tillstånd till utförsel av kapital ur Sverige lämnades, om investeringen bedömdes ha exportfrämjande eller valutabesparande effekt eller avsåg land som är huvudmottagare av svenskt bistånd. I vissa fall föreskrevs att finansiering av investeringen fick ske genom utländsk upplåning. En uppmjukning av tillståndsgivningen har skett allteftersom betalnings- balansen förbättrats.

De bedömningar, som valutastyrelsen gör av svenska företags ansök— ningar om tillstånd till investeringar utomlands, är formellt begränsade till en prövning av att de planerade investeringarna står i överensstäm- melse med den här i landet förda penningpolitiken. Bedömningarna av dessa enskilda valutaärenden skall ses mot bakgrund av valutalagens bestämmelser om valutareglering som får upprätthållas då det ”prövas erforderligt för uppnående av det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet”. Även om bedömningarna av de enskilda investeringsansökningarna rent formellt är begränsade till penningpo- litiska värderingar, har i praktiken vissasamhällsekonomiska pröv- ningar skett inom ramen för den penningpolitiska bedömningen. Det har

• Sida 57
•  Original

Prop. 1974: 89 ' 57

sålunda förekommit att valutastyrelsen vid bedömningen av vissa pro- jekt beaktat effekterna på sysselsättningen i Sverige.

De investeringar som ett företag gör förestavas så gott som alltid av en företagsekonomiskt motiverad önskan att nå så stor lönsamhet som möjligt. Det är naturligt att företaget, när det står i överensstämmelse med företagets målinriktning, söker fördela investeringarna mellan hem- landet och utländsk marknad. Det är därvid inte alltid säkert att den företagsekonomiska bedömningen leder till positiva effekter på syssel- sättning och produktionsstruktur i hemlandet. Som anförs i promemo— rian kan i stället sådana negativa effekter uppkomma att tveksamhet uppstår om investeringarnas samhällsekonomiska berättigande. Som exempel nämns i promemorian att utlokalisering av ett företags forsk- nings- och utvecklingsarbete till annat land på sikt kan få negativa effekter inom Sverige med avseende på industrins utvecklingsmöjlig— hcter och därmed på sysselsättningen. Ett annat exempel som anförs i promemorian är att ett företag förlägger tillverkning till länder med ex- tremt låga produktionskostnader i stället för att fortsätta att producera i Sverige mot något lägre lönsamhetskrav. Enligt promemorian bör ut- rymme därför finnas att, när företagen avser att göra utlandsinveste- ringar, bedöma effekterna i Sverige på sysselsättningen, industristruktu- ren och den regionala balansen. I promemorian föreslås på grund av det anförda att även industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter skall beaktas vid valutastyrelsens penningpolitiska prövning av till- ståndsansökningarna och att valutalagen ändras i överensstämmelse härmed. '

Förslaget i nu berörda delar tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett flertal remissinstanser, medan en del avstyrker förslaget eller anför avvikande mening beträffande vissa av förslagets huvudpunktcr. En majoritet i riksbanksfullmäktige framhåller att valutalagen i sin nuvaran- de utformning inte utgör en tillfredsställande grundval för en tillstånds- prövning också från industri- och sysselsättningspolitiska utgångspunk- ter, åtminstone inte i ett betalningsbalansmässigt jämviktsläge. En till— fredsställande behandling av tillståndsansökningar rörande utlandsinves- teringar måste enligt fullmäktige rimligen innesluta ett beaktande av des- sas samhällsekonomiska verkningar i moderlandet. Enligt fullmäktige ger förslagen i promemorian underlag för ett hänsynstagande till ut- landsinvesteringarnas återverkningar på det svenska näringslivet även i normala lägen med tillfredsställande betalningsjämvikt. KF och TCO an- för liknande synpunkter och framhåller att en viktig utgångspunkt vid den föreslagna vidgade bedömningen av investeringsansökningarna är att prövningen sker med sikte på att bevara eller förstärka den svenska in- dustrins internationella konkurrenskraft under beaktande av den svens- ka ekonomiska politikens mål. Erinringar mot förslaget framförs emel- lertid också, främst från näringslivshåll. SAF och Svenska bankförening-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1974: 89 . 58

en anser sålunda att den föreslagna utvidgade prövningen skulle leda till negativa effekter på företagens möjligheter att hävda sig i interna- tionell konkurrens med åtföljande negativa effekter på sysselsättningen i Sverige. Risk för motåtgärder från. utlandet framhålls också. '

För egen del vill jag anföra följande. Som framhållits i promemo- rian ger produktionsfaktorernas ökade rörlighet över gränserna upphov till en snabbare ekonomisk tillväxt genom ett mer rationellt utnyttjande ' av tillgängliga resurser. Svenska företags ökade internationaliscring och den därmed följande expansionen av" företagens utlandsinvesteringar är ett led i denna utveckling. Företagens internationalisering medför också som regel betydande fördelar för företagens internationella kon- kurrenskraft och därmed också för den svenska samhällsekonomin. De svenska utlandsinvesteringarna har bidragit till en effektiv industristruk- tur i Sverige. Svenska företag har genom etableringar utomlands kun- nat vidmakthålla sin internationella konkurrenskraft och därmed sin svenska exportförsäljning. Som framgår av vad jag inledningsvis an- fört uppgår svenska företags direkta investeringar i utlandet till be— tydande belopp. Omfattningen av dessa investeringar får betraktas som mycket stor även internationellt sett. Denna utveckling har fortgått oavbrutet under de senaste åren och ger enligt min uppfattning anledning till stor uppmärksamhet inte bara från synpunkten att en god betalnings- balans måste upprätthållas utan även med beaktande av de samhällseko- nomiska verkningar som sådana investeringar kan få. Investeringar utomlands från ett företags sida kan få återverkningar i Sverige inte bara på det investerande företaget självt utan också på branschen i sin helhet eller rentav på näringslivsstrukturen i stort. Sådana återverk- ningar kan, som framhållits i flera remissyttranden, givetvis vara av positiv betydelse genom att företagets exportförutsättning'ar, lönsam- het och allmänna utvecklingsmöjligheter i Sverige förbättras. Återverk- ningarna kan emellertid också vara negativa genom utlandsetable- ringens omfattning eller karaktär. Utlandsinvesteringarna kan även ha såväl positiva som negativa verkningar på sysselsättningen i Sverige. Verkningarna kan vara positiva, om utlandsinvesteringen t. ex. genere- rar en större export från Sverige än om investeringen inte kommer till stånd. Å andra sidan kan fall förekomma där produktionen flyttas utomlands på ett sätt som inte kan anses försvarligt från sysselsättnings- politiska synpunkter.

Jag anser det självklart att utlandsinvesteringar som kan få effekter av här antytt slag är av sådan utomordentlig vikt för samhället både i fråga om dess sociala och ekonomiska funktion, att möjligheter måste finnas från det allmännas sida till insyn och medbedömande redan på ett så tidigt stadium att förutsebara skadeverkningar kan undvikas.

I praktiken beaktar redan nu valutastyrelsen dessa samhällsekono— miska aspekter vid sina avgöranden. Promemorians förslag kan därför

• Sida 59
•  Original

Prop. 1974: 89 59

i viss mån betraktas som en kodifiering av gällande praxis. Att en sam- hällsekonomisk bedömning bör ske stämmer också överens inte bara med uppfattningen hos åtskilliga av de remissinstanser som yttrat sig i frågan utan också —— såvitt framgår av promemorian och riksbanks— fullmäktiges yttrandc _- med synpunkter som i detta sammanhang kom- mit till uttryck från åtskilliga av de tillståndssökande företagen.

På grund av det anförda instämmer jag i de synpunkter som i nu be- rörda avseenden kommit till uttryck i promemorian. Jag förordar där- för att valutalagen ändras så att valutastyrelsen vid prövning av ett svenskt företags ansökan om direktinvestering i utlandet kan beakta så- väl industripolitiska som sysselsättningspolitiska strävanden.

Från vissa remissinstansers sida har uttryckts önskemål att de före- slagna prövningsrekvisiten preciseras. Jag har i och för sig förståelse för dessa önskemål. Självfallet skulle en detaljerad bestämning av. de föreslagna kriterierna kunna vara av värde inte bara för de berörda företagen i allmänhet utan också för den tillämpande myndigheten. Man bör emellertid hålla i minnet att det här rör sig om ett område där det enligt sakens natur är svårt att ge detaljregler. Valutastyrelsens be- dömning av tillståndsärendena måste innefatta hänsynstaganden av mångskiftande karaktär. I överensstämmelse med promemorieförslagct och i likhet med bl. a. rikaanksfullmäktige är jag av den uppfattningen att den samhällsekonomiska bedömningen ej kan närmare preciseras eller anges i detalj.

Även om det alltså enligt min mening inte finns möjlighet att i lagen detaljerat ange vilka normer som bör gälla vid tillståndsprövningarna, kan dock vissa synpunkter anläggas till ledning vid den samhällsekono- miska bedömningen. En självklar utgångspunkt är sålunda, som anförts i promemorian och som också framhållits i en del remissyttranden, att bedömningen sker med Sikte på att bevara eller förstärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft under beaktande av den svens"- ka ekonomiska politikens grundläggande mål, dvs. ekonomisk tillväxt och full sysselsättning med bibehållande av inre och yttre balans. Envik— tig målsättning måste vara att söka förhindra eller dämpa en minskad sysselsättning inom industrin i Sverige. Långsiktiga perspektiv spelar också en roll vid bedömningen av ansökningarna om tillstånd att in- vestera i utlandet. Flera remissinstanser har också särskilt understrukit betydelsen av att en prövning sker med beaktande av de långsiktiga effekterna. Vidare bör i allmänhet gälla att företagen vid en utlands- investering som kräver tillstånd för valutautförsel via gängse kontakt- banor informerar de anställda. De därvid framkomna synpunkterna kan anses underlätta valutastyrelsens handläggning av ärendet.

Viss kritik har riktats mot de i promemorian anförda synpunkterna beträffande lokalisering av forsknings- och utvecklingsresurser till ut- landet samt investering i länder med extremt låga produktionskostnader.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1974: 89 60

Från vissa remissinstansers sida betonas att väsentliga skäl kan föreligga för att sådana lokaliseringar och investeringar bör få förekomma. I detta avseende vill jag erinra om att den i promemorian förda diskussio- nen avser fall där negativa verkningar kan uppkomma för närings- livet och därmed på sysselsättningen i Sverige. Vad som uttalats i pro— memorian bör emellertid i första hand uppfattas som exempel på om- ständigheter som bör vägas in i den långsiktiga bedömningen av den planerade investeringens ändamålsenlighet med hänsyn till önskemålet om ett väl differentierat och fungerande näringsliv och en hög sysselsätt- ning i landet. Självfallet förekommcr fall där goda motiv föreligger att förlägga ett företags forsknings- och utvecklingsarbete till utlandet, t. ex. i anslutning till ett internationellt forskningscentrum. I sådana fall bör naturligtvis, såvitt gäller denna fråga, inga hinder resas mot den tillåtn- nade utlandsinvesteringen.

Det andra fallet —— investering i länder med ektremt låga produktions- kostnader — avser också att ge exempel på en situation där ett företag med hänsyn till främst ett främmande lands mycket låga lönenivå av rent företagsekonomiska skäl väljer detta land för sin produktion, vilket kan få liknande negativa återverkningar i Sverige som nyss anförts be- träffande utlokalisering av forsknings- och utvecklingsarbete. Givetvis kan även i det nu avsedda fallet skäl anföras för att förlägga exempelvis ett företags tillverkning till ett land med låga produktionskostnader. Sådana skäl kan vara att man önskar investera i ett utvecklingsland eller att ett redan etablerat samarbete i utlandet ytterligare skall utökas. I detta sammanhang vill jag erinra om att en ökad satsning från bl. a. nä- ringslivets sida på utvecklingsländerna väl stämmer överens med de synpunkter och önskemål som i denna fråga anförts från olika håll i den allmänna debatten.

Vad i promemorian anförs till stöd för att den föreslagna utvidgade prövningen av utlandsinvesteringar står i överensstämmelse med våra internationella åtaganden har i allmänhet inte" mött några erinringar under remissbehandlingcn. Några remissinstanser, däribland Svenska bankföreningen, ifrågasätter dock, om förslaget genom den föreslagna utformningen av 1 5 valutalagen kan anses stå i överensstämmelse med OECD:s kapitallibcraliseringsstadga. Kommerskollegium anser vidare att stadgan lägger bestämda hinder i vägen för en extensiv tolkning av begreppet sysselsättningspolitiska strävanden. Några remissinstanser är också av den uppfattningen att de föreslagna nya bedömningsgrundernas karaktär av undantag från OECD-stadgan borde ha kommit till klarare uttryck.

För egen del vill jag anföra följande. Den ifrågavarande kapitallibe— raliseringsstadgan innebär för de medlemmar i OECD, däribland Sve- rige, som godtagit stadgans innehåll, ett åtagande att underlätta fria ka— pitalrörelser över gränserna i den utsträckning som är nödvändig för

• Sida 61
•  Original

Prop. 1974: 89 61

effektivt ekonomiskt samarbete. Sverige har utan reservation åtagit sig att fritt medge utgående direkta investeringar. Vissa möjligheter till un- dantag från stadgan finns dock. Således får utlandsinvesteringar be- gränsas av betalningsbalansskäl. I detta sammanhang är det naturligt att, liksom hittills, hänsyn tas till sysselsättnings- och näringspolitiska aspekter på ärendet. Den allmänna liberaliseringsförpliktelsen får vidare åsidosättas, om en enskild investering på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle få en utomordentligt skadlig inverkan på ett med- lemslands intressen. Sistnämnda undantagsbestämmelse måste alltså vara tillämplig för att en planerad utlandsinvestering skall kunna hindras en- bart på sysselsättnings- och näringspolitiska grunder. Det får bli en uppgift vid tillämpningen att med ledning av de i det föregående an- förda synpunkterna och på grundval av fortlöpande erfarenheter ut- forma praxis i enlighet med vad jag nu anfört.

I promemorian diskuteras frågan, om förbud bör införas mot in— vesteringar i områden som alltjämt är föremål för kolonial exploatering, i första hand de portugisiska kolonierna i Afrika samt Namibia. Som framhålls i promemorian har emellertid under de senaste 20 åren inga svenska investeringar av betydelse skett i dessa områden. Mot denna bakgrund anser jag det inte påkallat att nu införa ett formellt investe- ringsförbud för dessa områden. Någon tvekan får emellertid inte råda om Sveriges inställning till investeringar i områden under kolonialt för- tryck, och den fortsatta utvecklingen kommer att följas med stor vak- samhet.

I ett par remissyttranden framhålls önskvärdheten av att vid be- dömningen av ett ärende om utlandsinvestering pröva den planerade investeringens överensstämmelse med sociala och fackliga minimikrav i fråga om de anställdas anställnings- och arbetsvillkor och fackliga rät- tigheter i mottagarlandet. Detta är en angelägen fråga. Den faller emel— lertid utanför ramen för en ändring i valutalagstiftningen, eftersom en sådan ändring begränsas av det handlingsutrymme som OECD:s kapi— talliberaliseringsutrymme ger oss. Sveriges aktiva deltagande i ILO:s arbete på det fackliga området är enligt min mening en mer ändamåls- enlig väg att internationellt främja de fackliga strävandena.

Som framgår av det tidigare anförda utövas riksbankens beslutande- rätt i valutaregleringsfrågor av valutastyrelsen. Det är således valuta- styrelsen som prövar frågor om tillstånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands. Som också tidigare nämnts har redan en- ligt nuvarande praxis en bedömning skett av dessa ärenden hos valuta- myndigheten med beaktande av de samhällsekonomiska verkningar ett sådant tillstånd kan få i Sverige. Valutastyrelsens prövning utövas av sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser fyra och riksbanksfullmäktige tre ledamöter. Vice riksbankschefen är ordförande i styrelsen. Av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna representerar en finansdepartemcn-'

• Sida 62
•  Original

Prop. 1974: 89 62

tet, en bankväsendet och två näringslivet i övrigt. Riksbanksfullmäktige utser ordföranden (vice riksbankschefen), en fullmäktigcledamot eller en suppleant för denne samt en bankdirektör i riksbanken. Valutasty- relsen är beslutför när minst tre ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal gäller ordförandens mening.

I promemorian föreslås att valutastyrelsen utökas med fyra ledamöter, varav en från arbetsmarknadsdepartementet, en från industrideparte- mentet och två från de anställdas organisationer. De nya ledamöterna föreslås bli utsedda av Kungl. Maj:t. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. Några anför dock erinringar. Från vissa remissinstan- sers sida framförs sålunda betänkligheter mot att utöka valutastyrelsen med hänsyn till att ökad tungroddhet och försening i handläggningen av ärendena kan befaras. Bankinspektionen anser att möjlighet bör finnas att anföra besvär hos Kungl. Maj:t över valutastyrelsens beslut. Kom- merskollegium anser att den nuvarande beslutsordningen enligt valutala- gen bör kunna bibehållas, om valutastyrelsens beslut baseras exklusivt på penningpolitiska grunder. Om med beaktande även av sysselsättnings— och industripolitiska aspekter valutatillstånd skulle kunna antas komma att negativt inverka på väsentliga svenska intressen, bör dock enligt kollegiet tillståndsfrågan hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande. Liknande synpunkter anförs av industriverket och LO. Kollegiet och industriverket anser inte heller att en utökad departementsrepresentation är lämplig utan föreslår att motsvarande ledamotsrepresentation rekry— teras från de statliga organ som på myndighetsplanet svarar för syssel- sättnings- resp. industrifrågor. Riksbanksfullmäktige ifrågasätter, om inte fullmäktige borde utse de två representanterna för de anställda och även de tre ledamöter från den privata sektorn som Kungl. Maj:t f. n. utser. Några remissinstanser, däribland arbetsmarknadsstyrclsen och TCO, anser att antalet representanter för de anställda bör vara lika stort som antalet företrädare för bankväsende och näringsliv. SACO hem- ställer om representation i valutastyrelsen.

De från några remissinstansers sida uttalade farhågorna att en utök- ning av valutastyrelsen skulle kunna leda till en mera tungrodd och tids— ödande ärendebehandling är enligt-min mening obefogade. Riksbanks- fullmäktige, under vars ansvar valutastyrelsen arbetar, har i sitt remiss- yttrande understrukit Vikten av att behandlingen av ansökningarna i in- vesteringsärenden också i fortsättningen sker med tillbörlig omsorg och snabbhet. Fullmäktige framhåller också att valutaregleringen hittills kän- netecknats av strävan att tillmötesgå sökandenas önskemål av snabba besked i investeringsärcnden och att någon ändring i detta avseende själv- fallet inte kommer att" ske. Några betänkligheter från rent handlägg- ningsmässiga synpunkter att utöka valutastyrelsen bör sålunda inte före- ligga. '

Några avgörande invändningar har enligt min mening inte heller i

• Sida 63
•  Original

Prop. 1974: 89 63

övrigt anförts mot förslaget om en utökning av valutastyrelsen. På grund av det anförda tillstyrker jag att valutastyrelsen i fortsättningen skall be- stå av elva ledamöter vid handläggning av ärenden rörande direkta inves— teringar utomlands samt att de fyra nya ledamöterna —— en från arbets- marknadsdepartcmentet, en- från industridepartementet och två från de anställdas organisationer, lämpligen en från vardera LO och TCO — skall utses av Kungl. Maj:t.

Syftet med den av mig förordade utvidgade prövningen av svenska företags ansökningar om tillstånd att göra direktinvesteringar i utlandet är, som framgår av vad jag tidigare anfört, att skapa ett ökat legalt utrymme för en bedömning av investeringarnas samhällsekonomiska verkningar. Det är däremot inte fråga om att generellt hindra eller försvåra den svenska företagsamheten utomlands. Med den av mig för- ordade utvidgningen av valutastyrelsen skapas särskilda garantier för att ärenden rörande direkta investeringar utomlands blir allsidigt och sakkunnigt bedömda. Genom de i promemorian föreslagna möjligheter- na att, på yrkande av minst tre av de ledamöter eller suppleanter som deltagit i styrelsens beslut, underställa beslutet riksbanksfullmäktiges prövning tillgodoses också förekommande behov av överprövning av valutastyrelsens beslut i sådana ärenden. I detta sammanhang vill jag anföra följande.

Valutatransaktioner kommer att bedömas inte bara utifrån penning- politiska och valutapolitiska utgångspunkter utan jämväl utifrån _vilken effekt sådana transaktioner kan ha på sysselsättningen, industripoliti- - ken och näringspolitiken i vårt land. Med här angivna kriterier vidgas bedömningsfältet i förhållande till vad som gäller enligt den nu gäl— lande valutalagstiftningen. Valutastyrelsen och riksbanksfullmäktige kommer således att få bedöma valutautförseln utifrån kriterier som går utanför det område som traditionellt och konstitutionellt ligger inom valutastyrelsens och riksbankens kompetensområde. Som en logisk följd härav blir det erforderligt att valutastyrelsen resp. riksbanksfullmäk— tige i dessa frågor etablerar tillfredsställande kontakt med regeringen. Kontakten kan delvis anses etablerad genom att tre departement är re'f presenterade i valutastyrelsen. Jag finner det dock angeläget att under- stryka att vid avgörandet av st_ö__rr_e och m'era_ b_e_t_yd_e_ls_e_f_1_1lla__ ärenden_

_____/_,—_—_— —-—_ _.

där de förut angivna nya kriterierna är tillämpliga en nära och till—

fredsställande kontakt hålls mellan de valutavårdande mynd1gheternas" ledning och regeringen. Däriggngm_ _sk_ap__a_s_ garant1er f_ö_r_ att frågorna löses i samarbete mellan regering _o_c_h riksbank. _Undeig dessa förhål- lande—11:39?" jag _att _e_tt_ underställningsförfarande till _Kungl. Maj:t eller ett besvärsins__t__itut me'd_ _1_'_ege_ring_en__ som sista instans _inte är erfor- de'rhgr Rem1ssop1n10nen på denna punkt får därmed anses besvarad. Några ändringar i förhållande till promemorieförslaget såvitt gäller sättet för utseende av de nya ledamöterna eller hur de skall rekryteras

anser jag inte vara motiverade.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1974: 89 64

I några remissyttranden har framförts önskemål att de ansökande fö- retagen i sina ansökningshandlingar så fullständigt som möjligt redovisar sådana uppgifter som kan ha betydelse för en riktig bedömning av an- sökan. Vissa konkreta förslag har i det sammanhanget framförts från remissinstansernas sida. Även jag anser att fullständiga uppgifter 1 an- slutning till ett företags ansökan om tillstånd till utlandsinvestering är ägnade att ge underlag för en noggrann bedömning av ansökan och att underlätta procedurförfarandet och därmed påskynda handläggningen hos valutastyrelsen. Som jag nyss anfört avses även i fortsättningen en snabb behandling av ärendena äga rum. Byråkratiska former bör därvid i görligaste mån undvikas. Detta möjliggör att erforderliga komplette— ringar i ett ärende kan begäras tämligen formlöst. Möjlighet finns alltså att, allt efter behov i det enskilda ärendet, infordra de ytterligare upplys- ningar som valutastyrelsen finner nödvändiga. Jag anser med hänsyn här- till inte erforderligt att fastställa särskilda normer för eller anvisningar om vilka uppgifter som bör inflyta i ett företags ansökan. Det får ankom- ma på valutastyrelsen att närmare ta ställning till detta spörsmål.

Som framgår av vad jag tidigare anfört bör vissa ändringar ske i va- lutalagen. I promemorian föreslås också vissa ändringar i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning (Bankoreglementet). Ändring- arna i reglementet framgår närmare av det vid detta protokoll som bilaga ] fogade förslaget till författningstext. Med hänsyn till att frågor rörande reglementet torde höra till riksdagens ansvarsområde och så- lunda faller utanför Kungl. Maj:ts kompetensområde upptas i' propo- sitionen inte något förslag till ändring i reglementet.

De av mig förordade ändringarna bör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1974.

4.1. Riksbanksfullmäktiges skrivelse

I skrivelse den 31 januari 1974 har fullmäktige i Sveriges riksbank hemställt om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1974—den 30 juni 1975. I skrivelsen anför fullmäktige bl.a. följande. Genom kungörelse den 18 maj 1973 (nr 295) om tillämpning av'valutalagen (1939: 350) har Kungl. Maj:t med stöd av 1 & tredje stycket valutalagen förordnat bl. a., att vad som föreskrivs i 2 & första stycket 1, 2 och 4—8, 5 5 1 och 3 samt 9 & samm-a lag skall äga fortsatt tillämpning under tiden den 1 juli 1973—den 30 juni 1974. Kungl. Maj:t har där- jämte genom kungörelse den 18 maj 1973 (nr 296) om ändring i och fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264) förordnat bl. a., att valutaförordningen skall äga förtsatt giltighet till utgången av juni 1974.

Då anledning föreligger att alltjämt ta i anspråk gällande fullmakter

• Sida 65
•  Original

Prop. 1974: 89 65

i valutalagen och samtidigt förläna valutaförordningen fortsatt giltighet hemställer fullmäktige i riksbanken att Kungl. Maj:t måtte dels med' stöd av 1 & tredje stycket valutalagen begära riksdagens samtycke till att vad som föreskrivs i 2 5 första stycket 1, 2 och 4—8, 5 5 1 och 3 samt 9 & sam-ma lag skall äga fortsatt tillämpning under tiden den 1 juli 1974—30 juni 1975, dels framlägga förslag om att valutaförord- ningen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1975.

4.2 Remissyttrandena över riksbanksfullmäktiges skrivelse '

Fullmäktige [ riksgäldskanroret och Svenska spar-banksföreningen har ingen erinran mot framställningen om fortsatt valutareglering. Svenska bankföreningen framför förslag i olika hänseenden om en ytterligare liberalisering av valutarestriktionerna och föreslår tillsättande av en ut- redning för att se över valutaregleringen, Under förutsättning att bank- föreningens förslag beaktas vill föreningen inte invända mot att regle- ringens giltighet utsträcks ännu ett år. Bankföreningens förslag innebär i huvudsak följande. ' _ _

I likhet med vad bankföreningen anförde i sitt remissyttrande över riksbanksfullmäktiges skrivelse den 25 januari 1973 rörande samma ämne anser föreningen alltjämt att regleringen utgör ett betydande hin- der mot näringslivets expansion, för vilken en fortgående internationa- liscring 'är ett oundgängligt inslag. För att på längre sikt trygga betal- ningsbalansen och sysselsättningen är det angeläget att möjligheterna inte begränsas för vårt näringsliv att delta i internationell arbetsför- delning och samarbete över gränserna, varigenom företagen kan till-. godogöra sig teknisk utveckling, breddade avSättningsmarknader och vidgade finansieringsmöjligheter. Endast härigenom kan vårt näringslivs' internationella konkurrenskraft bevaras. Om valutare'striktioner bedöms nödvändiga som komplement till den övriga valutapolitiken eller pen- ningpolitiken. måste de därför utformas så att minsta möjliga störning- ar uppstår för näringslivet. Häri ligger också att restriktionerna bör av- skaffas så snart grunden för deras införande upphört att gälla.

Bankföreningen erinrar om att vissa av valutaregleringcns restriktio— ner varit oavbrutet i kraft alltsedan-regleringen infördes år 1939. Bank- föreningen föreslår därför på nytt att en utredning snarast tillsätts i syfte att undersöka möjligheterna att helt eller delvis avveckla de gene- rella restriktionerna eller uppmjuka tillämpningen av dem. .

Beträffande vissa restriktioner har det enligt bankföreningens me— " ” ning varit uppenbart att förutsättningar för avveckling 'och liberalise- . . ring förelegat utan att en utredning behövt avvaktas. I förra årets re- missyttrande föreslog bankföreningen därför några omedelbara-lättna- der. Även om viss liberalisering skett i linje med dessa önskemål, är

för näringslivet viktiga utlandstransaktioner fortfarande föremål för besvärande restriktioner.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1974: 89 66

Sverige har sedan många år bl. a. genom anslutning till OECD:s ka- pitalliberaliseringsstadga erkänt fördelarna av att fritt tillåta direktin- vesteringar över gränserna. De år 1969 företagna inskränkningarna i svenska direktinvesteringar i utlandet infördes som en åtgärd av tem- porär natur för att begränsa det kraftiga valutautflödet. Därefter har vissa lättnader i tillämpningen av inskränkningarna successivt införts. De återstående begränsningarna innebär enligt valutastyrelsens berät- telse för år 1973 i huvudsak ”att en planerad utlandsinvestering skall vara exportfrämjande eller annars förmånlig från betalningsbalanssyn- punkt. Detta krav har dock ej gällt i fråga om investeringar i u-ländcr.” Bankföreningen framhåller att föreningen i förra årets remissyttrande anförde att det med hänsyn till Sveriges starka betalningsbalans och återuppbyggda valutareserv samt åtagandet gentemot andra OECD- länder inte längre var rimligt att de kvarvarande hindren mot det svens— ka näringslivets direktinvesteringar i utlandet upprätthölls. Under år 1973 har valutareserven ökat med ca 3,9 miljarder kronor och om man räknar in bankernas tidsbundna nettofordringar i utländska valutor blir ökningen inte mindre än 5,6 miljarder kronor. Även om man i fortsätt- ningen på grund av de höjda importpriserna på oljeprodukter kan räkna med en viss försvagning av Sveriges fortsatt starka bytesbalans, ger det senaste årets valutautveckling ökad tyngd åt bankföreningens uppfatt- ning att restriktionerna mot utlandsinvesteringarna av betalningsbalans- och valutareservskäl bör avvecklas.

Under senare år har valutatillstånd till svensk upplåning utomlands för investering i Sverige givits även till andra industriföretag än skepps- varven. Fortfarande gäller dock bl. a. att sådan upplåning skall ske på minst tio år. I praktiken medför kravet att upplåningen skall vara så långfristig att endast obligationsemissioner i utlandet kan ifrågakomma. Denna finansiering är möjlig endast för stora och internationellt kända företag. Kravet diskriminerar härigenom mot medelstora och mindre företag och utgör dessutom ett hinder mot utländsk finansiering i de fall då det med avseende på investeringsprojcktens art är lämpligast med medelfristig upplåning. Bankföreningen föreslår därför att även medelfristiga lån för investeringar i Sverige får upptas utomlands.

Bankföreningen anser det välkommet att en ändring i valutaregle- ringens praxis införts under år 1973 som ger svenska banker möjlighet att förmedla utländsk upplåning till företag som fått riksbankens till- stånd till sådan. Fördelarna härmed är att även svenska företag som är okända på den internationella lånemarknaden indirekt får tillträde till denna och att en svensk bank vanligen kan uppta utländsk kredit på förmånligare villkor för det svenska företaget än detta kan självt. .

Enligt valutastyrelsens berättelse för år 1973 innebär de nya rikt— linjerna att ”riksbanken tills vidare är beredd att, i fall där ett svenskt företag erhållit valutatillstånd att upptaga kredit i utlandet med längre

• Sida 67
•  Original

Prop. 1974: 89 67

löptid än fem år eller i vissa fall tio år, under vissa förutsättningar medge att svensk bank lämnar krediten i fråga och för denna utlåning refinansierar sig i utlandet. Normalt förutsätts härvid att de belopp som företaget erhållit tillstånd att låna i utlandet skall uppgå till 10 mkr eller mer. Lägre belopp skall dock kunna godtagas i undantagsfall.” Bankföreningen anser att de uppställda förutsättningarna för svenska bankers medverkan vid näringslivets upplåning i utlandet allvarligt be- gränsar möjligheterna att tillvarata ovannämnda fördelar. Bankförening- cn föreslår därför att några restriktioner med avseende på krediternas löptid och storlek inte skall gälla.

Bankföreningen framhåller, som föreningen närmare utvecklade i förra årets remissyttrande, att den ökade kreditgivningen över gränser— na och den under senare år tilltagande valutaoron ökat företagens behov att kunna säkra sig mot de kursrisker som är förenade med framtida betalningar i utländsk valuta. Det kan lätt visas att de verkliga kredit- kostnaderna kan förändras med flera tiotals procent per år som följd av kursförändringar i sådana valutor som är viktiga för Sveriges be- talningsutbyte. Eftersom man i reformarbetet på det internationella valutasystemet numera har accepterat betydligt rörligare valutakurser än tidigare, är en återgång till 60-talets relativt fasta kursrelationer inte att vänta. Bankföreningen anser det därför vara högst angeläget att företagen utan hinder av valutaregleringen skall kunna skydda sig mot oförutsebara kursförluster. Genom att via bankerna köpa och sälja valutor på termin, dvs. för framtida leverans till i förväg bestämda kur- ser, kan företagen redan då krediten görs upp kalkylera in valutakost— naderna. Terminshandeln med kronor försvåras emellertid och kostna— derna för företagens kurssäkring blir onödigt höga genom att nuva- rande valutabestämmelser allvarligt begränsar de svenska bankernas möjligheter att göra s.k. multilaterala terminsaffärer. Bankföreningen finner det därför högst önskvärt att de svenska bankerna ges samma möjligheter som utländska banker har att genom multilaterala termins— affärer tillgodose företagens uppkommande behov av kurssäkring. En omprövning av gällande bestämmelser och tillämpning i praxis bör en- ligt bankföreningens uppfattning snarast komma till stånd i detta syfte.

4.3. Departementschefen

Valutaregleringens författningsmässiga grundval utgörs, som framgår av det tidigare anförda, av 1939 års valutalag. Valutalagen är en full— maktslag, enligt vilken Kungl. Maj:t har möjlighet att under vissa i lagen givna betingelser förordna om valutareglering. Under fredstid får ett sådant förordnande i princip ges bara med riksdagens samtycke och för en tid av högst ett år i sänder. Samtidigt skall de valutaregle- rande bestämmelser som Kungl. Maj:t ämnar utfärda med stöd av den

• Sida 68
•  Original

Prop. 1974: 89 ' 68

begärda fullmakten föreläggas riksdagen. Sedan år 1959 finns dessa bestämmelser i valutaförordningen. I och med att riksdagen lämnat samtycke till fortsatt valutareglering har valutaförordningen förlängts för motsvarande tid.

Förordnande om valutareglering har med riksdagens samtycke senast ' meddelats för tiden den 1 juli 1973—den 30 juni 1974. Valutaförord- ningen gäller för samma tid. I skrivelse till Kungl. Maj:t har. riks-' banksfullmäktige funnit valutareglering behövlig även efter den 30 juni i år och har därför hemställt om. fortsatt valutareglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1975. Riksgäldsfullmäktige och Svenska sparbanks- föreningen har ej funnit erinran mot fortsatt valutareglering. Svenska bankföreningen accepterar en fortsatt förlängning av valutaregleringen under förutsättning att vissa av föreningen framställda förslag beaktas.

Valutareserven har efter den mycket kraftiga nedgången år 1969 åter ökat och uppgick vid utgången av år 1973 till ca 11 600 milj. kr. Detta belopp motsvarar värdet av ca tre- månaders import, dvs. ungefär sam- ma förhållande mellan valutareserv och importvärde, söm rådde i ge— nomsnitt under 1960-talet. Väsentliga skillnader föreligger emellertid mellan valutaläget på 1960-talet och nu. De uppmärksammade kriserna på valutaområdet efter år 1970 har medfört kraftiga fluktuationer i valutareserven. Internationellt sett har utvecklingen medfört att kurserna på flera viktiga valutor nu flyter. För Sveriges del innebär det euro— peiska valutasamarbete, vari vi deltar för att bidra till en stabil kurs- utveckling, att fortsatt höga krav ställs på storleken av våra valutare- server. Vidare kan anföras att det förhållande mellan reservnivå och import, uttryckt i antal importmånadcr, som gällt under år 1973 inte kommer att bestå under år 1974 till följd av verkningarna på vår bytes- balans av de starkt ökade oljepriserna. Härtill kommer att de enorma kapitalflödena från de oljeproducerande länderna till de industrialiserade länderna kan ge upphov till störningar på valutamarknaderna. En ytter- ligare väsentlig skillnad mellan utvecklingen på 60—talet och nu är, som jag framhållit vid behandlingen av frågan om svenska företags direktin- vesteringar utomlands, att omfattningen av sådana investeringar numera uppgår till belopp som internationellt sett är ovanligt höga. Denna obrutna trend i utlandsinvesteringarna ger, som jag också närmare be- handlat i det föregående, anledning till stor uppmärksamhet inte bara från betalningsbalansens synpunkt utan också av industri- och syssel- sättningspolitiska skäll Även om valutaregleringen inte i alla avse—' enden ger ett fullgott skydd mot ej önskade betalningsströmmar, talar de faktorer jag nu nämnt för ett bibehållande av de kontrollmöjligheter som genom en sådan reglering står till buds. ' _ I .

Jag har vid tidigare tillfällen påpekat att det är nödvändigt att kom- plettera penningpolitiken 'som konjunkturpolitiskt instrument med en valutareglering, som kan bringa de ingående och utgående kapitalrörel-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1974: 39 ' 69

serna under kontroll. Den förstärkning av valutareserven som inträffat under de senaste åren har dock möjliggjort vissa lättnader i den skärpta valutareglering som infördes år 1969. De senaste årens utveckling av de direkta svenska investeringarna i utlandet ger emellertid fortfarande anledning att bibehålla denna kontrollmöjlighet. Det har nämligen visat sig att det utgående kapitalflödct för sådana ändamål fortgått oavbrutet även i situationer då de penningpolitiska förutsättningarna varit interna- tionellt sett gynnsamma för en investeringsexpansion inom Sveriges gränser. Det är visserligen riktigt, som Svenska bankföreningen i sitt. re- missvar menar, att produktionsordningen blivit alltmer internationali- serad och att detta i sin tur ställer motsvarande krav på kapitalförsörj- ningens internationalisering. Denna utveckling kan regeringen emellertid inte avhända sig möjligheterna till kontroll över. Enligt min uppfattning talar detta inte bara för ett bibehållande av den rådande valutaregle- ringen utan också, som framgår av vad jag tidigare anfört, för att man i valutalagstiftningen öppnar möjligheter till en penningpolitisk bedöm- ning med beaktande även av industri- och sysselsättningspolitiska syn- punkter. Jag förordar därför, i överensstämmelse med riksbanksfullmäk- tiges hemställan, att valutaregleringen fortfarande skall äga bestånd.

Giltighetstidcn för det nu löpande förordnandet om valutareglering utgår, som jag nämnt, den 30 juni detta år. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör riksdagens samtycke inhämtas till förordnande om valuta- reglering för ytterligare ctt år. I enlighet med riksbanksfullmäktiges för- slag bör förordnandet omfatta samma bestämmelser i valutalagen som f. n.

5. Möjlighet för postverket att vara valutabank

5.1. Poststyrelsens skrivelse

I skrivelse den 13 mars 1974 har poststyrelsen hemställt att valuta- lagen och valutaförordningen ändras så att postverket kan förordnas som valutabank i stället för postbanken, som den 1 juli 1974 går sam- man med Sveriges Kreditbank till PK-banken. I skrivelsen anför post— styrelsen bl.. a. följande. Det av statsmakterna beslutade samgåendet mellan postbanken och Sveriges Kreditbank till den nya PK-banken innebär, att postbankens spar— och personkontorörelser förs över till PK-banken, medan den övervägande, icke räntebärande delen av post- girorörclsen kommer att skiljas ut från postbanken och ligga kvar hos postverket. Även postbankens till postgirot i allt väsentligt knutna ut- landsrörelse skall i fortsättningen ligga kvar inom postgirot och därmed inordnas i postverket (prop. 1973: 145 s. 52). Samgåendet torde bl. a. i sistnämnda hänseende aktualisera vissa författningsändringar utöver de redan beslutade, vilka ändringar lämpligen kan behandlas i anslut-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1974: 89 70

ning till det inom finansdepartementet pågående arbetet med översyn av valutalagstiftningen.

Meningen är, som framgått, att postgirot i fortsättningen skall för- medla utlandsbetalningar i samma omfattning som hittills. Denna betal- ningsrörelse är av betydande omfattning och har visat en mycket gynn- sam utveckling. Antalet transaktioner var under år 1973 över 1 miljon på ett sammanlagt belopp av ca 2,3 miljarder kronor. Betalningarna sker enligt avtal med utländska postförvaltningar, postgirokontor, post- banker och affärsbanker. Postbanken har genom sin auktorisation som valutabank fungerat som valutaprövningsinstans inte bara för spar- banks- och girorörelsen utan också för den allmänna poströrelsen inom postverket och därjämte svarat för den försöksverksamhet som vid vissa postanstalter under några år pågått med köp och försäljning av rese- valuta för kunders räkning. Denna anordning har motsvarigheter även utomlands. Det är för övrigt vanligt, att utländska postgirokontor auk- toriserats som valutabanker. I fråga om det framtida samarbetet mellan PK-banken och postverket har den nya bankens interimsstyrelse gjort följande uttalande, som förklarats helt överensstämma med önskemål från postverkcts ledning: ”PK-banken skall i inlåningsverksamheten full- följa den politik som hittills har följts i relationerna mellan Postbanken och Postverket och utnyttja Postverkets organisation och resurser på samma sätt som Postbanken i dag gör. Härutöver skall i mån av resur- ser och kapacitet viss verksamhet för kreditförmedling kunna äga rum samt service rörande resevaluta lämnas genom Postverkets medverkan.”

Den rättsliga grundvalen för postgirots utlandsrörelse utgörs f.n. — förutom av lagen (1969: 732) om postbanken -— av den med stöd av valutalagen (1939: 350) utfärdade valutaförordningen (1959: 264). En- ligt 2 & andra stycket i denna förordning äger riksbanken meddela bl. a. postbanken tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva han- del med utländska betalningsmedel och utländska fordringar. Sedan lagen (1973: 934) om upphävande av lagen (1969: 732) om postbanken trätt i kraft den 1 juli 1974, kommer den-hittillsvarande möjligheten för postgirot att efter riksbankens tillstånd handla med utländska valu- tor ej längre att föreligga. Eftersom—detta uppenbarligen inte varit av- sikten, föreslår poststyrelsen viss ändring i valutalagen och valutaförord- ningen. Ändringarna framgår av vid detta protokoll fogade bilaga 2. Ändringarna innebär i huvudsak, att postgirokontorets egenskap av va- lutabank bibehålls beträffande den del av verksamheten som skall bli kvar hos postverket. För undvikande av missförstånd bör framhållas, att förslaget ej innefattar något ställningstagande till frågan på vilket sätt postgirokontorct skall reglera sina tillgodohavanden i olika valutor för att kunna behörigen fullgöra sina bctalningsuppdrag. Föredragande depar- tementschefen har ansett det naturligt, att verket för denna del av verk- samheten anlitar PK-banken för inköp och försäljning av valutor (prop. 1973: 145 s. 52).

• Sida 71
•  Original

Prop. 1974: 89 71

De föreslagna ändringarna berör främst 2 & första stycket 1) valuta- lagen (1939: 350), där postverket jämställs med sådan bank som efter riksbankens bemyndigande får ställning av valutabank. Efter sådant be- myndigande får postverket därigenom möjlighet att, liksom tidigare postbanken, låta postgirokontoret driva handel med utländska betal- ningsmedel och utländska fordringar.

Även i 2 & valutaförordningen (1959: 264) föreslås en ändring inne- bärande. att i första stycket ”postbanken” byts ut mot ”postverket”, varefter den särskilda bestämmelsen under b) om tillstånd för post- verket att driva den handel med utländska betalningsmedel som fordras för postanvisningsrörelsen kan utmönstras. Riksbanken äger på grund härav i och för sig ge postverket samma valutahandelstillstånd som kan meddelas för bankaktiebolag och sparbank. Någon saklig ändring i de nuvarande förhållandena är dock ej avsedd, och ett bemyndigande för postverket bör således i princip ej ha mera vidsträckt innebörd än som behövs för att postgirokontorets nuvarande funktioner skall kunna upp- rätthållas. Det måste å andra sidan anses önskvärt att ej alltför hårt binda postverkets valutaprövningsfunktion till enbart de båda rörelse- grcnarna postanvisningar och postgiro. Som förut nämnts har post- banken fullgjort berörda funktion bl. a. också med avseende på andra slags betalningar ingående i den allmänna poströrelsen inom postverket. Vissa av dessa betalningsuppdrag synes, trots att de faller utanför den traditionella girorörelsen, ligga närmare postgirokontorets än PK- bankens verksamhet. Vid kontakter med företrädare för den blivande PK-banken har enighet rått om värdet av att postgirokontoret i viss om- fattning åtar sig betalningsuppdrag av hithörande slag för PK-bankens räkning.

5.2. Remissyttrandena över poststyrelsens skrivelse

I yttrande över poststyrelsens skrivelse anför bankinspektionen bl. a. följande. Poststyrelsens framställning om ändring av valutalagstiftning- en aVser att möjliggöra att postbankcns behörighet såsom valutabank vid bankens upphörande fr. o. rn. den 1 juli 1974 överförs till postverket. Enligt inspektionens mening kan invändningar av principiell natur göras häremot. En av de grundläggande förutsättningarna för samgåendet i den nya PK-banken var att någon bankverksamhet i egentlig mening inte längre skulle bedrivas av postverket. Ändringar av 1 och 2 55 bank- lagen har skett i konsekvens härmed. Hade — såsom bankinspektionen föreslog i sitt yttrande i sammanslagningsfrågan — postgirot i sin hel- het, liksom postsparbanksrörelsen, övertagits av PK-banken, torde den nu föreliggande framställningen inte ha aktualiserats.

Det bör också framhållas att restriktivitet hittills iakttagits i fråga om meddelande av valutabankstillstånd såtillvida som endast affärsban-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1974: 89 . 72

kerna och ett par av de största sparbankerna erhållit dylikt. Med tanke härpå framstår det som oegentligt, att behörighet som valutabank till- erkännes en institution som inte ens är bank. .

Med postgirot kvar i postverket såsom en postal rörelsegren kvarstår emellertid för verket ett behov av att kunna genomföra därav påkallade transaktioner med utlandet. I överensstämmelse med den. grundläggande principen för postbankens uppgående i PK-banken inställer sig då frå- . gan, huruvida och i vilken utsträckning det kan vara möjligt för post- verket att utan egen behörighet såsom valutabank ordna den valuta- mässiga sidan av utlandstransaktionerna i organiserat samarbete med PK-banken. I avsaknad av utredning härom kan inspektionen inte i nu- läget närmare bedöma frågan. Emellertid vill det synas som om post— verket utan egen behörighet att fungera som valutabank skulle få prak— tiska svårigheter bl.a. med hänsyn till den avsevärda volymen av post- girots betalningstrafik mcd utlandet. Sådana svårigheter föranledde att postbanken fick ställning av valutabank redan flera år före år 1969 då ' den fick sin karaktär av självständigt bankinstitut.

En ställning som valutabank för postverket bör enligt inspektionens mening inte utesluta en samverkan med PK-banken även i valutafrågor (jfr prop. 1973:145 , 5. 52). Institutionerna kommer att ha väsentligt olika resurser och förutsättningar. Från Sveriges Kreditbanks sida är man, enligt vad inspektionen erfarit, positiv till att postverket får den begärda möjligheten. Mot bakgrund av sin tidigare redovisade prin- cipiella ståndpunkt framhåller inspektionen att postverkets funktion som valutabank under alla förhållanden bör begränsas till vad som är direkt påkallat av förut nämnda praktiska skäl.

På grund av det anförda motsätter sig bankinspektionen — trots de principiella invändningar som kan göras — inte bifall till framställningen. En detalj i författningsförslaget kräver dock uppmärksamhet. Valutaför— ordningens 2 5 tredje stycket inleds med ordet ”Bank”, vilket inte står i överensstämmelse med föreslagen ändring av andra stycket a) och grunden för denna ändring i 2 5 första stycket valutalagen. Förslagsvis bör 2 & tredje stycket valutaförordningen få följande lydelse: ”Den som erhållit —— —- — —— valutabank.” Lagändringen bygger i formellt av- seende på att man betraktar begreppet ”valutabank” som en term, av- sedd att ange behörighet att företräda riksbanken i valutafrågor, och inte som beteckning för firma eller affärsrörelse. I sistnämnda syfte kan begreppet inte användas av postverket (jfr 2 & banklagen).

Riksbanksfullmäkrige anför bl. a. följande. Postbanken har sedan år 1963 haft ställning som valutabank, dvs. ägt ”tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar” [2 5 a) valutaförordningen]. Härutöver har post- verket meddelats "tillstånd att driva den handel med utländska betal- ningsmedel, som erfordras för verkets rörelse med postanvisningar” [2 & b) valutaförordningen]. Postverket har också auktoriserats som för—

• Sida 73
•  Original

Prop. 1974: 89 ; 73

säljningsställe för resevaluta i den utsträckning som betingas a'v rörel- sen med postresekreditiv. Vid det beslutade samgåendet mellan post- banken och Sveriges Kreditbank till den nya PK—banken skall postgiro— - kontorörelsen liksom den till denna knutna utlandsrörelsen skiljas ut från postbanken och ligga kvar hos postverket. Service rörande rese- valuta skall i mån av resurser och kapacitet lämnas genom postverkets medverkan.

För att postverket genom postgirot även framdeles skall kunna för- medla utlandsbetalningar erfordras någon form av tillstånd. Fullmäk- tige har inte någon inVändning mot att valutaförfattningarna ändras så att erforderligt tillstånd skall kunna meddelas postverket. Man kan emellertid tänka sig två slag av tillstånd. Antingen bör postverket med- delas valutabankstillstånd, vilket poststyrelsen har förordat, eller också bör ett mera begränsat tillstånd enligt den modell som gällde före år 1963 komma i fråga.-Postverket ägde då rätt att driva den handel med utländska betalningsmedel, som crfordrades för verkets rörelse med postanvisningar och postgiro.

Det kunde i och för sig vara naturligt att meddela postverket ett mera begränsat tillstånd av det slag som gällde före år 1963. Härför talar att avsikten synes vara att postverket inte skall bedriva valuta- handel genom arbitrageverksamhet; sådan verksamhet avses enligt upp- gift skola ankomma på PK-banken. Detta innebär att postverkets verk- samhet kommer att inte oväsentligen avvika från andra valutabankers. För att postgirosystemet skall kunna användas för utlandsbetalningar — vilket i och för sig är ett självklart intresse — bör emellertid å andra sidan postverket gentemot riksbanken självständigt stå ansvaret för att gällande valutaregleringsbestämmelscr iakttages. En sådan ordning fin- ner sin formella bekräftelse i att postverket får ställningen av valuta- bank. Med hänsyn härtill vill'fullmäktige, oavsett att annan valutabank kommer att anlitas för arbitragcverksamheten, ej motsätta sig de före-' slagna ändringarna i valutaförfattningarna.

5.3. Departementschefen

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t har poststyrelsen hemställt att valuta- lagen och valutaförordningen ändras så att därigenom görs möjligt för postverket att förordnas som valutabank. Framställningen skall ses mot bakgrund av att postbanken, som hittills haft behörighet som 'valuta- bank, den 1 juli 1974 går samman med Sveriges Kreditbank till Post- och Kreditbanken (PK-banken). Behörighet som valutabank innebär rätt för tillståndsinnehavaren att för egen eller riksbankens räkning driva handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar. Bestämmelserna i valutalagen och valutaförordningen medger emeller- tid postverket den mera begränsade möjligheten att driva sådan handel med utländska betalningsmedel som behövs för verkets rörelse med

• Sida 74
•  Original

Prop. 1974: 89 . 74

postanvisningar. Postverket har meddelats tillstånd med stöd av dessa bestämmelser. Genom att efter sammanslagningen av de båda bankerna det inte räntebärande postgirot blir kvar i postverket som en rörelse- gren i detta uppkommer behov för verket att kunna genomföra mot- svarande transaktioner med utlandet som tidigare ombesörjts av post- banken. Postverket behöver sålunda för sin fortsatta rörelse tillstånd att förmedla utlandsbetalningar.

I och för sig kunde man, som fram-hållits under remissbehandlingen, tänka sig att göra den begränsade ändringen i valutalagen och valuta- förordningen som är nödvändig för att postverket skall kunna driva så- dan handel med utländska betalningsmedel som behövs för verkets rö- relse med postanvisningar och postgiro. En sådan ordning gällde före år 1963. För en lösning i enlighet härmed kan möjligen tala att post- verkets inköp och försäljning av valutor, enligt uttalande i prop. 1973: 145, avses skola ske genom utnyttjande av PK-banken. Som riksbanks- fullmäktige påpekat. bör emellertid postverket självständigt gentemot riksbanken ansvara för att gällande valutaregleringsbestämmelscr iakt- tas. I likhet med bankinspektionen och riksbanksfullmäktige anser jag därför att postverket formellt bör få ställning som valutabank. I syfte att möjliggöra en sådan ordning förordar jag att erforderliga ändringar vidtas i valutalagen och valutaförordningen.

6. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riks-dagen att antaga inom finansdepartementet upprät- tat förslag till lag om ändring' [ valutalagen (1939: 350),

dels begär riksdagens samtycke till att Kungl. Maj: t med stöd av 1' % tredje stycket valutalagen (1939: 350) förordnar, att vad som föreskrivs

zg första stycket 1, 2 och 4—8, 5 5 1 och 3 samt 9 5 skall äga fortsatt tillämpning under tiden den 1 juli 1974—den 30 juni 1975,

dels inhämtar riksdagens yttrande över inom finansdepartementet upp- rättade förslag till

1. kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264),

2. kungörelse om fortsatt giltighet av valutaförordningen ( 1959:264 ).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Agneta Heide

• Sida 75
•  Original

Prop. 1974: 89

Föreslagen lydelse

riksbanken. För ledamöterna sko- la i samma ordning utses supple- unter.

Valutastyrelsens beslut —— — — av beslutet.

Av fullmäktige utsedd ledamot eller suppleant, satn deltagit i sty- relsens beslut, äger påfordra att beslutet underställes fullmäktige för prövning. Yrkande härom skall framställas genast efter beslutets fattande.

Mot fullmäktiges — — —— ej föras.

På yrkande av minst tre av de ledamöter eller suppleanter, som deltagit i styrelsens beslut, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Yrkande härom Skall framställas genast efter beslutets fattande.

Närmare bestämmelser — —— — i bankoreglementet.