SOU 1978:73

Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m.m.

Till Statsrådet och chefen för justitie- departementet

Genom beslut den 10 augusti 1973 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att företa en översyn av gällande bestämmelser om inskränkningar i fråga om utländskt övertagande av svenska företag m. m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 29 oktober 1973 som sakkunniga landshövdingen Per Eckerberg, tillika ordförande, numera statsrådet Johannes Antonsson, ledamoten av riksdagen, pol. mag. Jan Bergqvist, utredningssekreteraren Hans Engman, direktören Thomas Hagdahl, direktören Matts Bergom Larsson samt förbundsordföranden Bert Lundin.

De sakkunniga har arbetat under namnet utredningen om utländska övertaganden av svenska företag.

Antonsson entledigades från uppdraget som ledamot den 1 oktober 1975. Samma dag förordnades till ny ledamot fr. o. m. den 2 oktober 1975 numera statsrådet Olof Johansson.

Genom beslut den 25 november 1976 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet att tillkalla ytterligare två ledamöter i utredningen.

Johansson entledigades den 30 november 1976. Samma dag förordnades till nya ledamöter fr.o.m. den 1 december 1976 bitr. professorn Gustaf Lindencrona samt riksdagsledamöterna, lantbrukaren Karl Erik Olsson och ambassadören Bo Siegbahn. Larsson entledigades den 12 januari 1977 från uppdraget som ledamot. Samma dag förordnades till ny ledamot fr. o. m. den 13 januari 1977 direktören Arne Lundqvist.

Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 10 januari 1974 numera hovrättslagmannen Johan Lind och pol. mag. Hans Olsson samt den 27 februari 1974 kammarrättsassessorn Göran Atterwall. Dessa experter entledigades sedermera, Atterwall den 14 juli 1975, Olsson den 28 januari 1977 och Lind den 13 april 1977. Till experter förordnades därefter kammarrättsfrskalen Roland Edling fr. o. m. den 20 augusti 1975, departe- mentssekreteraren Bo Leander fri o. m. den 31 januari 1977 och numera departementsrådet Lars K. Beckman fr.o.m. den 27 april 1977. Den 1 december 1977 entledigades Leander från uppdraget med verkan fr. o. m. den 1 november 1977 och förordnades departementssekreteraren Peter Sandén att fr. o. m. sistnämnda dag vara expert i utredningen.

Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 2 januari 1974 numera hovrättsrådet Bengt Malmström. Under tiden fr. o. m. den 1 november 1974 t. o. m. den 11 april 1975 tjänstgjorde även byråchefen Sven Rune Frid som

sekreterare. Till biträdande sekreterare förordnades den 1 oktober 1975 numera rådmannen Jim Josefsson.

Utredningen har med anledning av remisser avgivit yttranden över följande betänkanden m. m., nämligen litteraturutredningens huvudbetän- kande Boken (SOU 1974:5), två vid Nordiska rådets 22:a session väckta medlemsförslag (A 422/j och A 436/j), departementspromemorian (Ds Ju 1974:19) rörande utländska medborgares förvärv av fritidsfastighet, departe- mentspromemorian (Ds Ju 1974:17) med förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall samt flaggutredningens betänkande(SOU 1976:44) Sjöfart och flagg.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m. Uppdraget är därmed slutfört.

Reservation i fråga om utformningen av förslaget till förbättrad informa- tion om ägarförhållanden i svenska aktiebolag har avgivits av ledamöterna Hagdahl, Lundqvist och Siegbahn.

Stockholm den 16 oktober 1978

Per Eckerberg

Jan Bergqvist Hans Engman Thomas Hagdah/ Gusta/"Lindencrona Bert Lundin Arne Lundqvist

Karl Erik Olsson Bo Siegbahn /Bengr Malmström Jim Josefsson

InnehåH

Tabeller och figurer

Förkortningar

I II

Sammanfattning

Summary of the report

IH Författningsförslag

11 12 13

Kontrollinjens förslag till Lag om kontroll av utländsk företags- etablering här 1 riket . . . . Likabehandlingslinjens förslag till Lag om kontroll av utländsk företagsetablering här 1 riket . . . . Förhandlingslinjens förslag till Lag om kontroll av utländsk företagsetablering här 1 riket . . . Kontrollinjens förslag till Lag om ändring 1 lagen (1976: 350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser . . . . . . Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1939: 7) med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar . . . . . . . . . . . Förslag till Förordning om ändring i valutaförordningen (1959. 264) Förslag till Lag om ändring i lagen (1934: 239) om bulvanförhål—

lande 1 fråga om aktier 1 vissa bolag . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen (1935. 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. .

Förslag till Lag om ändring 1 kreditupplysningslagen (1973: 1173) Förslag till Förordning om ändring av aktiebolagsförordningen (1975: 1387) .

Förslag till Lag om ändring 1 aktiefondslagen (1974: 931)

Förslag till Lag om ändring 1 aktiebolagslagen (1975zl385) Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering

15

19

23

45

69

69

76

80

87

87

88

88

89 90

90 91 91

14

15 16

17

18

19 20

21 22

23

24

25

Förslag till Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrö- relse . .

Förslag till Lag om ändring 1 lagen (1955. 183) om bankrörelse Förslag till Förordning om ändring 1 förordningen (1970:600) om förenklad aktiehantering . . . . . . . . . . . Förslag till Lag (1979: 00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. . . . . . . . Förslag till Förordning om tillämpningen av lagen (1979. 00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Förslag till Lag om ändring ijordförvärvslagen (1965:290) Förslag till Lag om ändring i lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m..

Förslag till Lag om ändring 1 gruvlagen (1974: 342) Förslag till Lag om ändring 1 lagen (1949: 658)om inlösen 1 vissa fall av rätt till gruva m m. . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m. . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineral- fyndigheter Förslag till Lag om ändring i lagen (1966. 314) om kontinental- sockeln

IV Inledning

1 2 3

V

U tredningsuppdraget Några begrepp Betänkanders disposition

Den internationella bakgrunden

4 MNF i industriländerna en översikt 5 Vissa industri/änden lagstiftning berörande MNF 5.1 Allmänt

5.2 Australien 5.3 Belgien 5.4 Danmark 5.5 Finland

5.6 Frankrike . .

5.7 Förbundsrepubliken Tyskland

5.8 Förenta staterna 5.9 ltalien 5.10 Japan

5.11 Kanada . .

5.12 Nederländerna 5.13 Norge 5.14 Storbritannien

104 106

108

109

114 116

118 120

121

123

124

124

125 131 135

137 147 147 150 152 153 154 156 158 159 160 161 162 170 171 176

6 MNF och de mellanstatliga organisationerna . . . . . . . 179 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 6.2 FN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 6.3 ECOSOC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 6.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . 182 6.3.2 Kommissionen för transnationella företag . . . . 183 6.3.3 Centret för transnationella företag . . . . . 184 6.3.4 Expertgruppen rörande internationell standard för eko— nomisk redovisning . . . . . . . . . . 184 6.3.5 Arbetsgruppen rörande korrupta affärsmetoder _. . . 186 6.4 ILO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 6.5 UNCTAD . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 6.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . 196 6.5.2 Arbetet på en teknologiöverföringskod . . . . . 196 6.5.3 Arbetet rörande konkurrensbegränsande metoder . . 197 6.6 UNIDO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 6.7 OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 6.7.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . 199 6.7.2 Riktlinjer för multinationella företag . . . . . 200 6.7.3 Samrådsprocedur rörande riktlinjerna för MNF . . 205 6.7.4 OECD:s kommittéer . . . . . . . . . . . . 206 6.741 Allmänt . . . . . . . . . . . . . 206 67.42 Kommittén för internationella investeringar och multinationella företag . . . . . . 207 6.743 Industrikommittén . . . . . . . . . 208 6.744 Konkurrensbegränsningskommittén . . . 208 6.745 Skattekommittén . . . . . . . 209 6.746 Kommittén för vetenskap och teknologi . 209 6.747 Arbetsgruppen rörande korta kapitalrörelser 210 6.748 Arbetskrafts— och socialkommittén . . . 210 6.749 Kommittén för osynliga transaktioner . . . 210 6. 8 Europarådet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 6. 9 EG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 6.10 Nordiska rådet . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

VI Den inhemska bakgrunden

7 Utlandsägda företag i Sverige en översikt . . . . . . . . 219 7. 1 Underlaget för översikten . . . . . . . . . . . . . 219 7. 2 Direktinvesteringsllödet . . . . . . . . . 220

7. 3 Riksbankens tillstånd till utländska direktinvesteringar 1 Sverige åren 1962— 75 . 7.3.1 Bakgrund . . . . . . 7.3.2 Tillståndsgivningens samlade resultat 7. 3. 3 Utvecklingen . 7. 3. 4 Länderfördelning . . 7. 4 Företagsförvärven under 1970- talet enligt SPK 7.5 Den utlandsägda företagssektorn år 1962

7.6 Den utlandsägda företagssektorn år 1970 235 7.6.1 Inledning 235

7.6.2 Industriföretagen . . . . 236

76.21 Branschfördelning 236 7.622 Branschandelar 238 7.623 Länderfördelning 240

7. 6. 3 Försäljnings- och serviceföretagen 242

7.7 Den utlandsägda företagssektorn år 1975 . 243

7.8 Den utlandsägda företagssektorns utveckling under 1970- talet 248

8 Gällande rätt m. m. 251 8.1 Inledning . . 251

8.2 Utlänningslagstiftningen 252

8.3 Valutalagstiftningen . . . 252

8.4 Markförvärvsreglerna 1 1916 års lag . . 255 8.5 Kontroll av utländsk etablering' 1 vissa företagsformer 256

8.5.1 Aktiebolag 256 8.5.2 Handelsbolag 263 8.5.3 Ekonomisk förening 264 8.5.4 Utlännings näringsidkande 265 8.5.5 Filialer till utländska företag 266

8.5.6 Särskilt om förvärv av rörelse . . . . . 267

8.6 Kontroll av utländskt inflytande inom särskilda näringsgrenar 268 8.6.1 Bank- och kreditväsen 268 8.6.2 Försäkringsväsen 269 8.6.3 Gruvdrift 270

8.6.4 Transportväsen . . . 270

8.6.5 Förvaltning av hyresfastigheter 272 8.6.6 Tidnings- och förlagsverksamhet 272

8.6.7 Jordbruk och fiske 272 8.6.8 Tillverkning av krigsmateriel 273 8.7 Lagstiftningen om bulvanförhållanden 273 8.8 Lagstiftningen om konkurrensbegränsning 274

9. Sveriges internationella åtaganden 279 9.1 Allmänt 279 9.2 FN 280

9.3 ILO . 281 9.4 OECD . 281

9.4.1 Konventionen . . . . 281 9.4.2 Kapitalliberaliseringsstadgan . . . . . . . 282 9.4.3 Deklarationen om internationella investeringar och

multinationella företag . 286

9.4.4 Beslutet om nationell behandling . . . 288 9.4.5 Beslutet angående åtgärder 1 syfte att främja eller hämma

internationella investeringar 288

9.5 EFTA 289 9.6 EG 292

9.7 Europarådet . . . . . . . . . . . 9.7.1 Den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna . . . . . . . . 9.7.2 Den europeiska bosättningskonventionen 9. 7 3 Resolutionen om multinationella företag 9.8 Washingtonkonventionen . . . 9.9 Modellavtalet för ömsesidigt investeringsskydd

VH Allmän motivering

10 Utgångsla'get rörande frågan om kontroll av utländsk företagsetable- ring och utlandsägda företags verksamhet 10.1 Inledning . . 10.2 Den internationella bakgrunden . . . . . . 10.2.1 Företagandets internationalisering— förutsättningar och utveckling . . . 10.2.1.1 Allmänt . . . . . . . . . 10.2.1.2 Den formella ekonomiska integrationen 10.2.1.3 Vissa industriländers lagstiftning om utländ- ska direktinvesteringar . . . 10.2.1.4 De multinationella företagens expansion 10.2.2 Företagandets internationalisering debatt och åtgär— der . 10.3 Den inhemska bakgrunden . . . . . 10.3.1 Utländsk företagsetablering i Sverige förutsättningar och utveckling . 10. 3. 1.1 Allmänt . . . . . 10.3. 1. 2 Sveriges internationella åtaganden 10. 3.1. 3 Det svenska regelsystemet 10. 3. 1. 4 Den utlandsägda företagssektorn . 10.3. 2 Utländsk företagsetablering i Sverige debatt och åtgärder

11 Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 11.1 Inledning . . . . 11.2 Kontroll- och förhandlingslinjernas principståndpunkter' 1 fråga om behovet och lämpligheten av lagstiftning . . . . 11.3 Den utländska företagsetableringens problemkällor enligt kontroll- och förhandlingslinjerna 11.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . 11.3.2 Beslutsordningen inom internationella koncerner och dess konsekvenser för samhälle och anställda 11.3.3 Samhällsekonomiska aspekter 11.3.4 Sysselsättning 11.3.5 Internprissättning 11.3.6 Beskattning . . . 11.3.7 Tekniska kunskaper

292

292 293 295 295 296

299 299 302

303 303 304

311 314

318 333

333 333 334 335 344

347

363 363

366

366 366

367

10 Innehåll SOU 1978173 11. 3.8 Konkurrens . . 387 11. 3. 9 Sociala och kulturella effekter 390 11. 3 10 Politiska återverkningar 390 11. 3.11 Beroende . . 392

11.4. Likabehandlingslinjens principståndpunkt i fråga om behovet och lämpligheten av lagstiftning . 393

11. 5 Likabehandlingslinjens grundläggande aspekter på lagstiftnings- frågan 393 12 Etableringskontrollens preliminärfrågor 401 12.1 Inledning . . . . 401 12. 2 Företag som skall omfattas av etableringskontrollen 401 12.3 Systemet med utlänningsförbehåll' 1 aktiebolags bolagsordning 405 12.31 Systemets innebörd och funktion 405 12.3.2 Systemets bibehållande 406 12.3.3 Frågan om skärpning av utlänningsförbehåll 407 12.34 Frågan om differentierad rösträtt 408 12.35 Begreppet utlänningsförbehåll 411 12.36 Begreppet likställda förbehåll 412 12.3.7 Begreppet kontrollsubjekt 413 12.3.8 Ogiltighetspåföljd m.m. . . . 416 12.3.9 Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier 416 12.310 Tillstånd till ändring av förbehåll 418 12.4 Tillstånd till slutande av handelsbolag 418 13 Etableringskontrollen enligt kontroll- ochjb'rhandlingslinjerna 421 13.1 Allmänt om etablering och etableringskontroll 421 13.2 Övertagandekontroll 424 13.21 Skälen för en kontroll 424 13.22 Förvärvstillstånd . . 429 13.221 Huvudprincipen . . . 429 13222 Tillståndspliktiga förvärvare . 429 13.223 Förvärv av aktier i svenska aktiebolag 430 13.224 Förvärv av andelar i svenska handelsbolag 432 13.225 Förvärv av rörelse . . 432 13.226 Undantag från tillståndsplikten 433 13.227 Samrådsplikt . . . . 435 13.228 Tillståndspliktens sanktionering 440 13.3 Nyetableringskontroll 440 13.31 Skälen för en kontroll 440 13.3.2 Kontrollinjens lagtekniska lösning 442 13. 3. 3 Förhandlingslinjens lagtekniska lösning 442 13.4 Tillståndsförfarandet . . 443 13.4. 1 De olika typerna av tillståndsärenden 443 13.4.2 Tillståndsmyndighet 444 13.43 Prövningskriterier 446 13.4.4 Beslutsunderlaget . . 454

13.4.5. Förhandlingslinjens förslag till villkor och föreskrifter i samband med övertagande och nyetablering 457

13.4.6. Facklig insyn i handläggningen 13.4.7 Sekretesskydd

13.4. 8 Börsstopp . . .

13. 4. 9 Frågan om tidsgränser för förfarandet

13.4.10 Fullföljd av talan . .

13.4.11. Giltighetstid för förvärvstillstånd

13.4.12. Ansvar 13.5 Dispens . . . . . 13.6 Samordning av etableringskontroll och valutakontroll

14 Efab/eringskonrrol/en enligt likabehandlingslinjen 14.1 Begränsningen till övertagandefall . . . . 14.2 Avvikelser i fråga om övertagandekontrollens utformning och tillämpning 14.2.1 Förvärv av aktier . . . 14.2.2 Frågan om tillstånd för rörelseförvärv 14.2.3 Frågan om samrådsplikt 14.2.4 Prövningskriterier . . 14.2.5 Villkor och föreskrifter . . . . . . . 14.2.6 Frågan om facklig insyn i handläggningen 14.2.7 Sekretesskydd

15 Verksamherskontrollen enlig! kontra/linjen 15.1 Skälen för ett koncessionssystem 15.2 Verksamhetstillstånd 15. 2. ] Innebörd . . 15. 2. 2 Kretsen av tillståndspliktiga företag 15.2.3 Tillståndspliktens sanktionering 15.2.4 Tillståndsförfarandet 15.3 Villkor och föreskrifter 15.3.1 Behovet . . . 15. 3. 2 Allmänna villkor . . . 15.3.2.l Villkor rörande OECD:s riktlinjer för multina- tionella företag . . . . . 15.3.2.2 Villkor rörande offentlig information om inter- nationella koncerner . . . . 15.3.2.3 Villkor rörande det svenska regelsystemet för näringsliv och arbetsmarknad 15.3.3 individuella villkor 15. 4 Sanktionsmedel 15.5 Tillsyn . . . . . 15.6 Styrelserepresentation för samhället och de anställda

16 Verksamhetskonlrollen enligt likabehandlings/injen 17 Verksamhetskontrollen enligt förhandlingslinjen 17.1 Skälen för ett förhandlingssystem 17.2 Utformningen av ett förhandlingssystem

459 460 461 462 463 463 463 464 464

467 467

469 469 469 471 471 473 474 474

475 475 480 480 480 483 484 484 484 488

488

490

496 499 501 503 515

519

18 Upprättade lagförslag om kontroll av utländsk företagsetablering 18.1 Den grundläggande kontrollagstiftningen — tre lagförslag 18.2 Anknytande författningar

19 Förbättrad information om ägarförhållandena i svenska aktiebolag 19. 1 Inledning 19.2 Nuvarande ordning 19.2.1 19.2.2

Aktiekapital aktier och aktiebrev . . . Aktiebok i andra bolag än avstämningsbolag m. m.

19.2.3 Aktiebok i avstämningsbolag m. m. 19.2. 4 Registrering av aktieägare 19.25 Bulvanförhållanden

19.3. Tidigare behandling av vissa frågor rörande VPC- s—ystemet 19.3.1 19.3.2

Obligatorisk anslutning Anonymitetsskyddet

19.4. Överväganden och förslag

19.4.1 19.4.2 19.4.3 19.4.4

19.4.5 19.4.6 19.4.7 19.4.8 19.4.9

Utredningsuppdragets omfattning . Insynsbrister i det nuvarande aktiebokssystemet Reformkravets begränsning till större bolag

Frågan om obligatorisk anslutning till VPC-systemet för

de större bolagen . . . . . Offentlig förteckning över större aktieinnehav Obligatorium för aktiemarknadsbolag Registreringsplikt för aktieägare Bulvanförhållanden

Upprättade lagförslag

20 Kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar 20. 1 Inledning . 20.2 Gällande rätt

20.2.1 20.2.2

20.2.3

20.2.4

20.3 20.3.1

Reglerna i 1916 års lag om fastighetsförvärv

Allmänna regler om fastighetsförvärv

20.221 Förvärv av hyresfastighet .

20.222 Förvärv av jordbruksfastighet 20.223 Förvärv av eldistributionsanläggning . 20 2 2. 4 Bulvanförhållanden i fråga om fast egendom

20. 2. 2. 5 Kommunal förköpsrätt . . .

Reglerna 1 1916 års lag om utnyttjande av mineralfyndig-

heter .

Allmänna regler om utnyttjande av mineralfyndig— heter 20241 Inmutningssystemet i gruvlagen 20.242 Koncessionssystemet i lagen om vissa mine- ralfyndigheter . . . . . . 2024.3 Koncessionssystemet enligt kontinentalsock- eHagen

20244 Inlösen av gruva

Överväganden och förslag Inledning

537 537 538

539 539 540 540 542 543 545 547 547 547 551 553 553 554 555

557 558 564 566 568 569

571 571 572 572 575 575 576 577 577 577

577

579 579

580

580 580 581 581

20.3.2 Fast egendom . . . . . 20.321 Tillståndspliktens omfattning 20.322 Kretsen av tillståndspliktiga . . . 20.323 Tillståndsmyndighet och ärendefördelning 20.324 De övergripande prövningskriterierna 20.325 Prövningskriterier i länsstyrelsefallen

20. 3 2 6 Övriga frågor 20.3.3 Mineralfyndigheter . . . . . . . . 20.3.4 Frågan om förbud mot förvärv av aktier i vissa äldre bolag

20.3.5. Upprättade lagförslag

VIII Specialmotivering

21 Lagstiftning om kontroll av utländsk _Riretagsetablering . .

21.1 Kontrollinjens förslag till lag om kontroll av utländsk företags- etablering här 1 riket . . .

21. 2 Likabehandlingslinjens förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering här 1 riket . . 21.3 Förhandlingslinjens förslag till lag om kontroll av utländsk före- tagsetablering här 1 riket . . . . . . . .

21.4 Kontrollinjens förslag till lag om ändring 1 lagen om styrelsere- presentation för samhället 1 aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser . . . . . . . .

21.5. Förslaget till förordning om ändring 1 kungörelsen med förord- nanden på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen

21.6 Förslaget till förordning om ändring i valutaförordningen 21.7 Förslaget till lagom ändring i lagen om bulvanförhållande i fråga om aktier 1 vissa bolag . . . . . . . . 21.8 Förslaget till lag om ändring 1 lagen om kontroll över tillverk- ningen av krigsmateriel m. m. . . . .

21. 9 Förslaget till lag om ändring 1 kreditupplysningslagen 21.10 Förslaget till förordning om ändring av aktiebolagsförord- ningen . . . . . . . . 21. 11 Förslaget till lag om ändring i aktiefondslagen

22. Lagstiftning om information angående ägarförhållandena i svenska

aktiebolag . . . . . . . . .

22.1 Förslaget till lag om ändring" 1 aktiebolagslagen . 22.2 Förslaget till lag om ändring 1 lagen om förenklad aktiehante- ring . . . . . . . . . . . . .

22.3. Förslaget till lag lag om ändring 1 lagen om försäkringsrörelse

22.4 Förslaget till lag om ändring 1 lagen om bankrörelse 22.5 Förslaget till förordning om ändring i kungörelsen om förenklad aktiehantering

23 Lagstiftning om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtill- gängar

581 582 583 585 587 593 594

598 599

601

601

622

626

632

633 633

633

633 634

634 638

639 639

648 651 652

653

23.1 Förslaget till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom m. m. . . . . . . . . . . . . . . 655 23.2 Förslaget till förordning om tillämpningen av lagen om vissa

inskränkningar 1 rätten att förvärva fast egendom m. m.. . 663 23.3 Förslaget till lag om ändring ijordförvärvslagen . . . . 666 23.4 Förslaget till lag om ändring 1 lagen om förvärv av hyresfastighet

m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 666 23.5 Förslaget till lag om ändring" 1 gruvlagen . . . . . . 666 23.6 Förslaget till lag om ändring 1 lagen om inlösen 1 vissa fall av rätt

till gruva m.m . . . . . . . . . . . . 666 23.7 Förslaget till lag om ändring 1 lagen om eldistributionsanlägg-

ning m.m. . . . . . . . . . . . . . . 667 23.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa mineralfyndig-

heter . . . . . . . . . . . . 667 23.9 Förslaget till lag om ändring 1 kontinentalsockellagen . . . 667

Reservation....................669

4.1

4.2

4.3

4.4

4.5

4.6

4.7

4.8

7.1

7.2 7.3 7.4 7.5

7.6 7.7 7.8

Tabeller och figurer

Tabeller

Industriländernas bestånd av utgående direktinvesteringar åren 1967 och 1976 fördelade på hemländer. Genomsnittlig årlig tillväxttakt och andelsförändring under tidsperioden Industriländernas bestånd av direktinvesteringar åren 1967 och 1975 procentuellt fördelade på värdländer och värdlands- grupper . . . . Vissa industriländers bestånd av utgående och ingående direkt- investeringar fördelade på huvudsakliga branscher; år 1974 och senast tillgängliga år . . . . . .

De utlandsägda företagens procentuella andel av vissa OECD- länders tillverkningsindustri . . . . . Internationaliseringsgraden hos världens 422 största industri- företag fördelade efter huvudsaklig branschtillhörighet år 1976 Hemländerna för de 260 största multinationella företagen efter antalet anställda . Multinationella företag med ett eller flera dotterföretag fördelade efter värdländer år 1973 . . Omsättningen hos 4 531 multinationella företag år 1973 förde- lade på hemländer . . . . . Tillstånd till utländska direktinvesteringar med fördelning på tillverkningsföretag och övriga företag samt på olika slag av investeringar — totalsiffror för åren 1962— 75 . . Tillstånd till förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med fördelning på län perioden 1962—75 . Samtliga och utländska förvärv inom olika näringsgrenar åren 1969— 76 och antalet anställda 1 de förvärvade företagen Branschfördelning för utlandsägda företag i Sverige år 1962 Utlandsägda företag inom olika industribranscher samt andel av sysselsättningen i samtliga företag inom respektive branscher år 1962 . . .

Utlandsägda företag med fördelning på hemländer år 1962 Utlandsägda företag' 1 Sverige år 1970 . . . De utlandsägda företagens procentuella fördelning på olika branscher 1nom svensk industri år 1970

139

140

141

142

143

144

145

146

223

226

232 234

234 235 236

7.9

7.10 7.11 7.12 7.13

7.14

7.15

7.16

8.1

De utlandsägda dotterföretagens procentuella andel av syssel- sättning och produktion inom skilda branscher i svensk industri år 1970 . . . . . . Branscher 1 svensk industri där utlandsägda företag är 1970 hade produktionsandelar överstigande 15 procent . . . Utlandsägda dotterföretag' inom svensk industri år 1970 procen- tuellt fördelade på ursprungsländer . . . Produktion' | utlandsägda dotterföretag 1 svensk industri år 1970 procentuellt fördelad på branscher och regioner . . Utlandsägda försäljnings- och serviceföretag år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer Utlandsägda företag år 1975. Antal företag och anställda samt procentuella andelar 1 svenskt näringsliv och inom den utlands- ägda företagssektorn med fördelning på huvudsakliga bran- scher . Utvecklingen av de utlandsägda företagens andelar av sysselsätt- ning och vissa andra ekonomiska variabler åren 1971— 76 Index för utvecklingen åren 1970—75 av de utlandsägda dotter- företagens andel av sysselsättningen inom skilda industribran- scher . . . . . . . . . . Förekomsten av utlänningsförbehåll i vissa större aktiebolags bolagsordningar

Figurer

4.1

7.1

7.2

7.3

7.4

7.5

7.6

Femton OECD- länders ut- och inflöde av utländska direkta

investeringar åren 1960—74 . . . . . Inllödet av utländska direktinvesteringar i Sverige och utflödet av svenska direktinvesteringar utomlands 1 löpande priser åren 1960—77 . . . . . . . . Inflödet av utländska direktinvesteringar' 1 Sverige 1 förhållande till samtliga svenska industriinvesteringar åren 1962— 75 Tillstånd till utländska direktinvesteringar med relativ fördel- ning på olika slag av åtgärder åren 1962—75 . . . Tillstånd avseende utländska förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med relativ fördelning efter investeringens storlek åren 1962— 75 . . . . . Tillstånd till utländska direktinvesteringar 1 tillverkningsföretag med fördelning på etableringar och andra investeringar, årsvis perioden 1962—75 . . . . . . Tillstånd till utländska förvärv av och nyetableringar av tillverk- ningsföretag, årsvis perioden 1962— 75

239

240

241

241

242

244

249

249

262

138

221

222

224

225

227

228

7.7

7.8

7.9

Tillstånd för utländska investeringar i utlandsägda tillverknings- företag med fördelning på lån, höjning av aktiekapital och ytterligare förvärv av aktier, årsvis perioden 1962—75 Tillstånd avseende utländska förvärv, nyetableringar och ytter- ligare investeringar inom tillverkningsindustrin åren 1962—75 Tillstånd till utländska direktinvesteringar i tillverkningsföretag med fördelning på länder, årsvis perioden 1962—75 Utlandsägda företag inom svensk tillverkningsindustri och antalet anställda i dessa företag fördelade på branscher år 1975 Utlandsägda företags andelar av sysselsättning och produktion inom svensk tillverkningsindustri år 1975 . Utlandsägda tillverkningsföretag och samtliga utlandsägda företag fördelade på storleksklasser efter andelar anställda samt andelar av samtliga företag i respektive storleksklasser år 1975

Förkortningar

Förkortningar med internationell anknytning

ANCOM Andean Common Market

ASEAN Association of South-East Asian Na- t1ons

AEU Arab Economic Union

BIAC Business and Industry Advisory Com- mittee

CACM Central American Common Market

CARICOM Caribbean Community

CECA Communauté européenne du charbon et de l'acier

CIEC Conference on International Economic Co-operation

COM Commission of the European Commu- nities

CTC Centre for Transnational Enterprises

DAC Development Assistance Committee

EAC East African Community

EC European Communities

ECE Economic Commission for Europe

EEC European Economic Community

ECOSOC Economic and Social Council

EFTA European Free Trade Association

EG (Se EC)

EMA European Monetary Agreement

EPU European Payments Union

ETUC European Trade Union Confederation

FAO Food and Agriculture Organisation

FIET International Federation of Employees

and Technicians FFI (Se ICFTU)

De andinska ländernas gemensamma marknad

Sydostasiatiska nationernas förbund

Arabiska ekonomiska unionen

Rådgivande handels- och industrikommittén (OECD- organ)

Centralamerikanska gemensamma marknaden Karibiska gemenskapen

Europeiska kol- och stålunionen

Konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete (nordsyd-dialogen)

EG-kommissionen

Centret för transnationella företag (FN-organ) Utvecklingshjälpskommittén (OECD-organ) Östafrikanska gemenskapen

Europeiska gemenskaperna (EG)

FN:s ekonomiska kommission för Europa Europeiska ekonomiska gemenskapen Ekonomiska och sociala rådet (FN-organ) Europeiska frihandelssammanslutningen Europeiska gemenskaperna

Europeiska monetära avtalet

Europeiska betalningsunionen

Europas fackliga samorganisation (EFS) FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation

Internationella federationen för handels- och kontors- anställda

Fria fackföreningsinternationalen

FIRA

GATT

IBRD

ICC ICF

ICFTU

ICSID

IDA IDB IFC ILO IME

IMF IMF IOE

ITO NEB NFS OECD

OEEC

OPEC

TDB TUAC UDEAC

UNCITRAL

UNCTAD

UNDP UNESCO

Foreign Investment Review Agency

General Agreement on Tariffs and Trade

International Bank for Reconstruction and Development

International Chamber of Commerce

International Federation of Chemical and General Workers” Union

International Confederation of Free Trade Unions

International Centre for the Settlement of Investment Disput

International Development Association Industrial Development Board International Finance Corporation International Labour Organization

Committee on International Invest- ment and Multinational Enterprises

International Metalworkers” Federation International Monetary Fund

International Organization of Employ- ers

International Trade Organization

National Enterprise Board

Organization for Economic Co—opera- tion and Development

Organization for European Economic Co-operation

Organization of the Petroleum Expor- ting Countries

Trade and Development Board Trade Union Advisory Committee

Central African Customs and Econ- omic Union

United Nations Commission for Inter- national Trade Law

United Nations Conference on Trade and Development

United Nations Development Program

United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation

Myndighet för kontroll av utländsk företagsetablering (Kanada)

Allmänna tull- och handelsavtale1

Internationella återuppbygnads- och utvecklingsban- ken (Världsbanken)

Internationella handelskammaren

Internationella kemi- och fabriksarbetarfederationen

Fria fackföreningsi nternationalen (FFI)

Internationella centralorganet för biläggande av inves— teringstvister

Internationella utvecklingsfonden FN:s industristyrelse Internationella finansieringsbolaget Internationella arbetsorganisationen

Kommittén för internationella investeringar och mul— tinationella företag (OECD-organ)

Internationella metallarbetarfederationen Internationella valutafonden (FN-organ)

Internationella arbetsgivarorganisationen

Internationella handelsorganisationen Myndighet för näringslivsutveckling (Storbritannien) Nordens fackliga samorganisation

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck- ling

Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (föregångare till OECD)

Organisationen för petroleumexporterande länder

Handels— och utvecklingsstyrelsen (FN-organ) Rådgivande fackliga kommittén (OECD-organ)

Centralafrikanska tull- och ekonomiunionen FN:s kommission för internationell handelsrätt FN:s handels- och utvecklingskonferens

FN:s utvecklingsprogram

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kul- tur

UNIDO United Nations Industrial Development FNiS organisation för industriell utveckling

Organisation

UNITAR United Nations Institute for Training FN:s utvecklings- och forskningsinstitut and Research

WCL WFTU WIPO

World Confederation of Labour Katolska fackföreningsinternationalen

Fackliga världsfederationen (FVF)

World Federation of Trade Unions

World Intellectual Property Organiza- Internationella byrån för immaterialrätt tion

Övriga förkortningar

AL Aktiebolagslagen (197511385) RD Riksdagens protokoll _ BaU Bankoutskottet rskr riksdagsskrivelse Ds Departementsstencil (utredningsserie) SACO/SR Centralorganisationen SACO/SR E Ekonomidepartemenlel SAF Svenska arbetsgivareföreningen Fi Finansdepartememet SCB Statistiska centralbyrån FiU Finansutskottet SFS Svensk författningssamling FN Förenta Nationerna SI-IIO Sveriges hantverks- och industriorgani- l lndustridepartementet sation IUI Industrins utredningsinstitut SIND Statens industriverk Ju Justitiedepartementet SNS Studieförbundet Näringsliv och samhäl- le KF Kooperativa förbundet _ _ _ _ SOU Statens offentliga utredningar LO Landsorganlsationen 1 Sverlge _ SNI Standard för svensk näringsgrensindel- LRF Lantbrukarnas riksförbund ning LU Lagutskottet SPK Statens pris— och kartellnämnd

[LU Första lagutskottet ' STU Styrelsen för teknisk utveckling 2LU Andra lagutskottet 3LU Tredje lagutskottet SvJT Svensk Juristtidning MNF Multinationellt företag TCO Tjänstemännens centralorganisation NFS Nordens fackliga samorganisation TNF Transnationellt företag

NJA Nytt Juridiskt Arkiv TU Trafikutskottet NO Näringsfrihetsombudsmannen UU Utrikesutskottet NU Näringsutskottet VPC Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

regeringens proposition

Sammanfattning

Den grundläggande uppgiften för utredningen har varit att med utgångs- punkt främst i de bestämmelser i lagen (19161157) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m.m. (1916 års lag) som ger vissa möjligheter till prövning av övertaganden av vissa svenska aktiebolag — överväga ett generellt system för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet här i landet. Utredningen har vidare haft att överväga om en obligatorisk tillämpning av det år 1971 införda systemet med förenklad aktiehantering. det 5. k. VPC—systemet, kan i varje fall beträffande större aktiebolag förbättra informationen om det utländska inflytandet i svenskt näringsliv. Slutligen har det ankommit på utredningen att på grundval av hithörande bestämmelser i 1916 års lag föreslå en särskild lagstiftning om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar.

1. Kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet

, Den internationella bakgrunden

Främst efter andra världskriget har skett en betydande tillväxt av multina- tionella företag, dvs. företag som verkar inte endast genom ett moderföretag i det egna landet (hemlandet) utan också genom dotterföretag i ett eller flera andra länder (värdländer). De från OECD-länderna utgående direktinveste- ringarna, dvs. investeringar i syfte att genom förvärv eller etablering skaffa kontroll över företag utomlands, var år 1960 knappt tre miljarder dollar men har därefter fortlöpande ökat till år 1974, då de uppgick till mer än 20 miljarder dollar. Industriländernas bestånd av direktinvesteringar i andra länder var år 1974 totalt 288 miljarder dollar. Förenta staterna svarade för nära hälften av dessa investeringar. Betydande andelar i dessa investeringar hade också Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Schweiz, Frankrike och Kanada. Den största tillväxttakten har numera investeringar med ursprung i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Huvudmålet för det internationella investeringsflödet har varit tillverkningsindustrin i industri- Iänderna. En särställning intar Kanada, vars industri till mer än hälften är utlandsägd. Stora utlandsägda industrisektorer finns också i Australien, Belgien. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Antalet multinationella företag som bedrev verksamhet i mer än ett värdland beräknades år 1976 vara omkring tiotusen. Tillgängliga uppgifter beträffandei

stort sett hälften av dessa företag visar att de år 1973 sysselsatte omkring 46 miljoner anställda och omsatte nära 1 500 miljarder dollar.

Denna företagandets internationalisering har främjats genom den liberali- sering av handel, betalningar och direktinvesteringar över nationsgränserna, som kommit till uttryck i flera internationella överenskommelser och spelat en roll vid upprättandet av olika internationella organ. IIärvidlag kan nämnas Internationella valutafonden (IMF), världsbankgruppen, dvs. Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA) och Internationella finan- sieringsbolaget (IFC), Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), Organisa- tionen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), vilken som medlemmar har hemländerna för det alldeles övervägande antalet multina— tionella företag, Europarådet, Europeiska gemenskaperna (EG) och Europe- iska frihandelssammanslutningen (EFTA). Av särskild vikt för de interna- tionella investeringarna har varit OECD:s kapitalliberaliseringsstadga samt de båda europeiska handelssammanslutningarnas bestämmelser om regional etableringsfrihet och fri kapitalrörlighet.

På grund av sin mer eller mindre långtgående anslutning till efterkrigsti- dens formella ekonomiska integration har de industriländer som företräder en marknadsekonomi i allmänhet stått öppna för utländska direktinveste- ringar. Flera av dessa länder, t. ex. Australien, Belgien, Frankrike, Japan, Kanada, Norge och Storbritannien, upprätthåller emellertid i en eller annan form möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering.

Under senare år har förts en utomordentligt omfattande och mångfaset- terad debatt om betydelsen och verkningarna av företagandets internationa- lisering. Vitt skilda bedömningar av de utländska direktinvesteringarnas positiva och negativa effekter för hemländer och värdländer har härvid kommit i dagen. Enligt en uppfattning medför dessa investeringar en internationell arbetsfördelning och ett förbättrat utnyttjande av de olika ländernas produktionsresurser som på sikt främjar det sociala och ekono- miska välståndet överlag. En helt annan syn på värdet av den pågående internationaliseringen av företagandet tar sig uttryck i farhågor för att denna utveckling kan göra det svårt eller rent av omöjligt för de enskilda nationalstaterna att förverkliga sina sociala, ekonomiska och kulturella mål. Inte minst från fackligt håll och från utvecklingsländernas sida har givits uttryck för oro inför konsekvenserna av de multinationella företagens tillväxt.

Efter hand har också inom mellanstatliga organisationer, som har till ändamål att fördjupa internationellt eller regionalt ekonomiskt samarbete, allt starkare förankrats uppfattningen att de multinationella företagens verksamhet — ehuru den kan medföra väsentliga fördelar för hemländer och värdländer genom att bidra till ett effektivare utnyttjande av kapital, teknologi och arbetskraft — likväl skapar särskilda problem som kräver speciella åtgärder. En huvudlinje i de mellanstatliga organisationernas verksamhet härvidlag är utarbetandet av uppförandekoder för multinatio- nella företag, dvs. riktlinjer för dessa företags agerande i värdländerna. Ett första steg mot ett internationellt samarbete även på detta område är den av OECD-länderna år 1976 avgivna deklarationen om internationella investe- ringar och multinationella företag. Till deklarationen finns fogade riktlinjer för multinationella företag. Samtidigt antog OECD-rådet till medlemslän-

derna riktade beslut om s. k. nationell behandling av utlandskontrollerade företag och om främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar. Internationella arbetsorganisationen (ILO) antog år 1977 en trepartisk deklaration om riktlinjer angående multinationella företag och socialpolitik. Inom ramen för kraven på en ny ekonomisk världsordning har Förenta nationerna och dess övriga fackorgan inriktat sin uppmärksamhet främst på de multinationella eller som de där kallas de transnationella företagens inverkan på utvecklingsländernas ekonomi och framåtskridande. Vid FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har inrättats en kommission för transnationella företag och ett informations- och forskningscenter för dessa företag. Kommissionen har i sitt arbete givit företräde åt utformningen av en uppförandekod för transnationella företag. FN:s handels- och utveck- lingskonferens (UNCTAD) bedriver sedan flera år med särskild anknytning till transnationella företags verksamhet arbete på antagande av en teknolo- giöverföringskod och på riktlinjer för kontroll av konkurrensbegränsande metoder. Inom ramen för EG:s arbete på samordning av medlemsländernas regler om företagsstruktur och arbetstagarinflytande har de multinationella företagen särskilt uppmärksammats. Europarådet antog år 1976 en resolution om multinationella företag som ger stöd åt OECD:s tidigare nämnda uppförandekod. Nordiska rådet bedriver sedan år 1974 arbete som skall kunna tjäna som underlag för överväganden av nordiska åtgärder för att bättre kunna lösa problem som sammanhänger med multinationella företags verksamhet.

Den inhemska bakgrunden

Företagandets internationalisering har också kommit att prägla utvecklingen iSverige. Under tiden från år 1962 till 1975 har antalet anställda i utlandsägda företag, om därmed förstås företag som till minst 20 procent är i utländsk ägo, långt mer än fördubblats och uppgick år 1975 till omkring 155 000 eller 7,6 procent av det totala antalet anställda inom det svenska näringslivet.l Inom industrin och med koncentration till verkstadsindustrin, kemisk industri och livsmedelsindustrin fanns år 1975 nära 300 utlandsägda dotterföretag som sysselsatte ungefär 53VQQQMpersoner eller 5,7 _procent av det totala antalet anställda. Jämsides härmed har skett en än större ökning av det svenska näringslivets direktinvesteringar utomlands. År 1977 uppgick de utgående direktinvesteringarna till 4 315 milj kr. medan de ingående direktinvestering- arna som under senare år legat på en i stort sett oförändrad nivå var 643m_ilj. kr. I själva verket kan Sverige sägas vara mer e_t_t_hemland för multinati—onella [åtagaän etLyätdlaad-

På grund av sin traditionella frihandelspolitik och allmänt positiva inställning till internationellt samarbete har Sverige i stor utsträckning anslutit sig till de internationella överenskommelser och internationella organisationer som haft betydelse för efterkrigstidens formella och reella ekonomiska integration. Den svenska rättsordningen kan också sägas utgå från att utländsk företagsetablering är fri här i landet. I flera författningar föreskrivs'emellertid undantag från denna princip. Av mer allmän betydelse är bestämmelserna i 1916 års lag och lagen (19681557) om vissa inskränk- ningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m.

; l

' Ijämförelse med år 1974 innebar detta en minskning av antalet anställda med omkring 7 000 och en andels— minskning med 0,4 pro- centenheter.

1916 års lag innebär att utländska och vissa därmed likställda svenska rättssubjekt (i fortsättningen kallade kontrollsubjekt) inte utan tillstånd i varje särskilt fall får förvärva fast egendom här i landet. Till kretsen av kontrollsubjekt hör svenska handelsbolag vari kontrollsubjekLär bolagsman och i princip också svenska aktiebolag. Ett svenskt aktiebolag är emellertid inte kontrollsubjekt, om i dess bolagsordning finns intaget ett s. k. utlän- ningsförbehåll. Ett Utlänningsförbehåll skall gå ut på att kontrollsubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva endast en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 procent av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital. Aktier som omfattas av Utlänningsförbehåll kallas bundna aktier. Utlänningsförbehåll finns numera i bolagsordningen för omkring 80 procent av de svenska börsbolagen. Om ett aktiebolag önskar ta bort utlänningsförbehållet och därigenom göra aktierna i bolaget fritt överlåtbara ' till kontrollsubjekt, måste bolaget först inhämta tillstånd av regeringen eller . myndighet som regeringen bestämmer (statens industriverk). Sådant till-

stånd skall enligt en år 1973 gjord ändring av 1916 års lag inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av kontrollsubjekt. Tillståndsprövningen skall vidare enligt denna lagändring ske oberoende av om bolaget i fråga äger fast egendom. Praxis vid tillämpningen av denna form av etableringskontroll har varit mycket liberal. 1968 års lag innebär i huvudsak att kontrollsubjekt inte får sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag utan tillstånd av regeringen.

Också i Sverige har förts en omfattande debatt om de multinationella företagens verksamhet. En framträdande plats i denna debatt har intagits av de fackliga organisationerna som i sina handlingsprogram krävt bl. a. att de utlandsägda företagen skall underkastas inhemsk lagstiftning om etable- ringskontroll, förbättrad ekonomisk information och nya beskattningsmeto- der. (_

”Den svenska regeringens arbete på området samordnas i en år 1973 tillsatt interdepartemental arbetsgrupp för multinationella företag. Inom denna arbetsgrupp bereds också frågor om det svenska engagemanget i de olika mellanstatliga organisationernas hithörande arbete. Till de senaste årens nationella lagstiftnings- och utredningsinitiativ av betydelse i förevarande sammanhang hör de tidigare berörda ändringarna i 1916 års lag. År 1974 tillskapades vidare genom ändring av valutalagstiftnjggen formella möjlig- heter för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av frågor om tillstånd för svenska företag att göra större direktinvesteringar utomlands beakta även industri- och sysselsättningspolitiska aspekter. Koncentrationsutreöningen undersökte i sitt år 1975 avgivna slutbetänkande konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse. År 1976 fick statens industriverk i uppdrag att utreda de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveck- ling. I förarbetena till den samma år antagna lagen om medbestämmande i arbetslivet behandlas frågan om fackliga organisationers möjligheter till sympatiåtgärder vid arbetskonflikter utomlands. Statens industriverk rappor- terade år 1977 om de multinationella företagen i svensk livsmedelsindustri. Samma år tillsattes en utredning om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter samt en utredning om översyn av den svenska

valutaregleringen som bl. a. kommer att beröra_svenska företags direktinves- teringari utlandet. År 1978 lade konkurrensutredningen fram ett förslag till ny konkurrensbegränsningslag som inrymmer möjligheter till kontroll av samgåenden mellan företag.

Oenigheten om utredningsuppgiftens lösning

Utredningens överväganden har givit vid handen en enighet om att __ utländska direktinvesteringar kan tillföra Sverige olika nyttigheter såsom :" kapital, sysselsättningstillfällen, exportmöjligheter och nya kunskaper i fråga om teknik. marknadsföring och företagsledning samt att de utländska direktinvesteringarna på dessa och andra sätt kan bidra till det svenska näringslivets differentiering, effektivitet och internationella konkurrenskraft. Meningarna har däremot gått starkt isär när det gällt att bedöma i vad mån de utländska direktinvesteringarna här i landet motiverar en samhällelig kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. Inom utredningen har på initiativ av skilda ledamotsgrupper utarbetats tre olika förslag till en lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket. Inget av dessa förslag uppbärs av en majoritet av utredningens ledamöter och det har inte bedömts möjligt att upprätta ett förslag som kan samla majoritet. I denna situation har utredningen inte ansett det lämpligt att genom omröst- ning söka få fram ett enda förslag som kan betecknas som utredningens förslag. Utredningen har i stället stannat för att redovisa de tre nämnda förslagen vid sidan av varandra.

Ett av dessa förslag går ut på att en utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet bör kontrolleras inom ramen för en lagstiftning som leder till reell likabehandling av svenskägda och utlandsägda företag. Företrädare för denna linje — kontrollinjen — är ledamöterna Bergqvist, Eckerberg. Engman och Lundin.

Det andra förslaget innefattar en begränsad möjlighet till kontroll av utländska övertaganden av svenska företag men uttrycker i övrigt uppfatt- ningen att de utlandsägda företagens verksamhet inte bör kontrolleras med andra medel än dem som står samhället och de anställda till buds för insyn och medbestämmande inom näringslivet i gemen. Företrädare för denna linje likabehandlingslinjen är ledamöterna I—Iagdahl, Lundqvist och Sieg- bahn.

Det tredje förslaget, som i likhet med kontrollinjens förslag medger en fullständig etableringskontroll, tar i övrigt sikte på att konkreta problem som uppkommer i samband med utlandsägda företags verksamhet här i landet skall lösas inom ett lagfäst förhandlingssystem. Denna linje — förhandlings- linjen företräds av ledamöterna Lindencrona och Olsson.

Vad som sagts nu innebär att de olika linjernas överväganden och förslag skiljer sig från varandra. 1 separata avsnitt redovisas därför i det följande de uppfattningar som företrädarna för de olika linjerna har i fråga om den nu aktuella utredningsuppgiften.

K ontrollinjen

Företrädarna för kontrollinjen hari korthet utvecklat sin mening på följande sätt.

Det förhållandet att internationella koncerner genom dotterföretag är verksamma här i landet kan ge upphov till problem på skilda områden.

Ett grundläggande problem rör de konsekvenser beslutsordningen inom en internationell koncern kan få för samhället och de anställda. Den styrning som den internationella koncernen utövar över sitt dotterföretag innebär att viktiga beslut om dotterföretagets verksamhet inte sällan i realiteten fattas annorstädes än i detta företag.

Att en styrning av underordnade företag förekommer ligger i koncernbild- ningens natur och har i samma mån berättigande för internationella som för inhemska koncerner. Också för en inhemsk koncern gäller att det många gå'nger är moderföretaget som i realiteten disponerar över dotterföretagets möjligheter att på ett meningsfullt sätt fullgöra sina förpliktelser gentemot samhället och de anställda. Vad beträffar utlandsägda företag har samhället och de anställda emellertid långtifrån likvärdiga möjligheter till insyn i och påverkan av beslutsprocessen. I fråga om inhemska koncerner finns allmänt sett stora möjligheter att t. ex. genom samordning av de fackliga insatserna finna former för en informations- och förhandlingsverksamhet som är anpassad efter koncernens struktur och de reella maktförhållandena. Det svenska regelsystemet innehåller också uttryckliga bestämmelser som tar hänsyn till de särskilda förhållanden som råder inom en koncern. Med sin naturliga inriktning på de inhemska företagen blir emellertid de lagfästa eller avtalade formerna för samhällets och de anställdas insyn i och inflytande över svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad ofta utan full verkan när de Skall tillämpas på utlandsägda företag. Dessa brister ter sig betänkliga i en tid som kräver intensifierad samverkan mellan samhälle och företag och demokratisering av företagen. Särskilt svårt kan det visa sig vara att förena den gängse beslutsordningen inom internationella koncerner med den för

,medbestämmandelagen grundläggande principen att det inte längre är

arbetsgivaren som ensam fattar beslut utan att beslutsbefogenheterna bör fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare genom förhandling och avtal.

Det principiella problem som sammanhänger med den utifrån styrda beslutsprocessen inom en internationell koncern förstärks av en rad förhål- landen som är karaktäristiska för dessa koncerner. Den internationella koncernen är ofta mycket stor och företräder en stark koncentration av ekönomisk makt. Denna aspekt gäller inte endast storlek i sig utan närmast det förhållandet att den här i landet bedrivna verksamheten utgör en liten och inte sällan marginell del av koncernens verksamhet. Åtgärder som samhället eller de anställda vidtar för att påverka det här verksamma dotterföretaget får därför en tämligen begränsad genomslagskraft. Såväl de anställdas som samhällets möjligheter att hävda sin ställning gentemot det utlandsägda företaget måste också ses mot bakgrund av den eventualiteten att koncernen upphör att investera i dotterföretaget eller låter detta företag helt eller delvis flytta sin verksamhet till ett annat land, där förhållandena från koncernens synpunkt ter sig gynnsammare. Ett utlandsägt företag har därför allmänt sett

en starkare förhandlingsposition gentemot samhället och de anställda än de inhemska företagen.

Möjligheterna att ta till vara de anställdas och samhällets intressen i förhållande till de utlandsägda företagen inskränks också genom den bristande insynen i den internationella koncernen. Denna brist innebär att de anställda och samhället ofta inte har ett tillfredsställande faktiskt underlag för bedömning av det utlandsägda företaget ställning och utsikter. Helt grund- läggande uppgifter kan saknas såsom om den internationella koncernens struktur och vilken enhet inom koncernen som ytterst utövar bestämmande inflytande över övriga koncernenheter. Tillgång finns inte alltid till en redovisning av de ekonomiska resultatet för koncernen eller olika enheter inom koncernen som kan ge en rättvisande bild av ett enskilt dotterföretags ställning. Än mer påfallande är att kännedom kan saknas om den övergri- pande planering i fråga om produktion, investeringar, sysselsättning eller drift, inom vars ram ett dotterföretag avses verka.

Beslutsordningen inom en internationell koncern inger också farhågor för att värdlandets sociala och ekonomiska mål inte alltid tillbörligt beaktas. Det är inte säkert att den svenska synen på företagets roll i samhället och dess sociala ansvar delas av den internationella koncern som står i begrepp att ingripa i ett dotterföretags verksamhet.

Ett omfattande problemkomplex utgörs av de samhällsekonomiska effek- terna av utländsk företagsetablering i Sverige. Det ankommer inte på utredningen att göra en bedömning i detta hänseende och utredningsupp- draget gör inte heller en sådan bedömning nödvändig. Hithörande aspekter har belysts i koncentrationsutredningens slutbetänkande. Som den mest generella slutsatsen av sin analys av de samhällsekonomiska följderna av företagandets internationalisering angav koncentrationsutredningen att vetenskapligt underlag saknas för att tillskriva de internationella koncernerna både de goda och de skadliga följder som brukar förknippas med dem i den allmänna debatten. Remissyttrandena över koncentrationsutredningens betänkande gav emellertid vid handen att meningarna om riktigheten av denna och andra i betänkandet redovisade slutsatser gick starkt isär. Hithörande frågor kommer också att på nytt behandlas av den år 1977 tillkallade utredningen om de internationella investeringarnas näringspoli- tiska effekter. Oavsett detta fortsatta utredningsarbete rörande de samhälls- ekonomiska effekterna, kan pekas på vissa delområden där behovet av kontrollmöjligheter är framträdande. Osäkerheten om de sysselsättnings- mässiga konsekvenserna av utländsk företagsetablering är sålunda ofta den mest påtagliga nackdelen av att de anställda och samhället saknar möjligheter till insyn och inflytande över planeringen och beslutsprocessen i multinatio- nella företag. Vikten av att uppmärksamma problem med intern prissättning i multinationella företag får numera anses allmänt erkänd. Ehuru det inte ankommer på utredningen att ta initiativ på skattelagstiftningens område, bör framhållas att beskattningen av de multinationella företagen är förenad med åtskilliga problem. De multinationella företagens teknologispridning och de utlandsägda företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet har vidare svåröverskådliga effekter på svensk industriell utveckling. Med de multinationella företagens verksamhet sammanhänger också problem i fråga om konkurrensförhållanden och konkurrensbegränsande metoder.

Ett annat problemområde gäller de sociala och kulturella aspekterna på utländsk företagsetablering. Det kan visserligen vara svårt att bedöma om förändringar i det sociala eller kulturella mönstret kan hänföras till utländsk företagsetablering eller om de väsentligen har att göra med att Sverige allmänt sett står öppet för nya impulser och intryck utifrån. En stark utländsk inbrytning på begränsade områden kan emellertid få mindre önskvärda kulturella och sociala effekter. Ett uppenbart intresse i sammanhanget är att tidningar, böcker, film, reklam och andra massmedia inte kommer under sådant utländskt inflytande att det allvarligt inkräktar på det fria menings- utbytet, den allsidiga upplysningen eller de kulturella uttrycksmöjligheterna här i landet.

Vad gäller politiska återverkningar av utländsk företagsetablering kan erinras främst om den stora uppmärksamhet som i de mellanstatliga organisationernas arbete ägnats åt risken för att de multinationella företagen i kraft av sin ekonomiska makt påverkar de politiska förhållandena i värdlan- det.

Ett ytterligare problemområde är värdlandets beroende av den utlandsägda företagssektorn. Utvecklingen inom denna företagssektor är på ett helt annat sätt än som gäller för näringslivet i övrigt beroende av beslut och förhållanden som står utanför allmän demokratisk och företagsdemokratisk kontroll. Graden av detta beroende sammanhänger främst med den utlandsägda företagssektorns totala storlek och andel av det svenska näringslivets olika branscher. Allmänt sett kan den utländska andelen av svenskt näringsliv f. n. inte anses betydande. Denna situation skulle emellertid radikalt kunna förändras om några av de största företagen övergick i utländsk ägo. Härvid är att beakta att det utländska investeringsintresset företrädesvis tar sikte på de framtidsinriktade branscherna.

De nu antydda problemen kräver lagfästa möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags skötsel.

Ett huvudsyfte med den av oss föreslagna lagstiftningen är att genom bestämmelser om en i princip fullständig etableringskontroll tillförsäkra samhället möjligheter att bestämma den utlandsägda företagssektorns storlek och inriktning. Med denna beredskap avses emellertid inte någon radikal omläggning av Sveriges hittillsvarande politik i fråga om utländska investeringar inom Sverige. Inom etableringskontrollens ram bör tillstånd sålunda meddelas, såvida inte det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.

Ett annat huvudsyfte är att genom bestämmelser om verksamhetskontroll söka säkerställa att det svenska regelsystemet kan tillämpas effektivt även på utlandsägda företag. Med dessa bestämmelser åsyftas sålunda i realiteten inte en olika behandling av utlandsägda och inhemska företag utan ett möjliggö- rande av att dessa båda kategorier av företag i förhållande till samhället och de anställda verkar under samma förutsättningar.

En lag som skall kunna fylla dessa ändamål bör ges formen av ett koncessionssystem. Lagen bör i övrigt huvudsakligen innehålla följande.

Svenska aktiebolag och svenska handelsbolag, som är kontrollsubjekt, får driva näringsverksamhet häri landet endast efter särskilt tillstånd (verksam- hetstillstånd). Sådan tillståndsplikt föreligger även för annat aktiebolag som

står under bestämmande utländskt inflytande. I fråga om skyldighet för redan etablerade bolag att söka verksamhetstillstånd gäller särskilda övergångsbe- stämmelser.

Lagförslaget ger möjlighet att förbinda verksamhetstillstånd med villkor och föreskrifter som behövs för att säkerställa att företaget inte driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. För det stora flertalet utlandsägda företag kan det knappast komma i fråga att uppställa villkor eller föreskrifter. En dylik reglering blir aktuell i allmänhet endast när ett företag ingår i en större internationell koncern. Dessa företag bör emellertid genom villkor förpliktas att iaktta OECD:s uppförandekod och andra internationellt vedertagna riktlinjer för multinationella företag. Villkor bör också uppställas som ger uttryck för principen att en internationell koncern har ansvar för att dess här i landet verksamma dotterföretag på ett meningsfullt sätt fullgör vad som på grund av lag eller avtal åvilar dotterföretaget i fråga om informations- och förhandlingsskyldigheter. Mot bakgrund av den för lagförslaget grund- läggande principen om reell likställdhet mellan utlandsägda och inhemska företag bör genom villkor krav ställas på upplysningar om här i landet verksamma internationella koncerner som går utöver den i OECD-koden rekommenderade informationsstandarden. För varje företag individuella villkor skall också kunna ställas upp i syfte att förhindra att allmänna intressen åsidosätts.

Statens industriverk skall utöva tillsyn över företag som meddelats verksamhetstillstånd i syfte att förhindra att företaget åsidosätter uppställda villkor eller föreskrifter eller annars driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse.

De företag som står under tillsyn skall vara skyldiga att lämna industri- verket de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Om det finnes påkallat för att vinna viss upplysning om ett koncessionspliktigt företags verksamhet, får industriverket förordna att utredning skall verk- ställas av en offentlig utredningsman. I aktiebolag skall industriverket vidare få förordna en offentlig revisor med uppgift att tillsammans med övriga revisorer delta i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt av bolagets räkenskaper.

Enligt lagförslaget skall industriverket få förtydliga villkor eller föreskrift och upphäva eller mildra villkor eller föreskrifter som inte längre är behövliga eller lämpliga. Lagförslaget ger emellertid också industriverket möjligheter att ingripa mot ett företag som driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. Industriverket skall sålunda få förelägga företaget vid vite att efterkomma sådana villkor och föreskrifter som företaget åsidosatt. Industri- verket skall också ha möjlighet att förbinda företagets verksamhetstillstånd med nya eller ändrade villkor eller föreskrifter.

Är fråga om tillämpning av industriverkets befogenheter särskilt betydel- sefull från allmän synpunkt, skall industriverket överlämna ärendet till regeringen för avgörande. Som ett yttersta sanktionsmedel inom konces- sionssystemets ram föreslås att regeringen skall kunna återkalla verksam- hetstillstånd. Detta får dock ske endast om företaget driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse på ett sådant sätt att synnerliga skäl föreligger till detta. Som exempel härpå anges i lagförslaget att företaget vid upprepade tillfällen eller grovt åsidosätter väsentligt villkor eller väsentlig föreskrift som

förbundits med tillståndet. Föreligger förhållande som utgör grund för återkallelse av verksamhetstillstånd och har kontrollsubjekt genom sitt inflytande över bolaget haft avgörande betydelse för uppkomsten av detta förhållande, skall regeringen som ett alternativ till koncessionsindragning kunna förelägga kontrollsubjektet att inom viss tid avyttra sina aktier eller andelar i företaget. Koncessionssystemet, som förutsätter att verksamhetstillstånd bestäms att avse visst eller vissa slag av verksamhet, innefattar i sig en etablerings- kontroll. Systemet kompletteras emellenid med regler om förvärvstill- ståndsplikt. Kontrollsubjekt får sålunda inte utan tillstånd i varje särskilt fall förvärva så många aktier i svenska aktiebolag att förvärvaren därmed får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att denna andel överskrider någon av följande gränser, nämligen 5, 10, 20, 40 och 50 procent (förvärvstillstånd). Förvärvstillståndsplikt för kontrollsubjekt föreligger också i fråga om förvärv av andel i svenskt handelsbolag eller av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver här i landet. Från förvärvstillståndsplikten undantas vissa familjerättsliga förvärv, vissa förvärv i samband med fusioner eller nyemissioner och förvärv av aktier som omfattas av hembudsskyldighet.

Lagförslaget innehåller regler som medger etableringskontroll även i andra hänseenden. Från 1916 års lag har i stort sett oförändrade överförts de grundläggande bestämmelserna om utlänningsförbehåll. Detta innebär bl. a. att Utlänningsförbehåll inte får ändras utan tillstånd och att genom utlän- ningsförbehåll bundna aktier inte får förvärvas av kontrollsubjekt. I anslut- ning till dessa bestämmelser öppnas emellertid en möjlighet för kontrollsub— jekt att efter tillstånd förvärva även bundna aktier i svenska aktiebolag. Å andra sidan föreslås att den som efter det han förvärvat bundna aktier blir kontrollsubjekt skall vara skyldig att söka tillstånd att behålla sina aktier. Lagförslaget ger vidare möjligheter att efter särskild prövning få vissa s. k. ofullständiga förbehåll likställda med Utlänningsförbehåll. Från 1968 års lag har överförts bestämmelser om tillstånd för kontrollsubjekt att sluta svenskt handelsbolag.

Tillståndsprövningen skall enligt lagförslaget utövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Härvid förutsätts att samma ordning som nu råder i fråga om etableringskontroll enligt 1916 års lag i princip skall gälla även framgent, nämligen att tillståndsärenden som från allmän synpunkt inte är särskilt betydelsefulla delegeras till statens industriverk.

Stor uppmärksamhet har i lagförslaget ägnats åt de anställdas möjligheter till insyn i och påverkan av handläggningen av ärenden enligt lagen.

Som en allmän regel föreslås gälla att, innan fråga om tillstånd eller åtgärd enligt lagen avgörs, skall lokal avtalsslutande arbetstagarorganisation eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och delta i överläggning med part i ärendet. Om ärendet avser tillstånd till etablering av nytt företag, skall motsvarande rätt tillkomma facklig organisation som för varje huvudsaklig arbetstagarkategori kan antas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas av företaget.

Med hänsyn till att transaktioner mellan ägare av aktier eller andelar i ett bolag och köpare i allmänhet inte omfattas av arbetsgivares förhandlings- skyldighet enligt medbestämmandelagen föreslås till avhjälpande av denna

brist särskilda regler om samråd i samband med tillståndspliktiga förvärv. Innan avtal om sådant förvärv träffas, skall sålunda förvärvaren påkalla samråd rörande den framtida sysselsättningen och andra anställningsförhål- landen med lokal eller central avtalsslutande arbetstagarorganisation. Genom särskilda bestämmelser kan detta samråd samordnas med tillståndspröv- ningen.

Berörd central arbetstagarorganisation ges en ovillkorlig rätt att hos tillsynsmyndigheten begära att denna påkallar överläggning med ett konces- sionspliktigt företag. I fråga om rätten att klaga på tillsynsmyndighetens beslut gäller att den berörda centrala arbetstagarorganisationen anses som part.

Lagförslaget innehåller slutligen särskilda bestämmelser om dispens, ansvar för lämnande av oriktig eller vilseledande uppgift, tystnadsplikt för offentliga funktionärer,åtalsprövning och prövning av mål om utdömande av vite.

Också andra former för samhällelig och företagsdemokratisk insyn i utlandsägda företag har övervägts. Anledning har inte ansetts föreligga att ändra lagen (l976:351)om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, då denna lag oberoende av företagets ägarför- hållanden ger de anställda rätt att utse två arbetstagarledamöteri företag med minst 25 arbetstagare. Däremot har föreslagits ett särskilt tillägg till lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser av innebörd att statens representationsrätt uttryck- ligen anges avse även bolag som meddelats verksamhetstillstånd.

Likabehandlingslinjen

Företrädarna för likabehandlingslinjen har utvecklat sin mening på i huvudsak följande sätt.

De problem som föranlett övriga ledamöter att iolika former föreslå lagfäst kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet anknyter i huvudsak till rent teoretiska risker. Något verkligt behov av dessa långtgående kontrollmöjligheter har sålunda inte påvisats. Än väsentligare är de betänkligheter från handels-, sysselsättnings- och rättspolitiska synpunk- ter som framför allt det föreslagna koncessionssystemet inger.

För den svenska näringspolitiken spelar exportfrämjandet en väsentlig roll. I världshandeln finns nu en tendens mot ökad protektionism. Restriktiva regleringar för utlandsägda företag kan mycket väl användas som ursäkt för diskriminerande åtgärder mot import från Sverige. Det kan befaras att motsvarande kontrollåtgärder införs i andra länder och att därvid svenska företag utomlands kan råka ut för krav som är betydligt mer långtgående än vad de svenska kontrollmyndigheterna skulle kunna tänkas resa mot utlandsägda företag i Sverige. Över huvud motverkar en utveckling med ingående reglering av utlandsägda företags verksamhet en rationell interna- tionell arbetsfördelning. För Sverige bör det med hänsyn till att Sverige framför allt är ett ursprungsland för internationella investeringar vara en angelägen handelspolitisk uppgift att motverka restriktioner för internatio- nell etablering och diskriminering av utlandsägda företag. Det är ett starkt

exportindustriellt intresse att Sverige hävdar den inte minst av OECD genom 1976 års beslut framhållna principen om nationell behandling av utlandsägda företag. Utgår man från det rättsskyddsstandard som är önskvärd för svenska företags utlandsinvesteringar framstår övriga utredningsledamöters stånd- punkt att utlandsägda företags verksamhet i Sverige skall kontrolleras med stöd av särskild lagstiftning som djupt otillfredsställande.

Den utlandsägda företagssektorn i Sverige är vid en jämförelse med övriga OECD-länder liten men den är verksam inom betydelsefulla områden och lämnar därvid ett påtagligt positivt bidrag till svensk ekonomi och industriell utveckling. Till följd av den tekniska utvecklingen och förändringar i marknadsbilden förekommer nedläggningar och friställningar inom den utlandsägda företagssektorn. Detta gäller emellertid för alla företag som arbetar i en konkurrensmiljö. Av de nedläggningsfall som inträffat kan inte dras generella slutsatser om att utlandsägda företag i krissituationer skulle handla på annat sätt än inhemska företag Iden mån ett dotterföretag inom en större koncern kommeri svårigheter innebär tillhörigheten till en större grupp ofta en finansiell uthållighet som är ägnad att underlätta en omställning. Än viktigare ar att samarbetet inom en internationell koncern ofta ger spridning av tekniskt kunnande och marknadskunnande som gör det möjligt att så tidigt förutse och anpassa sig till en ändrad produktions- och marknadsbild att drastiska omställningar inte aktualiseras. De misslyckanden som före- kommit inom den utlandsägda företagssektorn innebär undantag från en gynnsam utveckling och ger ingen erfarenhetsmässig grund för en omfat- tande restriktiv reglering av de utlandsägda företagens verksamhet.

Primärt avgörande vid ett internationellt investeringsbeslut är marknads-, produktions- och iinansieringsförutsättningarna. Av väsentlig och ökande betydelse är emellertid de allmänna politiska, rättsliga och ekonomiska förhållandena i värdlandet. De utlandsägda företagen i Sverige arbetar i stor utsträckning med avancerad teknologi. För den typ av långsiktiga och eftersträvansvärda investeringar som utländska företag gjort i landet krävs en betydande säkerhet och förutsebarhet rörande de allmänna förutsättningarna för investeringarna. De vidsträckta generalklausuler genom vilka i det föreslagna koncessionssystemet rätten till näringsverksamhet regleras före— kommer inte i den svenska rättsordningen. Om det föreslagna koncessions- systemet skulle gälla all näringsutövning, är det uppenbart att det inte uppfyller de krav på lagbundenhet i myndigheternas handlande som är fundamentala i en utvecklad rättsstat. Den osäkerhet i förutsebarhet som är förknippad med ett koncessionssystem skulle inte kunna undanhållas dem som har ett intresse för att investera här i landet.

Till mycket betydande del kan investeringarna under senare år i utlands— ägda företag i Sverige antas gjorda av redan tidigare etablerade företag. Den faktiska utvecklingen beaktad tillsammans med den svenska marknadens litenhet, det höga kostnadsläget och den försämrade produktivitetsutveck- lingen ger anledning anta att även marginella förändringar av verksamhets- förutsättningarna kan leda till att internationella investeringar går Sverige förbi. Idet läge Sverige befinner sig är alla sysselsättningsskapande investe- ringar angelägna. Särskilt angelägna för ett industriland som Sverige är investeringar för tekniskt avancerad produktion med hög exportpotential. Ett koncessionssystem för utlandsägda företag kan antas ha särskilt negativa

effekter på den typen av investeringar. Detsamma gäller i princip ett förhandlingssystem. Dessa lagförslag är i hög grad ägnade att motverka sina egna syften och det skulle vara ett oförsvarligt äventyr att genomföra något av förslagen.

De regler som gäller för svenskt näringsliv och den svenska arbetsmark- naden i gemen och inte minst de kollektivavtal som kan komma att slutas på medbestämmandelagens grund ger och kommer att ge betydande möjlig- heter för samhället och de anställda att hävda sina intressen gentemot de utlandsägda företagen. I den mån ytterligare åtgärder skulle behövas för att väl integrera de utlandsägda företagen i det svenska samhället måste de bygga på annan grund än diskriminerande lagstiftning. Som alternativ till ett koncessionssystem pekas i direktiven på ett good behavioursystem som i första hand bör bygga på frivillighet och samverkan mellan myndigheter och företag. OECD:s uppförandekod är ett sådant frivilligt normsystem. Ett seriöst samarbete om de möjligheter och komplikationer som OECD-koden innehåller bör kunna medföra en ökad förståelse och ett ökat förtroende på ömse håll. Svenska näringslivsorganisationer har för övrigt redan förordat att OECD:s rekommendationer tas till riktmärke för företagens verksamhet.

Invändningar kan också resas mot övriga utredningsledamöters förslag att all slags utländsk nyetablering skall vara underkastad tillståndsplikt. De utlandsägda handelsföretagens verksamhet i Sverige har till stor del ett oupplösligt samband med vår frihandelspolitik. Med hänsyn till de negativa handelspolitiska effekterna och våra internationella åtaganden är det svårt att tänka sig fall där en nyetablering av ett handelsföretag skulle kunna vägras på grund av nationaliteten hos företagets ägare. Eftersom lagstiftningen från samhällets utgångspunkt inte skulle ha nämnvärd praktisk betydelse för handelsföretagens del men ändock skulle utgöra och internationellt uppfattas som en protektionistisk åtgärd talar övervägande skäl mot en nyetablerings- kontroll för handelsföretag. Mot bakgrund av den utlandsägda sektorns relativt ringa omfattning och hittillsvarande erfarenheter av företagens verksamhet i landet är det också svårt att finna praktiska fall där tillstånd till en nyetablering av industriell verksamhet skulle vägras ett utländskt företag men inte hindras om företaget varit svenskägt. En nyetableringskontroll inger osäkerhet om de förutsättningar under vilka utlandsägd näringsverk- samhet kan bedrivas här i landet och kan leda till negativa effekter på företagens investeringsbenägenhet. Mycket av näringslivets livskraft bygger på möjligheten att pröva nya vägar. Diversifiering är dock ofta en tillräckligt äventyrlig väg att möta utveckling och konkurrens föratt inte behöva belastas med myndighetsprövning. På grund av det anförda måste övriga utrednings- ledamöters krav på nyetableringskontroll avvisas.

Angelägenheten av en rationell internationell arbetsfördelning framkallar tvekan också inför restriktioner i fråga om utländska direktinvesteringar i bestående företag häri landet. Denna tvekan förstärks av att konkurrensut- redningen nyligen lagt fram ett förslag om en icke diskriminerande fusions- kontroll som om det leder till lagstiftning radikalt minskar behovet av en särskild reglering av företagsförvärv gjorda av utländska företag. Det finns emellertid inte tillräcklig anledning att helt reservera sig mot övriga utredningsledamöters tanke att genom en utbyggnad av bestämmelserna i 1916 och 1968 års lagar göra det möjligt att pröva utländska förvärv av

svenska aktiebolag och handelsbolag. Väsentligt är emellertid att härvid anknyta till gällande lagstiftning samt till Sveriges internationella åtaganden, främst vår anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, Tillstånd inom ramen för denna övertagandekontroll bör sålunda meddelas, såvida inte det strider mot grunderna för annan lag eller skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Även på andra punkter skiljer sig den tilltänkta övertagandekontrollen från övriga ledamöters förslag.

Enligt lagförslaget skall visserligen kontrollsubjekt vara underkastad tillståndsplikt vid förvärv av aktier i svenska aktiebolag. Anledning finns emellertid inte att låta denna förvärvstillståndsplikt omfatta andra aktiebolag än sådana som saknar Utlänningsförbehåll. Det är inte heller nödvändigt att låta tillståndsplikten inträda i andra fall än när förvärvaren får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att denna andel överskrider någon av följande gränser, nämligen i aktiemark- nadsbolag 10, 20 och 50 procent och i andra bolag 20 och 50 procent. Tillståndsplikten bör omfatta också förvärv av andel i svenskt handelsbolag men inte med hänsyn till säkerheten i den allmänna omsättningen förvärv av rörelse eller del av rörelse. Från förvärvstillståndsplikten bör göras tidigare nämnda undantag.

I likhet med övriga linjers förslag tas i lagförslaget upp bestämmelser om Utlänningsförbehåll, likställt förbehåll, tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning, tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier och tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag.

Tillståndsprövningen skall utövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Innan fråga om tillstånd avgörs, bör tillståndsmyn- digheten ge arbetstagarorganisationerna i det berörda företaget tillfälle att yttra sig. Några regler om skyldighet för förvärvaren att innan avtal om tillståndspliktigt förvärv träffas samråda med berörda fackliga organisationer föreslås däremot inte, enär hithörande frågor bör lösas i ett vidare samman- hang.

Under förutsättning att den av konkurrensutredningen föreslagna fusions- kontrollen kommer till stånd och för att inte någon skillnad skall föreligga mellan kontrollen av inhemska och utländska företagsförvärv föreslås att förvärvstillstånd skall få förenas med villkor eller föreskrifter som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet.

Lagförslaget innehåller slutligen särskilda bestämmelser om dispens, ansvar för lämnande av oriktig eller vilseledande uppgift, tystnadsplikt för dem som fått ta del av vad som förekommit vid handläggningen av tillståndsärende, åtalsprövning och prövning av mål om utdömande av vrte.

F örhand/ings/in jen

Företrädarna för förhandlingslinjen har sammanfattningsvis angivit sin mening sålunda.

Förhandlingslinjen har med kontrollinjen gemensamt uppfattningen om vilka problem som kan sammanhänga med utländska direktinvestenngar här i landet och om behovet av en lagfäst kontroll av utländsk företagsezablering

och utlandsägda företags verksamhet men skiljer sig från kontrollinjen beträffande utformningen av denna lagstiftning. I sak avser denna skillnad dock endast verksamhetskontrollen.

Om och i vilka former samhället bör ha särskilda möjligheter att kontrollera verksamheten vid utlandsägda företag ären komplicerad avvägningsfråga. Å ena sidan är det angeläget att de betydande bidrag till svensk ekonomi och svenskt näringsliv som utländska direktinvesteringar kan medföra inte går förlorade genom införandet av ett kontrollsystem som kan inge föreställ- ningen att de utlandsägda företagen har att bedriva sin verksamhet här i landet under andra och sämre betingelser än de inhemska företagen. Å andra sidan talar mycket för att de begränsade möjligheterna till insyn i alla de förhållanden som är av betydelse för bedömningen av ett utlandsägt företag och det inflytande som internationella koncerner har över sina i Sverige baserade dotterföretag kan ställa samhället och de anställda inför problem som inte kan bemästras annat än genom särskilda regler för dessa företag.

Behovet av en särskild ordning för handläggning av frågor om utlandsägda företags verksamhet måste till en början ses mot bakgrund av den särskilda under senare tid gjorda utbyggnaden av lagar och avtal som har till syfte att bereda samhället och löntagarna möjligheter till insyn i och inflytande över näringslivet. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är att den omfattande internationella och inhemska debatten om de multinationella företagen bör ha gjort dessa företag i hög grad medvetna om nödvändigheten av att ta hänsyn till värdlandets och de anställdas olika intressen. Rent allmänt kan antas att det för en internationell koncern som är mån om sitt anseende inte längre är möjligt att låta sina dotterföretag i andra länder agera på ett sätt som framstått som oursäktligt. En omständighet som kan motverka de risker som är förbundna med multinationella företags verk- samhet är också det arbete som skett och som pågår med sikte på uppställandet av uppförandekoder för multinationella företag. Ytterligare att beakta är bl. a, att Sverige vid en internationell jämförelse har en tämligen begränsad utlandsägd företagssektor.

Nu angivna förhållanden onödiggör emellertid inte särskilda möjligheter till kontroll av utlandsägda företags verksamhet i Sverige. Som tidigare antytts kan den omständigheten att ett utlandsägt företag står under bestämmande inflytande av en internationell koncern innebära att företaget inte alltid på ett meningsfullt sätt kan fullgöra de förhandlings- och informationsplikter som tillförsäkrats samhället och de anställda i lag eller avtal. OECD:s uppförandekod för multinationella företag tar visserligen upp rekommendationer av betydande intresse för de multinationella företagens relationer med myndigheter och anställda i värdlandet, men ger inga garantier för att företagen handlar i överensstämmelse med dessa rekom- mendationer. Även om den effektivaste motvikten mot de multinationella företagen borde kunna skapas genom internationellt samarbete mellan staterna, finns det än så länge inga andra möjligheter än att på det nationella planet, i smidigare former och med sikte på konstruktiva lösningar av förebyggande natur söka handlägga problem som kan uppkomma vid utlandsägda företags verksamhet. Att den utlandsägda företagssektorn är tämligen liten och att sannolikheten under senare tid ökat för ett korrekt uppträdande från de multinationella företagens sida i Sverige är heller inte

tillräckligt för att det skall kunna anses försvarligt att ställa samhället utan möjligheter att ingripa i de fall när andra medel visar sig ineffektiva. Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att erfarenheterna från de utlandsägda företagens verksamhet häri landet är till alldeles övervägande del goda. Ett system för kontroll av verksamheten vid dessa företag måste därför ges en omfattning och inriktning som står i rimligt förhållande till de erfarenheter vi hittills haft av dessa företag.

Mot denna bakgrund finns det inte skäl att reglera de utlandsägda företagens rätt att efter etableringstillfallet driva näringsverksamhet här i landet eller att utöva någon fortlöpande kontroll av dessa företags verk— samhet med andra medel än sådana som är allmänt tillämpliga på häri landet verksamma företag. En sådan kontroll medför onödig byråkrati och kan leda till minskad investeringsvilja hos här etablerade utlandsägda företag. Kvar står emellertid att det vid ett utlandsägt företag kan uppkomma problem, som har sin väsentliga grund i att företaget står under bestämmande utländskt inflytande och som inte kan lösas med gängse medel, Även om dessa problem inte kan antas bli särskilt vanliga, är det önskvärt att de löses genom förhandlingar mellan samhället och det berörda företaget. Det är emellertid nödvändigt att visa allvaret i statsmakternas intentioner genom att ge formell stadga åt en förhandlingsordning med detta syfte. Ett lagfäst förhandlings- system främjar också möjligheterna att snabbt uppmärksamma uppkom- mande problem och medger en lämplig reglering av ansvaret för att problemen tas upp till behandling.

Det av oss förordade lagförslaget ger möjligheter att ta upp förhandling med utlandskontrollerat företag, om företaget inte iakttar internationella vedertagna riktlinjer för multinationella företags uppträdande eller om det annars i samband med företagets verksamhet uppkommer fara för att allmänt intresse åsidosätts. Med utlandskontrollerat företag avses härvid svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag, vari utländskt rättssubjekt äger så många aktier eller andelar att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i bolaget eller över vilket utländskt rättssubjekt annars utövar ett bestämmande inflytande. Skyldigheten att genom förhandling undanröja fara för att allmänt intresse åsidosätts skall ankomma på statens industriverk. Det skall emellertid inte åligga industriverket att ta initiativ till sådan förhandling. lnitiativrätten tillkommer i stället främst de anställda genom lokal avtalsslutande arbetstagarorganisation eller dess centrala orga- nisation. Framställning om förhandling skall också kunna göras av myndig- het, i förhållande till vilken företaget är skyldigt att lämna information eller fullgöra annan förpliktelse, och kommun inom vars område företaget bedriver sin verksamhet.

Lagförslaget ger industriverket vissa befogenheter för att få till stånd en förhandling och ett förhandlingsunderlag. Industriverket får sålunda före- lägga ett utlandskontrollerat företag att inställa sig till förhandling inför industriverket samt att tillhandahålla industriverket för förhandlingen relevanta upplysningar och handlingar. Om det behövs för att vinna upplysning rörande omständighet som är av betydelse för förhandingen, får industriverket förordna att utredning om företagets verksamhet skall verk- ställas av offentlig utredningsman enligt en särskild instruktion. Det skall åligga företagsledningen att i den utsträckning det är nödvändigt för

utredningsuppgiftens fullgörande bereda den offentlige utredningsmannen tillfälle att granska företagets böcker, räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt lämna honom de upplysningar han begär. Frånsett nu angivna befogenheter bygger det föreslagna förhandlingssystemet på frivillighetens grund. Industriverket skall sålunda bedriva sin förhandlingsverksamhet utan tillgång till några medel som har till syfte att framtvinga en lösning av de under förhandlingen behandlade sakfrågorna.

Om förhandlingen vid industriverket misslyckas, skall det åligga industri— verket att anmäla detta till regeringen. Sedan förhandlingsmisslyckande på detta sätt anmälts. får på regeringsplanet ske en allmän bedömning av till vad detta bör föranleda. Lagförslaget håller vägen öppen för regeringen att på nytt ta upp förhandlingar med företaget. Sådana förhandlingar skall regeringen också kunna ta upp oberoende av om förhandlingar påkallats hos industri- verket.

Även syftet med förhandlingarna på departementsplanet skall vara att på frivillighetens väg få till stånd uppgörelser som undanröjer fara för att allmänt intresse åsidosätts. Lagförslaget ger emellertid regeringen en yttersta möjlighet att ingripa med sanktionsmedel. Regeringen skall sålunda kunna uppställa vitessanktionerade villkor eller föreskrifter rörande verksamheten vid företaget. Det förutsätts emellertid att så skall få ske endast om företaget inte inställer sig till förhandling eller om förhandlingen ger vid handen att det för tillgodoseende av allmänt intresse är oundgängligen nödvändigt.

Som tidigare antytts förordas en i princip fullständig etableringskontroll som skall göra det möjligt för samhället att bestämma den utlandsägda företagssektorns storlek och inriktning. Lagförslaget tar sålunda upp samma regler om förvärvstillstånd och samrådsplikt som kontrollinjens förslag. I stället för föreskrifter om koncessionsplikt träder regler om nyetableringstill- stånd. Utlandskontrollerat företag skall sålunda få börja driva näringsverk- samhet eller ta upp annat slags näringsverksamhet endast efter sådant tillstånd. Till lagförslagets etableringskontrollregler hör också de för samtliga linjer gemensamma bestämmelserna om Utlänningsförbehåll, likställt förbe- håll, tillstånd till ändring av förbehåll i svenska aktiebolags bolagsordning, tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier och tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag.

Lagförslagets regler om tillståndsprövning överensstämmer helt med kontrollinjens förslag. Det ger också möjligheter att förena förvärvstillstånd och nyetableringstillstånd med villkor eller föreskrift som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet eller etableringen.

Lagförslaget innehåller slutligen bestämmelser om dISpens, ansvar för oriktig eller vilseledande uppgift, tystnadsplikt för offentliga funktionärer, åtalsprövning. prövning av mål om utdömande av vite och talerätt mot beslut av statens industriverk.

2. Förbättrad information om ägarförhållandena i svenska aktiebolag

Upplysningar om ägarförhållandena i svenska aktiebolag i allmänhet står att finna i den offentliga aktiebok, som styrelsen för varje aktiebolag i princip skall föra. Som upplysningskälla har aktieboken emellertid vissa brister. Den mest framträdande bristen är att aktieboken i regel inte återspeglar de verkliga ägarförhållandena. Detta sammanhänger med att aktieägarna inte är skyldiga att registrera sina innehav i aktieboken. Sådan registrering är i princip inte heller en förutsättning för att aktieägarna skall kunna lyfta utdelning på aktierna. En på konventionellt sätt förd aktiebok är vidare svåröverskådlig, därför att den är ett register över aktierna i nummerföljd och inte över aktieägarna. En sådan aktiebok är slutligen tillgänglig endast hos bolaget.

Sedan år 1971 finns ett alternativt system för förande av aktiebok, det tidigare nämnda VPC-systemet, till vilket aktiebolagen kan anslutas på frivillig väg. Aktiebolag som anslutits till VPC-systemet kallas avstämnings- bolag. Vid årsskiftet 1977/78 varantalet avstämningsbolag inemot 150. Av de sammanlagt 134 aktiemarknadsbolagen, dvs. bolag vars aktier noteras på fondbörsen eller på fondhandlarelistan, var 121 eller drygt 90 procent avstämningsbolag. VPC-systemets huvudsyfte är att förenkla aktiehante- ringen i bolag med många aktier och stor ägarspridning men systemet förbättrar också insynen i avstämningsbolagens ägarförhållanden.

Aktieboken i avstämningsbolag förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag medelst automatisk databehandling och rätten till utdelning m. m. är knuten till registrering i aktieboken. I aktieboken införs aktieägarna med uppgift om identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. ] stället för den verklige aktieägaren kan registreras bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier (inhemsk förvaltare). Om aktier i avstämningsbolag är föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan vidare efter särskilt tillstånd i stället för aktieägare som är bosatt utomlands i aktieboken registreras den som fått i uppdrag att i utlandet förvalta hans aktier (utländsk förvaltare). Varken förvaltaren eller aktieägaren har emellertid rösträtt för aktier som är förvaltarregistrerade. Offentligheten i VPC-systemet tillgodoses på det sättet att vem som helst på begäran skall tillhandahållas en utskrift av ak:ieboken med uppgifter om de aktieägare som har mer än 500 aktier i bolaget. I utskriften, som inte får vara äldre än sex månader, tas aktieägarna och förvaltarna upp i alfabetisk ordning. En i princip likvärdig offentlighet föreligger i fråga om aktier som i aktieboken för avstämningsbolag registreras i inhemsk förvaltares namn. lnhemsk förvaltare är nämligen skyldg att till VPC lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än 500 aktier . samma bolag. Dessa uppgifter sammanställs av VPC för varje aktiebolag. Simman- ställningen hålls tillgänglig för var och en hos såväl bolaget som VPC och får inte vara äldre än sex månader.

Målet för utredningens förslag i denna del har varit att åstadkonma en tillförlitlig, aktuell och lättillgänglig information om ägarförhållandena i de större aktiebolagen. Utredningen har härvid preciserat begreppet större aktiebolag till att avse bolag som uppfyller åtminstone något av vissa angivna kriterier, av vilka det mest utslagsgivande tar sikte på bolag där antalet

anställda under det senast förflutna räkenskapsåret häri landet uppgått till i genomsnitt minst 100. Med hänsyn till att dessa större bolag har vitt skilda behov av en möjlighet till förenklad aktiehantering har utredningen ansett att en obligatorisk anslutning av alla större bolag till VPC-systemet inte skulle vara en generellt lämplig form att lösa informationsfrågan. För de större bolagen bör emellertid finnas en information om ägarförhållandena som i fråga om tillförlitlighet,överskådlighet och tillgänglighet äri princip likvärdig med den som förekommer i avstämningsbolag.

Informationen om ägarförhållandena i de större bolagen bör åstadkommas på det sättet att VPC i fråga om varje större bolag även de som är avstämningsbolag — med hjälp av automatisk databehandling framställer en offentlig förteckning över aktieägare med större innehav i bolaget (förteck- ning över större aktieinnehav). I förteckningen skall i alfabetisk ordning tas upp de aktieägare som har mer än 500 aktier, eller om innehavets röstetal överstiger en promille av röstetalet för bolagets samtliga aktier, mer än 100 aktier. För varje ägare skall anges det antal aktier han äger av olika slag och det röstetal hans innehav motsvarar. Vidare skall för varje aktieägare anges vilken andel röstetalet utgör av röstetalet för samtliga aktier i bolaget och i syfte att belysa graden av utländskt inflytande —om ägaren är kontrollsubjekt. Utredningen föreslår också att förteckningens aktualitet förhöjs genom en föreskrift att den inte får vara äldre än tre månader. I överskådlighetens intresse föreslås att till förteckningen skall fogas ett utdrag ur förteckningen upptagande efter röstetalens storlek de aktieägare och förvaltare som enligt förteckningen har så många aktier att innehavets röstetal överstiger en procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

De uppgifter som behövs för förandet av förteckningen skall för bolag som inte är avstämningsbolag lämnas till VPC av bolagets styrelse. För att motverka att aktieägare i avstämningsbolag genom fördelning av olika aktieposter på flera förvaltare skall kunna undandra sig offentlighet föreslås att inhemska förvaltare skall till VPC lämna uppgift om sådan aktieägare som har minst 100 aktier i samma bolag registrerade i förvaltarens namn.

Såsom redan nämnts avvisar utredningen tanken på att alla större bolag skall vara skyldiga att tillämpa VPC-systemet. Avgörande för detta ställ- ningstagande har varit att alla större bolag knappast kan ha behov av systemet med förenklad aktiehantering. Sådant behov kan dock i princip antas föreligga i fråga om aktiemarknadsbolagen. Vissa av de bolag vilkas aktier noteras på den s.k. fondhandlarlistan har emellertid en föga betydande aktieomsättning. Utredningen har därför stannat för att föreslå ett obligato- rium för börsbolagen och sådana bolag på fondhandlarlistan, som har minst 100 000 aktier.

I fråga om börsbolagen är det visserligen så att tillämpning av VPC- systemet numera är ett villkor för att ett bolags aktier skall noteras vid Stockholms fondbörs. Utredningen vill emellertid genom ett principiellt och lagfäst obligatorium för aktiemarknadsbolagen markera den vikt statsmak- terna fäster vid en god information om ägarförhållandena i dessa bolag.

För att förteckningen över större aktieinnehav i såväl avstämningsbolag som bolag, vilka inte är avstämningsbolag, skall bättre återspegla de verkliga ägarförhållandena har utredningen förordat att en straffsanktionerad registre- ringsplikt skall införas för innehav av sådan storlek att de skall tas upp i

förteckningen.

Med hänsyn till att enligt utredningens förslag en del aktiebolag kommer att bli skyldiga att i viss utsträckning utnyttja VPC:s tjänster föreslår utredningen slutligen att bolagen skall ersätta VPC för fullgörandet av dessa obligatoriska tjänster enligt grunder som efter förslag av VPC fastställs av regeringen.

Nu angivna reform föreslås ske genom ändring i aktiebolagslagen, lagen (19702596) om förenklad aktiehantering, lagen (1948:433) om försäkringsrö- relse och lagen (1955:183) om bankrörelse.

3. Kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar

Utöver vad som redan angivits innehåller 1916 års lag regler om tillståndskrav i vissa fall vid förvärv av olika rättigheter till mark eller naturtillgångar. Sålunda måste kontrollsubjekt ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom, tomträtt, bostadsarrende för fritidsändamål eller rätt att utnyttja mineralfyndighet. Ärende om förvärvstillstånd prövas i princip av regeringen. I viss omfattning prövas dock utländska medborgares förvärv av länsstyrelsen.

I överensstämmelse med direktiven föreslår utredningen att kontrollen av utländska förvärv av mark och naturtillgångar skall regleras i en ny, särskild lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (nya inskränkningslagen), i vilken principerna i 1916 års lag lämnas orubbade.

Den nya inskränkningslagen föreskriver en tillståndsplikt av i princip samma omfattning som 1916 års lag. Den tillståndspliktiga kretsen utgörs av de rättssubjekt som är kontrollsubjekt enligt den föreslagna lagen om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket.

I fråga om tillståndsmyndighet och ärendefördelning föreslås inte några mera genomgripande ändringar i den nuvarande ordningen. I likhet med vad som nu gäller enligt 1916 års lag är det i princip regeringen som skall pröva frågor om förvärvstillstånd. I vissa närmare angivna fall får länsstyrelsen bevilja och i viss utsträckning även avslå ansökningar om tillstånd.

Iden nya inskränkningslagen tar utredningen upp den allmänna regeln för all tillståndsprövning enligt lagen, nämligen att hinder mot tillstånd inte får möta med hänsyn till rikets försvar och säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller annat allmänt intresse eller med hänsyn till förvärvarens personliga förhållanden. Denna allmänna regel innebär också att tillstånd inte får meddelas om det strider mot grunderna för sådan lag, vars föreskrifter om förvärvsprövning enligt i lagen upptagen undantagsbestämmelse ersätts av den nya inskränkningslagen. Sådan undantagsbestämmelse finns i bl. a. jordförvärvslagen, lagen om förvärv av hyresfastighet samt lagen om förvärv av eldistributionsanläggning.

För de fall som skall prövas av länsstyrelse tas i den nya lagen upp i princip samma regler som i 1916 års lag.

Enligt 1916 års lag är vissa svenskajuridiska personers förvärv av viss fast egendom eller tomträtt undantagna från tillståndsplikten under förutsättning att länsstyrelsen vid prövning finner att egendomen behövs för förvärvarens verksamhet. Eftersom det får anses vara en fördel med ett så långt möjligt

enhetligt prövningssystem, föreslår utredningen att tillståndsplikten enligt den nya inskränkningslagen skall omfatta även angivna förvärv. Någon principiell ändring i dessa rättssubjekts möjligheter att förvärva fast egendom eller tomträtt av förevarande slag är inte åsyftad. Förvärvstillstånd skall meddelas om egendomen behövs för förvärvarens näringsverksamhet och de allmänna villkoren för tillståndsgivningen är uppfyllda.

Vidare tas bland länsstyrelsefallen med utländsk medborgares förvärv av hyresfastighet. Länsstyrelsen får lämna utländsk medborgare tillstånd att förvärva sådan fastighet om förvärvaren förut va; .: svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige.

Bestämmelserna i 1916 års lag om vilka villkor som i övriga fall skall vara uppfyllda för att länsstyrelsen skall få meddela utländsk medborgare tillstånd att förvärva fast egendom m. m. har i princip utan ändring förts över till den nya lagen. Därvid har dock skett en anpassning till nya regler i utlännings- lagstiftningen. Vidare har kravet på två års hemvist i riket i vissa fall ersatts med ett allmänt krav på särskild anknytning till riket.

Utredningen föreslår att tillståndspliktigt förvärv av fast egendom m. ni. skall bli ogiltigt, om ansökan om förvärvstillstånd inte görs inom föreskriven tid. Liksom enligt jordförvärvslagen och lagen om förvärv av hyresfastighet m. ni. skall därvid gälla att ogiltigheten inte uppkommer eller består om i strid med jordabalkens bestämmelser lagfart meddelas för förvärvet.

Giltigheten av meddelade förvärvstillstånd tidsbegränsas. Har med till- ståndet avsett förvärv inte skett inom ett år från det tillståndet meddelades, skall tillståndet vara förfallet.

Bestämmelserna i 1916 års lag om att utländskt rättssubjekt som förvärvat fast egendom här i landet i vissa fall skall ställa ombud för sig har inte överförts till den nya inskränkningslagen.

Enligt 1916 års lag får kontrollsubjekt vidare inte utan tillstånd för varje särskilt fall häri riket inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Bestämmelserna om tillståndsplikt vid utnyttjande av mineralfyndighet har överförts till den nya inskränkningslagen. Bestämmelserna har utformats med hänsyn till terminologin i den nya gruvlagen (l974:342).

I fråga om innebörden av uttrycket gruvdrift konstaterar utredningen att därmed formellt även avses verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och tillstånd enligt lagen (l966:3l4) om kontinentalsockeln. För att undvika dubbelprövning före- skrivs därför att tillstånd till idkande av gruvdrift inte behövs i de fall där regeringen meddelar koncession eller tillstånd av nämnda slag. Särskilt tillstånd enligt den nya inskränkningslagen krävs sålunda endast om koncessionen eller tillståndet lämnas av annan myndighet än regeringen eller om tillståndsplikt enligt den nya lagen inträder först på ett senare stadium, t. ex. efter byte av medborgarskap eller sedan utländska intressenter övertagit ett svenskt företag.

Sanktionssystemet i 1916 års lag vid överträdelse av reglerna om tillståndsplikt vid utnyttjande av mineralfyndighet tas utan principiella ändringar upp i den nya inskränkningslagen.

Slutligen föreslår utredningen att vissa i anslutning till 1916 års lag meddelade förbud för kontrollsubjekt att förvärva aktier i vissa äldre bolag

med betydande mark» och naturtillgångar inte skall tas upp i den nya inskränkningslagen. Utredningen anser nämligen att syftet med förbudet kan tillgodoses genom de bestämmelser om prövning av aktieförvärv som tidigare behandlats.

II Summary of the report

The committees fundamental task was to consider—on the basis chiefly ofthe regulations in the act (1916: 1 57) concerning certain restrictions on the right to acquire real estate (the 1916 act) which make it possible to scrutinize take- overs of certain Swedish joint-stock companies—a general system for controlling the establishment and the activities of foreign-owned firms in Sweden. The committee also had to consider whether the compulsory application ofthe system ofsimplified dealing in shares, what is known as the VPCI system, introduced in 1971 could, at all events as regarded large companies, improve the supply ofinformation concerning foreign influence in Swedish industry and commerce. Finally, it was the committees duty to propose, on the basis of the relevant regulations in the 1916 act, special legislation on the control of foreign acquisitions of land and natural resources.

1 Control of the establishment and the activities of foreign- owned firms

The international background

Chiefly since the Second World War, there has been a considerable increase in the activities ofmultinational enterprises, i. e. firms which operate not only through a parent company in its own country (the home country) but also through subsidiary companies in one or more other countries(host countries). The direct investments made by firms in the OECD countries, i. e. investments made for the purpose of gaining control over companies abroad amounted to nearly 3 000 million dollars in 1960 but increased continuously thereafter, until in 1974 they amounted to over 20 000 million dollars. In 1974 the industrialized countries stock of direct investments in other countries were worth 288 000 million dollars. The United States accounted for almost halfofthese investments. Great Britain, Western Germany, Japan, Switzer- land, France and Canada also had considerable shares in these investments. At the present time, investments originating in Japan and Western Germany show the highest rates of growth. The main destination for the flow of international investment has been manufacturing industry in the industrial countries. Canada occupies an exceptional position; more than half of its industry is foreign-owned. There are large, foreign-owned sectors ofindustry also in Australia, Belgium, France, Western Germany and Austria. In 1976, it

' VPC = Värdepappers- centralen (the Securities Registry).

was calculated that about 10 000 multinational firms were operating in at least one host country. Available information, referring to about halfofthese firms shows that in 1973 they had about 46 million employees and a total turnover of nearly ] 500 000 million dollars.

The formation of international corporations has been promoted by the liberalization oftrade, payments and direct investments across the national frontiers which has been manifested in several international agreements and has played a part in the establishment of various international bodies. In this connection, mention may be made of the International Monetary Fund (IMF), the World Bank group, i. 6. the International Bank for Reconstruction 3 and Development(IBRD), the International Development Association (IDA) and the International Finance Corporation (IFC), the General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), the Organization for Economic Cooperation and Development (OECD), whose members are the home countries of the great majority of multinational firms, the Council of Europe, the European Economic Community (EEC) and the European Free Trade Association (EFTA). The OECD Code on the liberalization ofcapital movements and the regulations of the two European free-trade associations on the right of , establishment and the freedom of capital movements have been especially important as regards international investments.

On account oftheir more or less extensive support ofthe formal economic integration of the post-war period, those industrialized countries which have market economies have generally been open to foreign direct investments. However, several ofthese countries, for example, Australia, Belgium, France, Japan, Canada, Norway and Great Britain, maintain, in one form or another, possibilities of controlling foreign take-övers of domestic firms and the establishment of subsidiaries of foreign companies.

ln recent years, an extremely extensive and differentiated discussion has been carried on about the significance and the effects of the international investment process. In this connection, widely differing evaluations of the positive and negative effects ofthe foreign direct investments, as regards the home countries and the host countries, have appeared. ln one view, these investments bring about an international division oflabour and an improved utilization ofthe different countries” production resources, which in the long run promote social and economic prosperity all round. A quite different view ofthe value ofthe current internationalization of enterprising is expressed in the fears that this development may make it difficult or even impossible for the individual national states to realize their social, economic and cultural 1 aims. Concern about the consequences of the increase in the growth of the multinational enterprises has been expressed especially in trade-union quarters and in the developing countries. l

Gradually, the idea has also become more firmly established .n interna- , tional organizations, whose aim is to strengthen international or regional 1

I i

economic cooperation, that the activities of the multinational enterpri- ses—though they may bring substantial benefits to the home and the host countries by contributing to the efficient utilization ofcapital, technology and labour—nevertheless create special problems, which require special measures. In this connection, one of the main lines of action in the international organizations is the preparation of codes of conduct for multinational

enterprises, i. e. guidelines for the actions ofthese firms in the host countries. One ofthe first steps towards international cooperation also in this field was the Declaration on international investments and multinational enterprises made by the OECD countries in 1976. Guidelines for multinational enterprises are annexed to this declaration. At the same time, the OECD Council took decisions addressed to the member countries on what was called "national treatment" of foreign-controlled enterprises and on international investment incentives and disincentives. In 1977, the International Labour Organization (ILO) adopted a tripanite Declaration of principles concerning multinational enterprises and social policy. In view ofthe demands for a new economic world order, the United Nations Organization (UNO) and its specialist agencies have focussed their attention chiefly on the influences exerted by the multinational enterprises or, as they are called in the UNO, the transnational corporations on the economies and progress ofthe developing countries. In the UN Economic and Social Council (ECOSOC), a Commission and a Centre on transnational corporations have been established. ln its work, the Commission has given priority to the formulation ofa code ofconduct for these corporations. For several years, the UN Conference on Trade and Development (UNCTAD) has been working, with special reference to the activities oftransnational corporations, on the adoption ofa code of conduct on the transfer of technology and on guidelines for the control of restrictive business practices. Particular attention has been paid to the multinational enterprises in the EEC”s work on the coordination ofthe member countries” rules on employee participation and company structure. In 1976, the Council of Europe adopted a resolution on multinational enterprises which supported the OECD code ofconduct mentioned above. Since 1974, the Nordic Council has been carrying on work which will serve as a basis for deliberations on Nordic measures to facilitate the solution of problems connected with the activities of multinational enterprises.

The domestic background

The internationalization ofproduction and commerce has also formed part of the developments in Sweden. Between 1962 and 1975, the number of employees in foreign-owned companies—meaning companies which are at least 20 per cent foreign-owned—was far more than doubled and in 1975 was about 155 000 or 7.6 per cent of the total number of employees in Swedish industry and commerce.l In manufacturing industry, especially in the engineering industry, the chemical industry and the food-processing indu- stry, there were in 1975 nearly 300 foreign-owned, subsidiary companies, which employed approximately 53 000 persons or 5.7 per cent of the total number of employees. During the same period there has been an even larger increase in the direct investments of Swedish industry abroad. In 1977, the outgoing direct investments amounted to 4.315 million kronor, while the incoming direct investments, which in recent years have levelled off. were 643 million kronor. In actual fact, Sweden may be said to be more a home country for n.ultinational enterprises than a host country. On account of its traditional free-trade policy and generally positive attitude to international cooperation, Sweden has, to a large extent, entered

' ln comparison with 1974, this represented a decrease in the number of employees by about 7 000 and a reduction of the proportion of the total number of emplo- yees by 0.4 percentage units.

into the international agreements andjoined the international organizations which have been of importance for the formal and real economic integration ofthe post-war period. The Swedish legal system may also be said to assume that the establishment ofsubsidiaries offoreign companies is free in Sweden. However, in several statutes, exceptions from this principle are prescribed. The rules of general importance are those in the 1916 act and in the act (19681557) on certain restrictions on the right to form a Swedish trading company.

The 1916 act signifies that alien individuals and corporations and certain 1 Swedish legal entities on a par with them (hereinafter called "non-eligible , persons”) may not, without permission being given in each particular case, : acquire real estate in Sweden. The group of non-eligible persons includes ; Swedish trading companies in which a non-eligible person is a partner and, in * principle, also Swedish joint-stock companies. However, a Swedish joint- stock company is nota non-eligible person, ifits articles ofassociation include what is called an "alien-ownership-prohibition clause”. Such a clause must stipulate that a non-eligible person may acquire only a limited proportion of the company”s shares, namely, less that 20 per cent of the votes for all the shares in the company and less than 40 per cent ofthe company”s total share capital at any time. Shares which are covered by such clauses are called ”restricted shares". Alien-ownership-prohibition clauses are now to be found in the articles of association of about 80 per cent of the Swedish companies listed on the stock exchange. Ifa jointstock company wishes to remove this clause and thereby make the shares in the company freely transferable to non-

I l I I

eligible persons, it must first obtain permission from the government or, in same cases, from the National Industrial Board. ln accordance with an amendment made in 1973 to the 1916 act, such permission will not be given if it would conflict with an essential public interest that the company”s shares should be acquired by a non-eligible person. Furthermore, under this amendment, the application for permission must be examined irrespective of whether the company concerned owns real estate or not. Practice has been very liberal in the application ofthis form ofcontrol over establishment. The 1968 act meant, in the main, that a non-eligible person must not form a Swedish trading company (”handelsbolag") or become a partner in such a company without the permission of the government.

Extensive discussions on the activities of the multinational enterprises have been carried on also in Sweden. In these discussions, a prominent place has been taken by the trade unions, who have demanded in their action programs, inter alia, that the foreign-owned companies shall be subject to domestic legislation, as regards establishment control, better financial information and new methods of taxation. ,

The Swedish governments work in this field is being coordinated by an ' interdepartmental working party on multinational enterprises appointed in . 1973. This working party is also doing preparatory work on questions concerning the Swedish commitment in the relevant work of the different | international organizations. The national initiatives taken in the legislative and investigatory fields in the last few years that are of importance in the present connection include the amendments to the 1916 act referred to above. In 1974, by a amendment to the law on foreign exchange, the Foreign

Exchange Control Board ofthe Bank of Sweden was authorized to take into account the aspects ofindustrial policy and employment policy in examining questions concerning permission för Swedish companies to make larger direct investments abroad. In its final report submitted in 1975, the Committee on the concentration of economic power examined the consequences for the Swedish economy and economic policy of the growing importance of the international firms. In 1976, the National Industrial Board was instructed to investigate the importance ofthe multinational firms for the development of Swedish industrial technology. In the preparatory work on the act on employee participation passed in the same year, the question of the trade unions” right to take sympathetic actions in labour disputes abroad was discussed. In 1977, the National Industrial Board reported on the multina- tional companies in the Swedish food-processing industry. In the same year, 8 Committee on the effects of the international investments on economic policy was appointed and another committee to make an overhaul of the Swedish foreign-exchange controls, which will include deliberations on the direct investments ofSwedish companies abroad. In 1978, the Committee on unfair competition presented a proposal for a new act on restrictive trade practices which includes means of controlling mergers between compa- nies.

Disagreement on the solution of the problem investigated

The committees deliberations have manifested that it is agreed that foreign direct investments can bring Sweden various advantages, such as capital, jobs, export opportunities and new knowledge as regards technology, marketing and business management and that, in these and other ways, foreign direct investments may promote the differentiation, efficiency and international competitiveness ofthe Swedish economy. On the other hand, opinions have been greatly divided as regarded the extent to which the foreign direct investments in this country justify the social control of the establish- ment and the activities of foreign-owned companies. Within the committee, i three different preliminary drafts ofan act on the control ofthe establishment of foreign-owned companies in Sweden have been prepared on the initiative * of different groups of members. None of these drafts is supported by a majority ofthe committee members and it has not been considered feasible to draw up a draft which could attract the support ofa majority. In this situation, the committee did not find it appropriate to try to produce by voting a single draft which could be described as the committees proposal. Instead, the committee has decided to put forward the three drafts concurrently.

The first of these drafts or alternatives argues that the establishment and the activities of foreign-owned companies should be controlled within the framework ofconcession system which aims at real equality of treatment as between Swedish-owned and foreign-owned companies. The advocates of this alternative—the control alternative— are Messrs. Bergqvist, Eckerberg, Engman and Lundin.

The second draft includes a limited possibility ofcontrolling foreign take- overs of Swedish companies but otherwise expresses the view that the activities of the foreign-owned companies should not be controlled by any

other means than those available to the community and the employees as regards insight and employee participation in Swedish industry in general. The advocates of this alternative—the equality-of—treatment alternative—are Messrs. Hagdahl, Lundqvist and Siegbahn.

The third draft, which, like the draft proposed by the control-alternative group, allows of complete control of establishment, in other respects aims at the solution ofconcrete problems which arise in connection with the activities . of foreign-owned companies in Sweden within a negotiation system embod- ied in the law. This alternative—the negotiation alternative—is advocated by Messrs. Lindencrona and Olsson.

The above explanation shows that the considerations and proposals in the i different alternatives differ. In the following pages, the views ofthe advocates of the different alternatives, as regards the present problem, are therefore reported in separate sections.

The control alternative

The advocates ofthe control alternative have briefly set out their opinions as follows.

The fact that international corporations are active in Sweden through subsidiary companies may give rise to problems in various fields.

One fundamental problem concerns the consequences which the decision- making system in an international corporation may have as regards the community and the employees. The control which the international corpo- ration exercises over its subsidiary company means that important decisions about the activities of the subsidiary company are often in reality made elsewhere than in this company.

The fact that control is exercised over subordinate companies is inherent in an enterprise. which consists ofa group of companies, and isjustitied to the same extent in international enterprises as in domestic enterprises. It is true also ofa domestic enterprise that often the parent company in reality controls the subsidiary company”s opportunities of fulfilling in a meaningful manner its obligations in relation to the community and the employees. As regards foreign-owned companies, however, the community and the employees have far from equivalent opportunities of galning insight into anc' exerting influence on the decision-making process. As regards domestic firms, there ' are, generally speaking, considerable possibilities of finding forms, for I example, by the coordination ofthe trade-union efforts, for information and ! negotiation activities adapted to the structure of the enterprise and the actual I distribution of authority among the various companies of the group. The Swedish system of rules also contains explicit regulations which take account of the special conditions which may prevail within a group of compnaies. i However, as they naturally concentrate on the domestic enterprises, the legal or agreed forms for the communitys and the employees" insight into and ? influence on Swedish industry and the Swedish labour market will often not ' be fully effective when they are applied to foreign-owned companies. The deficiencies in this respect appear serious in a period which is charatterized by intensified cooperation between community and company and the current development towards greater industrial democracy. lt may prove to be

particularly difficult to combine the current decision-making system in international corporations with the basic principle in the law on employee participation that it is no longer the employer who makes decisions alone but that the decision-making powers should be divided between employer and employee by negotiation and agreement.

The fundamental problem connected with the externally controlled, decision-making process in multinational enterprises is intensified by a series ofcircumstances which are characteristic ofthese firms. International firms are often very large and representa strong concentration ofeconomic power. This consideration applies not only to size in itselfbut rather to the fact that the activity carried on in Sweden constitutes a small and often marginal proportion of the firm”s activities. Measures which the community or the employees may take in order to influence the subsidiary company Operating here will therefore have a fairly limited penetrating power. Both the employees” and the communitys possibilities of asserting themselves in relation to the foreign-owned company must also be considered in the light of the eventuality that the firm may cease to invest in the subsidiary company or may allow this company to transfer its activites wholly or partly to another country, where the conditions, from the multinational enterprises point of view, seem more favourable. A foreign-owned company therefore has, generally speaking, a stronger bargaining position in relation to the commu- nity and the employees than the domestic companies.

The employees” and the community's opportunities of taking appropriate action in relation to the foreign-owned companies are also restricted by lack of insight into the activities ofthe international firm. This lack means that the employees and the community often do not have a satisfactory factual basis on which to evaluate the position and prospects of the foreign-owned company. Quite fundamental data may be missing, such as information about the structure of the multinational enterprise and which unit within the enterprise ultimately exerts the determining influence over other units in the firm. The employees and the community do not always have access to a report on the financial results achieved by the multinational enterprise or by different units within the enterprise, which may give a true picture of the position ofan individual subsidiary company. It is even more remarkable that knowledge may be lacking as to the overall planning with regard to production, investments, employment or operation or in other words the framework within which a subsidiary company is intended to operate.

The decision-making system in an international firm also arouses misgiv- ings that the social and economic aims ofthe host country will not always be properly taken into account. It is not certain that the Swedish view ofthe part which the company plays in the community and ofits social responsibilities is shared by the international corporation which is about to intervene in the activities of a subsidiary company.

Another problem field is the over all economic effects ofthe establishment and the activities offoreign-owned companies on the Swedish economy. It is not a matter forthe committee to make an assessment in this respect, nor does its mandate make such an assessment necessary. The relevant aspects have been illustrated in the final report of the committee on the concentration of economic power. As the most general conclusion from its analysis of the

economic consequences ofthe formation of international corporations, this committee stated that there was no scientific basis fora great deal ofthe praise and criticism which is usually associated with the international corporations in public discussions. However, the statements made by the bodies to which the committees report was referred for consideration indicated that the opinions on the correctness of this and other conclusions described in the report were greatly divided. The relevant questions will also be dealt with afresh by the Committee on the effects of international investments on economic policy appointed in 1977. Apart from this further invesrigation on the economic effects, we may point to certain sub—areas in which there is a conspicuous need of possibilities of control. Thus, uncertainty as to the consequences of the establishment of a foreign company with regard to employment is often the most obvious disadvantage of the fact that the employees and the community have no opportunities ofgaining and insight into and influencing the planning and the decision—making process in multinational firms. The importance of attending to problems of transfer pricing in multinational enterprises must now be considered to be generally recognized. Although it is not incumbent on the committee to take any initiative in the the Held of tax legislation, it should be pointed out that the taxation ofmultinational firms involves several problems. The dissemination oftechnology by the multinational firms and the researchand-development work done by the foreign-owned companies also have effects on Swedish industrial development that are difficult to survey. Problems with regard to the conditions of competition and methods of reducing competition are also connected with the activities ofthe multinational firms. Other problems concern the social and cultural aspects ofthe establishment of foreign-owned firms. It may to be sure, be difficult to decide whether changes in the social or cultural pattern can be attributed to the establishment offoreign companies or whether they have essentially to do with the fact that Sweden is, generally speaking, open to new stimuli and impressions from abroad. A strong foreign incursion into limited fields may, however, have rather undesirable cultural and social effects. It is obviously in Swedens interests in this connection that newspapers, books, Hlms, advertising and other mass media should not come under foreign influence that seriously infringes the free exchange of views, the supply of comprehensive informa- tion or the facilities for cultural expression in this country.

As regards the political repercussions of the establishment of foreign- owned companies, we may recall primarily the great attention which the international organizations have devoted in their work to the risk that, by virtue of their economic power, the multinational enterprises may exert influence on the political conditions in the host country.

Yet another problem field is the dependence of the host country of the sector of foreign-owned enterprises. The developments in this sector are dependent, in a quite different way from that which applies to the rest of industry, on decisions and circumstances which are outside general democ- ratic and industrial-democratic control. The degree of this dependence is chiefly connected with the total size ofthe sector offoreign-owned enterprises _and its share of the different trades in Sweden industry and commerce. Generally speaking, the foreign share of Swedish industry and commerce

cannot at present be regarded as considerable. However, this situation could be radically changed if some of the largest enterprises passed into foreign ownership. In this connection, it should be noted that the foreign investors are especially interested in the trades which have prospects for the future.

The problems indicated above require legal possibilities ofsupervising the establishment and the management of foreign-owned companies.

One ofthe main aims ofthe legislation we propose will be to guarantee the community, by making regulations for the essentially complete supervision of the establishment of foreign-owned companies, possibilities of determi- ning the size and structure of the sector of foreign-owned enterprises. However, this state of preparedness does not mean that there will be any radical alteration of Swedens previous policy as regards foreign investments in Sweden. Thus, permission should be granted within the framework ofthe control on establishment, unless it is incompatible with the public interest with regard to the influence which may thereby arise over Swedish companies or Swedish industry and commerce or for other reasons.

Another main aim will be to try and guarantee. by making regulations about the control oftheir activities, that the Swedish system of rules can be applied effectively also to foreign-owned companies. Thus, the purpose of these regulations is in reality not to treat foreign-owned and domestic companies differently but to make it possible for these two categories of companies to operate under the same conditions in relation to the community and the employees.

An act which can serve these purposes should be given the form ofa system of concessions. The act should mainly contain the following prescriptions.

Swedish joint-stock companies and Swedish trading companies which are non-eligible entities may carry on business activities in Sweden only by special permission (permission to carry on business). Other joint-stock companies which are under determinative foreign influence also have a similar duty to obtain this permission. Special transitional regulations apply as regards the duty of already established companies to seek permission to carry on business.

The draft bill we propose makes it possible to connect the permission to carry on business with conditions and rules which are necessary in order to ensure that the company does not carry on its business in contravention ofthe public interest. As regards the great majority of foreign-owned companies, it is scarcely necessary to draw up conditions or rules. Such regulation will in general come under consideration only when a company is included in a large multinational enterprise. However, these companies should be obliged by stipulation to observe the OECD code of conduct and other internationally accepted guidelines for multinational firms. Conditions should also be drawn up which express the principle that at multinational enterprise is responsible for seeing that its subsidiary company operating in Sweden fulfils in a meaningful way what is incumbent on in under the law or by agreement, as regards its responsibilities with respect to the supply of information and the negotiating procedures. In the light ofthe basic principle in the draft bill about real equality as between foreign-owned and domestic companies, demands should be made by stipulation for a higher standard of information about multinational enterprises operating through subsidaries in Sweden than that

which is recommended in the OECD code. Individual conditions may also be drawn up for each firm, with the aim ofpreventing public interests from being set aside.

The National Industrial Board must supervise firms which have been given permission to carry on business, with the aim of preventing them from ignoring the conditions or rules laid down or otherwise carrying on their business in contravention of some public interest.

The firms which are being supervised will be obliged to furnish the Board with the information and documents needed for its supervision. Ifit is found to be necessary in order to obtain certain information about the activities ofa firm which carries on business subject to permission, the Board may prescribe that an investigation shall be made by an official investigator. In the case ofa joint-stock company, the Board may also appoint an official auditor, whose task it will be to participate, together with other auditors, in an examination of the company board”s and the managing director's administration of the company and of the company”s accounts.

Under the draft bill, the National Industrial Board will have power to clarify a condition or a rule and to cancel or mitigate a condition or a rule which is no longer necessary or appropriate. However, the draft bill also gives the Board opportunities of taking action against a company which is carrying on its business in contravention of a public interest. Thus, the Board will have power to order the company, under penalty of a fine, to comply with the conditions and rules which it has ignored. The Board will also beable to attach new or amended conditions or rules to the company”s permission to carry on business.

Ifa question concerning the application ofthe Boards powers is particularly important from the public point ofview, the Board must refer the matter to the government for decision. As an ultimate sanction within the framework ofthe concession system, it is suggested that the government should be able to revoke a permission to carry on business. However, this may be done only ifthe company is carrying on its business in contravention ofa public interest, in such a way that there are extraordinary reasons for revocation. An example of this given in the draft bill is that the company is repeatedly or grossly neglecting important conditions or an important rule which has aeen attached to the permission. lfthe state ofaffairs is such as to form a basis for revocation of the permission to carry on business and if a non-eligible person has, through his influence over the company, played a decisive part in bringing | about this state ofaffairs, the government will be able, as an alternative to the ! revocation ofthe permission, to order the non-eligible person todispose ofhis stocks or shares in the company within a certain period of time. ,

The concession system, which presupposes that permission to carry on a * business is defined as referring to a certain kind or certain kincs of business activity, includes in itselfa control on establishment. However,the system is supplemented by rules on the obligation to obtain permission to acquire shares etc. Thus, a non-eligible person may not, without permssion in each particular case, acquire so many shares in a Swedish joint-stock company that he thereby obtains a proportion or increases his proportion ofthe share capital or the number of votes for the total shares in the company, so that his proportion exceeds one of the following limits, viz. 5, 10. 20, LO and 50 per ;

cent. There is also an obligation on a non-eligible person to obtain permission to acquire a share in a Swedish trading company or a business or part ofa business which someone is carrying on in Sweden. There are exceptions from the obligation to obtain permission as regards certain acquisitions under family law, certain acquisitions in connection with mergers or new share issues and acquisitions ofshares which are covered by an obligation to give other shareholders the prior option of purchase.

The draft bill contains rules which allow of establishment control also in other respects. The basic regulations about the alien-ownership-prohibition clause have been transferred from the 1916 act largely unchanged. This means. inter alfa, that an alien-ownership-prohibition clause may not be altered without permission and that shares restricted by this clause may not be acquired by a non-eligible person. However, in connection with these regulations, it becomes possible for a non-eligible person to acquire, by permission. also restricted shares in Swedish joint-stock companies. On the other hand, it is proposed that a person who becomes non-eligible after having acquired restricted shares shall be obliged to seek permission to retain his shares. The draft bill also makes it possible, after special examination, to place certain ”'incomplete" prohibitionclauses on an equal footing with alien- ownership-prohibition clauses. The regulations concerning permission for non-eligible persons to form a Swedish trading company have been transferred from the 1968 act.

Under the draft bill, the applications for permission are to be examined by the government or an authority appointed by the government. In this connection, it is presupposed that the same system as prevails now with regard to the control of establishment in accordance with the 1916 act will in principle also continue to apply, namely, that matters concerning permissions which are not particularly important from the public point of view will be delegated to the National Industrial Board.

In the draft bill, great attention has been devoted to the employees” opportunities ofgaining insight into and influencing the handling ofmatters concerning the application of the law.

As a general rule, it is suggested that, before a question concerning permission or any other matter under the law is decided on the local, contracting, trade union or its central organization shall be given an opportunity to express its opinion on the matter and to take part in discussion with the party to the case. Ifthe matter refers to permission to establish a new company, the trade union which, it is assumed, will organize, in each main category of employee, the majority of those who will be employed by the company will have a similar right.

With regard to the fact that transactions between owners ofstocks or shares in a company are not covered by the employers duty to negotiate in accordance with the law on employee participation, special rules on consultation in connection with acquisitions subject to permission are suggested in order to remedy this deficiency. Thus, before an agreement on such a acquisition is made, the acquirer must call for consultation concerning future employment and other conditions of work with the local or central, contracting, trade union. Under special regulations, this consultation may be coordinated with the examination of the application for permission.

The central trade union concerned is given an unconditional right to request the supervising authority to call for discussions with a company subject to permission to carry on business. As regards the right to appeal against the supervising authority”s decision, the central trade union concerned is regarded as a party.

Finally, the draft bill contains special regulations about exemption, responsibility for the making ofincorrect or misleading statements, the duty of civil servants not to divulge confidential matters, the examination of grounds for legal action and the trial of cases involving the imposition of lines.

Other forms ofsocial and industrial-democratic insight into foreign-owned companies have also been considered. It was not thought that there was any reason to alter the act (l976:351)on the representation ofthe employees on the boards ofjoint-stock companies and incorporated associations, as this law gives the employees the right, inrrespective of the ownership structure, to appoint two oftheir number to be members ofthe boards ofcompanies with at least 25 employees. On the other hand, it has been suggested that a special addendum should be made to the act (1976:350) on the representation ofthe community on the boards ofjoint-stock companies, incorporated associations and foundations, to the effect that the state”s right of representation is expressly stated to refer also to companies which have been granted permission to carry on business.

The equality-q/ltreatmem alternative

The advocates of the equality-of—treatment alternative have mainly expo- unded their views as follows.

The problems which have led other members ofthe committee to propose legal control over the establishment and the activities of foreign-owned firms are mainly connected with purely theoretical risks. Thus, no real need ofthese far-reaching possibilities of control has been demonstrated. Even more important are the misgivings from the trade, employment and legal points of view which are inspired, above all, by the proposed concession system.

The promotion of exports plays an essential part in Swedish economic policy. There is at present a tendency to increased protectionism in world trade. Restrictive regulations for foreign-owned companies may very well be used as a pretext for taking discriminatory actions against imports from Sweden. It is to be feared that similar control measures may be introduced in other countries and that as a consequence Swedish companies operating abroad may come up against demands which are much more far-reaching than the Swedish supervising authorities could conceivably raise on foreign- owned companies in Sweden. On the whole, developments involving detailed regulation of the activities of foreign-owned companied will counteract a rational, international division oflabour. With regard to the fact that Sweden is primarily a country from which international investments originate, it should be an important aim of Swedish trade policy to prevent restrictions on the international establishment ofand discrimination against foreign-owned companies. The Swedish export industry has a strong interest in Sweden asserting the principle ofthe national treatment offoreign-cwnedcompanies,

which was emphasized especially by the OECD in its decision in 1976. If we assume the standard of legal protection which is desirable for the foreign investments of Swedish firms, the standpoint of the other committee members—that the activities of foreign-owned companies should be super- vised in virtue of special legislation—appears to be extremely unsatisfac- tory.

By comparison with other OECD countries, Sweden has a small proportion of foreign-owned companies, but it is active within important fields and in this connection makes an obvious, positive contribution to the Swedish economy and Swedish industrial development. As a result of technical developments and changes in the markets, it occurs that factories are being closed and labour is being laid off in the sector of foreign-owned firms. However, this applies to all enterprises which operate in a competitive environment. From the cases in which factories have been closed, we cannot draw general conclusions that foreign-owned companies in critical situations would act in a different way from domestic companies. lf a subsidiary company gets into difficulties, the fact that it is affiliated to a larger group often means that it has a financial Stamina which is likely to facilitate an adaptation. It is even more important that cooperation within an international enterprise often disseminates technical know-how and marketing skill, which make it possible to foresee a changed production and marketing situation and to adapt oneself to it at such an early stage that drastic changes are not necessary. The failures which have occurred in the sector of foreign-owned companies represent exceptions in a favourable development and do not provide any basis ofexperience for the extensive and restrictive regulation of the activities of the foreign-owned companies.

The primary factors that influence decisions on international investments are the market, production and financial conditions. However, the general political, legal and economic conditions in the host country are also of essential and increasing importance. The foreign-owned companies in Sweden to a large extent use advanced technology. The type of long-term, desirable investments which foreign companies have made in Sweden requires a considerable degree of security and fore-seeability, as regards the general conditions for investments. The extensive general provisos by which the right to carry on business activity is regulated in the proposed concession system do not exist in the Swedish legal system. Ifthe proposed concession system were to apply to all business activity, it is obvious that it would not meet the demands for conformity to law in the actions of the authorities which are fundamental to a developed state governed by law. The uncertainty as regards the foreseeable future is associated with a concession system could not be dismissed from the minds ofthose who are considering investing in this country.

The investments made in recent years in foreign-owned companies in Sweden may be assumed to have been made to a very considerable extent by already established firms. The actual developments, considered together with the smallness ofthe Swedish market, the high level ofcosts and the decreased growth of productivity, give us reason to assume that even marginal changes in business activity may lead to international investments by-passing Sweden. ln Swedens present situation all investments that create employ-

ment are important. Investments for technically advanced products with high export potential are particularly important for an industrial country like Sweden. A concession system for foreign-owned companies will, it may be assumed, have particularly negative effects on that type of investment. The same applies in principle to a negotiation system. These proposed laws are highly likely to counteract their own aims and it would be an indefensible and hazardous venture to put any of them into effect.

The laws and agreements which apply to Swedish industry and commerce and the Swedish labour market in general and especially the collective agreements which may be made on the basis of the law on employee participation provide and will continue to provide considerable opportunities for the community and the employees to assert their interests in relation also to the foreign-owned companies. In so far as further measures are needed to integrate the foreign-owned companies into Swedish society, they must be based on some other foundation than discriminatory legislation. As an alternative to a concession system, the terms of reference indicate a good- behaviour system, which should be based primarily on the voluntary principle and on cooperation between the authorities and the companies. The OECD code of conduct is such a voluntary system of standards. Serious cooperation concerning the potentialities and complications of the OECD code should lead to increased understanding and increased confidence on both sides. Moreover, Swedish industrial and commercial organizations have already recommended that the OECD recommendations should be taken as an aim in the companies' activities.

Objections may also be raised to the suggestion of other committee members that all kinds ofnew foreign establishments should be subject to the obligation to obtain permission. The activities of the foreign-owned sales companies in Sweden are to a large extent inseparably connected with our free-trade policy. With regard to the negative commercial effects and our international undertakings, it is difficult to imagine a case in which the establishment of a new sales company might be refused permission on account ofthe nationality ofthe owner. Since, from the communitys point of view, the legislation would not be ofany appreciably practical importance as far as the sales companies were concerned but would nevertheless constitute and would be internationally interpreted as a protectionist measure, there are preponderant arguments against the control of new establishments of sales companies. ln view ofthe relatively small size ofthe sector of foreign-owned companies and our experience up to now ofthese companies” activities in this country, it is also difficult to find realistic cases in which permission for the establishment ofnew industrial activities would be refused a foreign company but not refused if the company were Swedish-owned. The control of new establishments inspires a feeling of uncertainty as to the conditions under which foreign-owned business activities can be carried on in Sweden and may lead to negative effects on the companies' propensity to invest. Much ofthe Vitality ofindustry and commerce is derived from the possibility oftrying new paths. However, diversification is often a sufliciently hazardous path by which to meet development and competition, without the necessity of being burdened with examination by authorities. On this account, the demands of other committee members for the control of new establishments must be

rejected.

The importance ofa rational, international division of labour gives rise to hesitation also in relation to restrictions on foreign direct investments in existing companies in Sweden. This hesitation is reinforced by the fact that the Committee on unfair competition has recently put forward a proposal fora non-discriminatory control of mergers, which, ifit results in legislation, will radically reduce the need ofa special regulation of company acquisitions by foreign enterprises. However, there are not sufficient grounds for making a complete reservation against the idea, which other committee members have put forward, that it should be made possible, by extending the regulations in the 1916 and 1968 acts, to examine foreign acquisitions of Swedishjointstock companies and trading companies. However, it is important in this connec- tion to keep in mind current legislation and Sweden's international under- takings, chiefly our adherence to the OECD code on the liberalization of capital movements. Thus, permission should be granted within the frame- work ofthis take-over control, unless it conflicts with the principles ofsome other law or would have an exceptionally detrimental effect on the country”s interests. The proposed take-over control differs from the proposal made by other members also on other points.

Under the bill we propose, a non-eligible person would, it is true, be obliged to obtain permission to acquire shares in a Swedish joint-stock company. However, there are no grounds for making this obligation to obtain permission cover other joint—stock companies than those which have no alien-ownership-prohibition clause. Nor is it necessary to allow this obliga- tion to obtain permission to enter into the picture in other cases than when the acquirer receives a proportion of increases his proportion of the share capital of the number of votes for the total shares in the company, so that his proportion exceeds one ofthe following limits, viz. 10, 20 and 50 per cent in companies quoted on the stock market and 20 and 50 per cent in other companies. The obligation to obtain permission should also cover the acquisition of shares in a Swedish trading company but, with regard to the security ofthe general trading activity, not the acquisition ofa business or part ofa business. The previously mentioned exceptions should be made from the obligation to obtain permission to acquire.

Like the proposals in the other alternatives, the draft bill includes regulations on alien-ownership-prohibition clauses, permission to alter clauses in a Swedish joint-stock company”s articles ofassociation, permission to acquire and retain restricted shares, and permission to form a Swedish trading company.

Applications for permission to aquire shares will be examined by the government or an authority appointed by the government. Before a decision is made on such application, the authority should give the employees” organizations in the company concerned an opportunity to express their opinions. On the other hand, no rules are proposed as to the obligation ofthe acquirer to consult the trade unions concerned before an agreement is made concerning an acquisition for which permission is required, since the relevant problems of that kind of regulations should be solved in a wider context.

On the assumption that the control ofmergers proposed by the Committee on unfair competition materializes and in order that there may be no

difference between the control ofdomestic and foreign company acquisitions it is proposed that permission to acquire shall be combined with conditions or rules which are needed in order to prevent disadvantages that are important from the public point of view from arising in connection with the acquisi- ton.

Finally, the draft bill contains special regulations about exemption, responsibility for the making of incorrect or misleading statements, the duty to observe secrecy on the part ofthose who have become acquainted with the course of events in dealing with the application for permission, examination ofthe grounds for legal action and the trial ofcases involving the imposition of fines.

The negotiation alternative

The advocates of the negotiation alternative have summarized their opinion as follows.

The negotiation alternative shares with the control alternative the view as to the problems which may be connected with foreign direct investments in Sweden and as to the need for a legal control of the establishment and the activities of foreign-owned companies but differs from the control alternative as regards the formulation ofthis legislation. However, in fact, this difference refers only to the control of these companies” activities.

Whether and in what forms the community should have special opportu- nities of controlling the activities of foreign-owned companies is a compli-

l ! |

cated question which needs careful consideration. On the one hand, it is important that the important contributions to the Swedish economy and to Swedish industry and trade which foreign direct investments can bring about should not be lost by the introduction of a system of controls which may convey the idea that in Sweden the foreign-owned companies have to carry on their business under different and less advantageous conditions than the domestic companies. On the other hand, there are many indications that the limited opportunities ofgaining insight into all the circumstances which are of importance in evaluating a foreign-owned company and the influence which international firms have over their subsidiary companies in Sweden may confront the community and the employees with problems which cannot be overcome, except by having special rules for these companies.

The need of a special system for dealing with questions concerning the activities of foreign-owned companies must be considered, to begin with, in the light ofthe development in recent years oflaws and agreements aimed at giving the community and the employees opportunities of gaining insight into and influence over industry and commerce. Another important factor in this connection is that the extensive international and domestic discussions about the multinational enterprises must have made these enterprises extremely aware ofthe necessity of taking into account the various interests i of the host country and the employees. Generally speaking, it may be assumed that it is no longer possible for an international firm which is careful ofits reputation to allow its subsidiary companies in other countries to act in a way which stands out as unpardonable. One circumstance which may ."

counteract the risks connected with the activities ofmultinational enterprises is the work which has been done and which is going on with a view to drawing up codes ofconduct for multinational enterprises. A further point to be noted is that, by international standards, Sweden has a fairly restricted sector of foreign—owned companies.

However, these facts do not make it unnecessary to provide special opportunities of controlling the activities of foreign-owned companies in Sweden. As already indicated earlier, the fact that a foreign-owned company is under the determining influence of an international corporation may mean that the company may not always be able to fulfil in a meaningful way the obligations as regards negotiation and the supply of information which have been guaranteed to the community and the employees by law or agreement. It is true that the OECD code of conduct for multinational enterprises includes recommendations that are ofconsiderable interest as regards the relations of these enterprises with the authorities and the employees in the host country, but it gives no guarantees that the enterprises will act in accordance with these recommendations. Though the most effective counterbalance to the multi- national firms could be created by international cooperation between the different states, there is so far no other alternative to trying to deal, on the national level, in flexible forms and with a view to producing constructive solutions ofa preventive nature, with the problems which may arise from the activities of foreign-owned companies. Nor are the facts that the sector of foreign-owned companies is fairly small and that in recent years it has become increasingly likely that the multinational enterprises will behave correctly in Sweden sufficient to justify leaving the community with no opportunities of intervening in the cases in which other means prove ineffective. However, it is important to bear in mind that our experience ofthe activities ofthe foreign- owned companies in Sweden is predominantly satisfactory. A system for controlling the activities ofthese companies must therefore be on a scale and have a structure which are in reasonable proportion to the experience which we have hitherto had of these companies.

In the light ofthese circumstances, there is no reason to regulate the right of the foreign-owned companies to carry on business activity in Sweden after their establishment or to exercise any continuous control over the activities of these companies by other means than those which are generally applicable to companies operating here. Such control involves unnecessary bureaucracy and may reduce the will to invest in foreign-owned companies established here. However, the fact remains that in a foreign-owned company problems may arise which derive essentially from the fact that the company is under determinative foreign influence and which cannot be solved by the usual methods. Though these problems cannot be assumed to be particularly common, it is desirable that they should be solved by negotiation between the community and the company concerned. However, it is necessary to show the seriousness ofthe governments intentions by providing a formal statute for a system ofnegotiation with this purpose. A legal system of negotiation also promotes the opportunities of rapidly observing any possible problems and allows ofa suitable determination ofthe responsibility for bringing up the problems for discussion.

The draft bill which we recommend provides opportunities of taking up negotiations with a foreign-controlled company if the company is not adhering to internationally accepted guidelines for the conduct of multina— tional enterprises or if a danger otherwise arises in connection with the company”s activities that a public interest may be disregarded. In this connection, ”foreign-controlled company" means a Swedish joint-stock company or a Swedish trading company in which a foreign legal entity owns so many stocks or shares that it has more than half of the votes for all the stocks or shares in the company or over which a foreign legal entity otherwise exercises a determining influence. The duty ofpreventing by negotiation any danger that a public interest may be disregarded will rest on the National Industrial Board. However, it will not be the Board's duty to take the initiative in opening such negotiations. Instead, the right to take the initiative will devolve chiefly on the employees, acting through a local, contracting, trade union or its central organization. A request for negotiations may also be made by an authority in relation to which the company is by law obliged to give information or to fulfil some other obligation or a municipality within whose area the company is carrying on its business.

The draft bill gives the National Industrial Board certain powers to bring about negotiations and a basis for negotiations. Thus, the Board may order a foreign-controlled company to enter an appearance before it for the negotia- tion and to supply it with the information and documents relevant to the negotiation. If it is necessary in order to obtain information concerning a circumstance which is of importance for the negotiation, the Board may prescribe that the company”s activities shall be investigated by an official investigator in accordance with special instructions. It will be incumbent on the company management to give the official investigator, to whatever extent is necessary for the performance of the investigation, an opportunity to examine the company”s books, accounts and other documents and to give him the information which he requires in other respects. Apart from the powers just mentioned, the proposed negotiation system is based on the voluntary principle. Thus, the National Industrial Board will carry on its negotiation work without having any means of enforcing a solution of the points at issue in the negotiations.

Ifthe negotiation before the Board fails, it will be the Board's duty to report this to the government. After the failure ofthe negotiation has been reported in this way, a general assessment must be made on the government level of what steps should be taken in the matter. The draft bill keeps the way open for the government to resume negotiations with the company. The government will also be able to resume such negotiations irrespective of whether negotiations have been called for by the Board.

The purpose of the negotiations on the departmental level will also be to bring about voluntarily agreements which remove any risk that a public interest may be disregarded. However, the draft bill gives the government a final opportunity to intervene with sanctions. Thus, the government may lay down, under penalty ofa fine, conditions or rules concerning the company”s activities. However, it is assumed that it will do this only if the company does not enter ari appearance at the negotiation or if the negotiation proceedings indicate that it is absolutely necessary for the protection of a public interest.

As has already been indicated, what is recommended is an essentially comprehensive control of establishment which will make it possible for the community to determine the size and the structure ofthe sector of foreign- owned companies. Thus, the draft bill includes the same rules about obtaining permission to acquire shares and the duty to consult trade unions as the proposals in the control policy. Instead of rules about obtaining permission to carry on business, there are rules about obtaining permission to establish new companies. Thus, foreign-controlled companies will be allowed to begin carrying on business or to take up another kind ofbusiness only after receiving such permission. The rules on establishment control in the draft bill include also the regulations common to all the alternatives concerning alien- ownership-prohibition clauses, permission to alter clauses in the articles of association of a Swedish joint-stock company, permission to acquire and retain restricted shares and permission to form a Swedish trading company. The rules in the draft bill about the examination ofapplications for permission are in entire agreement with those suggested in the control alternative. This also makes it possible to combine permission to acquire shares and permission to establish a new company with conditions or rules which are needed in order to prevent disadvantages which are considerable from the public point of view arising in connection with the acquisition or establish- ment.

Finally, the draft bill contains regulations about exemption, responsibility for the making of incorrect or misleading statements, the duty of civil servants not to divulge confidential matters, the examination ofgrounds for legal action, the trial ofcases involving the imposition offines and the right to take legal action against a decision of the National Industrial Board.

2 Better information about the ownership structure ofSwedish joint-stock companies.

Information. about the ownership structure ofSwedish joint-stock companies is generally to be found in the official share register, which the board ofevery joint-stock company must keep in principle. However, the share register has certain defects as a source of information. The most conspicuous of these defects is that, as a rule, it does not reflect the real ownership structure. This is due to the fact that the shareholders are not obliged to register their holdings in the register. Nor is such registration in principle a precondition for the shareholders being able to draw dividends on the shares. Furthermore, a share register kept in the conventional manner is difficult to survey, because it is a register of the shares in numerical order and not ofthe shareholders. Finally, a share book like this is accessible only at the company”s office. Since 1971 , there has been an alternative system of keeping a share book — the previously mentioned VPC system — which the joint-stock companies may join voluntarily. At the turn of the year 1977—8, the number of VPC- registered companies was close on 150. Of the altogether 134 stockmarket companies, i. e. companies whose shares are quoted on the Stock Exchange or entered in the stockbrokers” list, 12] or a good 90 per cent were VPC- registered companies. The main aim ofthe VPC system is to simplify dealings

in the shares of companies which have many shares and a large spread of ownership, but the system also improves insight into the ownership structure of the VPC-registered companies.

The share book of a VPC-registered company is kept by the Securities Registry (Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag), using automatic data- processing, and the right to dividends etc. is linked with registration in the share book. The names of the shareholders, with their indentification numbers and postal addresses, are entered in the share book. The numbers of shares ofdifferent kinds held by each shareholder are stated. Instead of the real shareholder, a bank or a stockbroker authorized to administer shares (domestic administrator) may be registered. If shares in a VPC-registered company are dealt in on a foreign stock exchange, instead of a shareholder who is resident abroad, the person who has been commissioned to administer his shares abroad (foreign administrator) may also be registered in the share book by special permission. However, neither the administrator nor the shareholder has voting rights for shares registered in the name of an administrator. Publicity is provided for in the VPC system, in that anyone may on request be supplied with a transcript of the share book containing information as to the shareholders who have more than 500 shares in the company. In the transcript, which must not be more than six months old, the shareholders and the administrators are included in alphabetical order. There is essentially the same publicity as regards shares recorded in the share book of a VPC-registered company in the name of a domestic administrator. A domestic administrator is obliged to inform the VPC about any shareholder who has more than 500 shares in the same company. These data are compiled by the VPC foreach joint-stock company. The compilation is kept available to everyone at both the company's office and the VPC and must not be more than six months old.

The aim ofthe committee's proposal in this part was to produce reliable, up- to-date and easily accessible information about the ownership structure ofthe majorjoint-stock companies. In this connection, the committee defined the concept of"”majorjoint-stock company" as meaning a company which fulfils at least one of certain given criteria, of which the most decisive refers to companies in which the number ofemployees during the last financial year in Sweden was, on the average, at least IOO. In view ofthe fact that these major companies needs ofthe opportunity ofsimplified share-dealing differ greatly, the committee considered that the compulsory affiliation of all major companies to the VPC system would not be a generally suitable way of solving the information problem. However, for the major companies, there should be a supply of information about the ownership structure which, as regards reliability, clarity and accessibility, is in principle equivalent to that which as available for VPC-registered companies.

The information about the ownership structure of the major companies should be produced by the VPC using automatic data-processing to make an official list of shareholders with large holdings in the company (list of large shareholdings) with respect to each major company, including the VPC- registered companies. The list should include, in alphabetical order, the shareholders who have more than 500 shares or, if the number of votes represented by the holding exceeds ] per thousand ofthe number ofvotes for

all the shares in the company, more than 100 shares. For each shareholder, the number of shares of different kinds that he holds and the number of votes which his holding is equivalent to must be stated. Moreover, for each shareholder, the list must state the proportion which his number of votes forms ofthe number of votes for all the shares in the company and with a view to shedding light on the degree of foreign influence whether the shareholder is a non-eligible person. The committee also suggests that the list should be made more up-to-date by laying down a rule that it must not be more than three months old. In the interests ofclarity it is suggested that the list should have annexed to it an extract from the list including, after the number of votes, the shareholders and administrators who, according to the list, hold so many shares that the number of votes represented'by their holdings exceeds 1 per cent ofthe number of votes for all the shares in the company.

The information needed for maintaining the list must be furnished to the VPC by the board of any company which is not registered with the VPC. In order to counteract the possibility of shareholders in a VPC-registered company evading publicity by distributing different blocks ofshares between several administrators, it is suggested that domestic administrators should furnish information to the VPC about shareholders who have at least 100 shares in the same company registered in the name of the administrators.

As has already been mentioned, the committee rejects the ideas that all major companies should be obliged to apply the VPC system. A decisive consideration in its adopting this attitude was that not all major companies can need the system of simplified dealing in shares. However, it may be assumed that there is in principle such a need as regards the companies whose shares are quoted on the Stock Exchange. Some of the companies whose shares are entered in the stockbrokers” list, however, have insignificant turnovers of shares. The committee has therefore decided to propose to make the VPC-system compulsory for the companies whose shares are quoted on the Stock Exchange and those companies on the stockbrokers' list which have at least 100,000 shares.

As regards the companies whose shares are quoted on the Stock Exchange, it is true that the application ofthe VPC system is now a precondition for their shares being quoted on the Stockholm Stock Exchange. However, by introducing a fundamental and legal obligation for the companies whose shares are quoted on the stock market, the committee wishes to mark the importance which the government attaches to the supply of satisfactory information about the ownership structure in these companies.

In order that the list of large shareholdings in both VPC-registered companies and major companies which are not registered at the VPC may better reflect the real ownership structure, the committee has recommended that an obligation to register(with a penalty in case of failure to do so) should be introduced for holdings of such a size that they qualify for inclusion in the list.

In view ofthe fact, in according with the committee”s proposals, a number of joint-stock companies will be obliged to make use of the VPC”s services to a certain extent, the committee suggests finally the companies should pay the VPC for performing these compulsory services on a basis to be determined by

the government at the suggestion of the VPC.

It is proposed that the above-mentioned reform should be made by amending the Companies Act, the law (19701596) on simplified dealing in shares, the law (1948z433) on insurance business and the law (19551183) on banking business.

3 Control of foreign acquirements of land and natural resources

Over and above what has already been mentioned, the 1916 act contains rules rules about the requirement of permission in certain cases for acquisitions of various rights to land or natural resources. Thus, a noneligible person must have special permission to acquire real estate, a site-leasehold right, a tenancy ofa dwelling used for leisure pursuits or a right to exploit a mineral deposit in Sweden. An application for permission to acquire such rights is examined in principle by the government. To a certain extent, however, acquisitions by foreign nationals are examined by the county administration.

In accordance with its terms of reference, the committee proposes that the control of foreign acquisitions of land and natural resources should be regulated by a special new law on certain restrictions in the right to acquire real estate etc. (new restriction act), in which the principles ofthe 1916 act will be left undisturbed.

The new restriction act prescribes an obligation to obtain permission on fundamentally the same scale as the 1916 act. The circle ofthose obliged to obtain permission consists of those legal subjects who are non-eligible persons in accordance with the proposed law on the control of the establishment of foreign-owned companies in Sweden.

As regards the authority giving permission and the division of matters for consideration, no radical changes in the present system are proposed. In conformity with that new applies under the 1916 act, it is in principle the government which is to examine questions concerning permission to acquire. In certain specified cases, the county administration may grant and to a certain extent also reject applications for permission.

In the new restriction act, the committee includes the general rule for all examinations ofapplications for permission under the law, namely, that there must be no obstacles to granting permission with regard to the defence and security of the kingdom, the suitability of the property for the purpose intended or other public interests or with regard to the perscnal circumstances of the acquirer. This general rule also means that permission must not be granted if it will conflict with the principles of an act whose rules as to examinations for permission to acquire in accordance with 1 special provision included in the act have been replaced by the new restriction act. There is such a special provision in the Acquirement of Land Act, ii the Act on the Acquisition of Apartment Buildings and in the Act on the Acquisition of an Electric Power Station.

As regards the case which are to be examined by a county administration, the new act includes in principle the same rules as the 1916 Act.

Under the 1916 act, acquisitions by certain Swedish lega entities of certain

kinds of real estate or site-leasehold right are excepted from the obligation to obtain permission to acquire, provided that the county administration finds, on examination, that the property is needed for the acquirer”s business. Since it must be considered to be an advantage to have a system ofexamination that is, as far as possible, uniform, the committee proposes that the obligation to obtain permission under the new restriction act shall include also the above- mentioned acquisitions. No fundamental change in the opportunities ofthese legal entities to acquire real estate or site-leasehold rights ofthe existing kind is intended. Permission to acquire will be granted ifthe property is needed for the acquirer's business activities and the general conditions for the granting permission are fulfilled.

Furthermore, the county-administration cases will include the acquisition by a foreign national of an apartment building. The countyadministration may give a foreign national permission to acquire such a property if the acquirer was formerly a Swedish citizen or otherwise has a special connection with Sweden.

The regulations in the 1916 act as to the conditions which are to be fulfilled in other cases, in order that the county administration may grant a foreign national permission to acquire real estate etc., have in principle been transferred to the new act without amendment. However, in the process, they have been adapted to new rules in the legislation on aliens. Moreover, the requirement of two years” residence in Sweden in certain cases has been replaced by a general requirement for a special connection with Sweden.

The committee proposes that an acquisition ofreal estate etc. that is subject to the obligation to obtain permission to acquire shall be invalid if the application for permission is not made within a prescribed period. As under the Act on the Acquisition of Land and the Act on the Acquisition of Apartment Buildings, the rule will apply in this connection ifthe acquisition is granted contrary to the regulations in the land laws.

The permission to acquire is granted for a limited period. Ifthe acquisition intended by the permission has not been made within a year ofthe date when the permission was granted, the permission will have lapsed.

The regulations in the 1916 act that a foreign legal subject who has acquired real estate in Sweden shall in certain cases appoint a representative have not been transferred to the new restriction act.

Under the 1916 act, a non-eligible person may not, without permission in each particular case, stake claims on mineral deposits or acquire or work claims on mineral deposits or -arry on mining operations in Sweden.

The regulations on ”ne obligation to obtain permission in exploiting mineral deposits are included in the new restriction act. These regulations have been formulated with regard to the terminology in the new Mining Act (l974:342).

As regards the meaning of the expression ””mining operations”, the committee observes that formally this also means activities carried on in virtue ofa licence granted in accordance with the act (1974:890) on certain mineral deposits and permission granted in accordance with the act(1966:314) on the continental shelf. In order to avoid double examination, it is therefore prescribed that permission to carry on mining operations is not necessary in the cases in which the government grants a licence or permission of the kind

mentioned. Thus, special permission under the new restriction act is required only ifthe licence or permission is granted by some other authority than the government or ifthe obligation to obtain permission under the new act arises only at a later stage, for example, after a change ofcitizenship or after foreign interests have taken over a Swedish company.

The system ofsanctions in the 1916 act against violations ofthe rules on the obligation to obtain permission for the exploitation of mineral deposits is included with no fundamental changes in the new restriction act.

Finally, the committee proposes that certain prohibitions issued in connection with the 1916 act on non-eligible persons acquiring shares in some old companies which own considerable land and natural resources shall not be included in the new restriction act. The committee considers that the aim ofthe prohibition can be met by the regulations on the examination ofshare acquisitions which have been discussed previously.

)

IH Författningsförslag

1 Kontrollinjens förslag till Lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

I 5 I denna lag avses med

kontrollsubjekt: I. utländsk medborgare eller annat utländskt rättssub- jekt,

2. svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman,

3. sambruksförening och annan svensk ekonomisk förening än central- kassa för jordbrukskredit, förening som har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet,avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda andra bostäder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlem- marna eller förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka icke är kontrollsubjekt,

4. svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke intagits utlänningsförbe- håll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med Utlänningsförbehåll (likställt förbehåll);

utlännings/örbehålls ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll, enligt vilket kontrollsubjekt icke får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot mindre än fyrtio procent av hela aktiekapitalet och mindre än tjugo procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifter i dessa hänseenden gäller.

Utlänningsförbehåll får innehålla sådan föreskrift som avses i 17 kap. I & första stycket sista meningen aktiebolagslagen (197511385).

Utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll utgör ej hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974z93l).

25 Förvärv av aktie, som skett i strid mot Utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll, är ogiltigt. Den som innehar skuldebrev eller Optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (l975:1385) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt

därtill, även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehållet.

Har kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie,skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av aktien teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen är föreskrivet.

35 Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag äger icke tillämpning på svenskt bank- eller försäkringsaktiebolag.

Tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning

45 Bolagsordning för svenskt aktiebolag får i vad den innefattar utlännings- förbehåll eller likställt förbehåll icke ändras utan tillstånd. Detta gäller dock ej ändring, varigenom i Utlänningsförbehåll införs sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 5 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (197521385).

Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier i svenska aktie- bolag

55 Innehåller Utlänningsförbehåll i bolagsordning för svenskt aktiebolag sådan föreskrift som avses i 17 kap. 15 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975: 1385), får kontrollsubjekt efter tillstånd i varje särskilt fall förvärva av utlänningsförbehållet bundna aktier i bolaget.

65 Har någon genom teckning eller överlåtelse förvärvat av utlänningsför- behåll eller likställt förbehåll bundna aktier och därefter blivit kontrollsub- jekt, får han icke utan tillstånd behålla aktierna. Har aktierna icke dessförinnan avyttrats, skall tillstånd som avses i första stycket sökas inom tre månader från det ägaren blev kontrollsubjekt. Görs inte ansökan om tillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd, kan tillståndsmyndigheten förelägga ägaren att avyttra aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag

75 Kontrollsubjekt får icke sluta svenskt handelsbolag utan tillstånd. Tillstånd får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket bolaget skall anses slutet i och med att tillstånd meddelas.

85 Avtal i strid mot 7 5 är ogiltigt.

Verksamhetstillstånd

95 Svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag, som är kontrolllsubjekt, får driva näringsverksamhet här i riket endast efter tillstånd (verksamhets- tillstånd). Detsamma gäller i fråga om annat svenskt aktiebolag, om uitländskt rättssubjekt har ett bestämmande inflytande över bolaget. Tillståndsmyndighet får förelägga svenskt aktiebolag och svenskt lhandels-

bolag att lämna de handlingar och upplysningar som behövs för myndighe- tens bedömning av tillståndsfråga som avses i första stycket.

105 Verksamhetstillstånd skall avse verksamhet av visst, slag.

ll & Driver företag näringsverksamhet utan erforderligt verksamhetstill- stånd, skall tillståndsmyndigheten förelägga företaget att inom viss tid söka sådant tillstånd.

12 & Underlåter företag att efter föreläggande som avses i 11 & söka erforderligt verksamhetstillstånd eller vägras sådant tillstånd. kan tillstånds- myndigheten förelägga företaget att inom den tid tillståndsmyndigheten bestämmer upphöra med den verksamhet, för vilken företaget underlåtit att söka verksamhetstillstånd eller vägrats sådant tillstånd.

13 & Verksamhetstillstånd kan förbindas med sådana villkor och föreskrifter som behövs för att säkerställa att företaget icke driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse.

145 Har företag vid upprepade tillfällen eller grovt åsidosatt väsentligt villkor eller väsentlig föreskrift som förbundits med dess verksamhetstill- stånd eller driver företaget annars sin verksamhet i strid mot allmänt intresse på sådant sätt att synnerliga skäl föreligger härtill, kan regeringen återkalla företagets verksamhetstillstånd. Föreligger förhållande som enligt första stycket utgör grund för återkallelse av verksamhetstillstånd och har kontrollsubjekt som äger aktier eller andelari företaget genom sitt inflytande över företaget haft avgörande inverkan på uppkomsten av detta förhållande, kan regeringen, i stället för att återkalla verksamhetstillståndet, förelägga kontrollsubjektet att inom viss tid avyttra sina aktier eller andelar i företaget.

Förvärvstillstånd m. m.

15 & Kontrollsubjekt får icke utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva

1. så många aktier i svenskt aktiebolag att de a) i det fall förvärvaren förut icke har aktier i bolaget, motsvarar en andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier, som överstiger fem procent, b) i det fall förvärvaren förut har aktier i bolaget, kommer att öka förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider någon av följande gränser, nämligen fem, tio, tjugo, fyrtio och femtio procent,

2. andel i svenskt handelsbolag,

3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver här i riket (förvärvstillstånd).

Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket 1 överskrids skall medräknas de aktier som tillhör

1. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2. annat företag som har ett bestämmande inflytande över förvärvaren eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som

förvärvaren har ett sådant inflytande, 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande.

Vad i första stycket 1 föreskrivs utgör ej hinder för förvärv av aktie till aktiefond enligt aktiefondslagen (19741931) eller förvärv av andel i sådan fond.

Tillstånd till förvärv av andel i svenskt handelsbolag får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket andelen förvärvas i och med att tillstånd meddelas.

16 & Förvärvstillstånd fordras ej

1. om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975:1385),

2. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger,

3. om förvärvet avser aktie,som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen för aktiebolaget intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 & aktiebolagslagen och förvärvaren tidigare erhållit tillståndsmyndig- hets tillstånd att utan hinder av 15% förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

175 Innan avtal träffas om sådant aktie- eller andelsförvärv, som är tillståndspliktigt enligt denna lag, skall förvärvaren påkalla samråd rörande den framtida sysselsättningen och andra anställningsförhållanden i det företag förvärvet avser med lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget, eller med dess

centrala organisation.

18 5 Ansökan om tillstånd till aktie- eller andelsförvärv skall göras samtidigt som samråd enligt 17 & påkallas.

19 & Har tillstånd till förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse ej sökts före förvärvet, skall det sökas inom en månad efter det förvärvet skedde.

20 & Avser förvärvstillstånd framtida fång,ska11 i beslutet utsättas viss tid för tillståndets giltighet.

Zlé Görs inte ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd genom lagakraftägande beslut, är förvärvet ogiltigt. Vad som sagts nu gäller dock icke, om förvärv av aktier skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär. I sådant fall kan tillståndsmyndigheten i stället förelägga förvärvaren att avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillståndsprövning

225. Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet

»

som regeringen bestämmer. Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall vara skriftlig.

235 innan fråga om tillstånd enligt denna lag avgörs, skall lokal arbetsta- garorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag ärendet gäller, eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och deltaga i myndighets överläggning med part i ärendet. Avser ärendet nytt företag, tillkommer motsvarande rätt facklig organisation som för varje huvudsaklig arbetstagarkategori kan antagas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas av företaget.

245 Tillstånd enligt denna lag skall meddelas, såvida icke det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.

25 5 Den för vilken tillståndsplikt enligt denna lag kan antagas föreligga äger hos tillståndsmyndigheten påkalla överläggning angående de förutsättningar under vilka sådant tillstånd kan komma att meddelas. Till sådan överlägg- ning skall kallas facklig organisation som avses i 23 5.

Tillsyn m. m.

265 Statens industriverk utövar tillsyn över företag som meddelats verk- samhetstillstånd i syfte att förhindra att företaget åsidosätter villkor eller föreskrift som förbundits med tillståndet eller annars driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse.

275 Företag som meddelats verksamhetstillstånd kan av industriverket föreläggas att lämna de upplysningar och handlingar som behövs för

* tillsynen.

285 l aktiebolag som meddelats verksamhetstillstånd får industriverket . förordna en revisor (offentlig revisor) att med de revisorer som tillsätts enligt

10 kap. 1 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) deltaga i granskningen av styrelsens

' och verkställande direktörens förvaltning samt av bolagets räkenskaper.

Industriverket bestämmer den tidpunkt vid vilken offentlig revisor skall tillträda sitt uppdrag samt tiden för den offentlige revisorns uppdrag.

För offentlig revisor skall industriverket utfärda instruktion. Offentlig revisor har rätt att av bolaget få ersättning med belopp som industriverket bestämmer.

Bestämmelserna i 2 kap. 45 6 aktiebolagslagen gäller ej offentlig revi- sor.

29 5 Om det finnes påkallat för att vinna viss upplysning rörande verksam- - heten vid företag, som meddelats verksamhetstillstånd, får industriverket

förordna att utredning skall verkställas av särskild sakkunnig (offentlig utredningsman). För den offentlige utredningsmannen skall instruktion

utfärdas av industriverket.

Företagets styrelse och annan som handhar förvaltningen av företaget skall i den utsträckning det är nödvändigt för utredningsuppgiftens fullgörande bereda offentlig utredningsman tillfälle att granska företagets böcker, räken- skaper och andra handlingar samt i övrigt lämna honom de upplysningar han begär.

305 Är det på grund av ändrade förhållanden eller annars oklart vilka förpliktelser som åvilar företag på grund av villkor eller föreskrift som förbundits med företagets verksamhetstillstånd, får industriverket förtydliga villkoret eller föreskriften.

31 5 Är det ej längre behövligt eller lämpligt att förbinda verksamhetstill- stånd med visst villkor eller viss föreskrift, får industriverket upphäva eller mildra villkoret eller föreskriften.

325 Driver företag som meddelats verksamhetstillstånd sin verksamhet i strid mot allmänt intresse, får industriverket ingripa genom att 1. förelägga företaget att efterkomma sådana med tillståndet förbundna villkor eller föreskrifter som åsidosatts, eller 2. förbinda tillståndet med nya eller ändrade villkor eller föreskrifter och förelägga företaget att efterkomma dessa villkor eller föreskrifter.

33 5 Uppkommer fråga om tillämpning av 27—32 55 eller behövs det annars för tillsynsuppgiftens fullgörande, får industriverket påkalla överläggning med företag som meddelats verksamhetstillstånd. Sådan överläggning skall påkallas, om det begärs av central arbetstagarorganisation som avses i 23 &.

345 Vad i 23 5 föreskrivits om skyldighet att i tillståndsärende lämna berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig och deltaga i myndig- hets överläggning med part i sådant ärende äger motsvarande tillämpning på tillsynsärende.

355 Är fråga om tillämpning av 27—32 55 särskilt betydelsefull från allmän synpunkt, skall industriverket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande. Detsamma gäller om i tillsynsärende framkommit omständigheter som kan ge anledning att vidtaga åtgärd som avses i 14 5.

Ansvar m. m.

36 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 1 ansökningshandling eller annan handling som åberopas i ärende enligt denna lag lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift.

375 Den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen röja eller nyttja arbetsförfarande, affärsförhål- lande, yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om.

385 Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

395 Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

lnnebär villkor eller föreskrift som förbundits med verksamhetstillstånd att företag,som kan anses ingå i en internationell koncern,skall fullgöra något som förutsätter medverkan av dess moderföretag eller annan enhet inom koncernen, skall i mål om utdömande av vite fråga om företaget åsidosatt sin förpliktelse bedömas utan hänsyn till att företaget icke erhållit denna medverkan.

Särskilda bestämmelser

405 Regeringen kan medge undantag från sådan bestämmelse i denna lag, vars upprätthållande i visst fall icke behövs med hänsyn till lagens syfte.

415 Talan mot beslut av statens industriverk enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär.

42 5 I fråga om rätten att fullfölja talan mot beslut av statens industriverk enligt denna lag är central arbetstagarorganisation som avses i 23 5 att anse som part.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Genom lagen upphävs lagen (1968:557)om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. och kungörelsen (19682558) om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Förekommeri lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Vid tillämpningen av denna lag skall som utlänningsförbehåll anses även förbehåll enligt 2 5 andra stycket lagen (19161156) om vissa inskränk- ningari rätten att förvärva fast egendom m. m. i detta lagrums lydelse från den ljuli 1934.

4. Vad i denna lag föreskrivs om svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke finns intaget utlänningsförbehåll , gäller även aktiebolag, som enligt äldre bestämmelser erhållit medgivande att ställa aktiebrev till innehavaren.

5. Svenskt aktiebolag och svenskt handelsbolag, som vid lagens ikraftträ- dande driver näringsverksamhet, får utan hinder av 95 fortsätta samma verksamhet. Verksamhetstillstånd skall dock sökas, om företaget avser att börja driva annan näringsverksamhet eller om tillståndsmyndighet förelägger företaget att inom viss tid söka sådant tillstånd. Har företaget iakttagit sin skyldighet att söka verksamhetstillstånd, får företaget fortsätta dittillsva- rande verksamhet utan sådant tillstånd till dess ansökningen slutligt prövats.

6. Styrelsen för aktiebolag och bolagsmännen i handelsbolag skall, om bolaget vid lagens ikraftträdande är kontrollsubjekt och driver näringsverk-

samhet, inom en månad från ikraftträdandet till statens industriverk skriftligen anmäla att bolaget är kontrollsubjekt. Anmälan skall innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl. Den som underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet döms till böter, högst femhundra kronor.

7. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken.

8. Sambruksförening, på vilken lagen (l948:218) om sambruksföreningar är tillämplig, är icke kontrollsubjekt enligt 1 5 första stycket denna lag.

2 Likabehandlingslinjens förslag till Lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 I denna lag avses med

kontrollsubjekt: ]. utländsk medborgare eller annat utländskt rättssub- jekt,

2. svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman,

3. sambruksförening och annan svensk ekonomisk förening än central- kassa för jordbrukskredit, förening som har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda andra bostäder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlem- marna eller förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka icke är kontrollsubjekt,

4. svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke intagits utlänningsförbe- håll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med utlänningsförbehåll (likställt förbehåll);

iir/änningslörbeh(il/: ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll, enligt vilket kontrollsubjekt icke får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot mindre än fyrtio procent av hela aktiekapitalet och mindre än tjugo procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifter i dessa hänseenden gäller.

Utlänningsförbehåll får innehålla sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 5 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (l975:1385).

Utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll utgör ej hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (19742931).

25 Förvärv av aktie, som skett i strid mot utlänningsförbehåll eller likställt

förbehåll, är ogiltigt. Den som innehar skuldebrev eller Optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (l975:1385) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie. om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt därtill. även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehållet.

Har kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie. skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av aktien teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen är föreskrivet.

35 Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag äger icke tillämpning på svenskt bank- eller försäkringsaktiebolag.

Tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning

45 Bolagsordning för svenskt aktiebolag får i vad den innefattar utlännings- förbehåll eller likställt förbehåll icke ändras utan tillstånd. Detta gäller dock ej ändring, varigenom i utlänningsförbehåll införs sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 5 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (197511385).

Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier i svenska aktie- bolag

55 Innehåller utlänningsförbehåll i bolagsordning för svenskt aktiebolag sådan föreskrift som avses i 17 kap. 15 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (197511385), får kontrollsubjekt efter tillstånd i varje särskilt fall förvärva av utlänningsförbehållet bundna aktier i bolaget.

6 5 Har någon genom teckning eller överlåtelse förvärvat av utlänningsför- behåll eller likställt förbehåll bundna aktier och därefter blivit kontrollsub- jekt, får han icke utan tillstånd behålla aktierna.

Har aktierna icke dessförinnan avyttrats, skall tillstånd som avses i första stycket, sökas inom tre månader från det ägaren blev kontrollsubjekt. Görs inte ansökan om tillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd, kan tillståndsmyndigheten förelägga ägaren att avyttra aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillstånd till slutande av handelsbolag

75 Kontrollsubjekt får icke sluta svenskt handelsbolag utan särskilt till- stånd. Tillstånd får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket bolaget skall anses slutet i och med att tillstånd meddelas.

85 Avtal i strid mot 75 är ogiltigt.

F örvärvstillstånd m. m.

95. Kontrollsubjekt får icke utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva

1. så många aktier i svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke finns intaget utlänningsförbehåll,att de a)i det fall förvärvaren förut icke har aktier i bolaget, motsvarar en andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier, som överstiger tio procent i bolag, vars aktier noteras på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommis- sionärer (aktiemarknadsbolag), och tjugo procent i andra bolag, b) i det fall förvärvaren förut har aktier i bolaget, kommer att öka förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider någon av följande gränser, nämligen i aktiemarknadsbolag tio, tjugo och femtio procent och i andra bolag tjugo och femtio procent,

2. andel i svenskt handelsbolag (förvärvstillstånd). Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket 1 överskrids skall medräknas de aktier som tillhör

1. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2. annat företag som har ett bestämmande inflytande över förvärvaren eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som förvärvaren har ett sådant inflytande.

3. förvärvarens make. barn, föräldrar eller syskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande.

Vad i första stycket 1 föreskrivs utgör ej hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974z931) eller förvärv av andel i sådan fond.

Tillstånd till förvärv av andel i svenskt handelsbolag får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket andelen förvärvas i och med att tillstånd meddelas.

105 Förvärvstillstånd fordras ej 1. om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt 14 kap. 85 aktiebolagslagen (197511385),

2. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger,

3. om förvärvet avser aktie,som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen för aktiebolaget intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 5 aktiebolagslagen, och förvärvaren tidigare erhållit tillståndsmyndig- hets tillstånd att utan hinder av 95 förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

11 5 Avser förvärvstillstånd framtida fång,skall i beslutet utsättas viss tid för tillståndets giltighet.

125 Görs inte ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på ; föreskrivet sätt eller vägras tillstånd genom lagakraftägande beslut, är & förvärvet ogiltigt. Vad som sagts nu gäller dock icke, om förvärv av aktier ." skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär. [ sådant fall kan tillståndsmyndigheten i stället förelägga förvärvaren att avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

i |

Tillståndsprövning

13 5 Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall vara skriftlig.

14 5 Innan fråga om tillstånd enligt denna lag avgörs, bör tillståndsmyndig- heten ge arbetstagarorganisationerna i det berörda företaget tillfälle att yttra sng.

155 Tillstånd enligt denna lag skall meddelas, såvida icke det strider mot grunderna för annan lag eller skulle åsamka rikets intressen utomordentlig skada.

165 Förvärvstillstånd får förenas med villkor eller föreskrift som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet. Sådana villkor eller föreskrifter skall under förut- sättning att förvärvet kommer till stånd bestämmas att gälla för det av förvärvet berörda företaget för viss tid eller tills vidare. Företaget får föreläggas att efterkomma sålunda uppställda villkor eller föreskrifter. Är det ej längre behövligt eller lämpligt att villkor eller föreskrift som avses i första stycket gäller för företaget, får villkoret eller föreskriften upphävas eller mildras.

Ansvar m. m.

17 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i ansökningshandling eller annan handling som åberopas i ärende enligt denna lag lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift.

185 Den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende som avses i denna lag får ej obehörigen röja eller nyttja arbetsförfarande, affärsförhål- lande, yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Detsamma gäller annan som har fått taga del av vad som har förekommit vid handläggning av sådant ärende.

195 Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

205 Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite. Talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Särskild bestämmelse

21 5 Regeringen kan medge undantag från sådan bestämmelse enligt denna lag, vars upprätthållande i visst fall icke behövs med hänsyn till lagens syfte.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Genom lagen upphävs lagen (1968:557)om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. och kungörelsen (l968:558)om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Vid tillämpning av denna lag skall som utlänningsförbehåll anses även förbehåll enligt 2 5 andra stycket lagen (19161156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. i detta lagrums lydelse från den ljuli : 1934.

4. Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag, i vars bolagsordning icke finns intaget utlänningsförbehåll, gäller även aktiebolag, som enligt äldre bestäm- l melser erhållit medgivande att ställa aktiebrev till innehavaren.

5. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken.

6. Sambruksförening, på vilken lagen (1948:218) om sambruksföreningar ' är tillämplig, är icke kontrollsubjekt enligt 1 5 första stycket denna lag.

7. Vad i 9 5 ] sägs om tillståndsplikt vid aktieförvärv äger icke tillämpning på förvärv av aktie, som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen för aktiebolag intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 5 aktiebolagslagen (197511385) under förutsättning att förbehållet intagits i ; bolagsordningen före den 1 oktober 1978. !

3 Förhandlingslinjens förslag till Lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 I denna lag avses med kontrollsubjekt: 1. utländsk medborgare eller annat utländskt rättssub-

jekt.

2. svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman,

3. sambruksförening och annan svensk ekonomisk förening än central- kassa för jordbrukskredit, förening som har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda andra bostäder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlem- marna eller förening som utgör sammanslutning av föreningar, Vilka icke är

kontrollsubjekt,

| | (

4. svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke intagits utlänningsförbe- håll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med utlänningsförbehåll (likställt förbehåll);

utlänningsförbehåll: ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll, enligt vilket kontrollsubjekt icke får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot mindre än fyrtio procentav hela aktiekapitalet och mindre än tjugo procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifter i dessa hänseenden gäller;

utlandskontrolleratföretag: 1. svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbo- lag, vari utländskt företag eller annat utländskt rättssubjekt direkt eller genom förmedling av kontrollsubjekt äger så många aktier eller andelar att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i bolaget,

2. annat svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag, över vilket utländskt företag eller annat utländskt rättssubjekt direkt eller genom förmedling av kontrollsubjekt utövar ett bestämmande inflytande.

Utlänningsförbehåll får innehålla sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 5 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (l975:1385).

Utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll utgör ej hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931).

25 Förvärv av aktie, som skett i strid mot utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll, är ogiltigt. Den som innehar skuldebrev eller Optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (l975:1385) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt därtill, även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehållet. Har kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie, skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av aktien teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen är föreskrivet.

3 5 Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag äger icke tillämpning på svenskt bank- eller försäkringsaktiebolag.

Tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning

4 5 Bolagsordning för svenskt aktiebolag får i vad den innefattar utlännings- förbehåll eller likställt förbehåll icke ändras utan tillstånd. Detta gäller dock ej ändring, varigenom i utlänningsförbehåll införs sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 5 första stycket sista meningen aktiebolagslagen (197521385).

Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier i svenska aktie- bolag

55. Innehåller utlänningsförbehåll i bolagsordning för svenskt aktiebolag ' sådan föreskrift som avses i 17 kap. 15 första stycket sista meningen

aktiebolagslagen (l975:1385), får kontrollsubjekt efter tillstånd i varje särskilt fall förvärva av utlänningsförbehållet bundna aktier i bolaget.

65 Har någon genom teckning eller överlåtelse förvärvat av utlänningsför- behåll eller likställt förbehåll bundna aktier och därefter blivit kontrollsub- jekt, får han inte utan tillstånd behålla aktierna. Har aktierna inte dessförinnan avyttrats, skall tillstånd som avses i första stycket, sökas inom tre månader från det ägaren blev kontrollsubjekt. Görs inte ansökan om tillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd, kan tillståndsmyndigheten förelägga ägaren att avyttra aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten

bestämmer.

Tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag

75 Kontrollsubjekt får icke sluta svenskt handelsbolag utan särskilt till- stånd. Tillstånd får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket bolaget skall anses slutet i och med att tillstånd meddelas.

85 Avtal i strid mot 7 5 är ogiltigt.

Nyetableringstillstånd

95 Utlandskontrollerat företag får börja driva näringsverksamhet eller upptaga annat slags näringsverksamhet här i riket endast efter tillstånd (nyetableringstillstånd). Tillståndsmyndighet får förelägga svenskt handelsbolag eller svenskt handelsbolag att lämna de handlingar och upplysningar som behövs för myndighetens bedömning av om bolaget är utlandskontrollerat företag.

105 Nyetableringstillstånd skall avse verksamhet av visst slag.

11 5 Driver utlandskontrollerat företag näringsverksamhet utan erforderligt nyetableringstillstånd, skall tillståndsmyndigheten förelägga företaget att inom viss tid söka sådant tillstånd.

12 5 Underlåter utlandskontrollerat företag att efter föreläggande som avses i 11 5 söka erforderligt nyetableringstillstånd eller vägras sådant tillstånd, kan tillståndsmyndigheten förelägga företaget att inom den tid tillståndsmyndig- heten bestämmer upphöra med den verksamhet, för vilken företaget underlåtit att söka nyetableringstillstånd eller vägrats sådant tillstånd.

Förvärvstillstånd m. m.

135 Kontrollsubjekt får icke utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva 1. så många aktier i svenskt aktiebolag att de a) i det fall förvärvaren förut icke har aktier i bolaget, motsvarar en andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier, som överstiger fem procent, b) i det fall förvärvaren förut har aktier i bolaget, kommer att öka förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider någon av följande gränser, nämligen fem, tio, tjugo, fyrtio och femtio

2. andel i svenskt handelsbolag,

3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver här i riket (förvärvstillstånd).

Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket 1 överskrids skall medräknas de aktier som tillhör

1. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2. annat företag som har ett bestämmande inflytande över förvärvaren eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som förvärvaren har ett sådant inflytande,

3. förvärvarens make, bam, föräldrar eller syskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande.

Vad i första stycket 1 föreskrivs utgör ej hinder för förvärv av aktie till aktiefond enligt aktiefondslagen (l974z931) eller förvärv av andel i sådan fond.

Tillstånd till förvärv av andel i svenskt handelsbolag får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket andelen förvärvas i och med att tillstånd meddelas.

145. Förvärvstillstånd fordras ej

1. om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom ' fusion enligt 14 kap. 8 5 aktiebolagslagen (197511385), ', 2. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägare tecknar de ," nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, _ 3. om förvärvet avser aktie, som förvärvaren är berättigad att lösa på grund i av sådant i bolagsordningen för aktiebolaget intaget förbehåll som avses i 3 | kap. 3 5 aktiebolagslagen och förvärvaren tidigare erhållit tillståndsmyndig- 1 |

SOU l978:73 procent.

I !

l l

hets tillstånd att utan hinder av 13 5 förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

15 5 Innan avtal träffas om sådant aktie- eller andelsförvärv, som är tillståndspliktigt enligt denna lag, skall förvärvaren påkalla samråd rörande den framtida sysselsättningen och andra anställningsförhållanden med lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag förvärvet avser, eller med dess centrala organisa- tion.

16 5 Ansökan om tillstånd till aktie- eller andelsförvärv skall göras samtidigt som samråd enligt 15 5 påkallas.

17 5 Har tillstånd till förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse ej sökts före förvärvet, skall det sökas inom en månad efter det ' förvärvet skedde.

18 5 Avser förvärvstillstånd framtida fång,skall i beslutet utsättas viss tid för ' tillståndets giltighet.

195 Görs inte ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd genom lagakraftägande beslut, är

förvärvet ogiltigt. Vad som sagts nu gäller dock icke, om förvärv av aktier skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär. ] sådant fall kan tillståndsmyndigheten i stället förelägga förvärvaren att avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillståndsprövning

20 5 Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall vara skriftlig.

21 5 Innan fråga om tillstånd enligt denna lag avgörs, skall lokal arbetsta- garorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag ärendet gäller, eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och deltaga i myndighets överläggning med part i ärendet. Avser ärendet nytt företag, tillkommer motsvarande rätt facklig organisation, som för varje huvudsaklig arbetstagarkategori kan antagas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas av företaget.

225 Tillstånd enligt denna lag skall meddelas, såvida icke det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.

235 Förvärvstillstånd eller nyetableringstillstånd får förenas med villkor eller föreskrifter som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet eller etable- ringen. Sådana villkor eller föreskrifter skall under förutsättning att förvärvet eller etableringen kommer till stånd bestämmas att gälla för det av förvärvet eller etableringen berörda företaget för viss tid eller tills vidare. Företaget får föreläggas att efterkomma sålunda uppställda villkor eller föreskrifter. Är det ej längre behövligt eller lämpligt att villkor eller föreskrift som avses i första stycket gäller för företaget, får villkoret eller föreskriften upphävas eller mildras.

245 Den för vilken tillståndsplikt enligt denna lag kan antagas föreligga äger hos tillståndsmyndigheten påkalla överläggning angående de förutsättningar under vilka sådant tillstånd kan komma att meddelas. Till sådan överlägg- ning skall kallas facklig organisation, som avses i 21 5.

Förhandling m. m.

25 5 Iakttar utlandskontrollerat företag icke internationellt vedertagna rikt- linjer för multinationella företags uppträdande eller uppkommer annars i samband med företagets verksamhet här i riket fara för att allmänt intresse åsidosätts, ankommer det på statens industriverk att efter skriftlig framställ— ning genom förhandling söka undanröja sådan fara.

265. Framställning om förhandling enligt 25 5 får göras av

1. lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det berörda företaget, eller dess centrala organisation,

2. myndighet, i förhållande till vilken företaget på grund av lag eller annan författning är skyldigt att lämna information, deltaga i förhandling eller överläggning eller fullgöra annan förpliktelse,

3. kommun, inom vars område företaget bedriver verksamhet.

275 Förhandling skall äga rum vid sammanträde med parterna inför ' industriverket.

285 Industriverket får förelägga utlandskontrollerat företag att inställa sig till förhandling inför industriverket samt att tillhandahålla industriverket upplysningar och handlingar som är av betydelse för förhandlingen.

295 Om det finnes påkallat för att vinna upplysning rörande omständighet som är av betydelse för förhandlingen, får industriverket förordna att utredning om utlandskontrollerat företags verksamhet skall verkställas av särskild sakkunnig (offentlig utredningsman). För den offentlige utrednings- mannen skall instruktion utfärdas av industriverket. Företagets styrelse och annan som handhar förvaltningen av företaget skall i den utsträckning det är nödvändigt för utredningsuppgiftens fullgörande bereda offentlig utredningsman tillfälle att granska företagets böcker, räken- ' skaper och andra handlingar samt i övrigt lämna honom de upplysningar han begär.

' 305 Har förhandling enligt 25 5 med utlandskontrollerat företag avslutats och anser industriverket eller part i förhandlingen att fara för åsidosättande av allmänt intresse därigenom icke kunnat undanröjas, åligger det industri- verket att anmäla detta till regeringen.

Vid anmälan enligt första stycket skall industriverket foga redogörelse för den förda förhandlingen.

kan regeringen påkalla förhandling med utlandskontrollerat företag i det syfte som anges i 25 5.

lnställer sig företaget icke till förhandling enligt första stycket eller ger förhandlingen vid handen att det för tillgodoseende av allmänt intresse är oundgängligen nödvändigt, får regeringen förelägga företaget att efterkomma 31 5 Haranmälan enligt 30 5sketteller förekommer annars anledning härtill, l l ( visst villkor eller viss föreskrift rörande dess verksamhet.

I

325 Vad i 21 5 föreskrivs om skyldighet att i tillståndsärende lämna berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig och deltaga i myndighets överläggning med part i sådant ärende äger motsvarande tillämpning på ' förhandlingsärende.

Ansvar m. m.

. 33 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet i ansökningshandling eller annan handling som åberopas i ärende enligt denna lag lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift.

345 Den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen röja eller nyttja arbetsförfarande, affärsförhål- lande, yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap

om.

355 Åtal för brott enligt denna lag får väckas endast efter förordnande av ! regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. '

36 5 Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av i regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. '

Innebär villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 23 eller 31 55 att utlandskontrollerat företag, som kan anses ingå i en internationell koncern, skall fullgöra något som förutsätter medverkan av dess moderföretag eller annan enhet inom koncernen, skall i mål om utdömande av vite fråga om företaget åsidosatt sin förpliktelse bedömas utan hänsyn till att företaget icke erhållit denna medverkan.

375. Regeringen kan medge undantag från sådan bestämmelse enligt denna lag, vars upprätthållande i visst fall icke behövs med hänsyn till lagens

syfte.

385 Talan mot beslut av statens industriverk enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär.

]. Denna lag träder i kraft den

2. Genom lagen upphävs lagen(l968:557)om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. och kungörelsen (1968:558) om tillstånd enligt lagen (19681557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Vid tillämpningen av denna lag skall som utlänningsförbehåll anses I även förbehåll i 2 5 andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i ' rätten att förvärva fast egendom i detta lagrums lydelse från den 1 juli 1934.

4. Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag,i vars bolagsordning icke finns 3 intaget utlänningsförbehåll, gäller även aktiebolag, som enligt äldre bestäm- _ melser erhållit medgivande att ställa aktiebrev till innehavaren.

5. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken.

6. Sambruksförening, på vilken lagen (1948:218) om sambruksföreningar är tillämplig, är icke kontrollsubjekt enligt 1 5 första stycket denna lag. Särskilda bestämmelser ! l l l

4. Kontrollinjens förslag till Lag om ändring i lagen (l976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stif- telser

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (19761350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5 Staten har rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening, som har särskild betydelse från allmän synpunkt, främst genom att företaget 1. har ett betydande antal anställda eller bedriver verksamhet på flera platser inom landet, 2. bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedriver sådan verksamhet eller 3. har ägarinflytande i andra juridiska personer.

Vad iförsta stycket föreskrivs äger motsvarande tillämpning ifråga om aktiebolag som meddelats verksam- hetstillstånd enligt lagen ( 1 97 9:00) am kontroll av utländskjöretagsetablering här i riket.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1939:7) med förord- nanden på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrivs att 2 5 55 kungörelsen (1939:7) med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2? 55. handlingariärenden angående 55. handlingar i ärenden enligt medgivanden till ändring av bolags— lagen (I979.'000) om kontroll av

* Kungörelsen omtryckt 197711 141.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ordning enligt 2 5" tredje stycket eller utländsk företagsetablering här i ri— godkännande av förvärv enligt 5 aé' ket. lagen (1916.'156) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast

egendom m. m.

Denna förordning träder i kraft den

6. Förslag till Förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att i valutaförordningen (19591264) skall under rubriken Särskilda bestämmelser införas en ny paragraf, 15 5, av nedan angivna lydelse.

15 5"

Har riksbankens valutastyrelse med stöd av denna förordning meddelat tillstånd till betalning i samband med direkt investering i företag, som driver eller avses skola driva verksamhet i Sverige, skall avskrift av riksbankens beslut genast lämnas till statens industriverk. Om industriverket begär det, får verket även taga del av övriga handlingar i sådant tillståndsärende.

Denna förordning träder i kraft den

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 & Kringgås ett enligt lag gällande Kringgås ett enligt lag gällande förbud för utländsk medborgare, förbud för kontrollsubjektsom avsesi samfällighet eller stiftelse eller svensk lagen (1979.'000) om kontroll av

förbudet är gällande, 1 SOU l978:73 Nuvarande lydelse samfällighet att förvärva aktier i vissa svenska aktiebolag därigenom att någon är bulvan för annan mot vilken det han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan med dagsböter eller,/ängelse.

Föreslagen lydelse

utländskföretagsetablering här i riket att förvärva aktier i vissa svenska aktiebolag därigenom att någon är bulvan för kontrollsubjekt i det han huvudsakligen för dettas räkning framträder såsom ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan med böter eller fängelse i högst ett ar.

Är bulvanen bolag eller annan samfällighet eller stiftelse, straffes styrel- seledamot eller annan som är satt att leda samfällighetens eller stiftelsens angelägenheter, där han med hänsyn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till bulvanförhållandet.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1935:395) om kontroll över tillverk- ningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrivs att ] 5lagen (l935:395)om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel rn. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 151

Ej må någon bedriva tillverkning av krigsmateriel i riket utan att rege- ringen därtill givit tillstånd. Sådant tillstånd må, såvitt icke fråga är allenast om tillverkning i ringa omfattning, icke meddelas annan än svensk medborgare, svenskt han- delsbolag, däri ej (finnes utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, vars aktier äro ställda till viss man och i vars bolagsordning intagits förbehåll, som avses 12 5 lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att jörvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag m. m. Tillstånd meddelas tills vidare och må av regeringen återkallas, när skäl därtill äro.

Ej må någon bedriva tillverkning av krigsmateriel i riket utan att rege- ringen därtill givit tillstånd. Sådant tillstånd må, såvitt icke fråga är allenast om tillverkning i ringa omfattning, icke meddelas annan än svensk medborgare, svenskt han- delsbolag eller svenskt aktiebolag. Tillstånd meddelas tills vidare och må av regeringen återkallas, när skäl därtill äro.

' Senaste lydelse l975:690.

Vad med krigsmateriel i denna lag förstås, därom förordnar regeringen. Denna lag äger icke tillämpning på kronans fabriker, verkstäder eller förråd.

Denna lag träder i kraft den

9 Förslag till Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 45 kreditupplysningslagen (197331173) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 &

Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet får meddelas endast om det från allmänna synpunkter finns behov av verksamheten och den kan antagas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Tillstånd meddelas för en tid av högst tio år i sänder och får förenas med föreskrift om hur verksamheten skall bedrivas. Tillstånd får ej meddelas nägonför Tillstånd får ej meddelas kontroll- vilken gäller inskränkning i rätten att subjekt som avses i lagen (197 9:00) om förvärva fast egendom enligt lagen kontroll avutländskföretagsetab/ering (] 91 6:156) om vissa inskränkningar i här i riket. rätten att förvärva fast egendom m. m.

Denna lag träder i kraft den

10. Förslag till Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen

(l975:1387)

Härigenom förordnas att 53 5 aktiebolagsförordningen (197511387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 & Fråga om tillstånd som avses i 2 Fråga om tillstånd som avses i 7 kap. 1 _5', 7 kap. 1 5,8kap. 4 5. 10 kap. kap. 1 5, 10 kap. 3 5och 11 kap. Öeller 2 eller 3 5, 11 kap. 6 eller 8 5 första 8 5 första stycket 1 aktiebolagslagen

Nuvarande lydelse

stycket 1 aktiebolagslagen (1975: 1385) prövas av kommerskolle- gium.

Fråga om tillstånd som avses i 8 kap. 4 5 aktiebolagslagen prövas dock av regeringen, om mer än en tred- jedel av hela antalet ledamöter i bolagets styrelse är personer som ej är här i riket bosatta svenska medborgare. Detsamma gäller till- stånd som innebär att den angivna delen får överskridas.

Denna förordning träder i kraft den

11. Förslag till

Föreslagen lydelse

(l975:1387) prövas av kommerskol— legium.

Fråga om tillstånd som avses i 2 kap. 15". 8 kap. 4 5 och 10 kap. 25" aktie- bolagslagen prövas av statens industri— verk. Fråga om tillstånd enligt 8 kap. 4 5 nämnda lag prövas dock av rege- ringen, om mer än en tredjedel av hela antalet ledamöter i bolagets styrelse är personer som ej är här i riket bosatta svenska medborgare. Detsamma gäller tillstånd som inne- bär att den angivna delen får över- skridas.

Innanfi'åga om tillstånd som avses i 2 kap. 15, 8 kap. 4 55' och 10 kap. 2 5" aktiebolagslagen avgörs, skall lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtali

förhållande till det aktiebolag ärendet

avser, eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ären- det.

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974z931)

Härigenom föreskrivs att 45 aktiefondslagen (19741931) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4?

Föreslagen lydelse

För fondbolag gäller, om annat ej följer av denna lag, vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet.

I fondbolags bolagsordning skall intagas förbehåll enligt 25 andra stycket lagen (1916.'l56) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

I fondbolags bolagsordning skall intagas utlänningsförbehåll enligt ] 5" lagen (1979:00) om kontroll av utländsk företagsetablering här [ ri- ket.

Denna lag träder i kraft den Finns i fondbolags bolagsordning intaget förbehåll enligt 2 5 andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. i detta lagrums lydelse från den 1 juli 1934, skall bolaget anses ha fullgjort sin skyldighet enligt 45 andra stycket.

12. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (l975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (197511385)

dels att nuvarande 3 kap. 14—17 55 skall betecknas 3 kap. 17—20 55

, u

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 kap. 14—16 55. delsatt3 kap. 8, 100ch 13 55 samt9kap. 1 5, l7kap. 1 5och 19 kap. ] 5skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8

l bolagsordningen kan intagas förbehåll att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktie- boken eller i förteckning enligt 12 5 skall anses behörig att mottaga utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare. Om förbe- hållet införes genom ändring av bolagsordningen, skall styrelsen

fastställa och vid anmälan för regi- strering av bolagsstämmans beslut för registrering anmäla dag från vilken förbehållet skall tillämpas.

;

I bolagsordningen kan intagas förbehåll att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktie- boken eller i förteckning enligt 12 5 skall anses behörig att mottaga utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare (avstämnings- förbehåll). Om förbehållet införes genom ändring av bolagsordningen, skall styrelsen fastställa och vid anmälan för registrering av bolags— stämmans beslut för registrering anmäla dag från vilken förbehållet skall tillämpas.

Bolag. vars aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller, om antalet aktier i bolaget uppgår till minst 100 000, på lista utgiven av sammanslutning av svenskafondkom- missionärer, skall inom två år,/rån det noteringen påbörjades eller aktierna uppgick till nämnda antal i bolagsord- ningen intaga samt tillämpa avstäm- nings/örbehå/l.

l l l !

Nuvarande lydelse

Bolag i vars bolagsordning finns sådant förbehåll (avstämnings/örbe- håll) kallas i denna lag avstämnings- bolag.

Föreslagen lydelse

Bolag i vars bolagsordning finns avstämnings/örbehå/l kallas i denna lag avstämningsbolag.

För avstämningsbolag skall följande uppgifter fullgöras av Värdepappers- centralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen), nämligen att

1. föra aktiebok, aktiebrevsregis- ter ochhirteckning enligt 12 5,

]. föra aktiebok, aktiebrevsregis- ter och förteckningar enligt 12 och 13 5959.

2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt 19 5 lagen (l970:596) om förenklad aktiehantering,

4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 5,

5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis,

6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgär-

der,

7. vidtaga åtgärder enligt 4 kap. 17 5 i fråga om ej uttagen aktie.

Bolag som avses i andra stycket skall ersätta vårdepapperseentralenförfu/l- görandet av de uppgifter som anges i fjärde stycket enligt grunder som efter förslag av värdepapperscentralen,fast- ställes av regeringen.

105

I avstämningsbolag införes aktie- ägarna i aktieboken med uppgift om personnummer eller annat identifie- ringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. I stället för aktie- nummer anges aktiebrevs ordnings- nummer. Aktieboken föres med maskin för automatisk databehand- ling eller på annat liknande sätt.

I avstämningsbolag införes aktie- ägarna i aktieboken med uppgift om personnummer eller annat identifie- ringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag och det röstetal hans innehav motsvarar. Är ägarens inne- hav av sådan storlek att registrerings- plikt enligt 15 åföreligger, anges vilken andel röstetalet utgör av röstetaletför samtliga aktier i bolaget och om ägaren är kontrollsubjekt som avses i lagen (1979:000) om kontroll av utländskföretagsetablering här i riket. I stället för aktienummer anges aktiebrevs ordningsnummer. Aktie- boken föres med maskin för automa- tisk databehandling eller på annat liknande sätt.

Iavstämningsbolag kan bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier, införas i aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren till de aktier som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag. Är aktier i

Nuvarande lydelse

Föreslagen lvdelse

avstämningsbolag föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan, efter särskilt tillstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för aktieägare, som är bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet förvalta hans aktier. I aktiebrev och i aktieboken skall i

fall som avses i andra stycket anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller emissionsbevis som utfärdas på grund av förvaltarregistrerad aktie och som är ställt till viss man. Beträf- fande förvaltaren antecknas i aktie- boken samma uppgifter som enligt första stycket skall införas om aktie- ägare.

För rätt till registrering som förval- tare kräves utöver vad som sägs i andra stycket att förvaltaren uppfyl- ler de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken. Om auktorisa- tion och tillstånd enligt denna para- graf, om förvaltares åligganden samt om skyldighet för bolaget och värde- papperscentralen att för envar hålla tillgänglig sammanställning av uppgif- ter från förvaltare om aktieägare, som har mer än femhundra aktier i bolaget registrerade i förvaltares namn, finns bestämmelser i lagen (l970:596) om förenklad aktiehante- ring.

Iaktiebrev och i aktieboken skall i fall som avses i andra stycket anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller emissionsbevis som utfärdas på grund av förvaltarregistrerad aktie och som är ställt till viss man. Beträf- fande förvaltaren antecknas i aktie- boken samma uppgifter som enligt första stycket skall införas om aktie- ägare, dock icke egenskap av kontroll- subjekt.

För rätt till registrering som förval- tare kräves utöver vad som sägs i andra stycket att förvaltaren uppfyl- ler de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken. Om au ktorisa- tion och tillstånd enligt denna para- graf, om förvaltares åligganden samt om skyldighet för Värdepapperscen- tralen att sammanställa uppgifter från förvaltare om aktieägare, som har mer än etthundra aktier i bolaget registreradei förvaltares namn, finns bestämmelser i lagen (l970:596) om förenklad aktiehantering.

13?

Aktiebok hålles tillgänglig hos bolaget för envar. Föres aktieboken med maskin för automatisk databe- handling eller på annat liknande sätt, skall istället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget och, i fråga om avstämningsbolag, även hos Värdepapperscentralen. Ut- skriften får ej vara äldre än sex måna- der. Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av den. När det gäller avstämningsbolag får dock ut-

Aktiebok hålles tillgänglig hos bolaget för envar.

Nuvarande lydelse

skrift enligt detta stycke ej innehålla uppgifter om aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget.

Föreslagen lydelse

] avstämningsbolag skall i stället, för aktieboken hos bolaget och värdepap- perscentralen på begäran tillhanda- hållas en förteckning i alfabetisk ordning över de aktieägare. som enligt aktieboken och sammanställning en- ligt 19 55 andra stycket lagen (1970:5 96) om förenklad aktiehante- ring har ett aktieinnehav av sådan storlek att registreringsplikt enligt 15 9' föreligger, och de förvaltare som avses i 10 55 andra stycket andra meningen (förteckning över större aktieinne- hav).

Förteckningen över större aktiein- nehavfår ej vara äldre än tre måna- der. Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuellförteck- ning över större aktieinnehav eller del av sådan förteckning. ] fråga om förteckningen äger i övrigt bestämmel- serna i 10 55' om förande av aktiebok i avstämningsbolag motsvarande till- lämpning, dock att aktiebrevs nummer ei behöver anges.

Till förteckning över större aktiein- nehav skall fogas ett utdrag urförteck- ningen, upptagande aktieägare och förvaltare som enligt/örteckningen har så många aktier att innehavets röstetal överstiger en hundrade! av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. ] utdraget

upptages aktieägarna och förvaltarna efter röstetalens storlek.

F öres iannat bolag än avstämnings- bolag eller bolag som avses i 14 jfförsta stycket aktieboken med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall i stället för aktieboken en utskrift av denna på begäran tillhandahållas hos bolaget. I utskriften upptages aktieägarna i alfa- betisk ordning. Utskriften får ej vara äldre än tre månader. Envar har rätt

Nuvarande lydelse

Aktiebok eller, om aktiebokenföres med maskin för automatisk databe— handling eller på annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolag- stämma, skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid stämman.

[ utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 10 35" andra stycket i alfabetisk ording. Aktiebrevs nummer behöver ej anges.

Föreslagen lydelse

att mot ersättningför kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del

av den. (Jämför 16 &)

14 &" För annat bolag än avstämnings- bolag skall värdepapperscentralen föra en. förteckning över större aktiein-

nehav om

1. bolagets aktiekapital uppgår till minst en miljon kronor,

2. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningarför de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det enligt lagen ( 1 962 :381 ) om allmän försäkring bestämda basbe- loppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår,

3. antalet anställda hos bolaget under det senast,/ör/Iutna räkenskaps- året här i landet uppgått till i genom- snitt minst 100,

4. bolagets aktier eller skuldebrev noteras på lista utgiven av samman- slutning av svenska fondkommissio- närer och antalet aktier i bolaget understiger 100 000,

5. bolaget är moderbolag i koncern, i vilken nettovärdet av koncern/öreta- gens tillgångar med motsvarande tillämpning av punkten 2 överstiger där angivet gränsvärde eller antalet an- ställda vid koncern/öretagen under det

l )

[

senast förflutna räkenskapsåret här i 4.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

landet uppgått till i genomsnitt minst 100.

Vad i 13 i'föreskrives om förteck- ning över större aktieinnehav i avstäm- ningsbolag gäller i tillämpliga delar förteckning över större aktieinnehav i bolag som avses i första stycket.

Är bolaget sådant som avses i_ första stycket ska/l styrelsen för bolaget skyndsamt anmäla detta till värdepap- perscentra/en. Värdepapperscentra- len skall sammanställa och vid utgång- en av varje kalenderår hålla tillgänglig för envar en lista över de anmälda bolagen.

S tyrelsen för bolag som avses i, första stycket skall lämna Värdepapperscen— tralen de uppgifter som är nödvändiga för förandet av förteckningen över större aktieinnehav. Uppgifterna skall lämnas vid tidpunkt som värdepap- perscentralen bestämmer.

Bolag som avses iförsta stycket ska/] ersätta värdepapperscentra/en_förför- andet avförteckning över större aktie- innehav enligt grunder som efter

förslag av värdepapperscentra/enfast- stål/es av regeringen.

15 9"

Den som har mer än femhundra aktier eller, om innehavets röstetal överstiger en tusende! av röstetaletför samtliga aktier i bolaget, mer än etthundra aktier i avstämningsbolag eller bolag som upptagits på lista enligt 14 5 tredje stycket skall för införing i aktieboken anmäla sitt aktieinnehav ochförändringar i innehavet (registre- ringsplikt). Registreringsplikten skall fullgöras inom en månad från det bolaget blev avstämningsbolag eller upptogs på listan eller, när innehavet uppkommit därefter, från det inne- havet uppkom eller förändrades. Aktieägare som är registreringsplik-

1 Senaste lydelse 19761992.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tig enligt första stycket är skyldig att inom där angiven tid uppge till den som

för aktieboken om han är sådant kontrollsubjekt som avses i lagen (1979."000) om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket.

Registreringsplikt som avses iförsta stycket kan i avstämningsbolag f'ull— göras genom registrering i förvaltares nanm enligt 10 9" andra stycket. Ifråga om förvaltarregistrerade aktier gäller att aktieägaren skall lämna uppgift om sin egenskap av kontrollsubjekt till

förvaltaren.

16 _l"

Aktiebok eller. om aktieboken föres med maskin för automatisk databe- handling eller på annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolags- stämma, skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid stämman.

! utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 10; andra stycket i alfabetisk ordning. Aktiebrevs nummer behöver ej anges.

9 kap.

lå'

Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolags- stämma.

l avstämningsbolag tillkommer rätten att deltaga i bolagsstämma den som upptagits som aktieägare i sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 13 å andra stycket.

1 avstämningsbolag tillkommer rätten att deltaga i bolagsstämma den som upptagits som aktieägare i sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 16 åförsta stycket.

l bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare för att få deltaga i bolagsstämma skall anmäla sig hos bolaget senast den dag som anges i kallelsen till stämman. Denna dag får ej vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton,julafton eller nyårsafton och ej infalla tidigare än femte dagen före stämman.

Aktie som tillhör bolaget eller dess dotterföretag kan ej företrädas vid bolagsstämman. Sådan aktie skall ej medräknas när för giltigheten av beslut eller utövande av befogenhet fordras samtycke av ägare till viss del av .» aktierna i bolaget.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

I bolagsordningen kan intagas förbehåll, att aktier i bolaget ej får genom vare sig teckning eller överlå- telse förvärvas av aktiebolag eller annansammanslutning ellerstiftelse eller av visst slag av aktiebolag eller annan sammanslutning ellerstiftelse eller av annan än svensk medbor- gare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om ej alla aktierna skall vara bundna, kallas övriga aktier fria aktier.

I bolagsordningen kan intagas förbehåll, att aktier i bolaget ej får genom vare sig teckning eller överlå- telse förvärvas av aktiebolag eller annan sammanslutning ellerstiftelse eller av visst slag av aktiebolag eller annan sammanslutning ellerstiftelse eller av annan än svensk medbor- gare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om ej alla aktierna skall vara bundna, kallas övriga aktier fria aktier. ] förbehållet kan bestämmas att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i särskilt fall ge tillstånd till förvärv av bundna aktier utan hinder avförbehål/et.

På konstituerande stämma kan ändring av bolagsordningen beträffande förbehåll enligt första stycket ej ske utan samtycke av aktietecknare som beröres av ändringen.

Har aktieägare, som enligt förbe- hållet ej får genom teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat sådan aktie, hindrar förbehållet honom ej att vid ökning av aktiekapitalet utöva den med aktien enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsord- ningen förenade företrädesrätten till nya bundna aktier.

Har aktieägare, som enligt förbe- hållet ej får genom teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat sådan aktie eller har han förvärvat bunden aktie med vederbörligt tillstånd, hindrar förbehållet honom ej att vid ökning av aktiekapitalet utöva den med aktien enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen förenade företrädesrätten till nya bundna aktier.

19 kap. 1 52 Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som ]. uppsåtligen eller av oaktsam- het underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, aktiebrevsregister, förteckning enligt 3 kap. 12% eller hålla aktiebok tillgänglig,

l. uppsåtligen eller av oaktsam- het underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, aktiebrevsregister, förteckning enligt 3 kap. 12, 13 eller 145? eller hålla aktiebok tillgänglig eller til/handahållaförteckning enligt 3 kap. 13 eller 14 $",

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 & tredje stycket, 8 kap. Bä andra stycket andra meningen eller 9ä första stycket andra eller

tredje meningen,

2 Senaste lydelse 1977: 1092.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 &,

4. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 17 kap. 4 & första eller andra stycket, 7 & tredje stycket eller 9 &,

5. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 5 & andra stycket eller 5 kap. 4,5 andra stycket såvitt dessa lagrum rör förbehåll enligt 17 kap. l ä,

6. uppsåtligen eller av oaktsamhet under/åter att fullgöra anmälnings- skyldighet enligt 3 kap. 14 59 tredje stycket eller uppgiftsskyldighet enligt fjärde stycket samma lagrum,

7. uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot i 3 kap. 15 _é'första stycket föreskriven registreringsplikt eller ifiärde stycket samma lagrum föreskriven uppgiftsskyldighet, om brottet icke är ringa.

Utan hinder av 35 kap. 1 & brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 3 mot 12 kap. 7 åådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Bolag som vid denna lags ikraftträdande är sådant som avses i 3 kap. 8 & andra stycket men icke redan är avstämningsbolag skall före utgången av 1981 i bolagsordningen intaga samt tillämpa avstämningsförbehåll.

3. Bolag som vid denna lags ikraftträdande är avstämningsbolag får till utgången av 1981 i stället för att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. 10 & första stycket och 13 & andra—fjärde styckena tillämpa motsvarande äldre bestäm- melser.

4. Bolag som vid denna lags ikraftträdande är sådant som avses i 3 kap. 14 & första stycket får till utgången av 1981 istället för att tillämpa bestämmelserna i nämnda lagrum tillämpa motsvarande äldre bestämmelser, dock att bolag skall fullgöra anmälningsskyldighet som avses i tredje stycket första meningen före utgången av januari månad 1980.

5. Föreligger i fråga om visst bolag särskilda skäl mot att efter utgången av 1980 tillämpa de nya bestämmelserna i 3 kap. 8 & andra stycket eller 3 kap. 10, 13 eller 14å får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får tillämpa motsvarande äldre bestämmelser.

6. Den som vid denna lags ikraftträdande innehar så många aktier i avstämningsbolag som anges i nya 3 kap. 15 5 skall fullgöra i nämnda lagrum föreskriven registreringsplikt och uppgiftsskyldighet före utgången avjanuari 1980.

13. Förslag till Lag om ändring' ! lagen (1970: 596) om förenklad aktiehante- ring

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1970: 596) om förenklad aktiehante- ring

dels att 1. 2, 8, 9, 13,19 och 4055 åskall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf 36aä, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ] S'

Denna lag är tillämplig på försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag, om bolagsstämman beslutar det. Lagen träder då i stället för motsvarande bestämmelser 1 lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse och lagen (1955: 183) om bankrörelse. Bestämmelserna 1 17 19 och 20 F äger dessutom tillämp- ning på aktiebolag som är avstämningsbolag.

F orsak/ingsaktrebolag och bankak- tiebolag, vars aktier är noterade på fondbörs eller, om antalet aktier i aktiebolaget uppgår till minst 100 000, på lista utgiven av sammanslutning av svenska föndkommissionärer, skall inom två år'fi'ån det noteringen påbör- jades eller aktierna uppgick till nämn— da antal tillämpa denna lag.

SOU 1978 73 Författningsförslag 101 | 1

l 2 & Följande uppgifter skall för aktiebolaget fullgöras av Värdepapperscen- tralen VPC Aktiebolag (Värdepapperscentralen), nämligen att 1. föra aktiebok, aktiebrevsregis- ]. föra aktiebok, aktiebrevsregis- l ter och förteckning enligt 12 i", ter och förteckningar enligt 12 och l 13 M". 1 2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken, 3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt 19 s*. 4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 ä, 5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis (teckningsrättsbevis och delbevis), 6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgär- der, 7. vidtaga åtgärder enligt 25 å i fråga om ej uttagen ny aktie.

8 gz 1 Senaste lydelse

Aktiebok föres med maskin för Aktiebok föres med maskin för 197511389' automatisk databehandling eller på automatisk databehandling eller på ZSenaste lydelse annat liknande sätt. annat liknande sätt. 1975:1389.

Nuvarande lydelse

[ aktieboken upptages, om ej annat följer av 16 &, aktieägarna med uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier som han äger av olika slag och aktiebrevs ordningsnum- mer. Fångets beskaffenhet behöver ej anmärkas i aktieboken. Vad i 3 kap. 16 & aktiebolagslagen (197521385) föreskrives skall gälla i tillämpliga delar.

I fråga om förvaltare som avses i 16 & antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 8 & andra styck- et skall införas om aktieägare.

13

Utskrift av aktieboken skall hållas tillgänglig för envar hos aktiebolaget och Värdepapperscentralen. Utskriften får ej vara äldre än sex månader.

Utöver vad som följer av första stycket har envar r'ätt att mot ersätt- ning för kostnaderna få utskrift av aktieboken eller del av denna.

Utskrift enligt första eller andra stycket får ej innehålla uppgift om aktieägare som har högst femhundra aktier i aktiebolaget.

&

Föreslagen lydelse

1 aktieboken upptages, om ej annat följer av 16 &,aktieägarna med uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag, aktiebrevs ordningsnummer och det röstetal hans innehav motsvarar. Är ägarens innehav av sådan storlek att registreringsplikt enligt 35 b 55 lagen (1948.'433) om försäkringsrörelse eller 25b56' lagen (1955:183) om bankrö- relse föreligger, anges vilken andel röstetalet utgör av röstetalet/ör samt- liga aktier i bolaget och, såvitt avser försäkringsaktiebolag, om ägaren är' kontrollsubjekt som avses i lagen (1979.'000) om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket. F ångets beskaffenhet behöver ej anmärkas i aktieboken. Vad i 3 kap. 195 aktie- bolagslagen (197511385) föreskrives skall gälla i tillämpliga delar.

5

I fråga om förvaltare som avses i 16 & antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 8 & andra styck- et skall införas om aktieägare, dock icke egenskap av kontrollsubjekt.

Hos aktiebolaget och värdepappers- centralen skall envar på begäran till- handahållas en, förteckning ialfabetisk ordning över de aktieägare, som enligt aktieboken eller sammanställning en- ligt 19 &" andra stycket har ett aktiein- nehav av sådan storlek att registre- ringsplikt enligt 35 b 51 lagen (1 948 .'433 ) om försäkringsrörelse eller 25 bf lagen (1955:183) om bankrö- relseföreligger, och deförva/tare som avses i 16 _j" andra stycket (förteckning över större aktieinnehav). F ör'teck- ningenfår ej vara äldre än tre måna- der. Envar har r'ätt att mot ersättning

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för kostnadernafå en aktuell,/örteck-

ning eller del av sådan förteckning. I fråga om förteckningen äger i övrigt bestämmelserna i 8 51" om förande av aktiebok motsvarande tillörnprring, dock att aktiebrevs ordningsmrmmer ej behöver anges.

Til/förteckningen över större aktie- innehav skall fogas ett utdrag ur

förteckningen, upptagande aktieägare och, förvaltare som enligt förteckningen har så många aktier att innehavets röstetal överstiger en hundrade! av röstetalet/ör samtliga aktier i bolaget. I utdraget upptages aktieägarna och förvaltarna efter röstetalens storleks- ordning.

195

Förvaltare som avses i 165 första stycket skall till värdepapperscen- tralen lämna uppgift om sådan aktie- ägare som har mer än femhundra aktier i samma aktiebolag registre- rade i förvaltarens namn.

Uppgifter enligt första stycket sammanställes för varje aktiebolag. Sammanställningen skall hållas til/- gänglig för envar hos såväl bolaget som värdepapperscentralen och får ej vara äldre än sex månader.

40

Till böter dömes den som

1. underlåter att i enlighet med föreskrifterna i denna lag föra aktie- bok, aktiebrevsregister ellerförteck- ning enligt 12 f eller göra utskrift av aktiebok och hålla utskriften till-

gänglig.

&

Förvaltare som avses i 16 5 första stycket skall till värdepapperscen- tralen lämna uppgift om sådan aktie- ägare som har mer än etthundra aktier i samma aktiebolag registre- rade i förvaltarens namn.

Uppgifter enligt första stycket sammanställes för varje aktiebolag. Sammanställningen får ej vara äldre än tre månader.

36 a _é'

Aktiebolag som avses i [ å" andra stycket ska/! ersätta värdepapperscen— tralen förfullgörandet av de uppgifter som anges i 2 5 enligt grunder som efterförslag av värdepapperscentralen fastställes av regeringen.

1. underlåter att i enlighet med föreskrifterna i denna lag föra aktie- bok, aktiebrevsregister ellerförteck- ningar enligt 12 eller 13 i" eller göra utskrift av aktiebok och hålla utskrif- ten tillgänglig eller tillhandahålla förteckning enligt 13 _j",

2. vid utfärdande av aktiebrev, interimsbevis, teckningsbevis eller emis- sionsbevis förfar i strid mot denna lag,

3. underlåter att iaktta bestämmelserna om avstämning och om utsän- dande av utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie,

4. underlåter att göra anmälan för registrering enligt 30 ä,

5. bryter mot 19, 33 eller 34 ä.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Bolag som vid dennna lags ikraftträdande är sådant bolag som avses i l å andra stycket skall före utgången av 1981 tillämpa lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering.

3. De äldre bestämmelserna i 8, 9, 13 och 19 åå får av bolag som vid denna lags ikraftträdande tillämpar lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering tillämpas till utgången av 1981.

4. Föreligger i fråga om visst bolag särskilda skäl mot att enligt nya l å andra stycket efter utgången av 1981 tillämpa lagen (l970:596) om förenklad aktiehantering lår regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får tillämpa motsvarande bestämmelser i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse eller lagen (1955:183) om bankrörelse.

14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1948:433) om försäkringsrörelse att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 35 a &, 35 bä och 329 a &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35 a 31

För,försäkringsaktiebolag. som icke tillämpar lagen (1 970.15 96) om_ förenk- lad aktiehantering, skall Värdepap- perscentralen VPC Aktiebolag (värde- papperscentralen) föra förteckning över större aktieinnehav. ! fråga om = förteckningen, omförsäkringsaktiebo- ; lags skyldighet att ersätta värdepap- perscentralen för förteckningens fö- rande och om straff för den som underlåter att föra förteckning eller tillhandahålla sådan äger bestämmel- serna i 13 9', 36 a _xl' och 40 y' ] nämnda lag motsvarande tillämpning. F ör'säk-

,'(».

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsaktiebolags styrelse skall lämna värdepapperscentra/en de uppgifter som är nödvändigaför'för'teckningens förande. Uppgifterna skall lämnas vid tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer.

35 b &

Den som i_försäkringsaktiebolag har mer än femhundra aktier eller, om innehavets röstetal överstiger en tu- sende! av röstetaletföt' samtliga aktier i bolaget, mer än etthundra aktierskall för införing i aktieboken anmäla sitt aktieinnehav ochförändringar i inne- havet (r'egistr'eringsplikt). Registre- ringsplikten ska/l fullgöras inom en månad från det innehavet uppkom ellerförändrades.

Aktieägare som är registreringsplik- tig enligt första stycket är' skyldig att inom där' angiven tid till den sonrför' aktieboken anmäla om han är' sådant

kontrollsubjekt som avses i lagen (l979.'000) om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket.

Registreringsplikt som avses iförsta stycket kan i för'säkringsaktiebo/ag som tillämpar lagen (1 970.596) om

förenklad aktiehantering fullgöras

genom registrering i förvaltares rramn enligt 16 51 nämnda lag. Ifråga om ,förvaltarregistrerade aktier gäller att aktieägare skall lämna uppgift om sin egenskap av kontrollsubjekt til/förval- raren.

329a9' _

Till böter eller, fängelse i högst ett år' dömes den som

1. uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter rnot i 35 bf första stycket föreskriven registreringsplikt eller i andra stycket samma lagrum föreskriven uppgiftsskyldighet, om

brottet icke är ringa.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 2. I stället för bestämmelsen i 35 a & får motsvarande äldre bestämmelser tillämpas till utgången av 1981.

3. Föreligger i fråga om visst försäkringsaktiebolag särskilda skäl mot att efter utgången av 1980 tillämpa de nya bestämmelserna i 35 a ;" får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser.

4. Den som vid denna lags ikraftträdande innehar så många aktier i försäkringsaktiebolag som anges i 35 b & första stycket skall fullgöra i nämnda lagrum föreskriven registreringsplikt och uppgiftsskyldighet före utgången av januari 1980.

15. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1955:183) om bankrörelse dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 25 a 6, 25 b 5 och 186 a & av nedan angivna lydelse,

dels att 18 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 185

Aktie i bankaktiebolag må genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som utan hinder av bestämmelserna i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränk— ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktie/'i vissa bolag ägaföryärvafast egendom eller gruva, ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser. Har ak- tieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolags- ordningen är förenad med de förvär- vade aktierna, bekomma ytterligare aktier.

företagsetablering här

Aktie i bankaktiebolag må genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare Och svenskajuridiska personer vilka icke är kontrollsubjekt som avses i lagen (1979:00()) om kontroll av utländsk riket. Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolags- ordningen är förenad med de förvär- vade aktierna, bekomma ytterligare aktier.

Nuvarande lydelse

Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i första stycket, är

ogillt.

Föreslagen lydelse

25 a j"

För bankaktiebolag, som icke till- lämpar' lagen (1 9705 96) om_ förenklad aktiehantering, ska/l Värdepappers— centralen VPC Aktiebolag (värdepap- perscentralen) föra förteckning över större aktieinnehav. ! fråga om förteckningen, om bankaktiebolags skyldighet att ersätta värdepappers- centralen för för'teckningens förande och om straff'för den som underlåter att föra förteckning eller tillhanda- hålla sådan äger bestämmelserna i 13 31, 36 a 59 och 40 35 1 nämnda lag motsvarande tillämpning. Bankaktie- bolags styrelse skall lämna värdepap- perscentralen de uppgifter som är nödvändiga _ för _ förteckningens föran- de. Uppgifterskall lämnas vid tidpunkt som värdepapperscentralen bestäm- mer.

25 b 9"

Den som i bankaktiebolag har mer än_ femhundra aktier eller, om inneha- vets röstetalför samtliga aktier [ bola- get, mer än etthundra aktier skal/för införing i aktieboken anmäla sitt aktie- innehav och förändringar i innehavet (registreringsplikt). Registreringsplik- ten skallf'ul/göras inom en månad, från det innehavet uppkom eller föränd- rades.

Registreringsplikt som avses i , första stycket kan i bankaktiebolag som tillämpar lagen ( ] 9705 96) omförenk- lad aktiehantering fullgöras genom registrering i förvaltares namn enligt 16 s*" nämnda lag.

186 a ji Till böter ellerfängelse i högst ett år' dömes den som

' Senaste lydelse av för- ordningens rubrik l976r852.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

]. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra uppgiftsskyl- dighet enligt 25 a t",

2. trppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot i 25 b j'föreskriven registreringsplikt, om brottet icke är ringa.

]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Istället för bestämmelserna i 25 a & får motsvarande äldre bestämmelser tillämpas till utgången av 1981.

3. Föreligger i fråga om visst bankaktiebolag särskilda skäl mot att efter utgången av 1980 tillämpa de nya bestämmelserna i 25 a & får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser.

4. Den som vid denna lags ikraftträdande innehar så många aktier i bankaktiebolag som anges i 25 b & första stycket skall fullgöra i nämnda lag föreskriven registreringsplikt före utgången av januari 1980.

16. Förslag till Förordning om ändring i förenklad aktiehantering

förordningen (1970:600) om

Härmed föreskrivs att 6 och 7 åå förordningen (1970:600) om förenklad aktiehanteringl skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Uppgift enligt 19% första stycket lagen (1970:596) om förenklad aktie- hantering skall lämnas till värdepap- perscentralen vid tidpunkt som cen- tralen bestämmer. För varje aktie- ägare skall anges personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress och antalet förval- tarregistrerade aktier.

Föreslagen lydelse

Uppgift enligt 19,83 första stycket lagen (l970:596) om förenklad aktie- hantering skall lämnas till värdepap- perscentralen vid tidpunkt som cen- tralen bestämmer. För varje aktie- ägare skall anges personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress och antalet förval- tarregistrerade aktier av olika slag. Är ägaren kontrollsubjekt som avses i lagen (1979.'000) om kontroll av ut/ändskföretagsetablering här i riket skall detta anmärkas.

I centralens sammanställning över lämnade uppgifter upptages aktieägarna i alfabetisk ordning.

i

sou l978:73 Författningsförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rt Värdepapperscentralen skall, så Värdepapperscentralen skall, så snart utskrift av aktieboken gjorts snart utskrift av aktieboken gjorts eller uppgifter som avses i 651" eller förteckning över större aktiein- sammanstä/lts, tillställa aktiebolaget nehav upprättats, tillställa aktiebo- ett exemplar av utskriften eller laget ett exemplarav utskriften eller sarnmanstä/Iningen. förteckningen.

Denna förordning träder i kraft den De äldre bestämmelserna i 7 & äger alltjämt tillämpning i fråga om aktiebolag som enligt vad därom är stadgat icke för förteckning över större aktieinnehav.

17. Förslag till Lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Om fast egendom m. m.

15 Kontrollsubjekt som avses i lagen (1979:00) om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket (kontrollsubjekt) får ej utan tillstånd för varje särskilt fall här i riket förvärva fast egendom. Förvärvstillstånd fordras ej om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt 14 kap. 8 ;" aktiebolagslagen (197511385). Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt samt, i tillämpliga delar, bostadsarrende enligt 10 kap. jordabalken, om upplåtelsen avser rätt att uppföra eller bibehålla bostadshus för fritidsändamål. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

2 9" Har förvärvstillstånd ej sökts före förvärvet, skall det sökas inom tre månader från det förvärvet skedde.

35 Ansökan om förvärvstillstånd skall tillställas länsstyrelsen i det län där egendomen eller del av denna är belägen. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla uppgift om registerbeteckning för den eller de fastigheter som berörs av förvärvet. Fångeshandlingen eller, om sådan ännu ej upprättats, fångesmannens skriftliga samtycke till ansökan skall företes. Uppfyller ej ansökan vad som föreskrivs i första stycket, skall länsstyrelsen förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Efterkoms ej föreläg-

gandet, skall länsstyrelsen avvisa ansökningen. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggandet.

45 Ansökan om tillstånd att förvärva fast egendom genom köp eller byte får ej prövas, innan det blivit slutligt avgjort om förköp enligt förköpslagen (19671868) skall äga rum. Vad nu sagts äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förköpsrätt icke kommer att utövas.

5 5 Görs ej ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras förvärvstillstånd genom lagakraftägande beslut, är fånget ogiltigt.

Meddelas i strid mot vad därom är föreskrivet ijordabalken lagfart innan förvärvstillstånd beviljats, äger första stycket ej tillämpning på fånget.

65 Har förvärv enligt meddelat tillstånd ej skett inom ett år från det tillståndet meddelades, är tillståndet förfallet. Erinran härom skall intagas i beslut om tillstånd till framtida fång.

75 Fråga om förvärvstillstånd prövas av regeringen, om ej annat följer av 9—11 55. När regeringen skall pröva tillståndsfrågan, skall länsstyrelsen insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande över ansökan till regeringen.

sådan lag, vars föreskrifter om förvärvsprövning enligt i lagen upptagen undantagsbestämmelse ersätts av denna lag, eller om hinder möter med hänsyn till rikets försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller annat allmänt intresse eller med hänsyn till förvärvarens personliga förhållanden.

95 Svensk juridisk person skall meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om egendomen behövs för förvärvarens näringsverksamhet. Fråga om tillstånd till förvärv som avses i första stycket prövas av länsstyrelsen, såvida icke egendomen omfattar naturtillgång av vikt för rikets energiförsörjning eller egendomen annars har betydande värde.

105 Utländsk medborgare, som förut varit svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige, skall meddelas tillstånd att förvärva fast '. egendom, om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvär- varen och hans familj bostad för fritidsändamål. Annan utländsk medborgare skall meddelas tillstånd att förvärva fast egendom för angivet fritidsändamål, om egendomen är belägen inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter icke är så betydande att på grund härav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena. Fråga om tillstånd till förvärv som avses i första stycket prövas av länsstyrelsen.

i 1 85 Förvärvstillstånd får icke meddelas om det strider mot grunderna för i i

115 Utländsk medborgare skall av länsstyrelsen meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om

l. egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen beteck- nats som småhusfastighet samt förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj stadigvarande bostad,

2. egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen beteck- nats som hyresfastighet samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige,

3. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han kan antagas komma att själv ägna sig, samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller annars har särskild anknyt- ning till Sverige,

4. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan näringsverksamhet, för vilken egendomen prövas behövlig, samt förvärvaren antingen har särskild anknytning till Sverige och har fått näringstillstånd enligt 5 5 lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, om sådant tillstånd behövs. eller har permanent uppehålls- tillstånd enligt 9 5 utlänningslagen (1954:193),

5. förvärvaren är fångesmannens make eller om förvärvaren eller, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkom- ling.

Förekommer i fall som avses i första stycket hinder mot meddelande av förvärvstillstånd med hänsyn till bestämmelsen i 8 5 skall länsstyrelsen vägra sådant tillstånd.

Om mineralfyndighet

125 Kontrollsubjekt får ej utan tillstånd av regeringen för varje särskilt fall här i riket erhålla eller förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen (l974z342) eller idka gruvdrift eller förvärva rättighet till annan mineralfyndighet än sådan som är inmutningsbar enligt gruvlagen. Tillstånd enligt första stycket till förvärv av inmutningsrätt eller rätt till utmål behövs ej om förvärvet är sådant som avses i 1 5 andra stycket. Tillstånd enligt första stycket till idkande av gruvdrift eller till förvärv av rättighet till mineralfyndighet som inte är inmutningsbar behövs icke i de fall där regeringen meddelar koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller tillstånd enligt lagen (1966:3l4) om kontinental- sockeln eller lämnat medgivande enligt dessa lagar till överlåtelse av sådan koncession eller sådant tillstånd.

13 5 Hartillstånd till förvärv enligt 12 5ej sökts före förvärvet,skall det sökas inom tre månader från det förvärvet skedde.

145 Ansökan om tillstånd enligt 125 skall tillställas statens industriverk. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om den med ansökan avsedda rättigheten. Verket skall insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande över ansökan till regeringen. Uppfyller ej ansökan vad som föreskrivs i första stycket, skall statens industriverk förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Efterkoms

ej föreläggandet, skall verket avvisa ansökningen. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggandet.

155 Har kontrollsubjekt utan erforderligt tillstånd enligt 12 5 erhållit eller förvärvat inmutningsrätt, skall undersökningsarbete som företages inom inmutat område vara utan verkan till bevarande av rättigheten.

165 Innehar kontrollsubjekt utan erforderligt tillstånd enligt 125 rätt till utmål, är rätten till utmålet förverkad på först infallande dag, då försvarsav- gift enligt 6 kap. gruvlagen (1974z342) skolat erläggas.

Om förvärv på exekutiv auktion

175 Vad i 1 och 12 55 är föreskrivet utgör ej hinder för att genom inrop på exekutiv auktion förvärva fast egendom eller inmutningsrätt eller rätt till utmål.

18 5 Fast egendom, som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att tillstånd enligt 1 5 skulle ha krävts vid vanligt köp, skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon inroparens fordran, för vilken han har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet, som är inskriven däri, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt bestämmelserna i 20 5 eller, om särskilda skäl tala däremot, hänskjuta frågan till regeringens prövning.

Anteckning om bestämmelserna i första och andra styckena skall göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i fastighetsboken, om sökanden icke visar att avyttringsskyldigheten upphört.

195 I fråga om tillstånd att behålla fast egendom äger bestämmelserna om förvärvstillstånd i 3 och 7—11 55 motsvarande tillämpning. Får länsstyrelsen icke själv avgöra ärendet, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ansökningen till regeringen. Med förordnande enligt 18 5 andra stycket skall i sådant fall anstå till dess ansökningen prövats.

20 5 Har förordnande meddelats enligt 18 5 andra stycket och har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, får länsstyrelsen besluta att förordnandet ej skall gå i verkställighet.

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och har företräde framför alla befintliga fordringar. Egendomen får ej säljas till den som är skyldig att söka tillstånd därtill enligt

1 5 eller enligt jordförvärvslagen (19651290), enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller enligt lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. men icke erhållit sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får antagas, skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen(1877:31s. 1)i fråga om köpeskillingens fördelning föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses gälla egendomens ägare. Bestämmelsen i 40 5 första stycket andra meningen lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom äger icke tillämpning i fråga om egendomens försäljning.

21 5 Kommer försäljning ej till stånd vid auktionen, får länsstyrelsen inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft förordna om ny auktion. Avges ej heller vid den senare auktionen bud som får antagas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion, som ej lett till försäljning, betalas av statsmedel.

22 5 Har inmutningsrätt eller rätt till utmål förvärvats enligt vad i 18 5 sägs, skall inroparen avyttra rättigheten inom ett år efter den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka inroparen ej kunnat utan regeringens tillstånd förvärva rättigheten på annat sätt än på exekutiv auktion, upphört eller inroparen erhållit regeringens tillstånd att behålla rättigheten. Regeringen får på ansökan av inroparen medge anstånd med rättighetens avyttrande.

Avyttras ej rättigheten inom den i första stycket angivna tiden, skall undersökningsarbete som inroparen efter utgången av samma tid företager på det inmutade området, vara utan verkan till bevarande av inmutningsrätt. Där bestämmelserna i 6 kap. gruvlagen (1974:342) om försvarsavgift äger tillämpning i fråga om försvar av rätt till utmål, skall i fall varom nyss är sagt denna vara förverkad på först infallande dag, då försvarsavgift skolat erläggas.

Besvär

23 5 Talan mot beslut av länsstyrelse eller statens industriverk enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 0000-00-00, då lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. skall upphöra att gälla. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken.

Vad i 12, 15 och 16 55 föreskrivs gäller ej i fråga om inmutad mineralfyn- dighet eller gruvlägenhet, vilken innehas eller bearbetas på grund av rättighet, som förvärvats före den 31 maj 1916.

18. Förslag till Förordning om tillämpningen av lagen (1979:000) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Fast egendom

15 1 ansökan om förvärvstillstånd enligt 15 lagen (1979:000) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. ni. skall förvärvaren, . utöver vad som följer av 3 5 lagen,

1. uppge födelsetid eller personnummer, om sådant finns eller, om förvärvaren är juridisk person, organisationsnummer, om sådant finns,

2. uppge yrke och medborgarskap eller, om förvärvaren ärjuridisk person, förete bolagsavtal, bolagsordning, stadgar eller motsvarande handling,

3. uppge hemvist och postadress,

4. uppge avsikten med förvärvet,

5. förete bevis om den med förvärvet avsedda egendomens taxering. 1 ärende om tillstånd att förvärva egendom som av förvärvaren skall användas i annan näringsverksamhet än jordbruk skall förvärvaren uppge huruvida han har permanent uppehållstillstånd enligt 95 utlänningslagen (19542193) eller näringstillstånd enligt 5 5 lagen (1968:555) om rätt för I utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. 1 förekommande i

fall skall bevis om tillståndet företes.

2 5 Svensk juridisk persons ansökan om förvärv av fast egendom eller tomträtt som behövs för förvärvarens näringsverksamhet skall vara åtföljd av intyg av fastighetsbildningsmyndighet eller av två personer, som är nämn- demän i fastighetsdomstol eller gode män enligt fastighetsbildningslagen (19701988), att egendomen är behövlig och lämplig för verksamheten. Intyget skall innehålla upplysningar om de omständigheter på vilka detta omdöme grundas, såsom egendomens storlek och läge. Ansökningshandlingen skall innehålla redogörelse för de förhållanden, på grund av vilka förvärvaren anser att egendomen behövs för hans verksamhet.

35 Skulle, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt, förvärvet för sin giltighet varit beroende av tillstånd enligtjordförvärvslagen (19651290), lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller lagen (19761240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m., skall ansökan som avses i denna förordning uppfylla även de föreskrifter som meddelats för ansökan enligt den sålunda tillämpliga lagen. i

4 5 Finner länsstyrelsen, att utredning som anges i 1—3 55 behöver komplet- teras, får länsstyrelsen förelägga sökanden att inom viss tid komma in med sådan utredning. Efterkommes ej föreläggandet, får länsstyrelsen avvisa ansökningen. Erinran om detta skall tagas in i föreläggandet. ,”

Finner länsstyrelsen i ärende som avses i 2 5 att ytterligare utredning är ,'i nödvändig och erlägger sökanden i förväg betalning för utredningen, får * länsstyrelsen förordna att den skall äga rum.

55 [ ärende om tillstånd till förvärv av fast egendom eller tomträtt skall länsstyrelsen inhämta yttrande över ansökan från

1. lantbruksnämnd, inom vars verksamhetsområde egendomen är belä- gen, om egendomen är taxerad somjordbruksfastighet och jordförvärvslagen (19651290) skulle varit tillämplig på förvärvet, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt,

2. hyresnämnd, inom vars verksamhetsområde egendomen är belägen, om egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen betecknats som hyresfastighet samt lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. ni. skulle varit tillämplig på förvärvet, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt,

3. statens industriverk, om lagen (l976:240) om förvärv av eldistributions- anläggning m. m. skulle varit tillämplig på förvärvet, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt,

4. kommun, där egendomen finns, om det inte är uppenbart onödigt.

65 Vad i denna förordning sägs om ansökan om förvärvstillstånd och om meddelande av sådant tillstånd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tillstånd enligt lagen (1979:000) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. att behålla egendom som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion.

Mineralfyndighet

75 I ansökan om tillstånd att förvärva rättighet som avses i 165 lagen (1979:000) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. ni. skall förvärvaren, utöver vad som följer av 18 5 första stycket lagen, lämna de uppgifter som anges i 1 5 första stycket l—3. Därutöver skall anges det område rättigheten avser samt, i tillämpliga fall, den tillämnade verksamhetens art och omfattning. Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om tillstånd att behålla där angiven rättighet som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion. Finner statens industriverk att utredningen behöver kompletteras, får verket förelägga sökanden att inom viss tid komma in med sådan utredning. Efterkommes ej föreläggandet, får verket avvisa ansökningen.

Besvär

85 Mot beslut av länsstyrelse eller statens industriverk enligt denna förordning föres talan hos regeringen genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den 0000-00-00, då kungörelsen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärende enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. skall upphöra att gälla.

' Senaste lydelse 19752419.

19. Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (l965:290)

Härigenom föreskrivs att 1, 5 och 13 ååjordförvärvslagen (1965z290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fast egendom, som är taxerad såsomjordbruksfastighet, må ej utan tillstånd av lantbruksnämnd förvär- vas genom

köp, byte eller gåva; tillskott till bolag eller förening; utdelning eller skifte från bolag eller förening;

fusion enligt 1755" lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebo- lag.

Förvärvstillstånd fordras dock ej

91

Föreslagen lydelse

Fast egendom, som är taxerad såsomjordbruksfastighet, må ej utan tillstånd av lantbruksnämnd förvär- vas genom

köp, byte eller gåva; tillskott till bolag eller förening: utdelning eller skifte från bolag eller förening;

fusion enligt (1975.-1385).

aktiebolagslagen

]. om egendomen förvärvas från staten;

2. om staten, landstingskommun, kommun eller kommunalförbund är förvärvare;

3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord;

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen fastställt, är skyldig att åter avyttra densamma;

5. om förvärvaren är fångesman- nens make och ej heller om förvär- varen eller, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också om den- ne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesman- nen ej är skyldig att avyttra egendo- men enligt 12 5 eller enligt 75 lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag;

6. om fånget skall prövas enligt 1. 2 eller 4 55" lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag;

5. om förvärvaren är fångesman- nens make och ej heller om förvär- varen eller, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också om den- ne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesman- nen ej är skyldig att avyttra egen- domen enligt 125 eller enligt 12 5 lagen (1979:00) om vissa inskränk— ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.;

6. om fånget skall prövas enligt [' lagen (197900) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.;

N N varande lydelse Föreslagen lydelse

7. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion;

8. om egendomen ingår i stadsplan eller enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk;

9. om egendomen utgör fastighet som genom avstyckning bildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och ej därefter undergått taxering;

10. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastighet och ej enligt 125 är skyldig att avyttra sistnämnda andel;

11. om egendomen utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under avveckling och förvärvet sker genom tillskott i samband med teckning av aktier;

12. omjöivärvet sker genomfusion enligt 14 kap. 85 aktiebolagslagen (1975.—1385).

i 5 gZ Förvärvstillstånd må vägras, om egendomen finnes böra tagas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1. om tillstånd sökes till förvärv på auktion som avses i 13 5 eller 85 lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag;

1. om tillstånd sökes till förvärv på auktion som avsesi 13 5 eller 14 5 lagen (1979.-00) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.;

2. om fångesmannen eller tidigare ägare utverkat lantbruksnämndens förklaring, att egendomen må överlåtas utan hinder av bestämmelserna i denna paragraf, och fånget sker inom fem år därefter eller inom den kortare tid som må ha utsatts i förklaringen.

13 & Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 12 5, att inroparen dessför- innan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gå i verkställighet, om lantbruksnämnden icke återkallar sin framställning i ärendet.

I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egen- domen redan vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt fram- för alla befintliga fordringar. Även

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egen- domen redan vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt fram- för alla befintliga fordringar. Även

2 Senaste lydelse 19671268.

Nuvarande lydelse

om det i enlighet härmed bestämda lägsta budet uppnås, må försäljning dock ej ske med mindre den bjudna köpeskillingen täcker det värde som åsatts egendomen av utmätnings- mannen eller, om ägaren eller inteck- ningshavare i god tid före auktionen påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen uppskattas av värderingsmän som överexekutor utser. Egendomen må säljas endast till den som erhållit förvärvstillstånd eller enligt 1 5 andra stycket 2, 3, 4 eller 10 må förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda må anta- gas, skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen i fråga om försäljning av fast egendom och fördelning av köpeskilling föreskri- ver beträffande gäldenären skall i ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Föreslagen lydelse

om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täckes, må försäljning dock ej ske om ej den bjudna köpe- skillingen täcker även det värde som i ärendet åsatts egendomen enligt lagen (1971:494) om exekutiv/ätsölj- ning avfast egendom eller, om ägaren eller innehavare av ]ördran som är förenad med panträtt i egendomen i

god tid före auktionen påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen uppskattas av värde- ringsmän som överexekutor utser. Egendomen må säljas endast till den som erhållit förvärvstillstånd eller enligt 1 5andra stycket 2, 3. 4eller 10 må förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda må antagas, skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsök- ningslagen (187731 5. 1) i fråga om fördelning av köpeskilling föreskri- ver beträffande gäldenären skall i ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning ej till stånd vid auktionen, äger lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställes ej sådan begäran inom föreskriven tid eller avges ej heller vid den senare auktionen bud som må antagas, skall frågan om försäljning av egendomen vara förfallen.

Kostnad i samband med auktion, som ej lett till försäljning, skall betalas av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den

20 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas-

tighet m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 255 lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. ni. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

! 5 Fast egendom, som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas

genom ]. köp, byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 1755" lagen ( I 944 : 705 ) om aktiebolag.

4. fusion enligt aktiebolagslagen (1975.'l385).

Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

2,'

Förvärvstillstånd fordras ej

1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund,

2. om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, aktiebo- lag, som helt äges av kommun eller landstingskommun, allmännyttigt bostadsföretag, riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrätts- förening ansluten till sådan organisation är förvärvare,

3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig

jord,

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med fångesmannen och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvär- var gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om den- ne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesman- nen ej är skyldig att avyttra egen- domen enligt 6 5eller enligt 7 5 lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

5. om förvärvaren är gift med fångesmannen och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvär- var gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om den- ne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesman- nen ej är skyldig att avyttra egen- domen enligt 65 eller enligt 12 5 lagen (1979.-00) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

6. om förvärvet avser andel i fastighet och förvärvet av andelen sker i syfte att bereda förvärvaren och hans familj bostad på fastigheten,

7. om förvärvet skall prövas enligt 1, 2 eller4 _5' lagen om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.,

7. om förvärvet skall prövas enligt lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.,

8. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion,

] Senaste lydelse 19741892.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger andel i fastigheten och som ej enligt 6 5 är skyldig att avyttra sistnämnda andel,

Denna lag träder i kraft den

21. Förslag till

10. om, förvärvet sker genom/asian enligt 14 kap. 8 _5 aktiebolagslagen (l975:1385).

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 5, 2 kap. 85 och 9 kap. 45 gruvlagen (1974z342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Bestämmelser som i vissa avse- enden begränsar rätten att inmuta mineralbzndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift finnes i lagen (1916:156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m.m.

Bestämmelser som i vissa avse- enden begränsar rätten att erhålla eller förvärva inmutningsrätt eller rätt till utde enligt denna lag eller idka gruvdrift finnes i lagen (1979:000) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

2 kap. 8 51 Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla 1. uppgift om mineralfyndighetens art och beskrivning av det område som avses med ansökningen,

2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress på fastighetsägaren och de övriga sakägare sökanden känner till.

Om bergmästaren finner det behövligt, skall sökanden ge in plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina möjligheter att

fullfölja planen.

Fordras medgivande till inmut- ningen av myndighet eller rättsägare enligt vad som sägs i 2—55 eller i lagen (1916:156) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m.m., skall vid ansök-

Fordras medgivande till inmut- ningen av myndighet eller rättsägare enligt vad som sägs i 2—55 eller i lagen (1979:000) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m.m., skall vid ansök-

& l l i !. i

Nuvarande lydelse

ningen fogas handling som visar att medgivande erhållits av myndig- heten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Föreslagen lydelse

ningen fogas handling som visar att medgivande erhållits av myndig- heten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Sökanden skall erlägga, förutom föreskriven ansökningsavgift, förskott till inmutningsavgiften beräknat enligt grunder som regeringen bestämmer.

9 kap. 4 52

Har fångeshandling icke företetts eller har regeringens tillstånd till I förvärvet ej erhållits, när sådant

kräves enligt lagen (1916:156) om 'vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom m. m., skall bergmästaren förklara anmälan vara utan verkan. [ annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

Denna lag träder i kraft den

22 Förslag till

Har fångeshandling icke företetts eller har regeringens tillstånd till förvärvet ej erhållits, när sådant kräves enligt lagen (1979'000) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. ni., skall bergmästaren förklara anmälan vara utan verkan. I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

Lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt

till gruva m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1949:658)om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,]

dels att i 2 och 4 55 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 1, 3 och 7 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

l .

lnnehaves rätt till gruva eller andel däri av utländsk medborgare, samfällighet eller sti/"telse eller ock av svensk samfällighet, som enligt lagen om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva/"ast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag icke äger utan Konungens tillständjörvärva inmurad mineralfyndighet må Konungen. om

Föreslagen lydelse

lnnehaves rätt till gruva eller andel däri av sådant kontrollsubjekt som avses i lagen ( 1 97 9:00) om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket,må regeringen, om synnerliga skäl föreligga att säkerställa svenskt inflytande över gruvföretaget, för- ordna att den rätt till gruva eller andel däri, varom fråga år, skall mot

2 Senaste lydelse 19741892.

1 Senaste lydelse av 45 19711538.

Nuvarande lydelse

synnerliga skäl föreligga att säker— ställa svenskt inflytande över gruv- företaget, förordna att den rätt till gruva eller andel däri, varom fråga är, skall mot lösen avstås till kronan eller annan som Konungen bestäm- mer.

Föreslagen lydelse

lösen avstås till kronan eller annan som regeringen bestämmer.

Inlösen som nu sagts skall omfattajämväl annan rättsinnehavaren tillhörig lös eller fast egendom, som nyttjas i eller är avsedd för gruvverksamheten eller eljest att hänföra till densamma.

Beträffande inlösen skall vad i lagen om expropriation finnes i allmänhet stadgat äga motsvarande tillämpning, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i den- na lag.

Har någon på grund avjör/agsin- teckning förmånsrätt i egendom som skall lösas, åligger det domstolen att så snart ske kan underrätta inteck- ningshavaren, att talan om inlösen väckts.

Angående skyldighet för dom— stolen att tillsända bergmästaren underrättelse om beslut, varom an- teckning jämlikt 785 gruvlagen bör ske i gruvregistret, stadgas i nämnda lagrum.

Beträffande inlösen skall vad i expropriationslagen (19 72: 71 9) finnes i allmänhet stadgat äga motsvarande tillämpning, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i den- na lag.

Har någon på grund avföretagsin- teckning förmånsrätt i egendom som skall lösas, åligger det domstolen att så snart ske kan underrätta inteck- ningshavaren, att talan om inlösen väckts.

Angående skyldighet för dom- stolen att tillsända bergmästaren underrättelse om beslut, varom an- teckning jämlikt 29 5' gruvkungö- relsen (1974.'344) bör ske i gruvregi- stret, stadgas i nämnda lagrum.

Domstolen skall ock underrätta bergmästaren, när dom i mål om inlösen vunnit laga kraft. Visar egendomens innehavare, att inlösningsrätten förver- kats, skall likaledes anmälan därom göras till bergmästaren.

Då inlösningen blivit fullbordad, åligger det länsstyrelsen att därom ofördröjligen göra anmälan till bergmästaren.

Denna lag träder i kraft den

23. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:240) om eldistributionsanlägg- ning m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 55 lagen (1976:240) om eldistributionsan— läggning m. rn. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 %

Anläggning för yrkesmässig närdistribution av elektrisk starkström som ej får användas utan koncession (eldistributionsanläggning) får ej utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förvärvas genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller ekonomisk förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller ekonomisk förening,

4. fusion enligt [75 5" lagen 4. fusion enligt aktiebolagslagen (1944.'705) om aktiebolag eller enligt (l975:1385) eller enligt 965 lagen 96 5 lagen (1951:308) om ekonomis- (1951:308)om ekonomiska förening- ka föreningar. ar.

Utgör eldistributionsanläggning tillbehör till fast egendom, äger första stycket motsvarande tillämpning på den fasta egendomen. Detsamma gäller, om eldistributionsanläggning utgör tillbehör till tomträtt som inskrivits.

Till eldistributionsanläggning som avses i denna lag hör distributionsled— ningar, transformatorstationer, ställverk och liknande för distributionen behövliga anordningar.

3 %

Förvärvstillstånd fordras ej

1. i fall som avses i 1 5, om förvärvaren innehar koncession avseende det område där anläggningen finnes, när eldistributionsanläggningen förvär- vas,

2. i fall som avses i 2 5, om förvärvaren innehar koncession avseende det område där föreningen eller bolaget bedriver sin verksamhet,

3. om eldistributionsanläggning eller sådan andel eller aktie som avses i 2 5 förvärvas eller överlåtes efter medgivande av riksdagen eller regeringen,

4. om förvärvet skall prövas enligt 4. om förvärvet skallprövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränk- lagen (1979:00) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., egendom m. m.,

5. om förvärvaren är gift med fångesmannen och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling,

6. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägarna tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, 7. om förvärvet sker genom fusion enligt 14 kap. 8 5" aktiebolagslagen (l975:1385).

1 Senaste lydelse 19741891 .

24. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndig- heter

Härigenom föreskrivs att i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall införas en ny paragraf, 14 a 5, av nedan angivna lydelse.

14 a 53"

Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att erhålla eller förvärva koncession enligt denna lag eller idka gruvdrift finns i lagen (1979:00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Denna lag träder i kraft den

25. Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:3l4) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1966:3l4) om kontinentalsockeln skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5'

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid. Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att erhålla eller förvärva tillstånd enligt denna lag eller idka gruvdrift finns i lagen (1979."00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Denna lag träder i kraft den

IV Inledning

1 Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv är upptagna i statsrådsprotokollet den 8 oktober 19731 direktiven yttrade föredraganden, dåvarande statsrådet Lidbom, följande om den allmänna bakgrunden till utredningsuppdraget.

De multinationella företagens verksamhet ägnas alltmer uppmärksamhet både här hemma och utomlands. I vårt land har intresset i stor utsträckning inriktats på utländska multinationella företag som är verksamma i landet. Den ökade betydelse som dessa företag fått för den svenska ekonomin belystes i prop. l973z72 med förslag till ändringar i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag m.m. (1916 års lag). Jag nöjer mig här med att konstatera att år 1970 närmare 100 000 personer sysselsattes i utlandsägda företag i Sverige. Detta var ca 30 000 fler än år 1965 och utgjorde 6,2 % av det totala antalet anställda i svenska industri- och handelsföretag. De utländska intressena finns representerade i flertalet branscher men i synnerhet inom verkstads-, livsmedels- och den kemiska industrin.

Svenska företag har också i ökande grad internationaliserats. 1 själva verket har svenska dotterföretag i utlandet betydligt större tillgångar och antal anställda än de utlandsägda företagen i Sverige. De speciella samhällspolitiska problem som hänger samman med de svenskköntrollerade multinationella företagen är föremål för uppmärksamhet i bl. a. den särskilda arbetsgrupp för multinationella företag som tillsattes på förslag av chefen för industridepartementet i april 1973 och skall inte närmare beröras i detta sammanhang.

Utländska företags etableringar i Sverige kan medföra fördelar för vån land. Dessa kan kort uttryckt sägas bestå i att de utländska företagen tillför vårt land och vår ekonomi vissa nyttigheter-t. ex. kapital. ny teknik och know-how i olika former. Detta kan i sin tur få positiva effekter på sysselsättning. produktion och handelsbalans.

Det är emellertid uppenbart att även negativa effekter kan uppstå till följd av utländsk etablering i Sverige. Multinationella företags agerande kan under vissa omständigheter få icke önskvärda ekonomisk-politiska, skattepolitiska. arbetsmark- nadspolitiska och fackliga konsekvenser. Av stor betydelse från facklig synpunkt är att ett multinationellt företag ibland kan avvärja ett strejkhot i vårt land med hjälp av sina resurser i andra länder. Allmänt sett innebär en internationalisering av ett företag i regel en förstärkt förhandlingsposition gentemot svenska myndigheter och fackliga organi- sationer.

Fördelarna av utländsk etablering görsig i allmänhet mest gällande vid nyetablering i form av egen uppbyggnad av produktionsresurser. Nackdelarna är ofta särskilt framträdande vid utländskt övertagande av redan existerande inhemska företag. speciellt om sådana övertaganden får betydande omfattning eller berör vitala delar av vårt näringsliv.

Oavsett hur man väger tänkbara positiva och negativa effekter av utländsk etablering mot varandra framstår det som givet att ett omfattande främmande inflytande över

svenskt näringsliv kan innebära risker för landet från såväl ekonomisk som politisk och facklig synpunkt. En kontroll är därför motiverad.

På sikt torde det bli ofrånkomligt att söka lösningar på problemen som bygger på ett utvecklat samarbete över gränserna både på regeringsnivå och mellan fackliga organisationer. Detta utesluter emellertid inte att Sverige redan nu nationellt måste vidta de åtgärder som är nödvändiga och möjliga för att skydda svenska intressen. En inventering av problemen och behovet av åtgärder pågår redan. Koncentrationsutred- ningen genomför enligt tilläggsdirektiv (Fi 1962137) en undersökning av de interna- tionella företagens växande betydelse för svensk ekonomi och svensk ekonomisk politik. Som förut nämnts bereds inom regeringen frågor rörande multinationella företag av en särskild arbetsgrupp med företrädare för berörda departement.

På det internationella planet bedrivs ett omfattande utredningsarbete inom OECD:s industrikommitté där man sedan några år arbetat med att få fram grundläggande statistik och uppgifter rörande olika länders politik i fråga om internationella företag. Dessutom kan nämnas verksamhet på detta område inom ILO, UNCTAD och ECO- SOC. Frågan om utlandsägda företags beskattning undersöks f. n. både inom OECD:s skattekommitte' och på gemensam nordisk bas. Sverige deltar aktivt i det internatio- nella samarbetet i nu nämnda organisationer.

lnom EG har kommissionen nyligen satt igång en studie av de problem som aktualiseras inom gemenskapen på grund av multinationella företag.

Föredraganden erinrade härefter om att 1916 års lag enligt den år 1973 genomförda ändringen i vissa fall ger möjlighet att förhindra utländskt övertagande av svenska aktiebolag då övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen. I fråga om innebörden av etablerings- kontrollen enligt 1916 års lag anförde föredraganden följande.

Utländska medborgare får förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift bara efter särskilt tillstånd som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Med utländsk medborgare jämställs utländska bolag, föreningar. andra samfälligheter och stiftelser. Enligt 2 5 första stycket får inte heller svenskt handels— bolag vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt 2 5 andra stycket ifråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndsplikten genom att visst förbehålls k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela aktiekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Innehåller bolagsordningen utlänningsklausul eller strängare föreskrifter — får klausulen enligt 2 5 tredje stycket inte ändras utan medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall enligt en nyligen genomförd lagändring (prop. l973z72, NU 57, rskr 228) inte lämnas om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktie som sker i strid mot klausulen är ogiltigt. Enligt 5 a 5 — som tillkom vid den nyssnämnda lagändringen — krävs särskilt tillstånd om rörelse eller del av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt till ett tillståndspliktigt rättssubjekt.

De nya bestämmelsensom sålunda införts. innebär att kontroll enligt lagen nu gäller för alla bolag som har utlänningsklausul. Bestämmelserna ger möjlighet att förhindra

.. __ _ .. _—.____ou___5.__—__._.____-

_j! ji i !

utländskt övertagande av svenska företag i sådana fall då övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen. Det helt övervägande antalet svenska bolag har utlänningsklausul.

I prop. 1973172 framhöll jag att en väsentligt förbättrad kontroll kunde provisoriskt åstadkom mas genom de föreslagna nya bestämmelserna men att det på sikt under alla förhållanden erfordrades en allsidig översyn av 1916 års lag. Vid riksdagsbehandlingen erinrade näringsutskottet om den av mig förutskickade översynen av 1916 års lag. Utskottet underströk i sitt av riksdagen godkända betänkande att det är angeläget att detta arbete inleds utan dröjsmål bl. a. med hänsyn till de administrativa problem som kan förväntas isamband med prövning av förvärvsansökningaroch till det förhållandet att kontrollen inte omfattar företag som saknar utlänningsklausul. Enligt utskottet bör även problem angående utländska förvärv av sådana företag upptas till granskning.

Föredraganden fann påkallat att den aviserade översynen av 1916 års lag kom till stånd och yttrade i fråga om riktlinjerna för denna översyn.

De problem som utlandsägda företag ger upphov till kan i princip angripas på två olika sätt. Man kan skapa möjligheter för samhället att ingripa mot icke önskvärda utländska etableringar med stöd av exempelvis koncessionslagstiftning. Man kan också inrikta sig på att hindra eller dämpa negativa effekter av ett utländskt företags etablering genom att utöva skärpt kontroll över utlandsägda företags skötsel. Enligt min mening bör båda dessa metoder övervägas.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att någon radikal omläggning av vår hittillsvarande allmänna politik i fråga om utländska investeringar inte är aktuell. Vad som bör eftersträvas är en ordning som ger möjligheter att inom ramen för våra internationella förpliktelser hindra en utländsk investering när väsentliga allmänna intressen talar emot att investeringen kommer till stånd. Övervakning och kontroll av utlandsägda företags verksamhet bör likaledes vara inriktad på att skapa betingelser för ingripanden när väsentliga allmänna intressen gör det påkallat att företaget ändrar sin politik i ett eller annat hänseende.

Vi har f. n. inte tillgång till utredningsmaterial som ger oss en fullständig bild av hur multinationella företag faktiskt agerar i olika sammanhang och vilka verkningar deras agerande har. Det är emellertid inte min avsikt. att den av mig föreslagna utredningen skall försöka bota de brister som finns i detta hänseende. Utredningens uppgift är i första hand att få fram instrument som sätter samhället i stånd att utöva kontroll över dels utländska uppköp av svenska företag dels utlandsägda företags verksamhet i vårt land. Behovet av sådana instrument betingas redan av att det finns risker för att allmänna intressen träds för när och är alltså inte beroende av att det kan påvisas att riskerna materialiserats. De risker som det i detta sammanhang är fråga om är. som förut antytts.av olika slag. Om ett svenskt företag övergåri utländsk ägo. kan det under vissa förutsättningar ge upphov till skadlig begränsning av konkurrensen. främst på den inhemska marknaden. Fackliga organisationers arbete kan försvåras. Andra arbetsmarknadspolitiska problem kan uppkomma t. ex. isamband med strukturratio- naliseringar. Den ökade omfattningen av varuflöden och betalningsströmmar mellan företag i en internationell koncern kan begränsa effekten av samhällets åtgärder t. ex. på det skattepolitiska området och eljest inom den ekonomiska politiken. lcke önskvärda valutapolitiska effekter kan uppkomma till följd av multinationella företags interna åtgärder. En internationell koncern kan. för att ta ännu ett exempel. omfördela tillverkning. forskning och administration mellan olika länder på ett sätt som strider mot svenska intressen. Det är utredningens uppgift att överväga vilka legala instrument samhället bör utrustas med för att kunna förebygga eller motverka dessa risker.

Ett befintligt instrument som behöver förstärkas är kontrollen enligt l9l6 års lag av utländska uppköp av svenska företag. Man kan här gå olika vägar. En lösning kan vara

att utvidga systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag som inte har utlännings- klausul skulle exempelvis kunna förbjudas att driva rörelse häri landet utan särskilt tillstånd. Systemet skulle kunna kompletteras med reglerom att utländsk-a rättssubjekt skulle kunna förvärva bundna aktier efter tillstånd i det särskilda fallet — något som f.ö. har föreslagits av aktiebolagsutredningen i dess för ett par år sedan avgivna betänkande (SOU 1971:]5). Givetvis skulle särskilda övergångsanordningar fordras beträffande de aktiebolag där det utländska inflytandet redan är större än vad en utlänningsklausul medger. Med det nu skisserade systemet skulle man få till stånd en fullständig kontroll som täckte alla svenska aktiebolag. En sådan lösning innebär att man går ytterligare ett steg i den riktning som de i våras beslutade ändringarna i 1916 års lag anvisar.

Det är av stor betydelse att det allmänna i god tid får kännedom om planerade etableringar. Visst informationsmaterial inkommer redan nu i samband med den | kontroll av utländska direktinvesteringar i Sverige som sker inom ramen för ' valutaregleringen. Detta informationsmaterial har emellertid hittills inte använts för andra ändamål än valutapolitiska. De sakkunniga bör undersöka i vad mån sådant material framdeles skulle kunna göras tillgängligt även inom ramen för den nu aktuella kontrollen.

1 det föregående har jag uppehållit mig vid frågan om skydd mot övertagande av företag som drivs i form av aktiebolag. Med hänsyn till att aktiebolaget är den dominerande företagsformen är också frågan om utländska uppköp av aktier den från etableringssynpunkt viktigaste. Vad gäller ekonomiska föreningar är läget det att en ekonomisk förening i praktiken knappast riskerar att komma under utländsk | dominans. eftersom ekonomiska föreningar måste vara uppbyggda på kooperativ bas. 5 Det synes därför tveksamt om det behövs någon kontroll beträffande ekonomiska | föreningar. Situationen är däremot en annan i fråga om företag som drivs som i handelsbolag eller under personlig firma. Här ger visserligen lagen (1968:555) om rätt ! för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket samt lagen (1968:557) om i vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m. (ändrad senast

I i

1973:308) en möjlighet för det allmänna att kontrollera företagsköp från utländsk sida. De sakkunniga bör emellertid överväga i vad mån ändring beträffande kontrollen rörande aktiebolag kan medföra behov av ändringar i dessa senare lagar.

Vad härefter gäller frågan om kontroll av utlandsägda företags skötsel yttrade föredraganden.

Som jag antytt finns behov av att kunna kontrollera även utländska företag som redan är etablerade i Sverige. Ett sätt att åstadkomma en kontroll över företag som i framtiden övertar svenska företag är att knyta särskilda villkor till själva tillståndet till övertagande. Ett koncessionssystem av denna typ finns sedan lång tid bl. a. i Norge. Enligt norsk lag kan en koncession åt ett utländskt rättssubjekt tidsbegränsas och förses med villkor av olika slag. De sakkunniga bör undersöka om en ordning liknande den ; norska kan vara lämplig för våra förhållanden.

I sammanhanget bör också nämnas systemet med en s. k. "code ofgood behaviour" dvs. riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags uppträdande i _ den svenska samhällsmiljön. De sakkunniga bör med ledning av erfarenheter från bl. a. ; Canada undersöka om ett system av "good-behaviourregler" bör utarbetas, antingen ," som ett alternativ till ett koncessionssystem eller som ett komplement till ett sådant 3 system. Syftet med systemet bör vara att förmå utlandskontrollerade företag att utöva 5 sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med i vårt land allmänt erkända normer. Ett ', good-behavioursystem torde i första hand böra byggas på frivillighet och samverkan '? mellan myndigheter och företag. Ytterst måste det allmänna dock ha möjlighet att ingripa om ett utländskt företag genom att bryta mot riktlinjerna åsidosätter väsentliga gl svenska intressen. j:

Under senare tid har vidtagits åtgärder för att stärka de anställdas inflytande i if

företagen. l våras började sålunda systemet med styrelserepresentation för de anställda att tillämpas. Rätt till sådan styrelserepresentation föreligger i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar med mer än 100 anställda. lnom industridepartementet förbereds f.n. ett system med s.k. arbetstagarkonsulter, dvs. personer som skall tjänstgöra som rådgivare i främst företagsekonomiska frågor åt arbetstagarnas representanter i styrelser och företagsnämnder. Ytterligare förstärkningar av de anställdas inflytande inom företagen kan förväntas när arbetsrättskommittén slutfört sitt arbete. Den nu skildrade utvecklingen har betydelse även när det gäller att kontrollera hur utlandsdöminerade företag sköts. De sakkunniga bör ägna särskild uppmärksamhet åt denna aspekt på problemet. Ett kontrollsystem beträffande företagens skötsel måste under alla förhållanden bygga på medverkan från de anställda.

Jag har i detta ärende begränsat mig till frågor som har att göra med utländsk etablering och utlandsägda företags skötsel. Det är givet att likartade problem ibland kan inträda också till följd av åtgärder som vidtas av svenska företag med utländska dotterföretag.

[ den mån problemen är identiska och det är nödvändigt för att undvika en opåkallad diskriminering gentemot utländska företag bör utredningen vara oförhindrad att föreslå åtgärder som går utanför den i dessa direktiv primärt angivna ramen.

] fråga om lagtekniska lösningar av Utredningsuppdraget anförde departe- mentschefen.

Vid tillkomsten av 1916 års lag gällde det att i första hand inrikta skyddet på landets naturtillgångar. Samhället har emellertid sedan dess genomgått stora förändringar. Idag har den svenska industrin andra tillgångar—teknik. know-how,dyrbara maskiner, patent och varumärken som vid sidan av naturtillgångarna framstår som särskilt skyddsvärda. Tiden är nu mogen att lösa upp det lagtekniska sambandet mellan skydd för fast egendom och skydd mot utländska övertaganden av svenska företag. De sakkunniga bör vid utformningen av sina förslag kunna utgå från att vi i framtiden bör ha dels en lagstiftning som innehåller bestämmelser om kontroll av uppköp från utländsk sida av mark och naturtillgångar, dels en särskild lagstiftning som tar sikte på kontroll av utländsk etablering och utlandsägda företags skötsel.

[ direktiven tog föredraganden slutligen upp frågan om förbättrad infor- mation angående ägandeförhållandena i svenska aktiebolag och anförde.

I fråga om större aktiebolag gäller f. n. att möjligheterna att få insyn i ägarförhål- landena i praktiken är ganska begränsade, vilket bl. a. sammanhänger med att aktieägare inte är skyldiga att registrera sitt aktieinnehav i den offentliga aktieboken. Har bolaget beslutat att lagen (l970:596)om förenklad aktiehantering skall tillämpas på bolaget, förbättras däremot insynen i ägarförhållandena avsevärt. Aktieboken förs då av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag medelst automatisk databehandling och rätten till utdelning m. m. är knuten till registrering i aktieboken. Jag vill erinra om att chefen för finansdepartementet under förarbetena till lagen om förenklad aktiehante- ring uttalade, att det kunde vara naturligt att efter några års erfarenhet av det nya systemet med förenklad aktiehantering pröva om och i vilken utsträckning en obligatorisk tillämpning av det nya systemet borde genomföras (prop. l970:99 s. 73). Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag kommit till den uppfatt- ningen att de sakkunniga bör pröva om en obligatorisk tillämpning av det nya systemet i varje fall beträffande större aktiebolag kan bidra till förbättrad information rörande det utländska inflytandet i svenskt näringsliv.

2 Några begrepp

Utredningens uppdrag äger samband med företagandets internationalisering. Utredningen har därför anledning att knyta an till vissa därmed samman- hängande begrepp som för förståelsen av den fortsatta framställningen behöver förklaras. Det synes emellertid inte nödvändigt att för alla dessa begrepp erbjuda entydiga definitioner. Härför talar inte minst att flera mellanstatliga organisationer inte velat precisera olika i sammanhanget utnyttjade begrepp, något som inte sällan beror på att definitionsfrågorna är kontroversiella. Härtill kommer att samma begrepp kan ha varierande betydelse i de olika källor som åberopas i betänkandet. Utredningen har emellertid i sådana fall sökt ange den enskilda källans definition.

I betänkandet avses med företag i princip juridisk person som är bildad enligt den associationsrättsliga lagstiftningen i viss stat. Hit hänförs också filialer till utländska företag oberoende av om sådana filialer enligt värdlan- dets lagstiftning ärjuridisk person. Undantagsvis används begreppet företag i betydelsen ekonomisk företagsenhet.

Begreppet koncern används med utgångspunkt från aktiebolagslagens definition som en sammanfattande beteckning på företag som är förenade med varandra på sådant sätt att de inbördes är moderföretag och dotterföretag eller dotterföretag till samma moderföretag. I sin enklaste form består en koncern av moderföretag och ett dotterföretag. En koncern kan emellertid vara en utomordentligt komplex företagsgrupp. ] koncernbegreppet ligger att det bestäm mande inflytandet över de i koncernen ingående enheterna ytterst utövas av moderföretaget.

Till näringsverksamhet hänförs all yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Med industriföretag förstås företag inom tillverkningsindu- strin. Med försäljningsföretag avses företag som bedriver försäljningsverk- samhet men inte någon industriell verksamhet. Serviceföretag är alla de företag som inte återfinns inom tillverkningsindustri eller varuhandel. Den i betänkandet använda bransch/ördelningen har gjorts i enlighet med SCB:s standard för svensk näringsgruppsindelning (SNI).

Oavsett ägarförhållandena förstås med svenskt företag juridisk person som är bildad enligt svensk lag och med utländskt företag juridisk person som är bildad enligt lagen i främmande stat. Med utlandsägt företag förstås i allmänhet svenskt företag, i vilket utländskt företag eller annat utländskt rättssubjekt äger minst 20 procent av aktie- eller andelskapitalet eller så många aktier eller andelar som svarar mot minst 20 procent av röstetalet för företagets hela aktie- eller andelskapital.l Av dessa företag kallas de företag, i

1 I vissa avsnitt har ute- slutits företag där det utländska kapitalet ägs av fysiska personer.

vilka utländska rättssubjekt äger högst 50 procent av aktie- eller andelskapi- talet/rån utlandet minoritetsägdajöretag och övriga utlandsägda dotter/?iretag. Ett företag som inte på dessa sätt är i utländsk ägo kallas inhernsktföretag. En aktie eller andel anses härvid vara i utländsk ägo såväl när den ägs direkt av ett utländskt rättssubjekt som när den ägs genom förmedling av svenskt företag.

Med utländskt övertagande av ett företag avses ett utländskt rättssubjekts förvärv av så många aktier eller andelar i svenskt företag att det blir eller förblir utlandsägt företag. Med utländsk nyetablering förstås det förhållandet att ett utländskt rättssubjekt eller utlandsägt företag bildar ett nytt svenskt ; företag eller sätter i gång ett helt nytt slag av näringsverksamhet. Som sammanfattande beteckning för utländska övertaganden och utländska nyetableringar används uttrycket utländskföretagsetablering. Med kontroll av utländsk företagsetablering avses samhällelig kontroll av dels utländska övertaganden (övertagandekontroll), dels utländsk etablering av nya företag (nyetableringskontroll) och dels utlandsägda företags utvidgning av verksam- heten till helt nya områden (diversifieringskontro/I).

Ett i betänkande återkommande begrepp är kontrollsubjekt. Härmed avses sådana rättssubjekt, för vilka föreligger tillståndsplikt enligt lagen (1916:157) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. och som omfattar förutom utländska rättssubjekt svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar som står eller kan stå under utländskt infly- tande.

När ett utländskt rättssubjekt genom förvärv av aktier eller andelar i ett företag i annat land söker uppnå bestämmande inflytande över företaget föreligger en utländsk direktinvestering. I begreppet direktinvestering brukar också innefattas lån med en löptid av mer än fem år. En investering som leder till visst ägande av ett företag men inte åsyftar inflytande över företaget kallas port/öljinvestering. Då distinktionen mellan direktinvestering och portföljin- vestering sålunda tar sikte på om investeraren har för avsikt att utöva inflytande över företaget eller endast åtnjuta avkastning av dess verksamhet är det i praktiken svårt att t. ex. med ledning av investeringens storlek skilja mellan dessa båda slag av investeringar. I betänkandet betecknas utländska direktinvesteringar i det svenska näringslivet som ingående direktinveste- ringar och svenska direktinvesteringar utomlands som utgående direktivin— vesteringar.

För att beteckna det land i vilket det utländska rättssubjekt som gör en direktinvestering har sitt hemvist används begreppet hemland eller ibland , ursprungsland och för att ange det land i vilket direktinvesteringen görs '- används begreppet värd/and. Detta behöver emellertid inte innebära att i ? betänkandet förekommande länderfördelningar av utländska direktinveste- .. ringar återspeglar de verkliga förhållandena, då t. ex. en direktinvestering i i Sverige med ursprung i ett annat land kan ha gjorts genom ett utlandsägt ( företag I ett tredje land. tl

Ett grundläggande begrepp är multinationellt företag (MNF). Båda leden l rt detta begrepp är i viss mån ägnade att leda till missförstånd Förledet ji multinationellt kan sålunda leda tanken till att fråga är om ett företag som ägs av flera stater. I själva verket är detta i Latinamerika en vanlig betydelse. & Detta är anledningen till att FN numera använder begreppet transnationellt

företag (TNF). Även efterledet företag är något vilseledande såtillvida att fråga

inte är om en enda juridisk företagsenhet. Vad som åsyftas är en samman- hållen grupp av företag med säte i olika länder. Ett från denna synpunkt mera rättvisande uttryck är därför internationell koncern. Inte heller detta begrepp kan bli entydigt därför att olika länders lagstiftning har varierande defini- tioner på begreppet koncern eller inte ens känner detta begrepp. Iden fortsatta framställningen används växelvis uttrycken multinationellt företag, transna- tionellt företag och internationell koncern i den huvudsakliga betydelsen av en koncern där åtminstone någon koncernenhet driver verksamhet i annat land än moderföretaget.

Med hänsyn till denna kortfattade definition av begreppet MNF och dess här använda synonymer finns anledning att något erinra om de inskränk- ningar i berörda begrepp som man på olika håll ansett nödvändiga.

Det har sålunda gjorts gällande att någon form av storlekskriterium måste införas. Så t. ex. har en inom ECOSOC tillsatt expertgrupp rörande interna- tionell standard för ekonomisk redovisning till kretsen av TNF velat hänföra endast företag som uppfyller åtminstone två av följande tre kriterier nämligen tillgångar överstigande 50 milj. dollar, omsättning överstigande 100 milj. dollar eller mer än 2 500 anställda.

Vad gäller ägande har hävdats att företag som ägs av en eller flera stater inte kan utgöra MNF. Inte sällan utesluts från begreppet MNF företag som ägs av utländska fysiska personer. En omtvistad fråga är när en utländsk ägare eller ägargrupp kan anses ha bestämmande inflytande över ett företag. Kvalifika- tionskrav avseende graden av utländskt ägande har sålunda gjorts gällande. En möjlighet är att räkna endast dotterföretag. Från denna utgångspunkt skulle kunna diskuteras om ett företag som med hälften vardera ägs av en utländsk och en inhemsk intressent ingår i en internationell koncern. Internationella valutafonden anser ägande av aktier motsvarande 25 procent av röstetalet indikera direkt kontroll. Koncentrationsutredningen (SOU 19687 5. 22) räknade med att ett dominerande minoritetsintresse föreligger när den största ägargruppen innehar största andelen (dock mer än 5 procent) av det totala röstetalet, har absolut majoritet på bolagsstämman och är representerad i styrelsen. Uppfylls dessa tre villkor är enligt utredningen sannolikheten stor för att ägargruppen skall ha s.k. praktisk majoritet i företaget. Ytterligare kan nämnas att den till Förenta staternas represent- anthus knutna s. k. Patmankommittén hävdat att ägande av tre procent eller mer av aktiekapitalet kan vara tillräckligt för att uppnå effektiv kontroll över företaget, nämligen om övriga aktier är starkt spridda på andra ägare. Det har för övrigt hävdats att effektiv kontroll över ett företag kan uppnås på andra vägar än genom ägande. Så t. ex. kan erinras om avtal i fråga om företagsledning, långsiktiga kontrakt rörande leverans av insatvaror, ömse- sidig handel med produkter, licenser, samproduktion och andra former för samarbetsavtal.

På vissa håll har man till begreppet MNF velat hänföra endast företag inom tillverkningsindustrin. Ett inhemskt industriföretag skulle sålunda inte vara att anse som multinationellt även om det hade en rad dotterföretag i andra länder som försäljer moderföretagets produkter.

Slutligen kan nämnas att ett företag av vissa inte anses vara multinationellt om det inte har anslutna företag i ett visst minsta antal främmande länder.

Var denna minimigräns sätts får naturligtvis stor betydelse för bestämningen av antalet MNF. Sätts gränsen till ett värdland blir antalet MNF närmare 10 000. Anses ett företag vara transnationellt först när det har anslutna företag i mer än 20 länder, finns det världen över endast drygt 300 MNF.

3 Betänkandets disposition

I stort omfattar den följande framställningen tre avdelningar. nämligen en recitdel (kapitlen 4—9). allmän motivering med överväganden och förslag (kapitlen 10—20) och specialmotivering med kommentarer till framlagda författningsförslag (kapitlen 21—23). Med hänsyn till att utredningens huvud- uppgift får anses gälla frågan om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet har recitdelen i allt väsentligt ägnats denna fråga. Bakgrundsmaterialet till övriga utredningsuppgifter, nämligen frågan om förbättrad information om ägarförhållanden i svenska aktiebolag och frågan om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar, har sålunda inarbetats i dithörande kapitel i den allmänna motiveringen.

I kapitlen 4—6 redovisas den internationella bakgrunden till utredningens huvuduppgift. I kapitlet 4 ges en kortfattad översikt av de multinationella företagen i industriländerna. Underlaget för denna översikt utgörs av statistiska uppgifter från olika mellanstatliga organisationer. Vissa industri— länders lagstiftning berörande internationella investeringar och multinatio- nella företag återges i kapitel 5. I kapitel 6 redogörs för hur frågan om multinationella företag under senare år behandlats i FN, de till FN knutna organen ILO, UNCTAD och UNIDO samt OECD, Europarådet, EG och Nordiska rådet.

I kapitlen 7—9 har utredningen på motsvarande sätt sökt teckna den inhemska bakgrunden. I kapitel 7 ges sålunda en översikt av de utlandsägda företagen i Sverige. Gällande rätt på förevarande område redovisas i kapitel 8. Kapitel 9 innehåller en redogörelse för Sveriges internationella åtaganden i fråga om etableringsfrihet, direktinvesteringar, behandling av utlandsägda företag och investeringsskydd.

I den allmänna motiveringen behandlas utredningens huvuduppgift i kapitlen lO—19. Under utredningsarbetets gång har utarbetats tre olika förslag till lösning av denna uppgift. De uppfattningar som ligger till grund för dessa förslag har betecknats respektive kontrollinjen, likabehandlingslinjen och förhandlingslinjen. Intet av dessa tre förslag biträds av någon majoritet av utredningens ledamöter. Ledamöterna har emellertid av skäl som närmare utvecklas i avsnittet 10.1 varit ense om att inte genom omröstning söka få fram ett förslag som är att betrakta som utredningens förslag. I stället redovisas i betänkandet dessa tre förslag vid sidan av varandra. I princip tas förslagen upp i betänkandet i ordning efter det antal ledamöter som står bakom varje förslag. Nu angivna förhållanden har ansetts kräva att fram- ställningen delas upp på ett sätt som hade varit mindre naturligt om endast ett

förslag skulle presenteras.

I kapitel 10 har sålunda gjorts en för utredningens ledamöter gemensam redogörelse för utgångsläget rörande frågan om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. I princip utgör detta kapitel en sammanfattning men också i vissa hänseenden en utvidgning av den tidigare redovisade internationella och inhemska bakgrunden till utred- ningsuppdraget på förevarande punkt.

I kapitel 11 har redovisats de olika linjernas allmänna synpunkter på ett kontrollsystem. I dessa och övriga linjeanknutna kapitel anges i rubriken till varje avsnitt till vilken linje avsnittet är att hänföra. När i texten används uttrycket "vi" omfattar detta inte utredningens samtliga ledamöter utan endast företrädarna för den eller de rubricerade linjerna.

I kapitel 12 har till gemensam behandling tagits upp vissa av etablerings- kontrollens preliminärfrågor.

De två följande kapitlen rör frågan om kontroll av utländsk företagseta— | ,I i i 5

i t' _t 4 i

blering. I kapitel 13 redovisas den gemensamma uppfattning härvidlag som företrädarna för kontrollinjen och förhandlingslinjen har. Kapitel 14 tar upp likabehandlingslinjens överväganden och förslag beträffande etableringskon- trollen.

De följande tre kapitlen har ägnats åt de olika linjernas överväganden och förslag beträffande kontroll av utlandsägda företags verksamhet, nämligen för kontrollinjen i kapitel 15, för likabehandlingslinjen i kapitel 16 och för förhandlingslinjen i kapitel 17.

I kapitel 18 ges en sammanfattande redovisning av de lagförslag som upprättats i fråga om kontroll av utländsk företagsetablering här i landet. i

I kapitel 19 redovisas utredningens överväganden och förslag beträffande en av de övriga utredningsuppgifterna, nämligen frågan om förbättrad information om ägarförhållandena i svenska aktiebolag.

Den allmänna motiveringen avslutas med kapitel 20, som rör frågan om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar.

I förtydligande syfte har specialmotiveringen allt efter utredningsuppgiften delats upp på tre kapitel. Kommentarerna till lagstiftningen om kontroll av utländsk företagsetablering, om förbättrad information om ägarförhållanden i svenska aktiebolag och om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar behandlas sålunda i respektive kapitel 21, 22 och 23.

I betänkandet redovisas en stor mängd uppgifter om inhemska och internationella förhållanden. Självfallet har utredningen eftersträvat att återge dessa uppgifter korrekt från tillgängliga källor. Med hänsyn till den snabba utveckling som sker på vissa av de i betänkandet berörda områdena finns emellertid anledning att erinra främst om att vissa uppgifter kan vara föråldrade. När det gäller statistiska uppgifter bör också framhållas att de hämtats från sammanställningar som inte sällan bygger på ett osäkert, i ofullständigt eller oenhetligt grundmaterial. .;

l |

V Den internationella bakgrunden

4 MNF i industriländerna — en översikt

Det stegrade intresset för de multinationella företagen har skapat ett behov av statistiska uppgifter om dessa företags verksamhet. På flera håll pågår arbete i syfte att tillgodose detta informationsbehov. Sådant arbete bedrivs t. ex. inom OECD:s industrikommitté och EG-kommissionen. Insamling och spridning av information på detta område är också en huvuduppgift för FN:s center för transnationella företag. Beträffande den information som hittills fram- kommit finns anledning att rent allmänt ifrågasätta dess ändamålsenlighet, fullständighet och tillförlitlighet. Av skäl som det skulle föra för långt att här avhandla kan antas att grundläggande data är otillräckligt upplysande, osäkra och inte helt jämförbara.] Tillgängliga data är inte heller helt aktuella och kan därför inte ge en rättvisande bild av hur de multinationella företagen anpassat sig till de senaste årens ändrade förutsättningar. I stora drag är det emellertid möjligt att på föreliggande material ge en statistisk bakgrundsbild till företagandets internationalisering eller med andra ord de multinationella företagens framväxt efter andra världskriget. Från utredningens synpunkt är det naturligt att härvid begränsa perspektivet till de multinationella företa- gens verksamhet i industriländerna. Denna begränsning innebär knappast heller någon väsentlig ändring av helhetsbilden. Företagandets internationa- lisering är en företeelse som till allt övervägande del hör hemma i de industriländer som företräder en marknadsekonomi. Så gott som alla stora multinationella företag har sålunda hemvist i något OECD-land.

Ett mått på företagandets internationalisering kan sägas vara flödet över nationsgränserna av utländska direktinvesteringar. Dessa investeringar har starkt stegrats under 1960- och 1970-talen. Hur flödet i löpande priser av femton OECD-länders ingående och utgående direktinvesteringar utvecklats under denna tid framgår av figur 4.1. Även om prisutvecklingen under 1970- talet leder till en överskattning av de utländska direktinvesteringarnas verkliga tillväxt under senare tid, måste denna anses betydande. År 1960 var utflödet av utländska direktinvesteringar endast 2,8 miljarder dollar, för att öka till 8,5 miljarder år 1970 och till 19,4 miljarder år 1974. Samtidigt ökade inflödet i ifrågavarande länder av utländska direktinvesteringar från 2,0 miljarder dollar år 1960 till 6,8 miljarder år 1970 och till 12,2 miljarder år 1974. Skillnaden mellan ländernas ut- och inflöde av utländska direktinvesteringar avser främst industriländernas investeringar i utvecklingsländerna.

Utvecklingen av de utgående direktinvesteringarna framgår också av tabell 4.1. Tabellen tar upp de olika industriländernas bestånd av utgående direktinvesteringar i löpande dollarpriser åren 1967 och 1976. Under denna

1 Här granskas sålunda inte ens uppgifterna i fråga om svenska förhål- landen.

'Australien, Belgien, Danmark, Frankrike, Förenta staterna, Italien, Japan, Kanada, Luxem- burg, Nederländerna, Norge, Spanien, Stor- britannien, Sverige, Väst- tyskland.

Miljarder 20 doHar

Utflöde

lnflöde

1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74

Figur 4.1 Femton OECD-ländersl ut- och inflöde av utländska direkta investeringar åren 1960—74; löpande priser i miljarder dollar.

Källa: OECD Balance of Payment Statistics.

tioårsperiod ökade detta bestånd från 105 miljarder dollar till 288 miljarder dollar. Vid bedömningen av denna ökning bör dock hänsyn tas till den stegrade inflationen och de skiftande valutakurserna under början av 1970- talet.

Tabellen 4.1 visar att omkring hälften av de utländska direktinvestering- arna år 1976 hade sitt ursprung i Förenta staterna. Icke obetydliga andelar i beståndet av utländska direktinvesteringar ankom också på Storbritannien, Västtyskland, Japan, Schweiz, Frankrike, Kanada och Nederländerna. Den svenska andelen uppgick till 1,7 procent. De dominerande hemländerna

:a»: l .l ?. l 3

"fl 3 ! $ 1.

.c-

Tabell 4.1 Industriländernas” bestånd av utgående direktinvesteringar åren 1967 och 1976 fördelade på hemländer. Genomsnittlig årlig tillväxttakt och andelsförändring under tidsperioden

Hemland Miljarder dollar Genomsnitt- Procentuell fördelning Genomsnitt— ————-——— lig årlig ——————— lig årlig 1967 1976 tillväxttakt 1967 1976 andelsför- i procent ändring i procent * Förenta staterna 56,6 137,2 10,3 53,8 47,6 — 1,4 Storbritannien 17,5 32,1 7,0 16,6 11,2 — 4,3 Västtyskland 3,0 19,9 23,3 2,8 6,9 +10,5 Japan 1,5 19,4 32,9 1,4 6,7 +19,0 Schweiz 5,0 18,6 15,7 4,8 6,5 + 3,4 Frankrike 6,0 11,9 7,9 5,7 4,1 — 3,6 Kanada 3,7 11,1 13,0 3,5 3,9 + 1,2 Nederländerna 2,2 9,8 18,1 2,1 3.4 + 5,5 Sverige 1,7 5,0 12,7 1,6 1,7 + 0,7 Belgien-Luxemburg 2,0 3,6 6,7 1,9 1,2 — 5,0 Italien 2,1 2,9 3,7 2,0 1,0 — 7,4 Övriga (uppskattning) 4,0 16,8 17,3 3,8 5,8 + 9,8 Totalt 105,3 288,3 11,8 1000 100,0

" Här avses industriländer med marknadsekonomi.

Källa: Transnational Corporations in World Development: a Reexamination (bearbetning).

uppvisar emellertid betydande skillnader i tillväxttakten av sin kapitalexport. Tillväxten av Förenta staternas direktinvesteringar låg för den undersökta tioårsperioden under genomsnittet för samtliga industriländer. Den starkaste tillväxttakten hade direktinvesteringarna med ursprung främst i Japan och Västtyskland men också Nederländerna, Schweiz, Kanada och Sverige hade mer än genomsnittlig tillväxt av sin kapitalexport.1 Till följd av dessa skillnader i kapitalexportintensiteten har de olika hemländemas andelar av det totala investeringsbeståndet förskjutits under tidsperioden. Förenta staternas men framför allt Storbritanniens och Frankrikes ställning som kapitalexportörer är på relativ tillbakagång. En allt starkare ställning får emellertid Japan och Västtyskland. De direktinvesteringar som redovisas i tabellen härrör från industriländer som företräder en marknadsekonomi. Klan är emellertid att företag med hemvist i statssocialistiska länder och i utvecklingsländer i växande grad investerar utomlands. Sovjetunionen och de östeuropeiska staterna uppskattades sålunda år 1976 ha fler än 700 handels- och industriföretag utomlands. Omkring två tredjedelar av dessa var etablerade i industriländer och återstoden i utvecklingsländer.

Av tabell 4.2 framgår att tre fjärdedelar av industriländernas ende direktinvesteringar går till andra industriländer. Fyra hemländer — Kanada, ' Förenta staterna, Storbritannien och Västtyskland — har mer än 40 procent av det totala beståndet av direktinvesteringar. De multinationella företagen inriktar med andra ord främst sitt intresse på de utländska marknader som mest liknar de hemmamarknader för vilka företagen ursprungligen utveck- lade sina produkter och produktionsmetoder. Denna inriktning av investe- ringsintresset får konsekvenser för utvecklingsländerna. I motsats till vad som kunde synas sannolikt har den andel av direktinvesteringarna som går

' Vad gäller Schweiz och Kanada bör dock obser- veras att dessa länders direktinvesteringar kan vara ett resultat av ex- pansionssträvanden från den utlandsägda före- tagssektorn i dessa län- der.

Tabell 4.2 Industriländernas bestånd av direktinvesteringar åren 1967 och 1975 procentuellt fördelade på världlånder och vårdlandsgrupper

Värdland och värdlandsgrupper 1967 1975 Industriländer 69 74 varav: Kanada 18 15 Förenta staterna 9 I] Storbritannien 8 9 Övriga 31 33 Utvecklingsländer 31 26 varav: OPEC-ländera 9 6 Skatteparadis” 2 3 Övriga 20 17 Totalt 100 100

" Algeriet, Ecuador, Gabon, Indonesien, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Venezuela. " Bahamas, Barbados, Bermuda. Kaymanöarna, Nederländska Antillerna och Panama.

Källa: Se tabell 4.1. Västtyskland 3 6 l 1 till dessa länder minskat under tioårsperioden från 31 till 26 procent varav en betydande del är investerade i OPEC-länder och s. k. Skatteparadis. Flera faktorer kan ha haft betydelse för den nedåtgående trenden i utvecklings- landsinvesteringarna. En förklaring kan vara att de multinationella företa- gens engagemang i utvecklingsländerna i större utsträckning än tidigare sker genom kontrakt om management, licensgivning och franchising eller andra sådana arrangemang som bygger på annat än ägande av dotterföretag. Beståndet av utländska direktinvesteringar i utvecklingsländerna kan också ha påverkats av nationaliseringsåtgärder. Under åren 1960—76 lär sålunda i utvecklingsländerna ha förekommit ] 369 fall där utlandsägda företag har nationaliserats. Dessa nationaliseringar har främst varit inriktade på råvaru- baserade företag. De utländska direktinvesteringarna i industriländerna sker i huvudsak i % värdländernas tillverkningsindustri. Detta antyds av tabell 4.3 som redovisar ;, l l

Förenta staternas, Storbritanniens, Kanadas, Västtysklands och Japans utgående och ingående direktinvesteringar. Med undantag för Japan görs omkring hälften av dessa länders direktinvesteringar i tillverkningsindustri. På motsvarande sätt har de ingående direktinvesteringarna i samtliga dessa länder koncentrerats till denna industri. Mycket grovt uttryckt synes de , multinationella företagens investeringar utomlands ha skett med en fjärdedel 11 i råvaruindustri, med hälften i tillverkningsindustri och med den återstående ; fjärdedelen i handel, service och andra näringsgrenar. 1

De multinationella företagens penetration av industriländernas tillverk- (, ningsindustri varierar starkt från land till land och från bransch till bransch. I i tabell 4.4 redovisas dessa företags andel av vissa OECD-länders tillverknings- industri uttryckt i den utlandsägda industrisektoms andel av respektive det

Tabe114.3 Vissa industriländers bestånd av utgående och ingående direktinveste- ringar fördelade på huvudsakliga branscher; år 1974 och senast tillgängliga år

Land/bransch Utgående direkt- Ingående direkt- investeringar investeringar Miljarder Proc. Miljarder Proc. dollar andel dollar andel

l Förenta staterna (1976 och 1975)

3 Råvaruindustri 36,8" 26,8 6,21» 22,4 Tillverkningsindustri 61 ,1 44,5 11,4 41,2 Ovrigt 39,4 28,7 10,1 36,4

' Totalt 137,3 100,0 27,7 100,0

Storbritannien

Råvaruindustri 8,7 28,0 6,80 30,6 Tillverkningsindustri 14,1 45,2 11,0 49,5 Övrigt 8,4 26,8 4,4 19,9 Totalt 31,2 100,0 22,2 100,0 Kanada

Råvaruindustri" 2,0 20,9 13,0 35,6 Tillverkningsindustri 4,7 50,4 14,9 40,9 Ovrigt 2,7 28,7 8,5 23,5 Totalt 9,4 100,0 36,4 100,0 Västtyskland (1976)

Råvaruindustri 1,4 7,1 2,6” 13,5 Tillverkningsindustri 14,0 70,5 12,0 62,0 Övrigt 4,5 22,4 4,7 24,5 Totalt 19,9 100,0 19,3 100,0 Japan (1975)

Råvaruindustrif 2,8 26,2 — —

Tillverkningsindustri 3,7 35,0 1,2 81,6 Övrigt 4,1 38,8 0,3 18,4 Totalt 10,6 100,0 1,5 100,0

" Avser endast gruv— och petroleumindustri. Avser endast petroleumindustri. (' Avser gruvindustri.jordbruk och fiske.

” Avser jordbruk och petroleumindustri.

Källa: Se tabell 4.1 (bearbetning).

totala antalet industrisysselsatta i landet och den totala omsättningen hos landets tillverkningsindustri. Genomgående visar det sig att penetrationen uttryckt i andelen sysselsatta ger lägre andelar än om man håller sig till omsättningskriteriet. Med utgångspunkt iden utlandsägda företagssektorns andel i värdlandets totala omsättning inom tillverkningsindustrin är ytter- lighetsfallen Kanada med mer än 56,4 procent utländsk andel av omsätt-

' Samtliga med en års- omsättning överstigande en miljard dollar.

ningen och Japan där motsvarande andel är 3,8 procent. Grovt sett kan övriga berörda värdländer från penetrationssynpunkt indelas i tre kategorier:

[1 länder med tämligen stark penetration(mellan 20 och 30 procent): Belgien, Australien, Västtyskland, Österrike, Frankrike; 13 länder med måttlig penetration (mellan 10 och 15 procent): Storbritannien, Norge, Spanien; 13 länder med begränsad penetration (mindre än 10 procent): Danmark, Turkiet, Finland, Sverige och Förenta staterna.

I debatten om de multinationella företagen avses oftast mycket stora företag. Detta sammanhänger med att de stora industriföretagen är starkt internatio- naliserade. Tabell 4.5 redovisar internationaliseringsgraden hos världens 422 största' industriföretag fördelade efter branschtillhörighet. [ tabellen har internationaliseringsgraden uttryckts som förhållandet mellan de utlandsba- serade dotterföretagens försäljning till tredje part och det multinationella företagets totala försäljning. 1 andra hand har använts förhållandet mellan de utlandsbaserade dotterföretagens tillgångar och koncernens totala tillgångar eller förhållandet mellan antalet sysselsatta i de utlandsbaserade dotterföre- tagen och det totala antalet sysselsatta i koncernen. Av tabellen framgår att det endast är 25 av de största företagen som är nationella. Påfallande är att de forskningsintensiva industrierna är mest internationaliserade. Den största internationaliseringsgraden har företag inom läkemedelsindustri och instru- ' menttillverkning. För övriga branscher varierar internationaliseringsgraden ] från omkring en tredjedel till drygt hälften enligt det i tabellen använda & internationaliseringsindexet. Detta index har beräknats som förhållandet

!

_.1

mellan företag med större internationaliseringsgrad än 25 procent och det totala antalet företag i branschen.

Tabell 4.4 De utlandsägda företagens procentuella andel av vissa OECD-länders tillverkningsindustri

Värdland Andel Andel av År Kriterier för ut- anställda omsättningen ländskt ägande

(procent av aktie- kapitalet)

Kanada 52,4 56,4 1972 +50 Australien 23.6 28.7 1973 +50 Västtyskland 22,4 25,1 1972 . . Österrike 20,7 22,6 1973 +50 Belgien 18,3 33,0 1968 . . Frankrike 14,9 21,0 1973 +50 Norge 7,8 12,9 1974 +50 Storbritannien 10,3 14,2 1971 +50 Spanien — 11,2 1971 +50 Sverige 4,8 6,2 1974 +50

Danmark — 8,0 1971 . .

Turkiet 4,2 7,6 1968 + 10 Finland 4,0 5,0 1972 +20 Japan 1,9 3,8 1972 +20

Källa: OECD, Penetration des entreprises multinationales dans l'industrie manufac- turiere des pays membres (Paris, 1977).

Tabell 4.5 lnternationaliseringsgradena hos världens 422 största industriföretag fördelade efter huvudsaklig branschtillhörighet år 1976

Bransch Antal företag vilkas internationaliseringsgrad är Totalt Interna- _—_———————_— antal tionalise- Mer än 51—75 25—50 5—25 Mindre Ingen Okänd ringsin- 75 % % % % än 5 % dex” (procent) Ra'varuindustri Gruvor 2 2 2 — 2 3 4 15 54 Petroleum 4 5 10 10 10 5 8 52 43 Forskningsintertsiva Läkemedel 2 3 10 l — — 16 94 Instrument 1 1 3 1 6 83 Gummi 1 — 4 4 — — — 9 55 Icke—elektriska maskiner 3 1 9 8 2 l 1 25 54 Kemiska produkter 1 4 13 20 4 2 44 45 Elektrisk utrustning och kontorsmaskiner 2 4 11 22 1 1 3 44 41 Flyg— och rymd- industri — — — 3 2 5 2 12 — Allmänt Livsmedel och drycker 2 5 10 24 6 3 5 55 34 Papper ] 1 3 8 l 1 2 17 33 Motorfordon och komponenter — — 10 18 2 2 1 33 31 Metallvaror 3 6 20 13 4 10 57 21 Övrigt 1 2 10 17 4 — 3 37 38 Totalt 21 31 101 156 47 25 41 422 40 Se texten.

Källa: Se tabell 41.

Det totala antalet sysselsatta i OECD-ländema uppgick år 1973 till omkring 210 milj. personer. Av tillgängliga uppgifter om 5 105 multinationella företag framgår att dessa företag sysselsätter omkring 46 miljoner personer eller omkring 22 procent av det totala antalet anställda.

En viktig anledning till att främst de stora multinationella företagen uppmärksammats i den allmänna debatten är deras betydelse för sysselsätt- ningen. Tabell 4.6 visar de 260 i sysselsättningshänseende största multina- tionella företagen med fördelning efter hemländer. Dessa företag har inte mindre än 25 milj. anställda eller omkring 12 procent av antalet anställda i OECD-länderna. Det största antalet sysselsatta nära 12 milj. anställda har de 126 företagen med hemvist i Förenta staterna. Det kan dock anmärkas att EG-ländernas 105 företag tillsammans sysselsätter drygt 11 milj. anställda.

Om storleksaspekten på multinationella företag lämnas åsido och begreppet multinationella företag bestäms innefatta företag vilka driver verksamhet genom åtminstone ett utländskt dotterföretag visar det sig att år 1973 närmare 10000 företag var att hänföra till denna krets. Den bild av

Tabell 4.6 Hemländerna för de 260 största multinationella företagen efter antalet anställda

Hemland Antal företag Totala antalet anställda Förenta staterna 126 11 819 564 Storbritannien 49 4 029 973 Västtyskland 21 2 815 629 Frankrike 19 2 057 876 Italien 8 1 330 176 Nederländerna 6 1 147 533 Japan 9 591 450 Sverige 8 421 184 Schweiz 5 371 800 Kanada 4 245 300 Belgien 2 102 992 Australien 2 100 000 Österrike 1 79 734 Totalt 260 25 113 211 EG 105 11 484 179 Förenta staterna 126 11 819 564 Övriga länder 29 1 809 468

Källa: Commission ofthe European Communities, Survey qurt/tirratiana/ Enterprises. Bryssel, 1976.

konkurrensbegränsning och koncentration till ett fåtal stora enheter som förknippats med företagandets internationalisering har sålunda under senare åri viss mån förändrats genom att fler företag från flera länderi fler branscher låtit sin verksamhet gå ut över hemlandets gränser. Fördelningen av de multinationella företagen efter antalet dotterföretag och hemland framgår av tabell 4.7. Drygt 60 procent av företagen har dotterföretag i endast ett eller två värdländer. Till denna grupp torde höra mindre företag som under senare tid internationaliserats. Antalet företag som kan sägas driva världsomspännande verksamhet, dvs. de företag som är företrädda i mer än 20 värdländer, uppgår till 324. De multinationella företagen är alltjämt starkt koncentrerade till ett fåtal hemländer. Förenta staterna är det dominerande hemlandet med 27,1 procentav de multinationella företagen. Men nära hälften av de multinatio- nella företagen hör hemma i EG-staterna. En jämförelse mellan dessa båda grupper av företag visar en liknande geografisk räckvidd för deras verksam- ' het. Andelen företag med dotterföretag i endast ett värdland och andelen företag med mer än 20 utlandsbaserade dotterföretag är sålunda ungefär densamma. Anmärkningsvärt är att moderföretagen för nära 60 procent av de ' internationella koncernerna är koncentrerade till endast tre länder, Förenta staterna. Storbritannien och Västtyskland.

Även om antalet multinationella företag med hemvist i Förenta staterna är avsevärt lägre än antalet sådana EG-företag antyder en jämförelse mellan dessa företags omsättning att de förstnämnda företagen har en dominerande”; ställning. Tabellen 4.8 redovisar omsättningen hos de 4 531 multinationella'. företag för vilka information på denna punkt finns tillgänglig. Av tabellen- framgår att de multinationella företagen med Förenta staterna som hemland

Tabell 4.7 Multinationella företag med ett eller flera dotterföretag fördelade efter värdländer, år 1973

Antal Antal företag med hemland i värdländer EG Förenta Andra Totalt staterna länder Antal Procent av totalt antal

1 1 807 1 136 1 312 4255 44,9 2 783 334 383 1 500 15,8 3 454 206 197 857 9,0 4 293 140 111 544 5,7 5 232 95 82 409 4,3 6 144 88 51 283 3,0 7 128 75 31 234 2,5 8 92 45 32 169 1,8 9 78 56 29 163 1,7 10 54 44 17 115 1,2 1 1 45 37 22 104 1,1 12 41 37 14 92 1,0 13 34 22 12 68 0,7 14 43 26 12 81 0,9 15 29 25 11 65 0,7 16 23 17 5 45 0,5 17 20 14 8 42 0,4 18 11 25 5 41 0,4 19 26 14 5 45 0,5 20 22 18 5 45 0,5 > 20 173 113 38 324 3,4

Totalt 4 532" 2 567 2 38217 9 481 100,0 (procent) 47,8 27,1 25,1 100,0

" Varav Storbritannien (1 588), Västtyskland (1 222), Frankrike (565), Nederländerna (467), Belgien (252), Italien (213), Danmark (137) och övriga (88). "17 Varav Schweiz (756), Sverige (301), Kanada (268), Australien (228), Japan (21 1), Norge (130), Nya Zeeland (117) och övriga (371).

Källa: Se tabell 4.6 (bearbetning).

har nära hälften av den totala omsättningen medan motsvarande andel för det betydligt större antalet EG-företag är omkring en tredjedel. Totalt omsatte de 4 531 undersökta företagen nära 1,5 biljoner dollar. En viss uppfattning om de multinationella företagens roll i världsekonomin kan fås genom en erinran om att denna omsättning utgör omkring 60 procent av summan av alla OECD-länders bruttonationalprodukter år 1973, låt vara att en sådan sammanställning är långt ifrån invändningsfri.

Tabell 4.8 Omsättningen hos 4531 multinationella företag år 1973 fördelade på hemländer Hemland Antalet företag Omsättning

för vilka infor- mation frnns Miljarder Procentuell tillgänglig dollar andel av total

omsättning

Förenta staterna 1 199 6801 46.7 Japan 149 2022 13.9 Storbritannien 958 1672 11.5 Västtyskland 674 1365 9.4 Frankrike 394 74,3 5,1 Nederländerna 196 52,3 3.5 Italien 75 37.0 2.6 Sverige 203 25,5 1,7 Kanada 136 23,0 1.6 Schweiz 116 18,6 1,3 Belgien 91 9.2 0.6 Australien 56 8,4 0,6 Danmark 72 5,5 0,4 Norge 79 2.8 0.2 Finland 38 2.4 0.2 Övriga 95 10,2 0.7 Totalt 4531 1 455,2 100,0 EG 2 491 484,5 33,4 Förenta staterna 1 199 680,1 46,7 Övriga 841 290,6 19,9

Källa: Se tabell 4.4.

5. Vissa industriländers lagstiftning berörande MNF

5.1. Allmänt

Av intresse för utredningen har varit att utröna om och i vad mån främmande stater utövar kontroll över utländsk företagsetablering. En undersökning] har därför i detta syfte gjorts med avseende på förhållandena i de nordiska länderna och i de större industriländerna särskilt de huvudsakliga ursprungsländerna för utländska direktinvesteringar i Sverige. De stater som ingår i undersökningen är Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Norge och Storbritannien. Även om antalet i undersök- ningen ingående länder är begränsat är att märka att dessa länder tillsam- mans svarar för mer än 90 procent av de industrialiserade marknads- ekonomiernas sammanlagda bruttonationalprodukter.

De berörda ländernas allmänna attityd till utländska direktinvesteringar är i stort sett baserad på en ekonomisk politik som understödjer fria interna- tionella kapitalrörelser och likabehandling av inhemska och utlandsägda företag. Denna attityd sammanhänger också med de berörda ländernas internationella åtaganden. Samtliga länder är medlemmar av OECD och alla utom Kanada har tillträtt denna organisations kapitalliberaliseringsstadga,2 låt vara att flera av länderna i större eller mindre utsträckning gjort förbehåll mot denna stadgas förpliktelser rörande ingående direktinvesteringar. I fråga om förpliktelser till fri kapitalrörlighet är också att observera att Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna och Storbritannien är medlemmar av EG3 och att Finland, Norge och Schweiz är medlemmar av EFTA4. Vidare är att märka att samtliga ifrågavarande länder berörs av den i OECDs deklaration om internationella investeringar och multinationella företag5 angivna principen om nationell behandling av utlandskontrollerade företag.

Av primärt intresse i förevarande sammanhang är sådan lagstiftning som reglerar möjligheterna för utländska intressenter att i investeringssyfte vinna tillträde till de enskilda ländernas näringsliv.

Flertalet länder har valutalagstiftning av innebörd att ingående direktin- vesteringar kräver förhandstillstånd. Ansökan om tillstånd ges in till valutakontrollmyndigheten, vilken vanligen är landets centralbank. Ofta är den föreskrivna prövningen att betrakta som en ren formalitet. I den fortsatta framställningen ägnas denna typ av regler mindre uppmärksamhet.

Vissa länder har lagstiftning som genom generell etableringskontroll

' Undersökningen bygger i huvudsak på uppgifter från svenska beskick- ningar och de summa- riska lagstiftningsöver- sikter som gjorts inom FN, t. ex. UNCTC, Na- tional legislation and regulations relating to transnational corpora— tions (United Nations publication, Sales No. 78. 11 A. 3)

2Se ang. innehållet i denna stadga avsnittet 9.4.2

3 Se ang. innehållet i Romfördraget avsnitt 6.9

4 Se ang innehållet i EFTA-konventionens _ etableringsartikel avsnitt 9.5

5 Se ang innehållet i den- na deklaration avsnitt 9.4.3

reglerar hur det utländska kapitalet får investeras i landets näringsliv. Till de länder som i en eller annan form utövar sådan etableringskontroll hör Australien, Frankrike, Japan, Kanada, Norge och Storbritannien. Den vanligaste formen för etableringskontroll tar sikte på övertaganden av inhemska företag. Exempel finns emellertid också på lagstiftning rörande startandet av nya företag (nyetableringskontroll) och utvidgning av redan etablerade företags verksamhet på nya områden (diversifieringskontrol1). Syftet med denna typ av lagstiftning är vanligen att ge grund för förhandlingar från det allmännas sida med utländska intressenter, som skall göra det möjligt att säkerställa att den tilltänkta etableringen inte kommer i strid med värdlandets sociala och ekonomiska mål, och ytterst att hindra sådana direktinvesteringar, vilkas fördelar inte står i godtagbart förhållande till deras nackdelar.

Att flertalet länder saknar en generell etableringskontroll innebär emel— lertid inte att dessa länder står helt öppna för utländska investeringar. Nästan alla länder inskränker sålunda möjligheterna för utländska investeringar inom sådana nyckelsektorer av näringslivet som anses nationellt angelägna. Åtskilliga exempel finns på att lagstiftning, som innebär att utländska intressenter inte alls eller endast med minoritetsandel eller efter särskilt tillstånd äger ta del i inhemska företag, införts för att skydda bl. a. sjöfart, linjeflyg, atomenergiutvinning, vattenkraftsutbyggnad, gruvdrift, oljeutvin- ning, flygplanstillverkning, krigsmaterielproduktion, dataindustri, livsme- delsindustri, läkemedelsindustri, bank- och försäkringsverksamhet, radio- i och televisionsverksamhet samt tidningsutgivning. I vissa länder står också betydande delar av näringslivet under statlig kontroll, där utländska inves- teringar vanligen inte tillåts eller i varje fall begränsas. Att närmare redovisa förhållanden av detta slag har utredningen emellertid inte funnit påkallat.

Vad hittills nämnts har gällt lagstiftning som särskilt rör utländska direktinvesteringar och utländsk företagsetablering. Hur därmed samman- hängande transaktioner kan komma att beröras av de enskilda ländernas icke-diskriminerande lagstiftning är en omfattande och svåröverskådlig fråga. Ett särskilt påpekande förtjänar emellertid göras beträffande antitrust- och annan konkurrensfrämjande lagstiftning, något som de flesta länder har. Ett huvudsyfte med denna typ av lagstiftning är att säkerställa att ett företag, vars ekonomiska makt (vanligen uttryckt i dess marknadsandel) överstiger vissa gränser, inte utnyttjar denna dominerande position till skada för konsumenternas eller det allmännas intressen. Antitrustlagarna får betydelse för de multinationella företagen därför att de i allmänhet är stora och har en betydande makt över marknaden som de kan öka ytterligare genom företagsfusioner både inom ett land och över nationsgränserna. Målet för antitrustlagstiftningen är sålunda i allmänhet kontroll över sådana fusioner. I princip äger förevarande typ av nationell lagstiftning ingen tillämpning utöver det egna landets jurisdiktionsområde. Regler med regional räckvidd torde finnas endast inom EG-om rådet eller närmare bestämt i Romfördraget och fördraget om Europeiska kol- och stålunionen (CECA).

Vad som i andra hand är av intresse för utredningen är sådan lagstiftning som uppställer särskilda regler för verksamheten vid utlandsägda företag efter det att de etablerats i värdlandet. Det är härvidlag fråga om sådan lagstiftning som kan sägas utgöra undantag från principen om nationell

behandling av utlandsägda företag. lnom OECD:s s.k. lME-kommitté pågår f. n. arbete med inventering och klassificering av medlemsländernas lagstift- ning på området. Detta arbete sammanhänger med att OECD:s år 1976 antagna beslut om nationell behandling| innefattar en förpliktelse för medlemsländerna att notifiera organisationen om sådan lagstiftning som avviker från principen om nationell behandling.

] förevarande sammanhang bör först nämnas lagstiftning som inbegriper ett system för kontroll av verksamheten vid utlandsägda företag. Sådana system av generell karaktär, dvs. system som med avseende på verksam- heten vid utlandsägda företag medger särskild reglering, tillsyn och samhäl- leliga ingripanden om verksamheten i något hänseende befinns stå i strid mot uppställda normer kan sägas finnas endast i Kanada och Norge.

När det gäller mera punktvisa undantag från principen om nationell behandling kan sägas att de allmänt sett har mindre intresse från utred— ningens synpunkt. Det kan emelleitid vara av värde att nämna att OECD vid behandlingen av de olika medlemsländernas notifierade lagstiftning brukar dela in materialet i följande kategorier: skattskyldighet, rätten till offentliga stödåtgärder och subsidier, tillgången till kredit- och kapitalmarknaden, statlig upphandling, nya investeringar av utlandsägda företag samt interna regler och övriga åtgärder. Som exempel på lagstiftning eller praxis som kan särskilt beröra utlandsägda företag kan nämnas följande. Skattelagstiftning kan innebära särskilda pålagor eller särskilda taxeringsmetoder för utlands- ägda företag. Offentliga stödåtgärder och subsidier med regionalpolitiskt eller allmänt näringspolitiskt syfte kan vara förbehållna inhemska företag. Åtgärder med stöd av valutalagstiftning kan vidtas i det övergripande syftet att förbättra värdlandets betalningsbalans. Sådana åtgärder kan t. ex. gå ut på att förmå utlandsägda företag att täcka sitt finansieringsbehov genom upplåning från moderföretaget eller eljest från utlandet eller genom kapital- tillskott från moderföretaget. Tillämpningen av ett lands valutalagstiftning kan inverka på möjligheterna att ta hem vinster, överföra avgifter för patent och licenser eller repatriera kapital. Expansion av ett utlandsägt företags verksamhet genom nya investeringar kan vara underkastad nyetablerings- eller diversifieringskontroll på samma sätt som förstagångsinvesteringar. Tillträdet till vissa näringsgrenar kan vara stängt eller inskränkt på grund av speciallagstiftning. I detta hänseende kan särskilt erinras om att lagstiftning rörande kontroll av utländska uppköp av mark och naturtillgångar kan begränsa möjligheterna att driva näringsverksamhet. Utlänningslagstiftning kan innebära restriktioner i fråga om möjligheterna att få arbetstillstånd för utländska funktionärer i dotterföretaget. Associationsrättslig lagstiftning kan innebära inskränkningar för utländska rättssubjekt att stifta olika samman- slutningar, kan förbehålla platser som styrelseledamöter och bolagsfunktio- närer åt värdlandets medborgare eller kan inskränka utländska intressenters möjligheter att förvärva aktier och andelar i ett företag. Rent allmänt torde emellertid kunna sägas att de undantag från principen om nationell behandling som kan förekomma i stort sett innebär tämligen små restrik— tioner i utländska intressenters möjligheter att bedriva näringsverksamhet i de nu aktuella industristaterna.

] de fall det för utredningen funnits tillgängliga uttalanden eller redogö- relser från regerings- eller myndighetshåll angående tillämpningen av ett

' Se ang. detta beslut avsnittet 9.4.4

enskilt lands lagstiftning på förevarande område har de antytts iden följande ländervisa redovisningen. Utredningen har emellertid inte sökt självständigt bedöma vilken betydelse de olika regelsystemen har i praxis. Ett skäl för detta är att den prövning som förekommer i investerings- och etableringsärenden i hög grad är sekretessbelagd och vilar på fall-till-fall-basis. Härtill kommer att en noggrann analys i förevarande hänseende skulle kräva beaktande av en lång rad sociala, ekonomiska, politiska, konjunkturella, historiska och andra aspekter på det enskilda värdlandet. En påtaglig bedömningsfaktor i sammanhanget har emellertid utredningen ansett sig böra redovisa, nämligen det enskilda landets ställning som exportör och importör av kapital. I inledningen till varje avsnitt har sålunda i summarisk form tagits upp för utredningen tillgängliga uppgifter om den utländska företagssektorn i det enskilda landet. Vad gäller de enskilda ländernas ställning som kapitalexpor- törer hänvisas till uppgifterna i föregående kapitel om de olika ländernas andel av det totala beståndet av utgående direktinvesteringar i de industria- liserade marknadsekonomierna.

5.2. Australien

Den utlandsägda företagssektorn i Australien är betydande. De utländska investeringarna var åren 1963—70 tämligenjämnt fördelade inom näringslivet med ungefär en tredjedel till råvaruindustrin, en tredjedel till tillverknings- industrin och en tredjedel till övriga näringsgrenar. ] förhållande till investeringsflödet under den närmast föregående perioden innebar detta en stark ökning av andelen investeringar i råvaruindustrin. Utlandsägda dotterföretag svarade år 1973 för 24 procent av den totala sysselsättningen och 29 procent av den totala omsättningen i landets tillverkningsindustri. lnräknas även företag med utländska minoritetsintressen om minst 25 procent uppgick dessa andelar till respektive 29 och 37 procent. Storbritannien hade den största andelen 46 procent — av investeringarna, följd av Förenta staterna vars andel uppgick till 39 procent.

Enligt den australiska regeringens år 1976 deklarerade investeringspolitik i förevarande hänseende måste en ”utländsk intressent" ha regeringens tillstånd för att göra vissa slag av investeringar i Australien. Till dessa tillståndspliktiga investeringar hör:

El investeringar som faller inom ramen för Foreign Takeovers Act 1975 Cl investeringar innefattande etablering av nya kreditinstitutioner (icke banker) och försäkringsföretag Cl investeringar i syfte att etablera nya företag eller starta nya projekt i fråga om gruvdrift eller naturtillgångar, om projektet innebär att investeringens värde överstiger en miljon australiska dollar C] vissa utländska förvärv av mark i Australien.

Störst intresse i förevarande sammanhang tilldrar sig den nämnda Foreign Takeovers Act 1975. Denna lag ger den australiska finansministern befogen- heter att förhindra att utländska intressenter får eller ökar sin kontroll över australiska företag och australisk näringsverksamhet på ett sätt som skulle stå i strid mot allmänt intresse (would be contrary to the national interest). Vid

sin prövning av ärenden om utländska direktinvesteringar kan finansminis- tern rådföra sig med en särskild nämnd, Foreign Investment Review Board. I granskningen deltar i allmänhet också Trade Practices Commission som har att bevaka de intressen för vilka den australiska konkurrenslagstiftningen — Trade Practices Act 1974 — ger uttryck.

Den australiska regeringen tillkännagav år 1976 riktlinjer för bedömningen av om ett utländskt övertagande kan anses stå i strid mot allmänna intressen. Mot bakgrund av förhållandena inom den aktuella näringsgrenen skall regeringen sålunda i första hand beakta om ett övertagande direkt eller indirekt kommer att medföra ekonomiska nettofördelar för Australien. Härvid skall hänsyn tas till sådana faktorer som konkurrens, prisnivå och effektivitet, nytt teknologiskt, administrativt eller arbetskraftsmässigt kunnande, förbättringar av industrins eller handelns struktur, av ekonomin eller av kvaliteten och mångsidigheten hos i Australien tillgängliga varor och tjänster samt möjligheterna till exportutveckling och tillträde till nya exportmarknader. [ andra hand skall regeringen beakta om företaget kan förväntas driva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med det allmännas bästa i vad avser lokal förädling av råvaror och utnyttjande av australiska varor och tjänster, forskning och utveckling, royalty-, licens- och patentavtal samt förhållanden på arbetsmarknaden, om övertagandet är förenligt med regeringens ekonomiska och industriella politik i övrigt och med såväl de centrala samhälleliga målen för försvar och säkerhet, decentralisering och miljöskydd som Australiens internationella åtaganden, om och i vad mån australiskt meddelägande eftersträvats, samt om och i vad mån australier kommer att vara företrädda i företagsledningen. Hänsyn skall slutligen också tas till beskattningssynpunkter samt i vad mån övertagandet berör australiska aktieägares eller borgenärers intressen.

I sina huvuddrag innebär 1975 års lag som är omfattande och detaljerad följande.

Om någon avser att förvärva aktier i ett bolag och det tilltänkta förvärvet skulle ha till följd att bolaget skulle komma under utländsk kontroll, kan finansministern förbjuda förvärvet. Lagen preciserar inte vad som menas med utländsk kontroll. Har en utländsk intressent så många aktier i bolaget att de motsvarar 15 procent eller mer av bolagets aktiekapital eller av röstetalet för bolagets samtliga aktier, skall han dock anses ha ett kontrolle- rande intresse i bolaget, såvida inte finansministern blir övertygad om att den utländska intressenten saknar möjligheter att utöva bestämmande inflytande över bolagets verksamhet. Har flera av varandra oberoende utländska intressenter aktier i bolaget, slår denna presumtionsregel till endast om deras totala andel av bolagets aktiekapital eller röstetalet för bolagets aktier uppgår till 40 procent eller mer. Har någon redan förvärvat aktier i ett bolag och har bolaget genom förvärvet kommit under utländsk kontroll, kan finansminis- tern besluta att förvärvaren inom viss tid skall avyttra sina aktier till någon som finansministern kan godta som förvärvare. Om ett bolag redan står under utländsk kontroll, kan finansministern också förhindra att ny utländsk intressent förvärvar aktier i bolaget och att viss utländsk aktieägare ökar sin andel av röstetalet för bolagets aktier över 15 procent.

Bestämmelserna i 1975 års lag om finansministerns befogenheter att ingripa mot utländska förvärv av aktier i australiska bolag äger i stort sett

motsvarande tillämpning i fråga om utländska förvärv av rörelse eller del av rörelse som bedrivs i Australien.

Lagen ger också möjligheter att ingripa mot vissa avtal som innebär att utländska intressenter vinner kontroll över australiskt bolag eller australisk % näringsverksamhet. l

Avser någon att ingå ett avtal med ett bolag rörande dess verksamhet och ! innebär det tilltänkta avtalet att bolagets företagsledning blir skyldig att 1 handla i överensstämmelse med direktiv och önskemål från en utländsk ? intressent, som har ett väsentligt intresse i bolaget (15 procent av bolagets 1 aktiekapital eller av röstetalet för bolagets samtliga aktier), får finansminis- ! tern förbjuda att avtalet ingås,om det medför att bolaget skulle komma under 1 utländsk kontroll. Detsamma gäller om ett bolag, som står under utländsk ' kontroll,skulle komma att kontrolleras av ny utländsk intressent. Har sådant " avtal redan ingåtts, får finansministern i syfte att återställa tidigare kontroll- förhållanden i bolaget besluta att viss person skall företa eller underlåta viss åtgärd eller visst slag av åtgärder.

Motsvarande möjligheter finns att ingripa mot avtal rörande leasing, hyra eller annan nyttjanderätt till tillgångar,som används i australisk näringsverk- samhet, samt rörande andel av resultatet av verksamheten eller rörande deltagande i ledningen av verksamheten. Om en person avser att ingå sådant avtal och det tilltänkta avtalet skulle få till följd att verksamheten kommer under utländsk kontroll eller att verksamhet, som redan står under utländsk kontroll, skulle komma att kontrolleras av ny utländsk intressent, kan finansministern sålunda förbjuda att avtalet ingås.

Utländsk intressent åligger att anmäla sin avsikt att förvärva aktier i ett australiskt bolag, om det tilltänkta förvärvet skulle innebära att intressenten får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets aktier så att denna överstiger 15 procent. Inom 30 dagar från det anmälan gjorts, skall intressenten antingen erhålla besked om att förvärvet får ske eller _ meddelas ett interimistiskt förvärvsförbud. Slutgiltigt besked i förvärvsfrågan skall lämnas inom 90 dagar.

Om någon inte åtlyder ett av finansministern meddelat beslut, kan denne vända sig till domstol. Domstolen kan härvid meddela varje slags beslut som enligt domstolens mening är ägnat att åstadkomma efterlevnad av finans- ministerns beslut.

Om finansministern har anledning anta att någon kan lämna upplysningar eller handlingar rörande något som är av betydelse för utövningen av hans befogenheter enligt lagen, får finansministern förelägga denne att tillhanda- hålla sådana upplysningar och handlingar.

._.—._m_ __ ..,

5.3. Belgien

Belgien har en tämligen stor utlandsägd företagssektor. Utlandsägda företag svarade år 1968 för 18 procent av den totala sysselsättningen och 33 procent av '. den totala omsättningen i belgisk tillverkningsindustri. Det största enskilda : ursprungslandet för de ingående investeringarna var Förenta staterna med en 5.- andel om 40 procent. EG-staterna Förbundsrepubliken Tyskland, Luxem- burg, Frankrike, Italien och Nederländerna svarade tillsammans för en ' nästan lika stor andel nämligen 33 procent. Storbritanniens andel uppgick till

8 procent.

Belgien har tidigare gjort systematiska ansträngningar för att dra till sig utländska investeringar. Denna politik bedrivs alltjämt men med mera selektiv inriktning. Det finns ingen lagstiftning som särskilt reglerar utländska övertaganden av belgiska företag. Något tillstånd för etablering av nya företag krävs inte heller. [ detta sammanhang kan erinras om 1970 års lag om ekonomisk tillväxt (loi sur l”expansion economique). Lagens främsta syften är att främja utvecklingen av teknologiskt avancerad industri, att stödja ekonomiskt svaga områden, att skapa nya sysselsättningstillfällen och att i skilda hänseenden modernisera den existerande industrin. Lagens medel att förverkliga dessa syften är räntesubsidier, investeringsgarantier och särskilda skatteförmåner. Möjligheterna att få dessa förmåner står öppna för såväl inhemska som utländska intressenter. Av särskilt intresse är emellertid att lagen föreskriver att finansdepartementet, ekonomidepartementet och departementet för regional ekonomi i förväg skall underrättas, om aktieägare har för avsikt att sälja en tredjedel eller mer av aktierna i ett belgiskt bolag, vars tillgångar har ett värde av minst 100 milj. belgiska francs. I sådana fall kan regeringen kräva garantier med avseende bl. a. på bevarandet av sysselsättningen och företagets karaktär av belgiskt företag.

5.4. Danmark

Danmark har en tämligen begränsad utländsk företagssektor. År 1971 svarade utlandsägda företag för omkring 8 procent av omsättningen inom den danska tillverkningsindustrin.

Danmark intar en klart liberal attityd till utländska direktinvesteringar. Någon lagstiftning som tar sikte på kontroll av utländsk företagsetablering finns inte. Vissa bestämmelser oftast av ordningskaraktär har dock betydelse för utländska direktinvesteringar i det danska näringslivet.

lnaeringsloven (loven nr 601 af 10.12.1975) finns regler om rätten att driva självständig näringsverksamhet i form av handel, hantverk och industri. Rätt att driva näring tillkommer i första hand personer som är danska medborgare och har hemvist i Danmark. Denna rätt tillkommer också bl. a. medborgare i de nordiska länderna och EG-staterna. 1 andra fall kan handelsministern ge dispens från kraven.

[ de lagar som reglerar de i Danmark vanligaste associationsformerna, aktieselskab, ansvarlige intressentskaber och kommanditselskaber samt anpartsselskab, finns dispensabla krav på danskt medborgarskap och hemvist i Danmark för stiftare och bolagsfunktionärer.

Den danska rätten innehåller inga inskränkningar i utländska rättssubjekts rätt att förvärva aktier i danska aktiebolag.

Utländska företag får upprätta filialer i Danmark i den utsträckning sådan etablering medges av internationella avtal eller av handelsministern fast- ställda regler. Handelsministern kan också ge tillstånd i särskilda fall. Filialen skall registreras i det danska aktiebolagsregistret och är underkastad dansk lagstiftning.

Rätten att förvärva fast egendom i Danmark regleras av loven nr 344 af 23.12.1959 om erhvervelse af fast ejendom. Lagen innebär att utländska

fysiska och juridiska personer inte får förvärva fast egendom utan justitie- ministerns tillstånd. Förvärv som görs av i Danmark hemmahörande bolag, omfattas, oavsett om de är danskägda eller utlandsägda, inte av lagens tillståndskrav. Även EG-bolag är undantagna från lagen i den mån de vill upprätta eller har upprättat filialer eller agenturer eller vill utöva serviceverk- samhet i Danmark. Undantaget omfattar förvärv av sådan egendom som är en förutsättning för att utöva självständig näringsverksamhet eller service- verksamhet inom handel, industri och hantverk. I praktiken är lagens väsentligaste användningsområde förvärv av sådan fast egendom som inte skall användas i näringsverksamhet och lagen saknar större betydelse för utländska företag som vill etablera verksamhet i Danmark.

En kontroll av utländska direktinvesteringar i Danmark sker inom valutalagstiftningens ram. Enligt loven nr 372af 13.12. 1964 om valutaforhold m. v. har handelsministern befogenhet att fastställa bestämmelser som bl. a. reglerar betalningsförhållandena gentemot utlandet. Sådana bestämmelser har utfärdats genom handelsministeriets bekendtgörelse nr 118 af 12.3.1973 om valutaforhold. Enligt dessa bestämmelser får valutautlänning inte göra direktinvestering i Danmark utan tillstånd från handelsministeriet. Undantag föreskrivs för mindre investeringar i industri, varuhandel, hant- verk, transportverksamhet och hotell- eller resebyråverksamhet. En förut- sättning härvid är att den samlade utländska direktinvesteringen inte överstiger 100 000 danska kronor för varje kalenderår. Kontrollen omfattar investeringar varigenom valutautlänning uppnår, upprätthåller eller utvidgar ' väsentligt och varaktigt inflytande på ledningen av näringsverksamhet. Hit räknas tillskott eller förvärv av medel såsom egenkapital i ett företag i samband med dess etablering eller i samband med övertagande av eller deltagande i ett bestående företag samt tillförsel av medel till etablering eller ' drift av en filial, såvida inte medlen kan betraktas som vanliga affärsmässiga betalningar för varor eller tjänster. Handelsministeriet ger i princip tillstånd till samtliga investeringar.

5.5. Finland

Finland har en tämligen begränsad utlandsägd företagssektor. År 1972 fanns i %— Finland 433 företag som till minst 20 procent ägdes av utländska intressenter. f Av dessa företag var 24 procent verksamma inom tillverkningsindustrin, 60 procent inom handeln och återstoden inom servicenäringarna. Över hälften ' av dessa företag hade Sverige som hemland. Andra viktigare länder som har . investerat i Finland är Förenta staterna, Danmark, Schweiz och Storbritan- ' nien. De utlandsägda företagen sysselsatte omkring 37000 arbetstagare, : vilket var omkring 5 procent av den totala antalet sysselsatta inom industri , och handel.

År 1967 utfärdade den finska regeringen en officiell deklaration som bekräftade dess positiva inställning till utländska direktinvesteringar. Något 1 uttalande som återspeglar den nuvarande attityden har inte gjorts.

Den finska lagstiftning som erbjuder möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering har i stora drag samma uppbyggnad som den motsvarande . svenska lagstiftningen.

Enligt lagen 1 28.7.1939/219 om utlänningars och vissa sammanslutningars rätt att äga och besitta fast egendom och aktier, som har till främsta syfte att förhindra att finska mark- och naturtillgångar i alltför stor utsträckning övergår i utländsk ägo, får utländska rättssubjekt inte utan statsrådets tillstånd med äganderätt förvärva eller på längre tid än två år med nyttjanderätt besitta fast egendom i Finland. Denna tillståndsplikt gäller även vissa finska sammanslutningar (här kallade finska kontrollsubjekt). Finska , kontrollsubjekt är finska handelsbolag eller kommanditbolag, vari såsom bolagsman finns utländskt rättssubjekt eller finskt kontrollsubjekt, samt i princip finska ekonomiska föreningar och finska aktiebolag. Ekonomisk förening är dock inte kontrollsubjekt, om i dess stadgar ingår förbud mot att till medlem i föreningen anta utländskt rättssubjekt och finskt kontrollsub- jekt. Aktiebolag är inte kontrollsubjekt, om rätten att äga aktier i bolaget är begränsad på visst sätt. Denna begränsning skall bestå i att av bolagets aktier minst 80 procent skall vara påtecknade förbud mot att de överlåtes till utländska rättssubjekt och finska kontrollsubjekt. I bolagsordningen skall dessutom ha intagits en bestämmelse av innebörd att utländska rättssubjekt och finska kontrollsubjekt får äga högst 20 procent av bolagets aktier och att med dessa aktier rösträtt får utövas vid bolagsstämma med högst 20 procent av de vid stämman företrädda aktiernas sammanräknade röstetal (här kallat utlänningsförbehåll). Om förenings stadga eller aktiebolags bolagsordning innehåller förbud av nu angivet slag, får detta inte utan statsrådets tillstånd avlägsnas eller ändras. Tillstånd till förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom får meddelas på de villkor som statsrådet finner erforderliga med hänsyn till allmän fördel. Om tillståndet meddelas utländsk näringsid- kare eller sammanslutning eller finskt kontrollsubjekt, skall dessutom bestämmas att verksamhetens beskaffenhet eller ändamål inte får ändras utan statsrådets tillstånd. Ärenden om tillstånd enligt lagen prövas av' handels- och industriministeriet när sökanden är juridisk person. Av det sagda framgår att det inte är möjligt för en utländsk intressent att förvärva så många aktier i ett finskt aktiebolag med utlänningsförbehåll att den tillåtna utlandskvoten överskrids utan en ändring av bolagsordningen samt att en sådan ändring förutsätter tillstånd. Dessa bestämmelser ger därför möjligheter att på regeringsplanet pröva önskvärdheten av den utländske intressentens inträde eller expansion på den finska marknaden. Vissa möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering i aktiebolagsform följer också av lagen 2.5.1895/22 om aktiebolag. Enligt denna lag skall nämligen handels- och industriministeriet fastställa ett finskt aktiebolags bolagsordning vid bolagets bildande. Ministeriet kan härvid som villkor för fastställelsen föreskriva att utländska rättssubjekt och finska kontrollsubjekt inte får äga aktier i bolaget eller att de får äga aktier endast till begränsat antal samt att bestämmelse härom, t. ex. i form av utlänningsförbehåll,skall tas ini bolagets bolagsordning.

Så får ske om det krävs av hänsyn till det allmännas bästa. Ministeriet torde på grund härav kunna t. ex. förhindra att det utländska inflytandet inom vissa branscher blir alltför stort. Nu angivna kontrollmöjligheter står också till buds vid sådana ändringar av bolagsordning som berör bolagets ändamål eller sådan förhöjning av bolagets aktiekapital varigenom detta mer än tredubb- las.

' Denna lag motsvarar den svenska 1916 års lag.

1 Denna lag motsvarar den svenska lagen (19681557) om vissa in- skränkningari rätten att sluta svenskt handels— bolag m. m.

2 Denna lag motsvarar den svenska lagen (19681555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

Ansökningsärenden som ankommer på handels— och industriministeriet behandlas först i en kommission för utländska investeringar. Kommissionen är ett permanent rådgivande organ under handels- och industriministeriet och är sammansatt av företrädare för vissa ministerier, Finlands Bank samt näringslivs- och arbetstagarorganisationer. Till kommissionens uppgifter hör bl. a. att avge utlåtanden till myndigheterna i ärenden angående direkta utländska investeringar, till vilka också hör ärenden om tillämpning av den finska valutalagstiftningen, och att bedriva informationsverksamhet om investeringar i Finland. I ärenden som rör fastställande eller ändring av ' bolagsordning gör kommissionen en samlad värdering av bl.a. investe- ringens inverkan på sysselsättning, konkurrens och inhemsk produktion samt andra industripolitiska aspekter. Några fasta kriterier finns inte, utan bedömningen sker från fall till fall. Kommissionens utlåtanden i ansöknings- ärenden är inte bindande för ministeriet. I praktiken följs dock kommissio- nens förslag.

Vissa möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering som sker i andra associationsformer än aktiebolag finns också. Enligt lagen' 18.4.1973/ 322 om rätt för utlänningar och vissa sammanslutningar att inträda som bolagsman i handelsbolag och kommanditbolag får ett utländskt eller utlandsägt företag inte ingå avtal om bildande av sådant bolag eller om inträde däri utan tillstånd av handels- och industriministeriet. Ett utländskt företag måste även ha näringstillstånd av länsstyrelsen enligt lagen2 27.9.1919/122 angående rättighet att idka näring. Enligt sistnämnda lag kan vidare ett - utländskt företag driva verksamhet i Finland genom filial om det fått länsstyrelsens tillstånd. Företaget skall även göra en näringsanmälan till behörig magistrat eller länsman varvid det skall anges vem som skall förestå lilialen. En filial kan registreras som filial till det utländska företaget.

5.6. Frankrike

Den utlandsägda sektorn inom fransk tillverkningsindustri är tämligen stor. . Utlandsägda dotterföretag svarade år 1973 för 14,7 procent av den totala industrisysselsättningen och för 21 procent av tillverkningsindustrins totala . omsättning. lnkluderas företag där utländska intressen ägde mer än 20 procent av aktiekapitalet var motsvarande andelar respektive 19 och 27 . procent. Inom den utlandsägda industrisektorn svarade företag med ursprung i Förenta staterna för den största (37 procent) och Schweiz för den , näst största (14 procent) andelen av sysselsättningen. Flera länder — Belgien- Luxemburg, Italien, Västtyskland och Nederländerna svarade för andelar i sysselsättningen som alla låg strax under 10 procent.

Den franska ekonomin präglas av en tämligen stark reglering. Staten uppställer ekonomiska riktlinjer för näringslivet med betoning på att samhälle och företag bör samarbeta för att uppnå nationella mål. Inom ramen för denna politik finns en positiv attityd gentemot utlandsägda företag som kan bidra till den ekonomiska utvecklingen och vilkas verksamhet är förenlig med landets strävan mot ekonomiskt oberoende. Denna attityd omfattar främst utländska direktinvesteringar som sker i stödområden eller som bär med sig nya kunskaper i fråga om teknologi och företagsledning, medför

utveckling av forskningsverksamhet och skapar möjligheter till ökad export och sysselsättning. En allmän strävan är dock att förhindra stark koncentra- tion av utländskt kapital till industriella nyckelsektorer och väsentligt utländskt inflytande över enskilda företag. Ett betydande motstånd reses ofta mot utländska övertaganden av bestående franska företag, som inte innebär positiva bidrag till den franska ekonomin och som är ägnade att inge oro för utländsk dominans och för möjligheterna att bevara sysselsättningen. En i tendens är att söka franska företag som kan träda i stället för den utländske intressenten. Alternativt kan regeringen sträva efter att begränsa den utländska andelen av aktiekapitalet och kräva garantier för att en fransk medintressent får behålla en hög grad av inflytande över företagets ledning.

Frankrike upprätthåller en i princip heltäckande kontroll av utländsk företagsetablering. Formellt vilar denna kontroll i huvudsak på valutalag- stiftningen. Enligt 1966 års franska valutalag (loi no 66-1008) kan finansmi- nistern sålunda i syfte att skydda allmänt intresse (pour assurer la defense des interéts nationaux) meddela föreskrifter om anmälningsplikt, tillståndsplikt eller kontroll i fråga om bl. a. utländska direktinvesteringari Frankrike. Med stöd av valutalagen har finansministern år 1967 meddelat en tillämpnings- förordning till valutalagen (décret no 67-68). Enligt förordningen förstås med direktinvestering dels köp, etablering eller utvidgning av bolag, filial eller av enskild person ägt företag och dels varje annan transaktion eller serie av transaktioner, som möjliggör fören eller flera personer att förvärva eller utöka kontrollen över ett bolag, vilketAbedriver industriell, kommersiell eller finansiell verksamhet eller försäljning av fast egendom, eller att utvidga verksamheten vid ett dylikt av dem redan kontrollerat bolag. Till direktin- vestering är dock inte att hänföra förvärv av aktier som utgör mindre än 20 pr0cent av aktiekapitalet i börsnoterat aktiebolag, såvida inte förvärvet faktiskt resulterar i utländsk kontroll över det franska företaget. Den grundläggande bestämmelsen i förordningen innebär att utländska rättssub- jekt, franska bolag, som står under utländsk kontroll, och i Frankrike verksamma filialer till utländska företag skall till finansministern anmäla tilltänkta direktinvesteringar i Frankrike. En anmälan om direktinvestering skall åtföljas av detaljerad information om det planerade projektet. Anmäl- ningar om investeringar avseende minst 10 milj. francs behandlas i en särskild interministeriell kommitté för utländska investeringar, Comité interministériel des investissements étrangers,där bl. a. industri-, finans- och utrikesministerierna är företrädda. Anmälningar om mindre investeringar handläggs inom Direction du Trésor i finansministeriet, som dock i allmänhet hör övriga berörda ministerier. Finansministern kan inom två månader efter det en anmälan om direktinvestering skett besluta att direktinvesteringen skall uppskjutas. Ett sådant beslut torde vara att likställa med ett beslut varigenom den tilltänkta investeringen vägras. Meddelas inte något besked inom den angivna tvåmånadersfristen, kan investeringen fullföljas. Som en följd av Romfördraget är förordningens bestämmelser om anmälningsplikt numera endast formellt tillämpliga på direktinvesteringar av rättssubjekt som hör hemma i EG-stat.

För finansieringen av utländska direktinvesteringar tillämpas en viss praxis som dock inte är lagfäst. Avser en direktinvestering nyetablering krävs

sålunda vanligen att åtminstone hälften av kapitalet införs från utlandet. Detta krav gäller emellertid endast kostnader för mark, industrianläggningar och liknande fasta kostnader. Kostnader för material och andra rörliga kostnader får finansieras inom landet. Tar en direktinvestering sikte på övertagande av ett bestående företag krävs i allmänhet att hela etableringen Gnansieras från utlandet.

Sedan en investering godkänts, måste varje därmed sammanhängande finansiell åtgärd anmälas inom 20 dagar. Sålunda krävs för lån som ett utländskt företag tar upp med garanti från sitt moderföretag eller annan utländsk koncernenhet tillstånd på samma sätt som för ingående direktin- vesteringar. Alla utlandsägda företag måste vidare årligen insända resultat- och balansräkning till det franska finansdepartementet. Denna information är sekretesskyddad. Detaljerade upplysningar krävs i fråga om licens- och varumärkesavtal mellan ett dotterföretag och dess utländska moderföretag. Sådana avtal betraktas som en utvidgning av den existerande investeringen och måste anmälas till det franska industridepartementet inom en månad efter avtalets ingående. Detsamma gäller transaktioner som innebär upplå- tande av licenser utan avgift och varje åtgärd som rör utbyte av teknisk information eller ömsesidigt samarbete. Det utlandsägda företaget måste vidare till regeringen anmäla varje betalning som gjorts eller mottagits i enlighet med avtalet och det ekonomiska nettovärdet av överförda vederlag i annan form än pengar.

5.7. Förbundsrepubliken Tyskland

Förbundsrepubliken har en tämligen stor utländsk företagssektor. Av det utländska aktiekapitalet i näringslivet hänförde sig år 1975 omkring två tredjedelar till tillverkningsindustrin. De utlandsägda företagen svarade år 1972 för 22 procent av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin och för 25 procent av den totala omsättningen i industrin. De ingående direktinveste- ringarna i landet härrörde år 1974 i huvudsak från Förenta staterna (44 procent), Schweiz (15), Nederländerna (13) och Storbritannien (10). Sveriges andel uppgick till endast 1,7 procent.

Näringspolitiken i Förbundsrepubliken utgår från principen att så få ingrepp som möjligt skall göras i de fria marknadskrafterna. Denna grundsyn präglar även attityden till ingående direktinvesteringar. Utländska investe- ringar i det tyska näringslivet behandlas inte diskriminerande, vare sig det rör sig om etablering av nya företag eller övertagande av inhemska företag. Däremot föreligger anmälningsplikt för utländska direktinvesteringar. Bestämmelserna härom grundas på bemyndigande i Aussenwirtschaftsge- setz. Genom ett tillägg till Aussenwirtschaftsgesetz från år 1976 föreskrivs också en anmälningsplikt rörande det faktiska omfånget av utländska direktinvesteringar i tyska näringslivet. Syftet härmed har varit att skaffa bättre kunskap om dessa investeringars omfattning. Tidigare har denna! överblick inte varit möjlig, då endast kapitalinsatserna anmäldes medan däremot t. ex. de återinvesterade vinsterna inte redovisades.

Teoretiskt sett ger Aussenwirtschaftsgesetz utrymme för vissa ingrepp. Detta gäller framförallt 5—7 åå i denna lag, som ger fullmakt att utfärda

följdföreskrifter. Hittills har följdföreskrifter för direktinvesteringar inte utfärdats. Möjligheten finns dock att genom dylika föreskrifter hindra eller motverka inte önskvärda utländska investeringar på den tyska marknaden. Genom sådana förordningar skulle restriktioner kunna införas av säkerhets- skäl, av utrikespolitiska hänsyn eller för att skydda betalningsbalansen och den tyska valutans köpkraft. Dessa undantagsmöjligheter bör dock uppen- barligen ses mot bakgrund av den grundläggande principen för utrikeshan- * deln att utbyte av varor och tjänster. kapitaltransaktioner, betalningar och andra relationer med utlandet skall vara fria och oinskränkta.

I detta sammanhang bör erinras om den långtgående tyska lagstiftningen om fusionskontroll. Kartellgesetz föreskriver anmälningsplikt i efterhand till Bundeskartellamt av företagsfusioner, om företagen efter samgåendet har en marknadsandel av 20 procent eller mer, om de har mer än 10 000 anställda eller om deras omsättning sammanlagt uppgår till minst 500 miljoner DM. Om vid en fusion av två företag, vardera har en omsättning på 1 miljard DM eller mera, får det anmälda samgåendet äga rum först sedan Bundeskartell- amt har avslutat sin kontroll. Bundeskartellamt kan förbjuda en fusion, om genom en sådan marknadsdominerande ställning uppstår eller förstärks. Dessa regler gäller för såväl inhemska som utländska företag, eftersom lagstiftningen är utformad med hänsyn till konsekvenserna på den inhemska marknaden.

Möjligheten av utomordentligt stora kapitaltillskott från utlandet har under de senaste åren lett till en diskussion om behovet av en mera långtgående lagstiftning till skydd mot sådana kapitaltillskott som ur tysk synpunkt skulle kunna medföra problem. Genom frivilliga konsultationer mellan det tyska näringslivet och de potentiella investeringsländerna har dock hittills en dylik lagstiftning inte ansetts nödvändig.

5.8. Förenta staterna

Vad gäller Förenta staterna är det mest påfallande draget den betydande asymmetrin mellan landets ställning som kapitalexportör och dess ställning som kapitalimportör. År 1974 uppgick dess totala bestånd av direktinveste- ringar utomlands till 1372 miljarder dollar medan beståndet av utländska direktinvesteringar i Förenta staterna endast utgjorde 27,7 miljarder dollar. En förändring av denna asymmetri har emellertid ägt rum under senare tid. På så kort tid som fyra år — från 1971 till 1974 — fördubblades det utländska kapitalet i Förenta staterna. Av dessa investeringar hade 31 procent gjorts i tillverkningsindustrin. Dessa investeringar härrörde huvudsakligen från Storbritannien (22 procent), Kanada (20) och Nederländerna (18).

Grunden för Förenta staternas nuvarande investeringspolitik är att de fria marknadskrafterna skall bestämma flödet av kapital mellan de olika länderna. I enlighet med denna politik uppställs i princip inga hinder för utländsk företagsetablering i Förenta staterna. Den generella antitrustlagstift- ningen har emellertid betydelse för utländska liksom för inhemska investe- ringar. Det finns fyra större, federala antitrustlagar: Sherman Act, Federal Trade Commission Act, Clayton Act och Robinson-Patman Act. Befogen- heterna enligt dessa lagar utövas av justitiedepartementet och Federal Trade

Commission. De i förevarande sammanhang viktigaste bestämmelserna återfinns i sektion 7 av Clayton Act, som innehåller regler mot företagsfu- sioner. Enligt dessa bestämmelser får ett företag inte direkteller indirekt, helt eller delvis förvärva aktier eller andelar i ett annat företag eller detta företags tillgångar, om förvärvet väsentligt kan inskränka konkurrensen mellan de båda företagen eller konkurrensfriheten inom någon del av landet eller leda till uppkomsten av monopol inom någon del av näringslivet. Mot bakgrund av denna lagstiftning har etablering av utlandsägda företag som ökar konkurrensen på den amerikanska marknaden särskilt välkomnats. Vissa förvärv, fusioner och joint ventures innefattande utländska direktinveste- ringar har dock under senare år givit upphov till anti-trustfrågor som huvudsakligen rört tilltänkta associationer med större, inhemska konkurren- ter. Det primära antitrustintresset har härvid varit att de utländska företagen skulle kunna hindras att självständigt eller genom mindre företag vinna tillträde till den amerikanska marknaden.

Oro för den ökande graden av utländska direktinvesteringar i Förenta staterna har under senare år föranlett åtskilliga ledamöter i kongressen att lägga fram förslag till lagstiftning som i olika former reglerar utländsk företagsetablering. Inget av dessa förslag torde ha lett till lagstiftning. År 1974 antogs emellertid en Foreign Investment Study Act, som bl. a. bemyndigade handelsdepartementet att utföra en fullständig undersökning av utländska direktinvesteringar i Förenta staterna. I uppdraget ingick också att departe- mentet efter avslutandet av undersökningen skulle lägga fram därav föranledda rekommendationer. Undersökningen slutfördes år 1976.l Enligt handelsdepartementet gav resultatet av undersökningen inte anledning till någon grundläggande ändring av investeringspolitiken. Departementet ansåg att landets långvariga liberala politik i fråga om ingående investeringar är sund och bör fortsätta. Enligt departementets mening skulle en förändring mot ökade restriktioner inte endast vara opåkallad och inte önskvärd utan också kunna skada Förenta staternas ekonomi och dess förhållande till andra länder. Handelsdepartementet och andra berörda myndigheter motsatte sig därför ytterligare inskränkningar med avseende på utländska investeringar. . Departementet rekommenderade däremot att kongressen antar lagstiftning I som gör det möjligt att regelbundet insamla och statistiskt bearbeta 1 information om utländska direktinvesteringar i Förenta staterna.

5.9. Italien

Beståndet av utländska direktinvesteringar i Italien uppgick år 1976 till ett " värde motsvarande 6,2 miljarder dollar. Mer än hälften av dess investeringar ankom på tillverkningsindustrin. Av de utländska investeringarna härrörde ' 35 procent från Schweiz, 24 procent från Förenta staterna, 7 procent från

'United States Deparl- Belgien—Luxemburg och 6 procent från Storbritannien. ”_

Elg"? Of SPTTICÄCZist Den italienska attityden till utländsk företagsetablering har tillhört de mest ,? reign II'e V _ . .. . ., . .. mem in the United Sw liberala. Särskilt under 1950-talet och början på 1960-talet efterstravades »

tes, Washington D.C., aktivt utländska direktinvesteringar I syfte att främja i första hand industria- ;. Government Printing liseringen av Syditalien. Under senare år har dock de utländska direktinves- Office, 1976- teringarna inte välkomnats i samma utsträckning som tidigare.

Någon tillståndsprövning av direktinvesteringar förekommer inte. De grundläggande reglerna på förevarande område återfinns i lag 43 från år 1956. I syfte att gynna Italiens ekonomiska utveckling gör lagen skillnad på produktiva och icke-produktiva investeringar och föreskriver olika villkor för dessa båda slag av investeringar. Kriterierna för produktiva investeringar tar sikte främst på skapandet av nya sysselsättningstillfällen, överföring av ny teknologi och ökning av exporten. Det prövningsförfarande lagen föreskriver * har till syfte att klassificera de anmälda investeringarna. Produktiva företag åtnjuter en officiell garanti för att alla vinster får tas hem till det utländska moderföretaget. Garantin omfattar också rätt till repatriering av hela kapitalet. För de icke-produktiva företagen gäller att avkastning får överföras till utlandet intill 8 procent av invésteringens värde samt att vid Iösgörandet av kapitalet repatriering får ske av endast så stort belopp som svarar mot den urSprungliga investeringen.

5.10. Japan

Av de industrialiserade marknadsekonomierna har Japan den minsta utlandsägda företagssektorn. Sektorn dominerades av Förenta staterna, vars andel uppgick till 69 procent. Av övriga länder hade Schweiz och Storbrit- annien de största andelarna med respektive 10 och 7 procent. Huvuddelen av de utländska investeringarna har gått till tillverkningsindustrin. År 1972 svarade företag med utländska ägarintressen om minst 20 procent för 1,9 procent av den totala sysselsättningen och 3,8 procent av den totala omsättningen ijapansk tillverkningsindustri.

Japan intog länge en avvisande hållning mot utländska inbrytningar i det japanska näringslivet. Praktiskt har det haft sin förklaring i farhågor för att en alltför stor konkurrens skulle medföra ogynnsamma verkningar på närings- livets struktur och drabba framför allt de mindre företagen. Bevarandet av kulturella och historiska traditioner har säkerligen också spelat en betydande roll. Särskilt torde ha befarats att utlandsägda företag inte skulle kunna anpassa sig till det mönster för samarbete som existerar mellan regeringen och företagen. Genom ett informellt men effektivt system av administrativ vägledning har regeringen kunnat styra näringslivet i syfte att förverkliga ekonomisk tillväxt och andra mål för näringspolitiken och den ekonomiska politiken i Japan. Under starkt tryck från OECD och Japans större handelspartners har den japanska regeringen dock efter hand och i takt med den japanska industrins växande styrka lättat på restriktionerna i fråga om utländska direktinvesteringar.

Utländsk företagsetablering i form av aktieförvärv i nyetablerade eller bestående japanska aktiebolag förutsätter enligt en lag från år 1950 om utländska direktinvesteringar tillstånd av vederbörande departement. Under 1960-talet skedde tillståndsprövningen med sikte på att begränsa utländska direktinvesteringar till 50 procent i nya företag och 25 procent i bestående företag. Etableringskontrollen enligt 1950 års lag har dock som tidigare antytts härefter liberaliserats med hänvisning bl. a. till Japans anslutning till Internationella valutafonden och till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Liberaliseringen har tagit sig uttryck i bestämmelser om s. k. automatiskt

tillstånd i vissa fall. I övriga etableringsfall sker en ingående tillståndspröv- ning. Reglerna är olika utformade beroende på om fråga är om aktieförvärvl samband med nyetablering eller övertagande av aktier i bestående aktiebo- lag.

Tillstånd till nyetablering skall meddelas automatiskt, om mindre än 10 , procent av aktierna i ett bolag kommer i en utländsk intressents ägo eller om mindre än 25 procent kommer i flera utländska intressenters ägo. Undantag * från denna bestämmelse föreskrivs dock, om det nyetablerade företaget skall bedriva verksamhet inom något av följande näringsområden: industri med anknytning till jordbruk, skogsbruk eller fiske, oljeutvinning, läder- och lädervarutillverkning samt detaljhandel med fler än elva försäljningsställen. Automatiskt tillstånd skall vidare meddelas, om förvärvet avser högst 50 procent av aktierna i nyetablerat bolag som avser att driva gruvbrytning eller detaljhandel med högst elva försäljningsställen. Vid nyetablering av bolag med annan verksamhet än som angivits nu skall tillstånd meddelas automatiskt, även om förvärvet avser samtliga aktier i bolaget. Automatisk tillståndsgivning i nyetableringsfall sker inte villkorslöst. Till förutsättning- arna för automatiskt tillstånd hör bl.a. att etableringen inte i väsentlig mån får skadajapanskt näringsliv samt att bolaget inte omedelbart efter etablering får överta rörelse från ett bestående bolag eller fusionera med ett sådant bolag.

I fråga om övertagande av aktier i bestående bolag gäller följande. Automatiskt tillstånd meddelas i fråga om förvärv av samtliga aktier i bolaget, om dess styrelse samtycker till detta. Från denna regel föreskrives undantag för företag som bedriver verksamhet inom de tidigare nämnda branscherna eller inom ytterligare 17 särskilt angivna branscher. Till dessa senare områden hör bl. a. livsmedelstillverkning, tillverkning och parti- handel med kläder, läkemedelstillverkning, framställning av gödselmedel, ferrolegeringsframställning, tillverkning av hydraulisk utrustning, tillverk- ning av förpackningar och förpackningsmaskiner samt tillverkning av elektriska instrument. Automatiskt tillstånd skall — oberoende av bolagets samtycke — också meddelas, om mindre än 10 procent av bolagets aktier kommer i utländsk intressents ägo eller om mindre än 25 procent av aktierna kommeri flera utländska intressenters ägo. 1 det sistnämnda fallet är gränsen dock 15 procent, om företaget bedriver verksamhet inom 19 särskilt angivna näringsområden. Till dessa områden hör olika slag av transportverksamhet. bank- och annan finansverksamhet, försäkringsverksamhet, gruvhantering samt radio- och TV-verksamhet.

Det bör slutligen uppmärksammas att den japanska lagstiftningen hänför . licensavtal till investeringar. Avtal om teknologiskt stöd, som rör överlåtelse eller upplåtelse av patent, varumärke och liknande rättigheter, är sålunda underkastat tillståndsplikt enligt 1950 års lag om utländska investeringar.

5.11. Kanada

Kanada har den största utlandsägda företagssektorn av alla industrialiserade : länder. Det helt dominerande ursprungslandet för de utländska direktinves- teringarna är Förenta staterna, vars andel av det utländska kapitalet år 1974

uppgick till 80 procent. Härefter följde Storbritannien med 10 procent av investeringsbeståndet. Av det utländska kapitalet var drygt 40 procent investerat i tillverkningsindustrin. År 1972 sysselsatte de utlandsägda dotterföretagen 52 procent av alla anställda i tillverkningsindustrin. Av tillverkningsindustrins totala omsättning svarade de utlandsägda dotterföre- tagen år 1973 för 56 procent. I vissa grenar av tillverkningsindustrin var det utländska inslaget påfallande högt. Enligt en uppskattning var år 1972 den utlandskontrollerade andelen 99 procent inom gummiindustrin, 96 procent inom bilindustrin, 74 procent inom elektroindustrin och 88 procent inom kemiindustrin.

Angivna förhållanden gav efter hand upphov till farhågor för att kontrollen över den kanadensiska ekonomien i alltför hög grad gått över till utländska och i synnerhet amerikanska intressenter. Härtill bidrog flera uppmärksam- made fall av extraterritoriell tillämpning av viss amerikansk lagstiftning, särskilt antitrustlagarna och Trading with the Enemy Act. Till följd av den växande oron för det utländska inflytandet började den kanadensiska regeringen i slutet på 1960-talet ompröva sin tidigare öppna politik i fråga om utländsk företagsetablering i Kanada. Redan år 1966 gav regeringen till känna

; riktlinjer för utlandsägda företags verksamhet i Kanada. Dessa riktlinjer

, befanns emellertid ha endast kortsiktiga och begränsade effekter. Frågan om * fastare regler för den utlandskontrollerade företagssektorn aktualiserades

genom offentliga utredningar i slutet av 1960-talet. I början av år 1972 lades fram ett förslag till lagstiftning för reglering av utländska investeringar i Kanada. Förslaget var i huvudsak inriktat på kontroll av utländska överta- ganden av bestående företag. Förslaget kritiserades bl. a. på den grund att

1 regleringen inte omfattade nyetablering. [ År 1972 lades fram ett nytt förslag till lagstiftning om utländska investe- f ringar, som resulterade i den år 1973 antagna Foreign Investment Review

' Act. Lagen sattes i kraft i två etapper. Den första etappen, som började i april ' 1974, tar sikte på tillståndsprövning av utländska övertaganden av kanaden- siska företag. Den andra etappen började i oktober 1975. Den utvidgade tillståndsprövningen till att omfatta nyetablering och utvidgning av verk- samheten vid utlandsägda företag till nya verksamhetsområden (unrelated business). Lagen medger alltså numera en i princip total kontroll av utländsk företagsetablering i Kanada. Lagen medger också kontroll av ett utlandsägt företags verksamhet, såtillvida att sanktioner kan tillgripas om sökanden inte iakttar sådana åtaganden om den framtida verksamheten vid det berörda företaget som lämnats i samband med meddelandet av etableringstill- stånd.

_ 1 lagen uttalas inledningsvis att den tillkommit i medvetande om att den utsträckning i vilken utländska intressenter förvärvat kontroll av kanaden- sisk industri och handel och detta förhållandes inverkan på möjligheten att upprätthålla effektiv kontroll av ekonomin är en nationell angelägenhet. Medel bör därför enligt lagen finnas som säkerställer att andra än kanadensare kan förvärva kontroll över kanadensiska företag eller etablera ny närings- verksamhet i Kanada endast om det är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada. Från regeringshåll har vid upprepade tillfällen framhållits att den tillståndsprövning lagen innefattar inte har till syfte att inskränka de utländska investeringarna i Kanada utan att skapa en förhandlingssituation,

1 Denna undantagsregel gäller dock inte om för- värvaren tidigare inte driver näringsverksamhet i Kanada eller om den i Kanada bedrivna nä- ringsverksamheten är obesläktad med verk- samhet som bedrivs av det företag som avses skola övertas.

där fördelarna för Kanada kan tas till vara.

Vid bedömningen av om ett förvärv av kontroll över ett kanadensiskt företag eller en etablering av ny näringsverksamhet i Kanada är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada skall hänsyn tas till vissa faktorer: a) !

effekten på den kanadensiska ekonomin, särskilt effekten på sysselsätt- l ningen, på förädlingen av naturresurser, på utnyttjandet av kanadensiska i varor och tjänster och på exporten från Kanada; b)graden och innebörden av kanadensiskt deltagande i företaget eller den nya näringsverksamheten; c) effekten på produktivitet, industriell effektivitet, teknologisk utveckling, produktutveckling och produktmängsidighet i Kanada; d) effekten på konkurrensläget inom industrin; e) förenligheten med den nationella och regionala näringspolitiken och ekonomiska politiken i Kanada.

Lagen äger i princip tillämpning på varje förvärv av kontroll över ett kanadensiskt företag som skett efter lagens ikraftträdande. UndantagI görs dock för förvärv av mindre företag. Hit hänförs främst företag, vars tillgångar vid utgången av det senaste beskattningsåret inte översteg $ 250 000 och vars omsättning under senaste beskattningsåret inte översteg $ 3 000 000. I fråga om nyetablering gäller lagen generellt.

Etableringsärendena handläggs av tre organ, Foreign Investment Review Agency (FIRA), chefen för handels- och industridepartementet (departe- mentschefen) och regeringen (governor in council).

I fråga om förfarandet vid tilltänkta eller verkställda investeringar gäller i stora drag följande.

Varje ”non-eligible person" som avser att förvärva eller har förvärvat kontroll över ett kanadensiskt företag eller som avser att etablera eller har etablerat ny näringsverksamhet i Kanada,skall vid straffansvar anmäla detta till FIRA. Om departementschefen har skälig anledning anta att en dylik investering inte anmälts till FIRA, kan departementschefen förelägga denne att fullgöra sin anmälningsplikt.

I fråga om anmälan om förvärv av kontroll av kanadensiskt företag har utfärdats särskilda föreskrifter, Foreign Investment Review Regulations. Även för nyetablering har uppställts särskilda föreskrifter, Foreign Invest- ment Review (New Business) Regulations. Enligt dessa föreskrifter åläggs sökanden att lämna mycket detaljerade uppgifter om sig själv, om det kanadensiska företaget och om sökandens planer för det kanadensiska företaget.

För prövningen finns föreskrivet en tidsgräns. Om regeringen inte givit något besked inom 60 dagar, anses investeringen automatiskt godkänd. Under denna period kan emellertid regeringen begära ytterligare upplys- ningar från sökanden eller ta upp förhandlingar i syfte att öka fördelarna för Kanada. Till följd härav tar handläggningen vanligen längre tid. Ett investeringsförslag får inte vägras utan att intressenten beretts tillfälle att utveckla sin sak.

Efter det att anmälan skett, företar FIRA en undersökning i syfte att utröna om projektet uppfyller kravet på väsentlig fördel för Kanada. Handlingarna i ärendet sänds därvid till andra berörda departement och till den aktuella provinsregeringen. Överläggningar sker också med sökanden. Den genom- snittliga handläggningstiden vid FIRA uppgår till 65 dagar. FIRA sänder därefter ärendet med eget utlåtande till departementschefen, som har att

bedöma om investeringen är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada. Vid denna bedömning skall beaktas bl. a. sådana skriftliga utfäs- telser gentemot regeringen som har samband med investeringen och som sökanden gjort under förutsättning att tillstånd beviljas. Beroende på hur departementschefen bedömer frågan om investeringen är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada, skall departementschefen tillstyrka eller avstyrka tillstånd till investeringen samt underställa regeringen en redogö- relse för de omständigheter och skriftliga åtaganden som ligger till grund för hans rekommendation. Det slutliga ställningstagandet görs av regeringen.

Lagen erbjuder särskilda möjligheter till undersökningar i huvudsakligt syfte att motverka försök att kringgå lagens bestämmelser om anmälnings- plikt för utländska investeringar. Lagen ger också möjlighet att vidta olika sanktioner. Frågan om sanktioner skall tillgripas, avgörs av domstol efter begäran av departementschefen. De sanktionsmedel som kan komma i fråga är bl. a. beslut om återgång av investering (order to render investment nugatory) och föreläggande att efterkomma åtagande (order to comply with undertaking). Den som underlåter eller vägrar att efterkomma domstolens beslut, kan av domstolen dömas till sådant ansvar som föreskrivs för domstolstrots (contempt of court).

Domstol kan under vissa omständigheter meddela sådant beslut som enligt domstolens mening är erforderligt för att en investering skall gå åter. Domstolen kan sålunda upphäva eller suspendera rösträtten för vissa aktier eller andelar i ett bolag, förelägga viss person att avyttra sina aktier i bolaget eller förelägga viss person att avyttra av honom förvärvad egendom som används eller har använts vid idkande av näringsverksamhet. Om någon som är bosatt utanför Kanada vägrar att efterkomma föreläggande om avyttring av viss egendom, kan egendomen ställas under särskild förvaltning. Beslut varom nu är fråga kan meddelas, om ett av departementschefen gjort föreläggande att anmäla investering inte efterkommits, om regeringen vägrat investeringen eller om det sätt på vilket en beviljad investering gjorts väsentligen avviker från vad som uppgivits i anmälan eller eljest i ärendet. Om någon gjort ett åtagande rörande en beviljad investering men underlåter att efterkomma åtagandet, kan domstolen förelägga honom att efterkomma åtagandet. Det sanktionssystem som lagen innehåller har inte hittills kommit till användning.

Av den tidigare redogörelsen framgår att lagen rör sig med tre nyckelbe- grepp, "non-eligible person”, "förvärv av kontroll" och ”kanadensiskt företag" som i detalj regleras i lagen.

Med "non-eligible person "förstås

a) i princip varje utländsk medborgare och i utlandet bosatta kanadensiska medborgare, b) främmande lands regering eller myndigheter och c) varje i Kanada eller annat land registrerat bolag som faktiskt, direkt eller indirekt kontrolleras av rättssubjekt som avses med a)eller b) eller av en grupp rättssubjekt, av vilka något avses med a) eller b). Med direkt kontroll över ett bolag förstås ägande av aktier eller andelar i bolaget. Med indirekt kontroll över ett bolag förstås kontroll genom en trust, ett avtal, ägande av aktier eller andelar i annat bolag eller på annat sätt. Frågan om när ett i Kanada eller annat land registrerat bolag är en "non-eligible person" är sålunda föremål för en i princip fri bedömning. Uppkommer fråga om någon är en "non-eligible person" skall departementet på begäran ge denne skriftligt besked om sin mening i frågan. Om

1 Detaljerade föreskrifter i detta ämne (Terms and conditions for the ven— ture capital exemption) har utfärdats.

departementet får kännedom om alla relevanta omständigheter, är sådant besked i princip bindande så länge dessa förhållanden kvarstår väsentligt oförändrade. Bedöm- ningen underlättas vidare av en rad bevisbörderegler. Ett bolag skall, om motsatsen inte bevisas, anses vara en "non—eligible person", om en enstaka ”non-eligible person” enligt a)eller b) eller ett utländskt företag har en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som uppgår till 5 % eller om flera "non—eligible persons” enligt a) i eller b) eller utländskt företag tillsammans har en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som uppgår till 40 % eller i börsnoterat bolag till 25 %. ' Konsekvensen av dessa regler är att ett bolag, när angivna andelsgränser överstiges, måste bevisa att bolaget inte är utlandskontrollerat medan tillståndsgivaren i andra fall måste bevisa motsatsen. I detta sammanhang kan anmärkas att bevisning om ägarförhållandena i fråga om innehav av mindre än 1 % av samtliga aktier eller andelar i bolaget får ske genom intyg av styrelsens ordförande eller annan tjänsteman i bolaget att ägaren inte är en "non—eligible person”.

Med förvärv av kontroll avses dels förvärv, även genom optionsavtal, av all eller väsentlig del av den egendom som ett bolag eller annan näringsidkare använder i inom Kanada bedriven verksamhet och dels förvärv av röstberättigade aktier eller andelar i bolag. Vad gäller förvärv av aktier eller andelar i bolag uppräknar lagen en rad förhållanden som i och för sig inte innebär att kontroll förvärvas. Hit hör främst förvärv av mindre poster varmed avses så många aktier eller andelar att de motsvarar en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som understiger 20 % eller i börsnoterade bolag 5 %. Detsamma gäller förvärv av aktier i någons yrkesmässiga verksamhet som mäklare, förvärv av aktier i samband med yrkesmässigt tillhanda- hållande av riskkapital som inte är oförenligt med villkor för sådan verksamhet som föreskrivs' av departementschefen och förvärv av aktier som skett i syfte att säkerställa någons intresse i fråga om ett av honom beviljat och ännu inte till betalning förfallet lån. Lagen innehåller vidare en bevisbörderegel av förut angiven typ. Om inte motsatsen bevisas,skall sålunda förvärv av kontroll anses ha skett, om förvärvet avser en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som uppgår till 20 % eller mer eller i börsnoterat bolag 5 % eller mer. Motsvarar förvärvet en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar om 50 % eller mer, skall kontroll anses ha förvärvats. Denna regel ärabsolut i den meningen att någon motbevisningi kontrollfrågan inte kan ske. Fusion skall enligt lagen i princip anses innebära förvärv av kontroll. Undantag gäller dock om fusionsåtgärden syftar till att reorganisera en verksamhet och resulterar i ett företag som kontrolleras av samma personer som kontrollerade envar av de i fusionen ingående företagsenheterna. Lagen innehåller slutligen på denna punkt regler för trusts förvärv av kontroll över företag.

Med kanadensiskt företag förstås såväl en kanadensisk filial som kanadensiskt näringsidkande. Med en kanadensisk filial förstås en filial till ett utländskt företag. Med . kanadensiskt näringsidkande förstås näringsverksamhet som bedrivs av en kanaden- sisk medborgare under personligt ansvar eller av ett i Kanada registrerat bolag — ' inhemskt eller utlandsägt. Praktiskt taget all företagsamhet i Kanada omfattas sålunda av definitionen på begreppet kanadensiskt företag. Lagen ger alltså möjlighet att kontrollera även utländska övertaganden av redan utlandsägda företag.

Möjligheterna att vinna upplysning om den praktiska innebörden av tillståndsprövningen är begränsade. Den kanadensiska regeringen lämnar . ingen särskild motivering vare sig i bifalls- eller avslagsärenden. FIRA har i sina årsrapporter redovisat skälen för detta tillvägagångssätt på följande , sätt.

Den relativa betydelse som tillmäts ett enskilt tillståndskriterium är inte och kan inte vara densamma för alla transaktioner. Den varierar oundvikligen med transaktionens natur samt den av transaktionen berörda näringsgrenen och regionen. En ökning av den ekonomiska aktiviteten kan anses mer gynnsam i ett stödområde än i ett område som redan har full sysselsättning. Kanadensiskt deltagande anses sannolikt viktigare i en sektor som starkt domineras av utlandsägda företag än i en sektor därden utländska kontrollen är mindre. Förbättringar av effektiviteten och konkurrensläget tillmäts större vikt. om de förekommer i näringsgrenar, där sådana förändringar kommer att få långtgående effekter på de ekonomiska resultaten.

Vissa kriterier har vidare liten eller ingen tillämplighet på en viss transaktion beroende på den typ av företag och förhållandena i den näringsgren som transaktionen avser. Ett parti- eller detaljhandelsföretag är t. ex. i allmänhet inte i den positionen att det kan lämna bidrag till den kanadensiska exporten. De olika kriterierna måste tillämpas flexibelt och realistiskt med hänsyn till förhållandena i det enskilda investeringsfallet.

Syftet med prövningsförfarandet är att bestämma snarare den nettofördel än den absoluta fördel som en viss investering kan antas medföra. [ överensstämmelse härmed tillämpas fördelskriterierna med avseende inte endast på den situation som råder vid prövningstillfa'llet utan också med hänsyn till den situation som kan förväntas uppstå om den tilltänkta investeringen inte skulle komma till stånd. Om sålunda i ett tilltänkt övertagandefall det inhemska företaget kan förväntas utvecklas och expandera. även om den tilltänkta transaktionen inte tillåts. kan det inte sägas föreligga fördelar i fråga om ökad ekonomisk aktivitet, sysselsättning osv. med mindre det framgår att sökandens planer kommer att leda till ökningar som är större än de som annars skulle inträffa. På motsvarande sätt kommer en tilltänkt nyetablering inte att medföra alla de fördelar. vilka vid en första anblick kan förknippas med etableringen, om etableringen endast skulle ersätta sådan ekonomisk verksamhet som ändå skulle startas av andra.

Vid granskningen av ett investeringsärende söker FIRA säkerställa att den tilltänkta investeringen beskrivs så fullständigt och detaljerat som möjligt. FIRA kräver inte utfästelser från sökandens sida utan biträder snarare sökanden i bestämmandet av det sätt på vilket investeringens effekter bäst kan beskrivas. Gjorda utfästelser hjälper regeringen att säkrare bedöma effekterna av ett tillstånd. Å andra sidan innefattar summan av gjorda utfästelser i allmänhet inte alla de faktorer som måste bedömas vid prövningen. Det kan finnas delar av en tilltänkt investering som i betydelsefulla hänseenden bidrar till bedömningen av om huvudkriteriet "väsentlig fördel för Kanada" uppfyllts men som inte återspeglas i gjorda utfästelser. En nyetablering som omfattar viktig ny teknologi kan i sig uppenbarligen medföra väsentliga fördelar för Kanada på den teknologiska utvecklingens område. Under sådana förhållanden kan det inte vara nödvändigt att göra någon specifik utfästelse beträffande denna aspekt på etableringen. På motsvarande sätt kan en framställning från ett mindre företag om övertagande av ett annat mindre företag troligen antas öka konkurrensen i den berörda näringsgrenen även i avsaknad av en specifik utfästelse i detta avseende.

En redovisning som begränsas till utfästelser som gjorts i samband med tillståndet till en viss investering kommer sålunda ofta inte att innehålla alla de faktorer som var av betydelse vid bedömningen av om investeringen är till väsentlig fördel för Kanada. I själva verket kan det finnas omständigheter vid vilka de uppenbara konsekvenserna av en viss investering i sig själva och utan varje utfästelse kan vara tillräckliga för att ge stöd för bedömningen att investeringen är till väsentlig fördel för Kanada.

Av det sagda följer att även ett fullständigt offentliggörande av alla utfästelser som givits i förbindelse med en viss investering inte skulle ge en rättvisande bild av investeringens fördelar för Kanada. En sådan offentlighetspraxis skulle för övrigt kunna motverka en effektiv tillämpning av lagstiftningen. då potentiella investerare — med vetskap om att deras planer och utfästelser kommer att ges offentlighet —skulle bli

mindre villiga att göra entydiga och specificerade utfästelser. Erfarenheten har visat att investerarna i allmänhet är mycket känsliga för att deras planer alltför tidigt skall bli bekanta för andra. t. ex. konkurrenteri Kanada och utomlands.anställda. leverantörer och kunder. Enligt lagstiftningen har departementschefen befogenhet att offentliggöra informa- tion som omfattas av de skriftliga utfästelser som gjorts under handläggningen av ett investeringsärende. Departementschefen behöver emellertid inte göra detta. med mindre han finner offentliggörandet vara nödvändigt för en ändamålsenlig tillämpning av lagstiftningen och att det inte leder till förfång för investerarens drivande av verksamheten. Klart är att dessa hänsyn måste väga tungt i varje beslut om offentliggörande. Ofta visar det sig att de utfästelser som kan redovisas utan skada för investerarens intressen inte är de mest användbara för att bedöma investeringens fördelar för Kanada. Offentliggörandet av utvalda utfästelser kan vara missvisande. då de kan komma att betraktas som enda förklaring och motiv till att tillstånd meddelats. Som ett sätt att offentliggöra så mycket som möjligt och samtidigt vidmakthålla sekretesskydd för investeraren publiceras i samband med tillkännagivande av beviljade investeringsansökningar en summarisk förteckning. l förteckningen redovisas de typer av fördelar som har samband med investeringen såsom ökad sysselsättning. större förädling av inhemska råvaror och ökad effektivitet. Om ärendet har särskild betydelse och kan väntas vara av allmänt intresse brukar vissa delar av Utfästelserna offentlig- göras. om det kan ske utan förfång för berörda parter. Det är självfallet investeraren obetaget att offentliggöra så mycket information som han anser lämpligt.

lngen utfästelsestandard har utarbetats eller kommit till användning för någon av de faktorer på grund av vilka fördelen för Kanada skall bedömas. Villkorade eller absoluta utfästelser har gjorts. Utfästelserna varierar från tämligen specificerade utfästelser uttryckta i preciserade siffror till allmänna utfästelser rörande verksamheten och strukturen hos det kanadensiska företaget. De bestämmande faktorerna är de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet under prövning. En kort översikt av de typer av utfästelser som lämnats med avseende på de olika fördelskriterierna får visa räckvidden av dessa möjligheter.

Nya investeringar

De fiesta ärenden avseende såväl företagsförvärv som nyetableringar innefattar kapitalkostnader för förvärv av ny utrustning. utvidgning eller modifiering av existerande tillgångar eller byggande av nya anläggningar. Utfästelser specificerar vanligen karaktären och ändamålet med den planerade investeringen liksom storleken av de investeringar som skall göras. Ibland har utfästelserna gällt hur verksamheten skall bedrivas snarare än investeringens typ och storlek. Utfästelser kan sålunda innefatta återinvestering av vinst i rörelsen och finansierandet av planerade investe- ringar på ett sätt som är förenligt med Kanadas ekonomiska politik.

Sysselsättning

Så gott som alla investeringsärenden innefattar löften om konkreta sysselsättningsför- delar. bland vilka skapandet av nya sysselsättningstillfällen är de mest uppenbara. Utfästelser har i allmänhet specifierat antalet sysselsättningstillfallen som skall tillskapas. ibland med angivande av arten och varaktigheten av anställningarna. Sysselsättningsfördelarna är emellertid inte begränsade till skapande av nya arbetstill— fa'llen. De kan t.ex. röra införandet av en pensioneringsplan för de anställda. en förbättring av andra förmåner för de anställda eller upprättande av ett utbildningspro-

gram.

Export

Ett stort bekymmer i samband med utländska investeringar i Kanada är att moderföretaget ofta inskränker dotterföretagens exportmöjligheter. Utfästelser har därför uppnåtts för att hindra eller begränsa konstlade restriktioner för det kanaden- siska företagets marknadsföring på exportsidan. Ibland har exportutfa'stelserna varit tämligen positiva och ganska specificerade t. ex. genom att investeraren förpliktas att uppnå en viss exportnivå eller att ingå avtal enligt vilket det kanadensiska företaget är den enda tillverkaren på världsmarknaden för en viss produkt. Å andra sidan har det förekommit utfästelser av mer generell karaktär t. ex. i form av ett åtagande från moderföretagets sida att stödja och stimulera det kanadensiska dotterföretagets exportansträngningar.

Användningen av kanadensiska varor och tjänster

Utfästelser i fråga om användningen av kanadensiska varor och tjänster inbegriper ofta ett allmänt åtagande från investerarens sida att tillgodose sitt behov av materiel och tjänster från kanadensiska källor under förutsättningen att dessa källor är konkurrens- kraftiga med avseende på pris. kvalitet, leveranser osv. Ibland har utfästelserna varit avsevärt mer specifika genom att t. ex. investeraren förpliktas att bereda kanadensiska leverantörer av varor och tjänster tillfälle till offerter i fråga om alla order som överstiger ett visst belopp.

Teknologi

[ Utfästelser rörande teknologi gäller oftast åtaganden av investeraren att etablera. ? vidmakthålla eller utvidga forsknings- och utvecklingsresurser i Kanada. ibland med i angivande av den ifrågakommande budgeten och forskningspersonalen. Utfästelser ! görs ofta beträffande utformningen och utvecklingen av en särskild produkt. det ? kanadensiska företagets tillgång till teknologi och de villkor på vilka patent. varu- ' märken. teknologi och know—how skall överföras från moderföretaget till dotterföre- taget.

Kanadensiskt deltagande

| Kanadensiskt deltagande i ett företag kan förekomma med avseende på ägande. företagsledning och styrelsesammansättning. Utfästelser har givits i alla dessa I hänseenden. Utfästelser i fråga om utseende av kanadensiska styrelseledamöter är [ vanligen tämligen specifika beträffande antalet eller andelen av de styrelseledamöter " som skall vara kanadensiska medborgare och den tidrymd under vilken denna sammansättning skall uppnås. Utfästelser rörande möjligheter för kanadensiska medborgare att befordras till företagsledande ställning kan i allmänhet inte anges på samma konkreta sätt. Åtaganden att låta kanadensiska medborgare förvärva en andel av aktiekapitalet är tämligen specifika i vad avser den procentuella andel som skall erbjudas eller säljas till kanadensiska medborgare och den tidsperiod under vilken erbjudandet eller försäljningen skall äga rum.

Av FlRAs årsrapporter framgår att under första treårsperioden har avgjorts 436 ärenden angående övertaganden av kanadensiska företag. I 57 ärenden återtogs ansökan. I övriga ärenden meddelades bifall i 326 fall och avslag i 53 fall. Tillståndsfrekvensen i de fullföljda fallen var sålunda omkring 86 procent. Under en tid av drygt ett år har avgjorts 213 ärenden angående nyetablering i Kanada. 1 29 av dessa ärenden återtogs ansökan. [ övriga

ärenden meddelades bifall i 170 fall och avslag i 14. Tillståndsfrekvensen i de fullföljda nyetableringsfallen var sålunda omkring 92 procent.

Det kan nämnas att FIRA i sina årsrapporter klassificerat 214 av de under de två senaste verksamhetsåren avgjorda övertagandeärendena efter sökan— dens primära skäl för förvärvet. Den procentuella fördelningen av dessa skäl var: horisontell integration och expansion (47). vertikal integration framåt (10),vertikal integration bakåt (9).diversifiering till nya verksamhetsområden (10). tillträde till den kanadensiska marknaden (1 7) och utökning av graden av utländskt ägande (7). Dessa 214 övertagandeärenden har också klassificerats av FIRA efter säljarens primära skäl för överlåtelsen. Den procentuella fördelningen av dessa skäl var: företagets dåliga finansiella ställning (32), moderföretagets önskan att lägga ned rörelsen (18). oförmåga att finansiera eller handha expansion (18). attraktivt erbjudande (9). ägarens önskan att dra sig tillbaka (7). moderföretagets önskan att skaffa kapital (6). ägarens ohälsa (6). omfördelning av tillgångar mellan olika utländska partners (l)och förvärv av teknisk expertis (2).

På motsvarande sätt har FIRA klassificerat 180 nyetableringsärenden under det senaste verksamhetsåret efter sökandens primära skäl för inves- teringen. Den procentuella fördelningen av dessa skäl var: förstagångstill- träde till den kanadensiska marknaden (52). förstagångstillträde till den nordamerikanska marknaden via Kanada (17). ersättandet av distributör eller agent med ett helägt distributionsföretag (10), penetrationen av den kana- densiska marknaden tillräcklig för att motivera produktionsmöjligheter (8). ett utlandsägt företags diversifiering till nya verksamhetsområden i Kanada (7). säkerställande av tillgången på insatsvaror kräver upprättandet av ett företag i Kanada (4) och tillhandahållandet av en serviceorganisation för produkter som exporteras till Kanada (2).

Slutligen kan nämnas att FIRA i sina årsrapporter sökt utvärdera den effekt 1974 års lagstiftning haft på utländska intressenters benägenhet att investera i Kanada. Härvid har FIRA konstaterat att de utländska investeringarna undergått en markant förändring sedan år 1974. Utländska portföljinveste- ringar.som inte omfattas av lagen. har kommit att spela en mycket större roll och inflödet av utländska direktinvesteringar har i konsekvens härmed minskat i relativ betydelse. Under senare år har enligt FIRA utländska direktinvesteringar i Kanada svarat för mindre än tre procent av det totala kapitalbildningsbehovet. Lagstiftningens inverkan på de utländska direktin- vesteringarnas nivå i Kanada kan enligt FIRA inte kvantifieras men det finns inget som tyder på att inverkan är betydande; i förhållande till de inhemska investeringarna betecknas denna inverkan som oväsentlig.

170. Vissa industriländers lagstiftning berörande MNF SOU l978:73 i 1

5.12. Nederländerna

Holland har traditionellt stått öppet för utländsk företagsetablering. De utländska direktinvesteringarna i landet härrör huvudsakligen från Förenta staterna och från andra EG-stater. Någon lagstiftning som begränsar etablering av utlandsägda företag eller utländska övertaganden av holländska företag finns inte. Etablering av nya företag. utvidgning av bestående investeringar och från utlandet finansierade samgåenden med inhemska

intressenter ijoint ventures kräver dock valutatillstånd från den holländska centralbanken. Ansökan om tillstånd skall åtföljas av utförlig information om projektets natur och storlek. Ärendet handläggs av avdelningen för indu- striella projekt inom ekonoministeriet. Avdelningen diskuterar olika aspekter på den avsedda verksamheten med den utländska intressenten och ger också råd vad beträffar lämplig lokalisering och andra därmed samman- hängande problem. Tillstånd ges vanligen utan vidare och några begräns- ningar i fråga om vinsthemtagning och repatriering av kapital upprätthålls inte. Utländska liksom inhemska övertaganden av holländska företag är underkastade de regler för fusioner. som uppställts av ett rådgivande organ. det sociala och ekonomiska rådet. i vilket regeringen. näringslivet och de fackliga organisationerna är företrädda. Syftet med dessa fusionsregler är att garantera att överenskommelse träffas med aktieägare och anställda i det företag som skall övertas innan själva fusionsavtalet ingås.

5.13. Norge

Den utlandsägda företagssektorns andel av norskt näringsliv är något större än motsvarande andel i Sverige. De företag i vilka utländska intressen hade mer än 20 procent av aktiekapitalet sysselsatte år 1974 12 procent av det totala antalet anställda i Norge och svarade för 19 procent av omsättningen i det norska näringslivet. Motsvarande andelar för de utlandsägda dotterföretagen var 8 procent av sysselsättningen och 13 procent av omsättningen. Den dominerande andelen (47 procent)i fråga om nominellt aktiekapital inom den utlandsägda industrisektorn föll år 1974 på Förenta staterna. Härefter följde Frankrike (19). Storbritannien (8). Belgien-Luxemburg (8)och Sverige (5). Det största utländska inslaget i norsk tillverkningsindustri återfinns inom kemisk industri där de utlandsägda dotterföretagen svarade för 39 procent av sysselsättningen i landet. . Traditionellt har den norska politiken gentemot ingående direktinveste- ringar präglats av försiktighet. En omfattande och detaljerad koncessionslag- stiftning infördes redan i 1900-talets början. Fram till mitten av 1950-talet genomfördes årligen tämligen få etableringar med utländskt deltagande inom norskt näringsliv. Ekonomin var strängt reglerad det gällde inte minst de utrikes varu- och kapitalrörelserna -och det fanns bl. a. mot den bakgrunden inte något större intresse hos utländska företag att etablera sig i Norge. Under 1960-talet skedde en uppmjukning av den tidigare restriktiva attityden. Utrikeshandeln liberaliserades och reglerna för de utrikes kapitalrörelserna lättades. Ansträngningar gjordes från officiellt håll att intressera utländska företag för etablering inom landet. I ett regeringsuttalande från denna tid hävdades att regeringen tar sikte på att främja utländska etableringar och direkta investeringar på områden. där Norge inte har möjligheter att bygga upp en självständig produktion. Detta ansågs vara av särskild betydelse när norsk industri samtidigt tillfördes nya produktionsmetoder. ny teknik och nya forskningsresultat. Utländsk medverkan ansågs också vara önskvärd för att säkra avsättningen av produktionen eller tillgången på utländska råvaror och halvfabrikat. Under senare år har de utländska direktinvesteringarna ökat snabbt på grund av intresset för exploatering av oljefyndigheterna i Nordsjön.

Norge upprätthåller alltjämt ett system för kontroll av såväl utländsk företagsetablering som verksamheten vid utlandsägda företag. Etablerings- kontrollen avser visserligen inte rätten att idka näringsverksamhet i Norge utan rätten att förvärva äganderätt och vissa andra rättigheter till fast egendom. ] samband med en revision år 1969 av nedannämnda 1917 års lag behandlades frågan om den principiella utformningen av den rättsliga regleringen av utländsk företagsetablering. Den kommitté. vars betänkande låg till grund för revisionen. anförde att en sådan reglering kunde ske på två olika sätt: antingen genom att man införde en särskild näringslagstiftning för utlänningar och utlandsägda företag eller genom att man byggde på det gällande systemet. där koncessionsplikten är knuten till förvärv av fast egendom Även om det med visst fog kunde hävdas att den önskade regleringen borde tas upp i en särskild näringslag för utlänningar. ansåg kommitten emellertid att det gällande systemet var praktiskt och att litet talade för att bryta med det. Kommittén framhöll — med hänvisning till möjligheten att utöva kontroll i samband med lagfartsprövningen — att det särskilt kunde vara vanskligt att åstadkomma en tillfredsställande kontrol- lordning. om frågan om tillstånd att idka näringsverksamhet bröts ut från frågan om förvärv av egendom. 1 det fortsatta lagstiftningsarbetet godtogs kommitténs uppfattning.

Även om sålunda rätten för utlandsägda företag att driva näringsverk- samhet inte är underkastad koncessionsprövning. torde detta ur kontrollsyn- punkt sakna betydelse då ett företag knappast kan driva verksamhet utan tillgång till fast egendom. Etableringskontrollen omfattar också rätten att förvärva aktier och andelar i bolag som direkt eller indirekt äger fast egendom. Verksamhetskontrollen uppnås genom att det är möjligt att i samband med etableringskontrollen uppställa särskilda villkor.

Den berörda etablerings- och verksamhetskontrollen för utlandsägda företag byggde tidigare i allt väsentligt på vissa bestämmmelser om bl. a. koncessionsplikt vid förvärv av annan fast egendom än vattenfall och gruva och av aktier eller andelar i fastighetsägande bolag i loven (av 14.12.1917 nr 16) om erverv av vannfall. bergverk og annen fast ejendom m. v. (l9l7 års lag). Emellertid har nyligen tillkommit loven (av 31.5.1974 nr 19) om konsesjon og om forkjopsrett for det offentlige ved erverv av fast ejendom (1974 års lag). 1974 års lag innehåller en överordnad koncessionslagstiftning. som omfattar förvärv av i princip all fast egendom och som för sin tillämplighet är oberoende av om förvärvaren är norskt eller utlandsägt rättssubjekt. Formellt har därför 1917 års lag numera betydelse endast i den mån den föreskriver annan eller mer långtgående koncessionsplikt än vad som gäller enligt 1974 års lag. Reellt sett torde emellertid vissa bestämmelser särskilt i fråga om vilka villkor som bör förbindas med industrikoncession för utlandsägda företag — ha betydelse även vid handläggningen av konces- sionsärenden enligt 1974 års lag. Den följande redogörelsen avser till en början 1974 års lag. Härefter redovisas de bestämmelser i 1917 års lag som alltjämt synes ha formell eller reell betydelse vid utländska förvärv.

1974 års lag har till föremål att reglera och kontrollera omsättningen av fast egendom i syfte att uppnå ett effektivt skydd för lantbrukets produktions- arealer och sådana ägar- och brukningsförhållanden som är till mest gagn för samhället. Lagen skall särskilt tillgodose jord- och skogsbruksnäringen.

behovet av mark för tätortsutbyggnad. allmänna naturvårds- och fritidsin- tressen samt en från samhällelig synpunkt förvarlig prisutveckling på fast egendom.

Lagens syfte uppnås främst genom föreskriften att fast egendom i princip inte kan kan förvärvas utan tillstånd av regeringen (koncession). Från denna koncessionsplikt föreskrivs vissa undantag med hänsyn till den förvärvade egendomens karaktär och till förvärvarens ställning. Från synpunkten av kontroll av utländsk etablering torde dessa undantag sakna betydelse annat än såtillvida att förvärvet kommer att regleras av 1917 års lag i stället för 1974 års lag. Det kan emellertid nämnas att 1974 års lag inte omfattar förvärv av bebyggd egendom. om fastighetens areal understiger 5000 kvadratmeter. Koncessionskravet omfattar också vissa dispositioner som jämställs med förvärv av fast egendom. Hit hör upplåtelse och överlåtelse av nyttjanderätt och vissa andra rättigheter till fast egendom samt förvärv av större aktieposter i aktiebolag.1 som har äganderätt eller annan rättighet till fast egendom som förvärvaren inte skulle kunna förvärva utan koncession. Koncession krävs sålunda för förvärv av så många aktier att förvärvaren med de förvärvade aktierna innehar mer än 10 procent av samtliga aktier i bolaget eller får rätt att rösta för mer än 10 procent av bolagets aktiekapital. Vid tillämpningen av denna andelsgräns skall genom särskilda beräkningsregler hänsyn tas även till aktieposter som innehas av fysiska eller juridiska personer med vilka förvärvaren kan ha intressegemenskap. Så t. ex. behövs koncession också när två eller flera rättssubjekt antingen gemensamt eller var för sig förvärvar så många aktier att de tillsammans innehar mer än 10 procent av samtliga aktier. om förvärvet har skett efter inbördes överenskommelse.

I fråga om grunderna för koncessionsprövningen föreskriver 1974 års lag att koncession i allmänhet inte skall meddelas. om det finns anledning anta att förvärvaren först och främst avser att placera kapital i egendomen. om förvärvet kan ses som ett led i förvärv av större markområde eller om det finns anledning anta att förvärvaren åsyftar markspekulation. Särskilda tillståndsprövningskriterier finns i fråga om förvärv avjordbruksfastighet. Då som tidigare påpekats 1974 års lag är överordnad 1917 års lag är det dessa grunder för koncessionsprövningen som numera mestadels är formellt tillämpliga även på utländska förvärv av fast egendom eller aktier i norska bolag. i sammanhanget kan dock böra erinras om motsvarande koncessions- grunder i 1917 års lag. För enligt 1917 års lag koncessionspliktiga förvärvare gäller att de kan få koncession. om inte allmänna hänsyn talar däremot. Denna grund för koncessionsprövningen ger uttryck för en begränsning av möjligheterna att ge koncession. inte av möjligheterna att vägra koncession. Att koncession kan ges är sålunda inte liktydigt med att en koncession också skall eller bör ges. Frågan om koncession skall ges. när allmänna hänsyn inte talar däremot. är enligt 1917 års lag överlämnad till koncessionsmyndighe-

.. .. . .. . . . . .. ' Vad här sägs gäller tens skonsmassrga bedömning | det enskilda fallet.. Då lagen inte narmare även andelar i andra anger vilka omständigheter som härvrd skall tillmätas betydelse. kan bolag med begränsat koncessionsmyndigheten fritt utöva sitt skön. En annan sak är att utrymmet ansvar samt aktier i hol— för detta fria skön kan inskränkas genom utbildning av en fast praxis. dingbOlag Vilket direkt

Koncession enligt 1974 års lag kan ges på sådana villkor som i varje särskilt ?"er indirekt äger mer

.. .. .. . .. .. än 10 procent av grund- fall ar påkallade av allmanna hansyn, Villkoren kan på ansokan omprövas.

__ . . kapitalet i annat av lagen Enligt förarbetena till 1974 års lag skall dessa bestämmelser ge möjlighet att [ berört bolag.

___—___— ___—"www”, -_'v_-.un' .. ”mm—”_m—

' Härutöver gäller att koncessionspliktigt för- värv inte är giltigt utan styrelsens samtycke.

koncessionsärenden angående utländsk industrietablering uppställa sådana villkor som finns upptagna i 1917 års lag. Lagen upptar en rad regler som gäller förköpsrätt för staten och kommun till koncessionspliktiga förvärv av fast egendom. Denna förköpsrätt avser däremot inte förvärv av aktier och andelar i bolag.

Ansökan om koncession skall ges in inom fyra veckor från det förvärvs- avtalet ingåtts eller förvärvaren tillträtt egendomen. Görs inte ansökan inom den föreskrivna tiden. skall förvärvaren föreläggas eventuellt vid vite att inom viss tid söka koncession. Söks inte koncession inom den sålunda förelagda tiden eller avslås ansökan om koncession. sätts en ny frist ut inom vilken förvärvaren skall antingen ombesörja att avtalet går åter eller att egendomen överläts till någon som kan få koncession eller som inte behöver koncession. Försitts denna frist. kan egendomen försäljas på tvångsauktion. Möjligheten att tillgripa tvångsauktion gäller även förvärv av aktie eller andel i bolag med begränsat ansvar. Underlåter innehavare av aktie- eller andelsbrev som försålts vid tvångsauktion att utge det. kan köparen på aktieägarens eller innehavarens bekostnad kräva att aktie- eller andelsbrevet dödas. Bolaget är därefter skyldigt att utställa nytt aktie- eller andelsbrev som skall innehålla uttrycklig upplysning om att det träder i stället för det som dödats.

Förvärv av fast egendom som kräver koncession enligt 1974 års lag. kan inte lagfaras. om inte koncession meddelats.

Efterlevnaden av uppställda koncessionsvillkor kontrolleras av lantbruks- styrelsen och lantbruksnämnden. Åsidosättande av koncessionsvillkor skall genast anmälas till departementet. Detsamma gäller om tillsynsmyndighet får kännedom om förvärv för vilket inte meddelats koncession. Regeringen kan föreskriva att andra myndigheter skall fullgöra tillsynsuppgifterna i stället för eller vid sidan av lantbruksnämnden eller lantbruksstyrelsen. Denna möjlighet torde kunna utnyttjas vid industrikoncessioner.

Lagen innehåller olika sanktionsmedel vid åsidosättande av koncessions- villkor. Åsidosättande av villkor kan sålunda sanktioneras genom vite. Koncession kan också återkallas.om den meddelats på grund av oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller om förvärvaren åsidosätter koncessionsvillkor av väsentlig betydelse. Om koncession återkallas. skall fastställas en tidsfrist för förvärvaren. inom vilken denne skall sörja för att egendomen överlåts på någon som lagligen kan förvärva egendomen. Försitts fristen. tillämpas de i det föregående beskrivna reglerna om tvångsauktion.

Med hänsyn till det vidsträckta tillämpningsområdet för 1974 års lag har endast ett fåtal bestämmelseri 1917 års lag formell betydelse. Hit hör främst regeln att koncession krävs1 för förvärv av aktier i aktiebolag. om den mot aktien svarande delen av grundkapitalet inte längre blir att anse som norsk. Grundkapitalet är inte att anse som norskt om det ägs av utländsk medborgare,aktiebolag eller annat bolag.som inte har säte i Norge. helt norsk styrelse och minst 80 procent norskt grundkapital. eller korporation eller stiftelse. som inte har helt norsk styrelse och säte i Norge. Enligt nämnda huvudregel om norskt grundkapital är sålunda förvärv av även enstaka aktie koncessionspliktigt. Från denna huvudregel gäller emellertid undantag för det fall att minst 80 procent av grundkapitalet förblir norskt. l bolag med differentierad rösträtt skall vid denna beräkning norskt rättssubjekt anses ha

så stor del av bolagets grundkapital som svarar mot dess andel av röstetalet för samtliga aktier och andelar. om andelen i röstetalet är större än andelen i aktiekapitalet. Undantag görs också för det fallet att den utländska delen av grundkapitalet inte överstiger vad som kan ha tillåtits i för bolaget meddelad koncession. I själva verket torde emellertid dessa undantag numera ha betydelse för förvärv om högst 10 procent av aktierna i ett bolag. då förvärv av större aktieposter faller in under den allmänna koncessionsplikten enligt 1974 års lag.

Vid meddelande av koncession till aktieförvärv kan regeringen fastställa sådana villkor som påkallas av allmänna hänsyn.

I övrigt torde bl.a. följande bestämmelser i 1917 års lag gälla utländska aktieförvärv.

Avtal om koncessionspliktigt aktieförvärv är i och för sig inte ogiltigt på den grund att koncession inte söks. Ingendera avtalsparten kan emellertid begära fullgörelse av avtalet. Sådant avtal skall senast inom tre månader efter dess ingående vid straffansvar anmälas till industridepartementet av såväl säljaren som köparen. Anmälan skall ges in också i det fall tvekan föreligger om förvärvet är koncessionspliktigt. Senast inom tre månader efter det att förvärvaren tillträtt egendomen. skall förvärvaren vid straffansvar ansöka om koncession hos industridepartementet. Koncessionsplikten sanktioneras också genom bestämmelser om vidareförsäljning och tvångsauktion av i princip samma innehåll som enligt 1974 års lag.

I 1917 års lag finns vissa grundregler om bl. a. de närmare koncessions- villkor som kan uppställas. Oavsett om fråga är om koncession enligt 1974 års lag eller enligt 1917 års lag. torde dessa regler formellt eller reellt vara aktuella. Lagen innehåller en allmän befogenhet för koncessionsmyndigheten att uppställa villkor. som i det enskilda fallet kan anses påkallat från allmän synpunkt eller till skydd för enskilt intresse som kan lida skada. Konces- sionsmyndigheten har med andra ord fria händer vid avfattningen av villkoren. Härvid utgår man emellertid från en villkorsstandard för utländska industrietableringar. Beträffande koncessionsvillkorens innehåll sägs bl. a. följande i 1917 års lag.

Koncession skall ges till bestämt rättssubjekt: en fysisk person.ett bolag, en korporation eller en stiftelse. I allmänhet bör krävas att den juridiska personen har säte i Norge och att ordföranden och styrelsens majoritet är norska medborgare. Bolag skall förpliktas att föra en förteckning över samtliga delägare med angivande av deras nationalitet.

l koncessionen kan bestämmas att egendomen inte utan samtycke av departementet skall användas till annat ändamål eller annan verksamhet än vad i koncessionen fastslagits.

Koncession kan ges på begränsad tid eller utan tidsbegränsning. Koncessionären kan åläggas att underkasta sig den kontroll av efterlev- naden av uppställda villkor som departementet finner erforderlig samt att ersätta kostnaderna för kontrollen.

En rad bestämmelser tar sikte på det fallet att egendomen skall användas för industriellt ändamål.

Villkor kan appställas om kapitalsammansättningen. däribland att egen- kapitalet skall utgöra en närmare bestämd minimiandel av det samlade kapitalbehovet för de anläggningar och byggnader koncessionen kommer att

uppföra.

Det kan bestämmas i koncessionen att export av produkterna inte utan samtycke från vederbörande departement får äga rum till priser som ligger under de vanliga priserna på världsmarknaden. Vidare kan bestämmas att import till produktionen inte utan departementets samtycke får ske till priser l som ligger över de vanliga priserna på världsmarknaden. Det kan också * bestämmas att avtal om vederlag för ekonomisk. teknisk och merkantil hjälp ' skall underställas departementet för godkännande.

I koncessionen kan vidare bestämmas att produkterna skall förädlas i Norge i den utsträckning departementet fastställer. Vid framställning av produkter som är av väsentlig betydelse för annan norsk näringsverksamhet eller för inhemsk förbrukning. kan krävas att inhemska näringsidkare och förbrukare skall ha möjlighet att få köpa en viss delav produktionen till ett av departementet vid varje tidpunkt fastställt pris. som beräknas att täcka produktionskostnaderna med tillägg för rimlig vinst.

Ansökningar om koncession till förvärv av fast egendom enligt 1917 och 1974 års lagar prövas i princip av industridepartementet. när sökanden är ett utländskt eller utlandsägt rättssubjekt som vill driva näringsverksamhet på egendomen. Koncession till aktieförvärv meddelas av industridepartemen- tet. om koncessionsplikten grundar sig på 1917 års lag eller förvärvet avser aktier i ett bolag som driver näringsverksamhet med anknytning till den fasta egendom som gör förvärvet koncessionspliktigt. I andra fall meddelas koncession av lantbruksdepartementet.

Ett koncessionssökande bolag skall lämna uppgifter om bolagsform. kapitalets storlek och fördelning på inhemska och utländska intressenter. styrelsens sammansättning och styrelseledamöternas nationalitet samt bola- gets verksamhet. Till ansökan skall fogas bolagsordning eller bolagsavtal samt årsredovisning. Ansökan om koncession till aktieförvärv skall innehålla upplysningar avseende både det förvärvande bolaget och det bolag vars aktier skall förvärvas. Vid aktieförvärv åligger det för övrigt även detta senare bolag att söka koncession. Det förvärvande bolaget måste vidare redogöra för motiven för företagsförvärvet och för sina planer beträffande verksamhetens framtida art och omfattning. Aktieförvärvarens och bolagets ansökningar behandlas samtidigt och koncession beviljas dem gemensamt.

5.14. Storbritannien

Den utlandsägda företagssektorn i Storbritannien har en måttlig omfattning. | Den helt övervägande delen 71 procent år 1974 — av de utländska investeringarna har gjorts i tillverkningsindustrin. Inom tillverkningsindu- strin svarade de utlandsägda dotterföretagen år 1971 för 10 procent av sysselsättningen och 14 procent av bruttoproduktionen i landet. De utländska industriföretagen domineras helt av Förenta staterna (56 procent). De näst största investeringsländerna Schweiz och Kanada hade sålunda endast respektive 8 och 6 procent av investeringarna.

Storbritannien har | allmänhet välkomnat utländska direktinvesteringar ' som varit tillfredsställande finansierade. Landet har ansetts vinna på införandet av kunskaper om företagsledning och teknologi. etablering av nya

företag och skapandet av sysselsättningstillfällen särskilt i stödområden. Den rådande meningen har varit att utländskt kapitalinfiöde gynnar betalnings- balansen. Utlandsägda företag har ansetts benägna att exportera en stor andel av sin produktion och att plöja tillbaka en väsentlig del av vinsterna. Betydelse har också tillmätts att ingående direktinvesteringar ofta leder till inhemsk produktion av varor som annars måst importeras. På senare tid har dock den traditionella synen på utländska direktinvesteringar i viss mån förändrats. Den tidigare granskningen av direktinvesteringarna grundade sig så gott som uteslutande på penning- och valutapolitiska hänsyn. Den nuvarande regeringen är inställd på en mera ingående och allsidig prövning av utländsk företagsetablering. Särskilt torde detta gälla utländska överta- ganden av brittiska företag.

Den viktigaste grunden för investeringskontrollen utgöres av valutalag- stiftningen (Exchange Control Act 1947). Enligt denna lag kräver alla direktinvesteringar tillstånd från Bank of England. Inom ramen för denna lagstiftning har berörda departement möjligheter att granska den tilltänkta investeringen.

Till den förändrade bilden hör införandet av Industry Act 1975 som ger uttryck för den brittiska industripolitiken även med avseende på utländska förvärv av brittiska industriföretag. Genom denna lag inrättades ett organ. National Enterprise Board. som skall bistå vid utvecklingen av den brittiska ekonomien. främja industriell effektivitet och nationell konkurrensförmåga samt skapa och skydda sysselsättningen inom produktionen. NEB kan främja och stödja särskilda industrier och överföra tillverkningsföretag i allmän ägo. Finansiellt stöd kan ges åt företag som upprättat godkända planeringsöver- enskommelser. Sådan överenskommelse kan träffas även med utlandsägda företag och ta sikte på företagets tilltänkta investeringar. lokalisering av nya arbetstillfällen och planer för export eller för forskning och utveckling. Med stöd av industry Act kan chefen för industridepartementet också ingripa i samband med ett utländskt förvärv av kontroll av ett brittiskt industriföretag. som har särskild betydelse för landet. Ingripande kan ske. om ett utländskt förvärv av kontroll av ett viktigt industriföretag sannolikt är omedelbart förestående och förvärvet skulle vara oförenligt med Storbritan- niens intressen (contrary to the interests ofthe United Kingdom or contrary to the interests ofany substantial part ofthe United Kingdom). Har ett sådant förvärv redan skett. kan ingripande också ske inom tre månader från det förvärvet kommit till departementschefens kännedom. De ingripanden som är möjliga är beslut om förbud av förvärvet (prohibition order) och beslut om tvångsinlösen till staten av tillgångar. aktier eller andelar som berörs eller skulle komma att beröras av förvärvet (vesting order). Beslut om tvångsinlösen förutsätter godkännande av finansdepanementet och får tillgripas endast när det allmänna intresset inte kan tillfredsställande ' skyddas på annat sätt. Beslut om tvångsinlösen får inte fattas. innan beslut om ersättning (compensation order) framlagts. Om departementschefen finner det nödvändigt för tillvaratagande av det allmänna intresset. kan samtliga aktier eller andelar i ett bolag som berörs av ett övertagande inlösas.l annat fall kan inlösen ske endast av de aktier eller andelar som berörs av förvärvet. När en partiell (30 procent eller mer) inlösen har gjorts av aktier eller andelar. skall ägarna till övriga aktier eller andelar beredas tillfälle att

avhända sig sina aktier eller andelar på samma villkor. Beslut om förbud. inlösen eller ersättning blir gällande endast efter parlamentets godkännande. Inlösentvister kan hänskjutas till särskilt skiljeförfarande.

industry Act innehåller en rad regler som närmare anger vad som menas med ett utländskt förvärv av kontroll över företaget. Förvärv av kontroll föreligger. om den person som helt eller delvis driver företaget upphör att ha hemvist i landet. om en person utan hemvist i landet förvärvar hela eller del av företaget. om ett bolag. som visserligen har säte i landet men kontrolleras av en person utan hemvist i landet. ; förvärvar hela eller del av företaget. om en person utan hemvist i landet genom förvärvet får en andel av röstetalet för ett bolags samtliga aktier eller andelar som uppgår till 30. 40 eller 50 procent eller får en sådan andel i något annat bolag som har kontroll över det förstnämnda bolaget eller om en person. som innehar en andel av röstetalet för ett bolags samtliga aktier eller andelar som uppgår till 30. 40 eller 50 procent eller som innehar en sådan andel i något annat bolag som har kontroll över det förstnämnda bolaget, upphör att ha hemvist i landet. Till dessa bestämmelser anknyter ' vissa stödregler. Ett bolag eller en person som har en andel av röstetalet om 30 procent eller mer i ett bolag anses sålunda ha kontroll över bolaget. Kontroll över ett bolag som har kontroll över ett annat bolag anses innebära kontroll över det senare bolaget. Två eller flera personer som handlar i samförstånd kan betraktas som en enda person.

Det är känt att den brittiska regeringen i samband med vissa utländska övertaganden av bestående företag begärt utfästelser från den utländska intressenten i fråga om den framtida verksamheten vid företaget. Detta har . skett på informell väg och regeringen har inte haft något medel att försäkra sig om att utfästelserna uppfylles. I detta sammanhang kan också nämnas att utländska liksom inhemska övertaganden av brittiska företag under vissa omständigheter kan komma under bedömning enligt de bestämmelser om förvärvskontroll som finns i Fair Trading Act 1973. Denna lag blir sålunda tillämplig om värdet av de genom en fusion övertagna tillgångarna överstiger 5 milj. pund eller om de samgående företagen kontrollerar en fjärdedel av marknaden i Storbritannien för de typer av varor de producerar.

6 MNF och de mellanstatliga organisationerna

6.1. Inledning

Av föregående kapitel framgår att företagandets internationalisering inverkat på enskilda staters politik och lagstiftning med direkt eller indirekt betydelse för multinationella företag och utländska direktinvesteringar. De problem som förknippats med företagandets internationalisering har emellertid också medfört strävanden att på det internationella planet åstadkomma en ordning för relationerna mellan stater och multinationella företag. Avsaknaden av internationellt vedertagna normer för utländska investeringar blev efterhand alltmer uppenbar. Kravet på internationella normer och införandet av någon form av ansvarighet för multinationella företag har kommit inte endast från utvecklingsländer och andra värdländer för utländska investeringar utan också från hemländer. Naturligt nog har de olika förslagen varierat till form och innehåll. Vissa förslag har till syfte att underlätta och skydda de mt'iltinationella företagens verksamhet medan andra förslag främst går ut på att dessa företags verksamhet skall regleras och kontrolleras.

Under senare år har såväl den internationella fackföreningsrörelsen som det internationella näringslivet tagit aktiv del i utarbetandet av riktlinjer och förslag avsedda att övervägas inom sådana internationella organisationer för vilka det kan vara angeläget att ange en ram för de multinationella företagens verksamhet och för behandlingen av dessa företag.

Internationella näringslivsorganisationer och enskilda multinationella företag har oroade Över de senaste årens utveckling utarbetat normsystem som betonar de multinationella företagens skyldighet att beakta värdlän- dernas utvecklingsmål men också de utomlands verksamma företagens rättigheter. Internationella handelskammaren (ICC) lade sålunda år 1972 fram riktlinjer för internationella investeringar.l

Den internationella fackföreningsrörelsen har varit mycket verksam på området. Sedan 1960-talet har internationella arbetstagarorganisationer krävt social kontroll av de multinationella företagens verksamhet och främst förordat en bindande uppförandekod för multinationella företag.

Olika regeringar har givit tillkänna sin mening på både regional och internationell nivå. Så tidigt som år 1973 vände sig de alliansfria staterna till de multinationella företagen. därvid de framhöll nationernas suveräna rätt att tillämpa inhemsk lagstiftning. tog avstånd från multinationella företags inblandning i politiska angelägenheter och förordade ett gemensamt hand- lande mot dessa företag.

1ICC. Guidelines for international investment. Paris. 1972.

1 Här används genomgå- ende den inom FN-verk- samheten numera veder- tagna termen transnatio- nella företag i stället för multinationella företag.

2 Resolution 2626 (XXV) on the international de- velopment strategy for the second United Na- tions development de- cade.

OECD-staterna har för sin del funnit anledning att vidta gemensamma åtgärder beträffande multinationella företag och internationella investe- ringar. Ett uttryck för denna uppfattning är antagandet år 1976 av deklara- tionen om multinationella företag och internationella investeringar. till vilken deklaration fogats riktlinjer för multinationella företag.

FN:s generalförsamling har antagit en rad resolutioner som under tidigare år gällde utländska investeringar i allmänhet men som under 1970-talet kommit att inriktas direkt på de transnationella företagen. Liknande åtgärder har vidtagits genom skilda resolutioner av UNCTAD. UNCTAD har sålunda initierat arbete rörande konkurrensbegränsande metoder och rörande utformningen av internationell kod angående teknologiöverföring. ILO har behandlat frågor om multinationella företag sedan början på 1970-talet. Ett resultat av övervägandena inom denna organisation är den år 1977 antagna trepartiska principdeklarationen om multinationella företag och socialpolitik. År 1972 började ECOSOC studera de transnationella företagens inverkan på utvecklingen i världen och på de internationella relationerna. Dessa studier ledde år 1975 till inrättandet av en permanent mellanstatlig organisation Förenta nationernas kommission för transnationella företag — som anför— troddes uppgiften att handlägga frågor rörande transnationella företag.

Flera organisationer för mellanstatligt samarbete i Västeuropa har också tagit upp frågan om multinationella företags verksamhet. Europarådet antog år 1976 en resolution om multinationella företag. Inom EG bedrivs sedan fiera år arbete rörande skilda aspekter på multinationella företag och internationella investeringar. Slutligen kan anmärkas att Nordiska rådet sedan år 1974 bedriver studier i syfte att skaffa fram underlag för övervä- ganden av möjligheten till och ändamålsenligheten av nordiska åtgärder för att bättre kunna lösa problem som sammanhänger med multinationella företags verksamhet.

I följande avsnitt ges en mer utförlig redovisning av det arbete som skett och pågår inom de nämnda mellanstatliga organisationerna.

6.2. FN

De transnationella företagensl växande betydelse för världsekonomin har ägnats stor uppmärksamhet inom FN och olika till FN knutna organ. I förgrunden har stått utvecklingsländernas intressen. Skilda aspekter på transnationella företag har kommit i dagen vid FN:s behandling av allmänna problem rörande handel. investeringar och utveckling.

En gammal fråga i FN-sammanhang gäller staters rätt att kontrollera. exploatera och nationalisera de egna naturtillgångarna. Av betydelse härvidlag är den resolution om permanent suveränitet över naturtillgångar. som antogs av FN:s sjuttonde generalförsamling. Frågor om transnationella företags verksamhet har senare också kommit att beröras i samband med generalförsamlingens resolution om det andra utvecklingsdecenniet.2

Strävandena att få till stånd internationella regler för transnationella företag har fått ny styrka inom ramen för de krav på en ny ekonomisk världsordning .. som förts fram främst från utvecklingsländernas sida. I detta hänseende är _ främst att beakta den av generalförsamlingen år 1974 antagna deklarationen l

och handlingsprogrammet rörande upprättande av en ny ekonomisk världs- ordning.l

Iden nämnda deklarationen är det särskilt principerna om suveränitet över naturtillgångar. kontroll av transnationella företag och främjande av tekno- logiöverföring. som anknyter till transnationella företags verksamhet. Varje stat förklaras sålunda ha full suveränitet över de egna naturtillgångarna och all ekonomisk aktivitet inom landet. För att säkerställa dessa tillgångar har varje stat enligt deklarationen rätt att utöva effektiv kontroll över dem och deras utvinning med lämpliga medel. innefattande rätt till nationalisering och överförande av ägande till det egna landets medborgare. På grundval av sin fulla suveränitet har värdländerna för transnationella företag också rätt att reglera och kontrollera transnationella företags verksamhet genom att vidta åtgärder i den nationella ekonomins intresse. Deklarationens princip om teknologiöverföring går ut på att utvecklingsländerna skall ges tillgång till den moderna vetenskapens och teknologins resultat och att teknologiöverföring och skapandet av inhemsk teknologi till utvecklingsländernas fördel skall främjas i former och med metoder som är lämpliga för deras ekonomi. I handlingsprogrammet för en ny ekonomisk världsordning understryks vikten av att generalförsamlingen antar en stadga2 för staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter såsom ett effektivt instrument för upprättandet av en ny ekonomisk världsordning. Vad gäller reglering och kontroll av transnationella företags verksamhet förordas att strävandena inriktas på antagandet av en internationell uppförandekod för transnationella företag som skall ha till syfte att förebygga inblandning i värdländernas inre angelägenheter. att reglera företagens verksamhet i värdländerna. att undan- röja konkurrensbegränsande metoder. att uppnå anpassning till nationella planer och mål för utveckling. att främja överföring av kunskaper om teknologi och företagsledning till utvecklingsländer på rättvisa och förmån- liga villkor. att reglera repatriering av vinster från företagens verksamhet samt att främja återinvestering av företagens vinster i utvecklingsländerna. Vad härefter särskilt angår teknologiöverföring förordas utarbetandet av en internationell uppförandekod för teknologiöverföring som svarade mot rådande behov och förhållanden i utvecklingsländerna.

I resolutionen 3362 från år 1974 uttalade generalförsamlingen att alla stater bör samarbeta i utformningen av en internationell teknologiöverföringskod som särskilt svarar mot utvecklingsländernas behov. Arbetet på en sådan kod borde enligt resolutionen bedrivas inom UNCTAD och avslutas i sådan tid att beslut kunde finnas vid den fjärde konferensen (UNCTAD IV) med syfte att koden skulle kunna antas före utgången av år 1977. I samma resolution uttalade generalförsamlingen vidare att konkurrensbegränsande metoder. som ogynnsamt påverkar internationell handel. särskilt utvecklingsländer- nas. bör undanröjas och att åtgärder på nationell och internationell nivå bör vidtas för att få till stånd rättvisa riktlinjer och regler på detta område.

Förekomsten av mutor och bestickning i samband med internationella affärstransaktioner har tilldragit sig uppmärksamhet och föranlett åtgärder från generalförsamlingens sida. Generalförsamlingen antog år 1975 en resolution3 som fördömde bestickning och annan korruption i detta samman- hang. I resolutionen anmodades ECOSOC att låta kommissionen för transnationella företag ta upp denna fråga på sitt arbetsprogram och att

lResolution 3201 (S-VI) Declaration on the esta- blishment ofa new inter- national economic order och resolution 3202 (S- VI) Programme of action on the establishment of a new international econ- omic order.

2En sådan stadga antogs genom generalförsam- lingens resolution 3281 år 1974. En närmare redogörelse för denna stadga finns i kapitel 9 Sveriges internationella åtaganden.

3 Resolution 3514 (XXX). "Measures against cor- rupt practices of trans- national and other corpo- rations. their intermed- iaries and others invol- ved"

IHärutöver kan nämnas arbete inom FAO. UN- CITRAL. UNESCO. UNITAR och FN:s olika regionala ekonomiska kommissioner

? Multinational corpora- tions in world develop- ment (United Nations publication. Sales No. E. 73.II.A.11). Denna rapport har år 1978 följts upp genom rapporten Transnational corpora- tions in world develop- ment: a reexamination (United Nations publi- cation. Sales No. E. 78. 11 A.5).

3Summary of the he- arings before the group of eminent persons to study the impact of mul- tinational corporations on development and on international relations. Departement of Econ- omic and Social Affairs (United Nations publi- cation. Sales No. E. 74.II.A.9).

4The impact of multina- tional corporations on development and on international relations (United Nations publi- cation. Sales No. E.74.II.A.IO).

rekommendera metoder genom vilka sådana korrupta metoder effektivt kan förebyggas.

Inom en rad av FN:s fackorgan pågår arbete på vissa särskilda frågor med anknytning till transnationella företags verksamhet. I det följande skall i korthet redovisas det arbete som är av störst intresse'. nämligen behand- lingen av arbetsmarknadsfrågor i ILO. frågor om teknologiöverföring och konkurrensbegränsande metoder i UNCTAD samt frågor om utvecklings- ländernas industrialisering i UNIDO. Först och främst skall emellertid redogöras för det arbete som bedrivs inom ECOSOC med syfte att få ett totalt och samlande grepp över frågan om transnationella företags verksamhet.

6.3. ECOSOC

6.3.1. Allmänt

Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) är ett av FN:s huvudorgan. ECOSOC har till uppgift att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av mellanfolkliga problem av ekonomisk. social. kulturell och humanitär art.

Vissa händelser under Allenderegimens tid i Chile föranledde ECOSOC att ta upp frågan om transnationella företags agerande i värdländer. ECOSOC uppdrog sålunda år 1972 åt en s. k. "group of eminent persons" att studera dessa företags betydelse för den ekonomiska utvecklingen. särskilt i utveck- lingsländer. och för de internationella relationerna.

Till grund för gruppens arbete lades en av FN-sekretariatet utarbetad rapport.2 Rapporten gav en bred översikt av frågan om transnationella företag och deras verkningar. Räckvidden och de viktigaste dragen av dessa företags verksamhet inom världsekonomin beskrevs empiriskt och karaktären av deras aktiviteter. organisation och politik analyserades. På denna grundval diskuterades i rapporten de problem som de transnationella företagen ger upphov till. Rapporten behandlade de konflikter som kan uppkomma på grund av skillnader i mål och räckvidd mellan transnationella företag och regeringar. Dessa konflikter framträder enligt rapporten tydligast i värdlän- derna och rör frågor om statens suveränitet. nationella mål och planer. mål och medel för utveckling. teknologi. sysselsättning och arbetsmarknad. betalningsbalans samt sociala och kulturella aspekter. Rapportens avslutande del innehåller en översikt från nationella. regionala och andra intressegrup- pers perspektiv av förändringar i attityden till transnationella företag. Vidare lades i rapporten fram ett internationellt handlingsprogram med förslag rörande bl. a. ett internationellt forum. ett informationscenter. teknisk samverkan. harmonisering av olika staters politik med avseende på transna- tionella företag och ett internationellt maskineri för biläggande av tvister. Till eminentgruppens förberedelsearbeten hörde också en hearing med mer än 50 företrädare för regeringar. arbetstagarorganisationer. näringsliv. univer- sitet och andra grupper. De skriftliga och muntliga uttalandena under denna hearing finns publicerade i ett särskilt dokument.3

Eminentgruppens överväganden och förslag presenterades i en är 1974 avgiven rapport.4 Rapporten tog upp frågor rörande transnationella företags verksamhet ur ett globalt perspektiv. Rapporten redovisade gruppens

synpunkter på de transnationella företagens ekonomiska och politiska verkningar och tog upp rekommendationer till möjliga åtgärder från hem- och värdländernas regeringar. Rekommendationer gavs bl. a. rörande ägan- derätt och kontroll. betalningsströmmar och betalningsbalans. teknologi. sysselsättning och arbetsmarknad. konsumentskydd. konkurrens och mark- nadsstruktur. internprissättning. beskattning samt offentlig information. Avslutningsvis gav gruppen uttryck för sin enhälliga upfattning om behovet av internationella åtgärder och rekommenderade särskilt inrättandet av en kommission rörande transnationella företag såsom ett underorgan till ECOSOC och av ett informations- och forskningscenter såsom en delav FN- sekretariatet. Som ett långsiktigt mål betraktade gruppen ingåendet av en generell överenskommelse rörande transnationella företag som skulle ha den bindande kraften hos ett internationellt avtal och innehålla föreskrifter om procedurer och sanktioner. På kort sikt ansåg gruppen emellertid tiden vara mogen endast för en uppförandekod. Koden skulle innehålla riktlinjer som gradvis kunde utvecklas och revideras på grundval av gjorda erfarenheter. Även om riktlinjerna inte skulle vara tvingande till sin karaktär skulle de få en moraliskt övertygande kraft som förstärktes av de internationella organisa- tionernas auktoritet och den allmänna Opinionens stöd. Tanken bakom uppförandekoden var att den omsider skulle kunna läggas till grund för ett internationellt avtal rörande transnationella företag. På grundval av eminentgruppens arbete mrättade ECOSOC år 1974 en mellanstatlig kommission för transnationella företag och ett center för transnationella företag. ECOSOC har också tillsatt en expertgrupp rörande internationell standard för ekonomisk redovisning och en arbetsgrupp rörande korruptiva affärsmetoder.

6.3.2. Kommissionen för transnationella företag

Kommissionen för transnationella företag består av 48 medlemmar valda av ECOSOC för en mandattid om tre år. Av medlemmarna är tolv från Afrika. elva från Asien. tio från Latinamerika. tio från industriländer. däribland Sverige. och fem från öststaterna.

Enligt sina direktiv skall kommissionen tjäna som ett centralt forum inom FN för ett heltäckande och djupgående studium av frågor som rör transna- tionella företag. främja utbytet av synpunkter mellan regeringar. mellanstat- liga och internationella organisationer. fackföreningar. företag och organisa- tioner inom näringslivet. konsumenter och andra berörda grupper genom bl. a. hearings och enkäter. vägleda centret i fråga om rådgivning till intresserade regeringar och i fråga om teknisk samverkan. undersöka transnationella företags verksamhet. biträda ECOSOC vid utvecklingen av en uppförandekod för transnationella företag. biträda ECOSOC vid utarbe- tande av mellanstatliga ordningar eller avtal rörande särskilda aspekter på transnationella företag med sikte på möjligheten att i en framtid få till stånd ett generellt avtal samt ge ECOSOC förslag till arbetsprogram för centret.

Kommissionen för transnationella företag utarbetade vid sitt andra möte ett detaljerat arbetsprogram som godkändes av ECOSOC år 1976. Enligt arbetsprogrammet skall uppgiften att utforma en uppförandekod för trans- nationella företag ges högsta prioritet. Vid kommissionens möten har olika

lTransnational corpora- tions: Issues involved in the formulation ofa code of conduct (E/ C. 10/17) och Transna- tional corporations: Material relevant to the formulation on a code of conduct (E/C. 10/18).

2Transnational corpora- tions: Views and propo- sals of states on a code of conduct (E/C. 10/19) och Transnational corpo- rations: Views and pro- posals of non—govern- mental interests on a code of conduct (E/ C. 10/10).

3Rapporterna finns sam- lade i International stan- dards of accounting and reporting for transna- tional corporations (Uni- ted Nations publication. Sales No. E. 77. II.A.15).

4 International standards of accounting and repor- ting (E/C. 10/33).

synpunkter kommit till uttryck i fråga om en sådan kods karaktär. räckvidd och innehåll. Även om ingen överenskommelse träffats i dessa frågor. har samförstånd förelegat om att koden hur den än utformas bör göras effektiv. Vad beträffar karaktären hos koden har från vissa håll hävdats att koden bör vara av frivillig karaktär och behandla såväl regeringars som företags uppträdande medan man på andra håll anser att koden bör vara bindande och innebära förpliktelser endast för företagen. Frågan om ett system för kontroll av kodens efterlevnad har ännu inte fått någon grundligare behandling.

För utförande av det grundläggande arbetet på en uppförandekod tillkal— lades en mellanstatlig arbetsgrupp. Avsikten är att ett kodutkast skulle läggas fram under år 1978. Som underlag för arbetsgruppens verksamhet har centret för transnationella företag avgivit två rapporterl rörande frågor som samman- hänger med utformningen av en uppförandekod för transnationella företag. Synpunkter och förslag rörande kodarbetet från olika stater och internatio- nella organisationer har också dokumenterats.2

6.3.3. Informations- och forskningscentret

Centret för transnationella företag har till uppgift att biträda ECOSOC och kommissionen i frågor som rör transnationella företag. att utveckla ett heltäckande informationssystem rörande transnationella företags verk- samhet genom insamling. analys och spridning av tillgänglig information till alla regeringar. att på begäran av regeringar organisera och samordna tekniska samarbetsprogram i frågor som rör transnationella företag i syfte att stärka värdländernas och särskilt utvecklingsländernas möjligheter att förhandla med transnationella företag samt att utreda olika politiska. juridiska. ekonomiska och sociala aspekter på transnationella företag.

6.3.4. Expertgruppen rörande internationell standard _för ekonomisk redovisning

På förslag av kommissionen för transnationella företag tillsatte ECOSOC år 1976 en expertgrupp rörande internationell standard för ekonomisk redovis- ning och rapportering. Expertgruppen fick i uppdrag att utreda rådande praxis för transnationella företags ekonomiska redovisning och gällande regler i olika länder för sådan redovisning. att klarlägga informationsbrister i företagens nuvarande redovisning och överväga möjligheter till förbättringar samt att rekommendera en minimistandard för redovisning. som borde tas in i de ekonomiska rapporterna från transnationella företag och deras dotterfö- retag. Som underlag för expertgruppens arbete lade centret för transnationella företag fram tre dokument3. ett överblickande huvudfrågorna och antydande möjliga lösningar. ett beskrivande rådande praxis och pågående arbete i syfte att uppnå standardisering samt ett behandlande aspekter av särskilt intresse för utvecklingsländer.

Expertgruppen slutförde sitt uppdrag genom den år 1977 till generalsekre- teraren avgivna rapporten4 Internationell standard för ekonomisk redovis- ning och rapportering. I rapporten framhöll gruppen att den vid sin genomgång av transnationella företags ekonomiska rapportering och av olika länders lagstiftning i ämnet funnit stora skillnader och betydande brister.

Detta gällde särskilt i fråga om allmänna rapporter (general purpose reports). Den otillräckliga informationen om de transnationella företagen försvårade förståelsen av deras verksamhet och betydelse. Gruppen hade inriktat sitt arbete på att utforma en minimistandard för de uppgifter av ekonomisk och icke-ekonomisk natur som borde tas upp i de transnationella företagens allmänna rapporter. Gruppen ansåg att varje störrel transnationellt företag bör lämna en allmän rapport dels för företaget i dess helhet (här kallat koncernrapport). dels för moderföretaget och dels för varje större dotterföre- tag.

Koncernrapportens ekonomiska information borde enligt gruppens mening i stora drag omfatta uppgifter i följande hänseenden.

årsredovisning: balansräkning. resultaträkning och finansieringsanalys

|] redovisningsprinciper: beskrivning av konsolideringsprinciper och bokför- ingsgrunder samt uppgifter om de kriterier efter vilka geografiska områden och rörelsegrenar särredovisats |:| information om koncernens enheter och associerade företag: uppgift om moderföretaget. förteckning över övriga koncernenheter med uppgifter om bl. &. ägarandel och geografiska verksamhetsområden samt förteck- ning över associerade företag :| segmentering efter geografiskt områdezz uppgifter för varje område eller land om försäljning till utomstående kunder. överföringar till andra områden eller länder. rörelseresultat. totala tillgångar och skulder. nya investeringar i egendom. anläggningar och utrustning. huvudsakliga aktiviteter i varje område eller land samt bokföringsgrunderna med avseende på överföringar mellan områden eller länder El segmentering efter rörelsegren: uppgifter för varje område eller land om försäljning till utomstående kunder. överföringar till andra rörelsegrenar. rörelseresultat. totala tillgångar och skulder. nya investeringar i egendom. anläggningar och utrustning. huvudsakliga produkter och tjänster inom varje rörelsegren samt bokföringsgrunderna med avseende på överföringar mellan rörelsegrenar.

Gruppen fann att de transnationella företagens mycket begränsade redovis- ning av icke-ekonomisk information utgjorde en betydande brist. Sådan information var enligt gruppens mening så angelägen att den bör utgöra en integrerande del av den allmänna rapporten och omfatta uppgifter på åtminstone fem områden i följande hänseenden.

— arbetsmarknad och sysselsättning: en allmän beskrivning av koncernens arbetsmarknadspolitik samt uppgifter om antalet sysselsatta totalt och med fördelning på geografiskt område och rörelsegren: — produktion: uppgifter om fysisk produktion fördelade på huvudsakliga rörelsegrenar i enlighet med normal industriell praxis samt en beskrivning av väsentliga nya produkter och processer; investeringsprogram: beskrivning av tillkännagivna nya kapitalinsatser.av

huvudsakliga projekt med uppgift om deras kostnad. beräknade kapaci- tetstillskott och beräknade direkteffekter på företagets sysselsättning samt av tillkännagivna fusioner och företagsförvärv med uppgift om deras kostnader och beräknade effekt på sysselsättningen;

1 Företag som uppfyller åtminstone två av tre kriterier: tillgångar över- stigande 50 milj. dollar. omsättning överstigande 100 milj. dollar eller mer än 2 500 anställda.

2Gruppens definition av detta begrepp över- ensstämmer i huvud- sak med den betydelse i vilken begreppet an- vänds i 0ECD:s rikt- linjer för multinatio- nella företag (se avsnit- tet 6.7.2).

l Resolution 2041 (LXI).

? Measures against cor- rupt practices of trans- national and other corpo- rations. their intermed- iaries and others invol- ved (E/5838).

3 United Nations ad hoc intergovermental wor- king group on the pro- blem of corrupt practices. "Report on its first. se- cond. third and resumed third sessions". (E/6006)

- organisatorisk struktur: beskrivning av företagsledningens struktur. t. ex. i fråga om graden av decentralisering i beslutsfattandet. uppgifter om namnen på styrelseledamöter och en beskrivning av deras anknytning till företag utom koncernen samt uppgifter om antalet ägare eller aktieägare och såvitt känt namnen på de huvudsakliga ägarna eller aktieägarna; miljöskyddsåtgärder: beskrivning av vidtagna. allmänna och speciella miljöskyddsåtgärder med tillgängliga kostnadsuppgifter.

Gruppen anmärkte att det förekom att transnationella företag sammanställde information om företagets verksamhet i speciella rapporter (special purpose reports) till regeringar. arbetstagarorganisationer och andra intressenter. Sådana speciella rapporter omfattade uppgifter som på grund av sin konfidentiella natur eller särskilda inriktning inte brukade tas in i de allmänna rapporterna. Gruppen konstaterade att ett behov av sådana rapporter fanns men ansåg sig inte kunna överblicka berörda frågor och det lämpliga sättet för denna redovisning.

Vid sin rapportering av expertgruppens förslag till ECOSOC gav general- sekreteraren i allt väsentligt sitt stöd åt detta förslag. Han framhöll att gruppens rekommendationer utgjorde ett användbart underlag för interna- tionella och nationella strävanden att förbättra och harmonisera redovis- ningsnormerna för de transnationella företagen. Han förordade att regeringar pch nationella redovisningsorgan anmodades att vid införandet och översyn av redovisningsregler låta sig vägledas av den föreslagna standarden samt att de transnationella företagen uppmuntrades att frivilligt anta denna standard. På sikt ansåg generalsekreteraren att upprättandet av en internationell redovisningsstandard kräver en mellanstatlig överenskommelse enligt vilken varje stat åtar sig att lagstifta och vidta andra åtgärder. som gör det obligatoriskt för transnationella företag med hemvist i landet att tillämpa den internationella redovisningsstandarden.

Expertgruppens förslag till internationell standard för ekonomisk redovis- ning och rapportering har remitterats till de enskilda länderna. Vid TNF- kommissionens fjärde möte i maj 1978 beslöts rekommendera att en ad hoc- grupp skulle tillsättas för att med expertgruppens dokument som underlag närmare överväga hithörande redovisningsfrågor.

6.3.5. Arbetsgruppen rörande korrupta affärsmetoder

I anledning av generalförsamlingens resolution angående korruption från transnationella och andra företags sida tillsatte ECOSOC genom en reso- lution| år 1976 en mellanstatlig arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en internationell överenskommelse som kan förebygga och undanröja förekom- sten av otillbörliga förmåner i samband med internationella affärstransaktio- ner. Till grund för arbetsgruppens överväganden har centret för transnatio- nella företag framlagt en studie angående åtgärder mot korruption.2

I sitt hittillsvarande arbete har arbetsgruppen3 övervägt räckvidden och innehållet för en internationell överenskommelse på området och behandlat vissa andra förslag. t. ex. att en modell för nationell lagstiftning utarbetas. att företagen antar frivilliga riktlinjer och att internationella organisationer antar uppförandekoder. En internationell överenskommelse skulle enligt arbets-

gruppen kunna innefatta möjligheter för agerande på det nationella planet — kriminalisering av mutor och bestickning i samband med internationella affärstransaktioner och upprättandet av ett rapporteringssystem angående betalningar som skett i syfte att påverka tillämpningen av utländsk eller nationell lagstiftning på sätt som gynnar enskilda affärsintressen. På det internationella planet skulle avtalsländerna kunna utbyta information om lagstiftningsåtgärder och rättstillämpningen i särskilda fall och staterna skulle på bilateral väg komma överens om ömsesidigt bistånd för att underlätta verkställigheten av de rättstillämpande myndigheternas beslut. Mutor och bestickning skulle också kunna inkluderas i utlämningsavtal mellan de olika länderna.

6.4. ILO

Den år 1919 bildade internationella arbetsorganisationen (ILO). som är FN:s fackorgan för socialpolitik och arbetsmarknadsfrågor. har f. n. 135 medlems- stater.' lLO har en för FN-organ unik trepartsstruktur. Organisationens högsta beslutande organ är den årliga arbetskonferensen. [ arbetskonferensen deltar två regerings-. ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud från varje land. Arbetskonferensens huvuduppgift är att utarbeta internationella normer i frågor som rör arbetsförhållanden. social trygghet. arbetarskydd. förenings- och förhandlingsfrihet m. m. Arbetskonferensen har hittills antagit 149 konventioner och 157 rekommendationer. Endast ratificerade konventioner blir bindande för medlemsstaterna. ILO:s stadga innehåller olika föreskrifter som har till syfte att möjliggöra övervakning av hur de ratificerade konventionerna tillämpas. Arbetskonferensen väljer en trepar- tiskt uppbyggd styrelse för organisationens sekretariat. internationella arbets- byrån. med säte i Geneve.

Utgångspunkten för ILO:s befattning med MNF-problematiken. som numera omfattar ett trettiotal forsknings— och utredningsprojekt. kan sägas vara det arbete som utfördes av en trepartisk expertgrupp år 1972 och som redovisats i en rapport2 från lLO. I rapporten rekommenderades ILO att företa djupgående och omfattande studier rörande frågor på det socialpolitiska området i syfte att bestämma de problem som kan vara specifika för MNF. ILO rekommenderades också att studera möjligheten och lämpligheten av att uppställa internationella riktlinjer på det socialpolitiska området med anknyt- ning till MNFzs verksamhet.

Sedan ILO:s styrelse år1973 godkänt dessa rekommendationer. igångsattes år 1975 ett utredningsprogram rörande MNF-problemen. som skulle koncen- treras till frågor om sysselsättning och utbildning. arbets- och levnadsvillkor samt arbetsmarknadsfrågor. Inom ramen för detta program har framlagts åtta studier. bl. a. en studie3 av 14 västeuropeiska koncerner inom verkstadsin- dustrin, däribland LM Ericsson och SKF.

Studierna diskuterades vid ett expertmöte i maj 1976. Expertmötet rekommenderade ILO:s styrelse att förbereda en trepartsdeklaration om riktlinjer rörande MNF och socialpolitik. avsedda att överlämnas till FN:s kommission för transnationella företag för inarbetning i den uppförandekod som kommissionen f. n. förbereder.

l Förenta staterna läm- nade organisationen i november 1977.

2 Multinational enter- prises and social policy. iLO. Geneve, 1973.

3Social and labour prac- tices of some European- based multinationals in the metal trades. ILO. Geneve. l976.

lSe bilaga Still prop. 1976/77:60.

2 Översättningen har utförts inom utredning- ens sekretariat.

Vid ILO:s världssysselsättningskonferens ijuni 1976 ägnades MNF stor uppmärksamhet. Av konferensens slutdokumentl framgår emellertid att konferensen inte kunde komma fram till en gemensam uppfattning i det ämne som stod på dagordningen. nämligen de multinationella företagens betydelse för skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna. I slutdoku- mentet redovisas regerings-. arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanternas deklarationer var för sig.

I november 1977 antog styrelsen för internationella arbetsbyrån en trepartisk deklaration om riktlinjer angående multinationella företag och socialpolitik. Samtidigt togs frågan upp om inrättandet av ett uppföljnings- förfarande. vars slutliga utformning torde sammanhänga med om ILO:s riktlinjer kommer att samordnas med den uppförandekod som är under utarbetande i FN. I maj 1978 beslöt styrelsen om ett rapporteringssystem. enligt vilket regeringarna efter hörande av arbetsgivar- och arbetstagarorga- nisationer skall rapportera första gången år 1969 — till ILO om deklaratio- nens effekter. Preambeln till ILO:s principdeklaration inbjuder efter en erinran om tidigare och pågående arbete inom ILO och FN rörande multinationella företag och med beaktande av Världssysselsättningskonferensens övervä- ganden medlemsstaterna. de berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisa- tionerna samt de multinationella företag. som är verksamma inom medlems- staternas område. att iaktta följande riktlinjer.2

]. Multinationella företag spelar en viktig roll i de fiesta länders ekonomi och i internationella ekonomiska förbindelser. Detta är av allt större intresse för såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare och deras respektive organisationer. Genom internationella direktinvesteringar och på andra sätt kan sådana företag ge väsentliga fördelar till hemländer och värdländer och bidra till ett mer effektivt utnyttjande av kapital. teknologi och arbetskraft. Inom ramen för regeringarnas fastställda utvecklingspolitik kan de också ge ett viktigt bidrag till främjandet av ekonomiskt och socialt välstånd; till förbättrandet av levnadsstandard och tillgodoseendet av grundläggande behov; till skapandet av sysselsättningstillfa'llen. både direkt och indirekt; och till åtnjutandet i hela världen av grundläggande mänskliga rättigheter. däribland föreningsfrihet. Å andra sidan kan multinationella företags tillvägagångssätt vid organiserandet av sin verksamhet utanför den nationella ramen leda till missbruk av ekonomisk makt som koncentrerats till dessa företag samt till konflikter med nationella politiska mål och med arbetstagarnas intresse. Dessutom ger de multinationella företagens sammansatta natur och svårigheterna att klart skönja deras olika strukturer. verksamheter och politik ibland anledning till bekymmer antingen i hemlandet eller i värdlandet eller i bådadera.

2. Syftet med denna trepartiska principdeklaration är att med beaktande av de resolutioner i Förenta nationerna som förordar upprättandet av en ny ekonomisk världsordning uppmuntra de positiva bidrag som multinationella företag kan lämna till ekonomiskt och socialt framåtskridande samt att minimera och undanröja de svårigheter till vilka deras olika aktiviteter kan ge upphov.

3. Detta syfte kommer att främjas genom lämplig lagstiftning och politik. åtgärderoch insatser från regeringarnas sida och genom samarbete mellan regeringar samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i alla länder.

4. De riktlinjer som uppställs i denna deklaration anbefalls till regeringarna. arbetsgivar— och arbetstagarorganisationerna i hemländer och värdländer och till de multinationella företagen själva.

Dessa riktlinjer har till syfte att vägleda regeringarna. arbetsgivar- och arbetstagar- organisationerna och de multinationella företagen vid vidtagandet av sådana mått och steg och antagandet av sådan socialpolitik som kommer att främja socialt framåtskridande. inbegripet sådan politik som är grundad på riktlinjer fastställda i ILO:s stadga och hithörande konventioner och rekommendationer.

För att tjäna sitt ändamål kräver denna deklaration inte en exakt juridisk definition av multinationella företag; förevarande paragrafär avsedd att underlätta förståelsen av deklarationen och inte att vara en sådan definition. Multinationella företag omfattar företag. vare sig de är statsägda. privatägda eller med blandade ägarför— hållanden. som äger eller kontrollerar produktion. distribution. tjänster eller andra tillgångar utanför det land i vilket de har hemvist. Graden av självständighet för olika enheter inom multinationella företag i förhållande till varandra skiftar starkt från ett företag till ett annat beroende på enheternas inbördes förhållande och deras verksamhetsområden och beroende på den stora skillnaden i ägandeformer. på storleken. samt på naturen och lokaliseringen av de berörda företagens verksamhet. Om annat inte särskilt utsägs.används i denna deklaration termen "multinationellt företag" för att beteckna de olika enheter (moderföretag eller lokala enheter eller båda eller organisationen i dess helhet) i enlighet med fördelningen av deras inbördes ansvar i förväntan om att de kommer att samarbeta och ge varandra det bistånd som är nödvändigt för att underlätta iakttagandet av riktlinjerna i deklarationen.

Denna deklaration uppställer riktlinjer på områdena för sysselsättning. utbildning. arbetsvillkor och levnadsvillkor samt arbetsmarknadsfrågor. vilka regeringar. arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt multinationella företag rekom- menderas att iaktta på frivillighetens grund; dess bestämmelser skall inte begränsa eller på annat sätt inverka på de förpliktelser som uppkommer på grund av ratifikation av någon ILO-konvention.

Allmänna principer

8. Alla parter som berörs av denna deklaration bör respektera staternas suveräna rätt. åtlyda nationella lagar och förordningar. visa tillbörlig hänsyn för lokal praxis och respektera hithörande internationella normer. De bör respektera den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och de däremot svarande internatio- nella fördrag som antagits av Förenta nationernas generalförsamling såväl som ILO:s stadga och dess principer i enlighet med vilka yttrandefrihet och förenings- frihet är väsentliga för fortsatt framåtskridande. De bör också respektera utfästelser som de frivilligt lämnat i överensstämmelse med nationell lag och vedertagna internationella förpliktelser.

Regeringar som ännu inte har ratificerat konventionerna nr 87. 98. III och 122 uppmanas att göra detta och att i vart fall i sin nationella politik i största möjliga utsträckning tillämpa de principer som upptas däri och i rekommendationerna nr 111. 119 och 122.' Utan inverkan på regeringarnas skyldighet att säkerställa att av dem ratificerade konventioner tillämpas bör alla parter. i länder där de konven- tioner och rekommendationer som anges i denna paragraf inte är tillämpliga. i dem söka vägledning för sin socialpolitik.

1 Konvention (nr 87) om föreningsfrihet och

skydd för organisations- rätten'. konvention (nr 98) om tillämpningen

av principerna för orga- nisationsrätten och den kollektiva förhandlings- rätten; konvention (nr lll) om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning; kon- vention (nr 122) om sys- selsättningspolitik; re- kommendation (nr 111) om diskriminering i fråga om anställning och yr- kesutövning; rekommen- dation (nr 119) om an— ställnings upphörande genom uppsägning av arbetstagare; rekommen- dation (nr 122) om sys- selsättningspolitik.

' Konvention (nr 122) och rekommendation (nr 122) om sysselsätt- ningspolitik.

2ILO. Världsysselsätt- ningskonferensen i Ge- neve den 4—17 juni 1976.

10.

11.

12.

Multinationella företag bör fullt ut beakta etablerade allmänna politiska mål i de länder där de är verksamma. Deras aktiviteter bör harmoniera med utvecklings- prioriteringar och sociala mål samt med strukturen i det land där de är verksamma. Till detta ändamål bör samråd hållas mellan multinationella företag. regeringen och. där det är lämpligt. de berörda nationella arbetsgivar- och arbetstagarorgani— sationerna.

De riktlinjer som uppställs i denna deklaration syftar inte till att införa eller vidmakthålla skillnader i behandlingen mellan multinationella och nationella företag. De återspeglar god praxis för alla. Multinationella och nationella företag bör. närhelst deklarationens riktlinjer är tillämpliga på båda. vara föremål för samma förväntningar i fråga om sitt uppförande i allmänhet och sin sociala praxis i synnerhet.

Regeringarna i värdländer bör främja god social praxis i enlighet med denna principdeklaration med avseende på social- och arbetsrättslagstiftning. regler och praxis i värdländer liksom med avseende på hithörande internationella normer. Både värdländers och hemländers regeringar bör vara beredda att på initiativ av endera landet samråda med varandra. när behov uppkommer.

Sysselsättning

Fram/"andet av sysselsättning

13.

14.

15.

16.

17.

I syfte att stimulera ekonomisk tillväxt och utveckling. höja levnadsstandarden, tillgodose arbetskraftskrav samt att övervinna arbetslöshet och undersysselsätt- ning bör regeringarna fastställa och eftersträva. såsom ett väsentligt mål. en aktiv politik med sikte på att främja full. produktiv och fritt vald sysselsättning.]

Detta är särskilt viktigt i fråga om värdlandsregeringar i världens utvecklingsom- råden där problemen med arbetslöshet och undersysselsättning är som allvarligast. I samband härmed bör komma i åtanke de allmänna slutsatser som antogs av den trepartiska världskonferensen om sysselsättning. inkomstfördelning. socialt fram— åtskridande och internationell arbetsfördelning (Geneve.juni 1976).2

Paragraferna 13och 14 ovan fastställerden ram inom vilken tillbörlig hänsyn börtas i både värdländer och hemländer till de multinationella företagens effekter på

sysselsättningen.

Multinationella företag bör. särskilt när de är verksamma i utvecklingsländer. söka öka sysselsättningstillfällena och förbättra anställningsnormerna och därvid beakta såväl regeringarnas sysselsättningspolitik och sysselsättningsmål som anställnings- trygghet och företagets långsiktiga utveckling.

Före inledandet av sin verksamhet bör multinationella företag. närhelst det är lämpligt. samråda med behöriga myndigheter och de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i syfte att harmonisera sina arbetskraftsplaner. så långt detär praktiskt möjligt. med nationell social utvecklingspolitik. Sådant samråd bör. liksom i fallet med nationella företag. fortlöpande äga rum mellan de multinatio- nella företagen och alla berörda parter. däri inbegripet arbetstagarorganisatio- nerna.

l8. Multinationella företag bör ge företräde åt sysselsättning. yrkesutbildning samt befordran av värdlandets medborgare till alla nivåer i samarbete. i den mån det är lämpligt. med företrädare för de anställda vid företagen eller med de anställdas organisationer och statliga myndigheter.

. Multinationella företag bör. när de investerar i utvecklingsländer. ta hänsyn till vikten av att använda teknologier som ger upphov till sysselsättning. både direkt och indirekt. I den utsträckning det är möjligt med hänsyn till utvecklingen och rådande förhållanden i den berörda ekonomiska sektorn bör företagen anpassa teknologierna till värdländernas behov och karaktär. De bör också. om möjligt. delta i utvecklingen av lämplig teknologi i värdländer.

. För att främja sysselsättning i utvecklingsländer bör multinationella företag. inom ramen för en expanderande världsekonomi. om det är praktiskt möjligt. överväga att ingå avtal med nationella företag angående tillverkning av delar och utrustning. att använda lokala råvaror och att fortlöpande främja lokal förädling av råvaror. Sådana arrangemang bör inte vidtas av multinationella företag i syfte att undgå det ansvar som omfattas av riktlinjerna i denna deklaration.

JämsIä/Idhet ifråga om möjligheter och behandling

21. Alla regeringar bör eftersträva en politik i syfte att främja jämställdhet i fråga om möjligheter och behandling i yrkeslivet med sikte på att undanröja varje diskriminering som bygger på ras. hudfärg. kön. religion. politisk åsikt. nationell

härstamning eller socialt urSprung.l

.Multinationella företag bör vägledas av denna allmänna riktlinje i hela sin verksamhet utan inverkan på de åtgärder som avses i paragraf 18 eller på regeringspolitik med syfte att rätta till historiska mönster för diskriminering och därvid utvidga jämställdhet i fråga om möjligheter och behandling i yrkeslivet. Multinationella företag bör i överensstämmelse härmed lägga meriter. skicklighet och erfarenhet till grund för rekrytering. placering. utbildning och befordran av sin personal på alla nivåer.

.Regeringar bör aldrig kräva av eller uppmuntra multinationella företag till diskriminering på någon av de grunder som anges i paragraf 21 utan i stället uppmuntras regeringarna att fortlöpande. där det är lämpligt. ge vägledning till undvikande av diskriminering i anställningsförhållanden.

A nstä/lningstcvgg/tet

24. Regeringar bör noggrant studera multinationella företags effekter på sysselsätt- ningen i olika industriella sektorer. Regeringar i alla länder såväl som de multinationella företagen själva bör vidta lämpliga åtgärder för att hantera |Konvention (nr 111) effekterna av de multinationella företagens verksamhet på sysselsättning och OCh rekommendation arbetsmarknad. (nr lll) om diskrimi-

nering i fråga om anställ- ning och yrkesutövning;

25.Mult' 't'onell' fö et bö 'l'kht d 't' ' * ' ' ' - . ina ! a r ag r 1 I e me na ionella företag genom aktiv arbets konvention (nr 100) och

kraftsplanering sträva efter att erbjuda säker sysselsättning för sina anställda och rekommendation (nr 90) bör iaktta genom fria avtal ingångna förpliktelser i fråga om anställningstrygghet om lika lön för män och och social trygghet. Med hänsyn till den flexibilitet de multinationella företagen kvinnor för arbete av kan ha bör de sträva efter att spela en ledande roll i främjandet av anställnings— lika värde,

' Rekommendation (nr 119) om anställnings upphörande genom upp- sägning av arbetstagare.

? Konvention (nr 142) och rekommendation (nr 150) om yrkesvägled— ning och yrkesutbildning vid utvecklingen av de mänskliga resurserna.

26.

27.

28.

trygghet. särskilt i länder där nedläggningen av verksamhet sannolikt skulle förstärka långsiktig arbetslöshet.

Vid övervägandet av förändringar i verksamheten (inbegripet sådana som är resultatet av samgåenden mellan företag, övertaganden av företag eller överflytt- ning av produktion) som skulle ha större sysselsättningseffekter bör de multina- tionella företagen ge rimligt varsel om sådana förändringar till vederbörande statliga myndigheter och till företrädare för anställda i företagen och deras organisationer så att konsekvenserna kan gemensamt granskas i syfte att mildra olägenheter i största möjliga utsträckning. Detta är särskilt viktigt i fall av företagsnedläggning som innefattar kollektiva uppsägningar eller permitteringar.

Godtyckliga avskedandeförfaranden bör undvikas.] Regeringarna bör i samarbete med såväl multinationella som nationella företag erbjuda någon form av inkomstskydd för arbetstagare vilkas anställning bringats att -- l upphöra.

Utbildning

29.

30.

31.

32.

Regeringar bör i samarbete med alla berörda parter utveckla en nationell politik rörande yrkesutbildning och yrkesvägledning som har nära samband med syssel- sättning.2 Detta är den ram inom vilken multinationella företag bör fullfölja sin utbildningspolitik.

I sin verksamhet bör multinationella företag säkerställa att passande utbildning tillhandahålls förde anställda på alla nivåer i värdlandet.så långt det är lämpligt. för att tillgodose såväl företagets behov som landets utvecklingspolitik. Sådan utbildning bör i möjligaste mån utveckla allmänt användbar yrkesskicklighet och främja befordringsmöjligheter. Denna skyldighet bör.där det ärlämpligt. fullgöras i samarbete med landets myndigheter. arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt behöriga lokala. nationella eller internationella organisationer.

Multinationella företag. som är verksamma i utvecklingsländer. bör delta tillsam- mans med nationella företag i program. inbegripet särskilda fonder. som uppmuntras av värdlandsregeringarna och understöds av arbetsgivar- och arbets- tagarorganisationer. Dessa program bör ha till syfte att uppmuntra till såväl utbildandet av yrkesskicklighet som tillhandahållandet av yrkesvägledning och bör vara gemensamt administrerade av de parter som understöder dessa program. Om det är praktiskt möjligt. bör multinationella företag som ett bidrag till nationell utveckling ställa den utbildade personalens tjänster till förfogande för att hjälpa till i utbildningsprogram som organiseras av regeringar.

Multinationella företag bör i samarbete med regeringar och iden utsträckning som är förenligt med ett effektivt drivande av företaget ge den lokala företagsledningen tillfälle att inom företaget i dess helhet vidga sina erfarenheter på lämpliga områden såsom i arbetsmarknadsfrågor.

i l i l

Arbets- och levnadsvillkor

Löner. förmåner och arbetsvillkor

33. Löner. förmåner och arbetsvillkor som erbjuds av multinationella företag bör inte vara mindre gynnsamma för de anställda än de som erbjuds av jämförliga arbetsgivare i det berörda landet.

34. När multinationella företag är verksamma i utvecklingsländer. där jämförliga

35.

arbetsgivare kanske inte förekommer, bör de tillhandahålla bästa möjliga löner. förmåner och arbetsvillkor inom ramen för regeringens politik.' Dessa bör stå i förhållande till företagets ekonomiska ställning men bör åtminstone tillgodose grundläggande behov för de anställda och deras familjer. Där de innebär att de anställda tillhandahålls grundläggande förmåner såsom bostäder. läkarvård eller mat bör dessa förmåner vara av god standard.2

Regeringar. särskilt i utvecklingsländerna. bör sträva mot att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att lågavlönade grupper och mindre utvecklade områden har så stor fördel som möjligt av de multinationella företagens verksamhet.

Säkerhet och hälsa

36.

37.

38.

39.

Regeringar bör säkerställa att både multinationella och nationella företag upprätt- håller tillräckliga säkerhets- och hälsonormer för sina anställda. De regeringar. som ännu inte har ratificerat ILO—konventionerna om förbud mot försäljning. uthyrning och användning av maskiner. som saknar tillfredsställande säkerhetsanordningar (nr 119). om skydd för arbetstagare mot joniserande strålning (nr 115), om skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen (nr 136) och om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser (nr 139). uppmanas inte desto mindre att tillämpa i största möjliga utsträckning de riktlinjer som omfattas av dessa konventioner och de därtill anknutna rekommen- dationerna (nr 118. 114. 144 och 147). lLO:S handböcker och vägledningar("Codes ofPractice" and "Guides")i den nu gällande förteckningen över ILO-publikationer om säkerhet och hälsa i yrkeslivet bör också tas i beaktande.3 Multinationella företag bör upprätthålla de strängaste normer för säkerhet och hälsa i överensstämmelse med nationella anspråk och med hänsyn till deras hithörande erfarenheter inom företaget som helhet. däri inbegripet kännedom om särskilda risker. De bör också tillhandahålla företrädarna för de anställda i företaget och på begäran de behöriga myndigheterna samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisatio- nerna i alla länder. i vilka de är verksamma. information om de säkerhets- och hälsonormer som är av betydelse för deras lokala verksamheter och som de iakttari andra länder. Särskilt bör de ge till känna för dem som det angår alla särskilda risker och därtill knutna skyddsåtgärder som har samband med nya produkter och processer. De bör liksom jämförliga inhemska företag förväntas spela en ledande roll i undersökningen av orsaker till industriella säkerhets- och hälsorisker och i tillämpningen av därmed sammanhängande förbättringar inom företaget i dess helhet.

Multinationella företag bör delta i arbetet hos de internationella organisationer på vilka ankommer att förbereda och anta internationella säkerhets- och hälsonor- mer.

I överensstämmelse med nationell praxis bör multinationella företag samarbeta fullt ut med behöriga säkerhets- och hälsomyndigheter. med företrädare för

1 Rekommendation (nr 116) om förkortning av arbetstiden.

? Konvention (nr 110) och rekommendation (nr 110) om anställnings- förhållanden för planta- gearbetare; rekommen- dation (nr 115) om ar- betstagarnas bostadsför- sörjning; rekommenda- tion (nr 69) om hälso- och sjukvård; konven— tion (nr 130) och rekom- mendation (nr 134) om läkarvård och kontanta sjukförmåner.

3De härmed avsedda ILO-konventionerna och ILO-rekommendatio- nerna fmns förtecknade i "Publications on occu- pational safety and health", ILO. Geneve 1976. 5. 1—3.

1 Konvention nr 87. ar- tikel 2.

2 Konvention nr 98, ar- tikel 1 (1).

3 Konvention nr 98, ar- tikel 2 ( 1).

arbetstagarna och deras organisationer och med etablerade säkerhets— och hälso- organisationer. Där det är lämpligt. bör frågor rörande säkerhet och hälsa tas in i avtal med företrädarna för arbetstagarna och deras organisationer.

A rbetsmarknaa'sfrägor

40. Multinationella företag bör iaktta arbetsmarknadsnormer som inte är mindre gynnsamma än de som iakttas av jämförbara arbetsgivare i det berörda landet.

F ören/ngsfrihet och organisationsrätt

41.

42.

43.

45.

46.

47.

Arbetare anställda hos multinationella företag såväl som anställda hos nationella företag bör utan någon som helst skillnad ha rätt att. med förbehåll endast för den berörda organisationens bestämmelser. ingå som medlemmar i organisationer efter eget val utan föregående auktorisering.l De bör också åtnjuta tillräckligt skydd mot antifackliga diskrimineringsåtgärder med avseende på sin anställning.2

Organisationer som företräder multinationella företag eller anställda i dessa företag bör åtnjuta tillräckligt skydd mot varje inblandning från varandra eller från varandras företrädare eller medlemmar i fråga om dessa organisationers bildande. verkande eller förvaltning.3

Då så är lämpligt med hänsyn till de lokala förhållandena. bör de multinationella företagen stödja representativa arbetsgivarorganisationer.

Regeringarna uppmanas att tillämpa. om de inte redan gör det, riktlinjerna i konventionen nr 87. artikel 5. med hänsyn till vikten vad angår multinationella företag av att tillåta organisationer företrädande sådana företag eller företrädande de anställda hos dessa företag att efter eget val ansluta sig till internationella arbetsgivar— och arbetstagarorganisationer.

Där värdländernas regeringar erbjuder speciella incitament för att dra till sig utländska investeringar. bör dessa incitament inte inbegripa någon begränsning i arbetstagares föreningsfrihet eller rätt att organisera sig och föra förhandlingar om kollektivavtal.

Företrädare för de anställda i multinationella företag bör inte hindras från att mötas för samråd och utbyte av åsikter med varandra under förutsättning att detta inte innebär olägenheter för bedrivande av företagets verksamhet och för de normala förfaranden som reglerar förhållandet till företrädare för arbetstagarna och deras organisationer.

Regeringar bör inte inskränka inresemöjligheterna för företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som kommer från andra länder på inbjudan av berörda lokala eller nationella organisationer i syfte att samråda i frågor om gemensamma angelägenheter endast på grund av att de söker inresa i den egenskapen.

K o/lektivavta/s/örhand/ingar

48. Anställda hos multinationella företag bör ha rätt i enlighet med nationell lag och praxis att få erkända representativa och av dem själva valda organisationer med ändamål att föra förhandlingar om kollektivavtal.

. Såväl multinationella företag som nationella företag bör tillhandahålla de anställdas

. Multinationella företag bör göra det möjligt för behöriga företrädare för de anställda

. Multinationella företag bör inte. i samband med bona fide förhandlingar med de

. Multinationella företag bör tillhandahålla de anställdas företrädare den information

55.

56.

57.

49. Åtgärder lämpliga med hänsyn till nationella förhållanden bör vidtas. där det är nödvändigt. för att uppmuntra och främja fullständig utveckling och fullständigt utnyttjande av ett maskineri för frivilliga förhandlingar mellan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer i syfte att reglera anställ- ningsvillkor genom kollektivavtal.I

företrädare sådana möjligheter som kan vara nödvändiga för att bidra till utvecklingen av effektiva kollektivavtal.2

i varje land i vilket de är verksamma att föra förhandlingar med sådana företrädare för företagsledningen som är bemyndigade att fatta beslut angående de frågor som är föremål för förhandling.

anställdas företrädare angående anställningsvillkor eller medan arbetare utövar sin rätt att organisera sig. hota att utnyttja en möjlighet att överföra helt eller delvis en verksamhetsenhet från det berörda landet i syfte att otillbörligt påverka dessa förhandlingar eller för att hindra utövandet av organisationsrätten; inte heller bör de överflytta anställda från dotterföretag i andra länderi syfte att underminera bona lide förhandlingar med de anställdas företrädare eller de anställdas utövande av sin rätt att organisera sig.

. Kollektivavtal bör innefatta föreskrifterom biläggandet av tvister som uppkommer angående deras tolkning och tillämpning och om säkerställande av ömsesidigt respekterade rättigheter och skyldigheter.

som behövs för meningsfulla förhandlingar med den berörda enheten och de bör också. där detta är i överensstämmelse med lokal lagstiftning och praxis. tillhandahålla information för att göra det möjligt för dem att erhålla en riktig och rättvisande bild av enhetens verksamhet eller. där så är lämpligt. företaget i dess helhet.3

Regeringar bör på begäran. där lag och praxis så tillåter. tillhandahålla företrädare för arbetstagarorganisationer sådan information om de branscher i vilka företaget är verksamt som kan vara till hjälp vid fastställandet av objektiva kriterier i förhandlingar om kollektivavtal. I detta sammanhang bör multinationella såväl som nationella företag konstruktivt besvara framställningar från regeringar om relevant information angående deras verksamhet.

Samråd

[ multinationella såväl som i nationella företag bör finnas efter ömsesidiga avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare och deras företrädare tillkomna system som i överensstämmelse med nationell lag och praxis föreskriver regelbundet samråd i frågor av gemensamt intresse. Sådant samråd bör inte vara en ersättning för kollektivavtalsförhandlingar.4

Prövning av klagomål

Multinationella såväl som nationella företag bör respektera de anställdas rätt att få alla sina klagomål prövade i enlighet med följande ordning: varje anställd som.efter

1Konvention nr 98, ar- tikel 4.

2Konvention (nr 135) om arbetstagarrepresen— tanters skydd inom före- taget och åtgärder för

att underlätta deras verk- samhet.

3 Rekommendation (nr 129) om infomiation och samråd inom företaget.

4 Rekommendation (nr 94) om samråd och sam- verkan mellan arbetsgi- vare och arbetare på företagsplanet; rekom- mendation (nr 129) om information och samråd inom företaget.

' Rekommendation (nr 130) om prövning och avgörande av klagomål inom företaget.

2Konvention (nr 29) om tvångs- eller obligatoriskt arbete; konvention (nr 105) om avskaffandet av tvångsarbete; rekom- mendation (nr 35) om indirekt arbetstvång.

3 Rekommendation (nr 92) om frivillig förlikning och skiljedom.

4An international code of conduct on transfer of technology. UNCTAD (United Nations publi- cations, Sales No. E. 75. 11.D.15).

att ha handlat individuellt eller tillsammans med andra anställda. anser att han har skäl för klagomål bör ha rätt att framställa ett sådant klagomål utan att som följd härav drabbas av något som helst förlång och att få ett sådant klagomål prövat i ett lämpligt förfarande.l Detta är särskilt viktigt närhelst de multinationella företagen är verksamma i länder vilka inte tillämpar principerna i ILO—konventioner som rör föreningsfrihet, organisationsrätt. kollektiv förhandlingsrätt och tvångsarbete.2

Bi/iigguntle av arbetsmark/tarlstvis/er

58. Såväl multinationella som nationella företag bör tillsammans med de anställdas löreträdare och organisationer söka inrätta ett frivilligt förlikningsmaskineri. anpassat till nationella förhållanden. som kan innefatta föreskrifter om frivilligt skiljeförfarande i syfte att bidra till förebyggandet och biläggandet av tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det frivilliga förlikningsmaskineriet bör innefatta lika representation för arbetsgivare och anställda.3

6.5. UNCTAD

6.5.1. Allmänt

FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) är ett permanent FN- organ som är underställt generalförsamlingen. UNCTADIS huvuduppgift är att främja internationell handel med särskilt sikte på ekonomisk utveckling. Organisationen skall vidare utarbeta principer för världshandeln och därmed sammanhängande utvecklingsproblem samt föreslå åtgärder för dessa prin- cipers tillämpning. UNCTAD har en handels- och utvecklingsstyrclse. Under denna styrelse verkar flera huvudkommitteer. däribland kommitten för överföring av teknologi. till vilken knutits en expertgrupp för utarbetande av en teknologiöverföringskod. och färdigvarukommittén. till vilken olika expertgrupper rörande konkurrensbegränsande metoder redovisar sitt arbete. UNCTAD har hållit konferenser i Geneve år 1964. i New Delhi år 1968. i Santiago de Chile 1972 (UNCTAD 111) samt i Nairobi år l976(UNCTAD1V). Ett gemensamt uppträdande från utvecklings-länderna kommer här liksom i andra mellanstatliga sammanhang till stånd genom den s. k. 77-gruppen.

UNCTADS verksamhet rörande transnationella företag omfattar mer än trettio olika forsknings- och utredningsprojekt.

6.5.2. Arbetet på en teknologiöverföringskod

Inom ramen för det arbete som bedrivs av UNCTADzs kommitté för överföring av teknologi tillkallades år 1975 en mellanstatlig expertgrupp för att förbereda ett utkast till en internationell uppförandekod rörande tekno- logiöverföring.

Till grund för expertgruppens arbete lades samma år fram en sammanfat- tande rapport4 angående tidigare studier i detta ämne. Rapportens första del innehåller en analys av de huvudfrågor som aktualiseras i utarbetandet av en kod. Till dessa frågor hänfördes mål och principer. tillämpningsområdet för en kod. äganderätt och kontroll. förhållandet mellan leverantörer. konkur-

rensbegränsande metoder i fråga om förvärv av teknologi för produktion, praxis i fråga om spridning. prissättning och kostnader för teknologi. utveckling av enskilda länders teknologiska och vetenskapliga resurser. frågor med anknytning till avtal om teknologiöverföring samt särskilda förmåner för utvecklingsländer. I en andra del av rapporten tas upp överväganden sammanhängande med kodarbetet. nämligen dess legala status och möjliga form samt olika sätt att angripa frågor om innehåll. verkställighetsmöjligheter. tillämplig lagstiftning och biläggandet av tvis- ter.

Inom expertgruppen skedde arbetet i undergrupper. B—gruppen. som omfattade de industrialiserade länderna och till vilka Sverige hörde. 77- gruppen samt D-gruppen. som omfattade de östeuropeiska staterna. Vid expertgruppens sammanträde i maj 1975 framkom starkt delade meningar bl. a. i fråga om den tilltänkta kodens legala status. B-gruppen hävdade att koden borde ha karaktär av rekommendationer medan 77-gruppen gjorde gällande att koden skulle innefatta bindande handlingsnormer.

Vid expertgruppens möte i december 1975 lade B-gruppen fram ett nytt förslag till kod. Meningsmotsättningarna om kodens legala status kunde emellertid inte biläggas och frågan härom hänsköts till UNCTAD lV.

Något avgörande kom emellertid inte till stånd vid UNCTAD IV. Istället beslöts att en ny expertgrupp skulle tillsättas med uppgift att — utan slutligt ställningstagande till kodens juridiska karaktär — utarbeta ett utkast med alltifrån obligatoriska till frivilliga bestämmelser.

Arbetet inom den nya expertgruppen bedrivs nu med sikte på att en kod för teknologiöverföring skall kunna antas vid en FN-konferens sommaren 1978.

Inom UNCTAD pågår ett samarbete med WIPO angående revision av 1883 års konvention rörande industriellt rättsskydd, den s. k. Pariskonven- tionen.

6.5.3. Arbetet rörande konkurrensbegränsande metoder

Frågan om konkurrensbegränsande metoder har behandlats av tre på varandra följande expertgrupperlnom ramen för detta arbete har lagts fram ett stort antal rapporter.

Vid UNCTAD III år 1972 beslöts att en expertgrupp rörande konkurrens- begränsande metoder skulle tillkallas. Expertgruppen skulle i sitt arbete beakta bl. a. transnationella företags verksamhet. Expertgruppen avgav år 1973 sin rapport. I rapporten förordades att åtgärder i syfte att kontrollera transnationella företags konkurrensbegränsande metoder borde vidtas såväl av industriländer och utvecklingsländer som på det internationella planet. Utvecklingsländerna borde enligt expertgruppens mening skaffa sig instru- ment för prövning av de utländska investeringarna. Industriländerna borde prioritera åtgärder som syftar till att reglera transnationella företags verk- samhet och ekonomiska inflytande i utvecklingsländerna. Expertgruppen ansåg också att industriländerna borde utnyttja sin lagstiftning för att motverka olika slag av konkurrensbegränsningar som träffar utvecklingslän- derna. Problem med en exterritoriell tillämpning av vissa bestämmelser kunde komma att kräva regler för ett samråd mellan länderna. På det

' Report ofthe Second Group of Experts on Restrictive Business Practices (TO/B/600).

2Report of the UNC- TAD at its fourth Ses- sion (TO/217). resolution 96(IV).

' Lima Declaration and Plan of Action on Indu- strial Development and Co-operation.

internationella planet förordade expertgruppen åtgärder för ett intensifierat utbyte av information mellan utvecklingsländer och industriländer. Expert- gruppen rekommenderade vidare ett system för tekniskt-administrativt stöd till utvecklingsländerna när dessa söker komma till rätta med transnationella företags konkurrensbegränsande metoder, innefattande bl. a. ett organ inom UNCTAD med uppgift att registrera de anmärkningar som enskilda länder gör. Riktlinjer för industri- och utvecklingsländernas behandling av närings- livets konkurrensbegränsande åtgärder borde slutligen enligt expengruppens

mening utformas. En andra expertgrupp rörande konkurrensbegränsande metoder tillkal-

lades år 1975. Expertgruppen fick till uppgift att identifiera de metoder som kan antas resultera i förvärv och missbruk av marknadsställning på det nationella och internationella planet. att överväga möjligheter till förbättring av informationen rörande konkurrensbegränsande metoder mellan industri- ländernas och utvecklingsländernas regeringar. att överväga de grundläg- gande frågorna vid utarbetandet av en modellag för utvecklingsländerna angående konkurrensbegränsande metoder samt att överväga möjligheten att utforma multilateralt godtagbara riktlinjer rörande konkurrensbegrän- sande metoder i syfte att komma till rätta med sådana metoder som ogynnsamt påverkar utvecklingsländernas handel och ekonomi. Expertgrup- pens arbete på dessa fyra områden redovisades i en är 1976 avgiven rapport.

Genom en resolution vid UNCTAD IV gavs mandat för en tredje expertgrupp rörande konkurrensbegränsande metoder. Expertgruppens främsta uppgift är att driva förhandlingar i syfte att utarbeta en samling multilateralt godtagna. rättvisa riktlinjer och regler för kontroll av sådana konkurrensbegränsande metoder som har ogynnsamma effekter på interna- tionell handel, särskilt utvecklingsländernas, och på dessa länders ekon- omiska utveckling. Expertgruppen har också till uppgift att föreslå åtgärder för information om konkurrensbegränsande metoder till stöd för utvecklings- ländernas lagstiftningsarbete på detta område samt att tillhandahålla tekniskt bistånd rörande frågor om konkurrensbegränsande metoder. Expertgruppens arbete beräknas fortsätta under år 1978.

6.6. UNIDO

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) har till uppgift att bidra till snabbare industrialisering av främst utvecklingsländerna. UNIDO sorterar under generalförsamlingen och rapporterar till denna genom ECOSOC.

Vid UNIDOzs andra generalkonferens år 1975 i Lima antogs en deklaration och en handlingsplan rörande industriell utveckling och industriellt samar- bete.l I Limadokumentet uppställdes som mål att utvecklingsländerna år 2000 skulle svara för en fjärdedel av världens samlade industriproduktion. Krav togs upp bl. a. på förbättrade möjligheter för utvecklingsländerna att få tillgång till teknologi på rättvisa och ömsesidigt godtagbara villkor. Flera punkter i dokumentet rör de transnationella företagens verksamhet.

I ingressen till deklarationen erinras sålunda om att situationen i utveck-

lingsländerna förvärrats bl. a. av de transnationella företag som kränker utvecklingsländernas suveränitet. Vidare deklarerar UNIDO att marknads- krafternas ohämmade spel inte är det lämpligaste medlet att varesig främja en världsvid industrialisering eller uppnå effektivt internationellt samarbete på det industriella området samt att de transnationella företagens verksamhet bör underkastas reglering och övervakning i syfte att säkerställa att deras verksamhet är förenlig med värdländernas utvecklingsplaner och politik med beaktande också av relevanta internationella uppförandekoder eller andra instrument.

I handlingsplanen anmodas industriländerna att när det är möjligt stimulera sina företag att delta i investeringsprojekt inom ramen för utvecklingsplaner och program hos de utvecklingsländer som så önskar samt att göra allt som är lagligen möjligt för att säkerställa att sådan verksamhet fullgörs i överensstämmelse med de berörda utvecklingsländernas lagstift- ning och regler. Industriländerna anmodas också att på lämpligt sätt samarbeta med utvecklingsländerna så att den verksamhet industriländernas transnationella företag bedriver i utvecklingsländerna är förenlig med dessa länders ekonomiska och sociala mål.

Inom UNIDO pågår ett tiotal forskningsprojekt rörande förhållandet mellan transnationella företag och utvecklingsländernas industrialisering.

6.7. OECD

6.7.1. Allmänt

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)bildades år 1961 och är ett samarbetsorgan för de västeuropeiska länderna samt Australien, Förenta staterna,]apan, Kanada och Nya Zeeland i frågor rörande ekonomisk politik i vidsträckt mening. OECD:s huvudorgan är rådet, vars sammanträden kan ha karaktären av ministermöten eller utgöras av möten mellan ständiga ombud. och exekutivkommittén. Arbetet inom organisa- tionen är fördelat på ett stort antal fackkommittéer. Till OECD är vidare knutna två rådgivande kommittéer. Trade Union Advisory Committee (TUAC) med fackliga företrädare och Business and Industry Advisory Committee (BIAC) med företrädare för näringslivet.

OECD antog år 1961 en kapitalliberaliseringsstadga (se avsnittet 9.4.2). Denna stadga torde ha varit en viktig faktor i den ökning av de internationella direktinvesteringarna som skett under de senaste decennierna. Den roll som multinationella företag spelar i denna investeringsprocess uppmärksam- mades redan i början på 1970-talet inom OECD. Den egentliga utgångs- punkten för OECD:s arbete på detta område kan sägas vara den år 1972 avgivna s. k. Reyrapporten ("Policy Perspectives for International Trade and Economic Relations"). Rapporten pekade på för- och nackdelar med multinationella företags verksamhet och framhöll behovet av att utarbeta vissa principer för såväl staternas som företagens agerande. På grundval av denna rapport diskuterades inom en är 1973 tillsatt expertgrupp utarbetandet av en uppförandekod för multinationella företag. Under detta arbete hävdades att förevarande problemkomplex borde ges en balanserad behand-

lInnehållet återges i överensstämmelse med en inom industridepar- tementet gjord inofficiell översättning.

ling. där också medlemsstaternas agerande mot företagen beaktades. Till diskussionen kom därför att föras också principen om nationell behandling av utlandskontrollerade företag samt de skadliga effekter på medlemsstaternas ekonomier som orsakades av andra länders åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella direktinvesteringar.

År l975 beslöt OECD-rådet att tillsätta en särskild kommitté för interna- tionella investeringar och multinationella företag (lME-kommitten). Kommittén fick i uppdrag att lägga fram ett handlingsförslag för medlems- staternas regeringar och därvid samråda med TUAC och BIAC samt de fackkommittéer inom OECD. som behandlade olika aspekter på de multi- nationella företagens verksamhet.

På grundval av arbetet inom fackkommittéerna och den samordnande IME-kommittén antog regeringarna i medlemsländerna år 1976 en deklara- tion om internationella investeringar och multinationella företag med därtill fogade riktlinjer för multinationella företag. Samtidigt med deklarationen fattade ministerrådet vissa beslut om samrådsprocedurer samt om de tidigare berörda frågorna om nationell behandling och främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar. Med hänsyn till att deklarationen och dessa beslut innebär förpliktelser för medlemsländerna kommer de att redovisas i kapitel 9 om Sveriges internationella åtaganden.

6.7.2. Riktlinjer/ör multinationellaföretag

De av OECD antagna riktlinjerna för multinationella företag är såsom förut anmärkts intagna i en bilaga till deklarationen rörande internationella investeringar och multinationella företag. Riktlinjernas ingress, vilken enligt deklarationen är en integrerande del av riktlinjerna. har följande innehåll.l

]. Multinationella företag spelar en viktig roll i medlemsländernas ekonomi och i internationella ekonomiska förbindelser och är av allt större intresse för regering- arna. Genom internationella direkta investeringar kan sådana företag medföra avsevärda positiva återverkningar på hem— och värdländer. Genom att bidra till effektivt utnyttjande av kapital. teknologi och arbetskraft mellan länder kan de fullgöra en viktig roll vid främjandet av ekonomiskt och socialt välstånd. Men de framsteg som görs av multinationella företag när det gäller att organisera sin verksamhet utanför den nationella ramen kan leda till missbruk av ekonomisk makt som koncentrerats till dessa företag och till konflikter med nationella politiska målsättningar. Dessutom ger ibland de multinationella företagens sammansatta natur samt svårigheterna att klart skönja deras olika struktur. verksamhet och politik anledning till bekymmer.

2. Medlemsländernas gemensamma syfte är att uppmuntra de positiva bidrag som multinationella företag kan lämna till ekonomiskt och socialt framåtskridande samt att minska och undanröja de problem som deras olika aktiviteter kan ge upphov till. Med hänsyn till sådana företags transnationella struktur kommer detta syfte att främjas av samarbete bland OECD-länderna. där de flesta multinationella före- tagen har sina moderbolag och dit en betydande del av deras verksamhet är förlagd. Nedanstående riktlinjer är utformade för att bidra till förverkligandet av detta gemensamma syfte och till att förbättra det internationella investeringsklimatet.

3. Då multinationella företags verksamhet sträcker sig också till länder som ej är medlemmar i OECD. bör internationellt samarbete på detta område utsträckas till

alla stater. Medlemsländerna ger sitt fulla stöd till strävanden mot samarbete med icke-medlemsländer och särskilt med utvecklingsländer. i syfte att förbättra alla folks välfärd och levnadsstandard. både genom att uppmuntra de positiva bidrag som multinationella företag kan lämna och genom att minska och undanröja de problem som kan uppkomma i samband med dessa företags verksamhet.

4. Inom organisationen kommer samarbetsprogrammet för att uppnå dessa mål att vara fortlöpande. pragmatiskt och balanserat. Det faller inom ramen för de allmänna målsättningarna för konventionen om OECD och utnyttjar de olika fackorganen i organisationen. vars mandat redan täcker många aspekter av de multinationella företagens roll. i synnerhet frågor rörande internationell handel och betalningar. konkurrens. beskattning. arbetskraft. industriell utveckling. veten- skap och teknik. I dessa organ utförs arbete med att identifiera frågor. förbättra relevant information och utarbeta förslag till åtgärder. ägnade att stärka mellan- statligt samarbete. Inom några av dessa områden finns redan procedurer som gör det möjligt att ta upp frågor rörande multinationella företags verksamhet. Detta arbete kan komma att resultera i att ytterligare kompletterande överensskommelser och arrangemang mellan regeringar beslutas.

'_n Samarbetsprogrammet utgörs i sitt första skede av en deklaration och tre beslut avseende riktlinjer för multinationella företag. nationell behandling för utlands- kontrollerade företag samt främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar. Deklarationen och besluten har. då de är kompletterande och inbördes förbundna. antagits samtidigt.

6. Nedanstående riktlinjer utgör rekommendationer som medlemsländerna gemen- samt riktar till multinationella företag som arbetar inom deras territoriella gränser. Dessa riktlinjer. vilka tar sikte på de problem som kan uppkomma på grund av dessa företags internationella struktur. fastställer normer för dessa företags verksamhet i de olika medlemsländerna. Riktlinjerna är frivilliga till sin karaktär och kan ej genomdrivas på rättslig väg. De torde emellertid bidra till att säkerställa att dessa företags verksamhet ståri överensstämmelse med den nationella politiken i de länder där företagen är verksamma och till att stärka grunden för ömsesidigt förtroende mellan företag och stater.

7. Varje stat har rätt att fastställa villkoren för de multinationella företagens verksamhet inom sin nationellajurisdiktion. om inte annat följer av internationell rätt och de internationella överenskommelser staten har ingått. Ett multinationellt företags enheter i olika länder är underkastade dessa länders lagstiftning.

8. En exakt juridisk definition av multinationella företag behövs ej förtillämpning av riktlinjerna. Dessa företag utgörs vanligen av bolag eller andra enheter som är privatägda. statsägda eller har blandat ägarskap och som är etablerade i olika länder och så förbundna. att ett eller flera av dem kan utöva ett betydande inflytande över de andras verksamhet och dela kunskap och resurser med de övriga. Graden av varje enhets självständighet i förhållande till de övriga skiftar starkt från ett multinationellt företag till ett annat beroende på enheternas inbördes förhållande och deras verksamhetsområden.

På grund härav är riktlinjerna avsedda för de olika enheterna inom det multinationella företaget (moderbolag och/eller lokala enheter) i enlighet med den faktiska ansvarsfördelningen bland dem. De förutsätts samarbeta och bistå varandra i erforderlig utsträckning för att underlätta iakttagande av riktlinjerna. Begreppet "företag" i dessa riktlinjer avser dessa olika enheter i enlighet med deras ansvar.

9. Riktlinjerna syftar ej till att införa skillnader i behandling mellan multinationella och inhemska företag; i förekommande fall återger de god praxis för alla. i enlighet därmed är multinationella och inhemska företag. då riktlinjerna är tillämpliga på båda. föremål för samma förväntningar beträffande sitt uppträdande.

lO. Bruket av lämpliga metoder för att bilägga internationella tvister, inbegripet skiljedom. bör uppmuntras som ett medel att underlätta lösningen av problem som uppstår mellan företag och medlemsländer.

ll. Medlemsländerna har fastställt gransknings— och samrådsprocedurer i frågor som avser riktlinjerna. Då multinationella företag blir föremål för motstridiga krav från medlemsländer. kommer berörda regeringar att samarbeta helt och fullt i syfte att lösa sådana problem. antingen i Kommitte'en för internationella investeringar och multinationella företag. tillsatt av OECD-rådet den 2l januari l975. eller genom andra ömsesidigt godtagbara arrangemang.

Efter denna inledande bakgrund upptas de konkreta riktlinjerna för multi- nationella foretag. ] detta sammanhang anges att medlemsstaterna fastställer riktlinjerna med den förutsättningen att medlemsländerna kommer att fullgöra sin skyldighet att behandla företagen rättvist och i enlighet med internationell rätt. internationella överenskommelser samt kontraktsenliga åtaganden. Riktlinjerna är indelade i sju avsnitt. nämligen allmänna princi- per. information. konkurrens. finansiering. beskattning. sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor samt vetenskap och teknologi på sätt i det följande

återges.

Allmänna principer

Företagen bör

1. fullt beakta etablerade allmänna samhällspolitiska mål i de medlemsländer där de arbetar;

2. särskilt beakta dessa länders mål och prioriteringar i vad avser ekonomiskt och socialt framåtskridande. inbegripet industriell och regional utveckling. miljövård. skapande av arbetstillfällen. innovationsfrämjande åtgärder och överförande av teknologi;

3. med iakttagande av sina rättsliga skyldigheter rörande information och med beaktande av legitima behov av skydd för affärshemligheter tillställa sina enheter sådan ytterligare information som de kan behöva för att tillgodose krav från myndigheterna i de länder där dessa enheter är etablerade avseende information om dessa enheters aktiviteter;

4. främja nära samarbete med lokala myndigheter och affärsintressen'.

5. medge koncernens enheter frihet att utveckla sin verksamhet och att begagna sig av sina konkurrensfördelar på inhemska och utländska marknader, i förenlighet med behovet av specialisering och sund affärspraxis;

6. vid tillsättande av poster på ansvarig nivå i varje verksamhetsland taga vederbörlig hänsyn till varje persons individuella kvalifikationer utan diskriminering i fråga om nationalitet. såvida icke annat följer av särskilda nationella krav i detta avse- ende;

7. ej överlämna — och de bör ej anmodas eller förväntas överlämna — någon form av muta eller annan otillbörlig förmån. direkt eller indirekt. till någon offentlig tjänsteman eller innehavare av offentlig tjänst;

8. ej, såvida det icke är rättsligt tillåtligt. ge bidrag till kandidater till offentlig tjänst eller politiska partier eller andra politiska organisationer;

9. avstå från otillbörlig inblandning i lokal politisk verksamhet.

Information

Med vederbörligt beaktande av företagstyp och relativ storlek såvitt avser den ekonomiska aspekten på företagets verksamhet. behovet av skydd för affarshemlig- heter samt kostnader bör företagen ien form ägnad att förbättra allmänhetens förståelse publicera tillräcklig faktisk information om hela företagets struktur. verksamhet och politik. I den mån så erfordras för detta syfte skall denna information komplettera den information som lämnas enligt nationell lagstiftning i de länder där företagen är verksamma. För detta ändamål bör de inom skälig tid och regelbundet. åtminstone varje år. publicera finansiella rapporter och övrig till”".iplig information avseende företaget som helhet. innefattande i synnerhet:

företagets struktur. med namn och säte för moderföretaget. dess dotterföretag och dess procentuella ägande. direkt och indirekt. i dessa dotterföretag. inbegripet aktieägandet dem emellan".

2. de geografiska områden] där verksamhet utövas och de huvudsakligaste aktiviteter

som bedrivs därav moderföretaget och de viktigaste dotterföretagen; rörelseresultat och bruttoomsättningen per geografiskt område och bruttöomsätt- ningen för viktigare produktgrupper för företaget i sin helhet;

4. betydande kapitalinvesteringar per geografiskt område och i möjligaste mån för viktigare produktgrupper i företaget i sin helhet; '...)

5. finansieringsanalys för företaget i sin helhet;

6. medelantalet anställda i varje geografiskt område;

7. forsknings- Och utvecklingskostnader för företaget i sin helhet".

8. de principer som tillämpats vid internprissättning;

9. de redovisningsprinciper.också i fråga om koncernredovisningen. som använts vid

sammanställning av den publicerade informationen.

Konkurrens

Företagen bör. samtidigt som de följer gällande konkurrensregler och tillämpad praxis i de länder där de arbetar.

]. avstå från åtgärder som ogynnsamt skulle påverka konkurrensen på marknaden i fråga genom att missbruka en dominerande marknadsställning med till exem- pel.

a) företagsförvärv som begränsar konkurrensen otillbörligt.

b) beteende som avser att eliminera konkurrenter.

c) oskälig leveransvägran.

d) missbruk av patent. varumärke eller annan immateriell rättighet i syfte att begränsa konkurrensen.

e) diskriminerande (dvs. oskäligt differentierad) prissättning och användande av sådana prissättningstransaktioner mellan koncernföretag som medel att ogynnsamt påverka konkurrens utanför dessa företag".

'Vid tillämpning av riktlinjen om information avses med "geografiskt'område" grupper av länder eller individuella länder såsom varje företag finner lämpligt med hänsyn till dess särskilda förhållanden. Då ingen enstaka grupperingsmetod är lämplig för alla företag eller för alla syften. torde de faktorer som bör beaktas av ett företag inbegripa verksamhetens betydelse i enskilda länder eller områden liksom effekten på dess konkurrenskraft. geografisk närhet. ekonomisk släktskap. likheter i affärsmiljöer samt natur. omfattning och grad av inbördes beroende mellan företagets verksamhet i de olika länderna.

medge inköpare. distributörer och licentstagare frihet att återlörsälja. exportera. köpa och utveckla sin verksamhet i överensstämmelse med lagar. handelsvillkor. behovet av specialisering och sund afliirspraxis; avstå från att deltaga i eller på annat sätt oavsiktligt stärka de konkurrensbegrän- sande effekterna av internationella eller inhemska karteller eller konkurrensbe- gränsande överenskommelser som ogynnsamt påverkar eller eliminerar konkur- rens och som ej är generellt eller direkt accepterade i tillämplig nationell eller internationell lagstiftning;

vara beredda att samråda och samarbeta. däri inbegripet tillhandahållandc av information. med behöriga myndigheter i länder vilkas intressen direkt påverkasi vad avser konkurrensfrågor eller i utredningar därom. Tillhandahållande av information bör ske i enlighet med på detta område normalt tillämpade sekre- tessbestämmelser.

Finansiering

Företagen bör vid skötseln av finansiella och kommersiella funktioneri sin verksamhet och särskilt vid hanteringen av sina likvida utländska tillgångar och skulder beaktade fastställda målsättningarna rörande betalningsbalans och kreditpolitik i de länder där de arbetar.

Beskattning

Företagen bör

]. på taxeringsmyndigheternas begäran. i de länder där de är verksamma. i enlighet med sekretessbestämmelser och tillämpliga förfaranden i dessa länders nationella rätt. tillhandahålla den information som behövs för att korrekt fastställa de skatter som skall påläggas i samband med deras verksamhet. däri inbegripet information av betydelse rörande deras verksamhet i andra länder; avstå från att utnyttja de särskilda möjligheter som står till deras förfogande såsom internprissättning som ej överensstämmer med etablerad praxis (arm's length standard) i syfte att på sätt som strider mot nationell rätt förändra det beskatt- ningsunderlag efter vilken koncernenheterna taxeras.

Sysselsätlning och arbetsmarknarls/i'ägor

Företagen bör. inom ramen för lagar. förordningar och rådande praxis på arbetsmark- naden i varje land där de är verksamma.

] .

respektera sina anställdas rätt att låta sig representeras av fackföreningar och övriga bona lide organisationer för anställda och medverka i konstruktiva förhandlingar. antingen individuellt eller genom arbetsgivareorganisationer. med sådana arbets- tagarorganisationer. i syfte att få till stånd överenskommelser om anställningsvill- kor. vilka bör innehålla bestämmelser för biläggande av tvister angående tolk- ningen av sådana överenskommelser och för garanterandet av ömsesidigt respek- terade rättigheter och skyldigheter;

a) ge de anställdas representanter sådana arbetsmöjligheter som är nödvändiga för att utveckla ändamålsenliga kollektivavtal;

b) förse de anställdas representanter med den information som behövs för meningsfulla förhandlingar om anställningsvillkor'. då detta överensstämmer med lokal rätt och praxis. förse de anställdas represen- tanter med information som gör det möjligt för dem att erhålla en riktig och

rättvisande bild av enhetens verksamhet eller. då så är lämpligt. företaget i sin helhet".

4. iaktta anställningsnormer och arbetsmarknadspraxis som inte är mindre gynn- samma än dem som iakttas av jämförbara arbetsgivare i värdlandet;

5. i största möjliga utsträckning i sin verksamhet använda. utbilda och förbereda för befordran medlemmar i den lokala arbetsstyrkan i samarbete med representanter för de anställda och. då så är lämpligt. berörda statliga myndigheter;

6. då de överväger förändringar i sin verksamhet vilka skulle avsevärt inverka på de anställdas levnadsförhållanden. särskilt i händelse av nedläggning av en enhet som innebär kollektiva permitteringar eller avskedanden. ge skäligt varsel om sådana lörändringar till representanter för sina anställda. och då så är lämpligt. till berörda statliga myndigheter samt samarbeta med de anställdas representanter och berörda statliga myndigheter för att i största möjliga utsträckning mildra ogynnsamma följder därav".

7. tillämpa sin personalpolitik. inbegripet anställning. avsked. lön. befordran och utbildning, utan diskriminering. såvida ej selektivitet i fråga om den anställdes person främjar fastställd statlig politik. som särskilt gynnar en större jämlikhet i sysselsättningsmöiligheterna;

8. i samband med bona fide förhandlingarI med de anställdas representanter om anställningsvillkor. eller medan de anställda utövar sin rätt att organisera sig. ej hota med att utnyttja sina möjligheter att helt eller delvis överföra en driftsenhct från landet i fråga. i syfte att därigenom otillbörligt påverka dessa förhandlingareller att hindra att organisationsrätten utövas;

9. göra det möjligt för sina anställdas bemyndigade representanter att föra förhand— lingar om kollektivavtal eller frågor angående förhållandet mellan anställda och företagsledning med representanter för företagsledningen. vilka är bemyndigade att fatta beslut i de frågor förhandlingen gäller.

l"'ol('nskap och teknologi Företagen bör

l. Söka säkerställa att deras verksamhet på ett tillfredsställande sätt överensstämmer med politik och planering i fråga om vetenskap och teknologi i de länder där de är verksamma samt bidraga till utvecklingen av nationell vetenskaplig och teknolo— gisk kapacitet inbegripet befästande och förbättring av värdländernas innovations- förmåga så långt möjligt".

2. i största möjliga utsträckning i sin affärsverksamhet införa rutiner. som medger snabb spridning av teknologi under vederbörlig hänsyn till skydd för industriell och intellektuell äganderätt;

3. vid beviljande av licenser eller vid överföring av teknologi på annat sätt göra detta på skäliga villkor. 0 .. . . . . t . , . - . 6.7.3 Sam/'adsprocedur rorana'e riktlinjerna/br MNF Bond ”de rorhdndl'"g"r

kan inbegripa arbetskon- Samtidigt med tillkomsten av riktlinjerna för multinationella företag fattade ”mer, som del av För" ministerrådet beslut om mellanstatliga samrådsprocedurer rörande dessa r::iglkllnåiäääååäåu" riktlinjer. Detta uppfoljningsmaskmert ar pågrund av riktlinjernas friv1ll|ga inbegrips eller ej fast- karaktar emellertid inte inriktade på sanktionering av dessas efterlevnad. ställs genom lag och Huvudpunkterna i ministerrådets beslut är följande. rådande HHSlällningS- praxis i varje enskilt l. lME-kommittén skall regelbundet och på begäran av ett medlemsland utbyta land.

synpunkter om frågor rörande riktlinjerna och den erfarenhet som vunnits vid deras tillämpning samt skall avge regelbundna rapporter härom till rådet.

2. Kommittén skall regelbundet anmoda BIAC och TUAC att framföra sina synpunkter angående riktlinjerna och skall ta hänsyn till sådana synpunkter i sina rapporter till rådet. 3. Kommittén kan på förslag av ett medlemsland besluta huruvida enskilda företag bör ges tillfälle att framföra sina synpunkter angående riktlinjernas tillämpning men skall inte fatta några beslut om enskilda företags beteende.

4. Medlemsländer kan begära att samråd sker inom kommittén om problem som sammanhänger med att multinationella företag blir föremål för motstridiga krav och berörda regeringar skall samarbeta helt och fullt i syfte att lösa sådana problem antingen inom kommittén eller genom andra ömsesidigt godtagbara arrange- mang.

I två fall har medlemsländer med stöd av punkten ] och i sexton fall har TUAC med stöd av punkten 2 underställt lME-kommittén frågor rörande riktlinjerna.

De flesta av dessa frågor har rört innebörden av olika riktlinjer under avsnittet Sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor. Andra frågor har gällt avsnittet Vetenskap och teknologi samt vilket ansvar som enligt riktlinjerna kan anses åvila ett moderföretag. De underställda frågor. som bereds inom en till IME-kommittén knuten arbetsgrupp. har hittills inte lett till något ställningstagande från kommitténs sida.

Det är ännu inte möjligt att ange hur det av ministerrådet beslutade samrådsförfarandet närmare kommer att gestalta sig. En viktig utgångspunkt för bedömningen av [ME-kommitténs framtida verksamhet är uppenbar- ligen den i rådsbeslutet upptagna bestämmelsen att kommittén inte skall fatta beslut om enskilda företags beteende. Kommittén skall med andra ord inte vara ett judiciellt eller kvasijudiciellt forum. | överensstämmelse härmed torde det inte ankomma på kommittén att pröva riktigheten av de påstådda faktiska omständigheter som i ett visst fall lagts till grund för en underställd fråga. Endast från enskildheter renodlade frågor torde sålunda kunna komma under kommitténs bedömning. Dessa frågor synes vidare komma att prövas endast om och iden mån de kräver vägledande uttalanden från kommitténs sida. Ett påtalat fall torde sålunda inte ge anledning till uttalanden. om det innebär ett klart och otvetydigt åsidosättande av en riktlinje eller ett av kommittén tidigare antaget tolkningsuttalande eller ett åsidosättande av nationell lag eller andra delar av ett nationellt regelsystem. Härtill kommer att kommittén inte kan uttala sig om frågor som inte ens tolkningsvis kan inrymmas under riktlinjerna. En annan sak är att sådana frågor kan ådagalägga brister i riktlinjerna och kräva uppmärksamhet vid den kommande översynen av riktlinjerna.

6.7.4. OECD:s kommittéer

6.7.4.l Allmänt

Internationella investeringar och multinationella företags verksamhet är föremål för uppmärksamhet vid en rad av OECD:s kommittéer. Den centrala och samordnande uppgiften på detta område ankommer som förut antytts på

kommittén för internationella investeringar och multinationella företag, den s. k. lME-kommittén. Många av de övriga kommittéerna behandlar emel- lertid olika aspekter på multinationella företag. En del av denna verksamhet är särskilt inriktad på förhållandet mellan multinationella företag och utvecklingsländerna. Utvecklingshjälpskommittén studerar sålunda effek- terna på utvecklingsprocessen av olika slags privata investeringar och granskar i detta sammanhang också de multinationella företagens aktiviteter. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för beredandet av frågor om ekonomiska relationer mellan medlemsländer och utvecklingsländer. Ett särskilt utveck- lingscentrum har vidare inrättats. Det arbete som flertalet kommittéer bedriver rör emellertid direktinvesteringar och multinationella företags verksamhet i industriländerna. Till de kommittéer som främst är sysselsatta på detta område hör industrikommittén, konkurrensbegränsningskommit- tén, skattekommittén, kommittén för vetenskap och teknologi, arbets- gruppen angående korta kapitalrörelser, arbetskraftskommittén och kommit- tén för osynliga transaktioner och betalningar. Samtliga de nämnda kommit- téerna har deltagit i utarbetandet av OECD:s riktlinjer för multinationella företag. I det följande skall i korthet anges det övriga arbete som dessa kommittéer bedriver på förevarande område.

6.7.4.2 Kommittén för internationella investeringar och multinationella företag

Arbetet inom OECD på 1976 års deklaration om internationella investeringar och multinationella företag med därtill hörande riktlinjer för multinationella företag och beslut om nationell behandling. om främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar och om olika samrådsförfaranden förbereddes inom kommittén för internationella investeringar och multina- tionella företag (IME-kommittén).

En av kommitténs huvuduppgifter är numera att övervaka och främja den effektiva tillämpningen av 1976 års bestämmelser. En del av denna uppgift utförs inom ramen för det i avsnittet 6.7.2 beskrivna samrådsförfarandet. Liknande samrådsförfaranden är knutna till besluten om nationell behand- ling och om hämmande och främjande åtgärder för internationella investe- ringar. Kommittén har också att förbereda den översyn av riktlinjerna för multinationella företag som enligt deklarationen skall äga rum under år 1979.

En annan huvuduppgift för kommittén är att komplettera 1976 års bestämmelser med nya överenskommelser. Detta sammanhänger med medlemsländernas uttalade avsikter att strävandena inom OECD på föreva- rande område bör fortsätta och leda till vidare arrangemang och avtal. De betecknade 1976 års bestämmelser som ett första steg i ett fortlöpande, pragmatiskt och balanserat program som skall utgöras av arbete med att identifiera frågor, förbättra relevant information och närmare utforma de förslag till åtgärder som kan komma från organisationens specialkommittéer (se deklarationens preambel samt punkterna 4 och 5 i preambeln till riktlinjerna föi multinationella företag).

1 Statistical information concerning the activities of multinational enter— prises in host countries / IND (5/75)2/.

2Penetration of multina- tional enterprises in ma- nufacturing industry in member countries (DSTl/IND 2/76.4).

6.7.4.3 Industrikommittén

En huvuduppgift för industrikommittén är att förbättra informationen om de multinationella företagens verksamhet och utbytet av sådan information. Industrikommittén avgav år 1975 en rapport' om statistisk information angående de multinationella företagens verksamhet i värdländer. ] rapporten behandlades utformningen av dels ett förbättrat utbyte av information och dels en förbättrad och harmoniserad statistik. Den eftersträvade statistiken, vilken inte skulle innefatta de multinationella företagens verksamhet i .

hemländerna, borde enligt kommitténs mening omfatta fjorton grundläg- gande element i dessa företags verksamhet i värdländerna. Dessa element var

antalet företagsgrupper, företag eller arbetsställen, beståndet av direktinves- '

teringskapital, mängden kapital under utländskt inflytande, förädlingsvärde, antalet anställda, löner, kapitalbildning, bruttovinst, bruttoproduktion, kost- nader för forskning och utveckling, export och import, betalning av investeringsavkastning till nonresidents med möjlighet att utöva inflytande, nettoflödet av kapital från nonresidents med möjlighet att utöva inflytande samt betalning för licensavtal och teknologi. Rapporten utmynnade i en rekommendation om åtgärder i syfte att förverkliga detta mål. Kommittén i

förväntade emellertid inte att den rekommenderade statistiken skulle leda till bättre information förrän efter åtskilliga år. Rekommendationen antogs år ' 1976 av rådet. Kommittén förbereder f.n. en rapport om vilka åtgärder medlemsländerna vidtagit i enlighet med rekommendationen.

Industrikommittén antog vidare år 1976 en rapport angående information * från företag. I rapporten redovisades dels den information som företagen är j lagligen förpliktade att lämna i medlemsländerna och dels den information som företagen frivilligt lämnar.

En annan huvuduppgift för industrikommittén är att granska de olika ländernas attityder och politik gentemot multinationella företag och studera dessa företags inverkan på medlemsländernas industriella struktur. Kommittén offentliggjorde år 1977 en rapport' om de multinationella företagens penetration av medlemsländernas tillverkningsindustri. Denna rapport kommer under 1978 att aktualiseras. Arbete har också påbörjats i syfte att analysera penetrationsfrågan från koncentrationssynpunkter.

6.7.4.4 Konkurrensbegränsningskommittén

På grundval av arbete som utförts inom konkurrensbegränsningskommittén har rådet tidigare antagit tre rekommendationer, nämligen år 1967 en rekommendation om samarbete mellan medlemsländer i fråga om konkur- rensbegränsade metoder som påverkar internationell handel, år 1973 en rekommendation om ett samråds- och konsultationsförfarande i fråga om konkurrensbegränsande metoder som påverkar internationell handel samt är 1974 en rekommendation om åtgärder mot konkurrensbegränsande metoder i samband med nyttjande av patent och licenser. Vad särskilt gäller multinationella företag har kommittén medverkat till utformningen av konkurrensinnehållet i OECD:s riktlinjer för dessa företag.

En arbetsgrupp knuten till kommittén har vidare under senare år på grundval av en detaljerad enkät till medlemsländerna bedrivit arbete i-syfte

att analysera omfattningen och karaktären av sådana konkurrensbegrän- sande metoder som används av multinationella företag, att kartlägga de problem som möter vid tillämpning av lagstiftning på dessa företag samt att föreslå möjliga lösningar. Detta arbete har utmynnat i en av OECD under år 1977 framlagd rapport.' Rapportens första del omfattar en ekonomisk och empirisk analys av de multinationella företagens effekter på konkurrensför- hållandena. I denna del indentifieras fyra kategorier av konkurrensbegrän- sande metoder: internationell allokering av produktion och marknader, internationella prissättningsmissbruk och andra missbruk av ekonomisk makt. konkurrensbegränsande fusioner samt missbruk av restriktioner i fråga om internationella patent och licensavtal. Den andra delen av rapporten behandlar möjligheterna att tillämpa konkurrensrättslig lagstiftning på de multinationella företagens verksamhet och den tredje delen tar upp förslag till handlingsprogram. Till kommitténs förslag hör att de olika ländernas lagstiftning och förfaranden på hithörande områden skall stärkas på olika sätt bl. a. genom fusionskontroll, kontroll av missbruk av marknadsdominans, lagstiftning mot monopolisering och monopoliseringssförsök, lagstiftning eller reglering av konkurrensbegränsande metoder i samband med patent- och licensavtal samt inrättandet av förfaranden föratt underlätta konkurrens- myndigheternas möjligheter att få tillgång till utomlands befintlig informa- tion. Kommittén föreslog vidare att medlemsstaterna träffar bilaterala2 och multilaterala avtal angående ömsesidigt administrativt ochjudiciellt bistånd i syfte att på rättslig väg genomdriva konkurrenslagstiftning samt att tillgången vidgas till de särskilda förfaranden som omfattas av rådets inledningsvis nämnda rekommendationer. I rapporten konstateras att det inte är realistiskt att man på OECD-planet skall kunna uppnå en gemensam antitrustlagstiftning av det slag som finns inom EG-området och att en internationell antitrustlag som kan verkställas av en internationell antitrust- myndighet endast betraktas som en möjlighet på lång sikt.

6.7.4.5 Skattekommittén

Skattekommittén har till uppgift att bevaka internationella beskattningsfrå- gor, bland vilka prioriterats strävanden att intensifiera internationellt samar- bete i syfte att upptäcka och motverka olika former av skatteflykt. Inom ramen för denna övergripande uppgift har till särskild behandling tagits upp beskattningsproblem som rör multinationella företags verksamhet. Olika arbetsgrupper inom kommittén förbereder sålunda f. n. till nationella taxeringsmyndigheter riktade anvisningar angående lämplig praxis vid handläggning av beskattningsfrågor som har samband med internprissätt- ning. Till de interkoncernella transaktioner som hittills behandlats från denna aspekt hör betalningar avseende patent, royalties och annan teknologiöver- föring, räntor på lån samt överföring av varor och tjänster.

6.7.4.6 Kommittén för vetenskap och teknologi

Kommittén för vetenskap och teknologi har till uppgift att behandla frågor som rör internationell teknologispridning genom multinationella företag och effekterna av de multinationella företagens verksamhet på nationell veten-

1 Restrictive business practices of multinational enterprises report of the committee of experts on restrictive business practices (OECD, Paris 1977).

2 Ett dylikt avtal har nyligen träffats mellan Förenta Staterna och Förbundsrepubliken Tyskland.

1 Pharmaceutical Indu- stry (DSTl/SPR/77.3 (MNE)

2 Computer and data processing industries (DSTl/SPR/77.39 (MNE)

skaplig och teknologisk kapacitet. Kommittén har antagit ett arbetSprogram, vars huvudsakliga mål är att bestämma de effekter multinationella företag har på nationell vetenskaplig och teknisk potential genom den roll multina- tionella företag spelar för tillkomsten av vetenskapliga och tekniska kunskaper och för överföring av teknologi samt genom den position dessa företag intar i värdländernas industriella struktur. Inom ramen för detta arbetsprogram har kommittén lagt fram studier av läkemedelsindustrin' och dataindustrinz. En ytterligare studie, nämligen om livsmedelsindustrin är under utarbetande. Avsikten är att rönen från de tre sektorstudierna skall presenteras i en policyorienterad s. k. syntesrapport.

6.7.4.7 Arbetsgruppen angående korta kapitalrörelser

En särskild arbetsgrupp har haft till uppgift att studera de multinationella företagens inverkan på korta kapitalrörelser. Arbetsgruppen har också övervägt lämpligheten och möjligheten av att upprätta ett gemensamt rapporteringssystem rörande de multinationella företagens verksamhet i förevarande hänseende. Arbetsgruppen kom emellertid till den uppfatt- ningen att det för den närmaste framtiden inte skulle vara möjligt att upprätta ett sådant rapporteringssystem. Arbetsgruppen föreslog likväl att det kunde vara lämpligt att anordna återkommande expertmöten för utbyte av åsikter om nationell datainsamling och diskussioner av gemensamma problem angående förbättrad information på detta område. Med beaktande av de slutsatser till vilka arbetsgruppen kommit beslöt rådet att arbetsgruppens verksamhet skulle anses slutförd.

6.7.4.8 Arbetskrafts- och socialkommittén

Arbetskraftskommittén har huvudsakligen varit sysselsatt med de multina— tionella företagens effekter på sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor. Kommittén studerar själv sysselsättningsfrågor medan dess arbete avseende arbetsmarknadsfrågor delegerats till en särskild arbetsgrupp. Kommittén har företagit en empirisk studie i ett antal medlemsländer där de multinationella företagen bedriver betydande verksamhet. Den rapport i vilken denna studie utmynnar är särskilt inriktad på centralt beslutsfattande, effekter av multi- nationella företag på system för reglering av lokala arbetsmarknadsförhålian- den, frågan om tillhandahållandet av information om möjligheterna att komma i kontakt med beslutsfattarna i de multinationella företagen, vissa effekter på sysselsättningen och vissa aspekter på internationella fackliga '

åtgärder.

6.7.4.9 Kommittén för osynliga transaktioner

Huvuduppgiften för kommittén för osynliga transaktioner är att övervaka de två OECD-koderna, nämligen stdgan för liberalisering av löpande osynliga transaktioner och kapitalliberaliseringsstadgan. Kommittén granskar åter- kommande de restriktioner som medlemsländerna vidmakthåller i fråga om löpande betalningar och kapitalrörelser. Kommittén har särskilt uppmärk- sammat de medlemsländernas regler och praxis i fråga om ingående

utländska direktinvesteringar och har i detta syfte organiserat möten med företrädare från medlemsländerna. Kommittén har också analyserat det aktuella flödet av direktinvesteringar mellan medlemsländerna.

6.8. Europarådet

Europarådet har som medlemmar 18 europeiska stater. Enligt rådets stadga är dess syfte bl. a. att åstadkomma fastare enhet mellan medlemmarna i avsikt att skydda och förverkliga de ideal och principer som utgör deras gemen- samma arv samt underlätta deras ekonomiska och sociala utveckling. Beslutande organ är ministerkommittén, i vilken medlemmarna är företrädda av sina utrikesministrar. Rådgivande församlingen har 147 medlemmar, vilka utses av respektive medlemsstaters parlament. Församlingen "avger rekommendationer, resolutioner och yttranden till ministerkommittén på grundval av rapporter från rådets utskott.

På senare tid har de multinationella företagen varit föremål för Europarå- dets uppmärksamhet. I mars 1976 höll den rådgivande församlingens ekonomiska utskott en hearing med företrädare för multinationella företag, internationella fackföreningsorganisationer, arbetsgivarorganisationer och vissa mellanstatliga organisationer. På grundval av en rapport från denna hearing samt rapporter från det ekonomiska utskottet och utskottet för vetenskap och teknologi hölls vid den rådgivande församlingens möte år1976 en förberedande debatt om de multinationella företagen. Vid församlingens möte senare detta år antogs en resolution om multinationella företagl av följande innehåll.

Den rådgivande församlingen,

]. som tar hänsyn till beslut nr 358 (1976) om multinationella företag;

F») som beaktar att multinationella företag(MNF)väsentligt bidragit till produktionens internationella organisering, den internationella arbetsfördelningen och det ökade ömsesidiga beroendet mellan nationella ekonomier samt att dessa företag kan lämna särskilt värdefulla bidrag till industrialisering, skapande av sysselsättnings- tillfällen, överförande av teknologi och yrkesutbildning;

3. som beaktar att särskilt några av de största MNF har blivit viktiga icke-statliga deltagare i internationell politik samt att de i vissa fall har utomlands påverkat politiska processer i både hem- och värdländers politik;

4. som anmärker att de störningar som skapas genom korta kapitalrörelser kan ökas genom överföringar av de avsevärda likvida tillgångar som MNF disponerar över;

5. som är oroad av att MNF på grund av den transnationella karaktären av deras verksamhet i motsats till de vanligen nationellt begränsade aktionsmöjligheterna för regeringar eller nationella organisationer har en större valfrihet gentemot nationell antitrust-, skatte-, social- och miljöskyddslagstiftning samt av att de IResolution 639 (1976) lättare kan hemfalla åt konkurrensbegränsande metoder och undgå fackföreningars on multinational corpo- krav; rations.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

som anmärker att vissa multinationella företags handlande genom plötsliga tillbakadraganden av investeringar kan resultera i betydande lokal Och regional arbetslöshet och orsaka stora svårigheter för värdländer;

som beaktar att de större MNF har uppnått en sådan storlek och geografisk räckvidd att det kan leda till tvivel om effektiviteten hos nationella myndigheter och fackföreningsorganisationer, vilka hittills inte kunnat uppnå en likvärdig grad av internationell integration;

som anser att internationella lösningar måste sökas för att undvika ogynnsamma effekter av MNF och föratt främja att deras verksamhet är så förmånlig som möjligt för berörda länder och folk;

som har tagit del av Deklarationen om internationella investeringar och multina- tionella företag, till vilken fogats Riktlinjer för multinationella företag, och av de beslut i dessa ämnen som antagits av OECD:s råd vid dess möte på ministernivå den 21 juni 1976;

som anmärker att OECD-rådet förordade offentliggörande av information om MNF baserad på geografiska områden och inte på länder samt misslyckades att tillhandahålla en formel för att på internationell väg upprätthålla efterlevnaden av OECD-koden;

som välkomnar den överenskommelse OECD nu har nått i fråga om ett utvidgat samarbete mellan medlemsländerna på området för internationella investeringar och multinationella företag och som stödjer detta resultat såsom ett första steg i en process med målet att förbättra effektiviteten i ett sådant samarbete;

som med tillfredsställelse noterar OECD-medlemmarnas beredvillighet att ge sitt fulla stöd till strävanden på andra håll och till samarbete med icke-medlemsstater. särskilt utvecklingsländer, i dessa frågor;

som välkomnar EG-kommissionens direktivutkast och andra förslag rörande problem som uppkommer på grund av MNF:s framväxt och särskilt problem som sammanhänger med skyddet av arbetstagare och deras rättigheter i samband med fusioner eller rationalisering,offentlig information, kapitalrörelser. skatteåtervin- ning och utarbetandet av en gemensam ordning för internpriser och licensavgsif- ter;

som understryker att sådant samarbete inte bör begränsas till EG-länder och att Europarådet och andra internationella organisationer bör inom sina respektive kompetensområden främja en vidgad internationell samordning och harmonise- ring av lagstiftning och regler rörande sådana frågor som offentlig information. beskattning. konkurrensbegränsande metoder och sociala förpliktelser i syfte att undvika snedvridning av konkurrensförhållanden;

som anser att MNF:s investeringsmål bör vara att säkerställa en rättvis avvägning mellan investerarens. hemlandets och värdlandets intressen så att bästa möjliga ekonomiska och sociala resultat av investeringen för alla berörda parter kan garanteras;

som anmärker att MNF är det huvudsakliga instrumentet för privata utlandsin- vesteringar i utvecklingsländer och som betonar att sådana investeringar bör. i ett ansvarigt investeringsklimat, ta hänsyn till grundläggande principer för ekonomisk

17.

ii.

iv.

vi.

18.

iii.

iv.

vi.

vii.

och social rättvisa, syfta till att överföra teknologiskt, ekonomiskt och företagsled- ningsmässigt kunnande och utbildning av lokal personal på alla nivåer samt främja fortsatt ekonomisk och social utveckling;

uppmanar alla MNF: att strikt iaktta OECD:s riktlinjer för multinationella företag; att särskilt iaktta vad riktlinjerna innehåller om korruption och internationell kartellbildning— och även att respektera mänskliga rättigheter i alla länderi vilka de är verksamma; att tillse att utländska medarbetare i dotterföretagen är tillräckligt förtrogna med särskilda förhållanden, seder och praxis i värdländerna så att dotterföretagens sociala integration underlättas; att inrätta för koncernens samtliga enheter gemensamma organ för information till och samråd med de anställda". att offentliggöra i överensstämmelse med OECD:s riktlinjer och relevanta EG— förslag jämförbar konsoliderad redovisning för alla koncernenheter liksom rapporter om företagets sociala politik; att visa tillbörlig hänsyn till de särskilda behoven och förhållandena i utvecklings- länder i syfte att bidra till deras ekonomiska och sociala framåtskridande, t. ex. genom upprättandet av joint ventures;

uppmanar medlemmarna att vidta lämpliga åtgärder i sina respektive parlament och tillsammans med sina regeringari vederbörliga internationella organisationer i syfte: att tillse att OECD:s riktlinjer för multinationella företag ges full tyngd genom officiellt stöd, innefattande i förekommande fall nationell lagstiftning; att förbättra och samordna nationella antitrustlagstiftning och lagstiftning om konkurrensbegränsande metoder, konsument- och miljöskydd, medbestämmande för arbetstagare och skydd för arbetstagare vid fusioner och övertagande av företag; att bistå utvecklingsländer i förbättrandet av administrativt kunnande och förfarande genom utbildning av den personal som är nödvändig för att utgöra en motvikt till de högt utbildade och yrkesskickliga personer som arbetar för MNF; att lämna investeringsgarantier eller stimulans för investeringari utvecklingsländer med beaktande av de sociala och ekonomiska fördelarna för värdländerna och deras nationella utvecklingsplaner utan att utesluta internationell samordning där sådan är möjlig; att främja tillkomsten av en internationell överenskommelse om multinationella företag, som uppställer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för MNF och värdländerna (t. ex. investeringsskydd genom internationell lagstiftning) och omfattar de väsentligaste aspekter på deras verksamhet för vilka internationella regler behövs, särskilt i vad avser arbetstagares rättigheter, samarbete i skatteären- den, förbättring av information om de multinationella företagens ekonomiska situation och verksamhet, iakttagande av regler för konsumentskydd, överföring av teknologi, motverkande av konkurrensbegränsande metoder samt biläggande av tvister mellan nationella myndigheter och MNF; att främja centralbankernas antagande av riktlinjer rörande villkor för betalnings- transaktioner i syfte att motverka störningar i de kona kapitalrörelserna vilka föranleds av sådana tidigare- eller senarelägganden av betalningar för kommersiella transaktioner som beror av existerande eller förväntade valutakursändringar; att överväga möjligheten att tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta ett fördrag om MNF:s sociala förpliktelser;

19. uppmanar regeringarna att samarbeta på regional nivå för att få till stånd en multilateral harmonisering av lagstiftning om internationella investeringar och MNF med sikte på att minska de problem som kan härröra från MNF:s verksamhet;

20. inbjuder de internationella fackföreningsorganisationerna att samordna och stödja bildandet av fackföreningar i utvecklingsländerna och att samarbeta på global nivå;

21. inbjuder de internationella och nationella arbetsgivarföreningarna att lämna utförlig information om OECD:s riktlinjer i syfte att få dem iakttagna;

22. förutskickar fortsatta förslag med sikte på europeiskt samarbete i fråga om de aspekter på MNF:s verksamhet som omnämns i paragraf l8.v.

6.9. EG

Europeiska ekonomiska gemenskaperna (EG) grundas på det s.k. Rom- fördraget. Medlemmar i EG är Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsre- publiken Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Storbrit- annien. EG:s syfte är att genom upprättande av tullunion, en gemensam marknad och en successiv samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik främja en harmonisk ekonomisk utveckling, en kontinuerlig och balanserad tillväxt, ökad stabilitet, en allt snabbare stegring av levnadsstan- darden samt närmare relationer mellan medlemsstaterna. EG har fyra centrala organ: ministerrådet, kommissionen, parlamentet och domstolen. Ministerrådet, som är det högsta beslutande organet, består i regel av en minister från varje medlemsland. Kommissionen, som är det verkställande utrednings- och förvaltningsorganet, har bestämmanderätt i vissa frågor samt rätt att avge rekommendationer till övriga gemenskapsorgan. Parlamentet, som består av ledamöter från medlemsländernas lagstiftande församlingar, har huvudsakligen en rådgivande och granskande funktion. Domstolen skall avgöra tvister rörandélf'ö'lkning och tillämpning av bl. a. Romfördraget samt övervaka lagenligheten av gemenskapsorganens åtgärder.

Romfördraget innehåller inga bestämmelser som direkt angår multinatio- nella företag men flera artiklar har eller har kommit att få indirekt betydelse för dessa företag och deras verksamhet. Under rubriken Gemenskapens grunder tas sålunda i fördraget upp en avdelning om den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital som bl. a. innehåller ett kapitel om etablerings- rätt och ett kapitel om kapital. I kapitel 2 (artiklarna 52—58) fastslås principerna för en fri etableringsrätt inom EG-området. I kapitel 4 (artiklarna 67—73) ges i viss mån korresponderande bestämmelser om liberalisering av kapitalrörelser och avveckling av val 'tarestriktioner mellan medlemsstaterna. Härtill anknyter artikel 221 s » .)pställer principen att medlemsstat skall ge andra medlemsstaters rättssubjekt nationell behandling med avseende på kapital- placering i bolag inom EG-området. Med hänsyn till den inverkan stora multinationella företag kan ha på konkurrensförhållanden bör också nämnas de på företag tillämpliga bestämmelserna i artiklarna 85—90 om konkurrens. I

det följande återges innehållet i de av de nu nämnda artiklarna som är av särskilt intresse.

A rtikel 52

Inom ramen för nedanstående bestämmelser skola inskränkningar för rättssubjekt i medlemsstat att fritt etablera sig på annan medlemsstats område gradvis avvecklas under övergångsperioden. Denna gradvisa avveckling skall även omfatta inskränk- ningar för rättssubjekt i medlemsstat med hemvist inom någon medlemsstats område att upprätta agenturer, filialer eller dotterbolag.

Etableringsfriheten skall med iakttagande avbestämmelserna i kapitlet rörande kapital omfatta rätt att upptaga och utöva självständig förvärvsverksamhet, ävensom rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag såsom de definierats i artikel 58, andra stycket, på de villkor etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna rättssub— jekt.

Artikel 53

Såvida icke annat stadgas i detta fördrag skola medlemsstaterna icke införa nya inskränkningar för rättssubjekt i övriga medlemsstater i fråga om etablering på sina områden.

A rtike/ 58

Bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som ha sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudanläggning inom gemenskapen skola vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som äro medborgare i medlemsstaterna.

Med bolag förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, däri inbegripet kooperativa föreningar samt övriga offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer med undantag för sådana som icke drivas i vinstsyfte.

Artikel 6 7

1. Iden utsträckning det är nödvändigt för den gemensamma marknadens funktion skola medlemsstaterna under övergångsperioden sinsemellan stegvis avskaffa såväl restriktioner avseende rörligheten för kapital tillhörande personer bosatta i medlems- staterna som diskriminerande behandling grundad på parternas nationalitet eller bostadsort eller kapitalets placeringsort.

Artikel 68

l. Medlemsstaterna skola såvitt gäller i detta kapitel behandlade sakområden så liberalt som möjligt bevilja valutatillstånd i den utsträckning sådana fortfarande äro erforderliga efter detta fördrags ikraftträdande.

A rtikel 86

Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den utsträckning det är ägnat att påverka handeln mellan medlemsstaterna, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet.

Missbruk kan särskilt bestå i:

a) direkt eller indirekt påtvingande av oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsning av produktion, avsättning eller teknisk utveckling till förfång för konsumenterna,

c) tillämpning av olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner. varigenom dessa tillskyndas nackdel i konkurrensen,

d) uppställande såsom villkor för avtal, att avtalspartner godkänner tilläggspresta- tioner, vilka varken till sin natur eller enligt handelsbruk ha något samband med föremålet för avtalet.

A rtike/ 221

Inom tre år efter detta fördrags ikraftträdande skola medlemsstaterna. med förbehåll för övriga bestämmelser i detta fördrag, giva andra medlemsstaters rättssubjekt nationell behandling med avseende på kapitalplacering i bolag som angivas i artikel 58.

Även om gemenskapslagstiftningen inte tar upp någon särskild reglering rörande multinationella företag har frågor med anknytning till dessa företag och deras verksamhet i skilda sammanhang aktualiserats under EG- kommissionens arbete på harmonisering av de enskilda medlemsstaternas lagstiftning rörande bolagsrätt, ekonomisk redovisning och arbetstagarnas medbestämmande. En översiktlig redovisning angående detta arbete före- kommer i avsnittet 10.22.

6.10. Nordiska rådet

Nordiska rådet antog år 1974 en rekommendation av innehåll att rådet anbefallde det nordiska ministerrådet att undersöka de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och att bedöma om denna undersökning ger grundval för en gemensam nordisk lagstiftning och/eller andra förhållningsregler. Ministerrådet beslöt att som ett första led uppdra åt ministersekretariatet att kartlägga vilka undersökningar eller utredningar som i offentlig eller annan regi genomförts eller pågår i de nordiska länderna eller inom internationella organisationer berörande problem i samband med multinationella företags verksamhet.

I oktober 1975 lades fram en grundläggande rapport Multinationale selskaper. På grundval av denna rapport och efter överläggningar mellan

ministerrådet och arbetsmarknadens parter beslöt rådet i december 1975 att en utredning skulle genomföra en utvidgad genomgång och analys av statistiskt och annat faktiskt material. Arbetet skall bedrivas med sikte på att tjäna som underlag för överväganden om möjligheten till och ändamålsen- ligheten av nordiska åtgärder för att bättre kunna lösa problem som sammanhänger med multinationella företags verksamhet. Utredningen drivs som ett nordiskt projekt under en nordisk styrgrupp. Som styrgrupp fungerar ministerrådets kontaktgrupp för frågor angående multinationella företag. För samråd mellan styrgruppen och arbetsmarknadsorganisationer finns en särskild referensgrupp.

Något resultat av utredningens arbete beräknas inte kunna läggas fram förrän tidigast våren 1979.

VI Den inhemska bakgrunden

7 Utlandsägda företag i Sverige — en översikt

7.1. Underlaget för översikten

Det är inte utredningens uppgift att i detalj kartlägga den utlandsägda företagssektorn i Sverige. En bakgrund till de överväganden i fråga om ett kontrollsystem för utlandsägda företag som utredningen enligt sina direktiv har att göra bör emellertid omfatta huvuddragen av den utländska företags— etableringen här i landet under den senaste femtonårsperioden som i så stark grad präglats av företagandets internationalisering. Utredningen anser det vidare angeläget att kunna redovisa den utlandsägda företagssektorns nuvarande omfattning och struktur samt denna sektors relativa betydelse inom olika delar av det svenska näringslivet.

En allmän överblick av den utsträckning i vilken det svenska näringslivet internationaliserats kan fås genom ett studium av direktinvesteringsllödet till och från landet. Uppgifter härom redovisas i avsnitt 1.02. Underlaget för denna redovisning Sveriges riksbanks tillståndsprövning med stöd av valutareg- leringen har i avsnitt 7.3 analyserats mera i detalj såvitt rör utländska direktinvesteringar under perioden 1962—75 i tillverkningsindustrin och andra delar av svenskt näringsliv.

I avsnittet 7.4 har på grundval av SPK:s fusionsregister översiktligt redovisats den allmänna fusionsverksamheten i svenskt näringsliv under åren 1969—76 och de utländska företagsförvärvens andel i denna utveck- ling.

Underlaget för en statistisk beskrivning av den utlandsägda företagssek- tornär bl. a. det material som sammanställts och bearbetats på enskilda och offentliga organs initiativ. De undersökningar som genomförts bygger inte på en enhetlig definition av begreppet utlandsägt företag och är sålunda inte helt jämförliga. Något heltäckande och fullt tillförlitligt register över utlandsägda företag, oavsett hur begreppet bestäms, förekommer heller inte, låt vara att kvaliteten på den officiella statistiken efter hand förbättrats. Den enda klart definierbara och offentligt registrerade delgruppen omfattar de filialer till utländska företag som erhållit koncession enligt 1968 års lag om rätt för utlänning och utländska företag att idka näring häri riket. För vissa år är det emellertid möjligt att lämna närmare uppgifter om den utlandsägda företags- sektorn.

Den första mer omfattande undersökningen av utlandsägda företag i Sverige utfördes av Harry Johansson.] Uppgifterna i denna undersökning

(1 Harry Johansson, Ut— ländsk företagsetablering i Sverige, SNS, 1228.

lHans-Fredrik Samuels- son, Utländska direkta investeringar i Sverige

en ekonomisk analys av bestämningsfakto- rerna. IUl, 1978.

2Se Statistiska medde- landen W 1973z32, N l974z40, N 1975z45, F l976z5, F l977:7 och F 1978z8.

avser i huvudsak förhållandena år 1962 och redovisades på en starkt aggregerad branschnivå. I avsnitt 7.5 har emellertid som en utgångspunkt för bedömningen av den utlandsägda företagssektorns utveckling lämnats vissa uppgifter från denna undersökning.

Inom Industriens Utredningsinstitut (IUI) företogs år l972 en enkätunder- sökning av utländska företags direktinvesteringar i Sverige. Undersök— ningen, som bl. a. hade till syfte att kartlägga den utlandsägda företagssek- torns omfattning, struktur och utveckling, inriktades på samtliga i Sverige rörelsedrivande företag i vilka utländska företag år l970 hade ett ägarintresse om minst 25 procent av aktiekapitalet. Resultatet från denna undersökning har legat till grund fören av Hans-Fredrik Samuelsson framlagd avhandling.' Uppgifter från denna avhandling om den utlandsägda företagssektorn år 1970 redovisas i avsnittet 7.6. Sedan år 1973 följer Statistiska Centralbyrån (SCB) den utlandsägda företagssektorn i Sverige genom årsvis publicerad statistik.? Med utgångs- punkt från detta material redovisas i avsnittet 7. 7 uppgifter om den utlands— ägda företagssektorn år 1975 och i avsnittet 7.8 något om utvecklingen under den av SCB undersökta perioden 1970—76.

7.2. Direktinvesteringsflödet

Som ett mått på företagandets internationalisering har utredningen i avsnittet om den internationella bakgrunden redovisat OECD-ländernas totala ut- och inflöde av utländska direktinvesteringar åren 1960—74 (se figur 4.1). Båda dessa flödeskurvor visar en stark stegring. Detta tillväxtförlopp har inte samma karaktär vad gäller Sverige. Figur 7.1 åskådliggör i löpande priser inflödet av utländska direktinvesteringar i Sverige och utflödet av svenska direktinvesteringar i utlandet under åren 1960—77. De utgående investering- arna var år 1960 288 milj. kr. och uppgick år 1977 till 4 315 milj. kr. Motsvarande siffror för de ingående direktinvesteringarna var respektive 133 och 643 milj. kr. Mellan utflöde och inflöde föreligger sålunda en betydande skillnad i utvecklingen under perioden. Under åren 1960 till 1968 rådde istort sett balans mellan utflöde och inflöde. Åren 1963 och 1968 var Sverige t. o. m. nettoimportör av kapital. Från och med år 1969 är trenden för utflödet starkt stigande medan inflödet stagnerat. Den reala utvecklingen av de utländska direktinvesteringarna i Sverige skulle självfallet framgå än tydligare om kurvan över inflödet deflateras. Det står sålunda klart att en omräkning av investeringsbeloppen exempelvis i 1968 års priser skulle visa att de utländska direktinvesteringarna i Sverige i själva verket minskat under 1970-talet. En konsekvens av denna utveckling är att de ingående direktinvesteringarna kommit att spela en minskande roll för de totala investeringarna i svensk industri. Detta framgår avfigur 7.2 som visar flödet av utländska direktin- vesteringar i Sverige i förhållande till samtliga svenska industriinvesteringar under åren 1962—1975.

Milj. kr

45004 /

4 000— / 3 500—1 / 3000— /

2 500— /

2 000— /

1 500— l/X / .;

71 72 73 74 75 76 77

1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70

Inflöde

— — Utflöde

Figur 7.1 Injlödet av utländska direktinvesteringar i Sverige och ut/Iödet av svenska direktinvesteringar i löpande priser utomlands a'ren ] 960—7 7 Källa: Sveriges Riksbank

7.3. Riksbankens tillstånd till utländska direktinvesteringar åren 1962—75

7.3.1. Bakgrund

Utländska direktinvesteringar i svenskt näringsliv får enligt valutalagstift- ningen (se avsnittet 8.3) i princip göras endast efter tillstånd av riksbankens valutastyrelse. Tillståndskravet omfattar direktinvesteringar som åsyftar bl. a. förvärv av aktiekapital eller andelar i ett tidigare inte utlandsägt företag, nyetableringar av företag, förvärv av ytterligare aktier eller andelar i ett redan delvis utlandsägt företag, ökning av aktiekapital eller andelskapital i ett helt eller delvis utlandsägt företag samt lån och tillskott till utlandsägt företag Den följande redovisningen av innehållet i riksbankens tillståndsgivning åren 1962-75 är baserad på bearbetningar av uppgifter ur de mån'adsvisa

Procent

0 1962 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Figur 7.2 ln/lödet av utländska direktinvesteringar i Sverige iförhdllande till samtliga svenska industriinvesteringar åren 1962—75 Källa: Samuelsson: Utländska direkta investeringar i Sverige

förteckningar över tillståndsbeslut som riksbanken upprättar och som ställts till utredningens förfogande.

7.3.2. Tillståndsgivningens samlade resultat åren 1962—75

Under hela perioden 1962—75 beviljades drygt 3.600 tillstånd för utländska direktinvesteringar på något mer än 8 300 milj. kronor. Drygt 1 000 tillstånd, eller 23 procent av hela antalet, avsåg tillverkningsföretag. Den återstående delen, nära 3 600, syftade till investeringar inom gruppen ”övriga företag”, sannolikt till största delen partihandelsföretag.

De redovisade uppgifterna framgår av tabell 7.1, som också visar att investeringarna i tillverkningsföretagen var genomsnittligt större än investe- ringarna i övriga företag. Tillverkningsföretagen svarade för 41 procent av det sammanlagda investeringsbeloppet men hade, som framhållits, endast 23

Tabell 7.1 Tillstånd till utländska direktinvesteringar med fördelning på tillverkningsföretag och övriga företag samt på olika slag av investeringar - totalsiffror för åren 1962—75

Typ av investering Antal tillstånd Investeringar, milj. kr Tillverk- Övriga Summa Tillverk- Övriga Summa nings- företag nings- företag företag företag ] Nyetablering 188 1 196 1 384 220 84 304 2 Förvärv 2340 640 874 997 574 1 571 3 Summa 1—2 422 1 836 2 258 1 217 658 I 875 4 Höjning av akb 207 576 783 536 905 I 441 5 Ytterligare förvf' 68 154 222 234 111 345 6 Län och tillskb 346 1 023 1 369 I 384 3 263 4 647 7 Summa 4—6 621 1 753 2 374 2 154 4 279 6 433 Totalt 1 043 3 589 4 632 3 371 4 937 8 308 Relativ fördelning i procent 23 77 100 41 59 100

Exkl. ett begränsat antal förvärv av andelar under 10 procent av aktiekapitalet.

bTillstånd till höjning av aktiekapital och/eller lån. som ingår i tillstånd avseende förvärv eller nyetablering, har inräknats i summan av investeringarna under resp. post men hari redovisningen av antalet tillstånd be— handlats enbart som tillstånd avseende förvärv eller etablering. ' Förvärv av ytterligare aktier, som inneburit att aktiemajoriteten övergått till utländsk intressent, har i tre fall räknats som förvärv. Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning).

procent av antalet tillstånd. Industriinvesteringarna var sålunda genomsnitt- ligt halvannan gång större än investeringarna i det övriga näringslivet.

I detta sammanhang bör anmärkas att årligen minst ca 10 procent av antalet tillstånd inte utnyttjas av sökandena. Det stora flertalet av de outnyttjade tillstånden avser enligt riksbankens bedömning investeringar i mindre försäljningsbolag. En genomgång av tillståndsgivningen för ett år 1973 visar att 30 tillstånd (avseende 5 tillverkningsföretag och 25 andra företag) eller 7 procent av samtliga inte utnyttjades. Det sammanlagda investerings- beloppet utgjorde 71 milj. kronor eller 12 procent. Tillverkningsföretagen svarade för huvuddelen, 45 milj. kronor, av det icke utnyttjade tillståndsbe- loppet.

De beviljade tillstånden omfattade med några få undantag investeringar i aktiebolag. Sammanlagt 77 eller knappt 2 procent av samtliga tillstånd åren 1962—75 syftade till utländska investeringar i andra företagsformer än aktiebolag. För 45 av dessa tillstånd avsåg investeringen filialer till utländska företag, medan 13 tillstånd gällde handelsbolag. Förvärv (helt eller delvis) av andelskapital medgavs i 15___fall och etableringar i 25 ärenden. Till de båda senare talen skall läggas sammanlagt 37 tillstånd för län eller tillskott av rörelsemedel. Över 90 procent av tillstånden till investeringar i andra företag än aktiebolag under perioden 1962—75 avsåg försäljningsföretag.

Tabell 7.1 illustrerar också fördelningen av antalet tillstånd och av investeringarnas storlek mellan olika slag av åtgärder åren 1962-75. Huvud- delen av antalet tillstånd avsåg för tillverkningsföretagens del investeringar i

Figur 7.3 Til/stånd till utländska diirektinveste- ringar med relativ fördel- ning på olika slag av åt- gärder åren 1962—75

SOU 1978:73 Relativ andel i procent _ . . . . Antal til/stand Investeringar, mtl] kronor 100 80 60 + 40 20 v 0 . .... Trllverk- Ovriga Trllverk— Ovriga nings- företag nings- företag företag företag Förklaring:

Höjning av aktie- kapital

Nyetablering Lån från moder- m FÖrVärv eller koncern-

Ytterligare b0189

förvärv av aktiekapital

Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

redan utlandsägda företag, framför allt genom lån från moder- och koncern- bolag. Inom gruppen övriga företag hade antalet tillstånd till etableringar och förvärv, sannolikt främst av försäljningsföretag, tvärtom en viss övervikt. Ser man till investeringarnas sammanlagda storlek dominerade däremot även inom gruppen övriga företag ökningen av de tidigare ägarengagemangen. Ett åttiotal tillstånd för etableringar och förvärv den totala kapitalinsatsen utgjorde omkring 17 milj. kronor beviljades enskilda personer.

Skillnaderna i relativa tal mellan olika slag av investeringar under perioden 1962—75 — förvärv, etableringar, ytterligare förvärv av aktier, ökning av aktie- och andelskapitalet samt lån framgår av figur 7.3.

Den andel av de totala utländska direktinvesteringarna som under åren

Måttenhet: Andel i procent

80

60—f

"40

20

0 1 OOO-tal 100 100— 500— 1 000— 3 000— 5 000— 10 000— kronor 500 1 000 3 000 5 000 10 000 Förklaring:

Förvärv Nyetablering

Figur 7.4 Tillstånd avseende utländska förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med relativ fördelning efter investeringens stor/ek åren 1962—75 Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

1962—75 föll på tillverkningsindustrin utgjorde 41 procent. Industriinveste- ringarnas andel varierade emellertid mellan olika typer av investeringar. Dessa andelar uttryckta i procent utgjorde 72 för nyetablering, 63 för förvärv, 37 för höjning av aktiekapitalet, 68 för ytterligare förvärv av aktiekapital samt 30 för lån från moder- eller koncernbolag.

Industriinvesteringarna växlade vidare i storlek från några få tusen kronor till enstaka lån på mer än 100 milj. kronor. Storleksfördelningen ifigur 7.4, som begränsats till åtgärder avseende nyetableringar och förvärv av tillverk- , ningsföretag, visar att nyetableringarna i nära två tredjedelar av fallen l omfattade en utländsk insats på högst 100 000 kronor. För nära 20 procent av tillstånden till finansiering av etableringar varierade investeringen från 100 000 till 500 000 kronor. Förvärven var genomsnittligt mer kostnadskrä- vande. Var och en av storleksklasserna upp till 500 000 kronor svarade för nära en fjärdedel av antalet tillstånd. Sammanlagt ett tjugotal förvärv, drygt 10 procent av hela antalet, krävde en investering på över 10 milj. kronor i några enstaka fall av dessa omfattade investeringen mer än 50 milj. kronor.

1 Som framgår av följande sammanställning avsåg nära två tredjedelar av förvärven inom tillverkningsindustrin övertagande av aktiemajoritet. Drygt hälften av dessa eller 37 procent av samtliga gällde förvärv av hela aktiekapitalet i företag där förvärvaren tidigare inte hade någon andel. I något mindre än 30 procent av samtliga industriförvärv innebar förvärvet en

kontroll av aktiekapitalet på mellan 20 och 50 procent. Tillstånd till förvärv av aktiemajoritet ökade i andel från 44 procent genomsnittligt per år i början av 1960-talet till 63 procent åren 1971—1974.

Förvärvets storlek, andel i procent av hela aktiekapitalet i till- verkningsföretag

—20 21—50 51—100 Summa

Antalet förvärv i procent av 10 28 62 100 samtliga (relativ fördelning)

Anm. Andelen avser omfattningen av det ursprungliga förvärvet. Någon korrigering för kompletterande förvärv av aktier har inte skett.

I primärmaterialet saknas uppgifter om aktieförvärvets storlek i ett begränsat antal fall.

Den regionala fördelningen av investeringstillstånd avseende förvärv och nyetablering av tillverkningsföretag tabell 7.2 — visar att de tre storstads-

Tabell 7.2 Tillstånd till förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med fördelning på län perioden 1962—75

Län Förvärv Nyetableringar Summa Stockholms 59 75 134 Malmöhus 33 25 58 Göteborgs och Bohus 27 15 42 Älvsborgs 21 5 26 Östergötlands 9 5 14 Värmlands 7 7 14 Örebro 10 2 12 Hallands 7 4 l 1 Skaraborgs 6 4 10 Kristianstads 7 3 10 Södermanlands 5 4 9 Gävleborgs 7 1 8 Jönköpings 2 6 8 Kalmar 6 2 8 Kronobergs 4 4 8 Blekinge 6 I 7 Uppsala 5 — 5 Västerbottens 3 2 5 Västernorrlands 1 3 4 Gotlands 1 2 3 Kopparbergs 1 2 3 Jämtlands 2 2 Västmanlands 1 1 2 Norrbottens — — — Samtliga 228 175 4030

Exkl. 19 företag som inte angett lokaliseringsort. Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning).

länen hade mer än hälften av förvärven och nästan två tredjedelar av nyetableringarna under åren 1962—75. Förvärven var speciellt få i de fyra nordligaste länen. som däremot svarade för sju etableringar under perio- den.

7.3.3. Utvecklingen perioden 1962—75

Antalet tillstånd varierade starkt år från år under perioden 1962—75. Figur 7.5 illustrerar dessa förändringari fråga om de utländska direktinvesteringarna i tillverkningsindustrin. Antalet tillstånd uppgick år 1962 till drygt 40 och nådde ca 100, den högsta nivån under perioden, både år 1973 och år 1975. Trenden för hela den redovisade perioden är svagt stigande. De årsvisa skillnaderna framträder tydligare, om man i stället studerar investeringsbe- loppens utveckling. Det lägsta värdet, omkring 70 milj. kronor, redovisades för år 1965 medan tillstånden år 1968 och år 1975 omfattade investeringar på ca 380 milj. kronor.

Antal tillstånd

120

År 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1975

Investeringar, milj kronor

4001

300

100

0

År 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1975

Förklaring: & Förvärv och nyetableringar D Ytterligare investeringar

Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

Figur 7.5 Tillstånd till utländska direktinveste- ringar i tillverkningsföretag med fördelning på etable- ringar och andra investe- ringar, årsvis perioden 1 962—75

Antal tillstånd 60

År 1962 1964 1966 1968 1972 19 4 975

Investeringar, milj kronor 250

200. H

150

100

50 . . o . 0 V Å Figur 7.6 Tillstand till Är 19 2 1970 1972 1974 1375 "fluff/ka..!ö'va'v (;;/561 m...... v ! r - H).)? ” Iertngana . e. & Nyetableringar B Förvärv ntngs/bretag, arsws perio- den 1962—75 Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

De redovisade uppgifterna omfattar både tillstånd avseende förvärv eller nyetableringar av tillverkningsföretag och tillstånd till ytterligare inteste- ringar inom den redan utlandsägda tillverkningsindustrin. Fördelnngen mellan dessa investeringar varierade, som framgår av figur 7.5, från år tll år. Förändringarna illustreras vidare ifigurerna 7.6 och 7. 7, vilka också innehåller en uppdelning efter typ av investering, nyetableringar och förvärv respettive län samt höjning och ytterligare förvärv av aktiekapital.

Måttenhet: Mil] kronor

2701

250—t

200

150

100

Figur 7. 7 Tillständfo'r utländska investeringar i

OJ .. . . År 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1975 ["/””dsagda "I/ve'kn'”gs' företag med fördelning

Fö'k'a'ingi på län, höjning av aktie- ä Län Ytterligare förvärv B 53329 av aktie" kapital och ytterligare förvärv av aktier, a'rsvis Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning) perioden 1962—75

Som framgår av figur 7.6 spelade direktinvesteringarna i form av nyeta- bleringar en relativt underordnad roll. Med undantag för år 1973 genomfördes alla väsentliga utländska nyinvesteringar inom industrin genom överta- ganden av befintliga svenska tillverkningsföretag. Enligt riksbanksmaterialet bröts år 1973 den tidigare sedan 1960-talets slut sjunkande etableringstrenden för att därefter åter falla tillbaka.

1 Figur 7.7 möjliggör iakttagelsen att utländska direktinvesteringar i form av lån till utlandsägda tillverkningsföretag fortlöpande reducerades från 200 milj. kr år 1970 till knappt 20 milj. kr. år 1974. En ökning registrerades åter igen under år 1975, som också uppvisade en markant stegring av direktin- vesteringari form av höjning av aktiekapital och ytterligare förvärv av aktieri

redan utlandsägda företag.

7.3.4 Länderfördelning

» Förenta staterna men också Schweiz, Storbritannien, Västtyskland och * Nederländerna svarade för väsentliga delar av de utländska direktinveste- l

Land

Investeringar, milj kronor

Danmark

Norge

Finland

Nederländerna

Belgien

Västtyskland

Schweiz

Italien

Frankrike

Storbritannien

L USA

Kanada

Övriga länder'

ii

örvärv

inl ff

O 200 400 1 000 1 200 1 1 600 Nyetab- Lån Övriga investeringar (t ex höjning eller leringar ytterligare förvärv av aktiekapital)

1 _ . _ Bermuda, Irland, Japan, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Monaco, Panama, Spanien och Venezuela.

Figur 7.8 Tillstånd avseende utländska jöniärv. nyetableringar och ytterligare investeringar inom tillverkningsin- dustrin åren 1962—75 Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

ringarna inom tillverkningsindustrin under perioden 1962—75. Detta framgår av figur 7.8, som visar att företag med ursprung i Förenta staterna erhöll tillstånd till nyetableringar och förvärv för ca 450 milj. kronor samt lån och andra ytterligare investeringar för mer än 1 100 milj. kronor. Begränsar man jämförelsen till åtgärder för utökning av tidigare ekonomiska engagemang översteg endast de brittiska, schweiziska och nederländska investeringarna nivån 200 milj. kronor. Vad gäller de schweiziska investeringarna, som domineras av några relativt stora förvärv och lån, bör anmärkas att de i viss utsträckning genomförts av holdingbolag med säte i Schweiz och en del av investeringarna kan sålunda ha haft sitt ursprung i andra länder. Av figuren framgår också att investeringarna från de nordiska grannländerna var förhållandevis små.

De årsvisa investeringarna fördelade på företagsförvärv och nyetableringar samt ytterligare investeringar framgår slutligen av ,tigur 7.9. Omfattande variationer redovisas för flertalet länders investeringar i svenskt näringsliv från ett år till ett annat ofta beroende på den genomslagskraft som enstaka

Måttenhet. MII] kronor

Danmark

Norge

Fin/and

50] M..

30

10

0 År1962 64 66 68 70 72 7475

it.]

1962 64 66 68 70 72 7475

10

ff

12362 64 66 68 70 72 7475

Nederländerna Frankrike Storbritannien 100—r— 100 100 at)? 80— 80 60 60 60 404 40 20 20 i 0 0 År1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 7475 0962 64 66 68 70 72 7475 Västtyskland Schweiz USA 260 260 -— 260—| 24ol— 240—1 240 l l * 220- 220— 220— å 200 200 *I 200 -1 180— 180— 180 160 160 160 1404 140 140 120 100 80 60 40 20 0 O

År1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 7475

Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

1962 64 66 68 70 72 7475

Förklaring

Ytterligare investeringar

Förvärv och nyetablering

Figur 7.9 Tillstånd till utländska direktin veste- ringar i tillverkningsföretag medförde/ning på länder. årsvis perioden 1962—75

större förvärv, höjningar av aktiekapitalet eller län från moder- eller koncernbolag haft under perioden.

7.4 Företagsförvärven under 1970-talet enligt SPK

Som framgår av tabeli7.3 har svenskt näringsliv präglats av en kraftig fusionsverksamhet under 1970-talet. Enligt SPKs register ”Marknad och Fusioner" gjordes under åren 1969—1976 mer än 4 000 företagsförvärv vilka berörde mer än 400 000 anställda eller omkring var femte arbetstagare i näringslivet. En granskning av de årsvisa uppgifter som ligger till grund för

Tabell 7.3 Samtliga och utländska förvärv inom olika näringsgrenar åren 1969—76 och antalet anställda i de förvärvade företagen

Näringsgren Antal förvärv Antal anställda i förvärvade företag Samt- Ut- Utländska i Samt- Ut- Utländska i liga ländska procent av liga ländska procent av

samtliga samtliga

Gruvindustn' 9 900 — —

Livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksvaruindustri 212 12 6 29 590 4 758 16 Textil-. konfektions- samt läderindu-

stri 138 9 7 18 412 1 340 7 Skogsbruk- och trävaruindustri 248 2 1 22 970 54 0.2 Massa och pappersindustri samt gra-

fisk industri 157 9 6 33 205 1 821 5 Kemisk, kemisk-teknisk industri och

plastindustri 199 30 15 17 560 2 449 14 Jord- och stenindustri 158 11 7 13 571 1 130 8 Metallverk 29 3 10 13 416 915 7 Metallvaruindustri 255 23 9 22 489 3 487 16 Maskinindustri 276 34 12 50 921 5 073 10 Elektroindustri 70 13 19 5 954 1 723 29 Transportmedelsindustri 77 2 3 32 804 100 0,3 Annan tillverkningsindustri 54 10 19 5 573 459 8

El-, gas- och värmeverk 115 — — 687 — —

Byggnadsverksamhet 259 2 1 35 979 25 0,1 Partihandel 602 85 14 33 709 2 779 8 Detaljhandel 446 24 5 55 566 1 091 2 Samfärdsel 197 9 5 13 698 315 2 Bank— och försäkringsrörelse 139” 1 1 8 2121, 58 7 Serviceverksamhet inklusiVe hotell

och restaurang 372 31 8 20 154 1 468 7 Samtliga industrigrenar 1 882 158 8 267 365 23 309 9 Samtliga övriga näringsgrenar 2 130 152 7 168 005 5 736 3 Samtliga näringsgrenar 4 012 310 8 435 370 29 045 7

" Uppgift saknas om antalet förvärv för år 1969 och 1970. b Uppgift saknas om antal anställda i förvärvade företag 1971. Källa: SPK.

tabellens siffror visar emellertid att fusionsutvecklingen varierat kraftigt under undersökningsperioden. Efter en viss svacka år 1971 ökade antalet fusioner starkt och nådde år 1975 en topp med mer än 800 företagsförvärv för att sedan kraftigt sjunka under år 1976.

Av löretagsförvärven under perioden 1969—76 utgjordes 8 procent av utländska övertaganden. Antalet sådana fusioner mellan utländska och inhemska företag var drygt 150 både inom tillverkningsindustrin och näringslivet i övrigt. De anställda i de från utlandet förvärvade industriföre- tagen var emellertid fyra gånger fler än de anställda i andra företag. De utländska övertagandena har sålunda spelat en inte oväsentlig roll för de strukturförändringar och den koncentrationsutveckling som förekommit inom svenskt näringsliv under det senaste decenniet.

Av samtliga förvärv inom tillverkningsindustrin avsåg något mer än hälften företag inom kemisk och kemisk-teknisk industri, metallvaruindustri och maskinindustri. De llesta utländska övenagandena relativt sett ägde rum inom elektroindustrin, som redovisade en andel på 19 procent utländska företagsförvärv. Andelarna var tämligen höga också inom den kemiska och kemisk-tekniska industrin och inom maskinindustrin med respektive 15 och 12 procent. De redovisade tre branscherna hade som SPK framhållit redan tidigare ett förhållandevis stort inslag av utlandsägda företag. De av utländska intressenter förvärvade företagen svarade som framgår av tabellen för 9 procent av antalet anställda i de berörda industrigrenarna. Sysselsätt- ningssiffrorna avviker emellertid markant från företagssiffroma i vissa branscher. Inom livsmedelsindustrin, metallvaruindustrin och elektroindu- strin svarade de utländska övertagandena för högre andelar av sysselsätt- ningen än av antalet företagsförvärv. Inom dessa branscher var det utländska investeringsintresset uppenbarligen inriktat på större företag än inom fusioneringsverksamheten i gemen.

Av förvärven inom det svenska näringslivet i övrigt gjordes två tredjedelar av förvärven inom varuhandel och serviceverksamhet. Dominansen för dessa näringsgrenar var än större när det gäller utländska övertaganden. En jämförelse mellan antalet anställda som berördes av inhemska och utländska övertaganden visar att de utländska förvärven inom handel- och servicesek- torerna till skillnad från förvärven inom tillverkningsindustrin var genom- gående inriktade på mindre företag än inom den totala fusioneringsverksam- heten.

7.5 Den utlandsägda företagssektorn år 1962

Enligt Johansson etablerades under perioden 1896—1965 omkring ettusen utlandsägda företag i Sverige, av vilka dock ungefär en fjärdedel avvecklades under samma period] År 1962 fanns sammanlagt 468 rörelsedrivande utlandsägda företag. Med begreppet utlandsägda företag avsågs härvid förutom filialer till utländska företag —svenska aktiebolag, vilkas aktiekapital till minst 10 procent var i utländsk ägo. Denna definition är mer vidsträckt än den som Samuelsson och SCB använder.

Av de utlandsägda företagen var 80 procent helägda, 12 procent majori— tetsägda och endast 8 procent minoritetsägda. De utlandsägda företagen

Tabell 7.4 Branschfördelning för utlandsägda företag i Sverige år 1962

Näringsgren Företag Anställda Antal Relativ Antal Relativ

fördelning fördelning

i procent i procent Industri 149 31,8 41 136 66.7 Handel 238 50.9 8 290 13.4 Qljebranschen 15 3.2 6 999 1 1.3 ; Ovrigt 66 14.1 5 288 8,6 '

Summa 468 1001) 61 713 mot) '

Källa: Johansson. utländsk företagsetablering i Sverige.

sysselsatte 61 713 personer. Som framgår av tabell 7.4 var drygt hälften av de utlandsägda enheterna handelsföretag. industrin svarade för knappt en tredjedel av företagen men hade med drygt 40 000 anställda två tredjedelar av sysselsättningen inom den utlandsägda delen av näringslivet i landet.

Mer än en tredjedel av de utlandsägda industriföretagen år 1962 tillhörde ' som framgår av tabell 7.5 metall- och verkstadsindustrin. Relativt många, nära 30 procent, fanns inom den kemiska industrin medan övriga branscher uppnådde andelar på högst omkring 10 procent. För flera grenar, t.ex. livsmedelsindustrin och träindustrin, redovisades mindre än 10 utlandsägda företag.

Jämför man uppgifterna i tabell 7.5 om antalet anställda inom olika branscher hade metall- och verkstadsindustrin en ännu mer framträdande position. Tabellen visar också att de utlandsägda företagen svarade för 4,4

Tabell 7.5 Utlandsägda företag inom olika industribranscher samt andel av sysselsättningen i samtliga företag inom respektive branscher år 1962

Bransch Utlandsägda företag Anställda Andelen anställda ——————— —————————— i procent av samt- Antal Relativ Antal Relativ liga i respektive fördelning fördelning bransch i procent i procent I Metall- och verkstadsindustri 56 37,6 21 964 53,4 4,7 | Jord- och stenindustri 7 4,7 1 781 . 4,3 4,2 i Träindustri 7 4,7 574 1,4 0,8 ' Massa— och pappersindustri 4 2,7 3 203 7,8 4,9 Grafisk industri 6 4,0 967 2,4 2,2 Livsmedelsindustri 10 6,7 3 464 8,4 4,8 Textilindustri 17 11,4 2 592 6.3 2,8 Läder- och gummiindustri 2 1,3 1 105 2,7 3,4 Kemisk- och kemisk-teknisk indu— stri 40 26,8 5 486 13,4 13,2 Summa 149 1000 41 136 1000 4.4

Källa: Se tabell 7.4

Tabell 7.6 Utlandsägda företag med fördelning på hemländer år 1962

Land Företag Anställda Antal Relativ Antal Relativ

fördelning fördelning

i procent i procent Danmark 114 24,4 11 071 17,9 Norge 44 9,4 4 282 6,9 Finland 18 3,8 183 0.3 Storbritannien 67 14,3 9 001 14,6 Övriga EFTA 22 4,7 2 790 4,5 Västtyskland 41 8,8 6 140 9,9 Frankrike 14 3,0 1 829 3.0 Nederländerna 22 4,7 7 221 11,7 Övriga EG 15 3,3 697 1,1 Förenta staterna 103 22.0 18 341 29,7 Övriga 8 1.7 158 0,3

Summa 468 100,0 61 713 1000

Källa: Se tabell 7.4

procent av samtliga anställda inom industrin i landet är 1962. Sysselsätt- ningsandelen översteg framför allt inom den kemiska och kemisk-tekniska industrin, 13,2 procent sysselsatta i utlandsägda företag, det redovisade genomsnittet för hela industrin. Även inom metall- och verkstadsindustrin, massa— och pappersindustrin samt livsmedelsindustrin låg andelen något över medeltalet för samtliga branscher.

Danmark och Förenta staterna var, som tabell 7.6 visar, ursprungsländer för de flesta utlandsägda företagen i båda fallen fanns något mer än 100 enheter inom den utlandsägda företagssektorn. Nära 70 företag med brittiska intressen svarade också för en förhållandevis betydande andel. Omkring 30 procent av alla anställda i de utlandsägda företagen återfanns i företag med moderföretag i Förenta staterna medan omkring 15 procent arbetade i engelskägda företag och omkring 25 procent i företag med nordiska ägare. Slutligen kan nämnas att något mer än hälften av de utlandsägda företagen enligt 1962 års undersökning var lokaliserade till stockholmsregionen.

7.6 Den utlandsägda företagssektorn år 1970

7.6. 1 Inledning

1 sin tidigare berörda avhandling använder Samuelsson vissa begrepp i annan betydelse än i 1962 års undersökning. Med utlandsägda företag förstås dels från utlandet minoritetsägda företag och dels från utlandet majoritetsägda företag (utlandsägda dotterföretag). Minoritetsägda är de företag i vilka utländska företag äger högst 50 procent och minst 25 procent av aktiekapitalet och majoritetsägda är de företag där den utlandsägda delen av aktiekapitalet är större än 50 procent.' Undersökningsenheten är hos Samuelsson i princip

leefmitionerna utesluter företag i vilka privatper-

soner i utlandet svarade

för det utländska ägarin— tresset.

Tabell 7.7 Utlandsägda företag i Sverige år 1970

Företagstyp Antal Antal Omsättning Tillgångar företag anställda milj. kr milj. kr

Majoritetsägda

industriföretag 158 57 507" 10 935 9 206 Minoritetsägda

industriföretag 4717 15 932 3 093 1 798 Försäljnings-

företag 520 18 454 7 399 3 702 Serviceföretag 105 9 686 1 176 954

Totalt 830 101 579 22 603 15 660

" Varav 41 851 industrisysselsatta. *? Varav 21 företag med exakt 50 procent utländskt aktiekapital. ( Uppskattning. Källa: Samuelsson, Utländska direkta investeringar i Sverige.

inte den juridiska företagsenheten utan den ekonomiska företagsenheten. dvs. den i Sverige verksamma delkoncernen. Moder- och dotterföretag i Sverige räknas sålunda som ett företag under förutsättning att de ingår i samma bransch. I annat fall redovisas de som separata företag. Med industriföretag avses i undersökningen företag som i nämnvärd omfattning bedriver någon form av varuproduktion såsom utvinning, tillverkning eller sammansättning av varor. Med industri avses tillverkningsindustri. 1 syssel- satta vid industriföretag innefattas förutom direkt industrisysselsatta även personal som svarar för återförsäljningsverksamhet. Med försäljningsföretag avses företag som bedriver försäljningsverksamhet men inte till någon del industriell verksamhet. Med serviceföretag slutligen förstås alla företag som inte återfinns inom tillverkningsindustri eller handel. Som framgår av tabell 7. 7 ger Samuelssons undersökning vid handen att det år 1970 fanns 830 utlandsägda företag, som sysselsatte drygt 100000 anställda, omsatte mer än 22 miljarder kronor och hade nära 16 miljarder kronor i tillgångar. En fjärdedel av företagen var industriföretag medan återstoden var handels- och serviceföretag. Industriföretagen svarade emel- lertid för inemot tre fjärdedelar av sysselsättningen och tillgångarna samt ungefär hälften av sysselsättningen inom den utlandsägda företagssek- torn.

7.6.2 Industriföretagen 7.6.2.1 Branschfördelning

I tabellen 7.8 redovisas hur de 158 utlandsägda dotterföretagen och de 47 från utlandet minoritetsägda företagen inom svensk industri fördelade sig på olika branscher. Branschfördelningen är gjord på grundval av SCB:s standard för svensk näringsgrensindelning (SNI).

De utlandsägda dotterföretagen vari hög grad koncentrerade till verkstads- industri (metallvaru—. maskin-, elektro- och instrumentindustri), kemisk industri (kemikalieindustri, annan kemisk industri, petroleumraffinaderier,

Tabell 7.8 De utlandsägda företagens procentuella fördelning på olika branscher inom svensk industri år 1970

SNI-kod Bransch Företag Anställda Saluvärde Majori- Minori- Majori- Minori- Majori- Minori- tets- tets- tets- tets- tets- tets- ägda ägda ägda ägda ägda ägda 311—312 Livsmedelsindustri 8,2 2,4 9,1 0,1 10,4 0,2 321-324 Textil-, beklädnads-. läder och lädervaruindustri 8,7 7,1 6,7 10,7 4,1 9,8 331 -332 Trävaruindustri 1,9 2,4 0,8 0,1 0,3 0,1 341 Massa-, pappers- och pappersva- ruindustri 3,8 2,4 3,4 0,1 3,2 0,1 342 Grafisk industri 3,2 0,0 3,5 0,0 2,7 0,0 351 Kemikalie-, gödselmedels- och plastindustri 3,8 9,5 1,5 4,1 2,7 11,7 352 Annan kemisk industri 13,4 4,8 10,1 4,7 10,8 5,7 353—354 Petroleum- o kolproduktindustri 4,4 0,0 3,6 0,0 19,0 0,0 355 Gummivaruindustri 1,9 0,0 6,3 0,0 4,2 0,0 356 Plastvaruindustri 1,9 9,5 0,3 9,2 0,2 82 361—369 Jord- o stenvaruindustri 2,5 26,1 0,8 35,5 0,4 36,4 371-372 Järn-. stål- och metallverk 3,2 4,8 3,9 3,0 7,9 5,5 381 Metallvaruindustri 9,5 14,3 9,3 8,6 4,4 6,2 382 Maskinindustri 12,7 7,1 19,1 3,0 14,2 3,3 383 Elektroindustri 12,0 2,4 16,4 18,4 12,7 10,2 385 Industri för instrument, foto— och optikvaror, ur 3,8 2,4 3,9 1,0 2,1 0,4 390 Övrig industri 5,1 4,8 1,3 1,8 0,7 2,2 3 Tillverkningsindustri 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 158 47 41 851 15932 6 583 1 862

Källa: Se tabell 7.7

smörjmedelsindustri och gummivaruindustri) och livsmedelsindustri. Utlandsägda dotterföretag inom dessa branscher svarade för 80—85 procent av alla industrisysselsatta och av allt saluvärde i den utlandsägda dotterföre- tagssektorn.

Liksom inom total svensk industri, där verkstadsföretagen svarade för 43 procent av den totala sysselsättningen, dominerade de utlandsägda verk- stadsföretagen i den utlandsägda företagssektorn. I det närmaste hälften av alla industrisysselsatta i utlandsägda dotterföretag återfanns inom metall- varu-, maskin-, elektro- och instrumentindustrin. Inom verkstadsindustrin intog dotterföretagen inom maskinindustrin den ledande ställningen. Dessa företag svarade för 39 procent av all sysselsättning.

Dotterföretagen inom den kemiska industrin svarade för drygt en femtedel av all sysselsättning i den utlandsägda företagssektorn men för något mer än en tredjedel av all produktion. Inom denna sektor föreligger sålunda en betydligt kraftigare koncentration till den kemiska industrin än inom total svensk industri. I den senare svarade kemiföretagen för endast 7 procent av den totala sysselsättningen och för knappt 9 procent av den totala produk- . tionen. Inom den utlandsägda delen av kemiindustrin sysselsatte företag inom s.k. annan kemisk industri, dvs. färg-, läkemedels-, tvättmedels-, toalett- och tryckfärgsindustri, nästan hälften av alla anställda i utlandsägda

kemiföretag. Dotterföretagen inom petroleumindustrin svarade däremot för endast en mindre del, vilket förklaras av att produktionen i denna bransch är ytterst kapitalintensiv. Petroleumföretagen svarade däremot för huvuddelen av produktionen inom kemisk industri.

Utlandsägda livsmedelsföretag svarade för ca 9 procent av alla anställda och för ca 10 procent av all produktion i utlandsägda industriföretag.

ljämförelse med utlandsägda dotterföretag inom svensk industri uppvi- ' sade de minoritetsägda företagen som framgår av tabell 7.8 en i flera avseenden annorlunda branschfördelning. Betydande andelar av produk- tionen ide senare återfanns i branscher där dotterföretagen i lägre grad fanns representerade. Nästan hälften av produktionen i de minoritetsägda före— | tagen återfanns inomjord- och stenvaruindustrin samt inom plastvaruindu- strin mot knappt en procent av dotterföretagens produktion. Däremot var de minoritetsägda företagen till skillnad från dotterföretagen i låg grad repre- senterade med produktion i t.ex. maskinindustri. lnom elektroindustrin fanns dock i båda fallen ungefär lika stora andelar av produktionen.

7.6.2.2 Branschandelar '

l tabell 7.9 redovisas de utlandsägda dotterföretagens andel av sysselsätt- ningen och produktionen inom skilda branscher i svensk industri. Tabellen ger vid handen att de utlandsägda dotterföretagen svarade för 10 procent eller mer av produktionen i petroleum- och kolproduktindustri, annan kemisk industri, gummivaruindustri, instrumentindustri och elektroindustri. Härut- över svarade de utlandsägda dotterföretagen för en relativt hög andel, drygt 8 procent, av produktionen inom maskinindustri. En rangordning med hänsyn till antal industrisysselsatta ger samma resultat även om smärre skillnader finns beroende på bl. a. olikhet i kapitalintensitet mellan utlandsägda och övriga företag. En mer detaljerad branschanalys än den i tabell 7.9 visar enligt Samuelsson att utlandsägda dotterföretag svarade för mellan 50 och 95 procent av all svensk produktion av t.ex. petroleumprodukter, järnlege- ringar, plastråvaror, djupfrysta livsmedel, datamaskinutrustning, färg-TV- apparater etc. och för mellan 25 och 50 procent av all svensk produktion av färger, olika slags bildelar, mattor, hissar, glödlampor, kommunikations- system etc.

Totalt sett svarade utlandsägda dotterföretag för 4,6 procent av alla ' sysselsatta och för 6,3 procent av allt saluvärde i svensk industri. Som framgår av tabell 4.4 är detta i jämförelse med flertalet andra industriländer låga ; andelar. Utvecklingen i Sverige efter år 1970 har enligt Samuelsson inte medfört någon nämnvärd förändring i de utlandsägda dotterföretagens andel av sysselsättningen i skilda branscher inom svensk industri, utom såvitt avser ' livsmedelsindustrin där denna andel har ökat relativt mycket (jfr avsnittet ' 7.8).

Vad hittills sagts har gällt de utlandsägda dotterföretagens branschandelar. Beaktas också de från utlandet minoritetsägda företagens andelar i svensk industriproduktion och undersöks branscher med femsiffrig kod enligt SNI, s. k. näringsundergrupper, framgår av Samuelssons avhandling att utlands- ägda företag inom vissa sådana undergrupper har betydande produktionsan-

Tabell 7.9 De utlandsägda dotterföretagens procentuella andel av sysselsättning och produktion inom skilda branscher i svensk industri år 1970

SNI-kod Bransch Andel industri- Saluvärdes-

sysselsatta andel

311—312 Livsmedelsindustri 5,7 4,3 313-314 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,0 0,0 321 Textilindustri 7,3 322 Beklädnadsindustri utom skoindu-

stri 3,6 2,3 323 Garverier m. m. 0,0 324 Skoindustri 0,0 331 Trävaruindustri utom möbelindu—

stri 0,1 0,3 332 Trämöbelvaruindustri 0,0 0,0 341 Massa-, pappers- och pappersvaru-

industri 2,4 2,2 342 Grafisk industri 3,1 4,6 351 Kemikalie—, gödselmedels- och

plastindustri 3,8 6,5 352 Annan kemisk industri 19,8 28,7 353 Petroleumraffinaderier 78,2 354 Smörjmedels-, asfalt- och kolpro- 61,0

duktindustri 34,3 355 Gummivaruindustri 17,5 23,0 356 Plastvaruindustri 1,0 1,4 361 Porslins- och lergodsindustri 0,0 362 Glas- och glasvaruindustri 0 8 5,3 369 Tegel-, cement- och annan mine— '

ralvaruindustri 0,2 371 Jäm—, stål— och ferrolegeringsverk ; 2 4 4,3 372 Ickejämmetallverk ' 6,2 381 Metallvaruindustri 4,7 3,9 382 Maskinindustri 6,2 8,2 383 Elektroindustri 9,6 14,1 384 Transportmedelsindustri 0,0 0,0 385 Industri för instrument, foto- och

optikvaror, ur 19,6 21,5

3 Tillverkningsindustri 4,6 6,3

Källa: Se tabell 7.7

delar. 1 tabell 7.10 redovisas branscher i svensk industri där utlandsägda företag hade produktionsandelar överstigande 15 procent. För sju av dessa branscher gällde att de utlandsägda företagen svarade för mer än hälften av landets industriproduktion. Dessa branscher var choklad— och konfektindu- stri (SNI 31190), petroleumraffinaderier (35300), däck- och slangindustri (35511), annan glasvaruindustri (36209), industri för andra varor av minera- liska ämnen (36999), ferrolegeringsverk (37102) och datamaskinindustri (38251).

Tabell 7.10 Branscher i svensk industri där utlandsägda företag år 1970 hade produktionsandelar överstigande 15 procent

SNI-kod Bransch Saluvärdes- andelar

31122 Glassindustri 21,8 31130 Frukt- och grönsakskonservindustri 31,9 31151 Margarinindustri 30,6 31190 Choklad- och konfektindustri 50,7 32140 Mattindustri 15,3 32190 Övrig textilvaruindustri 24,0 34190 Övrig pappers- och pappvaruindustri 27,2 35112 Industri för organiska kemikalier 35,1 35131 Konstfiber- och basplastindustri 27,1 35210 Färgindustri 31,0 35220 Läkemedelsindustri 28,0 35230 Tvättmedels- och toalettmedelsindustri 35,0 35290 Övrig kemisk industri 15,9 35300 Petroleumraffinaderier 78,2 35409 Annan petroleum- och kolproduktindustri 19,2 35511 Däck— och slangindustri 57,4 35601 Plastförpackningsindustri 49,5 36209 Annan glasvaruindustri (inklusive planglasindu-

stri) 55,9 36999 Industri för andra varor av mineraliska ämnen 91,8 37102 Ferrolegeringsverk 87,0 38251 Datamaskinindustri 68,0 38259 Annan kontorsmaskinindustri 17,4 38320 Teleproduktindustri 38,5 38392 Batteri- och ackumulatorindustri 24,9 38399 Annan elektroindustri 16,6 38510 Instrdmentindustri (inklusive urindustri) 35,4 39090 Övrig tillverkningsindustri 38,3

Källa: Se tabell 7.7

7623. Länderfördelning

I tabell 7. II har de utlandsägda dotterföretagen Iänderfördelats med utgångs- punkt från det land i vilket moderföretaget i den internationella koncernen har sitt hemvist.

Det största enskilda ursprungslandet var Förenta staterna. Företag i detta land svarade för en tredjedel av alla utlandsägda dotterföretag i Sverige och för 35 procent av all produktion i de utlandsägda dotterföretagen. De amerikanska företagen hade än större andelar av de utlandsägda dotterföre- tagens sysselsättning och tillgångar. Det näst största ursprungslandet, mätt med dotterföretagens produktion, sysselsättning och tillgångar, var Storbri- tannien. Dotterföretag till utländska företag med ursprung i dessa båda länder varjämförelsevis stora medan dotterföretag till företag i flertalet övriga länder var relativt små. Detta framgår av skillnaderna i förhållandet mellan andelen av antalet företag och produktionsandelen. Inte minst gäller detta företag med nordiska moderbolag. Dessa företag utgjorde mer än en fjärdedel av alla utlandsägda dotterföretag medan deras andel av produktionen och tillgång— arna endast var respektive 14 och 7 procent.

I tabell 7.12 har produktionen mätt i saluvärde i de utlandsägda

Tabell 7.11 Utlandsägda dotterföretag inom svensk industri år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer

Land Före- An- Salu- Till- tag ställda värde gångar

Danmark 1 1,5 6,4 8,5 4,0 Norge 11,5 3,2 2,9 1,6 Finland 3,8 2,4 2,1 1,0 Schweiz 5,1 5,4 6,0 3,3 Storbritannien 10,3 11,7 20,4 24,3 Västtyskland 11,5 9,0 6,0 7,3 Frankrike 3,8 0,7 0,5 0,5 Belgien 1,3 0,8 0,6 0,3 Nederländerna 5,1 14,5 17,5 10,1 Förenta staterna 33,3 43,5 35,0 46,8 Övriga länder 2,8 2,4 0,5 0,8

Samtliga länder 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 158 57 507 6 582” 9 206” " Milj. kr.

Källa: Se tabell 7.7

Tabell 7.12 Produktion i utlandsägda dotterföretag i svensk industri år 1970 pro- centuellt fördelad på branscher och ursprungsregioner

Bransch Regioner

Nord- 'Västeuropa Norden amerika utom Norden

Livsmedelsindustri 2,2 18,3 13,2 Textil—, beklädnads-, läder- och lädervaruin-

dustri 4,4 3,0 7,1 Trävaruindustri 0,7 0,0 1,6 Massa—, pappers- och pappersvaruindustri 0,2 4,6 6,2 Grafisk industri 1,6 0,3 14,1 Kemikalie—, gödselmedels- och plastindustri 6,7 0,6 0,4 Annan kemisk industri 3,6 12,6 10,5 Petroleum- och kolproduktindustri 6,0 31,4 4,6 Gummivaruindustri 11,9 0,0 0,1 Plastvaruindustri 0,2 0,0 0,0 Jord— och stenvaruindustri 0,2 0,7 0,0 Järn-, stål- och metallverk 14,1 0,0 21,0 Metallvaruindustri 1,1 5,0 6,6 Maskinindustri 37,2 1,0 13,7 Elektroindustri 11,9 20,1 0,8 Industri för instrument, foto- o optikvaror, ur 0,6 2,4 0,0 Övrig industri 0,1 0,1 0,1 Tillverkningsindustri 100,0 100,0 100,0 Saluvärde (milj. kr.) 2 304 3 389 889

Källa: Se tabell 7.7

dotterföretagen fördelats på branscher och på regionerna Nordamerika, Norden och övriga VästeurOpa. Eftersom Kanada knappast alls finns representerat i Sverige med tillverkande dotterföretag, är Nordamerika i praktiken detsamma som Förenta staterna.

Även om nordamerikanska och västeuropeiska dotterföretag i huvudsak har merparten av sin produktion i samma branscher föreligger vissa skillnader. Produktionen i västeuropeiska dotterföretag koncentreras till livsmedels-, petroleum-, elektroindustri och s.k. annan kemisk industri. I dessa branscher återfinns också nordamerikanska dotterföretag men dessa har dock till skillnad från de västeuropeiska mycket stora andelar av sin produktion i maskin- och gummivaruindustrin samt järn-, stål- och metall- verk. Produktionsfördelningen i de nordiska ländernas dotterföretag över- ! ensstämmer tämligen väl med den i dotterföretag från övriga Västeuropa. Vissa likheter finns också med nordamerikanska dotterföretags produktions- struktur. Särskilt gäller detta maskinindustri samt järn-, stål- och ferrolege- ringsverk.

7.6.4 Försäljnings- och serviceföretagen

År 1970 var som framgår av tabell 7.13 drygt 28 000 personer sysselsatta i utlandsägda försäljnings- och serviceföretag i Sverige. Två tredjedelar av de anställda återfanns i försäljningsföretagen. Antalet försäljningsföretag var 520 och antal serviceföretag 105. I det närmaste samtliga företag var majoritetsägda från utlandet.

Serviceföretagen återfanns i ett flertal verksamheter, främst dock inom reklam- och annonsbyråbranschen, transportförmedlande verksamhet och

Tabell 7.13 Utlandsägda försäljnings- och serviceföretag år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer

Land Försäljningsföretag Serviceföretag Företag An- Omsätt- Företag An- Omsätt- ställda ning ställda ning

__________________.___—————— Danmark 12,7 10,3 9,2 11,4 46,4 16,9 Norge 6,9 2,4 2,9 1,9 0,4 0,3 Finland 6,9 2,9 2,9 5,7 0,7 2,3 S_chweiz 7,9 5,5 5,8 5,7 1,8 1,3 , Österrike 0.6 0,2 0,5 — — Storbritannien 12,5 10,3 9,6 14,3 22,5 10,7 ; Västtyskland 14,6 15,7 17,8 4,8 2,3 1 1,3 - Frankrike 3,8 3,7 4,7 1,0 0,2 0,4 Italien 1,2 1,7 1,3 Belgien 1,0 0,8 0,5 1,0 0,2 0,1 Nederländerna 2,3 1,0 0,8 8,6 3 ,3 12,1 Förenta staterna 26,5 43,1 40,9 41,0 22,1 43,8 Ovriga länder 3,1 2,4 3,1 4,6 0,1 0,8

Samtliga länder 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 1000 Antal 520 18 454 7 399" 105 9 686 1 176” " Milj. kr. Källa: Se tabell 7.7

städningsverksamhet. Huvuddelen av verksamheten i dessa företag åter- fanns i dotterföretag till multinationella företag i Förenta staterna, Storbri- tannien, Danmark och Västtyskland. Bland de nordiska länderna domine- rade Danmark. Motsvarande länderfördelning gällde för försäljningsföreta- gen.

De utlandsägda försäljningsföretagens branschfördelning överensstämde enligt Samuelsson i hög grad med motsvarande fördelning för utlandsägda dotterföretag inom svensk industri. Huvudparten av försäljningsföretagen sysslade sålunda med försäljning av produkter från kemisk industri och verkstadsindustri. Även utlandsägda dotterföretag i andra länder uppvisar i huvudsak samma branschfördelning. Fördelningen inom enskilda branscher av utländska multinationella företags produktion i och enbart varuförsäljning till Sverige varierade dock mellan branscherna.

7.7. Den utlandsägda företagssektorn år 1975

SCB har upprättat ett register över utlandsägda företag i Sverige och publicerar sedan år 1974 uppgifter om dessa företags omfattning, struktur och verksamhet.

Med utlandsägda företag menar SCB rörelsedrivande aktiebolag eller annan juridisk person där utländsk ägare innehar 20 procent eller mer av röstetalet. Saknas uppgift om röstetalet, har uppgift om andel av aktiekapi- talet (andelskapitalet) använts. Undersökningsenheten är den juridiska enheten och inte den ekonomiska. Företagen äri SCB:s redovisning delade på tre grupper, nämligen

företag med utländskt moderbolag, dvs. företag som till mer än 50 procent ägs av ett utländskt företag; företag med minst 20 procent utländska minoritetsintressen, dvs. företag i vilka utländska företag har en andel av röstetalet (aktie- eller andelska- pitalet) på minst 20 och högst 50 procent; samt företag som till minst 20 procent ägs av utländska fysiska personer.

Enligt tabell 7.14, som är en sammanställning av några grunddata i SCB:s material, fanns år 1975 1 685 rörelsedrivande företag som hade minst 20 procent utländska intressen. Mer än tre fjärdedelar av dessa var majoritets- ägda företag med utländskt moderbolag och omkring en sjundedel företag i vilka utländska bolag ägde minoritetsintressen om minst 20 procent. Andelen företag med utländskt moderbolag var 70 procent inom tillverkningsindu- strin, 86 procent inom varuhandeln och 65 procent inom övriga branscher. I den fortsatta framställningen berörs och betecknas med utlandsägda företag endast de drygt 90 procent av företagen som till större eller mindre del ägs av utländska bolag eller med andra ord de företag som kan anses ingå i internationella koncerner. '

Betydligt mer än hälften av de utlandsägda företagen tillhörde varuhandeln och hade sannolikt till huvudsaklig uppgift att sälja moderbolagets eller koncernens produkter på den svenska marknaden. Nära en fjärdedel var tillverkningsföretag medan ungefär vart femte företag tillhörde övriga branscher, huvudsakligen servicesektorn.

Tabell 7.14 Utlandsägda företag år 1975. Antal företag och anställda samt procentuella andelar i svenskt nä- ringsliv och inom den utlandsägda företagssektorn med fördelning på huvudsakliga branscher

Typ av utländskt Företag Anställda ägande/ bransch ___—___— Antal Procent Procent av Antal Procent av Procent av av samt- utlandsägda samtliga anställda i liga anställda utlandsägda företag

Företag med utländskt moderbolag 1 312 1,0 77,9 99 534 4,9 64,3 Varav inom

Industri 297 1,5 22,6 53 311 5,7 53,6 Varuhandel 808 2,2 61,6 36 166 8,5 36,3 Övriga branscher 207 2,8 15,8 10 057 0,5 10,1 Företag i vilka utländska bolag äger

minoritetsintressen på minst 20 procent 237 0,2 14,1 46 278 2,3 29,9 Varav inom

Industri 83 0,4 35,0 25 906 2,8 56,0 Varuhandel 83 0,2 35,0 4 358 1,0 9,4 Övriga branscher 71 0,1 30,0 16 014 0,8 34,6 Företag som till minst 20 procent ägs

av utländska medborgare 136 0,1 8,0 8 992 0,4 5,8 Varav inom

Industri 46 0,2 33,8 4 787 0,2 53,2 Varuhandel 48 0,2 35,3 1 384 0,1 15,4 Övriga branscher 42 0,0 30,9 2 821 0,1 31,4 Samtliga företag som är utlandsägda

till minst 20 procent 1 685 1,3 100,0 154 804 7,6 100,0 Varav inom

Industri 426 2,1 25,3 84 004 8,9 54,3 Varuhandel 939 2,6 55,7 41 908 9,8 27,1 Övriga branscher 320 2,9 19,0 28 892 1,4 18,6

Källa: SCB.

Om man utgår från de utlandsägda företagens andel av samtliga företag, kan den utländska sektorn sägas vara obetydlig. Mindre än ett företag av hundra var utlandsägt. Den enda mera påtagliga avvikelsen gällde varuhan- deln, vilket i sin tur beror på att 6,7 procent av alla partihandelsföretag i landet är utlandsägda.

De utlandsägda företagens position blir emellertid mer framträdande, om man jämför sysselsättningsandelarna. Både inom industrin och i näringslivet som helhet var omkring 8 procent av de anställda ungefär var tolfte arbetstagare sysselsatta i utlandsägda företag. Varuhandeln hade även i detta avseende en framskjuten ställning. Inom partihandeln var sålunda 22,2 procent eller mer än var femte arbetstagare anställd i utlandsägda företag.

Omsatta i absoluta tal innebar dessa sysselsättningsandelar att de utlands- ägda företagen hade totalt 145 812 anställda år 1975. Nära två tredjedelar 79 217 personer—sysselsattes i industrin medan varuhandeln hade 40 704 och övriga branscher 26 071 anställda.

Den utlandsägda industrisektoms fördelning på olika branscher illustreras

Antal anställda 40 000 f

30 OOOr

Antal företag

170

150

100

50

Livsme- Tekoin- Trävaru- Massa Kemisk Jord- o Järn-, Verk- Annan delsin- dustri industri o pap— o kem- stenin- stål stads- till- dustri persin- tekn in- dustri och me- indu- verk- dustri dustri tallv stri ningsin- dustri Förklaring:

Majoritets— E Minoritets- ägda företag ägda företag

Källa: SCB

F igur 7 . I () Utlandsägdaföretag inom svensk lil/verkningsindustri och antalet anställda i dessa [öre/agförde/ade på branscher a'r / 975 .

ijigur 7.10. Bland de utlandsägda Företagen dominerade verkstadsindustrin med 168 Företag och 36 034 anställda. En stark ställning intog också den kemiska industrin (inklusive gummivaru- samt plast- och plastvaruindu- strin) som svarade för 69 företag och 12 476 anställda. Av övriga branscher kan nämnas livsmedelsindustrin som hade 31 företag med sammanlagt 9 354 anställda. _

Bilden förändras om man i stället jämför den utlandsägda företagssektorns andelar av sysselsättning och produktion inom total svensk industri. Som _ redovisas i figur 7.11 sysselsattes inom den kemiska och kemisktekniska . industrin —den avgjort mest utlandsinlluerade branschen 19,2 procent eller I nästan var femte arbetstagare i utlandsägda företag. De utlandsägda kemi- företagens andel av produktionen uppgick till 32,2 procent. Den näst största sysselsättningsandelen hade livsmedelsindustrin med 15 procent medan järn-, stål- och metallverken hade 11,5 procent. Produktionsmässigt var

Måttenhet: procent

Livsme- ' - Trävaru- - ' Jord och " —, Annan delsin— ' industri o pap- o kem- stenin- stål stads— tillverk— dustri persin— tekn in- dustri och me- indu- ningsin-

dustri dustri tallv stri dustri Förklaring:

:] Minoritetsägda företag

Främre stapeln sysselsättning. Bortre stapeln produktion

Figur 7.1 I UtlandsägdaI/örelags andelar av sysselsättning och produk/ion inom svensk Ii/lverkningsimlzis!/'i är I 975 Källa: SCB

Tillverkningsindustri

Måttenhet: Procent 60

20

0 Antal 19 20—49 50 199 200 —499 500— anställda

Samtliga näringsgrenar

1 60

40

20

0 ........ .. . Antal —19 20—49 50—199 200—499 500— Figur [12 Utlandsägda anstallda ril/t'erknings/öi'elag och Förklaring: sam/liga utlandsägt/a Relativ för- Andel av ' core/j_gjordelade I"; Simf- delning på samtliga före— eksklassei (ff/Pl an e ”' storleks- tag '. resp ansla/lda samt ande/ar klasser storleksklasser av samlliga/örelag i re- spektive storleksklasser Källa:SCB är [975

emellertid förhållandena omvända mellan dessa båda branscher. De utlands- ägda företagen hade sålunda 16,9 procentav produktionen vid järn-, stål- och metallverken medan livsmedelslöretagens produktionsandel var 14 procent. Inom övriga industrigrenar svarade de utlandsägda företagen för andelar av sysselsättning och produktion, som var och en understeg omkring 10 procent.

AV./igar 7.11 framgår vidare att företag med utländska moderbolag svarade för större delen av sysselsättning och produktion. Det enda undantaget utgjordes av järn-, stål- och metallverken där sysselsättnings- och produk- tionsandelarna var omkring dubbelt så stora för de minoritetsägda företa- gen.

Den utlandsägda industrisektorns storleksstruktur uttryckt i antalet anställda samt storleksstrukturen inom hela tillverkningsindustrin framgår av figur 7.12. Drygt en tredjedel av de utlandsägda dotterföretagen inom tillverkningsindustrin hade 50—199 anställda, medan dotterföretagen i övriga storleksklasser inte uppnådde andelar på mer än högst omkring 20 procent. Storleksstrukturen hade därmed ett annat mönster än inom tillverkningsin- dustrin som helhet. Som framgår av figuren var endast några procent av de mindre tillverkningsföretagen färre än 50 anställda utlandsägda. Bland de större industriföretagen minst 200 anställda tillhörde var tionde enhet den utlandsägda sektorn.

För näringslivet i dess helhet var sambandet mellan utlandsandel och företagsstorlek i stort sett detsamma. Däremot avvek storleksstrukturen för de utlandsägda företagen inom samtliga näringsgrenar från storleksstruk- turen för den utlandsägda industrin. De minsta företagen dominerade inom det utlandsägda näringslivet i dess helhet uppenbarligen genom att de utlandsägda försäljnings- och serviceföretagen i regel hade mindre än 20 anställda.

7.8. Den utlandsägda företagssektorns utveckling under 1970- talet

SCB:s material ger uppgifter om de utlandsägda företagen för åren 1971—75 och i vissa hänseenden även för åren 1970 och 1976. Detta möjliggör en översikt av de utlandsägda företagens verksamhet under 1970-talet.

I tabellen 7.15 redovisas på grundval av finansstatistiken för företag hur de utlandsägda företagens andelar av verksamheten vid alla rörelsedrivande bolag i Sverige utvecklats under åren 1971—76.

De utlandsägda företagens andel av sysselsättningen och de fiesta ekonomiska variablerna har sedan år 1973 kontinuerligt minskat främst beroende på minskad andel för bolag där utlandet äger minoritetsintres- sen. Räknat per anställd låg de utlandsägda företagen även under år 1976 högre än genomsnittet för samtliga rörelsedrivande bolag i Sverige i fråga om bl. a. resultatmåtten och inkomstskatt. Utvecklingen från år 1973 och framåt visar att andelarna för de utlandsägda företagen är avtagande för de redovisade variablerna. Mest markant för perioden är nedgången i investeringarna.

Uppgifterna om de utlandsägda företagen för år 1976 avser de 526 utlandsägda företag därav 383 dotterbolag som ingick i finansstatistiken för företag för år 1976. De undersökta företagen svarade för omkring 87 procent av totala antalet anställda inom såväl samtliga utlandsägda företag som utlandsägda dotterbolag.

Under perioden 1970—75 har de utlandsägda företagens andel av syssel- sättningen i svenskt näringsliv ökat kontinuerligt från 6,6 procent år 1970 till

Tabell 7.15 Utvecklingen av de utlandsägda förtagens andelar av sysselsättning och vissa andra ekonomiska variabler åren 1971—76

Bolag där mer än 20 procent av aktie- Utgör i procent av Därav dotterbolag till utländska företag eller andelskapitalet är utlandsägt

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1971 1972 1973 1974 1975 1976

7,1 7,5 7,8 7,5 7,1 7,0 Antalet anställda 4,3 4,5 4,4 4,5 4,6 4,5 8,1 8,3 9,7 9,0 7,8 7,8 Förädlingsvärdet 5,3 5,3 5,9 5,8 5,3 5,2 Arbetskraftskost- 7,7 8,2 8,6 8,3 7,8 7,8 naderna 4,4 5,2 5,1 5,2 5,2 5,2 7,1 7,9 7,8 7,8 5,7 4,6 Investeringarna 4,4 5,0 3,6 3,6 3,3 3,1 Rörelseresultatet före 9,9 9,0 12,7 11,7 9,1 9,5 avskrivningar 6,8 6,1 8,2 8,0 6,5 6,6 13.2 15,0 15,3 12,2 14,3 14,8 Inkomstskatten 10,2 11,5 11,6 8,8 12,6 12,2 9,6 9,3 14,8 12,0 11,5 9,5 Nettovinsten 6,8 5,1 11,4 8,0 9,3 7,8 7,2 7,9 8,2 8,0 7,3 7,0 Balansomslutningen 4,9 5,3 5,2 5,4 5,1 4,8 8,7 9,3 10,5 10,4 9,5 8,8 Egna kapitalet 5,8 6,2 6,7 6,8 6,6 6,0 Källa: SCB.

Tabell 7.16 Index för utvecklingen av de utlandsägda dotterföretagens andel av sysselsättningen inom skilda industribranscher åren 1970—75 (1970 = 100)

Bransch 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Proc. andel år 1975 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri 100 109 167 174 184 184 10,1 Textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri 100 114 114 115 126 109 3,8 Trävaruindustri 100 100 100 100 120 100 0,5 Massa-, pappers— och pappers-

varuindustri, grafisk

industri 100 113 122 117 135 96 2,2 Kemisk industri, petroleum-,

gummivaru-, plast- och plastvaruindustri 100 103 107 111 87 97 14,5 Jord- och stenvaruindustri 100 200 243 300 543 529 3,7 Järn-, stål- och metallverk 100 104 79 92 96 125 3,0 Verkstadsindustri 100 100 98 106 121 123 6,4 Annan tillverkningsindustri 100 68 125 123 157 157 8,8

Tillverkningsindustri totalt 100 104 109 117 124 127 5,7 Källa: SCB.

8,0 procent för år 1974 men för år 1975 minskat till 7,6 procent. Denna nedgång beror inte på utvecklingen inom varuhandeln. De utlandsägda partihandelsföretagen har sålunda i huvudsak kontinuerligt ökat sysselsätt- ningsandelen från 18,3 procent år 1970 till 23,0 procent år 1975. Förklaringen till den tidigare berörda nedgången torde till väsentlig del vara att söka i det förhållandet att tillverkningsföretagens andel av sysselsättningen som konti- nuerligt ökat från 7,9 procent år 1970 till 9,8 procent år 1974 också uppvisar en nedgång för år 1975 till 8,9 procent. Detta torde i sin tur bero på att

sysselsättningsandelen för de tillverkningsföretag i vilka utländska bolag äger minoritetsintressen på minst 20 procent kontinuerligt ökat från 2,6 procent år 1970 till 3,6 procent år 1974 men därefter från l975 gått ned till 2,8 procent. Tillverkningsföretagen med utländskt moderbolag har däremot fortlöpande ökat sysselsättningsandelen från 4,5 procent år 1970 till 5,7 procent år 1975. Mellan de olika industribranscherna föreligger emellertid tämligen stora variationer under perioden för de majoritetsägda företagens sysselsättnings- andelar. I tabellen 7.16 redovisas med 1970 som basåri indexform hur denna utveckling gestaltat sig inom olika branscher. Mest markant är utvecklingen inom jord— och stenvaruindustrin där de utlandsägda dotterföretagens andel från en låt vara låg utgångsnivå mer än femdubblats. Livsmedelsindustrins sysselsättningsandel har vidare nära fördubblats under perioden. I övriga industrigrenar har de utländska dotterföretagen i stort sett behållit sina andelar, ehuru järn-, stål- och metallverken, verkstadsindustrin samt främst s. k. annan tillverkningsindustri visar en uppåtgående trend.

250 Utlandsägda företag i Sverige en översikt SOU 1978:73 |

8 Gällande rätt m. m.

8.1. Inledning

I den svenska lagstiftningen finns bestämmelser som gäller uteslutande för svenska medborgare eller svensk juridisk person eller som föreskriver att utländskt rättssubjekt eller vissa svenska juridiska personer, som står eller kan stå under utländskt inflytande, inte alls eller endast efter särskilt tillstånd äger inneha vissa uppdrag, bilda vissa rättssubjekt, utöva viss verksamhet eller förvärva viss egendom. Man brukar i fråga om flertalet av dessa bestämmelser tala om undantag från principen om nationell behandling. En rad av dessa undantag har i varje fall formellt betydelse för utländska intressenters möjligheter att driva näringsverksamhet här i landet. En central plats i detta sammanhang intas av lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag), som främst innebär att utländska rättssubjekt och vissa svenska juridiska personer får förvärva fast egendom i Sverige endast efter särskilt tillstånd. Lagen, som med hänsyn till sitt huvudsakliga syfte närmare redovisas i kapitlet om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar (avsnitten 20.21 och 20.23), har betydelse för tillämpningen av flera olika lagar. I 1916 års lag finns nämligen bestämmelser som anger vilka svenska juridiska personer som i fråga om tillståndsplikt ärjämställda med utländska rättssubjekt. I andra lagar, vilkas ändamål är att i olika avseenden begränsa eller förhindra utländskt infly- tande, hänvisas ofta till 1916 års lag och dess krets av tillståndspliktiga subjekt.

I de följande avsnitten behandlas till en början vissa allmänna bestäm- melser för kontroll och reglering av förhållanden med utländsk anknytning, nämligen utlänningslagstiftningen (8.2) och valutalagstiftningen (8.3). ' Därefter redovisas de bestämmelser i 1916 års lag rörande bl. a. utlännings- förbehåll som är av betydelse för den fortsatta framställningen (8.4). I nästa avsnitt tas upp de bestämmelser som reglerar kontrollen av utländsk etablering i vissa företagsformer (8.5). Vidare ges en redogörelse för kontrollen av utländskt inflytande inom särskilda näringsgrenar (8.6). Slutligen behandlas lagstiftningen om bulvanförhållanden (8.7) och lagstift- ningen om konkurrensbegränsning (8.8).

Vissa grundläggande bestämmelser som återverkar på Utlännings möjligheter att här i landet driva näringsverksamhet återfinns i utlänningslagen(1954:193) och utlänningskungörelsen (1969:136).

Enligt 7 ;" utlänningslagen får regeringen förordna att utlänning inte utan tillstånd får inresa hit eller uppehålla sig här i landet. Tillstånd meddelas som visering eller uppehållstillstånd.

Visering meddelas för inresa och vistelse i landet viss tid. Regeringen har i 25 & utlänningskungörelsen föreskrivit att utlänning inte får resa in eller | uppehålla sig här i landet utan att ha visering. Från denna regel har dock gjorts ' vittgående undantag. Visering krävs sålunda inte för den som har permanent uppehållstillstånd eller som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Visering krävs inte heller i fråga om medborgare i en lång rad stater, med vilka Sverige överenskommit om viseringsformaliteternas inbördes avskaffande. Bland dessa stater finns EFTA- och EG-länderna.

Uppehållstillstånd meddelas enligt 32 a 55 utlänningskungörelsen för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosatt i Sverige, utan tidsbegräns- ning (permanent uppehållstillstånd). Tidsbegränsat uppehållstillstånd med- för rätt att vistas i landet den tid som angivits i tillståndet men sådant uppehållstillstånd innefattar inte rätt till inresa, såvida inte detta särskilt angivits (10 & första stycket utlänningskungörelsen). Permanent uppehålls- tillstånd medför rätt att inresa och att vistas i riket utan tidsbegränsning (1055 tredje stycket utlänningskungörelsen).

Enligt 15 & utlänningskungörelsen får regeringen vidare förordna att I | _i l i 8.2 Utlänningslagstiftningen I i l utlänning inte utan tillstånd får inneha anställning här i landet eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet som föranleds av anställning utomlands (arbetstillstånd) eller inneha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikesfart (anställningstillstånd). Förordnande om skyl- dighet att ha arbetstillstånd eller anställningstillstånd skall inte gälla utlän- ning, som innehar permanent uppehållstillstånd.

I 42 & utlänningskungörelsen föreskrivs att utlänning inte utan arbetstill- stånd får ha anställning här i landet och inte heller i annan egenskap än handelsresande eller medlem av personal i järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik får utöva verksamhet här som föranleds av anställning utomlands. Tillståndskravet gäller dock inte bl. a. den som har permanent ; uppehållstillstånd eller som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller : Norge.

8.3. Valutalagstiftningen

Valutaregleringen innebär att betalningstransaktioner mellan Sverige och utlandet i princip är beroende av riksbankens tillstånd. Valutaregleringen är ett av flera ekonomisk-politiska instrument som används för att nå de allmänna mål som har ställts upp för den ekonomiska politiken. Valutaregle- ringen har sålunda använts i syfte att stödja övriga mera allmänna penning- och valutapolitiska åtgärder. Kreditpolitiska åtgärder kan t. ex. förenas med en allt efter situationen skiftande restriktivitet när det gäller upplåning i

utlandet, Valutaregleringen har vidare använts som skydd åt valutareserven och växelkurserna mot balansrubbande kortfristiga valutarörelser. I fråga om direkta investeringar utomlands har sedan år 1974 även industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktats.

Valutaregleringen sker med stöd av valutalagen (1939z350). Valutalagen är en fullmaktslag, som antagits i beredskapssyfte. Den träder automatiskt i kraft om Sverige dras in i krig. Den kan även sättas i kraft vid krigsfara. Även i övrigt kan lagen tillämpas, om det bedöms vara nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Förordnande om tillämpning i sistnämnda fall skall i princip meddelas i lag. l Valutalagen ger regeringen befogenhet att utfärda valutareglerande före- ! skrifter. Valutalagen anger i nio punkter vad sådana föreskrifter får innehålla l (2 ä). Bestämmelser kan meddelas bl. a. om att svenska och utländska * betalningsmedel, fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får utföras ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet och att sådana tillgångar inte får föras in till Sverige utan tillstånd av riksbanken.

Förordnande om valutareglering skall av riksbanken tas i anspråk för att främja penning- och valutapolitiken (2 a ä). Riksbanken får därvid beakta industri- och sysselsättningspolitiska strävanden. Av hänsyn till sådana strävanden får riksbanken emellertid avslå en framställning endast då bifall till framställningen på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Sistnämnda bestämmelse har l avfattats i överensstämmelse med den s. k. andra anmärkningen till OECD:s

kapitalliberaliseringsstadga (se härom avsnittet 9.4.2).

Riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen utövas inom riksbanken av valutastyrelsen. Den består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den utökas med fyra ledamöter (6 a å). Regeringen utser tre av ledamöterna. Två av dessa skall tjänstgöra endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands. Övriga ledamöter utses av riksbanksfullmäktige. Valutastyrelsens beslut får över- klagas hos riksbanksfullmäktige. Valutastyrelsens beslut kan även under- ställas fullmäktige för prövning, om minst tre av de ledamöter som har deltagit i styrelsens beslut yrkar det. Mot fullmäktiges beslut får talan inte föras.

Förordnande om valutareglering enligt de från och med den 1 juli 1959 gällande bestämmelserna gavs första gången för tiden från och med nämnda dag till och med den 30juni 1960. Därefter har getts nya förordnanden,senast förtiden den ljuli 1978 —den 30juni 1979, lagen(l978:258)om tillämpning av valutalagen.

De valutareglerande föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av valutalagen återfinns i valutaförordningen (19592264). Förordningen gällde ursprungligen endast för tiden till och med den 30juni 1960 men har, efter riksdagens hörande, tillagts fortsatt giltighet för ett år 1 sänder, senast för tiden till och med den 30juni 1979, förordningen (1978:259) om fortsatt giltighet av valutaförordningen.

Valutaförordningen innehåller utöver reglering av valutahandeln tre olika avsnitt som innehåller skilda förbud mot valutadispositioner utan riksban- kens tillstånd. Dessa förbud gäller numera väsentligen s.k. kapitalbetal-

ningar, dvs. bl. a. betalningar i samband med direkta investeringar och personliga kapitalöverföringar (4—5 95). I likhet med andra industriländer tillämpar Sverige nämligen inte längre någon valutareglering i fråga om de löpande utlandsbetalningarna. Denna utveckling har nära samband med de internationella förpliktelser som Sverige bl. a. i förhållande till IMF och OECD har åtagit sig i fråga om sådana betalningars frihet från restriktio- ner.

Det första av de tre nämnda avsnitten innehåller förbud mot utströmning ur landet av de värden som berörs av valutaregleringen (4—5 åå), under det att det andra avsnittet innehåller motsvarande förbud i fråga om den ingående strömmen (6—8 åå). I avsnittet om utgående betalning ges, utöver förbud mot konkret utförsel, ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (5. k. valutainlänning) att betala till den som är bosatt i utlandet (s. k. valutautlän- ning) eller till förmån för valutautlänning. På motsvarande sätt gäller i fråga om införsel principiellt förbud för valutainlänning att ta emot betalning från valutautlänning.

Idet tredje avsnittet av valutaförordningen förbjuds i princip valutainlän- ning att utan riksbankens tillstånd förfoga över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden på ett sådant sätt att hans innehav av sådana tillgångar minskas (9 ©). Ett motsvarande förfogandeförbud gäller även för valutainlännings innehav av andra utländska fordringar eller banktillgodohavanden liksom hans innehav av utländska värdepapper. För att hindra att valutaförordningens bestämmelser kringgås har det vidare föreskrivits att valutainlänning, som gentemot utlandet har rätt att kräva betalning eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet, inte får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalning på annat sätt än med vanliga betalningsmedel, såvitt inte annat följer av handelsbruk (10 å). Valutainlänning får inte heller, i syfte att kringgå valutaförordningens bestämmelser, till valutainlänning, med vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom köpa varor till annat pris än det som i allmänhet gäller eller i samma syfte vidta andra liknande åtgärder.

Löpande betalningar i allmänhet har som tidigare framhållits enligt 10 a & valutaförordningen undantagits från valutareglering. Utan hinder av de tidigare återgivna förbudsreglerna får valutainlänning sålunda genom valuta- bank och på betalningsväg, som riksbanken har anvisat, såväl verkställa som ta emot löpande betalning i förhållande till valutautlänning. I en särskild anvisning till 10 a & anges vad som i valutaförordningen avses med löpande betalning. Hit hör exempelvis normala likvider vid export och import av varor och tjänster, omkostnader med anledning därav, andra normala betalningar i samband med näringsverksamhet —såsom betalning avseende ersättning för reparation, bearbetning och sammansättning av varor, teknisk biståndsverk- . samhet och entreprenadarbete, erläggande av licensavgift och royalty samt ' förvärv av patent och överföring till hemlandet av i annat land intjänad arbetsinkomst ävensom betalning mellan moderbolag, å ena sidan, samt dotterbolag och filialer, å andra sidan, avseende bidrag till gemensamma kostnader vissa försäkringsbetalningar, ränta och annan avkastning av kapitaltillgång, normala reseutgifter samt pensioner, understöd och liknande personliga betalningar. I anvisningen har uttryckligen angetts, att betalning i

samband med direkt investering, värdepappersöverlåtelse, personlig kapital- överföring eller annan kapitalutbetalning inte anses som löpande betalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter som fordras för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning.

Ett av riksbanken meddelat tillstånd till kapitalbetalning gäller, om inte annat anges i beslutet, för en tid av tre månader från dagen för beslutet och kan inte utnyttjas av annan än den för vilken tillstånd begärts, för annat ändamål eller under andra förutsättningar än som av sökanden angivits eller som framgår av meddelat tillstånd. Själva tillståndsförfarandet innebär i stora drag följande. Den som skall verkställa eller motta en utlandsbetalning skall i allmänhet göra en framställning i ärendet till en valutabank. Riksbanken har generellt bemyndigat valutabankerna att utföra vissa kapitalbetalningar till och från utlandet, vilka annars skulle ha krävt riksbankens tillstånd. I den mån det inte är fråga om vare sig löpande betalning eller sådan kapitalbetal- ning som enligt generellt riksbanksbemyndigande kan utföras av valutabank, måste tillstånd inhämtas från riksbanken för den enskilda transaktionen. Valutabankerna har sålunda att göra en bedömning av betalningens sakliga innebörd. Denna bedömning skall grundas på sökandens egna uppgifter i betalningsärendet. ] kontrollsyfte kräver riksbanken i princip, att sökandens uppgifter i betalningsärendet vare sig betalningen av sökanden förmenas ha löpande karaktär eller ej skall lämnas skriftligt. Hinder möter inte att i betalningsärenden som ej får generellt utföras av valutabank framställning görs direkt till riksbanken. I riksbanken avgörs i praktiken flertalet ansök- ningar eventuellt efter samråd med andra berörda myndigheter av underordnade tjänstemän enligt till dem lämnade direktiv. Endast ärenden av större betydelse föredras i valutdirektionen eller valutastyrelsen. En översikt av riksbankens tillståndsgivning avseende utländska direktinveste- ringar i Sverige under den senaste lS-årsperioden redovisas i avsnittet 7.3.

Valutaregleringen överses f. n. av kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål.

8.4. Markförvärvsreglerna i 1916 års lag

Av skäl som tidigare angivits redogörs i detta avsnitt endast för huvuddragen av markförvärvsreglerna i 1916 års lag. D_engundläggande bestämmelsen i lagen innebär att ugländskmedborgare i princip inte utan tillstånd i varje särskilt fall få_r_h__ä_r_j landet förvärva fast egendom. Tillståndsplikten omfattar även förvärv av v_issa nyttjanderätter till fast egendom, _nämligen tomträtt samt bostadsarrende för fritidsändamål Vidare föreskrivs tillståndsplikt vid hämma-r_v" av rörelse. Vad lagen föreskriver om utländsk medborgare skall också tillämpas på utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser, dvs. tillståndsplikten gäller för utländska rättssubjekt över huvud taget.. Till de tillståndspliktigas krets hör härutöver vissa svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska ekonomiska föreningar, som står eller kan stå under utländskt inflytande. I den fortsatta framställningen används genomgående beteckningen kontrollsubjekt för utländska rättssubjekt och de svenska juridiska personer som är underkastade tillståndsplikt e