om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, m.m.

Prop. 1975/76: 158

Regeringens proposition

1975/76: 158

om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, m. m. beslutad den 11 mars 1976.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan. På regeringens vägnar

OLOF PALME G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa höjs från 5 miljarder till 6 miljarder kr. Vidare föreslås att stadshypoteksförening får möjlighet att lämna lån till kommun utan säkerhet av panträtt i fastighet eller tomträtt. Det föreslås också att stadshypotekskassan får utökad rätt att bevilja stadshypoteksförening bidrag av sin årsvinst och att gällande skatteregler ändras så att bidrag från kassan till förening blir avdragsgill omkostnad för kassan och skattepliktig intäkt för föreningen.

1 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 158

Prop: 1975/76:158 | 2

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrives att 13, 15, 19 och 31 §§ lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som grundfond för kassan ställer Som grundfond för kassan ställer staten till förfogande en av riksgälds- = staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbin- = fullmäktige utfärdad garantiförbindelse på fem miljarder kronor. delse på sex miljarder kronor.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond om ej annat följer av tredje eller fjärde stycket.

Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en procent av kassans skulder.

Uppgår reservfonden till belopp som

anges i andra stycket, får förening av

kassans årsvinst beviljas bidrag utan

återbetalningsskyldighet.

Uppegår reservfonden till två procent av kassans skulder, får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Åv kassans årsvinst får förening beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader.

Stadshypoteksförening har till än- Stadshypoteksförening har till ändamål att lämna lån mot säkerhet damål att lämna lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller av inteckning i fast egendom eller tomträtt och lån åt samfällighetsför- — tomträtt och lån åt samfällighetsförening samt att driva annan verksam- = ening eller kommun samt att driva het som står i samband därmed. annan verksamhet som står i sam-

band därmed.

Till samfällighetsförening = får Till samfällighetsförening eller stadshypoteksförening lämna lån kommun får stadshypoteksförening ! Omtryckt 1974:261. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utan inteckningssäkerhet. lämna lån utan inteckningssäkerhet.

Lån till kommun får dock lämnas en-

dast för bebyggelse som finansieras

med stöd av statligt bostadslån eller

statligt lån för anordnande av allmän

samlingslokal.

Samfällighetsförening får ej be- Samfällighetsförening får ej bevilviljas lån till högre belopp än det var- jas lån till högre belopp än det vartill till med hänsyn till 30 § första och med hänsyn till 30 § första och tredje

tredje styckena lån mot intecknings- styckena lån mot inteckningssäkersäkerhet sammanlagt kunnat läm- het sammanlagt kunnat lämnas för nas för de fastigheter och tomträtter de fastigheter och tomträtter som har som har del i samfälligheten. del i samfälligheten. Kommun får ej

beviljas lån till högre belopp än som

hade kunnat utgå, om lånet hade läm-

nats mot inteckningssäkerhet med fö-

reträde framför det statliga lånet.

Lån för lämnas samfällighetsför- Lån får lämnas samfällighetsförening även i form av byggnadskre- ening eller kommun även i form av ditiv. Första och andra styckena äger byggnadskreditiv. Första srycker och

därvid motsvarande tillämpning. andra stycket första meningen äger

därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1" Riksdagen 1975/76. I saml. Nr I58

2 Förslag till Lag om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till stadshypoteksför-

ening m. m.

Härigenom föreskrives föliande.

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får Konungariket Sveriges stadshypotekskassa njuta avdrag för bidrag som lämnas till stadshypoteksförening. Mottagaren skall ta upp sådant bidrag som skattepliktig intäkt av rörelse.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1976-03-11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An-

dersson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

1 Inledning

Stadshypoteksinstitutionen består av en central kassa — Konungariket Sveriges stadshypotekskassa — och lokalt verksamma stadshypoteksföreningar. Stadshypotekskassan har till uppgift att genom upplåning mot obligationer skaffa medel till utlåning genom föreningarna. Dessa lämnar i sin tur lån

mot säkerhet av panträtt i fastighet eller tomträtt och lån åt samfällighets-

förening. Storleken av kassans upplåning bestäms av storleken av en grund-

fond som staten ställer till kassans förfogande. Upplåningen får inte överstiga

ett belopp som motsvarar tio gånger grundfondens storlek. Grundfonden, som består av en garantiförbindelse som fullmäktige i riksgäldskontoret har utfärdat, uppgår f. n. till 5 miljarder kr. Föreningarnas låneverksamhet skall avse bebyggelse med bostäder eller affärslokaler eller, om bebyggelsen finansieras med stöd av statligt bostadslån eller statligt lån för anordnande av allmän samlingslokal, även sådan bebyggelse. Stadshypotekskassan har i skrivelse den 26 november 1975 hemställt att

kassans grundfond höjs till minst 6 miljarder kr. I skrivelsen har kassan vidare hemställt dels att stadshypoteksförening ges rätt att lämna lån åt kommun utan säkerhet av panträtt i fast egendom eller tomträtt, dels att

kassan får vidgad rätt att bevilja stadshypoteksförening bidrag av sin årsvinst, och dels att gällande skatteregler ändras så att bidrag från kassan till förening blir avdragsgill omkostnad för kassan och skattepliktig intäkt för föreningen.

Efter remiss har yttranden över stadshypotekskassans skrivelse avgetts av bankinspektionen, riksskatteverket, bostadsstyrelsen, delegationen för bostadsfinansiering, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret

och Svenska kommunförbundet.

2 Gällande ordning m. m.

De viktigaste reglerna om stadshypoteksinstitutionernas verksamhet finns i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (ändrad senast 1975:653) och i reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshy-

poteksföreningar (ändrat senast 1974:185). I det följande skall redovisas in-

nehållet i vissa av lagens bestämmelser.

Stadshypotekskassan har enligt 1 § till ändamål att driva lånerörelse genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningarna och att driva annan verksamhet

som står i samband med lånerörelsen. Medel för sin verksamhet anskaffar kassan genom lån mot obligationer eller genom annan upplåning (7 § första stycket). Hur omfattande kassans upplåning får vara är beroende av lagens

regler om kassans grundfond.

Föreskrifter om kassans grundfond och högsta belopp för kassans utlåning till stadshypoteksföreningarna finns i 7, 13 och 14 §§. Staten ställer till förfogande som grundfond för kassan en garantiförbindelse på 5 miljarder kr. som riksgäldsfullmäktige har utfärdat. Grundfonden bildar det yttersta underlaget för kassans verksamhet, eftersom den utgör grunden för beräkning av kassans upplåningsmaximum. Det sammanlagda beloppet av

kassans låneskuld får inte överstiga tio gånger grundfondens storlek. Låneskulden får således inte vara större än 50 miljarder kr. Avser kassan

att ta grundfonden i anspråk, skall den göra anmälan till riksgäldskontoret. Förutsättningarna för att kassan skall få ta grundfonden i anspråk för att

fuligöra sina förbindelser är antingen att medel till detta tillfälligtvis saknas

eller att kassan har gått i likvidation. Vid likvidation får grundfonden dock

endast utnyttjas i den mån det saknas annan tillgång som svarar för kassans

förbindelser. Har grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid likvidation, skall uttaget belopp snarast möjligt återbetalas. Kassan har att ersätta staten den ränta som staten kan ha utgett med anledning av att fonden har tagits

i anspråk. Skulle grundfonden gå ned mer än 5 ", genom förluster som har uppkommit på kassans rörelse i dess helhet krävs regeringens medgivande till att kassan tar upp nytt lån. Är nedgången större än 10 "., fordras

också riksdagens medgivande. Tas grundfonden i anspråk för att täcka förlust, skall kassan anmäla detta till regeringen.

Stadshypoteksföreningarnas ändamål är att lämna lån mot säkerhet av panträtt i fastighet eller tomträtt och lån åt samfällighetsförening liksom att driva annan verksamhet som står i samband med låneverksamheten

(19 85). Föreningarnas låneverksamhet skalt avse fast egendom eller med tomträtt upplåten fastighet som bebyggs för att användas hu-

vudsakligen till bostäder eller affärslokaler. Lån får lämnas också för annan bebyggelse, om den finansieras med stöd av statligt bostadslån eller statligt

lån för anordnande av allmän samlingslokal (20 § andra stycket). Närmare

bestämmelser om lånerörelsen ges i 28-31 §§. Huvudregeln är att förening

endast får lämna lån mot betryggande säkerhet av panträtt i fast egendom eller i tomträtt. Stadshypoteksförening får dock timna lån till samfällig-

hetsförening utan pantsäkerhet. Lån kan lämnas även i form av byggnads-

kreditiv, dvs. lån för att täcka kostnader under byggnadstid. I fråga om lån mot pantsäkerhet gäller att panträtten måste avse minst samma belopp som lånet och ligga inom tre fjärdedelar av den aktuella fastighetens eller byggnadens uppskattningsvärde. Detta värde bestäms av föreningen på

grundval av en särskild värdering. Har statligt tån beviljats för au främja

bostadsbyggandet, är huvudregeln dock att uppskattningsvärdet skall ersättas av det pantvärde som länsbostadsnämnden fastställer enligt bestäm-

melserna om sådana statliga lån, jfr 32 § bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och 27 § bostadslånekungörelsen (1967:552). I fråga om lån till

samfällighetsförening gäller att lånet inte får beviljas till högre belopp än det lån som hade kunnat beviljas mot pantsäkerhet i de fastigheter och tomträtter som har del i samfälligheten.

Medlemmar i stadshypoteksföreningarna är låntagarna, dvs. de fastighetsägare, tomträttshavare och samfällighetsföreningar, som hos föreningen har lån för vilka föreningen har fått medel från stadshypotekskassan (21 3).

Lagen innehåller i 13-16 §§ — utöver föreskrifter om kassans grundfond —- föreskrifter om avsättande av medel till en reservfond för kassan. Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond, som skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot I ". av kassans skulder. Uppgår reservfonden till 2". av kassans skulder, får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål. För att täcka föreningens förvaltningskost-

nader får föreningen av kassans årsvinst beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet. Skulle förening ha lidit förlust som den

inte kan täcka med sin säkerhetsfond — varje förening skall i enlighet med

vad som sägs i fortsättningen ha en säkerhetsfond — får kassan bevilja föreningen bidrag ur reservfonden utan återbetalningsskyldighet. För sådant bidrag får dock högst hälften av reservfonden användas och bidrag får inte lämnas utan att ombud för föreningarna har hörts på stämma. Kassans reservfond får i övrigt användas endast för att täcka förlust som har uppkommit på kassans rörelse i dess helhet. Går reservfonden ned under det föreskrivna beloppet, skall den snarast åter ökas till detta.

Hos föreningarna motsvaras kassans reservfond av säkerhetsfonder. Bestämmelser om säkerhetsfond finns i 34-36 §§ i lagen. I likhet med vad

som gäller om kassans reservfond skall förenings behållna årsvinst avsättas till en säkerhetsfond, som skall uppgå till lägst ett belopp motsvarande I ",

av föreningens skulder. Kan en förening inte uppfylla detta krav, skall säkerhetsfonden i stället tillsammans med de övriga föreningarnas säkerhets-

fonder och kassans reservfond uppgå till ett belopp som motsvarar 2 96

av kassans skulder. Avkastning av säkerhetsfonden skall läggas till fonden.

Överstiger fonden 2 96 av föreningens skulder, får dock — efter kassans medgivande — avkastningen användas till att bestrida föreningens förvalt-

ningskostnader eller - i den mån detta inte behövs — till att bereda med-

lemmarna lättnad i lånevillkoren. Enligt 37 § skall låntagare erlägga förvaltnings- och fondbidrag till sin förening. Bidraget utgår med det belopp

som fordras för föreningens förvaltningskostnader och för avsättning till säkerhetsfonden.

I skattehänseende gäller att kassan och föreningarna enligt 29 § 3 mom. tredje och fjärde styckena kommunalskattelagen (1928:370) från rörelseintäkt

får dra av belopp som har satts av till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att fonden skall uppgå till ett belopp motsvarande, för kassans del 2 ". och för förenings del 2,5 ". av skulderna

Vad beträffar bidrag utan återbetalningsskyldighet från kassan till förening kan nämnas att de allmänna reglerna om öppna koncernbidrag i 43 § 3 mom. kommunalskattelagen inte är tillämpliga på bidrag från kassan till

förening. Om specieltta skäl föreligger kan regeringen dock enligt samma lagrum medge att bidrag från ett företag till ett annat anses som avdragsgill

omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om de allmänna reglerna för öppna koncernbidrag i lagen inte är tillämpliga. Det krävs då att intressegemenskap råder mellan de båda företagen och

att bidraget lämnas för verksamhet av väsentlig betydelse från samhälls-

ekonomisk synpunkt.

3 Stadshypotekskassans skrivelse

När det gäller frågan om höjning av stadshypotekskassans

grundfond uppger kassan i sin skrivelse att den utelöpande obligations-

skulden den 31 oktober 1975 uppgick till 44 686 855 000 kr. Vid denna tidpunkt hade även försålts obligationer till ett belopp av ytterligare 465 155 000 kr. med likvid senare. Med hänsyn tagen till sistnämnda belopp uppgick den outnyttjade upplåningsrätten vid nämnda datum till 4 847 990 000 kr.

De anförda siffrorna aktualiserar enligt kassan frågan i vad mån den så-

lunda återstående upplåningsrätten kan anses tillfylest för att möta stadshypoteksinstitutionens upplåningsbehov under den närmaste tiden.

Till belysning av stadshypotekskassans behov av upplåningsrätt hänvisar

kassan till följande uppställning beträffande utvecklingen under senare år

av kassans obligationsskuld och låneverksamhet:

Anm. Åren 1965-1968 avser uppgifterna även Svenska bostadskreditkassan, som den 1 januari 1969 gick upp i stadshypotekskassan. I beloppen utelöpande obligationer har räknats in vid resp. tidpunkt försålda men inte likviderade obligationer.

Med hänvisning till tablån framhåller kassan att omfattningen av låneverksamheten under de senaste åren ökat avsevärt. Enligt kassan är det inte möjligt att med någon större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning

om de låneökningar som verksamheten kan resultera i under den närmaste framtiden. Kassan synes dock böra vara beredd att tills vidare möta lå-

neanspråk av ungefär samma storleksordning som har förelegat under de senaste åren. Det framhålls också att beloppet av de balanser inneliggande

beviljade låneansökningar, som kassan till följd av läget på kapitalmarknaden inte har kunnat effektuera, den 31 oktober 1975 uppgick till 6 271 000 000 kr., ett belopp som sålunda översteg den samtidigt återstående outnyttjade

upplåningsrätten. Kassans upplåningsmarginal torde därför få anses otill-

räcklig och en höjning av grundfonden erforderlig.

Beträffande storleken av det belopp, med vilket grundfonden nu lämpligen

bör ökas, erinrar kassan om de synpunkter som kassan i tidigare framställningar har uttryckt. Kassan har sålunda framhållit bl. a. att låneansprå-

ken i främsta rummet är beroende av hur omfattande det bostadsbyggande

blir som statsmakterna efter prövning från bostadspolitiska synpunkter har funnit vara så angeläget att det bör ges utrymme i investeringsplanerna.

Kassan har vidare strukit under att en grundfondshöjning endast skapar formella förutsättningar för en ökad obligationsutgivning och sålunda inte

i och för sig bereder möjlighet till en ökad utlåning. Kreditgivningens om-

fattning och inriktning är beroende av andra faktorer och måste följa de

normer som förestavas av den allmänna kreditpolitiken. Dessa uttalanden äger tillämpning jämväl beträffande den nu ifrågasatta höjningen.

Med beaktande av det sagda anser kassan att grundfonden bör ökas till minst 6 miljarder kr.

Kassan tar därefter upp en fråga rörande föreningarnas långivning till kommunerna. Av gällande bestämmelser följer att

stadshypoteksförening får lämna lån till kommun endast mot säkerhet av

panträtt i fast egendom celler tomträtt. Enligt kassan har detta förhållande

inte tidigare föranlett problem. Finansieringen av bostäder och bostadskom-

plement har skett genom att kommunernas bostadsföretag varit ägare till belånade egendomar och någon utlåning direkt till kommunerna har inte ifrågasatts. I och med att möjligheterna har ökats att finansiera anläggningar

av typen pensionärsbostäder, barndaghem, fritidshem samt lokala centrumanläggningar, inklusive byggnader avseende sjukvård och skolor, med stat-

ligt bostadslån har emellertid behov visat sig föreligga av sedvanlig bot-

tenlångivning till kommun. Gällande bestämmelser har därvid lagt hinder i vägen för sådan långivning utan inteckningssäkerhet.

I fråga om långivning avseende samlingslokaler behandlades det aktuella

spörsmålet i det förslag som förelades riksdagen med anledning av samlingslokalutredningens betänkande (prop. 1973:1, bilaga 13 p E 7). Kassan erinrar om att chefen för dåvarande inrikesdepartement därvid anförde att frågan om ändring av det för stadshypoteksinstitutionen gällande kravet på pantsäkerhet för att institutionen skall kunna medverka vid belåning av kommunägda samlingslokaler torde få behandlas i annat sammanhang.

En annan fråga som kassan tar upp i sin skrivelse gäller kassans möjligheter synpunkt.

Kassan föreslår nu att möjlighet öppnas för stadshypoteksföreningarna

att lämna lån direkt till kommun utan att kräva pantsäkerhet. Kassan erinrar om att Sparbankernas Inteckningsaktiebolag genom beslut av regeringen hösten 1975 har erhållit motsvarande möjlighet. Enligt kassan bör stadshypoteksförenings rätt att lämna lån av förevarande stag liksom för Sparbankernas Inteckningsaktiebolag begränsas så att lånet skall avse bebyggelse

som finansieras med stöd av statligt bostadslån eller statligt lån för an-

ordnande av allmän samlingslokal och inte få avse högre belopp än upp till statslånets nedre gräns.

En annan fråga som kassan tar upp i sin skrivelse gäller kassans möjligheter att lämna bidrag utan återbetalningsskyldighet till för-

eningarna i syfte att konsolidera dessa. Eftersom de egna fonderna såväl

för kassans som för varje förenings del skall vara lägst 1 26 av skulderna,

synes det enligt kassan vara förutsatt att kassans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder skall utvecklas likformigt. Kassan framhåller att denna förutsättning emellertid inte har förelegat under de senaste åren. Genom

att kassans överskott varit större än föreningarnas har kassans reservfond kommit att uppgå till ett betydligt större belopp än föreningarnas samman-

tagna säkerhetsfonder. Vid årsskiftet 1974/75 uppgick sålunda kassans reservfond till 847 362 679 kr. medan föreningarnas sammantagna säkerhetsfonder uppgick till 608 463 650 kr. Relationen mellan den egna fonden och skulderna var vid samma tidpunkt 2,05 96 för kassans del och 1,46 26 för de sammantagna föreningarnas del. För endast tre av stadshypoteksföreningarna översteg fondrelationen 1,5 94.

Med hänsyn till att föreningarnas säkerhetsfonder utgör det första ledet när det gäller att täcka förluster i långivningen är det enligt kassan naturligt att så långt möjligt stärka dessa fonder. Föreningarna är såvitt gäller fondavsättningar hänvisade till de intäkter som uppstår genom förvaltningsoch fondbidrag från låntagarna/medlemmarna samt genom avkastningen

på fonden. En ökning av medlemmarnas bidrag är uppenbarligen varken önskvärd eller aktuell. Överfördes medel från kassan till förening skulle däremot säkerhetsfonden kunna ökas i den omfattning som framstår som

behövlig. Kassans årsvinst genereras till större delen av ränteintäkter som

betalas av föreningarnas låntagare. Kassan anser därför att den möjlighet

som kassan nu har att av årsvinsten bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader bör utökas så att bidrag av årsvinsten får beviljas förening också i andra fall, om reservfonden uppgår till en procent av kassans skulder. Kassan framhåller att en sålunda utvidgad bidragsmöjlighet självfallet kommer att tillämpas endast när särskilda skäl föreligger.

Nu gällande skattebestämmelser begränsar enligt kassan avsevärt dess möjligheter att utnyttja de nuvarande — liksom de av kassan föreslagna

- bestämmelserna om bidrag till förening. Trots att en sådan möjlighet

har förutsatts i lagen har inte föreskrivits någon rätt för kassan att före

skatt göra avdrag för bidrag till förening. Bestämmelser av det slag som

finns intagna i kommunalskattelagen angående koncernbidrag bör enligt

styrelsens mening tillämpas också på bidrag från kassan til! förening. De

motiv som ligger bakom dessa bestämmelser måste även gälla i fråga om stadshypoteksinstitutionen. Förhållandet mellan kassan och förening är i förevarande avseende sådant att man kan jämställa det med förhållandet

mellan moder- och dotterbolag. Kassan hemställer således att i en särskild lag föreskrivs att stadshypotekskassan har rätt att före skatt göra avdrag för bidrag till stadshypoteksförening.

4 Remissyttrandena

Stadshypotekskassans förslag om höjning av kassans grundfond tillstyrks eller upptas eljest positivt av de remissinstanser som har yttrat sig om det, nämligen bankinspektionen, bostadsstvrelsen, delegationen för bostadsfinansiering, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Delegationen för bostadsfinansiering framhåller att låneanspråken torde komma att bli höga även under de närmaste åren. Bostadsbyggandet kommer visserligen att ligga på en betydligt lägre nivå, mätt i antalet nyproducerade lägenheter, än under den senaste tioårsperioden. Lånebehovet för nypro-

duktionen kommer emellertid fortfarande att vara stort på grund av att den ökade andelen småhus och ökade kostnader över huvud taget medför

en i stort sett oförändrad investeringsvolym. Vidare kommer enligt dele-

gationen den ökade ombyggnadsverksamheten att medföra ökade lånean-

språk.

När det gäller stadshypoteksföreningarnas möjlighet att lämna lån till kommun utan säkerhet av panträtt i fastighet eller tomträtt tillstyrks kassans förslag även i den delen av remissinstanserna. Delegationen för bostadstfinansiering framhåller att det är endast undantagsvis som kommunerna uppträder som byggherrar för bostadshus. Däremot finns det ett behov av att kommunerna i viss utsträckning uppträder som byggherrar när det gäller att uppföra vissa bostadskomplement, t. ex. integrerade serviceanläggningar och barnstugor. Möjligheten att bättre samordna verksamheter som ligger under olika kommunala nämnder kan enligt delegationen vara en orsak till att kommunerna själva vill ta på sig byggherreansvaret. Kommunernas möjligheter att svara för byggandet begränsas dock av att detta är svårare

att finansiera än om ett allmännyttigt bostadsföretag svarar för byggandet, eftersom kommunerna inte kan få bottenlån. Delegationen finner det vidare vara angeläget att stadshypoteks-

kassan kan tillföra föreningarna = erforderliga bidrag utan återbetalningsskyldighet. Delegationen pekar i sammanhanget på att det nya bostadsmarknadsläget i viss mån ökar riskerna

beträffande utestående krediter. Även bankinspektionen yttrar sig i bidrags-

frågan. Inspektionen har inte något att erinra mot den lagändring kassan föreslår för att den skall få större möjligheter att lämna föreningarna bidrag av sin årsvinst. Redovisningen vid utgången av år 1974 visade att fondtäckningen i kassan var 2.05 26 och i föreningarna tillsammantagna 1,45 96.

Medianvärdet för föreningarna var 1,35 96. Den största täckningen för för-

ening uppgick till 2,20 ".. En förening låg på 0,79 ";,. Fondtäckningen för

kassan och föreningarna tillsammans var 3,52 "» av kassans skulder. En inom inspektionen upprättad statistisk översikt per den 31 oktober 1975

tyder på en viss, i sammanhanget ej avgörande höjning av siffrorna. Inspektionen konstaterar att fondkravet är väl täckt för kassan liksom även

för föreningarna med något undantag. Endast en förening uppfyller inte

I 96 -kravet enligt huvudregeln. Det sammanlagda kravet för hela institutionen enligt den subsidiära regeln, dvs. 2 26, uppfylls dock mer än väl.

Överföringar av medel från kassan till föreningarna för att öka dessas sä-

kerhetsfonder är därför inte påkallade av gällande bestämmelser. Bestäm-

melserna kan enligt inspektionens mening anses i tillräcklig grad tillgodose

behovet av fondtäckning. Som jämförelse nämner inspektionen att kapi-

taltäckningskravet för motsvarande utlåning i bankerna är minst 1 96. Att kassans upplåning disponeras för utlåning till allmänheten via föreningarna

medför inte ett dubbelt risktagande. Samtidigt är det naturligtvis önskvärt

att varje förening så långt möjligt uppfyller 1 96 -kravet enligt huvudregeln. Kassan bör ha möjlighet att genom bidrag medverka till att fondrelationen i föreningen uppgår till minst 1 96. I anslutning till kassans uttalande att en vidgad bidragsmöjlighet skall användas endast när det föreligger särskilda

skäl säger sig bankinspektionen anse att som särskilda skäl kan betraktas att förenings säkerheisfond inte uppgår till I 96.

Stadshypotekskassans förslag att kassan före skatt skall få dra av bidrag till förening och att föreningen skall ta upp bidraget som skattepliktig intäkt vill bankinspektionen inte motsätta sig. Enligt inspektionens mening är dock kassans jämförelse med förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag i en koncern inte helt relevant.

Inte heller riksskatteverket, som är den enda remissinstans vid sidan av bankinspektionen som har berört skattefrågan, har något att erinra mot att bidragen blir avdragsgill omkostnad för kassan och skattepliktig intäkt för föreningen. Enligt riksskatteverkets mening bör frågan om avdrag för stadshypotekskassans bidrag till föreningarna i första hand lösas genom den dispensmöjlighet som finns enligt 43§ 3 mom. kommunalskattelagen och i andra hand på det av kassan föreslagna sättet.

5 Föredraganden

Stadshypoteksinstitutionen lämnar kredit för uppförande av bostads- och affärsfastigheter samt för andra byggnadsprojekt om dessa finansieras med hjälp av statliga bostadslån eller statliga lån för anordnande av allmän samlingslokal. Utlåningen sköts av tjugo lokalt verksamma stadshypoteksföreningar under det att det centrala organet — stadshypotekskassan — skaffar medel för utlåning genom att ge ut obligationer. Kassans rätt att låna upp medel är beroende av hur stor kassans grundfond är. Den sammanlagda upplåningen får inte uppgå till mer än tio gånger grundfondens belopp. Grundfonden består av en statlig garantiförbindelse och uppgår f. n. till 5 miljarder kr. Det sammanlagda beloppet av kassans upplåning får alltså f.n. inte överstiga 50 miljarder kr.

Grundfonden höjdes senast år 1974 med 1,1 miljard kr. (prop. 1974:76, NU 31, rskr 223, SFS 1974:261). Obligationsskulden uppgick vid utgången av år 1975 till drygt 45 miljarder kr. Kön av beviljade låneansökningar som kassan inte har kunnat effektuera till följd av läget på kapitalmarknaden uppgick på hösten 1975 till drygt 6 miljarder kr., dvs. mer än vad den återstående utlåningsrätten omfattade. Kassan har föreslagit att grundfonden skall ökas till minst 6 miljarder kr. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot en höjning till 6 miljarder kr. Med hänsyn till att kassans nuvarande upplåningsmarginal måste anses otillräcklig är även enligt min mening en sådan höjning av grundfonden befogad. Jag förordar sålunda att stadshypotekskassans grundfond höjs från 5 miljarder kr. till 6 miljarder kr.

Den föreslagna grundfondshöjningen kräver att 13 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (SL) ändras. Jag vill erinra om att en höjning av grundfonden endast formellt innebär större möjligheter till obligationsupplåning. Den faktiska upplåning-

en får givetvis liksom hittills följa de normer som förestavas av den allmänna kreditpolitiken.

Stadshypoteksföreningarna får i princip lämna lån endast mot betryggande säkerhet av panträtt i fast egendom eller i tomträtt. Ett undantag från denna

princip är att samfällighetsförening —t. ex. förening som bildas för förvaltning

av flera fastigheters gemensamma anläggning — kan, med hänsyn till de regler som tryggar sådun förenings kreditvärdighet, få lån av stadshypo-

teksförening utan pantsäkerhet. Något sådant undantag för lån till

kommun görs däremot inte i lagen. För att lämna lån till en kommun skulle alltså stadshypoteksförening f. n. vara skyldig att kräva pantsäkerhet

i fastighet eller tomträtt. En kommun har emellertid i praxis ansetts vara

förhindrad att pantsätta sin egendom.

Frågan om lån från stadshypoteksförening till kommun har tidigare inte varit något egentligt problem. Bostäder och bostadskomplement i kommunal regi har nämligen tidigare uppförts av kommunernas bostadsföretag som har ägt och belånat den fasta egendom som har bebyggts. I större utsträckning

än tidigare förekommer det emellertid numera att kommuner direkt äger vissa objekt som finansieras med statliga lån. Det kan vara fråga om pen-

sionärsbostäder, barndaghem, fritidshem och lokala centrumanläggningar,

bl. a. byggnader för skolväsendet. Statligt bostadstån till kommun uppgår normalt till 30 "+ av det låneunderlag, som länsbostadsnämnden fastställer,

och statligt lån och bidrag för anordnande av allmänna samlingslokaler till högst 50 ". av det låneunderlag, som bostadsstyrelsen fastställer. Det finns

därför ett behov av lån som svarar mot återstoden av låneunderiaget eller det i vissa fall högre pantvärde, som länsbostadsnämnden resp. bostadsstyrelsen också fastställer för fastigheten eller huset i fråga.

För att stadshypoteksinstitutionen skall kunna medverka när detta lånebehov skall tillgodoses föreslår stadshypotekskassan att stadshypoteksföreningarna ges möjlighet att lämna kommunerna lån utan pantsäkerhet, när fråga är om bebyggelse som i övrigt finansieras med stöd av statligt

bostadslån eller statligt lån för anordnande av allmänna samlingslokaler.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Såväl Sparbankernas Intecknings-

aktiebolag som Svenska Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB har nyligen efter ändring i bolagsordningarna fått motsvarande möjligheter att lämna lån till kommun. Jag förordar att även stadshypoteksföreningarna ges rätt

att lämna lån åt kommun utan pantsäkerhet.

Vad beträffar det belopp som lån åt kommun högst bör få uppgå till bör detta bestämmas med hänsyn till det statliga lånet. När hypotekslån och statligt lån beviljas annan låntagare mot säkerhet av panträtt i fastighet

eller tomträtt, placeras hypotekslånet som bottenlån, dvs. med bästa rätt, och det statliga lånet därefter. Hypotekslånet kan alltså gälla högst ett belopp

som når upp till statslånets nedre gräns. Eftersom kommun avses få lån utan pantsäkerhet, kommer lånen inte att stå i viss förmånsrättsordning.

I anslutning till vad som skulle ha gällt om fastighet eller tomträtt hade

utgjort pantsäkerhet bör det föreskrivas att kommun inte får beviljas lån

till högre belopp än som hade kunnat utgå, om hypotekslånet hade lämnats

mot inteckningssäkerhet med företräde framför det statliga lånet.

Förslaget föranleder ändring i 31 § SL, vilken paragraf reglerar den f.n. till samfällighetsföreningar begränsade möjligheten att få låna hos stads-

hypoteksförening utan pantsäkerhet i fastighet eller tomträtt. Ändring behövs också i 195 SL. Där bör anges att stadshypoteksförenings ändamål

omfattar även långivning åt kommun.

Vid sidan av att stadshypotekskassan ställer medel till stadshypoteks-

föreningarnas förfogande för låneverksamhet kan kassan överföra medet till föreningar i form av bidrag utan återbetalningsskyl-

dighet. För att täcka förenings förvaltningskostnader får sålunda kassan av sin årsvinst bevilja föreningen sådana bidrag. Skulle en förening ha lidit förlust som den inte kan täcka med sin säkerhetsfond, kan kassan vidare ta i anspråk högst halva sin reservfond för bidrag utan återbetalningsskyl-

dighet åt föreningen. Föreningens säkerhetsfond skall uppgå till lägst ett

belopp som motsvarar I ". av föreningens skulder. Samma krav gäller för

kassans reservfond i förhållande till dess skulder. En förenings säkerhetsfond

behöver inte uppfylla enprocentskravet, om i stället samtliga föreningars säkerhetsfonder jämte kassans reservfond motsvarar 2 ”. av kassans skulder.

Enligt kassans mening är den nuvarande möjligheten för kassan att

lämna föreningarna bidrag av sin årsvinst alltför begränsad. Kassan föreslår

därför att en mera allmän rätt att lämna sådana bidrag av årsvinsten skapas, dock att bidrag bör få utgå endast om reservfonden motsvarar I "> av kassans

skulder. Reservfonden har emellertid under senare år varit betydligt större

än säkerhetsfonderna sammantagna. Vid årsskiftet 1975/76 uppgick den

t.ex. till 967 milj. kr. medan säkerhetsfonderna uppgick till 699 milj. kr.

Förhållandet mellan fondmedlen och skulderna var vid samma tidpunkt över 2 ". för kassans del och något mindre än 1,5 ". för föreningarna tillsammans. Endast för fem föreningar översteg fondrelationen 1,5 ".. Kassan finner det vara naturligt att föreningarnas säkerhetsfonder stärks så långt det är möjligt, eftersom dessa fonder tas i anspråk i första hand när det gäller att täcka förluster i långivningen. Från remissinstansernas sida tillstyrks eller lämnas kassans förslag utan erinran.

Jag kan för min del också instämma i vad kassan har anfört i bidragsfrågan. Visserligen är det, som bankinspektionen har framhållit, inte på grund av lagens krav på fondtäckning hos föreningarna nödvändigt att kassan bereds större möjligheter än hittills att förstärka föreningarnas säkerhetsfonder. Endast två föreningars säkerhetsfond motsvarade vid utgången av år 1975 inte I ". av föreningens skulder. Fondtäckningen för kassan och förening-

arna tillsammans var långt större än det i andra hand gällde kravet på 2 ".

(3,6 "5 vid 1975 års utgång). Råder det - som f.n. är fallet — väsentlig

skillnad mellan kassans och vissa föreningars fondtäckning, är det emellertid

motiverat att denna jämnas ut genom bidrag från kassan till föreningarna.

Som villkor för att kassan skall få använda vinstmedel för att lämna förening bidrag utan återbetalningsskyldighet bör i lagen anges att kassans reservfond uppgår till lägst ett belopp motsvarande 1 "+ av kassans skulder. I övrigt bör, som kassan själv framhåller, den vidgade bidragsmöjligheten

användas endast om särskilda skäl talar för. Exempel härpå är att förenings

säkerhetsfond måste förstärkas för att uppfylla enprocentskravet eller då kassans fondtäckning är påtagligt högre än förenings. Ett annat exempel

är att bidraget är avsett att täcka förenings förvaltningskostnader. Möjlighet

att lämna bidrag för detta ändamål medges ju f. n. Som framgår av vad

Jag tidigare har sagt är däremot det fallet att förening har lidit förlust som

den inte kan täcka med sin säkerhetsfond särskilt reglerat.

Jag förordar att 1534 SL ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.

I gällande skattebestämmelser finns inte någon uttrycklig föreskrift som medger kassan att vid beräkningen av rörelseintäkt dra av bidrag från kassan till förening. Det är ovisst om sådant bidrag skulle kunna betraktas som

avdragsgill driftskostnad i kassans verksamhet. I den mån förening använder mottaget bidrag för avsättning till säkerhetsfonden, är medlen under viss förutsättning avdragsgilla hos föreningen enligt 29 § 3 mom. kommunal-

skattelagen (1928:370).

Kassan hemställer att det i lag skall föreskrivas att kassan vid beräkning

av nettointäkt av rörelse får göra avdrag för bidrag till förening och att föreningen skall ta upp bidraget som skattepliktig rörelseintäkt. Jag anser

liksom remissinstanserna att det finns fog för en sådan avdragsrätt. För-

cernförhållande, i vilket avdrag medges enligt 43 § 3 mom. kommunal-

skattelagen. Enligt min mening bör uttryckliga föreskrifter meddelas om kassans rätt till avdrag i förevarande fall. Fen särskild lag bör sålunda anges

att kassan vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskat-

telagen och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får njuta avdrag för

bidrag som lämnas till stadshypoteksförening och — i konsekvens härmed —-att mottagaren skall ta upp sådant bidrag som skattepliktig intäkt av rörelse.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stads-

hypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2. lag om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till stadshypoteksförening m. m.,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda en garantiförbindelse på 6 000 milj. kr. att utgöra stadshypotekskassans grundfond i stället för den nuvarande förbindelsen på 5 000 milj. kr.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.