Regeringens proposition angående rörlig pensionsålder m.m.;beslutad den 13 mars 1975

Nr 97

Regeringens proposition angående rörlig pensionsålder m. m.;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder. De nya reglerna om rörlig pensionsålder föreslås träda i kraft samtidigt med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år den I juli 1976.

De i propositionen framlagda förslagen ger olika möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen till mellan 60 och 70 års ålder. Arbetsinsats och pensioneringstidpunkt kan därigenom anpassas efter individuella behov och önskemål. Det föreslagna systemet för en rörlig pensionsålder innefattar följande tre förmånsformer. 1) Förtidspension från folkpensioneringen och ATP. 2) Förtida och uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP. 3) En helt ny pensionsförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete.

Den som av medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl inte kan arbeta fram till den allmänna pensionsåldern vid 65 år skall liksom nu kunna få förtidspension från folkpensioneringen och ATP. Förtidspension på dessa grunder skall efter individuell prövning kunna utgå mellan 60 och 65 års ålder. Pensionsnivån är i sådant fall densamma som ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP vid 65 års ålder.

Förtida uttag av ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP föreslås kunna ske från 60 års ålder och avse hela eller halva pensionen. Uttaget av hel eller halv ålderspension kan också uppskjutas till mellan 65 och 70 års ålder. Den del av pensionen som tas ut i förtid eller skjuts upp

1 Riksdagen 1975. I saml. Nr 97

omräknas efter i princip försäkringsmässiga grunder för hela pensionstiden. Vid förtida uttag innebär detta en bestående reduktion av pensionen med 0,5 K för varje månad som pension utgår före 65 års ålder. Vid uppskjutet uttag sker på motsvarande sätt en bestående uppräkning med 0,6 96 för varje månad som pension inte utgår mellan 65 och 70 års ålder. Pensionspoäng för ATP skall kunna tjänas in för förvärvsarbete samtidigt med förtida uttag av halv ålderspension. En nuvarande spärr mot upprepade framställningar om förtida eller uppskjutet uttag av ålderspension föreslås stopad. Det blir därigenom möjligt att mellan 60 och 70 års ålder vid varje tidpunkt anpassa pensioneringen efter det aktuella behovet. För den som med uppskjutet pensionsuttag fortsätter att förvärvsarbeta efter den allmänna pensionsåldern förstärks skyddet från sjukförsäkringen.

Som en nyhet i pensionssystemet föreslås lagstiftning om pensionsförsäkring för delpension vid övergång till deltidsarbete. Den ger helt nya möjligheter att trappa av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren och att på så sätt få en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Den nya delpensionen knyts till arbetsanställning på deltid och kan därvid efter egna önskemål tas ut mellan 60 och 65 års ålder. För att ha rätt till delpension skall man som anställd ha haft pensionsgrundande inkomst inom ATP under minst tio år efter 45 års ålder. Dessutom skall man uppfylla arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslöshetsstödet, dvs. ha arbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna. Pensionsnivån blir 65 96 av det inkomstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsarbete. Den disponibla inkomsten vid övergång till delpension i förening med deltidsarbete kommer därigenom att motsvara mellan 85 och 90 94 av tidigare inkomst vid heltidsarbete. Delpensionen skall enligt de föreslagna lagreglerna inte reducera ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP vid 65 års ålder. Delpensionen räknas också som pensionsgrundande inkomst för ATP. Den återstående arbetstiden skall motsvara i genomsnitt minst 17 timmar i veckan så att den medför rätt till sociala förmåner. Den som vill fortsätta deltidsarbeta efter 65 års ålder kan då ersätta delpensionen med uttag av halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP. De grundläggande bestämmelserna om delpension anges i en särskild lag om delpensionsförsäkring som avses bli kompletterad med tillämpningsföreskrifter av riksförsäkringsverket. Den skall administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna och finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Reformkostnaden för delpensionsförsäkringen beräknas under de första åren till ca 400 milj. kr. per år. För att finansiera reformen föreslås ett årligt avgiftsuttag på 0,25 26 av löneunderlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. Avgiften skall tillföras en särskild fond hos riksförsäkringsverket från vilken delpensionen i sin helhet finansieras. Med hänsyn till att reformen avses träda i kraft den 1 juli 1976 kommer avgiftsuttaget för kalenderåret 1976 att utgöra 0,125 96.

De nya möjligheterna till rörlig pensionsålder samordnas med det kon-

tantstöd som utgår vid arbetslöshet. I propositionen föreslås också vissa tillägg till reglerna angående beräkning av pensionsgrundande inkomst, för-

anledda av förslagen i prop. 1975:23 om studiestöd till vuxna och i prop.

1975:45 om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring!

dels att 3 kap. 35, 4 kap. 3 §, 6 kap. I och 2 38, 7 kap. 43, 8 kap. 48,

9 kap. 18, 11 kap. I och 288, 12 kap. I och 288, 13 kap. 48, 15 kap.

28 samt 17 kap. 4§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 4 kap. 68, 6 kap. 3

och 48§ samt 12 kap. 3 och 4§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

38 Försäkrad, som åtnjuter hel för- Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller un- tidspension enligt denna lag eller åt-

der månaden närmast före den, var- njutit sådan pension under månaden

under han uppnått sextiofem års ålder, närmast före den, varunder han bör-

åtnjutit sådan pension, har ej rätt till Jjat åtnjuta helålderspension, har ej rätt

sjukpenning. För tid efter ingången till sjukpenning. För tid efter in-

av den månad, varunder försäkrad gången av den månad, varunder förfyllt sextiofem år eller dessförinnan säkrad fyllt sjuttio år eller dessförinbörjat åtnjuta ålderspension enligt nan börjat åtnjuta Ae! ålderspension denna lag, må sjukpenning utgå för enligt denna lag, må sjukpenning högst etthundraåttio dagar. utgå för högst etthundraåttio dagar.

Ej må försäkrad på grund av vad i I $ andra stycket stadgas uppbära

sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiofem år.

4 kap.

3¶För tid efter ingången av den må- För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextio- nad, varunder försäkrad fyllt sjuttio

femåreller dessförinnan börjat åtnju- år eller dessförinnan börjat åtnjuta

ta ålderspension enligt denna lag, må hel ålderspension enligt denna lag,

ersättning för sjukhusvård utgå för må ersättning för sjukhusvård utgå högst trehundrasextiofem dagar. för högst trehundrasextiofem dagar.

"Lagen omtryckt 1973:908.

"Senaste lydelse 1974:784.

Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad nu sagts äger motsvarande till- Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning för tid, varunder den för- lämpning för tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension säkrade åtnjuter hel förtidspension och skall med sådan tid jämställas och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtidspen- efterföljande tid, därest förtidspensionen upphört att utgå med måna- sionen upphört att utgå med måna-

den näst före den, varunder den för- den näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiofem år. säkrade börjat åtnjuta hel ålderspension.

65§

Har försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § första stycket eller 4

kap. 3 § äro tillämpliga, efter ingången

av den månad, varunder han uppnått

sextiofem års ålder, åtnjutit sjukpen-

ning under etthundraåttio dagar eller

ersättning för sjukhusvård under trehundrasextiofem dagar, må allmän

försäkringskassa besluta att förmån som nu sagts icke längre skall utgå.

6 kap. 18” Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer försäkrad från och med den månad, varunder han fyller sextiofem år. Uttag avålderspension må begränsas till att avse hälften av pensionen.

På särskild framställning av för- På särskild framställning av försäkrad utgår ålderspension för tid säkrad utgår ålderspension för tid före den månad, varunder han fyller före den månad, varunder han fyller sextiofem år, dock tidigast från och sextiofem år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår sex- med den månad, då han uppnår sex-

tiotre års ålder. Pension enligt vad tio års ålder. Pension enligt vad nu

som nu sagts må ej utgå till försäk- sagts må ej utgå till försäkrad, som

rad, som äger komma i åtnjutande äger komma i åtnjutande av tilläggs-

av tilläggspension enligt 12 kap. 1§ pension enligt 12 kap. 1§ tredje

"Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse andra stycket, med mindre han till- stycket, med mindre han tillika gör lika gör framställning enligt nämnda motsvarande framställning enligt lagrum. nämnda lagrum.

Framställning på grund varav ålderspension utgår för tid före den månad varunder den försäkrade fyller sextio-

fem år må återkallas med verkan från

nästa månadsskifte. Sådan återkallelse

gäller ej för försäkrad, som åtnjuter till-

läggspension enligt 12 kap. 1§ andra stycket, med mindre han tillika gör återkallelse enligt 12 kap. 1§ tredje

stycket. Har försäkrad sedan återkal-

lelse skett gjort förnyad framställning enligt andra stycket må denna fram-

ställning icke återkallas.

2y

Ålderspension utgör, där ej annat Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra och tredje styck- följer av vad i andra stycket samt 3

ena sägs, för år räknat nittiofem pro- och 4 §§ sägs, för år räknat nittiofem

cent eller, för gift försäkrad vars procent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av make åtnjuter folkpension i form av

ålderspension eller förtidspension el- ålderspension eller förtidspension el-

ler äger rätt till pension enligt I $ för- ler äger rätt till pension enligt I $ första stycket, sjuttiosju och en halv sta stycket, sjuttiosju och en halv

procent av basbeloppet. Åtnjuter procent av basbeloppet. Åtnjuter

maken enligt 7 kap. 25 andra eller maken enligt 7 kap. 25 andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel tredje stycket två tredjedelar av hel

förtidspension eller halv förtidspen- förtidspension eller halv förtidspension, utgår dock ålderspension i förra sion, utgår dock ålderspension i förra fallet med åttiotre och en tredjedels fallet med åttiotre och en tredjedels och i senare fallet med åttiosex och och i senare fallet med åttiosex och en fjärdedels procent av basbeloppet. en fjärdedels procent av basbeloppet. Börjar ålderspension utgå tidigare Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, var- än från och med den månad, varunder den försäkrade fyller sextio- under den försäkrade fyller sextio-

fem år, skall pensionen, där ej annat fem år, skall pensionen minskas med

"Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

följer av vad i tredje stycket sägs, mins- fem tiondels procent för varje må-

kas med sex tiondels procent för var- nad, som då pensionen börjar utgå je månad, som då pensionen börjar återstår till ingången av den månad

utgå återstår till ingången av den må- varunder den försäkrade fyller sex-

nad varunder den försäkrade fyller tiofem år. Om pensionen börjar utgå

sextiofem år. Om pensionen börjar senare än från och med sistnämnda utgå senare än från och med sist- månad, ökas pensionen med sex nämnda månad, ökas pensionen tiondels procent för varje månad,

med sex tiondels procent för varje som då pensionen börjar utgå för-

månad, som då pensionen börjar flutit från ingången av den månad utgå förflutit från ingången av den varunder den försäkrade uppnådde

månad varunder den försäkrade nämnda ålder; härvid må hänsyn

uppnådde nämnda ålder; härvid må dock ej tagas till tid efter ingången

hänsyn dock ej tagas till tid efter in- av den månad, under vilken den förgången av den månad, under vilken säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller den försäkrade fyllt sjuttio år, och till tid, då den försäkrade åtnjutit till-

ej heller till tid, då den försäkrade läggspension i form av ålderspension

åtnjutit tilläggspension i form av ål- eller icke varit berättigad till folkpenderspension eller icke varit berätti- sion. gad till folkpension.

Om ålderspension upphört efter

återkallelse enligt 1§ tredje stycket,

skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels procent för

varje månad som ålderspension utgått

Samt sex tiondels procent för varje månad, som då ålderspensionen åter bör-

jar utgå återstår till ingången av den

månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Börjar pensionen åter

utgå senare än från och med sistnämn-

da månad, skall pensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vilken pensionen tidigare ut-

gått.

AL

Uttag avålderspension må återkallas

med verkan från nästa månadsskifte.

Sådan återkallelse gäller ej för försäk-

rad, som åtnjuter tilläggspension enligt

12 kap., med mindre han tillika gör

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarande återkallelse enligt 12 kap.

3§.

Skall ålderspension ånvo börja utgå efter återkallelse som avses i första

stycket, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i

2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, varunder dlderspension tidigare utgått göres vid beräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt

avser tid före den månad, varunder den

försäkrade fyllt sextiofem år, och sex

tiondels procent såvitt avser annan tid.

Då uttag avser hälften av ålderspension skall minskning eller ökning enligt 2 och 3 §§ gälla motsvarande del av pensionen.

7 kap. S 6

4 N

Hel förtidspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket sägs, för år räknat nittofem eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt

6 kap. 1§ första stycket, sjuttiosju och en halv procent av basbeloppet. Åtnjuta båda makarna förtidspension och är pensionen för endera eller båda sådan som i 28 andra eller tredje stycket sägs, skall dock vid beräkning av pension hel förtidspension utgöra, om två tredjedelar av hel förtidspension utgår till andra maken, åttiotre och en tredjedels och, om halv förtidspension

utgår till denne, åttiosex och en fjärdedels procent av basbeloppet. Om förtidspension utgår för tid Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd efter det att ålderspension med stöd

av 6 kap. I $ tredje stycket upphört att av 6 kap. 3 § upphört att utgå, skall utgå, skall förtidspensionen minskas förtidspensionen minskas med mot-

med sex tiondels procent för varje må- svarande tillämpning av bestämmelsernad under vilken ålderspensionen ut- nai6 kap. 3 och 4 §§. gått.

"Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

48 Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, för år räknat nittiofem procent av basbeloppet.

Utgår änkepension med tillämpning av 1§ första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt, som avses i I & andra stycket, minskas pensionen med en femtondel för varje år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt

vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio. Om änkepension utgår för tid efter Om änkepension utgår för tid efter

det att ålderspension med stöd av 6 det att ålderspension med stöd av 6 kap. I$ tredje stycket upphört att kap. 3 § upphört att utgå, skall än-

utgå, skall änkepensionen minskas kepensionen minskas med motsvamed sex tiondels procent för varje må- rande tillämpning av bestämmelserna i

nad under vilken ålderspensionen ut- 6 kap. 3 och 4 §§.

gått.

9 kap.

18 Till ålderspension eller förtidspension utgår barntillägeg för varje barn under sexton år till försäkrad eller försäkrads hustru, därest den försäkrade

har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Barntillägg

enligt vad nu sagts utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter

för tid före den månad varunder han fyller sextiofem år, eller till pension som tillkommer gift kvinna.

Barntiliägg till ålderspension eller Barntillägg till he/ ålderspension hel förtidspension utgör för år räknat eller hel förtidspension utgör för år tjugufem procent eller, om barnet är räknat tjugufem procent eller, om berättigat till barnpension enligt 8 barnet är berättigat till barnpension kap. 5§, tio procent av basbeloppet. enligt 8 kap. 5 §, tio procent av bas- Utgår enligt 7 kap. 2 § andra eller tred- beloppet. Utgår halv ålderspension el-

je stycket två tredjedelar av hel för- ler utgår två tredjedelar av hel förtids-

tidspension eller halv förtidspension, pension eller halv förtidspension, ututgör barntillägget motsvarande an- gör barntillägget motsvarande andel

del av barntillägg till hel förtidspen- av barntillägg till hel pension.

sion.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension enligt denna lag, minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

” Senaste lydelse 1974:784.

Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

18 Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon varit För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller andra stycket skall för honom enligt andra stycket, skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensions- vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst på grundval av grundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och in- hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under komst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke gö- året. Sådan beräkning skall icke göras för år före det då den försäkrade ras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt sextiofyra år efter det då han fyllt sextiofyra år eller för tidigare år, varunder han år elter för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspen- åtnjutit förtidspension eller hel ålderssion enligt denna lag. pension enligt denna lag.

25"

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år cj uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 48, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant = arbetsmarknadsstöd e) kontant = arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant = enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag enligt arbets- f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) i marknadsutbildning i form av dagpenform av grundbidrag, hyresbidrag på ning och stimulansbidrag, hemorten och barntillägg. 2) timstudiestöd, inkomstbidrag och

” Senaste lydelse 1974:784. " Senaste lydelse 1974:510.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vuxenstudiebidrag enligt studiestöds-

lagen (1973:349) samt

h) delpension enligt lagen

(1975:000) om delpensionsförsäkring.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för

arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön

eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är

bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den

försäkrade sysselsatts vid skötseln av här t riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta stycke sägs

skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten

eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person,

som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift

till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 18.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till

svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt

i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tillläggspension enligt 19 kap. 138.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses

såsom arbetsgivare.

12 kap. 15"

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer för-

säkrad från och med den månad, varunder han fyller sextiofem år, under

förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år.

Uttag av ålderspension må begränsas

till att avse hälften av pensionen.

På särskild framställning av för- På särskild framställning av försäkrad utgår, under förutsättning säkrad utgår, under förutsättning

som i första stycket sägs, ålderspen- = som i första stycket sägs, ålderspen-

"Senaste lydelse 1974:784.

i2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sion för tid före den månad, var- sion för tid före den månad, varunder han fyller sextiofem år, dock under han fyller sextiofem år, dock tidigast från och med den månad, tidigast från och med den månad, då han uppnår sextiotre års ålder. då han uppnår sextio års ålder. Pen- Pension enligt vad nu sagts må ej sion enligt vad nu sagts må ej utgå utgå till försäkrad, som äger komma till försäkrad, som äger komma i åti åtnjutande av folkpension enligt 6 njutande av folkpension enligt 6 kap. kap. 1§ andra stycket, med mindre 18 tredje stycket, med mindre han han tillika gör framställning enligt tillika gör motsvarande framställning nämnda lagrum. enligt nämnda Jagrum.

Framställning om ålderspension för tid före den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år må återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folkpension enligt 6 kap. I $ andra stycket, med mindre han tillika gör återkallelse enligt 6 kap. I $ tredje stycket. Har försäkrad sedan återkallelse skett gjort förnvad framställning enligt andra stycket må denna framställning icke återkallas.

2 gr

Ålderspension utgör, där ej annat Ålderspension utgör, där ej annat

följer av andra, tredje och fjärde följer av andra och tredje styckena styckena, för år räknat sextio procent samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio av produkten av basbeloppet för den procent av produkten av basbeloppet månad, för vilken pension skall ut- för den månad, för vilken pension givas, och medeltalet av de pen- skall utgivas, och medeltalet av de sionspoäng som tillgodoräknats den pensionspoäng som tillgodoräknats försäkrade eller, om pensionspoäng den försäkrade eller, om pensionstillgodoräknats honom för mer än poäng tillgodoräknats honom för femton år, medeltalet av de femton mer än femton år, medeltalet av de högsta poängtalen. Har pensionspo- femton högsta poängtalen. Har penäng tillgodoräknats den försäkrade sionspoäng tillgodoräknats den förför mindre än trettio år, skall hänsyn säkrade för mindre än trettio år, skall tagas endast till så stor del av nämn- hänsyn tagas endast till så stor del da produkt som svarar mot förhål- av nämnda produkt som svarar mot landet mellan det antal år, för vilka förhållandet mellan det antal år, för pensionspoäng tillgodoräknats ho- vilka pensionspoäng tillgodoräknats nom, och talet trettio. honom, och talet trettio.

” Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har undantagande enligt 11 kap. 7 § ägt giltighet för den försäkrade, skall honom tillkommande ålderspension utgöra sextio procent av så stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio ökat med ett för varje år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Ej må med tillämpning av vad nu sagts talet trettio ökas till mer än femtio. Vad i detta stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fall då pensionspoäng jämlikt 11 kap. 6 § första stycket på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, var- än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextio- under den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen, där ej annat fem år, skall pensionen minskas med följer av fjärde stycket, minskas med fem tiondels procent för varje månad, sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återsom då pensionen börjar utgå åter- står till ingången av den månad varstår till ingången av den månad var- under den försäkrade fyller sextiounder den försäkrade fyller sextio- fem år. Om pensionen börjar utgå fem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex månad, ökas pensionen med sex tiondels procent för varje månad, tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå försom då pensionen börjar utgå för- flutit från ingången av den månad flutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn nämnda ålder, härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången dock ej tagas till tid efter ingången av den månad, under vilken den förav den månad, under vilken den för- säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättifolkpension eller icke varit berätti- gad till tilläggspension i form av ålgad till tilläggspension i form av ål- derspension. derspension.

Om ålderspension upphört efter återkallelse enligt 12 kap. 1§ tredje stycket, skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels procent för varje månad som ålderspension utgått samt sex tiondels procent för var- Jje månad, som då ålderspensionen åter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Börjar pensionen åter

utgå efter ingången av den månad varunder den försäkrade fyllt sextiofem år

skall pensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vilken pensionen tidigare utgått.

38 Uttag av ålderspension må återkallas med verkan från nästa månadsskifte.

Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folkpension enligt 6 kap. med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §.

Skall ålderspension ånyo börja utgå

efter återkallelse som avses i första Stycket, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i

2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgd. För

varje månad, varunder ålderspension

tidigare utgått göres vid beräkningen

avdrag med fem tiondels procent såvitt

avser tid före den månad, varunder den försäkrade fyllt sextiofem år, och sex tiondels procent såvitt avser annan tid.

48 Då uttag avser hälften av dlderspension skall minskning eller ökning enligt 2 och 3 §§ gälla motsvarande del av pensionen.

13 kap.

4§

Om förtidspension utgår för tid Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. I $ tredje stycket upphört av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall att utgå, skall förtidspensionen förtidspensionen minskas med motminskas med sex tiondels procent för svarande tillämpning av 12 kap. 3 och varje månad under vilken ålderspensio- 4 §§. nen utgått.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

2 8”

För försäkrad, som är född under För försäkrad, som är född under något av åren 1911-1927, skall vid något av åren 1911-1927, skall vid tillämpning av 11 kap. 1§ andra tillämpning av 11 kap. 1§ andra

stycket pensionsgrundande inkomst stycket pensionsgrundande inkomst

beräknas även för det år varunder beräknas även för det år varunder han fyllt sextiofem år, dock ej för han fyllt sextiofem år, dock ej för

det fall han under nämnda år åtnjutit det fall han under nämnda år åtnjutit

förtidspension enligt denna lag eller förtidspension enligt denna lag eller ålderspension enligt 6 kap. 1§ and- hel ålderspension enligt 6 kap. IS

ra stycket eller 12 kap. IS andra tredje stycket elter 12 kap. I $ tredje stycket. stycket.

Beräkning av förtidspension skall under förutsättningar som angivas i 13 kap. 2§ för försäkrad som avses i denna paragraf ske under antagande att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng även för det år då han uppnår sextiofem års ålder.

Vid beräkning av ålderspension som avses i 12 kap. 1§ första stycket

skall, om pensionen därigenom blir större, försäkrad som avses i denna

paragraf tillgodoräknas pensionspoäng som om han blivit berättigad till förtidspension enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han uppnår

sextiofem års ålder.

17 kap.

4§

Det pensionsbelopp som först förfal- Har pensionsberättigad i väsentlig ler till betalning efter beslut om pension mån erhållit sin försörjning av allmänna eller om ökning av pension eller upphä- medel, må den myndighet som tillhanvande av förordnande som i 16 kap. 3 § dahållit försörjningen uppbära sådan andra stycket sägs må, där den pen- del av det pensionsbelopp som först försionsberättigade under den tid å vilken faller till betalning efter beslut om penpensionsbeloppet belöper i väsentlig sion som motsvarar vad myndigheten

mån erhållit sin försörjning av allmänna visar sig ha utgivit för den pensionsbe-

medel, till den del pensionsbeloppet rättigades samt hans makes och

motsvarar vad den myndighet som till- minderåriga barns försörjning för den handahållit försörjningen visar sig hava tid som pensionsbeloppet avser.

för nämnda tid utgivit för den pensions- Har pensionsberättigad uppburit

berättigades samt hans makesoch min- dagpenning från erkänd arbetslöshets-

deråriga barns försörjning uppbäras av kassa eller kontant arbetsmarknadsmyndigheten. stödenligtlagen(1973:371)om kontant

"Senaste lydelse 1974:784.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det pensionsbelopp som först förfal- arbetsmarknadsstöd, skall det penler till betalning efter beslut om ålders- sionsbelopp som först förfaller till betalpensioneller förtidspension eller om ök- ning efter beslut om ålderspension eller ning av sådan pension eller upphävande förtidspension minskas med den del av av förordnande enligt 16 kap. 3 § andra arbetslöshetsstödet, som visas ha utgistycket beträffande sådan pension vits för tid som pensionsbeloppet avser, skall, där den pensionsberättigade un- utöver vad som skulle ha utgått om pen-

der den tid på vilken pensionsbeloppet sionsbeslutet förelegat vid utbetalningbelöper uppburit dagpenning från er- en av stödet. Vad nu sagts skall, när känd arbetslöshetskassa eller kontant kontant arbetsmarknadsstöd utgått,

arbetsmarknadsstöd = enligt — lagen gälla även efter beslut om änkepension.

(1973:371) om kontant arbetsmark- Har delpension = enligt — lagen nadsstöd, minskas med den del av ar- (1975:000) om delpensionsförsäkring betslöshetsstödet som visas ha utgivits utgått till någon som beviljas ålderspen-

utöver vad som skulle ha utgått om pen- sion eller förtidspension enligt denna

sionsbeslutet förelegat vid utbetalning- lag, skall det pensionsbelopp som först

en av stödet. Vad nu sagts skall, i de fall förfaller till betalning efter beslutet kontant arbetsmarknadsstöd utgått, minskas med delpensionsbelopp som gälla även efter beslut som avser änke- avser samma tid som ålders- eller förpension. tidspensionen.

Vad i denna paragraf föreskrives

skall äga motsvarande tillämpning vid

beslut om ökning av pension eller upp-

hävande av förordnande som avses i 16

kap. 3 § andra stycket.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 11 kap. 2 § första stycket punkten

g) den 1 juli 1975, såvitt avser sagda paragraf första stycket punkten f)

den 1 januari 1976 samt i övrigt den 1 juli 1976. 2. Den nya reduktionsfaktorn vid förtida uttag av ålderspension skall

gälla även i fall som avses i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen

(1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2 Förslag till

Lag om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives följande

1 8 Delpensionsförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och de all-

männa försäkringskassorna.

2 & Försäkrad enligt denna lag är arbetstagare, som i sådan egenskap upp-

fyller arbetsvillkoren enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd och som fr. o. m. det ka-

lenderår varunder han fyllt 45 år tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst av anställning enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring under

minst tio År. 3 & Rätt till delpension tillkommer i Sverige bosatt försäkrad som minskat

Sitt arbete som anställd med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka

och som efter minskningen har deltidsarbete med i genomsnitt minst 17 timmar per arbetsvecka.

Delpension kan utgå tidigast från och med den månad varunder den försäkrade fyller 60 år och utgår längst till och med månaden före den

under vilken han fyller 65 år.

4 8 Ansökan om delpension göres skriftligen hos allmän försäkringskassa.

Vid ansökningen skall fogas intyg om den försäkrades inkomst och arbetsförhållanden. Intyg skall vara utfärdat av arbetsgivare eller avdelning av sådan arbetstagarorganisation som enligt lagen (1936:506) om föreningsoch förhandlingsrätt är att anse som huvudorganisation.

Erkänd arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd skall biträda försäkringskassan med de uppgifter som behövs för bedömande av frågor om delpension.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket. Formulär till intyg fastställes av riksförsäkringsverket. Beslut om delpension skall, om ej annat föranledes av den försäkrades

ansökan eller av övrig utredning, gälla tills vidare. Delpension utges må-

nadsvis och får icke utgå för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

5 8 Delpension fastställes till belopp motsvarande 65 procent av skillnaden

mellan den inkomst som den försäkrade åtnjöt före övergången till deltidsarbete under arbetstid som var normal för honom och den inkomst som han kan antagas komma att tills vidare åtnjuta vid deltidsarbete. Skillnaden

får för år räknat inte beräknas överstiga skillnaden mellan den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst av anställning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring före och efter övergången till deltidsarbete. Skulle den

försäkrade, om försäkringskassan haft kännedom om samtliga förhållanden

2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 97

för det år som föregår övergången till deltidsarbete, varit försäkrad för högre sjukpenninggrundande inkomst än den som angivits i kassans beslut, skall skillnaden dock beräknas med utgångspunkt i sådan högre inkomst.

Fastställd deipension anknytes till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av basbeloppet.

Ändras de förhållanden som enligt första stycket har legat till grund för

fastställande av delpension, skall omprövning ske enligt bestämmelser som

meddelas med stöd av 115. Vid bedömning av rätt till delpension bortses från bisyssla som försäkrad före övergången till deltidsarbete varaktigt utfört vid sidan av sitt huvudsakliga arbete. Överstiger arbetstiden vad avser bisysslan efter övergången till deltidsarbete den tid som åtgår för deltidsarbetet skall frågan om rätt

till delpension hänskjutas till särskild prövning. Detsamma skall gälla om ersättningen för bisysslan överstiger hälften av lönen för deltidsarbetet. Utvidgas bisysslan under tid som delpension åtnjutes skall rätten till och storleken av delpensionen omprövas. 6 § Delpension utgår ej för månad då den försäkrade åtnjuter ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

7.8¶För finansiering av delpensionsförsäkringen erlägger arbetsgivare årligen

socialförsäkringsavgift som motsvarar 0,25 926 av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare hos honom i pengar

eller som naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses

i 3 kap. 2§ andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän för-

säkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning

från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)

om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 8. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de

fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen. Avgiften skall ingå till en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket. Med arbetsgivare avses den som enligt 19 kap. I $ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

8 & Fråga om delpension handlägges av allmän försäkringskassa. Finner tjänsteman hos kassan skäl föreligga mot bifall till ansökan om delpension skall frågan underställas pensionsdelegation. Sådan underställning skall dess-

utom ske om den sökande begär det. Särskild prövning enligt 5§ fjärde stycket skall ske i pensionsdelegation.

Vid pensionsdelegations prövning av fråga enligt denna lag skall i stället för de i 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda läkarna tjänstgöra två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild erfarenhet

av handläggning av ärenden angående arbetslöshetsförsäkring. Sistnämnde

ledamot utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation. I delegationens sammanträden men ej i dess beslut äger för-

säkringskassans direktör deltaga.

I fråga om talan mot beslut i ärende enligt denna lag samt annan överprövning hos riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolen skall bestämmelserna i 20 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

9 & Har någon genom oriktig uppgift eler genom underlåtenhet att fullgöra

uppgifts- eller anmälningsskyldighet som åvilar honom eller på annat sätt förorsakat att delpension har utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon annars obehörigen eller med för högt belopp uppburit delpension och har han skäligen bort inse detta, skall bestämmelserna i 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

10 8 I fråga om debitering och uppbörd enligt denna lag äger lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. motsvarande tillämpning.

11 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Utfärdas sådana föreskrifter av riksförsäkringsverket skall verket före utfärdandet rådgöra med en central pensionsdelegation. Beslut om tillsättande

av en sådan pensionsdelegation meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Avgifts-, debiterings- och uppbördsbestämmelserna i 7 och 10 §§ tillämpas från och med januari 1976. Avgiften utgör för kalenderåret 1976 0,125 procent av avgiftsunderlaget.

2. Beslut om delpension och om tillsättande av den i 11 § nämnda centrala pensionsdelegationen får fattas före lagens ikraftträdande.

3 Förslag till Lag om ändring i Jagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrives att 2, 2 a och 3 §§ lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Pensionstillskott till åtderspension eller änkepension utgör fyrtiofem procent av basbeloppet, om ej annat följer av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet till ålderspension eller änkepension utgöra

den I juli 1976-den 30 juni 1977 tjugofem, den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 tjugonio, den 1 juli 1978-den 30 juni 1979 trettiotre, den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 trettiosju, den 1 juli 1980-den 30 juni 1981 fyrtioen procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspen- Pensionstillskott till ålderspension, som börjat utgå tidigare eller sion, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med den månad senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sex- varunder den försäkrade fyller sextiofem år, utgör det belopp som tiofem år, utgör det belopp som framkommer om de i första eller framkommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen andra stycket angivna procenttalen minskas eller ökas i motsvarande minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra eller eller ökas enligt 6 kap. lagen tredje stycket lagen den 25 maj 1962 (nr (1962:381) om allmän försäkring. 381) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till änkepension, Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra eller tred- som enligt 8 kap. 4 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäk- je stycket lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, ut- ring utgår med minskat belopp, utgör det belopp som framkommer om gör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna de i första eller andra stycket angivna procenttalen minskas i motsvarande procenttalen minskas i motsvarande mån. mån. Pensionstillskott till halv ålders-

pension utgör hälften av pensionstill-

skott som angivits i första, andra eller

tredje stycket.

"Senaste lydelse 1974:785.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Pensionstillskott till förtidspension utgör nittio procent av basbeloppet, om ej annat följer av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet till förtidspension utgöra

den 1 juli 1976-den 30 juni 1977 femtio, den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 femtioåtta, den 1 juli 1978-den 30 juni 1979 sextiosex, den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 sjuttiofyra, den 1 juli 1980-den 30 juni 1981 åttiotvå procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till förtidspen- Pensionstillskott till förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller sion, som enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen om allmän för- tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med två tredjedelar el- säkring utgår med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension, ut- ler hälften av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pensions- gör motsvarande andel av pensionstillskott som anges i första eller and- tillskott som anges i första eller andra stycket. Pensionstillskott till för- ra stycket. Pensionstillskott till förtidspension, som utgår för tid efter tidspension, som utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 det att ålderspension med stöd av 6 kap. I $ tredje stycket lagen om all- kap. 3 § lagen om allmän försäkring män försäkring upphört att utgå, upphört att utgå, skall minskas i motskall minskas med sex tiondels procent svarande mån som pensionen minskas för varje månad under vilken ålders- enligt 7 kap. 4 § lagen om allmän förpensionen utgått. säkring.

35 Pensionstillskott till ålderspension Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension utgår ej i den mån eller änkepension utgår ej i den mån det tillsammans med vad den för- det tillsammans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggs- säkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av ålderspension och pension i form av ålderspension och änkepension överstiger vid änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat utgå hel åtderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, den försäkrade fyller sextiofem år, under tiden under tiden

den I juli 1976-den 30 juni 1977 den I juli 1976-den 30 juni 1977 trettiofyra, trettiofyra,

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 trettioåtta, trettioåtta,

” Senaste lydelse 1974:785.

"Senaste lydelse 1974:785.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse den 1 juli 1978-den 30 juni 1979 den I juli 1978-den 30 juni 1979 fyrtiotvå, fyrtiotvå samt från och med den 1 juli 1979 samt från och med den 1 juli 1979 fyrtiofem procent av basbeloppet; fyrtiofem procent av basbeloppet; halv ålderspension hälften av ovan nämnda procenttal; ålderspension, som börjat utgå ti- ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med digare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, det belopp som fyller sextiofem år, det belopp som framkommer om ovan nämnda pro- framkommer om ovan nämnda procenttal minskas eller ökas i motsva- centtal minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen minskas rande mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra eller eller ökas enligt 6 kap. lagen om alltredje stycket lagen om allmän försäk- män försäkring; ring; änkepension ovan för olika tider änkepension ovan för olika tider angivna procenttal eller, om den en- : angivna procenttal eller, om den enligt 8 kap. 4 § andra eller tredje styck- ligt 8 kap. 4 § andra eller tredje styck-

et lagen om allmän försäkring utgår et lagen om allmän försäkring utgår

med minskat belopp, det belopp som med minskat belopp, det belopp som framkommer om nämnda procenttal framkommer om nämnda procenttal minskas i motsvarande mån. minskas i motsvarande mån. Pensionstillskott till förtidspension utgår ej i den mån det tillsammans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av förtidspension eller änkepension överstiger under tiden den 1 juli 1976-den 30 juni 1977 sextioåtta, den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 sjuttiosex, den 1 juli 1978-den 30 juni 1979 åttiofyra samt från och med den 1 juli 1979 nittio procent av basbeloppet. Utgår förtidspension enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension eller utgår förtidspension enligt 7 kap. 4§ andra stycket samma lag eljest med minskat belopp, utgör pensionstillskottet det belopp som framkommer om de i föregående stycke nämnda procenttalen minskas i motsvarande mån.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

4¶Förslagtill Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att I & lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension" skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 Hustrutillägg tillkommer för tid före den månad, då hustrun fyller

sextiofem år, hustru till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjuter folkpension och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl äro

därtill, må hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio år eller makarna

varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägg skall, där ej annat Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 § stadgas, för år räk- följer av vad i 4 § stadgas, för år räknat motsvara skillnaden mellan å nat motsvara skillnaden mellan å

ena sidan sammanlagda beloppet av ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension folkpension i form av hel ålderspentill två makar jämte två pensions- sion till två makar jämte två pentillskott till ålderspension enligt la- sionstillskott till ålderspension enligt gen om pensionstillskott samt å and- lagen om pensionstillskott samt å ra sidan folkpension i form av ål- andra sidan folkpension i form av derspension till ogift jämte ett sådant hel ålderspension till ogift jämte ett pensionstillskott, ålderspensionerna sådant pensionstillskott, ålderspenoch pensionstillskotten beräknade sionerna och pensionstillskotten beför år och under förutsättning att de räknade för år och under förutsättbörjat utgå från och med den månad ning att de börjat utgå från och med

varunder den pensionsberättigade den månad varunder den pensions-

fyllt sextiofem år. berättigade fyllt sextiofem år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

"Lagen omtryckt 1973:909. ” Senaste lydelse 1974:786.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrives att 14, 50, 51 och 52 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning utgår under längst 300 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden inräknas i fall som avses i 10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid ut- Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under gången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 67 år. — vilken den försäkrade fyller 65 år.

so 8

Rätt att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa tillkommer var och en som uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde.

Från rätt att bli medlem i kassa skall undantagas 1. den som är medlem i annan arbetslöshetskassa, 2. den som icke fyllt 15 år, 3. den som fyllt 66 år, 3. den som fyllt 64 år,

4. den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka.

Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1. den som ej uppfyller och ej heller under minst sex av de senaste tolv månaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inom visst verksamhetsområde,

2. den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning,

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter.

Från rätt att kvarstå som medlem Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den som fyllt 67 år. undantagas den som fyllt 65 år.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52§ Inträffar omständighet som enligt Inträffar omständighet som enligt

51 § kan föranleda att medlem ute- 51 § kan föranleda att medlem ute-

slutes ur erkänd arbetslöshetskassa, slutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genom rekom- skall kassans styrelse genom rekommenderat brev under medlemmens menderat brev under medlemmens senast kända adress underrätta ho- senast kända adress underrätta ho-

nom därom samt utsätta skälig tid nom därom samt utsätta skälig tid för förklaring. Vad som sagts nu gäl- för förklaring. Vad som sagts nu gäl-

ler ej, om rätten att kvarstå som ler ej, om rätten att kvarstå som

medlem upphör på grund av att medlem upphör på grund av att medlemmen uppnått 67 års ålder. medlemmen uppnått 65 års ålder. Meddelas beslut om medlems uteslutning av annan anledning än som

anges i 51§ första stycket 2 och andra stycket under tid då medlemmen

har rätt till dagpenning, skall beslutet träda i kraft när hans rätt härtill

upphör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

6¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

dels att i 32, 34 och 39 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall

bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels aut 14 och 24 88 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

148 Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det ka-

rensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod), om ej annat följer av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad. Detsamma gäller sökande som avses I 184.

Även i fråga om den som fyllt minst 55 år innan ersättningsperioden gått till ända är ersättningsperioden obegränsad, om han blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring : driften vid företag där han var anställd eller avveckling av hans verksamhet som

självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande för-

ändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han utövade verk-

samheten samt om han i minst 24 månader under de tre åren närmast

före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmark- Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av nadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålders- dessförinnan börjar uppbära hel ålpension, hel förtidspension eller helt derspension, hel förtidspension eller

sjukbidrag enligt tagen (1962:381) helt — sjukbidrag enligt = lagen

om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring.

245 Uppbär stödtagare änke- eller änk- Uppbär stödtagare änke- eller änk-

lingspension eller annan ålderspen- lingspension eller annan ålderspen-

sion än enligt lagen (1962:381) om sion än enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring, nedsättes det allmän försäkring, nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet med kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. Uppbär han pensionsbeloppet. — Uppbär — han

mindre än het förtidspension eller mindre än hel förtidspension, mindmindre än helt sjukbidrag enligt re än helt sjukbidrag celler halv ålders-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda lag, får arbetsmarknadsstö- pension enligt nämnda lag eller del-

det icke överstiga ett belopp som pension enligt lagen (1975 :000) om delmotsvarar helt sådant stöd minskat pensionsförsäkring, får arbetsmark-

med ersättningsbeloppet. nadsstödet icke överstiga ett belopp

som motsvarar helt sådant stöd

minskat med ersättningsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.

Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.

Denna lag träder i kraft såvitt avser ändringarna i 32, 34 och 39 §§ en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt i övrigt den 1 juli 1976.

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-03-13

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor-

ling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-

Wallén.

Föredragande: statsrådet Aspling.

Proposition angående rörlig pensionsålder m. m.

I Inledning

Riksdagen antog under år 1974 regeringens förslag till reformprogram på pensionsområdet (prop. 1974:129, SfU 1974:32, rskr 1974:332).

Programmet innefattar såväl förbättringar för dagens folkpensionärer som en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år.

I enlighet med vad som har anförts i årets budgetproposition (prop. 1975:1

bil. 7 s. 4) skall pensionsreformen fuilföljas genom förslag om ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder. Avsikten har därvid angivits vara att de nya reglerna om rörlig pensionsålder skall träda i kraft samtidigt med

sänkningen av den allmänna pensionsåldern, dvs. den 1 juli 1976.

Pensionsålderskommittén (S 1970:40)' har i januari 1975 i ett delbetän-

kande (SOU 1975:10) Rörlig pensionsålder lagt fram utredning och förslag

om ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av socialstyrelsen, arbetsmark nadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens handikappråd, statens avtalsverk. statens personalpensionsverk, försäkringsinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län, 1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utredningen),

Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i

Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation/Statstjänstemännens riksförbund (SACO/SR),

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),

Försäkringskasseförbundet, Pensionärernas riksorganisation (PRO), Svenska

personalpensionskassan (SPP), Svenska försäkringsbolags riksförbund, Kom-

munernas pensionsanstalt (KPA), Folksam samt Kooperationens pensionsanstalt (KP). Några remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat.

" Ledamöter presidenten Liss Granqvist, ordförande, gencraldirektören Gunnar Danielson, riksdagsledamöterna Alvar Andersson, Göran Karlsson, Ingemar Mundebo och Carl Göran Regnélt samt f. förbundsordföranden Yngve Persson.

Yttrande har därjämte inkommit från Försäkringsbolaget Pensionsgaranti

(FPG).

Jag avser nu att ta upp de av kommittén behandlade frågorna angående ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder.

I propositionen 1975:23 har föreslagits införande av ett särskilt vuxen-

studiestöd. Enligt förslag i propositionen 1975:45 har vidare föreslagits ändrade bestämmelser om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

Dessa förslag förutsätter ändrade regler för beräkning av pensionsgrundande inkomst, varför jag ämnar ta upp även denna fråga till behandling.

2¶Gällande bestämmelser

2.1 Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

(AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa

system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och famil-

jepension (änkepension och barnpension). Dessutom förekommer inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner.

I syfte att anpassa de allmänna pensionsförmånernas storlek till penning-

värdeutvecklingen, relateras dessa jämte flertalet av de särskilda förmånerna

till det s. k. basbeloppet. Basbeloppet, som fastställs för varje månad, följer

på grundval av konsumentprisindex skiftningar i prisläget. Basbeloppet utgör

9000 kr. för mars 1975.

Vid sidan av den allmänna pensioneringen förekommer olika former av tjänstepensionering. En översikt över några tjänstepensionssystem lämnas i avsnitt 2.6.

2.2 Folkpension

Folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan. Utländska medborgare kan på grundval av konvention ha rätt till folkpension.

Ålderspension utgår fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller

67 år. På framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad då han uppnår 63 års ålder. Förtida pensionsuttag skall göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Pensionsuttaget

kan också uppskjutas (6 kap. AFL).

Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,6 96 för varje

månad som, då pensionen börjat utgå, återstår till ingången av den månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjuts uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt, varvid dock hänsyn inte tas till tid efter den månad, under vilken den försäkrade fyller 70 år, och ej heller till tid, då den försäkrade

åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller inte varit berättigad till folkpension. Framställning om förtida uttag av ålderspension kan åter-

kallas. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är — liksom ökningen

vid uppskjutet uttag — livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder.

Ålderspension som uttas vid 67 år utgör för en ensam pensionär 95 926 av basbeloppet, dvs. 8550 kr. med nuvarande basbelopp om 9 000 kr. För vardera av två makar utgör ålderspensionen 77,5 4 av basbeloppet, dvs. f.n. 6975 kr. (6 kap. 28 AFL).

Enligt beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:129, SfU 1974:32, rskr 1974:332, SFS 1974:784-789 och 962) skall den allmänna pensionsåldern den I juli 1976 sänkas till 65 år. Vad angår förtida och uppskjutet uttag

av ålderspension begränsades riksdagens beslut i avvaktan på förslag om rörlig pensionsålder till 1vå övergångsbestämmelser avseende dels försäkrade som gör förtida uttag före den I januari 1976 men inte fyller 67 år före denna dag, dels försäkrade som uppskjuter sitt uttag av ålderspension i anslutning till reformens ikraftträdande.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad,

då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan

inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Detta bidrag är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag (7 kap. AFL).

Rätt till förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad, som fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller upp-

burit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension i dessa fall gäller att den försäkrades

möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.

Förtidspensionens storlek graderas efter den försäkrades förmåga eller

möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete så, att försäkrad, vars förmåga

eller möjlighet är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Är förmågan eller möjligheten nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar

av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension. Vid bedömande

av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga

att vid den nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig

inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning

och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I fråga om äldre personer skall bedömningen

främst avse deras förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst

genom sådant arbete som de tidigare utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet (7 kap. 3§ AFL).

Om förmågan eter möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete vä-

sentligt förbättrats för en försäkrad som åtnjuter förtidspension, skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.

Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension, som

tas ut vid 67 års ålder. |

Ålders- och förtidspension kan höjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg, invaliditetstillägg och pensionstillskott. De tre förstnämnda tilläggen kan dock inte utgå till ålderspension förrän 67 års ålder uppnåtts.

Vid tillämpningen av folkpensioneringens bestämmelser om ålderspension och förtidspension skall gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åt-

skild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon, med vilken

han varit gift eller har eller har haft barn.

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension.

En änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon inte åtnjuter

ålderspension samt antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller har vårdnaden om och sta-

digvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att

ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till

pension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt (8 kap. AFL).

För änka, vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år, utgår änkepensionen med samma belopp som ål-

derspension från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar

pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepension utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den I juli 1960, är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k. garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1959, en tredjedel

och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959-den 30 juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning

7/16 5 lagen (1962:382) om införande av lagen om allmän försäkring/.

Änkepension dras in om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo utgå om det nya äktenskapet upplöses inom fem år. Samma gäller om änkan stadigvarande börjar sammanbo med man med vilken hon har eller har

haft barn eller förut varit gift.

I förekommande fall kan jämte änkepension utgå kommunalt bostadstilllägg och pensionstillskott.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till två eller Nera av förmånerna

barnpension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg. utgår endast en av dessa pensioner, varvid hon äger välja vilken av dem hon önskar. Fr. o. m. den månad då änkan fyller 67 år utbyts — i motsats till vad som är fallet inom tilläggspensioneringen — änkepension mot ålderspension.

Med änka likställs i fråga om rätt ull änkepension ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild

man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Däremot äger kvinna inte rätt till änkepension

efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter

det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en annan

man, med vilken hon varit gift elter har eller har haft barn. Barnpension utgår till barn under 18 år, vars fader eller moder eller båda

föräldrar avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make. Har avliden förälder till barn utom äktenskap enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta som köpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet (8 kap. 583 AFL).

Barnpensionen utgör 25 96 av basbeloppet. Barnpension utgår dock alitid med sådant belopp att pensionen, i förening med barnet tillkommande ATP

i form av barnpension, utgör 60 26 av basbeloppet om båda föräldrarna av-

lidit, 30 96 av basbeloppet om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott samt 40 96 av basbeloppet i övriga fall

då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna. I sistnämnda fall beaktas

även sådan folkpension i form av änkepension, som utgår till kvinna som

är barnets mor eller som varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med honom, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om fera barn är berättigade till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.

2.3 Särskilda förmåner inom folkpensioneringen

Tilläggsförmåner inom folkpensioneringen är barntillägg, invaliditetstill-

lägg, pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Härtill

kommer de fristående folkpensionsförmånerna invaliditetsersättning och

vårdbidrag.

Till åtders- eller förtidspension utgår barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Till ålderspension som den

försäkrade uppbär för tid före 67 år eller till pension som tillkommer gift

kvinna utgår inte barntillägg. Gift kvinna som stadigvarande lever åtskild från sin make kan dock erhålla barntillägg för barn som hon stadigvarande sammanbor med eller har vårdnaden om (9 kap. I $ jämfört med 10 kap.

18 AFL).

Barntillägget utgör 25 96 av basbeloppet. Om barnet samtidigt är berättigat till barnpension utgör det 10 96 av basbeloppet. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension, nedsätts barntillägget på

motsvarande sätt. Åtnjuter den försäkrade ATP minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspension i den mån denna för år

räknat överstiger halva basbeloppet.

Invaliditetstillägg är en förmån, som i vissa fall kompletterar ålders- eller

förtidspension. Sådant tillägg utgår om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov

av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllde 63 år. Tillägget utgår vidare, om den försäkrade är blind och blindheten

inträtt innan den försäkrade uppnått 63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår

slutligen till försäkrad, som uppbär partiell förtidspension, om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avscvärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vid-

kännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att

kunna utföra arbetet. Med försäkrad som har förvärvsarbete jämställs försäkrad som studerar om han är berättigad till studiehjälp eller studiemedel eller bara på grund av behovsprövning är utesluten från sådan förmån (9 kap. 2§ AFL).

Invaliditetstillägg utgår inte till försäkrade, som stadigvarande vårdas på

vissa anstalter.

Invaliditetstillägg utgör 30 26 av basbeloppet. Invaliditetsersättning utgår till vissa försäkrade som fyllt 16 år och som inte åtnjuter pension. Sådan ersättning tillkommer dels försäkrad som är

blind, om blindheten inträtt innan han fyllde 63 år, dels försäkrad som

utför förvärvsarbete om han på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel

för att kunna utföra förvärvsarbete. Liksom i fråga om invaliditetstillägg jämställs studier med förvärvsarbete. Invaliditetsersättning utgör 60 eller 3 Riksdagen 1975. I saml. Nr 97

30 26 av basbeloppet allt efter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek (9 kap. 3 § AFL). Invaliditetsersättning till blind utgör 60 ?6 av basbeloppet.

Vårdbidrag utgår till försäkrad förälder för vård av barn som inte fyllt 16 år, om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov

av särskild tillsyn och vård (9 kap. 4§ AFL). Vårdbidrag utgår med belopp motsvarande hel förtidspension till ensam-

stående jämte pensionstillskott.

Enligt beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:129, SfU 1974:32, rskr

1974:332, SFS 1974:784) skall fr. o. m. den 1 juli 1975 gynnsammare regler

gälla för de särskilda förmånerna invaliditetsersättning, invaliditetstillägg och vårdbidrag. De nuvarande invaliditetsersättningarna och invaliditetstilläggen sammanförs till en ny förmån, benämnd handikappersiättning. Vidare skall — i fråga om både denna förmån och vårdbidraget — gälla mildare regler som ger flera handikappade än nu möjlighet att få ersättning.

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension

utgår pensionstillskott till pensionärer som inte har ATP eller har låga ATPbelopp enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskottet som f.n. utgör 18 96 av basbeloppet, är inkomstprövat mot ATP-pension. Av-

räkningen är så konstruerad att den som uppbär 30 94 av basbeloppet eller mera i ATP-pension inte får något pensionstillskott. Till den som uppbär ATP-pension med lägre belopp än 30 26 av basbeloppet utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger 30 96 -nivån

(garantinivån).

Riksdagen har år 1974 beslutat (SFS 1974:785) att den årliga höjningen av pensionstillskotten till ålderspension eller änkepension fr. o. m. den 1 juli 1976 skall vara 4 96 av basbeloppet samt att garantinivån skall höjas successivt till 45 96 av basbeloppet. För förtidspensionärerna innebär beslutet att tillskotten fördubblas och att garantinivån successivt stiger till 90 25 av basbeloppet.

Regler om vissa inkomstprövade förmåner, som utgår som tillägg till folk-

pensionen, återfinns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension.

Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som åtnjuter folkpension I form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och själv inte åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutilligg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar

jämte två pensionstillskott samt å andra sidan sådan pension till ogift jämte

ett pensionstillskott. Vid denna beräkning skall man utgå från de pensionsbelopp som gäller vid uttag fr. o. m. 67-årsmånaden.

En kommun kan fatta beslut om att kommunalt bostadstillägg skall utges i; kommunen. Sådant tillägg har numera införts i alla kommuner. Tillägget utgår till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen eller vill där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen själv bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna

får dock inte göras och inte heller får kommunen uppställa villkor om viss

tids bosättning i kommunen eller liknande. För pensionärer som är bosatta

i ålderdomshem eller därmed likställt hem kan regeringen begränsa rätten

till kommunalt bostadstillägg.

Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna för det kommunala

bostadstillägget enligt något av följande tre alternativ. Ett alternativ innebär alt ett generellt tillägg utgår ull alla pensionsberättigade inom kommunen. oberoende av pensionstagarens bostadskostnad, ett annat att tillägget i sin helhet knyts till bostadskostnaden. Det tredje alternativet utgör en kom-

bination av de båda första på så sätt att en del av tillägget utgår till alla,

oberoende av bostadskostnaden, och en annan del är knuten ull denna kostnad.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg får inte utgå till ålderspension,

som åtnjuts för tid före den månad då den pensionsberättigade fyller 67 år. Det tidigare nämnda riksdagsbeslutet om sänkning av den allmänna pensionsåldern innebär att denna gräns fr. o. m. den 1 juli 1976 sänks till 65 år.

Hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med pensionärens inkomster

vid sidan av fölkpensionen, således bl. a. med eventuellt utgående tilläggs-

pension. Överstiger sidoinkomsten 2 000 kr. för ensamstående, sker minskning med en tredjedel av den pensionsberättigades inkomst därutöver. För

man och hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 3000 kr. Års-

inkomster under 2 000 kr. för ensamstående och 3 000 kr. för makar medför inte något avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Med inkomst avses inkomster av alla slag, såsom tjänstepension. arbetsinkomst, ränte-

inkomst och avkastning av fastighet. Såsom inkomst räknas inte allmänt

barnbidrag, folkpension, tilläggspension till den del den föranlett minskning

av pensionstillskott eller av barntillägg, livränta enligt lagen om yrkesska-

deförsäkring i vad den avdragits från pension. eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag är föranledd att utge. Till inkomst räknas ej heller socialhjälp eller bostadstillägg enligt den särskilda lagstiftningen om barntillägg till barnfamiljer m. fl. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 96 av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 40 000 kr. (för makar tillhopa

80 000 kr.) och för annan 50 000 kr. För sammanlevande makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

2.4 Försäkringen för tilläggspension (ATP)

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och familjepension, som utgår utöver folkpensionen. Pensionsrätten är relaterad till de

arbetsinkomster som den försäkrade haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek (11-15 kap. AFL). Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. det då han fyller

65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit

ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring är dock

inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställ-

ning och inkomst av annat förvärvsarbete (11 kap. I & AFL). Såsom inkomst

av förvärvsarbete anses även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och vård-

bidrag enligt AFL, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maxi-

migränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju

och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp från

vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat

förvärvsarbete (11 kap. 5§ AFL)

För varje år, för vilket pensiongrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i regel pensions-

poäng endast om tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från

tilläggspensioneringen, trots att ingen pensionsgrundande inkomst beräknas för sådant år (11 kap. 6§ AFL).

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet

pensionsuttag efter samma regler som inom folkpensioneringen. Om den försäkrade gör förtida uttag av ålderspension tas vid pensionsberäkningen

hänsyn även till pensionspoäng som kan föreligga för det år som närmast

föregår det varunder pensionen börjar utgå. Tas pensionen således ut under det år, varunder den försäkrade fyller 66 år, eller tidigare, blir det alltså fråga om att först bestämma pensionen provisoriskt. Den omräknas sedan kännedom vunnits om pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng även för det sista året före pensioneringen (12 kap. AFL).

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder motsvarar 60 2£ av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas

medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år minskas pensionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln). I pensioneringens inledningsskede har för försäkrad

som är svensk medborgare 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896-1914. För den som är född något av åren

1915-1923 fordras i stället för 30 år 21 år för den som är född år 1915,

22 år för den som är född år 1916 osv. Övergångsreglerna innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension, medan de som är födda åren 1896-1913 maximalt kan få så många 20-delar av full pension som antalet år fr. o. m. år 1960 t. o. m. det då vederbörande

fyller 65 år.

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad, då han fyller

67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en för-

tidspensionär uppnått 67 års ålder, utbyts förtidspensionen mot ålderspension

(13 kap. AFL). De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är desamma

som inom folkpensioneringen. De försäkrades arbetsförmåga skall alltså på

grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan vara nedsatt med minst hälften och nedsättningen skall vara av varaktig natur. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte att anse såsom varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, kan den försäkrade liksom inom folkpensioneringen erhålla sjukbidrag, som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Även om nedsättning av arbetsförmågan inte föreligger, äger försäkrad som fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslös under de förutsättningar som angivits beträffande förtidspension från folkpensioneringen rätt till förtidspension även från tilläggspensioneringen. Invaliditetsgrade-

ringen är densamma som inom folkpensioneringen. Förtidspensionen kan

således vara hel, två tredjedels eller halv pension, beroende på graden av

arbetsförmågans nedsättning. En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspen-

sioneringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat

vid den tidpunkt, då arbetsförmågan blivit nedsatt med minst hälften och

nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han började åtnjuta sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 67 års ålder.

Härvid skall, så snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det då han uppnår 65 års ålder tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomst. som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfaltet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år 1. 0. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren

med de högsta poängtalen (13 kap. 2§ AFL).

Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår t. o. m. det sextiofemte levnadsåret skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt

till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för

minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspen-

sionen beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt

samma metod som ålderspension, vilken utgår fr. o. m. den månad då 67

års ålder uppnås (13 kap. 3§ AFL)

Som tidigare nämnts har riksdagen under år 1974 beslutat att den allmänna pensionsåldern den 1 juli 1976 skall sänkas till 65 år. Beslutet innebär såvitt avser frågan om pensionspoäng för det sextiofemte levnadsåret i huvudsak

följande. Som huvudregel gäller efter pensionsålderssänkningen att beräkningen av pensionsgrundande inkomst sker för år t. o. m. det år då den försäkrade

fyller 64 är. I enlighet härmed beräknas antagandcpoäng för förtidspension t. o. m. det år då den försäkrade uppnår 64 års ålder. Som särskild bestämmelse för försäkrad född under något av åren 1911-1927 gäller att pensionsgrundande inkomst beräknas även för det år då den försäkrade fyller

65 år. Beräkningen av pensionspoäng för detta år sker därvid med tillämpning av de regler om antagandepoäng som redan gäller inom förtidspensioneringen, dock med möjlighet för de försäkrade att tillgodoräknas den faktiska pensionspoängen för detta år om den blir högre än den tidigare antagna.

Familjepension utgår till försäkrads änka och barn under förutsättning att

den försäkrade vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till för-

tidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt

som krävs för rätt till sådan pension (14 kap. AFL).

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan, oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen

krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen alltid att legalt

äktenskap förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen

ånyo börja utgå.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes cgenpension, dvs.

den förtids- eller ålderspension som utgick till den avlidne eller — om sådan

pension inte utgick — den förtidspension som han skulle ha erhållit om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Om den avlidne åtnjöt partiell förtidspension beräknas änkepensionen ändå med utgångspunkt från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknas med en ålderspension av den storlek som gäller vid uttag från 67 års ålder (14 kap. 345 AFL).

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade jämte änkan efterlämnar barn som är berättigat till pension efter honom. Finns

inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 96 av den försäk-

rades nyss berörda egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn, är änkepensionen 35 4 av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräldrar. Har underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap avlösts genom ett en-

gångsbelopp, gäller motsvarande regel som beträffande barnpension inom folkpensioneringen (14 kap. 48 AFL).

Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad

änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka

och ett pensionberättigat barn, blir barnets pension 15 96 av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 96 av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med tio för varje barn utöver det första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Dessa regler gynnar bl. a.

änklingars barn.

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är någon

för samma månad berättigad till flera tilliggspensioner i form av familjepension — t.ex. barnpension efter både fader och moder eller både än-

kepension och barnpension - utges sålunda endast den största av dem. En kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt

är berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen. Änkepension från folkpensioneringen kan däremot, såsom förut

framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av barn-, förtidseller ålderspension eller hustrutillägg. En änka kan sålunda samtidigt uppbära folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension efter sin avlidne make.

En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla in-

dividuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäher

fr. o. m. året näst efter det då anmälan därom gjorts. Anmälan om undan-

tagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet

i fem år. Den som har återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan. Anmälan om undantagande liksom återkallelse

skall göras hos allmän försäkringskassa.

Har anmälan om undantagande skett, skall vid beräkningen av pensions-

grundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det undantagandet trätt i kraft hänsyn inte tas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning

(11 kap. 73 AFL). Undantagande kan (enligt 12 kap. 2§ andra stycket AFL) också ha en viss reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av anställning.

2.5 Finansiering

Samtliga i avsnitt 2.2 och 2.3 angivna folkpensionsförmåner med undantag av kommunalt bostadstillägg finansieras med statliga medel.

Före år 1974 täcktes en del av folkpensionskostnaderna av en folkpen-

sionsavgift som betalades av såväl löntagare som företagare för egen inkomst. Fr. o. m. inkomståret 1974 har folkpensionsavgiften ersatts av en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, som debiteras arbetsgivare och egenföretagare. Underlaget för denna avgift beräknas efter samma principer som i allmänhet gäller i fråga om socialförsäkringsavgifter. Inkomst som

inte uppgår till 500 kr. för år beaktas inte och vidare bortses från den del

av inkomsten som för år räknat överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall erlägga avgift om han fyllt 16 år och inte uppbär ålders-

eller förtidspension enligt AFL eller vid ingången av inkomståret fyllt 65

år. Avgiften utgör för år 1975 4,2 96 av avgiftsunderlaget.

De kommunala bostadstilläggen finansieras av vederbörande kommun.

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter på inkomst av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning betalas av arbetsgivaren. Avgiften beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under året betalat i lön till sina anställda. Denna summa skall dock först minskas med dels

ett belopp, motsvarande det vid årets början gällande basbeloppet multiplicerat med genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels den del

av varje arbetstagares lön som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning betalar den försäkrade

själv en tilläggspensionsavgift. Denna beräknas på den del av den pen-

sionsgrundande inkomsten som härrör från sådant arbete. Procentsatsen fastställs av regeringen med riksdagen och skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker dels pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och övriga utgifter som åvilar försäkring-

en, dels erforderlig fondering. Avgifterna tillförs allmänna pensionsfonden.

Procentsatsen utgör för år 1975 10.75 96, för år 1976 11 26 och skall för

åren 1977-1979 utgöra 11,75 26.

Reglerna om försäkringens finansiering finns i 19 kap. AFL och i de särskilda lagarna om procentsatsen för uttag av avgift ull försäkringen för

tilläggspension (SFS 1973:477 och 1974:789).

2.6¶Tjänstepension

Vid sidan av den allmänna pensioneringen finnS”olika former av tjänstepension för anställda inom statlig, kommunal och privat tjänst. Bland tjänstepensionsanordningarna kan nämnas följande.

Den statliga tjänstepensionen regleras numera genom ett allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Enligt avtalet gäller statens

allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) med anslutande föreskrifter i väsentliga delar som kollektivavtal i den omfattning de avser berörda tjänstemän. Statens personalpensionsverk administrerar den statliga tjänstepensionen och utbetalar såväl tjänstepension som förmåner enligt den allmänna försäkringen. De statliga pensionsförmånerna är samordnade med pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen på så sätt att pensionären garanteras en viss bruttopension. I denna bruttopension ingår den allmänna pensionen helt eller delvis. Bestämmelserna i SPR omfattar statsanställda

i allmänhet och gäller i princip för den som fyllt 20 år och innehar anställning

med minst halvtidstjänstgöring. Förmånerna kan utges i form av bl. a. ål-

derspension, sjukpension och förtidspension. Pensionens storlek bestäms

av antalet tjänsteår och lönen. För hel pension erfordras normalt 30 tjänsteår. Huvudregeln i SPR i fråga om pensionsålder är baserad på ett system med pensioneringsperioder, inom vilka arbetstagaren i princip själv kan bestämma tidpunkten för sin avgång. Dessa perioder är i huvudsak tre, nämligen 60-63 år, 63-65 år samt 65—66 år. Vid pensioneringstillfället utgör hel ålderspension

i allmänhet 63 ?å av lönen.

Den kommunala tjänstepensionen regleras i normalpensionsreglementen för arbetstagare hos kommuner och landsting (KPR och CLKPR) och administreras till övervägande del av Kommunernas pensionsanstalt. Pensioneringen är utformad enligt bruttopensionssystemet och överensstämmer till sin uppbyggnad i allt väsentligt med den statliga tjänstepensioneringen. Pensionsförmånerna intjänas fr. o. m. den månad arbetstagaren fyller 20 år. Pensionsåldern är med vissa undantag 65 år. För hel pension fordras 30 tjänsteår. Bruttopensionen uppgår till 65 26 av pensionsunderlaget (slutlönen). Förtida uttag av ålderspensionen är möjligt från 62 års ålder. Uppskjutcet uttag etter 67 år medför inte ökning av pensionen. Det tidigare sjukpensionsinstitutet i det kommunala tjänstepensionssystemet har den 1 juli 1974 ersatts av

en avtalsgruppsjukförsäkring. - Fr.o.m. den 1 juli 1968 sker gemensam

utbetalning från Kommunernas pensionsanstalt av såväl tjänstepension som

förmåner enligt den allmänna försäkringen.

Industrins tilläggspension för tjänstemän (ITP) är avsedd att vara ett kom-

plement till de allmänna pensionerna. Det nuvarande ITP-avtalet, som träf-

fats mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Privattjänstemannakartellen (PTK), gäller som kollektivavtal mellan förbund anslutna till SAF resp. PTK till den 31 december 1975. ITP-planen har tjänat som förebild för tjänstepensionsplaner inom bl. a. bank- och försäkringsväsendet samt kooperationen. ITP omfattar bl. a. ålderspension och sjukpension. Inträdesåldern är 28 år för ålderspension. Till grund för beräkning av pensionsförmånerna ligger den pensionsmedförande lönen, som är begränsad till 20 gånger det basbelopp som gäller vid inkomstårets ingång. För full pension krävs en tjänstetid av 360 månader. Pensionsåldern är normalt 65 år. ITPpensionen har fastställts till i princip 65 96 av slutlönen för tiden intill 67årsmånaden och ull 10 96 för tiden därefter. Detta gäller för den del av lönen som täcks av folkpension och ATP, dvs. lön upp till 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. För överskjutande lönedelar minskas inte ITPbeloppet från 67 år. Efter 67 års ålder sjunker således pensionen för lön upp till 7,5 gånger basbeloppet från 65 till 10 96. - ITP bekostas av arbetsgivarna och finansieras genom ett premiereservsystem. Ålderspensionerna säkras genom försäkring i SPP eller genom avsättning i bokslut av

tillräckliga pensionsmedel enligt det s. k. FPG/PRI-systemet (Försäkrings-

bolaget Pensionsgaranti — Pensionsregistreringsinstitutet). Detta system innebär att arbetsgivaren i balansräkningen under posten ”Avsatt till pensioner” redovisar kapitalvärdet av intjänad pensionsrätt. De skuldförda beloppen kreditförsäkras hos FPG.

Den särskilda tilläggspensionen (STP) regleras i överenskommelser som träf-

fats åren 1971 och 1972 mellan SAF och LO. STP, som är avsedd att kom-

plettera ålderspensionen från den allmänna pensioneringen, utges dels som

en temporär pension (STP 1) — vanligen från 65 tll 67 år — dels som en iivsvarig pension (STP 2) efter 67 år. STP gäller för arbetstagare som arbetar

inom de sakliga tillämpningsområdena för kollektivavtalen inom SAF-LOområdet och därjämte för sådana arbetstagare som arbetar inom området för kollektivavtal som följer avtalen mellan SAF och LO. STP administreras av ett särskilt försäkringsbolag, Arbetsmarknadsförsäkringar pensionsför-

säkringsaktiebolag (AMF-pensionsförsäkring). Pensionsåldern är 65 år för dem som är födda i december 1909 eller senare. De första STP-pensionerna utbetalades i juli 1973. I inledningsskedet gäller särskilda regler för personer

som är födda tidigare än december 1904. Vid uppskjutet uttag höjs pensionen

med 0,6 4 för varje månad. Förtida uttag är inte möjligt. Som förutsättning

för rätt att erhålla STP gäller att den anställde har pensionsgrundande tjänstetid i form av minst 12 s. k. pensionstidsenheter (en pensionstidsenhet motsvarar närmast pensionsgrundande tjänstetid för ett kvartal). Dessutom skall den anställde kunna tillgodoräkna sig ”pensionsbevarande anställningstid” genom att antingen ha intjänat minst 12 pensionstidsenheter under tiden fr. o. m. det kalenderår under vilket han fyller 59 årt. o. m. kalenderåret före det under vilket pension tidigast kan utbetalas eller ha intjänat minst en pensionstidsenhet för vart och ett av de två kalenderåren närmast före tidigast möjliga pensionsutbetalning. Pensionsgrundande tjänstetid kan till-

godoräknas tidigast fr. o. m. det kalenderår, under vilket den anställde fyller

28 år, och längst t. o. m. kalenderåret före det då pension tidigast kan utbetalas. Pensionens storlek beräknas med utgångspunkt i den anställdes inkomster under de kalenderår under vilka han fyllt 59-63 år. De tre bästa åren under denna femårsperiod används för beräkning av s. k. pensionslön. Hel pension före 67 år (STP 1) utgör 65 96 av pensionslönen. För försäkrade födda år 1913 och tidigare beräknas pensionsnivån enligt särskilda regler. Hel pension efter 67 år (STP 2) utgör 10 26 av pensionslönen och utgår först i fullfunktionsstadiet, vilket uppnås tidigast år 2000. Dessförinnan utgår reducerade pensioner. STP finansieras av arbetsgivarna enligt en s. k. kapitaltäckningsmetod. Premien för pensioneringen debiteras inom STP-kollektivet som en viss procent av den redovisade ATP-lönesumman. Avgiften för år 1975 har fastställts till 2,05 926 och har beräknats till 3,20 96 för tiden

1976-1979.

Genom överenskommelser mellan SAF och LO tillkom samtidigt med STP en avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) för arbetare. Den är avsedd att vara ett komplement till sjukpenning och förtidspension från den allmänna försäkringen. AGS administreras av ett särskilt försäkringsbolag, AMF-sjuk-

försäkring. För att en anställd skall omfattas av AGS krävs att han fyllt

18 men inte 67 år, att han är anställd hos en arbetsgivare som är ansluten

till AGS-systemet för den kategori av arbetstagare som han tillhör och att han fortlöpande arbetar minst 208 timmar per kalenderkvartal. Anställd som kvalificerat sig för AGS vidmakthåller försäkringen så länge han arbetar

minst 208 timmar per kalenderkvartal. För ersättning från AGS krävs att

den försäkrade blivit arbetsoförmögen på grund av sjukdom, olycksfall eller yrkesskada och att han kan få ersättning från den allmänna försäkringen

I form av sjukpenning eller förtidspension. Ersättning utges så länge sjuk-

domen varar, dock längst till 67 års ålder. Karenstiden för AGS är 30 dagar. Varar sjukdomen mer än 30 dagar ges ersättning fr. o. m. åttonde dagen.

Under sjukpenningtid utges AGS-ersättning med 3 kr. per dag vid fullständig

arbetsoförmåga och med 1,50 kr. vid nedsättning av arbetsoförmågan med minst 50 25. Under tid då förtidspension utgår varierar ersättningen med hänsyn till den anställdes sjukpenninggrundande inkomst och graden av

arbetsoförmåga. AGS trädde i kraft den 1 september 1972. AGS finansieras

av arbetsgivarna. För år 1975 är AGS-premien 1,3 25 av arbetarlönesumman.

3¶Pensionsålderskommitténs synpunkter och förslag

3.1¶Allmänna synpunkter

Pensionsålderskommittén utgår i sina överväganden angående rörlig pen-

sionsålder från riksdagens beslut att den generella pensionsåldern den 1

juli 1976 skall sänkas till 65 år. Denna ålder kommer alltså att utgöra en ny utgångspunkt för övervägandena om ytterligare utbyggd rörlighet i pensionssystemet.

Kommittén har sett som sin uppgift att finna ett system för ålderspensioneringen som så långt möjligt tillgodoser människornas behov och önskemål när det gäller möjligheter att välja pensioneringstidpunkt och successiv avtrappning av förvärvsarbetet. Pensionsreglerna utgör en av förutsättningarna för att dessa behov och önskemål skall kunna tillgodoses.

En annan lika viktig förutsättning är, påpekar kommittén, att man på ar-

betsmarknaden tillskapar möjligheter att utnyttja de pensionsregler som fö-

reslås. Viktiga komponenter i detta avseende är en utveckling i riktning

mot en mera varierad arbetstid med möjligheter till deltidsarbete såväl före som efter den generella pensionsåldern samt vidgade möjligheter till arbete för äldre personer. Sedd i detta perspektiv utgör enligt kommittén en lösning av frågorna om en mera flexibel ålderspensionering ett väsentligt inslag när det gäller att tillgodose de strävanden i riktning mot ökad trivsel på arbetsplatserna och bättre arbetsmiljö, som nu är starkt framträdande på arbetsmarknaden.

Kommittén påpekar att det under senare år i allt större utsträckning förts

en debatt om möjligheterna att öka pensionsålderns rörlighet. I denna debatt

har framhållits att den förvärvsarbetandes möjligheter och önskningar i förhållande till arbetslivet bättre skulle kunna realiseras om pensionsåldern gjordes mera rörlig. Av debatten framgår enligt kommittén att det för vissa människor med enformigt och slitsamt arbete är ett önskemål att få sluta

sitt arbete vid relativt tidig ålder. Andra som är intresserade av sitt arbete

och som trivs på sin arbetsplats kan ha en stark önskan att få vara kvar

i tjänst efter den allmänna pensionsåldern. Andra åter önskar successivt

trappa av sin arbetsinsats och vill t. ex. kombinera arbete och pension någon

tid såväl före som efter den generella pensionsåldern.

Kommittén har vid ett sammanträde med specialister inom arbetsmedicin och forskning angående åldrande fått belysta sådana medicinska frågor, som är av intresse vid bedömning av bl. a. valet av pensionstidpunkt. Vid detta sammanträde underströks önskvärdheten av individuell valfrihet i fråga om pensioneringstidpunkt samtidigt som möjlighet till gradvis nedtrappning

av förvärvsverksamheten framhölls som synnerligen önskvärd från medi-

cinsk synpunkt. Det framhölls att hälsotillståndet och andra faktorer av

betydelse för arbetsförmågan varierar starkt i de aktuella åldrarna. Kom-

mittén upplyser att den medicinska expertisen inte ansåg att enbart tillhörighet till visst yrke skulle vara någon lämplig grund för särskilda regler för pensionsinträdet.

Professorn i arbetsmedicin Sven Forssman har i en vid betänkandet fogad

bilaga ytterligare utvecklat de medicinska synpunkterna på frågan om rörlig

pensionsålder. Forssman framhåller sammanfattningsvis bl. a. följande. Det

skulle ur hälsosynpunkt vara naturligt att införa en flexibel pensionsålder och förlägga den till en period mellan 60 och 70 år, med möjlighet till individuell bedömning så långt detta är möjligt. Ur hälsosynpunkt är det

vidare av värde att bereda dem som själva så önskar tillfälle att i någon

form, eventuellt på deltid, kvarstanna i arbete. Förutsättning härför är bl. a.

att hälsotillstånd och arbetsförmåga svarar mot arbetets krav och att en tillfredsställande arbetsanpassning kan åstadkommas. För att underlätta den enskilda människans anpassning till förändringen från arbetsliv till pen-

sionering skulle det vara lämpligt med en systematisk orientering i god tid om pensioneringens hälsoproblem och sociala problem. Anpassningen till pensioneringen underlättas även om övergången kan ske successivt under några år.

Vid de överläggningar som kommittén haft med vissa löntagarorgani-

sationer har önskemålen om ökad rörlighet understrukits. Organisationerna

har samtidigt betonat intresset av att kunna delvis utta pensionerna i förtid eller delvis uppskjuta uttaget.

I ett inledande avsnitt redovisar kommittén tänkbara vägar för att till-

godose önskemålen om ökad rörlighet. Kommittén diskuterar därvid om

det också för den allmänna försäkringens vidkommande finns anledning

att införa ett system som motsvarar vad som gäller inom t. ex. den offentliga

tjänstepensioneringen, dvs. att pensioneringen knyts till anställningens upphörande. Därvid är till en början enligt kommitténs uppfattning att märka att den allmänna pensioneringen till skillnad från offentlig och privat tjänstepensionering inte bara omfattar anställda. Egna företagare, fria yrkesutövare och hemmamakar utgör exempel på kategorier som faller utanför gruppen anställda och för vilka det är svårt att göra jämförelser med de nämnda tjänstepensioneringssystemen. Kommittén påpekar att problem uppstår även om man skulle knyta pensioneringen till upphörande av arbetsinkomsten. Hemmamakar har i denna sin egenskap inte någon arbets-

inkomst. De andra nämnda persongrupperna har mycket större möjligheter än anställda att själva arrangera avtrappningen av arbetsinkomsten.

Svårigheten att inom det allmänna pensionssystemet få till stånd en individuell valfrihet i fråga om tidpunkten för rätt att erhålla ålderspension

har, påpekar kommittén, sin grund i den principiella uppbyggnaden av ål-

derspensioncringen, som inte förutsätter att man slutar arbeta när man får pension. Varje regel om valfrihet i fråga om pensioneringstidpunkt leder - om man skall behålla ett krav på oavkortade förmåner - till att den nedre gränsen blir den allmänna pensionsåldern. Ingen lär nämligen avstå från att ta ut förmånen så tidigt som möjligt om det inte är förenat med några nackdelar i form av minskade pensionsförmåner eller avstående från arbetsinkomster. Man skulle således få en stor kategori som uppbar pension parallellt med oförändrade inkomster och i många fall oförändrade anställnings- eller arbetsförhållanden.

Sedan kommittén konstaterat att man inte kan tillmötesgå önskemålen

om flexibilitet i fråga om pensioneringstidpunkt genom en ordning som

bygger på en kategoriuppdelning av de försäkrade inom den allmänna pensioneringen undersöker kommittén vilka andra möjligheter som står till buds. De tänkbara utvägarna är antingen någon form av inkomstprövning eller en flexibilitet grundad på i princip försäkringsmässigt beräknade förmåner. Som exempel på konstruktioner av sistnämnda slag nämner kom-

mittén förtida uttag med reduktion av förmånen och uppskjutet uttag med påslag på förmånen, som innebär att förmånen växer med varje år uttaget

uppskjuts. Kommittén upplyser att pensionssystemen i Norge och Västtyskland innehåller exempel på sådana i princip försäkringsmässigt grundade anordningar. Kommittén överväger också möjligheten att grunda rätten till ett tidigare pensionsuttag på medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl.

Kommittén finner det knappast möjligt att anknyta pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen till arbetsinkomstens upphörande på annat säll än genom någon form av inkomstprövning. Eftersom alla bör behandlas lika inom den allmänna pensioneringen skulle en sådan inkomstprövning komma att omfatta alla försäkrade. Kommittén erinrar om den oförmånliga verkan som inkomstprövningen har på den ekonomiska motiveringen för

att utföra förvärvsarbete. Vidare är avgränsningen av de inkomster som

skall bli föremål för inkomstprövning ett känt problem. Enligt kommitténs mening bör en ordning som innebär inkomstprövad ålderspension inte komma i fråga. Även om man skulle acceptera en sådan skulle det inte innebära någon fullständig lösning av frågan om rörlig pensionsålder. Man måste

nämligen då i särskild ordning lösa hur de som vill uppskjuta sitt uttag

skall behandlas. Önskemålen om flexibilitet avser ju även tiden närmast eher den allmänna pensionsåldern.

I fråga om möjligheterna att anknyta den ökade flexibiliteten till medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl erinrar kommittén om de betydelsefulla förändringar i pensionsreglerna som skett under senare år. I detta

sammanhang utgörs den mest intressanta förändringen av vidgningen av möjligheterna till förtidspension.

Kommittén upplyser att företrädare för löntagarorganisationerna under

utredningsarbetet har begärt att förvärvsarbetande skall få ökade möjligheter till nedtrappning av förvärvsinkomsterna under de sista yrkesverksamma åren i kombination med cen delpension. Det har också i en programskrift från Metallindustriarbetareförbundet understrukits att de anställda själva bör få avgöra tidpunkten för en sådan pensionering och att därvid utgående

delpension inte får medföra någon reduktion av folkpension och ATP från

65 års ålder.

Kommittén slår fast att reglerna inom den allmänna pensioneringen är utformade för att gälla alla kategorier av försäkrade, såväl förvärvsarbetande som icke förvärvsarbetande, anställda såväl som egna företagare. Att under

sådana förhållanden inordna regler som är speciellt anpassade för anställda i den allmänna försäkringen framstår för kommittén som mindre lämpligt.

De önskemål om pensionsregler med direkt anknytning till arbetsförhål-

landena som från löntagarorganisationernas sida framhållits såsom angelägna

bör därför enligt kommitténs uppfattning tillgodoses på andra vägar än inom den allmänna pensioneringen men likväl med stöd från samhällets sida.

Med utgångspunkt i de nämnda principiella övervägandena blir kommitténs slutsats att önskemålen om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder bör tillgodoses dels inom den allmänna pensioneringen genom den vidgade förtidspensioneringen och genom ett utbyggt system med förtida och uppskjutet uttag, dels vid sidan av den allmänna pensioneringen genom att det allmänna stimulerar och stödjer en ny pensionsanordning på arbetsmarknaden, avsedd att ge delpension till kollektivavtalsanställda arbetstagare i kombination med deltidsarbete.

3.2 Förtidspension

Enligt direktiven för utredningsarbetet har kommittén haft att följa upp reformeringen av förtidspensioneringen inom den allmänna försäkringen. Kommittén redovisar i betänkandet bl. a. innebörden av 1970 och 1972 års lagändringar (fr prop. 1970:66 och 1972:55), utvecklingen av antalet förtidspensioner, fördelningen inom kassaområden samt fördelning av förtidspensioner efter kön, ålder och arbetskraftsstatus.

Då det gäller verkningarna av reformerna upplyser kommittén följande.

År 1968 utgjorde procenten bifallna ansökningar om förtidspension 92,1.

Denna siffra har efter 1970 års reform stigit till 96 26. Andelen hela för-

tidspensioner har ökat sedan år 1968, då dessa utgjorde 70,6 26 av samtliga nybeviljade förtidspensioner. F.n. utgörs de nybeviljade pensionerna till 87 20 av hela pensioner. Av de ca 4 500 försäkrade som under tiden den 1 juli 1972- den 31 december 1973 beviljats förtidspension på grund av långvarig arbetslöshet var två tredjedelar män och en tredjedel kvinnor.

Tre fjärdedelar hade beviljats förtidspension efter att ha blivit utförsäkrade

från erkänd arbetslöshetskassa.

I den sammanfattande bedömningen av reformernas verkningar konstaterar kommittén en betydande ökning av förtidspensionernas antal sedan år 1967 både i absoluta tal och relativt sett. Detta gäller samtliga åldersgrupper

men ökningen är särskilt uttalad i åldersskiktet över 60 år. Även om man bortser från den kategori nya förtidspensionärer som tillkommit genom 1972

års reform om förtidspension till äldre långvarigt arbetslösa har antalet förtidspensionärer under åren 1972 och 1973 ökat betydligt inom alla åldersgrupper. Kommittén karaktäriserar denna utveckling så, att den vidgade

förtidspensioneringen först efter ett par år slagit igenom i full utsträckning.

Enligt preliminära siffror uppbär i dag drygt 17 26 av alla män i åldern 60-62 år förtidspension, och över 35 26 av männen i åldern 63-66 år har förtidspension eller förtida uttag av ålderspension. Av kvinnorna i åldern

60-62 år har 40 96 allmän pension i form av förtidspension, änkepension

eller hustrutillägg, och för kvinnorna i åldersgruppen 63-66 år är motsvarande

siffra nära 60 96.

Efter 1972 års reform kan förtidspension numera beviljas även om medicinska skäl inte föreligger. Härigenom har enligt kommittén tillskapats en ordning, enligt vilken pension kan utgå i sådana fall då behov finns i just

de åldrar, beträffande vilka önskemålet om flexibel pensioneringstidpunkt

är som störst. Denna möjlighet till individuellt varierande pensionstidpunkt uppnås utan att vara förenad med de nackdelar som en inkomstprövning 1 traditionell mening medför.

Det material som redovisas i betänkandet ger enligt kommitténs mening vid handen att den vidgade förtidspensioneringen fyller ett stort behov. Om den utveckling som ägt rum på detta område under senare år säger kommittén sammanfattningsvis att förtidspensionen genom 1970 och 1972 års reformer utvecklats från en sjuk- och invalidpension till en pension med individuell pensionstidpunkt för dem som på grund av medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl har störst behov av varierande pensionsålder. Utvecklingen har anpassats efter föreliggande behov och varit av stor betydelse. De regler som nu gäller ger en försäkrad pension om medicinska

eller arbetsmarknadsmässiga skäl föranleder detta. Det finns enligt kommitténs mening inte f.n. skäl att diskutera ändringar i dessa regler. Erfarenheterna av den reform som trätt i kraft den 1 juli 1972 är ännu

begränsade. Sistnämnda reform ger emellertid ett betydande stöd vid ar-

betslöshet i åldern mellan 60 och 65 år. Det finns enligt kommitténs mening

anledning att betona att den vidgade förtidspensioneringen även framdeles kommer att utgöra en viktig och värdefull del i det system av regler som är avsett att ge möjlighet till en rörlig pensionsålder, speciellt för försäkrade

i åldern 60-65 år. I det system för ökad flexibilitet i fråga om pensioneringstidpunkt mellan

60 och 70 års ålder som kommittén föreslår skall således förtidspension

från folkpensioneringen och ATP stå till buds för den som av medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl inte kan arbeta fram till den allmänna pensionsåldern. Som framgår av den tidigare redogörelsen är pensionsnivån i sådana fall densamma som för ålderspension från den allmänna pensionsåldern.

3.3¶Förtida och uppskjutet uttag

Ålderspension kan enligt gällande regler tas ut före 67 års ålder, dock tidigast fr. o. m. den månad den försäkrade uppnår 63 års ålder. Om ålderspension tas ut i förtid minskas pensionen med 0,6 94 för varje månad

som, då pensionen börjar tas ut, återstår till den månad då den försäkrade

fyller 67 år. Pensionsuttag kan också uppskjutas. I sådana fall ökas pensionen på motsvarande sätt med 0,6 26 per månad, dock att hänsyn inte tas till

tid efter det att den försäkrade fyllt 70 år. En samordning är föreskriven

mellan uttag av folkpension och tilläggspension. Förtida uttag måste enligt uttrycklig föreskrift avse båda pensionsdelarna, dvs. folkpension och ATP. Sådan uttrycklig föreskrift saknas beträffande uppskjutet uttag men reglerna har sådan konstruktion att den försäkrade inte har något att vinna på att ta ut tilläggspension men vänta med uttag av folkpension eller tvärtom.

Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är liksom ökningen vid uppskjutet uttag livsvarig och bygger I huvudsak på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder. Principen är att värdet av de sammanlagda pensionsbelopp som den försäkrade uppbär i sin livstid skall bli detsamma oberoende av när han börjar ta ut sin pension. Det uppställs inga särskilda krav för rätt till förtida uttag av pension. Kommunalt bostadstillägg eller hustrutillägg

kan inte utgå till ålderspension förrän pensionären uppnått 67 års ålder.

Framställning om förtida uttag av ålderspension kan återkallas en gång. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte för år under vilket den försäkrade

gjort förtida uttag.

Kommittén upplyser att antalet pensionärer i åldern 63-66 år med förtida uttag av ålderspension har ökat från 13 300 år 1967 till 16 800 år 1972. Mellan åren 1972 och 1974 har frekvensen av förtida uttag varit praktiskt taget konstant.

För att ytterligare främja möjligheterna till rörlig pensionsålder inom den allmänna pensioneringen förordar kommittén en utvidgning av systemet med i princip försäkringsmässig omräkning av förmånerna när pension uttas

före eller efter den generella pensionsåldern. Enligt kommitténs uppfattning

bidrar ett sådant system för den allmänna pensioneringens del till en smidigt fungerande lösning av de problem som är förenade med en rörlig pensions-

ålder. Den i princip försäkringsmatematiska omräkningen av förmånernas

storlek med hänsyn till pensioneringstidpunkten medför att möjligheten till rörlig pensionsålder inom den allmänna pensioneringen blir i princip kostnadsmässigt neutral, dvs. olikhet i behandlingen av dem som pensio-

4 Riksdagen 1975. I saml. Nr 97

nerar sig vid den allmänna pensionsåldern och dem som pensioncrar sig före eller efter denna tidpunkt undviks. Med en lösning av angiven art behöver man inte heller göra någon uppdelning på olika kategorier försäkrade. Systemet kan i lika mån tillämpas på anställda, företagare och hemmamakar.

Kommittén föreslår — med utgångspunkt i den nya allmänna pensions-

åldern 65 år — att förtida uttag skall kunna ske från 60 års ålder och att

pensionsuttaget skall kunna uppskjutas till 70 års ålder. Det förtida resp. uppskjutna uttaget skall kunna avse hela pensionen eller hälften därav. Det skall alltså bli möjligt att under fem år före och lika lång tid efter

den generella pensionsåldern kombinera pension med nedtrappat förvärvs-

arbete. Den nu gällande spärren mot upprepade framställningar om förtida

uttag föreslås slopad. Det skall bli möjligt att sedan pension börjat utgå

när som helst återkalla ansökan om pension och senare på nytt ansöka om pension utan särskild begränsning. Härigenom blir det möjligt att vid varje tidpunkt anpassa pensioneringen efter det aktuella behovet. Någon annan spärr än den som ligger i att kortare pensioncringsperiod än en månad inte skall kunna förekomma finns inte enligt förslaget.

Tanken bakom de föreslagna reglerna om förtida uttag av halv ålders-

pension är enligt kommittén att möjliggöra att en del av förvärvsinkomsten ersätts av pension. För att pensionsuttaget inte skall påverka den framtida pensionsnivån i annan mån än som följer av en i huvudsak försäkringsmässig reduktion av den i förtid uttagna pensionsdelen är det angeläget att de

förvärvsinkomster den försäkrade erhåller under den tid han uppbär i förtid

uttagen halv ålderspension medför pensionspoäng. Kommittén föreslår därför att sådan poäng skall kunna tjänas in.

Enligt nuvarande regler reduceras resp. uppräknas vid förtida eller uppskjutet uttag pensionen som nämnts med 0,6 26 för varje månad som pensionen uttagits i förtid resp. uppskjutits. Även enligt kommitténs förslag skall en i huvudsak försäkringsmässig reduktion resp. förhöjning av pensionen eller pensionsdelen ske. De försäkringsmatematiska förutsättningarna för beräkningen är emellertid delvis förändrade genom att den generella

pensionsåldern sänkts till 65 års ålder och att förtida uttag kan ske redan från 60 års ålder. En exakt försäkringsmatematisk anknytning av reduktions-

resp. påslagsfaktorn skulle enligt kommittén medföra att man fick använda en mängd olika faktorer beroende på vid vilken ålder uttaget skett. Kommittén anser att man fortsättningsvis liksom nu bör ha så lätthanterliga och enkla regler som möjligt och alltså bör nöja sig med en mera schematisk försäkringsmatematisk anknytning, som inte ger mer än högst två olika faktorer. Vid ett övervägande av dessa synpunkter kommer kommittén fram

till att reduktionsfaktorn vid förtida uttag bör bestämmas till 0,5 926 per

månad och att påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag bör fastställas till 0.6 20

per månad. Förslaget innebär vid förtida uttag gynnsammare regler för den

enskilde än vad som nu gäller. Den största reduktion som skall kunna

förekomma blir (60 månader x 0,5 26) = 30 26. Det högsta möjliga påslaget

blir (60 månader x 0,6 26) = 36 2.

Uppräkningen av pensionen när uttaget skjuts upp innebär enligt kommittén en viss stimulans till fortsatt förvärvsarbete på deltid eller heltid efter 65 års ålder. Kommittén understryker i detta sammanhang önskvärdheten av att den som så vill bereds möjlighet att deltidsarbeta efter den generella pensionsåldern.

I samband med att den generella pensionsåldern sänks den 1 juli 1976

kommer kommunalt bostadstillägg i enlighet med kommitténs tidigare för-

slag att kunna utgå från 65 års ålder i samband med ålderspension. Kommittén anser inte någon ändring påkallad i principen att kommunalt bostadstillägg inte utgår vid förtida uttag. Kommittén erinrar om att statliga och statskommunala bostadstillägg står till buds för pensionärer i dessa åldrar och att bostadstilläggen är föremål för utredning inom boendeutredningen.

F.n. beräknas antalet dagar under vilka en ålderspensionär är berättigad till sjukpenning resp. sjukhusvård i princip med utgångspunkt i 67-årsmå-

naden. Kommittén föreslår att utgångspunkten för beräkningen anknyts

till tidpunkten för uttag av hel ålderspension, dock senast den månad varunder den försäkrade fyller 70 år. Härigenom blir det möjligt för den som övergår till deltidsarbete att även i åldern 65-70 år åtnjuta samma skydd från sjukförsäkringen för sin inkomst av deltidsarbetet som han tidigare haft för inkomsten av heltidsarbete. En följd av detta förslag är att skyddet

förstärks även för de försäkrade som efter 65-årsåldern fortsätter sitt hel-

tidsarbete och uppskjuter uttaget av hela ålderspensionen.

Då det gäller det nuvarande beståndet av i förtid uttagna och uppskjutna pensioner upplyser kommittén bl. a. följande.

F.n. uppbär i runt tal 65 000 pensionärer ålderspension från folkpensioneringen som uttagits före 67 års ålder. Av dessa uppbär ca 40 000 även tilläggspension. Omkring 2 500 pensionärer uppbär f. n. pension, som uttagits efter 67 års ålder. Mer än 2 000 av dessa har såväl folkpension som tillläggspension. .

I fråga om hur man skall förfara med de pensioner, som vid ikraftträdandet av sänkningen av den allmänna pensionsåldern på grund av förtida resp. uppskjutet uttag kommer att vara reducerade resp. förhöjda hänvisar kommittén till sitt tidigare delbetänkande. Kommittén kom där till uppfattningen att omräkning av det bestånd av i förtid uttagna och uppskjutna pensioner som fanns vid tidpunkten för pensionsålderssänkningen inte borde ske. För personer födda under åren 1909-1912 fordrades emellertid speciella övergångsregler som upptogs i förslaget.

Efter förslag i prop. 1974:129 har riksdagen antagit övergångsbestämmelser

i enlighet med kommitténs förslag. Kommiuén har i nu förevarande betänkande inte funnit skäl till annan

uppfattning beträffande övergångsfrågorna. Emellertid är förutsättningarna i ett avseende förändrade genom kommitténs nu aktuella förslag. Den fö-

reslagna sänkningen av reduktionsfaktorn från 0,6 till 0,5 26 per månad är gynnsam för den enskilde. Enligt kommitténs uppfattning bör denna

omräkningsfaktor användas vid pensionsberäkningen även för den som före

de föreslagna reformernas ikraftträdande den I juli 1976 gjort förtida uttag av ålderspension. Kommitténs förslag innebär alltså att dessa pensioner med verkan från den 1 juli 1976 skall omräknas med användning av den nya gynnsammare reduktionsfaktorn.

3.4¶Delpension

Kommitténs principiella överväganden leder som tidigare nämnts fram till slutsatsen att en kategoriuppdelning av de försäkrade inom den allmänna pensioneringen inte bör förekomma. Det är emellertid enligt kommittén motiverat att söka andra lösningar för att åstadkomma ökad rörlighet. För att tillgodose de speciella behov av möjlighet till delvis pension som finns på arbetsmarknaden föreslår kommittén bidrag till delpension grundad på kollektivavtal.

F. n. omfattas praktiskt taget alla anställda av någon av de på arbetsmarknaden gällande, på kollektivavtal grundade tjänstepensionsordningarna. Dessa pensionssystem — här nämner kommittén särskilt tidigare beskriven statlig och kommunal personalpensionering samt ITP- och STPpensionering — är direkt knutna till arbetsanställningen. Förändringar i pensionsvillkoren fastställs vid förhandlingar mellan parterna, då även andra

villkor beträffande anställningsförhållandena, t. ex. arbetstidsfrågan, kan bli

föremål för överväganden. En överenskommelse om möjlighet till delpension kan inom dessa pensionsordningar således kombineras med en reglering av rätten till deltidsarbete.

Kommittén räknar med att det på arbetsmarknaden kommer att finnas ett intresse för att tillskapa en mera direkt till arbetsanställningen knuten möjlighet till delpension i åldern 60-65 år i förening med deltidsarbete. Kommittén har funnit att ett särskilt system med kombination av förvärvsarbete och sådan delpension är angeläget bl. a. som ett alternativ tull den nuvarande förtidspensioneringen. Det ankommer inte på kommittén att föreslå vilka närmare regler som skall gälla för en sådan delpension. Dessa

regler bör i stället enligt kommitténs uppfattning i likhet med andra frågor som regleras genom kollektivavtal utformas genom förhandlingar mellan

arbetsmarknadens parter.

Det förutsätts att arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal om den närmare utformningen av delpension i förening med delidsarbete. Kommittén räknar med att sådana avtal skall kunna komma till stånd i samband

med de anpassningsförhandlingar beträffande gällande pensionsavtal som

skall ske inför sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år den

I juli 1976. Kommittén understryker att en sådan delpension i förening med deltidsarbete mellan 60 och 65 år inte skall medföra någon reduktion

Prop, 1975:97 53

av folkpension eller ATP-pension. Det bör vidare finnas möjlighet att kom-

binera sådan delpension före 65 års ålder med fortsatt uttag av halv folk-

pension och ATP-pension efter 65 års ålder.

Enligt kommitténs uppfattning är en ordning med delpension på arbetsmarknaden i hög grad angetligen och värd betydande stöd och stimulans från det allmännas sida. Fördelarna med att delpensioneringen mera direkt kan knytas till förhållandena på arbetsplatsen och förekomsten av deltidsarbete är enligt kommitténs mening uppenbara.

Kommittén har kommit till den uppfattningen att det allmännas stimulans till en delpensionsordning på arbetsmarknaden bör ta sig uttryck i ett bidrag

till denna pensionering. Den närmare regleringen beträffande sådan del-

pension bör ankomma på arbetsmarknadens parter men kommittén har att föreslå de mera generella villkor som skall gälla för det allmännas bidrag till den nämnda pensioneringen. Kommittén föreslår därför en lag om bidrag

till delpension. I denna ges regler av innebörd att bidrag kan utgå till del-

pension för arbetstagare som fyllt 60 men ej 65 år under förutsättning bl. a. att han i den utsträckning som förutsätts i kollektivavtalet trappat ned sin förvärvsverksamhet.

Det föreslagna bidraget till delpensionen föreslås utgöra hälften av kostnaderna med begränsning av bidragsbeloppet till belopp per pensionstagare och år motsvarande basbeloppet vid årets början. Bidraget skall utgå endast för den som uppbir personalpension från pensionsordning grundad på kol-

lektivavtal. Bidraget är alltså förbehållet dem som förvärvsarbetar och tillhör

arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill är det enligt kommitténs uppfattning naturligt att bidraget finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift

från arbetsgivarna. Avgiften bör tillföras en av riksförsäkringsverket för-

valtad fond.

Genom att det överlåts åt arbetsmarknadens parter att utforma reglerna

för pensioneringen uppnås — understryker kommittén — en bättre anpassning till förhållandena på arbetsmarknaden. Kommittén förutsätter, framför allt

med hänsyn till utvecklingen på det arbetsrättsliga området, att frågor som gäller deltidsarbete kommer att göras till föremål för reglering i sådana delar av kollektivavtal som ger de anställda inflytande på arbetets ledning och utformning.

Vad beträffar administrationen av delpensioneringen talar enligt kommitténs uppfattning starka skäl för att denna bör anförtros åt riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Den samlade erfarenhet

av försäkringsadministration som riksförsäkringsverket och försäkringskas-

sorna representerar bör enligt kommitténs uppfattning utnyttjas även i detta sammanhang. Att bygga upp en organisation enbart för delpensioneringens

del finner kommittén inte motiverat. Kommittén framhåller att inte enbart

en central administration behövs utan att lokala försäkringsorgan också är nödvändiga. Här kommer försäkringskassorna enligt kommittén på ett na-

turligt sätt in i bilden. Den service som dessa kan erbjuda på det lokala

planet bör man enligt kommitténs uppfattning ta till vara även i fråga om

den särskilda delpensionen. Kommittén förutsätter därför att de kollektiv-

avtalsslutande parterna skall träffa avtal med riksförsäkringsverket om administrationen av delpensionen. Den föreslagna lagen innehåller en föreskrift

om att ett sådant avtal utgör en förutsättning för rätt till bidrag. Frågor

om rätt till delpension skall enligt förslaget kunna överklagas till en särskilt inrättad nämnd, pensionsnämnden. Kommittén understryker också att riks-

försäkringsverket, som skall svara för tillämpningen av pensionsavtalens

bestämmelser, måste beredas tillfälle att på lämpligt sätt delta i utformningen

av de tekniska bestämmelserna angående delpensionen. Den grundläggande tanken bakom det nu redovisade förslaget är enligt kommittén att man med stöd i lagstiftning skall få till stånd en pensionsordning med rörlig pensionsålder för löntagare i åldern mellan 60 och 65

år utan den reduktion av folkpensionen och ATP som följer av systemet

med förtida uttag. Denna delpension skall ge en mera direkt till förhållandena

på arbetsplatserna knuten möjlighet att i förening med nedtrappning av förvärvsarbetet delvis pensionera sig. Kommittén förutsätter att man genom kollektivavtalsregleringen uppnår en smidig anpassning av pensionsreglerna

till de allmänna arbetsförhållandena och möjligheterna att tullskapa deltids-

arbeten inom resp. avtalsområde.

Kommittén understryker att den grundläggande förutsättningen för rätt

till bidrag bör vara att arbetstagaren är kvar i arbetslivet och att han utför

deltidsarbete. I normala fall bör det nämligen inte erbjuda några svårigheter för arbetstagaren att vid ansökan om delpension med intyg från arbetsgivaren

styrka att han övergår till deltidsarbete hos denne. I vissa fall — särskilt

då arbetstagaren ofta byter anställning eller har flera arbetsgivare — kan intyg från en arbetsgivare inte utgöra tillräcklig grund för avgörande av frågan om rätt till delpension. Som exempel nämner kommittén byggbranschen. I sådana fall bör enligt kommitténs mening avgörandet kunna grundas på ett intyg från sökandens fackliga organisation och rätten till pension knytas till deltidsarbete inom branschen och inte hos enskild arbetsgivare.

Kommittén föreslår att en person som åtnjuter delpension skall ha samma skydd från sjukförsäkringen med avseende på den reducerade arbetsinsatsen som han tidigare haft vid heltidsarbete och att pensionsgrundande inkomst skall beräknas för honom utan hinder av att han uppbär delpension.

Då det gäller begränsningen av bidragsbeloppets storlek påpekar kommittén att bidraget torde komma att motsvara hälften av en delpension

som täcker omkring 60 244 av inkomstbortfallet för flertalet arbetstagare i åldern 60 och 65 år vid övergång från heltids- till halvtidsarbete.

Som tidigare nämnts är det en grundläggande förutsättning för bidrag

till delpension att arbetstagaren fortsätter att förvärvsarbeta på deltid. Emellertid kan det enligt kommittén undantagsvis förekomma fall där det av särskilda skäl inte är möjligt att fortsätta förvärvsarbetet på deltid. Situa-

tionen kan samtidigt vara sådan att arbetstagaren inte uppfyller kraven för

rätt till förtidspension enligt AFL. Kommittén föreslår därför en undantagsregel av innebörd att bidrag skall kunna utgå efter särskild prövning

av pensionsnämnden. Denna prövning skall enligt kommitténs förslag alltid ske på grundval av et särskilt yttrande från den berörda arbetstagarorganisationen och det skall för bidrag i sådant fall krävas att det föreligger

särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga med hänsyn till förhållanden som rör den enskilde arbetstagarens person. Det kan också vara så att deltidsarbete

inte går att ordna för den enskilde på grund av arbetsförhållandenas och tjänsternas art. Sådana skäl skall också enligt kommittén kunna åberopas då vederbörande redan uppbär delpension enligt tidigare beslut. Prövningen skall även i dessa fall ske hos pensionsnämnden.

3.5 Arbetslöshetsersättning, anställningstrygghet, m. m.

I 148 lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 14§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd finns bestämmelser av innebörd

att ersättningsrätt upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år. För försäkrad som uppbär dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som han åtnjuter ålderspension från den allmänna försäkringen sker avräkning enligt en särskild pensionsavdragstabell. Kontant arbetsmarknadsstöd utgår inte till försäkrad som genom förtida uttag uppbär ålderspension.

Enligt bestämmelser i 228 lagen (1974:12) om anställningsskydd skall

en arbetstagares plats i turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering bestämmas med utgångspunkt i hans sammanlagda

anställningstid hos arbetsgivaren. Turordningsreglerna får tillämpning också vid återintagning efter permittering och vid företrädesrätt till ny anställning.

Eniigt 33 § samma lag skall arbetsgivare, som vill att arbetstagare skall lämna

anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller - om sådan gräns inte finns — i samband med

att arbetstagaren fyller 67 år, underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Arbetstagare har i denna situation inte rätt till längre uppsägningstid än en månad. Han har inte heller företrädesrätt när turordning skall bestämmas vid uppsägning eller permittering, när återintagning i arbete skall ske efter permittering eller när nyanställning skall äga rum.

Kommittén påpekar att en av grundtankarna bakom dess förslag till utbyggd rörlighet inom pensioneringen är att personer som önskar vara kvar

I arbetslivet men som till följd av skilda skäl inte orkar med en full ar-

betsinsats genom olika former av stöd skall beredas möjlighet till fortsatt

arbete. Kommitténs förslag innebär att arbetstagaren i åldern 60-70 år med

hjälp av olika pensionsanordningar kan trappa ned arbetsinsatsen men ändå vara bibehållen en acceptabel inkomst. Kommitténs förhoppning är an det

för många personer som övergår till deltidsarbete i åldern 60-65 år skall bli möjligt att fortsätta härmed även efter 65 års ålder. Varje regel som

bidrar till att förstärka intrycket av att 65-årsåldern är den gräns dir arbetstagaren skall känna att han ”bör” lämna arbetslivet utgör enligt kom-

mittens mening ett hinder mot den eftersträvade rörligheten inom pen-

sioneringen.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har den 24 juni 1974 tillkaHat sakkunniga för att utreda frågan om allmän arbetslöshetsförsäkring (den s.k. ALF-utredningen). Med hänsyn till att denna utredning enligt sina direktiv har att behandla samordningen mellan arbetslöshetsförsäkringen och den allmänna pensioneringen anser pensionsålderskommittén att kommittén inte bör lägga fram förslag till lagstiftning i denna del. Kommittén

utgår från att ALF-utredningen i sitt arbete har möjlighet att tillgodose

det berättigade intresset av att även arbetslöshetsförsäkringen utformas på sådant sätt att den ger också deltidsarbetaren största möjliga stöd.

Vad gäller frågan om anställningstryggheten anser kommittén att den nuvarande 67-årsgränsen bör bibehållas till dess erfarenheter vunnits av utformningen av kollektivavtalens bestämmelser rörande deltidsarbete för åldersgruppen 65-70 år.

3.6¶Kostnads- och finansieringsfrågor

Kommittén konstaterar att förslaget till utbyggnad av möjligheterna till förtida och uppskjutet uttag av ålderspension inom den allmänna försäkringen på lång sikt i princip är kostnadsmässigt neutralt till följd av den i sina huvuddrag försäkringsmässiga beräkningen av förmånerna. Detta

hindrar inte, framhåller kommittén, att en viss förskjutning av kostnaderna

mellan olika budgetår kommer att följa av förslaget. Hur stor denna kost-

nadsförskjutning kommer att bli beror på i hur hög grad de vidgade möj-

ligheterna till förtida resp. uppskjutet uttag kommer att utnyttjas. Ett stort utnyttjande av möjligheten till förtida uttag medför en tidigareläggning av kostnader, såväl inom folkpensioneringen som inom tilläggspensioneringen. Ett stort utnyttjande av möjligheten till uppskjutet uttag innebär å andra sidan att kostnader skjuts på framtiden. Med hänsyn till ovissheten om

i hur hög grad de nu behandlade flexibilitetsfrämjande anordningarna kom-

mer att utnyttjas är det enligt kommittén mycket svårt att göra något uttalande om storleken av de nämnda kostnadsförskjutningarna.

Kommittén finner däremot att förslaget om bidrag till delpension inom

personalpensionsordningarna måste åtföljas av ett förslag om finansierings-

metod. Kostnaderna för bidraget beror på hur många som kommer att utnyttja möjligheten att ta ut delpension. Med ledning av statistiken över

sjukpenninggrundande inkomst beräknar kommittén antalet förvärvsarbe-

tande i åldern mellan 60 och 65 år med inkomst av anställning för år 1974 till sammanlagt ca 235 000. IF tabell 1 redovisas kommitténs kostnadsbe-

räkningar med utgångspunkt i olika antaganden om hur stor andel av de berättigade som utnyttjar förmånen. Kostnaderna avser budgetåret 1976/77

och bygger på basbeloppet 9000 kr. Angivna kostnader avser bidrag med i princip hälften av delpensionen och är beräknade på en pensionsnivå av

ca 65 4 av den bortfallna inkomsten. En kostnad av motsvarande storlek förutsätts av kommittén bli täckt genom avtalsanordningarna.

Kommittén har förutsatt att rätten till delpension i princip skall vara knuten till förekomsten av deltidsarbete. Kommittén antar därför att det kommer att förflyta någon tid innan man på arbetsmarknaden hunnit i erfordertig omfattning anpassa sig till den nya ordningen. Med hänsyn härtill anser kommittén att utnyttjundegraden under den närmaste tiden efter ikraftträdandet inte kommer att bli lika hög som i ett längre tidsperspektiv.

För finansiering av bidraget till delpension föreslår kommittén en socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna som är konstruerad med socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och sjukförsäkringen som förebild.

Avgiftsunderlaget utgörs således av lön i penningar och naturaförmåner

i form av kost och bostad. Lön, som för arbetstagare och år överstiger 7,5 gånger basbeloppet, medräknas inte enligt de f. n. gällande bestämmelserna. Avgiften till delpensionen föreslås ingå till en fond, som skall förvaltas

av riksförsäkringsverket. Från fonden finansierar riksförsäkringsverket vid

utbetalning av delpension den del av pensionsbeloppet som skall täckas av bidraget. Kommitténs mening är att avgiften i princip skall motsvara fondens löpande utgifter. I tabell I har angetts hur stor denna avgift, beräknad på ett avgiftsunderlag av 135 miljarder kr., skulle behöva vara vid olika antaganden om utnyttjundegrad. Tabell 1

På grundval av de i tabellen redovisade siffrorna har kommittén stannat för att föreslå ett avgiftsuttag på 0,25 26 för år under de första 2,5 åren efter ikraftträdandet. Detta motsvarar en utnyttjandegrad under denna tid av omkring en härdedel av antalet förvärvsarbetande i åldern mellan 60 och 65 år eller omkring 60 000 personer. Kommittén beräknar att fonden vid ett sådant avgiftsuttag kommer att tillföras ett årsbelopp på ca 340 milj. kr.

3.7¶Sammanfattning av kommitténs ställningstaganden

Kommitténs förslag om ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder innebär sammanfattningsvis följande.

1. Förtidspensioneringen. Förtidspension från folkpension och ATP skall stå till buds för den som av medicinska celler arbetsmarknadsmässiga skäl inte kan arbeta fram till den generella pensionsåldern. Pensionsnivån är i sådana fall densamma som för ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.

2. Förtida och uppskjutet uttag. Inom den allmänna försäkringen bör öppnas möjlighet för den enskilde att efter eget bestämmande börja uppbära

ålderspension från folk pensioneringen och ATP —- hela pensionen eller hälften

därav — från 60 års ålder. Vid uppskjutet uttag av hel eller halv pension skall pensionen räknas upp med hänsyn till den tid den stått inne, dock längst till 70 års ålder. Den del av pensionen som uttas i förtid resp. uppskjuts

till efter 65 års ålder omräknas efter i princip försäkringsmässiga grunder

för hela pensionstiden. Genom denna ordning ges den enskilde möjlighet att i den omfattning han önskar från 60 års ålder trappa ned sitt förvärvsarbete och ta ut ålderspension, helt eller delvis. Den som så önskar kan också uppskjuta pensionsuttaget och därigenom få högre pension. För den som exempelvis före 65 års ålder börjat ta ut halv ålderspension ges alltså möjlighet att genom att uppskjuta uttaget av den andra pensionshälften till

efter 65 års ålder kompensera den reduktion som drabbar den först uttagna

pensionshilften. Skulle det i särskilda fall träffas avtal mean arbetsmarknadsparterna om pension mellan 60 och 65 års ålder utan reduktion av pensionsbeloppet, kan enligt kommitténs mening en sådan pension konstrueras som en påbyggnad på en i förtid uttagen ålderspension från folk-

pensioneringen och ATP. 3. Delpension. För arbetstagare på den kollektivavtalsreglerade arbets-

marknaden bör som ett alternativ till den förut nämnda ordningen erbjudas en i kollektivavtal reglerad delpension mellan 60 och 65 års ålder i förening med deltidsarbere. Sådan delpension medför inte någon reduktion av ålderspensionen från folkpensioneringen eller ATP. Samhället föreslås ge ckonomiskt stöd till denna delpension genom en fond som kollektivt tillförs en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna motsvarande 0.25 26 av lönesumman. Delpensionen avses vara mera direkt knuten till anställningen och skall kunna utgå till arbetstagare i åldern 60-65 år som trappat

ned sitt förvärvsarbete. För den som vill fortsätta att deltidsarbeta efter

65 års ålder ges liksom för andra försäkrade möjlighet att uppskjuta uttaget

av hela eller halva ålderspensionen från den allmänna försäkringen. I sådant fall uppräknas den uppskjutna pensionen från folkpensioneringen och ATP.

Ledamöterna Yngve Persson och Regnéll har avgivit reservationer. Ledamoten Andersson och experten Svensson har lämnat särskilda yttranden.

Persson reserverar sig mot förslaget att sänka åldersgränsen för förtida uttag

till 60 år och mot den föreslagna undantagsregeln inom delpensioneringen,

enligt vilken delpension i särskilda fall skall kunna utgå utan att deltidsarbete utförs. Regnéll anser i sin reservation att lagstiftning om delpension inte är erforderlig. Liknande åsikt anförs av Andersson och Svensson som i

sina särskilda yttranden förordar att frågan om delpension löses avtalsvägen.

4¶Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter

Pensionsålderskommitténs målsättning att finna ett system för ålderspensioneringen, som så långt möjligt tillgodoser människornas behov och önskemål när det gäller möjligheter att välja pensioneringstidpunkt och successiv avtrappning av förvärvsarbetet vinner allmän anslutning hos remiss-

instanserna. Riksförsäkringsverket, statens handikappråd, länsstyrelserna i Ska-

raborgs och Jämtlands län, Lantbrukarnas riksförbund, Försäkringskasseförbundet, PRO, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam anser att den

ökade valfriheten i fråga om pensioneringstidpunkt är mycket önskvärd.

Handikapprådet betonar därvid att anpassningen av pensioneringen till individuella krav och förutsättningar bidrar till att förebygga uppkomst och förvärvande av handikapp som orsakas av fysisk och psykisk förslitning.

TCO framhåller att önskemålen om ökade möjligheter till individuellt val-

frihet beträffande pensioneringstidpunkt är allmänt omfattade. SACO/SR konstaterar att förslagen om ökad rörlighet inom pensioneringen ligger heit i linje med organisationens strävanden. LO anser att tillskapande av en rörlig pensionsålder är den mest angelägna reformen inom pensionssystemet.

Även företrädare för arbetsgivarna finner det tillfredsställande att rörligheten kan ökas inom pensionssystemen. Kommunförbundet och Landstingsförbundet understryker angelägenheten av utt alla ckonomiskt och praktiskt försvarbara åtgärder vidtas inom både den allmänna pensioneringen och tjänstepensioneringen för att åstadkomma största möjliga valfrihet i fråga om pensioneringstidpunkt för individen. SAF och statens avtäalsverk uttalar att vissa av kommitténs förslag såvitt avser den allmänna pensio-

neringen innebär förbättringar.

ÅArbetsmarknadsstyrelsen understryker att det för den enskilde individen är av stor betydelse att kunna välja en mjuk övergång till pension och att det därför finns anledning att sträva efter en successiv nedtrappning av förvärvsarbetet. Liknande synpunkter anförs i yttrandena från bl. a. löntagarorganisationerna, Försäkringskasseförbundet, Folksam och PRO.

Remissinstanserna är eniga i uppfattningen att förekomsten och utvecklingen av deltidsarbeten är cn mycket viktig förutsättning för att möjliggöra successiv nedtrappning och rörlig pensionsålder. Enhällighet råder också

bland de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga om att rätten till

deltidsarbete inte bör regleras i lagstiftning. I fråga om möjligheterna alt frambringa deltidsarbeten i erforderlig omfattning råder delade meningar. Landstingsförbundet, Kommunförbundet och SAF finner det inte möjligt att avtalsfästa en absolut rätt att efter viss ålder övergå till delidsarbete. SAF

framhåller därvid att det särskilt i små företag ibland kan vara praktiskt

taget omöjligt att bereda en anställd deltidsarbete.

Enligt LO:s mening bör relativt goda förutsättningar föreligga för att å-

stadkomma deltidsarbeten och reformen bör därför ha goda möjligheter att

förverkligas. Vad som talar härför är enligt organisationens mening bl. a. det ökande antalet deltidsanställningar mom arbetslivet under speciellt senare år. Det saknas således inte deltidsarbeten inom vitsentliga områden av arbetslivet och det kan i många fall röra sig om endast en omfördelning

mellan olika grupper. LO anser att pensionsreformen bör genomföras så

att samhället svarar för pensionsdelen och att arbetsmarknadens parter tar ansvaret för att frambringa de deltidsarbeten som är en nödvändig förut-

sättning för att reformen skall kunna föras ut till verklighet. TCO under-

stryker att arbetsgivarna primärt borde ha skyldighet att medverka till inrättandet av deltidstjänst och S4CO/SR anser det vara ett oavvisligt krav att det på alla arbetsmarknadssektorer inrättas deltidstjänster även i ledande

befattningar.

Flera remissinstanser betonar det angelägna i att avtalsparterna på ar-

betsmarknaden finner former för ett samrådsförfarande för frågorna om del-

tidsarbete. Arbetsmarknadsstyrelsen, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och LO understryker därvid att de lokala anpassningsgrupperna skulle kunna utgöra en lämplig grund att bygga på för ett sådant samrådsförfarande.

4.2 Förtidspension

Samtliga remissinstanser som yttrat sig över kommitténs redovisning av

1970 och 1972 års reformer av förtidspensionering ansluter sig till kom-

mitténs bedömning att den vidgade förtidspensioneringen är av stor betydelse. Socialstvrelsen, arbetsmarknadsstvrelsen, statens handikappråd, för- Säkringsinspektionen, länsstyrelsen i Stockholms län, Kommunförbundet. Landstingsförbundet, TCO. LO,SAF, PRO, KPA och Folksam instämmer uttryckligen i kommitténs uppfattning att förtidspensionen framdeles skall utgöra en viktig del i den allmänna pensioneringens regelsystem för möjlighet till rörlig pensionsålder metlan 60 och 65 år. Riksförsäkringsverket framhåller att försäkringskassorna i enlighet med statsmakternas intentioner tilllämpat bestämmelserna om den vidgade förtidspensioneringen på ett vidsynt sätt och att kommittén övertygande visat att reformerna fått åsyftad verkan. Statens handikappråd understryker att förslaget om delpension, som främst

avser dem som varit etablerade under en relativt lång tid, förutsätter en flexibilitet hos förtidspensioneringen såväl då det gäller gradering som då

det gäller möjligheterna till växling mellan pension och förvärvsarbete. I annat fall finns det risk att handikappade kommer att hamna utanför möjligheterna att smidigt kunna kombinera arbete och pension. Riksförsäkringsverket, LO och Försäkringskasseförbundet ansluter sig till kommitténs synsätt att förtidspensioneringen i sin helhet skall vara en del av det system som ger möjlighet till rörlig pensionsålder för försäkrade

i åldern 60-65 år. Riksförsiäkringsverket ifrågasätter 1 sitt remissyttrande

om det för framtiden är påkallat att särskilt markera 63-årsåldern som en

riktpunkt. Enligt verket ligger det i sakens natur att de arbetsmarknads-

politiska skälen för dem som kommit över 60-årsåldern i regel växer med åren. Erfarenheterna av de nuvarande reglernas tillämpning visar också att förtidspension för förvärvsarbetande i åldrarna 60-65 år utgått med tyngdpunkten i de äldre åldersklasserna. Verket föreslår därför att man avlägsnar den riktpunkt för bedömningen av begreppet äldre försäkrade — 63 år -

som angivits I lagstiftningens förarbeten.

4.3 Förtida och uppskjutet uttag

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller kimnar utan erin-

ran pensionsålderskommitténs förslag om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder genom ett utbyggt system med förtida och uppskjutet uttag av ålderspension. Bland de remissinstanser som är positiva till kommitténs förslag kan nämnas socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens avtalsverk, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Malmöhus län, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, TCO, SACO/SR, ERF, Försäkringskasseförbundet, SPP, Svenska försäkringsbolags riksförbund, KPA, Folksam och KP.

Enligt Kommunförbundet och Landstingsförbundet ligger förslagen i denna det helt i linje med utredningens huvudsyften. Försäkringskasseförbundet framhåller att förslagen innehåller flera värdefulla komponenter.

Den av kommittén angivna ramen för systemet med förtida och uppskjutet uttag — 60 till 70 år — får uttryckligt stöd av socialstvrelsen. riksförsäkrings-

verket, länsstyrelsen i Stockholms län, Kommunförbundet, Landstingsförbundet,

SPP, Svenska försäkringsbolags riksförbund, KPA, Folksam och KP. Statens personalpensicnsverk anser att för grupper som omfattas av personalpensionering kommer ökade möjligheter till förtida uttag inte att medföra ökad rörlighet i fråga om avgångsåldern i någon nämnvärd utsträckning. Socialstyrelsen anser däremot att kommitténs förslag ökar den enskildes valfrihet beträffande pensionceringstidpunkt. Liknande synpunkter anförs av bl.a.

SPP.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig beträffande kommitténs förslag om möjlighet till uttag av halv ålderspension samt borttagande av spärren mot upprepade framställningar om uttag av pension tillstyrker förslagen.

KPA ifrågasätter dock om det kan anses föreligga behov av en så långt gående regel som kommittén föreslår i fråga om slopandet av begränsningen för återkallelse. Försäkringskasseförbundet framhåller att kommitténs förslag

i denna del förutsätter resursförstärkning hos försäkringskassorna. Riksför-

säkringsverket anför samma synpunkt men påpekar att handläggningen underlättas genom verkets nya ADB-anläggning i Sundsvall.

Kommitténs förslag till reduktions- och påslagsfaktorer får stöd av bl. a. riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen,.. Kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO. LRF, PRO, Svenska försäkringsbolags riksförbund och KPA. Försäkringsinspektionen har från försäkringsteknisk synpunkt inte något atl erinra mot de föreslagna faktorerna. Kommunförbundet och Landstingsförbundet delar kommitténs inställning att man skall sträva efter så enkla

och lätthanterliga regler som möjligt. Socialstvrelsen anser att sociala skäl

talar för en lägre reduktionsfaktor än 0,5 96 och liknande synpunkter anförs

av statens handikappråd och länsstyrelsen i Stockholms län. Även SACO/SR ifrågasätter en ytterligare sänkning av reduktionsfaktorn. Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner det i princip riktigt att sänkningen av reduktionsfaktorn tillgodoräknas även dem som gjort föruda uttag före reformernas ikraftträdande. Länsstyrelsen förutsätter att sådan omräkning sker utan ansökan därom och att försäkringstagarna ges erforderlig information om de nya möjligheterna att återkalla pensionsuttag.

SPP, SACO/SR. TCO. Folksam och KP tar upp frågan om beräkning av

pensionspoäng i samband med förtida uttag. SAF noterar i detta sammanhang kommitténs uttalande att återkomma till frågan om intjänande av

pensionspoäng efter 65 år i ett senare betänkande, då bl. a. vissa avgiftsfrågor

avses bli behandlade. Riksförsäkringsverket anser att pensionsålderskommittén i sitt fortsatta arbete bör uppmärksamma problem rörande intjänande

av pensionspoäng för dem som åtnjuter partiell förtidspension.

Socialstyrelsen och riksförsäkringsverket uttalar sin tillfredsställelse över att kommittén föreslagit att begränsningen av skyddet vid sjukdom skall inträda först vid ingången av den månad då hel ålderspension börjar utgå. Verket pekar på vissa problem i reglerna för tidsberäkningen.

Då det gäller samordning av skilda pensionssystem betonar statens personalpensionsverk att sänkningen av den allmänna pensionsåldern och en utbyggnad av tjänstepensioneringen har större betydelse för rörligheten beträffande avgångsförhållandena än såväl de existerande som de föreslagna anordningarna för förtida uttag av allmän pension. Frågan om en ökning av möjligheterna till förtida uttag bör enligt personalpensionsverkets mening

bedömas med hänsyn till vad som kan befinnas vara möjligt i fråga om

utveckling och omläggning av kompletterande pensionssystem. Svenska försäkringsbolags riksförbund konstaterar att de anpassningsåtgärder som den aktuella reformen påkallar inom enskild försäkringsverksamhet synes kunna

bemästras utan större svårigheter. SPP, KPA, KP och Folksam anför inga

betänkligheter i detta hänseende.

4.4 Delpension

I remissyttrandena understryks det värdefulla i ökade möjligheter till en mjuk nedtrappning av arbetsinsatsen före övergången till hel ålderspension. Kommitténs förslag om ett system med bidrag till delpension grundad på

kollektivavtal vinner däremot inte gehör. Företrädare för arbetsgivarna och

vissa av de institutioner som administrerar de särskilda tjänstepensions-

systemen avvisar den av kommittén föreslagna lösningen och förordar att

frågan löses helt genom avtalsförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

Enligt SAF inkräktar kommitténs förslag på arbetsmarknadsparternas fri-

het att träffa självständiga avtal i pensionsfrågor. Förslaget innebär enligt

SAF:s mening också en resurskrävande och onödig dubbeladministration och utgör ett obefogat intrång i de redan uppbyggda tjänstepensionsanordningarna. SAF konstaterar vidare att förslaget bygger på att alla som vill komma i åtnjutande av delpension skall kunna erbjudas deltid — en förutsättning som föreningen finner orealistisk. Förslaget innebär också att pensionskapital som annars skulle kunna bli kvar som arbetande kapital i företagen dras ifrån dem till en statlig fond. De angivna skälen gör att

SAF inte kan acceptera kommitténs förslag i fråga om delpensionen. SAF

upplyser att föreningen i de pågående avtalsförhandlingarna presenterat skisser till hur man inom ramen för nuvarande pensionsplaner skulle kunna åstadkomma en mer rörlig pensionsålder utan att krav på deltidsarbete måste uppställas.

Statens avtalsverk är i avsaknad av en analys av möjligheterna att anordna

övergångar från heltidsarbete till deltidsarbete inte berett att ta principiell

ställning till den föreslagna lagstiftningen om bidrag till delpension. LRF motsätter sig inte ett system med delpension men anser att ett sådant system

måste gälla hela befolkningen.

LO, PRO och Försäkringskasseförbundet anser att frågan om delpension

bör lösas i sin helhet genom lagstiftning. LO framhåller att samhället bör

svara för lösningen av pensionsfrågan och att arbetsmarknadens parter bör ta ansvaret för att få fram erforderliga deltidsarbeten. LO förordar också att den reguljära besvärsordningen inom AFL tillämpas även beträffande delpension. Riksförsäkringsverket anser att vägande skäl talar för att delpension regleras helt genom lagstiftning. LO föreslår i sitt remissyttrande att en sådan lagstiftning i väsentliga delar skall bygga på kommitténs förslag och att delpensionen helt finansieras av staten genom arbetsgivaravgifter. LO, Försäkringskasseförbundet och riksförsäkringsverket lägger också fram konkreta förslag till en lösning lagstiftningsvägen av de frågor som av kommittén förutsatts reglerade i kollektivavtal.

Den principiella inställningen till en lagstiftad och inte avtalsbunden pension anser PRO ligga i jämförelsen med ATP. Organisationen erinrar om att även där förekom delade meningar om formen för genomförandet men att det numera torde vara en allmän mening att den lagstiftningsväg som valdes var den rätta.

I remissyttrandena från riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet

och LO framhålls att delpensioneringen skall vara avsedd för arbetstagare som förvärvat pensionspoäng för ATP under ett visst antal år grundade på inkomst av anställning. Som kvalifikationstid anger LO 10-15 pensionspoängår och Försäkringskasseförbundet minst 10 år. Som villkor för rätt till pension bör vidare gälla aktuell anknytning till arbetsmarknaden genom uppfyllande av arbetsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen eller det kontanta arbetsmarknadsstödet. Delpensionering skall garantera en rimlig för-

sörjningssituation. LO föreslår att delpensionen blir pensionsgrundande för

ATP. Vid en lösning av delpensioneringen i sin helhet genom lagstiftning

anses det naturligt att administrationen handhas av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. LO framhåller också betydelsen av att delpensio-

neringen ger cn god kompensation för inkomstbortfall. Riksförsäkringsverket anser att kompensationsnivån bör bestämmas främst genom en avvägning av å ena sidan att delpensionen täcker så stor del av inkomstbortfallet vid en övergång ull deltidsarbete att en sådan övergång stimuleras och å andra sidan att den behållna inkomsten vid heltidsarbete är så mycket större

att det fortfarande framstår som lönsamt att utföra heltidsarbete. TCO upplyser att olika tjänstemannaorganisationer under årens lopp har sökt komma fram till kollektivavtal om rörlig pensionsålder men att dessa

försök inte varit framgångsrika. Organisationen anser därför att löntagarna måste ha någon form av stödlagstiftning om försöken att nå avtalsfästa bestämmelser om rörlig pensionsålder skall lyckas. Det är då viktigt att lagstiftningen får en utformning som gör det möjligt med kompletterande lösningar på olika kollektivavtalsområden. Sistnämnda synpunkt delas av SACO/SR som anser det vara ett oavvisligt krav att en kommande lagstiftning om delpension inte hindrar en avtalsreglering som också ger del-

pension för lönedelar över 7,5 basbelopp. Enligt SACO/SR:s mening bör

vidare en lagstiftad delpension ta sikte på att alla grupper skall kunna beredas möjlighet till rörlig pensionsålder oavsett gällande pensionsålder och befattning. Flera av remissinstanserna riktar invändningar mot kommitténs förslag i fråga om administrationen av delpensioncringen. Synpunkter av detta slag anförs av bl.a. statens personalpensionsverk, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, TCO, SACO/SR, SAF, SPP, Svenska försäkringsbolags riksförbund. KPA, Folksam. KP och FPG. Gemensam för dessa synpunkter är uppfattningen att administrationen i stället borde ske inom ramen för gällande tjänstepensionsanordninpar. Med undantag av TCO och SACO/SR uttrycker samtliga remissinstanser som yttrat sig över den av kommittén föreslagna undantagsbestämmelsen angående krav på dehidsarbete för rätt till delpension mycket stark tvekan beträffande en sådan bestämmelse. LO anser att undantagsregeln kan accepteras endast under förutsättning att avgörandet ligger hos facklig or-

ganisation. Kommitténs förslag till teknisk utformning av delpensionssystemet vinner stöd av länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län som delar uppfattningen att det allmänna bör stimulera till en delpensionering på arbetsmarknaden och att detta bör ske genom ett bidrag.

4.5 Arbetslöshetsersättning, anställningstrygghet, m. m. Med hänvisning till uttalanden i den av riksdagen godkända propositionen

1973:56 om arbetslöshetsförsäkring m. m. understryker arbetsmarknadssty-

relsen och ALF-utredningen att ålderspensionärerna inte bör tillhöra arbets-

löshetsförsäkringen när deras försörjning är tillfredsställande ordnad genom

olika former av pension. Med hänsyn härtill bör den allmänna gränsen för rätt till arbetslöshetsstöd sänkas till 65 år vid sänkningen av den allmänna

pensionsåldern den 1 juli 1976. ALF-utredningen påpekar härvid att med de regler som pensionsålderskommittén föreslår beträffande rätt att växla

mellan att uppbära resp. uppskjuta pension vederbörandes försörjning är

tryggad om han skulle förlora sitt arbete efter uppnådda 65 år.

Då det gäller samordningen av arbetslöshetsersättning och olika former

av pension före 65 års ålder lägger ALF-utredningen i sitt remissyttrande

fram följande förslag. En arbetslös medlem i erkänd arbetslöshetskassa som uppbär delpension bör kunna erhålla ersättning från kassan inom ramen för de s. k. överförsäkringsreglerna på samma sätt som f. n. gäller medlem

som uppbär halv förtidspension. För den som gör förtida uttag av halv ålderspension bör — i enlighet med vad som f.n. gäller vid helt förtida uttag — pensionsavdrag tillämpas enligt 218 lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. En person som uppbär delpension eller gör förtida uttag av halv ålderspension och som inte är arbetslöshetsförsäkrad bör kunna

uppbära halvt kontant arbetsmarknadsstöd om han blir arbetslös.

ALF-utredningen anser det rimligt att den som efter det han börjat uppbära

delpension blir arbetslös skall kunna erhålla ersättning från arbetslöshets-

försäkringen som komplement till delpensionen. Mot bakgrund av svårig-

heterna för äldre arbetslösa att erhålla arbete och de påfrestningar för arbetslöshetsförsäkringen som undantagsfallen enligt 7 § i pensionsålderskom-

mitténs lagförslag kan komma att medföra, understryker ALF-utredningen dock vikten av att huvudregeln om deltidsarbete kommer att upprätthållas.

Någon erinran riktas inte mot kommitténs synpunkter på åldersgränsen i lagen (1974:12) om anställningsskydd.

4.6 Kostnader och finansiering

Pensionsålderskommitténs bedömning att utbyggnaden av möjligheterna

till förtida och uppskjutet uttag av ålderspensionen inte kommer att i väsentlig grad påverka de förväntade kostnaderna för den allmänna pensioneringen väcker ingen erinran under remissbehandlingen. Detsamma gäller kommitténs förslag att delpensioneringen i princip skalt finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna.

Kommitténs beräkningar vad avser kostnaderna för olika alternativ av utnyttjande av bidrag till delpension samt beträffande totala antalet för-

värvsverksamma i åldern mellan 60 och 65 år godtas av remissinstanserna. Kommittén har stannat för ett beräkningsalternativ som innebär en avgift på 0,25 4 under de första åren. Vid beräkningen av detta avgiftsuttag för

bidragsdelen har kommittén utgått från att omkring en fjärdedel av antalet förvärvsarbetande i åldern mellan 60 och 65 år skulle komma att utnyttja S Riksdagen 1975. I saml. Nr 97

delpension under de första åren. Riksförsäkringsverket ifrågasätter i sitt yttrande denna beräkning och anser att den innebär en avsevärd överskattning av möjligheterna att snabbt få till stånd deltidsarbeten. Verket anser att

ett avgiftsuttag på 0,25 8 under de första åren skulle vara fullt tillräckligt

för att bestrida hela kostnaden för en delpensionsförsäkring.

Riksförsäkringsverket liksom LO framhåller också att man vid en kombination av lagstiftning och avtal måste räkna med betydligt högre avgift

genom kapitaltäckningsmetoden för avtalsdelen än för den del som skulle finansieras genom den av verket förvaltade fonden. Enligt beräkningar som utförts av verket skulle kapitaltäckningsmetoden leda till en avgift för av-

talsdelen på 0,7 26 under det första året.

Statens personalpensionsverk, Kommunförbundet, SPP, Svenska försäkrings-

bolags riksförbund, KPA, Folksam och KP ifrågasätter om inte särskilda beräkningsgrunder bör tillämpas för avgiftsunderlaget för delpension i de fall anställda har lägre tjänstepensionsålder än den allmänna pensionsåldern.

Flera remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, statens handikappråd, länsstyrelsen i Skaraborgs län och Försäkringskasseförbundet understryker starkt behovet av en fullödig information då reformen genomförs. Försäkringskasseförbundet framhåller också att författningsarbetet bör genomföras

så att försäkringskassorna ges ordentlig tid för förberedelsearbete och utbildning.

5¶Föredraganden

5.1 Inledning

Det reformprogram på pensionsområdet som lades fram av regeringen

under förra året och som antogs av riksdagen i december 1974 omfattar

betydande pensionsreformer som träder i kraft under åren 1975 och 1976 (prop. 1974:129, SfU 1974:32, rskr 1974:332). Reformerna innebär höjning av folkpensionens grundbelopp, höjda pensionstillskott för dem som saknar ATP eller har låga ATP-belopp, särskilda pensionsförbättringar för unga invalider och andra förtidspensionärer utan ATP eller med låga ATP-belopp,

förbättrade handikappersättningar och vårdbidrag inom folkpensionceringen,

mildare inkomstprövningsregler för kommunala bostadstillägg och hustru-

tillägg till folkpension samt en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år.

I den av riksdagen godkända propositionen angående pensionsreformen

uttalades att frågan om ökade möjligheter till rörlighet i fråga om pensio-

neringstidpunkt skulle behandlas med förtur av pensionsålderskommittén. Nya regler om rörlig pensionsålder förutsattes kunna träda i kraft samtidigt

med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år den 1 juli 1976.

I enlighet med vad som har förutskickats i årets budgetproposition (prop.

1975:1 bil. 7 s. 4) föreslår jag nu att pensionsreformen fullföljs genom lag-

stiftning om ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder.

Pensionsålderskommittén har föreslagit att behoven av en rörlig pensionsålder skall tillgodoses dels inom den allmänna pensioneringen genom förtidspensioneringen och ett utbyggt system med förtida och uppskjutet uttag av ålderspension, dels genom en särskild lagstiftning om bidrag till delpension i kombination med deltidsarbete.

Kommitténs förslag om delpension är utformat som en stödlagstiftning

där samhället skall lämna bidrag till en delpension som det förutsätts att arbetsmarknadsparterna träffar avtal om.

Kommitténs förslag om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder har

fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det framgår av re-

missvaren att förslagen om en rörlig pensionsålder svarar mot starka Öns-

kemål hos löntagarna och att de stämmer överens med arbetsmedicinska

och sociala synpunkter.

Beträffande den av kommittén föreslagna lösningen av delpensionsfrågan råder delade meningar hos remissinstanserna. Arbetsgivareföreningen (SAF)

motsätter sig lagstiftning av det slag som kommittén föreslagit och förordar

att frågan helt löses genom avtal. Landsorganisationen (LO) begär att frågan

om delpension för arbetstagare i sin helhet löses genom lagstiftning. Även riksförsäkringsverket pekar på en lösning av delpensionsfrågan helt genom

lagstiftning. Pensionärernas riksorganisation begär också en lagfäst rätt till

delpension. TCO och SACO/SR anser att de grundläggande reglerna för

delpension bör fastställas genom lagstiftning men med möjlighet till avtalsmässiga kompletteringar. Jag ansluter mig i det följande beträffande denna fråga till de synpunkter som vid remissbehandlingen anförts av bl. a.

LO och Pensionärernas riksorganisation och som fått stöd i riksförsäk-

ringsverkets remissyttrande. Det innebär att jag föreslår införandet av en lag om delpensionsförsäkring som reglerar grunderna för delpension i kombination med deltidsarbete. Med anledning av vad bl. a. TCO anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att denna lösning självfallet inte utesluter avtalsmässiga kompletteringar.

De förslag till en rörlig pensionsålder som jag lägger fram i det följande ger olika möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen till mellan 60 och 70 års ålder. Arbetsinsats och pensioneringstidpunkt kan därigenom anpassas efter individuella behov och önskemål. Det föreslagna systemet

för en rörlig pensionsålder innefattar följande tre förmånsformer. 1. Förtidspension från folkpensioneringen och ATP. Den som av medicinska

eller arbetsmarknadsmässiga skäl inte kan arbeta fram till den allmänna pensionsåldern vid 65 år skall liksom nu kunna få förtidspension från folk-

pensioneringen och ATP. Förtidspension på dessa grunder skall efter in-

dividuell prövning kunna utgå mellan 60 och 65 års ålder. Pensionsnivån är I sådant fall densamma som ålderspensionen från folkpensioneringen och

ATP vid 65 års ålder. 2. Förtida och uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folk-

pensioneringen och ATP. Förtida uttag av ålderspensionen från folkpensio-

neringen och ATP föreslås kunna ske från 60 års ålder och avse hela eller

halva pensionen. Uttaget av hel eller halv ålderspension kan också uppskjutas till mellan 65 och 70 års ålder. Den del av pensionen som tas ut i förtid eller skjuts upp omräknas för hela pensionstiden efter i princip försäkringsmässiga grunder. Vid förtida uttag innebär detta en bestående reduktion av pensionen med 0,5 946 för varje månad som pension utgår före 65 års ålder. Vid uppskjutet uttag sker på motsvarande sätt en bestående uppräkning med 0,6 946 för varje månad som pension inte tas ut mellan 65

och 70 års ålder. Pensionspoäng för ATP skall kunna tjänas in för förvärvsarbete samtidigt med förtida uttag av halv ålderspension. En nuvarande

spärr mot upprepade framställningar om förtida eller uppskjutet uttag av

ålderspension föreslås slopad. Det blir därigenom möjligt att mellan 60 och

70 års ålder vid varje tidpunkt anpassa pensioneringen efter det aktuella

behovet. För den som med uppskjutet pensionsuttag fortsätter att förvärvs-

arbeta efter den allmänna pensionsåldern förstärks skyddet från sjukförsäkringen.

3. En ny pensionsförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete. Som en nyhet i pensionssystemet föreslås lagstiftning om pensionsförsäkring

för delpension vid övergång till deltidsarbete. Den ger helt nya möj-

higheter att trappa av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren och att på så sätt få en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Den nya delpensionen knyts till arbetsanställning på deltid och kan därvid efter egna önskemål tas ut mellan 60 och 65 års ålder. För att ha rätt till delpension

skall man som anställd ha haft pensionsgrundande inkomst inom ATP för

minst tio år efter 45 års ålder. Dessutom skall man uppfylla arbetsvillkoret

enligt reglerna för arbetslöshetsstödet, dvs. ha arbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna. Pensionsnivån föreslås bli 65 96 av det in-

komstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsarbete. Den disponibla inkomsten efter övergång till delpension i förening med deltidsarbete kommer därigenom att i vanliga inkomstlägen motsvara mellan 85 och 90 96 av tidigare inkomst vid heltidsarbete. Delpensionen skall enligt de föreslagna

lagreglerna inte reducera ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP från 65 års ålder. Den återstående arbetstiden skall motsvara i genomsnitt

minst 17 timmar i veckan så att den medför rätt till sociala förmåner. Den som vill fortsätta deltidsarbete efter 65 års ålder kan då ersätta delpensionen

med uttag av halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP. Del-

pensionen räknas också som pensionsgrundande inkomst från ATP. De

grundläggande bestämmelserna om delpension bör anges i en särskild lag om delpensionsförsäkring som avses bli kompletterad med tillämpningsföreskrifter av riksförsäkringsverket. Delpensionen skall administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Den finansieras helt genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Reformkostnaden för delpensionsförsäkringen beräknas under de första åren till

ca 400 milj. kr. per år. För att finansiera reformen föreslås ett årligt av-

giftsuttag på 0,25 % av löneunderlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. Avgiften skall tillföras en särskild fond hos riksförsäkringsverket från vilken delpensionen i sin helhet finansieras. Med hänsyn till att reformen avses träda i kraft den 1 juli 1976 kommer avgiftsuttaget för kalenderåret

1976 att utgöra 0,125 4.

5.2¶Rörlig pensionsålder

5.2.1 Allmänna synpunkter

Människans åldrande sker individuellt, dvs. olika hos olika människor.

Åldrandet påverkas också av miljöfaktorer, inte minst i arbetslivet. Vid

de senaste årens reformer inom den allmänna pensioneringen har dessa

synpunkter blivit alltmer framträdande. 1970 och 1972 års förtidspensionsreformer har vidgat möjligheterna till tidigare pension i första hand för äldre förvärvsarbetande med tungt eller pressande arbete. Förtidspensionsrefor-

merna har för många i tealiteten inneburit en kraftig sänkning av pen-

sionsåldern. Den genomslagskraft dessa reformer har haft för äldre förvärvsarbetande var i sin tur utgångspunkten för förra årets beslut om en sänkning

av den allmänna pensionsåldern till 65 år. I samband därmed tillsatte jag också en utredning med uppgift att göra en kartläggning av de äldres situation då det gäller social omvårdnad och andra levnadsbetingelser (pensionärsundersökningen, S 1974:06). Kartläggningen skall bl. a. gälla samhällets möj-

ligheter att underlätta övergången och anpassningen till livet som pensionär

och att ge de äldres tillvaro ett sådant innehåll att pensionstiden blir me-

ningsfull och positiv. I olika sammanhang har framhållits att en plötslig övergång från aktivt arbetsliv till ett liv som pensionär ibland kan medföra problem och vara

olämpligt från hälsosynpunkt. Det har betonats att övergången till livet som pensionär borde underlättas genom ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder och att denna rörlighet borde gälla både före och efter den allmänna pensionsåldern. Från fackligt håll har särskilt pekats på behovet av pensionsanordningar som medger en mjuk nedtrappning av förvärvsarbetet. Krav i dessa avseenden har bl. a. framförts i ett program av Me-

tallindustriarbetareförbundet. Ökade möjligheter till successiv nedtrappning av förvärvsarbetet i enlighet med dessa önskemål förutsätter ett smidigt fungerande pensionssystem med

ökad valfrihet men också bättre förhållanden på arbetsplatserna när det gäller

arbetsuppgifter och arbetstid för äldre förvärvsarbetande. Pensionsålderskommittén har enligt sina direktiv haft att pröva olika möjligheter att vidareutveckla reglerna om en rörlig pensionsålder. Kommittén

har nu redovisat ett betänkande med förslag som innebär väsentliga förbättringar i detta avseende. De förslag som jag på grundval härav lägger fram i det följande ger ökade möjligheter att förlägga tidpunkten för pen-

sioneringen till mellan 60 och 70 år. Som jag redan fram hållit kan arbetsinsats och pensioneringstidpunkt därigenom anpassas efter individuella behov och önskemål.

Kommittén har i sitt betänkande framhållit att de nya pensionsreglerna

förutsätter ökade möjligheter till deltidsarbete för äldre. Kommittén utgår

därvid från att de frågor som gäller deltidsarbete kommer att regleras i sådana delar av kollektivavtal som ger de anställda inflytande på arbetets

ledning och utformning.

Kommitténs uppfattning att frågan om rätt till deltidsarbete bör lösas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden får stöd av samt-

liga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. LO framhåller därvid att

pensionsreformen bör genomföras så att samhället svarar för pensionsdelen och att arbetsmarknadens parter tar ansvaret för att frambringa de del-

tidsarbeten som är en nödvändig förutsättning för att reformen skall kunna

föras ut i praktisk tillämpning.

Jag vill understryka att anpassning av arbetstid och arbetsuppgifter för äldre arbetstagare är en nödvändig förutsättning för en ändamålsenlig kom-

bination av deltidsarbete och delpension. I takt med att lämpliga deltids-

arbeten kan ordnas blir det möjligt att successivt växa in i det nya delpensionssystemet. Som bl. a. LO påpekat bör de lokala anpassningsgrupperna

kunna utgöra en lämplig grund för ett samrådsförfarande om lämpliga deltidsarbeten. I en anpassningsgrupp ingår representanter för de anställda, företaget och arbetsförmedlingen. Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att den erforderliga anpassningen bör åstadkommas genom förhandlingar mellan organisationerna på arbetsmarknaden. Därvid kommer utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen att bli av stor

betydelse. Frågan om ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal bereds f. n. inom arbetsmarknadsdepartementet på grundval av arbetsrätts-

kommitténs förslag i betänkandet (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen. Kommitténs förstag syftar till att göra det möjligt för arbetstagarsidan att erhålla en från inflytandesynpunkt önskvärd kollektivavtalsreglering av frå-

gor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

5.2.2 Förtidspension

Förtidspension inom den allmänna försäkringen utgår till försäkrad som fyllt 16 men inte 67 år och vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften.

Nedsättningen behöver inte vara enbart medicinskt betingad utan även arbetsmarknadsmässiga förhållanden beaktas. Vid bedömningen av rätt till förtidspension fäster man avseende vid såväl den försäkrades förmåga att

utföra ett lämpligt arbete som hans faktiska möjlighet att erhålla arbete. För äldre försäkrade skall enligt 1970 och 1972 års förtidspensionsreformer fästas särskild vikt vid de arbetsmarknadsmässiga förhållandena.

Då det gäller den vidgade förtidspensioneringen för äldre försäkrade uttalade jag i propositionen angående 1970 års reform (prop. 1970:66) att någon

fast åldersgräns inte skulle föreskrivas för den mildare pensionsprövningen men att 63-årsåldern borde vara en riktpunkt till ledning för tillämpningen.

[ enlighet med åren 1972 och 1973 gjorda lagändringar utgår förtidspension

även till försäkrad som fyllt 60 men inte 67 år om han är arbetslös och till följd härav har blivit utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa eller under 450 dagar har uppburit kontant arbetsmarknadsstöd.

Pensionsålderskommittén har haft i uppdrag att följa upp verkningarna av den år 1970 och 1972 bestutade reformeringen av förtidspensioneringen inom den allmänna försäkringen. Kommittén konstaterar att förtidspensionen genom dessa reformer utvecklats från en sjuk- och invalidpension till en pension med individuell pensioneringstidpunkt för dem som på grund av medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl har störst behov av va-

rierande pensionsålder. Kommittén har kommit till uppfattningen att den vidgade förtidspensioneringen har fått stor betydelse. Enligt kommitténs

förslag skall förtidspensionen även framdeles utgöra en viktig del i den

allmänna pensioneringens regelsystem för möjlighet till pensionsålder mellan 60 och 65 år. Remissinstanserna ansluter sig allmänt till kommitténs förslag.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning om att förtidspensionen även framdeles skall vara en viktig del i den allmänna pensioneringens regelsystem för möjlighet till rörlig pensionsålder mellan 60 och

65 år. LO förutsätter i sitt remissyttrande att den vidgade förtidspensioneringen

kommer att tillämpas på de åldersgrupper mellan 60 och 65 år som i övrigt omfattas av den rörliga pensionsåldern.

Riksförsäkringsverket ifrågasätter i sitt remissyttrande om det för framtiden är påkallat att särskilt markera 63-årsåldern som en riktpunkt. Enligt

verket ligger det i sakens natur att de arbetsmarknadspolitiska skälen för dem som kommit över 60 års ålder i regel växer med åren. Erfarenheterna av de nuvarande reglernas tillämpning visar också att förtidspension för förvärvsarbetande i åldrarna 60-65 år utgått med tyngdpunkten i de äldre åldersklasserna. Verket föreslår ett avlägsnande av riktpunkten vilket inte får några större praktiska återverkningar. Jag ansluter mig till riksförsäkringsverkets förslag i denna fråga.

5.2.3 Förtida och uppskjutet uttag av ålderspension

Enligt AFL har en försäkrad möjlighet att genom förtida eller uppskjutet uttag av ålderspension inom vissa gränser själv bestämma när han önskar erhålla sin ålderspension från folkpensioneringen och ATP. Ålderspensionen minskas vid förtida uttag och ökas vid uppskjutet uttag. Reduktions- och påslagsfaktorn är 0,6 4 för varje månad. Reduktionen av pensionen vid

förtida uttag — liksom ökningen vid uppskjutet uttag — är livsvarig och

bygger i huvudsak på försäkringsmatematiska grunder. Principen är att värdet av de sammanlagda pensionsbelopp som den försäkrade uppbär i sin livstid skall bli detsamma oberoende av när han börjar ta ut sin pension.

F.n. kan den försäkrade göra förtida uttag av hel ålderspension mellan 63 och 67 års ålder eller uppskjuta uttaget av hel ålderspension till mellan 67 och 70 års ålder. Den försäkrade kan f. n. återkalla ett förtida uttag endast en gång.

Pensionsålderskommittén anser att systemet med förtida och uppskjutet uttag av ålderspension från folkpensioneringen och ATP bör byggas ut och förbättras. Förtida uttag föreslås kunna ske fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 60 år och förhöjning av ålderspension föreslås kunna ske genom uppskjutet uttag från 65 års ålder t. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 70 år. Reduktionsfaktorn vid förtida uttag föreslås sänkt från 0,6 96 till 0,5 26 per månad med hänsyn till de nya åldersgränserna för pensionsåldern. Påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag föreslås oförändrad till 0,6 96. Både förtida och uppskjutet uttag skall kunna avse hel eller halv ålderspension. För den som kombinerar ett halvt förtida uttag av ålderspension med förvärvsarbete föreslår kommittén att pensionsgrundande inkomst för förvärvsarbetet skall beräknas inom ATP. Kommittén föreslår också rätt att återkalla uttag av ålderspension efter 65 års ålder samt slopande av den nuvarande begränsningen av möjligheterna till återkallelse av förtida uttag.

För att den eftersträvade rörligheten i åldern mellan 60 och 70 år skall kunna uppnås inom ålderspensionssystemet bör enligt kommitténs mening vidare 65-årsåldern inte vara utgångspunkt för beräkning av högsta antalet dagar för sjukpenning och ersättning för sjukhusvård. Utgångspunkt bör enligt kommittén i stället vara ingången av den månad varunder den försäkrade börjar åtnjuta hel ålderspension, dock senast den månad varunder han fyller 70 år.

Kommitténs förslag får stöd av det övervägande antalet remissinstanser. De föreslagna nya åldersgränserna och möjligheten till uttag av halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP hälsas med tillfredsställelse. Socialstyrelsen framhåller att den enskildes valfrihet kommer att öka och att möjligheten att ta ut halv ålderspension kommer att bli av värde för dem som känner behov att trappa ner förvärvsarbete men där förutsättningar för förtidspensionering saknas. Statens personalpensionsverk anser att sänkningen av den allmänna pensionsåldern och en utbyggnad av personaipensioneringen har större betydelse för rörligheten än de föreslagna anordningarna för förtida uttag.

Flera remissinstanser anser att förslaget att slopa begränsningen vad avser återkallelse av förtida och uppskjutet pensionsuttag är värdefullt eftersom det ger möjlighet att anpassa pensionsbehovet efter personliga förutsättningar. Försäkringskasseförbundet pekar på att denna del av reformen kan bli särskilt arbetsbelastande för försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket anför liknande synpunkter men framhåller att verkets ADB-anläggning kan underlätta den tekniska lösningen av denna fråga.

Riksförsäkringsverket anser att sänkningen av avdragsfaktorn till 0,5 96 kommer att innebära en rättvisare anpassning till normalpensionen från

65 års ålder och att värdcökningen tämligen väl beaktas vid en uppräkningsfaktor på 0,6 96 per månad. Försäkringsinspektionen, Landstingsför-

bundet och Kommunförbundet har inga erinringar mot de föreslagna re-

duktions- och påslagsfaktorerna.

Kommitténs förslag då det gäller förtida och uppskjutet uttag av ålders-

pension från folkpensioneringen och ATP innebär att den försäkrade får valfrihet beträffande pensioneringstidpunkt i åldern 60-70 år. Han får vidare

möjlighet att välja mellan att ta ut hel eller halv ålderspension och kan

när han så önskar återkalla sitt pensionsuttag. Vid förtida uttag av halv ålderspension tillgodoräknas honom pensionspoäng för fortsatt förvärvsarbete. Vill den försäkrade fortsätta sitt förvärvsarbete efter den allmänna pensionsåldern med uppskjutet pensionsuttag fungerar sjukförsäkringen på i huvudsak samma sätt som före denna ålder. Detta innebär bl. a. att han har rätt till sjukpenning för det inkomstbortfall som kan uppkomma då

han till följd av sjukdom inte kan fullgöra sitt förvärvsarbete.

Kommitténs förslag i dessa frågor ger goda möjligheter till rörlighet be-

träffande pensionsåldern både före och efter den allmänna pensionsåldern

vid 65 år. Jag föreslår således att dessa förstag genomförs. Inte minst de

ökade möjligheterna att med uppskjutet pensionsuttag helt eller delvis fort-

sätta förvärvsarbete efter den allmänna pensionsgränsen vid 65 år är av

stor betydelse. De ökade möjligheterna till uttag av uttag av folkpension

och ATP före 65 års ålder - som även kan avse halvt pensionsuttag —

blir av betydelse främst för dem som inte kan erhålla den särskilda delpensionen.

Statens personalpensionsverk framför som sin uppfattning att en ökning

av möjligheterna till förtida uttag inom det allmänna pensionssystemet borde

bedömas med hänsyn till vad som är möjligt i fråga om utvecklingen av kompletterande pensionssystem. Det stora antalet tjänstepensionsanord-

ningar och deras sinsemellan helt olika uppbyggnad gör enligt min mening

en sådan anpassning omöjlig. Det naturliga är i stället att tjänstepensionsanordningarna ansluter till den allmänna pensioneringen. Som pensions-

ålderskommittén framhållit finns det möjlighet att konstruera en avtals-

pension mellan 60 och 65 års ålder utan reduktion av pensionsbeloppet

som en påbyggnad på en i förtid uttagen ålderspension från folkpensioneringen och ATP.

Jag vill med anledning av vad som uttalats under remissbehandlingen

angående vissa frågor om intjänande av pensionspoäng inom ATP erinra om att kommittén i sitt fortsatta utredningsarbete har att behandla frågor

om såväl förvärv av pensionspoäng som beräkning av avgifter.

De föreslagna bestämmelserna om förtida och uppskjutet pensionsuttag behandlas närmare i specialmotiveringen till lagförslagen.

5.2.4 Delpension

Pensionsålderskommittén föreslår i betänkandet en särskild lagstiftning

för att ge stöd åt en delpension i kombination med deltidsarbete för ar-

betstagare mellan 60 och 65 år utan någon följande reducering av folkpension och ATP. I denna särskilda lagstiftning om delpension förutsätts att arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal om omfattningen och den närmare utformningen av delpensionen. Kommittén räknar med att sådana avtal skall kunna komma till stånd i samband med de anpassningsförhandlingar som skall ske beträffande gällande pensionsavtal inför sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år den 1 juli 1976. Delpension före 65 års ålder skall enligt kommitténs förslag kunna kombineras med uppskjutet uttag av halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP efter 65 års ålder. Kommittén anser att delpension meltan 60 och 65 år enligt avtal bör garanteras ett ekonomiskt stöd från samhällets sida. Den föreslår att stödet får formen av ett bidrag till delpension som enligt kollektivavtal utgår till arbetstagare mellan 60 och 65 år då förvärvsverksamheten minskas till deltidsarbete. Kommittén föreslår att sådant bidrag skall utgå med hälften av delpensionen, dock högst med belopp som för varje pensionstagare motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet. I särskilda undantagsfall föreslås bidrag till delpension kunna utgå även om pensionstagaren inte utför något deltidsarbete.

Kommittén föreslår att bidraget finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna med 0,25 26 på samma avgiftsunderlag som för socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Bidraget skall enligt kommitténs förslag tillföras en fond som förvaltas av riksförsäkringsverket. Kommittén föreslår att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna skall ha hand om administrationen av den särskilda delpensionen.

Remissinstanserna ansluter sig genomgående till kommitténs uppfattning om att det behövs ökade möjligheter till att trappa av arbetsinsatsen genom en delpension mellan 60 och 65 års ålder och att på så sätt få en mjuk övergång till ålderspension. När det gäller metoden för att åstadkomma en sådan delpension föreligger det däremot delade meningar vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser förordar att frågan om delpension löses i sin helhet genom lagstiftning. LO anser att samhället bör svara för lösningen av pensionsfrågan och att arbetsmarknadens parter bör ta ansvaret för att få fram erforderliga deltidsarbeten. LO begär därför att delpensionen skall grundas på lagstiftning och helt finansieras av staten genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. TCO upplyser att olika tjänstemannaorganisationer under årens lopp sökt komma fram till kollektivavtal om rörlig pensionsålder men att dessa försök hittills inte varit framgångsrika. TCO anser därför att någon form av stödlagstiftning bör genomföras. Det är enligt TCO:s mening viktigt att lagstiftningen ges en utformning som gör det möjligt med kompletterande lösningar på olika kollektivavtalsområden. Även SACO/SR anser att en lagstiftning om delpension bör kunna kompletteras med avtalslösningar. SAF accepterar inte kommitténs förslag till lag om delpension. Enligt SAF:s mening bör arbetsmarknadsparterna träffa självständiga avtal i pensionsfrågor och frågan om delpension således

helt lösas avtalsvägen. SAF anser också att en rörlig pensionsålder kan åstadkommas utan en delpension i kombination med deltidsarbete. En lösning enbart genom avtal förordas också av de kommunala arbetsgivarorganisationerna. Riksförsäkringsverket anser att vägande skäl talar för att delpensionen regleras helt genom lag, eftersom man därigenom snabbt kan tillförsäkra alla de i betänkandet åsyftade arbetstagarna med deltidsarbete

en enhetlig, värdebeständig delpension på ett från administrativa synpunkter enklare och billigare sätt. Även Pensionärernas riksorganisation begär en lösning av delpensionsfrågan lagstiftningsvägen.

Enligt min mening är det angeläget att arbetstagare i åldern 60-65 år ges ökade möjligheter att efter eget val med stöd av delpension kunna trappa ned sitt förvärvsarbete inför övergången till hel ålderspension. Det positiva gensvar som kommitténs förslag om att införa en delpension har

fått både vid remissbehandlingen och i den allmänna debatten ger ett starkt

stöd för denna uppfattning. En sådan rätt till delpension under förutsättning av deltidsarbete är enligt min mening principiellt av sådan betydelse att den bör vara lagfäst. Med vår tradition på socialförsäkringsområdet är det naturligt att en pensionsfråga av detta slag löses lagstiftningsvägen. Jag deltar LO:s uppfattning att samhället genom lagstiftning bör svara för lös-

ningen av pensionsfrågan och att arbetsmarknadens parter bör ta ansvaret för att få fram erforderliga deltidsarbeten. Jag föreslår således att förvärvs-

arbetande meilan 60 och 65 år tillförsäkras rätt till delpension genom en lag som anger grunderna för en delpensionsförsäkring. Bestämmelserna bör

utformas med utgångspunkt i de av kommittén angivna riktlinjerna för en delpension och med beaktande av vad som anförts om en lagreglering av delpension från främst riksförsäkringsverket och LO. Förslaget innebär

också att administrationen av delpensionsförsäkringen skall handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Det finns med an-

ledning av vad bl. a. TCO och SACO/SR anfört vid remissbehandlingen anledning framhålla att denna lagstiftning om delpensionering självfallet

inte utesluter avtalsmässiga kompletteringar, t. ex. för inkomstdelar som överstiger den allmänna pensionsgränsen vid 7,5 basbelopp.

Delpensionsförsäkringen bör liksom enligt kommitténs förslag gälla arbetstagare som i åldern 60-65 år trappar ned sitt förvärvsarbete inför övergången till hel ålderspension. Delpensionen skall i motsats till förtida uttag

av ålderspension inte medföra någon reduktion av ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP. I enlighet med kommitténs förslag bör delpen-

sionen knytas direkt till förhållandena på arbetsplatsen.

Delpensionens anknytning till arbetsmarknaden kan, som riksförsäkringsverket föreslagit, ske genom tillämpning av arbetsvillkoren inom arbetslöshetsförsäkringen eller det kontanta arbetsmarknadsstödet. Genom en sådan anknytningsform kan man utgå från regelsystem som är välbekanta

för organisationerna på arbetsmarknaden. För rätt till delpension bör således gälla att man uppfyller arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslöshetsför-

säkringen eller det kontanta arbetsmarknadsstödet, vilket innebär att man

i princip skall ha arbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna.

LO har i sitt remissyttrande framhållit att delpensionen bör gälla arbets-

tagare med relativt lång tid i arbetslivet och att den därför också bör do-

kumenteras genom pensionspoäng inom ATP-systemet på grundval av anställningsinkomst. Det är enligt min mening naturligt att knyta an pensionsrätten för delpension till antalet år med pensionsgrundande inkomst inom ATP eftersom dessa direkt anger tidigare arbetsförhållanden. Jag fö-

reslår en regel som innebär att delpensionen skall kunna utgå till den som har haft pensionsgrundande inkomst av anställning under minst tio år inom ATP från 45 års ålder. Det är enligt min uppfattning angeläget att en ny pensionsform som ger möjlighet till en nedtrappning av förvärvsarbetet mellan 60 och 65 års ålder

utformas så att den blir ett bra alternativ till förtidspensioneringen. Med

beaktande av de synpunkter som riksförsäkringsverket anfört vid remiss-

behandlingen föreslår jag att pensionsnivån skall utgöra 65 96 av det in-

komstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsärbete. Underlaget för

inkomstberäkningen bör på samma sätt som sker inom sjukförsäkringen och ATP begränsas till 7,5 gånger det vid inkomståret gällande basbeloppet. Det sagda innebär att den disponibla inkomsten vid en kombination av deltidsarbete och delpension i vanliga inkomstlägen kommer att ligga mellan

85 och 90 76 av den föregående inkomsten vid heltidsarbete. Det fastställda pensionsbeloppet bör värdesäkras genom anknytning till basbeloppet enligt AFL.

Försäkringskassans beräkning av det inkomstbortfall som skail utgöra grunden för delpension bör ske på följande sätt. Underlag för beräkningen

bör i första hand vara den sökandes egna uppgifter samt ett intyg från arbetsgivaren. I vissa fall är det inte möjligt att grunda avgörandet på upp-

gifter från en arbetsgivare. Exempel härpå är byggbranschen där arbetstagaren ofta byter arbetsgivare och arbetsplats. I sådana fall bör — liksom kommittén

föreslagit — avgörandet kunna grundas på ett intyg från den sökandes fackliga organisation. Saknas även sådant underlag för bedömningen bör försäk-

ringskassan i samråd med t. ex. länsarbetsnämnd, arbetsförmedling eller

anpassningsgrupp kunna finna former för en närmare utredning om sö-

kandens arbetsförhållanden och därav betingade ändringar i inkomstsituationen.

Ramen för beräkning av inkomstbortfallet bör som riksförsäkringsverket

föreslagit utgöras av sökandens sjukpenninggrundande inkomst av anställning före och efter övergången till deltidsarbetet. Samtidigt med beslutet om delpension bör försäkringskassan fastställa ny sjukpenninggrundande

inkomst för den försäkrade. I de fall sökandens aktuella inkomst inte överensstämmer med vad som angivits i tidigare beslut om sjukpenninggrun-

dande inkomst bör arbetslöshetsförsäkringens praxis för beräkning av in-

komst kunna utgöra en vägledning för beräkningen. Har sökandens inkomst varierat före övergången till deltidsarbete bör i princip genomsnittsinkomsten under de månader då arbetsvillkoret uppfyllts läggas till grund för beräk-

ningen.

Behoven av nedtrappning av förvärvsarbetet är skiftande och reglerna för delpensionen måste därför utformas så att individuella behov kan tillgodoses. Den återstående arbetstiden bör dock ha så stor omfattning att

den medför rätt till sociala förmåner av olika slag. Gränsen för vissa avtalsbundna förmåner är 16 arbetstimmar i veckan och för arbetslöshetsstödet

17 timmar i veckan. Med utgångspunkt i ett av LO framfört förslag vid remissbehandlingen föreslår jag att rätt till delpension skall föreligga vid minskning av arbetstiden ned till en gräns motsvarande i genomsnitt 17

timmar i veckan. Delpension bör inte kunna utgå om nedsättningen av arbetstiden understiger genomsnittligt fem timmar per vecka.

Enligt gällande regler anses bl. a. arbetstagares sjukpenning enligt AFL, föräldrapenning, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP. De förslag som jag lägger fram i det följande medför att såväl vuxenstudiebidrag som utbildningsbidrag i form av dagpenning och stimulansbidrag också blir pensionsgrundande för ATP. Det är enligt min mening naturligt att även förmånerna från den nya delpen-

sionsförsäkringen behandlas på samma sätt och jag föreslår således att del-

pensionen får tillgodoräknas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst

för ATP. Möjligheten enligt kommitténs förslag till individuella undantag från kravet på deltidsarbete för rätt till delpension har väckt kritik under remiss-

behandlingen. Flera remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och statens personalpensionsverk har anmält stark tvekan mot förslaget. TCO och SACO/SR anser att lagstiftningen bör innehålla en sådan

regel som medger undantag från kravet på deltidsarbete. LO anser för sin

del att den föreslagna undantagsregeln kan accepteras endast under förutsättning att avgörandet ligger hos facklig organisation. Av ALF-utredningens remissyttrande framgår att vissa komplikationer kan uppkomma vid samordning med arbetslöshetsstödet om den föreslagna undantagsregeln införs.

En undantagsregel med den innebörd som kommittén föreslagit låter sig knappast förenas med en lagstiftning om delpensionsförsäkring. Med hänsyn härtill och med beaktande av den starka kritik mot en sådan regel som

kommit till uttryck vid remissbehandlingen är jag inte beredd att förorda att en sådan undantagsregel införs i den här föreslagna lagstiftningen. Frågor

av det slag som har aktualiserat den av kommittén föreslagna undantagsregeln bör kunna lösas på annat sätt än genom delpensionsförsäkringen. Jag vill peka på att det enligt gällande bestämmelser finns möjlighet att

lösa sådana frågor inom ramen för bl. a. arbetslöshetsstödet och förtidspensioneringen.

Under remissbehandlingen har frågan om administrationen av delpensioneringen i den utformning som kommittén föreslagit tilldragit sig ett stort intresse och det har anförts skäl både för och emot en administration

genom riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Med den lagstiftning om delpensionsförsäkring som jag förordat ligger det i sakens natur att delpensionen —- som jag redan nämnt — bör handhas av riksför-

säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Handläggningen av

delpensionen bör i hög grad underlättas genom det goda samarbete som

redan finns mellan socialförsäkringsadministrationen och arbetsmarknadsorganen.

Beslutsordningen hos försäkringskassorna bör utformas i enlighet med

kommitténs förslag. Det innebär att tjänsteman hos försäkringskassa — på

samma sätt som f. n. gäller beträffande förtidspension på arbetsmarknads-

mässiga grunder — får rätt att fatta beslut i ärende angående delpension.

Är tjänstemannen tveksam skall han hänskjuta ärendet till kassans pen-

sionsdelegation. Delegationen bör i enlighet med riksförsäkringsverkets för-

slag ha särskild sammansättning vid avgörande av dessa frågor. Någon medicinsk bedömning skall inte förekomma, varför personer med erfarenhet av

arbetsmarknadsförhållanden bör ersätta läkarna i delegationen vid behandlingen av delpensionsärenden. Som riksförsäkringsverket framhållit i sitt

remissyttrande bör bedömningen av arbetsvillkor, deltidsarbete och in-

komständring grundas på utlåtande av arbetsmarknadsorgan.

Regleras delpensionen i sin helhet genom lagstiftning är det enligt min

mening naturligt att den försäkrade får möjlighet att överklaga försäkringskassans beslut i vanlig ordning. I fråga om besvärsordningen bör därför

- 1 enlighet med vad LO anfört i sitt remissyttrande - samma regler som gäller enligt AFL tillämpas för delpensionsförsäkringen.

Det är inte möjligt att i den nya lagen om deipensionsförsäkring ange

lösningar för alla de skiftande förhållanden som kan förekomma och som kan växla inom olika branscher på arbeismarknaden. Inom ramen för de i lagen angivna grunderna för delpensioneringen avses det därför ankomma på riksförsäkringsverket att meddela kompletterande tillämpningsföreskrifter. Kommittén har föreslagit att verket därvid bör biträdas av en särskild pensionsnämnd. Detta organ bör ges formen av cen till verket knuten delegation med rådgivande funktion och kallas central pensionsdelegation. Bestämmelserna i den föreslagna lagen om delpensionsförsäkring behandlas närmare i spcialmotiveringen till lagförslaget. Jag vill bl. a. peka på i spe-

cialmotiveringen behandlade frågor som gäller bedömningen av ärenden där sökanden har eller får en bisyssla vid sidan av deltidsarbetet. Det ligger i sakens natur att bestämmelserna om en helt ny pensionsreform

efter hand kan behöva justeras med ledning av erfarenheterna vid lagens

tillämpning. Detta kan gälla såväl kvalifikationsreglerna som andra bestämmelser, t. ex. de vid remissbehandlingen berörda frågorna om beräkningsgrunder för avgiftsunderlaget i de fall anställda har lägre tjänstepensionsålder

än den allmänna pensionsåldern. Riksförsäkringsverket kommer att ha en viktig uppgift att i olika avseenden följa upp verkningarna och erfarenheterna

av den nya delpensionsförsäkringen. Jag avser att sedan propositionen be-

handlats av riksdagen föreslå regeringen att uppdra åt riksförsäkringsverket

att i samråd med pensionsdelegationen noga följa utvecklingen på detta

område och att därvid föreslå sådana justeringar i lagstiftningen som framdeles kan visa sig erforderliga.

5.2.5 Kostnader och finansiering

Pensionsålderskommittén konstaterar beträffande förtida och uppskjutet

uttag av ålderspension att den försäkringsmässiga beräkningen av dessa för-

måner i princip innebär att kommitténs förslag i detta avseende är kostnadsmässigt neutralt. Detta hindrar enligt kommittén inte att en viss för-

skjutning av kostnaderna mellan olika budgetår kan uppkomma. Omfattningen av en sådan kostnadsförskjutning beror på i hur hög grad de vidgade möjligheterna till förtida resp. uppskjutet uttag kommer att utnyttjas. Ett stort utnyttjande av möjligheten till förtida uttag medför en tidigareläggning av kostnaderna medan ett stort utnyttjande av möjligheten till uppskjutet uttag å andra sidan innebär att kostnader skjuts på framtiden. Med hänsyn till ovissheten i dessa avseenden är det enligt kommittén svårt att uttala sig om storleken av nämnda kostnadsförskjutningar. Jag har i detta hänseende inte någon annan mening än kommittén.

Kostnaderna för det av kommittén föreslagna bidraget till delpensionering

skulle enligt betänkandet finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna med 0,25 26 på samma avgiftsunderlag som gäller för socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. De av kommittén angivna kostnaderna avser bidrag med i princip hälften

av delpensionen och är beräknade på en pensionsnivå av ca 65 4 av den

bortfallna inkomsten. Kommittén har beräknat att det föreslagna avgifts-

uttaget skulle motsvara en utnyttjandegrad under de första åren med om-

kring en fjärdedel av de ca 235 000 förvärvsarbetande med inkomst av an-

ställning i åldern mellan 60 och 65 år. Detta innebär att avgiftsuttaget skulle täcka bidrag till delpension för omkring 60 000 personer.

Flera remissinstanser har framhållit att den av kommittén antagna utnyttjandegraden under de första åren framstår som alltför hög. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte ett avgiftsuttag på 0,25 926 under de första

åren skulle vara fullt tillräckligt för att bestrida hela delpensionskostnaden. Kommunförbundet och Landstingsförbundet påpekar i sina yttranden också

att stora grupper av anställda hos kommunerna enligt gällande pensionsavtal

normalt lämnar sina anställningar med ålderspension vid 63 års ålder och

att delpensionstiden för dem begränsas till maximalt tre år i stället för fem år.

Den av mig föreslagna delpensionsförsäkringen bör i sin helhet finansieras

genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Avgiften bör

i enlighet med vad kommittén föreslagit tillföras en fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Kommitténs kostnadskalkyl! bygger på antagandet att ungefär var fjärde löntagare i landet i åidern 60-65 år redan till en början skulle komma att åtnjuta delpension. Jag delar remissinstansernas uppfattning att detta antagande framstår som alltför högt. även om det självfallet är svårt att göra några säkra antaganden förrän man fått erfarenheter av den nya pensionsformen. Det föreslagna avgiftsuttaget på 0,25 26 bör som riksförsäkringsverket framhållit vara tillräckligt för att i full omfattning finansiera delpensioneringen under de första åren. Med beaktande av de ändrade grunder för avgiftsunderlag för socialförsäkringsavgifter som föreslagits i prop.

1975:92 kan ett avgiftsuttag på 0,25 926 beräknas tillföra delpensionsfonden

ca 400 milj. kr. per år. Detta belopp torde vara tillräckligt för delpension

till omkring 35 000 arbetstagare i de angivna åldersklasserna, vilket mot-

svarar omkring 15 96 av totala antalet förvärvsarbetande med inkomst av anställning i dessa åldrar. Jag föreslår därför att den årliga socialförsäkrings-

avgiften från arbetsgivarna för delpensionsförsäkringen fastställs till 0,25 9å

av löneunderlaget. Med hänsyn till att reformen träder i kraft den 1 juli

1976 kommer avgiftsuttaget för kalenderåret 1976 att utgöra 0,125 96. Behov av särskilda informationsåtgärder kommer att föreligga med an-

ledning av reformen. Utöver information i samband med beslutet bör riks-

försäkringsverket få i uppdrag att i samarbete med Försäkringskasseförbundet genomföra erforderliga informationsinsatser.

5.3 Beräkning av pensionsgrundande inkomst vid vuxenstudier och arbets-

marknadsutbildning

Chefen för utbildningsdepartementet har i prop. 1975:23 föreslagit införande av vissa nya studiestödsformer, nämligen timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd. Det föreslås att bestämmelser om så-

dana stöd tas in i studiestödslagen (1973:349). Timstudiestödet föreslås bli

pensionsgrundande för ATP. Detsamma föreslås för den del av dagstudiestödet som består av inkomstbidrag samt för den del av det särskilda vuxenstudiestödet som består av vuxenstudiebidrag.

Statsrådet Leijon har i prop. 1975:45 föreslagit ändrade grunder för

utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Förslaget innebär bl. a. att

de nuvarande förmånerna grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg ersätts av dagpenning och stimulansbidrag. De nya förmånerna föreslås bli pensionsgrundande för ATP på samma sätt som de nuvarande

förmånerna. Förslagen i de angivna propositionerna innebär att timstudiestöd, in-

komstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen och dagpenning och stimulansbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen skall jämställas med

inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta

förutsätter ändring av 11 kap. 2§ första stycket AFL.

5.4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

). lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om delpensionsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

5. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Förslagen under 5 och 6 har upprättats i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

6 Specialmotivering till lagförslagen

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.

3§

De nuvarande bestämmelserna i denna paragraf innebär att försäkrad som fyllt 65 år eller dessförinnan gjort förtida uttag av ålderspension har rätt till sjukpenning för högst 180 dagar.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall de försäkrade erhålla rätt att göra förtida och uppskjutet uttag också av halv ålderspension. Bestämmelserna såvitt avser sjukförsäkringen har utformats med avsikt att ge sådana förvärvsarbetande, som i åldern mellan 60 och 70 år kombinerar deltidsarbete med uttag av halv ålderspension, samma sjukförsäkringsskydd med avseende på den fortsatta, reducerade arbetsinsatsen som de tidigare haft vid heltidsarbete. Detsamma gäller självfallet för den som kombinerar deltidsarbete med delpension. De nya bestämmelserna innebär att den försäkrade skall ha rätt till sjukpenning för det inkomstbortfall som kan uppkomma då han till följd av sjukdom inte kan fullgöra sitt deltidsarbete. För att den eftersträvade rörligheten i åldern mellan 60 och 70 år inom ålderspensionssystemet skall kunna uppnås skall 65-årsåldern inte vara utgångspunkt för beräkning av de 180 dagarna. Utgångspunkt skall i stället vara ingången av den månad då den försäkrade börjar åtnjuta hel ålderspension, dock senast den månad då han fyller 70 år. Härigenom förstärks skyddet även för de försäkrade som efter 65-årsåldern fortsätter sitt heltidsarbete och uppskjuter uttaget av hela ålderspensionen.

Genom de ändrade reglerna i denna paragraf beträffande rätt till sjukpenning samt i 4 kap. 3§ AFL rörande rätt till ersättning för sjukhusvård stärks den deltidsarbetandes ställning i åldern mellan 60 och 70 år.

6 Riksdagen 1975. I saml. Nr 97

4 kap.

35 Paragrafens nuvarande lydelse innebär att ersättning för sjukhusvård utgår

för högst 365 dagar till försäkrad som fyllt 65 år eller dessförinnan åtnjuter

ålderspension. I analogi med vad som avses gälla för sjukpenning enligt

3 kap. 3§ skall utgångspunkten för beräkningen av det högsta antal dagar under vilka ersättning för sjukhusvård kan utgå vara ingången av den månad

då den försäkrade börjar åtnjuta hel ålderspension, dock senast den månad då han fyller 70 år.

4 kap.

65 Innebörden av denna paragraf är att försäkringskassa skall ha möjlighet att besluta om indragning av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård sedan den försäkrade fyllt 65 år. Prövning avses därvid ske enligt liknande

principer som nu gäller beträffande tillerkännande av förtidspension då för-

säkrad 1. ex. drabbas av invalidiserande sjukdom (jfr 16 kap. I $ andra stycket AFLT), med den skillnaden att kassan givetvis inte som en följd av prövningen skall tillerkänna den försäkrade ålderspension utan ansökan därom. De krav

på föregående försök med arbetsmarknadsutbildning eller annan rehabili-

tering som tillämpas för yngre personer kan självfallet inte ha samma styrka för äldre personer. Bestämmelsen innebär att indragning skall kunna ske först sedan de dagantal förflutit som enligt 3 kap. 3 § första stycket eller 4 kap. 3§ gäller för försäkrade som åtnjuter hel ålderspension, dvs. 180 dagar i fråga om sjukpenning och 365 dagar i fråga om ersättning för sjukhusvård.

6 kap.

IS Enligt denna paragraf skall förtida uttag av ålderspension kunna göras

fr. o. m.-den månad då den försäkrade fytter 60 år. Såväl förtida som uppskjutet uttag skall därjämte kunna avse hel eller halv pension. För försäkrade som är berättigade också till tilläggspension skall uttag - i motsvarande omfattning — avse även denna.

Avskaffandet av den regel i paragrafens tredje stycke som begränsar rätten

till återkallelse av förtida uttag till enbart en gång innebär att pension kan

utgå i obegränsat antal skilda perioder. Övriga i paragrafens tredje stycke

intagna bestämmelser rörande återkallelse av pensionsuttag överförs till en

ny paragraf, 6 kap. 358.

25 Reduktions- resp. påslagsfaktorernas storlek har berörts i den allmänna

motiveringen. I enlighet med vad där anförts ändras reduktionen vid förtida

uttag från 0,6 96 till 0,5 96 för varje månad som då pensionen börjar att

utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller

65 år. Vid uppskjutet uttag är påslagsfaktorn oförändrad, dvs. 0,6 96.

Som framgår av punkt 2 övergångsbestämmelserna skall den nya reduktionsfaktorn gälla samtliga personer som gjort förtida uttag före ikraftträdandet av de nya reglerna. Försäkringskassorna omräknar utan ansökan redan utgående pensioner med beaktande av den nya reduktionsfaktorn.

Bestämmelserna i paragrafens tredje stycke föreslås av redaktionella skäl

överförda till den nya 3§ i detta kapitel.

35 Regeln i paragrafens första stycke innebär rätt för den försäkrade att närhelst han så önskar — dvs. såväl före som efter 65 års ålder — återkalla sitt uttag av ålderspension. Återkallelsen verkar från månadsskiftet efter

ingivande av anmälan till försäkringskassan. Återkallelse skall givetvis även kunna ha det innehållet att hel ålderspension nedsätts till hälften. Här-

igenom ökas den försäkrades möjligheter att smidigt anpassa stödet från

den allmänna pensioneringen till den för honom aktuella arbetssituationen. För försäkrad som är berättigad också till tilläggspension skall återkallelsen avse båda pensionsdelarna.

I paragrafens andra stycke har samlats de bestämmelser som reglerar beräkning av pension efter återkallelse av pensionsuttag.

Bestämmelserna innebär att pension som börjar utgå efter återkallelse skall beräknas med tillämpning av reglerna i 23 men med beaktande av den tid pension tidigare utgått. Innebörden kan belysas av följande exempel: En försäkrad uppbär hel ålderspension tio månader under det sextioandra

levnadsåret. Pensionen blir under denna tid (36 x 0,5) = 18 96 mindre än

normalpension. Pension börjar ånyo utgå vid 66 års ålder. En beräkning av pensionens storlek på grundval av åldern då pensionen ånyo börjar utgå ger till resultat en pension som är (12 x 0,6) = 7,2 96 större än normal pen-

sion. Avdrag skall emellertid ske för de tio månader pension tidigare utgått, alltså med (10 x 0,5) = 5 26. Pensionen blir således 2,2 4 större än normal

ålderspension. Pensionen återkallas efter fjorton månader och börjar ånyo utgå vid 70 års ålder. Pensionen blir då (5 xX 12 X 0,6) -(10 Xx 0,5) - (14 X 0,6) = 36 -5 —- 8,4 = 22,6 4 större än normal pension.

48 I denna paragraf regleras de fall då uttag avser hälften av ålderspension. I sådana fall skall således den av uttaget föranledda reduktionen beräknas

enbart på den i förtid uttagna hälften. På samma sätt skall vid uppskjutet

uttag av hälften av ålderspension den därav föranledda ökningen beräknas enbart på den hälft som tas ut senare.

7 kap. 48

Ändringen av denna paragraf, som gäller förtidspension, ansluter till 6 kap. 35 AFL såvitt avser förtida uttag av ålderspension. Har en försäkrad efter återkallelse av förtida uttag blivit berättigad till förtidspension minskas förtidspensionen enligt nu gällande regler med 0,6 96 för varje månad som ålderspensionen utgått. De nya bestämmelserna innebär dels att reduktionsfaktorn minskas till 0,5 966, dels att reduktionen av förtidspensionen efter förtida uttag av halv ålderspension skall ske på hälften av förtidspensionen. Detta gäller oberoende av om förtidspensionen utgår som hel eller partiell.

8 kap. 4§

Ändringen av denna paragraf, som gäller änkepension, ansluter till motsvarande ändring i reglerna för förtidspension i 7 kap. 4 § AFL. Änkepension som utgår efter återkallelse av förtida uttag av ålderspension skall således minskas med 0,5 % för varje månad som ålderspensionen utgått. Minskningen skall göras på hela änkepensionen om det förtida uttaget avsett hel ålderspension och på hälften av änkepensionen om uttaget avsett halv ålderspension.

9 kap. 18

Ändringen av denna paragraf, som gäller barntillägg, innebär endast att barntillägg vid uttag av halv ålderspension anpassas till ålderspensionen.

11 kap. IS

Som framgår av den allmänna motiveringen avses att pensionsgrundande inkomst för förvärvsarbete skall beräknas för försäkrad även för år då han före 65-årsåldern åtnjuter halv ålderspension. Den försäkrade bereds härigenom möjlighet att förvärva ATP-poäng så länge hans förvärvsinkomst överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Möjligheten föreligger t.o.m. det år han fyller 64 år eller — för övergångsgenerationen — 65 år.

Innebörden av ändringarna i denna paragraf är att delpension, liksom vissa former av studiestöd i enlighet med vad som förutsatts i prop. 1975:23 samt utbildningsbidrag i form av dagpenning och stimulansbidrag enligt

prop. 1975:45 görs pensionsgrundande för ATP. Förmånerna skall i likhet med bl. a. dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och sjukpenning enligt AFL vid beräkning av pensionsgrundande inkomst anses som inkomst av anställning.

12 kap. 14588

Dessa paragrafer innehåller de grundläggande bestämmelserna angående rätt till ålderspension från tilläggspensioneringen. Ändringarna vad avser förtida och uppskjutet uttag av ålderspension från tilläggspensioneringen ansluter helt till ändringarna i motsvarande del beträffande folkpensione-

ringen (jfr 6 kap. 1-4 §8).

13 kap. 48

Denna paragraf innehåller för tilläggspensioneringens del bestämmelser som motsvarar bestämmelserna rörande folkpension i 7 kap. 4 § andra stycket AFL. Ändringen innebär att reduktionsfaktorn vid förtida uttag sänks till 0,5 HK per månad och att reduktionen sker på hälften av förtidspensionen om det förtida uttaget avsett endast halv ålderspension.

15 kap. 25

Paragrafen innehåller särskilda regler för beräkning av pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för försäkrade som är födda under åren 1911-1927. Bestämmelserna tillkom efter förslag i prop. 1974:129 (SfU 1974:32, rskr 1974:332).

Ändringen innebär att det för försäkrad som tillhör denna övergångsgeneration skall beräknas pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng för det år under vilket han fyllt 65 år även om han under samma år gjort förtida uttag av halv ålderspension. Motivet för förslaget har beskrivits i specialmotiveringen till 11 kap. 18 AFL.

17 kap. 48

Denna paragraf innehåller bestämmelser om samordning mellan pensionsförmåner och andra allmänna förmåner, t. ex. socialhjälp eller stöd vid arbetslöshet.

Det avses att delpension inte skall kunna utgå för sådan månad då den försäkrade åtnjuter förtidspension eller ålderspension enligt AFL. Den för- 7 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 97

säkrade skall således inte kunna åtnjuta dubbel pension för samma månad. När förtidspension eller ålderspension utgår retroaktivt avräknas utgiven delpension för samma tid från den allmänna pensionen enligt bestämmelser som infogats i paragrafen.

Tillvägagångssättet ansluter till det system som nu tillämpas beträffande samordning av allmän pension med dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd entigt lagen (1973:371) om kontant arbetsmark nadsstöd.

I samband med tillägget beträffande delpension har paragrafen redigerats om för att göra bestämmelserna mer överskådliga.

Reformerna skall träda i kraft den 1 juli 1976, dvs. samma dag som den redan beslutade sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år.

Höjningen av pensionerna för försäkrade som före ikraftträdandet gjort förtida uttag av ålderspension har kommenterats i specialmotiveringen till 6 kap. 28 AFL. Som en följd av ändringarna i 3 kap. 3 § och 4 kap. 3§ upphör bestämmelserna om begränsning av tiden för sjukpenning och för ersättning för sjukhusvård att gälla för vissa försäkrade som vid ikraftträdandet fyllt 65 år men inte 70 år och som inte börjat uppbära hel ålderspension. Vid försäkringskassans tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. 6 § gäller för dessa övergångsfall samma utgångspunkt för tidsberäkningen som för övriga försäkrade, nämligen 65-årsmånaden. Särskild övergångsbestämmelse har med hänsyn härtill inte ansetts nödvändig.

6.2 Förslaget till lag om delpensionsförsäkring

ES

Skälen för att den nya försäkringen för delpension regleras i en särskild lag framgår av den allmänna motiveringen. I denna paragraf stadgas att riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna skall handha den nya försäkringen. Försäkringskassorna skall biträda dem som är försäkrade enligt lagen och efter ansökan fatta beslut om pension. Riksförsäkringsverket ansvarar för uppbörd av avgifter och förvaltning av den i 7 § nämnda fonden samt utfärdar tillämpningsföreskrifter till lagen. Verket är också enligt 8 8 andra instans vid överklagande av försäkringskassas beslut angående delpension.

I denna paragraf anges tre förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en person skall vara försäkrad enligt lagen om delpensionsförsäkring. Som första förutsättning gäller att det är fråga om en arbetstagare. Den andra förutsättningen gäller den aktuella anknytningen till arbetsmarknaden.

I detta hänseende krävs att han som arbetstagare uppfyller det s.k. ar-

betsvillkoret enligt antingen 6 § punkt 2. lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 6 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Det avses att samtliga de regler som tillämpas för arbetslöshetsstöd i fråga

om bedömning av ramtid och arbetstid skall kunna tillämpas även vid bedömningen av frågan om arbetsvillkoret är uppfyllt. Detta innebär att 7,

8 och 10 §§ förstnämnda lag samt 7 och 8 §§ sistnämnda lag blir tillämpliga.

Det bör understrykas att det inte är frågan om huruvida den sökande är

berättigad till arbetslöshetsstöd som är avgörande för om vederbörande uppfyller det nu behandlade försäkringsvillkoret. Det avgörande är i stället om han med tillämpning av nämnda paragrafer uppfyller arbetsvillkoret. 95 sistnämnda lag blir således inte tillämplig i detta sammanhang.

Tidpunkten för ansökan om delpension bör vara avgörande för bedöm-

ningen om den sökande uppfyller arbetsvillkoret. Om det av utredningen framgår att deltidsarbetet kommer att påbörjas först sedan viss tid förflutit efter det den sökande lämnat sin föregående anställning skall delpension kunna beviljas fr. o. m. den dag då deltidsarbetet påbörjas även om han

vid det tillfället inte längre uppfyller arbetsvillkoret.

Den tredje förutsättningen avser längre tids anknytning till arbetslivet.

I detta hänseende krävs att vederbörande har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst av anställning enligt lagen om allmän försäkring under minst

tio år från 45 års ålder. Det utgör inget hinder att han tillsammans med

pensionsgrundande inkomst av anställning tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning under samma år och det uppställs inga särskilda krav på storleken av den pensionsgrundande inkomsten.

I vissa fall kan tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för året närmast före det då delpension skall utgå vara avgörande för frågan om rätt till pension. I sådana fall skall den sökande äga rätt att tillgodoräkna sig även detta år på grundval av en av försäkringskassan beräknad preliminär pensionsgrundande inkomst, om han med inkomstuppgift, kopia av självdeklaration eller på annat tillfredsställande sätt kan styrka att han slutligt kommer att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst.

Den som med tillämpning av 15 kap. 28 AFL i dess lydelse före år

1974 tillgodoräknats pensionspoäng för visst år skall äga rätt att medräkna

även sådant år för uppfyllande av den angivna förutsättningen i fråga om antal år med pensionsgrundande inkomst.

38 I denna paragraf regleras den försäkrades rätt till ersättning. För rätt till ersättning krävs bosättning i Sverige.

Rätten till delpension knyts i paragrafens första stycke till den försäkrades

arbetstid. Det grundläggande kravet för rätt till pension är att den försäkrade trappar ned sitt förvärvsarbete som anställd till deltidsarbete i förhållande

till tidigare arbete. Det tidigare arbetet kan ha varit heltids- eller deltidsarbete. I paragrafen läggs fast en övre och en nedre gräns inom vilka deltidsarbetet efter nedtrappningen avses ligga. Det krävs således att minskningen är i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka. Detta stadgande motiveras med att en markerad nedtrappning framstår som önskvärd inte minst från den försäkrades egen synpunkt. Som nedre gräns har uppställts att den

försäkrade arbetar under tid som motsvarar i genomsnitt minst 17 timmar

per arbetsvecka. Om den försäkrades arbetstid vid deltidsarbete beräknas komma att variera, bör den genomsnittliga arbetstiden under det år för vilket ny sjukpenninggrundande inkomst skall fastställas vara avgörande

för bedömningen.

Anknytningen till deltidsarbetet innebär också att rätten till delpension upphör om den försäkrade slutar sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. Vid bedömning härav bör praxis angående motsvarande regel beträffande avstängning från rätt till arbetslöshetsstöd vara vägledande.

I paragrafens andra stycke anges den tid under vilken delpension kan utgå. Det avses att delpension skall kunna utgå i åldern 60-65 år. För att uppnå önskvärd anslutning till förmånerna från den allmänna försäkringen

föreslås att pensionen skall kunna utgå fr. o. m. månaden då den försäkrade fyller 60 år t. o. m. månaden före den då han fyller 65 år. Det bör erinras

om att ålderspension som tas ut vid den allmänna pensionsåldern skall utgå fr.o.m. den månad 6S5-årsåldern uppnås.

48 Den som önskar erhålla delpension skall enligt denna paragrafs första stycke göra skriftlig ansökan hos allmän försäkringskassa. Närmare bestämmelser för ansökan och prövning avses komma att utfärdas i enlighet med 11 % av riksförsäkringsverket. Den försäkrade skall emellertid — utöver egna uppgifter i ansökan — lämna ett intyg om inkomst och arbetsförhållanden såväl före som efter övergången till deltidsarbete. Detta intyg avses i flertalet fall komma att utfärdas av den försäkrades arbetsgivare. I vissa fall — särskilt då arbetstagaren ofta byter anställning eller har flera arbetsgivare — kan

intyg från en arbetsgivare inte utgöra tillräcklig grund för avgörande av frågan om rätt till delpension. Byggbranschen har nämnts som exempel på sådana fall. I dessa fall avses i stället att avgörandet skall grundas på ett intyg från sökandens fackliga organisation. Rätten till delpension knyts då till deltidsarbete inom branschen och inte hos enskild arbetsgivare. Ger intyg från arbetsgivare eller fackförening inte tillräcklig ledning för bedömningen bör försäkringskassan föranstalta om närmare utredning. Det förutsätts att riksförsäkringsverket utfärdar närmare anvisningar för handläggningen av sådana ärenden.

Av paragrafens andra stycke framgår att arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd skall biträda försäkringskassan vid handläggning av ärenden enligt lagen. Som framgått av den allmänna motiveringen och de hittills

kommenterade paragraferna bygger delpensionsförsäkringen i flera avseenden på begrepp och regler som förekommer inom den allmänna försäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Det har ansetts vara en fördel att utgå från regelsystem som är väl kända för organisationerna på arbetsmarknaden och i möjligaste mån avstå från att skapa nya kvalifikationsregler för rätt till delpension. Innebörden av arbetsvillkoret är att den som kvalificerar sig för rätt till arbetslöshetsstöd

samtidigt kvalificerar sig för en av förutsättningarna för delpension. Av nu angivna skäl framgår det värdefulla i att försäkringskassan i frågor som

har anknytning till bl. a. arbetsvillkoret, arbetstid eller arbetsförtjänst kan erhålla hjälp vid handläggningen av delpensioneringen från arbetslöshets-

kassorna och länsarbetsnämnderna. Det bör i sammanhanget understrykas att ett nära samarbete redan förekommer mellan försäkringskassorna och arbetsmarknadsorganen.

I paragrafens tredje stycke åläggs arbetsgivare skyldighet att utfärda det intyg som behövs vid ansökan om delpension.

Av paragrafens fjärde stycke framgår att beslutet om delpension bör gälla

tills vidare. Framgår det emellertid att deltidsarbetet är begränsat till viss

tid bör beslutet avse samma tid så att ny prövning av rätten till delpension

kan ske vid ändrade förhållanden.

5§

Denna paragraf innehåller regler för beräkning av delpensionens storlek. För beräkningen av pensionen skall först fastställas den försäkrades normala

inkomst före och efter övergången till deltidsarbete. Delpensionen skall mot-

svara 65 KH av skillnaden mellan den försäkrades inkomster i anställningen före resp. efter övergången till deltidsarbetet. Samtidigt som beslut meddelas om delpension skall försäkringskassan också meddela beslut om ny sjukpenninggrundande inkomst till följd av övergången till deltidsarbete. I fall där den försäkrades och arbetsgivarens uppgifter om inkomst före övergången överensstämmer med de uppgifter som iegat till grund för det vid ansökan gällande beslutet om sjukpenninggrundande inkomst torde några svårigheter inte föreligga att beräkna delpensionens storlek. Avviker uppgifter bör försäkringskassan föranstalta om utredning, varvid arbetslöshetskassornas praxis vid beräkning av inkomst bör ge vägledning. Som inkomst före övergången bör gälla den inkomst som sökanden hade under sin senaste, varaktiga anställning, dock högst den inkomst som motsvarar hans sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Har den sökande före övergången

haft flera kortvariga anställningar eller har inkomsten varierat bör bedöm-

ningen göras med hänsyn till hans inkomst under de månader som tillgodoräknats i arbetsvillkoret. Försäkringskassan har möjlighet att med stöd

av bestämmelsen i paragrafen beräkna skillnaden med utgångspunkt i annan

inkomst än den som angivits i beslut om sjukpenninggrundande inkomst.

Förutsättning för höjning är emeilertid att den försäkrade - på samma sätt

som gäller inom föräldraförsäkringen — kan styrka att han verkligen haft högre inkomst än den tidigare angivna. Den närmare utformningen av detta förfarande avses bli reglerad av riksförsäkringsverket.

Den fastställda delpensionen värdesäkras genom anknytning till basbeioppet. Delpensionen kommer således på samma sätt som pensionerna inom den allmänna försäkringen att följa prisutvecklingen. Delpensionen skall vidare vara pensionsgrundande inom ATP. Bestämmelse härom har tagits in i förslaget till ändring av 11 kap. 2§ AFL.

Beslut om delpension bör gälla tills vidare. Sedan den försäkrade erhållit delpension kan det emellertid inträda sådana förändringar som bör inverka på delpensionen. Det har i paragrafens tredje stycke uttryckligen angivits att tillämpningsföreskrifterna beträffande deipensionen skall ange hur sådana situationer skall bedömas. Anvisningarna bör för att syftet med delpensionen skall kunna uppnås utfärdas med beaktande av följande allmänna synpunkter.

Till grund för strävandena att skapa en delpension som inte medför reduktion av ålderspensionen efter 65 års ålder ligger önskemålet att kunna trappa ned förvärvsarbetet. Om den försäkrade vid sidan av sitt deltidsarbete tar upp annat förvärvsarbete innebär det i många fall att någon nedtrappning inte sker av den totala förvärvsinsatsen. I sådana fall är delpension inte motiverad. I andra fall kan den försäkrade redan tidigare ha haft en bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga arbete som anställd. Väljer han då att trappa ned detta samtidigt som han behåller bisysslan, har en sådan nedtrappning skett som bör grunda rätt till delpension. Vägledande för bedömningen av om bisysslan skall anses ha varit varaktig bör vara det tidigare nämnda arbetsvillkoret. Detta innebär att den försäkrade skall ha utfört bisysslan i minst fem månader under en ramtid av tolv månader före det han börjar åtnjuta delpension. Bestämmelser om prövningen ges i paragrafens fjärde stycke.

I paragrafens fjärde stycke har vidare intagits föreskrift om särskild prövning enligt 8§ första stycket av vissa ärenden. I fall där arbetstiden vad avser bisysslan efter övergången överstiger arbetstiden för deltidsarbetet bör ansökan om delpension avgöras av pensionsdelegationen hos kassan. Detta bör gälla även i sådana fall då ersättningen för bisysslan överstiger hälften av lönen för deltidsarbetet.

Från fall där bisyssla påbörjas eller ändrar karaktär efter övergång till deltidsarbete skall skiljas sådana fall där lönen för det utförda deltidsarbetet höjs av olika skäl. Det kan därvid röra sig om fall där normal lönehöjning kommer till stånd till följd av avtalsförhandlingar eller särskild lönehöjning utges till arbetstagaren på grund av hans kvalifikationer. Förändras inte arbetstiden för deltidsarbetet bör sådana förhöjningar således inte medföra omprövning av rätten till delpension. Utgångspunkten bör i sådana fall vara att den försäkrade vid fortsatt heltidsarbete skulle ha kommit i åtnjutande av sådan höjning av hela lönen för heltidsarbetet.

Det sagda ger vid handen att en inkomstprövning i konventionell mening,

dvs. med avräkning krona för krona, inte skall tillämpas sedan den försäkrade börjat åtnjuta delpension. I stället bör den försäkrade i sin ansökan om pension förbinda sig att underrätta försäkringskassan om han vid sidan av deltidsarbetet påbörjar bisyssla eller om arbetstiden i deltidsarbetet ökar.

Försäkringskassorna bör — på samma sätt som nu gäller inom den allmänna försäkringen — utföra stickprovskontroller. Försäkringskassorna bör också utföra prövningen av förändringar vad avser bisysslor med stor omsorg.

Det är för beräkningen av delpensionen av betydelse för den försäkrade att uppgifterna angående sjukpenninggrundande inkomst är riktiga. Riks-

försäkringsverket har i sitt remissyttrande påpekat att kassorna i regel mycket snabbt genom arbetsgivarnas anmälningsplikt får reda på när arbetstagaren

byter arbetsgivare eller har flera anställningar. Det är av vikt för den enskilde

att den sjukpenninggrundande inkomsten är riktigt angiven. Det är därför angeläget att kassorna regelmässigt erhåller uppgifter från arbetsgivarna rörande personer som fyllt 59 år.

6§

Delpension skall som kommittén föreslagit inte utgå för månad då arbetstagaren redan åtnjutit ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag en-

ligt AFL. Denna samordningsbestämmelse avser pensioner som utgår enligt

lag. Om delpension utgår samtidigt med tjänstepension i form av ålders-

pension och förtidspension eller liknande förmåner förutsätts att pensionerna samordnas på liknande sätt som redan sker vid samtidigt utgående allmän

pension och tjänstepension. Meningen är således att arbetstagaren inte skall

kunna uppbära dubbla egenpensionsförmåner för samma månad. I enlighet med kommitténs förslag skall inte något särskilt avräkningsförfarande med avseende på övriga förmåner inom den allmänna försäkringen förekomma.

Delpensionen skall också räknas som inkomst vid fastställandet av storleken

av inkomstprövade förmåner. Kommitténs förslag innebär att bostadstillägg kan utgå enligt gällande regler för statliga och statskommunala bostadstilllägg.

Förfarandet vid retroaktiva beslut angående förtidspension och ålders-

pension från folkpensioneringen och ATP har berörts i specialmotiveringen

till 17 kap. 4§ AFL.

7§

Denna paragraf innehåller bestämmelse om en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna för att täcka kostnaderna för delpensioneringen. Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen. Avgiften skall

beräknas på samma underlag som används för fastställande av socialför-

säkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Av ikraftträdandebestämmelsen till lagen om delpensionsförsäkring framgår att avgiften skall utgå fr. o. m. den I januari 1976 och att avgiften för kalenderåret

1976 utgör 0,125 96.

N

I paragrafens andra stycke stadgas att avgifterna skall ingå till en särskild fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.

85 Paragrafen innehåller regler om beslutsordning. Bestämmelsen i paragrafens första stycke innebär att tjänsteman hos allmän försäkringskassa skall kunna bifalla en ansökan om delpension men att han då bedömningen är tveksam skall hänskjuta ärendet till kassans pensionsdelegation. Pensionsdelegationen avses också avgöra sådant ärende om delpension där ersättning för bisyssla överstiger hälften av arbetstagarens lön eller där den arbetade tiden vad avser bisysslan överstiger tiden för deltidsarbetet. Beslut om delpension som fattas av tjänsteman skall därjämte alltid underställas delegationens prövning om den sökande begär det.

Pensionsdelegationen skall enligt andra stycket vid behandling av frågor om delpension ha annan sammansättning än den som förekommer vid behandling av frågor enligt AFL. Delegationen förstärks med två representanter som har särskild erfarenhet av arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Det kan anmärkas att representanter för länsarbetsnämnderna redan nu i stor utsträckning deltar som rådgivare i delegationernas sammanträden. Den reguljära instansordningen inom socialförsäkringen tilllämpas enligt tredje stycket vid överklagande och handläggning av besvär över beslut som rör delpension.

95 Bestämmelserna i denna paragraf ansluter helt till vad som redan gäller enligt 20 kap. 4§ AFL.

Bestämmelserna i paragrafen medför att debitering och uppbörd av avgifter till delpensioneringen kommer att följa samma bestämmelser som gäller för övriga socialförsäkringsavgifter, dvs. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Som framgått av den tidigare redogörelsen skall för tillämpningen bindande föreskrifter till lagen i enlighet med regeringens bemyndigande kunna meddelas av riksförsäkringsverket. För samråd i dessa frågor knyts till riksförsäkringsverket en central pensionsdelegation. I delegationen avses ingå företrädare för riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsparterna. Beslut om delegationens sammansättning fattas av regeringen. Som framgår av övergångsbestämmelsen avses den centrala pensionsdelegationen kunna träda i funktion före den 1 juli 1976. Avsikten är att riksförsäkringsverket därigenom skall beredas möjlighet att i samråd med delegationen meddela tillämpningsföreskrifter till lagen före ikraftträdandet.

I enlighet med kommitténs förslag skall lagen träda i kraft den 1 juli

1976. Avgiftsuttag skall, som nämnts i specialmotiveringen till 7§, ske fr. 0. m. januari 1976. Preliminärdebiteringen för kalenderåret 1976 skall alltså avse 0,125 2.

Beslut om delpension kan i entighet med övergångsbestämmelsen fattas

redan före lagens ikraftträdande. Motivet härför är att delpension skall kunna utgå fr.o.m. den 1 juli 1976.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

2, 2a och 388

Enligt gällande bestämmelser varierar pensionstillskottet beroende på stor-

leken av grundförmånen från folkpensioneringen. Ändringarna av föreva-

rande paragrafer avser att halvt pensionstillskott skall utgå vid uttag av hälften av ålderspensionen och att pensionstillskottet vid förtida eller upp-

skjutet uttag av halv ålderspension skall reduceras eller ökas på sätt som motsvarar grundförmånens reduktion eller ökning.

6.4 Förslagen till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-

ring och lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Enligt gällande regler upphör rätten till arbetslöshetsstöd vid utgången av månaden före den då 67-årsåldern uppnås. Har en arbetslöshetsförsäkrad

gjort förtida uttag av ålderspension avräknas pensionen från dagpenning

som utgår från försäkringen enligt en särskild pensionsavdragstabell. Kontant

arbetsmarknadsstöd kan inte utgå då den försäkrade uppbär ålderspension genom förtida uttag eller åtnjuter hel förtidspension eller helt sjukbidrag.

En försäkrad som uppbär hel förtidspension har enligt gällande föreskrifter inte rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Den som uppbär två

tredjedelar av hel förtidspension förvärvar ersättningsrätt från arbetslöshetskassan under förutsättning att arbetsvillkoret fullgjorts efter det pension

börjat utgå och att endast tid då den försäkrade har utfört förvärvsarbete tillgodoräknas. För den som uppbär halv förtidspension gäller att ersättning utges inom ramen för de s. k. överförsäkringsreglerna. Detta innebär att dagpenningen utgår med visst belopp svarande mot den försäkrades dagsförtjänst. En förutsättning är även här att arbetsvillkoret är uppfyllt.

För den som uppbär halv förtidspension och som inte har haft förvärvsarbete efter pensioneringstillfället skall man enligt uttalande i förarbetena till lagstiftningen (jfr prop. 1973:56, s. 201) vid fastställande av den inkomst på vilken överförsäkringsreglerna skall tillimpas utgå från den försäkrades

inkomst före pensioneringen. Av denna inkomst beräknas hälften täckas

av förtidspensionen, medan den andra hälften blir den inkomst på vilken överförsäkringsregeln skall tillämpas.

Halvt kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som före arbetslöshetens

inträde haft deltidsarbete omfattande minst 17 timmar i veckan och till

den som söker sådant deltidsarbete. Om en person uppbär två tredjedels

eller halv förtidspension (sjukbidrag) får kontant arbetsmarknadsstöd inte

överstiga ett belopp som motsvarar helt sådant stöd minskat med pensionsbeloppet.

Pensionsålderskommittén har i betänkandet berört samordningen mellan pensionsförmåner och stöd vid arbetslöshet. Kommittén utgår därvid från

att ALF-utredningen, som enligt sina direktiv har att pröva samordningsfrågorna, skall lägga fram förslag som tillgodoser intresset av att också deltidsarbetaren ges största möjliga stöd vid inträffad arbetslöshet.

ALF-utredningen har i sitt remissyttrande föreslagit att arbetslös kassamedlem som uppbär delpension bör kunna erhålla arbetslöshetsersättning inom ramen för överförsäkringsreglerna, att pensionsavdrag från kassaersättning bör tillämpas vid förtida uttag av halv ålderspension, att halvt kontant arbetsmarknadsstöd bör kunna utgå till arbetslös person som uppbir delpension eller gjort förtida uttag av halv ålderspension samt att arbetslöshetsstöd inte bör utgå efter den allmänna pensionsåldern. Arbetsmarknadsstyrelsen har beträffande åldersgränsen anfört samma synpunkter i sitt remissyttrande.

De av ALF-utredningen framlagda förslagen innebär en smidig samordning meilan arbetslöshetsstöd och pensionering före den allmänna pensions-

åldern vid 65 år. Erhåller den försäkrade deltids- eller heltidsarbete efter

den allmänna pensionsåldern kommer de nya möjligheterna till växling mellan helt och halvt uppskjutet uttag att trygga en tillfredsställande försörjning för den försäkrade. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet föreslår jag att ALF-utredningens förslag läggs till grund för ändringarna av bestämmelserna om arbetslöshetsstöd vad avser de personer

som är arbetslöshetsförsäkrade. Detta innebär att medlem i arbetslöshets-

kassa som uppbär delpension bör erhålla arbetslöshetsersättning inom ramen för överförsäkringsreglerna, att pensionsavdrag från kassaersättning bör till-

lämpas vid förtida uttag av halv ålderspension samt att arbetslöshetsstöd inte bör utgå efter den allmänna pensionsåldern. Beträffande de personer som uppbär halv ålderspension eller delpension föreslår jag att de skall erhålla

kontant arbetsmarknadsstöd enligt samma regter som f.n. gäller för dem

som uppbär två tredjedels eller halv förtidspension (sjukbidrag). Detta in-

nebär att kontant arbetsmarknadsstöd för dessa personer inte får överstiga ett belopp som motsvarar helt stöd minskat med ersättningen. Rätten att erhålla kontant arbetsmarknadsstöd skall upphöra vid den allmänna pen-

sionsåldern.

Ändringarna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring berör uteslu-

tande den övre åldersgränsen inom arbetslöshetsförsäkringen. Den nuvarande åldersgränsen vid 67 år i 14, 51 och 52 §§ ändras till 65 år och innebörden av ändringen i 50 § är att den som Fyllt 64 år inte längre skall

ha rätt att bli medlem i arbetslöshetskassa. Den nya möjligheten till förtida uttag av halv ålderspension föranleder inget behov av lagändring i detta sammanhang. När det gäller delpensionen förutsätts att arbetsmarknadsstyrelsen i enlighet med de synpunkter som nyss redovisats utfärdar anvisningar.

Ändringarna i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd avser 14

och 24 §§. Ändringarna i 14 § tredje stycket ansluter till ändringarna inom arbetslöshetsförsäkringen. Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd skall upp-

höra vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller

65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel för-

tidspension eller helt sjukbidrag enligt AFL. Förtida uttag av halv ålderspension medför således inte att rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör. Ändringarna i 24 § medför att delpension och halv ålderspension reducerar det kontanta arbetsmarknadsstödet på samma sätt som partiell förtidspension och sjukbidrag f.n. gör.

7¶Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår

riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om delpensionsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension,

5. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

8¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

5.2.1 Allmänna Synpunkter. .ssssoossosreseoser rss rest 69

5.2.2 FÖrtidspenSiON ...sosssssssreressr saras ss sr rests 70

5.2.4 DelpensiON sosooosesesrrrrrrresrr ers rr rss ar ss r a 13

5.3 Beräkning av pensionsgrundande inkomst vid vuxenstudier

5.4 Upprättade lagförslag -.sooosessssraserer rs reser ess sas 81 6 Specialmotivering till lagförslagen -..sssosssossssers ers rer es 81 6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

fÖrSäkfiDg sosososeeeeserrerr se erer rer rer reser rr rs rer era 81

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensions-

tillSKOlb oss oeeeeer rr errererrerer rer ere esse rss ss ss sten 93 6.4 Förslagen till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbets-

löshetsförsäkring och lag om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd 93 7 Hemställdfl oosoossosssesrseserrerrsr rr rr ers rss rr rr rr ers sa 95 8 BeSluUtsosoososssres ere rerer ere rrr ere rer rer rss rr Kr rss rk rea 95