Prop. 1978/79:119

om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning

Prop 1978/79: 119 Regeringens proposition

1978/79: 119

om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning;

beslutad den 22 februari 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN JAN-ERIK WIKSTRÖM

4 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 119

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79: 119 50

är ett stöd för både dem i offentlig tjänst och dem i enskild tjänst som vill ta ledigt för att studera. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att lärare har viss rätt till tjänstledighet för fördjupningsstudier.

FUN föreslår att forskarutbildning formellt och reellt skall ges ökat meritvärde. FUN har med rätta påpekat att de kunskaper som forskar- utbildning ger inte bara gäller ett oftast mycket specifikt ämnesområde. Forskarutbildning ger också kritisk skolning, förmåga att förstå och kom- municera FoU, förmåga till självständigt arbete m.m., allt färdigheter som kan användas och vara till nytta inom många områden. Det kan där- för finnas anledning att förutsättningslöst pröva om det med hänsyn till såväl värdet av genomgången forskarutbildning för tjänsten och verksam— heten i fråga som stimulanseffekten på rekryteringen till forskarutbildning kan vara berättigat att för vissa typer av statliga och kommunala tjänster kräva forskarutbildning eller ge sådan utbildning särskilt meritvärde. Denna prövning måste dock beakta de allmänna strävandena inom yrkes- livet att inte ställa upp högre krav för en befattning än arbetet motiverar. Dessa frågor är enligt min mening angelägna framför allt för arbetsmark- nadens parter.

Jag går nu över till att behandla FUN:s huvudförslag avseende rekry- tering till forskarutbildning, dvs. förslaget om nya regler för behörighet till sådan utbildning.

Jag anser i likhet med flertalet remissinstanser att det av FUN föreslagna systemet med dels allmän behörighet, dels särskild behörighet bör genom- föras. Motsvarande konstruktion tillämpas i fråga om reglerna för be- hörighet till grundläggande högskoleutbildning.

FUN har föreslagit att endast allmän linje inom grundläggande hög- skoleutbildning skall ge behörighet. Flera remissinstanser, däribland UHÄ. förordar dock att allmän behörighet skall nås också på lokal och indivi- duell linje. Jag delar remissinstansernas uppfattning. Kravet för allmän behörighet bör vara studier motsvarande 80 poäng inom allmän, lokal eller individuell utbildningslinje. Variant av allmän linje där de stude- rande på grund av sina förkunskaper ges en kortare utbildning än vad som är regel bör bedömas på samma sätt som den normala utformningen av linjen; ger denna 80 poäng eller mer skall även variant ge allmän be- hörighet till forskarutbildning även om studiernas omfattning motsvarar lägre poängtal än 80. Självfallet skall när särskilda skäl föreligger dispens kunna ges från de behörighetsregler jag nu har förordat.

I likhet med UHÄ vill jag framhålla värdet av möjligheten att inrätta individuella utbildningslinjer för studerande som siktar på forskarutbild- ning i ämnen som inte normalt förekommer i allmänna linjer.

I fråga om allmän behörighet till forskarutbildningen för dem som gått igenom enstaka kurser vill jag också i likhet med UHÄ framhålla att behörigheten bör grundas på den grundläggande utbildningens totala omfattning och innehåll. Kravet på viss bredd i förutbildningen liksom på

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79: 119 5|

viss fördjupning inom området för forskarutbildningen måste upprätt- hållas. Vcdcrbörandc fakultetsnämnd bör — inom ramen för riktlinjer som kan komma att anges av UHÄ — kunna fastställa riktlinjer för till- godoräknande av bl. a. enstaka kurser.

Med den nu tillstyrkta ordningen kommer flertalet av de linjer som genom högskolereformen kommit att tillhöra högskolan att ge allmän be- hörighet för forskarutbildning.

Den allmänna behörigheten innebär behörighet till forskarutbildning inom samtliga fakulteter oberoende av området för den behörighets- givande grundutbildningen.

En speciell fråga som diskuterats av FUN och i några remissyttranden är huruvida viss yrkeserfarenhet skall krävas för allmän behörighet. Jag instämmer i FUN:s slutsats att det inte är rimligt att generellt kräva yrkes- erfarenhet före forskarutbildning. Det bör dock framhållas att det för vissa utbildningar antagligen kan vara av stort värde med sådan erfarenhet. Yrkeserfarenhet bör där det bedöms lämpligt kunna krävas för att ge sär- skild behörighet för forskarutbildning. Yrkeserfarenhet av betydelse för forskarutbildningen bör också kunna tillgodoräknas vid urval till forskar- utbildning.

Det är självfallet viktigt att behörighetskraven utformas så att kvalitet i forskarutbildningen garanteras. De särskilda behörighetskraven kommer här att spela en viktig roll. Det är enligt min mening önskvärt att undvika formalism vid precisering av de särskilda behörighetskraven. Det vikti- gaste måste sålunda vara att en forskarstuderande uppfyller kraven i vad avser förkunskapernas innehåll och inte i fråga om en viss formell doku- mentation av kunskaperna. Givetvis bör endast nödvändiga förkun- skaper krävas.

De särskilda behörighetskraven bör liksom regler för urval mellan sökande till forskarutbildning fastställas av berörd fakultetsnämnd. UHÄ bör svara för allmänna riktlinjer både för de särskilda behörighetskraven och för urvalsreglerna. Vid utformningen av de särskilda behörighetskra- ven och urvalsreglema bör en strävan vara att beakta sådana kunskaper och erfarenheter som skulle kunna underlätta för kvinnor och andra i dag underrepresenterade grupper att få tillträde till forskarutbildning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i årets budget- proposition. Jag framhöll där att utbudet av enstaka kurser i större ut- sträckning än nu borde planeras så att kurser inom ett visst område bygger på varandra eller kompletterar varandra. Det är önskvärt att den som börjar med en kortare kurs också skall kunna fördjupa eller bredda sina kunskaper inom det område den inledande kursen tillhör. Detta skulle bl. a. kunna bredda vägen för studerande att nå sådan ämnesfördjupning som krävs för tillträde till forskarutbildning.

Ett problem för rekryteringen till forskarutbildning inom de filosofiska fakulteterna utgörs i dag av den låga tillströmningen till fördjupnings-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1978/79: 119 52

studier,, dvs. till kurser på vad som tidigare betecknades som 60-poängs- nivå. lnom vissa ämnen har härigenom rekryteringsunderlaget för fors- karutbildning drastiskt minskat. Det är enligt min mening högst sanno— likt att ökade fördjupningsstudier skulle vara av värde inte bara för möjligheterna att rekrytera doktorander utan också för den grundläg- gande högskoleutbildningen i sig och för de studerandes kommande yrkes- verksamhet. Som jag förut framhållit utgår jag från att UHÄ noga prövar möjligheterna att i ökad utsträckning inrymma fördjupningsstudier i de allmänna utbildningslinjerna.

Flertalet remissinstanser anser den av FUN föreslagna antagnings- nämnden onödig. Jag finner det angeläget att inte inom högskolan skapa nya organ. av vilka behovet inte är klart dokumenterat. Jag kommer i det följande vid min behandling av frågor om planerings- och ledningsorgani- sation även att ta upp frågan om organisation för antagningen till forskar- utbildning. Jag vill här endast framhålla att jag anser att handledarnas bedömning måste tillmätas stor vikt och att de måste ges tillfälle att delta i antagningsproceduren.

De nya reglerna för behörighet till forskarutbildning kan inte genom- föras utan vissa förberedelser vid bl. a. berörda högskolemyndigheter. Också ur de studerandes synvinkel är det angeläget att förändringar i be- hörighetsreglerna inte genomförs alltför snabbt. Det är enligt min mening rimligt att de nya reglerna för behörighet till forskarutbildning börjar till- lämpas den 1 juli 1980.

Skillnaden mellan allmän och särskild behörighet till forskarutbildning kommer i många fall att vara stor. FUN har föreslagit att särskilda "över- bryggande" kurser skall komma till stånd för att göra övergång till forskar- utbildning till en realistisk möjlighet för dem som har allmän men inte särskild behörighet. Det utbildningsbehov det här är fråga om kommer att bli ytterst mångskiftande. Behovet av kompletterande utbildning för att nå särskild behörighet för forskarutbildning inom ett visst ämne kommer i många fall att kunna tillgodoses inom ramen för utbudet av enstakakurser eller genom att den studerande t. ex. bereds möjlighet att gå igenom en del av en utbildningslinje. Jag utgår från att berörda högskolemyndigheter så långt möjligt kommer att bistå de studerande bl. a. vid uppläggningen av de studier det här kan bli fråga om. För vissa grupper av studerande kan det vara lämpligt att man anordnar särskilda kurser som leder till behörig- het för forskarutbildning inom ett visst ämne. Jag kommer i annat sam- manhang att föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ att analysera frågan om för vilka grupper det kan finnas klart definierade utbildningsbehov av detta slag som är av en sådan storleksordning att de bör mötas genom att särskilda kurser anordnas. Jag kommer i det följande att beräkna medel för utveckling och försöksvis drift av sådana kurser. På sikt bör emellertid detta slag av kurser ingå i högskolans normala utbud av utbildning och medel härför räknas inom de reguljära anslagen.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1978/79: "119 53

Nuläge

Den svenska FoU—organisationen kan, starkt förenklad, åskådliggöras som i figur ]. Längst ned de FoU-utförande institutionerna: universitet och högskolor. forskningsinstitut. forskningsavdelningar vid olika myndigheter och utvecklingsenheter inom industrin. Högre upp på bilden myndigheter och andra organisationer som har viktiga roller i fråga om samordning, planering eller finansiering av FoU—aktiviteter. Forskningsrådsutredningen har främst intresserat sig för de senare funktionerna och mindre för själva utförandet av forskning och utveckling. Några skarpa gränser kan dock inte heller här dras vare sig mellan olika typer av organisationer eller olika aktörer - en och samma organisation har ofta både FoU-planerande upp- gifter och en egen FoU-verksamhet och de som är verksamma på den FoU-utförande nivån bidrar i hög grad till planeringen genom att initiativen till framtida FoU-verksamhet i praktiken ofta kommer från dem.

1 det större FoU-systemet kan fyra viktiga delsystem med särskilda karakteristika urskiljas, nämligen

universitet och högskolor med en central planerande myndighet. univer- sitets- och högskoleämbetet, UHÄ

forskningsrådsorganisationen, som efter omorganisation 1977 består av ett medicinskt. ett naturvetenskapligt och ett humanistisk—samhällsveten- skapligt forskningsråd samt en samordnande, sidoställd myndighet. Forsk- ningsrådsnämnden, FRN, med uppgift att också aktivt initiera och samli- nansiera forskning

den sektoriella FoU-organisationen. dvs. myndigheter med uppgifter inom olika samhällssektorer som agerar för att få till stånd FoU som har relevans för respektive sektor, ofta med stöd av särskilt tilldelade resurser för FoU (hit räknas också kommunala myndigheter) samt

näringslivet (affärssektorn), som lägger ned stora resurser på utveck- lingsansträngningar och med stöd av tillgänglig statistik kan uppskattas finansiera hälften av den samlade FoU-verksamheten i landet.

Vid sidan härav gör bl.a. akademier, privata stiftelser och intresseor- ganisationer av olika slag kompletterande insatser.

Sammanhållande och styrande krafter i detta system utgör dels myndig- heter med planerande och samordnande uppgifter av typ UHÄ. FRN och STU, dels de olika departementen och särskilda delegationer (mer eller - mindre permanenta kommittéer) som knutits till vissa departement. Större FoU-politiska beslut måste självfallet fattas av riksdagen.

Riksdagens roll

Riksdagen fattar årligen beslut om statens utgifter och fastställer alltså även budgeten för sådan forskning och utveckling som finansieras via särskilda statsanslag. Den helt övervägande delen av resurserna för forsk- ning (men inte utveckling, eftersom utvecklingsresurserna till sin del finns inom den privata industrin) blir därför varje är föremål för riksdagens prövning. Det sker dock inte samlat utan i samband med att budgeten för respektive samhällssektor prövas (försvarsforskning behandlas således för sig, transportforskning för sig, social forskning för sig etc.). Frågorna bereds i riksdagen av de olika utskotten, som är organiserade på sakområ- den enligt följande och i stort speglar regeringens departement:

• Sida 86
•  Original

Stu'tn: ser och fonder UHÄ

nattlulztll'trr

STYRELSEN FÖR svsm. CES [ANT- BiiLKuUNl- VERSITQI

rO- .SlA'N'SSRÄDSOFl- GANiSAT'ONEN

limmad; UNIVERS]

/l öö

lllblllult'JOL

r—SJFRI

DEN SEKTOP." _LLn FoU OPGAlN SAi' .ONEF

Myndigheter Detegavtioner

Nnmnder

| KOMMUI-JER lj-xTJUSl'lN'G I

(:

FÖRETAGS-

SEKTOHN

Prop. 1978/79 Figur I.

119

86

• Sida 87
•  Original

Prop. 1978/79: 119 87

Konstitutionsutskottet Socialutskottet Finansutskottet Kulturutskottet - Skatteutskottet Utbildningsutskottet ] ustitieutskottet Trafikutskottet Lagutskottet Jordbruksutskottet Utrikesutskottet Näringsutskottet Försvarsutskottet Arbetsmarknadsutskottet Socialförsäkringsutskottet Civilutskottet

För att behandla komplexa frågor har riksdagen möjlighet att bilda sammansatta utskott. men den möjligheten utnyttjas sällan. Den forskningspolitiska debatten i riksdagen blir av dessa skäl lätt splittrad. vilket också påtalats i flera motioner till riksdagen.

Tidigare har forskningsfrågorna normalt inte varit partiskiljande i sär- skilt hög grad, men under senare år har bl. a. miljövårdsdebatten, arbets- miljöfrågorna och energikrisen fört fram forskningsfrågorna i främsta ledet i den politiska debatten och lett till en ökad insikt om att forskning har sociala konsekvenser. Också framtidsforskningen har varit ett kontrover- siellt ämne.

Med den ökade insikten av forskningens betydelse har följt ökade krav på information från riksdagsmännens sida. Dessa krav har behandlats i en intern utredning inom riksdagen (riksdagens informationsutredning) och resulterat i ett särskilt stöd åt de politiska partiernas riksdagsgrupper för utredningsarbete m.m. och ett ökat stöd åt ett fristående sällskap (RIFO) som verkar för bättre kontakter mellan riksdagsmän och forskare.

Riksdagen har en egen upplysningstjänst, som huvudsakligen anlitas av enskilda riksdagsmän. särskilt från oppositionspartierna. Däremot anlitas den mera sällan av de olika utskotten. Dessa har andra sätt att inhämta information, bl.a. hearings.

FoU-frågarnas behandling i regeringen

Regeringen har en initiativtagande roll gentemot riksdagen och styr därigenom riksdagens arbete med olika frågor. Det gäller också forsknings- politiska frågor, som inom regeringen huvudsakligen ses som en angelä- genhet för respektive departement. Det stora antalet ärenden omöjliggör i de flesta fall realdiskussioner inom regeringen. Självfallet konsulterar de olika departementen vid behov varandra under beredningen.

När det gäller viktigare frågor av utpräglat politisk karaktär fungerar statsministern som samordningsminister.

När det gäller frågor om forskning och utveckling av särskild betydelse för olika samhällssektorer har dessa fördelats på respektive departement (sektorisering). I själva verket har nästan varje fackdepartement inom sitt ansvarsområde ett antal myndigheter eller andra organ med särskilda FoU- planerande eller FoU—utförande uppgifter. Särskilt betydelsefulla FoU- departement är. förutom utbildningsdepartementet, som har ansvar för universitet och högskolor samt de allmänna forskningsråden, industride- partementet (med bl. a. STU) och jordbruksdepartementet (jord- och skogsbruksforskning samt miljövårdsforskning).

Vid sidan av det ordinarie departementsarbetet finns andra former för beredning av forskningsfrågor, där samordningsmotivet i vissa fall spelar en viktig roll. Redan år 1962 inrättades ett organ för information i forsk- ningsfrågor till regeringen i form av forskningsberedningen.

Forskningsberedningen är numera knuten till ett fackdepartement, ut- ' bildningsdepartementet, i stället för som tidigare till statsrådsberedningen.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1978/79: 119 88

Beredningen tjänar framför allt som ett forum för informella diskussioner i forskningsfrågor.

Den sektoriella Fo U-organisationen

Samhället har i allt större utsträckning tagit forskning och utveckling i sin tjänst för olika slag av angelägen verksamhet och för att lösa olika samhällsproblem. Ofta har forskningen kopplats till verksamheten inom en viss samhällssektor, vilket lett till uppkomsten av begreppet sektoriell forskning. Sektorsanknuten forskning syftar till att — ge underlag för formulering av mål inom en samhällssektor — identifiera och analysera alternativa vägar att uppnå målen samt — utveckla de metoder och redskap som behövs för att nå målen.

Den svenska FoU-organisationen präglas vid en internationelljämförel- se av en ovanligt långtgående sektorisering. Det finns särskilda organ för planering och/eller finansiering av bl. a. brottsförebyggande forskning. u- landsforskning, säkerhetspolitiska studier, fredsforskning, social forsk- ning, forskning kring sjukvård, transportforskning, trafikforskning. miljö- vårdsforskning, arbetsmarknadsforskning, invandrarforskning, forskning kring fysisk planering och regional utveckling, energiforskning, rymd- forskning, byggnadsforskning, industriell utveckling, skogs- och jord— bruksforskning, arbetarskyddsforskning (arbetsmiljöforskning), försvars- forskning, konsumentforskning m.m.

Inom varje sådant område finns ibland en rad organ med FoU-uppgifter. och ibland finns särskilda FoU-medel för relativt små, snävt avgränsade forskningsuppgifter. I en del fall finns särskilda organ för samordning av forskning och utveckling inom en sådan sektor, i andra fall samordnas verksamheten genom respektive departement.

Olikheterna i organisation m.m. förklaras dels med att verksamheten inom de olika sektorerna ställer särskilda krav, dels med att en sektorsan- knuten forskning växt fram vid olika tidpunkter inom de olika sektorerna och att organisationen påverkats av tillkomstperiodens forskningspolitiska synsätt och administrativa teon'er.

Som exempel kan nämnas att ansvaret för den sektorsanknutna forsk- ningen och utvecklingen ibland blivit en uppgift för den dominerande administrativa myndigheten inom sektorn. Så är fallet inom bl. a. skolsek- torn. I andra fall har särskilda forskningsmyndigheter skapats. t.ex. inom försvarssektorn. Ibland fördelas forskningsplaneringsuppgifterna på flera myndigheter. samtidigt som en existerande myndighet eller en särskild forskningsplaneringsmyndighet ges ett sammanhållande ansvar. Så är fal- let inom transportforskningsområdet.

Det finns ett behov av samordning mellan de statliga sektorsorganen och de kommunala myndigheterna (kommuner och landsting) i fråga om forsk- ning och utveckling av intresse för alla parter. Kommuner och landsting har i Sverige viktiga samhällsuppgifter. Så t. ex. är sjukvården till större delen ett ansvar för landstingen, medan kommunerna har hand om social- vård, barnomsorg, det grundläggande skolväsendet. renhållning, kommu- nala transporter m. m. Samtidigt finns inom flera av dessa områden statliga organ med övervakande, planerande och utvecklande uppgifter. Enligt sektorsprincipen bör emellertid utvecklingsarbete bedrivas i nära anslut— ning till den egentliga verksamheten, varför behov av samarbete och samordning uppstår. Än så länge är dock de kommunala myndigheternas engagemang iforskning blygsamt jämfört med de statliga insatserna.

Ett uttryck härför är att kommuner och landsting i relativt blygsam

• Sida 89
•  Original

Prop. 1978/79: 119 89

utsträckning bidrar tillfinansiering av forskning och utveckling över sina budgetar. I stället är finansieringen av den sektorsanknutna forskningen så gott som helt en angelägenhet för staten, varvid den helt dominerande principen är att forskningen finansieras över den statsbudget som varje år godkänns av riksdagen.

Inte heller här är bilden dock entydig. I vissa fall, t. ex inom byggforsk— ningsområdet och arbetarskyddsforskningen, spelar avgiftsfinansiering och en därtill kopplad fondbildning en dominerande roll. De forskningsre- surer som går till detta slags forskning blir alltså inte regelbundet utsatta för riksdagens prövning utan varierar med t. ex. efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet. När lönesumman inom byggnadsbranschen ökar till följd av ökad sysselsättning eller höjda avtalsenliga löner ökar också anslagen till byggnadsforskning automatiskt. Samtidigt har de betalande beställarna/arbetsgivarna. och. när det gäller arbetarskyddsforskningen, även arbetsmarknadens organisationer i egenskap av intressenter beretts inflytande över hur resurser används.

Forskningsrådsorganisationen

De första forskningsråden i Sverige inrättades på I940-talet. Därmed skapades rörliga resurser, en "andra budget", för den typ av forskning som universitet och högskolor traditionellt ägnat sig åt, dvs. inomveten- skapligt betydelsefull forskning utan någon särskild anknytning till en viss samhällssektor. Det senare utesluter naturligtvis inte att forskningens re- sultat finner användning i en eller fiera samhällssektorer genom konkreta tillämpningar.

Forskningsråden introducerades under visst motstånd från dem som fruktade att universitetens inflytande på forskningsinriktning och forsk- ningsresurser skulle minska och att samhället skulle använda sig av de nya råden för att på ett otillbörligt sätt söka styra forskningen vid universitetet. Dessa farhågor har dock knappast besannats. I stället har råden tillvunnit sig forskarnas förtroende i hög grad.

Forskningsråden är formellt myndigheter och beteckningen används också för vissa organ som snarast tillhör den sektoriella FoU-organisatio— nen som t. ex.jord- och skogsbruksforskningsområdet. De allmänna forsk- ningsråden. som tillhör utbildningsdepartementets område, var fram till 1977 fem till antalet. Genom den reform som detta år genomfördes reduce- rades deras antal till tre, nämligen

humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) medicinska forskningsrådet (MFR) naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR).

Samtidigt inrättades en särskild nämnd, forskningsrådsnämnden (FRN), för att i den p.g.a. den tilltagande specialiseringen alltmer komplexa och svåröverblickade forskningsmiljön knyta samman intressen och ta initiativ till forskning inom nya ur samhällssynpunkt angelägna områden som inte klart faller inom ett visst organs ansvarsområde. FRN har också medel för finansiering av projekt främst avsedda för samfinansiering av huvudsakli- gen större projekt tillsammans med en eller flera andra intressenter. Det kan vara något av forskningsråden men också ett eller flera sektorsorgan — en viktig uppgift för FRN är att förmedla kontakter mellan forskningsråds- organisationen och den sektoriella FoU-organisationen. FRN förutsätts också göra viktiga insatser inom det internationella FoU-samarbetet och inom området allmän (samhällsriktad) information av forskning.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1978/79: 119 90

[ rent administrativa angelägenheter skall FRN också ha en samordnan- de roll gentemot råden och verka för enhetliga rutiner m. m.

För forskningsråden innebar reformen, förutom sammanslagningen, att råden i fortsättningen utses genom val bland aktiva forskare vid universitet och högskolor, varigenom dessa gruppers inflytande i råden väsentligt breddats. Genom särskilda rådskonferenser i anslutning till valen skall också debatten kring forskningsrådens verksamhet stimuleras och policy- förklaringar avges.

Högskolan

Huvuddelen av den allmänna. kunskapsutvecklande forskningen utförs inom högskolan, som också svarar för forskarutbildningen. Högskoleen- heter med fast forskningsorganisation finns på sju orter: Stockholm, Upp- sala. Linköping, Lund, Göteborg. Umeå och Luleå.

Högskolans forsknings- och forskarutbildningsverksamhet är indelad i fakulteter. För närvarande finns humanistiska, teologiska, juridiska, sam— hällsvetenskapliga, medicinska. odontologiska, farmaceutisk, matematisk- naturvetenskapliga och tekniska fakulteter. Vid lantbruksuniversitetet finns lantbruksvetenskaplig, veterinärmedicinsk och skogsvetenskaplig fa- kultet.

Antalet forskartjänster vid universitet och högskolor har under perioden 1970—75 ökat med ca 200 % och uppgick år 1975 till 2 150. Antaletforskar— studerande har under perioden 1950—1970 ökat med 15 % per år. Det har således skett en kraftig expansion av forskningen inom högskolan. Under senare år har dock en tendens till nedgång märkts. År 1976 fanns ca 12600 forskarstuderande, vilket motsvarar ungefär 12% av samtliga studerande vid högskolan.

Expansionen har gjort det möjligt för universiteten att i stigande ut- sträckning åta sig FoU-uppdrag från näringslivet och den sektoriella FoU— organisationen, som i hög grad anlitar högskolan som forskningsutförande organisation. Genom den sektorsanknutna forskningens tillväxt ställs stora krav på forskningsresurser vid universitet och högskolor, som i det svens- ka systemet förutsätts kunna utföra alla typer av kvalificerad forskning. Från universiteten fristående forskningsinstitut har endast inrättats i be- gränsad omfattning, eftersom landets forskningsresurer inte onödigtvis bör splittras genom inrättande av mindre, från högskolan fristående forsk- ningsenheter.

Vid universitetet i Linköping införs ny, remainrikrad forskningsorgani- sation. Den nya forskningsorganisationen är i administrativt hänseende uppbyggd på nästan samma sätt som den traditionella. Olika samhällsin- tressen ges dock ett större inflytande över forskningen. I Linköping skall bedrivas forskning kring större teman. som fastställs av riksdagen. Dessa teman bryts ner i subteman i den långsiktiga planeringen och ett forsk- ningsprogram inom subtemat arbetas fram av forskare och forskarstuder- ande och fastställs av högskolans styrelse.

Vid sidan av högskolan under utbildningsdepartementet finns en särskild högskola för jordbrukssektorns behov som sorterar underjordbruksdepar- tementet. Organisatoriskt är denna uppbyggd på ett likartat sätt som hög- skolan under utbildningsdepartementet. En skillnad är dock att lantbruks- universitetet sorterar direkt under departementet, medan det för den övri- ga högskolan finns en central myndighet, UHÄ. UHÄ har framför allt samordnande och planerande arbetsuppgifter. Många av de uppgifter som' ålåg det tidigare centrala verket, universitetskanslersämbetet, har genom

• Sida 91
•  Original

Prop. 1978/79:119 9]

högskolereformen delegerats till de i samband med denna reform inrättade regionstyrelserna eller till högskoleenheterna.

Akademier och stiftelser

De vetenskapliga akademierna. Vetenskapsakadcmien, Vitterhetsaka- demien och lngenjörsvetenskapsakademien har viktiga uppgifter som sti- mulerande, kontaktskapande och informerande organ. Ingenjörsveten- skapsakademien har ansvaret för den svenska organisationen av veten- skapligt-tekniska attachéeri utlandet i samarbete med bl. a. STU. lngen av akademierna spelar någon nämnvärd roll förfinansiering av forskning.

Det gör däremot ett mindre antal stora privata stiftelser. varav Wallen- bergsstiftelsen står i särklass med en årlig utdelning av ca 20 milj. kr. Utdelningen går ofta till finansiering av särskilt dyrbar utrustning. som ibland samfinansieras med staten.

Det finns också ett stort antal mindre stiftelser (bortåt 700), som delar ut pengar till forskning. Särskilt vanligt är stöd till medicinsk forskning.

Forskning och utveckling inom näringslivet

Större delen av utvecklingsarbetet i Sverige utförs inom industrin. Av FoU-verksamheten inom industrin kan 10% betecknas som forskning me- dan resten är utvecklingsarbete. Verksamheten finansieras till 85% med egna medel. Karakteristisk är koncentrationen av FoU-verksamheten till större företag och till vissa industribranscher.

Internationellt samarbete

Det finns ett rikt utvecklat nät av kontakter mellan svenska FoU-organ och deras motsvarigheter i andra länder. I synnerhet samarbetet med de övriga nordiska länderna är livligt. Sverige deltar i FoU-samarbete inom ramen för FN och dess fackorgan. OECD och i någon mån de europeiska gemenskaperna liksom i samarbetsorganisationer som den europeiska kärnforskningsorganisationen (CERN). den europeiska organisationen för astronomisk forskning rörande södra stjärnhimlen (ESO). den europeiska konferensens för molekylärbiologi allmänna program (CEBM) och dess program för ett europeiskt laboratorium för molekylärbiologi (EM BL). De svenska forskningsråden och akademierna är medlemmar i internationella vetenskapliga unioner (lCSU) och forskningsrådens europeiska samar- betsorganisation (ESF). Dessutom finns bilaterala forskningsföreningar och forskningsstiftelser. ibland med anknytning till näringslivet. Universi- tetens forskare har ofta personkontakter med forskare vid institutioner i andra länder, ett informellt samarbete som utgör en viktig bas för det mer organiserade samarbete som förekommer.

Det mer organiserade internationella forskningssamarbetet kan gälla enskilda projekt eller större forskningsprogram, samordning av forsknings- insatser, samarbete i fråga om forskarutbildning. gemensam finansiering och gemensamma forskningsinstitutioner. Den största satsningen av detta slag är det svenska deltagandet i CERN. Härutöver finns det ett antal medelstora internationellt organiserade samarbetsprojekt inom främst det naturvetenskapliga området (EISCAT, EMBO rn. fl.). Det nordiska samar- betet har gett upphov till ett betydande antal gemensamma nordiska insti- tutioner för FoU. Det förekommer också att de nordiska forskningsråden samordnar sina aktiviteter.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1978/79: 119 92

Forskningsrådsutredningen

Utgångspunkter

Forskningsrådsutredningen (FRU) anger i sitt betänkande (SOU 1977: 52) Forskningspolitik vissa grundläggande förutsättningar för en långsiktig forskningsplanering. I en kortfattad genomgång av begreppen forskning och utveckling betonar FRU — i nära anslutning till vad som framfördes i utredningens första betänkande (SOU 1975126) Forsknings- råd — att all forskning så långt möjligt bör bedömas både med hänsyn till sin inomvetenskapliga betydelse och sin samhällsrelevans — egenskaper som all forskning hari varierande grad. Begreppskedjan grundforskning — riktad grundforskning — tillämpad forskning är enligt utredningens uppfatt- ning inte särskilt klargörande. Starka skäl talar emellertid för att hålla samman begreppsparet forskning och utveckling, FoU. Detta är, enligt FRU, viktigt som en markering av att utvecklingsarbete bör ske på hög kunskapsnivå, för att via utvecklingsarbete kunna identifiera kunskapsbe- hov som måste mötas med forskningsinsatser etc. Utredningen betonar starkt att försök till avgränsningar av FoU bör göras med stor försiktighet. Det intuitiva inslaget i all forskning, skapandet av kunskap på andra vägar än enbart intellektuella och också andra faktorer gör alla avgränsningsför— sök vanskliga.

Utredningen diskuterar också begreppet forskningspolitik och konstate- rar att samhällets ökande forskningsberoende och forskningens volymtill- växt under tiden efter andra världskriget skapat behov av en genomtänkt och sammanhängande grundval för alla de beslut som måste fattas av skilda samhällsorgan om forskningens finansiering, dess organisation, forskarutbildning. överförande av forskningsresultat till näringsliv och samhälle etc. Summan av alla faktiska förhållanden på detta område kan, enligt utredningen, naturligtvis också —- men då i mer inskränkt mening — betecknas som samhällets forskningspolitik.

1 Sverige har en viss utveckling mot en helhetssyn på FoU-politiken ägt rum. ehuru förhållandevis sakta. Som utgångspunkt för analys av FoU- systemet i Sverige pekar utredningen på två grunduppfattningar — doktri- ner — om förhållandet mellan forskningen och samhället. Dessa synsätt är ana/_vsredskap — de påverkar FoU-systemets uppbyggnad men kan knap- past tänkas helt renodlade i det verkliga livet. Den ena grunduppfattningen betonar forskningens egenvärde. Forsk- ningen ses som angelägen i sig själv och även om den är betydelsefull för samhället bör den inte styras annat än inifrån. Den motsatta doktrinen ser forskningen som medel. ett bland andra för att nå samhällsmål inom de sociala, ekonomiska och kulturella områdena etc. Dessa båda doktriner påverkar i olika blandningar och i skiftande grad FoU-systemets utformning men knappast någonsin med fullt genomslag. Den svenska situationen under de senaste decennierna präglas. enligt FRU, allmänt av en utveckling mot en forskningen-som-medeI-syn. Den sektorsanknutna FoU-organisationen — dvs. den FoU-organisation som anknyter till samhällsorganen inom olika områden och den planering för samhällsverksamheten som där sker — är präglad av denna syn men har inslag också av det andra synsättet. Utredningen påpekar att den nya

• Sida 93
•  Original

Prop. 1978/79: 119 93

rådsorganisationen genom forskningsrådsnämnden präglas av ökad tonvikt på "forskningen som medel" men framhåller att båda synsätten utnyttjas i svensk FoU-politik. '

Som ett avgörande problem i sammanhanget framhåller utredningen inflytandefrågorna, som får ett väsentligt olika innehåll beroende på vilken doktrin som präglar synsättet.

FRU påpekar att utredningens frågeställningar i hög grad varit aktuella även i andra länder. Exempel anförs från några OECD-länder där diskus- sionen på senare tid varit livlig i dessa frågor. På många håll arbetar man med problemen att finna avvägningar mellan en mer sammanhållen och en mer sektoriserad FoU-politik och med frågorna om hur forskningen skall inriktas mot viktiga samhällsområden.

Lösningarna och formerna skiftar. FRU betonar att det är omöjligt att överföra färdiga mönster från utlandet till Sverige — förutsättningarna politiskt, konstitutionellt och kulturellt är starkt skiftande och det svenska administrativa systemet unikt.

Det svenska F () U-systemet

FRU redovisar en genomgång av det svenska FoU-systemet i syfte att inom olika områden peka på problem som har betydelse ur planeringssyn- punkt.

Utredningen diskuterar bl. a. hur riksdagen behandlar FoU-frågoma och riksdagens möjligheter dels att skapa sig överblick över forskningspolitiska problem, dels att få tillgång till forskningsbaserad sakinformation.

Utredningen konstaterar att riksdagens arbete genom författningsrefor- men och den därvid införda utskottsorganisationen blivit starkt sektori- serat och att till följd härav FoU-frågor kommit att behandlas i flera olika utskott. Möjligheterna till överblick över FoU-frågorna är enligt utredning- ens bedömning inte tillräckliga. Även möjligheterna att få fram kvalificerad men bearbetad forskningsinformation som rör sakfrågor är begränsade. Utredningen betonar att riksdagens roll i det parlamentariska systemet gör det nödvändigt att rikta kraven på tillräcklig information inte bara mot riksdagens egna organ utan även mot regeringen och regeringskansliet. I sammanhanget måste. enligt FRU. också uppmärksammas de enskilda ledamöternas och oppositionens särskilda behov.

För att belysa regeringens och regeringskansliet.? FoU-planering disku- terar utredningen främst det löpande samarbetet mellan departementen, budgetprocessen och forskningsberedningens roll.

FRU framhåller att utvecklingen av en sektoriell FoU-organisation har inneburit att flertalet departement inom sitt område har ett eller flera organ för FoU och i motsvarande mån har att hantera frågor av detta slag. Utredningen anser sig kunna konstatera att den sektoriella forskningens utveckling medfört starkt minskade möjligheter för regeringen att för hela FoU-området föra en sammanhållen politik där de olika sektorernas FoU- frågor kan passas in i ett sammanhängande mönster. Det finns knappast en enhetlig uppfattning om de grundläggande villkoren och principerna för det sektoriella FoU-arbetet och om vilka skillnader mellan olika områden som är motiverade, t. ex. av olikheter i den administrativa strukturen.

Forskningsberedningen tillkom 1962 och sågs då som ett instrument för samordning och långsiktig inriktning av forskningspolitiken. Den har dock inte utvecklats i denna riktning och utredningen anser att den med den konstruktion den fått inte heller har förutsättningar för en sådan roll.

Redskap för att skapa en överblick och samsyn som är grundläggande

• Sida 94
•  Original

Prop. 1978/79: 119 94

för långsiktigt syftande forskningspolitik på statsmaktsnivå måste, enligt FRU:s uppfattning. skapas inom regeringsapparaten.

Med utgångspunkt i en diskussion av begreppet sektoriell FoU -— dvs. sådan FoU som tar sin utgångspunkt i samhällsbchov inom olika områden -— ger utredningen en kort översikt av den sektoriella FoU-organisationens framväxt och en överblick över dagens organisation.

Utredningen tar vidare upp en del långsiktigt betydelsefulla problem till behandling. nämligen sektoriell FoU i förhållande till myndigheter och departement, samordningen mellan och inom sektorer, ansvarsfördelning- en stat-kommun-landsting, kopplingen mellan sektoriell FoU och sek- toriell planering samt finansieringen av sektorsanknuten forskning.

Enligt utredningen bör sektorsprincipen inte överges. Till ledning för arbetet inom sektorerna bör emellertid finnas klarare principer för den samlade FoU-organisationen vad gäller t.ex. myndigheternas och departe- mentens roll. formerna för finansiering m.m.

FRU anser att en anknytning av sektoriell FoU till ansvariga myndighe- ter bör eftersträvas i första hand. Härigenom ges en säkrare koppling till planering och utnyttjande än om de sektoriella FoU-organen är fristående.

Ett alternativ till myndighetsanknytning är en anknytning till fackdepar- tement. Enligt utredningens uppfattning kan dock inte behovet av en praktiskt förankrad sektoriell FoU tillgodoses utan myndighetsmedver- kan.

l frågan om finansiering anser utredningen att budgetfinansiering av statens utgifter bör vara det normala även för sektoriell FoU. Även kom- muner och landsting bör kollektivt kunna finansiera FoU.

Utredningen understryker forskningsrådsnämndens (FRN) samordnan- de roll och ser energiforskningsmodellen som en intressant lösning på samordningsbehoven över departementsgränserna. Bl.a. med hänsyn till de svårigheter som tycks följa med lösningen önskar utredningen en upp- följning och utvärdering av denna modell.

FRU anser att både kommunala och statliga myndigheter i ökad ut- sträckning bör samarbeta inbördes och med näringslivet (det statliga och privata) för att utveckla ny teknik och ny utrustning.

Utredningen framhåller även att beslut i t.ex. planerings- och organisa- tionsfrågor vad gäller sektoriell FoU i konkreta fall måste föregås av noggrann analys av de speciella förhållandena. De principer utredningen talar för måste kunna omprövas efterhand som nya organisationsmodeller utvecklas och kunskapen om existerande modeller förbättras.

Som en separat expertpromemoria har publicerats sex fallstudier från den undersökning Statskonsult AB utfört för utredningens räkning (SOU 1977: 53).

Forskningsrådsorganisationen behandlar FRU endast kortfattat efter- som den ingående genomlysts i utredningens första betänkande (SOU 1975: 26) och efter omorganisationen nu står inför ett nytt utvecklingsske- de. Huvuddrag och huvudprinciper i organisationen redovisas men främst läggs vikt vid långsiktigt betydelsefulla planeringsproblem som den nya rådsorganisationen kommer att möta. Utredningen pekar på vissa problem som inte lösts i samband med omorganisationen och som alltså ärvs. Det gäller bl. a. finansieringen av dyrbar vetenskaplig utrustning och frågan om täckning av under budgetåret stegrade lönekostnader.

Av de planeringsproblem som betingas av den nya organisationen pekar FRU på två. Det ena gäller inflytandefrågorna, dvs. hur det nya systemet för att utse vetenskapliga ledamöter i råden skall utvecklas till att bli det

• Sida 95
•  Original

Prop. 1978/79: 119 . 95

avsedda instrumentet för nära kontakt med forskarna vid universiteten. Det andra gäller FRN:s ställning.

FRU anser det viktigt att observera den fastlagda huvudprincipen att FRN så långt möjligt skall samfinansiera sina insatser med andra FoU— organ; risken — om detta inte lyckas — är att FRN endast blir ett nytt självständigt forskningsråd för samhällsrelevant forskning. Samtidigt vill utredningen uppmärksamma det problem som kan uppstå om till FRN knyts ett ansvar för vissa forskningsområden på så sätt att vissa precisera- de belopp för insatser läggs fast av statsmakterna. Nämnden måste kunna avväga storleken av sina insatser under fri samverkan med andra organ.

Utredningen tar även upp problem som berör universitetens och högsko- lornas planerinysfl'irutsiirtningar.

Forskningsrådsutredningen diskuterar i detta sammanhang tre problem- områden: — utvecklingen av de fasta resurserna för forskning inom högskolan — avvägningen mellan fasta och rörliga resurser och högskoleorganisa- tionen som bas för sektorsanknuten FoU — systemet för styrning av högskolans forskning.

Utredningen utgår från att även fortsättningsvis stora insatser av forskning och utveckling måste ske inom flera viktiga nya områden för att tillgodose människornas krav. Ett successivt ökande forskningsberoende kommer då i tecknet av rådande och förutsebar resursknapphet att ställa ökade krav på forskningsorganen att inom ramen för befintliga resurser tillgodose nya forskningsbehov. De redskap som i dag finns för denna omprioritering och nyorientering utan stimulans av ökade resurser — främst den s.k. 569- prövningen — är. enligt FRU:s bedömning knappast tillräckliga. En viktig uppgift i en långsiktig forskningsplanering är att finna positiva incitament för denna förändring.

Oavsett hur förnyelsen av högskolans forskning skall ske aktualiseras frågan om hur olika intressen samspelar i denna process. Utredningen betonar vid diskussionen av denna fråga att ett brett samarbete med intressenter utanför högskolan kring frågor som rör basorganisationens utveckling måste främjas. Det måste dock i detta samspel betonas att universitetsforskningens uppgift också är att vara en bas för och utveckla inomvetenskapligt betydelsefull forskning. Det balansproblem som förelig- ger här är viktigt att uppmärksamma, men det får inte förväxlas med en motsättning mellan "universitetens” och "samhällets" intressen. Genom intressebildens sammansatthet och de långsiktiga konsekvenserna blir ut- formningen av högskolans fasta organisation för forskning en i högsta grad forskningspolitisk fråga.

Den andra huvudfrågan som berörs gäller också den ett balansproblem. Genom forskningsråden och via de sektorsanknutna forskningsfinansie- rande organen tillförs högskolan tillfälliga projektanslag som kompletterar basresurserna och ofta är nödvändiga för att effektiv forskning skall kunna bedrivas. Avvägningen mellan fasta och rörliga resurser totalt och inom skilda områden är ett problem som aktualiseras i takt med att andelen rörliga resurser ökar. Utredningen finner det angeläget att detta problem uppmärksammas men konstaterar bl. a. att det förutsätter förbättrad redo- visning av forskningsvolym och forskningsfinansiering inom högskolan. Utredningen upprepar sitt i det tidigare betänkandet framförda förslag att överföringen från rörlig till fast finansiering skall prövas samlat — förslags- vis vart tredje år — genom gemensamma förslag av forskningsråden och högskolan.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1978/79: 119 96

En annan aspekt av balansproblemet fasta-rörliga resurser uppmärksam— mar utredningen också. Det gäller hur kostnaderna skall fördelas mellan högskolan och de externa finansierande FoU-organen. Läget är på detta område oklart och FRU understryker behovet av en samlad utredning av dessa frågor. Därvid bör både forskningsrådens och den sektorsanknutna forskningens speciella roller i samband med universitetsforskningen upp- märksammas.

Utredningen kommer också in på frågan om när särskildaforskningsin- stitut bör inrättas respektive när högskolesystemet skall utnyttjas för att tillgodose nya eller speciella forskningsbehov. Trots att en viss enighet tycks råda om att institutsbildning bör undvikas och högskolan så långt möjligt utnyttjas inrättas då och då nya institut. Utredningen efterlyser kriterier för bedömningen av dessa frågor.

Även om en strävan bör vara att även fortsättningsvis utnyttja högsko- lan bör också institutens möjligheter att bedriva en vital forskning upp- märksammas. Särskilt understryker utredningen möjligheten att genom att skapa tillräckligt stora enheter få till stånd den rörlighet som anses vara ett av institutsforskningens mer svårbemästrade problem.

Utredningen konstaterar att de privata stiftelsernas och fondernas an- slagsgivning endast i något fall är av den storleksordningen att ett mer avgörande inflytande på FoU-systemet kan utövas av en enskild stiftelse. Tillsammantagna betyder dock tillskotten från stiftelser och fonder, vars medel till övervägande del går till mottagare inom högskolan. ett inte oväsentligt bidrag till universitetsforskningen. särskilt den medicinska. Informationen om stiftelsernas forskningsstödjande verksamhet är enligt utredningens bedömning knappast tillräcklig; både stiftelserna själva och forskarna torde ha intresse av en förbättrad information om deras möjlig- heter och intresseprofll.

Av de offentliga eller officiösa organen av stiftelsekaraktär eller liknande tar FRU bl.a. upp Riksföreningen mot cancer. Utredningen understryker sin tidigare redovisade uppfattning att huvudansvaret för cancerforskning- en bör ligga hos forskningsrådsorganisationen.

De vetenskapliga akademiernas viktiga uppgifter som stimulerande, kontaktskapande och informerande organ och deras betydelsefulla roll som internationella samarbetsorgan betonas av utredningen.

] detta sammanhang berör utredningen också den forskning för ideella folkrörelser som sedan år 1975 får stöd via en särskild delegation, vilken från år 1977 administrativt knutits till FRN. Utredningen framhåller att en låsning av medel i små ekonomiska ramar såsom skett inom detta område bör undvikas.

FRU lämnar även en på befintlig statistik baserad beskrivning av FoU- insatserna inom industrin, som förutom att de är de statistiskt bäst kart- lagda också är de mest betydande. FRU framhåller utvecklingsarbetets totala dominans över forskningen och det förhållandet att FoU-arbetet i hög grad är koncenterat till de stora företagen.

Utredningen diskuterar vidare företagens behov av sekretess kring FoU- arbetet. Avgörande är, enligt FRU, här den konkurrenssituation företagen arbetar i — olika ägarförhållanden innebär därvid knappast någon avgöran- de skillnad. Frågan har emellertid stor principiell betydelse både för möj- ligheterna att påverka inriktningen av företagens FoU. för företagens möjligheter att lägga ut FoU—uppdrag till universitet och högskolor och inte minst för uppbyggnaden av det offentliga FoU-systemet.

Utredningen pekar på ett antal områden där näringslivets — främst

• Sida 97
•  Original

Prop. 1978/79: 119 97

industrins — FoU-problematik har nära samband med allmänna forskningspolitiska problem. Det gäller bl. a. industrin och forskarutbild- ningen, gemensamt bruk av avancerad utrustning. branschforskningsinsti- tuten samt forskningsuppdrag till högskolan. En grundfråga när det gäller näringslivets FOU är dess betydelse för ekonomisk tillväxt och företagsut- veckling.

Utredningen diskuterar dessa frågor bl. a. i anslutning till en studie av lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) om försvaret och den tekniska ut- vecklingen (IVA-rapport 97). En viktig tes i lVA:s rapport är att försvarets materielanskaffning när den innefattar utvecklingsuppdrag till näringslivet har en stark pådrivande effekt i utvecklingen av teknisk och annan kompe- tens inom företagen.

Försvarets materielanskaffning innebär i allmänhet att studier och ut- veckling beställs separat eller i ett paket inkluderat serieproduktion. Det är i allt väsentligt försvarets myndigheter som gör riskbedömningen och står för riskerna. Ofta elimineras härigenom den största risken — marknadsris- ken. Här finns en väsentlig skillnad gentemot utvecklingsarbete för civila ändamål.

Vid beställningar av försvarsmateriel kan en avsättning för produkter garanteras och utvecklingsinsatser som annars inte skulle kommit till stånd har därigenom kunnat genomföras.

IVA har framhållit att en liknande teknisk kompetensutveckling är inöj- lig även vid motsvarande civila beställningar. FRU understryker att sats- ningar på avancerad civil teknologi är en av de vägar som bör prövas när det gäller att främja den tekniska utvecklingen. I sammanhanget pekas på den betydelse som potentiella beställare som kommuner och landsting har. Näringslivets FoU måste enligt utredningen ses i sitt samband med de insatser som görs på det offentliga området. Information om företagens FoU-ansträngningar och behov av kompetens inom det offentliga FoU- området är nödvändig för att en planering och rimlig rollfördelning skall kunna komma till stånd. _

Inflytandet från samhällets sida och från de anställda på företagens FoU både när det gäller volym och inriktning är frågor vars långsiktiga betydel- se utredningen framhåller.

Det internationella FoU-samarbetet griper in i all slags forskning och på alla de områden som FRU behandlar. Utredningen uppmärksammar de speciella villkor under vilka en stor del av detta samarbete sker och de problem som kan vara förknippade därmed. FRU betonar att grunden för internationellt vetenskapligt samarbete är ett fritt informationsflöde och informella personliga kontakter mellan forskare.

Utredningen belyser det organiserade internationella FoU-arbetets former och problem.

I samband därmed diskuterar utredningen bl. a. planeringsproblem inom det internationella forskningssamarbetet.

Ett sådant problem gäller finansieringsprinciperna.

När det gäller stora internationella FoU-projekt — ofta i samband med investeringar i tung utrustning — uppkommer bl. a. frågan om sådana kan och bör finansieras inom ramen för de forskningsfinansierande organens normala anslag eller om särskilda medel skall ställas till förfogande. FRU anser att strävan bör vara att de FoU-ansvariga organen skall göra avväg- ningen mellan deltagande i internationella FoU-projekt om inhemsk forsk- ning. Utredningen anser dock att denna princip inte kommer att kunna genomföras helt; det kommer regelbundet att aktualiseras projekt som inte 7 Riksdagen 1978/79. ! saml. Nr I19

• Sida 98
•  Original

Prop. 1978/79: 119 98

rimligen kan finansieras på detta sätt utan att en alltför radikal nedskärning på andra områden sker.

Ett samarbete måste även i dessa frågor ske mellan olika svenska organ med ansvar inom området, och utredningen uppmärksammar FRN:s roll i sammanhanget.

Overviiganden och huvudförslag

FRU konstaterar att den sektoriserade FoU-organisationen och forsk- ningsfrågornas betydelse inom alla samhällsområden kan medföra en splittring av resurser och gränsdragningsproblem som måste uppmärksam- mas och motverkas.

De sektoriella FoU-principerna bör enligt utredningens uppfattning inte överges men det är utredningens bestämda slutsats att den sektoriella FoU-politiken måste kompletteras med i ordets egentliga mening övergri- pande FoU-politiska beslut. Ett nyckelbegrepp är ökad överblick och utredningen exemplifierar med följande områden där sådan är nödvändig för insiktsfulla beslut:

— fördelningen av FoU-resurser på olika områden — forskarutbildningens inriktning och dimensionering — avvägningen av FoU-organens ansvarsområden och FoU-organisatio- nens uppbyggnad

— inflytandefrågorna.

Denna överblick och samordning måste åstadkommas på politisk nivå och utredningen framhåller att uppgiften i första hand är regeringens ansvar. Frågan om förutsättningarna för långsiktig forskningsplanering leder. en- ligt FRU, oundvikligen in på frågan om regeringsarbetets organisation och utredningen behandlar i detta sammanhang såväl frågan om ett forsknings- departement som forskningsberedningens roll.

Ett forskningsdepartement i den meningen att alla FoU-frågor skulle brytas ut ur de olika fackdepartementen betraktar utredningen som en orealistisk tanke och inte heller andra varianter av forskningsdepartement anser sig utredningen kunna rekommendera.

Forskningsberedningen i dess nuvarande form kan enligt utredningens bedömning inte tjäna som samordningsinstrument för FoU-politiken eller som rådgivare till regeringen i forskningspolitiska frågor — om den bevaras bör andra motiv ligga till grund härför.

Uppmärksamheten bör, enligt FRU, i första hand riktas mot processer och information som skapar större överblick. Utredningens huvudförslag är därför att regeringen regelbundet lägger fram princippropositioner för riksdagen om den samlade FoU-politiken. Dessa propositioner, regering- ens FoU-program, kan innehålla t. ex. — ställningstagande i aktuella principfrågor, — förslag till konkreta åtgärder och beslut, — redovisning av aktuellt utredningsarbete, — bearbetad statistisk redovisning av svensk FoU, — samlad redogörelse för den framtida anslagsutvecklingen inom det stat- liga FoU-området i form av planeringsramar utan bindningar till exakta belopp.

Regeringens FoU-program bör, enligt utredningen, avges en gång per valperiod — varje nyvald riksdag får därigenom tillfälle att diskutera FoU- politiken i dess helhet. Programmen bör avse en femårsperiod, varigenom planeringen blir rullande. Utredningen understryker att planeringsarbetet måste ske med stor flexibilitet och att samordningsbehovet inte på något

• Sida 99
•  Original

Prop. 1978/79: 119 99

sätt är totalt. Ansvar och initieringsförmåga måste alltfort spridas på djupet i FoU-systemet om detta skall fungera väl.

FRU anser att det inom regeringskansliet måste byggas upp ett kunnan— de för denna nya uppgift. Utredningen framhåller att fackdepartementen i flera fall behöver tillgång till ökad expertis inom sina respektive FoU- områden.

Ett sammanhållande ansvar för planeringsarbetet inom regeringskans- liet anser utredningen i första hand bör åläggas utbildningsdepartementet som bör bygga upp kompetens härför. Utredningenföreslår att en interde- partemental arbetsgrupp av tjänstemän i ansvarig ställning följer och leder det löpande arbetet med regeringens FoU—program.

Utredningen lägger även fram vissa förslag rörande riksdagen och FoU— frågorna. Utredningen avvisar tanken på ett särskilt forskningsutskott och ett forskningssekretariat med uppgift att betjäna samtliga utskott i forsk- ningsfrågor. Utredningen föreslår dock att nya insatser görs för att förbätt- ra möjligheten till både forskningspolitisk information och forskningsba— serad sakinformation för de enskilda riksdagsledamöterna och för parti— grupperna. Riksdagens upplysningstjänst föreslås få ökad möjlighet att förse riksdagens ledamöter med bearbetad information om aktuellt forsk- ningsläge inom olika områden genom översikter, granskning av forsknings- rapporter etc. Utredningen föreslår att 0.5 milj. kr. anvisas upplysnings— tjänsten för denna serviceverksamhet. varav även utskotten och riksda- gens inre förvaltning i övrigt kan dra nytta.

Den förstärkning av regeringskansliets planeringskapacitet på ett strate- giskt område som utredningens förslag skulle medföra aktualiserar, enligt FRU, frågan om oppositionspartiemas behov av särskilt stöd för att fullgö- ra sina uppgifter i den politiska processen. Utredningen anser att en ökning av partigruppstödet är befogad för att ge partigrupperna och särskilt de av stödets konstruktion gynnade oppositionspartierna möjligheter att inhämta kvalificerad information av det slag som här diskuteras. Utredning anser sig dock inte böra föreslå det belopp med vilket stödet bör öka. Denna avvägning bör. enligt FRU. göras av riksdagens egna organ. Vid avväg- ningen bör bl. a. prövas om proportionen mellan stödet till regerings- respektive oppositionspartierna är den rimliga.

FoU—statistik är av grundläggande betydelse för möjligheterna att upp- täcka förändringar i utvecklingen inom FoU-området. FRU föreslår att ökade insatser görs för att skapa en heltäckande FoU—statistik. Särskilt viktigt anser utredningen det vara att en reguljär (löpande) FoU-statistik över forskningen inom högskolan kommer till stånd.

Utredningen förordar att den interdepartementala arbetsgrupp som före- slagits få ansvar för samordningsarbetet för regeringens FoU-program får ett samordnande ansvar även för utveckling av den reguljära svenska FoU- statistiken. Detta motiveras, enligt FRU, av att FoU-statistik är ett red- skap av avgörande vikt vid de forskningspolitiska övervägandena som måste ske inom regeringen. Olika myndigheter bör som nu bevaka sina speciella intresseområden, medverka med sin kompetens vid utformningen av statistiken, beställa speciella undersökningar för sina egna behov etc. Statistiska centralbyrån bör som hittills medverka i utredningsarbetet och svara för insamlingsarbete och teknisk bearbetning.

Registrering av pågående forskning framstår, enligt FRU, som ett allt viktigare redskap för att skapa överblick över FoU-området. Utredningen framhåller att uppgifter om pågående forskningsprojekts inriktning, om- fattning. finansiering etc. är av betydelse både för forskarna själva och för

• Sida 100
•  Original

Prop. 1978/79: 119 100

specialister inom förvaltning och forskningsplanerande organ. För en all- män forskningspolitisk debatt och för initiering av forskning är det nödvän— digt att kunna få vetskap om var kompetens inom olika områden finns. Redan i dag görs betydande insatser på en rad håll för registrering av forskning men i brist på samordning finns ingen överblick över området. Utredningen föreslår att ett sammanhållet datoriserat register över på— gående FoU skapas som bör innefatta i princip all statligt stödd FoU och så långt det visar sig möjligt även FoU som det privata och offentligt ägda näringslivet stöder och bedriver.

FRU föreslår att ansvaret för registrets uppbyggnad och löpande anpass- ning till nya krav (programansvaret) skall ligga på ett organ med centralt ansvar för planering av FoU, t. ex. den av utredningen föreslagna interde- partementala arbetsgruppen, UHÄ eller FRN. Utredningen anser även att en anknytning till ett centralt biblioteksorgan är tänkbar. Det slutliga valet av teknik och organisation bör. enligt FRU. ske först efter en försöksverk- samhet. Utredningen föreslår att en sådan inleds. Som underlag för ställ- ningstagandet beträffande registrering av forskning har utredningen kunnat utnyttja en expertrapport ( SOU 1977:54 ) som publiceras samtidigt med FRU:s betänkande. ,

Det krav på vidgat inflytande över forskningens inriktning. som samhäl- lets forskningsberoende medför och som tar sig uttryck i breddad forsk- ningspolitisk debatt och ökad uppmärksamhet på forskningsfrågor över huvud t. ex. inom intresseorganisationer och ideella folkrörelser. innebär också betydande behov av information till mycket breda grupper av motta- gare.

lnom flera olika sektorer har en effektiv nyttjarinformation kunnat ut- vecklas men utredningen konstaterar att den allmänna forskningsinforma- tionen inte är väl tillgodosedd.

FRU erinrar om att till den nya högskolans uppgifter nu uttryckligen har lagts att informera om forskning och utvecklingsarbete och resultaten härav. Utredningen anser dock att resurser måste till för att denna uppgift skall kunna fullgöras.

FRU:s förslag tar sikte på att för allmän och samhällsriktad forsknings- information få till stånd ett system av samma slag som gäller för forsk- ningsrådens stöd till forskning.

Utredningen föreslår att FRN ges ett ansvar för och resurser till stöd för informationsprojekt, populärvetenskapliga publikationer, stipendier etc. inom detta område. FRU förutsätter att ansvar för forskningsinformation liksom hittills vilar på en rad olika organ som FRN kan stödja och samar- beta med.

FRU föreslår att inledningsvis 4 milj. kr. årligen ställs till FRN:s förfo- gande för detta ändamål. FRN bör, enligt utredningen, inrätta en delega- tion för att hantera dessa frågor med representation från olika intressenter inom området. Som underlag för sitt ställningstagande i denna fråga har utredningen en samtidigt med betänkandet publicerad expertrapport (SOU 1977: 55).

Utredningen har bl. a. haft i uppdrag att behandla arbetstagarorganisa- tionernas möjligheter att initiera forskning. Utredningen konstaterar att arbetstagarorganisationernas intresse för forskningsfrågor ökat starkt un- der senare år. Utredningen har vid överläggningar med företrädare för de tre stora arbetstagarorganisationerna dock funnit att dessa har svårigheter att formulera sina forskningsbehov och initiera forskningsinsatser.

Utredningen föreslår att arbetstagarorganisationerna skall ges ökat infly-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1978/79: 119 101

tande i de sektoriella FoU—organen. Utredningen framhåller också att forskningsråden i ökad utsträckning bör låta intressenter utanför fackmän— nens krets delta i beredningen av forskningsärenden.

Representation i FoU-organ är emellertid. enligt FRU. inte tillräckligt för att skapa goda möjligheter att initiera forskning. Utredningen föreslår därför särskilda åtgärder för att skapa förbättrade kontakter mellan arbets- tagarorganisationerna och forskningen. Det nyinrättade Centrum för ar- betslivsfrågor bör, enligt FRU. få ett samlat ansvar för att förmedla stöd till arbetstagarorganisationernas initiering av FoU och medel bör ställas till förfogande för detta. Bland de insatser utredningen föreslår skall kunna finansieras via dessa medel är:

— kontaktforskare till disposition för organisationerna, — engagemang av forskare för utarbetande av forskningsprogram, — kunskapsöversikter, kursverksamhet, — remissarbete inom områden som rör vetenskapliga frågor, — stöd till förberedelser för ställningstaganden i FoU-organ.

Insatserna bör, enligt FRU, bekostas av statsmedel som ställs till Cen- trums förfogande antingen via arbetarskyddsfonden eller genom särskild medelsanvisning till Centrum. Kostnaderna beräknar utredningen till 1,5— 2 milj. kr. iett inledningsskede. '

Framtidsstudier och konsekvensanalys

I ett separat avsnitt behandlar utredningen frågorna omframtidsstudier- nas organisation och s. k. teknikvärdering. En koppling mellan dessa båda frågor finner utredningen vara sakligt motiverad: teknikvärdering eller, med den benämningen utredningen föreslår. konsekvensanalys är närmast en del av framtidsstudierna.

Utredningen beskriver framväxten av framtidsstudier och karakteriserar dem som ett medel att minska den osäkerhet som präglar långsiktig plane- ring och medvetandegöra de målkonflikter och andra restriktioner som påverkar möjligheten att fatta långsiktiga beslut.

Den centrala frågan i utredningens uppdrag angående framtidsstudier gäller sekretariatets för framtidsstudier ställning. Utredningen redogör för dess tillkomst och verksamhet och berör den debatt som förts om sekreta- riatet i riksdagen.

FRU diskuterar tre huvudalternativ för sekretariatets ställning. Två av dem innebär att sekretariatet bevaras i någon form, ett att sekretariatet avskaffas och helt andra lösningar söks.

Utredningen föreslår att en delegation för framtidsstudier inrättas med i huvudsak den ställning och de uppgifter som sekretariatet för framtidsstu- dier erhöll efter omorganisationen 1975.

Utredningen förordar att termen konsekvensanalys används som svensk benämning för metoder att förutse konsekvenser av nya system (techno- logy assessment eller teknikvärdering). Utredningen föreslår i fråga om konsekvensanalys att — ökade insatser bör göras i fråga om utbildning och forskning om förhål- landet mellan teknik och samhälle — konsekvensanalys bör ske såväl inom näringslivet som inom den offent- liga sektorns olika grenar. Konsekvensanalyser inom näringslivet bör offentliggöras — när det gäller statliga myndigheter m.fl. remissväsendet bör kunna utgöra en bas för ökade insatser — konsekvensanalys bör prövas genom att aktuella frågor remitteras till flera remissorgan från olika samhälls-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1978/79: 119 102

sektorer med uppdrag åt dessa organ att gemensamt avge utlåtande (storremisser) — något institut för konsekvensanalys inte bör inrättas. Den föreslagna delegationen för framtidsstudier bör ha ett allmänt ansvar för att bevaka och ta initiativ till konsekvensanalyser fristående från sektorsorgan.

Reservation

I en reservation av ledamöterna Lars Gustafsson, Kerstin Jordan, Kerstin Lindahl-Kiessling och Roland Lundgren föreslås att en delegation för framtidsstudier inrättas samt att denna delegation får ställning som myndighet med en styrelse med bred parlamentarisk representation.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1978/79: 119 103

Remissyttrandena

Forskningsrådsutredningens betänkande (SOU 1977: 52) Forskningspolitik

Många remissinstanser har i sina remissyttranden över forskningsråds- utredningens (FRU) betänkande (SOU 1977: 52) Forskningspolitik fram- hållit forskningens stora betydelse samt behovet av ökade resurser för och insatser inom forskningen. Flera instanser beskriver också den egna FoU- verksamheten.

FRU beröms av flertalet remissinstanser för att dess betänkande ger en utförlig och bra bild av forskningssituationen i Sverige. Endast ett fåtal remissinstanser riktar någon kritik — och då inte särskilt stark — mot FRU:s arbete.

Brottsförebyggande rådet anser att FRU analyserat förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering huvudsakligen med utgångspunkt i administrativa förhållanden och formella beslutsregler och mindre med hänsyn till möjligheterna att realisera de planer som görs upp. Brottsföre— byggande rådet pekar på den minskade tillströmningen till forskarutbild- ning. Den centrala frågan är. enligt rådet i vilken grad forskning blir planerbar och möjlig att styra med politiska beslut om forskarna blir få i förhållande till efterfrågan och därför i stark position att ställa villkor.

Bl. a. LO beklagar att forskningen i företagen, framför allt i industriföre- tagen har fått en begränsad behandling i FRU: s betänkande.

De resonemang som FRU för och de rekommendationer som utredning- en lägger fram i betänkandets inledande. i huvudsak beskrivande kapitel, accepteras i allmänhet.

Störst uppmärksamhet ägnas i detta sammanhang vad FRU skrivit om den sektoriella FoU-organisationen. Remissinstanserna delar FRU: 5 upp- fattning att den s. k. sektorsprincipen bör bibehållas. De flesta remissin- stanser anser att ansvaret för sektoriell FoU bör ligga hos berörda myndig- heter. Detta framförs av bl.a. beredningen för u-landsforskning, FOA, statskontoret. naturvårdsverket. konsumentverket och styrelsen för arbe— tarskyddsfonden.

Några remissinstanser talar dock mot att knyta sektoriell FoU till myn- digheter.

Lantbruksstyrelsen anser en sådan anknytning olämplig. Enligt styrel- sen visar erfarenheterna att det under sådana förhållanden kan bli svårt att bygga in inomvetenskaplig kompetens och kreativitet i verksamheten. Även SJFR avstyrker myndighetsanknytning. Statens väg- och trafikinsti- tat menar att ansvaret för sektoriell FoU inte bör läggas på verksnivå inom sektorer med många små myndigheter.

Enligt statens råd för byggnadsforskning lägger FRU alltför stor vikt vid den sektoriella FoU-verksamhetens myndighetsanknytning. Denna är, en- ligt rådet, självfallet av stor betydelse men får inte undanskymma att den sektoriella FoU-verksamheten också skall bidra till det konkreta. prak— tiska genomförandet av verksamheter inom sektorn. Byggnadsforskning har t. ex. som en viktig uppgift att förse planverket och bostadsstyrelsen med kunskapsunderlag för normering rn. m. Men den skall också ge bygg- branschen kunskaper för det rationella genomförandet av byggnadsverk- samheten och de planerande kommunerna kunskap och metoder för att

• Sida 104
•  Original

Prop. 1978/79: 119 104

verkställa planering. En direkt myndighetsanknytning är knappast lämplig om alla dessa intressenter skall tillgodoses.

Bl.a. centra/organisationen SACO/SR anser att organisationsformerna för sektoriell FoU bör ses över. Enligt organisationen bör FRN ges huvud- ansvaret för att se över den sektoriella forskningens inriktning, villkor och möjligheter.

Flertalet av de remissinstanser som tar upp frågan om att inrätta fristå- ende forskningsinstitut avstyrker sådana. Det gäller bl. a. UHÄ, lantbruks- universitetet, TCO och Centerns ungdomsförbund.

Några remissinstanser finner dock skäl tala för fristående forskningsin- stitut.

LO betonar värdet av särskilda forskningsinstitut. Enligt LO har dessa stora fördelar när det gäller målinriktning, smidig organisation och närhet till användarna.

Även arbetslivscentrmn, statens institut för byggnadsforskning och Ve- tenskapsakademien talar för fristående forskningsinstitut.

Andra frågor som inledningsvis behandlas i vissa remissyttranden gäller — utöver "sektorsprincipen" — internationellt forskningssamarbete. tung utrustning. överföringar från forskningsråd till högskolan, "täckningsan— slag" för forskningsrådsfinansierad verksamhet, forskningsrådens sam- mansättning. finansiering av cancerforskning, vissa stiftelsers ställning.

[ fråga om internationellt forskningssamarbete understryker FRN vikten av att FoU-finansierande organ själva prioriterar eventuella insatser i internationella samarbetsprojekt. I de fall där politiska beslut om deltagan- de i internationella samarbetsprojekt fattas måste sådana antingen ha före— gåtts av diskussioner med FoU-finansierande organ. där dessa visat sig villiga att deltaga vid finansiering av ett samarbete. eller måste medel anvisas för ett samarbete utöver de ordinarie anslagen.

Enligt STU kan mycket stora internationella FoU-projekt inte finansi- eras på forskningsråds- eller myndighetsnivå utan bör bli föremål för regeringsförslag.

Svenska Unescorådet poängterar att en internationell satsning måste följas av ett engagemang för motsvarande forskning inom landet.

Enligt centralorganisationen SACO/SR bör FRN stödja och medverka till svenskt deltagande i internationell forskning samt särskilt verka för att former och villkor för internationellt kunskapsutbyte utvecklas. STU delar FRU: s uppfattning att FRN kan tjäna som bas för den analys som måste föregå engagemang i internationella storprojekt.

I fråga om s. k. tung utrustning framhåller utrustningsnämnden för uni- versitet och högskolor att forskningsinstitutionerna måste ha tillgång till inte bara kvalificerad vetenskaplig personal utan också erforderlig forsk- ningsutrustning. Nämnden föreslår i fråga om tung utrustning att regering- en — efter förslag av FRN eller berörda forskningsråd — av det budget- utrymme som forskningsråden årligen tilldelas avsätter medel för dyrbar forskningsapparatur genom att i utrustningsplanen för högskoleenheterna m. rn. föra upp kostnadsramar för respektive forskningsråd.

Vetenskapsakadcmien förordar att större belopp ställs till förfogande för dyrbar utrustning för att senare återbetalas ur berörda myndigheters årliga anslag.

Naturhistoriska riksmuseet menar att forskningsrådens trängda an- slagssituation gör att löneanslag prioriteras på bekostnad av bl. a. utrust- ning. Museet understryker behovet av utrustningsanslag för tung appara- tur.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1978/79: 119 . .- - 105

Statskontoret anser att forskningsråden och högskolemyndigheterna ge- mensamt bör utarbeta förslag om överföring av projektfinansierad FoU- verksamhet från råden till högskolans basorganisation för forskning.

HSFR ställer sig positivt till tanken att vart tredje år göra en samlad översyn av behovet av överflyttningar av verksamheten från råd till hög- skola. _

NFR erinrar om att forskningsråden till skillnad från det helt övervä- gande flertalet statliga myndigheter inte är garanterade kompensation för merkostnader till följd av centralt träffade löneavtal. Härigenom försvåras enligt NFR rådens planering avsevärt. NFR anser att forskningsråden på samma sätt som t.ex. högskolan bör få kompensation för avtalsenliga löneökningar från det s. k. täckningsanslaget.

Enligt TCO borde forskningsråden ha en majoritet av allmänna intressen som fattar beslut om prioriteringar och besluten förberedas genom expert- bedömningar.

MFR framhåller att de resurser som tillförs cancerforskningen måste avvägas inom MFR mot resursbehoven för andra delar av den medicinska forskningen. Riksföreningen mot cancer bör, enligt rådet, inte får statligt stöd endast för föreningens upplysningsarbete.

Enligt MFR har de resurser som tillförts den medicinska forskningen genom stiftelser utgjort ett värdefullt tillskott bl.a. för anskaffning av dyrbar apparatur och resestipendier. MFR förordar mot bakgrund härav att FRN får i uppdrag att svara för en ökad och samlad information om stiftelsernas finansiering av forskning.

TCO finner det otillfredsställande att privata intressen genom olika stiftelser fått ett mycket stort inflytande över forskningen. FRU:s förslag om förbättrat samarbete mellan stiftelserna och forskningsråden samt om bättre överblick över stiftelsernas verksamhet är, enligt TCO, alltför be- gränsade.

Regeringens FoU-program

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker FRU:s förslag att regering— en regelbundet skall lägga fram princippropositioner för riksdagen om den samlade FoU-politiken, FoU-program. Förslaget förordas således av bl. a. överbefälhavaren. försvarets materielverk, FOA, transportforskningsdele- gationen, konjunkturinstitutet, statskontoret, RRV, riksarkivet, riksanti— kvarieämbetet och statens historiska museer, sko/överstyrelsen, lant— bruksuniversitetet, konsumentverket, AMS, statens råd för byggnads— forskning, statens industriverk, statens kärnkraftinspektion, STU, UHÄ, flertalet organ inom högskolan, FRN, MFR. SJFR, Sveriges industriför— bund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskammareför— bundet, Vetenskapsakademien, lngenjörsvetenskapsakademien, Riksföre— ningen mot cancer, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, TCO, centralorganisationen SACO/SR och Centerns ungdomsförbund.

Några exempel på de motiveringar som ges för stöd till FRU:s förslag. F OA anser att det föreslagna F oU-programmet bör kunna bli ett lämpligt instrument för strategisk överblick och styrning av forskningen från rege- ringens och riksdagens sida.

Statskontoret tillstyrker förslaget om en principproposition i forsknings— frågor, förslagsvis vart tredje år, som ett instrument för en långsiktig planering och samordning av samhällets FoU-insatser på olika områden.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1978/79: 119 106

Härigenom skulle, enligt statskontoret, bättre förutsättningar skapas för en samlad bedömning redan på beredningsstadiet inom regeringskansliet sam- tidigt som dess kunskaper om aktuella FoU-projekt inom olika sektorer skulle främjas.

Lantbruksuniversitetet tillstyrker förslaget dels av de skäl som utred- ningen framför. dels därför att ett ställningstagande från riksdagen i forsk- ningsfrågor på längre Slkl i hög grad främjar universitetens och forsknings- rådens planering i forskningsfrågor.

Enligt STU:s mening är FoU-programmet ett nödvändigt instrument för att skapa överblick på politisk nivå över forskningsområdet. Det kan ses som en komplettering av den sektoriella FoU-politiken men samtidigt som en garanti för att riksdagen och dess utskott tillförsäkras erforderligt beredningsunderlag.

Riksfireningen mot cancer framhåller att en regelbunden redovisning av regeringens syn på de forskningspolitiska frågorna och en redogörelse för den väntade anslagsutvecklingen också är väsentlig för de forskningsfinan- sierande och forskningsutförande organen.

TCO ser det som mycket värdefullt att den samlade FoU-verksamheten i samhället, dess förutsättningar och betydelse förs upp till debatt på högsta politiska nivå och tillstyrker därför förslaget om FoU-program.

Centra/arganisationen SACO/SR delar FRU:s uppfattning att framläg- gande av FoU-program från regeringen bör leda till en bättre planering i FoU-frågor från berörda myndigheter. SACO/SR betonar att nya yttre former kan bidra till att öka engagemanget för forskningsfrågor. Samman- ställningen över olika sektorers FoU, regeringens FoU-program, kan där— för få betydelse genom att väcka och hålla vid liv ett allmänt intresse för forskningsfrågor. '

Några remissinstanser kringgärdar sin tillstyrkan av det av FRU före— slagna FoU-programmet med vissa reservationer.

FRN tillstyrker det föreslagna FoU-programmet, men framhåller att detta inte bara får innebära en formalisering utan måste ses som rekom- mendationer som syftar till en effektiv arbetsordning. Av detta följer, enligt FRN. att en förutsättning för att förslaget skall medföra den samord- ning och långsiktiga planering som i hög grad är nödvändig är att det finns intresse och politisk vilja att genomföra en aktiv forskningspolitik.

HSFR finner det rimligt att möjligheterna till långsiktig forskningsplane- ring på statsmaktsnivå förbättras. Enligt rådets mening är den lösning som FRN stannat för i princip förtjänstfull. Mycket kommer dock att bero på den närmare utformningen av relationerna mellan å ena sidan departemen- ten och å andra sidan de FoU-utförande organen liksom mellan de senare inbördes. Enligt HSFR: s mening kräver hithörande problem ytterligare noggrant övervägande.

Statens rådför byggnadsforskning är berett att tillstyrka FoU-program- met under förutsättning att det byggs upp med det konkreta huvudsyftet att överblicka samhällssektorernas samlade FoU-planer och att samordna högskolesystemets utveckling och forskarutbildningen med sektorverk- samheten.

NFR framhåller att det för rådets arbete och planering skulle vara av stort värde att känna till vilka resurser NFR kommer att disponera under en längre tid än ett budgetår. Ur NFR: s synpunkt skulle en redovisning av den kommande anslagsutvecklingen vara det mest värdefulla inslaget i ett FoU-program och det är framför allt FRU: s förslag om detta inslag som gör att NFR vill tillstyrka förslaget om FoU-program.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1978/79: 119 , . _. 107

Förslaget om FoU-program avstyrks endast av ett fåtal remissinstanser, bl. a.fakit/tetsnämnden vid tekniska högskolan, teologiskafakultetsnämn- den i Uppsala samt naturvårdsverket.

Naturvårdsverket anser att syftet med den föreslagna forskningsproposi- tionen torde kunna uppnås på ett bättre sätt genom ett interdepartementalt samarbete. eventuellt i form av en interdepartemental arbetsgrupp.

Endast ett mindre antal remissinstanser går närmare in på innehållet i eventuella FoU-program.

FOA menar att FoU-programmen bör innehålla förslag om den långsik- tiga Utvecklingen av landets samlade forskningsresurser mot bakgrund av en analys av styrka och svagheter i den befintliga organisationen och förväntade framtida behov av kvalificerad forsknings-, utvecklings- och utredningskompetens inom olika områden i samhället. FOA nämner som exempel dels inriktning och dimensionering av högskolornas och forsk— ningsrådens grundläggande forskning och forskarutbildning, dels fördel- ning av den sektoriella forskningen på olika forskningsutförande organ. Däremot bör FoU-programmen inte närmare gå in på inriktningen och dimensioneringen av den målinriktade forskningen inom olika samhälls- sektorer.

Överbefälhavaren, försvarets materielverk, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskammareförbundet poängterar att FoU-programmet endast skall avse övergripande frågor och inte får bli för detaljerat.

FoU-programmet bör, enligt statskontorets mening, i huvudsak begrän- sas till information om och överblick över aktuella och planerade FoU- program. Större beslut om forskningsinrikting eller utbyggnad av forsk- ningskapacitet inom ett visst område är däremot ofta förknippade med annat reformarbete och bör därför, framhåller statskontoret, även i fort— sättningen föreläggas riksdagen i budgetproposition eller särproposition. En eventuell strävan att samla upp forskningspolitiska beslut i treårsinter— valler finner statskontoret helt orealistisk med hänsyn till den långa tid som normalt krävs för att verkställa mer genomgripande förändringar på FoU- området.

RRV tycker att ett FoU-program bör innehålla alternativa överväganden och ställningstaganden till framtida forskningssatsningar inom olika sek— torer och ämnesområden. Bl.a. bör programmet innehålla analyser av forskningsbeslutens koppling till och konsekvenser för forskarutbildning och näringspolitik.

NFR konstaterar att övervägande delen av det innehåll FRU föreslagit för FoU-programmet är faktasammanställningar och beskrivningar och inte förSIag till beslut av riksdagen. NFR pekar på att det vid FRU:s kontakter med företrädare för riksdagen framkommit att en förutsättning för att tid skall kunna aVsättas för reell behandling av ett dokument är att det innehåller ställningstaganden som kräver riksdagens beslut.

De flesta remissinstanser kommenterar inte den föreslagna periodicite— ten — en gång per valperiod, dvs. treårsintervall — för FoU-programmen. FoU-programmen skall, enligt FRU, avse en femårsperiod. De som berör denna fråga anser i allmänhet att tre år är för kort tid mellan FoU— programmen.

Överbefälhavaren. försvarets materielverk och Vetenskapsakademien anser att FoU-program bör läggas fram vart femte år. FOA menar att det bör vara tre—sex år mellan FoU-programmen.

Även Ingenjörsvetenskapsakademien anser att det bör vara längre mel- lan programmen än FRU föreslagit dock utan att ange något antal år.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1978/”[_9: 119 _ 108

Enligt UHÄ vore det olyckligt om de ofta långsiktiga FoU-frågorna alltför ensidigt skulle knytas till den politiska utgången av varje riksdags- val. Resultatet kan, om det råder politiskt labila styrkeförhållanden, i sämsta fall bli en ökad ryckighet i prioriteringarna eller främst verbala nysatsningar vart tredje år på vad somjust då råkar vara i debattcentrum.

FRN tillstyrker treårsintervall och femårsperiod. men framhåller att hastiga omläggningar av forskningspolitiken även i ett femårsperspektiv kan få starkt negativa konsekvenser.

Av de remissinstanser som tar upp frågan om ett forskningsdepartement och en forskningsminister delar så gott som samtliga FRU:s negativa inställning. Det gäller bl.a. konjunkturinstitutet, STU och många organ inom högskolan.

Enligt universitetsstyrelsen i Stockholm bör man däremot allvarligt överväga att inrätta en statsrådspost, vars innehavare skulle vara särskilt ansvarig för forskningsfrågorna. Dessa frågor skulle härigenom få ökad politisk tyngd. Humanistiska ochjuridiska fakultetsnämnderna i Uppsala förespråkar en konsultativ statsrådspost för forskningsfrågor att inrättas inom utbildningsdepartementet. .

Ett mycket litet antal remissinstanser, t. ex. Vetenskapsakademien, TCO och LO nämner forskningsberedningen i sina yttranden. lngen föror- dar att beredningen finns kvar i nuvarande form.

Förslaget att inrätta interdepartemental arbetsgrupp som skall leda och samordna arbetet med regeringens FoU-program tillstyrks uttryckligen av bl.a. FOA, SCB, konjunkturinstitutet, statskontoret, riksantikvarieämbe- tet och statens historiska museer, lantbruksuniversitetet, konsumentver- ket. UHÄ ochflertalet organ inom högskolan samt centralorganisationen SACO/SR.

UHÄ anser att tillkomsten av en interdepartemental arbetsgrupp skapar vissa förutsättningar för en mer konsistent behandling av FoU-frågorna. Det är angeläget att det inom ramen för strävandena att ge ökad tyngd åt FoU-frågorna verkligen kommer till stånd ett aktivt informationsutbyte mellan departementen bl.a. för att skapa bättre insikt om samhällets FoU- behov och befintlig forskningskapacitet inom och utom högskolan, allt i syfte att åstadkomma en bättre central planering och framförhållning. Här kan arbetsgruppen spela en viktig roll. Däremot är det — om sektorsprinci- pen skall bestå — inte möjligt att ge arbetsgruppen en reellt styrande och överordnat samordnande uppgift, t. ex. beträffande resursavvägningar mellan olika sektorers och departementsområdens FoU-satsningar.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer menar att erfaren- heterna av en motsvarande samordning inom ramen för den fysiska riks- planeringen har varit mycket gynnsamma.

Enligt FOA bör syftet med den interdepartementala arbetsgruppen främst vara att skapa överblick över forskningsprogram och forskningsre- surser. Därigenom kan en gemensam referensram etableras för beredning av de forskningsfrågor som enligt sektorsprincipen åvilar olika fackdepar- tement. Gruppen bör därvid fungera som kontakt och samordningsorgan bl.a. vid den årliga budgetbehandlingen av forskningsfrågor.

Även statskontoret anser att den interdepartementala gruppens samord- ning inte bör begränsas till enbart en principproposition vart tredje år utan även gälla den årliga budgetpropositionen och övriga regeringsärenden som kan kräva forskningspolitiska överväganden av principiell betydelse. Däremot anser statskontoret — i motsats till FRU — att gruppen inte bör tilldelas några verkställande uppgifter t. ex. i samband med reguljär FoU- statistik eller registrering av forskningsprojekt.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l-- . 109

Flera remissinstanser som tillstyrker en interdepartemental arbetsgrupp anser att denna bör kompletteras med någon form av referensgrupp eller rådgivande expertgrupp.

MFR anser det angeläget att den interdepartementala arbetsgruppen till sig knyter en referensgrupp eller referensgrupper bestående av fram- stående forskare för att få synpunkter på avvägningar mellan olika forsk- ningsområden. Sådana åtgärder är. enligt MFR, mer effektiva än att låsa resurser för fast anställning av expertis inom regeringskansliet.

Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareft'ireningen och Svenska handelskammareförbundet föreslår att den interdepartementala arbets- gruppen förstärks med en rådgivande expertgrupp med personer med god forskningserfarenhet från skilda delar av samhället. Särskilt bör industri- forskningen. som representerar mer än hälften av samhällets totala forsk- ning ges en bred representation.

Ingenjörsvetenskapsakademien föreslår att till gruppen knyts ett rådgi- vande expertorgan, bestående av framstående företrädare för forskning inom högskola, sektorsorgan och industri.

Enligt LO:s mening innebär utredningens förslag att departementstjäns- temännens inflytande på den övergripande FoU-planeringen blir alltför stort. LO föreslår att ett forskningsberedande organ knyts till departe- mentsgruppen. I detta organ bör representanter för samhället och löntagar- organisationerna ingå. Det forskningsberedande organet skall enligt LO, ha samma ställning och funktion som en utredning. Dess förslag bör efter sedvanlig remissbehandling bilda underlag för den forskningsproposition som enligt FRU: s förslag skall utarbetas av departementsgruppen.

Några remissinstanser är tveksamma till den föreslagna interdeparte- mentala arbetsgruppen. SCB anser det oklart vilken roll gruppen skall spela och att dess uppgifter är knapphändigt beskrivna. -

Vetenskapsakademien är inte övertygad om att FRU: s förslag väsentligt skulle förbättra den nuvarande planeringssituationen utan föreslår att frå- gan om den övergripande forskningsplaneringen på departementsnivå blir föremål för ytterligare överväganden. .

RRV föreslår att ett första FoU-program utarbetas inom en särskild forskningsprogramkommitté. Erfarenheterna av en sådan kommittés arbe- te bör därefter få avgöra forskningsplaneringens framtida organisatoriska utformning. Den av FRU föreslagna interdepartementala arbetsgruppen med utbildningsdepartementet som organisatorisk bas för planeringsarbe- tet kan vara en form, men även andra lösningar bör vara möjliga.

Ett fåtal remissinstanser, bl. a. några organ inom högskolan och TCO, avstyrker en interdepartemental arbetsgrupp.

Enligt TCO finns det en betydande risk att den allmänna debatten om FoU-politiken blir lidande med den föreslagna ordningen. TCO föreslår i stället att arbetet med FoU-programmet skall bedrivas i form av en rul- lande utredning med representation för breda samhällsintressen, däribland löntagarna. och remissbehandling av förslagen.

FRU:s förslag att ett sammmanhållande ansvar för planeringsarbetet inom regeringskansliet skall åläggas utbildningsdepartementet tillstyrks av bl. a.försvarets materielverk, FOA, konjunkturinstitutet, lantbruksuniver- sitetet, konsumentverket, STU och UHÄ.

UHÄ framhåller att det för FoU-planeringen på statsmaktsnivå också krävs en samlad överblick över forskarutbildningen. Av detta skäl och med hänsyn till den nyckelroll högskolan trots allt spelar i den samlade forskningsorganisationen är det. enligt UHÄ: s bedömning, rimligt att ut-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1978/79: 119 110

bildningsdepartementet har det sammanhållande ansvaret för FoU-plane- ringen inom regeringskansliet.

Även för STU är sambandet forskning-forskarutbildning det avgörande argumentet för att förorda att utbildningsdepartementet ges planeringsan- svar i enlighet med FRU: s förslag.

Några alternativ till FRU: s förslag om utbildningsdepartementet föror— das dock också i remissyttrandena.

Bl. a. transportforskningsdelegationen. Sveriges industriförbund, S vens- ka arbetsgivareft'ireningen och Svenska handelskammareförbundet före- slår att den interdepartementala arbetsgruppen knyts till statsrådsbered- ningen. Att utbildningsdepartementet har det dominerande ansvaret för den statliga forskningen och forskarutbildningen talar. enligt Sveriges in- dustriförbund, Svenska arbetsgivarejöreningen och Svenska handelskam— mareförbundet, snarast för en annan anknytning så att gruppen friare kan framföra andra departements synpunkter, inklusive kritik av forskningsor- ganisationen vid högskolan.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att den ekonomiskt tunga forskning, som är nära knuten till materiell förnyelse i samhället hör till andra departement än utbildningsdepartementet, t. ex. industrideparte- mentet. Handläggningen av propositionsarbetet bör, enligt akademien, ske inom statsrådsberedningen. ekonomi- eller budgetdepartementen.

Den typ av FoU-planering som kan bli aktuell på regeringsnivå vill statskontoret betrakta som ett led i en övergipande långsiktig samhällspla- nering. Statskontoret finner därför en administrativ anknytning till ekono— midepartementet vara naturlig.

I några remissyttranden berörs myndigheternas medverkan i utarbetan- det av ett FoU-program.

STU understryker att regeringen vid arbetet med ett FoU-program kom- mer att vara starkt beroende av den planering som sker inom myndigheter och organ med ansvar för FoU. En följd måste bli att myndigheternas planering förstärks liksom kontakterna mellan dem och fackdepartemen- ten.

FRN framhåller att det är nödvändigt att regeringskansliets planering tidsmässigt blir en riktlinje för samtliga FoU—organs planering. En sådan samordning underlättar regeringskansliets arbete med FoU-propositionen men kommer även att underlätta överblicken över hela FoU-sektorn.

Enligt HSFR bör sektoriella organ, UHÄ och forskningsråden ges sen jämbördig position i planeringsprocessen och den nödvändiga samordning- en dem emellan ske i intimt samband med verksamheten inom regerings- kansliet.

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskatnmareförbundet anser det viktigt att arbetet med FoU-program- met inte kommer att innebära ytterligare krav på högskolan som, enligt dessa organisationer, redan idag belastas med oproportionerligt mycket administrativt arbete till följd av högskolereformen.

För FoU-planeringen på statsmaktsnivå kommer, enligt UHÄ, bl.a. vissa ämbetsverk att få en viktig roll i fråga om framtagning och strukture- ring av underlagsmaterial. Det måste vara naturligt att UHÄ får ett över- ordnat ansvar för forsknings- och forskarutbildningsstatistik.

Vetenskapsakadcmien menar att FRU skulle gjort grundligare studier av arbete med forskningspolitiska frågor i andra länder. Med hänsyn till att forskningen är internationell med breda internationella kontaktmönster anser akademien att mer än vad FRU velat acceptera finns att lära om forskningsadministration i andra länder med avancerad forskning.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1978/79:119 . 111

Riksdagen och Fo U-frågorna

FRU:s resonemang och förslag rörande riksdagen och dess behandling av FoU-frågor kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser.

Minst uppmärksamhet ägnas vad FRU skriver om utskottsbehandlingen och beredningen i övrigt inom riksdagen av FoU-frågor.

] likhet med utredningen anser STU att om regeringsprogram läggs fram detta kommer att i tillräcklig grad underlätta riksdagens arbete med FoU— frågori de olika fackutskotten m.m. Det är därför, enligt STU, följdriktigt att utredningen avvisar tanken på ett särskilt forskningsutskott liksom förslaget om ett forskningssekretariat som skulle betjäna samtliga utskott i forskningsärenden.

Ingenjörsvetenskapsakademien betonar vikten av att i ökad utsträck- ning knyta personer med kvalificerad teknisk-naturvetenskaplig utbildning till utskottens kanslier.

Något större uppmärksamhet ägnas FRU:s förslag om förstärkning av riksdagens upplysningstjänst. Detta tillstyrks av bl. a.]örsvarets materiel- verk, FOA, riksarkivet, lantbruksuniversitetet, STU, UHÄ, medicinska fakultetsnämnden vid karolinska institutet, konsistoriet vid universitetet i Uppsala, universitetsstyrelsen i Linköping, styrelser: för universitetet i Lund, FRN , MFR, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareför— eningen och Svenska handelskammarejörbundet, Ingenjörsvetenskaps— akademien, centralorganisatimten SACO/SR och Centerns ungdomsför- bund.

FOA anser den föreslagna resursförstärkningen — 0,5 milj. kr. — blyg- sam med hänsyn till arbetsområdets omfattning.

lngenjörsvetenskapsakademien framhåller att RIFO fyller en viktig upp- gift, men akademien anser likväl att huvudansvaret för de enskilda riks- dagsledamöternas tillgång till kvalificerad forskningsinformation bör läg- gas på riksdagens upplysningstjänst. som måste ges resurser för detta.

Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker förslaget om ökade resurser till riksdagens upplysningstjänst, men ser detta endast som komplement till den huvudsakliga kanalen för forskningsinformation nämligen forskarnas eget informationsarbete. Forskarna bör. betonar SACO/SR, ges bättre resurser att föra ut sina resultat. Det är mer fundamentalt för en bättre allmän FoU-information än ökade resurser till riksdagen och partierna.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser att insatser för att förbättra forskningsinformationen till de enskilda riksdagsledamö- terna och till partigrupperna inte kan ses isolerade från forskningsinforma- tionen i samhället som helhet. En allmän förstärkning av denna är angelä- gen.

Det kan, enligt naturvårdsverkets uppfattning, vara motiverat att för- stärka riksdagens upplysningstjänst. Huvudansvaret för att forskningsre- sultat sammanställs och utvärderas bör emellertid ligga hos berörda an- slagsbeviljande organ. Kompetens för att klara sådana uppgifter bör såle- des inte i första hand finnas hos riksdagens upplysningstjänst.

Konjunkturinstitutet ställer sig tveksamt till förslaget rörande riksdagens upplysningstjänst. Det skulle medföra en verksamhet av så annorlunda art än den riksdagens upplysningstjänst nu svarar för att det skulle fordra helt andra personalresurser och ett helt annat sätt att arbeta.

En ökning av partigruppstödet att användas för information om forsk- ning tillstyrks av bl.a. Iantbruksuniversitetet, konsumentverket, UHÄ, FRN och Centerns ungdomsförbund. Enligt UHÄ:s bedömning är det av

• Sida 112
•  Original

Prop. 1978/79: 119 112

utomordentlig betydelse att riksdagen får praktiska möjligheter att i högre grad engagera sig i enbred diskussion om FoU—frågor särskilt med hänsyn till att regeringen genom sina FoU-propositioner annars riskerar att få en ensidigt styrande roll. Alla partier, inte minst de som befinner sig i opposi- tion måste få realistiska möjligheter att lägga fram konstruktiva ändrings- förslag och alternativ.

FRN understryker vikten av att partigruppstödet ökas för att på så sätt förbättra partiernas möjligheter till egen långsiktig forskningsplanering.

Ett par remissinstanser redovisar en avvaktande inställning till förslaget om ökat partigruppstöd.

STU menar att riksdagens egna organ bör pröva frågan om ökning av partigruppstödet för att förbättra möjligheterna att inhämta kvalificerad information i FoU-frågor.

Centralorganisationcn SACO/SR framhåller att utredningen inte beskri— vit hur ökat partigruppstöd skulle kunna förbättra partiernas kunskaper i forskningsfrågor. lnnan riksdagen beslutar om ökat stöd till partierna bör man se över med vilka konkreta åtgärder man kan få avsedd verkan.

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskammareförbundet avstyrker en öronmärkning av partigruppstö- det. En sådan detaljreglering är, enligt dessa organisationer, vare sig önskvärd eller praktiskt möjlig.

FoU-statistik

Många remissinstanser, däribland många organ inom högskolan,- fram- håller behovet av en förbättrad FoU-statistik. FRU:s förslag angående ökade insatser för att skapa en heltäckande FoU-statistik tillstyrks av överbefälhavaren, FOA, SCB, konjunkturinstitutet, statskontoret, RRV. riksarkivet, Iantbruksuniversitetet, UHÄ samt flertalet organ inom hög- skolan, konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för arbetar- skyddsfonden, statens råd för byggnadsforskning, S TU. delegationen för rymdverksamhet, FRN, MFR. HSFR, SJFR. Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskammareförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien, TCO m.fl.

Arhetarskyddsstyrelsen framhåller att en FoU-statistik som också inklu- derar industrins FoU-projekt skulle vara utomordentligt värdefull bl. a. för de miljövårdande myndigheternas möjligheter att planera sin egen forsk- ning.

- Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskammareförbundet anser att det inte minst ur företagens synpunkt är väsentligt att man fortlöpande kan fastställa om internationellt sett rimliga resurser avsatts för grundläggande kunskaps- och metodutveck- ling, dvs. verksamheter som är nödvändiga för industrins produktutveck- ling samt för att upprätthålla våra vetenskapliga kontakter med omvärlden.

lngenjörsvetenskapsakademien framhåller att en förutsättning för att näringslivet och staten på bästa sätt skall kunna fördela resurser till forsk- ning och utvecklingsarbete är tillgång till beslutsunderlag i form av statistik över nuvarande resurser och deras fördelning på olika ändamål.

Konjunkturinstitutet hör visserligen till dem som vitsordar behovet att ökade insatser görs för att åstadkomma en heltäckande forskningsstatistik. men institutet pekar samtidigt på vissa problem, bl. a. i fråga om definitio- ner och gränsdragningar, som är förknippade med detta.

Tveksamma till FRU:s förslag rörande FoU-statistik är bl. a. riksanti- kvarieämbetet och naturvårdsverket.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1978/79: 119 , ll3

Riksantikvarieämhetet menar att utvecklingen av en mer heltäckande forskningsregistrering måste ställas i relation till användningen. Enligt ämbetet visar erfarenheter att befintligt material inte utnyttjas i den grad som kunde väntas.

FRU:s förslag avstyrks av bl.a. odontologiska fakultetsnämnden vid karolinska institutet, fakultetsnämnden vid tekniska högskolan [ Stock- holm, styrelsen för högskolan i Luleå och NFR.

NFR anser att någon utvidgning av den svenska FoU-statistiken inte bör göras med mindre att det redovisas för vilka konkreta ändamål statistiken behövs. Enligt rådet är ett allmänt hänvisande till värdet av FoU-statistik inte tillräcklig grund för att avdela ytterligare resurser för sådan statistik.

I några remissyttranden anförs skilda synpunkter på utformningen av och innehållet i FoU—statistiken.

Konjunkturinstitutet understryker FRU:s uttalande att en förutsättning för att statistiken skall byggas ut är att en godtagbar kvalitet kan uppnås samt att det är viktigare att få en helhetsbild än att försöka uppnå ökad precision på delområden. Institutets erfarenhet är att ambitionen att t. ex. försöka täcka företag i alla storleksgrupper ibland endast ger ett falskt intryck av precision på grund av de stora slumpfel man därvidlag riskerar erhålla. Institutet vill att betydligt större möda än hittills läggs ned på en god presentation av statistiken.

Styrelsen för Umeå högskoleregion menar att statistikproduktionen bör ges en sådan utformning att så många myndigheter som möjligt kan ha nytta av den.

UHÄ delar FRU:s bedömning av vikten av ökade insatser för att skapa en heltäckande FoU-statistik. l likhet med utredningen anser UHÄ det särskilt väsentligt att en reguljär statistik över forskningen inom högskolan kommer till stånd.

SCB vill fästa uppmärksamheten på den diskussion av informationsbe- hoven som förs i forskarutbildningsutredningens (FUN) betänkande. SCB anser att det förslag till ekonomiadministrativt system för högskolan, som diskuteras av FUN, skulle utgöra ett väsentligt förbättrat underlag för resursstatistik för högskolan.

Försvarets materielverk anser att konkurrens- och sekretesskäl talar för att återhållsamhet bör iakttas när det gäller utökat statistiskt material från industrin.

Enligt statskontoret bör vid uppbyggnaden av FoU-statistiken särskild uppmärksamhet ägnas åt dels möjligheterna att förenkla uppgiftslämnan- det, dels nödvändigheten av att motivera statistikbehoven med konkreta ändamålsbeskrivningar.

Konsistoriet vid universitetet i Uppsala, juridiska fakultetsnämnden i Uppsala, odontologiska fakultetsnämnden i Umeå m.fl. anser att utform- ningen av statistiken måste ske i nära kontakt med forskningens organ och forskarna själva.

Förslagen om viss periodicitet i insamlandet av Fo U-statistik kommen— teras i några yttranden från organ inom högskolan. Farmaceutiska och matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnderna i Uppsala föresprå- kar en insamling av forskningsstatistik en gång per år. Färvaltningsnämnd I vid universitetet i Lund och matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anser däremot att insamlingen bör ske vartannat år.

Några remissinstanser anger den de anser bör ha ansvaret för FoU- statistiken. FOA. lantbruksuniversitetet, STU och Landstingsförbundet anser att den av FRU föreslagna interdepartementala arbetsgruppen bör ha 8 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 119

• Sida 114
•  Original

Prop. 1978/79: 119 114

programansvaret för FoU-statistiken. Om en interdepartemental arbets- grupp för övergripande samordning av regeringens FoU-program skapas bör denna grupp, enligt UHÄ, också få ansvar för FoU-statistikens omfatt— ning och inriktning. TCO har inte tillstyrkt en interdepartemental arbets- grupp med de befogenheter utredningen avsett, men anser dock att det sannolikt är lämpligt att en sådan grupp får ansvar för utveckling av den svenska FoU-statistiken.

Statskontoret förordar att FRN får det övergripande ansvaret för en fortsatt utveckling av svensk FoU-statistik.

Enligt LO:s mening bör ansvaret för vilken typ av statistik som skall tas fram falla på både regeringen och FRN.

Riksarkivet menar att samma organ bör ha hand om FoU-statistiken och det föreslagna forskningsregistret.

FRN anser det tveksamt om ansvaret för FoU-statistiken och forsk- ningsregistreringen bör läggas på skilda huvudmän. Utredningen föreslår att den interdepartementala arbetsgruppen får övergripande ansvar för FoU-statistiken medan frågan om ansvaret för forskningsregistreringen görs beroende av erfarenheterna från den föreslagna försöksverksamhe- ten. l avvaktan på dessa erfarenheter kan FRN nu biträda utredningens förslag.

Frågan om driftansvaret för FoU-statistiken berörs endast av ett mycket litet antal remissinstanser. FOA, statskontoret, lantbruksuniversitetet och UHÄ framhåller att detta ansvar bör åvila statistiska centralbyrån.

SJFR anser att ansvaret för FoU-statistiken liksom för forskningsregi- streringen bör ligga på den myndighet som har uppgifterna mest tillgängliga i sitt ordinarie arbete.

Några organ inom högskolan befarar att införandet av en heltäckande FoU-statistik kommer att öka institutionernas administrativa belastning. Sådana synpunkter redovisas av bl. a. matematisk-naturvetenskapliga fa- kultetsnämnderna i Stockholm och Uppsala, universitets-styrelsen iStock— holm och tekniska fakultetsnämnden i Lund.

Delegationenför rymdverksamhet framhåller att de aktiva forskarna bör belastas så litet som möjligt med statistikarbetet. Enligt delegationen har under många år improduktiva arbetsuppgifter av liknande slag i allt större utsträckning ålagts de arbetande forskarna till men för deras insatser inom det direkta forskningsarbetet.

Behovet av samordning mellan den svenska FoU-statistiken och interna- tionell statistik poängteras av bl. a. UHÄ och NORDFORSK. UHÄ erinrar om att Sverige inom såväl OECD som UNESCO och NORDFORSK aktivt deltagit i ansträngningarna att skapa en systematisk och internatio- nellt jämförbar FoU-statistik.

NORDFORSK vill fästa uppmärksamheten på de fördelar som kan uppnås genom nordiskt samarbete om FoU-statistikens teknik och termi- nologi.

De av FRU beräknade kostnaderna för FoU-statistiken kommenteras i flera yttranden från organ inom högskolan. Matematisk-naturvetenskapli- ga fakultetsnämnden i Stockholm kritiserar utredningen för att den inte uppskattat institutionernas kostnader i samband med uppgiftslämnandet. Bl. a. odontologiska fakultetsnämnden vid karolinska institutet understry- ker att medel avsedda för forskning inte får bekosta forskningsstatistiken.

UHÄ ställer sig tveksamt till om den av FRU skisserade ambitionsnivån ryms inom den angivna kostnadsramen. UHÄ framhåller även de betydan- de utvecklingskostnader som det föreslagna statistiksystemet medför, inte

• Sida 115
•  Original

Prop. 1978/79:119 . 115

minst om man skall kunna förverkliga kraven på flexibilitet och användar- anpassad presentation av resultaten etc.

F orskningsregistrering

Transportforskningsdelegationen, RR V, nämnden för samhällsforsk- ning, riksarkivet, naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet. konsu- mentverket, patentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). arbetar- skyddsstyrelsen, styrelsen för arbetarskyddsfonden, Sveriges geologiska undersökning, SINFDOK, UHÄ samt flertalet organ inom högskolan, forskningsrådsnämnden. MFR, SJFR, statens väg- och trafikinstitut. sta- tens geotekniska institut, forskningsnämnden inom Riksft'ireningen mot cancer. TCO och Centerns ungdomsförbund m.fl. stöder utredningens förslag om en sammanhållen datoriserad registrering av pågående forsk- ning och utvecklingsarbete.

Överbefälhavaren har inget att erinra mot utredningens förslag förutsatt att i projektet för forskningsregistrering beaktas de sekretesskrav försvars- makten ställer.

RRV förordar att en av verket föreslagen forskningsprogramkommitté får det övergripande ansvaret för utvecklings- och försöksverksamhet rörande forskningsregistrering. Forskningsprogramkommittén skall sam- råda med bl.a. statistiska centralbyrån, universitets- och högskoleämbetet och forskningsrådsnämnden. Det slutliga ställningstagandet till omfatt- ningen och inriktningen av forskningsregistreringen samt till hur lednings- och driftansvaret bör fördelas. bör kunna anstå till dess att forskningspro- gramkommittén avslutat sitt arbete.

Som exempel på de motiveringar som ges för stöd till forskningsregi- stren'ng kan nämnas följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det för såväl utformningen av de forskningspolitiska programmen som nyttiggörandet av forskningsresulta- ten är viktigt att en heltäckande redovisning av pågående FoU-verksamhet kan göras. Förbättrad redovisning av och information om den forskning som bedrivs skapar inte bara förutsättningar för en bättre förankring av de forskningspolitiska besluten utan kan sannolikt också förbättra enskilda myndigheters och företags möjligheter att själva ta forskningsinitiativ och bedriva samarbete sinsemellan.

Sveriges geologiska undersökning påpekar att det i nuvarande läge finns en uppenbar risk för dubbelarbeten, särskilt på forskarutbildningsnivån.

SINFDOK anser att ett forskningsregister skulle ge värdefull informa- tion till användare av forskningsresultat och underlätta bevakning av spe- ciella områden.

Enligt patentverkets mening bör ett register vara värdefullt för dem som söker information om tekniskt utvecklingsarbete. Registret skulle sålunda kunna tjäna som ett nyttigt komplement till den information som patent- verket kan tillhandahålla om vunna resultat av forsknings- och utveck- lingsarbete.

Nämndenför samhällsinformation anser registrering vara av största vikt för forskningen inom samhällskommunikationsområdet. På grund av att denna forskning kan förekomma vid många olika institutioner är en över- blickbar registrering nödvändig 'för NSI som erfarenhetsinsamlande, erfa- renhetsförmedlande och samordnande organ.

Vissa remissinstanser förordar en mer ambitiös uppläggning av registret än FRU föreslagit.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1978/79: 119 116

Transportforskningsdelegationen säger att. då det blir allt vanligare att forskningsprojekt föregås av en programskrivningsfas kan principerna för registrering måhända behöva utsträckas till att omfatta även program- skrivningsaktiviteter.

Flera remissinstanser, däribland konsumentverket, Sveriges geologiska undersökning. SINFDOK, forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer, TCO och Centerns ungdomsförbund, mer eller mindre kräver att ett forskningsregister skall omfatta också den privatfinansierade forskning- en inom näringslivet.

Endast ett fåtal remissinstanser redovisar några synpunkter på registre- ringens utformning.

Naturvårdsverket anser att registreringen bör förankras sektoriellt. dvs. register bör byggas upp för miljövårdsforskning, energiforskning. etc. Det- ta bör ske efter enhetliga principer så att ett sektorsövergripande utnyttjan- de kan ske. Olika avnämare, inklusive sektorsmyndigheter, måste snabbt och på ett smidigt sätt kunna få information av olika slag från det nationella registret.- t.ex. via terminal. Det nationella registret bör inte i första hand leda till att kataloger publiceras — sådana används sannolikt i mycket liten utsträckning — utan till ett ADB-baserat sökregister.

Lantbruksuniversitetet finner det angeläget med en sektoriell indelning av registret.

Några remissinstanser, däribland SJFR, statens geotekniska institut och Sveriges radio, framhåller att befintliga register bör tas tillvara och införli- vas i en fortlöpande och utvidgad registrering av pågående forskning.

Även i fråga om hur arbetet med registreringen skall gå till och vem/vilka som skall ha ansvaret för registreringen är det endast ett fåtal remissinstan- ser-som redovisar några synpunkter.

För att undvika att uppgiftslämnarna. som ändå kommer att besväras med många blanketter, skall behöva lämna samma uppgifter flera gånger. bör enligt riksarkivets mening uppgifterna till FoU-statistiken och till forskningsregistret i görligaste mån samordnas. Praktiska skäl talar därför för att samma organ har hand om såväl FoU-statistiken som forskningsre- gistret.

Forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer menar att antalet registeruppgifter bör anpassas så att insamlandet ej kompliceras och vad gäller högskolan bör vederbörande projektledare ansvara för uppgiftsläm- nandet och den lokala förvaltningen för insamlandet. " ' '

Lantbruksuniversitetet anser det lämpligt att varje myndighet och mot- svarande organ får ett inrapporteringsansvar för sin forskning.

SJFR anser att ansvaret för forskningsregistret bör ligga på den myndig- het som har uppgifterna mest tillgängliga i sitt ordinarie arbete.

Sveriges geologiska undersökning omtalar att den under senare år har byggt upp goda basresurser inom datasektorn och anser att den därför vore en lämplig central för forskningsregistrering inom det geovetenskapliga området.

Nämnden för samhällsinformation påpekar att det inom dess kansli pågår en uppbyggnad av ett system för erfarenhetsinsamling, lagring, bearbetning och förmedling inom området. Detta arbete förutses ske i nära samråd med det organ som ska svara för uppbyggnaden av FoU-registret.

Enligt arbetarskyddsstyrelsen synes FRN vara den lämpligaste instan— sen för programansvaret vad gäller FoU-'egistret med hänsyn till att utred- ningen föreslår att FRN ges ett ansvar för och resurser till stöd för informa- tion, stipendier, m.m. kring FoU. Den instans som ger stöd för informa-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1978/79: 119 ' - 117

tionsprojekt m.m. torde ha största möjligheten till planering av sin stöd- verksamhet om den har snabb tillgång till information om pågående projekt och projektledare.

Även MFR föreslår att FRN får "programansvaret" för forskningsregi— stret.

Knappast några av dem som tillstyrker ett forskningsregister diskuterar kostnaderna för detta. Lantbruksuniversitetet anser dock de av FRN be- räknade kostnaderna alltför lågt tilltagna. Sveriges geologiska undersök- ning framhåller att särskilda resurser bör tillföras såväl för löpande regi- streringsverksamhet som för den engångsinsats som krävs för registrering av befintligt material.

UHÄ och vissa organ inom högskolan redovisar farhågor för att en utbyggd registrering kan komma att dra resurser från forskning och fors- karutbildning.

Några remissinstanser har vissa invändningar mot den föreslagna forsk- ningsregistreringen men tillstyrker den ändå. Det gäller t. ex. statens insti- tut för byggnadsforskning, statens plattverk och delegationen för energi- forskning.

Statens institut för byggnadsforskning anser att de svårigheter och tekniska problem som måste lösas för att ett registreringssystem skall fungera från såväl input— som outputsidan inte får underskattas. Ett even- tuellt system måste byggas upp i direkt anslutning till registreringsprin- ciper som tillämpas i andra länder. Endast som länk i en internationell utbyteskedja på detta område kan ett nationellt register tänkas göra nytta.

Plan verket förordar att man inledningsvis strävar efter att bygga upp och förbättra avnämarorienterade delsystem.

Delegationen för energiforskning påpekar att de hittillsvarande erfaren- - heterna i såväl Sverige (t.ex. miljöområdet) som utomlands leder till att man bör vara mycket försiktig med uppbyggnaden av stora och allmängil- tiga system.

Några remissinstanser — t.ex. statens råd för byggnadsforskning och STU — vill endast tillstyrka försöksverksamhet med forskningsregi- strering.

Byggforskningsrädet och STU anser båda att FRN bör svara för för- söksverksamheten.

Enligt STU bör vidare beslut om en systematisk forskningsregistrering fattas först sedan den av FRU föreslagna interdepartementala arbetsgrup- pen fått tillfälle att överväga behovet och framlägga slutligt förslag i ett regeringsprogram för FoU.

Frågan om forskningsregistrering behöver utredas ytterligare hävdar bl. a.försvarets materielverk, FOA, SCB, och SES.

SCB anser det helt nödvändigt att en mera ingående behovsanalys och en omfattande försöksverksamhet genomförs innan beslut fattas om upp- byggnaden av och innehållet i ett register. Med hänsyn till registrets potentiella betydelse som underlag för FoU-statistiken bör SCB medverkai ett sådant utvecklingsarbete. I sammanhanget bör även den organisatoris— ka ramen närmare utredas.

SFS ställer sig i princip positiva till det tänkta registret. Däremot betviv- lar SFS att detta register kan upprättas och kontinuerligt kompletteras med en rimlig ekonomisk och administrativ insats. Detta bör undersökas ytterli- gare innan beslut fattas. '

Brottsförebyggande rådet, datainspektionen, Spri, flera organ inom högskolan, NFR, centralorganisationen SACO/SR, statens provningsan-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1978/79:119 118

stall, Handelshögskolan iStoekholm, statens strålskyddsinstitut och Sve- riges civilingenjörsförbund avvisar förslaget om central forskningsregi- strering.

Fakultetsnämnden vid KTH kan inte finna något rimligt behov av att inrätta ett centralt register för styrning av forskningen och det är osäkert om detta gagnar någon myndighet eller organisation.

Brottsförebyggande rådet menar att erfarenheterna från databanker inte är odelat gynnsamma om man inte har specifika och väl kartlagda använd- ningar för dem. Administrationsarbetet blir inte obetydligt, centralt och för de uppgiftslämnande organen. Det är tveksamt om strategisk planering är bäst betjänt med omfattande, eventuellt datorbaserade register över pro- jekt. många av dem små. Någon överblick skapas inte automatiskt på det sättet. Rådet föreslår att man utgår från existerande register eller projekt- kataloger, med vissa samordningsregler för att garantera täckning och ett visst minimum av information om enskilda projekt.

NFR pekar på svårigheterna att förutse vilka uppgifter om forskning som kan komma att behövas i skilda sammanhang och som därför torde finnas i registret. Vidare måste det, enligt NFR, vara mycket svårt att hitta ändamålsenligt klassificeringssystem för de uppgifter som eventuellt skulle ingå i ett register. Risken är stor att uppgiftsinsamlandet skulle ta sådan tid att registret alltid var föråldrat eller i varje fall att man aldrig kunde vara säker på att registret var aktuellt. Registrering av forskningsprojekt som skulle omfatta ett någorlunda stort antal uppgifter skulle innebära merar- bete för dem som ska lämna uppgifterna. FRN har inte uppskattat kostna- derna för detta, men enligt NFR:s mening skulle de uppgå till inte negliger- bara belopp.

Centra/organisationen SACO/SR och Sveriges civilingenjörsmrbund anser att det är tveksamt om de stora resursinsatser som kräVS för att

inrätta och vidmakthålla ett rapponeringssystem motsvaras av nyttan av ett sådant system. Aven statens provningsanstalt är tveksam till om en så omfattande organisation som behövs, särskilt för att hålla registret aktu- ellt, är värd sitt pris.

Handelshögskolan i Stockholm sammanfattar sina skäl mot det av FRU föreslagna forskningsregistret sålunda:

a. Standardiserade statistiska uppgifter om forskningens omfattning — om än aldrig så heltäckande — är f.n. inte adekvata som underlag för beslut om övergripande prioritering av forskningsområden.

b. Samordning mellan anslagsgivare blir meningsfull endast om den kan följas upp med åtminstone informella överenskommelser om principerna för anslagstilldelning. I den utsträckning dylika överenskommelser behö- ver baseras på analys av data om forskningsinriktning och liknande förhål- landen kan parterna självfallet framställa materialet om sin egen verksam- het.

c. Planering av stora satsningar kräver ett varierat och synnerligen intrikat datamaterial som bäst framtages för varje aktuellt problem.

Enligt statens strålskyddsinstitut har FRU starkt överdrivit svårigheter- na att få överblick över den svenska forskningen inom ett forskningsområ- de eller en sektor. I de allra flesta fall är insatserna relativt små och begränsade till ett fåtal institutioner och det system av forskningsöver- siktet, projektkataloger osv. som nu utges av forskningsråd och sektoriellt ansvariga organ gör det normalt möjligt att snabbt få den överblick som ett centralt register skulle ge. FRU har, enligt institutet, inte kunnat redovisa några påtagliga vinster med ett centralt register.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1973/79: 119 i" 119

Samhällsriktadforskning.s'information

De remissinstanser. som berör frågan, är positiva till åtgärder för att förbättra den samhällsriktade forskningsinformationen.

FRU:s förslag rörande sådan information tillstyrks av bl. a. överbefälha- varen, försvarets materielverk. FOA. Spri, statskontoret, riksarkivet, na- turhistoriska riksmuseet, patentverket, arbetarskyddsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, Sveriges geologiska undersökning, STU, UHÄ och många organ inom högskolan, FRN, MFR, HSFR, NFR, Ve- tenskapsakademien. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och TC O.

UHÄ vill med kraft understryka behovet av en förbättrad forskningsin- formation, bedriven i nära samarbete mellan universitet och högskolor å ena sidan och centrala organ som FRN , forskningsråden och UHÄ å andra sidan. UHÄ anför vidare: "Den centrala roll som FoU spelar och än mer kommer att spela för samhällets utveckling, ställer betydande krav på en öppen kommunikation mellan olika grupper och organ i samhället och forskningens företrädare. Frågor om forskningens inriktning och arbets- former kan förutses stå i mittfältet för samhällsdebatten".

Några remissinstanser går närmare in på vissa olika slag av forskningsin- formation. Datainspektionen behandlar således frågan om information till personer som direkt berörs av viss forskning och framhåller att. inspektio— nen funnit ett klart behov av ökad upplysning till dessa personer.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att det inom arbetsmiljöområdet förelig- ger ett särskilt stort behov av läsbar information om komplicerade veten- skapliga frågeställningar och nya fynd om hälsorisker m.m.

Sveriges geOIogiska undersökning tycker att de största informations- bristerna finns inom det naturvetenskapliga området.

Enligt STU har näringslivets och då främst de små och medelstora företagens behov av information i alltför ringa utsträckning uppmärksam- mats av FRU. Även SINFDOK pekar på de små och medelstora företa- gens behov av information.

Bl.a. livsmedelsverket framhåller forskarnas behov av information om och dialog med det omgivande samhället.

Formerna för information om forskning diskuteras i flera remissyttran- den.

Riksarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samt forskningsbiblioteksrådet framhåller resp. arkivens, museernas och biblio- tekens betydelse för spridning av forskningsinformation.

Sveriges geologiska undersökning anser att FRU borde ha diskuterat åtgärder för att öka tillgången på naturvetenskapligt skolade informa- tionsspridare inom massmedia. En kvotering vid biblioteks- och journa- listhögskolorna skulle kunna komma i fråga.

STU erinrar om den informationsverksamhet på regional nivå som STU bedriver genom sina kontaktsekreterare. STU framhåller behovet av ett ökat utbyte av information på regional nivå också på andra områden än det tekniska.

Svenska kommunförbundet framhåller att förbundets kurs- och konfe- rensverksamhet samt förbundets tidskrift Kommunaktuellt spelar en bety- delsefull roll när det gäller information om pågående forskning. Ett utvid- gat samarbete mellan forskningsorganen och förbundets informations- och utbildningsenheter bör eftersträvas.

Vetenskapsakademien understryker behovet av rörlighet i informa-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1978/79: 119 120

tionsspridningen. Mycket bör byggas upp på fasta rutiner, planering och långsiktighet. Detta bör framför allt gälla servicefunktionerna i informa- tionshanteringen. Därigenom får man utrymme för en nödvändig flexibili- tet när det gäller själva innehållet i informationen. En flexibilitet och variation som naturligtvis måste kombineras med en kontinuerlig verksam- het som täcker hela forskningsfältet och inte bara de för tillfället aktuella frågorna. -

Beredningen för u-landsforskning beklagar att FRU inte ser informatio- nen som en del av forskningsprocessen. Beredningen anser att vissa av de syften FRU vill uppnå — kommunikation mellan forskare och olika grup- per — troligen inte kan uppnås enbart med information och spridning av resultat. Det förutsätter ofta en aktiv samverkan för att fastställa forsk- ningsuppgifter och ibland även i forskningsarbetet.

HSFR framhåller att kunskaperna om bästa sättet att informera om forskning alltjämt är fragmentariska och att experiment och skiftande ansatser därför bör uppmuntras.

Sveriges radio anser att det är lätt att vara alltför optimistisk beträffande massmedias och särskilt etermedias effektivitet som kanaler för informa- tion av olika slag. Det är viktigt att forska kring för- och nackdelar hos skilda kanaler som förmedlare av forskningsinformation. förutom massme- dia även t.ex. utbildningsväsendet, intresseorganisationer och folkrö- relser.

I fråga om ansvaret för den allmänna, samhällsriktade forskningsinfor- mationen anser bl. a. riksarkivet, statens rådför byggnadsforskning, FRN, MFR, TCO och flera organ inom högskolan att detta, i enlighet med FRU:s förslag, bör vila på FRN och att FRN för detta ändamål skall inrätta en särskild delegation.

UHÄ tillstyrker att en delegation inrättas, men betonar att delegationens och FRN:s roll inte bör vara att styra eller avgränsa arbetet med forskningsinformation utan i stället samordna och underlätta större och mer kostnadskrävande informationsprojekt. Delegationen bör även ha till uppgift att främja metodutveckling inom forskningsinformationen.

Flera remissinstanser — t. ex. beredningen för u-landsforskning, Spri, Iantbruksuniversitetet. STU. Vetenskapsakademien ochforskningsnämn- den inom Riksföreningen mot cancer — betonar, i likhet med UHÄ, att FRN och dess delegation bör få ett med andra berörda myndigheter delat ansvar för forskningsinformationen.

Enligt delegationen för energiforskning ligger det en risk i att centrali- sera ansvaret för forskningsinformationen. FRN bör därför främst stödja utbildning m.m. för att bygga upp kompetens för att informera lättbegrip- ligt om forskning och dess resultat.

FRU:s förslag rörande FRN:s ansvar för forskningsinformation avstyrks av bl. a. RRV och centralorganisationen SACO/SR.

RRV erinrar om att FRU konstaterat att forskningsfrågor har svårt att göra sig gällande i massmedia. Enligt RRV:s mening har FRU dock inte övertygande visat hur en delegation för forskningsinformation vid FRN skulle kunna ändra på detta förhållande. RRV avstyrker därför en sådan delegation och förordar att de finansierande och utförande organen även framgent själva får svara för informationen till allmänheten.

Centra/organisationen SACO/SR menar att informationsfrågor och initi- erande verksamhet av det slag som FRU föreslår inte är huvuduppgifter för FRN. Det bör i stället åligga initierande, stödjande och utförande organ för FoU att föra ut information om den egna FoU—verksamheten. Det

• Sida 121
•  Original

Prop. 1978/79:119 . - 121

saknas därför, enligt organisationen SACO/SR, skäl att inrätta en särskild delegation inom FRN. .

En speciell organisatorisk fråga, den om den s.k. redaktionstjänsten — i dag knuten till NFR — uppmärksammas i några yttranden.

Vetenskapsakademien anser det lämpligt att redaktionstjänsten förs över till FRN och där får utökade resurser för att ge service åt olika forskningsorgan.

Enligt NFR bör de kunskaper och erfarenheter som finns hos redak— tionstjänsten med fördel kunna utnyttjas av hela rådsorganisationen genom FRN.

FRN anger i sitt yttrande att nämnden ännu inte tagit ställning till förslaget om att inrätta en för rådsorganisationen gemensam redaktions— tjänst vid FRN.

Frågan om resurser för forskningsinformation berörs framför allt i ytt- randen från organ inom högskolan. I ett stort antal yttranden framhålls således att medelstillskott behövs till högskolorna om de skall kunna fylla sin uppgift i informationssammanhang.

UHÄ påpekar att huvuddelen av forskningsinformationen av naturliga skäl måste framställas i direkt kontakt med den miljö där forskningen bedrivs. Enligt UHÄ:s uppfattning är det därför angeläget att de föreslagna resurserna för forskningsinformation inledningsvis fördelas dels på FRN, dels på universiteten och vissa högskolor. Därmed vinner man bl. a. bre- dare och mer aktivt engagemang från forskare och andra berörda på olika nivåer inom högskolan.

Vetenskapsakademien finner skäl att ge väsentligt ökat stöd till forsk- ningsinformation.

MFR framhåller att det börankomma på FRN att i sedvanlig ordning äska medel för forskningsinformation. FRN bör vidare inom ramen för tillgängliga resurser avsätta erforderliga medel för denna verksamhet. Öka— de resurser för informationsändamål bör således byggas upp stegvis och i konkurrens med andra aktiviteter inom FRN.

Arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjligheter att initiera forskning

Ett antal remissinstanser vill utan att ta ställning till utredningens förslag i detalj understryka utredningens bedömning att arbetstagarorganisationer- nas möjligheter att initiera forskning bör förbättras. Arbetsmarknadssty- relsen påpekar i detta sammanhang de förändringar som under senare år skett inom arbetsmarknadspolitiken och lagstiftningen på arbetsmarkna- dens område. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen har behovet av forskning här ökat kraftigt och ökade forskningsinsatser bör kunna bidraga till en effektivisering av arbetsmarknadspolitiken.

Sko/överstyrelsen, SCB. socialstyrelsen. statskontoret, RRV, natur- vårdsverket, delegationen för energiforskning, statens väg- och trafikinsti- tut, konsumentverket och svenska skogsarbetareförbundet delar utred- ningens uppfattning att arbetstagarinflytandet generellt bör stärkas inom det svenska FoU-arbetet. Socialstyrelsen framhåller samtidigt vikten av att socialsektorns personal i större utsträckning än hittills engageras i olika FoU-verksamheter. Konsumentverket vill också understryka hur viktigt det är att förmedla kontakter mellan forskare och organisationernas med- lemmar, som ofta har bäst kännedom om problemen. Konsumentverket anger sin satsning på utbildning bl. a. inom Studieförbunden som ett led i denna kunskapsuppbyggande och problemintensifterande process på det

• Sida 122
•  Original

122

konsumentpolitiska området. Även Riksföreningen mot cancer, som är positivt inställd till utredningens förslag, vill understryka att det för att initiera forskning fordras kännedom om forskningens medel och villkor varför det är angeläget med ökade kontakter mellan de fackliga organisa- tionerna och forskarna vid universitet och högskolor.

Vetenskapsakademien finner det värdefullt att arbetstagarorganisatio— nernas intresse för utvecklings- och forskningsfrågor ökat under senare år, och den delar utredningens grundsyn att dessa organisationer bör beredas ökade möjligheter att initiera forskning. Detta intresse syns dock enligt akademien mindre beröra egentlig grundforskning. Akademien anser att den forskning som kan komma till stånd på grund av initiativ från arbetsta- garorganisationerna naturligtvis inte kan ersätta och därför inte får tränga tillbaka den grundforskning för vilken akademien har pläderat. Forsk- ningsreslutat skall i möjligaste mån vara objektiva fakta och faktaredovis- ningen får inte påverkas av den ena eller andra partens intressen, fram- håller akademien vidare och det är därför enligt akademien av största vikt, att partsintressen eller andra för forskningen ovidkommande hänsyn inte tillåts influera på hur forskaren löser den förelagda forskningsuppgiften eller på den forskningsmetodik han använder.

Konjunkturinstitutet och Handelshögskolan i Stockholm intar en kritisk hållning till FRU:s förslag. Konjunkturinstitutet anser med hänsyn till att forskningsrådsutredningen betraktar frågan om arbetstagarorganisationer- nas inflytande på forskning och utveckling som ett av sina huvudproblem att utredningen har ägnat förhållandevis litet utrymme åt frågan och att argumentationen inte är särskilt väl utvecklad. Då utredningen menar att ett ökat inflytande för arbetstagarorganisationerna genom representation i de sektoriella FoU-organen är angelägen borde utredningen enligt institu- tet ha utformat ett preciserat förslag. Handelshögskolan påpekar att utred- ningen i avsikt att förmedla en bild av arbetstagarorganisationers initiativ- möjligheter i dagsläget uppställer i huvudsak ett par tabelleringar över antalet (andel) representanter för arbetstagarorganisationer i sektoriella organ och kollektiva forskningsinstitut. Utredningens slutsats av dessa begränsade beskrivningar är enligt handelshögskolan att det är angeläget att öka inflytandet av arbetstagarorganisationerna genom fler representan- ter för desamma i de sektoriella organens styrelser. Denna slutsats dras utan diskussion av den totala sammansättningen av dessa organs styrelser; vilka intressen som därvid företräds och varför, hävdar handelshögskolan. Utredningens slutsats på denna punkt har ett visst intuitivt värde, men är en obestyrkt konsekvens av en anmärkningsvärt begränsad beskrivning och analys hävdar handelshögskolan.

Några remissinstanser tar upp frågan om vilka områden arbetstagarinfly- tandet bör gälla. Således anser styrelsen vid tekniska högskolan i Stock- holm och styrelsen vid högskolan i Luleå att arbetstagarorganisationerna bör få ökat inflytande inte bara beträffande arbetslivsforskning utan även avseende andra forskningsområden. Humanistiska fakultetsnämnden i Umeå påpekar att det inte är så säkert att forskning rörande arbetsmiljöfrå- gor är det enda som arbetstagarorganisationerna upplever som betydelse- fullt — även åtskillig forskning inom t. ex. det humanistiska området kan vara av intresse för organisationerna.

Fakultetsnämnden vid tekniska högskolan i Stockholm, rektorsämbetet och medicinskafakultetsnämnden i Uppsala, tekniska fakultetsnämnden i Linköping samt tekniska fakultetsnämnden i Luleå anser i likhet med STU, ' Centerns ungdomsförbund och konjunkturinstitutet däremot att en ökning

• Sida 123
•  Original

Prop. 1978/79:119 _ 123

av arbetstagarorganisationernas inflytande bör begränsas till frågor avse- ende arbetslivsforskning. På övriga områden anser man att arbetstagarna inte bör ha mera inflytande än andra intressegrupper i samhället. Tekniska fakultetsnämnden i Luleå anser dessutom att lokala arbetstagarorganisa- tioner redan är väl representerade i olika högskoleorgan och att medbe- stämmandelagen också medfört ett ökat reellt inflytande för arbetstagarna.

UHÄ understryker behovet av att en vidgad representation för arbetsta- garorganisationerna förenas med åtgärder för information och utbildning av berörda ledamöter. Samma utbildningsbehov gäller för samtliga "icke forskande" ledamöter i olika FoU-organ. UHÄ avser att ta initiativ till överläggningar om högskolans möjligheter att inom ramen för sitt kursut- bud erbjuda viss metodinriktad och FoU-orienterande utbildning för leda- möter i FoU-organ.

Arbetstagarnas huvudorganisationer LO, TC O och centralorganisa- tionen SACO/SR är positivt inställda till utredningens förslag om ökad representation för arbetstagarorganisationerna i FoU-organ. LO påpekar att utredningen redovisar ett förhållande som sällan uppmärksammas, nämligen att arbetstagarorganisationerna är mycket svagt representerade i anslagsfördelande organ. Detta är fallet i bl. a. de branschforskningsinsti- tut som arbetar med forskning av väsentlig betydelse för arbetslivet och arbetstagarna. framhåller LO, och det gäller även de berednings- och granskningsgrupper som förbereder ärenden som skall behandlas i forsk- ningsråden och i sektoriella organ.

LO tar inte i detta sammanhang ställning till vilka organ som borde breddas genom arbetstagarmedverkan eftersom kravet har generalitet. LO vill dock erinra ombetydelsen av att arbetstagarna bereds tillfälle att representeras i såväl forskningsråden som i styrelsen för teknisk utveck- ling. TCO delar FRU:s bedömning att arbetstagarorganisationerna inte är representerade i sektoriella FoU-organ i rimlig utsträckning. Särskilt an- märkningsvärt anser TCO det vara att arbetstagarorganisationerna saknar representation i styrelsen för teknisk utveckling. TCO anser också att FRU överskattat representationen genom att ta med företrädarna för per- sonalen vid de olika myndigheterna. Detta är enligt TCO:s uppfattning principiellt felaktigt. Att pålägga personalreprescntanterna uppgiften att företräda breda arbetstagarintressen är i princip oförenligt med det mandat de har från sina arbetskamrater att bevaka de anställdas intressen och situationen vid arbetsplatsen.

TCO framhåller vidare att företrädare för allmänna intressen bör utgöra majoriteten i forskningsråden.

Spri och NFR tillstyrker utredningens förslag. Spri vill dock betona att styrelserepresentation i FoU-organ ofta inte är tillräckligt för att påverka forskningsinriktningen. Ett mer långtgående inflytande kan enligt Spri i regel bättre säkras på projektnivå genom representation i ledningsgrupper, arbetsgrupper och dylikt. Även NFR anser att det måste vara viktigast för organisationerna att komma in i den forskningsplanerande processen på ett tidigare stadium än när det gäller att prioritera mellan olika av forskare föreslagna projekt. Arbetstagarorganisationerna bör således ha möjlighet att initiera forskning kring de problem som de själva upplever som angeläg- na anser NFR.

Statens råd för byggnadsforskning instämmer i att arbetstagarorganisa- tionerna bör ges bättre representation i sektororganens styrelser. Bl.a. gäller detta rådets egen styrelse. Rådet vill särskilt framhålla att förbätt- ringar behövs när det gäller de LO-organiserade. Detta sammanhänger

• Sida 124
•  Original

Prop. 1978/79: 119 124

enligt rådet med att de övriga stora personalorganisationerna åtminstone indirekt företräds i FoU-systemet genom att praktiskt taget alla som i andra roller ingår i styrelser och andra organ tillhör antingen TCO eller SACO/SR.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget om ökad arbetstagarreprescntation i FoU-organ.

Ett stort antal andra intresseorganisationer av skilda slag skulle enligt konjunkturinstitutet med lika rätt kunna ställa krav på representation. vilket skulle kunna leda till att ledamöterna i olika FoU-organ växte till ett ohanterligt antal med starkt nedsatt effektivitet och även i övrigt negativa effekter som följd.

Centerns ungdomsförbund anser att ett ökat inflytande över den sekto- riella forskningen från arbetstagarorganisationernas sida inte kan vara ett mål i sig. Förbundet menar att arbetstagarna har inflytande på samma vis som andra medborgare genom de politiskt valda representanterna. Även enligt MFR:s mening bör företrädare för arbetstagarorganisationer och dylikt verka i mera övergripande forskningspolitiska sammanhang.

Sveriges lantbruksuniversitet framhåller att balansen mellan olika intres- senters inflytande måste uppmärksammas.

Några organ inom högskolan ställer sig också tveksamma till förslaget om ökad arbetstagarrepresentation. Juridiskafakultetsnämnden i Uppsala hävdar att en utökad representation inte bör ske förrän man utvärderat erfarenheterna av fackliga företrädares medverkan i olika organ inom högskoleområdet. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden i Umeå anser att arbetstagarinflytandet bör kanaliseras via den redan befintliga organisa- tionen och att arbetstagarerganisationerna bör uppmuntras att ta direkt kontakt med forskarna.

Överbefälhavaren anser att medbestämmandeavtalet inrymmer erfor- derliga möjligheter för organisationerna att initiera forskning vid försvarets forskningsorgan.

Utredningens förslag om särskilda åtgärder för att skapa förbättrade kontakter mellan arbetstagarorganisationerna och forskningen och öka kunskaperna om forskningens möjligheter och arbetsvillkor och om de problem som organisationerna behöver få belysta med forskningsinsatser har explicit berörts av endast ett mindre antal remissinstanser.

UHÄ framhåller att samspelet mellan organisationerna och forskarsam- hället förutsätter att arbetstagarorganisationerna inom sig kan följa upp sin forskningspolitiska viljeinriktning med åtgärder för att kanalisera FoU- behov och samordna sina insatser beträffande FoU. På motsvarande sätt är det enligt UHÄ angeläget att FoU—organ, universitet och högskolor vidtar åtgärder för att underlätta samarbetet. Ett exempel på direkt sam- verkan mellan en arbetstagarorganisation och högskolan utgör det sedan två och ett halvt år pågående samarbetet mellan LO—distriktet i Skåne och universitetet i Lund. Med början i en samverkan för att utveckla kurser svarande mot behov hos fackligt aktiva har arbetet nu utvidgats till att även omfatta forskningsfrågor. Erfarenheterna beskrivs på båda sidor som mycket goda. Denna form av direkt kontaktverksamhet bör enligt UHÄ:s uppfattning byggas ut och ses som ett naturligt inslagi kontakterna mellan högskolevärlden och de fackliga organisationerna. Initiativ bör kunna tas såväl av olika högskoleenheter som av organisationerna. UI-IÄ är berett att i mån av resurser stödja utvecklingen av sådant samarbete.

Arbetarskyddsfonden anser att det självklart kan finnas behov av kon- taktskapande verksamhet på det sätt utredningen föreslår. Organisationer-

• Sida 125
•  Original

Prop. [978/79: 119 :.'__. 125

na är emellertid. enligt fonden, samtidigt i behov av medel för att själva — tillsammans med de experter de från fall till fall önskar anlita — planera forskningsprojekt. Arbetarskyddsfonden har redan inom sitt område dis- kuterat huruvida medel för ifrågavarande ändamål skulle kunna tilldelas ett enskilt fackförbund eller motsvarande men också utnyttjas av branschge— mensamma organ. exempelvis de arbetsmiljökommittéer och motsvarande som finns inom olika branschområden. Härigenom skulle förutsättningar skapas för organisationerna att erhålla medel för planering av projekt inom det område fonden företräder, anser fonden. Möjligheter bör enligt arbe- tarskyddsfondens uppfattning skapas för att på det sätt utredningen före- slagit ge organisationerna bidrag inom andra områden som de är intressera- de av. Valet av forskningsinstitution i sådana sammanhang måste emeller— tid enligt fonden alltid ligga hos organisationerna själva.

FRU:s förslag att arbetstagarorganisationerna skall få ett särskilt stöd för att initiera forskning vilket skall fördelas genom Centrum för arbetslivs- frågor har mottagits positivt av nästan samtliga remissinstanser.

Sko/överstyrelsen, statskontoret, delegationen för energiforskning, cen- tra[organisationen SACO/SR, NFR. Spri, STU och Riksföreningen mot cancer tillstyrker förslaget att centrum för arbetslivsfrågor ges ett samlat ansvar för att förmedla stöd till arbetstagarorganisationernas initiering av FoU och att medel ställs till förfogande härför.

FRN ser det som naturligt att Centrum ges det ansvar som föreslås. FRN menar dock att ett stöd som här föreslås även kan ges åt en rad andra myndigheter och organisationer. FRN anser det viktigt att speciella insat- ser görs för att åstadkomma en samverkan mellan arbetslivsforskning och andra forskningsområden eftersom resurserna för arbetslivsforskning till stor del kommer att beröra den direkta arbetssituationen och lämna frågor om sambandet mellan arbetslivet och andra samhällssektorer i bakgrun- den. '

RRV. medicinskafakultetsnämnden i Lund och Sveriges läkarförbund har inget att erinra mot förslaget. De anser att verksamheten bör finansi- eras inom ramen för arbetarskyddsfondens medel. Centerns ungdomsför— bund är också positivt inställd. men vill påpeka vikten av att inte enbart de stora organisationerna får del av stödet. Även mindre fackliga organisatio- ner, som Hamnarbetarförbundet och SAC bör kunna få anslag från Cent- rum.

UHÄ tillstyrker utredningens förslag och stryker under värdet av att på detta sätt ett system byggs upp för kontakter mellan arbetstagarorganisa- tionerna och forskarsamhället.

Flertalet av de organ inom högskolan, som tagit ställning till förslaget har uttalat sig övervägande positivt. Detta gäller styrelsen för Umeå häg- skoleregion, universitetsstyreIsen och samhällsvetenskapliga fakultets- nämnden vid universitetet i Stockholm, konsistoriet och medicinska fakul- tetsnämnden vid karolinska institutet, medicinska fakultetsniimnderna i Uppsala, Lund och Umeå, styrelsen för högskolan i Växjö, linjenämnden för AES-sektorn vid högskolan i Luleå samt styrelsen för högskolan i Östersund.

LO hälsar med tillfredsställelse förslaget om att arbetstagarorganisatio- nerna skall tilldelas resurser för arbete på det forskningspolitiska området och finner de tekniska lösningarna lämpliga under vissa förutsättningar. Även TCO har vissa invändningar beträffande stödets närmare utform- ning. Båda organisationerna anser det inte vara meningsfullt att arbetsta- garorganisationerna för varje projekt eller uppdrag, anställning av forskare

• Sida 126
•  Original

Prop. 1978/79: l19 126

eller kursverksamhet i forskningsfrågor, måste vända sig till Arbetslivs- centrum, som då måste göra avvägningar mellan olika arbetstagarintres— sen. LO och TCO föreslår istället att de medel som anslås för detta ändamål fördelas mellan huvudorganisationerna och att organisationerna sedan. med redovisningsplikt per budgetår, fördelar medlen på medlems- organisationer och aktiviteter.

Organisationerna påminner om att liknande arrangemang förekommer när det gäller samhällets stöd till facklig utbildning, anslaget till SlDA:s u- information eller facklig biståndsverksamhet. Det är organisationerna själva som bäst känner möjligheter och svagheter, varför de själva skall avgöra hur medlen skall disponeras. Detta ger den bästa effekten för både organisationer och forskning, framhåller LO och TCO. Organisationerna anser vidare att omfattningen av det föreslagna stödet är helt otillräcklig. LO och TCO föreslår att stödet ges en omfattning av minst 5 milj. kr. för att sedermera successivt öka. LO framhåller att detta belopp lämpligen kan jämföras med att de totala kostnaderna för forskning 1976/77 uppgick till 3,6 miljarder kr.

Några andra remissinstanser har också vissa invändningar mot utred— ningens förslag till finansiering av forskningsstödet.

Sålunda finner arbetarskyddsfonden det tveksamt att anförtro enbart en institution denna särskilda uppgift. Som fonden anser och utredningen själv antyder, innebär detta en risk att andra forskningsstödjande och forskningsplanerande organ känner sig fritagna från ansvaret att inom sina områden främja forskningsfrågor som intresserar arbetstagarorganisatio- nerna.

Juridiska, farmaceutiska och matematisk-naturvetenskapliga fakultets- nämnderna i Uppsala samt universitetsstyrelsen i Linköping anser det också tveksamt och väl ensidigt att i så hög utsträckning som utredningen föreslår låta stöd till arbetstagarorganisationerna kanaliseras vid Centrum för arbetslivsfrågor.

Statens råd för byggnadsforskning anser att Centrum för arbetslivsfrå- gor inte bör få som uppgift att ge finansiellt stöd till FoU-initiering. Rådet menar att Centrums uppgift bör vara att ge stöd främst genom att ställa kompetent personal till förfogande för medverkan i initiering när det gäller FoU inom arbetslivsområdet.

Medicinska fakultetsnämnden i Uppsala föreslår att arbetstagarorgani- sationerna själva helt bekostar den forskning som de önskar genomföra. Ett skäl till detta är enligt fakultetsnämnden att arbetstagarorganisatio- nerna idag kanske är den största ekonomiska maktfaktorn i samhället.

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskammareförbundet finner det knappast rimligt att genom en utvidgning av nuvarande uppgifter för Centrum för arbetslivsfrågor dubb— lera FRN. Enligt organisationernas mening bör stödet till arbetstagarini- tierad forskning i huvudsak kanaliseras via bl. a. forskningsråden på sam- ma sätt som stöd till övrig FoU. Att splittra ansvaret efter olika avnämar- grupper innebär. enligt organisationerna, påtagliga risker för att forskning- ens kvalitet sjunker. Organisationerna anser att eventuellt nödvändigt särstöd för arbetstagarinitierad forskning väl ryms inom FRN:s nuvarande ansvarsområde.

Handelshögskolan i Stockholm anser det vara ett ganska ovanligt förfa- rande att en om forskningsmedel med universitet och högskolor konkurre- rande organisation utses att fungera som huvudman för de resurser som skall förbättra kontakterna mellan i huvudsak universitet/högskolor (for-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1978/79: 119 . _ 127

skarsamhället) och arbetstagarorganisationer. Det torde enligt handelshög- skolan vara mer adekvat att kanalisera dessa medel till de samverkans- och referensorgan som börjat byggas upp i form av en reviderad basorganisa- tion inom högskolan.

Juridiskafakultetsnämnden i Uppsala slutligcn anser att redan inrättan- det av Centrum för arbetslivsfrågor innebar en tvivelaktig lösning av forskningens samordnings- och integrationsbehov. Centrums verksamhet betecknas av fakultetsnämnden som en specialverksamhet utan garantier för att tillräcklig kontakt etableras med forskningsverksamheten inom högskolan.

Framtidsstudier och teknikvärdering

Bland de remissorgan som uttalat sig om sekretariatets för framtidsstu- dier fortsatta verksamhet och organisation finns en klar majoritet för fortsatt verksamhet; många är också positiva till utredningens förslag om att en delegation för framtidsstudier inrättas. Bl. a. Ingenjörsvetenskaps- akademien anser dock att frågan om formerna och ansvaret för initierande av framtidsstudier och konsekvensanalys bör utredas ytterligare med in- riktning på större bredd och mångfald.

När det gäller delegationens ställning som kommitté eller särskild myn- dighet är bilden splittrad, men en allmän åsikt är att sekretariatet bör få arbeta under stor självständighet. UHÄ anser att det möjligen kan behövas en utvärdering av sekretariatets verksamhet innan man beslutar om den organisatoriska ställningen. Läkarförbundet för fram liknande tankar. Centra/organisationen SACO/SR anser att de organisatoriska formerna är av underordnad betydelse i förhållande till hur arbetet inriktas och resulta- ten utnyttjas. Förslaget att nuvarande sekretariat för framtidsstudier i princip bibehålles tillstyrks, men organisationen anser att olika projekt för framtidsstudier och konsekvensanalyser i stor utsträckning bör läggas ut som uppdrag på institutioner och tvärvetenskapliga grupper vid högskolor- na.

Utredningens organisationsförslag, dvs. att sekretariatet fortsätter som en delegation med kommittéstatus, biträds av RRV. STU, delegationenfär energiforskning. FOA, försvarets materielverk, konjunkturinstitutet, Sve- riges civilingenjörsförbund, universitetsstyrelsen i Linköping. Sveriges in- dustriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska handelskam- mareförbundet biträder också förslaget i ett gemensamt remissvar.

Bland de organ inom högskolan som tillstyrker utredningens förslag finns historisk-filosofiska och språkvetenskapliga sekrionsnämnderna i Stock- ' holm. juridiska, medicinska och matematisk-naturvetenskapligafakultets- nämnderna i Uppsala, styrelsen för universitetet i Linköping, matematisk- naturvetenskapliga fakultetsnämnden i Göteborg, odontologiska fakul- tetsnämnden i Umeå samt institutionen för arbetsvetenskap vid högskolan i Luleå.

Styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier diskuterar de två aktuella lösningarna på organisationsfrågan i kommitté eller självständig myndig- het. En tungt vägande fördel med den första lösningen är enligt styrelsen att erfarenheterna av denna hittills varit övervägande goda.

Fördelen med myndighetsformen är, att sekretariatet skulle få en klarare ställning främst i statsrättsligt hänseende. Myndighetslösningen medför dock vissa praktiska och ekonomiska nackdelar. Styrelsen har därför kommit fram till att sekretariatets verksamhet bör fortsätta enligt de ur- sprungligen grundläggande idéerna och i minst oförändrad omfattning.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1978/79: 119 128

Styrelsen tar också upp namnfrågan. "Sekretariatet för framtidsstudier” har enligt styrelsens mening blivit ett etablerat begrepp och det vore därför olyckligt att ändra namnet. Speciellt olyckligt anser styrelsen det vore att kalla verksamheten för "Delegationen för framtidsstudier”. eftersom nam- net lätt kan förväxlas med systerorganisationen "Delegationen för lång- siktsmotiverad forskning" vid forskningsrådsnämnden.

! knapp majoritet är de remissinstanser som anser att myndighetsformen är lämpligare än kommittéformen för den fortsatta framtidsstudieverksam- heten. De som klart har uttalat sig för myndighet är: FRN. Sveriges lantbruksuniversitet, statens råd för byggnadsforskning, statskontoret, naturvårdsverket, konsumentverket, TCO. LO. CUF och SFS samt ett stort antal organ inom högskolan bl. a. styrelsen för samt samhällsveten- skapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm. studie- och yrkesorienteringslinjen vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, konsistoriet vid universitetet i Uppsala, styrelsen för universitetet i Lund, sektionsnämnden för maskinteknik och teologiska fakultetsnämnden i Lund. styrelserna för högskolorna i Växjö och Kalmar, samhällsveten- skapliga fakultetsnämnden i Göteborg samt humanistiska fakultetsnämn- den i Umeå.

FRN anser det viktigt att sekretariatet inte bara blir ett regeringens beredningsorgan. En nära kontakt med övriga delar av den offentliga sektorn måste också finnas. Därför anser majoriteten av FRN:s ledamöter att myndighetsställning är att föredraga.

Statskontoret anser att verksamheten nu är normaliserad och att myn- dighetsformen därför är att föredraga. Enligt statskontoret bör man också överväga att inordna myndigheten under ekonomidepartementet.

Luntbruksuniversitetet bedömer det som viktigt att organisationsformen garanterar stor självständighet och pluralism i arbetet. En sådan självstän- dighet garanteras bäst om delegationen får myndighetsställning.

Universitetsstyrelserna i Uppsala och Stockholm anser att företrädare för forskningen bör ingå i myndighetens styrelse.

TCO anser att myndighetens styrelse bör ha en bred representation för skilda samhällsintressen, däribland arbetstagarintressen.

LO tror också att självständighet för sekretariatet bäst garanteras genom myndighetsställning utanför regeringskansliet. LO betonar att ett engage- mang från breda samhällsintressen är viktigt i framtidsstudiearbetet.

Sekretariatets uppgift är att vara ett självständigt organ som komplet- terar de framtidsstudier och konsekvensanalyser som bör ingå som ett naturligt inslag i den sektoriella planeringen och forskningen, anser FOA.

Sveriges lantbruksuniversitet anser att delegationen för framtidsstudieri stort bör få den struktur och de uppgifter som det nuvarande sekretariatet har. dvs. en liten personalstab som främst ansvarar för initiering, planlägg- ning och information om framtidsstudier, fördelning av finansiella resurser och service till projekten.

FRU föreslår att termen konsekvensanalys används för metoder för att förutse konsekvenser av nya system. FRU föreslår bl. a. att sekretariatet för framtidsstudier får ansvar för att bevaka och ta initiativ till konsekvens- analyser fristående från sektor. Detta förslag tillstyrks i allmänhet. Stats- kontoret påpekar bl. a att sekretariatet behöver få särskilda resurser för denna verksamhet. Centerns ungdomsförbund framhåller att det är viktigt att konsekvensanalys inte enbart sker i offentliga organ utan också inom näringslivet samt att alla konsekvensanalyser bör vara offentliga. Veten- skapsakadcmien hävdar att konsekvensbedömningar av olika beslut och åtgärder bör ske genom befintliga sakkunniga organ.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1978/79:119 __ 129

Många remissinstanser betonar starkt sektorsorganens ansvar för kon- sekvensanalys och teknikvärdering. STU aviserar sin avsikt att stärka de egna resurserna på området. Statens råd för byggnadsforskning framhåller att sekretariatets ansvar för konsekvensanalys inte får innebära en för- svagning av sektorernas ansvar i sammanhanget. Televerket anser att en större bredd bör eftersträvas och föreslår att formerna och ansvaret för konsekvensanalys ytterligare utreds.

FRU:s diskussion kring teknikvärdering och konsekvensanalys präglas enligt FOA:s uppfattning alltför mycket av hur dessa verksamheter histo- riskt växt fram. Teknikvärdering har. enligt FOA, huvudsakligen kommit att förknippas med-analyser av de negativa konsekvenserna av olika hand- lingslinjer. framför allt när det gäller satsningar på stora och tekniskt komplicerade system. FOA vill framhålla att en allsidig konsekvensanalys innefattande såväl positiva som negativa följdverkningar på lång och kort sikt alltid bör eftersträvas i den systemanalys — innefattande erforderlig forskning — som är en nödvändig del i all långsiktsplanering med anspråk på kvalitet. Ansvaret för sådana analyser åvilar, anser FOA, i första hand de myndigheter som ansvarar för planeringen inom olika samhällssektorer. Det ligger samtidigt ett värde framhåller FOA i att t.ex. olika sektorsor- gans vanligen specifikt beslutsinriktade studier kan kompletteras med mer långsiktiga och sektorsövergripande konsekvensanalyser — varvid inte minst universitets- och högskoleforskare bör kunna spela en roll.

Utredningen för vidare fram förslag om s.k. storremisser som en form för konsekvensanalys. Remissinstanserna visar intresse för att pröva me- toden. Flera förutsätter dock i likhet med t.ex. naturvårdsverket och Vetenskapsakademien att särskilda resurser ställs till sektorsorganens för- fogande för detta ändamål. En del remissinstanser förutspår dock betydan- de svårigheter för sådana storremisser. Till dem som är tveksamma till tanken på storremisser hör bl.a. statskontoret.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1978/79: 119 130

Forskarutbildningsutredningen

Utredningens grundsyn

Forskarutbildningsutredningen (FUN) framhåller i sitt betänkande (SOU l977: 63) Fortsatt högskoleutbildning att två av högskolans uppgifter är kompetensuppbyggnad och kunskapsgenerering. Dessa två verksam- hetsgrenar är mycket intimt sammankopplade med varandra. Utbildningen av nya forskare sker i inte ringa utsträckning genom deltagande i forsk- ningsprojekt eller genom egen forskning under handledning. lnom den fasta organisationen är det därför inte rimligt eller praktiskt möjligt, att anslagsmässigt skilja verksamhetsgrenarna åt. lnom vissa vetenskapsom- råden utförs i själva verket huvuddelen av forskningen inom ramen för forskarutbildningen.

Forskning inom högskolan kan i många fall inte bedrivas utan tillskott av resurser från externa finansieringskällor. Detta gäller även sådan forskning som sker som ett led i forskarutbildningen. Anslag från forskningsråd och sektorsorgan samt uppdrag från näringslivet spelar inom flera fakulteter en avgörande roll för utbildningskapaciteten inom forskarutbildningen. Detta innebär. att forskningsrådens, sektorsorganens och näringslivets möjlighe- ter till och intresse av att finansiera FoU inom högskolan och de externa medlens fördelning mellan institutionerna på ett avgörande sätt påverkar tillgången på forskarutbildad arbetskraft under lång tid framöver. FUN betonar att det emellertid inte torde finnas något omedelbart, enkelt sam- band mellan sektorsorganens eller näringslivets efterfrågan på FoU-insat- ser inom högskolan vid en viss tidpunkt och behovet av forskarutbildad arbetskraft på kort eller lång sikt. Planeringen och dimensioneringen av forskarutbildningen måste sålunda trots den nära kopplingen till forskning- en kunna särskiljas från planeringen av denna.

lnflödet av externa medel är en nödvändig och värdefull del av finansie- ringen och styrningen av högskolans FoU-verksamhet. Som styrfaktor behöver det emellertid. framhåller utredningen. kompletteras bl.a. med mer långsiktiga bedömningar av utvecklingen av forskningen och forsk- ningsbehovet. Det ligger, enligt FUN, i sakens natur, att sådana bedöm- ningar inte kan få prognosens karaktär. Man rör sig här med utvecklingen av faktorer som i hög grad påverkas av politiska beslut men som också själva påverkar de politiska besluten. lnom högskoleorganisationen bör därför centralt finnas erforderlig kompetens och kapacitet för att i form av framtidsstudier, som belyser konsekvenserna av alternativa handlingsvä— gar, ta fram underlag för statsmakternas prioriteringar.

Forskarutbildningen skall, enligt de riktlinjer som lades fast vid 1969 års forskarutbildningsreform, utformas för att tillgodose både behovet av fors- kare i inskränkt mening och behovet av högt kvalificerad arbetskraft utanför undervisningsväsendet och ren forskningsverksamhet.

FUN framhåller att det i ett tidigare skede där en karriär som forskare eller lärare inom utbildningsväsendet var den naturliga fortsättningen på en fullbordad forskarutbildning. också var naturligt att forskarutbildningens innehåll och inriktning präglades av de värderingar som styr meritvärde- n'ngen vid tillsättning av forskartjänster inom högskolan.

Utvecklingen inom och utom högskolan förändrar emellertid kraven på högskolans utbildning. I fråga om sådan utbildning som bygger på avslutad grundläggande högskoleutbildning, dvs. för närvarande främst forskarut-

• Sida 131
•  Original

Prop. 1978/79:119 131

bildningen. är det främst forskningens förändrade ställning i samhället och en alltmer komplicerad samhällsprocess som medför ändrade förutsätt- ningar. FUN betonar att det är nödvändigt att utgå från att endast en del av dem som gått igenom forskarutbildning kommer att fortsätta med yrkes- verksamhet inom högskolan eller skolväsendet. Högskolan har också att tillgodose behoven inom skilda delar av arbetsmarknaden av kvalificerade analytiker och specialister. Det sektorslinansierade FoU-arbetet inom och utom högskolan ställer andra krav på formerna för forskningsarbetet än vad som varit vanligt inom högskolan. Högskolereformen ställer krav på att ytterligare samhällssektorer samt nya lärare- och studerandegrupper skall ha tillgång till och delaktighet i högskolans forskning och forskarutbildning.

Det är mot denna bakgrund viktigt att föra vidare den breddning av utbildningen efter grundexamen som inleddes genom 1969 års forskarut- bildningsreform. En sådan breddning bör, enligt utredningen, komma till stånd dels genom förändringar som rör den egentliga forskarutbildningens innehåll och verksamhetsfonner, dels genom en breddning av det utbild- ningsutbud. som bygger på grundläggande högskoleutbildning. Som en samlande benämning på egentlig forskarutbildning. dvs. utbildning till doktorsexamen, och annan utbildning som bygger på grundläggande hög- skoleutbildning använder FUN begreppet fortsatt högskoleutbildning.

FUN poängterar att forskarutbildningen ger varje studerande en dubbel kompetens. Den forskarutbildade har dels en specialistkompetens, dels en allmänkompetens eller snarare generalistkompetens. Specialistkompeten- sen består i ämnesmässig djupkunskap, kännedom om avancerade tekni- ker. metoder m. m. som är knutna till ett smalt vetenskapsområde. Gene- ralistkompetensen är kunskap och färdigheter som inte är unika för de forskarutbildade men som alla forskarutbildade i varierande grad tillgodo- gör sig oberoende av ämnesområdet för utbildningen. Till generalistkom- petensen kan föras bl. a. kritisk skolning, förmåga att förstå och kommuni- cera FoU, förmåga till självständigt arbete m. m. Andra färdigheter av mer generell natur är förmåga att överblicka, planera och hålla samman ett större arbete, uthållighet, ”arbetsmoral” etc. Färdigheter av detta slag är gemensamma för dem som på ett framgångsrikt sätt gått igenom forskarut- bildning.

FUN förordar att forskarutbildningen utformas så att den forskarutbil- dade så länge som möjligt har möjlighet att välja mellan en verksamhet där han utnyttjar sin specialistkompetens och en verksamhet där främst de mer generella färdigheterna kan utnyttjas.

Rekrytering

FUN anger vissa mål för en reformering av rekrytering till forskarut- bildning, nämligen

att vidga rekryteringsbasen till att omfatta så stor del av den grundläg- gande utbildningens utbildningslinjer som möjligt,

att i ökad utsträckning rekrytera personer med erfarenhet av yrkesverk- samhet till fortsatt högskoleutbildning,

att vidmakthålla den traditionella rekryteringsbasen för forskarutbild- ningen på en hög nivå,

att motverka snedrekryten'ng på grundval av kön. bostadsort eller social bakgrund.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1978/79: 119 132

I syfte att förverkliga dessa mål för FUN fram förslag bl. a. om

nya behörighetsregler för forskarutbildning och påbyggnadsutbildning. forskningsförberedande moment i grundläggande utbildning som f.n. saknar sådana,

ett brett utbud av överbryggande kurser för studerande. som söker sig till forskarutbildning och påbyggnadsutbildning från yrkesverksamhet och från utbildningslinjer. som inte ger full behörighet för tillträde,

breddning av utbildningsutbudet efter grundexamen främst i form av påbyggnadsutbildningar,

breddning av högskolans forskning och forskarutbildning disciplinärt och tematiskt till områden, som har särskild relevans för utbildningslinjer, som hittills saknat eller haft svag anknytning till högskolans forskningsor- ganisation.

vidgade kontakter mellan högskolan och FoU utanför denna, utveckling av studieplaner och studieorganisationen i syfte att definiera etappavgångar inom forskarutbildning och påbyggnadsutbildning,

utveckling av studieorganisationen i syfte att underlätta deltidsstudier, skyldighet för statliga myndigheter med sektoriellt ansvar för FoU att medverka till deltidsarbete för tjänstemän. som önskar gå igenom fortsatt högskoleutbildning.

FUN:s förslag till nya behörighetsbestämmelser innebär, att kraven för behörighet delas in i allmän behörighet och särskild behörighet.

För allmän behörighet skall krävas att den studerande gått igenom allmän utbildningslinje omfattande minst 80 poäng. Detta krav för allmän behörighet avses gälla all fortsatt högskoleutbildning.

Kraven för särskild behörighet i form av krav på förkunskaper i ämne eller ämnen, erfarenheter och andra förutsättningar skall enligt FUN:s förslag fastställas för varje ämne i forskarutbildningen och för varje på- byggnadsutbildning särskilt. FUN framhåller att vid utformningen av de särskilda förkunskapskraven för forskarutbildningen stort avseende skall fästas vid att upprätthålla nuvarande kvalitetsnivå.

Tillsammans utgör allmän och särskild behörighet för varje utbildning en helhet som definierar förkunskapskraven.

FUN betonar, att en förutsättning för att en vidgad rekrytering skall kunna förverkligas är, att man individuellt prövar varje sökandes förutsätt- ningar för den sökta utbildningen och att stor vikt läggs vid kunskaper och färdigheter, som inhämtats på annat sätt än genom studier inom högskolan, t. ex. genom yrkesverksamhet.

FUN menar att erfarenhet av yrkesverksamhet av betydelse för den aktuella utbildningen normalt skall utgöra krav för särskild behörighet för påbyggnadsutbildningar och i övrigt kunna krävas. om detta är motiverat av utbildningens inriktning. Yrkeserfarenhet föreslås kunna tillmätas bety- delse också vid urval mellan sökande.

Allmänna riktlinjer för utformningen av de särskilda förkunskapskraven inom en fakultet skall, enligt FUN:s förslag, anges av UHÄ i utbildnings- plan för forskarutbildningen inom fakulteten. Kraven för särskild behörig- het skall anges i studieplan. som fastställs av forskarutbildningsnämnden.

FUN framhåller att skillnaden mellan allmän och särskild behörighet många gånger kommer att vara stor. Omfattande åtgärder måste därför. enligt utredningen. sättas in för att göra övergång till fortsatt högskoleut- bildning till en realistisk möjlighet för studerande inom hela högskolan. För utveckling och i vissa fall drift av överbryggande kurser m.m. föreslår FUN att 10 milj. kr. anvisas.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1978/79: 119 " 133

Frågor om urval mellan sökande och antagning till forskarutbildning och i vissa fall påbyggnadsutbildning föreslås åvila en antagningsnämnd på varje institution.

Bredda! utbildningsutbud

FUN anger att motiven för en breddning av utbildningsutbudet är dels att tillgodose arbetsmarknadens behov av kvalificerad personal för sådan verksamhet där den egentliga forskarutbildningens inriktning mot forskningsverksamhet inte är helt ändamålsenlig, men där utbildning ut- över grundläggande högskoleutbildning krävs,

dels att tillgodose behovet av utbildning som bygger på utbildningslinjer, som genom högskolereformen förts till högskolan och som f.n. saknar naturlig fortsättning över grundutbildningsnivån.

För sådan fortsatt högskoleutbildning som inte är egentlig forskarut— bildning använder FUN begreppet påbyggnadsutbildning.

FUN lämnar inga förslag om nya utbildningar utan anger endast rikt- linjer och ramar för ett utvecklingsarbete, som redan inletts.

FUN framhåller, att det varken är möjligt eller önskvärt att söka ange innehållsmässiga kriterier för att avgränsa påbyggnadsutbildning från grundläggande utbildning resp. forskarutbildning. De kriterier som anges är därför av praktisk administrativ natur.

FUN föreslår sålunda att påbyggnadsutbildning skall bygga på grundläggande utbildning om minst 80 poäng, ha ett klart definierat utbildningsmål med inriktning mot kvalificerad yrkesverksamhet i en viss funktion eller inom ett visst område.

utformas som en sammanhängande utbildning med i förväg angiven omfattning,

omfatta minst ett och ett halvt års heltidsstudier eller deltidsstudier av motsvarande omfattning.

inrättas med utgångspunkt i arbetsmarknadens behov, inrättas endast om utbildningsbehovet kan antas ha sådan varaktighet och omfattning, att ett inte alltför litet antal studerande kan utbildas under en följd av år.

FUN betonar att principen om återkommande utbildning bör beaktas vid uppläggningen av utbildningen. Utbildningen bör kunna organiseras i etap- per där varje etapp har ett klart angivet utbildningsmål. Utbildningen bör bestå dels av en kursdel, dels av en tillämpningsuppgift.

lnom de föreslagna ramarna kommer. framhåller FUN, utbildning av starkt varierande karaktär att kunna anordnas. I vissa fall kommer anknyt- ningen att vara stark till den grundläggande utbildningen, i andra till forskarutbildningen. FUN föreslår därför att efter beslut i varje enskilt fall antingen den grundläggande utbildningens eller forskarutbildningens regel- system — i tillämpliga delar — skall kunna gälla påbyggnadsutbildning.

Ansvaret för initiering och övergripande planering av påbyggnadsutbild- ning skall enligt FUN:s förslag åvila regionstyrelserna. Ansvaret för detalj- planering och genomförande skall av regionstyrelsen överlämnas till an- tingen linjenämnd eller forskarutbildningsnämnd, beroende på utbildning- ens karaktär. FUN anser att regionstyrelsernas verksamhet bör bedrivas i nära kontakt med UHÄ, som också föreslås få möjlighet. att i undantags— fall upphäva beslut om att starta viss utbildning.

För utveckling av och försöksverksamhet med påbyggnadsutbildningar

• Sida 134
•  Original

Prop. 1978/79: 119 134

föreslår FUN en förstärkning av medlen till regionstyrelserna och till pedagogiskt utvecklingsarbete med sammanlagt 4 milj. kr.

S tluliefinansierin _t:

Vägledande principer vid utformningen av FUN:s förslag om studief- nansiering har varit, att studiestödet inom forskarutbildningen skall

ge ekonomisk och social trygghet. som är likvärdig den som gäller för andra jämförbara grupper i samhället.

främja effektiva studier på heltid eller deltid och därvid kunna förenas med yrkesverksamhet inom eller utom högskolan,

utgå med samma belopp per tidsenhet till alla studerande som kommeri åtnjutande av det.

kunna användas i rektyteringsfrämjande syfte samt kunna samordnas med dimensioneringsbesluten. FUN:s förslag innebär att samhällets särskilda studiestöd inom forskar- utbildningen i sin helhet utformas som utbildningsbidrag för doktorander av det slag som infördes den ljuli 1976. Dessa utbildningsbidrag ansluter beloppsmässigt till utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen och utgår f.n. med 44 880 kr. per år. De är vidare förenade med vissa sociala förmåner.

FUN förordar att utbildningsbidragen skall kunna utgå vid såväl heltids- som deltidsstudier. Studiestöd skall därvid utgå i proportion till den tid som ägnas åt utbildningen. Utbildningsbidrag skall kunna utgå för en tid som motsvarar fyra års heltidsstudier, dock längst åtta år.

Utredningens förslag innebär att den resurs för studiefinansiering som nu är bunden till assistent- och amanuenstjänster förs samman med befint- liga medel för utbildningsbidrag för doktorander. Assistent- och amanu— enstjänsterna i nuvarande form avvecklas. ] stället kompletteras tjänsteor- ganisationen inom högskolan med en ny tjänst, som kopplas till studieti- nansieringssystemet inom forskarutbildningen. Tjänsten är en halvtids- tjänst, som — i likhet med nuvarande assistent- och amanuenstjänster — förenas med tjänstgöringsskyldighet i form av undervisning, forskning eller allmänt institutionsarbete. Tjänsten är avsedd att förenas med utbildnings- bidrag för doktorander, som därvid skall utgå med 50 procent av fullt bidrag. FUN föreslår att tjänsten benämns assistenttjänst.

Frågan om förordnandetidens längd för innehavare av den nya assistent- tjänsten föreslås bli reglerad i lag.

Utredningen avser att medel för utbildningsbidrag inledningsvis bör anvisas under ett särskilt anslag i statsbudgeten. Fördelningen mellan fakulteter förutsätts samordnas med dimensioneringsbesluten. Inom fakul- teterna skall, enligt FUN:s förslag, utbildningsbidragen fördelas mellan ämnen/institutioner av den av FUN föreslagna forskarutbildningsnämn— den. Fördelningen mellan sökande åläggs antagningsnämnden för forskar- utbildning vid varje institution.

FUN förutsätter att övergången till det nya systemet sker på ett sådant sätt, att studiestödets volym beräknad som hela bidragsår behålls oföränd- rad, dvs. räknat på förhållandena år 1975 ca 2450 utbildningsbidrag. Här- utöver föreslår utredningen att antalet utbildningsbidrag ökar med 250 under en treårsperiod. Kostnaderna för denna ökning uppgår, med nu gällande bidragsbelopp, till ca 10 milj. kr. Kostnadsökningen för system- omläggningen beräknar FUN till ca 7 milj. kr.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1978/79:119 ' ' " l35

Dimensionering

FUN anger att syftet med en dimensionering av forskarutbildningen är att söka skapa balans mellan tillgång på forskarutbildad arbetskraft, ar- betsmarknadens och samhällets behov av sådan personal samt de stude— randes önskemål att genomgå forskarutbildning. En total överensstäm- melse förutses därvid inte kunna uppnås, men ett system för planerad dimensionering bör, enligt utredningen. införas för att åstadkomma en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på forskarutbildade.

FUN:s förslag bygger bl.a. på att samhällets efterfrågan på forskarutbil- dad personal kan delas in med utgångspunkt i de funktioner de forskarut- bildade nu fyller på arbetsmarknaden. Följande indelning föreslår utred- ningen skall ligga till grund för bedömningar av behovet av forskarutbildad arbetskraft: l. högskolans, gymnasieskolans och vissa forskningsinstitutioners efter- frågan på forskarutbildade för befattningar för vilka forskarutbildning i visst ämne är ett behörighetskrav,

. den offentliga och — i viss utsträckning — den privata FoU-verksamhe— tens efterfrågan på arbetskraft för funktioner som nära ansluter till verksamheten inom den disciplinbaserade forskningen inom högskolan,

3. samhällets behov av personal för funktioner inom bl.a. utbildningsvä- sendet och FoU. vilka kräver vetenskaplig skolning och erfarenhet men som inte innebär krav på ämnesspecitik kompetens,

4. samhällets behov av kvalificerad arbetskraft för funktioner där analy- tisk förmåga, erfarenhet av forskning och vetenskapligt arbetssätt är av värde.

Bedömningar av behovet av forskarutbildade inom delområdena ] och 2 föreslår FUN skall ligga till grund för beslut om minimigränser för forskarutbildningens omfattning inom skilda ämnen eller grupper av äm- nen. Behoven inom dessa områden kan enligt FUN beräknas relativt väl. Till dessa beräkningar bör fogas mera allmänna bedömningar av behoven inom delområdena 3 och 4. Dessa bedömningar bör dock, enligt utredning- en, snarare avse riktningen av eventuella förändringar än absoluta tal.

Utredningen konstaterar. att beslut om forskarutbildningens omfattning och inriktning inte kan fattas frikopplade från beslut om forskningspoliti- ken i stort, kulturpolitik, näringspolitik etc. De avgörande besluten om forskarutbildningens dimensionering bör därför fattas på politisk nivå. Med hänsyn till verksamhetens karaktär föreslår FUN att besluten skall avse dels resursramar, dels intervall för antalet examinerade under en längre tidsperiod, förslagsvis fem år.

Miniminivån i detta intervall föreslås bestämmas av det antal forskarut- bildade som krävs för att besätta de ämnesspecifika befattningarna inorn delområdena ] och 2. Miniminivån bör, enligt FUN, anges för varje ämne eller grupp av ämnen inom en fakultet. Maximinivån bestäms ytterst av de tillgängliga resurserna. FUN förordar att den anges för varje fakultet. Inom den ram som anges av minimi— och maximinivåerna skall den av FUN föreslagna forskarutbildningsnämnden — med beaktande av de stu- derandes önskemål, tillgängliga handledarresurser och föreliggande möjlig- heter att omfördela resurser — varje år fastställa antalet tillgängliga utbild- ningsplatser.

FUN föreslår att underlag för de bedömningar, som skall ligga till grund för beslut om minimi- och maximinivåer. utarbetas av fakultets- och fors- karutbildningsnämnderna på grundval av institutionernas förslag. Fakul- IJ

• Sida 136
•  Original

Prop. 1978/79: 119 136

tetsorganens bedömningar skall enligt förslaget redovisas i petita. På grundval av detta material och med utgångspunkt i en långsiktig forsk- nings- och forskarutbildningsplanering, skall UHÄ utarbeta underlag för statsmakternas dimensioneringsbeslut.

Samverkan med forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan

FUN betonar. att en utökad samverkan mellan högSkolan och andra organ som driver eller finansierar forskning kräver, att skärpt uppmärk- samhet ägnas balansen mellan inomvetenskapligt motiverad forskning och forskning som initieras med utgångspunkt i bl. a. sektorsorganens behov. En alltför stor dominans av endera forskningsinriktningen inom ett ämne under längre tidsperioder kan, enligt utredningen, på lång sikt påverka forskningen negativt och bör motverkas. FUN föreslår att fakultetsnämn- den får särskilt ansvar för att denna balans upprätthålls och att den skall ange riktlinjer för omfattningen och inriktningen av forskningssamverkan inom sitt område.

FUN föreslår att vissa regler skall gälla vid extern finansiering av pro- jekt i form av uppdrag eller anslag. Dessa innebär bl.a. att avtal skall upprättas mellan högskolestyrelsen och den utomstående parten under medverkan av den eller de forskare som skall utföra arbetet.

Utredningen föreslår vidare att avtal om forskningssamarbete skall kun- na innehålla föreskrift om tidsbegränsad sekretess.

För forskningsprojekt, som utförs på uppdrag av utomstående part, föreslår FUN att principen om full kostnadstäckning fortfarande skall gälla.

I fråga om arbetstagares rätt till uppfinningar föreslår utredningen bl.a. att den rätt som f.n. tillkommer lärare vid högskolor utsträcks till att omfatta också övriga anställda samt studerande.

För att främja ett vidgat samarbete inom forskarutbildningen föreslår utredningen också att ökade resurser avsätts för att inrätta tjänster som adjungerad professor. FUN förordar även att högskoleanställda lärare beviljas tjänstledighet under begränsad tid för verksamhet i forskning utanför högskolan.

Vidare framhåller utredningen vikten av att forskarstuderande engage- ras i FoU utanför högskolan och att forskare. som är verksamma utanför högskolan. i ökad utsträckning anlitas som handledare inom forskarutbild- ningen.

FUN betonar att åtgärder som syftar till att öka utbytet av information och underlätta kontakter är av stor betydelse för ett ökat samarbete. [ detta syfte föreslår FUN att de av STU finansierade kontaktsekretariaten förs över till högskolan och knyts till regionstyrelserna. Sekretariatens verksamhet bör, enligt utredningen. omfatta hela högskolan och rikta sig till alla delar av samhällslivet. FUN föreslår även att sekretariaten tillförs ytterligare resurser.

De regionala sekretariatens verksamhet föreslås få en institutionsba- serad motsvarighet genom att forskare/lärare vid vissa institutioner ges partiell befrielse från övriga tjänsteåligganden för informations- och kon- taktverksamhet. Utredningen föreslår att medel för detta ändamål ställs till regionstyrelsernas förfogande.

För att vidga inflytandet över initieringen av forskning till organisationer och företag. som saknar egen kompetens och egna resurser för att beställa forskning, förordar utredningen att FRN skall tillhandahålla viss service

• Sida 137
•  Original

Prop. 1978/79:119 " - 137

när det gäller problemanalys, kontakter med lämpliga forskningsinstitutio- ner samt ansökningar om anslag till projekt. FRN föreslås även få resurser för att svara för kostnaderna för problemanalyser och — efter sedvanlig prövning av ansökan om anslag — att finansiera projekt. som kan komma att initieras.

FUN beräknar kostnaderna för förslagen om utökad forskningssamver- kan till närmare 10 milj. kr. Härav avser 3,4 milj. kr. de regionala kontakt- och informationssekretariaten och 5 milj. kr. medel, som ställs till FRN:s disposition.

Tjänstearganiration

FUN betonar att tjänsteorganisationen skall bidra till goda förutsättning- ar för forskning och utbildning inom högskolan.

Utredningen framhåller också att tjänsteorganisationen har avgörande betydelse för högskolans möjligheter att samtidigt svara för kompetens- uppbyggnad och kunskapsgenerering, utgöra bas för samhällsfinansierad FoU samt förse arbetsmarknaden med arbetskraft med erfarenhet av egen forskning.

FUN konstaterar att högskolans krav på en flexibel tjänsteorganisation i vissa fall kommer i konfiikt med de anställdas krav på trygghet i anställ- ningen. Behovet av en inom högskolan rörlig forskningsresurs understryks av utredningen.

FUN föreslår att tjänsteorganisationen skall omfatta tre tjänstekate- gorier: professor, docent och forskarassistent. Därutöver föreslås att fasta tjänster skall tillkomma för högskolans uppdragsverksamhet inom områ- den där denna verksamhet kontinuerligt har en betydande omfattning.

Nuvarande tjänster som professor och biträdande professor föreslås bli ersätta av en tjänst, benämnd professor. Några förändringar av tjänstens innehåll föreslår FUN inte.

FUN föreslår att nuvarande tjänster som universitetslektor och docent förs samman till en ny tjänst. benämnd docent. Den nya tjänsten skall ha huvudsaklig inriktning mot den grundläggande utbildningen. Innehavare av tjänst som docent skall efter prövning i varje särskilt fall kunna ges särskild tid för forskning inom ramen för sin tjänst. Resurser för ändamålet skall enligt FUN:s förslag disponeras av fakultetsnämnden, och fördelas mellan sökande på grundval av en vetenskaplig prövning av föreslagna projekt. Innehavare av docenttjänst, som bereds tid för forskning, befrias _ helt eller delvis från undervisningsskyldigheten. Vid fördelningen av den givna resursen skall fakultetsnämnden prioritera långsiktigt planerad och genomförd forskning av det slag som präglat de nuvarande tjänsterna som docent. .

Med hänsyn till den nya docenttjänstens inriktning föreslår FUN, att befordringsgrunderna utformas så att lika vikt fästs vid vetenskaplig och pedagogisk meritering.

FUN:s förslag innebär, att tjänsterna som forskarassistent behålls med oförändrat innehåll. För att ytterligare markera tjänstens karaktär av ge- nomgångstjänst föreslår FUN en fyraårig förordnandeperiod utan möjlig- het till omförordnande. Förordnandetidens längd för innehavare av tjänst som forskarassistent föreslås bli reglerad i lag.

Som ett led i strävandena att underlätta en breddning av forskning och forskarutbildning föreslår utredningen att högskolan får vidgade möjlighe- ter att till sig knyta utländska forskare för viss tid. Utökad verksamhet med

• Sida 138
•  Original

Prop. 1978/79: 119 138

gästforskare och kontraktsanställning anger FUN som tänkbara vägar.

FUN behandlar även forskningsrådens möjligheter att inrätta tjänster för forskare. Därvid förordar utredningen att forskningsråden ges stor frihet att själva välja formerna för sitt stöd till forskningen. FUN betonar dock att råden måste ta det fulla ekonomiska ansvaret för de beslut de fattar. Nuvarande ordning där arbetsgivaransvaret vid förordnandetidens utgång förs över på högskolan kan, enligt utredningen, inte accepteras. FUN anser att frågan om ansvars- och kostnadsfördelning mellan högsko- lan och forskningsråden bör ses över.

Kostnaderna för de föreslagna förändringarna av tjänsteorganisationen beräknar utredningen till ca 8 milj. kr. Därutöver föreslår FUN resursför- stärkningar i form av ökat antal tjänster som forskarassistent och ytterliga- re resurser för att bereda innehavare av docenttjänst tillfälle till forskning med sammanlagt ca 17 milj. kr.

Planerings- och ledningsorganisation

FUN föreslår att fakultetsindelningen skall kunna förändras över tiden och variera mellan högskoleenheterna. lndelningsgnmden skall kunna vara såväl vetenskaplig samhörighet som teman. Beslut om fakultetsindel- ning, som inte kräver omläggning av anslagssystemet och därmed fattas av riksdagen, bör, enligt FUN, kunna fattas av UHÄ efter förslag från eller hörande av berörda institutioner och högskolestyrelser. FUN föreslår att nuvarande sektioner inledningsvis får utgöra grund för indelningen.

I fråga om ekonomiadministration och redovisning föreslår FUN bl. a. att dessa skall omfatta samtliga resursströmmar inom högskolan och vara baserade på projekt, där varje projekt hänförs till ämne och — då så är möjligt — till problemområde. som definieras med utgångspunkt i sam— hällsintresse.

Den löpande planeringen och ledningen av högskolans forskning och forskarutbildning föreslås bygga på den årliga budgetprocessen. Inom ra- men för denna anser FUN att riksdag och regering skall fastställa mål och riktlinjer för verksamheten inom varje fakultet. Vidare betonar utredning- en betydelsen av att verksamhetsplan upprättas och av att dispositionen av tilldelade resurser för forskning. utbildning och studiefinansiering följs upp på alla nivåer.

FUN föreslår att UHÄ för forskarutbildningen inom varje fakultet fast- ställer utbildningsplan; för varje ämne skall den av FUN föreslagna fors- karutbildningsnämnden fastställa studieplan.

I fråga om beslutande organ på institutionsnivå föreslår FUN att ansva- ret för antagning av studerande förs över till en antagningsnämnd för forskarutbildning vid varje institution. Antagningsnämnden skall bestå av handledarna vid institutionen.

I fråga om de beslutande organen på fakultetsnivå föreslår FUN bl.a. att en liten. forskardominerad fakultetsnämnd skapas och att en forskarutbild- ningsnämnd med självständigt ansvar för forskarutbildningen bildas inom varje fakultet. Vidare förespråkar FUN att fakultetskollegiet bevaras med oförändrade uppgifter och oförändrad sammansättning.

Fakultetsnämndens huvuduppgifter föreslås vara att planera forskningen inom sitt verksamhetsområde och därvid redovi- sa de vetenskapliga kriterier som ligger till grund för nämndens beslut.

att ange riktlinjer för omfattningen och inriktningen av forskningssam- verkan med organ utanför högskolan,

• Sida 139
•  Original

Prop. 1978/79: 119 139

att ta initiativ till forskning inom nya områden i samarbete med företrä- dare för den grundläggande utbildningen,

att samordna forskningen och forskarutbildningen. att avge petita till UHÄ angående forskningen och forskarutbildningen inom fakulteten.

Fakultetsnämnden föreslås bestå av dekanus och prodekanus samt en. tre eller fem andra ledamöter som väljs av fakultetskollegiet. en företräda- re för de forskarstuderande och en för teknisk och administrativ personal inom fakulteten samt en företrädare för grundläggande högskoleutbildning, som saknar eller har liten representation i fakultetskollegiet. om region- styrelsen så beslutar.

Av de ledamöter som väljs av fakultetskollegiet skall två, fyra resp. fem vara professor. Efter förslag från fakultetskollegiet och beslut av högsko- lestyrelsen skall en av de ledamöter som utses av kollegiet i stället kunna vara företrädare för FoU utanför högskolan.

Forskarutbildningsnämndens huvuduppgifter föreslås vara att planera forskarutbildningen och inom givna ramar besluta om dess innehåll, orga- nisation och dimensionering samt att till fakultetsnämnden avge förslag till petita rörande forskarutbildningen.

Forskarutbildningsnämnden föreslås bestå av dekanus, som är ordföran— de. samt två, tre eller fyra företrädare för vardera fakultetskollegiet och de forskarstuderande.

FUN betonar högskolestyrelsens samlade ansvar för all verksamhet inom högskoleenheten. UHÄ föreslås få i uppgift. att svara för en långsik- tig forskningsplanering och sammanställning av underlaget för statsmak- ternas beslut rörande högskolans forskning och forskarutbildning. FUN framhåller att dessa uppgifter förutsätter ett omfattande och nära samarbe- te, framför allt med sektorsorgan. forskningsråd och FRN. Utredningen förutser att de nya uppgifterna kan få konsekvenser för UHÄ:s lednings- och kansliorganisation.

Samspelforskning-grandutbildning

FUN lägger fram en rad förslag som syftar till att försöka förverkliga ett samspel mellan forskningen och all grundläggande högskoleutbildning. Till dessa förslag hör bl. a. följande. ,

Förändringar av den grundläggande utbildningens innehåll och organisa— tion bör åstadkommas genom

att forskare inom högskolan medverkar vid utveckling av studieplaner och utbildningsutbudet,

att självständigt arbete förs in i den grundläggande utbildningen i ökad utsträckning,

att lärarlag bildas för den grundläggande utbildningen med lärare från enheter med och enheter utan fast forskningsorganisation,

att utbudet av enstaka kurser breddas. För att skapa förutsättningar för en direkt kontakt med forskning inom relevanta områden och för att höja den grundläggande utbildningens kvali- tet föreslår utredningen

att UHÄ ges i uppdrag att planera och genomföra ett program för fortbildning av högskolelärare som i sin utbildning saknar forskningsan- knytande moment av det slag som förutsätts komma till inom all grundläg- gande utbildning. '

att undervisningsskyldigheten för universitetslektor (den av FUN före-

• Sida 140
•  Original

Prop. 1978/79:119 140

slagna nya tjänsten som docent) minskas med minst 36 timmar,

att samtliga lärare inom högskolan ges administrativ anknytning till närmast berörda institution med fasta resurser för forskning.

I syfte att bredda högskolans forskning till att omfatta också nya områ- den med relevans för den grundläggande utbildningen förordar FUN

att forskningsprojekt. som förläggs till orter utan fast forskningsorgani- sation. utformas på ett sådant sätt. att även lärare utan forskarutbildning ges tillfälle att medverka,

att lärare inom grundläggande utbildning. som saknar eller har liten representation i fakultetskollegiet. ges möjlighet till representation i fakul- tetsnämnd,

att informella referensgrupper med anknytning till den grundläggande utbildningen och yrkeslivet inrättas i anslutning till forskningsprojekt,

att regionstyrelserna tilldelas ytterligare resurser för att främja kontakter mellan lärare och studerande vid enheter utan fast forskningsorganisation och enheter med sådan.

Resurser

Sammanlagt föreslår FUN resursförstärkningar om 123 milj. kr. förde- lade på tre år fr.o.m. budgetåret 1979/80. I—Iäri ingår en allmän förstärk- ning av basorganisationen för forskning med 24 milj. kr.

Genomförande

FUN redovisar tidplaner för genomförande av de skilda förslagen. Des- sa innebär att de föreslagna förändringarna skall förverkligas under en treårsperiod med början den ljuli 1979.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1978/79: 119 -- 14]

Forskarutbildningsutredningens betänkande (SOU 1977: 63) Fortsatt högskoleutbildning

Några remissinstanser, främst UHÄ, redovisar inledningsvis vissa all— männa synpunkter på forskarutbildningen och forskningen inom högskolan samt på forskarutbildningsutredningens (FUN) förslag.

UHÄ framhåller värdet av att landets forskningsresurser även i fortsätt- ningen koncentreras till högskolan. Denna bör alltså tas i an- språk även för den starkt expanderande sektoriella forskningen och därige- nom få en angelägen kontakt med olika samhällsproblem.

Arbetslivscentrum anser däremot att institutsbildningar och liknande sektoriella organ har en viktig uppgift även i det framtida FoU-systemet. De bör ges en fristående ställning och breda arbetsområden.

Enligt Svenska läkaresällskapet måste en långsiktig nationell forsknings- politik syfta till att få en rimlig balans dels mellan högskolans forskning och samhällets övriga forskning. dels mellan fri forskning och uppdragsforsk- ning inom högskolan.

UHÄ betonar att det är viktigt att uppnå balans mellan olika fin a n sie ri n g 5 k äl 1 o r för forskning inom högskolan. Den externt fi- nansierade forskningen har kraftigt ökat i omfattning på senare tid. UHÄ stryker under att det är nödvändigt att högskolan har en tillräcklig egen basorganisation för forskning och forskarutbildning.

Lantbruksuniversitetet anser det vara av största vikt att en fri och obunden basforskning inom alla ämnesområden får tillräckliga resurser.

Enligt Sveriges geologiska undersökning borde en målsättning för forsk- ningsfinansieringen vara att basresurserna för forskning står i rimlig pro- portion till antalet tjänster.

FRN anser det ytterst väsentligt att det finns en rörlig resurs för inomve- tenskapligt motiverad forskning vid universitet och högskolor.

En ko n e e n t ration av högskoleforskningen till de sju ort e r som f. n. har fasta forskningsresurser är enligt UHÄ:s mening välmotiverad. En viss p r o fi le ri n g i ämnesuppsättningen mellan olika universitetsorter är naturlig för att största möjliga mångfald i den samlade forskningsorganisa- tionen inom högskolan skall uppnås.

Många remissinstanser gör den bedömningen av FUN:s förslag att de är alltför begränsade till organisatoriska och administrativa förändringar.

HSFR anser att de föreslagna lösningarna bygger på ett i huvudsak organisationscentrerat tänkande. Endast obetydliga försök görs att närma- re analysera forskarutbildningens och forskningens karaktär inom skilda vetenskapsområden för att därifrån föreslå åtgärder, anpassade till de särskilda omständigheterna. HSFR är tveksamt om värdet av den valda ansatsen. Det kan ifrågasättas om inte önskemål om administrativ likfor- mighet och enkelhet i alltför hög grad fått styra utformningen av den högre utbildningen i vårt land. FUN borde enligt HSFst mening ha tagit större hänsyn till befintliga olikheter mellan ämnen, ämnesgrupper och fakul- teter.

Vetenskapsakademien anser att FUN :s förslag inte kan genomföras utan väsentlig överarbetning. Utredningen har inte behandlat substansen i pro- blemen utan i realiteten endast administrativa rutiner.

Prop. 1978/79: 119 142

Ur Ingenjörsverenskapsakademiens synpunkt gör FUN ett intryck av massiv detaljreglering. En detaljstyrning mcd paragrafer främjar inte vä- sentliga mål med forskarutbildningen.

Även Sl (friges industrifi'irhrmd. Sl- enska handelskammareförhundet och Stenska arbetsgivareföreningen anser att FUN:s betänkande r alltför stor utsträckning kommit att gälla administrativa detaljregleringar.

TCO anser FUN:s förslag präglas av föreställningen att man kan åstad— komma förbättrade förhållanden för forskarutbildningen utan att beröra utbildningens innehåll.

Enligt ('entra/organisationen SACO/SR bör FUN:s betänkande kom- pletteras med en utvärdering av kvalitet på och effektivitet i högskolans forskarutbildning och forskning.

Enligt SFS.-s uppfattning är det en självklarhet att frågorna om dimensio- nering, mellanexamen. breddad rekrytering, forskningsanknytning. fors- karkarriären. studiefinansieringen etc. inte kan behandlas tillfredsställande utan att en grundlig analys gjorts av hur forskarutbildningen bedrivs idag och av de skilda förutsättningar disciplinerna erbjuder vid utformningen av forskarutbildningen.

Flera remissinstanser. bl. a. MFR. Vetenskapsakademien, Sveriges in— dustriförbund, Svenska handelskammareförbandet och Svenska arbetsgi- r'ureföreningen, beklagar att internationella utblickar nästan helt saknas i FUN:s betänkande.

Utgångspunkten för FUN:s arbete synes, enligt TCO, i alltför hög grad ha varit det traditionella universitetsområdet. Detta illustreras bl.a. av över 80 procent av det resurstillskott som föreslås är att hänföra till detta område.

Enligt skolöverstyrelsen har frågor som anknyter till den kommunala högskolan inte fått en tillfredsställande belysning i betänkandet.

Rekrytering

Remissinstanserna är genomgående positiva till en breddad rekrytering till forskarutbildning. Många framhåller dock att kvalitetskraven på fors- karutbildningen inte får sänkas.

Några exempel på vad remissistanserna skriver om breddad rekrytering: UHÄ framhåller att forskning och forskarutbildning genom att de stude- rande kan ha rikt varierad erfarenhetsbakgrund, bör tillföras nya idéer och få en mer mångsidig inriktning. Enligt UHÄ:s uppfattning är detta att se som en kvalitetsdimension. Nya infallsvinklar och utgångspunkter vid val "och bearbetning av forskningsuppgifter bör verka vitaliserande såväl för forskning som för utbildning.

UHÄ diskuterar också kvinnornas underrepresentation i forskarutbild- ningen. Enligt UI—IÄzs uppfattning måste hithörande problem analyseras mer noggrant och systematiskt och analysen måste knytas an till aktuellt utvecklingsarbete. Detta borde ge underlag för åtgärder från både stats- makternas och utbildningsmyndigheternas sida när det gäller att komma till rätta med ett av de allvarligaste problemen' rnom forskarutbildningen.

Även Ingenjörsvetenskapsakademien anser att ökad extern rekrytering till forskarutbildningen vid de tekniska fakulteterna skulle kunna ge forsk- ningen och de forskarstuderande nya viktiga impulser.

VÅRD 77 tror att problemvalet i högskolans'forskning kan breddas genom att studerande med arbetslivserfarenhet rekryteras till forskarut-

• Sida 143
•  Original

Prop. 1978/79: 119 - -- 143

bildningen. En förutsättning härför är, att de inom ramen för sin forskarut- bildning får tillfälle att bearbeta problem de ställts inför i arbetslivet.

Lokaliseringen av högskoleutbildning och forskarutbildning år. fram- håller VÅRD 77, av stor betydelse för rekryteringen. Genom decentralise- ringen av högskoleutbildningen har fier människor och nya grupper fått möjlighet till högskolestudier. Detta måste följas upp med en decentralise- ring av forskarorganisationen och forskarutbildningen. En strävan bör vara att fasta resurser för forskning decentraliseras åtminstone till de f. d. universitetsfilialerna. För övriga högskoleorter måste andra former av forskningsanknytning finnas. Arbetslivsanknytning i forskningen är också viktig för att bredda rekryteringen till forskarutbildning. Därigenom kan personer med yrkeserfarenhet och med målinriktade studier bedriva fors- karutbildning med anknytning till sin yrkesverksamhet. Undervisningsfor- merna har också betydelse för rekryteringen.

Enligt arbetslivs-centrum finns det ett stort behov av åtgärder för att underlätta rekryteringen av kvinnliga forskare. Olika typer av åtgärder måste härvid övervägas. En möjlig väg vore t. ex. särskilda stipendier och utbildningsbidrag för kvinnliga forskarstuderande. speciellt inom områden. där kvinnor är särskilt underrepresenterade. Arbetslivscentrum anser det också tänkbart att inrättandet av forskar- och lärartjänster vid högskolorna med inriktning på jämställdhetsforskning inom vissa traditionella discipli- ner skulle kunna få positiva effekter i detta avseende. Särskilda utredning- ar bör göras om orsakerna till den i stort sett totala bristen på kvinnliga forskare med avlagd doktorsexamen inom vissa ämnen bl.a. nationaleko- nomi och statistik.

Flera remissinstanser betonar att även den traditionella rekryteringen till forskarutbildningen måste förbättras.

STU instämmer i målsättningen att i ökad utsträckning rekrytera perso- ner med erfarenhet av yrkesverksamhet till fortsatt högskoleutbildning samt motverka snedrekrytering. Emellertid måste enligt STU:s mening tyngdpunkten i reformarbetet avse vidmakthållandet och förstärkandet av den traditionella rekryteringsbasen för forskarutbildningen. Detta är på lång sikt den väsentliga garantin för en tillgång inom landet av forskare med tillräckling kompetens för att åstadkomma den kunskapsutveckling vad gäller avancerad teknisk forskning och utvecklingsarbete, som erford- ras för att nå nödvändiga, konkreta och kvalificerade resultat inom industri och samhällssektorer.

MFR finner det angeläget att en breddad rekrytering inte sker på bekost- nad av den traditionella rekryteringen till forskarutbildningen utan utgör ett komplement.

Försvarets materielverk anser att det centrala problemet när det gäller att få en tillräckligt vid rekryteringsbas för teknisk naturvetenskaplig fors- karutbildning är den allmänt vikande tillströmningen till teknisk naturve- tenskapliga linjer redan på gymnasienivån. FMV beklagar att förslag till kraftfulla åtgärder för att råda bot på denna situation fallit utanför forskar- utbildningsutredningens uppdrag.

Moderata ungdomsförbundet vill påpeka de negativa konsekvenser för rekryteringen som det nya antagningssystemet för den grundläggande hög- skoleutbildningen. enligt förbundet. med all sannolikhet kommer att med- föra. Medianåldern för de studerande inom grundutbildningen har för många utbildningar höjts drastiskt. Ungdomsförbundet anser att en ome- delbar översyn av antagningssystemet till den grundläggande högskoleut- bildningen är av nöden.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1978/79: 119 144

Centra/organisationen SACO/SR anser att den mest angelägna insatsen i syfte att öka rekryteringsbasen för forskarutbildning bör vara att stimule- ra ungdomsstuderande att genomgå längre, sammanhållna studier. Den föreslagna vidgningen av behörighetsgruppen kommer, enligt organisatio- nen. sannolikt endast att ge marginella tillskott till rekryteringsbasen inom överskådlig tid. Väsentligt är därför att åstadkomma en mer positiv attityd på såväl arbetsmarknaden som samhället i övrigt till forskning och forskar- kompetent personal. så att de för forskarutbildning mest lämpade finner det meningsfullt att påbörja och genomföra sådan utbildning.

Enligt Svenska läkaresällskapet får inte den breddade rekryteringen medföra en försämring av den traditionella rekryteringen av forskarstude- rande från läkarutbildningen. Den breddade rekryteringen kräver därför ökade resurser. Dels behövs medel för tilläggsutbildning i form av extra kurser eller deltagande i vissa kurser i läkarlinjen och dels behövs ytterli- gare forskarutbildningsbidrag hos de medicinska fakulteterna för att möj- liggöra för de nya grupperna av forskarstuderande att delta i denna utbild- ning.

FUN framhåller att rekryteringen till forskarutbildning försvåras av att utbildningens meritvärde är inget eller ringa inom andra områden än den direkta forskarkarriären, utbildningsområdet och sjukvården. En- ligt UHÄ:s mening måste forskarutbildningen få bättre attraktionskraft genom att öppna vågar inte bara mot uppgifter som forskare och i yrken inom utbildningssektom utan också mot verksamhet i andra kvalificerade yrken.

Statens bakteriologiska laboratorium anser också att det är troligt att rekryteringen till forskarutbildningen och forskning i hög grad påverkas av det värde som vetenskapliga meriter har vid tillsättningen av tjänster också utanför forskarkarriären. Det är t. ex. motiverat att vetenskapliga meriter tillmäts betydelse vid tillsättningen av tjänster vid statliga forskningsinsti- tutioner utanför universitet och högskolor.

F RN tycker att meritvärdet av en forskarutbildningsexamen bör beaktas inom en lång rad samhällssektorer.

Styrelsen för universitetet i Lund ser det som ett självklart krav att åtminstone statens anställda "på ett vettigt sätt" får tillgodoräkna sin forskarutbildning.

Konsistoriet vid universitetet i Uppsala behandlar frågan om formell kompetens för vissa tjänster och säger: ”Skälet till att krav på formell kompetens för befordran utöver en viss nivå i många grenar av offentlig tjänst under senare tid successivt avskaffats torde bl.a. ha varit att dylika behörighetsvillkor uppfattats som orättvisa då den behörighetsgivande utbildningen för stora grupper av medborgare i samhället i praktiken varit omöjlig eller svår att uppnå av ekonomiska och sociala skäl. Med numera radikalt vidgade utbildningsmöjligheter för alla” bör det "vara möjligt att anlägga en ny — för både forskarrekryteringen och den allmänna kompen- tensnivån och kvaliteten mera gynnsam — syn på problemet". Konsisto- riet exemplifierar bl.a. med att man inte behöver vara med. dr för att inneha överläkartjänst eller biträdande överläkartjänst, trots att tjänsterna är förenade med undervisningsskyldighet.

Fakultetsnämnden vid odontologiska fakulteten och linjenämnden för tandläkaruthildning vid karolinska institutet anser att vetenskapliga meri- ter bör tillmätas betydelse vid tillsättning av tjänster som övertandläkare och biträdande övertandläkare. _

Landstingsförbundet befarar att kraven på tjänsteuppflyttning för nya

• Sida 145
•  Original

Prov. 1978/79:119 _ __ [45

kategorier forskarutbildade skulle medföra avsevärda kostnadsökningar för sjukvårdshuvudmannen om de tillgodoses. Konsekvenserna av det förda resonemanget behöver enligt förbundets mening analyseias ytterliga- re bl.a. i sjukvårdsmässig utgångspunkt.

FUN föreslår att studieplaner om studieorganisation utvecklas i syfte att definiera etappavgången inom forskarutbildning samt att underlätta del- tidsstudier.

Det är enligt UHÄ:s uppfattning viktigt att forskarutbildningen läggs upp så att studierna underlättas för de nya studerandegrupperna. Stor flexibili- tet bör eftersträvas vad gäller arbetsformer. Studierna bör enligt UHÄ kunna anordnas i etapper. Dessa måste emellertid utformas så att inte helheten i utbildningen förloras. En etappindelning som exempelvis omfat- tar litteraturstudier och kurser av olika slag. direkt avhandlingsförbere— dande moment och slutligen själva avhandlingsarbetet bör i många fall kunna göras. Etapperna bör dokumenteras på ett sätt som gör det möjligt för den studerande att i olika sammanhang åberopa dem som meriter. UHÄ tycker även att deltidsstudier bör underlättas.

Flera organ inom högskolan, däribland rektorsämbetet vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm. matematisk-natunretenskapliga fakultets- nämnden i Stoekholm och styrelsen för högskolor: i Jönköping. stöder förslaget om möjligheter till etappavgångar.

TCO stöder Kerstin Lindahl-Kiesslings i en reservation framförda för- slag om att forskarutbildningen skall inledas med ett år efter vilket den studerande i samråd med handledare skall ta ställning till fortsatt utbild- ning. En sådan etappvis upplagd utbildning borde bli mer attraktiv för grupper som nu är underrepresenterade i forskarutbildningen. inte minst kVinnor. anser TCO. Den första etappen skall både kunna utgöra en självständig enhet och början på en fullständig forskarutbildning.

MFR anser det svårt att på ett rimligt sätt definiera etappavgångar och mellanexamen inom medicinsk forskarutbildning. Experimentellt arbete eller arbete av liknande slag utgör den dominerande delen av forskarutbild— ningen och de till forskarutbildningen hörande formella kurserna är i all- mänhet utspridda under hela forskarutbildningsperioden.

FUN:s huvudförslag avseende rekryteringen till forskarutbildning gäller ändrade regler för behörighet till forskarutbildning.

UHÄ , flertalet organ inom högskolan. lantbruksuniversitetet, RRV, ar- betarskyddsstyrelsen. NFR. LO. TCO m. ti. biträder FUN:s förslag om en ordning med dels allmän, dels särskild behörighet.

TCO tillstyrker utredningens förslag om principer för tillträde med föl- jande tillägg. Inte bara allmänna linjer utan också lokala och individuella (i den mån de förekommer) bör ge allmän behörighet. TCO förutsätter att utredningens snäva förslag är ett rent förbiseende eftersom argumentation mot att ta med lokal och individuell linje saknas. Vidare bör den särskilda behörigheten ej omfatta mer än 60 poäng i ämnen av direkt betydelse för forskarutbildningen.

Även UHÄ. RRV m.fl. anser att det bör vara möjligt för personer som genomgått lokala eller individuella utbildningslinjer eller enstaka kurser i motsvarande omfattning att antas till forskarutbildning.

UHÄ vill likhet med flera remissinstanser — däribland VÅRD 77, TCO. Landstingsförbundet — fästa uppmärksamheten på att det inom högskolan finns'varianter av utbildningslinjer. som bygger på yrkeserfarenhet eller på utbildning utanför högskolan och därför är något kortare än den reguljära allmänna utbildningslinjen. Enligt UHÄ:s uppfattning bör dessa vad gäller 10 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr [19

• Sida 146
•  Original

Prop. 1978/79:119 Mt)

behörighet för forskarutbildning i princip bedömas på samma sätt som den "normala" varianten av resp. linje.

Centerns ungdomsjörbund menar att arbetslivserfarenhet måste vara ett krav för allmän behörighet till forskarutbildning.

Flera av dem som accepterar FUN:s förslag poängterar att den särskilda behörigheten måste utformas så att det inte blir någon kvalitetssänkning inom forskarutbildningen.

FRN understryker att den allmänna behörigheten generellt ej ger en sådan kunskap att forskarutbildningen i egentlig mening kan påbörjas. och stora krav kommer att ställas på att behovet av särskild behörighet analy- seras utfrån ett kvalitetsperspektiv.

STU framhåller att stort avseende måste fästas vid utformningen av de särskilda förkunskapskraven för forskarutbildningen för att nuvarande kvalitetsnivå skall kunna upprätthållas. Detta är likväl enligt STU:s me- ning inte tillräckligt som slutsats med hänvisning till de negativa erfarenhe- terna under de senaste åren som utredningen pekat på. I stället bör kraven för särskild behörighet utformas så att kvalitetsnivån höjs och den negativa trenden bryts vad gäller studietid, avbrott samt examinationsfrekvens. Detta kan på lång sikt utgöra en förutsättning för att sektororgan skall finna det ändamålsenligt att vidmakthålla och öka sin samverkan med universi- tet och högskolor för att nå uppsatta mål för sina FoU-insatser inom angivna tids- och kostnadsramar.

lngenjörsvetenskapsakademien instämmer i utredningens synpunkt att större vikt än hittills bör läggas på kunskaper och färdigheter som inhämtas på annat sätt än genom högskolestudier. t.ex. genom yrkesverksamhet. Dessa faktorer bör vägas in vid bedömning av behörighet för forskarstu- dier. Beträffande sänkningen från 120 till 80 poäng som minimum för allmän behörighet anser akademien dock att, för tillträde till forskarutbild- ningen vid teknisk fakultet. behörigheten i stort sett skall motsvara genom- gången civilingenjörsutbildning vid den mot ämnesområdet svarande lin- jen.

C entralorganisationen SA CO/SR framhåller att när det gäller forskarut- bildning vid juridisk fakultet bör denna, vad avser juridiska karaktärsäm- nen. t.ex. processrätt, civilrätt och straffrätt. bygga på juris kandidat- examen. Det måste krävas av dessa forskarstuderande att de har överblick över hela rättsordningen. varför annan bakgrund än juris kanditatexamen inte kan godtas som behörighetsgivande. I de flesta ämnen är det även fortsättningsvis en nödvändig förutsättning, för att kvaliteten i forskarut- bildningen skall kunna upprätthållas, att den särskilda behörigheten inne- fattar krav om ämnesfördjupning motsvarande 60 poäng inom ämnesområ- det för forskarutbildning. Erhållande av likformighet i förkunskapskrav bör uppnås genom att UHÄ. på grundval av förslag från fakultetsnämn- derna, i utbildningsplanerna för forskarutbildning anger erforderliga rikt- linjer.

FUN:s förslag om allmän och särskild behörighet avstyrks av bl.a. några organ inom högskolan. naturhistoriska riksmuseet, Sveriges indu- striförbund. Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgiva- reföreningen. Vitterhetsakademien, SFS och Moderata ungdomsförbun- det.

Enligt naturhistoriska riksmuseets mening bör för forskarstudier i de ämnen museet representerar, den allmänna behörigheten i biologi omfatta minst 3 års studier (l20 poäng) och den särskilda behörigheten omfatta vidareutbildningskurser om sammanlagt minst 60 poäng (1 1/2 års studier).

• Sida 147
•  Original

Prop. 1978/79: 119 .fi-"' - '. 147

Därvid är att märka att denna forskningsförberedande vidareutbildning ingalunda bör koncentreras till enbart botanisk och zoologisk morfologi och systematik utan bör omfatta även fysiologiska. ekologiska. etologiska. biogeografiska och genetiska moment. vilka alla är av utomordentlig bety- delse för modern systematisk forskning.

Sveriges industriförbund, Svenska hande/skammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen ser inga fördelar med FUN:s förslag till ett förändrat behörighetssystem med dels allmän behörighet, dels särskild behörighet. Den allmänna behörigheten (i princip utbildningslinje om minst 80 poäng) kommer i flertalet fall att behöva kompletteras med omfattande särskilda behörighetskrav för att uppnå behörighet för forskarstudier. Men reellt kommer denna allmänna behörighet inte att kunna ge tillträde till forskarstudier i något ämne. Detta kan knappast uppfattas som positivt för den enskilde och inte heller tjäna någon informativ funktion. Till skillnad från den grundläggande utbildningen står den studerande sällan inför ett val mellan forskartttbildning inom vitt skilda områden. vilket gör att det inte föreligger ett behov av ett enhetligt behörighetssystem för all forskar— utbildning.

Virterhetsakademien framhåller att inom humaniora och samhällsveten- skap är en bred kunskapsbas av vital betydelse för en framgångsrik fors- karinsats. och i det internationella perspektivet framstår redan nuvarande fordringar som anmärkningsvärt låga. Akademien avvisar sålunda försla- get om 80 poäng som allmän behörighet.

SFS avstyrker förslaget att dela upp behörigheten i en allmän och en särskild del. I stället bör för varje ämne respektive institutionsstyrelse ställa upp ett antal behörighetskrav. Dessa skall fastställas av fakultets- nämnden. Behörighetskraven bör delas upp i tre delar nämligen fördjup- ning, kommunikationsämnen och stödämnen och uttryckas i poäng. SFS förordar att kravet på fördjupning som regel skall vara 60 poäng eller motsvarande.

Moderata ungdomsförbundet avstyrker bestämt FUN:s förslag till för- ändrat behörighetssystem med dels allmän, dels särskild behörighet. MUF kan inte på något sätt inse fördelarna med ett sådant system. Den allmänna behörigheten (i princip tltbildningslinje om minst 80 poäng) kommer i flertalet fall att behöva kompletteras med omfattande särskilda behörig- hetskrav, vilket leder till att den allmänna behörigheten i stort sett saknar värde. Att uppnå allmän behörighet för forskarstudier men samtidigt inte vara reellt behörig för forskarstudier i något ämne kan knappast uppfattas som positivt från den enskildes utgångspunkt och det tjänar inte heller ' någon informativ funktion. Från informationssynpunkt kommer systemet att bli synnerligen otympligt. Förbundet förordar ett behörighetssystem som utformas så likartat som möjligt inom skilda ämnesgrupper. Till skill- nad från den grundläggande utbildningen står. framhåller förbundet, den presumtive forskarstuderanden sällan inför ett val mellan forskarutbild- ning inom vitt skilda ämnesområden, varför ett enhetligt behörighetssy- stem för all forskarutbildning inte behövs.

FUN:s förslag om särskilda kurser för att uppnå särskild behörighet för studerande från linjer som i dag saknar forskningsanknytning, över- bryggande kurser. berörs endast i ett mindre antal yttranden.

Bl.a. FRN, centralorganisationen SACO/SR och TCO poängterar att särskilda medel bör anslås för sådana kurser.

Statskontoret framhåller att denna kursverksamhet måste koncentreras till en eller ett fåtal orter för att erhålla ett tillräckligt studerandeunderlag.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1978/79: 119 143

Enligt RRV torde den övervägande delen av sådan komplettering som de forskningsförberedande kurserna avser kunna ske inom ramen för befint— ligt kursutbud.

I.antbruksmziversitetet påpekar att kurser för erhållande av särskild behörighet för nya kategorier forskarstuderande kan komma att bli svår- genomförbara och resurskrävande.

Bl.a. NFR och ('entralorganisationen SACO/SR tillstyrker FUN:s för- slag att urval och antagning till forskarutbildning skall behandlas av antag— ningsnämnd på institutionsnivå.

VÅRD 77 anser att det skulle vara av värde om i en sådan antagnings- nämnd ingick också allmänrepresentanter och företrädare för de studeran- de.

Lantbruksuniversitetet förordar att FUN 25 förslag nyanseras. ] de fall en institution är så stor att det verkligen är fråga om att anta ett antal forskarstuderande varje år fyller säkert en antagningsnämnd en viktig funktion. Inom lantbruksuniversitetet finns många institutioner som antar endast någon eller ett par forskarstuderande per läsår. Denna antagning bör lika gärna kunna ske enligt nuvarande bestämmelser av institutions- styrelsen. Det bör därvid föreskrivas att samråd skall ske med handledarna inom institutionen. Nuvarande förordning medger därutöver att institu- tionsnämnder kan inrättas. De institutioner som så önskar skulle därmed redan idag ha möjlighet att införa antagningsnämnd.

Sveriges industriförbund, Svenska lrandelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen tycker att en särskild antagningsnämnd för forskarutbildning bör avvisas. Det är fullt tillräckligt att institutions- styrelserna handhar antagningsfrågorna.

TCO anser att UHÄ bör utfärda anvisningar för den lokala antagningen som betonar vikten av nytänkande och okonventionell bedömning av de sökandes meriter.

VÄ RD 77 vill att forskarutbildningsnämnden meddelar riktlinjer för an- tagningsnämndens verksamhet.

Landstingsförbundet föreslår att sjukvårdshuvudmännen får yttrande- rätt beträffande urval och antagning till forskarutbildning och påbyggnads- utbildning vid antagningsnämnd/motsvarande.

Bredda! utbildningsutbud

De flesta remissinstanser som har uttalat sig om FUN :s förslag avseende breddat utbildningsutbud anser att det är angeläget att påbyggnadsutbild- ningar kommer till stånd. Dit hör UHÄ, lantbruksuniversiteret. Handels- högskolan i Stockholm. arbetarskyddsstyrelsen, riksarkivet, planverket, socialstyrelsen. delegationen för energiforskning. NFR, VÅRD 77. LO, centralorganisationen SAC OISR och Svenska läkaresällskapet.

Flera remissinstanser pekar på problem i sammanhanget. Lantbruksuni— versitetet framhåller att möjligheterna att genomföra påbyggnadsutbildning beror på i vilken utsträckning resurser kan tillföras. Naturvårdsverket anser att påbyggnadsutbildningar är lämpliga för miljövårdsområdet, men ett problem är svårigheten att åstadkomma lämpliga utbildningspaket. En lösning är att skapa ett system av fristående kurser.

TCO. Centerns ungdomsförbund och Sveriges läkarförbund anser att förslaget är oklart. TCO menar att detta särskilt gäller gränsdragningen till grundutbildning och forskarutbildning, men att även utredningens tankar beträffande mål. innehåll och form är svåra att följa. TCO tillstyrker dock

• Sida 149
•  Original

Prop. 1978/79: 119 "' l49

att en försöksverksamhet med utveckling av påbyggnadsutbildning kom- mer till stånd. Centerns ungdomsförbund anser att i ett system med åter- kommande utbildning kan påbyggnadsutbildning utgöra värdefulla komp- lement till grundläggande utbildning. Sveriges läkarförbund anser att skill- naden mellan enstaka kurser, överbryggande kurser och påbyggnadsut— bildning är oklar. SCB framhåller att det för analysändamål är önskvärt med en klar gränsdragning såväl mellan grundläggande utbildning och påbyggnadsutbildning som mellan påbyggnadsutbildning och forskarut- bildning.

SFS föreslår en differentiering av påbyggnadsutbildningarna i två olika typer. dels påbyggnadslinjer som skall knyta an till genomgången grundläg- gande högskoleutbildning och ses som vidareutbildning eller specialise- ring, dels specialistutbildning. som läses parallellt med forskarutbild— ningen. men är tidsmässigt kortare och inriktad mot en specifik arbets- marknad.

Vissa remissinstanser tillstyrker att påbyggnadsutbildningar anordnas. men framhäver att de inte får bedrivas på bekostnad av resurser för forskarutbildning eller grundutbildning. Dit hör arbetsmarknadsstyrelsen, MFR, centra[organisationen SACO/SR. Svenska läkaresällskapet, Sveri- ges lt'ikarft'irbund. Sociologft'irbundet samt Riksföreningen mot cancer.

C ivilingenjörsförbundet framhåller att påbyggnadsutbildning bör bygga på en stabil efterfrågan från arbetsmarknaden. Sociologft'irbundet menar att påbyggnadsutbildning kan vara en lösning på arbetsmarknadens behov. där det är möjligt att definiera ett sådant. Risken är dock att man skapar utbildningar som efter en tid är omoderna och inte ger arbete.

FOA är tveksam till påbyggnadsutbildning: "Gränsen mellan påbygg- nadsutbildning och doktorandutbildning kan i många fall bli flytande när det gäller utbildningens användbarhet för framtida yrkesverksamhet och det kan då diskuteras om man för de befattningar som avses bör eftersätta kraven på vetenskaplig skolning och ett självständigt forskningsarbete. FOA ifrågasätter om man därför inte i första hand bör satsa på doktorand- program som är inriktade på yrkesverksamhet utanför högskolan utan att för den skull kompromissa med utbildningens vetenskapliga kvalitets- krav."

De mål och kriterier som utredningen har ställt upp för påbyggnadsut- bildningarna accepteras av de flesta remissinstanserna. Den lägre tidsgrän- sen om 1,5 år anses dock onödig av flera instanser, t. ex. UHÄ. VÅRD 77, Landstingsförbundet, LO och centra[organisationen SACO/SR. VÅRD 77 pekar på att vårdutbildningarna ofta är kortare än 1,5 år. Landstingsför— bundet och LO anser att längden bör styras av samhällets behov och utbildningens mål. Centralorganisationen SACO/SR menar att man un- dantagsvis bör acceptera utbildningar som inte är längre än ett år på heltid eller motsvarande deltidsstudier.

Många remissinstanser har behandlat sambandet mellan påbyggnadsut- bildning och forskarutbildning. Handelshögskolan i Stockholm och centra/organisationen SACO/SR anser att vissa kurser bör kunna vara gemensamma för forskarutbildning och påbyggnadsutbildning. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska handels- kammareförbundet anser att behörighetskraven skall vara desamma som för forskarutbildning.

Lantbruksuniversitetet, Sveriges geologiska undersökning och statsve- tarförbundet föreslår att påbyggnadsutbildningen skall kunna avslutas av en mellanexamen eller mastersexamen. Industriverket ser ingen invänd-

• Sida 150
•  Original

Prop. 1978/79: 119 150

ning mot att viss påbyggnadsutbildning skall kunna utgöra en mellanex- amen i forskarutbildningen. Även IVA anser att påbyggnadsutbildningen skall kunna utgöra en etapp på väg mot doktorsexamen. Vitterhetsakade- mien föreslår att någon form av påbyggnadsutbildning kan fungera som meritgivande avlänkning för dem som misslyckas med forskarutbildning.

Av de remissinstanser som har yttrat sig om studiefinansieringen för påbyggnadsutbildningar anser RRV och Centerns ungdomsförbund att samma regler bör gälla som för grundutbildningen, nämligen att studieme- del skall utgå. VÅRD 77 anser däremot att påbyggnadsutbildningen i detta hänseende bör jämställas med forskarutbildningen. Naturvårdsverket framhåller att arbetsgivarens villighet att bevilja ledighet för studier med lön kommer att bli avgörande för möjligheten att genomgå påbyggnadsut- bildning.

FUN:s förslag att regionstyrelserna skall åläggas det övergripande an- svaret för planering och inrättande av påbyggnadsutbildningar har kritise- rats av ett stort antal remissinstanser. Det enda remissorgan som uttryckli- gen tillstyrker förslaget är socialstyrelsen, som ser regionstyrelserna som en garanti för att sektorsansvariga organ ges stor möjlighet att påverka innehållet i utbildningarna.

UHÄ anser att påbyggnadsutbildningen organisatoriskt bör vara en del av den grundläggande utbildningen och att det nuvarande systemet med påbyggnadslinjeri stort sett är ändamålsenligt. UHÄ föreslåri konsekvens härmed att de lokala högskoleorganen, främst högskolestyrelserna får ansvar för initiering av nya påbyggnadslinjer. Mer bestående utbildnings- behov av rikskaraktär bör enligt UHÄ tillgodoses genom inrättande av allmänna påbyggnadslinjer.

Även RRV, statskontoret, MFR och Svenska läkaresällskapet anser att högskolestyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för påbyggnadsutbild- ningarna. Centralorganisationen SACO/SR och Civilingenjörsförbundet föreslår att UHÄ får det övergripande ansvaret medan högskoleenheterna skall vara förslagsställande. SFS och Moderata ungdomsförbundet före- slår att UHÄ får ansvar för samordningen av påbyggnadsutbildningen medan övriga uppgifter skall åligga linjenämnder respektive fakultets- nämnder. beroende på om utbildningen är anknuten till grundutbildning eller forskarutbildning.

FUN:s förslag om ett särskilt anslag för påbyggnadsutbildning tillstyrks av centralorganisationen SACO/SR. UHÄ:s förslag till organisation av påbyggnadsutbildningen innebär att det nuvarande anslagssystemet blir tillämpligt även för påbyggnadslinjer. Medel för dessa kommer då att anvisas under sektorsanslagen samt under anslagen för lokala och indivi- duella linjer och enstaka kurser. Under en övergångsperiod bör, enligt UHÄ, under respektive anslag medel specialdestineras för utveckling och drift av nya påbyggnadslinjer. TCO anser att frågan om anslagskonstruk- tionen bör övervägas ytterligare.

FUN föreslår att samhällets särskilda studiestöd inom forskarutbildning- en i sin helhet utformas som utbildningsbidrag för doktorander. Assistent- och amanuenstjänsterna i nuvarande form avvecklas. I stället komplet- teras tjänsteorganisationen inom högskolan med en ny halvtidstjänst som assistent. som kopplas till studiefinansieringssystemet inom forskarutbild- ningen. FUN:s förslag tillstyrks av skolöverstyrelsen, RRV, SCB, centrala studiestödsnämnden. arbetsmarknadsstyrelsen, LO, Sveriges lantbruks- universitet. Handelshögskolan i Stockholm. NFR, statens råd för bygg- nadsforskning, försvarets materielverk. riksantikvarieämbetet och statens

• Sida 151
•  Original

Prop. 1978/79:119 tSl

historiska museer, VÅRD 77, Arkitektförbundet och Centerns ungdoms- förbund.

Centrala studiestödsnämnden kan utifrån ett prioriteringsrcsonemang ansluta sig till att det särskilda studiestödet för forskarstuderande tills vidare i princip endast skall kunna utgå för forskarutbildning. CSN utgår från att i ett framtida studiefinansieringssystem kommer alla som antagits till forskarutbildning att erhålla det särskilda studiestödet till forskarstu— derande. Vidare anser studiestödsnämnden att nuvarande beloppsnivån på utbildningsbidraget för doktorander är relativt väl avpassad och att en beloppsmässig differentiering av det särskilda studiestödet till forskarstu- derande är olämplig. Förslaget att omvandla hittillsvarande assistent— och amanuenstjänster till en ny form av tjänst avsedd att kopplas till finansie- ringssystemet bör enligt studiestödsnämnden genomföras.

SCB vill i likhet med utredningen understryka betydelsen av studiefinan- sieringen. Nya studier av SCB:s register över studerande i forskarutbild- ning visar att till exempel examinerade läsåret 1975/76 i större utsträckning än samtliga studerande haft stipendium/utbildningsbidrag och någon typ av tjänst vid universitetet/högskolan under flera år före examen. Skillnaderna varierar mellan fakulteterna. de är lägst vid medicinsk fakultet och högst vid humanistisk fakultet. Samtidigt har examinerade 1975/76 under åren närmast före examen i lägre utsträckning haft så kallad övrig förvärvsverk- samhet, det vill säga tjänst utanför universitet och högskolor. Studiefi- nansieringen har således stor betydelse som styrfaktor både ur rekryte- rings- och studietidssynpunkt framhåller SCB. Liknande synpunkter fram- förs av arbetsmarknadsstyrelsen, VÅRD 77, statens råd för byggnads- forskning och försvarets materielverk.

VÅRD 77 vill stryka under möjligheterna att använda studiestödet i rektyteringsfrämjande syfte, inte bara när det gäller att stimulera rekryte- ringen till vissa områden, utan också för att stimulera nya grupper av studerande att söka sig till fortsatt högskoleutbildning.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer delar utredningens uppfattning att studiestödet skall ge ekonomisk och social trygghet. som är likvärdig den som gäller för andra jämförbara grupper och att stödet skall kunna förenas med yrkesverksamhet utom högskolan. Många yrkesverk- samma inom samhällssektorn kulturminnesvård — museer saknar möjlig- het att få ekonomiskt stöd för forskarutbildning från arbetsgivaren. En förutsättning för att fortsatt utbildning av tillräcklig omfattning skall kom- ma till stånd inom sektorn 'är därför att studiestöd kan erhållas. Möjlighe- ten att kunna bedriva studierna helt eller delvis på deltid bör underlätta en rekrytering av redan yrkesverksamma. Tillgången på forskarutbildade har under det nuvarande expansionsskedet för kulturminnesvården inte svarat mot efterfrågan. Inom sektorn finns därför ett uppdämt behov av utbild- ning på forSkarnivå. Hänsyn bör. enligt riksantikvarieämbetet, tas till detta förhållande vid dimensionering av studiestödet.

NFR anser att med det föreslagna systemet kan klarare gränser dras mellan forskarutbildning och institutionernas övriga verksamhet. NFR anser det mycket angeläget att fortbildningen av doktorerna utöver före- slagna åtgärder stärks genom inrättande av tidsbegränsade stipendier av typen "post doctor fellowships” för studier vid andra högskolor framför allt i andra länder.

Centerns ungdomsförbund kan i huvudsak tillstyrka utredningens för- slag till studiefinansiering men anser att studielön i ett längre perspektiv skall införas. De föreslagna assistenttjänsterna kan innebära värdefulla

• Sida 152
•  Original

Prop. 1978/79: 119 152

komplement till utbildningsbidragen samtidigt som tjänsterna är nyttiga tillskott i tjänsteorganisationen.

RRV tillstyrker i princip utredningens förslag. RRV vill emellertid samti- digt understryka de nuvarande assistenttjänsternas betydelse för den lö- pande administrationen vid framför allt större institutioner. Assistenttjäns- terna utgör vid sidan av studievägledartjänsterna och uppdragsbefattning- arna prefekt och studierektor oftast de enda administrativa tjänsterna på institutionsnivå. För att institutionernas ekonomiadministrativa uppgifter skall kunna fullgöras på ett ändamålsenligt sätt. kan det därför. enligt RRV. vara rimligt att vid större institutioner undanta vissa resurser från kravet på anknytning till utbildningsbidrag.

Förslaget att samhällets särskilda studiestöd inom forskarutbildningen i sin helhet utformas som utbildningsbidrag tillstyrks också av lantbuksuni- versitetet. En klarare uppdelning av de olika uppgifterna som åligger en assistent — forskning och undervisning -— är nödvändig. Möjligheten att skapa assistenttjänster utan knytning till utbildningsbidrag för doktorander måste dock finnas kvar. anser lantbruksuniversitetet.

Handelshögskolan i Stockholm finner utredningens förslag i huvudsak vara väl avvägda. Det kan dock råda viss tveksamhet om förslaget att amanuens— och assistenttjänster skall vara högst halvtid och förbehållas forskarstuderande som tilldelats utbildningsbidrag. Därigenom kan i vissa fall tjänsterna läsas i onödan.

Landstingsförbunder anser att den tjänstgöringsforrn som utredningen föreslagit i kombination med utbildningsbidrag för doktorander har alltför liten sjukvårdsanknytning för att kunna användas inom klinisk forskarut— bildning. Förbundet finner det svårt att för närvarande överblicka konse- kvenserna för sjukvårdens del av föreslagna förändringar för studiefinan- sieringen och för studiestödets användning såsom dimensionerings- och rekryteringsinstrument för forskarutbildningen. Härför fordras en genom- gång av förhållandena på varje särskild sjukvårdsklinik.

Lärartjänstutredningen finner att de dimensioneringsproblem som för- slaget till koppling mellan innehav av utbildningsbidrag och innehav av tjänst ger upphov till för såväl forskarutbildning som grundutbildning inte är tillfredsställande behandlade.

Vetenskapsakademien är tveksam inför utredningens konstruktion av studiefinansieringen. Utbildningsbidragen kommer att fördelas på ämnen i stället för på individer, vilket starkt försämrar möjligheterna att satsa medlen på de bästa forskarbegåvningarna och att använda resurserna där de bäst behövs. Akademien understryker också betydelsen av att institu— tionerna kan anställa studerande på arvodesbasis före antagning till fors- karutbildning för arbete inom grundutbildningen. Detta har visat sig vara av betydelse bl. a. inom den medicinska fakulteten. De speciella förhållan- dena mellan preklinisk och klinisk utbildning inom den medicinska fakulte- ten torde kräva ytterligare utredning, framhåller akademien.

Negativa till FUN:s förslag om studiefinansiering är MFR, centralor- ganisationen SACO/SR. TCO. Sveriges läkarförbund, Sociologförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund. Sveriges industriförbund, Svenska han- delskammareförbundet, Svenska arbetsgivare/öreningen. Riksföreningen mot cancer. statskontoret, Sveriges geologiska undersökning, Moderata ungdomsförbundet, m. fl.

Den koppling utredningen gör av systemet med assistenttjänster och det nyligen införda systemet med utbildningsbidrag finner statskontoret ej tillräckligt underbyggd för att kunna bedöma värdet och konsekvenserna

• Sida 153
•  Original

Prop. 1978/79: 119 571 -- 153

av FUN:s förslag. De studiesociala och studierekryterande motiv som tidigare funnits för ett system med assistenttjänster knutna till den grund- läggande utbildningens dimensionering synes rimligen bortfalla vid en ut- byggnad av det nya systemet med särskilda utbildningsbidrag inom fors— karutbildningen. Utredningens förslag till tjänstekonstruktion för assisten— ter innebär även ändrade villkor för institutionerna inom sådana funktioner som nu brukar utföras av assistenter med heltidsförordnande, framför allt allmänt institutionsarbete. Behovet av denna tjänstetyp som ett komplette- rande, extra studiestöd inom forskarutbildningen diskuterar utredningen mer i förbigående. Dess förslag om en ny typ av halvtidstjänstgörande assistenter med utbildningsbidrag innebär en form av särskilt studiestöd för deltidsstudier. vars mer långsiktiga konsekvenser för dimensionering av forskarutbildning och forskarkarriär hade varit värda större uppmärk- samhet.

Sveriges industriff'irbund, Svenska handels/cammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen påpekar att förändringar av dagens assi- stenttjänster och skärpta villkor för bisyssla för dem som uppbär helt utbildningsbidrag i enlighet med FUN:s förslag skulle medföra kraftigt sänkta inkomster och ökad arbetsbelastning för forskarstuderandena och därmed försämrade möjligheter att rekrytera dugliga studerande till fors- karutbildning. En sådan minskad tillströmning skulle i sin tur få allvarliga effekter på grundutbildningen, framför allt vid de tekniska och medicinska högskolorna där huvuddelen av övningsmomenten leds av assistenter.

MFR påpekar att det inom medicinsk fakultet är regel att presumtiva doktorander prövar på forskningsarbete innan frågan om registrering som doktorand aktualiseras. Amanuens- och assistenttjänster har här varit en utomordentlig tillgång.

Vid de prekliniska institutionerna har intresserade studerande förord- nats på amanuenstjänster och kunnat arbeta på deltid med forsknings— och undervisningsarbete parallellt med studierna. Först efter några terminer har frågan om registrering som doktorand blivit aktuell. Fördelarna med ett sådant system är enligt MFR uppenbara. Den presumtive doktoranden har kunnat bilda sig en uppfattning om vad forskarutbildning och forskning innebär och lärt känna arbetsmiljön. En annan väsentlig fördel med det nuvarande systemet är att doktorander medverkar i grundutbildningen. Kopplingen mellan grundutbildning och forskning är stark inom den medi- cinska sektorn.

MFR avstyrker sålunda FUN:s förslag att avskaffa nuvarande amanu- ens- och assistenttjänster. När det gäller utbildningsbidrag anser MFR det angeläget att Iiberalare regler för kombination av dessa med annan verk- samhet införes.

Statens bakteriologiska laboratorium anser att möjligheter för forskar- studerande att kombinera deltidstjänster med tjänstgöring vid statliga eller privata forskningsinstitutioner utanför universiteten hittills har fungerat mycket väl. Utredningens förslag att omvandla amanuens- och assistent- tjänster till tidsbegränsade assistenttjänster för registrerade doktorander och till utbildningsbidrag leder till att ett väsentligt mindre antal personer kommer att engageras.

Även Sveriges geologiska undersökning avstyrker förslaget till studie- finansiering. Den föreslagna ordningen beträffande utbildningstjänsterna skulle skapa problem särskilt vid små institutioner inom geosektorn genom bristen på flexibilitet.

Några remissinstanser — bl.a. UHÄ. TC O. SFS, Moderata ungdoms-

• Sida 154
•  Original

Prop. 1978/79: 119 154

förbundet — föreslår att doktorandtjänster inrättas.

UHÄ anser i likhet med FUN att nuvarande amanuens- och assistent— tjänster bör avskaffas. Ett bevarande av dessa tjänster synes i första hand motiveras av behovet av arbetskraft för vissa arbetsuppgifter främst inom de laborativa ämnesområdena. UHÄ delar vidare utredningens uppfatt- ning att studiestödet beloppsmässigt bör vara odifferenticrat men vill i likhet med flera remissinstanser ifrågasätta om den föreslagna storleken av studiestödet är tillräckligt för att nå angivna syften. UHÄ gör dock för sin del bedömningen att det både är möjligt och lämpligt att studiestödet utformas som doktorandtjänster och förordar en sådan lösning. Tjänsterna bör enligt UHÄ inte vara förenade med andra uppgifter än forskarstudier. Däremot bör stor frihet finnas att förena deltidstjänstgöring på doktorand- tjänst med annat arbete. inom eller utom högskolan.

När det gäller förslaget om deltidstjänst som assistent i kombination med utbildningsbidrag har flera av organen inom högskolan framhållit att denna tjänstetyp inte kan ersätta nuvarande amanuens- och assistenttjänster när det gäller att fullgöra viktiga uppgifter främst inom den grundläggande utbildningen. Enligt UHÄ kan frågan om ersättning för amanuens- och assistenttjänster inte lösas förrän lärartjänstutredningen avgivit sina för- slag. ] avvaktan härpå bör tjänsteorganisationen inom högskolan inte för- ändras.

En acceptabel lösning på studiefinansieringen kan inte bygga på ett system med dels en tjänstgöringsskyldighet inom ramen för en deltids— tjänst. dels en utbildningsdel utanför tjänsten. anser centralorganisationen SACO/SR och föreslår att det för varje forskarstuderande som erhållit utbildningsbidrag inrättas en tjänst i vilken forskarutbildning och tjänstgö- ringsskyldighet i form av undervisning. forskning och allmänt institutions- arbete ingår. En sådan tjänstekonstruktion skulle automatiskt ge de förmå- ner som är förenade med tjänsteinnehav samtidigt som den grundar rätt till ersättning från arbetslöshetskassa. Samtidigt måste de problem som sam- manhänger med den alltför omfattande tjänstgöringsskyldigheten angripas. Det bör vara möjligt att inrätta tjänst med tjänstgöringsskyldighet ned till 25 procent av en arbetstid. Likaså skall studerande kunna kombinera forskarutbildningstjänst med förvärvsarbete på deltid inom och utom hög- skolan. Organisationen framhåller också vikten av att studiestödets kon— struktion får en sådan flexibilitet att det kan anpassas efter de speciella förhållanden som råder vid olika fakulteter. Som exempel anförs förhållan- dena vid medicinsk. juridisk och teknisk fakultet samt vissa ämnen vid filosofisk fakultet. Om speciella skäl föreligger bör deltidstjänst kunna inrättas för studerande som ej är antagen till forskarutbildning.

TCO avvisar FUN:s förslag till studiefinansiering. Enligt TCO:s uppfatt- ning bör forskarutbildning normalt ske inom ramen för tidsbegränsad an- ställning, doktorandtjänster. Sådana tjänster bör enligt TCO:s mening ersätta såväl utbildningsbidragen som de nuvarande assistent— och amanu- enstjänsterna. Högskolestyrelsen bör ha möjlighet att inrätta doktorand- tjänster på externa medel, t. ex från forskningsråd.

Moderata ungdomsförbundet menar att utredningens förslag inte är tillräckligt utredda. MUF förordar ett system med särskilda doktorand- tjänster, inom vilka ryms viss skyldighet att undervisa och att sköta admi- nistrativa göromål. [ andra hand bör antalet utbildningsbidrag utökas och frikopplas från innehav av de föreslagna assistenttjänsterna.

SFS föreslår ett nytt studiefinansieringssystem för de forskarstude-' rande. Utbildningsbidragen och nuvarande assistent- och amanuenstjäns-

• Sida 155
•  Original

Prop. 1978/79:119 "' -' 155 ter bör avskaffas i den mån tjänsterna inte är nödvändiga för grundutbild- ningens behov. ] stället bör forskarutbildnings- och doktorandtjänster in- rättas. Dessa bör konstrueras så att l/3 av tjänstgöringstiden fullgöres genom undervisning eller annat institutionsarbete medan 2/3 av tjänstgö- ringstiden fullgöres genom egna studier. Tjänsten bör normalt inte få innehas under en längre tid än sex år. Arbetet skall kunna koncentreras tidsmässigt och systemet bör generellt användas flexibelt. Framför allt för laborativa ämnen är det. enligt SFS, nödvändigt att tjänstgöringsskyldighe- ten går att förena med sammanhängande perioder av forskarstudier. Upp— läggningen av t. ex. experimentella serier kan kräva en kontinuerlig bevak— ning.

RRV delar utredningens uppfattning att fördelningen av studiestö- det inte alltid bör vara proportionell mot antalet utbildningsplatser inom olika fakulteter. Möjlighet bör finnas att styra resurser till områden som är angelägna att prioritera.

RRV pekar på att anslaget till utbildningsbidrag för doktorander idag endast omfattar själva utbildningsbidraget. Eftersom detta är förenat med sociala förmåner bör enligt RRV under anslaget även beräknas medel motsvarande lönekostnadspålägg.

NFR är positivt till tanken att eventuellt bidra till studiefinansieringen men kommer inte att låta detta ske genom att ställa klumpsummor till fakulteternas förfogande utan kommer att i överensstämmelse med rådets allmänna policy förbehålla sig rätten att själv värdera de sökande och inom projektramarna utvälja dem som skall få bidrag.

NFR ansluter sig också till förslaget att urvalet mellan sökande av utbildningsbidrag skall åligga institutionernas antagningsnämnder.

UHÄ delar uppfattningen att även forskningsråd och sektorsorgan skall kunna ställa medel till förfogande för studiestöd. Riksdagen bör ge rikt- linjer för det totala antalet doktorandtjänster och medlen för studiestöd bör i fortsättningen anvisas under anslagen för forskning och forskarutbild- ning. UHÄ anser att det lokala ansvaret för tillsättning av doktorandtjäns- ter och andra tjänster bör läggas på högskolestyrelsen.

UHÄ pekar även på vissa särskilda problem inom den kliniska forskar- utbildningen och anser att utredningen inte ger underlag för förändringar. UHÄ framhåller vikten av att dessa frågor tas upp till konkret behandling i samband med beredningen av utredningens förslag.

Centrala studiestödsnämnden har ingenting att erinra mot förslaget rö- rande ansvarsfördelning för studiestödet inom forskarutbildningen. Om utbildningsbidragen i framtiden blir en generell stödform kommer nämn- den att aktualisera frågan om huvudmannaskapet för denna studiestöds- form.

Beträffande utredningens förslag om att forskningsråden och sektorsor- ganen skall ges möjlighet att bidra till studiefinansieringen vill STU hävda att ett system för planerad dimensionering i huvudsak skall kunna tillgodo- se sektorsorganens behov av kompetensuppbyggnad inom landet. I de fall detta ej kan ske av speciella skäl skall självfallet möjlighet finnas för sektorsorgan att ge medel till studiefinansiering på forskarutbildningsnivå inom eller utom landet.

Något generellt ansvar för finansiering av doktorandutbildning bör inte läggas på sektorsanknutna FoU-finansierande organ, anser statens råd för byggnadsforskning, Direkt statligt stöd i form av tjänster och utbildnings- bidrag bör i stället ökas.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l56

Dimensionering

FUN anger att målet för en dimensionering av forskarutbildningen skall vara att söka skapa balans mellan tillgången på forskarutbildad arbetskraft, samhällets behov av dylik arbetskraft och de studerandes önskemål att genomgå forskarutbildning. Denna allmänna målsättning stöds i princip av flertalet remissorgan. UHÄ framhåller dock att det är svårt att utifrån utredningens förslag bedöma de olika problem som är förknippade med att nå detta mål.

Även enligt TCO:s uppfattning är det angeläget att få en planerad dimen- sionering av forskarutbildningen. Detta är motiverat inte bara av kravet att skapa balans i förhållande till arbetsmarknadens behov av forskarutbil- dade. Forskarutbildningen får också ses som ett mycket betydelsefullt instrument i en sammanhållen forskningspolitik, dels genom att forskare med kompetens för vissa områden utbildas, dels på grund av den forskning som utförs i samband med utbildningen. TCO ser med stor oro på den minskade tillströmningen till forskarutbildning framför allt inom den tek- niska och naturvetenskapliga sektorn. Mot denna bakgrund framstår ut- redningens förslag som alltför passivt. TCO kan sålunda inte acceptera förslaget som en verklig lösning av dimensioneringsfrågorna.

Många remissinstanser är tveksamma inför FUN:s förslag till dimen- sioneringssystem.

Något behov av en allmän begränsning av antalet forskarstuderande kommer enligt SFS.'s bedömning inte att vara aktuellt inom överskådlig tid. Visserligen kan tillfälliga överskott uppstå inom enskilda ämnen, men SFS anser att det är bättre att stimulera rekryteringen inom bristområden än att i detalj dimensionera forskarutbildningen inom högskolan och på vaga grunder göra stora omfördelningar av resurser. Hittillsvarande försök till prognoser av behovet av högskoleutbildning borde enligt SFS:s mening ha avskräckt FUN från att bygga en dimensionering av forskarutbildning— en på uppskattningar av samhällets framtida behov av kvalificerad arbets— kraft. Processen för att skaffa fram underlag för dimensioneringen är både tids- och resurskrävande och osäkerheten i uppskattningarna är stora. Det är vidare inte självklart att marknadens behov av viss utbildad arbetskraft alltid överensstämmer med olika ämnesteoretiska behov. Den enskilde studerandes behovssituation. så som den uttrycks i efterfrågan av viss utbildning. tycks FUN. anser SFS. helt ha bortsett från. SFS förordar att det idag rådande systemet består. lnom det finns möjligheter att begränsa antagningen till viss forskarutbildning på grund av bristande handledarre- surser.

Centerns ungdomsförbund tycker att utredningens förslag till dimen- sioneringssystem verkar mycket komplicerat och svårt att överblicka. Det är därför nödvändigt att finna andra grunder för dimensioneringen. Beho- vet av forskarstuderande är mycket svårt att bedöma. Den indelning som utredningen gör har endast ett begränsat värde. Forskarutbildning har ett betydande egenvärde som är svårt att mäta i framtida yrkesverksamhet. En långsiktig planering av dimensioneringen är angelägen både för samhäl- lets och för de studerandes planeringsmöjligheter.

FUN:s förslag till dimensioneringssystem för forskarutbildningen med en minimi- och en maximinivå förefaller för Moderata ungdomsförbundet vara en typisk skrivbordskonstruktion, som enbart skulle leda till admini- strativt merarbete. Problemet för de flesta ämnen är en vikande rekryte- ring. Ett laborerande med minimi- och maximinivå för antagningen skulle

• Sida 157
•  Original

Prop. 1978/79: 119 $'”-' 157

för dessa ämnen knappast förändra verkligheten. Förbundet anser det Väsentligt för forskarutbildningens kvalitetoch för de forskarstuderande själva att samtliga som antagits till forskarutbildning skall ha rätt att kräva en fullgod handledning. Eventuella antagningsbegränsningar bör beslutas om lokalt i samråd mellan fakultetsnämnd och berörd institution.

Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen kan inte finna att det arbete som måste läggas ned för att komma fram till maximi- och miniminivåerna kan komma att stå i rimlig proportion till vinster i form av det eventuellt något bättre planeringsunderlaget. Ett fastställande av en miniminivå för examination inom ett visst ämne är skäligen ointressant eftersom ett sådant faststäl- lande i sig inte förbättrar rekryteringen av forskarstuderande till detta ämne. Då den föreslagna miniminivån dessutom är kopplad enbart till vad som krävs för att återbesätta tjänster med behörighetskrav på doktorsexa- men inom högskolan, gymnasieskolan och vissa forskningsinstitut, kan detta synsätt lätt leda till en konservering av synen på forskarutbildning som enbart en utbildning för blivande universitetslärare, gymnasielektorer och forskare inom högskolevärlden. Samhället måste stimulera intresset för forskarutbildning. i synnerhet utbildningar med dålig rekrytering, via politiska beslut och underlaget för dessa kan tas fram inom ramen för det årliga petita- och budgetarbetet. Maximiantalet forskarstuderande inom ett Visst ämne är självfallet beroende av tillgängliga resurser. framför allt i form av disponibla handledare. Organisationerna vill ånyo framhålla att kvaliteten inom forskarutbildningen inte får eftersättas och att det bör ankomma på lokala högskolemyndigheter att begränsa tillträdet till viss forskarutbildning om det visar sig att tillgängliga handledare och övriga resurser inte förslår för att ta emot samtliga som önskar forskarutbildning samtidigt med bibehållen standard på utbildning.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att dimensioneringen av forskar- utbildningen i huvudsak skall styras via resurstilldelningen. Den metod som FUN skisserar förefaller dock varken nödvändig eller praktisk. Aka- demien anser att dimensioneringen av forskarutbildningen bör göras ge- nom övergripande bedömningar från år till år. utan låsningar till vissa beräkningsmetoder.

Även RRV menar att de av FUN förordade beräkningarna av minimi- och maximinivåer för examinationen skulle ha ett begränsat värde för planeringen.

Vitterhetsakademien anser det uppenbart att den avgörande förutsätt- ningen för en framgångsrik forskarkarriär är den studerandes begåvning och intresse för sitt ämne. och följaktligen måste myndigheternas väsent- liga insats bestå i att erbjuda den lilla gruppen genuint forskarbegåvade gynnsamma villkor för att träffa sitt eget fria val. Samtidigt är det självfal- let ett samhällsintresse att stimulera forskning inom nya eller föga uppodla- de problemområden. Även detta blir dock, framhåller akademien, i realite- ten främst avhängigt av tillgången på kreativa begåvningar.

I egenskap av sektorsorgan finner transportforskningsdelegationen det angeläget betona att det på kort sikt inte finns något givet samband mellan samhällets efterfrågan på forskningsinsatser och behovet av forskarutbil- dad arbetskraft inom ett visst område. Plötsligt uppkomna behov av forskningsinsatser inom ett område behöver inte alltid innebära ett långsik- tigt behov av forskarutbildad arbetskraft inom detta område. Ett system för långsiktig dimensionering av forskarutbildning måste kunna särskiljas från mer kortsiktig planering av FoU-insatser. De övergripande bedöm-

• Sida 158
•  Original

Prop. 1978/79: 119 158

ningar som görs rörande dimensioneringen av forskarutbildningen får där- för, enligt delegationens uppfattning, inte innebära en begränsning av sektorsorganens m.fl. möjligheter att prioritera och vid högskolorna bc- ställa forskning inom angelägna forskningsfält.

Statens råd för byggnadsforskning och riksantikvarieämbetet och sta- tens historiska museer understryker vikten av att hela den sektorsan— knutna FoU-verksamhetens behov beaktas i dimensioneringsprocessen.

Statens livsmedelsverk saknar konkreta förslag för att minska tillström— ningen inom sådana områden där det står klan att möjligheter till syssel- sättning inom forskningsanknuten verksamhet för forskarutbildade varit små. Verket anser att det finns en betydande risk för att misstag vid hanteringen av dimensioneringsfrågorna kan leda till att alltför många forskarutbildade i framtiden kommer att sakna adekvat arbete.

SCB menar att 5 år är i kortaste laget som basperiod för den årliga. rullande planeringen. Det gäller ju till exempel inte enbart att kunna öka antagningen på ett område utan också att se till att rekryteringsunderlaget ökar inom samma område, en process som både tar tid och kräver ingri- pande på ett tidigt stadium. Planeringsunderlag kommer att behövas både på central och lokal nivå. -

Försvarets materielverk ifrågasätter om den av FUN förordade minimi- nivån är tillräcklig för samhällets behov av arbetskraft med t. ex kvalifi- cerad teknisk naturvetenskaplig utbildning. Maximinivån är å andra sidan starkt knuten till den befintliga institutionsstrukturen, vilket inte nödvän- digtvis överensstämmer med samhällets långsiktiga behov av forskarutbil— dade inom olika områden.

NFR anser att risken med minimiberäkningarna är att behovet under- skattas eftersom endast helt kända faktorer tas med i beräkningen. Omvänt är det väl helt möjligt att institutionernas tillgängliga resurser i vissa stora undervisningsämnen sätter alltför höga maximigränser. NFR kan emeller- tid inte föreslå några bättre beräkningsmetoder utan vill snarare varna för att fästa alltför stort avseende vid gränser beräknade på detta sätt. Liknan- de synpunkter anförs av Riksföreningen mot cancer.

Sveriges lantbruksuniversitet har inte några principiella invändningar mot att man försöker åstadkomma bättre balans mellan tillgång och efter- frågan på forskarutbildade. Vid dimensionering av en miniminivå bör man förutom behoven för att återbesätta existerande tjänster samt nybesätta tjänster som kan antas inrättas. ta hänsyn till en på många områden expanderande efterfrågan på experter med kvalificerad utbildning bland annat för utlandsuppdrag. lnom lantbruksuniversitetet uppnås idag inom flera ämnesområden dock inte ens en önskvärd miniminivå när det gäller antalet forskarstuderande. Definitionen av en maximinivå är avhängig av vilka resurser som kommer att ställas till förfogande för påbyggnadsutbild- ning och den mastersutbildning som bedrivs. Bestämning av maximinivån försvåras också av att handledarbehovet för enskilda forskarstuderande är svårt att fastställa.

Endast ett mindre antal remissinstanser är positiva till FUN:s förslag. Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker FUN:s förslag till dimen- sioneringssystem med föreslagna indelmngsgrunder för beräkning av maxi- mi- och miniminivåer. Organisationen framhåller dock att det i rådande läge inte är begränsningar i tillströmningen utan positiva åtgärder för att främja rekryteringen som framstår som mest angelägna.

STU biträder förslaget att ett system för planerad dimensionering införs och anser att den av utredningen föreslagna indelningen av fyra funktions-

• Sida 159
•  Original

Prop. 1978/79: 119 , 59

områden kan ligga till grund för bedömningar av behovet av forskarutbil- dad arbetskraft. Beträffande beslut omminimigränser inom skilda ämnen eller grupper av ämnen för funktionsområdena 1 och 2 måste beaktas erforderlig kompetensnivå inom landet och den beredskap som krävs för att möta nya krav. Det är därför enligt STU:s mening nödvändigt att redan för fastställande av miniminivåer UHÄ har nära kontakt med bl. a. forsk- ningsråd. FRN, i vilken STU ingår, samt sektororgan. I fråga om maximi- nivåer och utrymmet mellan maximi- och miniminivåerna kan inte enligt STU:s mening beslut fattas frikopplade från beslut om forskningspolitiken i stort. Därför måste beslut om forskarutbildningens dimensioneringi stort fattas på politisk nivå och statsmakternas dimensioneringsbeslut måste integreras i regeringens bedömning av FoU-politiken i dess helhet. för- slagsvis i samband med framläggandet av det regeringsprogram för FoU som FRU föreslagit. Vad gäller högskolesektom är det enligt STU:s me- ning av stor vikt att FUN :s förslag om en väsentlig höjning av ambitionsni- vån på den långsiktiga forskarutbildningsplanering, som bör åvila UHÄ, kommer till stånd.

I några remissyttranden förordas försöksverksamhet med planerad di- mensionering av forskarutbildning. Det förslag till dimensioneringssystem FUN presenterar karakteriserar statskontoret närmast som en administra- tiv modell för tillvägagångssättet vid framtagning av beslutsunderlag om forskarutbildningens dimensionering. Statskontoret har förståelse för att FUN vid tolkningen av utredningsdirektiven valt att göra denna begräns- ning av sitt utredningsuppdrag. Den speciella arbetsmarknad som möter forskarutbildad arbetskraft karakteriseras nämligen av att varje disciplin- orienterat vetenskapsområde har ringa eller ingen utbytbarhet annat än mellan mycket "närliggande" ämnesområden. Möjligheterna att beräkna variationer i efterfrågan på denna typ av ytterligt specialiserad arbetskraft är bl. a. av det skälet mycket begränsade, i varje fall på ämnesområdes- nivå. Den av FUN skisserade modellen för en fortlöpande dimensionering av forskarutbildningen är sålunda inte till någon del prövad, varför ingen som helst garanti finns för att den kan visa sig vara av praktisk betydelse. Statskontoret vill ändock inte motsätta sig att man prövar den i praktisk tillämpning. Härvid bör dock ambitionen i dimensioneringsbesluten sättas klart lägre än FUN gjort. De övergripande dimensioneringsbeslut som regering och riksdag skall göra i syfte att styra resurserna mellan och inom olika fakulteter — ämnesområde för ämnesområde — bör emellertid till en början begränsas till allmänna riktlinjer samt till särskilda åtgärder inom speciella behovsområden.

UHÄ ställer sig positivt till en övergång till en mera planerad utveckling av forskarutbildningens omfattning och inriktning. Av hänsyn till de många och f.n. svåröverskådliga problemen i samband härmed är det emellertid enligt UHÄ:s mening lämpligt med en inledande försöksperiod omfattande förslagsvis fem år. Under denna tid bör erfarenheter kunna erhållas av de metoder som skisserats av FUN. Först därefter bör ett slutligt ställningsta- gande göras beträffande metoder och ambitionsnivå för arbetet med di- mensioneringsfrågorna. Försöksverksamheten bör sikta till att klarlägga dels samarbetsformer och planeringsmetoder, dels de faktiska underlagen för en aktiv planering. Försöken bör helst omfatta ett helt forskningsområ- de (en eller flera fakulteter). Samtidigt måste ett studium göras av arbets- marknaden för alla typer av forskarutbildade i landet.

UHÄ anser också att frågan om samverkan mellan UHÄ och olika organ vid beräkning av behov av forskarutbildade kräver fortsatta övervägan-

• Sida 160
•  Original

Prop. 1978/79: 119 160

den. Verket konstaterar vidare att uppbyggnaden inom UHÄ av det tänkta planeringssystemet kommer att kräva insatser dels av personal med veten- skaplig kompetens, dels av personal med erfarenhet av kvantitativ högsko- leplanering och av arbetsmarknadsfrågor. Medel kommer därutöver att behövas för utredningar. statistiska bearbetningar etc. för att kartlägga samhällets behov av forskarutbildade. Sådana kartläggningar är det endast undantagsvis meningsfullt att göra lokalt utan de bör göras centralt. An- tingen måste UHÄ få resurser för detta eller också måste SCB:s prognosin- stitut ges i uppdrag att fortlöpande framställa planeringsunderlag av seende samhällets behov av personal med olika slag av forskarutbildning.

Samverkan med forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan

FUN:s förslag om en ökad samverkan med forskning och utvecklingsar- bete utanför högskolan har i huvudsak mottagits positivt av det övervä- gande flertalet remissinstanser. I fråga om detaljerna i utredningens förslag har emellertid många och i några delar mycket kritiska synpunkter fram- förts. Flera instanser har även i remissvaren lämnat mer eller mindre ingående redovisning över sin samverkan med högskolan.

Några exempel på remissinstansernas allmänna synpunkter på förslagen ökad samverkan med forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan:

Landstingsförbundet framhåller att sjukvårdshuvudmännen inte kan anse att den hittillsvarande samverkan varit tillfredSStällande utan finner det nödvändigt att alla möjligheter till förbättrat samarbete mellan sjuk- vårdsorganisation och högskolans forskningsorganisation beaktas i fort- sättningen.

Expertgruppenför regional utredningsverksamhet anser att FUN vid sin genomgång av olika samarbetsformer alltför ensidigt uppmärksammat tek- nik och naturvetenskap. FUN tar som centrala problem t. ex. upp rätten till uppfinningar och sekretessfrågor. vilka rör vissa forskares relationer till näringslivet. FUN tar däremot inte upp t. ex. humanvetenskapers relatio- ner till förvaltningen. sektorsforskningen och de stora organisationerna. Det är enligt expertgruppen angeläget att även dessa frågor blir belysta.

Enligt STU har FUN inte tillräckligt analyserat de sammanlagda konse- kvenserna av sina olika förslag beträffande bl.a. organisationen av och kostnadsfördelningen vid uppdragsforskning vilka förslag visserligen i sina enskildheter är rimliga och kan tillstyrkas. STU anser emellertid att ställ- ning till dessa frågor inte bör tas förrän efter ytterligare utredning.

Sveriges industriförbund. Svenska handeIskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen framhåller att när det gäller näringslivets möjligheter att utnyttja högskolan för uppdragsforskning är utredningens förslag delvis motsägande. Å ena sidan uppskattar organisationerna ambi— tionen att förenkla handläggningen, t. ex. att beslutanderätten för mindre uppdrag skall kunna delegeras till enskild institution. Just enkelheten och snabbheten i den administrativa handläggningen är mycket viktig för den stora mängd uppdragsprojekt som har "frågakaraktär". Å andra sidan innebär utredningens förslag att beslut om sekretess endast skall kunna träffas av högskolestyrelsen, vilket innebär avsevärt fördröjd handlägg- ningstid.

Enligt Spri ger utredningen en mycket snäv och motsägelsefull syn på forsknings- och utvecklingssamverkan när man hävdar att sektoriell forsk- ning i stort skall bedrivas inom högskolans ram. Vidare vänder sig Spri mot att utredningen överbetonat de sektoriella organens roll som beställare och finansiärer av forskning vid högskolan. I stället borde utredningen ha

• Sida 161
•  Original

Prop. 1978/79: 119 161

diskuterat praktiska former för forskningssamverkan (samarbetsprojekt o.d.) mellan högskolan och de sektoriella FoU—organen.

Konsumentverket kan inte förorda att samhällsfinansierad forskning en- sidigt förläggs till högskolan. Möjligheterna för organisationer och enskilda utanför högskolan att göra forskningsinsatser bör enligt verket tas tillvara av sektorsorganen, inte minst på det konsumentpolitiska området.

FOA efterlyser detaljerade dimensioneringsresonemang angående hög- skoleorganisationens faktiska möjligheter att tillgodose olika sektoriella forskningsbehov och understryker nödvändigheten av närmare studier rörande hur den sektoriella forskningen skall fördelas mellan högskolein- stitutioner och fristående forskningsinstitut.

STU anser att utredningen inte analyserat frågan om en från högskolan fristående men lokalmässigt förenad organisation för uppdragsforskning.

Enligt centralorganisationen SAC O/SR och Sveriges civilingenjörsför— bund bör fristående forskningsinstitut med egna personella och materiella resurser undvikas.

Flera remissinstanser tar — delvis från skilda utgångspunkter — upp frågan om ökade basresurser vid högskolorna.

Enligt lantbruksuniversitetet underskattar utredningen betydelsen av en tillräckligt stor fri obunden basforskning för att samverkan på olika nivåer skall bli meningsfull.

Skolöverstyrelsen framhåller att det är angeläget att högskolans basor- ganisation dimensioneras så att samverkan med sektorsorgan kan fördju- pas. Enligt skolöverstyrelsen råder det inom de delar av högskolan som verket främst anlitat en påtaglig obalans mellan basresurser och externt motiverad forskning. Det synes skolöverstyrelsen finnas stora regionala skillnader i detta avseende. Skolöverstyrelsen har svårt att se hur utred- ningens förslag i nämnvärd utsträckning kan leda till att dessa olägenheter minskas.

Enligt Moderata ungdomsförbundet måste varje institution tillförsäkras så stora resurser att den egna grundforskningen inte hotas.

Sveriges industriförbund, Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgt'vareföreningen understryker att orsaken till att externa uppdrag i dag kan komma att ta för stor andel av högskolans resurser i anspråk främst måste sökas i statsmakternas bristande ansvar när det gällt att bevilja tillräckligt mycket ”fria” medel till de enskilda institutionerna. Om inte väsentligt större. av de fasta tjänsterna obundna, anslag ställs till högskolans förfogande kommer alltid en stor andel externa bidrag att vara nödvändiga för att man ska kunna bedriva forskning av rimlig omfattning. Det bästa sättet att undvika den nämnda obalansen torde, enligt organisa- tionerna, vara att öka institutionernas basanslag för grundforskning. Orga- nisationerna anser dock att några schablonregler inte kan uppställas för hur stor andel av en institutions verksamhet som skall kunna gälla upp- dragsforskning innan obalans anses föreligga. Särskilt vid många tekniska institutioner måste uppdragsforskningen med nödvändighet utgöra en stor del av verksamheten för att institutionen skall kunna vidmakthålla och utveckla sin industriella kompetens.

Enligt statens institut för byggnadsforskning måste högskolan vara be- redd att ställa Sin seminarieverksamhet och metodiska handledarkompe- tens till de sektoriella forskningsorganens förfogande för att därigenom medverka till att de vid dessa organ fast anställda forskarnas kompetens kan upprätthållas. Samverkan mellan högskolan och organ utanför denna bör således utformas på ett sådant sätt, att den leder till ömsesidig kompe- tensuppbyggnad och kunskap. 11 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 119

• Sida 162
•  Original

Prop. 1978/79: 119 162

Några instanser tar upp personalpolitiska synpunkter med anledning av forskningssamverkan.

(."entralorganisationen SACO/SR. Sveriges ('ivilingenjörsförbund m.fl. framhåller att anställningstryggheten för projektanställd personal så långt möjligt bör säkras.

NFR understryker att en verklig ökning av samhällets forskningsverk- samhet endast kan ske om högskolorna svarar för forskarnas anställnings- trygghet.

TCO finner det angeläget att fasta tjänster för samverkan mellan högsko- lan och intressenterna utanför denna inrättas i så stor utsträckning som möjligt.

Sveriges civilingenjörsfi'irbund förordar även ett särskilt lönetillägg — uppdragstillägg — för de forskande vid högskolan.

I fråga om vilka regler som bör gälla vid intern finansiering av projekt i form av uppdrag eller anslag är meningarna delade.

UHÄ förordar en trepartskonstruktion, dvs. ett avtal mellan fiansiären. högskolestyrelsen och forskaren. Enligt UHÄ bör — såsom utredningen föreslagit — styrelsens beslutanderätt kunna delegeras. UHÄ anför som ytterligare skäl för en trepartskonstruktion frågor sammanhängande med reglering av olika immateriella rättigheter. Enligt UHÄ är det naturligt att den som skall utföra uppdraget deltar som jämställd avtalspart vid regle- ring av dessa frågor. Deltar flera forskare i uppdraget bör uppdragets projektledare vara avtalspart och övriga skriftligen godkänna att medverka på de villkor som anges i avtalet.

Även delegationen för energiforskning förespråkar trepartsavtal eller ett avtal mellan fiansiären och högskolan med högskolans överenskommelse med forskaren som bilaga — i de fall sådan särskild överenskommelse erfordras för uppdragets genomförande.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att FUN:s förslag om att av- tal om uppdragsforskning skall slutas mellan finansiären och högskolans styrelse knappast är ägnat att underlätta denna verksamhet och anser att styrelsen som part möjligtvis kan motiveras om ett flertal institutioner blir engagerade.

Transportforskningsdelegationen och NFR finner de av FUN föreslagna reglerna om avtal onödigt komplicerade och byråkratiska och ifrågasätter om de kan verka som underlag för ökad samverkan.

SFS anser att högskolestyrelsen skall behandla samarbetsavtal och så— lunda inte som utredningen föreslagit ett nytt organ.

RRV framhåller att vetorätt endast bör tillkomma organ i vilka samhälls- representanter ingår varför sådan inte skall ges till fakultetsnämnden om inte denna får en ändrad sammansättning.

Statens råd för byggnadsforskning anser det viktigt att det av FUN föreslagna utskottet för behandling av samarbetsavtal ges omfattande be- fogenheter att sluta avtal.

Enligt Sveriges industriförbund, Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen kan det synas rimligt att fakultets- nämnderna får i uppdrag att bevaka balansen mellan grundläggande forsk- ning och tillämpad forskning/externa uppdrag. Med hänsyn till de relativa nackdelar det alltid innebär för ett företag att förlägga delar av sitt forsk- ningsarbete utanför företaget anser organisationerna dock att utredningen överdriver riskerna för obalans i högskolans arbete p.g.a. uppdragsbe- ställningar från näringslivet. Om man ser till totalbeloppen torde riskerna för snedvridning vara betydligt större till följd av sektorsforsk— ningsuppdrag.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1978/79:119 " r63

Landstingsförbmrdet framhåller att i den mån samarbetsavtal även på- verkar sjukvårdsorganisationens kliniska verksamhet har givetvis sjuk- vårdshuvudmannen flera intressen att bevaka. 'l'ankegången om direkt styrning av samhällets resurser gäller enligt förbundet sjukvårdsorganisa- tionens resurser lika mycket som högskolans. Vissa sjukvårdshuvudmän avvisar företagserbjudanden om avlöningsersättning mot viss insats med hänvisning till att man inte anser sådan verksamhet vara förenligt med innehav av offentlig tjänst. Vidare konstaterar förbundet att större före- tagsbindningar inom teoretisk medicinsk forskning på längre sikt får effek- ter även för sjukvårdshuvudmännen som därför bör informeras om sådana bindningar. Ömsesidig information och information i avtal om uppdrags- forskning förefaller önskvärt. Formerna härför bör bli föremål för lokala diskussioner.

MFR känner oro för FUN:s formuleringar rörande uppdrag och anslag och finner det ytterst angeläget att uppdragsforskning definieras mycket strikt så att universitetens forskningsverksamhet inte hämmas av en rad diskussioner och beslutsprocesser om en forskare/forskargrupp får motta- ga ett sökt anslag från annan källa än forskningsråden.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslaget om att full kostnads- täckning skall bibehållas för forskningsprojekt som utförs på uppdrag av utomstående part.

Moderata ungdormförbundet anser härvid att principen om full kost- nadstäckning inte får ruckas på medan SFS menar att tillåtelse till undan- tag bör ges mycket restriktivt.

Lantbruksuniversitetet har inte något att erinra mot principen om full kostnadstäckning men betonar att om möjlighet till dispens inte finns kommer man att gå miste om ytterst värdefull kunskapsgenerering.

Naturvårdsverket tycker att det är angeläget att frågan om ansvars— och kostnadsfördelning mellan högskolan och forskningsfinansierade organ klargörs. Rådande oklara situation har sålunda avhållit verket att sluta avtal om fasta forskargrupper eller tjänster.

FOA tillstyrker principen om full kostnadstäckning och anser det viktigt att man kommer fram till ett system som ger möjlighet till konkurrens på lika villkor mellan högskoleinstitutionerna och fristående forskningsinsti- tut.

Statens väg- och trafikinstitut framhåller att det är klart konkurrenshäm- mande att statliga och privata forskningsinstitut alltid måste ta ut full kostnadstäckning medan detta endast i undantagsfall sker vid universitet och högskolor.

Delegationen för energiforskning. som ansluter sig till principen om full kostnadstäckning. tar upp frågan om hur denna princip skall tillämpas för sociala kostnader avseende bl.a. sjukledighet och annan ledighet samt anställningstrygghet.

Förslaget om sekretess vid uppdragsforskning har tagits upp av flera remissinstanser. I några yttranden avvisas helt möjligheten till sekretess medan i flertalet förordas en begränsad sådan. Mycket varierande förslag framförs emellertid om var gränsen skall dras mellan offentlighet och sekretess.

UHÄ anser i likhet med FUN att möjlighet till sekretess i fråga om högskolans uppdragshandlingar bör införas. Sekretesskydd bör dock en- dast gälla då uppdragsgivaren och högskoleenheten särskilt har enats där- om i avtalet rörande uppdraget. Sekretess bör begränsas till de fall där en sådan framstår som nödvändig och också förenlig med högskolans intres-

• Sida 164
•  Original

Prop. 1978/79: 119 164

sen i övrigt. UHÄ erinrar om att det inom justitiedepartementet pågår arbete med att förbereda en proposition om en ny sekretesslag. som bygger på flera tidigare utredningar i ämnet. UHÄ anser att om förslaget till ny sekretesslagstiftning antas bör lagens generella regler om sekretesskydd för uppdragshandlingar kunna tillämpas även för högskolan.

FOA. som delar FUN:s uppfattning att offentlighetsprincipen är av stor betydelse inom all forskning, finner det angeläget att offentlighetsbestäm- melser inte ges en så stn'kt tillämpning att de försvårar en önskvärd cirkulation av högt kvalificerade forskare mellan FOA och högskoleinstitu- tionerna. Enligt FOA bör det inte möta svårigheter att få ett sekretessbe- lagt arbete inräknat i en avhandling när det visar sig nödvändigt att sekre- tessbelägga forskningsrestrltaten under avhandlingsarbetets gång. Likarta- de regler bör gälla för kommersiell och annan sekretess.

STU. TCO och delegationen för energiforskning tillstyrker tidsbegrän- sad sekretess. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att möjligheten till tidsbe— gränsad sekretess bör utnyttjas mycket restriktivt. SFS framhåller att sekretessbeläggning normalt inte bör förekomma men att en "viss-tids- sekretess" kan regleras i avtal.

Centerns ngdrmzsförbund anser att en utveckling mot ökad sekretess- beläggning av forskning inom högskolan inte är önskvärd.

Flera remissinstanser bl.a. Verenskapsakademien och MFR instämmer i utredningens uppfattning att sekretessbelagda projekt inte bör utföras inom ramen för avhandlingsarbete. Enligt centralorganisationen SACO/ SR bör alla forskningsresultat som inte berör rikets säkerhet vara offent- liga. Arhetslivscentrum finner inte skäl att öka möjligheterna till sekretess- belagd forskning. Sveriges sociologförbund menar att högskolan inte skall åta sig uppdrag, vilka kräver att resultat skall sekretessbeläggas.

I fråga om organ vid högskolan som skall besluta i frågor om sekretess anser Ingenjörsvetenskapsakademien att högskolestyrelsen inte skall be- handla dessa frågor. Sveriges industriförbund. Svenska handelskammare- förbundet och Svenska arbetsgivarefäreningen förordar att beslut om sek- retess skall kunna delegeras från högskolestyrelsen till rektorsämbetet eller till det utskott inom högskolestyrelsen som enligt FUN:s förslag skall fatta beslut om avtal om uppdragsforskning.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan om rätten till uppfinningar förordar enhetliga regler för skilda arbetstagare vid högskolan. Flertalet tillstyrker utredningens förslag om att även andra än lärare skall ha exklu- siv rätt till forskningsresultaten. Delade meningar framförs i frågan om att avvakta resultatet av pågående översyn om arbetstagares rätt till uppfin- ningar.

UHÄ erinrar om att dåvarande universitetskanslersämbetet år 1975 för- ordat att samma rätt till uppfinningar skulle gälla för all i forskning engage- rad personal inom högskolan och att de skäl som legat till grund för att undanta lärarna från arbetsgivarens rätt till arbetstagares uppfinningar kunde åberopas för övrig berörd personal. Enligt UHÄ bör rätten till uppfinningar i enlighet med FUN:s förslag utsträckas till samtliga anställ— da. Enhetliga regler är särskilt angeläget då innovationer inom högskolan i allt större utsträckning kommer att bygga på lagarbete inom projektgrup- pen.

TC O. centraIorganisationen SAC O/SR. Sveriges civilingenjörsförbund. lngenjörsvetenskapsakademien. Sveriges industriförbund. Svenska han- delskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen m. fl. tillstyr- ' ker FUN:s förslag om rätt till uppfinningar.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1978/79: 119 -' ms

Även delegationen för energiforskning tillstyrker förslaget men betonar att vid uppdragsforskning med full kostnadstäckning bör rätten till forsk- ningsresultat (uppfinningar) tillkomma uppdragsgivaren.

Patentverket och STU tillstyrker likaså förslaget men anser att resultatet av pågående översyn bör avvaktas innan beslut fattas i frågan. Patentver- ket betonar i detta sammanhang behovet av rådgivning i patentfrågor.

RRV och Centerns ungdomsförbund anser att ställningstagande i frågan bör anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete.

TCO tillstyrker förslaget att möjligheten skall öppnas för återföring till högskolan av inkomster från licenser, patent m.m. som kan bli resultatet av forskningsarbeten inom högskolan. Ingenjörsvetenskapsakademien däremot anser detta förslag föga genomtänkt. Önskar en lärare utan ersätt- ning överlämna patenträttigheter till högskolan finns redan det gängse donationsförfarandet, varvid donator beslutar om disposition. Enligt aka- demien är emellertid förslaget om att intäkter som återförs till högskolan skall undantas från beskattning värt allt instämmande.

Förslaget om ökade resurser för tjänster som adjungerad professor stöds av bl.a. FOA, statens personalnämnd, ('entra/organisationen SACO/SR. Sveriges industriförbund, Svenska handelskammareförbundet och S vens- ka arbetsgivareföreningen samt Sveriges läkarförbund.

En utvidgad verksamhet med även adjungerad lektor och större möjlig— hetcr att engagera gästföreläsare föreslås av statens personalnämnd me- dan Spri förordar ökade möjligheter att inrätta tjänster på lägre nivåer, t.ex. extra lärartjänster och assistenttjänster. kombinerade med utbild- ningsmöjligheter för dessa.

STU. redovisar positiva synpunkter på verksamheten med adjungerad professor men framhåller dock att då denna form av samarbete utökades väsentligt så sent som år 1976 verksamheten först bör utvärderas innan ökade resurser avsätts för den.

Bl. a. F OA. STU, brottsförebyggande rådet och Centerns ungdomsför- bund är positiva till FUN:s förslag att underlätta utbytestjänstgöring mel- lan forskare vid universitet, högskola. fristående forskningsinstitut och industrin.

UHÄ understryker behovet av förbättrad forskningsinformation bedri- ven i nära samarbete mellan universitet och högskolor, å ena sidan, och centrala organ, såsom FRN. forskningsråden och UHÄ å den andra.

Enligt NFR ger förslagen om informations- och kontaktverksamhetens organisation ett överbyråkratiskt intryck och bortser från att även i fort- sättningen säkert huvuddelen av all värdefull samverkan kommer att ske genom direktkontakter mellan berörda parter. Rådet tillstyrker emellertid att extra medel ställs till förfogande för ändamålet enligt FUN:s förslag.

Naturvårdsverket anser att direkta kontakter mellan forskare och forsk- ningsfinansierade organ är väsentliga för ett smidigt samarbete mellan sektorsorgan och högskola. Enligt verkets uppfattning ligger det därför en fara i att bygga upp en alltför stor organisatorisk apparat kring forsknings- planering och forskningsverksamhet. Utredningens förslag i detta avseen- de förefaller leda till att ett allt större antal högst kvalificerade forskare kommer att ägna en allt större del av sin tid till annat än forskning.

Förslaget om en utvidgad informationsorganisation på institutionsnivå stöds av bl.a. UHÄ, skolöverstyrelsen. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, brottsförebyggande rådet, SFS, centralorganisationen SAC O/SR, arbetarskyddsfondens styrelse och Sveriges-civilingenjörsför- bund.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l66

Enligt UHÄ är det dock tveksamt om varje institution automatiskt bör få del av resurser för detta ändamål. Samordnings- och effektivitetsskäl talar snarare för att det i många fall kan vara lämpligt med arrangemang gemen- samma för flera institutioner. Med hänsyn härtill bör högskolestyrelsen ha ansvaret för den närmare fördelningen.

FRN anser att man bör pröva förslaget men att det. i det svårt ansträng- da personalläge som många institutioner i dag befinner sig i, finns stor risk att den föreslagna verksamheten på institutionsnivå blir en andrahands— uppgift.

Sveriges ('ivilingeniörsjörbund framhåller att institutionerna vid de tek- niska högskolorna är många och nära sammanhängande varför kontaktsek- retariaten vid de tekniska fakulteterna väl tillgodoser behoven av informa- tion och kontakt.

Sveriges industriförbund, Svenska handelskanzmarejörbttndet och Svenska arbetsgivareföreninng är mycket tveksamma till värdet att inrät- ta tjänster för särskilda kontaktpersoner på institutionerna. Möjligheten bör finnas för enskild institution att göra detta om t. ex. kontaktvolymen väntas bli mycket stor.

Remissyttrandena är nästan enhälligt negativa till FUN:s förslag att kontaktsekretariat knyts till regionsstyrelscrna. Förslaget avvisas således av t. ex. UHÄ, lantbruksuniversitetet. STU. NFR. SFS, centralorganisa- tionen SAC O/SR . Ingenjörsvetenskapsakademien. Sveriges industriför— bund, Svenska handelskammareförhundet. S venska arbetsgivareförening- en. Sveriges civilingenjörsförbund. Moderata ungdomsförbundet och S ve- riges sociologförbund.

UHÄ anser att de nu av STU finansierade kontaktsekretariaten bör föras över till högskoleorganisationen. De bör emellertid enligt UHÄ ingå i kontakt- och servicesekretariaten vid berörda högskoleenheter. Därmed vinner man en samordning med högskoleenheternas övriga informations- och kontaktverksamhet. något som bl. a. erfarenheterna från universitetet i Lund visar värdet av.

Lantbruksuniversitetet poängterar att sekretariaten för forskningsinfor- mation bör förläggas så nära forskarna och den verksamhet som berörs som möjligt. Först därigenom är det möjligt att verkligen föra ut någon forskningsinformation.

STU framhåller att kontaktsekretariatens främsta arbetsuppgift är att söka sådana problemställningar bland de mindre och medelstora företagen som högskoleforskarna kan angripa. Detta etablerar bl. a. genom samarbe— te med företagsföreningarna (fr. o. m. 1978-07-01 utvecklingsfonderna). Kontakter med forskarna vid de tekniska högskolorna/fakulteterna är na- turligtvis av vital betydelse. Den av FUN föreslagna anknytningen till regionstyrelserna skulle på ett drastiskt sätt fjärma sekretariaten från de personer som skall arbeta med och lösa problemen.

FRN föreslår en decentralisering av de planerade informationssekreta— riaten så att ett organ med övergripande informationsansvar förläggs till varje enhet där väsentlig forskning bedrivs. Det är väsentligt att ekonomis- ka resurser tillförs. så att det kan genomföras snarast möjligt.

Styrelsen för arbetarskvddsfonden tillstyrker att särskilda kontaktorgan för samverkan tillskapas inom regionerna. Styrelsen är emellertid tveksam till den föreslagna konstruktionen med en uppbyggnad av dessa organ kring STU:s nuvarande kontaktsekretariat. Även RRV ifrågasätter den föreslagna utbyggnaden av de nuvarande kontaktsekretariaten.

Arbetslivseentrum anser att utredningen inte trängt djupare in i de myc-

• Sida 167
•  Original

Prop. l978/79: 119 ?"" 167

ket komplicerade problem som gäller kontakter mellan forskning och prak- tik och förordar att man väntar med att fatta bindande beslut.

Bratrsjörebyggande rådet ställer sig bakom utredningens förslag om sekretariat på regional nivå.

Enligt sko/översryrelsen är det angeläget med en regional samordning av informations- och kontaktsekretariat enligt utredningens förslag. Verk- samheten bör emellertid även omfatta rådgivnings- och fortbildningsverk- samhet riktad till de utbildningslinjer som f. n. saknar egen forskning.

Beträffande informations- och kontaktverksamhet på central nivå under- stryker krmsumentverker betydelsen av FRN för tvärvetenskapliga pro— jekt. som ofta är nödvändiga i konsumentpolitisk forskning.

Enligt STU pekar FUN på behov av informations- och kontaktverksam- het på central nivå i en tyvärr oklar skrivning. Efter en redovisning av sådana behov anser sig STU kunna tillstyrka att kompetens byggs upp inom FRN och att vissa resurser för allmän, samhällsinriktad information ställs till FRN:s disposition. FRN bör efter problemidentifiering av det slag som skett som ett resultat av FRN:s enkätinventering emellertid också överlämna frågeställningarna för problemanalys till STU och andra liknan— de sektorsorgan som redan har en uppbyggd kompetens för sådan verk- samhet.

FRN finner det tveksamt om den service nämnden skall ge bör ankom- ma på den delegation som anses bära ansvar för att stimulera den starkt eftersatta forskningsinformationen.

lngenjörsiretenskapsakademien avvisar förslaget om informations- och kontaktverksamhet vid FRN. Sveriges industriförbund, S venska handels- kammareförbundet och Svenska arbetsgivarcföreningen anser förslaget alltför byråkratiskt.

MFR avvisar bestämt förslaget att tillföra FRN särskilda medel för service när det gäller problemanalys, kontakter med lämpliga forskningsin- stitutioner samt ansökningar om anslag till projekt. Enligt MFR bör det ankomma på FRN att inom ramen för sina anslagsframställningar framföra och prioritera ett sådant resursbehov.

Tjänsteorganisationen

Flertalet remissinstanser är positiva till att bibehålla tjänstetypen fors- karassistenr med nuvarande karaktär av rekryteringstjänst. FUN:s förslag om viss medverkan från forskarassistenterna i grundläggande utbildning har icke närmare kommenterats i remissyttrandena. Flertalet remissinstan- ser anser den av FUN föreslagna förordnandetiden alltför kort och föror— dar att den nuvarande förordnandetiden bibehålls. Många remissinstanser ifrågasätter möjligheten för en forskarassistent att med undervisningsskyl- dighet motsvarande den nuvarande slutföra en forskningsuppgift under den av FUN föreslagna förordnandeperioden. Skulle förordnandetiden förkortas kräver därför bl. a. NFR, SFS och centralorganisationen SACO] SR att undervisningsskyldigheten minskas. SFS pekar också på den risk för ökad diskontinuitet vid handledning av forskarstuderande som skulle bli följden av en förkortad förordnandetid.

Flera remissinstanser menar att det s.k. docenteländet med FUN:s förslag i stället kommer att falla på forskarassistentnivå. TCO avstyrker därför tidsbegränsningen av forskarassistenttjänsten. Centralorganisa- tionen SACO/SR menar att en anställningsgaranti i statlig tjänst är en

• Sida 168
•  Original

Prop. 1978/79: 119 168

absolut förutsättning för bibehållande av tjänsterna som forskarassistent. Vissa organ inom högskolan menar att anställningstryggheten för forskar- assistenter bör förstärkas t.ex. genom att de får viss förtur till andra tjänster. UHÄ anser att tryggheten för forskarassistenterna bör utredas närmare. Centra/organisationen SACO/SR motsätter sig också det inle- dande ettåriga förordnandet som enligt FUN skulle utgöra provtjänstgö- ring på tjänsten.

En förutsättning för att forskarassistenttjänsten verkligen skall kunna tjäna som rekryteringstjänst är enligt SFS att antalet tjänster utökas till att bli markant fler än docenttjänsterna. Flera organ inom högskolan tillstyr- ker en fyraårig förordnandeperiod under förutsättning att antalet tjänster kraftigt ökas.

Majoriteten av remissinstanserna är negativa till den av FUN föreslagna nya tjänsten som docent. UHÄ kan inte tillstyrka förslaget om ny docent- tjänst främst avsedd för den grundläggande utbildningen. TCO vill bibehål- la två kategorier av tjänster. en huvudsakligen inriktad på forskning och en huvudsakligen på undervisning.

Flera instanser anser att forskning bör göras till ett direkt åliggande för innehavare av en ny typ av tjänst. Centralorganisationen SA CO/SR menar att ett principbeslut om detta bör tas redan vid reformens genomförande. Många remissinstanser menar att undervisningsskyldigheten generellt bör sättas lägre än vad som föreslagits av FUN. Centralorganisationcn SACO/ SR föreslår att den maximalt bör motsvara 330 lektorstimmar och genom- snittligt uppgå till 264 lektorstimmar för samtliga tjänsteinnehavare totalt. MFR förordar en undervisningsskyldighet motsvarande 3/4 av de nuvaran- de universitetslektorernas. Naturhistoriska riksmuseet och Sveriges socio- Iogförbund föreslår att undervisningsskyldigheten skall uppgå till hälften av vad som nu gäller för universitetslektorerna.

Ett stort antal remissinstanser har uppmärksammat problem som är förknippade med fördelningen av den resurs för forskning som enligt FUN:s förslag skall ersätta de nuvarande tjänsterna som docent. Flera instanser förutser en minskad forskningspotential om FUN:s förslag skulle genomföras. Arbetslivseentrum menar t. ex. att så jämn fördelning som möjligt av resurserna över samtliga tjänsteinnehavare skulle leda till att långt färre personer än idag kan engageras i ett koncentrerat och målmed- vetet forskningsarbete. På samma sätt skulle ett rättvisetänkande där varje universitetslektor bör få en sabbatstermin reducera forskningspotentialen.

Centralarganisationen SACO/SR betonar att möjligheten till en fri forskningsperiod motsvarande nuvarande docentforskning bör kunna komma i fråga exempelvis för att en ny forskare skall kunna visa vad han eller hon går för.

SFS menar att den docent som en gång getts möjlighet till forskning därmed också meriterar sig mer än sina undervisande kolleger inför en framtida konkurrens om tid till forskning. Statens delegation för rymd- verksamhet menar att den som får en ny tjänst som docent inte i förväg vet i vilken utsträckning han kan komma att få forska.

Fakultetsnämndens forskningsresurs bör enligt statens råd för bygg- nadsforskning, kunna användas för att ge forskningsmöjligheter även för den som avser att bedriva uppdragsforskning. Naturvårdsverket befarar att forskningsinriktningen inom högskolan i alltför stor utsträckning kan komma att styras av sektorsorganens behov med minskad grundforsk- ningsandel som följd. Ett sätt att motverka detta är, enligt verket, att även inrätta tjänster avsedda uteslutande för grundforskning och forskarutbild- ning.

• Sida 169
•  Original

Prop. 1978/79:119 -1 : 169

Flera remissinstanser påpekar att fördelningen av forskningsresurser genom nedsättning av undervisningsskyldigheten blir en grannlaga uppgift för fakultetsnämnden. UHÄ menar att risk föreligger för att mekaniskt verkande regler uppstår vid forskningsprojektens prioritering. Styre/serna för universiteten i Uppsala och Stockholm anser antalet ledamöter i fakul- tetsnämnden för lågt för att nämnderna på ett rättvisande sätt skall kunna bedöma de här aktuella ansökningarna. SFS anför likartade synpunkter och befarar att den vetenskapliga synen hos fakultetsnämndens medlem- mar kan komma att alltför mycket prägla bedömningen.

SFS pekar vidare på de motstridiga intressen som kan uppstå mellan linjenämnd och fakultetsnämnd när det gäller docenten i dennes undervi- sande resp. forskande kapacitet. UHÄ förutser svårigheter i planeringen av den grundläggande utbildningen exempelvis i de fall som fakultetsnämn- dens beslut medför besvärsärenden.

De föreslagna befordringsgrunderna för den nya docenttjänsten med lika vikt för pedagogisk och vetenskaplig skicklighet skulle om de tillämpats antagligen ha gallrat bort många nuvarande docenter med utpräglad forsk- ningsbegåvning. Enhetligheten hos den nya tjänsten kan väntas medföra en icke önskvärd likriktning anser bl.a. styrelserna för universitetet i Göteborg resp. tekniska högskolan i Stockholm samt statens delegation för n'mdverksamhet.

De av FUN förordade befordringsgrunderna kräver att pedagogisk och vetenskaplig skicklighet är mätbara. inte bara var för sig utan även i förhållande till varandra. Naturhistoriska riksmuseet menar att normer för en sådan vägning är svåra att fastställa och understryker vikten av att pedagogiskt och populärvetenskapligt informationsarbete värderas högre än vad som nu är fallet. Lantbruksuniversitetet påpekar att befordrings- grunderna bör kunna anpassas till fördelningen mellan forskning och un- dervisning vid den aktuella högskoleenheten. Vetenskapsakadcmien tyc- ker att de vetenskapliga meriterna bör ges större vikt än de mer svårdefi- nierbara pedagogiska.

Flera remissinstanser har uppmärksammat att FUN lämnat frågan om de extra universitetslektorernas framtida ställning öppen.

NFR visar att en jämn fördelning av nuvarande forskningsresurser inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet inkl. rimlig andel av föreslagna för- stärkningar fördelade på samtliga föreslagna nya docenter skulle ge möjlig- het till forskning och forskarutbildning till ca 50% av tiden. Skulle resur- serna även fördelas på de extra universitetslektorerna inom fakulteten skulle forsknings- och forskarutbildningsdelen sjunka till 35 %. ' C entra/organisationen SAC O/SR menar att nuvarande extra universi- tetslektorer bör förordnas på nya extra docenttjänster. De bör även ges möjlighet att konkurrera om forskningsutrymme inom den av FUN före- slagna resursramen.

Lärartjänstutredningen framhåller att FUN:s förslag dessutom inte om- fattar ca 300 tjänster som lektor med tjänstgöring företrädesvis inom sek- torn för undervisningsyrken. Dessa skulle därmed vara uteslutna från den villkorliga möjligheten att forska. Lärartjänstutredningen anser vidare att FUN:s förslag innebär att alla nuvarande extra universitetslektorer — i motsats till de ordinarie — måste söka de nya docenttjänsterna i konkur- rens med andra. t. ex. forskarassistenter.

Ett antal remissinstanser menar att särlösningar erfordras för att anpassa FUN :s modell till behoven vid olika fakulteter eller högskoleenheter. NFR anser att FUN:s modell vore orimlig vid teknisk fakultet. Styrelsen för

• Sida 170
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l70

karolinska institutet påpekar att tjänstekonstruktionen vid de medicinska fakulteterna och särskilt de kliniska ämnena där skulle påverkas drastiskt om FUN:s förslag genomförs. Sveriges läkarförbund menar att extra tids- begränsade tjänster för forskning bör. inrättas vid medicinsk fakultet. Svenska Läkaresällskapet anser att frågan om tjänsteorganisationen för de medicinska fakulteterna bör prövas av en ny utredning. Landstingsförbun- det anser att konsekvenserna av förslag kan vara betydande för sjukvårds- huvudmänncns tjänsteorganisation. Dessa konsekvenser måste. enligt för— bundet. analyseras närmare.

Ett antal remissinstanser har påpekat att utredningsförslaget inte beaktat förhållandena vid de institutioner som idag saknar forskning.

Vissa remissinstanser redovisar tänkbara konsekvenser av att införa den av FUN föreslagna tjänsteorganisationen:

FUN:s förslag torde enligt flera instansers uppfattning leda till en mins- kad rörlighet. Statens personalnämnd anser åtgärder för att öka flödet av personal mellan högskolan och verksamhet utanför denna önskvärda. Riksanrikvarieämbetet och statens historiska museer menar att förslaget innebär en uppenbar risk för att högskolans arbetsmarknad får en mer sluten karaktär än idag. Detta borde motverkas bl.a. genom förbättrade resurser för tjänster som adjungerade professorer. Lantbruksuniversiteter betonar att ytterligare tjänster måste inrättas eftersom rörligheten blir mindre med de nya tjänsterna. SFS anför att den nya docenttjänsten kommer att innebära minskade resurser för forskarhandledningen. Veten- skapsakademien anför liknande synpunkter och framhåller även att karak- tären av den nya tjänsten kommer att innebära bortfall av ett steg i forskarkarriären och att detta skulle få en ogynnsam effekt i fråga om rekryteringsunderlaget för professurer.

SFS pekar på den stora osäkerhet som kommer att råda för den kår av docentvikarier vars existens FUN förutsätter. När en docent går tillbaka till sin undervisning efter att ha forskat är det inte säkert att den nedsätt- ning i undervisningsskyldigheten docenten har går tillbaka till samma institution och därför är det ytterst osäkert om vikarien kan beredas fortsatt arbete vid institutionen.

Statens bakteriologiska laboratorium anför att om FUN:s förslag om tre tjänstekategorier — professor. docent och forskarassistent — genomförs bör en motsvarande förändring ske inom statliga institutioner utanför högskolan.

RRV ifrågasätter FUN:s förslag om särskilda tjänster för uppdrags- forskning. FUN har enligt verkets mening inte preciserat tjänsternas roll och ställning i högskoleorganisationen tillräckligt. Delegationenför energi- forskning anser det olämpligt att inrätta särskilda tjänster för uppdrags- forskning inom högskolan under hänvisning till risken att dessa tjänster kommer att betraktas som en andra klassens tjänster. Transportforsk- ningsdelegationen finner å andra sidan förslaget om inrättande av tjänster för uppdragsforskning välmotiverat. Innehavarna av dessa tjänster bör dock enligt delegationens mening växla så att inte uppdragsforskning blir en permanent syssla för en liten grupp forskare. Sveriges industriförbund, Svenska ltandelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen anför i sitt gemensamma yttrande att det normalt inte kan vara acceptabelt att alla uppdragsprojekt vid en viss institution hänvisas till en speciell uppdragsforskare. Ett eventuellt system med uppdragsforskare bör endast komma i fråga om efterfrågan på dennes speciella kompetens är så stor att uppdragen inte kan förenas med personens normala tjänst som lärare eller högskoleforskare.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1978/79:119 ' ' l7l

Skolöverstyrelsen anser att den resursförstärkning som enligt FUN:s förslag krävs för att åstadkomma den generella nedsättningen med 36 undervisningstimmar för de nuvarande lektorerna bättre skulle tjäna sitt syfte om den i stället användes för att delvis finansiera fasta tjänster för trppdragsforskning.

FUN:s förslag om en tjänst som professor i stället för tjänsterna som biträdande professor och professor möter inga invändningar av remissin— stanserna.

FUN:s förslag om ökad undervisningsskyldighet för forskningsrådens särskilda forskartjänster tillstyrkes av Svenska eivilingenjörsförbundet. Förslaget avvisas emellertid bestämt av MFR. Delegationen för rymdverk- sam/ret anser att undervisningsskyldigheten motsvarande 25 timmar skall bibehållas.

En majoritet av remissinstanserna anser att frågorna rörande tjänsteor- ganisationen bör prövas i ett samlat perspektiv när lärartjänstutredningens förslag föreligger. .

Lärartjänstrrtredningen anser att det vore olyckligt om statsmakterna tog beslut rörande tjänsteorganisationen inom högskolan av sådan räck- vidd som FUN:s förslag förutsätter innan man även genom lärartjänst- utredningens arbete har fått en helhetsbild av förändringsbehoven i dessa avseenden inom högskolan. Utredningen pekar på praktiska problem som skulle uppstå om FUN:s förslag genomfördes.

Enligt UHÄ:s uppfattning bör inte någon genomgripande förändring av tjänsteorganisationen på den aktuella nivån genomföras i avvaktan på lärartjänstutredningens förslag.

Tills vidare förordar UHÄ att de nuvarande docenttjänsterna bevaras men görs icke tidsbegränsande. Detta förutsätter. om ungefär oförändrat tillflöde till forskarkarriären skall bibehållas. att ett antal nya tjänster av detta slag inrättas under en följd av år. UHÄ förordar vidare att också nuvarande universitetslektorstjänster bevaras men att de förenas med skyldighet att följa och medverka i forskning och med möjlighet att inom ramen för tjänsten bedriva självständig forskning.

På längre sikt bör docent— och universitetslektorstjänsterna enligt UHÄ:s uppfattning ersättas med en ny tjänstetyp. Den nya tjänsten bör i princip avse såväl forskning/forskarutbildning som grundläggande utbild- ning. Befordringsgrunderna bör emellertid kunna varieras i det enskilda fallet så att en tjänst avses antingen främst för den ena eller främst för den andra verksamhetsgrenen. Oavsett befordringsgrunderna räknar UHÄ med att det i framtiden skall finnas stor lokal frihet att fördela de enskilda lärarnas tjänstgöring på olika delar av verksamheten.

Vissa remissinstanser redovisar mer utförligt alternativ till FUN:s för- slag. Som exempel på sådana alternativ kan anföras följande.

NFR föreslår att de forskarstuderande sex år efter påbörjad forskarut- bildning skall kunna få besked om de har någon framtid inom högskolans verksamhetsområde. Dessa sex år kan ha använts på olika sätt: utbild- ningsbidrag i alla kombinationer med den nya assistenttjänsten eller i kombination med annan institutionstjänstgöring t.ex. som forskningsassi- stent.

All verksamhet inom högskolan bör fördelas emellan alla tillsvidarean- ställda befattningshavare på det mest ändamålsenliga sättet utan alltför mycket detaljföreskrifter om tjänstgöringens att i de olika fallen.

Idag finns det mycket små möjligheter för högskolan att anställa en person annat än om en tjänst är ledig just då personen i fråga blir tillgäng-

• Sida 172
•  Original

Prop. 1978/79: 119 172

lig, t. ex. vid utgången av ett förordnande som forskarassistent. Tjänsteor- ganisationen måste ha inbyggd någon slags rörlig pott som gör att verkligt duktigt folk alltid anställs.

SFS anser att professurer. docenturer och lektorat bör slås ihop till en enhetstjänst benämnd professur. Med den forskningsresurs professurerna för med sig i potten ökas andelen forskning i enhetstjänsten betydligt jämfört med FUN :s förslag. Med ytterligare ett resurstillskott bör en sådan enhetstjänst få en delad tjänstgöringsskyldighet mellan forskning och un- dervisning/forskarhandledning. Denna delning bör kunna variera mellan enskilda tjänster. Dock skall endast i undantagsfall andelen forskning resp. utbildning/forskarhandledning kunna understiga 20—25 % Funktionen "ämnesföreträdare" som nu professorn har bör bli ett arvoderat uppdrag av samma typ som prefekt eller studierektor. Med en enhetstjänst i regle- rad befordringsgång skulle lönesättningen bli helt beroende av antalet tjänsteår och antalet uppdrag (t.ex. prefekt).

TCO föreslår två slag av tjänster. en kategori med huvudsaklig inriktning på forskning och en med huvudsaklig inriktning på undervisning. TCO tar inte ställning till hur många karriärsteg det bör finnas på de båda karriärvä- garna men menar att benämningen bör vara lika på båda. Enligt TCO är det angeläget att man skall kunna fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet inom såväl forskning och forskarutbildning som grundutbildning oberoende av på vilka meriter man fått sin tjänst. Fördelningen av arbetsuppgifter på olika personer bör ske lokalt. _

Statens persona/nämnd framhåller att de motstridiga kraven på flexibili- tet och trygghet inte kan lösas enbart med en tjänstekonstruktion. Med olika metoder måste man stimulera till ökad frivillig rörlighet till även andra uppgifter än undervisning och forskning. Ett sätt är enligt nämnden. att satsa på en "utslussningskanal" genom att skapa en personaladmi- nistrativ funktion med omplaneringsuppgifter i vidaste bemärkelse.

Planerings- och ledningsorganisation

FUN :s förslag rörande planerings- och ledningsorganisation har berörts i'flertalet remissvar ur mera principiell synpunkt. Många remissinstanser har också berört detaljerna i förslagen och i många fall gett alternativa förslag.

RRV tillstyrker i huvudsak utredningens förslag beträffande planerings- och ledningsorganisationen. Verket ser särskilt positivt på utredningens helhetssyn när det gäller en sammanhållen planering och ledning av all FoU-verksamhet inom högskolan.

LO finner den sammanvägda lösningen för planering och ledning av högskolans verksamhet väl motiverad. De föreslagna systemen komplet- terar varandra. LO föreslår därför att planerings- och ledningsorganisa- tionen tillsammans med mål och riktlinjer kommer till utförande och att de styrinstrument som föreslagits inte tunnas ut. Sammantaget utgör systemet en förutsättning för att högskolans egna organ. fakultetsnämnder och fors- karutbildningsnämnder och institutioner. skall kunna ansvara för genomfö- rande av forskning och forskarutbildning. Den främsta förutsättningen är ändå högskolans vilja till medverkan, något som inget system kan skapa.

UHÄ framhåller att en betydande del av forskningen och forskarutbild- ningen inom högskolan finansieras på annat sätt än över fakultetsanslagen till högskoleenheterna. Till FUN:s förtjänster hör enligt U HÄzs mening att

• Sida 173
•  Original

Prop. 1978/79: 1 19 ' l73

utredningen belyst vad detta förhållande innebär för högskoleorganisa- tionen. Därmed har FUN bl. a. skapat goda förutsättningar att behandla frågor om högskolans organisation för forskning och forskarutbildning i ljuset av de frågor om forskningspolitik och forskningsorganisation i stort som FRU behandlat. UHÄ ansluter sig mot denna bakgrund till den helhetssyn på högskolans forskning och forskarutbildning som FUN utgått från och till utredningens syfte att skapa förutsättningar för en samlad planering och ledning av all FoU-verksamhet inom högskolan oavsett finansieringskälla.

En annan huvudtanke hos FUN är, framhåller UHÄ. att man genom utformningen av planerings- och ledningsorganisationen skall skapa balans mellan å ena sidan samhällsinflytande. å andra sidan frihet för forskningen att utvecklas på grundval av inomvetenskapliga kriterier. Också detta syfte ansluter sig UHÄ principiellt till. UHÄ menar dock att FUN alltför mycket renodlat den berörda balansfrågan vid utformningen av sitt organisations- förslag.

Spänningen mellan samhällsrelevans och forskningens frihet kan enligt UHÄ:s mening visserligen sägas ge inflytandefrågorna en särskild karaktär när det gäller organisationen för forskning och forskarutbildning. Enligt UHÄ:s uppfattning behöver detta emellertid inte leda till att organisatio- nen i denna del ges en i förhållande till organisationen för den grundläggan- de utbildningen så avvikande utformning som enligt FUN:s förslag.

Vetens/tamakademien motsätter sig principiellt varje förändring av or- ganisationen som leder till en ökning av den redan mycket omfattande administrativa överbyggnaden av högskolan. Den av FUN betonade risken för skadliga effekter av täta och genomgripande organisatoriska föränd- ringar för utbildning och forskning måste enligt akademiens mening under- strykas.

Landstingsförbundet anser att utredningens förslag i fråga om plane- rings- och ledningsorganisation kännetecknas av en starkt generell grund- syn. Denna generella inriktning har inte medgivit genomgång av de spe- ciella förhållanden som råder i samarbetet mellan högskoleorganisation och sjukvårdsorganisation. lnvändningar och frågor ur sjukvårdshuvud- männens synpunkter är enligt förbundet så pass många att förbundsstyrel- sen avstår från en detaljerad genomgång härav. De principiella och all- männa invändningarna är bl. a. följande. '

Bristerna inom statlig översiktsplanering av medicinsk FoU-verksamhet börjar bli alltmer besvärande. Representation inom UHÄ:s planeringsbe- redning lämnar enligt förbundets mening inga möjligheter för den speciella önskvärda bearbetningen från sjukvårdspolitiska målsättningar till hanter- bara och klart angivna delproblem inom medicinska och vårdmässiga områden. '

Forskningens två särdrag ur planerings'synpunkt — inslaget av oförutse- barhet, effekter av tilltagande inomvetenskaplig specialisering — leder, framhåller förbundet. till att sjukvårdshuvudmännen måste bygga upp en egen balanserande kompetens ur samhällssynpunkt på planeringsområdet. En sådan planeringskompetens kan inte bygga på projektkataloger. ] stäl- let erfordras särskilda bearbetningar till ämnesområden och problemområ- den där projekten infogas i sitt större sammanhang tids- och värderings- mässigt. För avvägningen mellan vårdintresse, sjukvårdsekonomi och me- dicinsk forskning har sjukvårdshuvudmännen ett mycket stort ansvar. anser förbundet.

FUN:s förslag präglas enligt statskontoret stundom av en väl abstrakt

• Sida 174
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l74

syn på bcslutsvillkoren både inom och utom högskolan. Den begrepps- mässigt intressanta distinktionen mellan samhällsrelevanta och inomveten- skapliga beslutskriterier på forskning och forskarutbildning kan enligt Statskontorets mening inte drivas så långt att denna utgångspunkt helt får bestämma utformningen av en planerings- och ledningsorganisation för dessa uppgifter inom högskolan.

Statens råd för byggnadsforskning säger sig i fiera sammanhang ha betonat vikten av bred samhällsrepresentation i FoU-verksamhetens led- ningsorgan. FoU-verksamhetens avnämare bör enligt rådet ha inflytande på problemval i verksamheten. Det är då också enligt rådet nödvändigt att avnämarna utvecklar sin kompetens att delta i FoU-arbetet. Bl.a. bör det ske genom att FoU—frågorna ägnas större uppmärksamhet i avnämarnas egna organisationer och genom att deras företrädare får tid och möjlighet att på allvar tränga in i och lära sig förstå FoU-arbetets möjligheter och begränsningar.

FOA anser det angeläget med en mer ingående prövning av hur högsko- leinstitutioner och olika statliga forskningsinstitut bör utnyttjas i framtiden för olika sektoriella forskningsprogram. Om universitet och högskolor i ökad utsträckning skall utnyttjas för sektoriell forskning är det enligt FOA också väsentligt att olika sektororgan får ett däremot svarande inflytande i högskoleväsendets planerings- och ledningsorganisation. Dessa inflytan- defrågor behöver enligt FOAzs mening ägnas ingående uppmärksamhet i det fortsatta organisationsarbetet. Försvarets materielverk anför liknande synpunkter.

I fråga om FUN:s förslag om verksamhetsområdets indelning säger sig UHÄ dela uppfattningen att en flexibel indelning på fakultetsnivå är nöd- vändig för att underlätta en fortlöpande utveckling av högskoleforskning- ens organisation och arbetsformer. Enligt UHÄ:s uppfattning bör därför på statsmaktsnivå endast beslutas vilka fakulteter som skall finnas vid resp. högskoleenhet. medan högskolestyrelsen efter samråd med de berör- da bör besluta om den närmare avgränsningen av fakulteterna. UHÄ säger sig vara berett att efter ett principbeslut av statsmakterna ta initiativ till en diskussion. enhet för enhet. om den framtida fakultetsindelningen. Någon centralt föreskriven sektionsindelning av fakulteter synes enligt UHÄ knappast nödvändig.

En flexibilitet i fråga om fakultetsindelning går enligt UHÄ:s mening inte ihop med den av FUN samtidigt hävdade principen att riksdagens medels- anvisning skall ske fakultetsvis. Såvitt UHÄ kan bedöma måste. så länge denna princip skall gälla, variationer i indelningen mellan högskoleenhe- terna Ieda till en betydande detaljgrad i statsmakternas medelsberäkning. UHÄ anser alltså. i motsats till FUN. inte att de fördelar som det av utredningen föreslagna anslagssystemet ger uppväger de nackdelar som är förenade med ett ökat antal anslag. I stället ser UHÄ uppenbara risker för ett anslagsberäkningsmässigt och regleringsbrevstekniskt "plottrande", som inte är uttryck för någon övergripande forskningspolitisk styrning.

UHÄ förordar mot denna bakgrund att medelsanvisningen till forskning- en och forskarutbildningen sker på ett sätt som å ena sidan ger möjlighet för statsmakterna att beräkna medel för enskilda fakulteter eller grupper av likartade fakulteter. å andra sidan inte innebär att statsmakterna också i detalj måste besluta vilken verksamhet och vilka lärartjänster m.m. som hänförs till resp. fakultet. En väg kunde här enligt UHÄ vara att medelsan- visningen på riksdagsnivå sker i termer av anslag omfattande flera fakul- teter, t.ex. i enlighet med indelningen av forskningsrådsorganisationen

• Sida 175
•  Original

Prop. 1978/79: 119 [75

och dess anslag. Regeringen kan sedan '— givetvis efter att ha redovisat sina överväganden för riksdagen — göra" en preciserad fördelning på an- slagsposter för fakulteter/grUpper av fakulteter och högskoleenheter. var- vid dock resp. högskolestyrelse enligt UHÄ:s mening bör ges rätt att göra sådana omföringar mellan anslagsposter som betingas av den lokala fakul- tetsindelningen. Oavsett anslagsindelningen i övrigt anser UHÄ det moti- verat med ett särskilt anslag för tematiskt orienterade fakulteter. tills vidare avseende enbart universitetet i Linköping.

Även statskontoret förordar att anslagen till forskning och forskarut— bildning inom högskolan indelas efter samma principer som gäller för medelsanvisning till forskningsråden.

Högskolans ansvar för långsiktig grundläggande forskning motiverar enligt centralorganisationen SACO/SR att nuvarande fakultetsindelning bibehålls och övergång till problembaserad totalorganisation inte sker. Man bör däremot enligt organisationen ilökad omfattning bilda centra av flera institutioner, organisera forskning i projekt av skilda slag och samver- ka med fristående institut och liknande. Organisationen framhåller vidare att en förändrad fakultetsindelning skall bygga på initiativ från berörda högskolor och forskare och att behov av en förändrad fakultetsindelning för närvarande ej torde föreligga.

Många organ inom högskolan. främstgde som företräder tekniska och medicinska fakulteter. är kritiska till FUN :s förslag om ändrad fakultetsin- delning. :

Även Sveriges (:ivilingenjörsförbund, Ingenjörsvetenskapsakademien, Vetenskapsakademien. MFR, centralorganisationen SACO/SR. SFS m. fl. är kritiska till FUN:s förslag om fakultetsindelning.

Det är enligt RRV:s uppfattning väsentligt att förslag till organisatorisk indelning inte leder till särlösningar för olika anslagsområden beträffande utformningen av de ekonomiadministrativa systemen.

Indelningen av verksamheten i fakulteter skall enligt utredningen kunna förändras över tiden. Centerns ungdomsförbund vill starkt understryka att detta bör kunna ske. Förändringar efter riya förhållanden är enligt förbun- det väsentliga för att undvika fastlåsning iinstitutionella lösningar. som har blivit ofunktionella. ,

TCO finner det angeläget att forskningsorganisationen blir smidig och ger möjlighet att anpassas till ett tematiskt eller från andra utgångspunkter projektorienterat arbetssätt. Det är också viktigt att den medger att forsk- ningspolitiska prioriteringar kan få genomslag i högskolans FoU-verksam- het. Dessa aspekter synes enligt TCO .bli tillgodosedda genom FUN:s förslag. .

lndelningen i fakulteter bör enligt statskontorets mening vara en lokal angelägenhet för resp. högskolestyrelse och inte styras av de krav stats- budgettekniken kan komma att ställa på anslagsindelningen för högskolan.

Svenska handelskammareförhundet, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivarcfdreningen understryker i ett gemensamt remissvar att indelningen av verksamhetsområdet forskning/forskarutbildning är en lång process som inte får hämmas av krav' på total enighet och enhetlighet.

Sveriges civilingenjörsförbund anser att en resursmässig indelning av forskningen i problemområden, som i sin tur indelas i projekt. inte är ändamålsenlig för högskolan i dess helhet. Högskolomas ansvar för lång- siktig. grundläggande kunskapsuppbyggnad är enligt förbundet oförenligt med en resurstilldelning i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.

SCB anser att kravet på flexibilitet i indelningen ställer stora krav på ett

• Sida 176
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l76

informationssystem. För att göra det möjligt att förändra indelningen ford- ras enligt verket att all information kan hänföras till så detaljerad nivå som möjligt. 1 SCB:s nuvarande statistik över studerande i forskarutbildning hänförs all information till ämnesområde. Av vad som redovisas i utred- ningen drar SCB dock slutsatsen att inget talar för att ämnesindelningen skulle slopas. Enligt SCB:s bedömning. bör möjligheten till ämnesindelning bibehållas. även om möjligheter skapas att redovisa bland annat statistiken i nya indelningar.

I fråga om utredningens förslag rörande ekonomiadministration och redovisning anser UHÄ den helhetssyn FUN anlagt på högskolans re- surser för forskning och forskarutbildning mycket väsentlig. Ett instru- ment för att uppnå en sådan helhetssyn hos de planerande och resursförde- lande högskoleorganen är ett ekonomiadministrativt system som ger rele- vant information om de olika penningströmmarna till forsknings- och fors- karutbildningsverksamheten och om deras fördelning och relativa betydel- se. Denna information behövs. enligt UHÄ, i delvis olika tappning. på alla nivåer i organisationen: på institutionsnivå, fakultetsnivå, högskole- styrelsenivå och centralt inom UHÄ och utbildningsdepartementet.

Flera av organen inom högskolan som behandlat förslaget anser att en mera realistisk ambitionsnivå än FUN:s är nödvändig för att inte institutio— nernas arbetsbelastning skall bli för stor.

RRV anser att utredningens förslag beträffande ekonomiadministration och redovisning innebär en kraftig ambitionshöjningjämfört med nuvaran- de utformning. RRV vill betona att det arbete som krävs för att möjliggöra de informationsuttag som utredningen föreslår kommer att fordra utbild- nings- och utvecklingsarbete under relativt lång tid. I likhet med utredning- en anser RRV att den information om forskning och forskarutbildning som krävs för en tillräcklig uppföljning av verksamheten och som underlag för beslut på olika nivåer inte går att ta fram ur högskolans nuvarande informa— tionssystem. RRV vill särskilt påpeka de svårigheter som kan uppstå till följd av att ökade krav ställs på summerad information efter alternativa indelningsgrunder.

Införandet av ett över hela högskoleområdet enhetligt utformat ekono- miskt redovisningssystem av föreslagen typ skulle. anser SCB. ge ett jämfört med nuläget avsevärt förbättrat underlag för bland annat SCB:s resursstatistik — den utbyggnadsdel av forskningsstatistiken som forsk- ningsrådsutredningen efterlyser i sitt betänkande. utan att personalen vid institutionerna behöver belastas med omfattande merarbete till följd av denna statistikgren.

Med hänvisning dels till de kostnader som varje utvidgning av det redan tyngande administrativa systemet medför, dels till de negativa effekter på forskningsmiljö som ett detaljerat ekonomiadministrativt system kan med- föra. vill centralorganisationen SAC O/SR starkt understryka vikten av att beslut i enlighet med utredningens förslag inte fattas utan ytterligare nog- granna överväganden. Enligt SACO/SR:s mening bör därvid uppmärksam- heten inriktas mera mot en innehållsmässigt motiverad planering och upp- följning än på system för ekonomisk styrning och planering.

FUN:s förslag om redovisning av högskolans forskning per projekt har kommenterats av flera remissinstanser. Några ställer sig avvisande. Sty- relsen för universitetet i Linköping och några ytterligare myndigheter inom högskoleområdet anser att uppgifter om institutionens totalkostnader är minst lika viktiga som uppgifter om projektkostnader.

Fakultetsnämnden vid Chalmers tekniska högskola förespråkar ett sy-

• Sida 177
•  Original

Prop. 1978/79: 119 177

stem där bokföringen inom System-S ger basinformation. vilken får kom- pletteras med olika manuella specialrutiner.

Styre/serna för universiteten i Stockholm och Göteborg intar en mera avvaktande hållning till FUN:s förslag. Den förstnämnda förordar för sin del en försöksverksamhet med projektredovisning. MFR anser att utred- ningens förslag rörande ekonomisk redovisning på institutionsnivå inte fyller några väsentliga funktioner utan innebär ökad och onödig belastning på institutionerna. lnom medicinen bedrivs inte vissa projekt på driftkost- nadsanslag och andra på externa anslag, framhåller rådet. Det är därför föga meningsfullt att göra analyser av fördelningen av driftkostnadsan- slagsresurser på olika projekt. Vidare skulle det. enligt rådets mening. bli frågan om antingen grova skattningar och gissningar eller införande av tidkort o.d.

RRV tillstyrker införandet av projektredovisning. En sådan redovisning kräver emellertid. enligt RRV, en fördelning av bl. a. lönekostnaderna på de olika projekten. för att det skall vara möjligt att beräkna externa intressenters kostnadsandelar i verksamheten och för att åstadkomma en rimlig intern kostnadsuppföljning och resultatvärdering.

UHÄ bedömer att den av FUN föreslagna projektinriktade redovisning- en av högskolans forskning och forskarutbildning är av stor betydelse. Det är samtidigt viktigt att de olika rutiner som kräVS i detta sammanhang utformas så att de inte ökar den administrativa bördan på institutionsnivå. Enligt UHÄ:s mening är det lämpligt att inledningsvis bedriva en försöks- verksamhet med projektredovisning vid någon eller ett par fakulteter och högskoleenheter med den till FUN:s betänkande fogade RRV-rapporten som grund. UHÄ är berett att i samverkan med RRV leda en sådan försöksverksamhet under förutsättning att erforderliga medel ställs till förfogande.

FUN:s förslag rörande planerings- och styrinstrument har behandlats i endast ett fåtal remissvar. UHÄ ser den av FUN skisserade ordningen med mål och riktlinjer fakultetsvis eller fakultetsgruppvis. fastställda av stats- makterna på grundval av förslag och bedömningar av högskolemyndighe- terna. som ett viktigt led i de på senare tid markerade strävandena att åstadkomma en dialog mellan de politiska instanserna och högskolans organ. UHÄ har principiell sympati för FUN:s förslag att med en sådan ordning statsmakterna inte längre skall behöva styra forskningsverksam- hetens inriktning genom att fastställa ämnesinnehåll för högre lärartjäns- ter. Om detta förslag skall kunna förverkligas synes emellertid något konkretare mål och riktlinjer krävas än i FUN:s exempel. UHÄ är berett att medverka i en fortsatt diskussion om utformningen av sådana styrin- strument.

Statskontoret däremot anser att skäl talar för att regering och riksdag behåller möjligheterna att påverka forskningens inriktning genom ämnes- benämningar på professurer. Inriktningen inom ett visst vetenskapsom- råde har, enligt statskontoret. många gånger betydande konsekvenser i form av särskilda krav på teknisk personal, lokaler och utrustning. Sådana frågor bör därför inte avgöras på den lokala nivå inom högskolan som fakultetsnämnden representerar.

UHÄ tillstyrker också den ordning med planeringsdokument som FUN förordar och vill här särskilt framhålla verksamhetsberättelsernas betydel- se för den löpande uppföljningen av verksamheten i förhållande till givna riktlinjer såväl lokalt som centralt. UHÄ delar FUN:s uppfattning att det är viktigt att den kassamässiga redovisningen kompletteras med en mera 12 Riksdagen 1978/79. [saml. Nr 119

• Sida 178
•  Original

Prop. 1978/79: 119 178

värderande och förklarande redovisning av detta slag. i första hand från fakultetsnämndens sida.

UHÄ ärinte övertygat om behovet av en centralt fastställd utbildnings— plan för forskarutbildningen vid varje fakultet. I den mån de av statsmak- terna angivna målen och riktlinjerna för forskarutbildningen behöver kon- kretiseras på ett sätt som inte bara berör en enskild fakultet bör det dock ankomma på UHÄ att göra detta. Ett exempel på behovet av centrala riktlinjer gäller, framhåller UHÄ, de särskilda förkunskapskraven. UHÄ delar FUN:s uppfattning att det behövs riktlinjer för utformningen av dessa krav för fakulteter av likartade slag men vill peka på svårigheten att med den nya studieorganisationen för den grundläggande utbildningen centralt utforma lätt överblickbara sådana riktlinjer. Studieplaner för fors— karutbildningen i olika ämnen bör liksom i nuvarande ordning fastställas av resp. fakultetsnämnd.

UHÄ tar i detta sammanhang upp ytterligare en fråga. där UHÄ gärna hade sett en mera konkret belysning av den av FUN tänkta ordningen. Det gäller frågan om fakultetsnämndens möjligheter att — såväl i förhållande till forskarna inom högskoleenheten som i förhållande till externa forsk- ningsfmansiärer — påverka de resursströmmar till forskningen inom fakul- teten som inte kanaliseras via de reguljära högskoleanslagen.

UHÄ framhåller att överblick över och information om dessa finansie- ringskällor är en förutsättning för fakultetsnämdens möjligheter att åstad- komma den eftersträvade balansen mellan inomvetenskapligt motiverad och samhälleligt motiverad. mellan internt finansierad och externt finansi- erad forskning. Att ha-information och överblick är emellertid. framhåller UHÄ, inte detsamma som att planera och leda. Fakultetsnämnden måste, anser UHÄ, också ha effektiva styrmedel. Det enda styrmedel som FUN antyder är en befogenhet för nämnden att motsätta sig att ett planerat samarbetsprojekt kommer till stånd. UHÄ är för sin del tveksam om detta lokala styrinstrument i sig kan ge den önskvärda utvecklingen av högskole- forskningens samverkan med externa finansiärer. FUN anger visserligen att fakultetsnämnden också skall utfärda riktlinjer av positiv art för omfatt- ningen och inriktningen av forskningssamverkan. UHÄ vill emellertid varna för en alltför stor optimism i frågan om fakultetsnämnden verkligen kommer att kunna genom sådana riktlinjer påverka de enskilda institutio- nernas och forskarnas beteende på det sätt FUN synes förutsätta. Det finns. framhåller UHÄ. anledning att vid ett genomförande av den före- slagna organisationen följa erfarenheterna på denna punkt med uppmärk- samhet.

I fråga om den institutionella organisationen har vissa remissinstanser inskränkt sig till allmänna omdömen. Andra har tagit ställning för eller mot förslagen medan några har gett alternativa förslag. Remissopinionen får därför anses vara ganska splittrad i dessa frågor.

Sveriges geologiska undersökning anser det befogat, mot bakgrund av universitetsadministrationens tillväxt under den senaste tioårsperioden, att förespråka en viss restriktivitet vid inrättandet av nya organ.

Moderata ungdomsförbundet säger sig inte dela utredningens tro på administration. Förbundet anser att förslagen innebär en omfattande utök— ning av byråkratin.

LO framhåller att FUN:s förslag innebär att mycket viktiga planerings- uppgifter skall utföras i organ som saknar kompetent representation från samhälle och arbetsliv. LO betonar betydelsen av att man redan när underlaget för planering tas fram, har tillgång till erfarenhet från breda

• Sida 179
•  Original

Prop. 1978/79: 119 l79

samhällsintressen. LO anser att det inte bara är en sak för forskare utan en angelägenhet för alla vilka problem som skall ställas och vilka värden som skall analyseras.

UHÄ delar FUN:s uppfattning att de lärargrupper som i första hand har ansvaret för forskningen och forskarutbildningen skall ha en stark ställning i de lokala planerings- och ledningsorganen. Härigenom garanteras utrym- me i organisationen för bedömningar och prioriteringar som utgår från forskningens egen utveckling och dess egna behov. Detta förhållande bör enligt UHÄ:s mening vara tillräckligt för att de syften som ligger till grund för FUN:s förslag skall kunna uppnås.

Riksuntikvarieämbetet och statens historiska museer erinrar om att FUN:s förslag till planerings- och ledningsorganisation syftar till att i organisationen som helhet och inte i varje organ för sig tillgodose behovet av inflytande — politiskt och inomvetenskapligt — över forskningspriori- teringarna och forskningsarbetet. Fördelningen av ansvar på fakultets-, högskole- och regionnivå måste emellertid, enligt ämbetsverkets mening, ses mot bakgrunden av ett allmänt ansvar för att högskolans forskningpla- nering sker under en fortlöpande dialog också med sektorsorgan.

FOA anser att FUN ej tillräckligt ingående belyst de sektoriella forsk- ningsorganens behov av inflytande på olika nivåer i den föreslagna plane- rings- och ledningsorganisationen.

NFR anser att den administrativa överbyggnaden skall hållas så begrän- sad som möjligt och att så mycket som möjligt av beslutsprocesserna skall ske på institutionsnivå.

Även Vetenskapsakademien framhåller. att det är viktigt att så mycket av beslutsprocessen som möjligt beträffande forskning och forskarutbild- ning sker på institutionsnivå. Detta är den nivå. där hänsyn bäst kan tas till den enskilda disciplinens särart. lokala förhållanden och enskilda indivi- ders förutsättningar och kvalifikationer.

FUN:s förslag rörande organisationen på institutionsnivå, i första hand förslaget om ny antagningsnämnd för forskarutbildning, godtas endast av HSFR, rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala, Statsvetenskapliga förbundet och Sveriges läkarförbund medan övriga som har yttrat sig har avvisat förslaget. ställt sig tveksamma eller krävt modifieringar.

UHÄ anser inte tillräckliga skäl föreligga för att gå ifrån nuvarande ordning. som innebär att högskolestyrelsen efter samråd med företrädare för de vid en institution verksamma beslutar vilken av två modeller som skall tillämpas: antagning antingen genom institutionsstyrelsen eller genom

_ prefekten.

Det bör dock enligt UHÄ:s uppfattning vid varje berörd institution finnas ett beredande organ i antagningsfrågor sammansatt på samma sätt som den av FUN föreslagna antagningsnämnden. I den mån högskolesty- relsen så beslutar bör också till denna ”antagningsberedning" kunna dele- geras beslutanderätt i antagningsfrågor.

Övervägande flertalet organ inom högskolan avstyrker FUN:s förslag med motiveringen att institutionsstyrelsen själv bör kunna klara antag- ningsarbetet. Bl. a. RRV och TCO framför liknande synpunkter.

Lantbruksuniversitetet förordar att utredningens förslag om antagnings- nämnd nyanseras. [ de fall en institution är så stor att det verkligen är fråga om att anta ett antal forskarstuderande varje år fyller, enligt lantbruks- universitetets mening. en antagningsnämnd en viktig funktion. Många institutioner antar endast någon eller ett par forskarstuderande per läsår. Denna antagning bör, anser universitetet, lika gärna kunna ske enligt

• Sida 180
•  Original

Prop. 1978/79: 119 180

nuvarande bestämmelser av institutionsstyrelsen. Det bör därvid föreskri- vas att samråd skall ske med handledarna inom institutionen. Nuvarande förordning medger därutöver att institutionsnämnder kan inrättas. De in- stitutioner som så önskar skulle därmed redan idag ha möjlighet att införa antagningsnämnd.

VÅRD 77 anser att det skulle vara av värde. om antagningsnämdens sammansättning kan vidgas till att omfatta också företrädare för allmänna intressen och för de studerande.

Även några organ inom högskolan framhåller att representanter för de forskarstuderande. yrkeslivet och/eller utbildningar utan etablerad forsk- ning också bör ingå i en eventuell antagningsnämnd.

Remissinstanserna har ägnat frågan om organisation av forskning och forskarutbildning på fakultetsnivå stor uppmärksamhet. I centrum för intresset har stått frågorna om antalet organ och deras sammansättning.

Några remissinstanser har berört frågan om fakultetskollegierna. UHÄ förutsätter i likhet med FUN inte några förändringar med avseende på fakultetskollegierna. i anslutning till vad som anförts av bl. a. rektorsäm- betet vid universitetet i Uppsala framhåller UHÄ vikten av att man inom berörda högskoleenheter vidtar de åtgärder som kan vara ändamålsenliga antingen för att få kollegierna själva att fungera som fora för vetenskapliga kontakter och diskussioner eller för att på annat sätt säkerställa den typ av kontakter och diskussioner på bredare bas inom resp. fakultet som de förutvarande fakultets/sektionsförsamlingarna utgjorde en plattform för.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att det är av mindre betydelse om profes- sorer och laboratorer vid arbetsmedicinska avdelningen inte fått säte i något kollegium. då kollegiet enligt styrelsen har ganska få uppgifter och sällan sammanträder. Centralorganisationen SACO/SR anser att erfaren- heterna av fakultetskollegierna är så negativa att de bör ses över i sin helhet beträffande sammansättning och funktion. En sådan översyn bör enligt organisationen uppmärksamma eventuell representation från ämnen som idag saknar forskarutbildad personal.

Humanistiska fakultetsnämnden i Umeå anser att det föreligger svårig- heter att aktivera fakultetskollegiet och föreslår att dess sammansättning, funktioner och arbetssätt tas upp till prövning.

Linjenämnden för gymnastik och idrottslärarlinjen vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm hävdar att fakultetskollegiet bör utökas med innehavare av tjänster för vilka forskarutbildning ej uppställts som behö- righetskrav, därför att forskarutbildning inom tjänsternas ämnesområde inte funnits i Sverige. Hit hör bl.a. vissa företrädare för gymnastik-, musik-, bild- och formämnen.

När det gäller FUN 25 förslag rörande fakultetsnämnd och forskarutbild- ningsnämnd anser åtskilliga remissinstanser att de av utredningen angivna uppgifterna bör handhas av en nämnd.

RRV ifrågasätter förslaget om att inrätta en särskild forskarutbildnings- nämnd. En uppdelning på två skilda fakultetsorgan av forsknings- och forskarutbildningsfrågor kan mot bakgrund av det starka sambandet mel- lan dessa områden komma att skapa samordningsproblem.

Statskontoret finner inte FUN:s skäl för separata forskarutbildnings- nämnder knutna till fakulteterna tillräckligt övertygande. En dylik ansvars- och uppgiftsfördelning mellan fakultetsnämnd och forskarutbildnings- nämnd är enligt statskontorets mening ägnad att skapa administrativa svårigheter och ökad byråkrati inom fakulteten.

Centralorganisationen SACO/SR avstyrker förslaget om inrättande av

• Sida 181
•  Original

Prop. 1978/79: 119 181

forskarutbildningsnämnd. De arbetsuppgifter och befogenheter som före- slås åligga detta organ bör överföras till fakultetsnämnden. De krav på insyn och inflytande för forskarstuderande. vilka ej i någon större utsträck- ning är representerade i fakultetsnämnden bör tillgodoses genom att bere- dande organ till fakultetsnämnden inrättas. Sammansättningen bör ske i enlighet med FUN:s förslag till sammansättning av forskarutbildnings- nämnden. dvs. lika antal företrädare för lärare och studerande.

TCO ser en risk för att en forskarutbildningsnämnd helt kommer att domineras av fakultetsnämnden. En bättre lösning är. enligt TCO, att vidga inflytandet i fakultetsnämnden för forskarstuderande och övrig be- rörd personal.

Svenska handelskammareförbundet. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen betonar att man inte kan göra boskillnad mellan forsknings- och forskarutbildningsfrågor och avvisar därför försla- get om en speciell forskarutbildningsnämnd. Fakultetsnämnden bör i stäl- let handha dessa frågor. Organisationerna menar som FUN att nämnderna bör få allsidigare sammansättning. De inomvetenskapliga kriterierna bör, enligt organisationerna, vara avgörande för vem som skall sitta i nämn- derna. lnslaget av forskarpersonal kan utökas med representanter för docenter, forskarassistenter samt forskarstuderanden. Samhällsinflytande bör. anser organisationerna. i första hand utövas genom riktlinjer och prioriteringar av riksdag och regering.

STU anser att en forskarutbildningsnämnd med självständigt ansvar kan behövas inom varje fakultet. Möjligen tyder, enligt STU, analysen i utred- ningen beträffande ansvarsfördelningen mellan fakultetsnämnd och fors- karutbildningsnämnd på att ett alternativ kan vara att komplettera nuva- randc fakultetsnämnders sammansättning och närmare precisera ett an- svar för dessa beträffande frågor som rör forskamtbildning.

MFR anser att det i många fall kan vara behövligt med en forskarutbild- ningsnämnd. Denna bör då vara underställd fakultetsnämnden men ges beslutanderätt i lämpliga ärenden genom delegation från fakultetsnämn- den.

SFS avvisar således förslaget om en forskarutbildningsnämnd och en fakultetsnämnd. En nämnd. lämpligtvis kallad fakultetsnämnd. bör ha det samlade ansvaret för forskning och forskarutbildning. Denna nämnd bör vara sammansatt med ett lika antal lärare och studerande jämte dekanus. För att inte ändamåsenliga lokala varianter skall omöjliggöras föreslår SFS att forskarutbildningsnämnder i enlighet med FUN:s modell får inrättas efter lokala beslut.

Ungefär en tredjedel av organen inom högskolan ställer sig mer eller mindre positiva till att forskarutbildningsnämnden inrättas — dock anser flertalet att forskarutbildningsnämnderna bör bli underställda fakultets- nämderna. Härigenom undviks en enligt remissmyndigheterna olycklig splittring av ledningsorganisationen för forskning och forskarutbildning.

Flertalet högskoleorgan avstyrker FUN:s förslag då detta anses komma att försvåra samordningen av forsknings- och forskarutbildningsfrågor. I stället föreslås att fakultetsnämnden även bör behandla forskarutbildnings- frågor och att fakultetsnämnden därför bör få en sådan sammansättning att den väl kan tillgodose även de studerandes m.fl. intressen.

Några remissinstanser berör frågan om fakultetsnämndens storlek. MFR anser att den enligt förslaget blir för liten för att på ett någorlunda rimligt sätt kunna representera de många och tunga vetenskapsområden som finns inom medicinen.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1978/79: 119 182

Sveriges läkarförbund framhåller att de medicinska fakulteterna kom- mer att även i fortsättningen vara numerärt stora och representera ett stort antal vetenskapliga områden. Det är därför. enligt förbundets mening. nödvändigt att fakultetsnämnden är tillräckligt stor för att dels hinna med alla arbetsuppgifterna. dels besitta en allsidig vetenskaplig kompetens. både vad gäller grundvetenskaperna och den kliniska forskningen.

UHÄ anser att för fakulteter som byggts upp med utgångspunkt i sam- hällsproblem eller samhällssektorer. t.ex. för den tematiskt orienterade forskningen i Linköping, avvikelser från den angivna grundmodellen om 11 ledamöter kan vara motiverade, i första hand för att bereda utrymme för en större extern representation. Regeringen bör, enligt UHÄ:s mening, in- hämta riksdagens bemyndigande att i sådana fall. efter förslag av vederbö- rande högskoleenhet och UHÄ, besluta om särskild sammansättning av fakultetsnämnden.

FUN:s förslag rörande fakultetsnämndens sammansättning behandlas i ett stort antal remissyttranden. Några remissinstanser stöder i huvudsak förslagen med vissa modifikationer. Andra kräver representation från and- ra grupper eller från en grupp i större utsträckning än FUN har föreslagit.

C entralorganisationen SAC O/SR delar FUN:s uppfattning att fakultets- nämnden skall vara ett expertorgan för inomvetenskapligt grundade värde- ringar. Organisationen delar uppfattningen att ett begränsat antal leda- möter är en förutsättning för att effektivt kunna handlägga de arbetsuppgif- ter som åligger fakultetsnämnden och för att stärka ledamöternas integri- tet. Organisationen anser att suppleanter skall finnas för ledamöterna i nämnden.

UHÄ anser det naturligt att i fråga om fakultetsnämndens sammansätt- ning utgå från vad som f.n. gäller för fakultetsnämnd (dvs. dekanus, prodekanus. 5 ytterligare ledamöter av fakultetskollegiet. 2 anställda. 2 studerande). Enligt UH Äzs mening bör ytterligare erfarenheter av denna år 1977 införda ordning avvaktas innan sammansättningsprinciperna föränd- ras. UHÄ förordar att vissa möjligheter att komplettera fakultetsnämnden införs.

Många högskoleorgan anser att utredningsförslaget medför uppenbar risk för alltför stort inflytande för en alltför begränsad krets.

TC O:s uppfattning är att man för att åstadkomma så breda kontaktytor som möjligt mellan forskning och samhälle bör ha representation för all- männa samhällsintressen på samtliga nivåer i den beslutande organisatio- nen. TCO anser att representation för allmänna intressen i fakultetsnämn- derna skall vara regel och att denna kategori bör företrädas av två perso- ner. TCO förutsätter att de stora löntagarorganisationerna får tillfälle att nominera representanter.

LO föreslår att fakultetsnämnderna kompletteras med representation från yrkeslivet genom löntagarorganisationerna. Denna representation skulle framför allt ge en annan kunskap till organen på fakulteterna och fungera som förmedlare av forskningsbehov i arbets- och samhällsliv. Gränslinjen mellan politiskt beslutsfattande och forskningens frihet har, anser LO. genom en sådan lösning inte rubbats.

Med hänsyn till de intressen som VÅRD 77 har att bevaka föreslår kommittén att fakultetsnämnden skall kunna utökas med en representant för allmänna intressen. Enligt kommitténs uppfattning ger ett sådant arran- gemang ökade förutsättningar för ett fördjupat samspel mellan högskolan och dess forskningsorganisation å den ena sidan och samhällslivet utanför högskolan å den andra.

• Sida 183
•  Original

Prop. 1978/79: 119 183

Statens rådför byggnadsjorskning föreslår att fakultetsnämnden obliga- toriskt skall innehålla företrädare för relevanta samhällssektorer. Fakul- tetsnämnden måste också. enligt rådets mening, ha ett uttalat ansvar för att fakultetens FoU-resurser i form av organisationsenheter och människor motsvarar sektorsbehoven.

FOA anser att det bör föreskrivas att en vetenskapligt skolad företrädare för sektoriell forskning obligatoriskt skall ingå i fakultetsnämnd.

Flera remissinstanser, bland dem regionstyrelserna för Stockholms, Uppsala och Lund/Malmö högskoleregioner samt en företrädare för vissa mindre högskoleenheter, är positiva till utredningens förslag om att en företrädare för grundläggande högskoleutbildning, som saknar representa- tion i fakultetskollegiet, skall ingå i nämnden.

Några remissinstanser hävdar att också linjeorganen inom högskolan bör ha ledamöter i fakultetsnämnderna.

Vissa remissinstanser tar upp även andra frågor som rör de föreslagna organen på fakultetsnivå.

LO framhåller att FUN föreslår att fakultetsnämnderna skall vara små expertbetonade organ. LO vill påpeka risken för att ämnen och institutio- ner med liten attraktionskraft men stor betydelse för utvecklingen inom vissa samhällssektorer missgynnas. UHÄ bör få i uppdrag att arbeta fram förslag till hur problemen skall bemästras.

I fråga om fakultetsnämndens uppgifter framhåller MFR att rådet inte kan acceptera att en fakultetsnämnd skulle ha möjlighet att ändra på MFR:s och andra anslagsbeviljande organs prioriteringar. MFR utnyttjar i sitt arbete med prioriteringar av anslag ett 70-tal experter inom 14 priorite- ringskommittéer. MFR säger sig ha anledning anta att prioriterings- kommittéerna i sina granskningar av ansökningar från hela landet kan göra de lämpligaste avvägningarna. MFR finner att flera av förslagen rörande fakultetsnämnds uppgifter och åligganden är mer avpassade till forsknings- råd och anser att nu gällande förordningar är rimliga och lämpliga.

UHÄ vill framhålla vikten av den av FUN föreslagna ordningen innebä- rande att dekanus kan befrias från en större del av sin reguljära tjänstgö- ringsskyldighet för att fullgöra uppdraget som ordförande i fakultets- nämnd. UHÄ utgår från att lärartjänstutredningens arbete kommer att ge underlag för att införa en ordning där planerings- och ledningsuppgiftcr av detta slag ingår i vederbörande lärares tjänstgöring.

Mot bakgrund av behoven att samordna utbyggnaden av forskning och forskarutbildning kan det enligt RRV:s mening vara lämpligt att avvakta med att överlåta åt resp. fakultet att besluta om inriktning av professors- tjänsterna. Enskilda fakulteters beslut kan, enligt 101st mening. leda till en splittring av forskningsresurser inom angelägna områden där samman- hållna resurser vid någon eller några läroanstalter kan vara mera ändamåls- enligt. En delegering av beslutanderätten bör införas när en mera långsiktig planering för utbyggnad av forskningsorganisationen föreligger.

RRV erinrar om att enligt utredningens förslag tyngdpunkten i admini- stration och planering av forskning och forskarutbildning skall förläggas till fakultetsnivån. Utredningen har, framhåller RRV, emellertid inte utformat något förslag till kansliorganisation för fakultets- eller sektionsnivån. Så- vitt RRV kan bedöma kommer de i betänkandet redovisade uppgifterna i form av planering och löpande administration, vilka ankommer på fakulte- tens beslutande organ, att ställa betydande krav på beredning och teknisk service. Det är därför enligt RRV:s mening angeläget att organisationen för dessa uppgifter närmare övervägs. Det bör särskilt beaktas hur samord-

• Sida 184
•  Original

Prop. 1978/79:11!) 184

ningen med grundutbildningens kansliorganisation skall utformas.

I fråga om organisationen på högskoleenhetsnivå är den främsta invänd- ningen mot FUN:s förslag i flertalet remissvar att detta skulle ge högsko- lestyrelsen för litet inflytande. UHÄ anser att FUN alltför starkt reducerat högskolestyrelsens roll. Med sitt ansvar för högskoleenhetens samlade resurser. av vilka i förekommande fall är en stor del gemensamma för grundläggande utbildnings och forskning/forskarutbildning. för utveckling- en av enhetens verksamhet i stort och för den grundläggande utbildningens forskningsansknytning måste högskolestyrelsen. enligt UHÄ:s mening, alltid spela en roll i planerings- och resursfördelningsprocessen också i fråga om forskning och forskarutbildning.

RRV framhåller att i det nuvarande anslags- och budgetsystemet fakul— tetsnämnderlsektionsnärnnder avger anslagsframställning till UHÄ avse- ende forskningen och forskarutbildningen. Denna ordning kan, enligt RRV. försvåra en samordning av resp. högskoleenhets resurser. Anslags- framställningarna beträffande grundutbildning och forskning/forskarut- bildning bör därför enligt RRV:s mening samordnas av högskolestyrelsen som har det totala ekonomiska ansvaret.

LO föreslår att ansvaret för allt petitaarbete inom högskoleenheten och därmed också prioriteringarna inom forskning och forskarutbildning läggs på högskolestyrelsen. efter planering och beredning i fakultetsorgan.

UHÄ ansluter sig till FUN :s förslag att högskolestyrelsen — i motsats till vad som gäller beträffande grundläggande utbildning —- inte formellt skall vara petitamyndighet i fråga om forskning/forskarutbildning utan här yttra sig över fakultetsnämndernas förslag. UHÄ vill emellertid framhålla att också detta yttrande måste ses som ett led i planeringsprocessen.

1 fråga om regionstyrelsernas ställning i detta sammanhang har i huvud- sak högskoleorganen yttrat sig.

UHÄ anser det inte, mot bakgrund av motiven för regionstyrelsernas tillkomst, motiverat att förstärka deras uppgifter när det gäller forskning eller annan utbildning än grundläggande högskoleutbildning.

Linjenämndenför AES-sektorn i Umeå anser att de stora möjligheter till styrning av forskning/forskarutbildning som regionstyrelsen får enligt FUN:s förslag inger tveksamhet med tanke på styrelsernas nuvarande sammansättning.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden i Göteborg motsätter sig bestämt att regionstyrelserna ges några nya uppgifter som gäller forsk- ning såsom administration. information etc.

Frågan om organisationen på central nivå har behandlats i ganska få yttranden. Därvid har man främst diskuterat UHÄ:s framtida roll.

Flera organ inom högskolan avstyrker ökade resurser till central admini- stration.

Styrelsen för universitetet i Stockholm anser att särskilda expertorgan inom UHÄ skulle innebära en omotiverad dubblering av forskningsrådens verksamhet. För övrigt anser styrelsen liksom matematisk-naturveten- skapliga fakultetsnämnden vid nämnda universitet att arbetet med långsik- tiga och samordnande forskningsfrågor bör bedrivas inom regeringskan- sliet.

Tekniska fakultetsnämnden i Luleå anser det vara orealistiskt att ålägga UHÄ för stort ansvar för forskning och forskningsplanering. Såväl fakul- teter och institutioner som forskningsråd och sektorsorgan måste ges möj— lighet att agera självständigt inom de ramar som UHÄ, främst genom professurernas inriktning. drar upp.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1978/79: 119 185

MFR vill understryka att — om ökade uppgifter läggs på UHÄ -— ämbe- tet i så fall måste knyta till sig avgjort mycket mer vetenskaplig expertis för dessa uppgifter än vad UHÄ förfogar över i dagens läge. Detta bör emeller- tid. enligt MFR, inte innebära behov av resursförstärkningar för UHÄ.

Odontologiskafakultetsnämnden och linjenämndenför tandläkarlirtien i Umeå anser liksom FUN att den centrala samordningsverksamhcten bör ankomma på UHÄ och förordar utredningens alternativa förslag om att UHÄ:s planeringsberedningar kompletteras med allsidigt sammansatta ex- pertgrupper.

Riksantikvarieäntbetet och statens historiska museer, centralorganisa- tionen SACO/SR samt Sveriges civilingenjörsförbund anför liknande syn- punkter. Sistnämnda organisation anser att det inom de tekniska och naturvetenskapliga vetenskaperna finns ett naturligt och starkt behov av att centralt kunna urskilja utvecklingstendenser och reformbehov så tidigt som möjligt.

Statens råd för byggnadsforskning framhåller att UHÄ bör åläggas samrådsskyldighet med sektorknutna FoU-finansierande organ i frågor som har med högskolans utbyggnad och förändring som FoU-bedrivande organ att göra.

UHÄ slutligen delar bedömningen att en planering av forskningen och forskarutbildningen inom högskolan på FUN:s ambitionsnivå ställer ökade krav på central samordning, överblick och samverkan med andra forsk- ningsintressenter. Denna uppgift bör enligt verket naturligen ankomma på UHÄ och i så fall få effekter både för verkets berednings- och för dess kansliorganisation. UHÄ tillstyrker FUN :s förslag att UHÄ efter riksdags- beslut i principfrågorna skall ges i uppdrag att utarbeta konkreta förslag till erforderliga förändringar beträffande UHÄ:s organisation och resurser. UHÄ framhåller att det härvid är viktigt att ta tillvara också de erfarenhe- ter som vunnits av den nuvarande verksorganisationens funktionssätt.

Samspelforskning — grundutbildning

FUN:s allmänna tankegångar rörande samspel mellan forskning och grundutbildning överensstämmer med de principer för forskningsanknyt- ning som har beslutats i samband med högskolereformen. Flertalet remiss- instanser som har yttrat sig över FUN :s resonemang är positiva till dessa.

Några instanser framhåller dock att resonemangen är alltför allmänna och att konkreta förslag saknas. Dit hör UHÄ, SFS och Moderata ung- domsförbundet.

UHÄ menar att behovet av forskningsanknytning inom en utbildning kan tillgodoses antingen genom att man skapar en överbyggnad i form av en organisation för forskning och forskarutbildning eller också på annat sätt i form av icke permanenta resurser. Det är enligt UHÄ angeläget att till de utbildningsområden som i dag saknar för den grundläggande utbild- ningen relevant forskning efter hand knyta en permanent överbyggnad av resurser för FoU och forskarutbildning eller annan påbyggnadsutbildning av fördjupningskaraktär.

UHÄ konstaterar att FUN inte har berört frågan om användningen av hittills anvisade medel för forskningsankytning och ger vissa allmänna synpunkter på detta.

UHÄ påpekar vidare att FUN endast mycket kortfattat har behandlat frågor om anknytning av utbildningen inom det konstnärliga området till konstnärligt utvecklingsarbete och framhåller att det är av avgörande

• Sida 186
•  Original

Prop. 1978/79: 119 186

betydelse för den konstnärliga grundutbildningens kvalitet och långsiktiga utveckling att resurser för konstnärligt utvecklingsarbete knyts till dessa utbildningar.

RRV. TCO. centra/organisationen SACO/SR och SFS anser att forsk- ningsanknytning främst måste uppnås genom lärarna.

TCO framhåller att FUN :s utgångspunkter i alltför hög grad har varit det traditionella universitetsområdet. Detta framgår enligt TCO tydligt i utred- ningens resonemang om samspelet mellan forskning och grundutbildning. FUN föreslår en generell nedsättning i undervisningsskyldighetcn för uni- versitetslektorer om 36 timmar/läsår. Kostnaden härför beräknas till 17 milj. kr. För de lärargrupper som genom högskolereformen förts till hög- skolan föreslås endast 2.5 milj. kr. avsättas för fortbildning. som skall främja forskningsanknytningen. TCO poängterar att de båda grupperna är ungefär lika stora och att lärarna i den senare regelmässigt har betydligt större undervisningsskyldighet än 396 timmar.

TCO avstyrker förslaget om nedsättning av undervisningsskyldigheten för universitetslektorer. men framhåller att betydande resurser behöver avsättas för att skapa bättre förutsättningar för forskningsanknytning för högskolan som helhet. TCO föreslår att högskoleregionerna inom ramen för forskningsanknytningsanslaget får särskilda lönemedel avsedda för i princip samtliga lärare. Medlen skall användas till att ge lärare tjänstledigt för forskarutbildning. pedagogisk utbildning samt forsknings- och utveck- lingsarbete under en termin eller ett läsår i taget.

Centra/organisationen SACO/SR. som också anser att den enda effekti- va vägen till att säkra en forskningsanknytning är en forskningsaktiv lära- re, fäster uppmärksamheten på de icke forskarutbildade lärarnas förhållan- den. Organisationen poängterar att nuvarande medel för forskningsan- knytning som disponeras av regionstyrelserna inte är tillräckligt stora. samt att de icke forskarutbildade lärarnas undervisningsskyldighet är så omfattande att det är förenat med stora svårigheter att åstadkomma önsk- värd forskningsanknytning.

Även SFS anser att utredningen har ägnat alltför litet intresse åt lärare inom grundläggande utbildning. som inte är forskarutbildade eller upprätt- hållit tjänster för vilka genomgången forskarutbildning inte är ett krav.

Handelshögskolan i Stockholm framhåller betydelsen av att forskningen upplevs som relevant av eleverna och lärarna.

MFR anser visserligen att det är angeläget med forskningsanknytning men betonar samtidigt att det snarare vore till skada om man i dagens läge skulle tunna ut de begränsade forskningsresurserna genom att bygga ut forskning på institutioner och platser som saknar forskningstradition och forskningsutrustning. MFR är positivt till ökad information om forskning och forskningsmetodik till lärare och studerande i utbildningar inom hög- skolan som saknar forskning. Formerna för sådan information bör. enligt rådet. prövas i olika slag av försöksverksamhet.

Bl. a. VÅRD 77, Landstingsförbundet och Svenska läkaresällskapet ytt- rar sig speciellt om forskningsanknytningen av de medellånga vårdutbild- ningarna.

Enligt VÅRD 77:s uppfattning måste avsevärda resurser satsas på vida- reutbildning av i första hand de lärare inom dessa utbildningar som saknar eller har svag anknytning till forskningen.

Landstingsförbundet framhåller att frågan om forskningsanknytning för de medellånga vårdutbildningarna berörs av bl. a. arbetet inom VÅRD 77 och lärartjänstutredningen.

• Sida 187
•  Original

Prop. 1978/79:119 187

lnnan resultatet av dessa utredningar föreligger är Landstingsförbundet inte berett att ta ställning till frågorna rörande forskningsanknytning vid de medellånga vårdyrkesutbildningarna.

FUN:s förslag att samtliga lärare inom högskolan ges administrativ anknytning till närmast berörda institution med fasta resurser för forskning är, enligt Svenska läkaresällskapet, av särskild betydelse för bl. a. kommu- nal vårdyrkesutbildning som hittills ej haft forskningsanknytning. Läkare- sällskapet anser det även vara viktigt att inom vårdyrkesutbildningen inrätta lärartjänter med kombinerade utbildnings- och vårduppgifter.

Resurser och genomförande

Endast ett mindre antal remissinstanser berör kostnaderna för FUN:s förslag.

UHÄ ställer sig bakom de av FUN framlagda kostnadsberäkningarna i de delar UHÄ tillstyrkt utredningens förslag. På följande punkter medför UHÄ:s ställningstaganden andra kostnadskonsekvenser än de av FUN beräknade: Kostnader för omläggningen av studiefinansieringssystemet bör senareläggas i avvaktan på lärartjänstutredningens förslag. Medlen till regionstyrelsernas disposition för kontaktverksamhet bör utgå. Som följd av UHÄ:s ställningstagande för tillsvidareförordnande för innehavare av nuvarande docenttjänst beräknas ett medelsbehov för nya sådana tjänster om ca 7 milj. kr. per budgetår under ett antal år. I stället bortfaller de av FUN beräknade kostnaderna för den av UHÄ avstyrkta nya docenttjäns- ten.

Enligt centra/organisationen SACO/SR framstår FUN:s förslag till för- stärkningar av resurserna för forskning och forskarutbildning som relativt begränsade mot bakgrund av de ackumulerade behoven på läroanstalterna. Det är dock ur samhällsintressets synpunkt mycket viktigt att statsmak- terna ger utredningens förslag sitt fulla stöd och likaså att ytterligare forskningsfrämjande åtgärder övervägs och genomförs.

Enligt MFR:s bedömning bör resurstillskott för forskning huvudsakligen kanaliseras genom forskningsrådsorganisationen. MFR har uppfattningen att forskningsråden har större möjligheter att på ett nyanserat och för forskningens främjande mer ändamålsenligt sätt fördela resurser för forsk- ning än vad universitetsorganisationen har. MFR avstyrker FUN:s förslag om 10 milj. kr. till överbryggande kurser, om förstärkning av kontaktverk- samheten. FRN:s anslag till projektanslag. högskolans förvaltningar, UHÄ och forskningsanknytningen och om allmän förstärkning av forskningsre- surserna vid universiteten.

Forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer förordar att den allmänna förstärkning av forskningsresurserna som föreslås av FUN skall utgå till forskningsråden. Det är enligt forskningsnämnden ytterst väsent- ligt att forskningsresursernas rörlighet bibehålls så långt möjligt. Forsk— ningsråden har därvid de största möjligheterna att göra de väsentliga vetenskapliga prioriteringarna och bör få utökade möjligheter att också initiera forskning.

Vid ett genomförande av reformer för högskolans forskning och forskar- utbildning måste. enligt riksantikvarieiimbetet och statens historiska mu- seer, den aktuella situationen inom olika forskningsområden beaktas lik- som de skiftande behoven av resurser för planering och samspel med sektorsorganen.

• Sida 188
•  Original

Prop. 1978/79: 119 188

SCB anser att FUN:s kostnadsberäkningar inte täcker kostnaderna för uppbyggnaden och driften av erforderliga informationssystem.

Landstingsförbundet gör reservationer mot FUN :s kostnadsberäkningar med anledning av bl. a. att ingenting idag är känt om de kostnadsramar som statsmakterna kommer att föreskriva för sjukvårdshuvudmännen i kom- mande LUA-förhandlingar om medel för medicinsk forskning/forskarut- bildning.

RRV ifrågasätter förslaget om en allmän förstärkningsresurs som inte binds i tjänster och som disponeras av innehavaren av tjänst som professor och biträdande professor. Det är enligt RRV:s mening naturligt att en eventuell förstärkningsresurs tillförs högskolan i form av ökade program- anslag och att fördelningen mellan fakulteterna sker selektivt med hänsyn till statsmakternas uttalade forskningspolitiska strävanden.

Statskontoret förordar som ett alternativ till FUN:s generella medels- uppräkning att önskemål om resursförstärkningar inom ett delområde av högskolan får tillgodoses genom överföring från något annat delområde. Konkreta förslag härom bör utarbetas av de lokala högskolemyndigheterna och berörda regionstyrelser.

Tidpunkten och formerna för genomförande av FUN:s förslag behand- las endast i ett fåtal remissyttranden. UHÄ anser det mot bakgrund av erfarenheterna av högskolereformen viktigt att denna gång ge de berörda inom högskolan tillräcklig tid för förberedelse och planering. UHÄ föror- dar därför att förändringar på grundval av FUN:s förslag genomförs med början den 1 juli 1980. Härvid förutsätter UHÄ beslut av statsmakterna hösten 1978. vilket ger högskolemyndigheterna möjlighet att i anslagsfram- ställningarna för budgetåret 1980/81 lägga fram de konkreta förslag som kan föranledas av statsmakternas ställningstaganden.

C entralorganisationen SACO/SR utgår från att generösa övergångsbe— stämmelser kommer att tillämpas där sådana erfordras.

Landstingsförbundet anser att om sjukvårdshuvudmännens synpunkter kommer att beaktas och bearbetas till reviderade förslag dessa varken kan börja tillämpas från ljuli 1979 eller genomföras inom treårsperioden däref- ter.

• Sida 189
•  Original

Prop. 1978/79:119 189

lnnehållsförteckning

Propositionen ................................................ l Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Lagförslag ................................................... 3 1 Inledning ................................................. 5 Föredragandens överväganden ................................. 8 1 Allmänt .................................................. 8 2 Forskningsplanering ....................................... 20 2.1 Arbetet inom regeringskansliet m.m. ..................... 24 2.2 Riksdagen och FoU-frågorna ............................ 25 3 FoU-statistik .............................................. 26 4 Forskningsregistrering ..................................... 27 5 Samhällsinriktad forskningsinformation ...................... 30 6 Arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjlighe- ter att initiera forskning .................................... 34 7 Rekrytering till forskarutbildning ............................ 42 8 Breddat utbildningsutbud ................................... 53 9 Studiefrnansiering ......................................... 56 10 Dimensionering av forskarutbildningen ....................... 60 11 Samverkan med FoU utanför högskolan ...................... 62 12 Tjänsteorganisationer ...................................... 68 13 Planerings- och ledningsorganisation ......................... 73 14 Samspel forskning—grundutbildning ......................... 82 15 Hemställan ............................................... 83 16 Anslagsberäkning för budgetåret 1979/80 ..................... 84 16.1 Vissa kostnader i samband med forsknings/forskarutbildningsre- form ................................................... 84 Bilaga 1. Nuläge ............................................. 85 Bilaga 2. Forskningsrådsutredningen ........................... 92 Bilaga 3. Remissyttrandena. Forskningsrådsutredningens betänkan- de (SOU 1977: 52) Forskningspolitik ............................ 103 Bilaga 4. Forskarutbildningsutredningen ........................ 130 Bilaga 5. Remissyttrandena. Forskarutbildningsutredningens betän- kande (SOU 1977: 63) Fortsatt högskoleutbildning ................ 141

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

• Sida 190
•  Original